B

Backe: clivus (collis, tumulus kulle); gå uppför b. clivum ascendere, clivo adverso ascendere; på höjden af b. summo clivo; – i umgängesspråket ofta = humi l. in humum prosternere; bildl. = vara l. stå på bar b. nudum paene destitutum esse; nudum inopemque relictum esse, C.

Backig: clivosus, salebrosus, asper.

Backstuga: tugurium clivo subjectum (adjectum).

Bad:

1. 1. sjelfva badandet l. vattnet, hvari man badar, jemte tillbehör: lavatio (l. parata est); taga ett b. lavari (part. pres. lavans, supin. lavatum); taga ett kallt b. frigidā lavari, perfundi; läkaren föreskrifver kalla bad medicus praescribit, ut quis frigidā lavetur; stiga ned i b-t in aquam (lavatum) descendere, in solium descendere; sitta i b-t in alveo, in lavacro considere; in piscina natare; träffa ngn i b-t lavantem offendere alqm.
2. 2. = baden vid en badort l. badorten sjelf: aquae; begagna b-n i Wiesbaden aquis Mattiacis uti; b-n vid Pozzuoli anses högst välgörande aquae Puteolanae saluberrimae putantur.
3. 3. = badanstalt: balneum (enskild); balneae (offentlig); thermae (anstalt för varma b.).

Bada:

1. 1. tr.: lavare; aquā perfundere, perluere, fovere alqm l. partem aliquam corporis.
2. 2. intr.: lavari; aquā perlui, immergi; = begagna baden på ett ställe aquis (Sinuessanis) uti; – bildl. b. i tårar in lacrimas effundi, ora implere lacrimis obortis; b. i svett sudore madere.

Badafgift: balneaticum.

Badanstalt: balneum (mindre, enskild = badstuga), balneae (större, offentlig); thermae (varmbadsanstalt).

Badare, Badmästare: balneator.

Badda:

1. 1. = fukta med vatten l. med ngt som är doppadt i vatten: fovere (vulnus lymphā); lavare.
2. 2. om stark värme:
   1. a. solen baddar (på ngt) sol ardet; torret, urit (caput).
   2. b. badda sig (framför brasa): igni, ad ignem concalefieri, se concalefacere; (i solen): apricari; solis ardore torreri.

Baddning: fotus (Pn.).

Badgäst: qui aquis (balneis, thermis) utitur, ad aquas venit; Bajae besöktes af många b-r multi ad aquas Bajas convenire solebant.

Badhus: balneae.

Badkar: solium, alveus, labrum.

Badkur: usus aquarum; curatio per aquas; ordinera en b. praescribere, ut quis aquis utatur, per aquas curetur.

Badort: aquae.

Badrum, Badstuga: balneum, balnearium; (frigidarium, caldarium, tepidarium rum för kallt, varmt, ljumt bad).

Badställe: lavacrum, lavatio; locus lavationi aptus.

Bagage: sarcinae; särskildt en härs äfven vasa, impedimenta.

Bagare: pistor.

Bagarebod: taberna pistoria; furnaria.

Bagaregosse, Bagarelärling: puer pistoris; pistor.

Bagatell: nugae, quisquiliae (bagateller); res levis, nugatoria, futilis, frivola; åh b-r: nugae!; anse för b. negligere; pro nihilo putare.

Bageri:

1. 1. = bagareyrke l. -rörelse: ars pistoria, quaestus pistorius; pistrina; panificium; drifva, idka b. p-am exercere.
2. 2. = anstalt för drifvande af bagerirörelse: furnus; furnaria.

Bagge: aries; (vervex snöpt b.).

Bajonett: ferrum (pilo) praefixum; verutum; spiculum.

Bak, n.: panificium (i abstr. och konkr. men.); pistura (abstr.); vara sysselsatt med b. panificio occupatum esse, panem coquere.

Bak, m.: = baksida af ngt: pars aversa (postica); tergum; – särsk. = nates, podex; taga sak på bak se, dum expedire velit, induere (C.), irretire (insnärja sig).

Bak, adv. och prep.: post; arkaistiskt pone; otäck bak och före et adversus et aversus turpis.

Baka: pinsere; coquere, (fingere) panem.

Bakarf: *hereditas ascendentium a descendentibus.

Bakben: crus posterius; pes posterior (posticus, Sol.; clunalis, Av.).

Bakbinda: hominem, manus hominis post tergum religare, revincire.

Bakbräde: infurnibulum.

Bakbyggning: posticum; posticulum.

Bakböja: reclinare, reflectere, resupinare; – bakböjd reclinatus (reclinis), resupinus, reflexus.

Bakdanta: absenti maledicere, obtrectare, maculam aspergere; de absentibus male, contumeliose loqui; absentem criminari, rodere (Hor.); se Baktala.

Bakdel: pars aversa, postica; b. af handen o. s. v. manus aversa; af en menniskas l. djurs kropp i allm.: tergum; – ofta = nates, clunes, podex.

Bakdörr: posticum (ostium); postica, -ula.

Bakefter:

1. 1. i rummet: post, pone; komma b. sequi alqm; post (postremum) venire; blifva b. relinqui.
2. 2. i tid: (komma) b. sero (för sent).
3. 3. i sak: blifva b. relinqui (occupet extremum scabies: mihi turpe relinqui et, quod non didici, sane nescire fateri, Hor.).

Bakelse: crustum, crustulum (pueris dare, Hor.); placenta (pane egeo jam mellitis potiore p-is, Hor.).

Bakerst: postremus, extremus.

Bakfjerding: lumbus (mactati animalis).

Bakflod: maris recessus, refluxus; aqua reflua.

Bakfot: pes posterior; bildl. få ngt om b-n (eg. = snärjas): decipi; falli; in errorem induci; errare.

Bakfram: retro; vända b. på ngt invertere, pervertere alqd (äfven i oeg. men.; miscere, turbare omnia); vända hufvudet b. (på en bild) faciem, os avertere; läsa ett ord b. retro, inversas legere literas; kriget går b. bellum secus cedit; (perverse, male geritur); (fluit ac retro sublapsa refertur spes Danaum, Vg).

Bakgata: vicus extremus (Hor.); angiportus.

Bakgrund: recessus (mots. frons; i eg. men. – af ett rum, en tafla: umbra et r. – och i oeg.: eloquentia plus habet in r-u, quam in fronte promittat, Qu.); postscenium (vitae p-a, Lucr.); stå, träda i b. recedere; obscurari.

Bakgård: chors postica.

Bakhjul: rota posterior.

Bakhufvud: occiput.

Bakhåll:

1. 1. = försåt: insidiae; ligga i b. in insidiis esse, latere, subsidere (insidias facere, ponere, collocare, tendere, parare o. s. v. alicui); lägga i b. in insidiis locare, subsidere jubere milites; rusa upp från b. ex insidiis exoriri, (concurrere); falla, råka ut för b. in insidias praecipitare (L.).
2. 2. = reserv: subsidium; hafva i b. = spara, gömma för en senare tid l. ett ändamål, som man med list fördöljer: reservare (legiones ad alterius periculum r. et retinere; consilium ad extremum); abdere.

Bakifrån: a tergo l. med aversus såsom predikat till objektet: angripa, se ngn b. aversum aggredi, aspicere; angripa en här b. a novissimis adoriri.

Bakkälke: trahae pars posterior, traha postica; – bildl.: komma på b-n med ngt sero (för sent) facere alqd (res rustica sic est: si unam rem sero feceris, omnia sero feceris, Cato); rem male gerere (komma på obestånd).

Baklass, Baklast: onus posterioris currus, puppis.

Baklås: dörren är i b. sera (l. pessulus) distorta est.

Baklänges: retro, retrorsus; gå b. ire retro (versum) l. aversum ire; liggande, lutad b. resupinus, reclinatus; ligga, falla b. supinum, resupinum jacere, cadere; affärerna gå b. res alicujus male geruntur (secus cedunt, labuntur).

Bakning: pistura, panificium.

Bakom: post; (arkaist.) pone; post tergum alicujus; gå b. ngn sequi, insequi alqm; pone subire (Vg.) alqm; se b. sig (vanl. se sig om): respicere; utan att se b. sig non respiciens, oculo irretorto.

Bakport: porta postica; i ett läger porta decumana.

Bakpå: (bak på): in aversa l. posteriori, postica parte rei; b. ryggen post tergum (revinctae manus), in tergo; sitta b. vagnen in posteriori parte currus (post aurigam, post sellam, sätet) sedere; sitta b. hästen post equitem sedere; b. bladet (papperet) in tergo paginae; aversā paginā.

Bakre: posterior (mots. anterior), posticus; aversus.

Baksida: pars aversa; tergum; på b-n af boken in tergo libri (summa jam margine – scriptus et in tergo, Juv.), in averso libro.

Bakskepp se Bakstam.

Baksko: b. en häst ferreis soleis pedes equi posteriores munire.

Bakskört: lacinia l. sinus vestis posterior.

Bakslag: repulsus, repercussus.

Bakslug: subdŏlus, obscurus, astutus, vafer; malitiosus.

Bakslughet: animus subdolus, astutia; malitia; doli.

Bakslugt: subdole, astute.

Bakspade: pala (Cato; p. furnaria).

Bakstam (-stäf): puppis.

Baksteg: regressus, retrogressus; taga ett b. pedem referre, gradum revocare.

Bakstycke: pars postica l. aversa.

Baksäte: sedes l. sella postica currus.

Baktala: absenti maledicere, obtrectare; absentem criminari, carpere (jfr Bakdanta, Förtala).

Baktalare: obtrectator, criminator, homo maledicus.

Baktill: a tergo; pone; in aversa parte rei, in aversa re.

Baktråg: pila; (alveus pistorius).

Bakugn: furnus; clibanus.

Bakut: retro; slå b. recalcitrare, calces remittere; – det går b. för honom, se Bakfram, Baklänges.

Bakverk: crustulum; placenta mellita.

Bakvänd:

1. 1. eg.: inversus, aversus, versus; slå ngn med b. hand aversa, versa manu caedere alqm.
2. 2. oeg.: praeposterus (tempora – tidsformer – p-a; p-is uti consiliis et acta agere); perversus.

Bakvändt: perverse, perperam; praepostere.

Bakåt: retro; retrorsus.

Bal (pl. baler): chorea; saltatio (festa); fira, hålla b. choreas ducere, celebrare.

Bal (pl. balar): fascis; sarcina; inpacka i b-r in fasces l. sarcinas componere, cogere; – b. papper ducentae quadraginta chartarum plagulae.

Bala ned: stratum, torum turbare, deprimere.

Balans:

1. 1. = vågbalk jugum.
2. 2. = jemnvigt på vågen l. i fråga om tyngder i allm.: paria pondera, pares lances; aequilibrium, -britas; hålla b. librari, (examinari paribus ponderibus); se sustinere; suo nutu sustineri.
3. 3. b. i räkenskaper:
   1. a. motsvarighet mellan inkomst och utgift l. det som åstadkommer denna motsvarighet: rationum aequatio; aequalitas acceptorum et datorum; (aequalis ratio); ratio, comparatio accepti et expensi; utgående l. ingående b. summa reliqui (quae ad sequentem annum, a superiori anno transfertur).
   2. b. = brist i räkenskaper: defectus; deficiens ratio; komma på b. non posse aequare rationes; non habere pares rationes; rationibus deficere; der är b. ratio non compāret l. apparet.

Balansera:

1. 1. = hålla sig i jemnvigt: se librare; librari; corpus librare.
2. 2. i räkenskaper:
   1. a. b. en skuldsumma l. underhållssumma: aeri alieno ferendo l. sumptibus sufficere.
   2. b. = öfverflytta behållningen (saldo) till nästa års räkenskaper: transferre, delegare.

Balanserstång: halter.

Balja, f.:

1. 1. = sabelskida: vagina.
2. 2. ett slags frögömme: vagina, siliqua.
3. 3. ett slags kärl: labrum; hama.

Baljfrukt: legumen.

Balk:

1. 1. långsgående upphöjning, hvaraf ngt afdelas: saepimentum (jfr mellanbalk, medelbalk); porca (rygg mellan fåror).
2. 2. vågbalk: jugum.
3. 3. balk i lagen: liber; ärfda balken liber de jure hereditario l. hereditatum o. s. v.
4. 4. tvärband i ett sköldemärke: fascia, taenia traversa.

Balka af se Afbalka.

Balkong: maenianum, salarium; podium (på amfiteater l. teater).

Ballad: cantici l. cantilenae genus fabulosum (som innehåller en berättelse).

Ballast se Barlast.

Ballett: ungef. mimus, pantomimus; uppföra en b. mimum (carmen) saltare, agere.

Ballettmästare: archimimus; ductor mimorum.

Ballong: pila bombycina (quae aethere tenuissimo – gas – inflata levatur in āere).

Ballotera: pilis (Ppt. V. 11) ferre suffragia; sortiri.

Balsam: balsămum; unguentum (odoratum); (malobathrum, nardus).

Balsamdosa: alabastrum.

Balsamera: corpus mortui condire, odoribus differtum condire, purgare et odoribus condire.

Balsamering: conditura (corporis mortui).

Balsamisk: (odor, aura) balsaminus, balsami similis; fragrans, suavis.

Balsampoppel: populus balsamifera.

Balsamträd: balsămum (ss. ämne); balsamodendron (ss. växt).

Balustrad: cancelli.

Ban, vanl. Bana: 1. (= banad väg l. plats för rörelse i eg. och oeg. uttryck): spatium (supremo s-o vid ändan af b.; in s-o decurrere; decurrere spatium tillryggalägga b.; – om stjernornas banor: stellae eadem semper s-a conficiunt; äfven bildligt om lifvets bana; in medio ipso s-o corruunt et franguntur currus in circo, contentiones in vita; de s-o deflectere); curriculum = rännarebana, vädjobana, kappkörningsbana [athletae se exercent in c-o; c. vitae (lefnadsbana); majorum]; stadium (currere); via, iter (vitae ingredi beträda en lefnadsbana); campus = öfningsbana, bana för ngns verksamhet (c., in quo excurrit virtus); cursus, bana meton. = den rigtning ngn styr l. den färd ngn fullgjort i en viss rigtning (c-m tenere, commutare; stellarum, solis; totius vitae c-m videre – öfverskåda; c. honorum, decursus honorum embetsmannabana, tillryggalagd embetsmannabana; afbryta ngns b. cursum alicujus impedire, incidere; fortsätta sin b. cursum peragere, persequi); meatus, orbita (poet., siderum, lunae); en repslagares b. restionis spatium, officina; en ridbana, bana der hästar inridas: gyrus, campus. – jfr Bane; Jernbana, Isbana, Kägelbana.

Bana, v. tr.: facere, munire (= anlägga), aperire (öppna), patefacere (rödja) viam, iter; sternere (lägga) viam; b. sig väg till ngt aditum (viam) sibi facere et cet. ad rem; banad väg via munita, aperta, trita.

Banande: munitio, patefactio.

Band:

1. I. i allm. hvad som tvingar eller förenar, utan afs. på materialet och den tekniska användningen:
   1. 1. i eg. men., mera sällsynt, oftast i sammanställningen: bojor och b.: vinculum (eg. som viras, snöras, slås om ngt; vinculis constricta corpora; vincula levare, laxare, detrahere de alqo); retinaculum (band, lina, hvarmed skeppet fästas vid stranden); copula (koppel); slå i b. vincula adhibere l. indere alicui.
   2. 2. i oeg. uttryck: vinculum (v. amoris, religionis, numerorum – rytmernes, versmåttet); copula (Atticus fuit illorum virorum c. bandet, som förenade dem; felices, quos irrupta tenet c.); inga b. fängsla mig nullis vinculis teneor, impedior, constrictus teneor; inga b. förena mig med dem nulla mihi cum illis necessitudo est; nullis vinculis cum illis conjunctus sum; språket är det b., som förenar menniskor oratione maxime devinciuntur, conjunguntur homines; lägga (hafva) b. på sig sibi temperare, moderari; lägga b. på sin tunga, sina begär o. s. v. linguae moderari, temperare; linguam, cupiditates frenare, domare, regere, vincire, coercere; hafva ett b. på ngn (i ett förhållande) habeo, quo eum ad meos usus adjungere l. cogere, in ordinem cogere, coercere possim.
2. II. särsk., med afs. på material och teknisk användning:
   1. a. = bandremsa, -stycke, remsa af tyg l. dyl.: taenia; lemniscus; filum; ligamentum (mitrae, i hufva); vitta (hufvudband på infulae).
   2. b. = bindel för att hålla uppe, tilltrycka sår o. d.: fascia (cruris, pectoralis); ligamentum (vulneris).
   3. c. band af perlor o. d.: perlband, armband, halsband, se dessa ord.
   4. d. band omkring ett kärl, tunnband o. dyl.: vinculum (ferreum, junceum); circulus (e vimine = tunnband); b. på ett hjul canthus.
   5. e. = rep, tåg, hvari en hund ledes: copula; catena.
   6. f. = murband: firmamentum (ferreum muri), se Murband.
   7. g. b. på en bok: involucrum; membrana (lutea m. involvit libellum, Tib.).
   8. h. b. af en bok: volumen (eg. rulle); codex; pars; tomus.
3. III. = sällskap (i dålig men.): grex, turba, globus; röfvareband: latrocinium; tjufband globus furum.

Banda: b. ett kärl circulis (ferreis) vincire; viēre (med tunnband; jfr Bödkare vietor).

Bandage: (bindel i medicinsk användning) fascia, ligamentum.

Bandhund: canis vinctus l. catenatus.

Bandig: (fasonerad i bandform, om tyger): trabeatus; virgatus; vermiculatus.

Bandit: sicarius; latro (ut jugulent homines, surgunt de nocte latrones, Hor.).

Bandjern: ferrum tenue ad circulos (Band II. d) aptum.

Bandknif, (bödkareknif): culter vietoris.

Bandmask: taenia.

Bandning: vinctio.

Bandpil: salix lanceolata.

Bandqvist: vimen.

Bandros: torus, (rosa) lemniscorum.

Bandrulle: cylindrus taeniarum.

Bandstake: vimen.

Bandvippa: panicula taeniarum.

I. Bane (= bana): brukas blott i uttrycken: vara å b. i. e. föremål för öfverläggning, förslag: agi, agitari, jactari; han hade märkt, att sådant var å b. senserat id agi; res agitabatur, jactabatur in senatu, in contionibus; bringa en sak, ett ämne å b. rem in medium proferre; mentionem facere, injicere alicujus rei, de re; bringa å b. en öfverläggning, en fråga l. undersökning quaestionem, deliberationem movere; ett samtal sermonem movere, inducere, inferre; bringa å b. = lagligen beifra persequi; bringa å b. ett förslag auctorem esse (rei faciendae, rem faciendam esse); censere; proponere; jacere (= uppkasta ett förslag, t. ex. regis mortui acta rescindi oportere, Sa.).

II. Bane = banesår, våldsam död: gifva ngn hans b. necem afferre, mortiferam plagam infligere, vulnus mortiferum inferre, vitam ferro eripere alicui; obtruncare, occidere alqm; aliquos trucidare; få sin b. obtruncari; cadere; vulnere mortifero affici; vulnus m. accipere; det blef hans b. hoc ille vulnere exanimatus est (C. de Fin. II. § 97); hanc plagam mortiferam habuit; haec illi mortis causa fuit.

Baneman: percussor alicujus; qui obtruncavit, occidit alqm.

Banér: vexillum.

Banesår: plaga mortifera, vulnus mortiferum (jfr Bane II).

I. Bank, m. 2.: en långsträckt upphöjning af sand m. m.: agger (arenae, Vg.); moles; strues; dorsum (immane mari summo, Vg.; editissimo dorso dirimuntur duo sinus, Pn.); jfr Sandbank, Korallbank; – ordspråk: öfver en b., alla öfver en b. omnes et singuli sine l. nullo discrimine, promisce (jfr Kam, i uttrycket: skära alla öfver en kam).

II. Bank, m. 3.: mensa (eg. bord, hvarpå penningar uppräknas, så väl enskilda bankirers som statens; kan ej brukas i bet. bank i andra uttryck än sådana, som öfverensstämma med bet. bord; t. ex. quaestor a mensa publica numeravit alicui); tabula likaledes eg. = bord; aerarium (riksbank, statens skattkammare, kassahvalf; in a-o reponere, in a-um deferre); taberna argentaria l. ensamt argentaria (enskild bank, bankkontor, bankirs kontor); insätta i b. mensariis committere pecuniam; om en spelbank ungef.: tabula lusoria, taberna lusoria; spränga b-n arcam mensarii exhaurire.

Banka: pulsare, tundere.

Bankaktie: syngrapha mensarii.

Bankett: convivium, cena.

Bankir: argentarius; mensarius; nummularius.

Banktjensteman: quaestor (om föreståndare l. kassör för statens aerarium); scriba (kamrer, bokhållare i banken); mensarius (närmast enskild kassör).

I. Bankrutt, m.: (banco rotto, brutet bord): ruina l. naufragium fortunarum, rei familiaris; cessio bonorum; göra, spela b. conturbare rationes l. absol.; cedere foro (om köpman l. vexlare); ejurare bonam copiam; deficere; decoquere (creditoribus l. absolut); corruere (si stare non possunt, corruant, C.); drifva ngn till att göra b. evertere bonis alqm.

II. Bankrutt, adj. förklara sig b. ejurare bonam copiam; vara l. blifva b., se göra b. under I. Bankrutt.

Bankruttera se I. Bankrutt.

Bankruttmässig se Bankruttör.

Bankruttör: decoctor.

Bankör: mensarius.

Bann: exsecratio (e-ne devincire); devotio; sacrorum interdictio; sätta, lysa i b. exsecrari, devovere; lösa från b. resecrare.

Banna: objurgare alqm; conviciari, convicium facere alicui; increpare alqm.

Bannas:

1. 1. recipr.: jurgare.
2. 2. intr.: b. på ngn convicium facere alicui, conviciari; b. och svärja mala imprecari alicui; diras fundere exsecrationes.

Bannlysa: devovere, exsecrari alqm; sacrificiis interdicere alicui (Cs. b. Gall. VI. 14).

Bannlysning: devotio, exsecratio; sacrorum, sacrificiorum interdictio.

Bannor: jurgium, objurgatio; (verbera linguae, Hor.); få b. objurgari; gifva ngn b., se Banna.

Bantlér: balteus.

Bar:

1. 1. = obetäckt, ohöljd: nudus; apertus; gå på b-a fötterne nudis pedibus incedere l. ingredi; med b-t hufvud capite aperto esse, incedere; sofva på b-a marken humi, in nuda humo dormire; marken är b. terra nuda est; under b. himmel sub divo l. dio; med bröstet b-t aperto pectore l. sinu; b-t svärd gladius destrictus, nudatus (vaginā); i b-a skjortan in ipsa tunica (subucula).
2. 2. = uppenbar, handgriplig; i uttrycket: ertappas å bar gerning: in manifesto scelere, in ipso scelere (furto, caede) deprehendi, manifestum fieri; manifestum deprehendi.
3. 3. = oblandad, idel (endast i formen bara, hvilken väl ock kunde fattas såsom adverb): bara vattnet, smutsen, bara strunt mera aqua, m. illuvies (germana i., Pt.); merae nugae; b. hotelser minae inanes, vanae.

Bara, adv. (jfr Bar, 3):

1. 1. i allm. = endast: solum l. adjektivt solus; modo; tantum (nequeo dicere, et sentio t., Juv.).
2. 2. i uppmaningar: modo (tu modo nascenti puero – casta fave Lucina, Vg.); vero.
3. 3. i förbehåll: om b. l. ensamt b.: si modo; dummodo; dum; modo.

Barack: tugurium.

Bararmad, Baraxlad: nudus humeris l. nudis brachiis, humeris.

Barbaka: rida b. instrato equo vehi l. sine ephippio equitare.

Barbar:

1. 1. = utlänning, eg. som talar främmande tungomål (i mots. till grek l. till grek och romare): barbarus (b. natione et linguā).
2. 2. = obildad, rå l. grym menniska: (homo) barbarus (naturā et moribus; agrestis et barbarus); homo immanis, inhumanus (rå och grym); incultus, agrestis (rå); saevus, crudelis (grym); ferus (vild).

Barbari: = barbarisk råhet, vildhet, grymhet: barbaria; immanitas; inhumanitas; feritas; mores agrestes, inhumani, feri; crudelitas, saevitia (= grymhet).

Barbarisk: barbarus (homo, consuetudo, mos, patria); immanis; inhumanus (agrestis); b-t land, b-a länder l. folk barbaria; b-a seder mores inhumani, feri, immanes; b-a folk gentes immanes, ferae.

Barber, Barberare: tonsor.

Barbera: tondere alqm, barbam alicujus; låta b. sig tonderi; ponere barbam.

Barberarestuga: tonstrina; taberna (umbra) tonsoris.

Bard: vates; bardus (celtisk b., Luc.).

Bardalek: pugna; proelium; certamen Martium.

Barhufvad: aperto capite.

I. Bark: ett slags båt (stor, öfverbyggd): navicula.

II. Bark: cortex; (inre bark l. bast) liber; garfvareb. cortex coriis depsendis (aptus, adhibitus).

I. Barka: coria cortice mollire, macerare; coria depsere, subigere.

II. Barka: b. af = rusa åstad: ruere, cursare.

Barkaktig: corticeus.

Barkare: coriarius.

Barkbröd: panis corticeus.

Barkig: corticosus.

Barkkar (Barkekar): lacus coriarii, fullonicus.

Barlast (Ballast): saburra.

Barlasta: navem saburrare, saburrā stabilire l. gravare.

Barm: sinus (så väl i bet. bröst, famn, som i bet. af öppningen mellan öfre delen af klädningen och bröstet): barnet vid sin moders b. in sinu matris; infantem, epistolam in sinu portāre; insticka i b-n (insinuare), in sinum inserere; gråta vid vännens b. (bröst) in sinu alicujus deflere; pectus (tundere pectora palmis; pulcro pectore virgo); – nära en orm i sin egen b. serpentem sinu fovere; taga sig i sin b. = se ipsum noscere (tecum habita et nosces, quam sit tibi curta supellex, Ps.); med afs. på mod l. sinnelag: ”hans svenska, tappra, ädla b.”, uttryckes b. med pectus; (animus).

Barmhertig: misericors; clemens; mollis; vara b. misereri alicujus, respicere miserum.

Barmhertighet: misericordia; clementia; mollitia; visa b. misericordia (in alqm) uti, misereri alicujus; utan b. sine misericordia l. miseratione; inclementer; severe; inhumane.

Barmhertighetsverk: pium officium.

Barn:

1. 1. med afs. på åldern: puer (i synnerhet i plur., om barn i allm., der det ej är fråga om att beteckna könsskilnad); pueris mammam dare, pueros alere, educere, educare (fostra, uppfostra); han är blott ett b. admodum puer est; pueri ludunt; id vel pueri sentire possunt; han är ej mer ett b. satis adulta aetate est; alltid förblifva ett b. (nescire, quid ante te natum factum sit, id est) semper esse puerum; b. på nytt (= som går i barndom) vetus p.; blifva b. (äfven = ungdomlig) på nytt repuerascere; puella (b. af qvinnokön; sub nutrice ludit p., Hor.); parvus, i synn. i plur. parvi, parvuli (haec a p-lis – från det vi voro b. l. små – didicimus); infans (absolut l. puer, puella i. = spädt, äfven ofödt b. in utero matris.
2. 2. någons b., barn i förhållande till föräldrar, utan afs. på åldren (utom hvad beträffar partus):
   1. a. i eg. men.: partus (blott i förh. till modren t. ex. p. ancillae; p-um edere; vara med b. gravidam esse – ex aliquo –; få b., hafva fått b. parere, peperisse); natus (i prosa vanl. i plur., absolut l. nati aliqua, ex aliqua, aliquo = ngns barn: caritas, quae est inter natos et parentes; ex se natos diligere); liberi (plur.), filius (filia), filii (liberis dare operam – afla b.; liberos suos alicui commendare, committere; habere liberos ex aliqua; communes liberi; hafva, upptaga, vara i barns ställe liberorum, filii loco habere, asciscere, esse; jfr Adoptera, upptaga i sin slägt, till arfsrätt).
   2. b. i oeg. men.: alumnus, -na = b. af ett land (patriae, terrae), af en tid, af tidsförhållanden: bene constitutae rei publicae alumna eloquentia; det sjuttonde seklets b. quos tulit XVII seculum; han är ett b. af sin tid moribus seculi imbutus est, mores suae (illius, hujus) aetatis refert, habet; han röjde hvad (hvilken) andes b. han var qualis esset, quid sentiret, aperiebat, indicabat, mentem suam detegebat.

Barnabarn: nepos; nepotes (om mask. och fem.); neptis.

Barnahjerta: animus puerilis, pueri.

Barnarätt: jus liberorum (njuta b. frui, uti jure l.).

Barnasinne: animus simplex et puerilis; animus qualis pueri erga parentem esse debet l. qualis puerum modestum decet.

Barnaskap: = Barnarätt.

Barnaundervisning: institutio puerorum l. puerilis; sysselsätta sig med b. in pueris educandis versari.

Barnauppfostran: educatio puerorum; b. är en svår, en vigtig sak nihil difficilius est, quam educare pueros; nihil tanti interest civitatis, quam bene educari pueros; – cura puerorum educandorum.

Barnaår, Barnaålder: pueritia; puerilis aetas; pueriles anni; infantia (späda barnaår); från sina b. a puero, parvulo l. pueris, parvulis.

Barnbok: liber l. libellus puerilis.

Barndom: infantia (späd b.); pueritia (från födelsen till 16–17 år); aetas puerilis, prima, tenera; från (första) b-n a (prima) pueritia, ab ineunte aetate, a prima aetate, a puero, a pueris (der fråga är om flere); detta hände i min b. hoc puero l. puerulo me factum est; i sin b. förlorade han sin moder jam puer matrem amisit; gå i b. rursum repuerascere (senex quom extemplo jam nec sentit nec sapit, aiunt solere eum rursum repuerascere, Pt. Mercator 295, 296); pueriliter ineptire; affecta aetate puerum esse; folkens b. prima aetas et quasi infantia nationum; konsternas b. prima initia l. quasi infantia artium.

Barndomsvår: quasi ver aetatis.

Barndomsår: pueriles anni, se Barnaår.

Barnflicka: nutrix.

Barnföderska: puerpera.

Barnförlossning se Förlossning.

Barnhus: domus, ubi aluntur orbi; orphanotropheum (Jct.).

Barnkär: puerorum, infantium amans.

Barnlek: ludus puerilis; – bildl.: ludus (omnium istarum rerum doctrina ludus est homini non hebeti; ista perdiscere l. est, C.).

Barnlärare: (puerorum magister); ludi magister; literator; elementarius; vara b. pueros elementa docere.

Barnlös: orbus; vara b. liberis, prole carere; göra b., blifva b. liberis orbare, orbari.

Barnlöshet: orbitas.

Barnmord: parricidium liberorum (filiae, filii).

Barnmorska: obstetrix.

Barnmördare l. Barnmörderska: parricida filii l. filiae.

Barnpiga: nutrix; toraria (Pt.).

Barnsaga: fabella puerilis.

Barnsbörd: partus.

Barnsko: calceus infantilis l. puerilis; – hafva trampat ut b-a e pueris excessisse.

Barnsköterska: nutrix; infantaria.

Barnslig:

1. 1. i god men., i synn. med afs. på barns förhållande till föräldrar: simplex (enkel, okonstlad l. menlös); b. kärlek caritas, qualis est l. debet esse liberorum in parentes; b. lydnad pietas filii; b. enfald puerilis simplicitas (tanta – s. puerilibus affuit annis, Ov.).
2. 2. = sådan som blott anstår oförståndiga barn, ej äldre personer: puerilis; ineptus.

Barnslighet:

1. 1. ädel b. simplicitas.
2. 2. = barnsligt oförstånd puerilis animus, levitas; barnsligheter ineptiae; nugae; puerilitas, Sen.

Barnsnöd: labor partus; dolores puerperii; puerperium; vara, ligga i b. laborare e partu, (utero, Hor.); parturire.

Barnsäng:

1. 1. säng för barn: lectus puerilis; cunae (vagga).
2. 2. = barnsnöd: puerperium; ligga på b. cubare p-o (Pt.); parturire, parere, peperisse; skola på b. vicinam esse ad pariendum; (partus appropinquat alicui); många b. multa puerperia; första b-n primus partus, Ter.; lycklig, olycklig b. prosperum, infelix puerperium; prosper partus; hafva en lycklig, svår, olycklig b. recte l. feliciter, aegre, improspere parere; dö i b. e partu exstingui.

Barnsängshustru: puerpera.

Barnsöl: convivium natalitium.

Barntjuf: plagiarius.

Barnunge: pusio, pupus.

Barnvän, se Barnkär.

Barock:

1. 1. absurdus, mirus.
2. 2. (mots. till det som röjer ren smak): inelegans, ineptus, insulsus.

Barometer: barometrum.

Baron: baro (ett franskt medeltidsord, ej det latinska baro).

Barr: spina (brukas åtm. om enens blad af Pn.) pini etc.; (folium acuminatum).

Barrskog, Barrträd: pinetum, pinus; silva, arbor conifera (i. e. med konfrukt; coniferae cyparissi, Vg.).

Barsk: asper (alicui), atrox, tetricus, tristis.

Barskhet: asperitas, atrocitas.

Barsliten: detritus.

Bas: sonus l. vox gravis.

Basa: verberare, caedere.

Basar (Bazar): tabernae mercatorum.

Basilika: basilica.

Basrelief: opus caelatum (jfr Arbete).

Bassin: (= vanl. långsträckt rektangulär fördjupning med l. för vatten o. d.): lacus; piscina; för regnvatten i ett (romerskt) atrium l. peristylium: impluvium.

Basstämma: vox gravis.

Bast: liber (jfr Bark).

Basta, italienskt ord = nog: eho, jam satis est!

Bastant: firmus; äfven oeg. om karakter (firmi et stabiles sunt eligendi amici, C. de Am. 62).

Bastard: nothus; non legitima uxore natus; om djur: ex diverso genere mixtus.

Bastion: propugnaculum; muri pars prominens.

Bastkorg: corbis philyra texta.

Bastmatta: matta l. teges philyra nexa.

Bastrep: funis philyra nexus.

Basun: tuba; buccina.

Basuna: buccinā canere; oeg. b. ut: (jfr buccina famae, Juv.); quasi praeconis voce l. praeconio quodam enuntiare, (pronuntiare), pervulgare alqd; cupide enuntiare alqd; b. ut sina storverk l. förtjenster sua facta, suas laudes gloriosius enuntiare, ostentare.

Basunist: tubicen; buccinator.

Batalj: pugna, proelium, certamen; jfr för öfrigt Drabbning, Fältslag, Slagtning, Träffning.

Bataljon: ungf. manipulus.

Batteri: praesidium.

Baxna: obstupescere; attonitum l. defixum stare.

Bearbeta:

1. 1. = bereda ett råämne: subigere (farinam, corium); exercere (metalla); colere, excolere (agrum, lanam); tractare, concinnare.
2. 2. b., arbeta i en vetenskap: colere artem; in arte elaborare, operam studiumque collocare; arti operam dare; tractare artem.
3. 3. = utföra hvad som blott finnes i utkast l. öfverarbeta, vanl. om literaturprodukter: expolire (inventa); elaborare; perficere; retractare, recolere.
4. 4. b. ngns sinnesstämning: tractare (arte); sollicitare, movere.

Bearbetare = den som bearbetar l. bearbetat.

Bearbetning (jfr Bearbeta):

1. 1. subactio; cultura.
2. 2. tractatio (philosophiae).
3. 3. expolitio; retractatio.
4. 4. sollicitatio.

Beblanda sig (med ngn):

1. 1. i allm. = komma i beröring, i umgänge, i förbindelse med: implicari (familiaritate, usu, rationibus alicujus).
2. 2. köttsligen b. sig: miscere corpus, concumbere cum aliquo l. aliqua.

Beblandelse: concubitus.

Bebo: colere (terram, urbem; icke om enskilda innebyggare); incolere (terram, locum); tenere (populus tenet terram); habitare (domum); frequentare.

Bebodd: cultus (C. Tusc. I. § 68); habitatus; om länder: mycket b., rikt b. frequens cultoribus; celeber.

Beboelig: habitabilis.

Bebygga: solum, locum coaedificare; solum, aream aedificiis l. -io occupare, complere; munire.

Bebyggd: coaedificatus (mots. vastus, vacuus); rikt, tätt b. frequens aedificiis, celeber.

Bebåda, se Båda.

Beck: pix.

Becka: picare, impicare, obturare; b. fast pice astringere, agglutinare.

Beckaktig: piceus.

Beckasin: scolopax.

Beckhytta: picaria.

Beckkrans: malleolus (Cs.).

Becksvart: piceus (nubes p., Vg.); ater.

Becksöm: sutura fili picati.

Becktunna: cupa picaria.

Beckugn: fornax picaria.

Bedagad: aetate provectus; (homo) provecta aetate; vetulus; senior.

Bedja:

1. 1. bedja om ngt, att ngt må ske:
   1. a. i allm.: petere ab alqo (ngn) alqd (om ngt), ut, ne faciat, fiat alqd; rogare, orare alqm, alqm alqd (blott der sakobjektet är ett sådant neutr. pron.), ab alqo alqd; precari alqm l. ab alqo (alqd).
   2. b. enträget, ödmjukt b.: obsecrare, obtestari (obsecrare et obtestari, orare et obsecrare o. s. v.) alqm, ut, ne faciat alqd; flagitare, precibus exposcere alqd; supplicare alicui.
   3. c. b. om nåd, om förskoning: veniam precari, poenam deprecari.
   4. d. låta b. sig:
      1. α. rogari, velle rogari; nil facere nisi rogatum.
      2. β. exorari, exorabilem esse.
2. 2. parentetiskt: jag ber: quaeso; oro.
3. 3. b. till Gud, b. Gud: preces fundere (Vg.); precari Deum, a Deo, ut –.
4. 4. = tillsäga, uppfordra, uppmana att göra ngt: jubere; han bad oss vara välkomna jussit nos salvere; han bad oss vara vid godt mod jussit nos bono animo esse; hvem har bedt dig göra det quis jussit? (quis eos coegit falso putare?); b. helsa ngn salutem nuntiare alicui; salutare alqm; b. (låta) helsa ngn, att han skall komma – nuntiare, nuntium mittere alicui, ut veniat.
5. 5. = bjuda (i skriftspråk knappast brukligt): invitare ad cenam.

Bedjande: precans, supplicans; b. ställning, åtbörd status, gestus supplicantis.

Bedjare (ödmjuk): supplex; trägen b. in precibus l. precando assiduus.

Bedraga: fallere (= svika förtroende l. väntan, undandraga sig förbindelser) alqm (i pass. vanl. med refl. bet.); frustrari (= gäcka ngns väntan) alqm; destituere alqm (lemna i sticket); fraudare alqm aliqua re (= b. på ngt, medelst svek beröfva ngt); decipere alqm (fånga, snärja); circumscribere (preja); inducere (= locka i förderfvet); deludere, eludere, illudere (hånligt gäcka, komma på skam) alqm; verba dare alicui; imponere alicui (med falska förespeglingar narra); hoppet har b-it honom spes eum fefellit, frustrata est; det bedrog honom, att – ea res ei fraudi fuit, quod –.

Bedraga sig: falli; äfven med omskrifning: han bedrog sig i sin förmodan, förhoppning spes, opinio eum fefellit, frustrata est.

Bedragare: (faktiskt) fraudator (som ej uppfyller sina förbindelser; han blef b. mot sina borgenärer creditores pecuniā fraudavit, frustratus est, fefellit); circumscriptor (prejare); (till sinnelaget) veterator (gammal skälm); homo fraudulentus, ad fallendum aptus, instructus; totus ex fraude factus; planus (landstrykare); nebulo (vindböjtel).

Bedragerska: mulier fraudulenta, fraude et malis artibus instructa.

Bedrift:

1. 1. i god men. om minnesvärda handlingar: praeclarum, pulcrum, rectum facinus; res (gesta), vanl. i plur.: Caesars, romerska folkets b-r res gestae Caesaris, res l. res gestae populi Romani; acta alicujus (poet.).
2. 2. i ond men.: facinus (sceleris, audaciae); flagitium (skamlig, vanärande b.); det blir hans lön för hans b. haec illi flagitii merces dabitur; hac poena flagitium l. commissum luet.

Bedrifva:

1. 1. = begå: admittere, committere, perpetrare (scelus; alqd nefarie).
2. 2. = sköta, främja en sak (försigtigt, listigt, ihärdigt): gerere rem, negotium bene, male, prudenter, callide; agere (aliquid) negligenter, de insidiis; tractare rem caute; han bedref det så, att han blef vald till konsul assecutus est, ut consul crearetur.

Bedrifvande: genom ngns b. impulsu alicujus, per alqm.

Bedrägeri: fallacia, fraus, dolus; artificium (knep, hokuspokus, skälmstycke); b. i handel och vandel vendendi emendique fraus; öfva b. mot ngn fallaciam intendere, fraudem facere, dolum struere l. nectere in alqm; göra sig skyldig till b. fraude se astringere, obstringere; sinnenas b-r sensuum ludibria.

Bedräglig: i allm.: fallax (svekfull; spes, homo, glacies); falsus (falsk); fraudulentus, fraudis plenus (som söker att vinna medelst svek; arglistig); dolosus (ränkfull); vanus (opålitlig: spes, res, ingenium); perfidus (trolös); om personer ad fallendum paratus, instructus; b. konkurs fraudulenta bonorum cessio; creditorum fraudatio.

Bedrägligt: fallaciter, fraudulente; dolose; perfide; mala fide.

Bedröflig:

1. 1. eg. som är egnad att väcka bedröfvelse eller (om utseende) som uttrycker bedröfvelse: tristis (i båda betydelserna: t-e spectaculum, t. vultus); acerbus (bitter, smärtsam; funus, casus); miserabilis, miserandus, deplorandus (beklaglig); b-a utsigter för framtiden mala, aspera spes (mala res, spes multo asperior, Sa.; omnia metum portendunt); luctuosus (full af sorg l. anledningar till sorg); gravis (casus).
2. 2. = usel, dålig i allmänhet: malus, deterrimus.

Bedröflighet: tristitia; acerbitas.

Bedröfva: contristare, tristem facere alqm; angere alqm; tristitia afficere alqm; t-am, luctum, aegritudinem, maerorem afferre alicui; det b-r mig, att – dolet, acerbum mihi est, quod –; aegre fero; bedröfva sig (vanligare: vara bedröfvad) öfver ngt angi alqa re; se afflictare, cruciari alqa re.

Bedröfvad: tristis, maestus, lugens, anxius; aeger animo; vara b. öfver ngt angi, cruciari re; dolere rem, re; maerere, lugere (mortem alicujus); dolorem capere ex re; se b. ut tristi vultu, tristem esse; vultu praeferre tristitiam; antaga l. gifva sig ett b-dt utseende vultum in maestitiam, tristitiam componere.

Bedröfvelse: aegritudo; dolor; angor; molestia (vedermöda); maeror, luctus (ss. tillfällig känsla); maestitia, tristitia (mera såsom varaktig sinnesbeskaffenhet); till min stora b. cum magno meo dolore; vår b., som timlig är, föder af sig en öfver måttan stor härlighet ex brevi hujus vitae aegritudine (maestitia, molestiis) summa nascitur felicitas (gloria).

Bedyra: obtestari, testari, confirmare; sancte, religiose affirmare.

Bedåra se Dåra.

Bedöfvad se Döfva.

Bedöma:

1. 1. = döma om ngt, bedöma så l. så: judicare de aliquo, de re, mera sällan rem [non recte (benignius, asperius) judicas de Catone; inique (vrångt), aspere (hårdt), acriter (skarpt, hvasst), aeque (opartiskt); amicitiae corroboratis et aetatibus et moribus judicandae sunt]; judicium facere de re; existimare de re, sällan rem; huru det lyckats mig, må andra b. quantum profecerim, aliorum sit judicium, (vestrae est existimationis).
2. 2. b. ngt efter ngt: judicare (alqd pondere – halten –, non numero); spectare (philosophum ex singulis vocibus; ex se alterum – andra efter sig); metiri (magnos viros virtute, non fortuna); pendere (vos rem suo, non nominis pondere penditote); ponderare (consilia eventis – afsigterna efter utgången); pensare (ex factis amicos, L.); existimare (ex sua mollitia, non ex ipsa virtute de virtutis robore); referre alqd ad alqd (= taga ngt till måttstock l. grund för omdömet – alienos mores ad suos referre – andra efter sig); (fingere ex suis moribus alienos = föreställa sig, tänka sig andra i enlighet med sig sjelf).

Bedömande: judicium (j-o alicujus relinquere alqd; ad alqm deferre alqd); existimatio (ofta om literär kritik).

Bedömare: existimator (aequus, iniquus); judex (Albi nostrorum sermonum candide judex, Hor. Ep. I. 4. 1).

Beediga: jurejurando firmare, affirmare, sancire; se Besvärja.

Befalla:

1. 1. intr. befalla någonstädes l. öfver ngn = vara herre, råda: imperare alicui, alicubi; praeesse (civitati, exercitui); dominum esse, dominari, regnare; här b. jag hic ego regno, hic in meo regno sum; penes alqm est imperium, jus imperandi, potestas; ingen har att b. öfver mig nullius imperio subjectus sum, nulli domino addictus sum, mei juris sum.
2. 2. b. ngn att göra ngt: jubere alqm facere alqd, alqd fieri; imperare alicui, ut faciat; dicere alicui, scribere alicui, ut faciat; praecipere, praescribere (föreskrifva, ”instruera”) alicui alqd; edicere, indicere, pronuntiare (= påbjuda, pålysa, blott om allmänna, af myndigheter utfärdade befallningar); jag låter ej b. mig tuis (servis) impera; nulli in me jus est imperandi; quid ego vobis paream?; ni eger att b. tuum est imperare; impera quid vis!; har ni ngt att b. numquid, ecquid praeterea est, quod optes? (jfr 3).
3. 3. b. fram, in ngt l. ngn: poscere, arcessere, depromere alqd; alqm vocare, evocare; jubere arcessi; jubere procedere, intrare o. s. v.; hvad befalls? quid vis? quid optas?
4. 4. = anförtro, anbefalla, vanl. blott i Guds händer l. skydd: commendare, mandare, tradere, committere (se Deo, tutelae Dei).

Befallande: (synon. myndig): imperiosus l. med genitiv af particip. imperans, t. ex. b. min, åtbörd, ord: vultus, gestus, verba imperiosa l. imperantis (-ium).

Befallning: jussum (populi; deorum immortalium); imperium (vanl. imperatoris l. ducis; i-o parere, i-um negligere); praeceptum, praescriptum (mera = råd l. instruktion); edictum (embetsmans påbud); mandatum (uppdrag); på ngns b. jussu alicujus, jubente aliquo; gifva b. jubere, imperare o. s. v. se Befalla; få l. hafva b. juberi l. jussum esse facere alqd; skicka b., medföra b., att – literas mittere, deferre (l. nuntiare verbis alicujus), ut –; verkställa ngns b. jussa, imperata facere, (imperia) exsequi.

Befallningshafvande: praefectus regis l. regius (in provincia).

Befallningsman: (fogde): procurator (regius).

Befara, v. tr. 1.: timere, metuere (ne att; ut att icke; jfr Frukta).

Befara, v. tr. 4.: b. en väg viā proficisci, ire; (viam conficere); b. ett land terram peragrare, obire, percurrere; ett haf mare pernavigare, lustrare; mari navigare. – Ordet är föga brukligt utom i part. perf.: Befaren:

1. 1. i passiv men.: en mycket, allmänt b. väg via celebris, frequentata, trita; en aldrig b. väg via nullius pede, (sŏlo) trita; deserta.
2. 2. i aktiv men., vanl. blott om sjömän = berest; sällan = bevandrad (i ngt), se dessa ord.

Befatta sig (med):

1. a. med ngt: attingere (poesin; doctrinam, C. de Or. II. 1; dicendi artem); tractare alqd; versari, occupatum esse in re; han har icke det ringaste b-t sig med filosofi philosophiam ne primoribus quidem labris attigit, ne gustavit quidem, philosophia ne imbutus quidem est; (han har aldrig b-t sig med vältalighet, med militära ting forum, castra non vidit); icke b. sig med någonting nihil agere.
2. b. med ngn = hafva att skaffa med ngn: rem, rationem habere cum aliquo; jag vill ej b. mig med dig nil mihi tecum!

Befattning:

1. 1. sysselsättning med ngt:
   1. a. i allm. i uttrycken: taga b. med ngt ad rem gerendam accedere; negotium suscipere, aggredi; rem attingere; hafva b. med ngt rem gerere, administrare, curare; curam rei agere l. gerere; in re versari, occupari; jag vill dermed ingen b. hafva illius rei nullam partem attingere volo; illa re implicari nolo.
   2. b. = offentlig syssla: munus, officium; en quaestors b. quaestura; b. såsom sekreterare (scriba) scriptus; hafva en b. munere fungi; tillträda, nedlägga en b. munus adire, ponere; det tillhör ej min b. illud non est mei muneris, mei negotii.
2. 2. befattning, beröring med en person: hafva b. med rem, rationem, commercium habere cum aliquo; jag vill ej hafva ngn b. med honom nihil mihi cum illo commune esse volo; nihil mihi cum illo sit!

Befinna:

1. 1. b. ngn sådan l. sådan, att ngt förhåller sig så l. så: invenire, reperire, cognoscere alqm (fidelem, gratum, memorem); saken är befunnen nyttig res utilis reperta est, res probata est; i impersonel konstruktion äfven: comperiri, apparere med ack. och inf.: det befanns, att han ej var hemma compertum est, eum domi non esse; det befanns, att han var oskyldig compertum est, apparuit illum innocentem esse, culpa carere.
2. 2. befinnas (vanl. blott i part. perf. och deraf härledda tempora) med en förseelse: deprehendi, convinci in scelere, sceleris.

Befinna sig:

1. 1. = vistas på ett ställe: esse, versari (in urbe; ruri).
2. 2. b. sig i ett tillstånd, uttryckt med predikatsnomen l. med adverb, i latinet i allm. att återgifva med esse och ett adjektivt l. adverbialt uttryck: b. sig ensam solum esse; b. sig i fara, i villfarelse in periculo, in errore versari l. esse; b. sig väl (till helsan) valere; bene se habet aliquis; bene, melius est (fit, factum est) alicui ngn b-r sig (börjar b. sig) väl, bättre; b. sig illa, i ett dåligt tillstånd minus valere, aegrotare; i allmännare men.: male, minus bene se habere; han b-r sig sämre deterius se habet; ingravescit vis morbi; b. sig väl af ngt juvari (cibo juvari, refectum esse); han befann sig illa af l. efter maten, resan o. s. v. post cibum, ambulationem male ei factum est; cibo, itinere vires ejus affectae, consumptae erant; jag har b-t mig väl af ditt råd consilium tuum mihi salutare, salubre fuit; vi befunno oss väl under hans styrelse illo imperante salvi eramus, secunda utebamur fortuna, bene vivebatur, florebat res publica; samhället b-r sig i ett lyckligt, uselt, uttömdt tillstånd floret civitas; afflicta, affecta est res publica; exhaustae sunt opes rei publicae; han b-r sig i ett aftynande tillstånd contabescunt, valde affectae sunt vires illius; huru b-r du dig? quid agis?; quomodo vivis?; ut vales?; b. sig i nöd, brist premi, laborare miseriā, inopiā.

Befinnande:

1. 1. = helsotillstånd: valetudo; fråga efter ngns b. quomodo valeat, se habeat aliquis, –.
2. 2. = pröfning, godtfinnande: arbitrium.

Befintlig: = som finnes l. fanns någorstädes, t. ex. alla der b-a trupper omnes copiae quaecunque illic erant l. habebantur.

Befintlighet:

1. 1. = tillvaro, att ngt finnes: smådjurs b. i atmosferen är en bevisad sak esse l. vivere in āere bestiolas quasdam, satis cognitum l. compertum est.
2. 2. = verklighet, att ngt verkligen skett: stöldens b. är bevisad factum esse furtum, compertum est.

Befjädra: plumis aptare, ornare; plumare.

Befjädrad: plumatus, plumosus; plumis ornatus.

Beflita sig: b. sig om ngt (i synn. om en egenskap), att vara ngt: studere (virtuti; gratus videri l. gratum se videri; in literis proficere); studiosum esse alicujus rei; servire (famae, om ett godt namn); niti, eniti (ut praestet ceteris animalibus); operam dare, id agere, ut –; mera sällan med ett yttre föremål ss. objekt: studio juris operam dare, in studium aliquod incumbere, in arte elaborare o. d.

Befläcka: i eg. och oeg. (moralisk) men.: maculare, commaculare, inquinare, contaminare, polluere (sanguine; vitiis); b. sitt l. annans rykte (oftare: sätta fläck på) maculam aspergere famae.

Befläckelse: inquinatio, contaminatio.

Befogad:

1. a. om saker = grundad, skälig, laglig: justus (querela, reprehensio); legitimus (laglig).
2. b. om personer: b. att göra ngt, vara b. till ngt jus l. potestatem rei, faciendi alqd habere; alicui licet, jus, fas (om moralisk befogenhet) est facere alqd; anse sig, finna sig b. att göra ngt fas sibi esse ducere; han är (lagligen) b. att anställa käromål, kräfva, bistå ei l. ejus est actio, petitio, auxilii latio (jfr C. Brut. § 18: non solvam prius, quam a te cavero, amplius eo nomine neminem, cujus petitio sit, petiturum).

Befogenhet:

1. a. en saks: aequitas; justitia.
2. b. persons: potestas, jus; auctoritas; full b. summum l. optimum jus; (pictoribus atque poetis quidlibet audendi semper fuit aequa potestas); det ligger i min b. mei juris, meae potestatis, in mea p-te est; mihi est jus facere alqd; mei arbitrii, judicii est; erkänna ngns b. jus (tantum juris) concedere alicui; probare alqm (disceptatorem); icke erkänna ngns b. negare alicui jus esse (in alqm, alicujus rei; L. II. 35. 56); auctoritatem alicujus repudiare, negligere, contemnere; judices ejurare, recusare (jäfva); öfverskrida sin b. extra terminos juris sui, potestatis suae, muneris sui egredi; fines potestatis suae transire, finibus – non teneri.

Befolka: frequentare (solitudines Italiae; loca cultoribus); populis, hominibus frequentem reddere.

Befolkad: cultus, habitatus; rikt, tätt b. frequens cultoribus; celeber; frequentatus (cultoribus); föga, sparsamt b. (locus) infrequens, paene desertus, incultus.

Befolkning: incolae; homines, qui incolunt terram, urbem; populus; massan af b-n vulgus, multitudo (incolentium, populi); en blandad b. mixta ex multis populis l. gentibus multitudo; den lägre b. ignobile vulgus; den fattige delen af b. inops multitudo l. plebs.

Beforderlig: utilis, commodus; vara ngn b. adjuvare, juvare alqm.

Befordra:

1. 1. = fortskaffa, ombesörja en saks (l. persons) framkomst till afsedt ställe: (vehere, ferre) perferre, pervehere (pervehendum curare), transmittere aliquo.
2. 2. b. till embete l. värdighet: provehere (C.), producere (C.) ad honores, ad dignitatem; promovere, evehere, tollere in consulatum o. s. v. (Pn., T., Vell.); dignitate augere alqm, dignitatem alicujus augere; i allm. = sätta till l. öfver ett embete muneri praeficere alqm; munus deferre ad alqm, mandare alicui; b-s till konsul, till tribun ad consulatum, ad tribunatum ascendere; consulem, tribunum fieri; ej blifva b-d repulsam ferre; excludi; jacere (jfr Befordran, Obefordrad).
3. 3. i allm. främja ett företag l. en sak, understödja: juvare, adjuvare, sublevare (rem, incepta, commoda, progressus alicujus); adjutorem esse (ad alqd); b. ngns fördelar augere commoda alicujus; favere, consulere alicui.
4. 4. b. till straff: ad poenam vocare, poenā afficere.

Befordran:

1. 1. en saks fortskaffande till ett ställe: vectura, pervectio, transvectio l. medelst ett verb: sörja för sakens b. rem perferendam transferre.
2. 2. b. till embete: ascensus ad honores; understödja ngns b. dignitatem alicujus juvare, augere; alqm (ad honores) provehere, producere; commendare; petenti suffragari; vinna b. ad honores, ad altiorem dignitatis gradum ascendere, provehi, progredi, evehi; i allm. = få en befattning: munus, (magistratum) obtinere, muneri praefici; hafva ngn att tacka för sin b. dignitatem (auctam) debere alicui; ab aliquo provectum, productum, adjutum ad honores ascendisse (meam dignitatem a Vespasiano inchoatam, a Tito auctam, a Domitiano longius provectam non abnuerim, T. H. I. 1); söka b. magistratus, honores petere; icke vinna b. jacere (ej avancera); excludi; repulsam ferre.

Befordrare: adjutor; fautor.

Befordring, Befordringssätt: vectura.

Befordringsmedel:

1. a. = fortskaffningsmedel: vehiculum.
2. b. = hjelpmedel: adjumentam; auxilium.

Befrakta: (navem) conducere, sumere.

Befria: liberare (servitute); levare, solvere, exonerare (alqm onere, molestiā); relaxare (alqm vinculis, negotiis); eripere (alqm malis, miseriis, periculo; alicui dubitationem, sollicitudinem b. från tvifvel, bekymmer); demere, eximere (alicui molestias, vincula mercennaria; ex malis eximere); = lösköpa: redimere; b. = lösa ngn från ed solvere fide, jure jurando; remittere alicui fidem promissi; om försättande ur träldomstillstånd l. ofrihet för tillfället äro de tekniska orden: asserere, vindicare alqm; in libertatem vindicare alqm; vara b-d från ngt ondt carere, vacare malo, curis.

Befriare: liberator, vindex; qui liberavit alqm.

Befrielse:

1. 1. = befriande, att befria l. befrias: liberatio (liberari); solutio (solvi); hoppas på b. sperare solutionem vinculorum l. fore, ut solvatur vinculis; Pelopidas tillhör äran af Thebes befrielse laus liberatarum Thebarum Pelopidae est; ofta, i synn. tillsammans med verb, t. ex. medgifva, njuta, är befrielse = frihet: libertas (hafva ngn att tacka för sin b. libertatem debere alicui).
2. 2. = frihet från börda l. åliggande: vacatio (vacationem militiae petere, alicui concedere); immunitas (frihet från skatt l. prestation till det allmänna).

Befrukta: fecundare.

Befrynda sig = blifva frände med ngn l. med hvarandra: affinitatem jungere, affinitate jungi (devinciri) cum aliquo, in alicujus affinitatem l. cognationem venire; affinem alicujus (alicui) fieri.

Befryndad: affinis, cognatus, affinitate junctus alicui.

Befrämja: juvare, adjuvare; jfr Främja; Befordra; Bidraga till ngt.

Befröa: fecundare.

Befullmäktiga: (i offentliga förhållanden) legare alqm (ego sum publicus nuntius populi Rom.; juste pieque legatus venio, L.); arbitrio alicujus rem permittere; auctoritatem rei gerendae (dare) alicui; procurationem rei l. negotii permittere, committere, mandare alicui; cum auctoritate, potestate agendi mittere alqm.

Befullmäktigad: procurator, actor; (i offentliga ting) legatus; se Fullmäktig, Ombud.

Befullmäktigande: legatio; auctoritas (data); se Fullmakt, Bemyndigande.

Befäl:

1. 1. = militäriskt kommando l. anförareskap: imperium; under ngns b. ductu (et auspiciis med afs. på öfverbefälhafvare) alicujus; duce, imperante alqo; imperium tenente alqo; b-t öfverlemnas åt ngn imperium traditur alicui, defertur alicui l. ad alqm; föra b-t praeesse (exercitui, classi; äfven någon gång absolut: alicubi praeesse); curare (in dextra parte exercitus, Sa.); ducere (exercitum; ordinem öfver en manipel); cum imperio (öfverbefäl) esse; imperare; stå, tjena under ngns b. imperio alicujus subjectum esse, parere, alqo imperante l. duce militare, mereri.
2. 2. befälet = en armés officerare: duces; (plena erat lictorum et imperiorum provincia, Cs. b. Civ. III. 32); praefecti.

Befälhafvare: dux (i allm.); imperator (= öfverbefälhafvare); b-n (i cas. obl.) imperans.

Befängd: (= galen, löjlig; – ofantlig): mente captus; furore instinctus; insanus (homo; moles); absurdus; ridendus, perridiculus; perversus (jfr Besatt).

Befängdhet: absurditas; perversitas.

Befästa:

1. 1. om orter: munire, communire; circummunire; munimentis saepire.
2. 2. om personer l. abstr. objekt (= göra fast, stadga, stärka): firmare, confirmare (pacem, amicitiam, opes – makt – alicujus), stabilire (regnum, pacem, concordiam); devincire (societatem); augere.

Befästande: (jfr Befästa):

1. 1. munitio, communitio (urbis).
2. 2. confirmatio, stabilitio (imperii, amicitiae).

Befästning: munitio, communitio, circummunitio; i plur. = verk, fästningsverk: munimenta, munitiones; opera.

Befästningskonst: ars muniendi.

Begabba: irridere, deridere, ludificari, ludibrio habere, ludibriis incessere, cavillari alqm.

Begabbare: irrisor, cavillator.

Begabberi: irrisio, irrisus; ludibrium.

Begagna: uti (alqa re; alqo; till ngt = ss. ngt, med predikativ i abl.: auctore – rådgifvare – uti alqo; communibus ut communibus uti, privatis ut suis; till ngt = för ett ändamål, för tillvägabringandet af ngt: ad rem efficiendam uti alqo); adhibere alqm, alqd; begagnade, icke l. litet b-de kläder vestis trita, recens.

Begagna sig (af ngt): uti (alqa re; af tillfället: occasione; äfven occasioni non deesse, tempus rei gerendae non dimittere); in suum usum convertere alqd; b. sig af ngt ss. förevändning causam interponere.

Begapa: stupentem intueri.

Begge (Beggedera) se Båda (Bådadera), till hvilket begge eg. är gen. plur.

Begifva: mittere, omittere alqd.

Begifva sig:

1. a. = förfoga sig till l. från ett ställe: ire, proficisci, ire pergere, se conferre, iter facere (intendere, instituere) aliquo; petere locum; b. sig bort abire, discedere; b. sig hem domum ire, redire; b. sig på resa viam, iter capessere; dare se in viam, itineri; b. sig till sängs, i ro cubitum ire, concedere; ad somnum proficisci; somno, quieti se dare.
2. b. impersonalt, nästan blott i impf.: det begaf sig: accidit, factum est, ut –.

Begifvande: = medgifvande, tillstånd: venia, concessio; vanl. blott i uttrycket: med ngns b. permissu, venia alicujus; concedente, permittente alqo; inhemta, erhålla ngns b. impetrare alqd, veniam rei ab aliquo.

Begifven: deditus alicui rei (vitiis, flagitiis, ventri, aleae); cupidus, appetens alicujus rei; b. på vin, älskog vinosus, mulierosus.

Begjuta: perfundere (öfvergjuta), conspergere l. aspergere (stänka), rigare l. irrigare, madefacere (väta) alqd alqa re (lacrimis vultum irrigare, conspergere).

Begjutning: perfusio, aspersio.

Begrafning: humatio (sjelfva jordandet, nedmyllandet); sepultura (införandet på grafstället, öfverhufvud sjelfve den religiöse akten, jordfästningen); justa funebria (i. e. hvad som hörer till en hederlig b.); funus (jordefärden, pompa, exsequiae, i allm. begrafningsfesten); ståtlig, högtidlig b. funus amplissimum, magnificum; få en hederlig b. sepeliri; sepultura, sepulturae honore affici (motsatsen: sepulturae honore carere; insepultum projici); gifva ngn en hederlig b. justa facere alicui; justa solvere funeri alicujus; sepulturae honore afficere alqm; fira, bevista ngns b. funus alicui celebrare, concelebrare; efferre alqm; gå på b. in l. ad funus venire, convenire, prodire; vara på b. funeri interesse.

Begrafnings- i sammansättningar i allm. = funebris, feralis.

Begrafningsdag: dies funeris (T. Ann. I. 8; III. 4).

Begrafningshjelp: funeraticium (ord från Jct. och Inscr.).

Begrafningshögtidlighet, Begrafningshögtidligheter: justa funebria; funus.

Begrafningskostnad: sumptus funeris l. funebris, -bres; impensae funeris.

Begrafningsmåltid: epulum funebre (L.); silicernium.

Begrafningsplats: enskild: sepulcrum; allmän (kyrkogård): sepulcretum; commune sepulcrum.

Begrafningsställe se Begrafningsplats.

Begrafva:

1. 1. en död, i strängare och vidsträcktare bemärkelse (jfr Begrafning): humare (kropp l. aska), humo mandare, humo injecta contegere, obruere, operire; terrae corpus reddere; tumulare; mortuum condere (in sepulcro); ponere, componere; (begrafven äfven situs, t. ex. hic situs est); – sepelire (om hela jordfästningen och begrafningshögtidligheten, vare sig att den döde jordas l. brännes); funerare; justa facere alicui; justa solvere funeri alicujus; funus alicui celebrare; sepulturā, sepulturae honore afficere alqm; lefvande b-s vivum obrui, defodi.
2. 2. i allm.: begrafva i ngt = öfverhölja med ngt, så att han ej kan fritt röra sig: obruere, abstrudere, opprimere (elidere), operire alqm, alqd re, t. ex. b-s i l. under ruinerna af ngt: ruinā (mole ruentis) domus, oppidi, parietinis opprimi; i en hög af sand cumulo, tumulo arenae operiri.
3. 3. bildligt: b. i glömska oblivione obruere; sepelire; memoriam rei abolere; i tystnad silentio tegere; vara b-en i natt (gömd och glömd): nocte premi, reconditum, abstrusum esse; b. sig (vanl. gräfva ned sig) i arbeten, i en undangömd verksamhet (krets l. ort för verksamhet): in literas, studia, labores l. literis (dat.) se abdere; in solitudinem se abdere, refugere; b-en i sömn somno sepultus (Lucr., Vg.); (hvad vill du med det värde, som är begrafvet? paulum sepultae distat inertiae celata virtus).

Begrepp:

1. 1. = förmåga att begripa; fattningsgåfva, omdömesförmåga: intelligentia (illud non cadit in meam i-am går öfver mitt b.; ad imperitorum i-am se accommodare = lämpa sig efter de okunniges b.); judicium (godt, klart b. judicium acre, certum; svagt b. judicium, ingenium hebes, tardum); mens (tankekraft); sensus (mera = föreställningssätt, uppfattning); captus (sällsynt); efter mitt b. quantum equidem sentio, judicare l. existimare possum.
2. 2. = föreställning om en sak ss. (subjektets) tankeakt l. tankeprodukt, -objekt, kunskap: cognitio (rei; öfversättning af κατάληψις, C. de Fin. III. § 17, der äfven förslagsvis nämnas comprehensio och perceptio); notio (notiones primae, in animis insitae – medfödda; definitio aperit n-em nostram, quam habemus de quaque re; notio verbo subjecta – som fästes vid ordet; notionem informare, fingere – bilda sig; excute intelligentiam tuam, ut videas, quae sit in ea species, forma et notio boni viri, C. de Off. III. § 81); intelligentia, notitia (incohatae – ofullgångna – intelligentiae quasi quaedam fundamenta scientiae, C. de Leg. I. § 26, 27, 30); opinio (= mening, fördom; falska b. falsae opiniones; ofördelaktigt b. om en sak gravior de re o.); alla dessa uttryck äro (utom opinio) nästan uteslutande blott filosofiske termer; utom den vetenskaplige stilen begagnas omskrifningar: göra, bilda sig ett b. (föreställning) om en sak animo informare, sibi proponere, comprehendere alqd; intelligentiam rei, opinionem rei comprehendere; mente, cogitatione assequi (= kunna bilda sig ett b. om ngt); animo, mente complecti (rei magnitudinem, C. de Or. I. 19); cogitare (celeritas tanta, quanta cogitari vix possit); hafva l. göra sig ett klart, riktigt b. om en sak rem plane, satis intelligere; quid sit (t. ex. quantae sint difficultates), probe, satis intelligere, percipere, sentire; recte, vere (motsats.: perperam, non recte, falso) sentire, existimare, judicare (suspicari) de re; (non recte interpretari alqd; perperam existimare de alqa re); icke hafva ngt b. om en sak rem plane ignorare; in re nihil sapere; qualis res sit, ne suspicari quidem; in arte plane hospitem et rudem esse (eam ne primoribus quidem labris attigisse l. gustasse); hafva ett fördelaktigt, högt, ofördelaktigt, lågt b. om en person l. sak bene, male, secus existimare, magnam habere opinionem de alqo, de re; gifva ngn (sina åhörare l. läsare) ett b. om en sak: proponere, exponere, explicare alqd (vim rei) alicui (clare, aperte); adumbrare (i allm., i utkast gifva ett b. om en sak); enarrare; gifva ngn ett riktigt, ett falskt b. om en sak quale sit alqd (revera), docere, fallere alqm; af hans bok får man antingen allsintet l. ett falskt b. om saken ex illius libro qualis res sit, plane intelligi non potest; aut nulla omnino aut falsa (perversa) rerum cognitio percipitur (hauritur); haec legenti perversa affertur de re opinio; äfven: errorem (injicere) objicere alicui; in errorem inducere alqm; begrepp, tanke i motsats till verklighet: decorum cogitatione magis quam re a virtute separari potest (C.).
3. 3. sakens b. i och för sig: species, forma (öfversättningar af gr. εἶδος, ἰδέα; species boni viri; forma et quasi naturalis nota cujusque rei; formam rei describere); vis, vis et natura (= sakens innersta väsende, sådant som det af tanken, ej af sinnena fattas; honesti vim dividere in IV partes); definiera ett b. vim (verbi) definire, aperire; (haec vis illi verbo subjecta est); detta är oförenligt med, står ej tillsammans med b-t af en lärd man hoc non cadit in doctum virum; allmänt b. genus (universum); det inskränktare b-t, artb-t pars (subjecta generi), species, forma; menniska är det allmänna b-t, Svensk det inskränktare homo genus est (generale, Sen.), Suecus species (speciale).
4. 4. = första b-n af en vetenskap: elementa; prima elementa; principia (jfr Grundbegrepp).
5. 5. = inbegrepp, kort sammanfattning af ngt: summa (C.); summarium.
6. 6. stå l. vara i b. att göra ngt in eo est (impersonalt), ut faciat (faciant) alqd; oftast att återgifva med fut. perifr. akt., helst i förbindelse med jam l. jamjam: han stod i b. att resa jamjam profecturus erat; bin surra, när de stå i b. att flyga ut apes murmurant, quum jamjam sunt evolaturae.

Begrina: deridere.

Begripa:

1. 1. = fatta, förstå ngt intelligere (alqd; quid sit, cur fiat); mente comprehendere, cogitatione assequi l. complecti alqd; videre; percipere (Academici negant quidquam percipi posse); perspicere (rem penitus p., perspectam habere).
2. 2. = förstå ngn: quid dicat, quid sibi velit, intelligere; animum, mentem alicujus intelligere, perspicere.
3. 3. = inbegripa, innefatta: continere, complecti.

Begripen:

1. 1. = förstådd, fattad: intellectus, perspectus.
2. 2. b. i ett samtal med ngn, i djupa tankar: sermoni alicujus deditus; in acerrima cogitatione defixus.

Begriplig: perspicuus (tydlig); clarus (om ord, som kunna uppfattas och till sin mening förstås); qui potest intelligi l. perspici; göra ngt b-t för ngn facere alqd alicui perspicuum; det är b-t, lätt b-t, att – intelligere licet, (scilicet, nimirum).

Begriplighet: perspicuitas.

Begripligt: perspicue; clare.

Begripligtvis: scilicet; videlicet.

Begrunda: cogitare alqd secum (attentius; de re); reputare, considerare alqd secum, in animo suo; secum deliberare alqd.

Begrundande: cogitatio.

Begråta: deplorare, deflere alqd (C.); complorare (L.); flere, lacrimare, plorare alqd (poet.).

Begränsa:

1. 1. = utgöra gräns för ngt: terminare (mare colles; stomachus palato t-tur); finire (Rhenus imperium); definire (orbes – horizontes – aspectum nostrum d.); continere (Gallia c-tur Garumna, Oceano, finibus Belgarum).
2. 2. = bestämma gränsen för ngt, oftast i part. pf. och i oeg. men.: terminare, finire, determinare, circumscribere, definire, describere alqd alqa re (cogitationes suas iisdem finibus, quibus vitam, t-re; potestas finita; scientia quaedam circumscripta forensibus cancellis); i oeg. mening äfven moderari (temperare), modum ponere l. statuere alicui rei; – begränsa sig, sitt ämne, sin verksamhet definiri alqa re (C. de Or. III. § 9); certis finibus circumscribere (terminis definire) industriam, facultatem suam; quaestionem, rem – ämnet, sin uppgift – mente circumscribere; orator nullis terminis circumscribit aut definit jus suum (att välja ämnen); en god talare (en förståndig man) vet att b. sig boni oratoris (prudentis) est modum statuere orationi, certis finibus se tenere (nec evagari longius).

Begränsad: finitus, terminatus; moderatus; certus (c. numerus motsats till infinitus).

Begränsning:

1. 1. abstr. = definitio, terminatio; i pregnant mening = riktig, behörig b. moderatio, temperatio (nihil deest felicitati meae, nisi moderatio ejus, T.).
2. 2. = en saks gränser: fines, termini.

Begynna se Börja.

Begynnare: tiro.

Begynnelse se Början.

Begå:

1. 1. b. ett brott, en dålig handling: admittere (alqd – scelus, facinus – l. in se alqd); committere (multa nefarie, scelus, delictum; alqd se indignum); patrare, perpetrare (facinus, caedem); facere (caedem in silva, C.; scelus); suscipere (scelus, facinus); der det är fråga om fel och ej om dåliga handlingar, är ordet jemte sitt objekt att återgifva med ensamt verb, t. ex. begå fel peccare (librarius); errare; labi (ej committere peccatum l. dyl.); l. med adv. och verb, t. ex. stulte agere, imprudenter agere b. en dårskap, en obetänksamhet.
2. 2. b. en högtidsdag l. minnet af ngt: celebrare (diem, festum, funus), concelebrare (om flera subjekt); prosequi (memoriam alicujus; diem, N. Atticus c. 4. 5); festum agere (högtidligen b.) diem.
3. 3. (ovanl.): så begå det, att = bedrifva det så, att, se Bedrifva.

Begå sig: = komma oskadd ifrån ngt: incolumem, salvum discedere ab l. ex alqa re; incolumem esse l. manere; b. sig i en sjukdom ex morbo evadere, morbo defungi; = berga sig: vitam tolerare (C.), sustentare, sustinere (jfr Komma sig, Stå sig); b. sig med litet paucis contentum esse.

Begående: måste återgifvas med particip l. sats: före, efter brottets b. (Begå 1) ante commissum scelus, antequam scelus committeret; – scelere commisso; han stadgade ss. lag denna högtids begående öfver hela landet lege sanxit, ut hic dies – festus ageretur, celebraretur.

Begåfva: donare, munerari (remunerari till gengäld b.) alqm alqa re; väl b. ornare, instruere, ditare; med omvänd konstruktion dare, tribuere, donare, largiri alicui alqd; honom fattades intet, hvarmed naturen l. lyckan kunnat b. honom nihil ei defuit, quod vel fortuna vel natura tribuere posset.

Begåfvad: = af naturen väl utrustad: a natura bene (mediocriter, anguste) instructus, naturae muneribus ornatus (C. de Or. I. § 115); äfven der fråga är om hufvud och talanger: homo summo ingenio praeditus, excellentis ingenii, ingeniosus.

Begär: cupiditas, cupido (Sa., L.) = b. i allm. (ss. c. laudis, cognitionis, discendi, och absolut = sinligt b. i motsats till förnuftet: c-tes frangere, coercere; frangi c-te; c-ne caecus); appetitio, appetitus (i mots. till ratio; oftast i psykologisk men. = begärförmåga: ratio praesit, a. obtemperet); libido (blindt b.; begärelse, lusta: effrenata l.; l. alicujus rei invasit, tenet alqm); amor (b. till ngt, t. ex. laudis); studium (= håg, lust – investigandi, discendi); aviditas (lystnad); desiderium (längtan, trängtan; flagrare d-o); hafva l. få b. till ngt cupere, appetere, concupiscere; avere; desiderare (känna b.); teneri cupiditate alicujus rei; väcka hos ngn b. efter ngt cupiditatem injicere, dare, movere alicui alicujus rei.

Begära:

1. 1. = hafva begär, lust till, åtrå ngt (i denna bet. är ordet mest föråldradt): concupiscere, appetere, expetere alqd; desiderare, requirere (nil amplius d-t, r-t natura).
2. 2. = yttra önskan att få ngt af ngn: petere, rogare alqd ab alqo l. ut –; poscere (pretium mercis), exposcere, postulare, flagitare (alqm alqd), ab alqo alqd; (ifrigt) contendere ab alqo, ut –; requirere (alqd ab alqo); b. till hustru petere (poscere, Pt.) aliquam uxorem; – huru mycket begär du, begäres för den varan quanti vendis istud? quanti venit, stat istud?

Begäran: (motsvarar Begära 2): petitio, flagitatio (mera = fordran, kraf); preces (böner; p. alicujus repudiare, p-bus cedere); på ngns b. rogatu alicujus; oftast återgifves detta abstraktum med particip l. andra omskrifningar: detta var min b. hoc erat illud, quod petebam; det skedde på min b. me petente factum est; på min b. skonades han mihi petenti (precibus petenti, meis precibus) condonatus est; bevilja, uppfylla ngns b. petenti veniam dare, alqd tribuere; afslå ngns b. petenti negare alqd (deesse), petentem repudiare, aversari; få bifall till (ja på) sin b. (precibus) impetrare alqd.

Begärelse: (motsvarar Begära 1; vanl. = lusta; sinligt, blindt begär): libido, appetitus, cupiditas, cupido (vinci, frangi c-te, resistere c-tibus).

Begärlig:

1. 1. i aktiv men.: cupidus, avidus (rei alicujus; rei adipiscendae); appetens (laudis); incensus, captus rei cupiditate.
2. 2. i passiv men.: (om en vara) vendibilis; gratus; multum l. a multis petitus, appetitus; vara b. facile emptorem invenire; a multis appeti, expeti.

Begärlighet:

1. 1. aviditas, cupiditas; med b. avide, cupide.
2. 2. facilis venditio (mercis).

Begärligt: avide, cupide; summa aviditate l. cupiditate.

Behag:

1. 1. = godtfinnande, tycke, vilja: voluntas, arbitrium; potestas: vara förnöjd med Guds b. in voluntate Dei acquiescere; så är mitt b. sic fert mea voluntas; ita volo; libet; efter b. ut videtur, ut placet; taga efter b. quantum libet quoque modo sumere; följa sitt b. arbitrio suo facere alqd, animo suo obsequi (Ter.); handla efter (ngns) b. ad voluntatem suam, ex voluntate sua l. alicujus, arbitrio, ad arbitrium alicujus, arbitratu suo facere; det står i hans b. in ejus potestate est, ejus est statuere; hemställa, öfverlemna åt ngns b. permittere arbitrio alicujus.
2. 2. = känsla af b. l. välbehag, nöje (njutning), tillfredsställelse, äfven i plur.; (mots. obehag, misshag); behag som en sak skänker l. eger: voluptas, delectatio, deliciae, dulcedo, commoditas, suavitas, jucunditas: landtlifvets b. jucunditas, voluptates, deliciae, commoda vitae rusticae; frihetens b. bona libertatis; dulcedo libertatis; intet öfvergår b-t af att ega en vän, åt hvilken man kan förtro sig nulla major voluptas, nihil suavius, dulcius, jucundius est, quam habere, quicum omnia communicare possis; hvarje årstid har sina b. suam quodque tempus anni habet amoenitatem; det är ett eget b. i denna vetenskap mira est in (hac arte) suavitas (C.); hvarje lefnadsyrke har sina b. sua quodque vitae genus commoda (commoditates) habet; det har sitt b. att vara fri liberum esse haud ingratum est; multas (habet) delicias (jfr Lucr. II. 22); lifvet har intet b. för mig mera nihil jam habet vita, quod me delectet, teneat; hafva förlorat sitt b. sordere; att sörja är ej mitt b. plorare me quidem non juvat (meum non est); denna sak har nyhetens b. novitate delectat; ejus rei grata novitas est; vara l. göra ngn till b. satis facere, placere, probari alicui, explere animum alicujus; in deliciis esse alicui; finna (hafva) b. i ngt delectari aliqua re; voluptatem capere, percipere ex alqa re; studio, delectatione alicujus rei duci, teneri; alqd amare, probare; icke finna b. i non delectari re; aspernari, odisse rem; abhorrere, aversum l. alienum esse ab alqa re (ab alicujus usu, a literis, a labore); omvändt säges ock: finna behag inför ngn l. i ngns ögon = vinna ngns tycke: placere, probari alicui; capere alqm forma, humanitate sua; movere alqm, alicujus animum; gifva b. åt en sak commendare (voluptates commendat rarior usus, Juv.); jucundum, gratum reddere alqd; gratiam addere rei; lenocinari rei, Pn., T.
3. 3. i estetisk men. (i mots. till formlöshet, smaklöshet, brist på b.): gratia (i allm. egenskap att behaga l. vinna: erat in adolescentulo magna g., N.); decor (poet.); venustas (b. i form och drag; vultus, motus, signorum – bilders; dicendi vis egregia summa venustate conjuncta; med venustas (muliebris) måste äfven pl. behag – om en qvinna – öfversättas l. med formae venustae, forma venusta; poet. venus, veneres); suavitas (om personer = b. i tal, sätt, beteende ss. uttryck för en bildad och ädel personlighet; vocis s.); lepor (= finhet, lätthet – grace – i rörelser och i sätt att uttrycka sig: nativus l.; admirabilis dicendi l.); sal (humanitatis sale – krydda – sparsae literae); poetiskt b., en dikts b.: elegantia (med afs. på renhet i språk och form i allm.), venustas, suavitas (tjusningsförmåga), (lepos) carminis; leende b. ridens lepos, Lucr.; manligt b. dignitas (l. skönhet) enl. C. de Off. I. 130, i motsats till venustas muliebris, der båda underordnas pulcritudo; dock brukar C. ofta äfven venustas ss. epitet till män; b. = umgängesvett urbanitas; full af b. decorus, venustus, suavis, plenus venustatis, suavitatis, leporis; med b., med utsökt b. decore, venuste, summa venustate, exquisito lepore; sakna b. invenustum esse, illepidum, inhumanum esse.
4. 4. plur. Behagen = Behagens gudinnor: Gratiae decentes, Hor.; Charites.

Behaga:

1. 1. i objektiv mening: libere (blott impersonelt: libet mihi = mig lyster, jag finner för godt); placere (personelt och impers.; placet lex, histrio; vir feminae, femina viro; virgo studiosa placendi; principibus placuisse viris non ultima laus est; quid placet aut odio est, quod non mutabile credas?); probari alicui; arridere (alicui C.; poet. ridere); in deliciis esse alicui; delectare, tenere, juvare alqm; låta ngt sig väl b. accipere, haud (sane) aspernari, grato animo sumere l. accipere alqd; med svagare betydelse: haud aegre, lente, aequo animo ferre, pati (L. praef.) alqd; söka att b. ngn niti, contendere, ut placeat alicui; amorem, benevolentiam, approbationem alicujus captare; se venditare, se dare alicui; lenocinari alicui.
2. 2. i subjektiv mening, nästan uteslutande i ett förbindligt konversationsspråk l. i officielt språk: hvad b-r ni? quid vis? quid optas?; hvad b-s quid ais?; som ni b-r ut libet; b-r ni promenera placetne ambulare?; ni b-r skämta rides; jocaris (C.); ni b-de gifva akt observes, quaeso, velim.

Behagfull: venustus, decorus.

Behaglig:

1. 1. (motsv. Behag 1) = som är enligt ngns godtfinnande: commodus; på b. tid commodo, opportuno tempore; (uppskjuta) till b. tid dum commodum sit – i. e. ad l. in infinitum tempus.
2. 2. = angenäm, omtyckt, som förnimmes l. kännes b.: gratus, acceptus, probatus; jucundus, dulcis, suavis; facilis (om personer = human, b. att hafva att göra med); commodus (artig, förekommande); amoenus (om orter).
3. 3. i och för sig b. = smakfull, intagande: lepidus, decorus, venustus, suavis (om deras synonymik jfr Behag 3); omni lepore et venustate affluens; urbanus (b. genom fin sällskapston); bellus (nätt, täck); concinnus (sirlig, symmetrisk).

Behaglighet: (vanligare är behag l. angenämhet): en saks, ställnings: jucunditas, commoditas (beqvämhet); en persons: suavitas, venustas; urbanitas.

Behagligt:

1. 1. (Behag 2): grate; jucunde, suaviter, commode (vivere).
2. 2. (Behag 3): decore, lepide, venuste; urbane.

Behagsjuk: placendi cupidus, studiosus; blandus; ambitiosus.

Behagsjuka: placendi cupiditas, libido; ambitio; protervitas (puellae).

Behandla:

1. 1. en sak: tractare i allm. och om ämnens behandling i tal och skrift; gerere, administrare negotium, rem (om praktisk verksamhet) prudenter, caute o. d.; (in re gerenda l. rei (dat.) adhibere cautionem et diligentiam, uti c-ne et d-ia); versari in re (äfven om ett ämnes behandling); b. en sjukdom curare; b. ett ämne i tal l. skrift specielt disputare, disserere, agere de re (bene, copiose, prudenter); stundom kan b. med ett adverb öfversättas med ett latinskt verb: vårdslöst, föraktligt b. en sak negligere, contemnere rem.
2. 2. en person: agere (bene, amice, hostiliter) cum alqo (poet. agitur aliquis); habere alqm (en person som är i subjektets vård l. under hans styrelse och uppsigt – benigne, liberaliter); tractare, accipere alqm (aspere, leniter, indignis modis, male); afficere, prosequi alqm (odio, benevolentia – med hat, välvilja); b. en sjuk curare aegrotum; b. ss. vän l. fiende habere loco, numero hostis; ofta medelst omskrifningar l. ensamma verb: våldsamt b. vim afferre, inferre alicui; saevire in alqm, insectari alqm; b. med ädelmod praebere se alicui liberalem, uti liberalitate in alqm; b. med aktning, vördnad, förakt, hån colere et observare, vereri, venerari, despicere, despicatui habere, irrisui habere alqm.

Behandling:

1. 1. af sak: i allm.: tractatio (lika vidsträckt som tractare, se Behandla 1); disputatio (särsk. om b. i tal l. skrift); kroppens b. cultus corporis; curatio b. af sjukdom; – oftast med omskrifning l. med ensamma bestämda substantiv: det beror på b-n refert, quomodo rem, negotium geras l. tractes; vårdslös, sorgfällig b. af en sak negligentia, diligentia negotii, incuria rei; klok b. af en sak prudentia rei administrandae l. gerendae; absolut: moderatio.
2. 2. af personer: att öfversätta med omskrifning af verb (jfr Behandla) l., der ett adjektiv tillkommer, med ett bestämdare substantiv: fångarnes b. var hård captivi crudeliter habebantur; njuta, röna b. = behandlas; reta genom skymflig b. contumelia irritare; lida all möjlig ovärdig b. omnes perferre indignitates; vinna genom mild b. clementia conciliare animos; jag har ej förtjent sådan b. non eram dignus, qui hoc modo acciperer; non haec merueram, ita meritus eram.

Behandlingssätt = Behandling.

Beherska:

1. 1. i politisk men.: regere populum, civitatem; imperare populo; praeesse reipublicae; tenere, imperio tenere, in sua potestate, in dicione tenere (habere) civitatem; staten b-des af en tyrann civitas a tyranno tenebatur.
2. 2. i allmännare men.:
   1. a. om personligt (l. åtminstone lefvande) subjekt och objekt: b. = leda, utöfva inflytande på en person: regere alqm (hominem, equum); in sua potestate habere; dominari in alqm; moderari (vir uxori moderetur); plurimum valere apud alqm; b-s af ngn obnoxium esse alicui (uxori, amicis, assentatoribus); talaren b-r sina åhörare oratione tenet, flectit eos qui audiunt, animos audientium (impellit, quo vult, unde autem vult, deducit).
   2. b. om begär och sinnets rörelser ss. subjekt l. objekt: cupiditates (suas) coercere, cohibere, continere, domitas habere; iram continere, reprimere; irae moderari (L., Hor.); b. sig sibi temperare, se tenere l. continere (vix me c-eo, quin –); sui, consilii potentem, compotem esse (vara i stånd att b. sig, L.); cupiditas tenet alqm; teneri, regi, duci cupiditatibus; förskräckelse b-de allt metus omnia tenebat, occupaverat, ubique dominabatur; (omnia metu tenebantur).
   3. c. = vara l. blifva herre öfver en rörelse (en storm, ett uppror) l. öfver förhållanden (situationer): seditionem, maris tumultum comprimere, sedare (compressam, constrictam tenere seditionem); b. skeppets, hästens rörelser navem moderari, regere; cursum equi moderari, flectere; b. ställningen res ad suam voluntatem flectere; rerum gubernaculum, regimen tenere; b. sitt ämne omnem vim (et copiam) rei, rerum (scientia et facultate) tenere, complecti, comprehendisse; rei animo et scientia compotem esse (kunna b., C. de Or. I. § 210 – der användt om praktisk förmåga).
   4. d. b. ett ställe, en punkt: superare (despectare) locum; superiorem esse l. factum esse; imminere, impendere alicui loco; (ex eo loco despectus est in campos, in mare).

Beherskare: (aldrig utan gen. obj. brukadt ord): dominus, rector, imperator (se Herskare).

Behjelplig: vara ngn b. adesse alicui (opera et consilio med råd och dåd; haud deesse alicui; adjuvare alqm, operam praebere, praestare alicui in re gerenda, ad rem efficiendam; socium, adjutorem alicujus esse; han lät gripa gerningsmannen och alla vid brottets begående b-a personer ipsum sociosque facinoris l. omnes, quorum opera usus erat, comprendi jussit; vara ngn b. med ngt suppeditare, praebere alicui alqd; copiam alicujus rei facere alicui.

Behjerta:

1. 1. i allm. lägga på hjertat, besinna: reputare alqd cum animo suo; diligenter considerare; animo et menti mandare aliquid (C.); in pectus suum demittere (Sa.); in mente defigere alqd.
2. 2. = taga sig af l. hjelpa: alqd est alicui cordi l. curae; non negligere alqd (promisit illorum calamitates, eam rem sibi cordi futuras, -ram, se haud neglecturum; orabant, ne calamitates suas negligeret); curam (suscipere) habere alicujus rei; cura alicujus rei descendit in animum alicujus; moveri, commoveri alqa re; misereri alicujus (ngns nöd); miserari fortunam alicujus.

Behjertad: animosus (C.); forti animo, magno (constanti) animo praeditus; fortis, intrepidus; timoris expers; göra b. animum addere alicui, augere, confirmare alicujus; b-e handlingar fortitudines (C.).

Behjertande: = det att b., öfversättes medelst verbal vändning.

Behjertansvärd:

1. a. (Behjerta 1) diligenti cogitatione dignus, dignus quem quis animo penitus mandet; gravis, gravissimus, magnus.
2. b. (Behjerta 2): miserandus.

Behjertenhet: magnus l. fortis, constans animus; fortitudo.

Behof:

1. 1. eg. och i allm. (det att behöfva ngt): desiderium (= känsla af behof, b. som kännes: d. naturae – naturale – explere, satiare; d. cibi, potionis); necessitas (= tvingande behof: n. vitae; n-te coactum, astrictum facere alqd; n-ti servire, foga sig efter; parēre n-ti corporis, äfven = förrätta sitt b., tarf); necessitudo simplex et absoluta (ovilkorligt, kategoriskt); usus eg. bruk, brukande (kan ej förekomma med objektiv genitiv – b. af ngt – men väl med subjektiv); usus necessarii et elegantes nödvändiga, förfinade b.; usus necessarios suppeditant facultates – förmögenheten förslår till de nödvändiga b-n; vårt b. af hjelp är stort vehementer egemus auxilio; hafva b. af ngt desiderare, requirere alqd (pauca d-t, r-t natura); egere, indigere alicujus rei, re; alicui opus, usus est aliqua re (l. res); hafva stora b. multis rebus uti, egere.
2. 2. pregnant = brist (egenskap att vara behöfvande): indigentia (ab natura, non ab i-a orta est amicitia); inopia; rei familiaris angustiae l. difficultas; egestas; vara i (stort) b. premi inopia, egestate laborare.
3. 3. metonymiskt = förnödenhet, det som behöfves, det behöfliga förrådet af ngt, i sådana uttryck som: skaffa sig sina b., sitt b. af ngt parare, emere (suppeditare) ea quae ad vitam degendam, ad victum cultumque, ad vitam opus sunt, necessaria sunt, pertinent, res necessarias; hans sällskap är mig ett b. hujus convictu, usu carere non possum; studier äro mig ett b. sine his studiis vitam nullam esse existimo.

Behåll: blott i uttrycken: vara i b. salvum, incolumem esse; reliquum esse; hafva i b. (salvum) tenere, servatum habere aliquid.

Behålla:

1. 1. om yttre besittning, i allm.: retinere (rem); obtinere (regnum nullo recusante; Africam Poeni; procurationem reipublicae); tenere (ut sua quisque t-ret, leges civitatesque constitutae sunt); detinere (fast-, qvarhålla).
2. 2. särsk.:
   1. a. b. för sig en yttre sak: sibi habere alqd (sibi habeant talos, sibi tesseras).
   2. b. b. ngn hos sig retinere (Cs.) alqm; detinere (apud se, apud villam alqm).
   3. c. b. i minnet: memoria alqd, memoriam alicujus rei tenere, retinere, conservare.
   4. d. b. en egenskap: obtinere, retinere (caritatem in alqm, benevolentiam, gravitatem); servare.
   5. e. (få) b. lifvet: vitam per alqm obtinere (capitis absolvi; est vita ei data, concessa); låta ngn b. lifvet conservare alqm.
   6. f. b. ngt för sig, inom sig = hålla inne med, förtiga: tacere, continere alqd; tacitum ferre, relinquere alqd; tenere (alqd, quod salse dici potest).
   7. g. b. segern, b. öfverhanden l. fältet: superiorem discedere; vincere; obtinere (causam, litem segern i en process).

Behållen:

1. 1. b. summa: summa reliqui; fructus (se Behållning).
2. 2. väl b.: salvus, incolumis; intactus; integer (= ej sårad).
3. 3. = som har någon samlad förmögenhet, (någorlunda) förmögen: locuples; (ej rik, men b.: meo sum pauper in aere, Hor.); bene constitutus a re familiari, de rebus domesticis; fortunatus.

Behållning: lucrum (= ren b. på ett företag, sedan omkostnader afdragits: l. facere – få; res dat l.); reliquum l. summa reliqui (rest; addendo deducendoque videre, quae summa reliqui fiat); i allm. = afkastning (bruttoinkomst): emolumentum, fructus, reditus.

Behäftad: b. med skuld aere alieno obrutus (immersus); obaeratus; med fel vitiis imbutus, inquinatus, affectus; b. med (smittosam) sjukdom morbo (implicatus), correptus, contactus, morbo turpi contaminatus; vara b. laborare (aere alieno, vitiis, morbo).

Behändig:

1. 1. qvick, snabb i rörelser: agilis, velox, celer.
2. 2. = sinnrik (händig), fiffig, fintlig, om personer och deras verk: sollers (fabrica, opus).
3. 3. = beqväm: habilis, commodus.

Behändighet: dexteritas; sollertia; commoditas (jfr Behändig).

Behändigt: velociter; dextre; sollerter; commode.

Behänga: suspendere alqd ex alqa re (hänga ngt i ngt); cingere, ornare, vestire, tegere alqd (rebus suspensis); redimire (med band, kransar o. dyl.).

Behöflig: necessarius; vara b. requiri, desiderari; opus est re (jfr Behöfvas).

Behöflighet: necessitas l. att återgifva med sats (tvista om sakens b. res necessaria sit nec ne, ambigere).

Behöfva: egere re, rei (gen.); indigere rei, re; non posse carere; – icke b. facile carere, supersedere; – quaerere, desiderare, requirere alqd (= kräfva, fordra); b. ngn auxilio, opera alicujus egere; – behöfvas: opus esse (alicui opus est re l. res); desiderari, requiri; (b. ngt) till, för ngt ad rem, ad vitam degendam l. sustentandam; b. att – opus est; nu b-s att skynda (skyndsamhet) properato opus est; han b-r arbete för att kunna uppehålla sig laborare ei opus est, ut vitam sustentet; nisi labore assiduo vitam sustentare non potest; – stundom är behöfva med en negation l. i fråga = må l. skola: du b-r ej tro noli credere l. non est, quod credas; du b-r ej göra dig besvär non est, quod operam impendas; hvad b-r jag uppräkna flere fall quid plura enumerem?; – han gjorde sig mera besvär, än han hade behöft plus suscepit laboris, quam opus fuit (satis fuit); jag b-r ej mer för att vara lycklig nihil jam requiro, ut sim beatus; nihil deest ad felicitatem meam l. felicitati meae.

Behöfvande: (jfr Behof 2): egens, egenus; inops.

Behörig:

1. 1. = laglig, vederbörlig: legitimus (potestas myndighet; locus contionis; aetas ad petendos honores); justus (rogator comitiorum); locuples, idoneus (auctor, testis målsman, vittne); competens judex, Jct.; ngn är b. alicui (l. alqm) jus est facere alqd; jure, lege licet alicui facere alqd; (suo jure facit alqd); aliquis idoneus est ad testimonium dicendum; ngn är b. kärande alicui l. alicujus petitio, actio est (se Befogad); på b-t sätt rite (rite creatus consul, r. vocatae tribus); på b. tid suo tempore.
2. 2. = tillbörlig, förtjent, grundad, erforderlig: justus, rectus (j. reprehensio anmärkning); meritus (honor, poena); använda b. flit ea, qua par est, diligentia uti, satis adhibere laboris; på b. tid och ort suo tempore locoque; du är ej b. att fälla ett omdöme i denna sak haec res non est tui judicii; tu non es hujus rei idoneus existimator; nulla tibi est de hac re judicandi facultas; på b-t sätt ut decet, ut par est; recte, probe; rite.

Behörighet: 1. en persons b. ss. domare, vitne, målsman: auctoritas; jus; särsk. om en domare l. embetsman äfven: legitima potestas; icke erkänna ngns b. alicujus auctoritatem repudiare; negare alicui jus esse; – judicem probare (erkänna) alqm; judicem ejurare, reprehendere (ej e.).

Beifra: (i laglig väg l. inför allmänna omdömet): persequi (injurias, maleficia); castigare; insectari (verbis alqm, vitia); accusare (så väl klandra som åklaga); ad poenam vocare (hominum improbitatem); ulcisci, ultum ire; icke b. tacitum ferre, impunitum ferre; inultum sinere l. pati.

Beifrande: accusatio, castigatio; poena; ultio.

Bejaka: ajo (absolut = säga ja; quaesivi, domine fuerit. ait – det bejakade han); affirmare (id neque negare neque affirmare in animo est); annuere (= nicka ja till ngt; id toto capite annuit; quaerenti – a. = b. ngns fråga; – äfven respondit, fassus est, rem se ita habere l. ita esse); assentiri; stillatigande b. silentio fateri, assentiri.

Bejakande, n.: affirmatio; assensus.

Bekajad: implicatus, laborans alqa re; obrutus (aere alieno); (morbo) correptus, contactus; se Behäftad.

Bekant:

1. I. om saker:
   1. 1. för ngn: notus, cognitus, compertus; spectatus, perspectus (= pröfvad, t. ex. fides); blifva b. för ngn cognosci ab alqo, nuntiari alicui, afferri ad alqm, pervenire ad aures alicujus, (notescere, innotescere); hafva sig b. novisse, cognovisse, audivisse, accepisse, comperisse; scire, tenere; cognitum, compertum habere; icke hafva sig b. nescire, ignorare; (alqd fugit alqm, ignotum est alicui).
   2. 2. = allmänt b., väl b.: notissimus, vulgo notus; pervulgatus, pervagatus; (trita illa praecepta); notus et illustris (factum vetus est i.); i denna mening kan ordet ofta tillräckligt antydas med ille, t. ex. det b-a yttrandet af Solon, det b-a slaget vid Cannae vox illa Solonis, clades illa Cannensis; = namnkunnig, berömd: clarus, nobilis, illustris; – blifva allmänt b. pervulgari (jure consulti artem suam p-ri nolebant); palam fieri (p. fit res); percrebrescere (p-uit res, factum esse alqd); in vulgus emanare; = blifva berömd: nobilitari, illustrari, fama celebrari; vara allmänt b. vulgo, omnibus notum, cognitum esse; det är allmänt b., att – constat, inter omnes constat med acc. c. inf. (nemo ignorat; quis ignoret? quis nesciat? neminem fugit).
   3. 3. = utrönt, notorisk: manifestus, compertus (caedes, scelus); testatus (res testata et illustris); blifva b. manifestum fieri, palam fieri (jfr Bekantgöra).
2. II. om personer:
   1. 1. b. för l. med en person: notus (till namnet l. utseendet blott – notus mihi nomine tantum, de facie, så väl som ock personligen b. principibus notus erat et eum noverant; noti ac municipes); personligen, nära b. familiaris, amicus, sodalis alicujus; ngns bekanta noti, familiares alicui, alicujus; blifva b. med ngn notum alicui esse coepisse, in alicujus notitiam, familiaritatem pervenire; vara b. med ngn nosse alqm; (om personligt umgänge) familiariter uti aliquo, vivere cum aliquo; (consuetudo alicui est l. intercedit cum aliquo); icke vara b. med ngn ignorare alqm; göra ngn b. med ngn ad notitiam alicujus perducere, ad alqm deducere alqm; commendare, conciliare alicui alqm amicum.
   2. 2. i bestämd aktiv betydelse: b. med en sak: gnarus alicujus rei, certior factus de re (= underrättad, kunnig om ett förhållande, en sak); peritus locorum, rei (förfaren i), versatus (volutatus, bevandrad) in re; doctus (väl b. med, t. ex. literis graecis et latinis); göra sig b. med en sak cognoscere (= taga kännedom om) rem; discere (studera) alqd, imbui (införas i) aliqua re; cognitionem, scientiam, peritiam rei sibi comparare; göra b. med docere alqm alqd, certiorem facere de re l. rei (gen.), imbuere re; icke b. med inscius (alicujus rei); ignarus (artis); rudis, peregrinus, hospes.
   3. 3. = allmänt känd:
      1. a. inom en krets, på ett ställe: notus, haud ignotus.
      2. b. för sina egenskaper l. genom sina handlingar: berömligt b. clarus, nobilis, illustris; fama celebratus; laudatus, inclitus; göra l. blifva b. illustrare, -ri, nobilitare, -ri, nomen alicujus celebrare; clarum, nobilem fieri; göra sig b. celebritatem nominis, famae parare, consequi; famam bene dicendi colligere (göra sig b. ss. talare); nobilitari; vara b. nomen habere (in oratoribus såsom talare); florere (bellica l. belli gloria, virtutis laude vara b. ss. krigare, för sin tapperhet); – ofördelaktigt b. famosus, infamis; vara – male audire; infamia flagrare; – föga b. obscurus; vara föga b. obscurum l. in obscuro esse, in obscuritate versari.

Bekantgöra:

1. a. i allm. = bringa till allmänhetens kännedom: palam facere, in vulgus edere; nuntiare, pronuntiare (esse alqd).
2. b. = kungöra, att ngt är att iakttaga: pronuntiare, edicere, indicere, ut fiat alqd.

Bekantskap:

1. 1. med en sak: i teoretisk mening: cognitio, scientia (literarum, scriptorum); i praktisk men.: peritia (locorum, itinerum), usus (rei bellicae); han eger l. röjer en vidsträckt b. med literaturen scias, hunc in nostris literis multum versatum esse; homo est multarum literarum; ega ngn b. med literaturen literis tinctum, imbutum esse; ega b. med folkets seder mores populi nosse; göra b. med en författare i hans skrifter legere alqm, alicujus librum; göra b. med ett yrke in munere versari; rem, artem gustare, degustare.
2. 2. med en person: notitia (nupera admodum haec inter nos n. est, Ter.; n. domini aedium med herren i huset); cognitio (c-ne dignum existimare alqm); nära l. förtrolig b. familiaris notitia; familiaritas; amicitia; usus; consuetudo (umgänge); gammal b. vetus, vetusta familiaritas l. consuetudo; göra l. hafva gjort ngns b. in notitiam alicujus venire; cognoscere alqm; jungere familiaritatem cum alqo; nosse alqm; (notitiam in familiaris amicitiae jura adducere); jag har ej, vill ej hafva ngn b. med honom nihil mihi cum illo commune esse volo; göra ngns bekantskap i affärer, ss. affärsman in rebus gerendis, in negotiis experiri, spectare alqm; rem, rationem habere cum alqo; söka att göra ngns b. appetere alicujus familiaritatem.
3. 3. = ngns bekante: familiares, amici alicujus.

Bekika: spectare, intueri (curiose).

Beklaga:

1. 1. en sak: deplorare (orbitatem senatus); miserari, commiserari (fortunam alicujus); dolere (alqd esse); – stundom = känna medlidande med ngn: alqm miseret alicujus; jag beklagar, att jag ej kan hjelpa doleo, me opem ferre non posse; (molestum est, te sero venisse); b. sorgen significare se alicujus luctu dolere.
2. 2. en person: miserari alqm; commiserari, miserari fortunam alicujus; dolore alicujus vicem; hvad jag b-r dig o te miserum!

Beklaga sig: queri, lamentari; plorare (med högljudd gråt b. sig); b. sig öfver sin olycka queri casibus suis; b. sig hos ngn queri, conqueri apud alqm; querelas, querimoniam deferre, afferre ad alqm; b. sig öfver ngn queri de alqo; expostulare cum alqo de alqa re; accusare, incusare alqm.

Beklagande: miseratio; deploratio; jfr Beklaga.

Beklagansvärd, Beklagelig l. Beklaglig: miser; miserandus; om saker: miserabilis, deplorandus, luctuosus, flebilis, tristis (aspectus); molestus; b. varelse homo miser; homuncio; det är b-gt dolendum, molestum est, quod –; på ett b-värdt sätt miseris modis, miserandum in modum; det är en b-g sanning et verum et molestum est –.

Beklagligen och Beklagligtvis: öfversättes = det är beklagligt, att –: dolendum, deplorandum, molestum est, quod – (C. de Off. I. 21); eller = ty värr, dess värre: malum!; pro dolor! eller med ett parentetiskt quod dolendum est: vi hafva b. intet mera att förlora nobis quidem, quod dolendum est, nihil jam superest, quod amittere possimus.

Bekläda:

1. 1. = förse med kläder, blott om krigsfolk ss. objekt (ej = kläda i allm.): veste ornare, instruere.
2. 2. = betäcka, besätta, belägga, beslå: vestire (bestiae villis vestitae; natura oculos membranis vestivit); convestire; b. väggar, golf med bräder tabulare, contabulare; med marmor marmore inducere, incrustare; (scuta pellibus inducere); med tapeter tapetibus (h. e. väfda tapeter; chartis) inducere, tegere, ornare; b. (beslå) ett tak med kopparplåt (tegel, strå) tectum aeneis lamellis (tegulis, stramentis) integere, insternere.
3. 3. b. ett embete: munere, magistratu fungi (defunctum, perfunctum esse – hafva b-t, hafva fullständigt b-t alla – muneribus rei publicae); gerere magistratum, rem publicam; praeesse muneri; ornatum esse munere, versari in munere; b. centurionsbefattning ordinem ducere; b. högt befäl cum imperio esse; b. en värdighet tenere dignitatem.
4. 4. b. ngn med en värdighet: muneri praeficere, dignitati, magistratui praeponere alqm; munus alicui dare, mandare; m. deferre alicui l. ad alqm; vara b-dd med ett embete, äfven munere, dignitate affectum l. praeditum esse.

Beklädnad:

1. 1. = utrustning med kläder, vanl. blott om truppers: vestitus, ornatus; sörja för härens b. milites vestiendos curare; curare, providere, ut milites bene vestiantur; äfven konkret = klädesplagg: vestimenta.
2. 2. = beläggning, besättning, betäckning, i abstr. men. (om sjelfva beklädandets handling) och i konkret men. om materialet, hvarmed ngt beklädes: vestitus (montium viridissimus); tabulatio (b. med l. af bräder); crustae marmoris (inducti parietibus).

Beklädnadsstycke l. Beklädnadspersedel: vestimentum.

Beklämd: anxius; contractus (tristitia animus); aeger animi; sollicitus.

Beklämdhet, Beklämning: angor, sollicitudo; contractio (animi).

Bekomma:

1. 1. tr. (= få): accipere (literas; donum); ferre (vinna; få gå l. affärdas med – praemium, mercedem, primas – priset; partem praedae; responsum); b. ett embete adipisci (munus, magistratum); nancisci (komma öfver, träffa på – alqd sorte); b. ett slag, b. stryck plagam accipere; caedi, vapulare; detta har jag b-it genom lott hoc mihi sorte obvenit l. obtigit; jag har b-it svar mihi rescriptum est, responsum est.
2. 2. intr.:
   1. a. b. ngn väl (eg. och vanl. om helsotillstånd): prodesse, conducere, salutarem esse alicui, juvare alqm; måtte det b. dig väl quae res tibi bene vertat!; quod tibi bene ac feliciter eveniat!; b. illa obesse, nocere (vinet bekom honom illa vinum ei haud bene evenit, ei nocuit); det skall b. honom illa non ille hoc fecerit inultus l. impunitum feret.
   2. b. låta b. sig (blott i negativa uttryck och i frågor): (non) perturbari, (nullam) perturbationem prae se ferre, (non) conturbari; (non) confundi animo; (non) commoveri.

Bekosta: sumptus alicujus rei tolerare, suppeditare; sumptus praebere in rem l. rei (Ter.); sumptu fungi (Tac.); b. ngns uppfostran, ett skådespel, ngns begrafning suo sumptu educare et instituere alqm, munus edere, alqm efferre; detta b-s af staten hi sumptus a re publica (a publico) praebentur.

Bekostnad:

1. 1. eg. (vanl. blott i uttrycket på min b., ngns b.; eljes: kostnad, omkostnad): sumptus, impensa; på statens b. publico sumptu, de publico, publice.
2. 2. = skada, risk: incommodum, damnum, periculum; rikta sig på sin nästas b. alterius incommodo, spoliis, detrimento ditari; ex alieno lucrari; tjena sitt fädernesland på sin helsas b. rei publicae servire cum detrimento l. damno salutis l. valetudinis suae; patriae salutem sua vita (salute) emere l. parare; roa sig, göra sig lustig på ngns b. ludibrio habere alqm; ludere alqm.

Bekransa: coronare (alqm flore, lauro; äfven silva coronat aquas ɔ: lacum, Ov.); redimire (sertis); corona cingere l. i bildliga uttryck ensamt cingere alqd alqa re; coronam imponere capiti alicujus.

Bekriga: impugnare; bello persequi, premere, petere alqm; bellum inferre alicui; bellum gerere cum alqo, contra alqm.

Bekräfta:

1. 1. b. sanningen (försäkra, besanna) l. bestyrka riktigheten af ngt: firmare (opinio gentium consensu f-ta); affirmare (rationibus, jurejurando alqd); fidem addere rei; confirmare (argumento alqd); comprobare; det b-r sig, att (Volskerne haft hjelp från Aeqverne) manifesta fides est (Volscos ab Aequis adjutos esse, L.); jam satis constat, vere factum id esse; certis indiciis l. testimoniis comprobatur l. comprobatum est; ryktet b-r sig famae fides exstitit (L.).
2. 2. b. giltigheten af ngt, stadfästa: firmare (lex populi judicium); confirmare (populi suffragiis acta alicujus); ratum facere alqd (testamentum, emptionem; possessionem r-am facere alicui b. ngns besittning af ngt); auctorem fieri (patres auctores facti sunt ejus, quod jusserat populus); comprobare alqd (publice; a populo comprobatur).

Bekräftelse:

1. 1. = försäkran l. bestyrkande af en saks sanning l. riktighet: affirmatio (jusjurandum est a. religiosa); confirmatio (res indiget c-is); hans ord vunno, fingo b. fides exstitit dictis (L.); verba comprobavit exitus, eventus; ryktet vann b. famae fides accessit; fama re l. certis rebus, indiciis, testimoniis confirmata est; till ytterligare b. quo res certior, testatior sit; ne quid dubium aut controversum sit; edelig b. jusjurandum.
2. 2. = stadfästelse: confirmatio; patricierne l. senaten vägrade att gifva sin b. patres auctores fieri noluerunt; senatus sua auctoritate rem confirmare noluit; till yttermera b. quo res magis rata, firma, firmata sit.

Bekröna: = kröna i oeg. men., t. ex. med ära, med seger: gloria, honoribus decorare, mactare (Enn., C.), ornare; victoria donare.

Bekymmer: cura (= verksamt b., bryderi, omsorg – cura efficiendi –, mindre i och för sig oro för sakens följder l. för framtiden: hafva b. om l. för ngt rem curae habere; curam suscipere pro –; res est curae alicui; curae est alicui, ut, ne fiat alqd; hafva b. om många handa (variis) curis (negotiis) distringi, distineri; gör dig inga onödiga b. noli aliena curare, inutiles curas suscipere; slå b-en bort curis laxare animum, curas pellere, a curis se abstrahere; secludere c-as (Vg.); c-is confici; acerba recordatio veterem animi c-m renovavit); – sollicitudo (= oro för ngt: s. est aegritudo cum cogitatione, C.; göra ngn b. s-m afferre, importare alicui; sollicitare, sollicitum habere, afficere alqm; gör dig inga b. för den saken noli ob eam rem sollicitus esse); – sollicita cogitatio, anxia diligentia; – scrupulus (eg. småsten = naggande, gnagande b.: s-m, qui pungit, eximere, evellere alicui; s. insidet animo, C.); – aegritudo, molestia, angor, närmare = bedröfvelse l. sorg, obehag l. förtret, ängslan l. qval.

Bekymmerfri: curis liber, vacuus, solutus.

Bekymmerfull: curarum plenus, sollicitus (t. ex. vita); sällan om person: sollicitus, curis aeger, tristis (till utseendet).

Bekymmersam: b-t lif sollicita (curis districta) vita; b. ställning res angustae, dubiae, asperae; rerum asperitas; b. ekonomisk ställning res tenuis; angustiae rei familiaris; (contracta paupertas); här är allt b-t hic omnia sunt curarum plena, sollicita; göra det b-t för ngn sollicitare vitam alicujus, curis infestare alicujus vitam; vara i b. ställning curis, difficultatibus premi, laborare; in angustiis, in rebus asperis versari; det ser b-t ut för honom in rebus dubiis versatur; – med hans helsa in dubia spe salutis versatur, in (summo) periculo vitae versatur.

Bekymmerslös:

1. 1. faktiskt fri från bekymmer, sorgfri: securus; curis vacuus; tutus.
2. 2. = sorglös, liknöjd: securus; negligens; (till karakteren) levis.

Bekymmerslöshet:

1. 1. (Bekymmerslös 1): securitas; vacuitas curarum, angorum.
2. 2. = sorglöshet, liknöjdhet: securitas (Qu., Tac.); negligentia; levitas.

Bekymra:

1. a. sollicitare, commovere, sollicitum habere, reddere alqm; sollicitudinem, (curas) afferre, importare alicui; angere, vexare, (cruciare pina) alqm; affligere, afflictare alqm (djupt b., krossa ngn).
2. b. med negation l. i fråga om sakligt subjekt: hvad b-r det dig?, det b-r mig ej quid id ad te pertinet?; mihi curae non est (quid de illo futurum sit).

Bekymra sig:

1. a. b. sig om ngn l. ngt, vanl. med negation: curare alqd; curam rei, hominis habere, suscipere; tueri (pueros); non laborare de re; non est curae, cordi alicui (quid sit, futurum sit); (jfr Fråga efter).
2. b. b. sig för l. öfver ngt: sollicitum esse de re.

Bekymrad: sollicitus de re, pro alqo; vara b. för ngns skull curam alicujus suscipere, gerere; anxius; se b. ut tristem videri.

Bekämpa: blott med abstrakta objekt: b. villfarelser, lasten, ngns inflytande impugnare errores, vitia, potentiam alicujus; obsistere, resistere rei, cupiditatibus; med framgång b. frangere, devincere, domare (cupiditates).

Bekänna: i allm. = medgifva, erkänna sanningen l. riktigheten af ngt: (fateri (verum); concedere; = tillstå, vidgå ngt, som man helst velat förtiga: confiteri (c-or me abs te laudari cupiisse; c. de maleficio; c. peccatum, C.); tvinga ngn att b. extorquere (alicui) ut confiteatur (commissum); confessionem culpae exprimere ab alqo (L.); öppet, med tillförsigt b. profiteor (fateor atque etiam p-or, me ejus adversarium esse; – icke b. dissimulare; reticere (mots. till confiteor); – b. på ngn alqm socium sceleris, affinem sceleri, conscium edere, nominare; indicare; (b. kort, färg colorem reddere, colori respondere).

Bekänna sig: b. sig till en åsigt, en lära: sententiam profiteri; profiteri se esse alicujus sententiae l. disciplinae; i allm. hylla = sententiam, rationem, disciplinam sequi, amplecti; jag b-r mig till deras åsigt me haud poenitet eorum esse sententiae l. sequi sententiam, qui –; illi sententiae me addixi.

Bekännare: en läras b. qui sequitur sectam aliquam; Kristi b. Christianus.

Bekännelse: confessio (facti, errati; adducere alqm ad c-m, exprimere ab alqo c-m; – cogere alqm, extorquere alicui, ut confiteatur); trosb. professio sectae [fidei].

Belacka: macula (infamia) aspergere alqm; obtrectare, male dicere alicui (jfr Svärta, Förtala).

Belackare: obtrectator, criminator, calumniator; maledicus.

Belamra: impedire; urgere.

Belasta: (= lasta så att det besvärar l. trycker): onerare; onere urgere, gravare, obruere, fatigare alqm; (impedire alqm); vanl. i oeg. men.: b. med göromål, bekymmer negotiis, curis onerare, urgere, obruere, occupare, distringere, sollicitudine urgere alqm; onus negotii imponere alicui; b. sig med göromål onus (negotii) suscipere, subire; difficultatibus conflictari; obrui negotiis; premi onere susceptarum rerum (C.); b. folket med pålagor tributis premere, opprimere populum, cives; b. minnet med mångahanda memoriam rerum varietate onerare, opplere, obruere; (pectus copia rerum complere et onerare, C.); b. sitt samvete med brott, skuld culpam in se admittere; culpa premi; (quem sua culpa premit, deceptus omitte tueri, Hor.).

Belastad: eg.: onere gravatus, impeditus, oppressus, pressus; vara b. med laborare onere; b. med göromål, svårigheter negotiis obrutus, occupatus; difficultatibus pressus, oppressus, afflictus; b. med gäld aere alieno obrutus, oppressus; obaeratus; b. med skuld, brott culpa pressus, conscientia scelerum gravatus; vara b. med urgeri (vitiis, Hor.).

Bele: irridere, diridere, ludere, agitare, exagitare alqm (jfr Begabba, Förlöjliga).

Beledsaga:

1. 1. eg.: i allm.: comitari; comitem esse, se dare, praebere alicui; sequi (följa med ngn); b. till ett ställe (vanl. för heders skull) deducere alqm alqo (ad forum); b. hem reducere; b. på en resa = följa till vägs prosequi euntem, proficiscentem; äfven: b. ngn på hans sista färd prosequi funus, exsequias alicujus; b. ss. vakt, skyddsvakt stipare, i synn. i passivum: stipatum grege amicorum, lictoribus ad forum descendere; custodiae, praesidii causa comitari; deducere aliquo; b. för att anbefalla l. hedra sectari, assectari (närmast synonym till deducere).
2. 2. oeg.:
   1. a. = ackompanjera: obloqui (numeris vocum septem discrimina – ngns sång med citerspel); sociare carmina nervis.
   2. b. b. sina ord med åtbörder: gestu verba subsequi; med hotelser minas addere, adjungere verbis.

Belefvad: urbanus; humanus; commodus; ad humanitatem excultus, politus; in communi l. vulgari hominum consuetudine non rudis neque hebes; b. mot ngn officii plenus, officiosus; göra b. excolere, polire mores alicujus.

Belefvenhet: urbanitas, humanitas; mores urbani l. commodi.

Belg (Bälg): follis (follis et incudes – tillbehör för smedja); folle ignem accendere; – i vulgärt folkspråk = buk: alvus; venter (obesus).

Belga i sig: se ingurgitare vino; avide potare; vino obrui, se proluere (Vg.).

Beljuga: mentiri in alqm (C.), de alqo (Qu.); (falso) criminari alqm; (falsos rumores spargere de alqo = utsprida falska, dåliga rykten om ngn).

Belopp: (jfr Belöpa sig): summa; hela b-t utgjorde 100 sestertier summa omnium fuit ad C sestertios; totalb-t summa summarum (Lucr.); b-t af min, din o. s. v. andel i. e. det som vid en delning belöper sig på min lott mea portio, pars virilis.

Belysa:

1. 1. i eg. men.: illustrare, illuminare.
2. 2. oeg. = utreda, förklara, visa ngt i dess rätta beskaffenhet, lägga i dagen: illustrare, explicare rem, rationem rei; quale sit alqd (quidque), ostendere, aperire, planum facere; för att närmare b. halten af dessa beskyllningar haec qualia sint, ista crimina qualia sint, quo melius appareat –.

Belysande se Belysning 1.

Belysning:

1. 1. ss. handling: illustratio; anföra ngt till sakens b. afferre alqd ad rem illustrandam, patefaciendam, quo res clarior fiat.
2. 2. = ljus l. det sätt, hvarpå ljuset faller på en sak: lux (maligna, larga sparsam, rik); lumen, t. ex. för en målning: tabulas bene pictas in bono lumine collocare, C.; b. på en målning: lumina; luminis dispensatio, distributio.

Belåna: (begagna ss. hypotek för lån) pignerare, oppignerare.

Belåten: contentus (utan stegringsformer = som nöjer sig med ngt; suis rebus; sorte sua; parvo, paucis, Hor.); aequus (aequos placatosque dimittere aliquos, C.); – i stegrad betydelse: mycket, särdeles b. laetus (victoria, eventu); b. med sig sjelf elatus; b. min vultus hilaris, laetus et erectus, laetus et alacer; blifva b. satiari alqa re, expleri animo; probare (placere) se nedanför; vara b. contentum esse; (satis est, sufficit alqd alicui: mihi utrumvis satis est jag är b. med hvilketdera som helst); aequo animo ferre alqd; nihil amplius desiderare l. requirere; acquiescere in re = finna sig b. med, tillfredsstäld af ngt (nulla est reipublicae forma, in qua acquiescam, C.); jag är b. med svaret l. förklaringen accipio (non aspernor) responsum, satisfactionem; probare (non improbare l. reprehendere) = godkänna, skänka sitt bifall åt ngt: minus probabatur parentibus hans föräldrar voro ej rätt b. med honom; p. mores (uppförande) alicujus; (placet alicui alqd, t. ex. opus, inventio, ingenium adolescentis; satis facit aliquis alicui, t. ex. jag är ej b. med honom ss. historieskrifvare in historia mihi non satis facit); förklara sig b. med ngn laudare alqm (alicujus laborem et diligentiam); jag har skäl att vara b. med min lycka haud poenitet me fortunae meae; non habeo, quod accusem fortunam; laetari, gaudere victoria, eventu vara mycket b. med segern, med utgången; vara b. med att – satis habere med inf. l. acc. c. inf. l. si (satis habeto, me non conqueri, si tibi tua retinere licebit); jag är b. att hafva kommit så långt non poenitet me, quantum profecerim l. assecutus sim; jag är rätt b., att jag ej var der juvat me illic non fuisse; han var högst b. att återse oss laetus libensque nos reduces vidit.

Belåtenhet: (jfr Belåten):

1. 1. = det att vara nöjd, i fråga om anspråk på lycka, trefnad o. s. v.: contentum esse; aequus animus; – i synn. ss. karaktersdrag: non appetens l. avidus animus; aequitas animi; continentia; moderatio; – der rådde en allmän b. omnes contenti erant, omnes id aequis animis ferebant; b. är rikedom suis rebus contentum esse divitiae sunt; (quam pauci sunt histriones, quos aequis animis spectare possimus).
2. 2. = glädje, fägnad: gaudium, laetitia; tänk dig hans b. quanta laetitia perfusus sit, ipse judicare potes!; yttra sin b. gaudium prae se ferre.
3. 3. = godkännande, bifall: approbatio; han utförde sin roll till allmän b. ita egit partes suas, ut omnibus probaretur l. placeret; under allmän b. approbantibus cunctis.

Belägen: situs, positus; nära b. vicinus alicui loco, adjacens locum, propinquus loci l. loco; b. på afstånd l. långt ifrån ett ställe (longe, procul) remotus (a loco); vara b. äfven jacere; vara b. långt borta, fjerran från ett ställe longe, procul abesse, distare a loco l. inter se; vara b. emellan – interjacere loca och locis (dat.); intercedere, interesse inter loca; vara b. invid ngt adjacere, appositum esse; vara b. i närheten subesse, – under subjacere.

Belägenhet:

1. 1. = ett ställes läge: situs.
2. 2. en persons l. ett samhälles tillstånd för tillfället: i förening med attribut bäst och oftast att uttrycka med res (sing. och oftare plur.), tempora, fortuna med adjektiv, l. med bestämdare ensamma substantiv: svår, nödställd b. res dura; res asperae; grave tempus; calamitas; difficultas; farlig, kritisk b. res dubiae, ancipites; periculum; ömklig b. res miserae, misera fortuna; god b. res secundae, secundissimae, res florentes; bona, florens, secunda fortuna; hopplös b. res afflictae, perditae; desperata fortuna (salus); desperatio; hård, ogynsam b. res iniquae, iniqua fortuna; tempus iniquum, tempora iniqua; förändrad b. res mutatae, rerum commutatio; befinna sig i en svår, lycklig b. in rebus adversis, secundis versari; secunda l. prospera, adversa fortuna uti; premi, laborare, conflictari adversa fortuna, (adversa valetudine, difficultatibus), fortunae l. rerum iniquitate, asperitate; hans b. är usel, förtviflad ejus res afflictae sunt, fortuna misera, iniqua est; spes nulla est; nihil est, quod jam sperare possit; ejus salus desperanda est; in summo vitae discrimine versatur; – status (deteriore, meliore statu esse, Ter.; vitae s. commutatus, N.); – locus brukas sällan l. icke om personers belägenhet, utom medelst omskrifning med res: t. ex. hans b. är sådan eo loco illius res sunt, res publica hoc loco est, in hunc locum pervenit; – komma i en usel belägenhet: in calamitatem venire; in extremam fortunam devenire; ad mendicitatem (utblottad b.) detrudi; komma i en bättre b., god b. meliore fortuna, secunda f. uti (incipere); ex malis emergere l. se emergere; försätta i en (farlig) b. in summum periculum perducere, deducere, ad inopiam redigere; – condicio ej blott närvarande b. för tillfället, utan de vilkor och utsigter, under hvilka ngn lefver.

Belägga:

1. 1. eg.: sternere, insternere alqd alqa re; b. med bojor vincula indere, adhibere alicui.
2. 2. b. med straff, med ansvar, böter poena, multa sancire alqd; b. med qvarstad retinere, detinere.

Belägra: obsidere; obsessum tenere, obsidione claudere, cingere (premere), (operibus) clausum tenere (oppidum, hostem), castris saepire, circumsedere – alla dessa uttryck beteckna närmast: med vall och graf (aggere et fossa), innesluta (circumvallare), hindra från tillförsel och undsättning (blockera); oppugnare är deremot göra anfall emot, bestorma en fast ort.

Belägrande l. Belägrare: oppugnator, plur. oppugnantes.

Belägring: obsidio, obsessio, (obsidium, T.); företaga en b. urbis obsidionem aggredi; upphäfva b. o-nem omittere, solvere; o-ne absistere, ab urbe abscedere; befria från b. o-ne urbem solvere, liberare, eximere; fortsätta b. o-nem insistere, in o-e perseverare; uthärda en b. o-m ferre, sustinere, tolerare; – oppugnatio eg. = stormning, se Belägra.

Belägringskonst: ars (scientia) urbium oppugnandarum.

Belägringsmaskin: machina (belli); plur. opera; instrumentum oppugnationis.

Belägringstillstånd: obsidio; förklara en stad i b. pronuntiare se omnia perinde habiturum (l. acturum) esse, quasi in obsessa urbe l. se urbem pro obsessa habiturum esse; försätta i b. obsidione cingere, claudere.

Beläsen l. Beläst: literatus; haud expers literarum; literis eruditus; non illiteratus; qui multa legit, in literis multum versatus est, multos libros pervolutavit; (homo) multarum, non communium literarum.

Beläsenhet: literarum cognitio; han eger stor, vidsträckt, ovanlig b. sunt in eo plurimae neque eae communes (vulgares) literae; en man med b., icke utan b. homo satis literatus, non illiteratus.

Beläte: simulacrum, effigies, imago (jfr Bild).

Belöna: (jfr Belöning): praemio (alicujus rei för ngt) afficere, donare (decorare, ornare) alqm; praemium dare, (persolvere, solvere), tribuere alicui; remunerari (för gåfva l. tjenst mot gifvaren personligen) alqm; efter förtjenst b. meritum praemium persolvere alicui; b. hvar och en efter förtjenst suum cuique referre, reddere (praemium); b-s för ngt (utom motsvarande passiva uttryck) fructum (diligentiae, pietatis sör sin flit, ömhet) capere, ferre (= få belöning för ngt, der man ej tänker på person, som belönar), jfr det vidsträcktare, äfven in malam partem brukade Löna).

Belönande: remuneratio.

Belöning: (= fri lön, i god mening): praemium; merces (i allm. lön); (der man ej tänker på person, som belönar) fructus; honor (hedersbelöning); dygden är sin egen b. omnis virtutis fructus in ipsa virtute inest (C.); utsätta, utfästa b. för ngt praemium alicui l. alicujus rei proponere, exponere (C. de Or. I. § 13. 15); få, skörda b. praemium, fructum (pietatis) ferre, accipere, capere; gifva b. se Belöna; få ngt i b. alqd praemium, mercedem ferre; (gloriam l. gloriae mercedem suscepti laboris tulit).

Belöpa sig (till ngt): esse med genitiv: det hela b-r sig till 2000 sestertier summa est duorum milium aeris (est ad duo milia aeris b-r sig till omkring –); explere; (ea computatio efficit IV milia passuum, Pn.); det b-r sig till 20 sestertier på hvar och en pars cujusque est viginti sestertium; huru högt b-r det sig till quanta est rei summa?, quanta est cujusque pars l. portio?; b. sig till mera än superare.

Bemanna: b. ett skepp navem armare; sociis (navalibus) implere; instruere.

Bemanna sig: se confirmare (te c-ma, si qua dimicatio subeunda erit, C.); se erigere; (se intendere ad firmitatem); b. sig mot ödet, mot smärtan ad fortunae plagas, ad dolorem obdurescere, dolori fortiter resistere, dolorem fortiter perferre.

Bemannande: armatio, instructio navis; till skeppens b. ad naves armandas et cet.

Bemantla: (= dölja ngt skamligt l. argt): b. med ngt tegere (turpem rem honestis verbis, excusatione amicitiae; cupiditatem honesto nomine); contegere (libidines supercilio); obtegere (turpitudinem); absolut: occultare, dissimulare (o. et d. appetitum voluptatis propter verecundiam); (quasi velis) obtendere alqd (C.); alqd (causam, rationem) alicui rei obtendere, praetendere (b. ngt med ngt = bruka ngt som täckmantel för ngt); velare alqd alqa re (T.); praetexere (honesto) nomine culpam, Vg. Aen. IV.

Bemedla: ss. medlare bilägga en tvist l. tillvägabringa en öfverenskommelse: componere litem, pacem; conciliare pacem, nuptias, foedus; jungere societatem inter aliquos (jfr Medla).

Bemedlad: (satis) locuples; satis dives; qui habet, quod ad vitam degendam satis sit l. sufficiat.

Bemedling: interventus; genom ngns b. interventu alicujus (t. ex. rixa sedatur); alqo conciliante (pax composita est); alqo interprete, arbitro.

Bemyndiga se Befullmäktiga.

Bemäktiga sig:

1. 1. med personligt subjekt (närmast efter ordet, potiri, se c.):
   1. a. omedelbart tillgripa, med kroppskraft sätta sig i besittning af ngt: arripere, apprehendere (tabulam e naufragio; cultrum, telum); b. sig ngns person comprehendere alqm; manus inferre alicui.
   2. b. sätta sig i besittning af ngt, ngns egendom (i enskilda förhållanden): in pecunias alicujus invadere (C.); bona alicujus i. (Sa.); in possessionem alienam involare, irruere; intercipere alqd; occupare (eg. i förväg för ngn b. sig, upptaga); convertere (in suam rem aliena).
   3. c. med väpnad styrka l. i allm. i politiska förhållanden: capere, expugnare, occupare (castra, oppidum); potiri [praedā, castris; imperio Galliae; regni (undantagsvis); rerum (regeringen – regelbundet); summam imperii (N.)]; antecapere (= i förväg b. sig l. besätta).
2. 2. med subjekt af känslor l. begär: occupat, capit alqm timor, cupido; furor, timor incedit alicui; metus invadit alicui, in alqm.

Bemält: (i gammaldags officiel stil brukadt ord) = nyss, ofvan, ofta nämnd, att återgifva med: quem (quam, quos o. s. v.) supra dixi (diximus), commemoravi, jam saepius (ofta nämnd) l. dyl. uttryck; stundom med ett hic l. ille, idem ille.

Bemänga: (gammaldags) = Blanda, se detta.

Bemärka:

1. 1. i allm.: animadvertere, attendere alqm l. alqd (= märka, varseblifva); notare (= lägga märke till).
2. 2. särsk. i uttrycken: blifva bemärkt conspici; göra sig b-t hominum oculos in se convertere; illustrari, illustrem fieri; nobilem fieri l. ferri; icke blifva b-t latere; fugere alqm.

Bemärkelse: (significatio); vis; potestas; bruka l. taga ett ord i en b. vim – verbo subjicere; ponere verbum in re; vocare (quem vocas divitem?); denna b. ligger i ordet inest in verbo; taga ett ord i annan b. än den talande menat verbum aliter interpretari, accipere atque dictum est; jfr Betydelse 1.

Bemöda sig:

1. a. absolut = anstränga sig, göra sig möda: laborare, niti, contendere, labore contendere; labori non parcere; b. sig förgäfves operam l. laborem perdere; frustra laborare, niti; laborem frustra impendere.
2. b. b. sig om ngt (om ett uppförande l. förhållande, ej med ett yttre objekt) l. att göra, blifva ngt: studere (duritiae, diligentiae; patrimonio augendo, dat.; fieri doctior studebam); operam dare, contendere, niti ac contendere, eniti, elaborare, ut fiat alqd (debeo elaborare, ut cives mei doctiores sint mea opera; remis contendit, ut insulam caperet); b. sig för ngt l. ngn (oftare: arbeta för): contendere, laborare, niti pro re l. homine.

Bemödande: studium (mera från sinnelagets sida; ifver); labor (arbete, möda); (kraftigare) contentio (ansträngning); opera (i allm. = åtgärd, åtgörande); utan mitt b. sine mea opera; egna (rigta, offra) alla sina b-n åt (på) en sak omne studium omnemque laborem in re ponere, collocare, ad (in) rem conferre; ädla, ärliga b-n recta, honesta studia; ifrigt b. summum studium; acerrima, vehementissima contentio.

Bemöta:

1. 1. = med ord b. ngn l. ngns påstående = besvara, anföra emot –: occurrere (alicui contra alqd, Qu.); opponere alicui alqd b. ngn l. ngt med ngt, C.; respondere alicui l. ad alqd alqd, esse alqd; contra alicujus sententiam, orationem alqd afferre (b. ngns påstående med ngt); absolut: dicere, disserere, disputare contra alqm; (refutare, refellere).
2. 2. = behandla ngn, uppföra sig mot ngn så l. så: accipere alqm (male, comiter; alqo modo); habere alqm (som är i ngns våld l. under ngns tillsyn) benigne, liberaliter, humane; agere cum alqo; tractare, excipere alqm; prosequi alqm med ngt t. ex. beneficiis, misericordia med välgörenhet, med barmhertighet; gerere se (pie) in alqm; praebere l. praestare se (pium) in alqm; b. ngn med vördnad colere et observare, vereri alqm; b. med grymhet saevire l. saevitia, crudelitate uti in alqm; med öppet våld b. violare alqm, vim afferre alicui.

Bemötande: öfversättes med omskrifning af sats l. med ett bestämdt substantiv, t. ex. jag hade ej väntat l. förtjent ett sådant b. non sperabam, fore ut –, non merueram, ut –, non dignus eram, qui isto modo acciperer; röna ett artigt, hyggligt b. humane accipi, tractari (mercedem non curat, modo liberaliter habeatur l. accipiatur); grymt, mildt b. crudelitas, clementia; röna ett aktningsfullt b. summa observantia coli; coli et observari (jfr Bemöta, Behandla, Behandling, Emottaga).

Ben:

1. 1. ss. ämne i l. af en animalisk kropp (benkota): os, plur. ossa: han är blott skinn och b. ossa et pellis totus est; macie confectus est; ejus ossa numerantur l. numerare possis (T. Dial. de Or. c. 21); de dödes b. ossa (albentia hvitnade; legere – från bålet; condere sepulcro; ossa tegit tumulus); smärtan går genom märg och b. in ossibus exardescit (Vg.), penitus persentitur dolor; hans ord trängde mig genom märg och b. in animum meum penitus descenderunt, altissime penetraverunt, intimos meos sensus commoverunt.
2. 2. ss. lem:
   1. a. crus = skenben, från knäet till fotsålan (crura suffringere, succidere alicui).
   2. b. femur, eg. från höften till knät; lår.
   3. c. öfverallt, der det är fråga om att stå l. gå, i eg. och oeg. uttryck: pes: stå på ett b. stare in uno pede; knappt kunna stå på b-en vix se pedibus sustinere, vix pedibus constare; (pedes deficiunt – vilja ej bära – alqm); taga till bens in pedes se dare l. se conjicere; slå b-en undan ngn supplantare, evertere alqm; komma på b-en igen (från att vara sängliggande sjuk) e morbo (satis validum) valentem, refectum, recreatum esse; (recreari); få en här på b-en manum, exercitum cogere, facere, colligere, conficere, comparare; hjelpa ngn på b-en erigere, levare; om en sjuk: aegrum restituere; – i fråga om förmögenhetsvilkor l. ställning i samhället: stå, vara på b-en stare (si stare non possunt, corruant, C.); komma på b-en meliore loco, fortuna esse incipere, res melius gerere; aldrig kunna komma på b-en afflictum jacere; hjelpa ngn på b-en afflictum erigere, sublevare alqm; stå på egna b., om ekonomiskt oberoende: suis stare (sustentari) facultatibus; (meo sum pauper in aere, Hor.); om inre oberoende: omnia sua in se posita habere (hafva, l. anse judicare), in se ipso satis praesidii, satis opis habere (ad beate vivendum, C. de Am. § 30; de Sen. § 4; Tusc. disp. V. § 2); om sjelfständighet i åsigter: suum esse (non mutuari aliunde; non ut interpretem sequi aliquos).
3. 3. ben på en möbel: fulcrum.

Ben- i sammansättningar i allmänhet:

1. a. som är af ben (os): osseus.
2. b. som är beräknad, gjord för ben (crus): cruralis; femoralis, t. ex. benbindel: fascia cruralis l. femoralis.
3. c. benets, som rörer ben, består af b.: ossis, cruris, t. ex. benbrott fractura cruris; benhög acervus ossium.

Bena:

1. a. håret: crines (a fronte) dividere, secernere.
2. b. fisk: exossare.

Benaktig, Benhård: osseus.

Benbrott se Ben-.

Benharnesk: ocrea.

Benig:

1. 1. eg.: ossibus refertus.
2. 2. oeg. om en fråga l. uppgift: difficilis; spinosus.

Benkläder:

1. a. enligt romerska bruket = bindlar l. tygstycken, som sveptes kring ben (femora och crura), ss. den romerske bonden ännu gör: fasciae crurum l. crurales; feminalia; (hvartill kom ett skört, subligaculum, campestre, hvilket tyckes hafva varit tillräcklig benbeklädnad om sommaren, Hor. Epist. I. 11, 18).
2. b. = byxor (af romarne kända såsom österländskt och galliskt klädesplagg): bracae.

Benlös: exossis, exos.

Benpipa: tibia.

Benrangel: sceletus (Apul.); corpus nudis ossibus cohaerens (benrangelsman: larva nudis ossibus cohaerens, Sen. Ep.); nuda ossa; blott b-t är qvar ossa tantum restant; hyperboliskt: han är ett b. (af magerhet): ossa (et pellis) totus est; bildligt: b. (stommen) af ett föredrag, af ngns vältalighet: ossa [T. dialog. de Or. c. 21; utinam imitarentur (Atticorum) non ossa solum (formen, enkannerligen den rediga dispositionen och argumentationen), sed etiam sanguinem, C. Brut. 68].

Benröta: caries.

Benskena se Benharnesk.

Benved: en buske: cornus sanguinea.

Benåda: eg.: poenam remittere alicui, veniam peccati l. delicti dare, impunitatem concedere alicui; vanligen = till lifvet l. från dödsstraff b.: conservare (C. pro Lig. 32 och flerest.); vitam l. salutem dare alicui (nulla re homines propius ad deos accedunt, quam salutem hominibus dando, C.); supplicio liberare; för ngns skull b. ngn alicui (alicujus precibus l. meritis) condonare, concedere alqm.

Benådad: cui poena remissa est, vita data est.

Benådning: poenae, supplicii remissio; conservatio.

Benådningsrätt: jus (potestas) conservandi (miseros), noxiis veniae dandae.

Benägen:

1. 1. för ngt:
   1. a. om en naturlig böjelse för ngt: pronus (ad libidines, L.; in Venerem, Ov.); propensus (ad discendum, ad vitia, C.); proclivis (ad libidinem, Ter.); facilis (= lättböjd, ad concedendum, ad credendum); promptus (ad vim för våldsamheter; ad bella suscipienda Galli, Cs.); äfven med bestämda adjektiv: b. för vin, qvinnor, misstankar o. dyl. vinosus, mulierosus, suspicax.
   2. b. för tillfället hågad, villig, stämd för ngt: promptus (ad rem, ad audiendum); non abhorrens (a re gerenda); vara b. non – nolle; non recusare, quin –; non abnuere, aspernari (condicionem – vara b. för ett förslag –, legem); haud abhorrere, haud alienum l. alieno animo esse a re; probare (legem); jag är b. för att tro, göra detta, följa deras mening animus inclinat ad credendum, ad faciendum, ut hos sequar auctores; göra ngn b. impellere alqm (persuadere alicui), ut alqd facere l. fieri velit, implere alqm studio l. cupiditate rei.
2. 2. = bevågen: benevolus alicui; alicujus cupidus, studiosus; vara b. för ngn studere, favere, cupere alicui; mentis quadam inclinatione propendere in alqm (C.).

Benägenhet:

1. 1. för en sak: inclinatio animi, voluntatis; proclivitas; propensus animus; hafva, hysa b. för ngt propensum, proclivem esse ad rem; inclinare, mentis inclinatione inclinare ad rem; – för dryckenskap ebriosum esse.
2. 2. för en person: benevolentia; hysa b. för ngn haud alieno ab alqo animo esse; favere, cupere alicui; studiosum esse alicujus.

Benäget: benigne, benevole; commode (= artigt).

Benämna: appellare, nominare, vocare, dicere med två ackusativer l. appellare, vocare alqo nomine (qui est perduellis, appellatur hostis; leni nomine appellatur; Scipio appellatus est Africanus; syllaba longa brevi subjecta vocatur iambus); der fråga är om det namn, en person eger: nomen dare (indere) alicui; han b-es (= heter) Marcus nomen ei est l. inditum est Marco (l. Marci).

Benämning: nomen, appellatio; vocabulum (i synn. = teknisk b., term).

Beordra: b. till ett ställe: legare, mittere aliquo; b. ngn att göra ngt mandare, imperare alicui, ut faciat alqd.

Bepansra: lorica munire.

Bepryda se Pryda.

Bepröfva: = pröfva (cognoscere); ofta pregnant = finna att ngn består profvet: probare, spectare.

Bepröfvad: spectatus (fides; homo); probatus; exploratus, perspectus.

Beqväm:

1. 1. om saker:
   1. a. = lämplig för sitt bruk, för ett ändamål: habilis (om verktyg, klädesplagg: calceus, gladius); aptus (ornatus ad actionem a.; domus apta et ratione disposita); opportunus (tempus b-t tillfälle; det samma äfven temporis opportunitas; locus).
   2. b. företrädesvis = som ej förorsakar besvär, om medel, sätt, tillstånd, hvarmed, hvarpå, hvari man har det makligt: expeditus (iter, via; arma); facilis (vita, C. de Off. I. § 70); commodus (ratio; non potuisti c-iore judicio ad jus tuum pervenire; c-issimum est quam laxas habere habenas amicitiae, C.); mollis (= maklig; status, accubitio; stratum); inrätta sig på b-t sätt omnia ad commoditatem suam accommodare, instruere.
2. 2. om personer = maklig: mollis (närmande sig till betydelsen veklig); lentus, segnis (som ogerna rörer sig); otiosus; – i gamla språket = lämplig, duglig, t. ex. aptus ad literarum studia b. till studier.

Beqväma sig: till ngt: animum l. in animum inducere facere alqd (vilja b. sig till att göra ngt; tandem mea voce perterritus in exsilium ire a. induxisti; nemo alteri cedere in a. inducebat); descendere ad, t. ex. preces (b. sig till att bedja); moveri, perpelli, impelli, ut faciat alqd; ändtligen har han b-at sig till att begifva sig bort tandem victa pertinacia (victus precibus) cessit urbe; – sällan absolut: b. sig: cedere; vinci.

Beqvämhet:

1. 1. om saker, sällsynt = beqvämlighet.
2. 2. om personer: mollitia; segnities.

Beqvämlig = Beqväm 1.

Beqvämlighet: habilitas (lätthandterlighet, ändamålsenlig inrättning; jfr Beqväm 1. a.); opportunitas (temporis, loci); commoditas (vitae; domus; itineris; i allt se på egen b. ad suam c-tem referre omnia; äfven i pl.: nullis vitae c-tibus carebat – ville umbära); commodum (commodo meo, suo et cet., ex c-do efter b.); med l. i all b. (i godt mak): commodissime; otiose, lente; älska b. indulgere commoditati; otium amare.

Beqvämt, adv.:

1. 1. i allm.: commode (= utan besvär och obehag; c. navigare, sedere, vivere); facile (lätt); b. klädd, rustad expeditus; b. inrättadt hus domus commode (apte) instructa, disposita; hafva allting b. omnia commode, ad suam commoditatem instructa, disposita habere; om det faller sig b. för dig si tibi commodum est, si ex tuo commodo est.
2. 2. särsk. = på ett sätt, som röjer l. är föranledt af beqvämhet, maklighet: molliter; segniter; lente.

Berama: (inter se) constituere (tempus, locum ad conveniendum tid, mötesplats); condicere (tempus, locum, Pt.; Just.); ett möte blef b-dt till den förste Maj convenit inter eos, ut ad Calendas Majas omnes coirent.

Bereda:

1. 1. med sakliga objekt: = göra redo, tillreda, tillaga, ställa i ordning o. s. v., hvart efter sin art:
   1. a. i allm.: parare (omnia ad defensionem; cenam); apparare (convivium); – särsk.: b. väg viam munire (praeparare); b. mat cibum coquere; b. jord subigere, colere; b. hudar coria depsere, subigere, polire; b. gift, läkemedel venenum, medicamentum, potionem miscere (parare, coquere).
   2. b. b. ett ärende till föredragning inför den afgörande myndigheten: rem, causam instruere (Qu.); exquirere (jfr C. de Or. I. § 250).
2. 2. b. en person för l. till ngt: parare, praeparare (ad discendum, ad bene vivendum); instruere (ad munus, ad rem publicam gerendam – för embetsmannabanan); b. ngn på ngt monere, praemonere alqm; antequam fiat, praedicere alqd alicui; b. ngn på en sorglig underrättelse ad tristem nuntium accipiendum praeparare animum alicujus, de imminenti calamitate praemonere alqm; b. ngn på det värsta monere spem abjiciendam esse, alqm jubere spem abjicere (ut mortem meditetur l. meditatam habeat).
3. 3. = anskaffa, förorsaka, anstifta: parare, comparare (alicui, sibi commodum, subsidium); afferre alicui, contrahere, conciliare (sibi molestias, difficultates); exhibere (alicui negotium – bryderi); b. ngn tillfälle copiam praebere, dare alicui; b. ngn olycka, ngns förderf pestem alicui machinari, moliri, struere; b. ngn ett högtidligt emottagande magnifice accipere alqm, omnia comparare ad alqm magnifice accipiendum.

Bereda sig:

1. 1. i allm.: parare se ad rem l. vanligare parare rem, t. ex. parare se ad iter l. parare iter, bellum.
2. 2. inom sig, i sinnet b. sig på ett föredrag, på döden o. s. v.: meditari (orationem; quo modo loquatur); commentari (causam; futuras miserias secum).

Beredande: (hör till Bereda 2, sällan 1; jfr Beredning): återgifves vanl. med satser, t. ex. för b. af tillfälle quo copia praeberetur.

Beredd: part. pret. af Bereda, i allm. se detta; vara b. till – paratum esse ad (omnia pericula subeunda); vara b. att – paratum esse facere alqd (t. ex. vitam profundere pro patria); vara b. på ngt exspectare alqd; meditatum habere alqd (omnia humana m-ta habere, C.); finna ngn b. paratum, non imparatum offendere alqm; han var b. på sitt öde nihil ei praeter spem l. exspectationem accidit; jag är b. på det värsta nihil mihi praeter exspectationem accidere poterit; (spem omnem abjeci); hålla sig b. (färdig) paratum esse; intentum esse.

Beredelse: (motsvarar Bereda 2 och Bereda sig; jfr Förberedelse): praeparatio (in omni re aggredienda adhibenda est p. diligens); meditatio (muneris obeundi; futuri mali; orationis, C.); commentatio (accurata c. subitam orationem facile vincit; tota philosophorum vita c. mortis – till döden – est, C.).

Beredning:

1. 1. (motsvarar Bereda 1): jordens b. för sådd, hudars b. o. dyl. terrae subactio, corii subactio, politio, concinnatio; ett läkemedels b. medicamenti mixtura.
2. 2. b. af ärende, som inför folket, ett embetsmannakollegium l. regeringen skall till afgörande föredragas: instructio, exquisitio causae (jfr Bereda 1 b.).

Beredskap: blott i uttrycket: hafva ngt (l. mera sällan vara) i b.: paratum habere (esse), in promptu, promptum habere alqd; alqd expeditum, ad manum, praesto habere.

Beredvillig: promptus, paratus (ad audiendum, ad subveniendum; äfven paratus audire, subvenire); facilis (ad concedendum, in consiliis recipiendis); förklara sig b. dicere se paratum esse, se non nolle; vara, finnas b. haud gravari, non recusare, quin –; alltid b. att tjena (tjenstvillig) officiosus; benignus.

Beredvillighet: animus (ad subveniendum, ad juvandum) paratus, promptus; voluntas prompta et parata (in alqm, ad rem suscipiendam); – ss. beständig egenskap facilitas; benignitas; animus officii plenus.

Beredvilligt: prompto, promptissimo animo; libenter, libentissime; haud gravate; benigne.

Beresa: b. (= genomresa i alla riktningar i ändamål att bese) ett land: peragrare, obire, lustrare terram.

Berest: qui multas terras peragravit, lustravit, vidit (Hor.); (peregrinator); longe lateque peregrinatus.

Berg: mons; på b-ts topp (in) summo monte; b-ts spetsar cacumina montis; b-ts fötter radices montis; vid b-ts fot infimo monte, ad infimum montem, sub radicibus montis; sträfva b-t uppför adverso monte eniti, montem ascendere; belägen inunder b-t, mellan b-n, på b-t monti subjectus, montibus interjectus, (in convalle montium situs), monti impositus; på andra sidan om b-n belägen transmontanus.

Berg-, Bergs- i sammansättningar i allm.: montanus; der det bildligt betecknar fasthet: firmus, firmissimus, constans o. dyl.

Berga:

1. 1. = inberga, insamla: condere (frumenta, fructus); reponere, componere (= lägga in, ordna i förrådshus); percipere (= skörda).
2. 2. b. segel: vela contrahere, colligere (demittere).
3. 3. solen bergas: sol (dies) conditur; sol occidit.
4. 4. = rädda: servare; (ab incendio, naufragio, ruina) eripere, recipere; incolumem servare, praestare.

Berga sig:

1. 1. = rädda sig: servari; vitam servare; salvum, incolumem discedere; (mortem) effugere.
2. 2. i allm. = begå sig, stå sig: nu b-r jag mig i. e. nu kan jag motstå hunger l. köld: jam satis est l. habeo; jam non desidero l. requiro amplius ad satietatem, ad frigus defendendum, quo tutus a frigore sim; icke kunna b. sig för skratt, gråt, köld, värme, afund o. dyl. risum l. lacrimas tenere non posse, a risu sibi temperare non posse (starkare: risu emori, Ter.; in lacrimas effundi); frigore confici, calore intolerabili premi, urgeri; invidia rumpi; han kunde ej b. sig (hålla sig, styra sig), utan utbröt: abstinere, se tenere, sibi temperare non poterat, quin exclamaret; facere non poterat, quin exclamaret.
3. 3. = draga l. slå sig fram, hafva sin bergning l. utkomst: non egere; ad vitam degendam satis habere, res necessarias habere; vitam tolerare, se sustentare; b. sig med litet parvo vivere (Hor.), paucis contentum esse l. vivere; b. sig godt satis bene rem gerere; b. sig med nöd vix vitam tolerare.

Bergad:

1. 1. (part. till berga): conditus (frumentum; sol); contractus (vela); servatus, salvus, incolumis, receptus, tutus (= räddad).
2. 2. (motsvarande Berga sig 3) = som har sin (sjelfständiga) bergning l. utkomst: qui res ad vitam sustentandam necessarias (sibi suisque) habet; qui habet ea, quae suppeditant ad victum cultumque l. unde vitam (suam suorumque) tueatur, sustentet; satis bene constitutus a re familiari l. de rebus domesticis.

Bergamott: ett slags päron, benämnda efter staden Bergamo i Italien: pirum bergomas, bergomense.

Bergande se Bergning 1.

Bergare:

1. a. = inbergare: messor.
2. b. = räddare: servator, conservator (l. = den som bergat).

Bergart: metallum.

Bergbeck: bitumen.

Bergblått, n. 4.: Armenium.

Bergcinnober: minium.

Bergfast: (fast som berg): immotus, firmus, constans (fides, probitas).

Bergfolk: gens montana; montani (homines).

Bergfäste, Bergfästning: castellum montanum.

Berghelsa: firma, firmissima corporis constitutio.

Berghäll: rupes; saxum (nudum).

Bergig: montuosus; asper.

Bergighet: asperitas (regionis).

Bergklint: promontorium (L. XXI. 30); rupes abscissa.

Bergkristall: crystallus montana.

Bergland: regio montuosa, referta montibus, aspera.

Bergning:

1. 1. = inbergning: frugum conditio, perceptio; vara närvarande vid b-n frugibus condendis adesse; = räddande: servatio, conservatio; tacka ngn för godsets b. gratias agere alicui, quod ejus opera res servatae sunt.
2. 2. = utkomst, uppehälle: victus (cultusque anständig b.); facultates rerum (C. de Off. II. 1); res ad vivendum, ad vitam degendam, sustentandam, tolerandam necessariae; ea, quae ad victum cultumque suppeditant (sufficiunt); hafva sin b. habere, unde vivat; sin anständiga b. ea, quae ad victum cultumque, liberalem vitae cultum suppeditent (sibi suisque); hafva sin dagliga b. satis habere in usum quotidianum; habere, quod sumptibus quotidianis suppeditet; med möda hafva l. få sin b. vix tolerare vitam, magno labore, vix victum quaerere; skaffa sig sin b. parare ea, quae ad victum suppeditent.

Bergningsarbete: arbete som användes på att berga l. de bergandes arbete: labor, opera servantium.

Bergnymf: oreas.

Bergras: labes, ruina montis.

Bergsarbetare: metallicus (Pn.); qui in metallis opus facit.

Bergsbo: montanus homo; monticola.

Bergsbruk: metallum, metalla; opus metalli; drifva b. m-a colere.

Bergsbygd: regio montana, montuosa.

Bergsfolk: metallici; fossores (grufarbetare).

Bergskam: dorsum montis.

Bergskedja: montes continui, perpetui; jugum montium perpetuum l. continens.

Bergsklyfta: spelunca, antrum; specus.

Bergsman: metallicus; fossor grufarbetare.

Bergspass: angustiae saltus, montium; saltus angustus.

Bergsrygg: jugum l. dorsum montis, montium (continuum).

Bergsskrefva: spelunca, specus.

Bergsslott: (castrum), castellum montanum.

Bergsslätt: planities montana (in monte l. inter montes sita).

Bergsspets: cacumen, vertex montis; summus mons.

Bergsstad: oppidum, castrum, castellum montanum.

Bergssträcka: montes (continui); jugum montium continens.

Bergsström: torrens (montanus; de monte decurrens amnis).

Bergstopp se Bergsspets.

Bergstrakt se Bergsbygd.

Bergsvetenskap: ars rei metallicae.

Bergverk: metallum, metalla; fodina, Varr.

Berida se Inrida.

Beriden: b. soldat eques; göra b. equo donare, instruere; equis imponere.

Beriktiga: corrigere, reprehendere.

Beriktigande: correctio; reprehensio.

Bernsten: sucinum, glaesum.

Bero:

1. I. vara beroende af l. på ngn l. ngt:
   1. 1. om opersonl. subjekt: b. på ngt esse, situm esse, positum esse, verti, versari, constare, stare (fama bella stant, Ct.) in alqa re; b. på ngn esse, situm l. positum esse in alicujus potestate, manu, arbitrio, voluntate; esse in alqo; constare penes alqm; (så vidt på mig b-r quantum in me est; demus nec ne – om vi skola l. vilja gifva l. icke –, in nostra potestate est; in eo sunt mihi – b-r för mig – omnia; årsväxten b-r af väderleken qualis annona futura sit, in caeli temperie positum est; facile patior tum potius Pontium fuisse – jag är rätt glad, att P. lefvat då, och ej i våra dagar –, si quidem in illo tantum fuit, C.; in eo vertitur spes, fortuna civitatis, eventus – utgången; victoria constitit in virtute militum; summa rei constat penes eum, Cs., C.; imperium agebatur, in tam paucorum virtute ac fortuna positum, L.); – agi in alqa re: härpå b-r allt för mig mea salus (omnia mea, omnes fortunae meae) in hac re agitur (aguntur); niti re l. in re (salus rei publicae vita l. in vita alicujus nititur); – pendere, suspensum esse a re, ex re; – proficisci a voluntate alicujus (b. på ngn: ipsi gerere quam personam velimus, a nostra voluntate proficiscitur, C. de Off. I. § 115); – gubernari, regi (bestämmas af – casu, fortuna, temporibus, voluntate Dei, C. l. c., Sa. Jug. I; – fortuna in omni re dominatur, Sa.); – fieri, effici (i synn. om förflutna ting: hans val b-dde på en tillfällighet casu effectum est, ut consul fieret); – stare, licere per alqm (det förra i synn. i negativa uttryck: per eum stetit, quominus oppido potirentur; non per eum stetit, quin fides praestaretur – det b-dde icke på honom, att ej löftet hölls); – det b-r på dig att afgöra tuum est statuere, tui arbitrii l. judicii res est; quali utendum sit exordio, id est consilii; – interest, refert (alqd facit ad rem) i synn. när det säges, för hvem l. hvad (ad rem) och huru mycket (litet, intet) beror på en sak: det b-r ej på, hvem man är, utan hurudan man är qui sis, non quis sis refert; derpå b-r ingenting nihil interest (divesne an pauper sis); derpå b-r föga parvi illud (id fieri; fiat nec ne) refert; derpå b-r mycket för mig illud mea permagni interest (ut te videam; tempore an sero venerit); härpå (hvad åsigt man hyser om den saken) b-r intet för den sak, som är i fråga illud (quid de illa re sentias) ad hanc rem nihil interest; – alqd continet rem, causam (haec quaestio continet causam detta är hufvudfrågan i målet, sine hac causa nulla esse potest); contineri re l. in re (oratoris ars opinionibus, non scientia continetur; neque in hoc causa c-tur, C. Mur. c. 14); – derpå b. allt id caput (rei) est, in eo cardine res vertitur; anse ngt bero på ngt ponere, collocare l. positum, situm putare in re (spem, omnes fortunas suas, omnia sua ponere in re); – det får bero per me licebit; låta det bero på ngns afgörande ad alqm rejicere alqd, alicujus arbitrio (judicio) permittere alqd; låta bero på utgången fortunae committere, in discrimen committere (alqd, omnia); ex eventu consilium capere; – slutligen kan bero på många sätt, i synnerhet medelst komparativa uttryck, omskrifvas, t. ex. menniskans värde b-r ej på rang och rikedom qualis quisque sit, non ex dignitate aut divitiis ponderandum est l. non ut quisque dignitate aut divitiis maxime excellit, sed ut honestissimis moribus est, ita plurimi est faciendus; menniskans lycka b-r ej derpå, att hon har många egodelar non possidentem multa vocaveris recte beatum, Hor.; hvars och ens lycka b-r på hans förhållande sui cuique mores fingunt fortunam hominibus; hurudan skörden blir, det b-r på utsädet ut sementem feceris, ita metes; – habes a patre munus, mea sententia magnum, sed perinde erit, ut acceperis (dess värde för dig b-r på emottagandet); fäderneslandets blifvande öde b-r på vår vid detta tillfälle visade tapperhet qualis nunc nostra virtus fuerit, talis fortuna patriae futura est (jfr Curiatiis Horatiisque publicum imperium servitiumque obversatur animo futuraque ea deinde patriae fortuna, quam ipsi fecissent, L. I. 25).
   2. 2. om personliga subjekt: pendere (ex errore multitudinis, ex arbitrio alicujus; de alqo, Hor.); vi bero af omständigheter, af andras gunst o. s. v. nostra salus, res sita est in casu, in fortunae temeritate, temporibus gubernatur; b. af ngn alicui servire, subjectum, obnoxium esse; b. af sina begär, af sitt lynne cupiditatibus, impetu animi regi (morosum esse); (imperat aut servit collecta pecunia cuique; animum rege, qui nisi paret, imperat, Hor.); han b-r till lynnet alldeles af sin helsa qualis cujusque diei valetudo, tales etiam ipsius mores esse solent.
2. II. det får b. vid ngt rata habetur, manet res, sententia (utslag); ita teneatur, ut constitutum sit (C. de Off. I. § 51); låta b. vid ngt, låta saken b. stare, manere re, decreto alicujus; acquiescere in re; nihil mutare, ratum esse sinere l. jubere alqd; in medio l. integro relinquere alqd.

Beroende, adj.:

1. 1. om saker: situs, positus in re; suspensus (ex alterius bono aut malo suspensa sunt ei omnia, C.); aptus ex re l. re (causae aliae ex aliis aptae; rudentibus apta fortuna, C.); subjectus (nulli rei; sub incertos casus, famula fortunae virtus); b. tillstånd servitus; (vara b. se ytterligare Bero I. 1).
2. 2. om personer l. stater: subjectus (alicui, imperio alicujus); obnoxius alicui; obstrictus alicui; vara b. af ngt vitae rationes aptas suspensasque a re habere (C.); b. = afhängig stat serva civitas; (se vidare Bero I. 2).

Beroende, n.:

1. a. = beroende, afhängigt, osjelfständigt tillstånd: servitus (civitatis); vara, lefva i b. af ngt subjectum, obnoxium esse, vivere alicui l. rei; servire, famulum esse alicujus (C. Tusc. Disp. V. § 2).
2. b. sällan = det att ngt beror på –, t. ex. helsans beroende af väderleken är ej tvifvelaktigt haud dubium est, quin pro caeli temperie corpora nostra salubriora aut infirmiora sint.

Beropa sig: b. sig på ngn ss. sagesman, vitne, på ngns ord, vitnesbörd: uti alqo auctore, alicujus testimonio; testem citare alqm, proferre, adhibere alqm; (ad alqm delegare eos, qui rem cognoscere volent; allegare exemplum, Pn., T.); b. sig på ngt ss. försvarsgrund, ursäkt afferre argumentum, causam; defendere, excusare alqd; jfr Åberopa.

Berså (berceau): trichila (Vg. Copa, Col.); camera hortensis.

Berusa: ebrium facere, vino onerare; vanl. b. sig: se inebriare; vino se complere, vino obrui.

Berusad: potus, temulentus, ebrius; b. af begär, af lyckans gunst voluptate gestiens, fortuna secunda, rebus secundis elatus, caecus.

Berykta:

1. 1. b. ngt ut (gammaldags = utsprida): vulgare, divulgare rem; efferre alqd; rumoribus ferre.
2. 2. = utsprida dåliga rykten om ngn: rumoribus infamare alqm; graves rumores spargere, differre de alqo.

Beryktad:

1. a. vanl. = illa b.: infamis (vitiis för laster); famosus; vara illa b. male audire; infamem esse, adverso rumore esse, infamia (vitiorum) flagrare; blifva illa b. infamia aspergi, infamiam subire, sibi arcessere, conflare.
2. b. någongång kan det, med bestämning för det onda, hvarför ngn är beryktad, motsvaras af notus, (nobilitari), nobilitatus (notus et insignis latro, C.; flagitiis nobilitari, Ter.; Phalaridis praeter ceteros nobilitata est crudelitas, C.); celebratus (tyrannus, L.).

Beryll: beryllus.

Beråd:

1. a. vara i b., om (man skall göra ngt): deliberare, anquirere, dubitare, incertum haerere, incertum esse (faciatne an non faciat); nescire, (pendere animi), quid agat.
2. b. vara, stå i b. att –: cogitare, in animo habere, meditari (facere alqd); han stod i b. att resa, då vi kommo profecturus erat, in eo erat (impers.), ut proficisceretur, quum nos advenimus.
3. c. efter mycket b.: re diu multumque deliberata (post longam deliberationem).
4. d. på eget b. sua sponte; ipse.

Berådd: brukligt blott i neutrum och i uttrycket: med berådt mod = consulto, consilio, cogitato, de industria, dedita opera; äfven med adjektiv ss. predikat: med b. mod bedraga scientem l. prudentem (scientem prudentemque) fallere; med b. mod begånget brott, mord meditata, cogitata injuria, caedes.

Beräkna:

1. 1. medelst räkning bestämma ngt:
   1. a. absolut med substantiv l. indirekt frågesats ss. objekt: computare (sumptus rei; summula quid faciat, Juv.); reputare (solis defectiones); ratiocinari; rationem ducere, subducere; rationem, numerum inire (sumptuum, damni); ad calculos vocare alqd; numeris persequi (stellarum cursus et motus); aestimare (= uppskatta).
   2. b. beräkna att = genom räkning finna att: computare; rationibus (subductis) invenire, conjicere; man hade b-t, att lifsmedlen skulle vara i 14 dagar XIV dierum cibaria se habere computaverant.
   3. c. b. ngt till ngt, högt l. lågt: aestimare alqd pretio alqo (damnum aestimatum est XL milibus aeris), magni, pluris o. s. v.
   4. d. b. ngt ss. ngt (vinst l. förlust, inkomst, utgift), sig l. ngn annan till godo: deputare alqd, ponere alqd in damno, in lucro; acceptum ferre l. referre alicui (b. ngn ngt till godo); expensum ferre alqd alicui (b. sig till godo af ngn).
   5. e. b. (räkna) ngt från en tid, efter en måttstock: reputare solis defectionem ex alqo die; numerare annos ab Urbe condita; fenus quaternis centesimis ducitur (b-s efter 4 procent).
2. 2. i allmännare men.:
   1. a. af förnuftsskäl sluta af ngt, till ngt, antaga ngt: reri (esse alqd); ratiocinari (omnia mala si ratiocinabimur, uni Antonio referemus, C.; quid utile sit); conjicere (de futuris callidissime, N.), conjectare, conjectura invenire, assequi, consequi alqd; providere (medicus ingravescentem morbum ratione providet; futura; conjectura alqd; boni consulis est non solum videre, quid agatur, sed etiam providere, quid futurum sit); praecipere cogitatione (futura et aliquanto ante statuere posse, quid accidere possit in utramque partem, C. de Off. I. § 81); videre (vidit futurum, ut Thasii dilaberentur, N.); – ofta kan med afs. på ngt tillkommande beräkna återgifvas med hoppas (påräkna) l. frukta: han b-de, att ingen skulle våga att motsäga honom sperare sibi videbatur, neminem fore, qui contra dicere auderet; han b-de aldrig, att saken skulle få denne utgång nunquam ei in mentem venit timere, ne hunc eventum res haberet; b-dt nöje sperata voluptas.
   2. b. = taga med i beräkningen (räkningen), göra afseende på, betänka, uppskatta: rationem habere, inire alicujus rei; ponderare, reputare, considerare; han b-de ej det farliga i företaget periculi l. quantum res haberet periculi rationem non habebat; han b-de ej vanans makt quanta vis esset consuetudinis (diuturnitatis), non cogitabat (reputabat).
   3. c. beräkna för, på = afse, afpassa efter ett syftemål: accommodare ad rem, dirigere ad rem l. re; – i synn. i perf. part.: meditatus, compositus ad alqd (ad hoc vitae studium meditati sunt labores mei; ad utilitatem communem, ad fallendum, ad animos delectandos, commovendos accommodatus, compositus; ad delectationem comparatus); vara b-d på ngt spectare, pertinere, referri, conferri ad alqd.

Beräknad: (i allm. ss. particip. till beräkna, se detta ord) = afsigtlig, öfverlagd: cogitatus, meditatus; compositus; quaesitus, exquisitus; väl b. callidus.

Beräknande: (= till hvars natur l. väsende det hör att beräkna): providens, providus, prudens, sagax; i egennyttig afsigt: callidus; b. klokhet sagacitas, callida prudentia, calliditas.

Beräknelig: aestimabilis.

Beräkning:

1. 1. b., bestämning i tal: ratio (uppgöra en b. rationem inire, ducere, subducere); ratiocinatio; subductio (i plur., C. de Or. II. § 132); computatio, reputatio, putatio; = uppskattning: aestimatio; låg b. tenuis aestimatio.
2. 2. i allmännare men.:
   1. a. = plan, afsigt: ratio (utan b. på nytta sine ratione utilitatis; – nulla quaesita utilitate –; jfr C. de Or. II. § 128: meae totius orationis tres sunt rationes – jag har tre b-r med mitt föredrag –, una – den ena att – conciliandorum hominum, altera docendorum, tertia concitandorum); consilium (menskliga b-r rubba ej ödets beslut non rumpitur humanis consiliis fati necessitas, L.; döden korsade hans b-r omnia vitae consilia mors pervertit, jfr C. de Or. III. § 7; ea non posita sunt – bero – in nostris consiliis, sed in fortunae temeritate); cogitatio (C., quantam res sit habitura utilitatem; c. injuriae; hanc spem c-um mearum graves casus fefellerunt).
   2. b. = förmodan (fruktan, hopp): spes (timor), conjectura; hans b. var, att ingen skulle märka försåtet sperabat fore, ut, quid subesset doli, nemo perspiceret; det ingick ej i hans l. mina b-r hujus rei rationem non duxerat; non venit ei in mentem illud sperare l. timere; non putaram; det gick tvärtemot vår b. contra ac speraveramus, res evenit.
   3. c. = uppskattning: aestimatio (en riktig b. af sina krafter recta aestimatio facultatis suae l. virium suarum).

Beräkningsförmåga: prudentia, providentia.

Berätta: 1. narrare (konversationsvis l. inför domare: multa de alqo memoriter ac jucunde; fabellas; rem narrare breviter jubent rhetores); afferre alqd alicui, ad alqm afferre nuntium rei (det har blifvit mig b-dt ad me allatum est); exponere (= framlägga, framställa: rem breviter, dilucide); referre (i synn. om officiel berättelse inför en myndighet – ad senatum alqd); nuntiare (= bringa bud och helsning till den saken rör, oftast till en förman; equites adesse nuntiabantur – imperatori –); scribere (skriftligen berätta); ferre (om ryktet, allmänheten ss. subjekt: fama fert, – est fama; fabulae ferunt, Romulum Marte satum esse; fertur Plato in Aegyptum venisse); tradere, prodere (om författares berättelse, eg. lemna åt efterverlden: scriptis, memoriae, literis tradere, prodere l. absolut tradere alqd factum esse; ut poetae prodiderunt, Cs.); om författare äfven ait, scribit, dicit; Cicero b-r est apud Ciceronem, Cicero auctor est, illud factum esse; memorare, perhibere alqd factum esse (tillhör det arkaistiska och det poetiska språket); commemorare (mera = anföra, framhålla för att dermed bevisa l. styrka ngt, än för att underrätta ngn om ngt); b. ngt för ngn äfven: certiorem facere alqm alicujus rei l. de re; jag har låtit mig b. audivi, accepi; ad me allatum est.

Berättare: = som eger förmåga att berätta: narrator (natura fingit homines et creat – n-es facetos adjuvante voltu et voce et ipso genere sermonis).

Berättelse: narratio (så väl i abstrakt men. = berättande – n. rei, fabulae –, som i konkret, särskildt = framställning af sakförhållandet i ett rättegångstal: n. salsa, ficta, longa; – omnis reliquae orationis fons est n.); narratiuncula (= anekdot); fabula, fabella (commentitia, vera; fabulam narrare; fabellarum auditione ducuntur pueri); aflemna b. till l. inför en myndighet referre ad senatum; reddere, exponere mandata (C. de Or. II. § 49); nuntiare imperatori; reddere rationem rei; efter hans b. ut ille narravit, nuntiavit o. s. v.; om en författare: ut tradit, ait, scribit, auctor est Cicero; si Ciceronem sequimur (efter Ciceros b.); ut est apud Ciceronem o. s. v.

Berättiga: jus, potestatem, auctoritatem rei gerendae, alicujus rei dare alicui, concedere alicui; alicujus arbitrio permittere rem; hvem l. hvad b-r dig härtill quo auctore l. quo jure hoc facis?; hans ålder b-r honom till tjenstefrihet aetatis beneficio immunitatem l. vocationem muneris, militiae habet; han begagnar sig af den frihet, hvartill hans ålder b-r honom aetatis vacatione utitur.

Berättigad: (part. till berättiga):

1. 1. om personer: justus, legitimus (heres, judex); vara b. att göra ngt jus, potestatem rei alicujus l. rei gerendae habere; ngn är b. äfven: jus est alicui facere alqd; suo jure facere alqd; anse sig b. att göra ngt jus l. fas sibi esse ducere alqd (jfr Befogad).
2. 2. om saker: justus (querela); legitimus (laglig).

Berättigande: jus, auctoritas, potestas; utan lagligt b. sine legitimo jure, nulla auctoritate praeditus; jfr Befogenhet.

Beröfva:

1. 1. i allm.: privare alqm alqa re; eripere, adimere, detrahere, auferre alicui alqd.
2. 2. särsk.: b. ngn hans förmögenhet bonis evertere, exuere alqm; b. ngn hans kläder veste exuere, nudare, spoliare alqm; b. ngn hans goda namn och rykte alicujus existimationem violare, laedere; famam exstinguere (L.); infamia aspergere, infamare alqm; b. ngn hans värdighet, embete dignitate spoliare, de gradu dignitatis demovere, loco (centurionem), senatu movere alqm; b. ngn hans föräldrar, barn, skydd o. s. v. parentibus, liberis, praesidio orbare alqm; b. ngn sitt (subjektets) skydd, stöd destituere alqm (destitutus amicorum consiliis); b. ngn modet alicujus animum frangere, debilitare; b. ngn hoppet spem praecludere, praecidere, eripere alicui, spe dejicere, de spe depellere alqm; b. ngn ngt, som han väntar, besvika ngn på ngt fraudare alqm alqa re; de consulatu dejicere (ett konsulat som ngn söker) alqm; vara b-d carere, vacare, privatum esse o. s. v.; b-d sina lemmars, sinnens, sitt förstånds bruk membris captus, debilis; mente captus.

Beröm: laus, pl. laudes; fama (i ryktet); b. för ngt laus eloquentiae, fama virtutis; vinna, förvärfva sig b. laudem ferre; laudem comparare, parere re, assequi, consequi, adipisci ex re; tilldela ngn b. laudem tribuere alicui; laude, laudibus afficere, ferre, efferre, ornare alqm; det länder ngn till b. laudi est alicui; räkna ngn ngt till b. laudi ducere, vertere alicui alqd; eget b. luktar illa deforme est de se ipsum praedicare, C.; nämna ngt till ngns b. alqd laudare in alqo; detta är det enda, som kan sägas till hans b. hoc unum in eo laudari potest l. in hoc uno is laudari potest.

Berömd: laudatus (cupio me laudari a laudato viro, C.; ars laudatissima); clarus (frejdad: vir, nomen, factum); nobilis (namnkunnig: homo, facinus, oratio, vinum); nobilitatus, inclitus (L.); om saker: illustris, celeber, celebratus; b. för ngt, ss. ngt clarus re; florens laude, fama eloquentiae (såsom talare) et cet.; blifva b., göra sig b. nobilitari, illustrari, clarum fieri alqa re; florescere (om saker, C.); clarescere (om person, T.); vara b. clarum esse (han är b. för sin tapperhet ejus virtus clara est); florere (fama l. laude eloquentiae för sin vältalighet, ss. talare; inter oratores, praeter ceteros f.); nomen magnum, celebratum (in re militari) habere; göra ngn b. nomen, famam alicujus celebrare; hans vältalighet har gjort honom b. eloquentia clarus est, nomen, laudem sibi peperit; eloquentiae laude floret o. d.

Berömlig: laudabilis; magna laude, praedicatione dignus; laudandus; egregius; praeclarus; praedicabilis (C.).

Berömma: laudare, collaudare alqm l. alqd (b. för ngt hellre virtutem alicujus än alqm propter virtutem); praedicare de alqo, de se ipso, laudes, virtutem alicujus; laude l. laudibus afficere alqm; laudi tribuere, vertere, ducere alicui alqd (b. ngn för ngt, ngt hos ngn); högeligen b. laude l. laudibus ferre, efferre, tollere, extollere alqm; famam, virtutem alicujus celebrare; b. ngn i hans närvaro (i ansigtet) coram laudare, praesentem l.; icke gerna höra andra b-s alienas laudes non aequis auribus accipere; finna ngt att b. hos ngn alqd invenire in alqo, quod laudari possit l. laude dignum sit l. enkelt alqd laudare in alqo.

Berömma sig: de se praedicare; (sibi plaudere); gloriari; b. sig af ngt gloriari alqa re, in alqa re (med afs. på verklig förtjenst); se jactare alqa re, in alqa re (C.); jactare alqd (poet.); (ostentare, venditare alqd på skryt framhålla ngt); det är ej att b. sig af istud gloriandum non est (C.).

Berömmande: yttra sig b., på ett b. sätt om ngn laudare alqm, praedicare laudem alicujus; b. tillmäle appellatio honorifica, honoris plena.

Berömmelse se Beröm.

Berömvärd: laude dignus, laudabilis; se Berömlig.

Beröra:

1. 1. eg.: tangere, attingere; b. hvarandra inter se contingere; contrectare; stringere, perstringere (i förbifarten b., stryka öfver).
2. 2. oeg.:
   1. a. om intryck på ngns sinne, känslor (afficiera): han kände sig (obehagligt, smärtsamt) b-d af den saken ea res graviter tetigit, perstrinxit, movit animum illius.
   2. b. i ord b.: tangere, attingere, perstringere alqd; leviter, strictim, breviter attingere; in transitu mentionem facere (inchoare) rei; (paucis percurrere); han hann blott b. hufvudpunkterne res summas attigit tantum.

Berörande se Beröring 1.

Berörd: part. till beröra, särsk. i bet. 2 b = bemäld, nyss nämnd, ofta nämnd: quem supra dixi, cujus supra mentionem feci, quem saepe dico m. m.

Beröring:

1. 1. kroppslig b.: tactio, tactus; attactus; contactus, contagio (b. med ngt l. ngn: alicui est cum alqo c.; decedere ab alqo, ne quid ex c-ne capiat incommodi; – fugere contactus viriles, Ov.).
2. 2. i allm. = umgänge, förbindelse med ngn: commercium, usus (komma i b. med ngn commercio, usu, societate conjungi cum alqo; stå i l. hafva b. med ngn (magnum, multis modis) habere commercium, usum, rationem, rem, res (multas) contractas cum alqo; usu contingere alqm; utestänga från b. med ngn, med menniskor interdicere alicui commercio alicujus, hominum (homini homine); a commercio hominum excludere alqm; jag har icke, har aldrig haft ngn b. med honom nihil mihi unquam cum illo fuit (commune fuit); nullum commercium, nulla societas mihi cum illo unquam fuit; han lefver utan all b. med verlden, med menniskor caret usu, aspectu hominum; frequentiam hominum fugit; staden stod utan all b. med landet urbs ab omni commeatu agrestium interclusa erat; hans befattning sätter honom i b. med många menniskor ejus munus, muneris administratio ad multos pertinet; jag har hvarken haft vänlig eller ovänlig b. med honom nec gratia mihi nec simultas cum illo unquam fuit l. intercessit.

Beröringspunkt: locus, in quo se contingunt, res, qua inter se conjunguntur res l. homines; detta är b-n dem emellan haec est illorum copula, hac re conjuncti sunt; hoc illi cum illo commune est; musiken har ingen b. med talarekonsten musicorum arti – dicendi vis ne minima quidem societate conjungitur (C. de Or. I. § 44); jag har inga l. få b-r med honom nulla mihi cum illo communitas est; paucae mihi res cum illo communes sunt.

Besagd: = bemäld, nämnd: quem supra, ante dixi, diximus et cet.

Besanna: confirmare, affirmare; verum alqd esse docere, ostendere l. concedere; comprobare; utgången har b-t mina misstankar l. farhågor eventus suspicionem meam confirmavit, timorem meum verum esse docuit, ostendit; sonens lättsinne b-de fadrens visa yttrande patris dictum sapiens temeritas filii comprobavit (C.).

Besatt (jfr Besätta):

1. 1. eg. = b. af en (ond) ande: fanaticus; lymphatus, attonitus; furiis instinctus, agitatus, actus; är du b. quae te Furiae agitant?
2. 2. b. af ett begär, af högfärd o. d.: captus ambitione; elatus, sublatus superbia; metu attonitus; b. af en vurm, inbillning misero furore, prava opinione imbutus; vara b. af ngt teneri, captum esse ambitione o. s. v.
3. 3. absolut:
   1. a. = galen, från sina sinnen: furiosus, insanus; är du b. parumne sanus es?; quae te tenent, agitant intemperiae? quae te agitat insania?; vara b. furere, insanire.
   2. b. om personer och saker = förvänd, orimlig, öfver måttan dum l. löjlig: laevus; perridiculus, perversus, absurdus; stultissimus.
   3. c. = ofantligt stor: immanis, insanus.

Besatt: adv.: insane; perverse; absurde (jfr Besatt).

Besatthet: fanaticus error (Hor.); insania; perversitas, absurditas, stultitia.

Bese:

1. 1. visere, invisere (templum; urbem); spectare (tabulam); conspicere; lustrare; contemplari.
2. 2. = besigtiga, granska: inspicere; probare.

I. Besegla: (med segelfartyg befara): navigare; nave lustrare.

II. Besegla: (med sigills påsättande bekräfta en handlings autenticitet): consignare; confirmare.

Besegra: i allm.: vincere; superare (aemulum; difficultates); devincere fullständigt b.; erkänna sig b-d victum se fateri; manus dare alicui; låta sig b. vinci; succumbere; b-s af sina begär, af fruktan frangi, vinci cupiditatibus suis; b. sina begär vincere (animum), domare (cupiditates).

Besigtiga: inspicere (hortos venales, arma militum); lustrare, probare (aedificium, opus); spectare.

Besigtning: probatio (athletarum); lustratio; spectatio.

Besinna: cogitare, considerare, reputare (äfven med tillägg secum, – secum ipsum, Tusc. V. § 3, cum animo, cum animo suo) alqd (humanae vitae brevitatem, quam brevis sit vita; considerare, num –, de Am. § 26; desideretne causa; fierine possit nec ne); ante animum proponere; recordari alqd; rationem habere alicujus rei; man bör b. considerandum est; non est obliviscendum; meminerimus, meminisse oportet (C. de Off. I. § 41); (intelligendum est, eg. man bör märka, öfvertyga sig om, nos duabus esse indutos personis, C. de Off. I. § 107).

Besinna sig:

1. 1. i allm. = öfverväga en sak, tänka på saken, tänka sig för: cogitare (rem, de re, på en sak); deliberare; sedan han fått tid att b. sig dato ad cogitandum, deliberandum spatio; jag vill b. mig på saken amplius de re cogitare volo; amplius deliberandum censeo; här är ej tid att b. sig nulla jam est l. datur consultatio.
2. 2. pregnant:
   1. a. med bibetyd. af tveka: cunctari, haesitare; (dubitare quid faciat); stå ej längre och b. dig noli cunctari amplius; quin omnem abjicis cunctationem?; det är l. der är ingenting l. hvad är der att b. sig på non est, cur cuncteris, quid cunctaris (id facere)?; nulla relinquitur dubitatio; non habet res cunctationem; utan att b. sig haud cunctanter; nulla cogitandi interposita mora; omni abjecta cunctatione; han b-de sig ej (aldrig) på l. i fråga om att hjelpa sin vän non cunctatus est, quin amico succurreret (studium semper aderat, cunctatio aberat, C.).
   2. b. = vid närmare eftersinnande komma på andra tankar: (re diligentius agitata, deliberata) mutare sententiam, mentem; a sententia, suscepto consilio discedere, absistere; tergiversari.
   3. c. = komma på bättre tankar, komma till besinning: ad sanitatem redire l. reverti; resipiscere.

Besinnande: cogitatio; deliberatio; vid närmare b. (vanligare: eftersinnande): re diligentius, accuratius, amplius deliberata, agitata.

Besinning:

1. 1. = sans, medvetande (att veta till sig): sensus, animus; mista, förlora b-n animo defici, linqui (C.); vara utan b. sensu carere; sui l. mentis compotem non esse; återfå b-n (sensus redit alicui); resipiscere, ad se redire; (animus redit).
2. 2. = förmåga att samla, reda, beherska sina tankar: animi sanitas (est, quum curatione medicorum conturbatio mentis aufertur, C. Tusc. III. § 10); mens sana, integra; han behöll b-n mente constabat, mens ei constabat, consistebat; mentis l. sui compos erat; omni perturbatione animi carebat; praesenti animo et consilio utebatur (C. de Off. I. § 80); mista l. förlora b-n obstupescere, perturbari, tumultuari; tumultuantem de gradu dejici (C. l. c.); consilio ac ratione defici; mente non l. vix constare; a ratione, a statu sapientis (C.), prudentis discedere; beröfva ngn b-n de mente deturbare alqm (C.); confusam mentem eripere alicui (Vg.); perturbare; återföra, återkomma till b. ad sanitatem reducere, revocare, redire, reverti; resipiscere; utan b. temere.
3. 3. = sans, sjelfbeherskning, omtänksamhet ss. beständig egenskap: sanitas; constantia, moderatio (omnia in eo erant plena sanitatis, constantiae, moderationis allt var hos honom b., fasthet, hofsamhet); temperantia; prudentia (visa mycken b. summa uti temperantia, prudentia); diligentia, cura; med b. prudenter, diligenter; cum ratione, consilio; utan b. temere, negligenter, stolide.
4. 4. = Besinnande, se detta.

Besinningslös:

1. 1. (motsvarande Besinning 1. 2 = sanslös): mentis l. sui non compos; perturbatus; attonitus (liksom träffad af åskan); stupidus.
2. 2. (motsvarande Besinning 3 = hufvudlös, utan att tänka sig för): insanus, amens (amantium inceptio amentium est).

Besinningslöshet: stupor; mentis perturbatio, defectio, error.

Besinningstid: deliberandi, consultandi, cogitandi tempus, spatium; gifva, fordra, taga sig b. dare, postulare, sumere spatium deliberandi l. deliberandi causa, tempus (triduum) ad consultandum o. d.

Besitta:

1. 1. om yttre objekt = med rätt l. orätt, med egande l. nyttjande rätt innehafva: possidere (agrum publicum), in possessione bonorum esse, possessionem fundi usurpare; tenere (culti jugera multa soli; alqd emptione, dote, sine injuria; aliena; summam imperii), obtinere (regnum, imperium); habere, in sua potestate habere; (in l. sub alicujus potestate, imperio est alqd); b. stora rikedomar l. tillgångar divitiis, copiis abundare, affluere.
2. 2. om inre objekt, egenskaper o. s. v.: vanligast esse alqa re l. alicujus rei; praeditum esse alqa re; (in alqo est alqd); i stegrad betydelse: valere, florere, abundare re, t. ex. han besatt stor klokhet, mycken karakter, starkt minne, stor vältalighet, stor lärdom, stort anseende: summa erat prudentia, constantia; multum valebat memoria, eloquentia; valebat, abundabat doctrina; florebat auctoritate, gloria; mera sällan possidere, habere: plus artis quam fidei possidere; habebat eloquentiae satis; habere efficiendi facultatem, C.; b. tillit till sig sjelf, sjelfförtröstan sibi fidere, sui fiduciam habere.
3. 3. motsvarande adj. besatt: djefvulen b-r honom furiae tenent eum; b. sådan karl, sådan oförskämdhet apage istum; o hominem impudentem.

Besittning:

1. 1. i abstr. mening, b. af ngt: possessio rei, med l. utan egande rätt: ostörd, oqvald b. tuta, non sollicita p. (C.); dare possessionem rei, mittere in p-m rei insätta i b. af ngt; p-ne depelli, dejici (vräkas); långvarig b. diuturna p., vetustas p-nis; sätta sig i b. af l. taga ngt i b.: possidĕre (vanl. om privat b., i laga väg) alqd; usurpare (häfda); occupare alqd (herrelöst gods l. med krigets rätt); potiri (bemäktiga sig) re; p. rerum (af enväldet); in possessionem rei l. alicujus invadere, irruere, involare (med orätt); komma i b. af ngt possidĕre; venire in possessionem rei; nancisci alqd; vara i b. af ngt tenere, obtinere, possidēre, habere alqd; om inre besittning, se Besitta 2; förblifva i b. af ngt tenere alqd; tueri, obtinere alqd; manere, permanere in possessione rei, in sua p-ne retinere alqd; mista b. af ngt cedere possessione rei, amittere alqd; återvinna b. af ngt recuperare; återinsätta i b-n af ngt alicui sua restituere.
2. 2. i konkret mening:
   1. a. ngns gods, jordagods: possessio (urbana, rustica; Gallia p. Ariovisti, Cs.); praedium, latifundium; bona; rus, rura.
   2. b. en furstes b.: regnum, imperium; romerska folkets b-r provinciae populi Rom.

Besittningsanspråk: vindiciae.

Besittningsrätt: jus possessionis; possessio; oomtvistad b. certa p.; usus fructus (nyttjanderätt).

Besittningstagande: possessio; occupatio (C. de Off. I. § 21); usurpatio; aditio (hereditatis).

Besjunga: carmine celebrare alqm, laudes alicujus, alqd; canere; dicere (Augustum, aptum equis Argos, Maecenatem); cantare (tropaea Augusti, Hor.); scribere (scribēris Vario, Agrippa, Hor. Od. I. 6); versibus persequi, commemorare alqd.

Besjäla:

1. 1. i egentligaste men.: animare.
2. 2. oeg. = lifva, gifva lif, lyftning, håg åt ngn, eld och förmåga att lifva l. elda åt ngns föredrag: excitare alqm ad studium, studium alicujus; inflammare, incendere, accendere; han var b-d af fosterlandskärlek, af kunskapsbegär inflammatus erat, flagrabat, ardebat amore patriae, discendi studio.

Besk: amarus, acerbus; – en besk (sup) potio amara.

Beskaffad:

1. 1. i personligt bruk: (blott tillsammans med adverb: så, på detta sätt, annorlunda, illa, bakvändt o. dyl.): så b. talis, ejusmodi, hujusmodi, ita comparatus; ita natus; ita constitutus (corpore, animo atque vita; corpus bene c-tum – vanl. om en ständig beskaffenhet); ita affectus (= i sådan författning för tillfället); vara så b. talem o. s. v. esse; ita se habet res; menniskorna, verlden äro en gång så b-e is mos est hominum, ea rerum humanarum l. vitae humanae natura, condicio (is status) est; ita vivitur; jag är nu så b. is meus mos est, ii sunt mei mores; under så b-de omständigheter haec l. quae quum ita sint (essent); in tali tempore, in tali rerum statu; annorlunda b. alius; aliter comparatus l. constitutus (i mots. till ett föregående tillstånd: commutatus); huru b. qualis?; på samma, enahanda sätt b. idem; similis, simillimus; eodem modo comparatus l. constitutus; (jfr Beskaffenhet).
2. 2. det är så l. så b-dt med en sak (vanligare är så stäldt l. bestäldt): ea rei ratio est, ita res comparata est; det är illa b-dt med hans helsa male se habet, infirma est ejus valetudo; huru är det b-dt med den saken quomodo se ista res habet?; det vare med den saken b-dt huru som helst utcunque est l. res est, utcunque l. quoquomodo se res habet.

Beskaffenhet: i allm.: natura (naturlig, väsendtlig b. – animi, corporis, loci, rei, sakens, ämnets); ingenium (medfödd andlig art); constitutio (författning, i betydelse af naturlig grundbeskaffenhet, inrättning: firma corporis c., C.); habitus, affectio (= ett lefvande subjekts faktiska författning l. stämning för tillfället – h. animi, naturae, C.); modus i genitivi qualitatis: ejusmodi, hujusmodi, cujusmodi o. s. v. af den, denna, hvilken b.; qualitas, af Cicero först användt och af honom blott ss. metafysisk kategori (gr. ποιότης); (ratio, condicio, causa = förhållandet med en sak: alia est ratio l. causa earum rerum; res habet eam condicionem, ut vinci possit, C.); – för öfrigt återgifves detta ord i latinet vanligast med ord, som uttrycka en bestämd beskaffenhet, eller medelst omskrifning, t. ex.: sedlig b. mores (boni, mali god, dålig sedlig b.); god b. (i allm.) bonitas (agri, naturae, ingenii); (i sedlig mening) probitas; dålig b. pravitas; (i sedlig men.) improbitas, nequitia; svag b. infirmitas; trädets hårda l. lösa b. ligni duritia, mollitia; egendomlig b. proprietas; allt efter sakens, omständigheternas b. pro re, pro re nata; pro rei, cujusque rei, temporum natura, ratione; ut res sese dant; efter b-n af hvars och ens anlag pro cujusque ingenio; af hvilken b. saken vara må qualiscunque l. cuicuimodi res est.

Beskatta: tributum (vectigal) populo imponere, imperare, indicere; tributum discribere in cives (utskrifva skatter på), aequare in singulos; hårdt b. iniquum tributum imponere, exigere.

Beskattning: tributi discriptio; l. med omskrifning: plan, system för b. tributi imperandi (conferendi) ratio (L. I. 43. 13); klaga öfver ojemn, hård b. tributi inaequalitate, iniquitate queri; b-n är dryg, hård grave, iniquum exigitur tributum.

Besked: (synon. reda):

1. 1. = upplysning (svar, instruktion), hvarefter man har att rätta sig: responsum; mandatum (= uppdrag); gifva, lemna b. respondere; responsum reddere; (docere, certiorem facere alqm); gifva b. om ngt, som ngn skall uträtta: mandare alicui, praecipere alicui, docere alqm, quid faciat et quomodo; lemna muntligt b. voce respondere (L. I. 54), mandare; gifva skriftligt b. rescribere; om en domare: pronuntiare, decernere; få b. responsum ferre; certiorem fieri, edoceri de re, discere alqd ab alqo; komma tillbaka med det b., att – referre, renuntiare (liksom de förut nämnda uttrycken med acc. och inf. l. ut och konj., allt efter som beskedet är blott en upplysning om ett sakförhållande l. innebär en befallning); söka b. quaerere, requirere ab alqo; petere responsum ab alqo; consulere, adire alqm; låta ngn gå l. få gå med ett b. dimittere alqm cum responso, dimitti (ab alqo respondente –); proficiscenti responsum l. mandatum est; (te proficiscentem docui, Hor. Ep. I. 13. 1).
2. 2. = reda, räkenskap i uttrycken: göra b. för sig l. för en sak: rationem reddere alicujus rei; rationem, mandatum exponere; fordra b. af ngn rationem exposcere ab alqo.
3. 3. veta (hafva) besked (reda) på en sak: (responsum tulisse); tenere, scire, cognovisse; gnarum, haud ignarum esse rei.
4. 4. göra b. för sig = sköta sig, sköta sin sak väl (göra väl ifrån sig): operam navare; satis facere in alqa re; non deesse.
5. 5. = reda, pålitlighet, drift, duglighet, dugtighet: det är b. med honom, det är en man med b. homo fortis l. navus, strenuus, constans, utilis, firmus (fast), gravis est; plane vir est (C.); det är intet b. med honom homo est levissimus (nequissimus); nihil est in eo firmitatis, constantiae, gravitatis; ad nullam rem utilis est (jfr C. de Off. II. § 36: contemnuntur ii, qui nec sibi nec alteri, ut dicitur: in quibus nullus labor, nulla industria, nulla cura est); göra ngt med b. (= till gagns) naviter, fortiter, strenue agere alqd; operam navare; göra allt med b. quidquid agat, perficere l. pro facultate, naviter agere; oförskämd med b. naviter impudens (qui semel verecundiae fines transierit, eum n. impudentem esse oportet, C.); ofta med verb l. adjektiv blott = i hög grad, starkt, mycket: tapper, rik med b. fortissimus, ditissimus l. plane, valde dives, fortis; det är att vara försigtig med b. hoc est cautissimum esse; scias, hunc cautum esse; det regnar med b. pluit vehementer.

Beskedlig:

1. 1. om personer:
   1. a. i allm.: bonus (bonus puer), probus (vir, femina).
   2. b. särsk. = godmodig, medgörlig, human: facilis, humanus, aequus, commodus in alqm (in exigendo non acerbus, non acer, non litigiosus o. d. C. de Off. II. § 64; de Or. II. § 182, 183); = anspråkslös: modicus, modestus, demissus (multum d. homo, Hor.); verecundus; = hofsam, foglig: moderatus; lenis (in alqm); = tålig, som hellre lider än gör orätt: timidus, mansuetus; perferens l. patiens injuriarum (C. de Or. l. c.); = efterlåten: indulgens (pater, imperator); vara alltför b. mot ngn nimis indulgere alicui, nimis indulgenter habere alqm; b. karl, b-t folk – med bibetydelse af enfald l. svaghet – vir bonus, viri boni (sed non satis eruditi, acuti, fortes, C. ofta); placidus (ut ovis; placida ovis); den beskedlige Epicurus E. vir bonus l. optimus (homo bellus et humanus, sapiens vero nullo modo, C. de Fin. II. § 102).
2. 2. oeg. om saker, t. ex. b. vinter hiems (tepida) lenis, mitis; b. fråga modesta rogatio.

Beskedlighet: facilitas, commoditas, humanitas (= villighet, humanitet); modestia, demissus animus, verecundia (= anspråkslöshet, försynthet); moderatio (hofsamhet, foglighet); mansuetudo, timiditas, patientia (tålamod, långmod); indulgentia (öfverseende, allt för stor b. mot ngn); verecundia (pueri), probitas, frugalitas (= sedesamhet, anständigt lefverne).

Beskedligt: (jfr Beskedlig): facile, commode, humane (= medgörligt, humant); modeste, verecunde (anspråkslöst); mansuete, patienter (tåligt); moderate (fogligt); leniter (lenfälligt, mildt: fortiter in re, leniter in modo); indulgenter (med öfverseende, godhet); ofta = probe, pie, recte; det var ej b-t gjordt af dig, mitt barn non pie, recte fecisti, mi fili; nequaquam probi pueri officio functus es.

Beskhet: amaror (Vg.); amaritia; amaritudo (Pn.).

Beskicka: i mynt- l. bergsväsendet = blanda i behörig proportion: temperare; inter se miscere (metalla).

Beskickning: temperatio; temperatura (ss. tillstånd).

Beskickning: legatio, legati (plur.); affärda en b. legatos mittere; ordförande l. förman i en b. princeps legationis.

Beskina: illustrare, collustrare.

Beskjuta: jaculis l. tormentis petere; jaculari (arces, Hor.); jacula mittere in –; tormentis infestare, oppugnare.

Beskna: amarescere, inamarescere.

Beskratta: ridere, irridere, deridere alqm.

Beskrifning: descriptio (morum alicujus; regionum, eg. angifvande af ländernas gränser, C. de Or. II. § 63); historia (naturae, naturalis, Pn.); narratio (af händelser, tillstånd); öfver all b. ultra quam narrari, dici l. scribi potest.

Beskrifva:

1. 1. = upprita: describere (figuram); ducere (lineam); himlakroppen b-r en cirkel (bana) stella orbem (cursum) conficit.
2. 2. med ord b.:
   1. a. gifva en bild l. föreställning om enskilda, konkreta ting l. personer (karakterisera): describere (= afteckna: alqm latronem et sicarium, ngn som en stråtröfvare och bandit; pluvium arcum; dignus d-bi, quod malus est et fur, Hor.; facta alicujus d., i korta grunddrag teckna, N.); designare, demonstrare, significare, notare (utmärka): ridicula (infall), quae notant et designant aliquam turpitudinem non turpiter (C.); verbis definire rem; exprimere (gifva ett aftryck af = åskådligt b. eller teckna: mores alicujus – ngn såsom – justos et cet.); (formam, faciem rei, situm urbis o. s. v.) proponere; scribere (scribetur tibi forma loquaciter et modus agri, Hor.).
   2. b. b. abstr. objekt, händelser l. tillstånd o. d., hvilka erbjuda flera föremål, sidor, drag:
      1. α. skriftligen (äfven blott skrifva): scribere, perscribere, conscribere (res gestas populi Rom., bella Punica – Roms historia, puniska krigen – om sådana objekt och om en historieskrifvares ämne i dess allmänhet brukas aldrig describere).
      2. β. i tal l. skrift: narrare (accurate, graviter – noggrant, lifligt – rem, rem gestam; qualis sit res, quomodo res gesta sit, i mots. till tradere, narrare, referre, quid gestum sit, eventus rerum; jfr med bestämdare objekt, om Terentii beskrifning i Andriae prologus, C. de Or. II. § 326); enarrare (saepe satis est, quod factum sit, dicere – nämna –, ut non enarres, quomodo sit factum – utan att beskrifva sättet); persequi (persecutus est Aristoteles animantium omnium ortus, victus, figuras et c., C. de Fin. V. § 10; singula, i enskildheterna b. – äfven singula consectari, complecti, i motsats till rem universam adumbrare l. significare); exponere rem (accurate), de re (C.); explicare (rem fusius, ornatius; non solum res gestas, sed etiam de hominum vita ac natura, C. de Or. II. § 63); oculis quasi subjicere, proponere alqd (åskådligt skildra); han b-r uppträdet ss. gräsligt horrendam ejus rei imaginem proponit (spectaculum horrendum fuisse narrat, dicitur); det kan ej b-s verbis dici, scribi, narrari non potest.

Beskrifvande: b. framställning, vetenskap rerum quasi descriptio; b. epitet verba, quae rem demonstrant, designant, quasi oculis subjiciunt.

Beskugga: opacare (locum, rem); umbram afferre, praebere rei.

Beskydd: praesidium; tutela (in p-o, tutela alicujus esse; p-o alicujus tutum esse, fidere); patrocinium (eg. i förhållande till klient l. anklagad); jfr Skydd.

Beskydda: tueri, tutari a re (för ngt) alqm; praesidio esse, patrocinari alicui; praesidio suo tegere, protegere alqm; tutum praestare, defendere, vindicare alqm ab alqa re; dii patrii terrae praesident.

Beskyddare: tutor, vindex; patronus (i borgerlig mening, i förhållande till klient och bildligt); propugnator, defensor.

Beskyddarinna: vindex; (defenstrix); patrona (liberti; civitatis).

Beskylla: arguere, insimulare (alqm sceleris, fecisse alqd, för brott, för att hafva begått ngt; aliquis arguitur fecisse alqd); criminari alqm de re, fecisse alqd; accusare alqm (de negligentia, alicujus negligentiam, ngn för vårdslöshet; i rättegångsspråk om den genomförda anklagelsen: alqm proditionis, quod fecit alqd); culpae, crimini, vitio dare, vertere alicui alqd; (incusare alqm probri, Pt.; culpam rei conferre, transferre, conjicere in alqm, kasta skulden för ngt på ngn).

Beskyllning: crimen (id quod arguitur, crimini datur); falsk b. falsum crimen; göra ngn en b. crimen afferre, inferre, offerre alicui; afvisa, aftvå, vederlägga en b. crimen defendere, propulsare, diluere, dissolvere; falskeligen påbörda l. pådikta crimen confingere in alqm, falso crimine insimulare alqm.

Beskåda: contemplari; oculis lustrare, perlustrare; visere (novam urbem); spectare; contueri.

Beskådande: contemplatio (naturae, rerum); obtutus (o-u haeret defixus in uno).

Beskäftig: sedulus; se Beställsam.

Beskäftighet se Beställsamhet.

Beskälare: (equus) admissarius.

Beskänkt: potus; ebrius, temulentus; madens, madidus.

I. Beskära, v. tr. 4.: (genom kringskärning jemna, putsa o. s. v.): accidere, circumcidere, putare, amputare, tondere (arborem falce); secare, resecare (ungues).

II. Beskära, v. tr. 2.: = tilldela, bestämma åt ngn (vanl. om Gud l. lyckan ss. subjekt): dare, tribuere, assignare alicui alqd; b-s ngn dari, contingere, licere alicui; var nöjd med den lott, Gud dig b-t tu, quamcunque tibi Deus sortem tribuerit, ea contentus vivito; hvad lott mig än ödet b-t quidquid sors tulerit –; vanligast är ordet i part. pret. tillsammans med lott, del pars rata, virilis, certa, sua, l. i impersonella uttryck med inf.: låta hvar och en, ngn få sin b-de del suum cuique, l. quod cuique l. alicui opus sit, tribuere; (pro rata, virili parte donare alqm; viritim dividere alqd); det var honom b-dt, b-des honom att dö i sin fädernestad fatum illi fuit in patria mori; illi contigit, datum est, ut in patria moreretur; licuit illi in patria mori.

Beskärm: praesidium; obtentus.

Beskärma: praesidio esse alicui; tegere, custodire alqm; defendere alqm (jfr Beskydda, Skydd).

Beskärma sig: conqueri de (öfver) alqa re.

Beskärmelse: querela.

Beskärning: (I. Beskära): putatio, amputatio, circumcisio.

I. Beslag: (metall, hvarmed ngt beslås): lamina, crusta; pagmentum; helst: argentum, ferrum et cet., quo alqd praefixum est, firmatur o. s. v.

II. Beslag: detentio; lägga b. på ngt (för statens räkning och i dess namn fasthålla, behålla): detinere, retinere; publicare; manus injicere in rem; vindicare; – oeg.: lägga b. på ngn, på ngns tid occupare, morari, detinere alqm.

II. Beslagsanspråk: vindiciae.

Beslagen se Beslå.

Beslut:

1. 1. i allm.: consilium (novum; proficiscendi); fatta b. att – consilium capere, inire (facere alqd, rei gerendae); decernere, statuere, constituere; mitt b. är fattadt, mitt b. står fast att in animo est, stat (mihi), certum est facere alqd; komma till fasthet i b. certum capere consilium, in c-o consistere; stå fast vid sitt b. in suscepto consilio permanere, perstare; consilium tenere; svårighet att fatta b. difficultas capiendi consilii; verkställa, utföra ett b. consilium perficere, peragere.
2. 2. en myndighets, en rådplägande församlings b.: decretum (patrum); consultum (senatus); sententia (ex consilii – nämndens, domstolens – sententia); scitum populi, plebis; jussum (abl. jussu) populi; consensus (enhälligt, samfäldt b.).

Besluta:

1. 1. = fatta beslut:
   1. a. i allm., om enskild persons och myndighets beslut: consilium capere, inire (med inf. l. gerundium); decernere, statuere, constituere (alqd t. ex. bellum; med inf. = b. att sjelf göra ngt; med ut, ne och konj. = b. att ngt skall ske, t. ex. decrevit cum alqo familiarissime vivere; decrevit senatus, ut ludi quam amplissimi fierent); placet alicui facere alqd l. ut faciat, fiat alqd; vanl. blott i betydelsen b.; likaså visum est alicui facere alqd; jag har b-t deliberavi, in animo est mihi, certum deliberatumque est facere alqd, stat l. stat sententia o. s. v.; resan är b-en statui iter facere, certum est iter facere (icke iter statutum, constitutum est; men väl om offentliga beslut: quaestio, supplicatio decreta est a senatu).
   2. b. blott om myndigheters l. församlingars beslut brukas: consentire [enhälligt l. samfäldt besluta: bellum erat consensum, L. (Madvig); in haec consensum est; ad alqd consentire, C.]; sciscere, jubere (blott om folket – plebs l. populus – ss. subjekt, med ut och konj.; jubere äfven med ack. och inf.
2. 2. = omsluta i bibliskt språk: includere, involvere.

Besluta sig: för l. till att göra ngt: i allm.: (b. sig för) statuere (apud animum suum), decernere, consilium capere l. inire; med bibetydelse af tvång på sig sjelf: (b. sig till) animum inducere med inf. l. ut och konj.; sibi persuadere, ut –; häraf

Besluten: (= som beslutat sig för ngt, som fattat sitt beslut): certus (viss i sitt sinne – af poet. med inf. l. gerundium); obstinatus (ad moriendum, mori, L.); jag är b. certum ac deliberatum, fixum animo l. in animo est mihi facere alqd, deliberavi; jfr Besluta 1 a och Beslut 1.

Beslutsam: promptus, consilio (et manu) p. (b. och tapper); acer; certus.

Beslutsamhet: animus promptus, acer, certus, praesens; prompta audacia, (fortitudo).

Beslutsamt: prompto animo, certo animo; haud dubitanter l. cunctanter.

Beslå:

1. 1. eg.: (= besätta l. bekläda, fastgöra med trä, metall, murbruk o. s. v.): configere, praefigere (framtill b.) ferro, argento; b. med bräder tabulis vestire, contabulare; b. (förhyda) ett fartyg med koppar aere firmare, munire; med koppar beslagen aeratus; med jern ferratus; med guld, silfver auro, argento ornatus; b. segel vela (collecta) defigere; b. med murbruk inducere, vestire, tegere argillā o. d.
2. 2. = öfverbevisa om, ertappa med: convincere, coarguere, deprehendere; b. med osanning mendacii convincere, coarguere; in mendacio convincere, deprehendere; de mendacio convincere; han beslås med att vara lögnaktig mendax (esse) convincitur, deprehenditur; b. ngn med hans egna ord (suis) ipsius verbis, confessione convincere alqm, suo gladio jugulare (Ter.), sua confessione jugulare (C.).

Beslägtad: cognatus alicui, i allm. = blodsförvandt; affinis (= besvågrad); b. person consanguineus; agnatus, gentilis b. på manssidan, stamförvandt (som bär samma slägtnamn); nära b., anhörig propinquus, necessarius; vara b. med ngn äfven: cognatione, propinquitate, necessitudine conjunctum esse cum alqo, cognatione attingere, contingere alqm; nära b. äfven: propinqua, proxima cognatione, affinitate conjunctus; på långt håll b. remota, longinqua cognatione attingens alqm; icke b. alienus, alienissimus.

Beslöja: velare, tegere; oeg. äfven: dissimulare.

Besman: (pesa a mano, handvåg): statera (i romerska museer ser man ofta sådana enskåliga vågar; libra = tvåskålig våg, duabus lancibus, jfr Rich.).

Besmitta: i moralisk men.: inficere; contagione laedere; polluere.

Besmitta sig (med ngt): i oeg. men.: inquinare se (libidinibus, vitiis, flagitiis); (parricidio, externis moribus) se oblinere; (sanguine humano) manus inficere; (superstitione) imbui.

Besmittelse: (smitta, smittadt tillstånd, i oeg. mening): contagio (c-nem turpitudinis vitare).

Besmutsa: inquinare (jfr Smutsa).

Besmycka se Smycka.

Besmörja: illinere, oblinere; inquinare.

Besnärja: irretire.

Besofva: vitiare, comprimere aliquam; vitium afferre feminae.

Besolda:

1. 1. eg. om krigare ss. objekt: mercede, pretio conductos habere milites; alere milites; stipendium dare alicui; b-de krigare, trupper: milites mercennarii, mercede conducti; exercitus conducticius; conducta manus; stipendiarii milites.
2. 2. oeg., t. ex. en talare l. skribent: pretio conducere, emere alqm (operam, linguam alicujus); vara b-d venalem, mercennarium esse; venalem habere operam l. linguam; (linguam mercede astrictam habere, C.).

Bespara:

1. 1. = inspara, hopspara: comparcere (de demenso suo, Ter.); lucrari; compendii facere alqd; b. för ett ändamål servare, reservare (servatum habere hafva b-dt) alicui rei; reponere, recondere (lägga in ss. besparing); b-de medel pecunia reservata, reposita.
2. 2. b. ngn l. sig en utgift, ett besvär m. m.: parcere sumptui, labori suo l. alicujus; minuere alicujus sumptum, laborem; levare alqm labore, difficultate, dolore; liberare alqm alqa re; eximere alicui alqd l. alqm ex alqa re; det besväret kunde du b-t dig laborem inutilem suscepisti; (isto l-re supersedere potuisti); operam perdidisti; den förödmjukelsen kunde du b-t oss non fuit, cur nos ista afficeres contumelia; på det sättet hade du b-t oss mycket besvär ita nostrum laborem multum minuisses l. levasses; det b-de mig mycken möda hoc modo magno labore levatus sum, multum laboris effugi, operae meae magnopere peperci.

Besparing:

1. 1. abstr. = besparande, att spara l. bespara: uttryckes med omskrifning, t. ex. till l. för b. af tid, kostnad, möda quo parcatur tempori, labori, sumptibus; (minuendi sumptus causa); lefva på b. parce, (tenuiter) vivere l. sumptus facere; sumptus minuere; bygga på b. parce, lucri faciendi causa, sordide, (in sordidam mercedem, T.) aedificare.
2. 2. konkret = det som besparats (insparats, hopsparats): compendium; lucrum; lägga till b-na rem compendii facere (Pt.), lucri facere; lucro apponere; pecunia reservata, reposita.

Bespeja: speculari (iter); explorare; observare; aucupari (tempora alicujus, ut moliatur alqd).

Bespetsa sig: b. sig på ngt sperare alqd, fore alqd; rem spe et opinione praesumere; in spem rei imminere (L.).

Bespisa: pascere alqm; cibum, victum praebere alicui; cibo explere, satiare alqm; = underhålla, lifnära: alere, sustentare.

Bespotta:

1. 1. = spotta ned: conspuere, consputare.
2. 2. = begabba: irridere, deridere, cavillari alqm; vanl. = häda: b. Gud, det heliga divinum numen, sacra impia oratione violare.

Bespottare: cavillator; homo impius, linguae impiae; contemptor Dei, religionum.

Bespottelse: irrisio, cavillatio.

Bespringa: (om djur) inire, salire vaccam, equam o. s. v.

Bespruta: (siphone l. siphonis modo) spargere, aspergere, conspergere, respergere, irrigare, (starkare) perfundere alqd alqa re.

Besprutning: aspersio, respersio; irrigatio.

Bespränga (tyskt ord) = Bespruta, Öfverstänka.

Bespänd:

1. 1. om vagn = förspänd med: junctus equis, bobus currus (cui muli, boves juncti sunt); en med 2, 4 dragare b. vagn bigae, quadrigae.
2. 2. = spänd: tentus, intentus.

Bespörja, gammaldags = Spörja.

Best:

1. 1. eg. djur, men blott om större, med bibetydelse af ofatthet: bestia (simia b. turpissima, Enn.); brutum animal; belua.
2. 2. oeg.:
   1. a. om menniskor, med samma bibetydelse: belua (impura); fera; monstrum; portentum hominis.
   2. b. om subjekt i allm.: en b. så stor, tung, tjock: immanis, informis, immani magnitudine, informi obesitate; en b. till att ljuga belua mendacissima.

Bestaktig, Bestialisk: immanis (natura; crudelitas); ferus; inhumanus (libido); e ferarum, beluarum genere; ferarum similis.

Bestick:

1. 1. = låda för matematiska l. kirurgiska instrument: theca, capsula specillis, circinis et cet. asservandis.
2. 2. = punktering på ett sjökort: distinctio; quo loco sit, in diem notatio; göra b. puncto notare, expungere, quo loco sit.

Besticka:

1. 1. eg. (med yttre fördelar förleda till orättvisa): corrumpere (emere) alqm pecunia, mercede, pretio, (minis, spe), donis, largitione; ab officio abducere; b. ngn till att göra ngt pecunia impellere, movere, inducere alqm, ut faciat alqd, ut eum justitiae capiat oblivio; söka att b. ngn sollicitare, aggredi, temptare alqm, largitione uti; låta sig b. corrumpi, pecuniam capere, accipere ab alqo, ob rem.
2. 2. i mildare mening = locka ngn att glömma sin stränga opartiskhet, komma ngn att blunda för ngt: corrumpere (neque me tamen laudandis majoribus meis corrupisti nec segniorem ad respondendum reddidisti, C. de Fin. I. § 34); fallere alqm.

Besticka sig = bestå i ngt: consistere, constare, latere in alqa re.

Bestickande se Bestickning.

Besticklig: venalis; (qui pretio corrumpi potest).

Besticklighet: venalis animus.

Bestickning: corruptela = bestickande, således med afs. på den som låter besticka sig (servi, judicis); largitio = utdelning af penningar, mutor; ambitus = oloflig röstvärfning; tillstå att b. egt rum confiteri largitionem factam esse, ad judices corrumpendos, suffragia emenda pecunias divisas esse.

Bestiga:

1. 1. eg.: conscendere (equum, L.; navem l. in navem, C., Cs.); ascendere (equum, in equum, navem, in navem; montem); scandere (malos, C.; murum, Vg.; in aggerem, L.); escendere (equum, Sa.; in rostra – bestiga talarestolen = prodire ad populum).
2. 2. oeg.: b. tronen: rerum, regno, imperio potiri (Tiberius Augusto mortuo, T.); imperium, rem publicam capessere, capere (Sa.); regnare incipere, occipere (perf. coepit); regem (principem) fieri.

Bestiga sig = Stiga till, Belöpa sig till.

Bestigande, Bestigning:

1. 1. (ascensus, -io; conscensio (in navem); escensus (murorum, T.).
2. 2. b. af tronen: initia imperii l. med verb, se Bestiga 2.

Bestjäla: furari, furto auferre alqd ab alqo (b. ngn på ngt); surripere alqd alicui l. ab alqo (C. Brut. § 76 Ennius multa ab Naevio surripuit); depeculari (mera = utplundra; hominem argento, C. in Verr. IV. c. 17; multas civitates); furto l. furtim spoliare, fraudare alqm alqa re; b. ngn på hans goda namn och rykte, på hans anseende famam boni viri eripere alicui, alicujus existimationem violare; dignitate spoliare alqm.

Bestorma:

1. 1. om anfall i yttre mening: b-s af vindarne ventis agitari, pulsari, oppugnari (Ov. Met. XI. 525 ff.); (om anfall på en fast ort, oppugnare, brukas väl knappast bestorma i st. f. storma).
2. 2. oeg.:
   1. a. med böner, hotelser, frågor o. s. v. b.: precibus, interrogationibus fatigare, urgere (desine, Paule, meum lacrimis urgere sepulcrum, Ppt.); tundere (aures alicujus; assiduis hinc atque hinc vocibus heros tunditur, Vg. Aen. IV. 447); obtundere, premere alqm.
   2. b. om abstr. subjekt, känslor, lidelser o. d.: agitare, perturbare; hans bröst b-des på en gång af de mest olika känslor diversis motibus animus ejus agitabatur, distrahebatur.

Bestraffa:

1. 1. = tillrättavisa, klandra ngn l. ngns beteende: castigare alqm, negligentiam alicujus (ngn för hans vårdslöshet); objurgare, increpare, reprehendere alqm.
2. 2. = aga, tukta (med handling): castigare.

Bestraffning (jfr Bestraffa): castigatio, objurgatio, reprehensio.

Bestrida:

1. 1. = bekämpa, förneka ngt:
   1. a. absolut: oppugnare, impugnare (sententiam, jus alicujus); labefactare, refutare (sententiam); movere controversiam de re, in controversiam vocare alqd; b. sanningen, riktigheten af ngt negare jus esse, verum esse; hvem b-r det quis negat?; jag b-r det ej equidem nihil pugno, controversiam non moveo.
   2. b. b. ngn ngt ambigere, certare cum alqo de alqa re; b. ngn rättigheten till ngt negare alicui jus esse, licere alicui.
2. 2. b. ett embete, ett göromål: fungi munere; gerere magistratum; res administrare; versari in rebus.
3. 3. b. utgifterna för ngt: sumptus praebere, dare, suppeditare in rem; sumptus rebus suggerere (Ter.); sumptu fungi (T.).

Bestridande:

1. 1. bekämpande af, protest mot ngt: impugnatio; intercessio (tribuni); i trots af hans b. frustra contra dicente l. nitente, intercedente illo.
2. 2. = förrättande, bestyrande af ngt: perfunctio (magistratuum); administratio (rei, negotii) l. med particip.
3. 3. b. af kostnader, utgifter, t. ex. utbetala till utgifternas b. in sumptus dare, ad sumptus tolerandos expendere.

Bestryka:

1. 1. = besmörja: linere, collinere, illinere alqa re; colorem inducere rei alicui.
2. 2. = öfverfara, beröra: perstringere.

Bestråla: collustrare, illuminare alqd; affulgere rei, alicui (lyckans, hoppets sol b-r honom lux quaedam fortunae ei affulget).

Beströ: sternere, consternere (humum floribus, C.); spargere, aspergere, conspergere (caput hostiae molā, caput pulvere); – den med stjernor beströdde himlen caelum stellis distinctum; stellis fulgentibus aptum (Vg.); (ora – kust – vicis urbibusque distincta, C.).

Bestycka: tormentis armare, instruere (arcem).

Bestyr: negotium, cura; hafva många b. variis negotiis distringi; nödvändiga b. necessaria negotia curaeque; hafva bestyret l. bestyr med en sak curare alqd (t. ex. fångarnes underhåll captivos alendos l. sustentandos); administrare (opera; bellum); gerere alqd, curam gerere rei.

Bestyra: b. ngt l. om ngt, att ngt sker = ombesörja, stå före ngt: curare (magna, omnia; obsides dandos; ex coriis uti utres fierent); procurare (aliena); obire (suas res); administrare rem, curam gerere rei, (regere); praeesse (frumento condendo); han har mycket att b. multis occupatus est negotiis, multarum rerum curam habet l. gerit; han har intet att b. nihil curat (nihil agit; quod agat, nihil habet); han skall b. allting illi uni omnia curanda sunt; ad illum omnes spectant; hvad har du här att b. quid tibi hic est negoti?; särskildt: b. om anskaffandet af ngt parare, comparare alqd; providere, prospicere; åt ngn subministrare (alqd alicui).

Bestyrelse: (danskt uttryck i st. f. Styrelse): curatores, administratores.

Bestyrka: firmare, confirmare, affirmare, comprobare alqd, alqd verum esse (äktheten, sanningen af ngt); consignare (eg. med sigill b.); b-t namnteckning, protokoll, handling i allm.: consignatum nomen, memoria rei consignata (lagligt protokoll öfver en sak); tabulae, literae consignatae; – genom vitnesmål, ed b. testimonio comprobare, jurejurando firmare, confirmare; detta b-r ytterligare min mening his rebus mea illa sententia etiam magis confirmatur, comprobatur (hoc quoque totum est a me; jfr Styrka).

Bestyrkande: confirmatio, affirmatio; consignatio.

Bestå:

1. I. intr.:
   1. 1. absolut = stå, ega bestånd: constare, stare (äfven om personer i ekonomisk mening: sine hoc reditu stare, constare non possum; tamdiu Alba steterat; nihil est, quod avulsum a ceteris constare possit, C.); durare (amicitia; res Romana); manere, permanere (om saker; om personer med tillsats af incolumis, salvus: regnum; mos, institutum etiamnunc manet, diu mansit); ratum esse, ratum manere (= blifva beståndande – emptio; testamentum); tutum, salvum, incolumem esse; valere (lex; decemviralis potestas non ultra biennium valuit, T.); esse – äfven i mindre stark betydelse (= ega rum); (om förhållanden emellan personer) intercedere; utan Piraeeus kunde Athen ej b.: sine Piraeeo Athenae omnino esse non poterant (N.); det b-r ett fördrag mellan Rom och Kartago est foedus inter Romam et Carthaginem; intercedit l. est inter nos vetus amicitia.
   2. 2. b. (väl b., icke b.) med = kunna stå tillsammans med: convenire, constare (haec sententia cum illa non l. parum convenit b-r icke väl med); – vanligast om egenskaper hos samma subjekt: sparsamhet kan ganska väl b. med frikostighet parsimonia non abhorret, non aliena est a liberalitate; (ludendi licentia ab honestis actionibus non aliena, C.); grymhet kan ej b. med en ädel karakter non possunt humanitas et crudelitas in eodem homine esse; non cadit in virum bonum crudelitas; non consentaneum est, qui vir bonus sit, eundem crudelitate uti; humanitati inimica est, repugnat crudelitas; respuit, non patitur conjunctionem crudelitatis humanitas.
   3. 3. b. af: constare re, ex re alqa; contineri alqa re; (i synn. vid räkneord) esse med gen.: classis est ducentarum navium; (Gallien b-r af tre delar habet, est divisa in partes tres; tres sunt partes Galliae); confici re (corpora nostra terreno principiorum genere confecta sunt); b. af = utgöra en blandning l. sammansättning af: mixtum, permixtum, compositum esse ex rebus, rebus; – i fråga om ämne kan bestå uttryckas med ett adjektiv och esse: ringen b-r helt och hållet af guld anulus totus aureus est.
   4. 4. b. i: esse, positum, situm, locatum esse in alqa re; constare, consistere in re; contineri re; versari (verti) in re; b. uti att – in eo esse, ut, si, quod –; ofta återgifves ”bestå i” med andra vändningar, ss. esse med predikatsord (nomen och pronomen) l. med genit. poss. o. s. v.; klokhet b-r i att åtskilja godt och ondt prudentia locata l. posita est (versatur, cernitur) in bonorum ac malorum delectu; bona et mala discernere prudentis est; (libertatem ponis in eo, si semper cum iis, quibuscum aliquando contendimus, depugnemus, C.); hvaruti b-r hans lidande quo morbo l. malo laborat?; hans galenskap b-r deri, att han tror sig vara konung eo mentis errore (affectus) est, ut rex sibi esse videatur; libertas non in eo est, ut (b-r ej deri, att) justo utamur domino, sed ut nullo, C. rep. II. c. 23; hela kriget bestod i ströftåg bellum excursionibus actum l. gestum est; rättvisa b-r i att gifva hvar och en sitt justitia posita est in suum cuique tribuendo l. suum cuique tribuere (proprium) justitiae est; vänskapens väsende b-r i att göra en person af flere ea l. in eo vis est amicitiae, ut unum e pluribus efficiat; anse ngt b. i ngt ponere (summum bonum in voluptate).
   5. 5. b. i en strid, i ett prof: e certamine non victum, invictum excedere, discedere; rem bene gerere; probari (b. i ett prof); fidem, promissum praestare (jfr II.); detta kan ej b. inför en strängare pröfning diligentius examinanti haec probari non possunt.
2. II. tr.:
   1. 1. b. en strid, en fara: certamen subire, sustinere; periculum subire, obire; multis periculis conflictari, temptari; versari in pugnis, periculis; segrande b. strider, faror e certamine victorem excedere; pericula superare; periculis perfungi, defungi; som en man b. fortiter subire pericula, difficultates.
   2. 2. b. ett prof: temptari, examinari; vanligen = hålla, stå profvet: probari; spectari (multis temporibus illius virtus, constantia probata l. spectata est).
   3. 3. = bekosta: praebere sumptus in aliquam rem; b. ngns undervisning suā impensā instituere alqm; (hujus ille impensa institutus est).

Bestånd:

1. 1. sakers (de motsvarande orden i latinet hafva eg. en bestämdare, potentierad betydelse): incolumitas, salus (= oskadt tillstånd; välfärd); stabilitas (varaktighet); diuturnitas (långvarigt b.; brevitas kort b.; aeternitas evighet; pro incolumitate, diuturnitate, aeternitate imperii vota facere); statens b. beror härpå salus publica, res publica his rebus continetur; sine legibus res publica stare (esse) omnino non potest; ega b. stare, constare, durare, esse, manere, se Bestå; detta köp kan ej hafva b. emptio rata manere non poterit; denna inrättning kan ej hafva b. hoc institutum manere non potest; hafva b. genom sig sjelf per se stare l. esse; sua vi stare l. niti.
2. 2. personers (ekonomiska) b., välfärd: fortunae (omnes meae fortunae in hac re sitae sunt; jag har dig att tacka för mitt b. quod salvus sum, tibi debeo; tuo beneficio salvus sum).

Beståndande: stabilis, diuturnus; blifva b. stare, manere, ratum esse; jfr Bestå, Bestånd 1; (hvart och ett hus, som är tvedrägtigt med sig sjelft, varder icke b. nulla domus tam stabilis est, quae non dissidiis funditus possit everti, C.).

Beståndsdel: i allm.: pars; membrum (partes, membra orationis; justitiae partes sunt primum neminem laedere, tum communi servire utilitati, C.); (res: ex tribus rebus conflari, tribus rebus confici, hafva tre b-r); = grundämne, enkel, ursprunglig b.: elementum; (corpora l. corpuscula prima, principia, primordia rerum, Lucr.).

Beställa:

1. 1. = sköta: agere, gerere, curare, procurare (för ngn annan); han har intet att b. nihil agit; hafva mycket att b. multa habere negotia; negotiis distineri, distringi; multa curare; gifva ngn att b. negotia exhibere alicui; hvad har du här att b. quid tibi hic negotii est?; jag har med honom l. dermed intet att b. nihil mihi cum eo (rei, rationis, commune) est; allt hafver han väl b-t omnia curavit ut recte se habeant; allt är väl b-dt omnia bene, recte curata, provisa sunt; med honom är väl b-dt cum eo bene actum est.
2. 2. intr.: b. om ngt: curare alqd faciendum, ut fiat alqd; b. om sitt hushåll l. sitt hus domum suam, res domesticas tueri, administrare.
3. 3. = tillsäga om ngt, göra aftal (med l. hos ngn) om ngt: imperare (alicui) alqd (cenam, equos – mat, skjuts); mandare alicui alqd, ut faciat alqd; constituere, pacisci cum alqo alqd l. de alqa re (t. ex. vestem, de veste facienda cum sartore – b. kläder hos skräddare).
4. 4. b. ngn till sig: ad se arcessere, vocare, jubere ad se venire alqm.
5. 5. b. ngn till att göra ngt adducere, emere, parare, subornare alqm ad rem gerendam, ut faciat alqd.

Beställning:

1. 1. = embete, syssla: munus; negotium; procuratio (förvaltning, vanl. i enskild mans tjenst); söka b. munus petere; få munus adipisci, muneri praefici; hafva, sköta en b. munus gerere, administrare; muneri praeesse; hafva offentlig b. rem publicam gerere, administrare; afsäga sig, nedlägga sin b. munus deponere.
2. 2. b. af = uppdrag af, öfverenskommelse med ngn om arbete: mandatum; imperatum; opus pactum; emottaga b-r mandata accipere; pacisci cum aliquo de opere.

Beställsam: sedulus (ifrig att sköta sitt arbete; anus, apis); officiosus (i fråga om att visa tjenster); b. menniska: ardelio (a-num gens occupata in otio, agendo nihil agens, Phdr.).

Beställsamhet: sedulitas; officiosa festinatio.

Beställsamt: sedulo, officiose, festinanter.

Bestämd:

1. 1. (particip till bestämma): i allm. certus (viss, i mots. till såväl obestämd, allmän, som till osäker, oafgjord, infinitus, incertus: omnis oratio est aut de infinitae rei quaestione sine designatione temporum et personarum aut de re certis in personis ac temporibus locata, C. de Or. I. § 138); definitus (i allm. och särsk. i begreppet b.); = utsatt, faststäld: certus, status (= fast; stato tempore; b. inkomster reditus stati; feriae statae, stativae – vid en viss dag fästade, i mots. till indictivae); komma på b. tid, timme ad tempus, ad horam venire; constitutus; dictus (dies dicta); förut b. praestitutus; ratus en gång för alla b. (rati stellarum motus).
2. 2. om personer (particip af bestämma sig):
   1. a. b. att, för att göra ngt = besluten.
   2. b. = fast i vilja l. grundsatser: gravis, firmus, stabilis, constans.

Bestämdhet:

1. 1. = visshet: med b. = certo; satis; sine ulla dubitatione; se Bestämdt 2.
2. 2. = fasthet i vilja l. grundsatser: gravitas; firmitas; constantia.

Bestämdt:

1. 1. i objektiv mening:
   1. a. = säkert, visst: certe; sine dubio; han är b. icke hemma certe, sine dubio domi non est.
   2. b. = med sträng begreppsbestämning (ej för vidt och ej för trångt): definite; diserte (uttryckligen).
2. 2. i subjektiv mening (om visshet i kunskap och dess uttryck):
   1. a. b. veta l. känna certo, satis (scire).
   2. b. uttrycka sig b. = med tillförsigt: sine ulla dubitatione, fidenter.

Bestämma: (detta ords många betydelser kunna i allmänhet hänföras till trenne grupper:

1. 1. fastställa: statuere, constituere, destinare, dicere med sammansättningar.
2. 2. begränsa: finire, definire, terminare och synonym.
3. 3. föranleda: movere och synon. – De två första grundbetydelsernas utgreningar löpa emellertid både i svenskan och i latinet in i hvarandra och kunna ej i denna redogörelse hvar för sig behandlas).

1. I. = utsätta, fastställa ngt, stadga, att ngt skall ske, hvad som skall ske: statuere (modum alienae industriae; ut obsides dentur); constituere (alicui rei – för ngt – tempus, locum; ineunte aetate id sibi quisque genus vitae constituit – b-r åt sig l. sig för, quod maxime adamavit; quantum quisque daret – skulle gifva, constituit; constituimus inter nos – det blef b-dt emellan oss –, ut ambulationem conficeremus in Academia, C. de Fin. V. 1. 1); praestituere (på förhand b. – diem); dicere, praedicere utsätta, på förhand utsätta – diem nuptiis, locum colloquio); edicere, indicere (om myndighets bestämmande = utlysa, kungöra – diem comitiis o. dyl.); condicere (= i samråd b. – tempus et locum coeundi); destinare (b. åt, för ngn – diem necis alicui, C.; tempus et locum ad certamen, L.); praescribere (föreskrifva – alicui, quomodo jure suo utatur; elatus est, ut ipse praescripserat, sine pompa, N.); decernere (om myndighet – senat l. domstol: d. de re; ut gladiatores in municipia distribuerentur); cavere (testamento, ut, ne –; in foedere de alqa re); jubere (särsk. om folkbeslut: populus jubet, ut –); sciscere (sciscit plebs, ut –); sancire (lex sancit, lege sanctum est, ut l. ne); så hafva gudarne b-t sic dii voluere; b. att icke (utom förut nämnda uttryck): vetare; – bestämmas äfven: placet (om myndigheters l. gudars bestämmelser: placuit senatui C. Cassium Syriam obtinere); visum est (sic visum superis); convenit (bestämmes genom öfverenskommelse –; signum, tempus inter eos convenerat).
2. II. b. ngt l. ngn till ngt (uttryckt med predikatsnomen) l. för, till ngt (uttryckt med dativus finalis l. med ad, in och ackus.):
   1. a. = utse, ämna till ett ändamål: designare (= utmärka, utpeka: ad caedem alqm; consul, praetor designatus utnämnd till –); destinare (ad mortem d-ri; Papirium parem destinant animis magno Alexandro ducem, L. IX. 16. 19; me destinat arae, Vg.; uxorem – till hustru – aliquam alicui, Hor.; consulem destinari, T. Ann. I. 3); instituere (alqm heredem, liberis tutorem till arfvinge, till förmyndare för sina barn); legere, eligere välja till ngt; dare, parare, comparare = gifva, anskaffa för, seponere lägga åsido för ett ändamål (in aedificationem templi; jfr comparare, C. de Or. I. § 199); stundom med velle l. med fut. perifr. akt.: hans fader b-de honom till prest pater eum sacerdotem fieri voluit; han var b-d till prest sacerdos futurus erat; (nuptiae futurae sunt – är bestämdt till – ad Calendas Martias, jfr I.).
   2. b. = döma till: addicere (in servitutem, servituti, L.); damnare (ad bestias damnatus b-d att kastas för –; damnatus neci, Vg.); han är b-d till undergång fatum illi est interire (interitum effugere non potest; debemur morti nos nostraque, Hor.; pesti devota futurae, Vg.).
   3. c. i och med sjelfva tillkomsten l. bildningen b. till: creare, generare, gignere, conformare (ad majora nos natura creavit et conformavit o. s. v.); äfven: naturen har b-t oss till detta hoc nobis natura tribuit, est nobis a natura tributum; nasci (nascimur in miseriam sempiternam; ita, ea lege, eo fato nati, generati sumus, ut inter nos alii aliis prodessemus, ut animam immortalem, corpora mortalia et caduca haberemus); hans anlag b. honom för talareyrket, hans uppfostran och bildning ej mindre ad eloquentiam et natus et institutus l. doctrinā factus est (ut orator fieret, ipsa natura ferebat).
3. III. (sällsynt) b. = besluta att (med inf.): statuere, decernere, constituere, placet.
4. IV. = bedöma sanningen af en sak, afgöra hvad s. är l. bör vara: judicare (flumen in utram partem fluat, j-ri non potest; poētae ex persona – karakteren – judicant, quid quemque deceat); statuere; videre (quid in quaque re verum sit); intelligere (quantum cuique debeatur, C. de Off. I. § 59).
5. V. till utsträckning, omfång, antal, värde b. (efter ngt: alqa re, ex alqa re): finire (silvae magnitudinem; modum rei); definire (magnitudinem, numerum rei); terminare, determinare (fines, regiones rerum, områden, gränser; – nos modum artis – omfånget af dess studium – utilitate – efter den praktiska nyttan af – ratiocinandi terminavimus, C.); circumscribere, describere (jura singulorum, omfånget af hvars och ens rättigheter); metiri (mäta: mundi magnitudinem; modum divitiarum ex eo, quod cuique satis est); dimetiri (t. ex. syllabas, b. deras längd l. korthet); aestimare (värdet af en sak – re, efter ngt, magni, pluris, högt, högre).
6. VI. b. till begreppet, b. (begränsa, fastställa) ett begrepps omfång: definire (vim eloquentiae; rem verbis; quid sit officium; b. ss. ngt l. med ngt: ordinem definiunt compositionem rerum accommodatis locis, jfr C. de Off. I. § 142; med ack. och inf. C. de Or. I. § 211); designare (verbis alqd; mundi partem deum, ss. Gud); exprimere verbis vim rei; constituere (disceptationem, tvistefrågan; si forte quaereretur, quae esset ars imperatoris, constituendum putarem principio, quis esset imperator; qui quum esset constitutus administrator quidam belli gerendi – bestämd ss. en, så att säga, krigförare –, tum adjungerem et cet., C. de Or. I. § 210); statuere (quid sit sapiens, C.); describere (oratoris facultatem non ipsius artis terminis, sed ingenii sui finibus paene immensis, C. de Or. I. § 214); interpretari (virtutem – dygdens begrepp – ex consuetudine nostri sermonis interpretemur, C. de Am. § 21); dicere (juris consultum eum dicerem, qui – bestämma ss. en sådan, som – legum peritus esset, l. c. § 212).
7. VII. b. ngt = föranleda, afgörande inverka på, faktiskt afgöra en sak: constituere (nostrum otium negotii inopia, non requiescendi studio constitutum est, C. de Off. III. 1. 3); ferre (tempus, occasio, res – omständigheterna föra det med sig, bestämma); momentum facere, afferre ad rem, vim habere ad rem, ad eventum rei, t. ex. ad exitus proeliorum maximam vim habet (b-es i väsentlig mon af) militum exercitatio; hans val till konsul b-des af en tillfällighet ut ille consul crearetur, casu factum est; oftast återgifves ”bestämma” i denna mening med passiva uttryck = bero (se detta): varans åtgång b-es ej alltid af hennes godhet quantopere quaeque res (merx) expetatur (ematur), non semper in cujusque bonitate positum est (non semper ut quaeque res optima est, ita ab emptoribus maxime appeti solet); denna slagtning b-de landets öde illā pugnā de fortuna regni decertatum est, actum est (jfr Afgöra); menniskors sträfvanden b-s af deras lynnen dispares mores disparia studia sequuntur; hvars och ens eget förhållande b-r hans öde i lifvet sui cujusque mores fingunt fortunam hominibus (N.); ut sementem feceris, ita metes (C.); mitt öde är b-dt de me actum est; b. ngns val, beslut = b. ngn till att välja, se under VIII.
8. VIII. b. ngn till ngt: movere, adducere, impellere alqm ad rem, ad rem efficiendam; många omständigheter l. skäl b. mig härtill multa sunt, multae sunt causae, cur l. quare hoc faciam l. putem faciendum; multae res me hortantur, quare mihi eam rem suscipiendam putem, Cs. de b. G. I. 45; 33; cogere, allicere med tvång (pock), lock b.; slutligen b. pervincere, vincere alqm ut faciat; låta b. sig af ngt moveri, duci (alqa re, t. ex. auctoritate alicujus; visis quibusdam et quidem maxime nocturnis movebantur, ut mortuos vivere crederent); det b-de mitt val l. beslut hac re motus elegi illum, constitui o. s. v.; b-s af ngns exempel exemplum alicujus sequi, moveri exemplo.

Bestämma sig: consilium capere; för ngt = besluta l. välja ngt: statuere alqd; optare, deligere, eligere alqd l. alqm; i fråga om två: malle alqd l. alqm; b. sig för att göra ngt statuere, constituere, decernere facere alqd; malle facere alqd; han hade svårt för att b. sig vix poterat statuere, haerebat incertus, quam (utram) partem sequeretur.

Bestämmande, adj. (part. till bestämma VII. VIII): blifva b. för l. b. inverka på ngt l. ngn: momentum l. vim habere ad rem; detta blef b. för hans hela lif l. framtid haec res ad omnem ejus vitam (vitae statum) magnam vim habuit (ad ejus vitam et fortunam commutandam plurimum valuit); en b. omständighet momentum, res nonnullius momenti.

Bestämmande, n.:

1. a. = utsättande, fastställande: destinatio (L.); – för öfrigt med verb: dagens b. öfverlät han åt oss nobis concessit l. reliquit, ut diem constitueremus, diceremus.
2. b. = föreskrift, förfogande öfver ngt: arbitrium; (dicio, obrukl. i nomin.); jussum (populi), decretum (senatus, magistratus).
3. c. = val; af arfvinge: institutio heredis; af namn: delectus nominis.
4. d. b. af ett begrepps omfång (oftare bestämning): definitio.

Bestämmelse:

1. 1. = lagbud, stadgande, punkt i en lag: formula legis, juris; jus, jura (gentilitatis, tutelae = lagens b-r om slägtskap, förmynderskap o. s. v., C. de Or. I. § 174).
2. 2. = det, hvartill ngn l. ngt är bestämdt genom sin natur, ändamålet med dess tillvaro:
   1. a. en menniskas: condicio; lex vivendi l. vitae; [hög är menniskans b. praeclara condicione homo est a Deo generatus (C. de Legg. I. § 22), ad majora, altiora, magnificentiora quaedam nati sumus (de Fin. V. § 25. I. § 23. II. § 113; vår b. här på jorden är att tjena Gud och hvarandra ea lege nati sumus, ut Deo (tanquam imperatori, in nobis dominanti, C. Tusc. I. § 74) pareamus et humanae societati servire (hominibus consulere) debeamus, C. de Off. III. § 51; vår b. är evig salighet in felicitatem nascimur sempiternam (jfr C. Tusc. I. 5)]; sors (ea nobis fato sors data est, C.; sors nascendi, Sen.); in hoc nati, sati sumus, Sen.; munus (a Deo nobis assignatum – vår kallelse, Somn. Scip. 5); äfven kan b. uttryckas med id quod nobis est a natura tributum (ut efficiamus, sequamur); han har fyllt sin b. id praestitit, assecutus est, quod erat ei a natura tributum; eo, quo debuit, pervenit; munere vitae perfunctus est; completa sunt officia vitae (C.); jfr Supplementarlexikon af Törneros.
   2. b. en saks b.: finis (domūs f. est usus); usus (bruka en sak efter hennes b. ad usum accommodare, transferre).

Bestämmelseort: locus, quo quis intendit, contendit; nå sin b. eo, quo intendit, pervenire; (locum capere, sjöterm).

Bestämning:

1. 1. mera sällan = Bestämmelse 1 (lagens b-gar).
2. 2. (motsvarande Bestämma V. och vanligen VI.); definitio (begreppsbestämning), descriptio, finitio (begreppsb.); designatio (quaestio infinitae rei sine designatione hominum et temporum, C.).
3. 3. i filos. stil = kännemärke: nota; adjunctum, conjunctum; relatum; quo quid refertur.

Bestämningsgrund: causa (qua quis impellitur ad alqd), ratio; se Bevekelsegrund.

Beständig: (Bestå 1):

1. 1. = ständig, oupphörlig: perpetuus, continuus; sempiternus; assiduus; för b-t in perpetuum.
2. 2. = stadig (till karakteren): stabilis, firmus (blott med bestämning, b. i vänskap, kärlek o. dyl.).

Beständighet:

1. 1. perpetuitas; aeternitas.
2. 2. = stadighet, fasthet i ett förhållande: firmitas, stabilitas, constantia.

Beständigt: perpetuo; semper; in perpetuum.

Bestänka: spargere, aspergere, conspergere, respergere alqm alqa re.

Bestört: stupidus, obstupefactus, perturbatus; vehementer commotus; attonitus (döfvad); confusus; trepidus; blifva b. obstupescere, perturbari; confundi animo; tumultuari; göra b. obstupefacere, perturbare, confundere; consternare.

Bestörtning: stupor; conturbatio; mentis perturbatio; trepidatio, consternatio; injicere alicui consternationem; en allmän b. uppstod omnium animos cepit, incessit conturbatio.

Besudla: spurcare (i fysisk mening); (i fysisk och moralisk mening) inquinare, contaminare, maculare (se inquinare o. s. v. l. inquinatus vitiis, sceleribus); polluere (contactu alqd).

Besuten (af besitta; äfven skrifvet Besutten): locuples; assiduus.

Besutenhet: fortunae bene constitutae; facultates.

Besvara:

1. 1. med ord (l. åtbörd): respondere ad verba alicujus; b. ngns fråga ad rogatum l. interroganti respondere; b. ett bref rescribere literis, remittere epistolas; reddere literas, epistolas alicui; b. en beskyllning l. invändning crimini, argumento occurrere, obviam ire; crimen refellere, refutare (occupare = på förhand upptaga och b.); b. en helsning salutem reddere; b. med ja (en förfrågan) affirmare (id quod interrogatur); absolut: ait (t. ex. Diogenes ait, Antipater negat, D. besvarar frågan med ja, A. med nej); (en bön, uppmaning) annuere, veniam dare petenti; annuere hortanti; b. med nej negare (absolut, se ofvanför); renuere (interroganti, quaerenti).
2. 2. i handling och sinnelag b. ngns godhet, välgerningar l. tvärtom: respondere (liberalitati alicujus pro facultatibus; par pari, C.); gratiam, beneficium referre, reddere; odium pro gratia reddere b. ngns vänlighet med hat (T.); b. ngns anfall impetum reprimere; telum rejicere, remittere.

Besvarande: af fråga: responsio; denna frågas b. tillhör dig, öfverlemnar jag åt andra ad hoc respondere tuum est; aliis relinquo, ut ad hoc respondeant; af ett inkast: refutatio; upptaga (en invändning) till b.: argumento (ei, quod objicitur) occurrere, resistere; occupare (på förhand u.).

Besvika: frustrari, fallere (alqm; spem, exspectationem alicujus); destituere (alqm – lemna i sticket); prodere (förråda); decipere (imperitum hominem, exspectationem alicujus; jfr Svika).

Besvågrad: affinis alicui, affinitate conjunctus cum alqo; genti immixtus affinitate.

Besvär:

1. 1. (omak) molestia, incommodum; onus (börda, tunga); labor, negotium (bryderi, möda); sollicitudo; vara (komma) till b. molestum, gravem esse (C. de Or. II. § 259), oneri esse; vålla, förorsaka ngn b. (vanl. om person) molestiam, negotium exhibere alicui; molestiam, incommodum, laborem afferre alicui; onus imponere alicui; molestia afficere alqm; exercere alqm; saken medför b. habet molestiam, labores; hafva b. af ngt premi, laborare, fatigari re; urgeri, premi onere rei; molestiam capere, suscipere ex re; göra sig b. med l. för ngt l. ngn laborare in, de alqa re, pro salute, causa alicujus, pro alqo; elaborare in alqa re; laborare ac contendere, niti in, pro alqa re (in alqo erudiendo, med ngns undervisning); laborem ponere in alqa re; gör dig ej b. noli molestiam habere; utan b. sine negotio, sine ullo negotio l. labore; det är intet b. nihil negotii est; discendi voluptas, non labor est.
2. 2. = klagomål: querimonia, querela; expostulatio; inkomma med b. öfver ngt queri, conqueri de re.

Besvära:

1. 1. i rent fysisk men. (= trycka, vålla obehag): premere, urgere (onus alqm; capra – svettlukt – alqm); skon b-r ngn calceus urit alqm; manteln b-r impedit; aggravare (odor caput); sjukdom b-r ngn morbus vexat, premit alqm; premi, laborare (b-s af) suspirio (andtäppa); gravat labor alqm, Vg.
2. 2. i vidsträcktare men.: premere (onus susceptarum rerum); molestum, gravem esse alicui; esse odio, difficultati, molestiae, incommodo alicui; om det ej b-r dig nisi molestum est (vereor, ne tibi molestus sim); finna sig b-d af ngt aegre, moleste ferre alqd; gravari re, (rem); hvad skall jag med den ära, som vill mig blott besvära quo mihi honorem, qui sit mihi oneri?; – nil moror officium, quod me gravet, Hor.; – särsk. om personer ss. subjekt: molestum esse alicui; negotium, molestiam exhibere, facessere alicui; b. ngn med sin ankomst moleste, intempestive intervenire alicui, accedere ad alqm; b. med tal, frågor, böner inculcare se auribus alicujus, gravem esse auribus alicujus; interrogationibus obtundere, precibus fatigare, epistolis sollicitare alqm; b. med uppdrag mandatis onerare alqm.

Besvära sig:

1. 1. = göra sig besvär: molestiam, onus, curam suscipere; laborare; b. dig icke noli molestiam habere, noli id facere (med att göra det); jfr Besvär.
2. 2. = göra påminnelser, beklaga sig öfver ngt l. ngn queri, conqueri de re, de injuria alicujus; expostulare cum (hos) alqo alqd l. de alqa re; querelam habere cum alqo de alqa re; blott i rent juridisk men.: querelam instituere alicujus rei; nomen alicujus deferre de injuria.

Besvärande: för en sakegande b. omständighet, vitnesmål: gravis; res, crimen, quod premit reum (L. III. 13. 1); invidiosus.

Besvärja:

1. 1. = med ed bekräfta: jurejurando firmare, affirmare, confirmare, sancire (t. ex. foedus); b. sin utsago adjurare, se omnia recte l. vere retulisse (affirmat non esse periculum: adjurat, C.); juratum testimonium dicere; b. sin fordran in litem jurare; b. konkursansökan ejurare bonam copiam; högtidligt besvuret löfte l. förbund fides jurejurando data, astricta, obstricta.
2. 2. = bedja vid ngt heligt: obsecrare, obtestari alqm per deos, per fidem o. s. v.; implorare et obtestari alqm; omnibus precibus petere alqd, ut faciat alqd, ab alqo.
3. 3. medelst befvärjelser frammana, bortmana, nedmana:
   1. a. eg.: b. andar o. s. v.: cantare lunam; manes (excantare, incantare), carmine elicere, evocare l. placare.
   2. b. oeg.: b. stormen, olyckan, oturen: avertere (tempestatem, mala, pestem); prohibere (a se, ab alqo perniciem); lenire, placare (iram fati, fortunae); placare (invidiam); (non rupit fati necessitatem humanis consiliis, L. I. 42); curas pectore recantare (Ov.), pellere.

Besvärjande:

1. 1. confirmatio, affirmatio religiosa.
2. 2. andars b. (cantatio); evocatio.

Besvärjare: magus; hariolus.

Besvärjelse: incantamentum; carmen (carmen magicum); naenia (Marsa n., Hor.).

Besvärlig: molestus, durus, gravis (vita gravis et molesta aliis; non ero tibi m.; amicitia nunquam intempestiva, nusquam m-a est; durum tempus, d. fortuna; g. bellum); laboriosus, operosus (mödosam – labor); difficilis (res, iter; aditu d. locus); arduus (res a-ae); asper (tempora, res a-ae; oppugnatio); iniquus (locus); incommodus (oläglig, obehaglig); b. till lynnet difficilis (natura d.), morosus; finna ngt b-t aegre, moleste, graviter, iniquo animo ferre alqd; gravari facere alqd (finna b-t att göra ngt); falla sig b-t för ngn difficile (factu) esse alicui; non sine molestia fieri potest.

Besvärlighet: asperitas, iniquitas (rerum, temporum), difficultas (operis); gravitas (belli, morbi); – plur. med konkret bet. (vedermödor): res asperae, durae; asperitates (rerum), difficultates, labores, aerumnae, molestiae (omnes superare, vincere asperitates, difficultates; perferre perpeti – exantlare – labores, molestias; omnes abstergere molestias).

Besvärligt: moleste, incommode, graviter.

Besynnerlig:

1. 1. = underlig: novus (nova res, species); mirus (natura rei, hominis), mirabilis, mirandus, memorabilis; admirabilis (res nova et a.); insolitus; b. menniska mirus homo; (till lynnet nyckfull, egensinnig) morosus, difficilis; varius; det vore b-t, om jag ej skulle älska min fader quidni (mirum ni) patrem amem?
2. 2. (gammaldags) = Synnerlig.

Besynnerlighet: mira natura rei; difficultas, morositas hominis; konkret: res mira, nova; rätta, foga sig efter ngns b-r ad varios mores alicujus se accommodare; moribus alicujus obsequi.

Beså: conserere, serere, obserere, seminare (terram frugibus); den med stjernor besådde (stjernbesådde) himlen caelum stellis conspersum, distinctum.

Besående: consitio.

Besätta:

1. 1. = intaga, upptaga en plats:
   1. a. i allm.: insidere (loco); occupare, capere (locum, sellam).
   2. b. särsk. i militärisk mening: b. en ort, absolut l. med krigare: obsīdĕre (pontem, Sa.), insīdĕre (transitum, saltum, L.); possīdĕre (agros armis); occupare, capere (locum); claudere (vias, aditus milite); hålla besatt (praesidio) obsĭdēre (arcem, oppidum, C.; loca armatis hominibus, Sa.); insidēre (vias armatis hominibus, L.); tenere; occupatum, obsessum tenere.
2. 2. b. med ngt:
   1. a. med ting, t. ex. ett bord med rätter: exstruere mensam dapibus, C.; b. en klädning med fransar, ädelstenar o. d. praetexere, intexere, circumdare, ornare alqa re; aptare (classem velis); b. ngt med pålar, piggar stipitibus munire, armare; vara besatt med ngt äfven: distinctum esse (vestis gemmis, caelum stellis), horrere (setis tergum suis; casa Romuli culmo); arkaistiskt: aptum esse (caelum stellis, Vg.; pinnis apta Fides, Enn.).
   2. b. b. med personer: ett embete: muneri praeficere alqm; munus dare, mandare alicui; platsen är besatt tenetur ab alqo.

Besättande:

1. a. b. af en plats i allm.: occupatio; i militärisk men.: occupatio, obsessio, obsidio.
2. b. b. med ngt: ornatio, distinctio, munitio.

Besättning:

1. 1. = besättande, se detta.
2. 2. i konkret men.:
   1. a. truppstyrka, som håller ett ställe besatt: praesidium militum, custodia; i staden ligger en b. af 1000 man oppidum mille hominum praesidio tenetur; inlägga en b. på ett ställe urbi imponere p-um, in urbe collocare, ponere p.; locum praesidio firmare, obsidĕre, occupare.
   2. b. b. på ett fartyg: remiges; remigium; nautae; socii navales.
   3. c. b. på en klädning o. dyl.: instita (på en romarinnas stola); clavus (tunicae senatoriae, equestris); limbus (chlamys picto l-o, Vg.).

Besök: salutatio (af vän; l. af klient = uppvaktning); officium (uppvaktning); accessio ad alqm; aditus (b. i ärende, vanl. hos en betydande person; oftast = tillfälle att träffa ngn); b. hos en sjuk assessio; göra b., vara på b. hos ngn = besöka, se detta; ditt b. gläder mig optatissimus venis l. venisti; laetus te video; ditt b. var mig oväntadt insperanti mihi advenis l. advenisti; göra talrika b. hos ngn saepe visere alqm, venire ad alqm; frequentare domum alicujus; han har b. hos sig non solus est; hospites cum eo sunt; emottaga b. admittere (salutantes, adeuntes); aditum dare alicui.

Besöka: visere (alqm, locum alqm och poet. ad alqm; i synn. ofta om besök hos en sjuk = assidere aegro); visitare (aegrotum, C.); invisere (domum alicujus, alqm, terras, urbes); videre (alqm; multas terras); venire ad alqm, domum alicujus; ad mercatum, ad ludos b. en marknad, festspel; – (ludos) spectare, spectatum ire; adire (= besöka ngn i ngt ärende – ad magistratum, ad jurisconsultum; praetorem); salutare, salutandi causa venire ad alqm (vanl. = uppvakta ngn); b. ofta l. i mängd: celebrare, concelebrare, frequentare (crebro venire, convenire ad), t. ex. mercatum, ludos, domum alicujus; b. för att besigtiga, mönstra: obire; inspicere, inspectare; b. vakter circumire vigilias; b. ett land äfven: lustrare, perlustrare.

Besökare: portitor.

Besörja (jfr Ombesörja, Bestyra): b. ngt curare alqd, administrare, gerere, agere (negotium); procurare (ett uppdrag); b. att ngt sker curare (epistolas mittendas, ut nuntius mittatur).

Bet, m. (det franska bête, lat. bestia): (i kortspel) damnum; – blifva l. vara bet: cadere, spe dejici; rem male gerere l. gessisse.

Bet, n.: i uttrycken gå, föra, släppa i bet = pascere, pasci, se Beta och Bete.

Beta, f.: en växt: beta.

Beta, f. = munsbit: en b. bröd mansum; jfr Bit.

Beta, v.:

1. 1. = föra på bete: pascere, depascere; – absolut: beta (på en resa) equos, jumenta pabulo reficere, pabulum praebere jumentis; subsistere (ad pabulum praebendum).
2. 2. gå i bet: pasci, depasci; låta hästar b. equos pabulo reficere.

Beta, v. = uppblöta (medelst skarpt, bitande ämne) hudar l. dyl.: macerare, mollire (alumine).

Betacka: gratias agere alicui; laudatum dimittere alqm.

Betacka sig: renuere (convivium), respuere (condicionem), aspernari (liberalitatem regis); recusare alqd l. de alqa re; remittere alqd; nil morari (officium, quod me gravet, Hor.); nolle.

Betaga:

1. 1. b. ngn ngt (blott om objekt, som på ett inre sätt tillhöra personen, ss. lif, mod, känslor, rättighet): i allm.: adimere, eripere, auferre, tollere alicui alqd; b. ngn hoppet spem adimere, praecludere, praecidere alicui; b. ngn modet animum alicujus frangere, affligere, debilitare, imminuere; b. ngn andedrägten, målet animam, linguam intercipere, intercludere, praecludere; b. ngn krafterna vires adimere, detrahere alicui, alicujus vires imminuere, extenuare, exstinguere; b. ngn fruktan metum alicui adimere, demere, depellere (C.); metum alicujus pellere, levare, tollere; b. ngn tvifvelsmål l. tvekan dubitationem tollere alicui, praecidere alicui; b. ngn möjligheten – praecidere alicui potestatem (opitulandi), en utväg praecidere, praecludere viam, aditum, reditum; b. ngn en fördom opinionem, errorem extorquere, demere, evellere, eximere alicui; b. ngn ett bekymmer, en betänklighet scrupulum evellere alicui; b. ngn en rättighet jus eripere, praeripere (imminuere) alicui; interdicere alicui alqa re, ne faciat (man kan ej, jag låter ej b. mig rättigheten att säga min mening: mihi interdici non potest, quin (ne) id, quod sentiam, eloquar libere).
2. 2. = gripa, bemäktiga sig (om känslor ss. subjekt): capere, occupare, incedere; i synn. i passivum och i part. pf.:

Betagen: af ngt: captus (desiderio, timore, angore); correptus; stupens (admiratione); plenus (doloris), afflictus (desperatione); b. i en person captus, flagrans, ardens amore alicujus.

Betala:

1. 1. i eg. mening:
   1. a. b. ngt = utbetala, erlägga: numerare, annumerare (pecuniam); pendere, expendere (tributum, vectigal), pensitare; conferre (tributum); b. kontant numerare (alicui pecuniam, in manum), repraesentare (pecuniam); b. igen reddere (mutuum, id quod acceperis); b. i lön rependere; = lösa, inlösa en förbindelse: solvere, dissolvere, persolvere (med samma slags objekt som den förra gruppen: aes alienum, pecuniam; pecuniam ab alqo = med anvisning på ngn); expedire nomen lösa sitt namn, sin förbindelse; non esse solvendo ej kunna betala; b. på dagen ad diem respondere, solvere; hafva att b. debere.
   2. b. b. en sak = erlägga priset för en sak: solvere pretium pro alqa re; b. ngt dyrt magno emere, mercari alqd; b. ngns arbete pro opere mercedem dare, emere operam alicujus; b. bra large, liberaliter.
   3. c. b. ngn: alicui numerare, solvere pecuniam; absolut: satis facere alicui; b. ngn för hans arbete mercedem pendere pro opere l. opera, emere operam alicujus; låta b. sig dyrt för ngt magno vendere alqd; låta b. sig för sin undervisning o. d. mercede docere, mercedem poscere l. accipere a discipulis.
2. 2. i oeg. uttryck: solvere, reddere, persolvere; b. ngn sin tacksamhetsskuld gratiam persolvere alicui; b. lika med lika, kärlek med hat o. d. par pari reddere, referre; pro gratia odium referre; beneficium reddere; han skall få (dyrt) b. sin djerfhet temeritatem (capite) luet, temeritatis poenas dabit, pendet.

Betala sig: operae pretium (dare); fructuosum esse; fructum efferre.

Betalande: numeratio, repraesentatio (pecuniae); solutio (nominis, debiti, aeris alieni); pensitatio; pensio (b. i visse terminer).

Betalare: qui debitum solvit; en god, dålig b. bonum, malum nomen (bonum nomen existimor, C.); debitor idoneus, parum idoneus; trög b. lentus debitor; lentum nomen (C.).

Betalning:

1. 1. = betalande: numeratio; solutio; första, andra o. s. v. b-n prima, altera pensio; få anstånd med b. dilationem rei impetrare.
2. 2. i konkret mening:
   1. a. eg.: pretium = b. för vara: magno p-o (för dryg b.) emere alqd; kontant b. numerata pecunia, numeratum; pretio emot kontant b., för b., Vg.; merces = b. för arbete – laboris, operae: mercedem promittere, poscere, constituere, dare alicui; (undervisa) för b. mercede (docere); få sin b. id quod debetur l. mercedem accipere; utan b. gratis (habere alqd); få b. på förhand pecuniam, mercedem ante diem repraesentatam accipere (habere).
   2. b. = lön, vedergällning i allm.: merces; poena (se Betala).

Betalningsdag, Betalningstermin: dies nominis, (solvendae) pecuniae.

Betalningssumma: pensio.

Betande: pastus, pastio, pabulatio.

Bete, n.: (jfr Bet, n.):

1. 1. (på marken, för boskap): pabulum (gräset, som afbetas – laeto pabulo reficere boves); pascuum; ager pascuus l. compascuus (= betesmark; publica, herbosa pascua); pastio, pastus (eg. = betande; dock pastus äfven = pabulum); drifva på b. ad pastum agere; pastum agere, propellere boves; pascere boves; gå på b. pasci, pabulari; drifva hem från b-t pastas domum redigere (boves); – terra fundit ex se varios pastus, C.
2. 2. = lockmat: esca.

Bete, m. (vanl. blott i plur.): dentes adversi, falcati (elephanti, suis).

Bete, v. = visa, låta röna: praestare, praebere (alicui liberalitatem, munificentiam; se liberalem, munificum in alqm); (liberalitate) uti in alqm; (jfr Visa, Bevisa).

Bete sig: b. sig väl, illa bene, male se gerere; b. sig tappert virtute uti, excellere; b. sig välvilligt (välvillig) emot ngn benignum, amicum (som en vän) se praebere, praestare alicui; benignitate uti in alqm, afficere alqm; b. sig som en galning furere, delirare.

Beteckna:

1. 1. om personliga subjekt:
   1. a. med synliga tecken: signare (moenia – ductus murorum – aratro); notare (locum carbone); designare, significare.
   2. b. med ord b. verbis significare, designare alqd (his verbis Dumnorigem d-ri intellexit); notare verbis, Hor.; appellare, vocare alqd nomine alqo.
2. 2. om sakliga subjekt:
   1. a. om ord: significare (carere significat egere eo, quod velis habere); demonstrare (verbis uti rem proprie demonstrantibus, C.); designare (verbum d-at turpitudinem non turpiter).
   2. b. om saker, förhållanden ss. objekt: significare (dubitatio s-at cogitationem injuriae); testimonio, signo, indicio esse; den dagen b-r en vändpunkt i hans lif illo die tanquam nota quadam fastorum significatur vitae illius commutatio (jfr C. Tusc. I. § 68).

Betecknande: (= utmärkande, karakteristisk): insignis, insignitus (verbum, res); äfven: significans (Qu.); på ett b. sätt significanter; detta är b. för hans karakter quibus ille moribus fuerit, ex hoc maxime intelligi potest.

Beteckning:

1. 1. ss. handling: significatio, notatio, designatio l. med verb: jag valde detta uttryck till b. af hans lynne quaesivi vocabulum, quo possent ejus mores significari.
2. 2. ss. sak: nota: (i ord) appellatio, nomen rei.

Beteende:

1. a. för ett tillfälle – uttryckes med verb (jfr Bete sig): hans b. var opassande turpiter se gessit.
2. b. uppförande i allmänhet: mores.

Betesafgift: scriptura.

Betesmark: pascuum; pascuus, compascuus ager.

Betesskatt se Betesafgift.

Beting: i allm. = vilkor, aftal: condicio, pactio, pactum; föga brukligt utom i uttrycket: arbeta på b. (i. e. efter aftal för hela arbetet, i motsats till arbeta för dagspenning): pacta mercede opus facere.

Betinga:

1. 1. med personligt subjekt vanl. b. sig: pacisci (pepigi och pactus sum) sibi alqd l. ut, ne fiat alqd (pepigerat, ne quis eo medicamento postea uteretur); depacisci (partem praedae); excipere (= göra förbehåll), ut, ne –.
2. 2. om sakliga subjekt = vara ett vilkor för: facere, efficere alqd; oftast i pass.: betingas af = bero på: contineri alqa re; pendere, aptum esse ex alqa re; varans bättre beskaffenhet b-r ett högre pris pro bonitate mercis pretium augeatur necesse est l. mercis bonitas facit, ut pluris constet; lifvets lycka b-s af ett förnöjsamt sinne animi aequitate continetur felicitas.

Betitla: salutare, appellare alqm nomine alqo; inscribere (librum).

Betjena: b. ngn, ngn med ngt: ministrare alicui; alqd alicui ministrare, subministrare; särsk. märkes part. pret.

Betjenad l. Betjent i uttrycket: vara b. med ngt: uti opera, ministerio alicujus; (contentum esse alqa re); jag kan ej vara b. med sådana biträden talibus ministris uti, rem gerere non possum (jfr C. de Or. III. § 2: dixit Philippus consul illo senatu se rem publicam gerere non posse); dåligt är menniskan b. med en rikedom, som hon ej kan njuta l. som ej tillfredsställer henne quid juvat habere copias, quas frui non liceat? (quo mihi fortunam, si non conceditur uti?, Hor.).

Betjena sig: b. sig af ngt l. ngn uti (baculo; alqo ministro, adjutore; alicujus operā).

Betjening:

1. 1. i abstr. mening: ministratio; ministerium.
2. 2. i kollektiv mening: ministri, famuli; pedissequi (pueri, servi); familia alicujus.

Betjent: minister, famulus, pedissequus, puer; om antika förhållanden servus.

Betla: mendicari; stipem cogere.

Betlande: mendicatio.

Betona:

1. 1. = gifva en stafvelse tonen: acuere (eg. uttala med hög ton); b-d stafvelse: vox l. syllaba acuta (mots. gravis, C. Or. § 173); b. orden rätt verba suis quaeque accentibus pronuntiare; recte acuere (et ponere) syllabas.
2. 2. = uttala med (ökad) tonvigt: gravius pronuntiare, enuntiare, efferre; exprimere (C. de Or. III. § 41).
3. 3. = med eftertryck framhålla, inskärpa ngt, t. ex. vigten, nödvändigheten af en sak: graviter ostendere, monere, animo alicujus infigere, t. ex. quanti intersit alqd fieri, necesse esse.

Betonande (Betona 3): gravis commemoratio (eftertryckligt framhållande); inculcatio (inskärpande).

Betoning (Betona 1. 2): accentus; (sonus); – gravis pronuntiatio.

Betrakta:

1. 1. med ögonen b.: spectare (propter, procul); contemplari (uppmärksamt); considerare (för att bilda sig ett omdöme om saken); intueri, contueri; aspicere, circumspicere, visere; oculis lustrare, collustrare, perlustrare.
2. 2. med tanken:
   1. a. absolut: b. ngt: considerare (alqd; alqd secum, cum animo suo; omnes partes rei, rem ab omni parte från alla sidor; quae sit in hominis natura praestantia); contemplari (omnia, quae cognitione digna sunt); intueri (acri et intento animo alqd; veritatem; in summos viros); reputare (alqd cum animo suo; secum); lustrare alqd animo et cogitatione; recordari (quum omnes gradus aetatis recordor tuae quumque vitam tuam ac studia considero, quo tempore ista didiceris, nescio, C. de Or. III. § 82).
   2. b. b. ngn (sig) l. ngt såsom = anse: putare, existimare, ducere (med 2 ack.); habere alqm pro t. ex. hoste, hostis l. in hostium numero; i pass. haberi, videri med 2 nominativer: han b-r sig ss. ett offer för en grym orättvisa summā injuriā affectus, afflictus, oppressus sibi videtur.

Betraktande:

1. 1. med ögonen: contemplatio, spectatio; consideratio (jfr 2).
2. 2. med tanken: i allm.: consideratio, cogitatio, contemplatio; oftast med omskrifning: saken är värd ett närmare b. digna res est, quae attentius consideretur; vid ett närmare b. befinnas svårigheterna vara alltför stora attentius consideranti difficultates nimis magnae esse videntur; i b. (jfr Anseende) häraf l. af alla dessa omständigheter hoc quum ita sit, haec (quae) quum ita sint; i b. af hans ungdom förlät jag honom ejus adolescentiae veniam dedi; striden var häftigare än man i b. af de stridandes antal skulle väntat acrius pugnabatur quam pro pugnantium numero; taga i b., dels = taga i öfvervägande: deliberare; videre (primum videamus, fierine possit, sakens möjlighet); circumspicere (haec et talia circumspicienda sunt); dels = göra afseende på: considerare, spectare (alqd); rationem habere, ducere alicujus rei; non praetermittere alqd; komma, tagas i b. spectari, (ratio habetur, ducitur alicujus rei); alqo loco l. numero esse; alqd, alqm esse; icke komma i b. negligi, praetermitti, obscurari; ratio ejus, ejus rei nulla habetur; pro nihilo duci; non refert, interest (tages ej i b.), quam dives sis, sed quam honestus.

Betraktelse: = besinnande, betänkande, i plur. ofta konkret = tanke, reflexion: cogitatio; gå försänkt i b-r in cogitando l. cogitatione defixum esse; anställa b-r öfver en sak cogitare (i tal l. skrift dicere, scribere) de re; denna händelse, detta skådespel o. d. gaf mig anledning till många b-r, till sorgliga b-r haec videnti, audienti in mentem multa venerunt, in m. venit multa et tristia cogitare; coepi egomet sic cogitare (C. Epist. IV. 5. 4); skriftligen uppsätta sina b-r mandare literis cogitationes suas; = sentens, omdöme sententia; sensus (Qu., T.).

Betraktelseämne: res ad cogitandum, commentandum, reputandum proposita.

Betro: credere, concredere, committere, mutuum dare alicui alqd; mandare alicui (negotium, munus); = lemna i förvar hos ngn: deponere apud alqm alqd; b-dt gods depositum; fiducia; res fiduciaria; (jfr Anförtro).

Betrodd: = som eger förtroende l. kredit: väl b. (homo) spectatus, probatus, certus; cui summa fides habetur; illa b. homo suspectus, suspectae fidei, sine fide; ngn är väl, högt b. hos ngn summas res, magnas res alicui credit, committit, summam fidem habet alicui aliquis; vara b. med ngt rem sibi commissam habere; han är ej b. på l. för (har ej kredit för) ett öre sextantem huic nemo credit; non est sextantis; är jag icke b. på så litet non credis mihi tantulam rem?

Betryck: angustiae; necessitas; difficultas; res angusta; res iniquae, adversae, durae, dubiae; vara i b. laborare; laborare difficultatibus; versari in angustiis; afflictum esse; premi difficultatibus, necessitate, rebus adversis; komma i b. in angustias pervenire, redigi; ekonomiskt b. rei familiaris (rei numariae) angustiae, difficultas; inopia.

Betryckt:

1. 1. om personer: laborans, afflictus; difficultatibus, necessitate pressus, vexatus; till sinnesstämningen: sollicitus, anxius, tristis; vara b. laborare; afflictum esse l. jacere; versari in angustiis, angi (o. s. v.; jfr Betryck); se b. ut tristi vultu esse; afflictum videri.
2. 2. om sakliga subjekt: b. ställning res afflictae, rerum angustiae (se Betryck); b. min, sinnesstämning tristis, anxius vultus, animus.

Betrygga: tutum, securum reddere l. praestare; munire; hans framtid, hans ekonomi o. s. v. är b-d fortunae ejus in tuto sunt, sitae sunt, positae sunt (fundatissimae sunt); b-nde säkerhet certa fides.

Beträda:

1. 1. ngt: inire, ingredi (viam, iter; viam vivendi honestam – lefnadsbana; domum alicujus); insistere (viam; limen).
2. 2. b. ngn med ngt: deprehendere alqm in alqa re; convincere alqm alicujus rei.

Beträffa: pertinere, attinere, spectare ad alqm l. alqd; hvad din bror b-r, har jag sagt min mening l. har han i läglig tid kommit undan quod attinet, pertinet ad fratrem tuum l. de fratre tuo quid mihi videretur, jam dixi; frater quidem tuus opportune evasit; hvad det b-r att se Beträffande; (jfr Angå, till hvilket beträffa är ett synonym, men med inskränktare, blott objektiv betydelse; man kan t. ex. ej säga: det beträffar dig icke = dermed har du ej att sköta; närmare motsvaras beträffa af röra).

Beträffande:

1. a. med bibehållande af sin adjektiva natur: pertinens, spectans, qui pertinet ad –.
2. b. absolut, närmande sig till en preposition: de (b. denna sak har jag sagt min mening de hac re quid sentirem, jam elocutus sum); super med abl.; – b. det att l. det som quod: b. din önskan att tala med mig, så har jag ej tid förr än i morgon quod mecum colloqui vis, ante crastinum diem operae non est.

Beträngd: laborans; pressus (difficultatibus; ab hoste; jfr de vanligare Betryckt, Ansatt).

Betsel: frenum; capistrum.

Betselslå: frenare, infrenare, capistrare equum; frena equo injicere, addere, adhibere.

Bett: morsus; morsiuncula.

Betunga: gravare (vino somnoque gravatus, L.); onerare; premere, urgere (premi tributis, curis, luctu, sollicitudine).

Betvifla: dubitare alqd (blott om pronomina i neutr.), de alqa re, sitne alqd; non dubitare, quin sit alqd; b. sanningsenligheten af ngt dubitare, verumne sit alqd (jfr Tvifla).

Betvinga: domare, coercere, frangere (cupiditates; hostem); subigere, devincere (hostes).

Betyda:

1. 1. = beteckna:
   1. a. om ord såsom subjekt: significare; (demonstrare); valere (hoc verbum quid valeat, non vident, C. de Off. III. § 39); b. detsamma idem valere, idem sonare; dici (de re; res); hvad b-r detta ord quae est vis hujus verbi, quae vis huic verbo subjecta est? hostis betyder egentligen främling hostis proprie dicebatur is, quem nunc peregrinum dicimus (de Off. I. 37).
   2. b. om tal l. saker = antyda, hafva en mening, syfta på: significare; spectare, velle; hvad b-r detta (tal l. beteende) quid hoc sibi vult (haec oratio, hae lacrimae)?; hvad betyder eder tystnad quid hoc est, quod tacetis (quid erat, quod confirmabat se abs te argentum esse repetiturum, si id tibi sua voluntate vendiderat, C. in Verr. Acc. IV. § 43); quorsus spectat haec tam alte repetita oratio?; quid significat haec immersio (hvad b-r denna döpelse?); hvad b-r detta lagstadgande quid sibi vult, quid spectat haec lex, quae vis est hujus legis? (hoc spectant leges, hoc volunt, incolumem esse civium conjunctionem; haec est vis hujus anuli et hujus exempli, C. de Off. III. § 23. 39).
   3. c. särsk. = förebåda, båda: valere (quid fissum exti valeat, video: quae causa sit, nescio, C. de Div. I. § 16); significare, ostendere, portendere, monstrare (C. de Div. I. § 93 saep.); alqd ostenditur, significatur alqa re (ibm § 91).
2. 2. = vara af vigt, hafva inflytande (anseende): valere (multum, plus, plurimum, nihil, id, l. c. § 30); posse (multum et c.); vim habere, afferre ad rem (maxima est vis naturae ad – b-r mest i fråga om); b. ngt alqd l. alqm esse (aude alqd –, si vis esse alqd, Juv.); alqo numero, loco esse; b. föga parum, non multum valere l. posse; leve esse; det b-r ingenting nihil valet; nihil est; – särsk. märkes:
   1. a. om personer: b. mycket multum valere, posse, valere auctoritate, florere auctoritate (apud alqm); gravem esse.
   2. b. b. för ngn: detta b-r för mig föga, mycket, intet: haec parvi facio l. pendo; hoc ad me nihil pertinet; magni, parum, nihil interest mea, utrum res bene geratur an male; fosterland, ära, samvete betydde för honom ingenting patriam, famam, religionem pensi non habebat; han b-r mycket (allt) för mig mihi est carissimus; ex illo totus pendeo.
   3. c. b. ngt för en sak: ad rem multum, nihil interest –; magnam, nullam vim habet, affert.

Betydande:

1. 1. om saker (synon. ansenlig, vigtig): magnus (om yttre och inre storhet: magnum flumen, magnus numerus; magna eloquentia); amplus (divitiae); gravis (= vigtig: res, causa, omständighet, orsak); potior, potissimus (= förnämligare, -st); föga b. mediocris, levis.
2. 2. om personer: magnus (negotiator, philosophus); gravis (= ansedd, trovärdig: vir pietate gravis; auctor – källa, sagesman; senator); auctoritate praeditus, florens; = mäktig, inflytelserik: potens; opibus l. gratia florens; gratiosus; = berömd: nobilis, clarus; vara, blifva b. ad auctoritatem pervenire; multum valere incipere (coepisse); nobilitari.

Betydelse:

1. 1. = ett ords bemärkelse: significatio; vis; potestas (C. Her.); detta ord har en vidsträckt b., många b-r late, perlate patet haec vox, hujus vocis vis l. significatio; hujus verbi vis maxima est, C. de Or. II. § 16; hafva en inskränktare b. angustius esse (C. de Or. III. § 164), significare, valere; hvad b. har detta ord quae vis huic voci subjecta est l. subest?; hvad b. har ordet carere? quid significat carere, quid est hoc, quod dicimus carere?; bruka ett ord i bildlig b. transferre; tanquam in alieno loco collocare l. ponere; öfvergifva ordets rätta b., förändra ordens b-r recedere a potestate verbi, mutare verborum significationes; taga ett ord i annan b., än meningen varit verbum aliter accipere, interpretari, atque dictum est; inlägga en (obscen) b. i ngns ord verba alicujus ad turpitudinem aliquam detorquere.
2. 2. betydelsen, meningen med tal l. handling, hos en sak, ett tecken o. s. v.: sententia, vis; significatio (s-nes somniorum, C.); hvad är b-n med denna fråga quid sibi vult haec interrogatio? quorsus haec spectat interrogatio?
3. 3. = vigt, inflytande: vis; pondus; momentum; knappt hafva den ringaste b. vix minimi momenti instar habere (C.); en sak af b. res magna, gravis, non levis, non contemnenda, magni ponderis l. momenti; hafva b. för ngt magnam vim habere, afferre ad aliquam rem; multum, aliquantum valere, t. ex. ad rem commutandam; vara af b. för ngn magnam vim habere ad fortunam alicujus l. interesse alicujus, t. ex. denna saks utgång är för mig af största b. meā l. ad omnem meam salutem plurimum interest, quem haec res eventum habitura sit; jag behöfver här ej visa b-n af denna sak haec res quanta sit (fuerit, futura sit), hujus rei quanta vis sit, hic non opus est dicere; allt det har för mig ingen b. ista ad me omnino non pertinent, non curo; sintne an non sint, mea non interest; person af b. (t. ex. philosophus) magnus, gravis, non contemnendus; tillägga en sak stor b. multum tribuere rei, magni aestimare rem; tillägga ngt en viss b. non contemnere, alqo loco ponere l. habere alqd.

Betydelsefull:

1. 1. om ljud, i motsats till: intet betydande, oartikulerad: significabilis (Varr.), significans (Qu.).
2. 2. till innehåll l. följder b.: gravis (= eftertrycklig – vox; vigtig – res); magnus (magna res; magnum omen, magnum auspicium); argutus (gestus, motus); fatalis (ödesdiger, till sin syftning b.: eventus; annus; id fatale fuit ad salutem reipublicae, C.); b-t tecken ostentum, monstrum, portentum, prodigium (quod ostendunt, monstrant, portendunt, praedicunt, C. de Nat. Deor. II. 7; de Div. I. § 93); vara b. multum valere, magni momenti esse, magnam vim habere; (numeri vis in natura maxima est, C. Tusc. I. § 20).

Betydelselös: om ord, förutsägelser o. d.: inanis, vanus (vox, sermo); b. omständighet res levis, nullius momenti; b. person homo despiciendus, contemnendus, cujus nulla est auctoritas, qui nihil valet auctoritate.

Betydelselöshet: ljuds, ords: vanitas, inanitas; händelsers: levitas; öfvertyga sig om personens fullkomliga b. – nullam esse auctoritatem hominis, nihil valere auctoritate.

Betydelserik: (vox) late, perlate patens; cujus vis maxima, multiplex est.

Betydenhet: = storhet, ansenlighet: amplitudo, magnitudo (pecuniae); = vigtighet: gravitas; (oftast) en persons b.: auctoritas, potentia; (gratia, inflytande; opes); gravitas.

Betydlig: (vanl. om saker; synon. ansenlig; högst sällan om personer = Betydande 1): i allm.: magnus (divitiae; jactura; gratia, inflytande); amplus (res familiaris; praedium); grandis; ganska l. temligen b. non mediocris l. spernendus l. contemnendus; b. del magna l. bona pars; ett b-t stycke väg multum, aliquantum viae.

Betydlighet: (jfr Betydlig): magnitudo, amplitudo.

Betydligt: (bestämning till qvantitetsuttryck, icke för grad): multum, aliquantum (t. ex. crescere, valere, macrescere); multo, aliquanto (major, minor).

Betyg: testimonium.

Betyga:

1. 1. = intyga: testificari, testari.
2. 2. = bedyra: testificari, confirmare.
3. 3. särsk. = tillkännagifva, förklara för ngn, hvilka känslor man hyser: i allm. i ord: significare, testari; i handling: declarare; b. ngn sin tacksamhet gratias agere alicui; b. ngn sin erkänsla gratiam referre alicui; sin glädje significare, testari se laetum esse, l. blott laetari alqa re; sin glädje öfver ngns välgång o. dyl. gratulari alicui rem bene gestam, valetudinem restitutam; b. ngn heder l. sin aktning honorem habere alicui; significare se venerari, revereri alqm; magna veneratione salutare alqm (adire ad alqm); (colere alqm); b. sin sorg öfver ngt testificari se dolere, vehementer moveri (quantopere doleat, moveatur) alqa re, alicujus calamitate o. dyl.; äfven significare dolorem suum; b. sitt välbehag l. misshag med ngt probare, improbare (dicere sibi placere, displicere) alqd.

Betygande, Betygelse: testificatio (amoris erga alqm); tacksamhets b. gratiarum actio; heders b. honos; glädjes b. gratulatio.

Betäcka:

1. 1. eg.: tegere, operire, obtegere (scuto, operculo); b. ngns sida (i strid) latus alicujus tegere; munire, firmare alqm; subsidio esse alicui; b. sitt hufvud caput operire; capite operto esse hafva, gå med betäckt hufvud.
2. 2. b. kostnader: sumptus suppeditare; res ad alqd sufficit.
3. 3. (om djurhanne vid parning) inire equam, vaccam.

Betäckande:

1. 1. obductio; velatio; till hufvudets b. ad caput tegendum.
2. 2. utgifternas b. impensarum, sumptuum suppeditatio; inkomsten räckte ej till utgifternas b. reditus ad sumptus tolerandos non suppeditabant.

Betäckning:

1. 1. = Betäckande 1.
2. 2. i konkret mening om det som betäcker: tegimentum; tegimen.
3. 3. = reserv, försvar: subsidium, praesidium.
4. 4. kostnaders b.: suppeditatio (sumptuum).
5. 5. (motsv. Betäcka 3): initus.

Betänka: cogitare, considerare, reputare (jfr närmare Besinna; se äfven Betänkt 1).

Betänka sig:

1. 1. i allm. = tänka på saken: cogitare, deliberare (de re).
2. 2. särsk. med bibetydelsen af tveka: dubitare, cunctari, haesitare; han b-te sig ej länge nullam deliberandi moram interposuit (jfr Besinna sig och Betänkt 2).

Betänkande:

1. 1. = öfverläggning, vanl. med bibetydelse af dröjsmål l. tveksamhet: cogitatio, deliberatio (efter moget b. re multum deliberata; det behöfves moget b. consulto, deliberato, deliberatione opus est); deliberandi mora; dubitatio, cunctatio; utan b. nulla deliberandi mora interposita; sine ulla dubitatione; haud dubie; omni abjecta cunctatione; haud cunctanter.
2. 2. = utlåtande, yttrande öfver en sak: auctoritas, consultum (senatus); sententia (senatoris; consilii – nämnds; senatus); arbitrium (skiljedomares); responsum (jureconsulti; auguris, haruspicis); afgifva b. öfver en sak censere (senatus censet, ut consules dent operam, ne quid detrimenti capiat res publica); decernere de re (senatus); sententiam pronuntiat, dicit, fert consilium, senator, senatus (arbiter C. de Off. III. § 66); respondet jure consultus, pontifex.

Betänketid: cogitandi, deliberandi tempus l. spatium; gifva, fordra, taga sig b. dare, petere, postulare, sumere spatium deliberandi, deliberandi causa l. ad deliberandum.

Betänklig (Betänkelig):

1. 1. = äfventyrlig, kritisk, vådlig: dubius, anceps, lubricus, trepidus; periculosus; periculi l. discriminis plenus; iniquus (ofördelaktig); suspectus; molestus (obehaglig); difficilis (kinkig); b. ställning res dubiae, ancipites; temporum iniquitas; vara i b. ställning in rebus dubiis versari, in periculo versari; b. omständighet, b-t tal res suspecta, oratio suspecta, capitalis; hans helsotillstånd är b-t dubia utitur valetudine; ejus salus in dubio est; in dubia spe vitam trahit; finna ngt b-t vereri, ne quid subsit periculi.
2. 2. i moralisk mening: religiosus; man fann det b-t religioni habebatur; religio est facere; non est r., quominus faciam alqd; b-t exempel, föredöme malum, pessimum exemplum.

Betänklighet:

1. 1. en saks b.:
   1. a. med afs. på svårighet l. besvärlighet: difficultas, periculum; (saken är förenad med många b-r res habet multas difficultates, multas cautiones, multum periculi, molestiae; in ea re multa circumspicienda, cavenda sunt; jag finner många b-r vid saken res videtur habere multas difficultates; multa obstare l. suspecta esse videntur; finna b-r vid allt omnia metuere; (nodum in scirpo quaerere).
   2. b. i moralisk men.: iniquitas.
2. 2. som en person hyser: med afseende på sakens nytta l. möjlighet: dubitatio, scrupulus; öfver hennes riktighet: religio; ingifva ngn b-r d-m afferre, injicere alicui; s-m injicere alicui; hafva b-r vid ngt dubitare, gravari, vereri facere alqd; cunctari facere, quominus faciat alqd; absol.: haerere, haesitare; häfva ngns b-r tollere dubitationem; eximere, evellere scrupulum alicui; ännu återstår en b. relinquitur una dubitatio, unus restat scrupulus; yttra b-r dicere se haesitare, difficultates rei timere, horrere; som har b-r vid allt homo timidus, anxius; nimis religiosus; utan b-r promptus.

Betänksam:

1. 1. som betänker sig l. röjer eftersinnande (tankfull): deliberabundus; in cogitatione defixus; dubius, incertus.
2. 2. = till hvars karakter det hör att betänka sig: consideratus (homo, C.); cautus; circumspectus; gravis, severus, diligens; ngn gång med bibet. af långsamhet: tardus; cunctans, cunctator.

Betänksamhet: consideratus animus, (considerantia, Vitr.); cautio; gravitas, severitas; diligentia; med bibet. af långsamhet i att fatta beslut: tarditas (consilii capiendi, in consilio capiendo).

Betänksamt: considerate; cunctanter; haud temere; caute, graviter, severe.

Betänkt:

1. 1. i passiv mening, blott tillsammans med väl, noga: consideratus.
2. 2. i aktiv mening (jfr Betänka sig): vara b. på ngt, på att göra ngt:
   1. a. = hafva i sinnet: meditari (fugam, C.; proficisci, N.); cogitare, in animo habere alqd; alqd habere meditatum, cogitatum.
   2. b. = söka att uttänka (medel l. sätt för ngt): intentum esse rei gerendae; inire viam, rationem rei gerendae; deliberare (quomodo faciat alqd).

Beundra: admirari, mirari; stupere in re (Hor.), admiratione rei stupere, teneri; b. en person = vara förtjust i amare (mulierem); studiosum esse; aemulari; b-as: admiratione affici, esse admirationi; a-m hominum movere; amari, coli; (magna est rei, hominis admiratio; res habet admirationem).

Beundran: admiratio, stupor; väcka b. a-m facere, efficere, excitare, movere, in se convertere; ingifva ngn b. a-m sui injicere alicui; vara full af, gripas af, stå försänkt i b. a-ne rei imbutum esse, capi; stupere, defixum esse admiratione rei.

Beundransvärd: admirandus; admirabilis; admiratione dignus; stupendus; mirificus, mirus.

Beundrare: i allm.: admirator (antiquitatis, Qu.; Bruti, T.); (qui admiratur alqm); = anhängare: studiosus, cupidus (Lysias habet sui s-os, C.), aemulus alicujus; en qvinnas b. = älskare: amator; vara en b. af – magnopere admirari, (colere), amare alqm; alicujus studiosum, cupidum esse; admiratione (studio) alicujus teneri, captum esse.

Bevaka:

1. 1. = hålla vakt öfver person l. sak: custodire (captivum, domum); servare (iter), asservare (captivos; custodiis acerrime a-ri); låta b. (med samma ord och med): in custodia habere, custodiendum tradere alicui (af ngn).
2. 2. = bespeja ngns rörelser, hafva uppsigt med ngn l. ngns uppförande: speculari, custodire (multorum te oculi speculabuntur et custodient); servare, observare (iter, gressum alicujus); tueri.
3. 3. b. sin, ngns rätt, sin fordran: vigilare pro alqo; tueri alqm, tutelam gerere alicujus, consulere alicui; persequi jus suum; agere lege in alqd, petere, postulare alqd.
4. 4. b. sitt kall: tueri munus; fungi, perfungi munere; curam gerere negotii.

Bevakande:

1. 1. custodia, asservatio.
2. 2. b. af en rätt l. en fordran: tutela (juris); lege actio in alqd.

Bevakning:

1. 1. custodia; praesidium; under b. föra till en ort praesidio (tutum) deducere alqo.
2. 2. = Bevakande.

Bevandrad: på ett ställe l. i ngt (i en vetenskap): multum versatus (in loco, in artibus); peritus (locorum, artis); vara b. i ngt callere (jura, C.).

Bevara: = bibehålla i ett tillstånd l. försvara för ngt: servare (Deus alqm; alqm integrum, inviolatum; ex periculo alqm); conservare (valetudinem suam; alqm salvum); tenere (constantiam, fidem suam); tueri (valetudinem; dignitatem, famam – sin ära, sitt goda namn); praestare alqm tutum, incolumem; defendere, prohibere alqm a re, (injuria), alqd ab alqo; b. ngt i minnet memoriā tenere, conservare, custodire alqd; i literaturen literis custodire, mandare alqd; b. en hemlighet rem commissam continere, premere; – Gud bevare dig Deus te servet, fortunet! – särsk. märkes Gud bevare, Gud bevars (bevare oss) l. ensamt bevars i utrop:

1. 1. af fruktan, afsky: Gud b-e mig derifrån o. d. Dei meliora!; quod Deus a me avertat; – från att se detta, vara så grym utinam ne unquam illius funus aspiciam; longe absit a me ista crudelitas.
2. 2. af förvåning: bevars, hvad du är elak o te l. o hominem improbum!; b. sådant väder o horridam tempestatem!; b., hvad säger du quid ais?
3. 3. i försäkringar, t. ex. ja bevars certe, maxime; nej b. minime vero; minime gentium.

Bevarande: conservatio; för helsans b. valetudinis tuendae, conservandae causā; ad valetudinem tuendam.

Beveka: b. ngn, ngns hjerta l. sinne; absolut = röra: mollire, exorare, flectere alqm, animum, mentem alicujus (precibus, lacrimis); frangere alqm, obstinatum alicujus animum; (i synn. relativt = förmå ngn till ngt, till att göra ngt) movere, pellere, impellere, adducere, perducere alqm ad alqd (misericordiam), ut faciat alqd; persuadere alicui, ut faciat alqd; b. ngn till medlidande, tårar miseratione permovere, movere alqm, lacrimas exprimere, elicere, movere alicui; b. ngn att afstå från ngt avocare, revocare alqm ab alqa re; låta sig b-s exorari, flecti, moveri, mitigari o. s. v.

Bevekande: (= egnad att röra l. att förmå till ngt): b. = rörande (ord, föreställningar): ad commovendum, ad miserationem commovendam aptus l. accommodatus; blandus (oratio; blanda prece); flebilis (rörande, klagande); vehemens; mollis; – b. omständighet causa gravis, magna.

Bevekelsegrund: causa, ratio (incitamentum driffjäder; i allm. id, quo quis impellitur, adducitur, ducitur et cet. ad rem suscipiendam); den starkaste, vanligaste b. till orätta handlingar är ärelystnad maxime ad injurias impelluntur homines gloriae cupiditate (maxime adducuntur plerique, ut eos justitiae capiat oblivio, quum in – gloriae cupiditatem inciderunt; maximam partem ad injuriam faciendam aggrediuntur, ut adipiscantur ea, quae concupiverunt, C. de Off. I. § 26. 24); det är ej så mycket handlingen sjelf som b-n, som bör tagas i betraktande non tam quid quisque fecerit, quam quo animo, qua commotus re fecerit, considerandum est.

Beveklig:

1. 1. egnad att röra l. förmå till ngt, om föreställningar m. m.: ad movendum, commovendum aptus l. accommodatus; blandus (se Bevekande); gravis, vehemens (eftertrycklig); mollis (verba, sermo); på hans b-a föreställningar illo graviter monente (destiterunt); enixius, impensius oranti (paruerunt).
2. 2. = som låter sig beveka: exorabilis, placabilis, facilis.

Bevilja:

1. a. (= gifva ngt): dare, annuere, tribuere, concedere petenti (ngns bön) alqd (stipendium, vacationem muneris; immunitatem; spatium deliberandi); decernere, assignare (om myndighet ss. subjekt: triumphum, provinciam d. alicui; pecuniam a. alicui).
2. b. b. tillstånd till att göra ngt, tillstädja ngn ngt: permittere, concedere alicui, ut faciat alqd; veniam aliquam l. alicujus rei dare (petenti).

Beviljande: tillstyrka en saks beviljande suadere, ut venia alqa, commodum aliquod detur alicui, concedatur alicui.

Bevillning: pecunia ad sumptus publicos decreta; tributum.

Bevinga:

1. 1. eg.: alis (pennis) aptare.
2. 2. oeg.: b. sina steg: gressum incitare; volare, non ire, (non iter facere, C.).

Bevingad: alatus, ales; pennis aptus.

Bevis:

1. 1. = omständighet, förhållande, s. bevisar ngt: quod valet ad probandum l. sumitur ad probandum (C. de Or. II. § 163):
   1. a. omedelbart i saken liggande bevis i och för sig l. som af person i handling afgifves: signum (= tecken, prof: dare signum boni ingenii; ostendere signum pudoris; hoc est signum non solum continentiae, sed etiam diligentiae, N.; jfr C. ad Her. II. c. 3 ff.); indicium (faktiskt b.: i. meae erga te benevolentiae; id est indicio – tjenar till bevis –, quam vere de eo judicatum sit, quod – den omständigheten att –); documentum (det som tjenar till att öfvertyga, undervisa, varna ngn: dare d. rei; documento esse); specimen (det, hvarpå hos subjektet en egenskap skönjes, prof: s. dare sui; s. hominis ingenui et liberi); det är ett b. på ngt – kan ock uttryckas med esse och genit. poss., helst af ett adjektiv l. abstr. substantiv (non intemperanter concupiscere, quod a plurimis videas, continentis debet duci – bör anses ss. b. på förnöjsamhet –: et potius diligentiā quam pretio parare non mediocris est industriae, N.).
   2. b. bevis, så vidt det anföres för att styrka en sak (argument, skäl, vitnesbörd): argumentum (inre l. yttre, faktiskt l. på slutsats beroende b., så vidt det af subjektet användes, C. de Or. II. § 162 ff., ad Her. II. c. 3 ff.; a. est oratio dubiae rei fidem faciens, C.); ratio (skäl); testimonium (vitnesbörd, intyg = faktisk uppgift, hvarmed man styrker ngt): kraftigt b. certum, firmum arg.; med b. styrka l. vederlägga ngt argumentis probare, confirmare, refellere alqd; anföra b. för ngt argumenta, testimonia afferre, proferre rei, cur quid sit; rationes reddere, afferre (non solum sensit idem, sed rationem etiam attulit, C. Tusc. I. § 38. 39); anföra b. för Guds tillvaro argumentis docere Deum esse; detta är det säkraste b-t för Guds tillvaro hoc certissimum afferri solet, cur deos esse credamus (C.); på Attici vänsällhet kan jag ej anföra ngt större b. än det, att han som ung var mycket omtyckt af Sulla humanitatis nullum afferre majus testimonium possum, quam quod adolescens seni Sullae fuit jucundissimus (N.); ett b., det största b-t (argumento, satis signi l. argumenti, magno, maximo argumento l. magnum argumentum) för det att (ack. och inf.) – är det att (quod) –, t. ex. maximum argumentum est, naturam ipsam de immortalitate animorum tacitam judicare, quod omnibus curae sunt, quae post mortem futura sunt; (det är ett b. kan äfven öfversättas = häraf inses l. kan slutas: quanta vis amicitiae sit, ex hoc intelligi maxime potest, C. de Am. § 20).
2. 2. = skriftligt intyg, attest: testimonium.
3. 3. = bevisning: probatio, argumentatio, conclusio; conclusum; matematiskt b. demonstratio (numeris et descriptionibus, Tusc. I. § 38); leda i b. certis argumentis (signisque) probare.

Bevisa (jfr Visa):

1. 1. i sak och handling b., ådagalägga:
   1. a. om sakliga subjekt: declarare, indicare (haec declarant, in homine inesse divina quaedam; indicant XII tabulae; quam fuerit multitudini carus, maerore funeris indicatum est); probare, approbare (= bevisa sanningen af ngt: exitus approbavit, comprobavit); indicio, argumento, testimonio (rei, alqd esse, quantum sit) est, quod (det att, se Bevis 1 b. i slutet); detta b-r ingenting nihil valet ad probandum, nulla est hujus rei ad probandum vis aut auctoritas; – det b-r en egenskap – uttryckes med esse och genit. poss. af adjektiv l. abstr. substantiv: et adversas res et secundas immoderate ferre levitatis est (b-r brist på karakter); suis incommodis graviter angi non amicum, sed se ipsum amantis est (b-r, att man ej älskar sin vän, utan sig sjelf).
   2. b. i handling b. (mot ngn): uti, t. ex. clementiā in alqm; esse med abl. qual., t. ex. summa pietate; colere (pietatem); tribuere alicui officium (tjenst), conferre (officia) in alqm; praestare (benevolentiam, honorem, officia) alicui; b. ngn tacksamhet gratiam referre alicui, reddere beneficium.
2. 2. = med skäl ådagalägga:
   1. a. i allm.: docere (medels slutsatser, jfr C. de Or. II. § 129. 310. 311; argumentis d., deos esse – gudars tillvaro; mathematici non solent omnia docere, sed postulare, ut quaedam sibi concedantur, C.); probare, comprobare (b. sanningen, riktigheten af ngt: nullam rem defendit, quam non probarit, nullam oppugnavit, quam non everterit; probas mihi ista quae dicis; testimonio comprobare alqd); demonstrare, (numeris et descriptionibus explicare = matematiskt b.); confirmare, firmare, evincere (styrka, till full evidens b., esse alqd); efficere (vanl. med ratio till subjekt l. i pass., konstrueradt med ut och konj. l. med ack. och inf.: efficis, ut mors malum non sit, animos esse mortales; hinc efficitur aeternitas); häraf bevisas, äfven: sequitur, consequitur med ut l. ack. och inf.; hinc licet intelligere, hinc apparet o. dyl.
   2. b. b. ngt inför rätt; bevisa ngt (ofördelaktigt) om, på ngn: planum facere, ostendere alqd; coarguere alqd; convincere alqm alicujus rei.

Bevisa sig (oftare Visa sig):

1. 1. b. sig tapper, tacksam, grym o. d.: praebere se fortem, crudelem alicui; praestare se (blott om goda egenskaper) fortem, gratum; uti virtute; gratiam referre.
2. 2. (sällan) = blifva klar, röja sig: apparere, ostendi.

Bevislig: qui certis argumentis l. indiciis probari potest; manifestus; certus.

Bevisligen: han var b. frånvarande non desunt argumenta l. indicia, (quibus ostendatur), eum absentem fuisse; satis probari potest (satis constat), eum domi non fuisse.

Bevisning se Bevis 3.

Bevisningskraft: vis (argumentorum; vis probandi, probationis); dessa omständigheter ha ingen b. hae res ad probandum nihil valent, nullam vim habent.

Bevisningsmedel = Bevis 1.

Bevista se Bivista.

Bevitna:

1. 1. genom vitnesmål l. intyg: testari, contestari, consignare (res monumentis publicis testata, contestata, testata consignataque); testimonio confirmare, probare alqd; I kunnen b. det testes estis, testari potestis, vos testes habeo.
2. 2. = vara vitne till ngt: testem adesse rei, interesse in re; ipsum, praesentem, suis oculis videre alqd (saepe interfui querelis amicorum, in sermone aliquorum, C.; hoc non auditum, sed cognitum praedicamus: saepe enim propter familiaritatem domesticis rebus interfuimus, N.).
3. 3. om saker = vara vitnesbörd om: testimonio l. -um esse (quam fuerit in labore assiduus, hoc t. est, exstat); signum est (hoc signum est non solum continentiae, sed etiam diligentiae, b-r hans ordentlighet, N.).

Bevitnande (Bevitna 1): testatio; contestatio; consignatio (tabularum, literarum).

Bevuxen se Beväxt.

Bevåg: blott i uttrycket på eget b. = sua sponte (sponte; sponte sua).

Bevågen: propensus in alqm; benevolus alicui; cupidus, studiosus alicujus; aequus alicui; vara ngn b. animi quadam inclinatione propendere in alqm; favere, studere, cupere alicui; blifva ngn b. conciliari alicui; göra ngn b. commendare, conciliare alicui alqm (se Benägen).

Bevågenhet: benevolentia; studium in alqm propensum, accensum; voluntas propensa; animus propensus in alqm; animi inclinatio in alqm.

Bevändt i uttrycket: det är intet, litet b. med honom, med den saken: nihil valet; nihili est.

Beväpna se det vanligare Väpna.

Beväpnad: armatus (X milia armatorum); lätt b. leviter armatus; expeditus; tungt b. gravis armaturae miles.

Beväpning: armatura (levis, gravis); arma.

Bevärdiga: dignare alqm alqa re (i pass. C. de Or. III. 25); dignari re alqm, Vg., Ov.; dignum habere alqa re; tribuere alicui honorem rei (sermonis, colloquii honorem tribuere alicui); ornare alqm alqa re.

Beväxt, Bevuxen: b. med ngt obsitus, obductus, vestitus (virgultis obsitus, spinis obductus; villis; silvis, floribus – vepribus et dumetis, C. Tusc. V. § 65 – vestitus); b. med gräs herbidus, herbosus; med blommor floridus, floreus (florea rura); med skog silvosus; med mossa muscosus; med hår, skägg hirtus, hispidus, villosus, pilosus; vara b. med ngt horrere (spinis, villis); squalere (barba).

Bi: apis.

Biafsigt: id quod quis praeterea, simul, insuper sequitur l. spectat; hafva en b. simul et cet. sequi, spectare alqd; aliud sequi, agere; utan b. simpliciter (non simplices eas curas – esse suspicabatur – neque adversus externos studia militum quaeri, T. Ann. I. c. 69); sine ambitione; älska ngn utan b-r in alqo nihil praeter ipsum amare (me ames necesse est, non mea, si amici futuri sumus); af b-r ambitiose; temporis causa (af egennyttig b.).

Biafvel: mellificium.

Biarbete: opera subseciva.

Bibegrepp: vid ngt fästa ett b., b-t af verbo adjungere (admiscere) aliam quandam notionem, notionem t. ex. turpitudinis (dåligt b.) l. blott turpitudinem.

Bibehålla: tenere (sua); retinere (jus); obtinere (jus; regnum); servare, conservare, tueri; manere, permanere in possessione rei; b. en egenskap retinere (virtutem; caritatem in alqm, C. de Am. § 70); b. en vana tenere, servare morem, consuetudinem; b. en mening tenere sententiam; manere, persistere, perstare in sententia, in proposito, in suscepto consilio; non mutare sententiam (vanligare är behålla); b. vid en syssla alicui munus prorogare; b-s vid en syssla (continuare magistratum), retinere munus; b. (häfda) sitt goda namn, sitt anseende famam, existimationem tueri, servare.

Bibehålla sig: servare se (om person), t. ex. castum integrumque; – non mutari; manere (mansit illius forma, pulcritudo; caelum mansit serenum per XXX dies; institutum – sed – mansit); stare (nedum sermonis stet honos et gratia vivax, Hor.); constare; valere; tenere (tenet fama, L.); – b. sig i, vid ngt tenere, retinere, servare (jfr Bibehålla).

Bibel: biblia (n. pl.; grekiskt ord); sacra scripta.

Bibetydelse: detta ord har en föraktlig b. huic voci admixta, adjuncta est, inest in hac voce quaedam contemptus l. vilitatis significatio; vile quiddam, abjectum quiddam habet haec vox.

Bibliotek: bibliothēca (gr. ord); en enskilds b. librorum copia, libri alicujus.

Bibliotekarie: bibliothecarius; praefectus bibliothecae.

Bibringa: b. ngn kunskaper tradere (inculcare, si tardior est, C.) alicui alqd; docere alqm alqd; b. ngn en föreställning, en fördom afferre alicui opinionem, imbuere alqm opinione, errore; ad sententiam perducere; b. ngn en öfvertygelse persuadere alicui, esse alqd.

Bida: exspectare, opperiri.

Bidrag:

1. 1. i allm.: id quod confertur ad rem, valet, pertinet ad rem, quo quid juvatur, augetur; lemna ett b. (se Bidraga), vara ett (vigtigt, förtjenstfullt) b. till ngt multum valere ad rem, adjuvare rem, adjumentum afferre ad rem: denna bok är ett vigtigt b. till Roms literaturhistoria ad literas latinas cognoscendas hic liber aliquantum attulit adjumenti, literis latinis plurimum lucis attulit; hoc libro literae latinae non mediocriter illustrantur.
2. 2. särsk.: b. i penningar l. varor till ett företag: collatio (sammanskott i abstr. men.: c-m facere); stips (penningebidrag till välgörande l. religiöst ändamål: stipem colligere, cogere – samla, conferre – göra, gifva); symbola (Pt.), collecta (C.) b. till gästabud (collectam a conviva exigere); tributum (skatt).

Bidraga:

1. 1. om personer:
   1. a. i allm.: conferre alqd (med ngt) ad, in rem till ngt (pecuniam in commune; in vitae societatem studium, operam, facultates – med sitt arbete, med sin förmögenhet – c., C. de Off. I. § 29); afferre (in medium communes utilitates); b., lemna bidrag till kännedomen af sitt folks öden (till sitt folks historia), till ngns karakteristik afferre alqd, quod ad res gestas populi, quod ad mores alicujus cognoscendos pertineat (magnopere, valde lemna ett vigtigt, värderikt bidrag; jfr juvabit me memoriae rerum gestarum principis – populi consuluisse att hafva efter min förmåga b-it, lemnat mitt bidrag till –, L. praef. 1; – ut laudem eorum –, quantum ego possem, ab oblivione hominum vindicarem, C. de Or. II. § 7); (operā, facultatibus) adjuvare alqm, alqd; adjumentum afferre ad rem (ett företag, en utveckling, t. ex. ad cives excolendos, ad victoriam); augere (b. till en summa, till att öka ngt – rem publicam a. imperio, agris o. s. v.); han bidrog mycket till segren ad victoriam (obtinendam) ejus opera plurimum valuit; ut vincerent Romani, ejus opera maxime effectum est.
   2. b. särsk. med penningar l. deras värde b. till ngt: conferre alqd ad rem (se ofvan); collationem facere, stipem conferre; symbolam, collectam dare ad convivium; in partem impensae venire.
2. 2. om saker: valere (multum, plus, plurimum), pertinere (magnopere, vehementer) ad rem; adjuvare, adjumentum afferre ad –.

Bifall: assensus, assensio (instämmande i ngt); approbatio (godkännande); venia (= samtycke, tillstånd); yttra sitt b. till ngt (ss. sant) assentiri alicui rei; med handklappning, rop tillkännagifva sitt b. plausu, clamoribus probare alqd, plausum dare, plaudere alicui rei; högljudt b. clamores et plausus; under allmänt b. acclamantibus, plaudentibus cunctis; skänka sitt b. åt ngt (ss. riktigt l. nyttigt) probare, approbare, laudare alqd; vinna ngns b. assensum, approbationem alicujus movere; probari, placere alicui; – gifva sitt b. till ngt (till att ngt sker) veniam dare; concedere, comprobare alqd; utverka ngns b. veniam impetrare ab alqo; impetrare, ut alqd facere, fieri liceat.

Bifalla: (motsvarar Bifall blott i bet.: samtycke, tillstånd; synon.: villfara, bevilja): b. ngns anhållan: veniam dare petenti, concedere (ut fiat alqd).

Bifallsrop: clamores (secundi); acclamatio (L.); helsa med b. acclamare alicui, clamoribus probare l. laudare alqd.

Bifallsyttring: approbatio; plausus et clamores (excitare väcka, framkalla).

Biflod: flumen, quod in flumen influit.

Bifoga: addere, adjungere, subjungere; adjicere, subjicere.

Biform: varietas.

Bifråga: secunda quaedam quaestio; quaestio subseciva (jfr Bisak); till denna hufvudfråga sluta sig flera b-r ad hanc summam quaestionem accedunt multae leviores (quaestiones).

Biförtjenst: merces subsecivae operae l. subseciva, adventicia.

Bigott: superstitiosus.

Bigård: alveare, alvearium, -ia.

Bigöromål: opus subsecivum.

Bihang: appendix (animi a. corpus, C.); appendicula; accessio; additamentum (C.).

Bikaka: favus.

Bikt: confessio (peccatorum).

Bikta:

1. a. = confessionem alicujus audire, accipere.
2. b. confiteri (peccata), enuntiare.

Bikta sig = Bikta b.

Bikupa: alveus.

Bila: securis; ascia.

Bilaga: adjunctae tabulae l. literae; testimonium.

Bild:

1. 1. yttre:
   1. a. afbild i allm., naturlig l. konstgjord: imago (Narcissi in fonte; i. picta; majorum imagines – vaxbilder; somnus i. mortis); simulacrum (rerum s-a videmus per aquas, Lucr.; s. pictum, puellae, equi); (tingens bilder enl. Epikuri lära heta så väl imagines som (oftast) simulacra, Lucr. IV. 108. 147).
   2. b. blott om konstgjorda bilder brukas: signum (bild, konstverk i allm., dock oftast särskildt om plastiska bilder), sigillum (liten b.; scyphus sigillatus prydd med små bilder, C.); effigies (plastisk b.); statua (rundbild, bildstod); species (ex aere vetus).
   3. c. i allm. = gestalt, figur: figura, forma.
2. 2. bild för föreställningen (som ngn eger l. i tecken framställer): imago, species; (i tanken) uppkasta en b. af ngt imaginem, speciem rei l. ensamt rem cogitatione, animo fingere, in animo l. mente informare alqd; imago, species rei obversatur animo [jfr C. de Am. 102 (virtus Scipionis mortui) non mihi soli versatur ante oculos, sed etiam posteris clara erit atque insignis. Nemo unquam animo aut spe majora suscipiet, qui sibi non illius memoriam atque imaginem proponendam putet]; i ord teckna en b. af ngt, ngns b.: imaginem vitae alicujus exprimere (N.), exprimere alqm (in libris Platonis omnibus fere Socrates exprimitur, C. de Or. III. § 15); informare, fingere oratorem (teckna b-n, idealet af en talare, C.); effigies (in XII tabulis plurima est antiquitatis e.; perfectae eloquentiae e-m quaerere, C.).
3. 3. = liknelse l. metafor: imago (= liknelse, jemförelse: i. est formae cum forma collatio, C.); translatio (verbi; äfven = tropus i allmänhet; jfr C. de Or. III. § 155 ff.); similitudo (sjelfva likheten mellan det, som bildligen betecknas, och det, hvarmed det tecknas); simile (liknelse).

Bilda:

1. 1. = dana, forma:
   1. a. i allm. i yttre men.: formare, conformare, informare; fingere (materiam f. et formare, C. Acad. post. I. § 6; särsk. om plastiska konstverk, egentligast i löst ämne: alqd ex cera, ex terra, jfr C. de Or. II. § 70; jfr Bildande); fabricari (signa, C.); scalpere, sculpere, caelare (se Bildhuggare).
   2. b. bilda ord: fingere (verbum de verbo); fabricari (C.); b. nya ord verba novare; b. stamord verba imponere (rebus), Varr.; b. (härleda) ord af andra declinare (verbum, formam de l. ex verbo).
   3. c. b. (sig, dat.) en föreställning, ett omdöme om ngt: fingere alqd animo et cogitatione; formare notionem rei (C.); informare (notionem rei; deos); b. sig en falsk l. riktig föreställning (omdöme) om en sak: vera, falsa, prava sentire de re; vere, falso judicare de re, mente complecti, assequi rem (multa de diis prava sentiunt; animos per se viventes mente complecti; animo videre alqd, C. Tusc. I. § 37); comprehendere (intelligentiam rei).
   4. d. i estetisk, intellektuel, moralisk men.: conformare (animum, mentem, vocem, mores alicujus); informare (pueros ad humanitatem); fingere (non potui mihi formam fingere, ingenium potui, C. de Or. II. § 262); excolere, expolire [om allmän hyfsning l. (personlig) bildning – dare se philosophiae excolendum; doctrinā, artibus excultus animus]; erudire (om literär bildning – e. ac docere); instituere (b. för ett fack – ad dicendum, ad forum, ad scenam – för talareyrket, för sakförareyrket, för teatren); facere [ad dicendum non nati, sed a deo alqo facti (l. ficti, C. de Or. I. § 115); servi domi nati et domi facti, N. Att.].
2. 2. med mindre utpräglad betydelse:
   1. a. = åstadkomma, frambringa, upprätta: efficere, facere, conficere (ex iis, qui centum milium aeris aut majorem censum haberent, LXXX confecit centurias, L. I. 43 init.; jfr scribere, conscribere I. 13. 1; insula portum efficit objectu laterum, Vg.); b. samhälle, bolag civitatem constituere, instituere, condere; (congregari); societatem coire, inire; (conjurationem facere).
   2. b. af sig sjelf (genom sin kropps bildning l. ställning) bilda, utgöra: esse, fieri (och speciella verb allt efter objektets beskaffenhet): t. ex. det frusna vattnet b-r en fast massa, is, istappar gelu concrescit (in glaciem, astricta pendet) aqua; b. en fyrkant formā quadratā esse; b. en tätt sluten trupp, en krets agmen facere (agmine extento – långt tåg –, continuato ire, L. II. 38. 1); orbem colligere, globum facere (ibd. II. 50. 7); in orbem consistere; b. en rymlig slätt in planitiem extendi; b. en kil, en aflång fyrkant in cuneum tenuari, fastigari; oblongae scutulae facie (T. Agricola 10) esse; b. eftertruppen agmen cogere, claudere; b. venstre flygeln in cornu sinistro consistere l. stare; sinistrum cornu tenere o. d.; denna skrift b-r tredje delen, inledningen, slutet af hela verket totius libri haec tertia pars est; hoc toti operi tanquam principium l. exordium praefixum est, praetexitur; hoc libro totum opus concluditur, haec totius operis tanquam conclusio est.

Bilda sig:

1. 1. om personer (Bilda 1 d.) genom studier, öfning o. s. v. till ngt, efter ngn l. ngt: institui (ad dicendum, ad scenam); formare (se in mores alicujus, L.); fingere (et accommodare se ad nutum et voluntatem alicujus); imitari, imitatione l. imitando exprimere, effingere, sequi alqm (C. de Or. II. § 90. 96).
2. 2. om saker: nasci, enasci, oriri, fieri (clavus – utväxt – natus est alicui, Pn.; exsistit gemma, oritur uva, C. de Sen. § 53).

Bildande:

1. 1. b. konster (i motsats till talande konst): artes, quae in rebus effingendis (i. e. fingendis et pingendis) versantur (jfr Bildhuggarekonst).
2. 2. b. förmåga l. kraft: effectio (nostra tu physica nosti, quae contineantur ex effectione et ex materia ea, quam fingit et format effectio, C. Acad. poster. I. § 6).
3. 3. om saker = egnad att bibringa (intellektuel l. personlig) bildning: ad animos (mentes, mores) excolendos, ad humanitatem informandam aptus, accommodatus (sermo doctus, eruditus); b. nöjen humanae, homine dignae delectationes; artes bonae, optimae, ingenuae, liberales.

Bildad: cultus, excultus, politus i allm. (om yttre hyfsning och inre förädling): animus c., doctrinā, artibus excultus; politi mores b-dt umgängessätt; humanus (civiliserad – gens; förädlad – homo; b. lefnadssätt cultus h.); eruditus (literärt bildad; homo; erudita tempora, C. Tusc. IV. § 4); doctus (vanl. = lärdt, filosofiskt b. – indignae homine docto voluptates); doctrinā excultus, politus; urbanus (som har sällskapsbildning).

Bildbar:

1. 1. om saker: mollis; tener, flexibilis (oratio ita t. est et fl., ut sequatur, quocunque ducat).
2. 2. om personer: docilis.

Bildgjutare: statuarius.

Bildgjutarekonst: ars statuaria.

Bildhuggare: fictor = πλάστης, som (manibus) formar bilder af mjukt ämne; qui in fingendo versatur, signa fabricatur, C. de Off. I. § 147; sculptor eg. som skär bilder i träd, sten, metall; statuarius som gjuter bilder (i brons o. dyl.) l. låter gjuta sådana; caelator = bildskärare l. gravör.

Bildhuggarekonst: fingendi ars (una f. est a., in qua praestantes fuerunt Myro, Polyclitus, Lysippus, C. de Or. III. § 26); scalptura, sculptura, statuaria, caelatura; se Bildhuggare.

Bildhuggare- l. Bildhuggeriarbete: signum sculptum, fusum, caelatum.

Bildlig: figuratus (oratio f., Qu.); translatus; b-t uttryck simile; verbi translatio; bruka ett ord i b. bemärkelse verbum transferre (C. de Or. III. 155 ff.).

Bildning:

1. 1. i allm., i yttre och inre bemärkelse: ss. handling l. akt: conformatio (corporis, vocis); ss. beskaffenhet: figura.
2. 2. i andlig men.:
   1. a. ss. handling, utveckling: institutio; cultura (cultura est animi philosophia, C.); eruditio (de e-ne alicujus laborare, C.); doctrina (i bet. undervisning); disciplina.
   2. b. den b. ngn eger:
      1. α. personlig b.: humanitas (till sinne och seder, mots. immanitas; politior humanitas finare b.); urbanitas (umgängesbildning, mots. rusticitas). Från dessa ord skilja sig cultus och mores, hvilka icke i och för sig, utan blott med ett epitet utmärka bildning, neml. cultus lefnadsvanor med afseende på yttre hyfsning, mores umgängessätt: humanus cultus bildadt lefnadssätt (jfr Cs. b. G. I. 1); liberali cultu educare alqm gifva ngn en bildad uppfostran; politi mores fin b., bildadt umgängessätt (jfr Törneros, Supplementarlexikon p. 36 ff.).
      2. β. intelligensens bildning: eruditio [studier (jfr C. Tusc. I. § 4), upplysning; fulländad, hög b. summa, praeclara e.]; doctrina (lärd b. elegans doctrina, elegantia doctrinae, C. de Or. III. 13; I. 2. 5); ingenuae, bonae artes; artes (inscitia, jejunitas bonarum artium bristande b.; – Graecia capta ferum victorem cepit et artes intulit agresti Latio; adjecere bonae paulo plus artis Athenae, Hor. Ep. II. 2. 44); literae (literär b., beläsenhet); hafva b. eruditum, bonis artibus instructum esse; hafva lärd b. doctrinā perfectum, optimarum artium studiis eruditum esse; hafva grekisk b. graecis disciplinis l. artibus, literis eruditum, perfectum esse; hafva ofullständig, bristfällig b. non satis excultum doctrinā, indoctiorem esse (C. Tusc. I. § 4); sakna b. eruditionis expertem et ignarum esse, in artibus rudem et ignarum esse (de Or. II. § 1. 3); få (en god, lärd, vetenskaplig) b. liberaliter institui, optimis artibus erudiri; – icke hafva fått ngn b. doctrinam non attigisse (de Or. II. 1); literas nescire (sakna skolbildning).

Bildningsanstalt: schola.

Bildningsgrad: cultus (med afs. på lefnadsvanor och yttre hyfsning: befinna sig på en låg b. cultu barbaro vitam degere; incultam vitam degere); eruditio (med afs. på intellektuel bildning; hög b. summa, perfecta eruditio; befinna sig på en låg b. ineruditum, indoctum esse); jfr Bildning.

Bildningsgren: ars, disciplina.

Bildningsmedel: ars; studium; doctrina; disciplina; quod ad animos, mores excolendos magnopere valet (ett vigtigt b.).

Bildrik: translationibus frequens et distinctus.

Bildsam se Bildbar.

Bildskrift: literae Aegyptiae, hieroglyphicae (primi per figuras animalium Aegyptii sensus mentis effingebant, T. Ann. XI. 14).

Bildskärare se Bildsnidare.

Bildskön: formosissimus; formā perfectā; omnibus simulacris emendatior.

Bildsnidare: scalptor, sculptor, caelator.

Bildsnidarekonst: scalptura, sculptura, caelatura.

Bildspråk: oratio figurata (Qu.), translationibus distincta, referta.

Bildstod: statua (simulacrum, effigies, signum).

Bildverk: signum.

Biljett:

1. a. = litet bref: codicilli (för ändamål af en b. använde romarne tabellae, Ppt. IV. 23).
2. b. = inträdesmärke på teatern o. s. v.: tessera.