C

(Under C upptagas blott sådana främmande, i sina egna språk med c stafvade, ord, hvilkas begynnelseljud är s eller sch).

Ceder: cedrus.

Cedera: afträda (af lat. cedere); cedera bonis l. ensamt cedera = spela bankrutt, se detta ord.

Cederolja: oleum cedrĭnum.

Cedroolja: oleum citrinum (ex malo citreo – citronen – expressum).

Celadongrön: thalassĭnus.

Cell: cella.

Cement: (ett slags murbruk): caementum.

Censor: censor; (judex; existimator).

Censur: censura.

Census: latinskt ord = förmögenhetsuppskattning l. förmögenhet ss. bestämningsgrund för borgerliga rättigheter och skyldigheter.

Centner: centum librae; (centipondium, analogt med dupondium).

Central: medius (qui medium locum tenet); in medio – situs.

Centralisation: omnium rerum ad unum relatio (jfr Centralisera).

Centralisera: omnia ad unum referre, unius arbitrio subjicere; c. styrelsen l. förvaltningen facere, instituere, ut omnis rerum administratio (summa rerum) ad unum referatur, idem omnium judex sit (C. Tusc. I. § 46), ut uni ratio reddatur (T. Ann. I. c. 6).

Centrum = medelpunkt, se detta; solen är c. i planetsystemet sol ad universum (planetarum complexum) quasi puncti instar obtinet, quod κέντρον illi (physici Graeci) vocant, C. Tusc. I. § 40.

Ceremoni:

1. 1. af religiös art: ceremonia (l. caeremonia); ritus sacer.
2. 2. i allm. = högtidligt bruk l. högtidlig akt: solenne; officium (i kejsaretidens språk; t. ex. officio togae virilis interesse o. d.); pompa (högtidligt uppträde); i vanligt tal = omsvep: utan c-r sine ambagibus; tomma c-r inanis pompa.

Ceremoniel: ritus solennis; formula l. praescriptio (recepta), solennis.

Cession: cessio bonorum; se Bankrutt.

Cessionant: decoctor.

Cesur: caesura; incisio.

Champignon: bolētus (T. Ann. XII. c. 67).

Charlatan: (it. ciarlatano – af ciarlare skräfla – som skryter med sina varor, särsk. kringvandrande qvacksalfvare):

1. 1. egentl. och bildl.: circulator; circumforaneus pharmacopola (C.; jfr Hor. Sat. I. 2. 1).
2. 2. i allmännare mening (man af flärd och skryt i sitt yrke): levis, vanus homo; venditator; ostentator; jactator.

Charlataneri: (artis, scientiae) venditatio, ostentatio (a quibusdam virtus ipsa contemnitur et v. quaedam atque o. dicitur, C.); jactatio; levitas; vanitas.

Charm, Charmera se Behag, Tjusning, Tjusa.

Charmant: gratus, venustus (intagande); suavis (angenäm, ljuflig); bellus (nätt); speciosus (ståtlig); eximius (förträfflig); festivus (treflig).

Chef: (caput); dux (befälhafvare); imperator (högste befälhafvare); praetor (om icke romersk öfverbefälhafvare); princeps (ordförande, hufvudman); manceps (för ett bolag l. d.).

Chefsembete, Chefskap: imperium (i militärisk mening); principatus; primus l. summus locus.

Chefsskepp: navis praetoria.

Chiffer: nota (etikett t. ex. n. Falerni); sigla (n. pl. = abbreviaturer).

Chifferskrift: notae; literae (l. kanske mera otvetydigt literatura) clandestinae l. commenticiae; de hade, betjenade sig sins emellan af en c. erat inter eos conventum clandestinum de significatione literarum; occulta quadam inter se literarum significatione utebantur (efter Gellius XVII. 9. § 3–6).

Chikan:

1. 1. (eg.: calumnia, cavillatio).
2. 2. i nyare svenskt språkbruk = ärekränkning (medels ord, handling, en saks utgång, framdragande i ljuset o. s. v.; ej långt ifrån = skandal): infamia; probrum (alqd est in probro, res est probro alicui det är, blir c. af ngt, för ngn); dedecus (imperii); ställa till c. infamiā aspergere, probrum inferre alicui.

Chikanera: famam, existimationem alicujus laedere, violare; infamare, infamiā aspergere; infamiam inurere alicui; svagare (= förolämpa): offendere alqm, illudere in alqm.

Chikanös: infamis, probrosus, turpis.

Chimér: (eg. vidunder; vanl. = inbillning): monstrum; somnium; (vana opinio; commentum).

Chimerisk: vanus; inanis; falsus.

Choc: impetus, incursus.

Chäs: cisium.

Cinober: minium.

Cirkel:

1. 1. instrument: circĭnus (öppna, utspänna en c. diducere).
2. 2. figur: circulus; orbis (circulus aut o., C.); draga, upprita en c. orbem describere; beskrifva en c. orbem conficere, in orbem ferri, circumagi; slå en c. omkring ngn circulo includere, circumscribere alqm; (jfr för öfrigt det i icke matematiska uttryck vanligare Krets).
3. 3. = sällskapskrets: circulus (C.).
4. 4. cirkel i bevis, definition: (argumentatio, definitio), quae in orbem quodam modo fertur l. circumagitur (quae eo ipso, quod erat probandum, pro argumento utitur).

Cirkelben: brachium circini (Ov.).

Cirkelbåge: sinus circuli.

Cirkelsegment: segmentum circuli.

Cirkla: circinare.

Cirklad: (synonym till afmätt, beräknad, ängsligt noggrann): compositus, meditatus, quaesitus, exquisitus; putidus, anxius; nimis l. anxie diligens (dicendi genus o. d.).

Cirkulation: blodets c. se Kretslopp; myntets c. se Omlopp.

Cirkulera: blodet i kroppen sanguis per venas in totum (in omne) corpus distribuitur, diffunditur; ett rykte c-r fama est; en skrift c-r in orbem per omnes mittitur (L. III. 26).

Circumflex: apex (tecknet ^), Qu.

Ciselera: caelare; c-dt arbete opus, signum (argento, auro) caelatum; toreuma.

Ciselör: caelator.

Cistern: lacus (compluvius); cisterna.

Citadell: arx (urbi imminens; jfr Fästning).

Citat:

1. 1. = hänvisning till en författare l. ett ställe i en bok: delegatio; commemoratio (loci).
2. 2. = citeradt, anfördt ställe i en bok: verba (scriptoris, libri) commemorata, allata, relata.

Citationstecken: signum, nota.

Citera: auctorem alqm adhibere, nominare, proferre (= anföra ngn ss. sagesman l. auktoritet); testem, auctorem (L.) citare alqm (blott i denna förbindelse är citare, eg. = framkalla, möjligt); uti alqo auctore; (ipsa) verba (alicujus) adhibere, afferre, referre, commemorare, ponere, ascribere (citera = anföra ett ställe ur en bok); uti verbis alicujus; der citera är = hänvisa till: allegare (ad scriptorem) lectores.

Citerspelare: citharista; (sångare till citra) citharoedus.

Citra: cithăra; spela på c. fidibus canere; psallere; citharizare.

Citron: malum citreum.

Citronträd: citrus.

Civil:

1. 1. om saker:
   1. a. som hör till samhällets inre förvaltning och styrelse: civilis (res civiles civila ärenden; c. tjenst, embete munus, officium civile); urbanus (res urbanae, mots. res bellicae, C.).
   2. b. i juridiken = som rörer enskildes rättigheter: civilis (jus; controversia); privatus (causa); mots. till civilis och privatus i denna mening är publicus = hvad som är af statsrättslig l. kriminal natur.
2. 2. om personer och hvad dem tillhör: c. person togatus (i. e. c. romersk medborgare); c-a personer i allm.: urbani; pagani; urbana multitudo; populus, i mots. till milites; c. embetsman magistratus (urbanus); qui togatus rei publicae praeest, rem publicam gerit; qui domi rempublicam gerit.

Civilisation: cultus humanus et civilis; humanitas; vita humana, humanior, exculta, humanitate perpolita; eruditio; c-ens framsteg progressus l. incrementa humanitatis (persequi skildra); den grekiska c-en, vår tids c. artes Graecae; cultus vitae, qualis Graecorum proprius fuit; hic noster cultus vitae; stå högt i c. humanissimum, humanitate perpolitum, perfectum esse; stå lågt i c. inhumanum, rudem, impolitum esse (jfr Bildning, Hyfsning).

Civilisera: ad humanum cultum civilemque deducere; mansuefacere, excolere (Tusc. I. § 62); (ex agresti vita) ad humanitatem mitigare (C.); erudire; c-dt folk, samhälle, tidehvarf gens, civitas humana, humanitate exculta; tempora erudita (C.); jfr Bilda, Bildad, från hvilka ord civilisera och civiliserad skilja sig så, att de förra mera hafva afseende på den enskilda menniskans intellektuella odling, de senare mera afse social hyfsning samt ordning och humanitet i samfundsförhållanden.

Civilrätt: jus civile l. privatum.

Cylinder: cylindrus.

Cylinderformig: teres.

Cymbal: cymbălum; aes, aera acuta (klingande kopparstycken, som slogos mot hvarandra, pulsabantur, geminabantur, Hor. Carm. I. 15).

Cypress: cupressus, (cyparissus, poet.); cypress- i sammansättningar: cypressĭnus.

Cypresskog: cupressetum.

Czar (= Caesar): imperator Russorum.

D

Daddel (Dadel): palma, palmula.

Daddelträd: palma.

Dag:

1. 1. i motsats till natt, den ljuse delen af dygnet: dies; lux, lumen (poet.); d. och natt (oafbrutet) dies et l. ac noctes; dies noctesque; (noctes atque dies, Lucr.; noctesque diesque, Enn.); diem noctemque, diem et l. ac noctem = ett dygn, hela dygnet (L. XXII. 1. 20); die et nocte (= på ett dygn, t. ex. concoquere – smälta – cibum, C. de Nat. Deor. II. 9. 24); om d-n interdiu (luce, diu, poet.); die; de die; förvandla (göra) d. i (till) natt tempora lucis noctisque pervertere (solem nec occidentem videre neque orientem, C. de Fin. II. § 23); en sommar-, vinterdag, kort, lång d. dies aestivus, solstitialis (midsommars-), longissimus; dies hibernus, brumalis, brevissimus; d-n randas, gryr (bräcker), det blifwer da?. dilucescit, illucescit (dies); dies esse incipit; (dies coepit, Sa.); det är d. lucet; dies est; det är långt, högt på d-n multus (äfven multa) jam dies est; midt på ljuse d-n luce (in foro saltare); in sole (lucernam adhibere nihil interest); medio sole, Phaedr.; till långt, högt upp på d-n ad multum diem (C.); så dags (jfr Dags), vid den tiden på d-n id temporis; eā horā; sent på d-n sero diei (T.); vesperascente, inclinato (Pn. ep.) die; till sent på d-n, det var sent på d-n in serum; serum diei erat (L.); medan d-n är dum lucet –; d-n lider dies vergit; sol inclinat; (dies) vesperascit; d-n går till ända dies componitur, conditur; det är ännu d. multus jam (adhuc, T.) dies est; i morgon är åter en d. nondum omnium dierum sol occidit (L.); dags- i sammansättningar (i denna mening) diurnus (diurnus et nocturnus labor).
2. 2. = dagsljus, dagens ljus, dager:
   1. a. i eg. uttryck: lux, lumen; före d-ns inbrott ante lucem; d-n bräcker lux oritur; d-n faller på ngt collustratur, illustratur alqd (sole); (stiga upp) med d-n cum prima luce (C.), cum die, Ov.; d-n öfverraskade oss lux nos oppressit (C.); d-n faller från en sida locus habet, capit solem a sinistra, a dextra; admittit, recipit solem orientem, occidentem, meridianum; det finnes här ingen d., här är aldrig d. hic locus diem non sentit (Pn. ep. II. 17. 22); nox perpetua est; här är stark d. plurimo sole perfunditur locus (ibdm V. 6. 24); d-n tränger in genom fönstren lux per fenestras infunditur (jam clarum mane fenestras intrat, Ps. Sat. III. 1); ställa en tafla i riktig d. in bono lumine collocare tabulam (C.); [haec (pictura) amat obscurum, volet haec sub luce videri, Hor.]; skymma bort, undan d-n officere lumini, luminibus; ligga, gå upp i d-n (i. e. under bar himmel, om en metallådra) sub divo esse; patere; per apertum dirigi, patere; träda fram i d-n in lucem prodire; draga fram i d-n sub lucem, in apricum proferre (quidquid sub terra est, in apricum profert aetas, Hor.), protrahere; aperire.
   2. b. i oeg. uttryck: se d-n l. d-ns ljus (= födas) in lucem (hujus vitae) edi, suscipi; ligga för en d., i öppen d. patere, apparere, manifestum, apertum, in medio positum l. situm, ante oculos positum esse, (med ack. och inf. och med substantivt subjekt; jfr C. in Cat. I. 1); liquere; (non posse dubitari, quin –); komma i d-n patefieri, comperiri, aperiri; bringa, lägga i d-n (= röja, upptäcka) patefacere, illustrare, aperire; proferre (in lucem); lägga i d-n = framställa, utreda, bevisa: exponere; expedire; quid in quaque re verum sit, eruere, elicere, docere, planum facere; = visa en egenskap: praestare (virtutem); uti (fortitudine); declarare (studium bellicae gloriae); ostendere (se paratum esse sin beredvillighet); ställa ngt i dess rätte d. illustrare alqd; ostendere, docere, quale quid re vera sit; låta träda fram i d-n in lucem proferre (illa commentatio inclusa in veritatis lucem – i det verkliga lifvets – proferenda est, C. de Or. I. § 157); klart som d-n luce, sole clarius, illustrius (de Fin. I. § 71); vacker som en d. sidere pulcrior (Hor.); – jag ser ingen d. i detta mihi tenebrae sunt (C.); aqua haeret; ista expedire non possum; spes nulla est.
3. 3. dag, utan motsats till natt, liksom representerande hela dygnet:
   1. a. eg. och i allm.: dies; d-ns (= dygnets) stunder l. tider tempora diei; horae; denne d-n hic dies; den (förflutne l. kommande) d-n ille dies; ett par d-r unus alterve dies; en tid af 2, 3, 4 dagar biduum, triduum, quatriduum; föregående d. hesternus, pristinus dies; d-n efter pridie, postridie (äfven prepositioner med ackus.); (på) följande d-n postero die; (till) följande d-n in posterum diem (invitare, de Off. III. § 58); för tre d-r sedan ante hos tres dies; (nudius tertius); om tre d-r post tres dies; tre d-r derefter tribus diebus post; här om d-n his diebus; in his paucis diebus (C. de Or. III. 168); d. från d. diem ex die; två gånger om d-n bis in die; hvar d. omnis dies; ss. tidsbestämning på frågan: när?: quotidie; för, med hvar d. in dies crescere; lefva så som hvarje dag vore den siste ita vivere, tanquam omnis dies supremus diluxerit l. futurus sit (efter Hor. Ep. I. 4); på utsatt d. praestituta die, certa l. certo die; en glad d. dies laetus (candidus; fulsere vere candidi tibi soles, Catl.); en sorglig d. dies tristis, ater; detta är den gladaste d-n i mitt lif hunc diem omnium laetissimum video; göra sig en glad d. (relaxare animum et) dare se jucunditati (C. de Off. I. § 122); genio indulgere; d-r komma, gå dies oriuntur, veniunt, cedunt; en af d-ne his (paucis) diebus.
   2. b. i helsningar: god d. salve, salveto, salvete; helsa god d. på ngn o. d. jubere alqm salvere; salutem dicere alicui; salutare alqm. – oeg. = gifva ngn en god d. missum facere alqm, alqd; omittere, negligere.
   3. c. pregnant = bestämd dag: betala på d-n in diem solvere; komma på d-n ad diem venire; diem obire, servare.
   4. d. pregnant om den innevarande dagen l. tiden (nu l. i annan tidrymd): i dag hodie; hit till dags adhuc, ad hoc tempus, ad hanc aetatem; (lefva) för d-n, taga d-n sådan som han är in diem vivere (dona praesentis cape laetus horae, Hor.); hafva d-n (jouren) in statione esse; det är nu din d. tuum hoc tempus est; d-ns fröjder, meningar, strider praesentes voluptates; hujus aetatis l. seculi, horum temporum opiniones, certamina; hae, quae nunc feruntur, opiniones, vigent certamina; frihet är d-ns lösen nostrorum hominum mos inflammatus est cupiditate libertatis (C. de Off. I. 64); nostri homines ad libertatem feruntur omni impetu; för d-n = i dag, för närvarande in praesentiă; hodie; i sammansättningar: dags- = för dagen: diurnus (t. ex. cibus, stipendium); dagens = den innevarande d-ns: hodiernus (h. consultatio).
   5. e. en d. = en gång: aliquando.
   6. f. ngns (lefnads) dag: vitae tempus (longum, breve); aetas; hans lefnads d. blef kort breve ei vitae tempus datum est; min lefnads d. är liden mihi aetas acta est (nobis – occidit brevis lux, Catullus).
   7. g. ngns dagar = ngns tid, ålder, lif: tempora, aetas (vita – det första ordet mera med afseende på tidens – tidehvarfvets – karakter, de senare med hänsyn till den enskildes lefnadstid); våra d-r haec tempora; nostra tempora; haec nostra aetas; i våra d-r nostrā memoriā; i Carl 12-s d-r Caroli XII:mi aetate l. temporibus; regnante Carolo XII:mo; i de grekiska republikernas d-r florente in Graecia libertate; aldrig mer i mina d-r nunquam, dum (mihi) suppetet vita; i mina unge d-r me adolescente l. puero l. i andre kasus, der satsens sammanhang det fordrar, t. ex. adolescens studiis multum temporis tribui; på hans gamle d-r extrema aetate, in senectute; huic seni l. jam in aetate provecto accidit, ut lumina oculorum amitteret; lefva sina d-r i ro tranquillo, in otio aetatem agere, degere, transigere; hafva l. lefva gode d-r commode, jucunde vivere; secundis rebus frui; hans d-r, hans glade d-r voro korta breve illi aetatis tempus datum est; (optima quaeque dies – prima fugit, Vg.); brevi usus est prosperitate; hans d-r äro räknade de illo quidem actum est; ad finem aetatis pervenit; sluta sina d-r diem obire supremum; mori; e vita discedere, excedere; taga af daga interimere, interficere alqm; morte afficere alqm.

Dagakarl: mercennarius.

Dagas: dilucescere, illucescere (med l. utan dies ss. subjekt); oritur, exoritur (oboritur) sol, lux; det börjar d. för någon (efter många vedervärdigheter): lux, spes, affulget (L.), ostenditur (C.) alicui; ex diuturna perturbatione (nocte) tanquam ad aspiciendam lucem revocatus est (C. Brut. § 12); den dagen d. aldrig ille dies nunquam exorietur.

Dagblad: acta diurna; diurna actorum scriptura.

Dagbok: diarium (Gell.); ephemeris.

Dagbräckning: diluculum; prima lux; primus ortus lucis l. diei.

Dagdrifvare: cessator; nebulo; (nugator); homo otiosus, iners.

Dagdrifveri: cessatio; desidiosum l. ignavum otium.

Dager (pl. dagrar i bet. 2 b):

1. 1. = dagsljus: lux; dies: det är full d. lucet; clarus l. clara dies est; det är blott half d. dies dubius est, Pn. ep.; före d. ante lucem; det blir d. dilucescit, illucescit (se vidare Dag 1. 2).
2. 2. = belysning, hvari ngt ses:
   1. a. i allm.: lux, lumen; ställa en tafla i god d. tabulam in bono lumine collocare.
   2. b. dager, dagrar på en målning: fördela skuggor och dagrar umbras et lumina disponere.
   3. c. bildl.: ställa ngt i dess rätte d. illustrare; quale alqd re vera sit, ostendere; – en tafla af idel dagrar merae laudes; hafva blott dagrar för en sak omni laude cumulare alqd; nihil invenire, quod reprehendat.

I. Dagg: rudens, lorum (quo vapulant nautae).

II. Dagg: ros; d. faller rorat.

Dagga, v. tr.: loro caedere.

Dagga, v. intr.: rorare; irrorare.

Daggfall: roratio.

Daggig: roratus; roscidus; rorulentus.

Daggmask: lumbrīcus.

Dagjemning: aequinoctium.

Dagningslinie: *circulus aequinoctialis.

Daglig (Dagelig): som sker, fås o. s. v. hvar dag quotidianus (mera sällan diurnus = för dagen); i d-a lifvet in vita quotidiana; d-a talet sermo quotidianus, (familiaris); en d. gäst certus conviva (Hor.); d-t rum atrium; d-a bekymmer curae quotidianae (assiduae); d-t bröd victus quotidianus.

Dagligen, Dagligdags: quotidie; = med l. för hvar dag: in dies.

Dagning: diluculum; crepusculum, Pt.; före d-n ante lucem; i d-n (cum) prima luce; primo diluculo; albente caelo (Cs. b. C. I. cap. 68); primo mane.

Dags, gen. sing. af dag, i nu varande språkbruk blott förekommande (ss. tids- l. partitiv kasus) adverbielt: huru dags? quā horā? quotā h.?; huru d. är det quota est hora?, quod diei tempus est?; så d. id temporis; eā horā; eo tempore diei; du kommer så d. sero venis; tu vero tempore venis (iron.); det är nu så d. serum est; det är nu så d. att spara sera est parsimonia (in fundo).

Dagsarbete: opus, officium diurnum (= det hvarpå man arbetar l. arbetat); opera diurna, labor diurnus (det arbete, som göres l. nedlägges); pensum; han har fulländat sitt d. opus diurnum exegit, opere perfunctus est; pensum absolvit, confecit.

Dagsbörda: onus diurni officii l. laboris.

Dagsled se Dagsresa.

Dagsljus: lux; dies; vid d. luce; – i oeg. uttryck: se d-t in lucem edi; om böcker: edi, emitti; sky d-t lucem odisse, fugere; bringa, komma i d-t in lucem proferre, proferri; patefacere, patefieri (se Dag 2 b).

Dagsmarsch: iter diurnum.

Dagsmidja (Dagmeja): vis meridiani solis (ad nives dissolvendas).

Dagspenning: merces diurna.

Dagsregn: pluvia unius diei continua.

Dagsresa: en d. iter unius diei; två, tre o. s. v. d-r iter bidui, tridui; befinna sig på två d-rs afstånd duorum dierum spatio abesse.

Dagsverkare: operarius; mercennarius; opera (vanl. i plur.), C. ad Att. IV. 3.

Dagsverke: opera (Varr.; operae sexaginta, id est menses duo, Col.); i senare latin om dagsverke, hvartill underlydande är förbunden (”opera fundi domino debita”): angaria (Jct.; enl. Suidas ett persiskt ord); göra d. operam facere; angariam praestare, exhibere; fri från d. immunis angariae.

Dagtinga:

1. 1. eg.: de deditione cum hoste pacisci; de condicionibus urbis dedendae agere; ad pactionem venire; (pactionem cum hoste facere, per pactionem arma tradere; deditionem facere, kapitulera).
2. 2. oeg.: d. med sin pligt, sitt samvete: officium defugere; quaerere latebram (perjurio; quominus praestet officium; motsatsen är den obetingade pligtuppfyllelsen, hvilken gifver sig på nåd och onåd – sine pactione).

Dagtingan: pactio (facere p-m; sine p-ne arma tradere, in fidem hostis se tradere); compositio (sluten, ingången d.; per compositionem servare – skona – alqm); hålla d. stare pactione, pacto, condicionibus.

Dagtraktamente: diarium; (cibus diurnus); d. under resa viaticum.

Dagvatten: (vatten, som ofvanifrån nedtränger i en grufva): aquae subdiales (Lindf.).

Dagöppning: puteus (fossae, fodinae – i grufva).

Daktyl: dacty̆lus (grek. = finger), versfot, hvilken – liksom en finger – har två korta och en lång del (stafvelse).

Daktylisk: dactylĭcus.

Dal: vallis; convallis (af berg sluten); en djup d. cava, alta vallis; undangömd d. vallis reducta; i d-ns djup in ima valle; slingrande d. curva vallis.

Daler: *thalĕrus l. thaler.

Dalgång: convallis.

Dalk: callus, callum.

Dalkig: callosus.

Dallra: vibrare, coruscare; tremere, agitari (leniter).

Dallring: vibratio, coruscatio; tremor.

Dam, n.: pulvis; pulvisculus.

Dam, m.:

1. 1. = fördämning: moles (opposita fluctibus, C. de Off. II. § 2); agger (aggeribus ruptis exit amnis, Vg.); sätta en d. mot lyxen, förderfvet o. s. v. (pullulantem) luxuriam reprimere (N. Cato c. 2), coercere (profusas cupidines; jfr C. de Or. I. 1. 3. hoc tempus omne post consulatum objecimus iis fluctibus, qui per nos a communi peste depulsi in nosmet ipsos redundarunt); med annan bild: frena injicere.
2. 2. = sump, fiskdam: stagnum (sump); lacus (vattenreservoar, fontän); piscina (fiskdam, vattningsdam, badbassin); vivarium (fiskdam).

Dam, f.: matrona (blott om gifta damer); femina, mulier, virgo nobilis l. primaria; – spela d. ungef. duodecim scriptis ludere.

Damaskenerstål: opus damascenum.

Damasker: tibialia exteriora (ytterstrumpor).

Damaskera: more damasceno fabricare, i. e. fere: ferro aurum aut argentum circumdare, inserere (inlägga stål med figurer i silfver l. guld); ferrum auro distinguere; ferro (i jernet) inurere (inetsa) figuras.

Damast: vestis (stragulum, pannus) scutulata, figurata (eg. = vestis damascena, pannus d.).

Dambricka: calculus.

Dambräde: alveus.

Damlucka: obex.

Damma:

1. 1. intr. = upprifva, kringsprida dam: pulverem excitare, movere; det d-r (t. ex. på vägen) pulvis excitatur, volitat.
2. 2. tr.:
   1. a. damma och d. af: tergere; abstergere; pulverem excutere ex re, rei.
   2. b. d. ned: pulverare (Pt., Pn.); pulvere foedare, opplere.

Dammig: pulverulentus; pulvereus (poet.); pulvere oppletus, foedatus.

Dammoln: nubes pulveris.

Damqvast: scopae.

Damspel: ungef. ludus duodecim scriptorum.

Damviska: scopula; peniculus.

Dana: (ett mindre vanligt synonym till bilda, se detta):

1. 1. oftast om naturen ss. subjekt l. agent med afseende på menniskans andliga utrustning: fingere, conformare, informare; af naturen d-d till talare ad dicendum a natura fictus, factus, instructus; ad dicendum natus; ett väl d-dt sinne animus a natura bene informatus.
2. 2. mera sällan = bilda medels konst, undervisning: af natur och konst d-d till talare ad dicendum et natura (fictus) et doctrina instructus, institutus; d. nya ord verba fingere, novare; d. ord medels härledning l. sammansättning verba declinare; componere, jungere; väl d-de verser versus bene facti, elegantes; väl d-de perioder rotundae, bene structae, finitae verborum comprehensiones (se Afrunda); (d. förståndet, hjertat ingenium animum ad humanitatem fingere, informare; excolere).

Danaarf: hereditas vacua l. caduca; caducum (i. e. ejus bona, qui sine heredibus decessit); d. tillfaller kronan h. caduca aerario cedit.

Danande, Daning = Bildning, se detta ord och Dana.

Dank, m.: cereus; candela (strictior).

Dank i uttrycket slå dank: cessare; torpere; otium ignaviā consumere; nihil agere.

Danneman: eg. = dugande, hedervärd man: vir fortis (i bet. kraftig), probus, frugi, honestus; i vår tids språkbruk blott om landtmän: bonus agricola l. colonus, paterfamilias (jfr majores nostri ita laudare solebant – bonum agricolam, bonum colonum d. v. s. den, om hvilken de ville yttra sig berömmande, nämnde de en god agricola l. colonus, Cato; C. pro S. Roscio Amerino § 47 ff.).

Danneqvinna: bona, honesta materfamilias, colona.

Dans: saltatio (dansande, solodans, vanl. om mimisk, lättfärdig dans – lasciva, indecora – multarum deliciarum comes ultima, C. pro Mur. § 13; dock äfven om dans i allm. Qu. I. 11. § 18); motus (d. ss. konststycke, om scenisk, mimisk d., C. de Off. I. § 130; L. VII. 2; Hor. III. 6. 21); chorea (kordans vid fester; äfven ringdans, sällskapsdans: nec dulces amores sperne, puer, neque tu chorēas, Hor.; jfr chorĕa, Tib. I. 3. 58 ff.); tripudium, saltatus om religiös festdans, sådan som Saliorum och fratrum Arvalium; svänga om i (mimisk) d. orbem saltatorium versare, C.

Dansa: saltare (jfr Dans, saltatio), moveri, motus dare (L.; allt i synn. om mimiske dansar; moveri om kordans: festis matrona moveri jussa diebus, Hor. A. P. 232); ludere (om dans i korus – Hor. II. 12. 19; Tib. I. 3. 64); choris ferre pedem, chorēas plaudere pedibus, pede alterno terram quatere; ter pulsare, pellere terram (Hor., Vg.); tripudiare (om religiös dans); lära att d. discere saltare; kunna d. scire s.; saltandi peritum esse; d. efter musik ad cantum, ad modos fidicinis, tibicinis o. d.; d. i takt ad numerum saltare; – d. på lina per funem extentum ire (Hor.); d. efter ngns pipa ad alicujus nutum (voluntatem, arbitrium) se convertere, (fingere, accommodare totum, praesto esse); d. på rosor in rosa vivere; deliciis affluere, circumfluere; – bordet d-r = skakas, darrar quatitur, tremit; rutorna d-de ut excutiebantur.

Dansande, partic.: en d. skara chorus; chorus saltantium, ludentium.

Dansande, n.: saltatio (se Dans).

Dansare: saltator.

Danserska: saltatrix, saltatricula.

Dansgille: conventus hominum saltantium.

Dansmästare: palaestricus, (palaestricorum nomen est iis, a quibus gestus motusque formantur et cet., Qu. I. 11. § 16); saltandi magister.

Dansplan, Dansplats: area.

Dansskola: ludus saltatorius.

Danssteg: motus palaestricus.

Dansvän: saltandi cupidus.

Darra: tremere; (pavere, horrere, bäfva, skälfva, rysa); börja d. contremiscere, exhorrescere; jorden d-r terra tremit, movetur; d. af köld tremere (sapiens, si algebis, tremes, C.), horrere; (af fruktan) för ngt tremere, horrere alqd; d. på handen, på målet o. d. manu, voce, toto corpore, omnibus artubus tremere; darrande: tremens, tremebundus, tremulus.

Darrhändt: tremulis manibus (homo), minus firmis manibus,

Darrhändthet: tremor manuum.

Darrning: tremor (horror, pavor rysning, skälfva, bäfvan).

Darrål: *gymnotus electricus.

Dart: pugio.

Dask: (synon. smäll, ris) plagae (leviores); verbera; få d. plagas accipere.

Daska: (palmā) pulsare; ferulā caedere (risa).

Dat = bragd, bedrift: facinus, res gesta (förekommer blott i pluralis och i sammansättningar: hjeltedat o. d.).

Datera: diem ascribere in literis, in epistola (C.); romarne plägade i slutet af sina bref ascribere, när brefvet var lemnadt åt brefbudet (data tabellario), och från hvilket ställe, uttryckt med blotta abl. (vid stads- l. önamn) l. ab, ex med abl., ss. dare epistolam die alqo ex loco; t. ex. brefvet är dateradt Cyprus, Crommyuacris den 13 Juni (in epistola ascriptum est) data Idibus Juniis Cypro, a Crommyuacride, C. Epist. ad Div. XII. 13 i slutet; vanligen är vid tids- och ortsbestämningen data ej tillsatt, t. ex. XVII. Kal. Apr. Cordubā; III. Nonas Maji, ex castris, Dertonā, ibdm X. 31; XI. 10.

Datera sig: = förskrifva sig från en tid ductum esse a tempore alqo.

Datering:

1. 1. i abstr. men.: ascriptio diei (et loci, unde data est epistola).
2. 2. konkret = den gjorda påteckningen af tid och ort: ascriptus dies (et locus).

Dativus l. Dativ: casus dandi l. dativus; casus tertius.

Dato se Datum.

Datt i uttrycket ditt och datt = det och detta: tala om ditt och d. de variis rebus loqui; dicenda tacenda loqui.

Datum, plur. Data; i sing. säges äfven med preposition Dato (abl. af datum; i italienskan har ordet sin latinske form data; se Datera):

1. 1. eg.: dies ascriptus in epistola l. in literis; tillsätta d. ascribere diem (et locum, unde data est epistola); afskicka ett bref utan d. diem non ascribere, sine diei nota (l. ascriptione) epistolam dare; bref af nyare, färskt d. literae post data; recens l. nuper datae; af gammalt, äldre d. literae dudum, ante datae, antiquiores; hvad d. har brefvet? quo die data est?
2. 2. i allm. = den innevarande dagen: till dato ad hunc diem; hvilket d. är det l. hafva vi i dag qui dies est l. numeratur hodie?

Datum, i synn. plur. Data = loci, signa, argumenta, facta; res, personae, negotio adjunctae l. attributae, ex quibus capitur conjectura = gifna omständigheter, på hvilka en slutsats grundas; jfr C. de Inv. I. § 38; II. § 16 ff.

Debatt (= diskussion i en beslutande församling): disceptatio (forenses disceptationes judiciorum aut deliberationum, in senatu aut contione – C. de Or. I. § 22).

Debattera: disceptare.

Debet: debitum; id quod debetur alicui; (id quod) acceptum (est); (räkning öfver) debet och kredit ratio expensi (kredit) et accepti l. expensorum et acceptorum; debet och kredit gå ihop ratio apparet (Pt.), constat; uppföra ngt i debet (= ss. emottaget) alqd alicui acceptum referre.

Debitera: d. ngn för ngt alqd alicui expensum referre.

Debitor: debitor; se Gäldenär, Låntagare.

Debut: rudimentum, tirocinium; göra sin d. ponere tirocinium l. rudimentum.

Debutera: (primum) ad scenam venire, prodire; primum in scena agere; – d. ss. talare primum ad populum prodire; d. ss. författare primum populo, in vulgus edere alqd, lectori se tradere (Hor.), (ex domestica exercitatione in scenam prodire; commentationem inclusam in veritatis lucem proferre, C. de Or. I. § 157); i allm. rudimentum, tirocinium ponere.

December: mensis december; december.

Dechiffrera: notas clandestinas explicare.

Decidera = Afgöra.

Dedicera: librum mittere ad alqm (C.); dicare, dedicare alicui (Pn., Qu.).

Dedikation: *dedicatio.

Deducera: repetere (alte, altius; natura juris est ab hominis repetenda natura); d., att – argumentis (alte repetitis) docere, probare; rationes explicare, exponere, cur –.

Deduktion: argumentorum series; probatio; argumentatio.

Defekt: mancus; imperfectus; (inchoatus); mutilus, mutilatus.

Defensiv: d-t förbund = Försvarsförbund.

Defilera: longo (porrecto) agmine incedere; d. förbi traduci (longo agmine).

Definiera: definire (vim verbi; verbum; rem, C. de Fin. II. § 4); vim verbi definitione declarare, interpretari, circumscribere, patefacere (C.); d. pligten, njutningen definire, quid sit officium, quid sit voluptas (C. de Off. I. c. 3; de Fin. II. § 5); quid quidque sit, constituere (de Or. I. § 210), aperire (de Fin. II. § 5); d. ngt med ngt definire, dicere alqd esse alqd (finem definiebas id esse, quo referrentur omnia, l. c.); sic definire, ut sit – (sic definitur a Stoicis, ut sit modestia scientia rerum – suo loco collocandarum, de Off. I. § 142); (äfven med två ackusativer t. ex.: ordinem sic definiunt compositionem rerum aptis et accommodatis locis, C. de Off. l. c.); jfr för öfrigt Bestämma.

Definition: definitio; finis, finitio; descriptio (C.).

Definitiv: certus; definitus.

Deg: massa.

Degel: (smältdegel): catīnus (Pn.).

Degradera: loco movere.

Deja: villica.

Dejelig: formosus; venustus.

Dekad: decuria.

Deklamation:

1. 1. högtidlig uppläsning af ngt: recitatio, pronuntiatio.
2. 2. = ifrigt, högstämdt tal, ifrig utlåtelse, fras (äfven i plur.): proclamatio, reclamatio; contentio; tragoediae (neque vero istis tragoediis tuis – perturbor, C. de Or. I. § 219).

Deklamera:

1. 1. = konstmessigt, högtidligt uppläsa: recitare; pronuntiare.
2. 2. i hög ton, ifrigt tala (ifra) mot ngt: declamitare, proclamare, reclamare in alqd; acriter loqui contra alqd; tragoedias agere.
3. 3. (= öfva sig i att hålla tal: declamare).

Deklinera, v. intr.: (= afvika; försämras): declinare; in pejus ruere; labi.

Deklinera, v. tr.: (= böja ett nomen): declinare; flectere, inflectere (Varr.).

Dekokt: decoctum.

Dekoration: ornatus (C. de Or. III. § 96; o. scaenae forique, C.).

Dekorera: ornare.

Dekret: decretum.

Del:

1. I. del af ngt: i allm.: pars; – membrum (= lem af ett organiskt l. systematiskt helt: m. philosophiae, domus); d. af en bok, ett literärt arbete: pars; volumen; locus = afdelning, stycke af ett system, en framställning (omnes philosophiae locos tractatos habere, C.); – d. af ngt, bestämdt af ett ordningsadjektiv (öfverste, förste o. dyl.) återgifves vanligen med ett adjektiv ss. attribut till det ord, som i svenskan står i partitivt förhållande, t. ex. summus, infimus mons öfverste, nederste d-n af berget; i siste d-n af boken in extremo libro; dock äfven: pars interior aedium l. domūs (mera sällan interiora domus, L.; ab ejus summo, Cs. b. G. VI. 26); en stor d., en god d. magna, bona pars; en liten d. (af en storhet) particula; af ett antal pauci; störste d-n major (då man tänker sig blott två delar), maxima pars; till en d. ex parte; till en stor d., till större, störste d-n magnam, maximam partem; magna parte, magna ex parte; en d. –, en annan d. pars – pars; till en d. – till en annan d. partim – partim; välja den bäste d-n meliora eligere; för ingen d. nullo modo; för all d. (i försäkringar, böner): quaeso: kom för all d. noli abesse, precor.
2. II. i vissa uttryck är del blott = någre, en mängd o. d.: en d. menniskor, en d. bildstoder nonnulli homines; aliquantum signorum; en hel d. = ganska månge, ganska mycket: plurimi; plurimum (plurimi cives; plurimum argenti).
3. III. ngns del = lott, andel: pars; pars rata; portio; dela i lika d-r in aequas partes (aequis partibus), aequaliter distribuere, dividere; för min d., för din o. s. v. del (der uttrycket bibehåller sin ursprungliga betydelse) pro mea, tua parte; pro virili (h. e. personlige) parte; – der uttrycket för min d. o. s. v. blott är = hvad mig angår, återgifves det med quidem l. blott derigenom att det ord, som det bestämmer, får en framstående plats i perioden, t. ex. jag för min d. föraktar dem ej, men alla de lärdaste göra det equidem non contemno, sed doctissimus quisque despicit (C.); ngt blifver ngn till d. alqd contingit, obtingit, cedit alicui.
4. IV. taga, få, gifva, hafva d. af l. i ngt:
   1. 1. i l. af saker, som egas: partem habere, in partem venire, participem esse, fieri (hafva, få del) alicujus rei, t. ex. praedae; communicare rem cum alqo (gifva d. i ngt).
   2. 2. af en underrättelse, en nyhet: communicare alqd cum alqo, certiorem facere alqm de re, alicujus rei (gifva d. af ngt); nuntiare alicui alqd; conferre alqd cum alqo (id.); få d. af ngt comperire alqd; certiorem fieri de re, rei.
   3. 3. taga, hafva d. (verksam d.) i ett företag, ett göromål: participem, socium, affinem esse alicujus rei; interesse (sermoni; rebus publicis et privatis); partiri, communicare (curas, officia); attingere alqd; icke taga d. i ngt abstinere alqa re; non immisceri (certaminibus); expertem esse alicujus rei; – hafva d. i ett brott culpae alicujus, sceleri affinem esse.
   4. 4. med hjertat taga d. i ngt: moveri alqa re; angi, dolere incommodis, gaudere, laetari bonis, commodis alicujus; dolere vicem alicujus (taga d. i ngns öde); dolere dolore alicujus (Vg.); communes ducere res et secundas et adversas (omnem fortunam) alicujus; taga en liflig d. i allt hvad som rörer ens medmenniskor nihil humani a se alienum putare.

Dela:

1. 1. d. i delar: dividere (så väl = stycka, skifta, som indela: alqd medium – midt itu, genus in species); distribuere (in tres partes alqd; populum in tribus); partiri (copias; genus in species); secare (in frusta alqd; causas in genera); diducere (= föra åtskils: crura; copias); – vara d-d i partier, i två läger o. d. in partes divisum esse (Cs. b. G. VI. 11), discessisse (jfr Dela sig); studiis, opinionibus dissidēre; hit hör uttrycket: meningarna äro d-de om den saken dissentiunt (homines), discrepant de ea re, de ea re non satis constat (discrepat, L.) inter homines.
2. 2. d. (fördela) ngt på någre, d. (ut) åt någre:
   1. a. i allm.: dividere, partiri, distribuere in (på) aliquos; alqd viritim civibus dividere, aequaliter distribuere per (bland) populum, per (på) oppida.
   2. b. d. sin tid, sin verksamhet mellan l. på flera föremål: in (plura studia) industriam distrahere; (inter remp. et philosophiam) tempus, operam dividere (et reip. et philosophiae tempus et operam tribuere; quod reip. superfuit, philosophiae tribuere; multis, pluribus negotiis distrahi, distringi, simul occupari); d. sitt hjerta mellan, sitt intresse åt flera föremål studio, cupiditate in diversas partes (utroque) trahi, animum (inter –) ancipitem gerere (hafva sitt hjerta deladt mellan – inter Fidenatem Romanamque rem, L. I. 28 § 9).
3. 3. d. ngt med ngn l. sinsemellan:
   1. a. = skifta, taga hvar sin del: dividere (regnum; praedam cum alqo, inter se); partiri (bona cum alqo).
   2. b. = med ngn l. sinsemellan gemensamt ega l. njuta: communicare, så väl = d. med sig (alqd cum alqo), som = deltaga i ngns t. ex. pericula (amicitia facit adversas res partiens communicansque leviores, C. de Am. § 22), och äfven = med hvarandra d. ngt, hafva ngt gemensamt, t. ex. laudem; – in partem rei vocare alqm, impertire alicui alqd l. alqm alqa re = d. med sig ngt l. af ngt åt ngn; – commune inter se l. cum alqo habere alqd (commune est alicui alqd cum alqo); consortem, socium esse alicujus rei, in alqa re (gloriosi laboris; in republica tuenda); ”vi delte sorg, vi delte fröjd” nobis et laeta et tristia communia fuere (jfr C. de Am. § 103); d. ljuft och ledt nec bonum nec malum segregatum habere ab alqo; d. ngns bädd tori alicujus consortem esse; jag d-r hans åsigt ei assentior; jag d-r dina bekymmer iisdem rebus, quibus tu, vehementer moveor, angor, doleo; jag d-r dina farhågor in eodem ego, ac tu, timore versor.

Dela sig:

1. 1. i allm.: discedere (terra; homines in partes); dividi, scindi (flumen in duas partes aequaliter dividitur, scinditur, C.; scinditur in – partes – vulgus, Vg.); se dividere (via, Vg.).
2. 2. om person: d. sig (sin tid, verksamhet) på flera föremål: multis studiis distrahi, distringi; in plures res, in plura studia industriam distrahere.

Delad: d-de meningar se Dela 1; d-dt hjerta se Dela 2.

Delaktig:

1. 1. d. af ngt: particeps, consors, non expers, non immunis alicujus rei; vara, blifva d. participem et cet. esse l. fieri, partem habere, in partem venire alicujus rei; göra ngn d. af ngt communicare alqd cum alqo, (participare alqd cum alqo, L.; alqm rei, re, Pt., Lucr.); in partem rei vocare alqm; participem facere rei; impertire alicui alqd, alqm alqa re.
2. 2. d. i ngt: particeps rei alicujus; affinis rei alicujus l. alicui; socius (culpae; conjurationis; interficiendi Caesaris); göra sig d. i ett brott societate sceleris, conscientia sceleris implicari.

Delaktighet: societas; oftast att återgifva med omskrifning: han beskylles för d. i mordet arguitur caedis l. caedi affinis fuisse o. d.

Delbar: dividuus; d. i det oändliga infinite dividuus.

Delbarhet: dividua rei natura.

Delegare: particeps, socius.

Delfin: delphinus.

Delikat:

1. 1. eg. = kräslig, läcker: delicatus.
2. 2. oeg.:
   1. a. om personer = finkänslig, grannlaga: religiosus; elegans; humanus; commodus.
   2. b. om saker = grannlaga, kinkig, ömtålig: lubricus, difficilis.

Delikatess:

1. 1. = läckerhet, i konkret men.: res delicata; pl. cupediae; deliciae.
2. 2. = finhet, finkänslighet i tänke- och handlingssätt: elegantia; humanitas.

Delinqvent: (= dömd brottsling, som skall undergå sitt straff): homo damnatus (rei capitalis).

Delning: partitio (praedae aequabilis; hereditatis); divisio (agrorum).

Delo: blott i uttrycken: ligga l. komma i d. = i tvist med ngn: contendere, litigare, rixari, simultatem exercere cum alqo; (lis, rixa, simultas orta est inter aliquos).

Dels:

1. 1. med bibehållande af sin eg. betydelse: till en del, endels: partim (amici p. me deseruerunt, p. prodiderunt, C.; – stundom kan dels återgifvas med substantivet pars: hans egendom är d. förlorad, d. bortskänkt bonorum pars donata, pars amissa est).
2. 2. synonym med antingen – eller, så väl – som; än – än; både – och; å ena sidan – å andra sidan: aut – aut; vel – vel; quum – tum l. tum – tum; et – et: (praetermittendae defensionis – plures solent esse causae. Nam aut simultates – suscipere nolunt, aut suis studiis occupationibusve impediuntur, C.; id et infinitum est et non necessarium; neque ego intelligo neque, si maxime intelligerem, digna essent vestra cognitione; admirari satis non possum vel hominis ipsius continentiam vel temporum disciplinam).

Deltaga = taga del i ngt, se Del IV. 3. 4.

Deltagande, adj.:

1. 1. = som är deltagare i ngt: particeps, socius; qui interest rei alicui.
2. 2. = som hyser deltagande för ngn: non inhumanus (Chremes non i. –, qui nihil humani a se alienum putat, C.); mollis; han visade sig mycket d. humanum et mollem (tenerum) se praebuit.

Deltagande, n.:

1. 1. faktiskt: societas (multi ejus demigrationis petebant societatem, N.); hans d. i dådet är ej bevisadt non satis constat, illum hujus facinoris participem, affinem fuisse.
2. 2. hjertats d. i ngt (med ngt): dolor (känsla, rörelse – signa doloris verbis, voce, vultu ostendisti, C. de Or. II. 190; jfr § 194, 195 ff.); med d. höra, läsa ngt: cum studio, studiose; (dicere alqd dolenter med känsla l. deltagande, C. de Or. II. § 211); hysa, känna d. för ngn moveri (casibus alicujus); dolere, angi, maerere (incommodis, malis); gaudere, laetari (bonis, commodis alicujus); betyga sitt d. i ngns förlust testificari, se desiderio alicujus moveri, perturbatum esse.

Deltagare: socius.

Delvis: ex parte (aut ex parte aut omnino, C. Tusc. I. 1. 1).

Demagog: popularis (id est assentator et levis civis, C.); homo factiosus et popularis; homo levis in ratione populari.

Demant: adămas; demanthård: adamantĭnus.

Demaskera: personam detrahere alicui; d. sig personam ponere.

Demokrat: (homo) popularis, plur. populares (alii populares, alii studiosi optimi cujusque videntur, pauci universorum, C.); studiosus l. amicus populi potentiae (N.); qui populi causam agit (id.); plebicola (ut p. videretur, libertinam duxit uxorem, C.).

Demokrati: civitas popularis (C.); popularis forma reipublicae; civitas, in qua penes populum est summa rerum.

Demokratisk: popularis (ratio p. d. politik; civitas p. d-t samhälle; forma reip. p. d. styrelseform, samhällsskick).

Demonstrera: = bevisa, i synnerhet om matematiska bevis: docere (mathematici non solent docere omnia, sed postulare, ut quaedam sibi concedantur, C.); explicare (rationem sententiae suae veteres non fere reddebant, nisi quid erat numeris aut descriptionibus explicandum, C. Tusc. I. § 38); demonstrare.

Den, det:

1. 1. demonstr.: iste; den här hic; den der ille; den och den, den eller den: ille aut ille, C. pro S. Roscio A. § 29; aliquis, C. de Or. II. § 142); quisque.
2. 2. determ. och i casus obliqui (samt öfver hufvud i neutr.) person.: is; – särskildt märkes:
   1. a. det determinativa den såsom korrelat till ett följande relativ lemnas ofta oöfversatt i latinet eller sättes efter relativsatsen: C. de Off. II. 78. 79.
   2. b. den har betydelsen sådan i uttrycket: vara den, som (med följande konjunktiv): non sumus ii, quorum vagetur animus errore.
   3. c. i uttryck sådana som: vara det, man synes vara o. d. måste determinativet och relativet rätta sig efter subjektets genus och numerus: non est is, qui videtur (esse).
   4. d. ofta lemnas ett personalt den, det oöfversatt: han anses vara lärd, men är det ej videtur neque est doctus; man afundas icke den åldren, utan gynnar den illi aetati non invidetur, sed favetur; det är en olycka för honom att han förlorat sin fader perincommode ei accidit, quod patrem adolescens amisit (magnum fecit damnum, quod –).

Denne, denna, detta: hic (med afs. på en tilltalad person); ille (icke egentl. motsvarande denne, men i lat. vanligt, der man i sv. ss. väl bekanta eller berömda omtalar i tid och rum aflägsna subjekt: Cicero denne store vältalare Cicero summus ille orator, vir ille eloquentissimus); detta tillfälle hoc tempus; denna tiden haec aetas; den 18:de dennes dies hujus mensis duodevicesimus; före (för) detta ante, antehac; långt för detta multo ante hoc tempus.

Dentist: dentium curator.

Departement: pars rerum (administrandarum), pars reipublicae; cura; förestå ett d. partem reip. curare, administrare.

Deponera = lägga, sätta i förvar hos ngn: deponere; committere.

Deputation: legatio; legati.

Deputerad: legatus.

Der, adv.:

1. a. (motsvarande det personala och determinativa is, den) ibi (der = på det stället); eā (= på den vägen, der fram); inde (= på den sidan – hinc militum, inde locorum asperitas); ett tonlöst der lemnas ofta i latin oöfversatt, t. ex. jag stod der och väntade i tre timmar astabam tres horas exspectans; der kan du gå och beklaga dig i nunc et querere.
2. b. (demonstrativt): istic (istac, istinc), påpekande en punkt ss. närvarande; illic (illac, illinc) der borta mots. till hic (et hic et illic); här och der, der och hvar passim; se der är, kommer han en ille l. illum (ellum); se der orsaken en causam (C.); se der hafva vi Crispinus igen ecce iterum Crispinus (Juv.).

Der, konj. = hvarest (i synnerhet ss. obestämdt relativ): ubi; quā (på den väg, i den rigtning, i hvilken); unde (på den sida o. d.): ubi amici, ibi opes (Qu.); – qua se clara per insertas fundebat luna fenestras, Vg.; – unde consilium afuit, culpa abest; unde jus stabat, (victoria data est).

Deraf = af det:

1. 1. uttryckande ursprung, orsak: inde; ex ea re; ex eo; d. blir en följd (i början af period) ex quo fit; d. blef intet res irrita facta est, ad irritum cecidit; d. kan ingen nytta hemtas inde nulla potest capi utilitas.
2. 2. uttryckande delning: ejus, ejus rei, t. ex. magna ejus pars.
3. 3. objektivt:
   1. a. vid nomina, t. ex. glömska deraf: ejus, (i början af period) cujus rei oblivio –; i känslan deraf hoc quum sentiret –.
   2. b. vid verb, som betyda höra, spörja o. dyl. = derom: de ea re nihil audivi, comperi, cognovi.

Deran = dertill, i uttrycket vara deran:

1. 1. han är, han skall, han måste d.: fungi re, ad rem aggredi, casum, necessitatem subire; nu skall han d. jam illius sors excidit l. cecidit (L.); han måste d., om han vill eller icke (faciat) necesse erit (ferenda erit necessitas), sive volet, sive nolet; (veniet tempus, sive properabis sive retractabis, C.); vi måste alla d. unius cujusque aliquando sors exitura est (debemur morti nos nostraque, Hor.).
2. 2. han är illa d.: cum eo male, incommode actum est; in periculo, in discrimine versatur; undique tenetur periculis (o. s. v.), premitur difficultatibus.

Derefter:

1. 1. i fråga om tid:
   1. a. med bestämning (huru långt efter): post: tribus annis post, non multo post.
   2. b. utan sådan bestämning: post, postea, (postmodum); inde; deinde; deinceps (dernäst); tum, mox (ett sådant derefter motsvaras af ett föregående primo i början, först: primo – post, C. de Or. I. § 14; primo – deinde, C. de Fin. I. § 14; primo – mox, L.).
2. 2. om ordningsföljd i allm., särsk. i indelningar: deinde, deinceps, tum, post (motsvarade af ett föregående primum: primum est de honesto, tum de utili, post de comparatione eorum disserendum, C.).
3. 3. objektivt i uttryck sådana som sträcka sig, fara efter ngt: appetere, expetere, captare, sitire alqd.
4. 4. utmärkande måttstock, förhållande: ad, pro l. dyl., t. ex.: han hörde sin faders ord, men utan att rätta sig d. patris monita audivit, neque secutus est; rätta dig d. fac ut praeceptis pareas, ut jussa facias; – hit hör uttrycket: det går l. det är derefter = i samma mon (i proportion), ss. man af den handlandes förmåga l. omständigheternas beskaffenhet i allm. kan vänta (pro hominis facultate, moribus et cet. evenit res et cet.): varan är god, men så kostar den d. bona merx est, sed perinde constabit; det var också en sång d. dignus erat cantore cantus; insciti cantoris cantus inscitus; han blef också en konung d. dignitas non mutavit mores; virum secuti, quos privatus habuerat, etiam regnantem mores sunt (efter L. I. 35. 6); djuret lefver för intet, men det lefwer da?. brutae, ut gratis, sic male vivunt.

Deremot:

1. 1. adv. = mot det:
   1. a. utmärkande motsats, gensägelse: contra; contra ea: ingen sade d. nemo contra dicebat; jag har intet d. nihil contra dico, nihil impedio; han satte sig d. obstitit (ne res perficeretur); det finnes intet hjelpmedel d. nullum est (ejus rei) remedium; res sisti non potest (L.).
   2. b. utmärkande jemförelse, byte: prae, pro (eo, illo): allt är ett intet d. prae hoc omnia contemno, nihili ducenda sunt.
2. 2. adversativ konj.: at; contra; at contra; autem (erat in L. Crasso multus lepos, at in M. Druso singularis severitas. Socratem dulcem et facetum accepimus: contra Periclem summam auctoritatem consecutum sine ulla hilaritate, C. de Off. I. § 108; jfr 109 contraque).

Derest: si.

Derför (derföre):

1. 1. i lokal mening, t. ex. tvenne hästar voro spände derför erant ei (currui) juncti duo equi.
2. 2. i uttryck för köpa l. sälja: hvad har du gifvit d. quanti istud emisti?
3. 3. objektivt i uttryck sådana som fly, frukta, ängslas för ngt, uttryckes med ackus. obj. af pron. l. blir oöfversatt: stor är faran, men jag fruktar ej d. magnum est periculum, neque tamen timeo.
4. 4. = deremot, vid uttryck för förebygga, bota: det finns intet botemedel d. nullum est remedium; jag rår ej d. non in mea potestate est; non mea est culpa.
5. 5. kausalt:
   1. a. inuti ett satssammanhang: eo; ideo; idcirco; eam ob rem, eam ob causam, syftande på ngt föregående l. korrelat till ett quod l. quia (i båda fallen utelemnas derför ofta, äfven der vi i sv. finna det för motsatsens skull behöfligt): han blef ej d. flitigare neque eo l. nihilo diligentior factus est; han upphörde ej d. neque tamen destitit, neque ea re segnior factus est (neque ideo iram lenivit, T. Ann. I. 12; jfr C. de Or. III. § 52; 135); mortem suorum eo lugent, quod eos miseros putant.
   2. b. i början af period: quam ob rem l. causam (fördenskull); itaque, igitur (det senare nästan blott hos historici) = derför ock; quod quum ita sit – (då så är –); ergo, quare, quapropter, quocirca (derför, i anledning deraf, under sådana omständigheter); särsk. märkes derför i uppmaningar, ungef. = då: igitur, ergo; quare (q. agite, o juvenes, tectis succedite nostris, Vg.); quocirca (vivite fortes, Hor.); proinde (L.).

Derförutan: sine eo; han kan ej vara, lefva d. ea re carere non potest; ea re si caret, vivere non potest.

Derhos = Derjemte, Dertill.

Derhän:

1. 1. = till den gräns l. grad: eo (illo), eo usque: bringa saken d. eo rem perducere, adducere, deducere; gå d. i oförskämdhet eo procedere impudentiae (Sa.), tantā esse i-ā.
2. 2. lemna ngt derhän: in medio relinquere (C.), in incerto relinquere (L.) alqd; nihil affirmare.

Deri: in eo; in ea re (quod – att), hvad ondt är det d.? quid mali habet ista res?; ss. bestämning till ett substantiv l. adjektiv kan l. måste deri öfversättas med genitiv, t. ex. skicklig deri, mästare deri peritus, artifex ejus rei.

Deribland: in eo numero l. genere; inter eos.

Derjemte: simul (simul et illud cogita, C.); etiam; praeterea; quoque; tum (vidare).

Derifrån: inde (illinc, istinc; i. proficisci; i. repetere); ex loco; han befriades d. ea re liberatus est; han kom lyckligt, väl, med heder d. (salvus) evasit; prospere, cum gloria discessit.

Derigenom: ea re; eo; han har rest d. till Ephesus per illam urbem l. illac profectus est Ephesum.

Derin: intro.

Derinne: intus; intra.

Derintill, Derinvid: juxta, propter, prope.

Derivera se Härleda.

Dermed = med det, (den, dem): han ryckte till sig en knif och banade sig dermed väg cultro arrepto viam sibi fecit; han började d., d. att han sade – inde initium fecit; tyst d. tace istud; noli loqui de ista re; d. har han skadat sig sjelf ea re l. quum id fecit, sibi ipse nocuit; hvad menar du d. quale hoc dicis? (jfr Mena).

Dernäst: deinceps.

Derom: de eo, de ea re; ss. objekt till substantiv: ejus rei.

Deromkring:

1. 1. circa.
2. 2. fere.

Derpå:

1. 1. i allm. = på det (den, dem): in ea re (eo) l. ea re (eo): d. kan man ej lita ea re confidere non possis; d. kan man ej bygga sitt hopp in ea re spem ponere non possis; d. beror allt in ea re omnia (sita) sunt, id rem continet; det kommer d. an rēfert, quae feratur condicio; tentare licet; det är d. gjordt id ipsum secutus est, spectavit, voluit (id agitur); d. svarade han ad ea respondit.
2. 2. utmärkande tidsföljd l. ordningsföljd i allm.:
   1. a. i sammanhang med verbet följa öfversättes derpå med ackus. obj. l. blifver oöfversatt: d. följde ett svårare år secutus est annus gravior; excepit hunc annum alius etiam atrocior.
   2. b. utan sådant sammanhang = (omedelbart) derefter: deinde, inde, deinceps (dernäst), tum, post (jfr Derefter): året derpå postero anno.

Dersammastädes: ibidem.

Derstädes: ibi.

Dertill:

1. 1. i allm. = till det (den, dem): t. ex. köpare d. emptor rei; lust d. studium rei; han har ej lust d. non vult (id facere); han är skyldig, befinnes skyldig d. (till ett brott) noxius est crimine alqo, convincitur sceleris; en d. förfärdigad träställning apte ad id fabricatum ferculum (L.); d. kom det aldrig eo nunquam est perventum (se Derhän); svara d. (se Derpå) ad ea; råda d. id suadere.
2. 2. särsk.:
   1. a. vid verb, som betyda lägga, komma: eo, ad ea; i många fall lemnas ordet i latinet utan öfversättning: d. kommer, kom accedit, accessit, ut l. quod –; om d. kommer, om man d. lägger adjuncto, ut, quod (C. de Off. II. § 42).
   2. b. absolut = derjemte, dessutom: praeterea (accedit, quod).

Derunder = under det: i lokal mening: subter; han har ngt d. aliud agit, spectat (aliud dicit); aliud in pectore clausum (aliud in lingua promptum) habet; det kan ej säljas d. non potest minoris venire; de, som voro tjugo år l. derunder viginti annos nati aut minores.

Derur: inde; ex eo, illo (t. ex. latibulo, miseriis educere, eripere).

Derutaf se Deraf.

Derute: foris; extra domum, urbem.

Deruti se Deri.

Derutöfver se Deröfver.

Dervarande: qui ibi, illic est (erat), adest; ille (t. ex. confer illam copiam cum hac inopia).

Dervid:

1. 1. = derinvid, se detta ord.
2. 2. = vid det tillfället, i sådant fall, vid den anledningen, med afseende derpå (i början af period): in quo; quo loco; quo tempore, hic; tum; quo in genere; qua de re, qua in re, quibus in rebus (t. ex. C. de Off. I. § 129 quibus in rebus duo maxime sunt fugienda –; ibdm § 146 quo in genere non est incommodum et cet.; ofta kan i latinsk öfversättning ett sådant dervid utelemnas eller ungefärligen ersättas af ett sed l. atque, t. ex. d. är först att märka sed hoc primum intelligendum est; d. bör man först tillse ac primum videndum est et cet.).
3. 3. särskilda uttryck: d. kan nu intet göras illud jam non integrum est, mutari non potest; – det blifwer da?. ratum est; nihil mutabitur.
4. 4. = hvarvid, se detta.

Derå = å det (den, de) = Derpå 1.

Deråt = åt det, t. ex. han log d. (haec) risit; han skänkte ingen uppmärksamhet d. non attendit animum.

Deröfver:

1. 1. i lokal men.: super (id, ea).
2. 2. = derom: de re öfver ett ämne.
3. 3. han sörjde d., beklagade sig d. dolebat ea re, eam rem; querebatur de ea re.
4. 4. = mera än det, uttryckes med major, plus, t. ex. en förmögenhet af 100,000 ass eller deröfver qui centum milium aeris aut majorem censum habebant (L. I. 43).

Descendent se Afkomling, Ättling.

Desert se Dessert.

Desertera, Desertör se Rymma, Rymling.

Desperat: furiosus; insanus.

Despot: dominus [superbus; C. de rep. I. 50; jfr ibdm 69: exsistit ex rege dominus, ex optimatibus (aristokrati) factio (oligarki), ex populo (demokrati) turba et confusio (anarki)]; tyrannus (ibdm 68. 50).

Despotisk:

1. 1. om personer och deras lynne m. m.: superbus (mores); imperiosus (consul; dominus); impotens; (fastidiosus högfärdig; importunus oförsynt).
2. 2. om saker i och för sig: tyrannicus (C.); d-t styrelsesätt, -form tyrannis; dominatio, dominatus (unius).

Despotism:

1. 1. = despotiskt regeringssätt, -form: dominatio; tyrannis; superbum imperium.
2. 2. i allm. = egenmäktigt beteende mot underhafvande: superbia; impotentia; libido.

Dess, genitiv af Den:

1. 1. possessivt: ejus, illius.
2. 2. med prepositioner: utom d. = praeterea; innan d. = antea, ante; till d.:
   1. a. ad illud tempus; det är långt till d. etiamnunc multum temporis restat.
   2. b. ss. konjunktion: dum; quoad; donec; – sedan (sen) d. ab illo tempore; allt sedan d. usque ab illo tempore; ex illo tempore (Vg.).

Dess, adv. se Desto.

Dessemellan: interdum.

Dessert: secunda mensa; bellaria.

Dessförinnan: ante; antea.

Desslikes: item.

Dessutom: praeterea.

Dessvärre: malum!; si Diis placet –.

Desto: eo; tanto; ju billigare, d. bättre quo aequius, eo melius (i lagstilens korthet melius aequius); icke d. mindre nihilo minus.

Detalj: pars; pl. singula; partes, res singulae; (gå i d.), ingå i d-r singula persequi, complecti, explicata colligere; de singulis agere; för d-na glömma bort det hela (rivulos consectari, fontes non videre, C.), prae singulis (prae partibus) summam (rerum) omittere.

Detaljerad: accuratus; explicatus; d. beskrifning singula persequens, singularum rerum descriptio.

Detta, neutr. af Denne: för d. ante; antehac; olim; långt för d. multo ante hoc tempus.

Dia (Di): sugere (absol.); mammam sugere, ali lacte alicujus; gifva ett barn di infantem lacte suo alere, infanti mammam dare, praebere; (om djur) ubera praebere, admovere alicui; diande lactens; digifvande lactans.

Diadem: diadema (ett hvitt band – candida fascia, Val. Max. VII. 8. 5 –, hvilket österländske konungar och prinsar buro kring håret eller kring tiaren περὶ τῇ τιάρᾳ, Xenoph. Cyrop. VII. 3. 13); jfr Hor. Carm. II. 2; prydd med d. diadematus, diadumenus.

Diagonal: linea diagonalis.

Dialekt: certus sermo urbis aut regionis proprius (jfr C. de Or. III. § 44); dialectus, om grekiska språkets dialekter, Suetonius; grekiska språket hade flere d-r graecae linguae multae erant differentiae l. varietates.

Dialektik: dialectica (gen. -ae l. -orum); disserendi ratio l. ars.

Dialektiker: dialecticus (till fack l. studier); disserendi peritus, in disputando acutus (till förmågan).

Dialog:

1. 1. filosofisk: sermo (C. de Am. 1); dialŏgus (sermones Platonis, qui vocantur dialogi, C.).
2. 2. i ett skådespel: diverbium (L.); alterni sermones (Hor.).

Diamant se Demant.

Diameter: diametrus.

Diarré: alvi l. ventris profluvium (proluvies), resolutio; alvus cita l. profluens; hafva d. profluvio laborare; förorsaka, stilla d. alvum citare, sistere.

Dibarn: infans lactens.

Dibroder: collactaneus.

Didaktik: docendi ratio l. ars.

Didaktisk: praeceptivus (öfversättning af gr. παραινετικός och mera eg. motsvarande parenetisk, än didaktisk, Sen. Ep. 95 init.); didacticus.

Diet: (= lefnadsordning, i synn. i afs. på mat och dryck): victus; victus ratio; allmännare: corporis cura, victus et cultus; diaeta (C. Ep. ad Att. IV. 3 diaetā curari incipio, chirurgiae me taedet – i bildligt uttryck); regelbunden d. certus victus, vivendi modus; låg d. tenuis victus; hög d. victus copiosus, abundans; lefva på hög d., låg d. copiose, tenuiter vivere, corpus curare; victu copioso, pleno, tenui, infirmo uti; måttlig d. victus (cibi et potionis) temperantia (diligentia); hålla d. (i pregnant mening = föreskrifven, efter helsotillståndet afpassad matordning) certum l. rectum l. praescriptum victus l. vivendi modum (modum in victu) servare, in victu diligentem esse; hålla sträng d. praescriptum victus modum diligenter servare (cibis et potionibus modicis uti); föreskrifva, ordinera ngn d. victus rationem (modum l. genus) praescribere, imperare alicui; inskränka sin d. de cibo et potione alqd imminuere, demere.

Dietetik: doctrina victus; diaetetica; skrifva en d. de ratione victus scribere.

Dietetisk (dietisk):

1. a. som har afs. på dieten: ad victum, ad curam corporis pertinens; d-a föreskrifter victus l. valetudinis tuendae, corporis tuendi praecepta; gifva ngn d-a föreskrifter victus rationem praecipere alicui.
2. b. = enlig med dietetikens föreskrifter, med en regelbunden diet: d-t lefnadssätt certus, modicus victus l. vivendi modus; temperantia (diligentia) victus (corporis tuendi, colendi).

Dietfel: victus intemperantia.

Differens: differentia (se Åtskilnad, Olikhet).

Diftong: diphthongus.

Diger: grandis (volumen, liber); crassus (homo, Ter.).

Digerera, Digestion se Smälta, Matsmältning.

Digifvande: lactans.

Digifning: lactatus.

Digna: (om lefvande subjekt = ofrivilligt, af maktlöshet sjunka ned) collabi, labi (ad terram ferri); d. under bördan oneri succumbere, onere opprimi; onere affligi.

Digression: (= utflygt, afvikelse från ämnet): digressio a proposito, a proposita ratione; göra en d. a proposito digredi, declinare.

Di-gris: porcus lactens, nefrens.

Dika: fossam ducere, fodere, sulcare, Varr.; incilia (enl. Fs. fossae, quae in viis fiunt ad deducendam aquam) aperire, excitare (Pn., Col.); d. omkring ngt fossā circumdare.

Dikalf: vitulus lactens.

Dikare: fossor.

Dike: (= afloppsgrop) fossa; incile (jfr Dika).

Dikning: fossio.

Dikt:

1. 1. i allm. = ngt uppdiktadt: commentum; res ficta, commenticia; fābula (enkannerligen folksaga: fabula ficta et commenticia, C. de Off. III. 39, om Gygessagan).
2. 2. = verk af diktkonst, poesi: fabula (dels i allm. poetisk saga, dikt, d. v. s. poem, så vidt det innehåller fritt uppfunna l. ombildade händelser, så t. ex. om Iliaden, Hor. Ep. I. 2. – dels särsk. det egentliga ordet för dramatisk dikt –; ordet står i sin allmännare betydelse, i följd af sakens egen natur, på gränsen mellan 1 och 2); carmen (i allm. hvad som har rytmisk l. metrisk form, t. ex. carmen tragicum; särsk. = sångstycke, lyrisk dikt); poēma, poēsis.
3. 3. = poesi, diktkonst: poēsis.

Dikta:

1. 1. = uppdikta: comminisci; mentiri; fingere, confingere; invenire.
2. 2. om den poetiska fantasiens skapande:
   1. a. = uppfinna: fingere (aut famam sequere aut sibi convenientia finge, Hor.).
   2. b. i allmännare mening = författa, skrifva poem: scribere, conscribere; condere, componere (poema); pangere (= skrifva) versus (arkaistiskt).

Diktad: fictus; confictus; commenticius.

Diktamen: (motsv. verbet diktera): dictata (n. pl.); skrifva efter d. dictata, dictantis verba excipere (i grekiska och latinska skolor dikterades lexorna af läraren för lärjungarne, som ur hans mun lärde dem utantill; att läsa upp en lexa hette derför dictata reddere, decantare; recinere, Hor.).

Diktan: endast i uttrycket: all hans (hennes, deras o. s. v.) d. och traktan går ut derpå eo fertur omni cogitatione (omni impetu); omne studium, omnem cogitationem operamque ponit (figit et locat) in alqa re; in ea re versatur omni studio et cogitatione; omnes nervos contendit, intendit in re; id unum sequitur, agit; in rem totus et mente et animo insistit (C.).

Diktare: (i senaste tider från danskan infördt = skald, poet) poēta, vates.

Diktera: dictare alicui alqd (magister d-t puero, creditor debitori formulam); d. till protokollet scribae dictare alqd (quod publicis literis consignetur); – stundom i allm. = föreskrifva, t. ex. d. lagar för folken gentibus leges dare.

Diktkonst: poētica, poesis; ars poētarum.

Diktning (= poesi, Tegnér): poētica.

Dilam: agnus lactens.

Dilettant: studiosus (alicujus rei i ngt –; Laelium doctum fuisse traditum est, studiosum autem – Catonem, C. Tusc. I. § 5); alieni artificii cultor non intelligens; motsatsen är artifex, doctus, C. Brut. § 188 ff.

Dill: anēthum.

Dimension: mensura, modus = omfång; i alla d-r in omnes partes.

Dimhöljd: nebulosus; nebulis tectus; caliginosus.

Dimma: nebula; tät, tjock, kall n. densa, crassa, frigida; morgondimma n. matutina; d-n stiger upp oritur (ex lacu), surgit (de terra); d. ligger öfver fälten, bergen n. sedet (in) campo, montibus (L. XXII. 4. 5), campos, montes integit; d-n sänker sig, skingras n. cadit, dispulsa sole diem aperit (L. l. c. 6. 9); allt är höljdt i d. omnia nebulis involuta sunt, nebulis caligant.

Dimmig: nebulosus; oeg. = dunkel: obscurus.

Dimpa: procumbere; d. i backen humi p.

Din: tuus; din narr (= du narr): baro!; din odåga nebulo! o. s. v.

Dingla: pendulum huc illuc, ultro citroque agitari, motari; oscillare.

Diplom: (en myndighets öppna bref, hvarigenom en viss rättighet l. värdighet tillerkännes ngn – δίπλωμα af dess tvevikna form): diplōma; codicilli.

Diplomat: publicus (i. e. populi, regis) nuntius (L.), orator, legatus (jfr Sändebud, Minister); en skicklig, fin d. legationum, rerum publicarum (administrandarum, obeundarum) peritus, callidus, – stundom menar man med d. öfver hufvud en slug, beräknande man, som väger sina ord och ej i otid l. onödd yppar hvad han vet l. tänker: homo callidus, subtilis, tectus (egregii – altique silenti, Hor. Sat. II. 6. 58; jfr C. de Off. I. § 108 callidum Hannibalem – accepimus – facile celare, tacere, dissimulare, praecipere hostium consilia).

Diplomati: eg. = legationum obeundarum scientia l. ars; i allmännare bet. = statskonst, så vidt den rör staternas inbördes förhållanden rerum publicarum scientia l. administratio; d-ns syftemål är hoc spectant ii, qui res populorum inter se tractant –.

Diplomatik: diplomatum cognoscendorum scientia.

Diplomatisk:

1. 1. som hör till diplomat, i eg. men., l. diplomati: d. beskickning, syssla legatio; munus legati; d-a kåren legati externorum populorum aut regum; på d. väg per publicos legatos.
2. 2. = sådan som egnar en diplomat: callidus, tectus; accuratus, subtilis; d-t svar callidum responsum; d. noggrannhet summa diligentia, subtilis accuratio.

Direkt:

1. 1. adj.: directus (d-a belli pronuntiatio, L.); (apertus, liber).
2. 2. adv.: = raka vägen, rakt fram, rent ut, utan omsvep: i allm.: directo, -te (ferri d-e; dicere d-e, d-o, C.; d-o arma petisse dicunt Tarpejam, L. I. 11. 9); rectā (= rätt fram, petere alqm); han vände sig d. till konungen regem ipsum (statim) adiit.

Direktion: = styrelse i abstr. och kollektiv men.: cura, administratio; curatores, administratores.

Direktör: titel = ledare rector, magister; d. för teater dux gregis, (familiae).

Dirigera: regere (cursum navis); moderari.

Discipel: discipulus (se Lärjunge).

Disciplin: disciplina; krigisk d. militaris d.; der råder d. viget d.; god d. modestia (militum); hålla d. uppe tueri disciplinam; coercere milites, pueros (in schola); regere mores puerorum; d. upplöses labitur, dissolvitur.

Disciplinerad: här, soldat pārens (parentiores exercitus, C.); modestus; bonā disciplinā institutus.

Disig: nebulosus; caliginosus.

Disk:

1. 1. mensa (t. ex. mercatoris, lanii, argentarii).
2. 2. köksdisk labrum l. labellum, in quo eluuntur patinae cenae.
3. 3. plur. diskar = kärl, som upptvättas (diskas): patinae cenae.

Diska: eluere (patinas).

Diskant: vox acuta (mots. gravis).

Diskantflöjt: dextra tibia (Ter.).

Diskbunke: labellum (Disk, 2).

Diskont, m.: mensa argentaria.

Diskret: verecundus.

Disktrasa: pannulus labelli.

Disktut: tubulus labelli.

Diskurrera: disputare, disserere, sermocinari, sermonem habere de re.

Diskurs: sermo, disputatio; ingå i d. med ngn disputare cum alqo.

Diskussion: deliberatio, disceptatio, disputatio (jfr Diskutera).

Diskutera: d. en fråga deliberare de re (om praktiska diskussioner); disputare, disserere de re (om vetenskaplig diskussion); disceptare (oftast i praktisk mening).

Dispens: vacatio, immunitas, venia legis l. regis (magistratus) beneficio alicui data, concessa.

Dispensera: d. ngn från ngt veniam (legis), vacationem muneris, immunitatem (stipendii, tributi) dare, concedere alicui.

Disponera = Förfoga.

Disposition: arbitrium rei; jfr Förfogande.

Disproportion: inaequalitas; inaequabilitas (= omotsvarighet, brist på proportion, se dessa ord).

Disputation:

1. 1. = vetenskaplig diskussion: disputatio; sermo.
2. 2. = afhandling, uppsats öfver vetenskapligt ämne: disputatio (mera i abstr. mening = utredning af ett ämne, än ss. produkt af författareskap); liber, libellus; commentatio (Pn.).

Disputera:

1. 1. i allm.: (mera motsvarande Dispyt) (disputare, disceptare) altercari, concertare, contendere inter se de alqa re; (in disputando perpugnax, C.).
2. 2. (motsv. Disputation): publice de re proposita disputare, (libellum propositum publice defendere).

Dispyt: concertatio (c-nis studiosior quam veritatis, C.); altercatio.

Distans se Afstånd.

Distillera: liquare.

Distingverad: en d. person homo nobilis, princeps (= som har ett namn l. rang); ett d-t utseende, ansigte facies insignis (qualis virum principem l. nobilem decet).

Distinkt: adj. och adv.: certus, certe; expressus (literae expressae d. uttalade, i mots. till oppressae, C.); insignitus, -e.

Distinktion:

1. 1. = begreppsåtskilnad: distinctio; discrimen; sann, falsk, fin, klar, lätt vera, falsa, subtilis, perspicua, facilis distinctio; göra, uppställa en d. emellan – inter se distinguere.
2. 2. = utmärkthet i yttre mening = att hafva ett namn l. utmärkelser: en man af d. homo nobilis, honoratus, (insignis, Hor.).

Distrahera: distrahere, distinere, occupare animum l. mentem alicujus (ab eo, quod agitur, abducere); vara d-ad af många ting multis rebus, negotiis distringi, occupari.

Distrait = förströdd, tankspridd: occupato et suspenso animo, C. de Or. I. § 239); ss. en stående egenskap = obliviosus (C. Brut. § 217), immemor (ibdm).

Distraktion: animus suspensus, occupatus, absens; – ff. en stående egendomlighet (distraithet) oblivio; immemor ingenium (C. Brut. § 218, 219); pl. d-r lapsus signa immemoris ingenii (ibdm).

Distrikt: provincia; regio (se Område).

Disyster: collactanea.

Dit: eo; illo, illuc (dit bort); isto, istuc (dit, der den tilltalade befinner sig); i sammansättningar lemnas dit ej sällan oöfversatt eller återgifves med ad, t. ex.: dithän illuc; ditin intro; ditintills, dittills usque ad illud tempus; ditned, ditupp (stiga) descendere, ascendere; ditåt in illam (eam) partem; illā; oeg.: ditåt syftade det eo l. illo spectabat; illud volebat oratio; ditåt lutar det illuc vergit (res), spectat res, spectant omnia; han svarade ej rätt, men (ngt) d. non recte ille quidem respondit, sed tamen (illuc spectabat) oratio, non nimis abhorrebat a vero, in illam partem ferebatur oratione); ditkomst adventus; ditresa iter, profectio; – dit = hvarthän: quo.

Dito: italienska ditto af dire säga = besagd, bemält, att återgifva med idem, item o. dyl.

Division: divisio, äfven i konkret men. = afdelning, Varr.

Djefvul: diabolus (διάβολος; ordet tillhör i latinet, som i grekiskan, blott det kristna språket); furia.

Djekne: (διακόνος): scholasticus (Apul.; i nu varande svenska brukas ordet blott ngn gång i betydelsen skolyngling; eg. = tjenare, specielt kyrkotjenare).

Djerf: i allm. audax (d. att företaga l. trotsa; vanligast om personer, dock äfven om saker, t. ex. facinus, negotium a., C., L.); audens (= audax, blott hos poeter och senare); audaciae plenus (om saker); – i särsk. betydelseskiftningar: fortis (rask); liber (frimodig, fritalig); animosus (modig); impavidus, intrepidus (oförfärad); acer (beslutsam, energisk; a. animus); confidens (sjelfförtröstande); contumax (trotsig); procax, protervus (ss. synonym med oförsynt, fräck); vara d. audere; han var nog d. att säga ausus est, non veritus est dicere; d-t språk oratio (verba) audaciae, spiritus, libertatis plena; libera verba; d-e planer ingentis spiritus, audaciae plena consilia; en d. bild l. liknelse translatio audax, verbum audacius, durius (ngt för djerft) translatum; d-a drag (å en målning l. i ett ansigte) ductus animi, spiritus pleni; vultus, ductus oris animosi; göra ngn d. audaciam, spiritus addere alicui.

Djerfhet: audacia; [animus acer, intrepidus beslutsamhet, oförfäradt mod; confidentia sjelftillit; spiritus (pl.) d. i planer, i förhoppningar, tankar om sig sjelf o. dyl.]; d. i bilder translationum audacia, transferendi audacia; förlåt min d. att bedja ignosce audaciae meae, qui rogem.

Djerft: audacter.

Djerfvas: audere; in animum l. blott animum inducere.

Djup, adj.:

1. 1. i eg. men.:
   1. a. d. nedåt: altus, profundus; (tre fot d. tres pedes altus; en d. suck suspirium (gemitus) alte, ab imo pectore petitum); cavus.
   2. b. d. inåt: profundus (silva, Lucr.); densus (silva; ordines densi d-a led); d. dal vallis reducta.
2. 2. oeg.:
   1. a. d. röst, ton: gravis vox.
   2. b. om tankar, ämnen: reconditus (res, ars); abstrusus (disputatio abstrusior, C.).
   3. c. om personer och deras insigter l. tankeförmåga: subtilis, acutus.
   4. d. om lynnet = svår att utgrunda: occultus, tectus, obscurus.
   5. e. i allm. = fast, innerlig, grundlig, t. ex. d. sömn altus somnus (Hor.); somnus artus, gravis; d. tystnad alta silentia (Ov., Hor.); d. förställning alta dissimulatio; d-t mörker densae, spissae tenebrae; d-t lugn summa quies; d-t elände summae, extremae miseriae; d. okunnighet, sorg summa inscientia, summus luctus; d. känsla sensus, dolor intimus; djupare interior (de Or.); han hade en d. känsla deraf penitus sensit; d-t hat odium capitale, acerbissimum.

Djup, n.:

1. 1. i eg. men.:
   1. a. abstr. = djuphet: altitudo (d. nedåt); latitudo (d. inåt).
   2. b. i konkret men. = djupt ställe eller = bottnen af ngt: profundum, altum blott i casus obliqui, t. ex. esse in profundo, jacĕre se in profundum; in alto maris, C.); vorago; förbundet med ett substantiv återgifves djup regelbundet med ett attribut till detta substantiv: i, från hafvets d. imo mari, ab imo mari; i dalens d. in valle reducta; i skogens d. (in) media silva.
2. 2. i oeg. men.: altitudo (djuphet; t. ex. mäta d-t af Guds vishet); hvilket d. af vishet quanta vis reconditae sapientiae; d-t af elände extremae miseriae; gå på d-t, tränga till d-t af ngt subtiliter agere, cognoscere, quaerere, disserere, penitus discere alqd; penitus in intimam rei disputationem venire (C. de Or. I. § 96).

Djupgående:

1. 1. eg.: om fartyg: alte depressus; om rötter: altus.
2. 2. oeg.: subtilis, reconditus.

Djuphet:

1. 1. eg.: altitudo; profunditas (Mcb.); – latitudo (inåt).
2. 2. oeg.:
   1. a. ett ämnes: subtilitas.
   2. b. persons: tectum l. obscurum ingenium; altitudo animi.

Djupliggande: depressus; reductus, recedens.

Djupsinnig: subtilis (om personer och saker); reconditus (om ämnen); d. uppsyn vultus acriter cogitantis de alqa re; vultus severus.

Djupsinnighet: subtilitas; severitas (vultus).

Djupsinnigt: subtiliter.

Djupt: alte (d. infästad alte fixus, defixus; tränga d. in i kroppen a. descendere in corpus; altius repetere på ett djupare, grundligare sätt bevisa, söka en djupare grund för ngt); penitus: p. defigere; en d. rotad fördom opinio inveterata.

Djur: animal, animans (i allm. = lefvande, med rörelse- och förnimmelseförmåga begåfvad varelse; dessa ord brukas än så, att menniskan inbegripes, t. ex. C. de Off. I. § 14, II. § 11, än så, att animal motsättes homo, C., Sen.; animans, jfr C. de Fin. V. § 10); bestia, belua, fera = (oskäligt) djur i motsats till menniskan (jfr homo et belua, de Off. § 11. 105; bestia, de Off. II. § 14. 15, de Am. § 27; ferae, ut equi, leones, de Off. I. § 50); pecus (pecudes, pecora, eg. boskap, fänad, C. de Off. I. § 105; de Am. § 32); oförnuftigt d. rationis expers, brutum animal; stort, ofatt d. immanis belua; vildt d. fera; litet d. bestiola.

Djurfäktning: venatio (C. de Off. II. § 55); ludus bestiarius.

Djurgård: vivarium.

Djurisk: som tillhör, är egendomlig för (för menniskan gemensam med) det oförnuftiga (råa, blott sinliga) djuret: beluae (t. ex. immanitas, feritas beluae in hominis figura, C. de Off. III. § 32. 82); qualis bestiarum est, homini cum bestiis communis est (t. ex. de d-a behofven, begären impetus, cupiditates, qui, quae homini cum bestiis communes sunt); immanis, inhumanus (crudelitas, libidines d. grymhet, d. vällust); på d-t sätt pecudum ritu (C.).

Djuriskhet: immanitas, inhumanitas.

Djuriskt: pecudum ritu; immaniter, inhumane.

Djurkrets: orbis signifer, balteus stellatus (C.); zodiacus.

Djurlif: vita animalium l. animantium; södern har ett rikt, rikt utveckladt d. meridionales terrarum partes animalium multitudine et varietate scatent.

Djurläkare: veterinarius.

Djurrike, Djurverld: natura animata (mots. inanima, C.); pars rerum animata.

Djurvaktare: bestiarius.

Dobbel: alea.

Dobbla: aleā ludere.

Dobblare: aleator.

Dock:

1. 1. inne i en period, motsv. ett föregående fastän, änskönt l. dyl.: tamen; at tamen, at (i bet. åtminstone); t. ex. quamvis sint demersae leges – – et libertas, tamen emergunt aliquando; si mihi esset obtemperatum, si non optimam, at aliquam rempublicam haberemus, C.
2. 2. i början af period, vanligen afbrytande: verum tamen; sed tamen; quamquam; sed; tamen (vanligen efter ett l. ett par ord, t. ex. ett relativ: quo tamen in bello, C. de Off. II. § 45, en negation: nec tamen, ibdm § 51; modus tamen adsit, ibdm 50); jfr C. de Off. II. § 57: gravi homini – – haec nullo modo probari possunt. Quamquam intelligo in nostra civitate (hoc) inveterasse jam a bonis temporibus –; dock nog härom: sed haec quidem hactenus (C.).
3. 3. i uppmaningar, önskningar, otåliga frågor (= åtminstone, ändå, ändtligen): (tamen); tandem: o att dock hjelpen komma måtte utinam tandem auxilio veniatur!

Docka:

1. 1. (leksak) pupa.
2. 2. skeppsdocka: navalia (plur.); poet. navale.

Dof:

1. 1. om ljud: surdus (vox, Qu.); raucus (murmur, Vg.); caecus (murmur, Vg.).
2. 2. = tryckande l. qväfvande het: aestuosus (dies, caelum); plumbeus (Auster).

Dofhetta: aestus ignavi (Ov.), graves.

Dofhjort: (cervus) dama (damma).

Doft, adv.: rauce.

Doft, f.:

1. 1. pollis (stoft).
2. 2. = vällukt: odor, pl. odores (odores, qui afflantur e floribus, C.); här kännes en d. af saffran crocus redolet ex –; sprida en d. odorem exhalare, afflare.

Dofta: fragrare (alqa re af ngt); olere, redolere (re och rem); blommorna d. odores afflantur ex floribus.

Doftande: odoratus; (bene, suave) olens, redolens; fragrans.

Doge: dux.

Dogm: placitum, praeceptum.

Dok: rica, ricinium.

Doktor:

1. 1. doctor.
2. 2. = läkare: medicus.

Dokument: testimonium scriptum; tabulae, tabellae; literae publicae (se Handling).

Dokumentera sig: specimen, documentum dare l. edere.

Dolk: pugio, sica; pugione percutere, sicā conficere (nedstöta) alqm; pugione fodere (sticka, genomborra) alqm.

Dolkstyng: ictus (pugionis l. sicae); genomborrad af många d. multis ictibus confossus, transfossus; gifva ngn ett d. pugione confodere alqm.

Dolsk:

1. 1. (syn. lömsk): obscurus, occultus, tectus, subdolus.
2. 2. = lat: piger, somniculosus.

Dôm:

1. 1. = tempel, domkyrka: templum.
2. 2. = kupol: testudo; tholus.

Dom: (= domares l. domstols utslag i eg. och bildl. mening; ej i allm. ngns uttalade mening = omdöme, jfr detta ord): i allm.: judicium; decretum, sententia (ett kollegii dom); arbitrium (förlikningsdomares utslag); laga d. legitimum judicium; genom laga d. förvunnen lege et judicio convictus; fälla d. judicare; judicium facere; decernere; afkunna d. sententiam pronuntiare; pro l. de (collegii) sententia decernere; en rättvis, billig d. justa, aequa sententia; hård, obillig d. iniquum, triste judicium; fälla en rättvis o. s. v. dom juste, integre, inique judicare; aequam pronuntiare sententiam; d-n blef för honom frikännande, fällande judicio ille absolutus, damnatus est; Guds d., domar judicium, judicia Dei (C. Tusc. I. § 113 ff.); verldens d. vulgi judicia, fama populi; trotsa verldens d. ”malignum spernere vulgus”; gå till doms med ngn in jus vocare alqm; lemna d-n åt ngn judicio alicujus relinquere alqd.

Domare: judex [i allm. = den som dömer, fäller dom, d. ä. enligt romarnes rättegångssätt = medlem af en nämnd (nämndeman, juryman), icke den embetsman, som ransakade och som ledde förhandlingen (quaesitor, quaestor, praetor); judex brukas äfven i icke-juridisk mening, t. ex. suum quisque noscat ingenium acremque se et bonorum et vitiorum suorum judicem (domare öfver sina goda egenskaper och sina fel) praebeat, C.]; quaesitor l. judex quaestionis (= domhafvande); arbiter, disceptator (= skiljedomare, fredsdomare); existimator (d. i icke-juridisk mening, kritikus); vara d. judicare.

Domareembete: judicatus; jurisdictio.

Domaresäte:

1. 1. = domhafvandens, ordförandens i rätten säte: tribunal (upphöjningen, hvarpå domaren sitter), sella (stolen).
2. 2. = nämndemannens säte: subsellium.

Dombok: acta (literae, tabulae) judicis, judiciaria.

*Domedag: dies extremi, summi judicii; dies (mundi) extrema.

Domestik: famulus.

Domfästa: judicio firmare, confirmare.

Domför: frequens (senatus; judicium).

Domhafvande: quaesitor C. de Or. II. § 245); judex quaestionis; qui exercet judicium; qui praeest judicio; praetor.

Dominera:

1. 1. = råda, herska, utöfva inflytande: dominari inter aliquos, in alqa re; regnare.
2. 2. om ett högt beläget ställe i förhållande till de lägre: imminere loco alicui, despectare locum; locus effusi late maris arbiter – som beherskar, dominerar –, Hor.

*Domkapitel: *capitulum l. consistorium ecclesiasticum.

Domkraft: trochlea, machina ad tollenda pondera accommodata.

*Domkyrka: templum (testudinatum), cathedrale.

Domna: torpescere, obtorpescere; deficere; vara, ligga d-d torpēre; komma ngt att d. torpore afficere alqd, torporem obducere alicui.

Domning: torpor; stupor; torpedo.

*Domprost: (praepositus templi cathedralis); antistes templi cathedralis; archipraepositus.

Domsaga: jurisdictio.

Domsrätt: jurisdictio; judicandi potestas; judicium (j. permittere, tribuere alicui).

Domstol:

1. 1. = domaresäte, se detta ord; kalla ngn inför sin d. ad sellam, ad tribunal citare alqm; träda fram till ngns d. ad tribunal prodire, pervenire; sitta på d. in tribunali l. in sella sedere; jus dicere, praetorem sedere.
2. 2. ss. lagskipningsinstitution = rätt; äfven om personerna, som sitta i rätten: i allm.: judicium (j. constituere; corrumpere; judiciorum integritas, gravitas); judices (j. ejurare icke erkänna rättens kompetens); särsk.: quaestio (kriminal d.: q-m constituere, instituere); forum (i vissa uttryck, t. ex. f. ejurare jäfva d-n; semper in foro – vid d-ne – versari); stämma ngn inför d. in jus (ad tribunal praetoris) vocare, arcessere, citare (arbitrum adigere); vara ordförande, presidera i en d. judicio l. quaestioni praeesse; upplösa d-n, låta rätten taga afträde dimittere judices l. judicium, quaestionem; inför d-n (jfr 1) in jure: apud praetorem; in judicio (= vid domens afkunnande); högre, lägre d. superius, inferius judicium l. forum.
3. 3. i bildliga uttryck, t. ex. allmänna tänkesättets (opinionens) d. fama et existimatio hominum; samvetets omutliga d. sua cujusque conscientia, judex omnium integerrimus l. acerrimus; stämma ngn inför Guds d. Deum summum judicem l. vindicem (ultrices deos) invocare alicui.

Domstols- i sammansättningar: forensis; judicialis, t. ex. domstolstal orationes forenses.

Domstolsväsende: ratio judiciorum; judicia (forum, subsellia, C. de Or. I. § 32).

Domvilla: judicium iniquum l. pravum.

Domän: ager publicus; fundus populi.

Don: instrumentum; arma; supellex.

Dona: laqueus, tendiculae.

Donation:

1. 1. i abstr. mening: donatio.
2. 2. i konkret mening: legatum; donum; göra en d. se Donera; den som gör en d. legator; den som får en sådan legatarius.

Donera: legare (medels testamente), donare alicui alqd.

*Dop: baptismus (det tekniska ordet); d-ts bad aqua lustralis; bära ngn till d. ad baptismum sustinere alqm.

*Dopfunt: (ordagrant: fons baptismi); pelvis lustralis.

*Dopnamn: praenomen (förnamn).

Doppa: tingere, intingere (aquā, in aquam l. aquā); mergere, immergere (in aquam, in mari m.; immergere in flumen, C.; ponto, Vg.); demergere (d. ned, in aqua, C.); imbuere (indoppa, fukta i ngt).

Doppning: immersio; intinctus.

Doppsko: munimentum, ferrum praefixum baculi, vaginae.

Dorsk: ignavus, iners, segnis.

Dosa: pyxis.

Dosis (dos): portio.

Dotera: reditu, vectigalibus instruere, ditare; rikt d. magnis vectigalibus instructus.

Dotter: filia; nata (aliquā, ex aliqua; poetiskt: nata alicujus); utstyra, bortgifta dotem dare filiae; collocare filiam; liten d. filiola; ett lands d. l. i bildlig mening alumna; vältaligheten är en d. (ett barn) af stadgade samhällsförhållanden bene constitutae reip. alumna eloquentia.

Dotterbarn: nepos l. neptis (e filia).

Dotterdotter: neptis (filiā nata, e filia).

Dotterlig: (amor, pietas) filiae l. qualis filiam decet; qualem decet filiae esse (amorem, pietatem); hon egnade henne en verkligt d. ömhet tantum illi amorem praestitit, ut major non potuerit a filia praestari.

Dotterson: nepos (e filia).

Dotterspråk: lingua declinata, (veteris linguae immutatione orta).

Drabant: satelles; corporis custos; stipator; lictor (romersk konungs l. högre embetsmans); åtföljas af d-r satellitibus stipari.

Drabba, v. tr.: (= träffa, råka, men blott om sakliga abstr. subjekt, ss. olycka, straff o. d.): accidere, incidere (malum alicui); recidere (= falla tillbaka) in alqm l. ad alqm (suspicio in alqm, C.); expetere in alqm (Pt., L.); pervenire (t. ex. calamitas) ad alqm; opprimere (öfverraska) alqm; straffet, hämnden d-r ngn poena (sceleris, commissorum) pervenit ad alqm, sequitur alqm; med förändrad konstruktion: aliquis dat, luit poenas, poenā afficitur.

Drabba, v. intr.: d. tillsammans concurrere, confligere, congredi, manum conserere inter se, cum alqo; offendere alqm.

Drabbning: concursus (exercituum); proelium; pugna; certamen; hålla en d. concurrere (infestis signis), confligere; inlåta sig i d. ad proelium descendere, copiam sui facere alicui.

Drafvel: nugae, ineptiae.

Drag:

1. 1. i allm.: ductus, tractus; i ett d. uno ductu, tractu; ductim, tractim; om tid: uno tenore; sine intermissione; i långa d. tractim.
2. 2. särsk.:
   1. a. = andedrag: spiritus; i ett d. uno spiritu; tömma ngt i ett d. uno haustu; hit hör väl ock uttrycket: i draget = i nästa ögonblick mox.
   2. b. luftdrag: aura; ventus (ab ostio aperto; verso cardine, Vg.; a rima o. dyl.); här är d. aura penetrat; perflatur locus, cubiculum.
   3. c. notvarp: jactus, (bolus).
   4. d. d. på ett spelbräde: subductio calculi; göra ett lyckligt, slugt d. calculum feliciter, callide subducere, ponere.
   5. e. penn- l. penseldrag: ductus calami, penicilli (linea, figura calamo, penicillo ducta); djerfva d. audaces, fortes ductus; – oeg.: måla ngt i (med) djerfva, starka d. graviter, fortiter, acriter dicere, describere (laudare, reprehendere) alqd; rem amplificare, exaggerare dicendo, ornando, (augere, tollere altius), C. de Or. II. § 104; Brut. 3.
   6. f. anletsdrag: ductus oris; lineamenta oris; kraftiga, manliga, sköna d. oris gravitas, pulcritudo; (summa vis est in ore).
   7. g. = yttring af sinnesstämning l. karakter i utseende l. handlingar: signum, indicium, significatio (sing.); documentum, exemplum; ett d. af glädje, sorg o. s. v. röjde sig i (flög öfver) hans ansigte in vultu erat laetitiae, tristitiae significatio; tristitia in vultu eminebat, apparebat; prorsus in voltu vaecordia (ett d. af vanvett) inerat (Sa.); anföra d. af humanitet, ädelmod, saktmod, pietet, tacksamhet, anspråkslöshet, oegennytta facilitatis, liberalitatis, mansuetudinis, pietatis, grati animi, non appetentis, non avidi signa proferre (C. de Or. II. § 182); han röjde många ädla, vackra d. multa dedit boni ingenii signa (jfr C. de Fin. II. § 9); äfven: ädla d. = virtutes; lumina boni ingenii; dåliga d. vitia; några d. af ngns lefnad och karakter nonnulla ejus morum et vitae exempla l. documenta; lemna spridda d. till ngns karakteristik tradere nonnulla, quibus vita alicujus et mores illustrentur (imago alicujus exprimatur, N. Epam. 1); (jfr Bidrag); öfver hufvud kan ofta i latinsk öfversättning drag dels utelemnas dels omskrifvas, t. ex.: jag har rönt många ädla d. af honom multa in eo viro praeclara cognovi (C. de Sen. § 12); det är ett d. af ädelhet att skona fiender boni viri est inimicos non acerbe ulcisci; det är ett d. af förnöjsamhet att hellre bruka hemgjorda än köpta ting continentis est domi paratis potius quam emptis uti; det var ett vackert d. af honom, att han skonade sin fiende, att han ej afundades ngn hans företräde liberaliter fecit, qui hosti parceret; summae illi laudi est (duci oportet), quod nullius invidit excellentiae.

Draga, v. tr.: (under ordets transitiva betydelse anföras äfven sådana absoluta, d. v. s. objektlösa, användningar, för hvilka ett transitivt förhållande ligger till grund, ss. draga i ngt, in på ngt, plåstret drager o. dyl.):

1. I. utan adverbial l. prepositional bestämning: ducere (synonymt med föra, leda, härleda, uppdraga); trahere (synonymt med släpa); rapere, vellere (synon. med rycka); ferre (synon. med bära); stringere (= stryka; draga åt, d. ut); sål.
   1. 1. i eg. uttryck: d. anden, spiritum ducere; respirare; d. börda, plåga ferre onus; conflictari dolore; d. en bricka på ett spelbräde calculum ducere, subducere; d. = stryka en knif cultrum stringere, acuere; d. = bära kläder veste uti, vestem gerere; d. en linie, ett streck, en mur, graf o. dyl. ducere lineam, murum, fossam; d. lott sortem ducere; d. lott om ngt sortiri alqd; d. not linum trahere; d. svärdet (knifven; d. blankt) gladium stringere, destringere, nudare; d. vagn l. ngn, ngt i vagn currum ducit, trahit equus; alqm curru vehit equus; plåstret d-r trahit (materiam, Ce.).
   2. 2. oeg.:
      1. a. d. misstanke suspicari; d. försorg, omsorg curare (alqd); curam gerere (alicujus rei).
      2. b. = medtaga (förråd), förbruka; kosta: sådant (ett sådant lefnadssätt is victus cultusque) drager sumptus maximos desiderat, sumptuosus est, magno constat; ugnen d-r mycket ved plurimum ligni capit l. consumit.
2. II. med prepositioner, som styra kasus, eller i oäkta sammansättning med partiklar (prepositioner ss. af, till, adverb ss. upp, fram):
   1. 1. af:
      1. a. i allm.: d. ngt af; d. ngt af ngt: abstrahere, detrahere (t. ex. pellem, personam, pileum capiti).
      2. b. d. kläder af (sig): exuere se veste; exuere vestem (poet.).
      3. c. d. af från ett antal l. en summa deducere; exsecare (Hor.).
      4. d. d. nytta af ngt: utilitatem ducere, (vanligare) capere, percipere ex l. de re.
      5. e. d. slutsats: conjecturam facere, capere, (aliquid c-ā trahere) ex, de re; concludere, conjicere, conjectare de, ex re.
   2. 2. d. afsides: seducere.
   3. 3. d. bort: abstrahere, abducere; d. bort ngns uppmärksamhet abducere, avocare animum, mentem alicujus.
   4. 4. d. efter sig: afferre, causam, fontem alicujus rei esse, l. heldre med omvänd konstruktion: sequi, consequi; lätja d-r efter sig många laster inertia multorum vitiorum fons et causa (mater) est l. inertiam multa vitia sequuntur l. consequuntur.
   5. 5. d. fram: producere, protrahere; excitare; eruere; d. fram exempel proferre exempla; d. fram i dagen, röja in lucem proferre, protrahere, aperire, patefacere (scelus, maleficium, auctorem sceleris o. dyl.); d. fram ss. vitne testem excitare; d. fram till värdighet o. d. producere ad dignitatem, excitare e tenebris (C.); promovere (Pn.).
   6. 6. d. för, d. ngt för ngt: obducere (velum ori); tegere, obtegere rem re.
   7. 7.
      1. a. d. i ngt, ngn i ngt: trahere alqd (t. ex. catenam); prehendere, reprehendere pallium alicujus, pallio alqm (ngn i manteln); vellere barbam alicui l. alicujus (ngn i skägget).
      2. b. d. ngn (ned) i djupet, i förderfvet praecipitem, in abruptum, in perniciem trahere (sorbere) alqm.
   8. 8. d. ngt i tvifvelsmål: dubitare de re; d. i betänkande att dubitare facere alqd.
   9. 9. d. ifrån:
      1. a. i rent materiel mening: abstrahere, avellere, detrahere, deripere alqd re l. a, de re.
      2. b. d. ngt från en summa: deducere, demere.
      3. c. d. ngn från ett tillstånd, en tanke, en sysselsättning: trahere (alqm longe ab incepto, Sa.); abducere alqm (a negotiis, a rebus gerendis, a malis cogitandis); avocare alqm, animum l. mentem alicujus ab alqa re.
   10. 10. d. igenom:
       1. a. ngt igenom ngt: trajicere, transmittere.
       2. b. = flygtigt l. i allmänhet genomgå (genomse, genomläsa) ngt: percurrere alqd.
   11. 11. d. in:
       1. a. i egentligaste mening: intro trahere, perducere, rapere; d. in säd (sädesstack) frumenta, fruges in tecta inferre, percipere, condere.
       2. b. = insuga: imbibere, bibere.
       3. c. = d. åt sig, inskränka: adducere, contrahere (vela, cupiditates).
       4. d. d. in på ngt: minuere, contrahere (sumptus).
       5. e. d. in = förtjena: quaerere, parare, mereri (pecuniam).
       6. f. d. ngn in i = inveckla ngn i ngt: implicare alqm alqa re; ad partes, ad societatem rei perducere alqm, traducere alqm.
   12. 12. d. inför rätta, domare: in jus vocare, trahere, rapere.
   13. 13. d. i sär: diducere, divellere.
   14. 14. d. jemnt:
       1. a. eg. om dragare: pariter trahere, ferre (jugum).
       2. b. oeg. = förlikas: inter se consentire; concordes esse; de d. ej jemnt inter eos parum convenit; dissident omni vita.
   15. 15. d. lös: distrahere.
   16. 16. d. med (sig):
       1. a. eg.: secum trahere; d. med sig i förderfvet in perniciem (cadentem) trahere comitem alqm; (multorum traxit ruinam ejus casus, T.).
       2. b. = medföra: afferre (jfr draga efter sig).
   17. 17. d. ned: detrahere (pileum de capite, de solio sedentem); deducere (naves in mare); d. ned ngn = beröfva ngn hans värdighet l. anseende: loco dejicere alqm, detrahere (de laude, de rebus gestis, famae alicujus).
   18. 18. d. på:
       1. a. d. klädesplagg på, på sig: induere vestem, se veste, alicui vestem; inducere (soccos, Su.).
       2. b. d. ngn på sin sida: ad se, ad suas partes trahere, traducere, perducere alqm; sibi adjungere, sibi conciliare alqm.
       3. c. d. misstankar på ngt, d. farhåga: suspectum habere alqm, alqd; timere incipere, pertimescere, extimescere.
       4. d. d. misstankar på sig; d. uppmärksamheten, allas blickar på sig: in suspiciones incidere (Lacedaemoniorum, N.); suspiciones movere; omnium ora, oculos, mentes, animos in se convertere, vertere (jfr draga öfver sig).
       5. e. d. vexel:
          1. α. eg.: på ngn i. e. lemna anvisning på ngn för betalnings utbekommande: solvere pecuniam ab alqo.
          2. β. oeg. = taga med i räkningen ss. sitt, hoppas på ngt: rationem ducere rei; spe praecipere alqd (futura på framtiden); in alqo, in alqa re spem ponere, collocare.
   19. 19. d. sönder: distrahere; divellere.
   20. 20. d. till:
       1. a. = d. åt: astringere, restringere.
       2. b. = d. fram till: (vi) trahere, protrahere alqo.
       3. c. d. till stacken, till boet: ad acervum trahere, comportare; domum instruere.
       4. d. d. till sig, i materiel mening: attrahere (magnes ferrum).
       5. e. d. till ngt, till sig = locka, förmå till ngt: trahere, ducere, invitare, allicere, rapere ad alqd, ad se [(omnis virtus) ad se allicit et attrahit C. de Am. § 50; omnes trahimur et ducimur ad scientiae cupiditatem; ad eas res hominum natura nullo invitata emolumento rapitur; duci ad cupiditatem scientiae summorum virorum est; utilitas ad se rapere, honestas contra ad se revocare videtur, C. de Fin. V. § 48. 49; de Off. I. § 1S. 9]; omnium animos, studia allicere d. allas hjertan l. sympatier till sig; sibi adjungere, sibi conciliare, in partes trahere, traducere, perducere aliquos.
       6. f. d. sig ngt till minnes: reminisci, recordari; in memoriam revocare alqd.
   21. 21. d. tillbaka: retrahere; revocare.
   22. 22. d. tillsammans: colligere; contrahere (exercitum).
   23. 23. d. undan: subtrahere; subducere, retorquere (ab ictu).
   24. 24. d. upp:
       1. a. eg.: extrahere (aquam ex puteo; rete e mari); evellere (luto plantam, Hor.); educere.
       2. b. = uppföda, -fostra: educere; educare.
       3. c. = d. fram i verlden: excitare (e tenebris), producere (ad dignitatem).
   25. 25. d. ngn l. ngt ur ngt: eripere, eximere.
   26. 26. d. ut:
       1. a. eg.: extrahere, educere (gladium), evellere (spinas); eruere; stringere, destringere gladium, cultrum.
       2. b. d. ut på tiden, d. ut på tiden med ngt: ducere tempus, bellum.
   27. 27. d. åt:
       1. a. astringere, restringere.
       2. b. d. åt sig: adducere, contrahere (brachium; a. habenas).
   28. 28. d. öfver:
       1. a. eg.: inducere alicui alqd l. alqd alqa re; d. kappan öfver hufvudet caput pallio obvolvere, tegere.
       2. b. oeg.: d. öfver sig l. (mera sällan) ngn annan ngt: contrahere (malum; damnum; numinis iram alicui); conciliare (sibi odium, patriae servitutem).

Draga, v. intr.:

1. 1. = röra sig, förslytta sig någonstädes hän l. fram: moveri, proficisci; migrare; d. till ett ställe, d. hän, åstad (om en här): proficisci, iter facere alqo; petere locum; d. ut: exire; castra movere; d. till annan ort migrare, demigrare; d. fram proficisci, incedere, procedere transire, praeterire aliquā viā; hvar han drog fram quacunque incedebat; skyarna d. nubes moventur, natant; regnet d-r öfver, förbi imber transit, praeterit; d. in intrare, ingredi; d. bort abire; drag åt skogen abi hinc!; ocius hinc te rape!; d. upp till ett ställe, d. ned till ett ställe ascendere, descendere in locum; d. åt skilda håll diversos abire; alium alio abire.
2. 2. vägen, färden drager (det drager) åt ett håll: via fert, ducit alqo, flectit, deflectit se alqo.
3. 3. om vinden: det d-r ventus est; ventus, aura perflat, transit, permeat; locus patet aurae, vento; det d-r på honom afflatur aurā.
4. 4. om tiden, impersonelt (= vara): det d-r länge (ut) longa mora est (erat, erit); det drog länge ut med kriget ducebatur (longius, diutius) bellum; det skall ej d. länge haud diu te morabor, demorabor; det drog ej länge förr än han kom non multo post venit; huru länge det d-r serius ocius; tandem; aliquando.
5. 5. om uttalet: d. på ngt ducere, producere (syllabam); haesitare (in enuntiando, in promittendo); dubitanter promittere, eloqui alqd.

Draga sig:

1. 1. d. sig bort: abire; abscedere; decedere.
2. 2. fram, i oeg. mening (= berga sig, förtjena sin bergning): vitam tolerare; parare ea, quae ad vitam degendam necessaria sunt; emergere (ex malis, e mendicitate, ad opes komma sig upp).
3. 3. d. sig för ngt: abhorrere (animus abhorret) ab alqa re; refugere alqd; dubitare facere alqd; haesitare (in re).
4. 4. d. sig ifrån ngt l. ngn: recedere, se removere, alienari ab alqo, a re, (a negotiis, a re publica; ab alicujus familiaritate, a celebritate, frequentia hominum – från verlden); fugere, refugere alqm, alqd.
5. 5. d. sig in, inåt, nedåt: cedere intro, recedere, refugere; descendere, deflectere.
6. 6. d. sig tillbaka:
   1. a. eg.: recedere, retro cedere; se recipere, referre pedem, vestigia, gradum, signa.
   2. b. = åtra sig, taga sitt ord tillbaka: recusare, quominus faciat (promissa, maneat conventis).
   3. c. d. sig tillbaka från en verkfamhet, en förbindelse: recedere, se removere a re publica, a rebus gerendis, ab amicitia, a familiaritate alicujus; d. sig tillbaka i lugn, i privatlif in otium recedere (Hor.), confugere (C.).
7. 7. d. sig tillhopa, tillsammans: coire (vulnus); se contrahere l. contrahi (pulmo se contrahit, C.; imber, nubes contrahitur); se conglobare, conglobari (mare c-atur; milites se c-ant).
8. 8. d. sig undan:
   1. a. eg.: cedere, recedere; fugere; terga vertere.
   2. b. recusare (non recuso, sed te socium adjungo, C. de Fin. III. 3); tergiversari (söka att d. sig ur spelet); fugere, defugere alqm, munus aliquod.
9. 9. d. sig upp: emergere (a paupertate), ascendere ad opes, ad honores.
10. 10. d. sig ur spelet, affären: a re discedere (cupere); negotio se expedire, se extrahere; e periculo evadere, evolare, elabi (bene, prospere, callide – väl, lyckligt, slugt).
11. 11. d. sig åt sidan: dextrorsus – secedere, sevehi.
12. 12. d. sig åt ett håll = afvika: declinare; flectere, deflectere (se); – uret d-r sig declinat.

Dragas, v. intr.:

1. 1. i indifferent mening: gerere, administrare rem; fungi negotio; huru drages du med din verld? quid agis? quomodo vivis?; han drages godt, någorlunda med det bene, satis bene, tolerabiliter rem gerit; han d. med det så godt han kan utcunque (est,) vitam tolerat; misere vivit, sed vivit tamen.
2. 2. d. med nöd, sjukdom: laborare, conflictari, premi, urgeri morbo, inopiā, difficultatibus; d. med ngn ferre mores, difficultatem naturae, importunitatem alicujus; (rem habere cum alqo); d. med döden animam agere; nulla jam spe vitam trahere.

Dragande:

1. a. om plåster se Draga, v. tr. I. 1.
2. b. å d. (i. e. som skötes, uppbäres) kall och embetes vägnar: pro muneris officio.

Dragare:

1. 1. om menniskor: gerulus, bajulus.
2. 2. om lastdjur: jumentum, jumentum sarcinarium (Cs.).

Dragfri: (hvarest ej är luftdrag): ab omni aurae afflatu, perflatu clausus.

Dragga: (e mari) everrere.

Draghål: spiraculum.

Draghäst: jumentum; equus sarcinarius, jugatorius.

Dragkraft: vis trahendi; i oeg. men. se Dragningskraft.

Draglina: remulcus; funis ductarius.

Dragning: ductus, tractus:

1. a. särskildt: d. af lotter sortitio; sortium eductio.
2. b. = afvikning: declinatio, flexus; med en lätt d. åt norr modico in septentrionem flexu.
3. c. d. på ord: tractus verborum (quanta haesitatio tractusque verborum, C. de Or. II. § 202).

Dragningskraft: vis alliciendi, ad se trahendi, (venustas, suavitas); han besitter en stor d. summa est in eo commendatio (oris, sermonis, morum – i sitt ansigte, sitt tal, sitt sätt); utöfva d. på ngn ad se attrahere (C. de Am. § 28), allicere alqm (captum suavitate, venustate), tenere alqm (jfr nihil est, quod ad se tam attrahat, nihil est rapacius naturā, C. de Am. § 50); det goda utöfvar l. har på oss en ovilkorlig d. ad honestatem ipsā naturā rapimur, ducimur, trahimur; omnis virtus nos ad se trahit, allicit (C. de Off. I. § 56), sui appetentes facit.

Dragnot: funda; jaculum; linum; rete.

Dragoxe: bos vectorius.

Dragrem: lorum ductarium.

Dragspik: clavus trabalis.

Drake: draco, serpens.

Dram, Drama: fabula; drama (Auson.); historiens stora drama rerum humanarum spectaculum (jfr Skådespel).

Dramatik: ars scenica, res scenica; theatrum.

Dramatiker: scriptor fabularum.

Dramatisera = dramatiskt framställa, se Dramatisk.

Dramatisk:

1. 1. som har afseende på skådespel l. form deraf, i egentligaste mening: scenicus (poēsis sc. d. poesi; ludi sc.; d. konstnär actor sc.); d. författare fabularum scriptor; d. föreställning spectaculum; d. aktion actio.
2. 2. till art, framställningssätt: skådespelet är ej d-t (= egnadt för scenen) non est actuosa, non est ad agendum, ad scenam apta fabula; gifva framställningen d. form sic exponere, explicare rem, quasi agatur (geratur), non quasi narretur (C. Tusc. I. § 8); det råder ett d-t lif i hans framställning ita dicit, ut res non narrari, sed ante oculos agi, geri videatur.

Dramaturg: fabularum scriptor.

Drank: faex, sedimentum (vini).

Drapera: vestem, sinūs vestis disponere; d. sig amiciri.

Draperi: aulaea (n. pl.); velum; ornatus (C. de Or. II. § 97); vestis.

Drastisk: agens (C. de Or. II. § 358; Brut. § 317; ad Her. III. § 37); efficax.

Dref:

1. 1. (jagtterm) indages.
2. 2. stuppa.

Dregel: saliva.

Dregla: salivare.

Dreja: (hvardagsuttryck = vrida): torquere, detorquere; d. bi navem vento obtorquere; han d-de det så, att rem ita egit (callide), ut –; i skånskan = svarfva: tornare.

Dressera: fingere (equum, Hor.); condocefacere (beluam, C.); instituere (canem, Sen.).

Dressering (dressyr): institutio.

Drick: = dryck, i betydelsen drickande l. det som drickes, utan afseende på arten: haustus; i en d. uno haustu; ej smakat en d. vatten ne aquam quidem gustasse; gifva ngn en d. vatten poculum aquae dare, bibere ministrare alicui.

Dricka, v.: bibere (i allm. absolut och om ämnet – ej kärlet – ss. objekt – vinum, aquam; äfven om döda subjekt: jorden d-r vatten terra bibit, imbibit aquam); potare (i prosa regelmessigt absolut = hålla dryckeslag); potionem sumere, adhibere (d. i mots. till icke d., eller med qvantitativ bestämning); dricka = d. af l. tömma ett kärl bibere de poculo l. poculum, ducere, haurire [faece tenus siccare poculum; (pleno) se (auro) proluere, Hor., Vg.]; – d. ut (ämnet) ebibere; (kärlet) exhaurire; de drucko i dagar tre tres dies potabant; han hvarken äter eller d-r nec cibum nec potionem adhibet l. sumit; han glömmer att äta och d. cibi ac potionis immemor est; man bör äta och d. så mycket, att krafterna deraf stärkas tantum cibi ac potionis (sumendum) adhibendum, ut reficiantur vires, (non obruantur); han äter och d-r mycket vini et cibi est capacissimus; man äter och d-r godt hos honom lectis et cibis et potionibus accipit convivas, apud eum accipiuntur convivae; d. ngn till propinare alicui; poculo invitare, provocare alqm; jag d-r dig till bene te (salvere jubeo); gifva ngn att d. bibere dare (Cato), ministrare (C.) alicui; potum, ad aquam ducere, appellere pecudes; d. sig full se inebriare; vino se obruere; ebrium fieri; d. upp ebibere; potando consumere; han d-r gerna vino deditus est, indulget; d. om med ngn circumpotare, compotare, potare cum alqo; d. i kapp med ngn vino certare cum alqo; oeg. (i bondspråket) d. förargelse, förtret molestias haurire, exhaurire.

Dricka, f.: potio ex hordeo (T.); cerevisia.

Drickande, n.: potus (immoderatus omåttligt d.); potio; ätandet och d-t verkar det icke non bibendo aut edendo tanta res efficitur.

Drickare: (i allm., som dricker; jfr Drinkare): potor (aquae).

Drickbar: potilis (Varr.); ad bibendum aptus l. idoneus; sorbilis.

Drickoffer: libamentum; libatio; göra d. libare; in mensam effundere honorem vini.

Dricksglas, Drickskärl: poculum; (vas) pōtorium; pŏterium.

Drickspenningar: munusculum; mercedula.

Dricksvatten: aqua potui apta; aqua potilis.

Driffjäder:

1. a. eg.: ungef. momentum (drifkraft).
2. b. oeg.: incitamentum (laborum, C.); causa, ratio (movens, impellens, efficiens); detta var för honom den kraftigaste d-n hoc (haec causa) maxime eum movit, impulit, ut –; jag vill ej tvista om d-ne quae causa eum moverit, ut –, non pugno, haud ambigam; rena, orena d-r honestae, sordidae causae, rationes; (jfr Bevekelsegrund); om person (sällsynt): han var den förnämste d-n illo maxime impulsore, impellente, auctore factum est.

Drifhjul: rota movens.

Drifhus: (varmt hus, der växter framdrifvas): hypocaustum, caldarium.

Drifis: (kringdrifvande isstycken): glacies natantes, vagae.

Drifkraft: momentum; vis movens, impellens.

Drifsand: arenae vagae.

Drift:

1. 1. (utan plur.) = bedrifvande, bedrift: se dessa ord.
2. 2. hjord, som drifves, oxdrift o. d.: armentum; grex (boum, ovium).
3. 3. = naturens omedelbara rigtning till att begära, söka ngt: impetus (animalia sunt, quae habent suos impetus et rerum appetitus, C.); motus (quod est animal, id motu cietur interiore et suo, C.); af egen d. sponte; sua sponte; suo impulsu (facere alqd).
4. 4. egenskapsord:
   1. a. egenskap hos person, att arbetet går undan för honom och lemnar resultat = driftighet, energi: industria; navitas; (nervi, strenuitas; celeritas); det är ingen d. hos honom nihil in eo industriae, nihil nervorum est (C.).
   2. b. hos abstrakta, hos arbetet och det sätt, hvarpå det drifves: vis; fervor; arbetet bedrefs med största d. summa vi, fervore quodam, summa alacritate properabatur opus; det kom plötsligt en helt annan d. i arbetet longe alia alacritate opus fieri coeptum est; det är ingen d. i arbetet languet, friget opus.
5. 5. skämt med ngn, förlöjligande af ngn: exagitatio, ludificatio alicujus; föra d., hålla d. (= drifva med) ngn ludum l. ludos facere alicui; ludere, ludificari alqm.

Driftig: industrius; navus; (actuosus); impiger; fortis; strenuus; (fervidus, alacer).

Driftighet: industria; navitas; agendi vis et celeritas.

Drifva, f.: d. af snö: acervus, congeries nivis; snödrifvor nives.

Drifva, v. tr.:

1. I. absolut (utan bestämning för utsträckning, utgångspunkt, mål): i allm. agere (d. framför sig); pellere (stöta, d. på); trudere, trusare (skjuta, fösa); ferre (föra); urgere (tränga på, framåt). — särskildt:
   1. a. d. boskap pecus agere, agitare.
   2. b. jägaren, hunden d-r villebrådet agitat, excitat.
   3. c. växten d-r knoppar, skott agit radices, gemmas, trudit.
   4. d. solen d-r elicit (herbam, viriditatem).
   5. e. läkemedlet, näringsämnet d-r svett o. d. elicit, exprimit, trudit (urinam, sudorem).
   6. f. = förfärdiga drifvet arbete i guld, silfver o. dyl.: excudere; caelare; drifvet arbete opus caelatum; (toreuma).
   7. g. vågen d-r ngt, som deri befinner sig agit, fert, jactat; d-s af vågen fluctibus agi (Vg.), ferri, jactari.
   8. h. vågen, ångan, handen d-r en qvarn l. dyl.: versat (rotam; turbinem puer), circumagit, movet, impellit.
   9. i. d. en rörelse, ett yrke: exercere (artem, jus civile), factitare, facere, colere, celebrare (artem, artificium); versari in arte, operam dare arti, artificio.
   10. k. d. en sats (= framställa och söka göra gällande): statuere, ducere.
   11. l. (jfr II. 2. a) drifva = föranleda, förmå (om abstr. subjekt): ducere, impellere, movere; det var girighet som dref honom, han drefs af girighet avaritiā ferebatur, ducebatur, impellebatur; drifven af vrede irā ductus, motus, incitatus, impulsus.
2. II. med bestämning (se I.):
   1. 1. i eg. uttryck:
      1. a. d. bort: abigere (canes baculo); d. långt bort procul abigere; depellere, aspellere, propellere, expellere; dispellere (nubes, skingra); d. bort en regent exigere, ejicere, expellere, pellere regem.
      2. b. d. fram: agere (navigium remis); propellere, protrudere, provehere; d. fram växtlighet elicere, prolicere.
      3. c. d. fram för sig: prae se, ante se agere.
      4. d. d. i landsflykt: in exsilium (patriā) pellere, expellere, ejicere; exigere.
      5. e. d. (= stöta) ngn i (sidan): in (latus) impellere alqd.
      6. f. d. igenom: transigere, transadigere (per costas ferrum).
      7. g. d. in:
         1. α. adigere [in corpus ferrum; in parietem clavum (figere)].
         2. β. (boskap o. dyl.): redigere (pecus in stabulum); (includere stabulo pecus); d. fienden in i staden, inom fästningen hostem muris includere, in urbem compingere, pellere.
      8. h. d. ned: detrudere (skjuta ned), dejicere (störta ned), depellere (stöta ned); defigere (palum en påle).
      9. i. d. omkring: circumagere, versare.
      10. k. d. på ngn l. ngt: impellere alqm, alqd.
      11. l. d. ngn på grund: vadis illidere, infligere, intrudere.
      12. m. d. ngn på flykten: in fugam vertere, jacere; pellere, repellere; fundere.
      13. n. d. till (syn. slå till, stöta till) ngn: impellere alqm; irruere in alqm.
      14. o. d. ngn tillbaka: repellere (hostem); redigere (pecus); rejicere (a flumine capellas, Vg.).
      15. p. d. undan: summovere; repellere, depellere.
      16. q. d. upp:
          1. α. villebråd: excitare feram.
          2. β. växter: elicere; maturare.
      17. r. d. ut, ur: expellere, depellere, ejicere.
   2. 2. i oeg. uttryck:
      1. a. d. ngn till ngt, till att göra ngt: impellere alqm (ad injuriam, ad confitendum), adducere, cogere, perpellere (movere, permovere, inducere, perducere) ad faciendum, ut faciat; nöden dref mig att skrifva vers me paupertas impulit audax versus ut facerem (Hor.); han dref mig att bekänna me coēgit fateri l. ut faterer (extorsit, expressit mihi, ut faterer); han lofvade att tala för oss med konungen: längre kunde jag ej d. honom promisit, se pro nobis cum rege acturum esse: longius eum perducere, amplius ab eo impetrare non potui; d-s till det yttersta ad ultimam necessitatem cogi, (trudi), redigi; ipsa necessitate cogi.
      2. b. d. ett handlingssätt, en egenskap till en viss grad, så långt, derhän o. dyl., t. ex. han dref oförskämdheten så långt eo impudentiae progressus est, tanta usus est impudentia (tanta erat in eo i.); jag har ej kunnat d. det längre ultra, quo progrediar, non habeo (quam ut veri similia videam, C.); han dref allt till ytterlighet omnibus in rebus nimius fuit, modum transiit; han har drifvit det så långt, att – id assecutus est, ut –.
      3. c. d. en sak till en punkt: eo rem adducere, perducere; de visste icke, huru långt Volero dref sin seger ignorabant, quatenus Volero victoriam exerceret (L.).
      4. d. d. in: exigere (debita; tributa).
      5. e. d. igenom: ett lagförslag: perferre legem; att ngt sker perficere, ab alqo impetrare, ut fiat alqd.
      6. f. d. med ngn, d. gäck med ngn: ludere alqm (C.); exagitare (agitare) alqm; ludum l. ludos facere alicui; ludibrio habere alqm, irridere alqm.
      7. g. d. bort tiden: (exigere), conterere, consumere tempus (ignaviā, inertiā; legendo).
      8. h. d. upp priset på en vara, en färdighet o. dyl.: intendere, accendere, augere (rerum pretia); en högt uppdrifven färdighet summa solertia.
      9. i. d. på ngn l. ngt: instare alicui (ut faciat alqd); operi instare (Vg.); alqm sollicitare, fatigare (precibus, consiliis), ut faciat alqd.

Drifva, v. intr.:

1. 1. i allm.: ferri (vågorna, skeppet, skyarne d. feruntur undae, navis in mari, nubes); fluctuare; volvi; skeppet d-r mot en klippa ad scopulum defertur, alliditur; scopulo illiditur; scopulum offendit; snön d-r (yr) hit och dit hinc illinc glomerantur nives; d. som ett flarn på det vida hafvet ut ratis in mari summo, instabili cursu ferri.
2. 2. om menniskor: d. (= ströfva) omkring vagari; gå och d. otio tempus terere; nihil agere; ignavum vagari; cessare.

Drifvande:

1. 1. d. orsak: causa impellens, necessaria.
2. 2. d. karl = driftig: homo fortis, industrius, navus.

Drifvare: (= förare, pådrifvare af en oxdrift o. dyl.): actor, agitator.

Drifven:

1. 1. drifvet arbete: opus caelatum.
2. 2. = skicklig (rutinerad) i ngt: (usu) callidus; multum versatus, solers in alqa re; peritus artifex alicujus rei.

Drifverk: machina; (momentum).

I. Drill: flexio (vocis, modi, C. de Or. III. § 98; Or. § 57; de Legg. II. § 59); flexus, vibratio vocis.

II. Drill = Drillborr, se detta.

Drilla, v. intr.: vocem vibrare, flectere.

Drilla, v. tr.:

1. 1. = borra med drill: terebrare, exterebrare.
2. 2. (i hvardagsspråket) d. saken = bedrifva en sak så –: callide rem agere; machinatione quadam, artificio quodam assequi, consequi, efficere, ut –: han d-de det så fint, att alla funno sig öfvertygade artificio quodam assecutus est (C. de Or. I. § 74), ut causa omnibus probaretur.
3. 3. (i hvardagsspråket) d. ngn = drifva med ngn, gifva ngn stickord: ludere; dictis, facetiis lacessere; cavillari, illudere alqm.

Drillborr: terebra anceps.

Drillning se I. Drill.

Drinkare: homo vinosus, vino deditus.

Drista och Drista sig: audere (alqd, facere alqd = d. ngt, d. sig till ngt, d. att göra ngt, d. sig till att göra ngt); non dubitare (icke tveka), non vereri (icke hafva försyn för att) facere; – kan äfven i vissa fall gifvas med ett fut. ex. konj.: jag d-r ej säga, hoppas detta non ego istud dixerim, confirmaverim, speraverim (jfr Våga).

Dristig: audax, impavidus, intrepidus; d-t tal plena audaciae, libertatis (liberae contumaciae) oratio; d-t mod animus audax; ad audendum, ad pericula subeunda paratus (jfr det kraftigare och betydelserikare synonymet Djerf).

Dristighet: audacia.

Dristigt: audacter; intrepide; bono animo; sine metu l. timore.

Dromedar: dromas.

Dropp: (= droppande, droppfall): stillicidium.

Droppa:

1. 1. intr. = falla droppvis: stillare; det d-r guttae cadunt; rorare.
2. 2. tr. = låta nedfalla i droppar: stillare, instillare rei alicui alqd.

Droppe (Droppa): gutta (g. cadit; g. cavat lapidem; g. sanguinis, imbris blods-, regndroppe); stilla (olei; – om droppar, som afmätas, brukas stilla); det är som en d. i hafvet: interit ut magnitudine maris (Aegaei) stilla (muriae, C. de Fin. III. § 45).

Droppsten: stalactites.

Droppvis: guttatim, stillatim; låta falla d. stillare, stillatim fundere.

Droska: (ryskt ord): cisium; petorritum.

*Drotset (Drots): (högste civile embetsman i Sverige under medeltiden, ungef. =) praefectus urbi; praetor.

Drott: (sacrorum antistes; judex); rex.

Drottning: regina.

Drucken:

1. 1. partic., se Dricka.
2. 2. adj.: potus; ebrius; vinolentus, temulentus; vino obrutus; crapulā plenus (L.); d. af glädje gaudio exsultans; d. af sin lycka, af medgång secundis rebus mersus, exsultans, gestiens, effrenatus (C. de Off. 1. § 90; fortuna dulci ebrius, Hor.; jfr det i oeg. mening vanligare Rusig, Berusad); dricka sig d. se inebriare, vino se obruere, implere; drucket tillstånd se Druckenhet.

Druckenhet: (= rus) crapula; ebrietas; temulentia.

Drufbär: (bär i drufklase, vinbär): acinus, -um.

Drufformig: uvae similis.

Drufhagel: glandularum uva.

Drufklase: racēmus.

Drufkärne: vinaceus.

Drufva: uva; d-ns saft sucus uvae (Tib.), vinum, latex Lyaei (poet.); d-ns blod sanguis Bacchēus (Stat.); torkad d. uva passa; söt, mogen d. uva dulcis, mitis; omogen d. uva acerba (peracerba gustatu, C.).

Drumla: (gå l. handla utan att se sig för) somniare vigilantem; titubare; d. till vägs (quasi in somniis) ruere et offendere.

Drummel: truncus (stock); vappa, balatro (odåga); nebulo (slyngel).

Drunkna:

1. 1. i eg. men.: mergi, demergi, submergi undis, in aqua; aquis obrui, in aqua vitam amittere, perire; mare haurit (slukar) alqm.
2. 2. bildl.: d. i = öfverhopas af, ej kunna reda sig med massan af ngt: obrui negotiorum, rerum multitudine; non posse se expedire obrutum rebus, negotiis; d. i skuld aere alieno demergi, obrui.

Dryck: potio, potus (mera i allm. = hvad som drickes l. kan drickas); poculum (= det qvantum, som vid ett tillfälle drickes); – mat o. d. cibus et potio; söt d., blandad d. potio dulcicula, mixta, medicata; stark i dryckom vini capacissimus; vinosus (multibibus, Pt.); starka d-r potiones fervidae; varm (stark) d. calda, caldum (calidum); en trollqvinnas d. poculum veneficae.

Dryckenskap: vinolentia (v., liguritio d., fråsseri); ebriositas (e. est proclivitas ad ebrietatem); vini l. potandi intemperantia; begifven på d. vinolentus; ebriosus; vinosus; vino deditus; homo nimii vini; d. går i svang der vinosi, vinolenti sunt illi homines; vino (et conviviis) effuse indulgent; han förföll till d. vino indulgere coepit; vini intemperantia prolapsus est.

Dryckenskapslast: ebriositas; vitium ebriositatis.

Dryckesbror: compotor; (conviva; sodalis).

Dryckeskärl: pōculum; pŏterium.

Dryckeslag: compotatio; convivium; comissatio (eg. tåg af dryckesbröder).

Dryckessång, Dryckesvisa: cantus convivarum l. convivii, canticum (convivium strepit canticis, Qu.).

Dryfta: eventilare, evannare, evallere (frumentum).

Dryg:

1. 1. om saker = innehållsrik i. e. som innehåller mycket i förhållande till volymen, som väl håller måttet, deraf äfven = varaktig; som kostar tid och möda; motsvaras:
   1. a. i allm.: till sitt hela begrepp af det dock ingalunda i alla betydelsesskiftningar användbara spissus (d. bok, d-a sidor i en bok s-us liber, s-ae paginae; d. säd i. e. som lemnar mycken behållning frumentum s-um, Pn.; d-t arbete s-um opus, C.). – särsk.:
   2. b. dryg till yttre storhet l. antal: magnus (pecunia; summa; m. talentum en god talent; magni, maximi sumptus d-a utgifter; magnum aes alienum d-a skulder); longus (t. ex. via); grandis (liber); latus (latis humeris esse vara axeldryg); capax (= rymlig).
   3. c. = fullvigtig, kraftig, i yttre och inre men.: gravis (onus börda l. ansvar; opus; gravia verba, graves ictus d-a ord, d-a hugg); firmus (f. cibus, alibilis, Varr.).
   4. d. = varaktig: diuturnus; qui ad usum diuturnum sufficit, qui usus diuturnos suppeditat.
   5. e. som kostar besvär, möda: (spissus, se ofvan); gravis, difficilis; magni laboris; multi temporis.
   6. f. om persons sätt och åthäfvor, se 2.
2. 2. om personer = elatus, inflatus; fastidiosus (fastuosus, Mt.; magnus, Ter.); sui plenus; göra sig d. magnifice incedere; elatius, magno cum fastu et molimine se gerere.

Dryghet:

1. 1. om saker: spissitas, spissitudo, Pn.; magnitudo, gravitas, se Dryg 1.
2. 2. om personer: fastus (poet., Pn., T.); molimen (Hor.); fastidium, arrogantia.

Drygsel: (egenskap att gifva god afkastning i förhållande till massan l. att länge räcka till för behofvet): spissitas (Pn.); firmitas (fasthet, soliditet, närande beskaffenhet); det är ingen d. dermed leve et inane est, non sufficit usui diuturno; pondus non inest.

Drygt:

1. 1. om saker: spisse; graviter.
2. 2. om personer: superbe; fastidiose; cum fastu l. fastidio.

Drypa:

1. I. intr.:
   1. 1. ngt d-r från l. af ngt: manat, stillat, destillat alqd ex l. de re; guttatim cadere.
   2. 2. d. af ngt: manare, stillare, exstillare, rorare alqa re; d-ande stillaticius; stillans (aquā, sanguine af vatten, af blod); d-nde våt manans aquā, imbre; d-nde ögon oculi lippi.
2. II. tr. = neddroppa: stillare, destillare; instillare (rei på ngt); guttatim fundere, infundere.

Dråp: caedes (non meditata neque lucri causa suscepta; mots. mord, rån); homicidium; nex; begå d. caedem facere.

Dråpare: homicīda.

Dråplig (Dråpelig): (laudabilis); egregius, eximius; praeclarus; optimus; magnificus; d-t väder egregia tempestas; d. utsigt summa aspectūs pulcritudo; praeclara (splendida) caeli ac terrarum facies, species; d-a bedrifter clara, praeclara facinora; res magnifice, egregie gestae.

Dråpligt: eximie, praeclare, optime.

Dråpslag: plaga mortifera (C.); ictus letifer (Ov.); gifva ngn ett d. plagam mortiferam infligere alicui; necem afferre alicui; oeg.: prosternere, affligere alqm.

Dråsa (i dialekter Drösa l. Drösla): in terram defluere (C. de Am. § 58).

Dråse: acervus frumenti.

Drägg: faex, sedimentum; tömma till d-n faece tenus, usque ad faecem haurire; samhällets d. faex populi; sentina urbis; infimus quisque.

Dräggig: faeculentus.

Dräglig (Drägelig): tolerabilis (dolor, malum; non optimus, sed t.); talis, ut ferendus, ferri posse videatur; modicus (pretium d-t pris); satis bonus; knappt d. vix ferendus; göra d. tolerabilem reddere, temperare, moderari.

Dräglighet: tolerabilis conditio; mediocritas.

Drägligt: tolerabiliter.

Drägt:

1. 1. = de kläder ngn bär, särskildt med afseende på snitt och beskaffenhet, sådan den är egendomlig för olika åldrar, kön, nationer o. s. v.: vestis (virilis, muliebris; puerilis; Medica); vestitus (vilis, splendidus); vestimenta (n. pl.; unis vestimentis satis lautum esse); ornatus (ståtlig, prydlig d.); cultus, habitus (utstyrsel, kroppens skötsel i allm., hvartill t. ex. också hör hårets behandling, bruk af bad o. s. v.); – i oeg. mening om tankarnes drägt, orden, i uttryck sådana som: kläda sina tankar i en skön d. sententias, res dicendo ornare, illustrare, distinguere; inventa vestire et ornare oratione (reconditas sententias pellucida vestit oratio; jfr C. de Or. III. 23. 96).
2. 2. = notdrägt: lini tractus, jactus.
3. 3. = skottvidd: jactus, conjectus teli.
4. 4. = drägtighet:
   1. a. ett skepps: capacitas, se Drägtighet 2.
   2. b. ett hondjurs, se Drägtighet 1.

Drägtig: om djur = hafvande: gravida, feta, praegnans (ovis, vulpes, vacca); bos forda, horda (i offerspråket); gå d. ventrem ferre, fetam esse; blifva d. concipere; impleri (partu); fieri gravidam ex aliquo.

Drägtighet:

1. 1. hondjurs: graviditas; fetura.
2. 2. skepps: capacitas; ett skepp af 300 amforers d. navis CCC amphorum capax, CCC amphoras vehens.

Dräll: linteum figuratum.

Dräng:

1. 1. = ung bondekarl, som ej ännu är sin egen: adolescens rusticus; bygdens, byns d-r rustica pubes, vicana pubes.
2. 2. = tjenstedräng, husdräng: calo; agaso (stalldräng); famulus; puer.
3. 3. arkaistiskt = tjenare, följe: Mars’, Orphei d-r cohors Martis, clientes Orphei.

Drängaktig: famularis, (servilis).

Drängadagsverke: opera adulti famuli.

Drängkammare, Drängstuga: cubiculum famulorum, cella calonis.

Drängtjenst: famulatus; göra d. esse in f-tu; servilibus officiis fungi.

Dränka:

1. 1. i allm. (neddoppa, sänka): mergere in aquam, in mari, mari; demergere, submergere, immergere.
2. 2. för att färga, tvätta o. d.: imbuere, tinguere alqa re.
3. 3. bildl.: d. bekymmer, sorger i vin (njutningar): vino (mergere; lavere, Hor.) sepelire, pellere curas.

Dränka sig: mergi, se mergere; gå och d. sig se praecipitare (in mare).

Dräpa: (gammaldags = slå ihjel, nedstöta): obtruncare; trucidare; caedere, occidere.

Drätsel: reditus publici; vectigalia; commune (civitatis, urbis).

Drätselkammare: aerarium (urbis).

Drätselverk: vectigalium (urbanorum) ratio, administratio.

Drög: traha.

Dröja:

1. I. om personliga subjekt:
   1. 1. absolut: morari (i allm. = låta vänta på sig; quum morarentur jumenta, adolescentes ad jugum accesserunt, C.); cunctari (= d. af betänksamhet); cessare (söla); hvi d-r du? quid moraris? (= hvi går l. handlar du icke?); quid cunctaris? (hvi besinnar du dig ännu?); quid cessas? (hvi förhalar du tiden?).
   2. 2. d. en tid på ett ställe: morari, commorari, remorari (d. qvar), (opperiri, remanere) alicubi tres dies; locka l. förmå ngn att d. morari, retinere, detinere alqm.
   3. 3. d. med ngt, med att göra ngt: moram rei gerendae interponere, interjicere; differre, tarde (tardius), sero facere alqd; morari, cunctari facere alqd; han d-de med svaret moram respondendi fecit; tardius respondit; han d-de ej med svaret sine mora respondit; nullam moram interposuit, quin responderet.
2. II. om saker (personelt): morari; differri: straffet d-de ej länge poena non diu dilata est (alqm remorata est, C.).
3. III. impersonelt: det dröjer –: det d-r = kommer att d. länge longior mora erit; det d-de ej länge, innan han kom non multo post venit; det d-de ej ett år, förr än han anklagade Norbanus vix annus intercesserat, quum accusavit Norbanum; det skall d. länge, innan jag återkommer multum intercedet temporis, priusquam revertar; sero revertar.

Dröjande: commoratio (Dröja I. 2).

Dröjsmål: mora; cunctatio; utan d. sine mora, sine cunctatione (utan att länge besinna sig), abjecta omni cunctatione; långt d. longi temporis mora, diuturna cunctatio; förorsaka d. moram rei afferre, inferre, injungere; moras nectere (Sen.).

Dröm:

1. 1. somnium; syn i d-n nocturnus visus, n-um visum, visum somnii; in somnis, per quietem oblata, objecta species; se ngt i d-n in somnis, per quietem videre, videri videre alqd; hafva en d. somniare, in somnis videre alqd; ljuflig, hemsk d. somnium laetum, triste; hafva en hemsk d. triste alqd somniare, diras species in somnis videre; sann, gäckande d. somnium verum, falsum; tyda d-r somnia interpretari, enarrare; de somniis conjicere; d-rs betydelser significationes s-orum; d-n slog in evasit, evēnit, verum evēnit s.; d-r komma från gudarne mittuntur a diis; d-r fara som strömmar fluminum ritu feruntur (fluunt diffluuntque) s-a; feberdrömmar aegri somnia; orena d-r immundo somnia visu (Hor.).
2. 2. i oeg. uttryck: (somnium; vana res, spes, opinio; commentum); lifvet är en d. haec quidem vita somnium est (somniantium est; vanitatis plena est; in hac vita vigilantes somniamus); galna d-r somnia delirantium; deliramenta; stå försänkt i d-r in (acerrima) cogitatione defixum esse; animo alienato, suspenso esse; alucinari; skaldens d-r om tro och kärlek ea, quae finguntur a poetis, de fide et amore; hjertats d-r somnia amantium, sperantium, vana desiderantium; mina d-rs förhoppningar spes cogitationum mearum; hans d. om lycka blef aldrig verklighet eam, quam (opinionis errore) finxerat, felicitatem assequi non potuit; det var blott en ljuf d., en hemsk d. vana spes, vanus timor fuit, evasit; bedragen på d-n om lifvet spe beatae vitae dejectus; (spes eum fefellit).

Drömbild: visum somnii; species in somnis, per quietem oblata.

Drömbok: liber somniorum, liber significationum.

Drömma:

1. 1. i eg. mening: d. ngt, d. om ngt: somniare alqd, de re, esse alqd; in somnis, per somnum, per quietem, somno videre, videri sibi videre alqd; jag har d-t om honom in somnis illum vidi; jag d-de, att jag sof på Helikon visus mihi sum in Helicone dormire (visus eram molli recubans Heliconis in umbra, Ppt.); jag d-de, att Homerus, Hektor stod vid min sida in somnis ecce ante oculos – Hector visus adesse mihi, visus Homerus adesse poēta (Vg.; Enn.).
2. 2. i oeg. men.:
   1. a. absolut = vara försänkt i drömmar, tankar: vigilantem somniare, stertere, dormire; dormitare; delirare (fantisera); alucinari; animo alienato, suspenso esse.
   2. b. d. bort sin tid: tempus, aetatem inertiā consumere, terere.
   3. c. d. ngt, om ngt = föreställa sig, dikta, hoppas ngt (utan grund): somniare; alucinari alqd (Epicurus); vana spe, opinionis errore fingere, cogitare; vana spe praecipere; sperare; optare, sperantem fingere alqd; han d-de om envälde principatum sibi (errore opinionis) finxerat (C.); han d-de om ständig lycka perpetuam felicitatem sperabat (falso, insipienter sperabat); derom hade jag aldrig kunnat d. id ne somniaveram quidem; non putaram; han d-r ej om annat än hämnd in ultione cogitanda totus est, versatur; noctes diesque de ultione cogitat, ulciscendi consilia agitat.

Drömmande, adj.: d. tillstånd somnium. – oeg.: alienatio mentis; alucinatio; hans ansigte har ett d. uttryck intenta cogitatio, mentis alienatio oculis, vultu significatur.

Drömmande, n.: = drömmande tillstånd, se Drömmande, adj.

Drömmare:

1. 1. eg. = qui somniat, somniavit; se d-n kommer ecce illum, qui somniat (somniatorem).
2. 2. oeg. = som vakande går i drömmar, försänkt i grundlösa föreställningar, i tankar utan klokt sammanhang med verkligheten: dormitator (nattvandrare, Pt.); nugator, homo vanus; vanitatis, vanarum cogitationum plenus; vanae spei plenus.

Drömmeri: alucinatio; somnium, -ia; vana species, vana (inanis) cogitatio; commentum (non philosophorum judicia, sed delirantium somnia, C.; opinionum commenta delet dies, C.); onyttiga, opraktiska d-r otiosorum somnia, inertis ingenii commenta.

Drömtydare: somniorum interpres; conjector.

Drömtyderi: interpretatio, conjectio somniorum.

Drömtyderska: conjectrix.

Drömvilla: vana species in somnis visa l. oblata.

Dröna:

1. 1. (eg. om oxar) submugire.
2. 2. om menniskor, gå och d. = halfsofva, gå sysslolös: somniare; (somniare astantem ritu canterino, som en gammal häst, Pt.); desidiā aetatem, tempus terere; torpere.

Drönande:

1. 1. mugitio.
2. 2. inertia.

Drönare:

1. 1. om menniskor (Dröna, 2): dormitator; homo somniculosus, somnolentus, segnis, ignavus, iners, socors.
2. 2. = vattenbi: fucus (ignavum pecus, Vg.).

Du, dig: tu, tui, tibi, te: kärlek till dig amor tui; nomin. du öfversättes i lat. blott i motsats till en annan person l. i frågor och uppmaningar; se exemplen i Lat. Lex.

Dualis: grammatisk term: numerus dualis (Qu.).

*Dubba: d. ngn till riddare phaleris ornare alqm; equestri dignitate, ornamentis equestribus donare (ornare) alqm.

Dubbel: duplus (dubbelt så stor, två gånger det enkla); geminus (som utgör ett par = tvilling-); duplex (= både duplus – hvilket är sällsynt utom i neutr. sing. – och geminus); anceps (som har två lika sidor); – således:

1. a. d-t (d-t så stort) mellanrum duplum intervallum; d. plikt dupli poena; plikta d-a värdet dupli poenam subire; d-t så stor duplo major; altero tanto major (bis tanto major); om tygellöshet i njutningar tillkommer, är det onda d-t si libidinum intemperantia accesserit, duplex malum est (C. de Off. I. § 123); göra ngt d-t så stort duplicare, conduplicare alqd; d. sold duplex stipendium; gifva ngn ngt igen i d-t mått duplex, duplicatum alqd, duplum reddere alicui.
2. b. ett dubbelljus geminum lucernae lumen (C.); dubbelstjernor, dubbelportar, dubbel-Janus geminae stellae, portae, Janus Geminus; en d. mur, pelarrad duplex murus, duplex ordo columnarum; lägga ngt d-t duplicare alqd; slå med d-a slag ingeminare ictūs, pulsūs; ett d-t eko vox, echo geminata; se allting d-t omnia gemina, geminata, duplicata videre.
3. c.
   1. α. (tvåsidig, tvetydig anceps (securis; periculum); om saker: ambiguus; d. mening, ord med en d. mening ambigua sententia, vox; det kan ligga en d. mening i hans ord ejus verbis duo, duae res significari possunt, duplex sententia inesse potest; dubbelnatur ambigua natura; alla förvånades öfver en sådan dubbelnatur mirabantur omnes, esse in uno homine tantam dissimilitudinem tamque diversam naturam.
   2. β. om personer och deras karakter: duplex (Ulixes, Hor.); ambiguus (fides, L.); fidei ancipitis homo (en d. person); fallax, multiplex (C. de Am. § 91, 92); han är d. aliud in lingua promptum habet, aliud in mente celat (aliud dicit, aliud agit).

Dubbeldörr:

1. 1. (= dörr med två flyglar l. delar): janua biforis; valvae bifores (Ov.).
2. 2. gemina l. altera janua (jfr Dubbel).

Dubbelfönster: geminae fenestrae (interiores fenestrae).

Dubbelgestalt: forma ambigua, duplex.

Dubbelgestaltad: biformis.

Dubbelhet:

1. 1. i eg. mening (sällsynt och) att öfversätta med omskrifning: han insåg farans d. anceps malum esse intellexit.
2. 2. en persons d. = tvetalighet, opålitlighet: ingenium anceps, ambiguum, infidum.

Dubbelnatur: anceps, ambiguum ingenium, natura alicujus.

Dubbelstjerna: gemina stella, geminum sidus.

Dubbelt: dupliciter (på dubbelt, på tvenne sätt – d. peribis, Pt.); duplo (ss. bestämning till komparativer: d. melior, major o. s. v. se Dubbel); ambigue = tvetydigt, tvetaligt; fallaciter, perfĭde; han betedde sig d. ambigue, ancipiti fide se gessit, inter duas factiones medium se tenuit.

Dubbla, Dublera: duplicare, conduplicare.

Duell: certamen singulare, pugna singularis; falla i en d. in pugna s-i cadere, interfici ab alqo (jfr Envig).

Duellera: pugnā singulari decertare; ferro decernere cum alqo.

Duett: concentus duorum (duarum vocum).

Dufbo: nidus columbinus l. columbarum.

Dufbonde, Dufhane: columbus.

Dufhona: columba.

Dufhus: columbarium.

Dufna: vapidum fieri; fugere (om vin); languescere.

Dufning:

1. 1. eg. ett fartygs (jfr Dufva, v.): jactatio; succussio.
2. 2. oeg. = kroppslig bestraffning l. tillrättavisning (sträng pröfning) i ord: pulsatio; gifva ngn en d. pulsare, agitare, excutere alqm.

Dufslag: columbarium.

Dufunge: pullus columbinus; han är ingen d. (haud sane pullus, tener, tenera aetate est), jam vetulus est; veterator (gammal och van) est.

Dufva, f.: columba (liksom det svenska ordet, dufva i allm., utan afseende på könsskilnad); palumbes, -bus (skogsdufva); d-na kuttra gemunt, kyssas ludunt.

Dufva, v.: (om fartyg) jactari; succŭti.

Dufven:

1. 1. om drycker: vapidus; languidus; d-t vin vappa.
2. 2. om menniskor = slapp: languidus; flaccus, flaccidus.

Dufvenhet: languor.

Duga (jfr Duglig, Dugtig, Dygd): bonum esse; d. till ngt utilem, aptum, idoneum, accommodatum esse ad aliquam rem (gerendam, efficiendam; han d-r till talare, till krigare, till konung ad dicendum, ad bella gerenda, ad civitatem regendam aptus est; icke hvarje trästycke d-r till en Hermes ex quovis ligno non fit Mercurius; han d-r till ingenting, till allting ad nullam rem, ad omnem rem utilis est); valere (dicendo till talare); icke d. nihil valere [(difficile) si nihil valet materies, nova sarmenta culturā excitantur, C. de Or. II. § 88]; inutilem, nihili esse; det är en karl, en sak, som d-r vir fortissimus, res optima est; (virum fortissimum, rem optimam!); det d-r! bene; bene est; macte!; det d-r icke! apage! non potest, non licet (isto modo)!; det d-r icke att (= tjenar till intet, går ej an att) sträfva mot naturen nihil attinet repugnare naturae; det d-r ej att neka nihil attinet negare l. infitiari.

Dugg: ros.

Dugga: rorat (ante rorat quam pluit, Varr.); ros cadit.

Duggregn: tenues pluviae (Vg.); ros.

Duglig (Dugelig): (blott om personer): bonus (orator, imperator); sollers (konstskicklig); ad aliquam rem utilis, idoneus, aptus, accommodatus; alicujus rei peritus; en d. karl vir ad multas res idoneus, vir sollers; en d. embetsman, en d. praktisk man vir ad rempublicam gerendam idoneus, ad res gerendas aptus (qui a natura habet adjumenta rerum gerendarum, C.).

Duglighet:

1. a. om personer = praktisk förmåga: virtus (en man af stor, bepröfvad d. vir summae, spectatae virtutis; in novo populo omnis ex virtute nobilitas est, L.); alicujus rei peritia (d. ss. embetsman, fältherre, mångsidig d. rei publicae gerendae, belli gerendi p.; multarum rerum p.); robur (militis).
2. b. (hos saker, sällan): utilitas, habilitas (användbarhet, ändamålsenlighet).

Dugtig (Duktig):

1. 1. om lefvande subjekt:
   1. a. = kraftig, rask, fast, manlig till kropp och själ: fortis (agricola; equus); firmus (fast, stark, corpus, membra; valetudo); valens, robustus (bestia v-tissima; corpus, membra r.; han är d., i hvardagsspråk = han mår väl valet, bene valet; nu är han d. igen convaluit; melius ei factum est); patiens (härdig); strenuus (rask, företagsam); gravis, constans, animosus (= fast, fjelfständig); – en d. karl vir fortis (rask), constans (fast), strenuus (sträfsam); en d. karakter animus constans, gravis [Marius var en rå karl, men en d. (riktig) karl Marius vir rusticanus, sed plane vir, C.]; det var en d. karl, en d. gosse bene! vir es! laudo te (Ter.); macte tua virtute, puer; acer (= liflig, spänstig; a. canis); göra sig, visa sig d. fortem, patientem, constantem se praebere; gloriari; simulare se fortem, animosum esse.
   2. b. = skicklig, duglig, god i särskilda hänseenden: bonus, peritus, sollers; en d. soldat, landtbrukare, räknemästare o. d. bonus miles, bonus colonus, bonus ratiocinator l. peritus ratiocinandi; en d. byggmästare bonus, sollers architectus.
2. 2. om saker = stark, bra, stor (till graden; intensiv): firmus, probus, magnus, multus, vehemens, acer: en d. käpp firmum (magnum) baculum; en d. köld frigus magnum, acre, vehemens; en d. feber vehemens febris, summa vis febris; en d. skrapa severa, gravis, acris (acerba) objurgatio.

Dugtighet:

1. 1. vanligen = kraftighet, härdighet, karlavulenhet, manlighet: robur (kärnfasthet), firmitas (corporis); virtus, fortitudo; constantia, gravitas (karakterens fasthet); patientia (härdighet; mod l. kraft att lida).
2. 2. mera sällan = duglighet, skicklighet: virtus; sollertia; peritia (d. ss. krigare bellandi virtus, belli gerendi peritia).

Dugtigt:

1. 1. om personers handlingar = kraftigt, raskt, manligt: fortiter (pugnare, rem gerere, se gerere); ut virum decet.
2. 2. i allm. = bra, mycket, häftigt, till gagns, riktigt: bene; probe; satis; satis bene; naviter; vehementer, valde: nu går barnet d. jamjam satis bene incedit (certa vestigia humo figit) puer; det regnar d. pluit vehementer, abunde; han är d. oförskämd, d. rusig bene et naviter impudens, probe potus; jag blef d. rädd, d. sjuk vehementer pertimui, vehementi morbo correptus sum; blifva d. vred graviter irasci; förebrå ngn d. graviter, severe (acerbe) objurgare alqm.

Duk:

1. 1. i allm.: linteum (jfr Näsduk, Svettduk); pannus (tyg).
2. 2. bordduk: mappa.
3. 3. = segelduk: velum; linteum; med fladdrande, slappa d-r velis volantibus, pendentibus, (fluentibus).
4. 4. duk hvarpå målas: framställa, framtrolla på duken in tabula (in panno?) ponere, pingere (illudere; jfr chartis illudere, Hor.; auro illusae vestes, Vg.).

Duka: d. bord eg.: mensam insternere, sternere (mensam instruere i allm. besätta bordet); d. af mappam tollere de mensa; (mensam exuere).

Duka under: cadere, vinci; d. under för ngt succumbere (oneri, rei, homini); inferiorem discedere ab alqo.

Duktig se Dugtig.

Dulgadråp: homicidium incerti auctoris.

I. Dum (Dumb) = stum, döfstum: mutus.

II. Dum:

1. I. om personer:
   1. 1. = af naturen d., inskränkt: tardus, hebes; tardi ingenii; brutus [d. som ett djur, ett fä; stipes, truncus, lapis hos Com. = (dum som) en stock, ett träbeläte, en sten]; fatuus; stupidus; bardus.
   2. 2. = dåraktig, tanklös: stultus; stolidus; insipiens; excors; socors (vårdslös); ineptus (narraktig); han var nog d. att begära, att tro – tantā fuit stultitiā, ut peteret, crederet –, stultissime petivit et cet.; jag är ej så d. att tänka – non is sum, qui sentiam; var nu icke d. sapere aude (Hor.); noli stultus, ineptus esse!; det var d-t af dig stulte fecisti; det var d-t af honom att neka stulte fecit, quod negavit l. qui negaverit.
   3. 3. sällan = insigtslös, okunnig, oskicklig: ignarus, imperitus; på det området är han ej d. ejus quidem generis haud ignarus, haud imperitus est; in illo genere nonnihil sapit.
2. II. om saker:
   1. a. = oförståndig, narraktig: stultus (amor sui, Hor.); ineptus (narraktig, taktlös).
   2. b. i hvardagsspråk = oäfven, galen: absurdus; incommodus; det vore ej så d-t – haud incommodum est, erat (ista possidere); vellem hoc esset laborare (det vore ej så d-t, om detta vore att arbeta).

Dumbe: homo mutus, infans (surdos audientes, mutos loquentes facit, de döfve låter han höra och d-r tala).

Dumbom: baro.

Dumdristig: temerarius; temere, stolide ferox; stolidus; praeceps (consiliis); p. et amens.

Dumdristighet: temeritas; stoliditas.

Dumdryg: stolidus; stolide superbus, elatus.

Dumhet:

1. 1. en persons naturliga d., inskränkthet: tarditas; tardum, hebes ingenium; stupor; fatuitas.
2. 2. = dåraktighet, tanklöshet hos person, i tänke- och handlingssätt: stultitia; stoliditas; socordia.
3. 3. i konkret mening = dum handling, dumt yttrande: stulte factum, stulte dictum; ineptiae; begå en d., d-r stulte facere; prata d-r inepte loqui; bort med sådana d-r pellantur istae ineptiae (C.)!

Dumhufvud: baro; homo stultissimus, stupidissimus.

Dun: pluma, plumula (mollis, levis).

Duna ned: plumis conspergere alqm.

Dunbeklädd: plumosus.

Dunbädd: stratum plumeum.

Dunder: åskans d. tonitrus, tonitruum, caeli fragor, strepitus tonitruum; om andra föremål: sonitus, fragor.

Dundergud: Tonans (deus).

Dundra:

1. 1. om döda ljud, enkannerligen af åskan (åskans gud) l. af ting, som falla tungt: tonare (tonat caelum, Juppiter), intonare (eg. d. mot ngn, öfver ngns hufvud); crepitare (arma c-ant); edere fragorem, sonitum, strepitum; d. omkring ngn circumtonare alqm; d. ut (till slut) detonare.
2. 2. i ord d.: (tonare: Pericles a poētis tonare, fulgere, Graeciam miscere dictus est, C.); clamare, declamare; furere et bacchari (C.); tragoedias agere, excitare; d. mot ngn, mot ngt increpare alqm, alqd (vitia, socordiam alicujus o. d.); declamare contra alqm; verbis insectari, insequi, incessere, acriter l. ardenter reprehendere; (verborum fulminibus petere ljunga emot; in vitiis reprehendendis non loqui, sed fulgurare et tonare – blixtra och dundra).

Dundrande: tonans; med d. röst voce tonanti, intonanti, (horrenda, tremenda); voce summa, summa vocis contentione; ett d. föredrag vehemens et atrox oratio, monitio (C. de Or. II. 200); summa, acerrima, ardentissima verborum contentio; hålla ett d. föredrag, bestraffningstal summa verborum contentione dicere, acerrime increpare (objurgare) alqm, insectari vitia (jfr Dundra 2); ett d. kalas strepens clamoribus convivium; (epulae exquisitissimae, opipare apparatae).

Dundrare: dundraren (Juppiter) Tonans.

Dundyna: culcita (torus) plumea, plumis farta, differta.

Dunge = skogsdunge: nemus.

Dunig: plumosus; plumis obsitus.

Dunka:

1. a. absolut: hjertat d-r cor palpitat, pulsat, salit.
2. b. d. på ngt tundere (incudem, C. de Or. II. § 192; tympana); pulsare (ostium).

Dunkel, adj.:

1. 1. i allm.: obscurus (subobscurus), i det svenska ordets nästan alla bemärkelser: nox o-a; res, verba o-a; sammanhanget med denna sak är d-t quo modo res gesta sit, obscurum est, non satis liquet, (latet); d. härkomst genus obscurum, ignobile; göra ngt d-t obscurare alqd.
2. 2. särskildt: d. färg l. d. till färg:
   1. a. = skum, mörk fuscus, pullus, niger, subniger (oculi).
   2. b. = otydlig, matt: languidus, hebes.

Dunkel, n.: (= halft mörker): tenebrae; incerta, maligna lux; (umbrae): i skogarnes d. in silvis opacis; sub umbris nemorum.

Dunkelblå: caeruleus.

Dunkelgrön: subviridis; vitreus.

Dunkelhet: obscuritas (noctis; verborum; generis bördens).

Dunsa: graviter concidere, prolabi.

Dunst: vapor (terrae, maris); halitus (terrae; oris graveolentis); caligo (töcken); nebula (dimma); d-r uppstiga vapores, nebulae, caligo exhalantur, excitantur (e terra); besväras af d-r premi, urgeri nebulis; slå (blå) d. i ögonen på ngn fucum facere, caliginem effundere, (fumum vendere) alicui; oculos, aciem alicujus praestringere; vårt lif förgår som en d. homo bulla est (Varr.).

Dunsta, v. intr.: vaporare; halare; (vaporem, vapores emittere, exhalare); d. bort evanescere (in auras).

Dunsta, v. tr.: halare, exhalare, spirare; emittere (vapores); blommorna d-a vällukt odores efflantur e floribus.

Dunsthål: spiraculum, spiramentum.

Dunstig: vaporosus; vaporum plenus.

Dunstkrets: āer.

Duodes:

1. 1. forma l. modus duodenarius librorum, codicum.
2. 2. codex formae duodenariae; codex duodenarius.

Duplett:

1. 1. alterum l. geminum exemplum ejusdem rei.
2. 2. = ett par (rum): bina (cubicula); par.

I. Durk: = dufhane: columbus.

II. Durk: apotheca, cella pulveris (krutdurk å ett fartyg).

Durk- i sammansättningar, tyskans durch, = genom, t. ex.:

Durkdrifven: = multum versatus in re, peritissimus rei, se Drifven.

Durklopp = Diarré.

Durkslag: colum.

Dus, i uttrycket: lefva i sus och dus = luxuriose vivere; diffluere luxuriā; gulae indulgere; in continuis comissationibus vivere; epulis effusissime indulgere.

Dusch: irrigatio; pluvia; taga d. aquā perfundi.

Duschbad: irrigua lavatio.

Dusk: = regnigt väder: pluvialis tempestas; pluvia.

Duska: pluit.

Duskig: madidus; pluvialis; pluvius.

Dussa: infantem brachiis jactare, sopire.

Dussin: duodeni (tolf tillsammans); duodecim; ett d. tallrikar duodeni orbes; två d. bis duodeni.

Dust: eg. ss. i engelskan = stoft, dam, särskildt dam på torneringsbanan, deraf brukadt i uttryck för strid, liksom de latinska orden arena, pulvis; slutligen metonymiskt = strid, kamp: certamen, pugna, lucta, contentio; rida, våga en d. med ngn in arenam (in pulverem) descendere; bestå en (hård) d. (med ngn) acriter, summa vi contendere, luctari, depugnare, decertare cum alqo; en blodig d. pugna non incruenta, pugna atrox; han kom just från en blodig d. de pugna atroci digressus erat (Vg. Aen. II. 718).

Dusör: (fr. douceur i bet. skänk, drickespenningar till person af stånd): munusculum.

Dvala: sopor (i allm. och = dödsdvala); torpor (tillstånd af domning); lethargĭa (= sömnsjuka); veternus (till dvala sig närmande slapphet; äfven v. ursi om björnens vinterdvala, Pn.); falla i d. sopiri, sopore opprimi; ligga i d. torpere, sopitum jacēre, sopore languere; den sjuke låg flere dagar i ett slags d. multos dies quasi somno sopitus (N. Dion. c. 2) torpebat; om vintren ligger naturen liksom i d. hieme terra quasi sopore victa torpet, quiescit; en d. har bemäktigat sig hans själskrafter torpent, frigent vires animi; dödens d. har söft honom illum sopor aeternus urget (Hor.).

Dvalhändt: (af dval och hand; uttalas ofta valen): cui manus frigore torpent, solutae sunt.

Dverg: nanus; pumilus; pumilio.

Dvergaktig: pumilus; pygmaeus; mera oeg.: minutus.

Dvergamål: imago vocis; echo.

Dvergbjörk: betula nana.

Dverginna: nana.

Dvergträd: arbor pumida, arbuscula.

Dväljas: commorari (morari, subsistere); versari alicubi; jfr Vistas.

Dy: limus; lutum; caenum; sjunka ned i dyn in limum demergi, haerere in caeno; vältra sig i dyn in luto volutari; syndens djupa dy limus vitiorum (Ov.), libidinum; vältra sig i lastens dy in caeno vivere.

Dyaktig: limosus, caenosus.

Dygd:

1. 1. i allm.: virtus i sing. och plur., så väl om dygden ss. en och hela personligheten omfattande, som, i sing. och plur., om särskilda dygder, t. ex. virtus se ipsā ad bene vivendum contenta est; in virtute summum bonum ponere (C. de Am. § 20); virtus est vitium fugere ac sapientia prima stultitia caruisse (Hor.); – haec una virtus domina ac regina est omnium virtutum; – äfven d. = förtjenst hos saker (äfven laus): mercis (Pt.), ordinis (Hor.); öfva d. virtutem colere, virtute uti; sträfva efter d. virtutem expetere; vara utrustad med d-r virtutibus ornatum esse; vandra på d-ns väg virtutem sequi; honestam vitae viam ingredi; virtutis viā grassari (Sa.); d-ns lag, bud lex virtutis; bryta d-ns lagar virtutem violare; göra en d. af nödvändigheten coactum recte facere; recte facere, cum aliter facere non possit.
2. 2. särsk. (blott i sing.): honestum (d-n ss. idé, ideal, det sedliga – honestum solum bonum, summum bonum est; honestum cum utili pugnare non potest; honestum a virtute divelli nunquam potest, C. de Off. III. § 13; perfectum honestum, ibdm); honestas (sedlighet och det sedliga – ad honestatem nati sumus; vicit utilitas honestatem, C.); integritas, probitas (rättskaffenshet, redlighet); sanctitas, sanctimonia (= ostrafflighet, sedlig renhet, renhet i lefvernet); pudor, pudicitia, castimonia, (modestia) (qvinlig dygd, ära); boni mores, frugalitas (= goda seder, ordentligt lefnadssätt); obrottslig, obefläckad d. incorrupta, inviolata, (intemerata), summa integritas, pudicitia, sanctimonia.

Dygdelära: doctrina morum; (pars philosophiae moralis).

Dygdelärare: virtutis, bene vivendi magister l. praeceptor.

Dygdemönster: exemplar omnium virtutum.

Dygderik: multis virtutibus ornatus; honestissimus.

Dygdesam: honestissimus; probissimus; särskildt = pudicus, sanctus.

Dygdig: i allm. honestus, probus, (virtute praeditus); en d. man vir bonus, honestus, probus, incorruptae integritatis; en d. maka uxor proba, pudica; en d. jungfru virgo sancta, incorrupta, casta; ett d-t barn puer honestus, modestus; d-t lif, lefnadssätt vita proba, sancta, honesta, integra; utmärka sig för, vinnlägga sig om ett d-t lif vitae sanctitati, (bonis moribus) studere, vitae sanctitate florere, excellere; föra ett d-t lif probe, sancte, integre, cum virtute vivere; d-a sträfvanden honesta, recta studia; om ett djur placidus.

Dygdigt: honeste, probe, integre, sancte; incorrupte (obrottsligt); frugaliter (ordentligt); cum virtute (vivere); placide (ire, om ett djur).

Dygdädel: honestissimus.

Dygn: (spatium unius diei et noctis), dies et nox; d-t om diem et noctem (totam), (om flera d.) dies et l. ac noctes, dies noctesque; på ett d. die et nocte; på två d. duobus diebus totidemque noctibus; – för öfrigt kan dygn ock gifvas med dies ensamt t. ex. d-ts tider tempora diei.

Dyka, v. intr.: absolut l. dyka ned: urinari, inurinari; d. ned mergi, se mergere, mergi sub aquam; d. upp emergere och emergi; oeg. = yppa sig, komma fram emergit rumor (T.), cogitatio subit (jfr C. de Off. II. § 24 quamvis sint demersae leges alicujus opibus, quamvis timefacta libertas, emergunt tamen aliquando).

Dyka, v. tr.: (i hvardagsspråket): demergere, submergere.

Dykare: urinator; mergus (fågel).

Dykbolag: societas urinatorum.

*Dykklocka: campana urinatoris, -rum.

Dykning: urinatio.

Dylik, (dy, i. e. dativ af sa = den, och lik; syftar alltid på ngt föregående, ej som sådan äfven på ngt följande; antyder dessutom en ungefärlig likhet): talis; ejus generis; ejusdem generis; ejusmodi; similis (liknande – i hvilket fall dy icke återgifves; ett substantiv måste i detta fall alltid vara utsatt vid dylik; ordet kan stundom helt utelemnas): ett d-t låtsande är mera beslägtadt med fåfängan än med frikostigheten talis simulatio vanitati est conjunctior quam liberalitati (C. de Off. I. § 44; ejusmodi res credo Panaetium persecuturum fuisse, nisi aliqui casus ejus consilium peremisset, ibdm III. § 33; superioris generis hujusmodi exempla sunt: omniane officia perfecta sint – et quae sunt generis ejusdem – och d-a frågor, ibdm I. § 7); similis casus me offendit (ett d-t öde träffade mig); jag har trenne landtgods, men min bror fyra d-a mihi sunt tria, fratri autem quattuor praedia.

Dymedels (= medels det – jfr Dylik –, derigenom): ea re; eo.

Dymling: paxillus.

Dyna: pulvinus; torus; culcita.

Dynasti: genus regium; stirps, domus regia.

Dynastisk: pro stirpe regia susceptus (i d-t intresse); regius.

Dynga: fimus; stercus.

Dyngbår: feretrum stercorarium.

Dynggrep: furca stercoraria.

Dynghög: sterquilinium; fimetum.

Dyngig: stercorosus; lutulentus; limosus.

Dyngkärra: vehiculum stercorarium (quo evehitur stercus); crates stercoraria (om en flätad vagnskorg).

Dynglass: vehes stercoris.

Dyngpöl: sentina.

Dyngskofvel: pala stercoraria.

Dyngstad: fovea stercoraria.

Dyning: agitatio, jactatio maris, fluctuum (ante l. post tempestatem); d-r efter stormar sedata tempestate residua quaedam fluctuum (animi) agitatio; der märktes ännu d-r efter stormen sentiebatur tamen alqa post tempestatem agitatio maris; d-na hafva upphört jam non agitatur mare, jam resederunt fluctus, undae, (animus).

Dynstock: tignum ceteris pro pulvino l. fundamento suppositum.

Dynt: (parasit i svin) cysticerus.

Dyr:

1. 1. i yttre mening: som kostar mycket, kräfver stora kostnader:
   1. a. faktiskt dyr, som dyrt betales l. betalts, som hålles dyr: carus (merx; pisces; mots. vilis); vara (ngn) d. carum esse; magno (alicui) stare, constare, vēnire; hålla ngt d-t magno, (pluris) vendere alqd (C. de Off. III. § 51); magnum pretium rei statuere, ponere; huru d-t är brödet quanti constat panis?; här är allting, har allting blifvit d-t hic sunt immensa, multum aucta, accensa rerum pretia; här är d-t att lefva hic magno vivitur, magno constant omnia, quae ad victum cultumque pertinent; ett dyrt nöje magno parata voluptas; nöjet blef honom dyrt magno detrimento empta est, constitit voluptas.
   2. b. = dyrbar, som i sig eger stort penningvärde (mots. facilis, parabilis lättköpt): pretiosus (p. equus, servolus vilis).
   3. c. = kostsam: ett dyrt lefnadssätt vita sumptuosa; ett dyrt hus domus sumptuosa l. ubi magnae impensae, magni sumptus fiunt.
   4. d. dyr tid l. ort i. e. då l. der förnödenheterna äro dyra: här är dyr tid annona cara (gravis, arta) est; under dyr tid in magna annonae caritate (gravitate, difficultate).
   5. e. om personer = som håller sina varor l. tjenster dyra: pretiosus (Pt.), qui merci l. operae magnum statuit pretium; (i sammanhang) avidus (venditor); difficilis; mots. facilis.
2. 2. i inre mening:
   1. a. = kär, dyrbar (för ngns hjerta): carus (dilectus; dulcis amicus); dyr person carum caput; dyre broder frater animo meo carissime (Sa.).
   2. b. vigtig, mycket värd (vanligare dyrbar): antiquus, magnus, rarus; – här äro goda råd dyra nunc praesenti animo et consilio opus est! hic bono consilio nihil antiquius est; nunc in decernendi ratione (de Off. I. § 80; prudentia) sita sunt omnia.
   3. c. om ed, löfte = helig, högtidlig (jfr Bedyra): sanctus (jusjurandum, fides); religiosus (jusjurandum); magnus (jusjurandum); svärja en dyr ed sancte jurare, affirmare.

Dyrbar:

1. 1. i yttre mening: pretiosus = magni pretii (vestis, equus, villa; jfr Dyr, Kostbar); – sumptuosus (= kostsam, t. ex. cena; vanligare säges i denna mening dyr).
2. 2. i inre mening = kär, vigtig: carus; magnus, bonus, praestans; allt, som är d-t för mitt hjerta, är der illic est, quidquid animo meo carum est; friheten är menniskans d-ste rättighet libertate homini nihil majus, antiquius est; äran är ett folks d-ste arf optima hereditas a majoribus traditur omnique patrimonio praestantior gloria virtutis rerumque gestarum (C. de Off. I. § 121); kämpa för mensklighetens d-ste intressen pugnare pro summis generis humani bonis (commodis; pro iis, quae inter homines summa putantur l. ducuntur).

Dyrbarhet:

1. 1. i abstr. mening: caritas (Dyrbar 2).
2. 2. i konkret mening mest i plur. = i yttre mening dyrbara saker: res pretiosae, -issimae; ornamenta; alla sina d-r quidquid habebat auri et gemmarum –.

Dyrbart: pretiose; sumptuose (kostsamt).

Dyrd: gammaldags = högt värde; betydenhet: momentum, pondus, dignitas.

Dyrhet:

1. 1. caritas, magnum pretium rei; för tidernas d. propter annonae caritatem; propter immensa rerum utilium, necessariarum pretia.
2. 2. en säljares d.: aviditas; genom sin d. afhåller han köpare nimiis pretiis (statuendis) emptores deterret.

Dyrk: uncinus (quo revellitur janua), uncus.

I. Dyrka: d. upp en dörr: januam revellere, recludere uncino.

II. Dyrka:

1. 1. d., d. upp = göra dyr, uppstegra priset på ngt genom att betala l. bjuda mycket pretium rei, pretia rerum augere, intendere, accendere; på en auktion d. upp saker för hvarandra licitando inter se contendere l. certare; certatim licitari, pretia intendere.
2. 2. d. Gud l. ngn, ngt som Gud: colere, venerari (Deum; Minervam); d. Venus uti rebus Venereis; d. djur och döda ting ss. Gud bestias et res mutas divino cultu prosequi; Augustus lät sig i provinserna d-s ss. en gud Augustus in provinciis se (suas imagines) divino honore coli passus est; han nästan d-de sin hustru uxorem non amavit, sed veneratus est.

Dyrkan:

1. 1. eg.: Guds d. cultus Dei, religio, veneratio, adoratio (de två förra orden om kulten i allm., de två senare om enskilda gudstjensthandlingar; tillbedjan); den ende Gudens d. cultus veri Dei; egna sin d. se Dyrka.
2. 2. oeg. om älskarens känslor och uppmärksamhet för sin älskade: egna ngn sin d. summo amore prosequi; (veneratione quadam) colere.

Dyrkansvärd: venerandus; colendus (culti semper et colendi, Hor.).

Dyrkare: cultor; afgudadyrkare cultor falsi Dei.

Dyrkfri: qui unco recludi nequit.

Dyrköpt: care l. magno emptus, paratus; carus (quod non opus est, asse carum est – är d-t – köpes dyrt – med ett öre, Cato); segern var d. magno, magno detrimento stetit victoria; d. är den ära, som vinnes med oskyldiges blod magno emitur gloria, quae sanguine innocentium paratur; en sådan erfarenhet är d. magno discitur istud.

Dyrt:

1. 1. = för högt pris: care (emere, vendere); magno, magno pretio; det skall stå dig d. magnas dabis (pendes) poenas; haud inultum feres; det (nöjet) kom honom d. att stånda magno constitit temeritas, magnas dedit poenas; haud inultum tulit.
2. 2. = högtidligt, heligt: sancte, religiose, affirmate (jurare, promittere).

Dyster:

1. 1. om personer, deras utseende, sinnesstämning, lefnadssätt: tristis (frons; vultus, animus); maestus; austērus (d., allvarsam: senex, vultus); d-e tankar tristes cogitationes; mentis tristitia; skingra ngns d-e tankar a tristitia contorquere, abducere alqm; d-t lif vita tristis, maesta.
2. 2. om saker, enkannerligen ställen i och för sig l. för det lif l. tillstånd der råder, om tider, utsigter:
   1. a. sorgligt d.: tristis (mots. laetus; domus, locus, tempora; tristia regna om underjorden); d-t utseende, d. att skåda tristis aspectus, aspectu tristis (Germania t. caelo aspectuque, T.; allt var d-t omnia tristia, tristitiae plena erant).
   2. b. mörk, skum och derigenom d-r: (obscurus); ater, niger, i eg. och oeg. mening: a. nemus, color, n. silva, n. lacus, imber d. lund o. s. v.; atra dies (Vg.); niger dies (Ppt.) = dödsdagen; nubilus (nubilum, nubibus obductum caelum; color; tempora si fuerint nubila, solus eris, Ov.).
   3. c. = oviss, hotande, svår, hemsk: dubius; asper; (atrox): det närvarande är svårt, framtiden än mer d. res mala est, spes multo asperior (Sa.); det ser d-t ut för honom res ejus dubiae, asperae sunt; in rebus asperis, dubiis versatur (res prope desperata est); d. syn atrox facies, aspectus.
   4. d. = dystert allvarlig: austērus (pulcritudo); severus; d-t allvar austera severitas, summa severitas.
   5. e. = ovårdad, vild: horridus (tempestas, color, campus).

Dysterhet:

1. 1. persons till utseende och sinnesstämning: tristitia; maestitia; austeritas; frons obducta; bortlägga d. ponere tristitiam.
2. 2. sakers (ställens, tiders, förhållandens, jfr Dyster 2): tristitia (loci, temporis, aspectus, colorum); asperitas (rerum, temporum).

Dystert: triste; dubie, aspere (jfr Dyster); d. allvarlig austerus, severus.

Då, adv.:

1. 1. ren tidspartikel: tum (så väl = på den tiden, dervid, derunder, hänförande sig till en tänkt l. medels bisats bestämd tidpunkt i det närvarande, förflutna l. tillkommande, som = derefter, derpå: ille nunc victor, tum quidem victus; utinam tum essem natus, si quando Romani dona accipere coepissent; – tum Scaevola: non luctabor, inquit, tecum amplius); tunc (vanl. utmärkande samtidigt tillstånd = derunder); eo, illo tempore; illis temporibus; då för tiden illa aetate; id temporis; tunc temporis; redan då jam tum; då just, just då tum ipsum; först då l. då först = icke förr än då tum demum, tum denique (tum demum Albanus exercitus in campum deductus est; illo cum venerimus, tum d-e vivemus, C.); då först = då för förste gången tum primum; då och då interdum; nonnumquam.
2. 2. = i det fallet (korrelat till si): tum; ita (quod recte fit, ita est justum, si est voluntarium).
3. 3. i frågor och uppmaningar: ergo; igitur; tandem; ita; -nam (i sammansättn.): gå då i ergo, i tandem; quousque tandem tempestas manebit, furet? hur länge skall stormen då (dock) räcka?; hvad är det då quid est igitur?; – quid ita?; = hvad då? i. e. hvad säges, åsyftas i det fallet, med det?; hvad då = än sen quid tum? (quid tum, si fuscus Amyntas?, Vg.).

Då, konj.:

1. 1. ren tidskonj. (= när): cum: cum sol ortus est (sole orto), stellae non jam apparent; – den dagen var den gladaste i hans lif, då han af hela folket följdes hem illum diem laetissimum vidit, cum – domum deductus ad vesperam est (indik. om bestämdt, bekant tillfälle); jag tror att du, då du hört mig, ej skall så mycket beundra det jag sagt, som fälla det omdömet, att du, då du önskade att höra det, ej hade skäl till sådan önskan arbitror, cum audieris (fut. ex. konj.), non tam te haec admiraturum, quam existimaturum tum, cum ea audire cupiebas, causam, cur cuperes, non fuisse (de Or. I. § 137); då de detta hörde, fingo de ett styng i sitt hjerta cum haec audivissent, animis commoti sunt; då våren börjat, gaf han sig på resor cum ver esse coeperat (indik. om upprepad handling), itineribus se dabat; vix prima inceperat aestas, cum Trojam relinquo l. reliqui (aoristus om inträdande handling); postquam (= sedan nu mera): postquam nusquam erat auctoritati locus, totum me literis tradidi, C.; dum (= under det att): dum haec Romae geruntur, Vejis summa vi bellum paratur.
2. 2. = i det att, i och med det att: cum (med indik. af närvarande och tillkommande tid, med indik. och konj. af förfluten tid: cum tacent, clamant; vertit omnia, cum non paruit consilio amicorum; cum (alia) sibi sumeret, alia mihi relinqueret, ea divisit, quae sejuncta esse non possunt, C.); dum (med samma tempus i indik. som hufvudsatsen: dum voluit alios habere parata, unde sumerent, sanos quidem viros a scribendo deterruit, C. Brut.; dum stulti vitant vitia, in contraria currunt, Hor.).
3. 3. kausalt = som: cum; eftersom quoniam: cum ita sit, quoniam ita est.
4. 4. utmärkande motsats emellan hufvudsats och bisats: då deremot = under det att –, på samma gång som –: cum –: männerna lefde i lätja, då deremot qvinnorna skötte huset viri inertiā tempus terebant, cum mulieres domos tuerentur.

Dåd:

1. 1. = djerf handling af god l. ond beskaffenhet: facinus; manliga d. fortia facinora, fortia facta (fortiter facta); nidingsdåd scelus; flagitium; nesligt d. turpiter factum.
2. 2. handling i allm. i uttrycket: i råd och dåd, med råd och dåd: consilio et re, consilio et opera (juvare alqm bistå ngn).

Dådlös: (bragdlös): ignavus; iners; (inglorius).

Dålig:

1. 1. i allm. ej sådan, som den borde vara; klen, svag, usel, simpel, ringa, falsk, otjenlig o. s. v.: malus; (improbus, Pt.); infirmus (svag); tenuis (klen); hebes (slö); levis (obetydlig, opålitlig); vilis (simpel); iniquus, incommodus (ogynsam, otjenlig); pravus (förvänd); corruptus, vitiosus (skämd, felaktig); miser (usel); icke d. haud malus, non contemnendus, satis bonus:
   1. a. af naturen dålig (fysiskt l. psykiskt): d. helsa mala, infirma, misera, incommoda valetudo; d-a ögon infirmi, hebetes oculi; d-t bröst infirma latera; d-a ben infirmi pedes; d. mage venter infirmus, alvus difficilis; d-t hull corpus tenue; macies; d-t blod sanguis corruptus, vitiosus; d-t lynne difficilis, morosa natura; stomachus; vara vid d-t lynne stomachosum esse; stomachari (blifva vid –); d-t hufvud tardum ingenium; d-t minne hebes memoria; d. (= kraftlös) mat (victus), cibus tenuis, jejunus, aridus; d-t vin vinum vile (simpelt, i motsats till nobile); vappa; vinum fugiens (förlegadt, skämdt); d. jord ager sterilis; sŏlum exile, macrum; d-t väder mala (foeda) tempestas; d. luft āer, caelum pestilens; d-a ångor, dunster vapores, aurae pestilentes; d. vara merx improba (Pt.), mala.
   2. b. om konstens produkter o. s. v. = dåligt gjord l. af tiden m. m. blifven dålig: d. väg via male strata, munita; d-t hus domus male aedificata; ruinosa, vetustate collapsa; d-t arbete opus male factum, vitiosum, mendosum; d. mat male coctus cibus; d-e verser mala carmina; mali, inepti, insulsi, male facti versus; d-t råd malum, stultum consilium; d. bok liber malus, indoctus; d. uppfostran mala, prava, perversa educatio; d. qvickhet, d-t skämt absurde, insulse dictum; sales frigidi; d-t mynt numi leves, adulterini.
   3. c. ss. epitet till personligt appellativ = oduglig, oskicklig, felaktig i ngt hänseende: d. regent, fältherre malus rex, malus imperator; civitatis regendae, belli gerendi imperitus; d. soldat miles malus, ignavus, inutilis; d. karl (i motsats till dugtig, kraftfull): vir ignavus, infirmus, imbellis; d. vän malus, inutilis, levis amicus; d. hushållare paterfamilias indiligens; in re familiari tuenda negligens; d. räknekarl ratiocinandi imperitus; d. fäktare in armorum usu rudis; d. talare orator malus, vitiosus; dicendi insuetus, imperitus (ovan vid att tala); d. poet malus, ineptus, vitiosus poēta; expers poēticae (facultatis); icke d. lärare non contemnendus, non spernendus, non poenitendus magister.
   4. d. = sjuk, svag: aeger, aegrotus, infirmus (mots. dugtig, frisk): han är d. infirma valetudine est; han är mycket d. in exigua spe vitam trahit.
   5. e. = mager, klen: macer, tenuis.
   6. f. om förhållanden, saker i allm. =
      1. α. svår, ofördelaktig, ogynsam, obehaglig: iniquus, tristis: d-a tider iniqua, aspera tempora; d-t tecken, förebud triste, malum, signum, omen; d. underrättelse tristis nuntius, malus n.; d. lycka adversa res, fortuna; d-a utsigter spes tenuis, dubia, aspera; hafva d-a utsigter in rebus dubiis versari; d. affär negotium damnosum, infructuosum; hafva d-a affärer domesticis difficultatibus laborare; d-t yrke artificium, quaestus infructuosus; studium inutile (Ov.); d-t rykte mala fama l. existimatio; hafva d-t rykte male audire; infamiā flagrare; d-a omständigheter tenuis fortuna; vara i d-a omständigheter egere.
      2. β. = otillräcklig, oduglig: d. vara merx mala, improba; d. mat cibus incommodus; d. kredit levis fides; d. inkomst, d. lön fructus tenuis; parva, exigua merces; d. ursäkt levis, vana, inanis excusatio; d. tröst vanum, inane solatium; d-t stöd leve, infirmum adminiculum; d-a kunskaper (exigua scientia); bonarum artium inscientia, jejunitas; han har d-a kunskaper non satis eruditus, doctus est; mediocriter l. parum a doctrina est instructus.
2. 2. moraliskt dålig, klandervärd: malus, improbus, turpis, vitiosus, pravus, nequam; perfidus, levis: d. afsigt malum consilium; d-a konster, medel malae artes; d. menniska homo improbus, male moratus, nequam; d-a vanor malae consuetudines; d-a seder, d-t uppförande mali, corrupti mores; d-t exempel malum, pessimum, pravum exemplum; d. lära mala, improba ratio, praecepta; d-t lefnadssätt vita turpis, vitiosa, vitiis inquinata, foeda; d. karakter vanum, leve ingenium; perfidia; d-t umgänge improbi homines; improborum, turpium hominum usus, familiaritas; d-t samhälle civitas male morata, corrupta; komma i d-t umgänge, sällskap improborum hominum usu et familiaritate implicari.

Dålighet:

1. 1. i allm.: vitium; vitiositas; infirmitas (svaghet); vilitas (simpelhet); pravitas (se Dålig 1); luftens d. vitium, pestilentia caeli.
2. 2. = sjukdom: morbus, infirmitas.
3. 3. i moralisk men.:
   1. a. abstr.: improbitas; nequitia, turpitudo; vitia; det finnes mycken d. till i verlden plurima sunt naturae humanae vitia.
   2. b. konkret = odåga, dålig menniska: homo nequam, improbus, nequissimus, turpissimus.

Dåligt:

1. 1. i allm.: male (non satis; parum; inscite): må d., lyckas d., skrifva, läsa d. male valere, male rem gerere, male legere, scribere; d. klädd male, non satis bene vestitus; d. försedd non satis instructus, ornatus (rebus necessariis); d. underbygd non satis a doctrina instructus; det står d. till male se res habet; det går d. non satis prospere l. ad sententiam res procedit, succedit.
2. 2. särsk. i moralisk men.: male, improbe, turpiter (se gerere, officio fungi).

Dån: sonitus; åskans d. tonitrus, tonitruum; vapnens, vågens d. sonitus, strepitus armorum, undarum.

I. Dåna: sonare, tonare, strepere; marken, luften d-de, det d-de i marken terra, āer (aether) resonabat, campus strepebat murmure.

II. Dåna: = falla vanmäktig och medvetslös: cadere, labi, collabi exanimem; animo linqui; jag hade så när d-t prope exanimatus sum.

Dåning: defectus animi (Pn.), defectio animi (Ce.); animi deliquium (Ce.); återkomma från d. recipere animum; återkalla från d. animum linquentem, deficientem revocare.

Dåra: delenire (illecebris, blanditiis); fallere (spes fallit alqm; spe, promissis fallere alqm); in errorem inducere alqm; decipere, eludere, deludere, illudere alqm, occaecare alqm; låta sig d. af ngn, ngns löften promissis alicujus deleniri, falli, induci, deludi, capi; jag d-s af kärleken till mitt företag me fallit amor suscepti negotii (L.); decipit exemplar vitiis imitabile (Hor.).

Dåraktig: stultus (amor sui); stolidus (vates); ineptus (credulitas); (excors), inconsultus (om personer och saker); om personer: insipiens; absurdus om saker (potest quidquam esse absurdius, quam, quo minus viae restat, eo plus viatici quaerere?); han var nog d. att tro stulte credidit.

Dåraktighet: stultitia, stoliditas.

Dåre:

1. 1. oförståndig, obetänksam menniska: homo stultus, stolidus; insipiens (nihil i-te fortunato intolerabilius esse potest, C.); baro; delirus (tok); dårarne, de dårar stulti (dum stulti vitant vitia, in contraria currunt, Hor.).
2. 2. = vansinnig menniska: homo furiosus, amens; mente captus; insanus.

Dårhus: valetudinarium furiosorum.

Dårhushjon: qui propter insaniam in custodia asservatur aut debebat asservari; homo furiosus, mente captus, amens [de bära sig åt som d. haec susceptio est amentium (non amantium), Ter.].

Dårhusmessig: furiosus, amens, demens; detta är ju d-t haec opera sunt amentium; dementis est (in tranquillo optare tempestatem, C.).

Dårskap: stultitia, dementia; pl. (stultitiae), stulte facta; nugae; ineptiae; begå d-r stulte agere, facere; delirare; det är d. att tro stulti est credere; det vore en d. af mig, om jag ville påstå stultus sim, si dicam; jag vill ej försvara alla hans d-r non omnia defenderim, quaecunque ille stulte fecit.

Dåsig: (ss. kroppsligt tillstånd) languidus, somnolentus; deses; ignavus (= lat, håglös).

Dåsighet: languor; desidia, ignavia.

Dåsigt: languide; ignave.

Dåvarande: qui tum erat; efter d. förhållanden ut tum res erant.

Däck: constratum (navis), fori [per foros (mellan transtra, roddarbänkarne) cursare, C.]; stega (Pt.); agēa (Enn.).

Däcka: consternere, tegere, contabulare navem; d-dt skepp navis constrata, tecta (L., C.).

Däckning: constratio navis.

Däckspassagerare: vector, qui in constrato navis locum habet, conducit.

Dädan: inde; illinc; han gick d. hem igen domum revertit, abiit.

Däfna: uvescere, humescere, madescere.

Däfven: uvidus, udus, madidus, subhumidus; vara d. uvēre, madēre.

Dägelig se Dejelig.

Dägga: mammam praebere; lacte alere, jfr Dia.

Däggande: lactans; d. djur: animalia, quae lacte suo alunt partus.

Däggdjur: animal sugens, quod lacte matris alitur l. = däggande djur.

Däld: convallis; vallis.

Dämma: d. vatten, flod, d. för molem opponere, objicere fluctibus, aquae; d. in vatten aquam mole, aggere cohibere, includere, praecludere, inclusam tenere; d. igen, d. till obstruere (molem, aggerem) flumini.

Dämning: moles; agger (fluctibus oppositus, objectus).

Dämpa:

1. 1. = släcka: restinguere, sedare, reprimere, ignem, vim ignis.
2. 2. = stäfja, med abstrakta objekt, t. ex. ngns häftighet, vrede, högmod: reprimere, coercere, compescere, comprimere, domare, frangere (vim, iram, cupiditatem, superbiam alicujus); retundere (ferociam alicujus), frangere (alicujus ferocem animum, spiritūs feroces); frenare, refrenare (libidinem alicujus); ondskans välde d. vim improbitatis frangere, vincere; d. upproret seditionem compescere, comprimere, sedare.
3. 3. d. rösten premere vocem; med d-d röst pressa, gravi voce.

Dänga: affligere; jactare, pulsare, verberare; d. sönder och samman comminuere.

Däst: obēsus.

Dästhet: obesitas.

Dö:

1. I. om menniskor:
   1. 1. absolut: mori; interire, perire; emori; occidere; decedere; e vita decedere, excedere, discedere; animam efflare; exspirare; diem obire supremum; mortem oppetere, obire; obire; exstingui; finire (T.); morte defungi (Pn.); vi måste alle dö omnibus est moriendum; är det då en sådan olycka att dö usque adeone mori miserum est?; vara rädd för att dö mortem timere, horrere; jag vill dö, om det ej är sant moriar l. ne vivam, si non verum est; jag vill hellre tusen gånger dö än utstå sådant millies oppetere mortem, quam ista perpeti, malim.
   2. 2. med bestämning för sätt, orsak o. d.:
      1. a. dö af ngt: interire, perire fame, morbo (af hunger, af sjukdom; a morbo, N.); mori morbo (L.); confici (fame); consumi (senectute; senio et maerore); dö af glädje repentino gaudio exanimari.
      2. b. dö bort: emori; morte consumi, exstingui, deleri; hela slägten dog bort, huru många generationer hafva ej dött bort tota gens emortua est; quam multae aetates morte exstinctae, deletae sunt (jfr dö ifrån).
      3. c. dö en svår, olycklig, plågsam o. s. v. död: misere, acerbe, cum dolore mori; dö en frivillig, sjelfvållad död voluntaria morte, sua manu perire; mortem sibi ipsum consciscere; dö en våldsam död vi, manu (hostis, inimici) perire; dö en naturlig död, sotdöden fato, morbo perire; fatali morte exstingui (Vell.); naturae concedere (Sa.); dö en för tidig död ante tempus mori; immatura morte absumi, exstingui, perimi.
      4. d. dö för, i kausal mening: dö för ngns hand manu alicujus cadere, occumbere; dö för bödelns hand securi percuti; dö för ett slag, skott ictu, jactu sagittae interimi, occidere.
      5. e. dö för = till försvar för: mori et cet. pro re, homine; dö för sitt land pro patria mortem oppetere, se offerre ad mortem; dö för sin öfvertygelse pro suscepta sententia (l. ratione) mortem oppetere, vitam profundere; susceptam sententiam sanguine suo defendere.
      6. f. dö i en ålder l. ett tillstånd: i unga år, i blomman af sin ålder, i sina bästa år, i hög ålder tenera aetate, adolescentem, in ipso aetatis flore, integra aetate et viribus, extrema, summa aetate mori, exstingui; dö i en ålder af 70 år septuagenarium, LXX annos natum mori; dö i förtid ante tempus mori (C. Tusc. I. § 93), praematura (acerba) morte intercipi; dö i tjensten in re gerenda, in officii fungendi actu abripi, exspirare.
      7. g. dö ifrån ngn morte abire, discedere ab alqo; morte relinquere, orbum relinquere, destituere alqm.
      8. h. dö ifrån ngt (ifrån lycka, olycka, rikedomar, elände m. m.): discedere, morte abduci, abstrahi a malis, a bonis, a malis l. bonis rebus (C. Tusc. I. § 84. 85); vitae commodis privari, orbari, mală morte effugere; morte amittere (förlora l. slippa ifrån, ibdm § 30. 87. 85).
      9. i. dö på ngt: veritatem verborum l. sententiae morte confirmare, testari, mortis fiduciā testari; jag vill dö derpå moriar, ne vivam, ni verum est.
      10. k. dö ss. ngt, t. ex. dö som en hjelte, en konung ut virum, ut regem decet, par est; (claram mortem oppetere); dö som en förrädare mot sitt land patriam prodentem, quum patriam prodat, l. (= som det anstår en förrädare) ut proditorem par est –; dö som en hund male perire; turpiter vitam amittere; dö som en missdådare supplicio (quo solent scelerati) affici.
      11. l. dö undan: morte sua locum alteri, aliis dare; morte absumi.
      12. m. dö ut: hela huset, hela slägten har dött ut: tota domus interiit, exstincta, deleta est; gens interiit, intermortua est.
2. II.
   1. 1. om djur: mori (sues moriuntur angīna); morte consumi, absumi, exstingui.
   2. 2. om växter: dö, dö ut: mori, emori.
   3. 3. oeg. om icke organiska l. om abstrakta ting:
      1. a. ljudet, tonerna dogo bort (förklingade) vox mortua est (Ov.), conticuit, non jam audita est; hans ord, böner dogo ohörda bort frustra missae preces, querelae.
      2. b. orden dogo på hans läppar vox faucibus haesit; lingua praeclusa, verba praecisa sunt alicui.
      3. c. ryktet dör fama, rumor moritur (C.), conticiscit, obmutescit, exstinguitur, senescit; hans minne, ära har ej dött med honom rerum ab illo gestarum memoria, fama non occidit, exstincta est, intercidit una cum ipso (jfr C. de Am. § 102. 103); ett är, som aldrig dör, domen öfver dödan fama viri immortalis est (Ov. Am. I. 15. 40); han har lemnat efter sig ett minne, som ej dör memoriam sui immortalem reliquit.
      4. d. språket dör, dör ut ab usu intermittitur.

Död, part. och adj.:

1. 1. eg.: mortuus; exanimis, exstinctus; de döde mortui; vitā defuncti l. blott defuncti; d. lem membrum mortuum (C. de Sen. § 27); artus exanimi (L.); stå upp från de döde a mortuis, ab inferis surgere.
2. 2. oeg. (adj.):
   1. a. om saker = till sin art liflös: inanimus; brutus.
   2. b. om bilder, tecken, bokstäfver, ord m. m. i motsats till det, som de föreställa l. betyda: caecus et mutus (imago); inanis (pictura; tecknet är dödt, om ej saken har lif inane sine re signum l. inane signum est, nisi res subest vera); vanus (leges sine moribus vanae).
   3. c. = onyttig: d. kunskap cognitio jejuna (C. de Off. I. § 157), inutilis; dödt kapital pecunia otiosa.
   4. d. om personer och deras tal, sätt o. s. v.: languidus, iners, ignavus; frigidus; han sitter så död languet; allting är här så dödt hic languent, torpent, frigent omnia.
   5. e. död från, för verlden: sepultus in solitudine, in otio inerti (sepulta inertia, Hor.); han är död för verlden ab hominum celebritate et frequentia plane se removit; lucem fugit.
   6. f. borgerligen död: capite deminutus.
   7. g. dödt språk: sermo ab usu intermissus.

Död, m.:

1. 1. eg.: mors (om menniskor och djur); om menniskor: letum; obitus; decessus, excessus (= bortgång och blott använda ss. detta ord); en naturlig död mors necessaria, fatalis, naturalis (Pn.); dö en naturlig död fato perire; en sjelfvållad död mors voluntaria; en plötslig, sorglig, olycklig, smädelig död mors subita, repentina, tristis, acerba, turpis; en ärofull, hederlig död mors clara, honesta; den kalle, bleke, hemske, svarte d-n mors gelida, frigida, pallida, dira, atra; d-n är slutet på allt mors omnia delet, exstinguit; mors ultima linea rerum (Hor.); d-n förestår mors imminet, impendet; d-n nalkas appropinquat; d-n kommer mors venit; suprema hora venit; gifva, tillskynda ngn d-n mortem dare, afferre, offerre alicui; sibi consciscere; d-n jemnar, förliker allt ad mortuum neque ira neque cupiditas ulla pertinet; mors omnium communis est; gå en viss död till mötes ad mortem non dubiam ire, se offerre; certae se opponere morti, Vg.; mortem obire; gå i d-n för ngn mortem oppetere pro alqo; blott d-n skall skilja oss åt non divellemur nisi morte suprema; tungt, bittert som d-n mortis instar (videtur); förblifva densamme, vara ngn trogen, älska, hata ngn in i d-n usque ad mortem, usque ad extremum spiritum eundem manere, in fide manere, fidem praestare; amorem, odium nisi cum vita ipsa non ponere; döma ngn till d-n morti addicere, capitis damnare; gå, föra ngn till d-n ad mortem ire, proficisci, alqm ducere, trahere; dö en missdådares, en förrädares död summo supplicio affici; ita mori, ut proditorem par est; till döds: sörja sig, arbeta sig maerore, labore confici; piska, plåga ngn till döds ad mortem caedere flagellis (Hor.); verberibus necare, summo cruciatu interficere; sjukdomen är till döds morbus insanabilis est; jag, du är dödsens perii! periisti! moriēre, (si emiseris vocem du är dödsens, om du yttrar ett ljud); ligga för d-n animam agere; befinna sig i d-ns armar (käftar), vara d-ns rof l. offer media jam morte teneri; desperatum esse; han är d-ns rof, d-n har lagt sin hand på honom de illo actum est; bortryckas, skördas af d-n morte intercipi (consumi, exstingui); se, smaka d-n morte fungi; taga d-n på ngt mortis causam habere alqd; consumi (dolore, desiderio); påskynda ngns död mortem maturare alicui; det blir min, hans död haec mihi mortis causa erit, stabit; frukta, fasa för d-n mortem timere, horrere; tanken på d-n cogitatio mortis; göra sig förtrogen med tanken på d-n, bereda sig till d-n mortem meditari, commentari; (mori assuescere, C.); i lif och död är jag din, är du min tillflykt tuus vivus sum, tuus ero (moriens) mortuus (hujus vivus ero, mortuus hujus ero, Ppt.); tu mihi et vivo et morienti confugium praebes; in te spes mea et vivi et (morientis) mortui sita est; ad te et vivus specto et spectem moriens; d-n värd supplicio, morte dignus; capitalis; med d-n afgå decedere.
2. 2. oeg.: borgerlig död: summa capitis deminutio.

Döda:

1. 1. eg.: interficere, interimere, perimere, necare, occidere; mortem afferre alicui; leto dare alqm; på våldsamt sätt (= dräpa, nedstöta, nedhugga) obtruncare, trucidare; d. sig mortem sibi consciscere, afferre; han d-des af blixten ictu fulminis exanimatus est.
2. 2. oeg.: d. ngn med sitt prat, med sina klagoutgjutelser querelis exanimare, rogando occidere (Hor.) alqm; d. sina lustar cupiditates frangere, restinguere; d. tiden tempus fallere; d. en revers nomina dissolvere; syngrapham, tabulas rescindere.

Dödande, n.: caedes; begärens d. coercitio cupiditatum.

Dödande, adj.: mortifer, letifer (venenum); d. tråkig fastidii plenus; molestiae plenus; d. ledsnad molestissimum fastidium.

Döddagar: ända till d. (stanna på ett ställe, underhålla ngn, hafva sitt underhåll någorstädes) ad supremum vitae diem; ad mortem, ad extremum tempus aetatis; (per) totam vitam l. aetatem.

Döddansare: = homo segnis, somniculosus.

Dödfödd: in utero matris exstinctus; qui natus est exanimis.

Dödgräfvare: fossor (Prud.).

Dödlig (Dödelig):

1. 1. (= som är född att dö): mortalis; alle d-e omnes mortales; en odödlig själ i en d. kropp anima immortalis in corpore mortali.
2. 2. = dödande: eg.: mortifer, letifer (venenum, vulnus); ett d-t hat capitale odium; (d. synd peccatum capitale).

Dödlighet:

1. 1. (egenskap att vara dödlig): mortalitas (omne quod ortum est mortalitas consequitur, C.); besinna sin d. cogitare sibi esse moriendum; mortem, moriendi necessitatem commentari.
2. 2. egenskap att vara dödande: öfvertygad om sjukdomens d. quum sibi persuasisset, morbi remedium non esse, (morbum mortiferum esse).
3. 3. antalet (procenten) af dödsfall på en ort: numerus mortuorum l. funerum; d-n är der mycket stor plurima funera sunt; (plurimi in die moriuntur); omnia funeribus repleta sunt, magna hominum strages est.
4. 4. = timligheten, det timliga lifvet: mortalitas (T.; hvarje stund i d-n omne punctum temporis); haec vita; vita humana; res humanae.

Dödligt: vara d. sjuk gravissime, periculose (cum vitae discrimine l. periculo) aegrotare; (aegrotantem) in vitae discrimine l. periculo versari; dubia spe animam trahere (L.); såras d. mortiferum (capitale) vulnus accipere (mortifere vulnerari, Pn.); vara d. förälskad i ngn perdite, efflictim amare aliquam (Pt.); amore alicujus perire, deperire (consumi); (poet.) perire, deperire aliquam (objekt); d. hata ngn capitali odio odisse, persequi alqm, dissidere, abalienari ab alqo; penitus odisse.

Dödsarbete se Dödskamp.

Dödsbädd se Dödssäng.

Dödsdag: supremus vitae dies (Socrates s-o vitae die, die ipso, quo excessit e vita, de immortalitate animorum disseruit, C. Tusc. I. § 71; supremus ille dies non exstinctionem, sed commutationem affert loci, ibdm 117); döden är viss, d-n oviss mori certum est, mortis tempus (dies, hora; moriendi tempus) incertum; d-n är bättre än födelsedagen supremus vitae dies quam primus melior est.

Dödsdom: judicium capitis (vanl. = rättegång i lifssak); ultima, ultimae severitatis (damnatoria) sententia; fälla d. öfver ngn capitis damnare alqm; stadfästa d-n confirmare, comprobare judicum de capite alicujus sententias; verkställa d-n decretum supplicium sumere de aliquo.

Dödsdvala: sopor.

Dödsfall: mors; funus; märkliga d. mortes illustrium, notorum hominum; clarae mortes; clara funera; sorgligt d. acerbum funus; i den slägten har varit l. inträffat (många) d. funesta (multis casibus, funeribus) domus, familia est; i händelse af d. si quid acciderit (quaesiverunt amici ab Anaxagora, velletne Clazomenas in patriam, si quid ei accidisset, auferri, C. Tusc. I. § 104); för d-s skull (= för den händelse att ngn skulle dö) propter l. in incertos casus (vitae).

Dödsfara: periculum, discrimen, dimicatio vitae, capitis; vara i d. versari in periculo, discrimine vitae; de vita dimicare.

Dödsfiende: inimicus capitalis, acerbissimus; de voro d-r capitali odio inter se dissidebant.

Dödsfläckar: maculae morticinae.

Dödsfruktan: timor l. metus mortis; hvad är orsaken till menniskors allmänna d. quid est, quod homines vulgo mortem timeant?

Dödsfånge: capitis damnatus captivus.

Dödskalle: calva, calvaria.

Dödskamp: *labor supremus, afflictatio extrema l. discedentis animae; ligga i d. animam agere; hafva en svår d. summo cruciatu vitam relinquere.

Dödsläger se Dödssäng.

Dödsqval: ipse in moriendo angor, dolor, cruciatus; sensus moriendi acerbus (C. Tusc. I. § 82 ff.); mortis acerbitas; – oeg.: utstå, lida summo dolore, vehementissime cruciari; magnopere, vehementer afflictari.

Dödssjuk: periculose aegrotans, graviter aegrotans; vara d. in dubia spe salutis versari, jacēre; desperatum esse l. jacere.

Dödsstraff: supplicium; poena capitis; belägga med d., vid d. förbjuda capite, supplicio sancire alqd; utsätta d. poenam capitis proponere; verkställa d. på ngn supplicio afficere; supplicium sumere de alqo; döma till d. (= till döden) capitis damnare.

Dödsstund: hora l. ipsum tempus mortis; i sin d. moriens; appropinquante morte; quum mortem appropinquare sentiret; i hans d. – ipso puncto, momento temporis, quo animam efflavit, factum est –.

Dödssvett: sudor letalis, mortis praenuntius.

Dödssäng: lectus morientis (de kallades till sin faders d. ad lectum morientis patris arcessebantur); på sin d. moriens, moribundus (dixit l. d.).

Dödstecken: signum, indicium, nuntius mortis.

Dödstimma: hora mortis, hora suprema, (hora qua quis mortuus est).

Dödsångest: angores morientis, horror adventantis mortis, morientis; afflictatio morientis, mortis; oeg. befinna sig i d. (i en dödlig ångest) metu cruciari, misere timere, pertimescere, ne –.

Dödsår: annus, quo quis mortuus est, decessit, excessit e vita.

Döende: moriens; moribundus; med d. hand manu jam deficienti, -te.

Döf: surdus; ngt döf surdaster; vara döf surdum esse, sensu aurium l. audiendi carere; parum auribus audire (Cato); blifva döf obsurdescere; vara döf för ngn, ngt surdum esse alicui, ad omnes voces; i synn. i oeg. men.: vara döf, göra sig döf för sanningen, för naturens röst veritati aures clausas habere, claudere (C.); obsurdescere neque audire ea, quae a natura monetur (C. de Am. § 88); vara, förblifva döf för ngns bön aures occludere precibus alicujus; preces nullas audire, admittere; preces alicujus respuere auribus (animo aspernari); vara döf för tadel och smicker neque reprehensione neque assentatione moveri; et maledicentium et assentantium voces aspernari; ad – voces surdum esse (jfr Vg. Aen. IV. 438); neque maledicta neque laudes audire; et maledictis et laudibus aures claudere, clausas habere; skrika ngn döf aures obtundere alicujus.

Döfhet: surditas; gravitas aurium l. audiendi (Pn.).

Döfstum: auribus et lingua captus; mutus et surdus.

Döfva:

1. 1. = göra döf, eg. och oeg.: exsurdare alqm; auditu, audiendi sensu privare alqm; obtundere alqm, aures alicujus.
2. 2. = betaga öronens och förståndets bruk, försätta i dvala genom ett plötsligt slag, buller, förskräckelse o. s. v.: attonare i synn. i part. pret. attonitus (a. formidine, mens attonita); stupefacere, obstupefacere (tonitru, metu, rei novitate); turbare, perturbare alqm; sopire (vulnere, ictu).
3. 3. d. smärtan, d. samvetets röst o. s. v.: sedare, mitigare, lenire dolorem, morsus conscientiae (retundere); musiken d-r smärtan cantus fallit dolores (studium fallit laborem, Hor.; curas vino f., Ov.; ad strepitum citharae cessatum ducere curas, Hor.).

Döfvande: d. larm strepitus, quo aures obtundantur; s. vehementissimus; d. slag ictus vehementissimus, gravissimus; få ett d. slag ictu sopiri; få en d. underrättelse nuntio, clade nuntiata stupefieri; ett smärtan d. medel ad dolorem sedandum, restinguendum aptum remedium.

Döföra: slå d-t till obsurdescere quodam modo (C. de Am. § 88); non audire.

Dölja:

1. 1. i rent yttre men.:
   1. a. d. på ett ställe, undan för ngn: abdere (in silvam; intra vestem, in tectis alqd); occulere, occultare (telum in vestimentis; alqm ab (för) hostibus, e conspectu alicujus); abscondere (epistolam; in terram alqd); ligga, hålla sig dold latere.
   2. b. d. ngt med, under ngt, göra att ngt ej synes: tegere, obtegere, occultare (tenebrae ejus accessum obtegebant dolde hans anryckande); obscurare (nocte, naturā loci obscurari).
2. 2. d. sina förnimmelser, känslor, planer, tankar; bemantla, öfverskyla ngt: dissimulare, occultare (febrem, sententiam, dolorem, vitia, quid sentiat); tegere (vultu dolorem; prudentiam stultitiae simulatione under låtsad dumhet; turpia facta honestā oratione); obtegere (turpitudinem obscuritate); premere (poet.: corde dolorem, Vg.).
3. 3. hemlighålla ngt för ngn, förtiga: celare alqm (för ngn) alqd l. de alqa re; reticere.

Dölja sig:

1. 1. om lefvande subjekt: se abdere (alqo, alicubi); se occultare latebris, ab (för) alqo, e conspectu alicujus.
2. 2. om lefvande och döda subjekt: obscurari, occultari; månen d-s i moln luna nubibus occultatur, obscuratur, premitur, subducitur oculis; latere; säg, hvar döljer du dig ubi lates, quaeso?; sub nomine pacis latet bellum, C.

Döma:

1. 1. absolut: i allm.: judicare; existimare (blott i icke juridisk mening); disceptare litem, sententiam dicere, ferre (i juridisk mening); nu kan du sjelf d. jam ipse existimes licet; pröfva först och döm sedan quum rem cognoveris, tum judicato; nisi de re cognita noli judicare.
2. 2. d. om ngt, efter ngt, af ngt: de (om) re ex (efter) re, de re (af ngt) judicare, existimare (de Catone non recte judicas; de virtutis robore non ex ipsa virtute; hinc licet judicare, intelligere, colligere, videre); att d. af hans tal, drägt – quantum ex veste judicare licet, (non sordidus est); ex veste judicanti non sordidus esse videtur, ex veste satis apparet, eum non s-m esse; döm om min förskräckelse quanto me metu perterritum, perculsum fuisse censes, arbitraris, putas?
3. 3. d. ngt, hvad som är l. bör vara, skall vara:
   1. a. i icke juridisk mening: judicare; censere, statuere, existimare; hvad d-r du om denna sak quid censes?; huru långt jag hunnit må andre d. quantum profecerimus, aliorum sit judicium (de Off. I. § 3).
   2. b. i juridisk mening: judicare; censere, statuere; decernere (hvad som skall ske); placet (fieri alqd); sententiam dicere, ferre (om enskild domare ss. ensam l. medlem af nämnd); sententiam pronuntiare (= fälla utslag ss. ordförande i domstol l. ensam domare): quid censes (L. I. 32. 11); senaten dömde, att han med rätta blifvit dödad censuit senatus, eum jure caesum videri; senaten dömde, att Cassius skulle hafva Syrien till provins placuit senatui, Cassium Syriam provinciam obtinere; rätten dömde, att han skulle brännas lefvande pronuntiata est sententia, ut vivus combureretur; skiljedomaren dömde, att skadestånd borde gifvas arbiter, judex sententiam dixit, pronuntiavit, damnum praestari oportere (C. de Off. III. § 66).
4. 4. d. ngn:
   1. a. i icke juridisk mening: judicare, existimare de alqo; d. ngn för strängt nimis severe, injuste; d. andra efter sig sjelf ex semet ipso de altero, de ceteris judicare.
   2. b. i juridisk mening: d. ngn skyldig, brottslig, förlustig af ngt, d. ngn till ngt, ifrån ngt: damnare, condemnare (d. ngn skyldig, fälla ngn); damnare alqm capitis, ifrån lifvet, till döden, ad mortem, ad metalla (till tvångsarbete i grufva); multare alqm damno, carcere, pecunia, verberibus, morte, vinculis till böter, till fängelse, till prygelstraff, till döden; bonis, agris multare = d. ngn förlustig af, till förlust af –; morti addicere alqm; d. ngn ovärdig att bekläda embete indignum judicare, qui magistratu fungatur; d. ngn från ngt abjudicare alqd ab alqo.

Döpa: *baptizare.

Döpare: *baptistes, -a.

Döpelse: *baptismus.

Dörr: janua (husdörr; åt gatan l. mellan husets rum; fores profanarum aedium januae appellantur, enl. C.); foris (dörrflygel); valvae (på tvären tvådelad d.); ostium (domūs, carceris); öppna, stänga d-n januam o. s. v. aperire, patefacere, claudere (operire, recludere); januam pandere (slå upp); klappa på d-n januam pulsare, percutere; sätta rigeln för d-n pessulum, seram obdere ostio, januae; d-n knarrar crepat, concrepat ostium; d-n är öppen, tillsluten janua patet, occlusa est; för öppna, slutna dörrar apertis, occlusis ostiis; bryta upp d-n fores effringere, refringere; evellere; vänta framför d-n ante, ad, extra januam exspectare, opperiri; drifva, kasta, visa ngn på d-n foras ejicere, extrudere, abigere alqm; gå för hvars mans d. mendicari; mendicantem victum quaerere; sätta vakt vid d-n januas custodibus, armatis munire, saepire; – i oeg.: uttryck: fienden, kriget är för d-n hostis ad portas est; bellum instat, impendet; in portis est bellum; öppna d-n för allt slags sjelfsvåld, alla laster vitiis, sceleribus licentiam dare; scelerum licentiam, impunitatem proponere; claustra pudoris refringere, frena laxare; ad nequitiam fenestram aperire, Ter.

Dörrbeklädnad: antepagmentum.

Dörrflygel: foris, valvae.

Dörrhake: cardo.

Dörrlist: antepagmentum; limbus.

Dörrpost: postis.

Dörrspegel: tympănum.

Dörrträ: limen inferum, superum (nedre, öfre); hyperthyrum (öfre d.).

Dörrtröskel: limen.

Dörrvaktare: janitor; ostiarius (j. limen, ostium servat).

Dörrvakterska: janitrix.

Dös: cumulus; congeries, acervus.

E

Ebb: ebb och flod recessus et accessus maris; aestus recedentes et accedentes; mare refluum (Pn.); alterni motus refluentis et affluentis maris; reciprocatio maris; hafvet har ebb och flod mare reciprocat statis temporibus; det är ebb mare recessit; vid ebbtiden, med ebben mari recedente.

Ebenhols: ebĕnus, -um.

Eckel se Äckel.

Ed, n.: = näs mellan sjöar: lingua, lingula.

Ed, m.:

1. 1. i allm.: jusjurandum (edlig försäkran, förpligtelse; vitnesed; j. est affirmatio religiosa); gå ed jusjurandum dare; dyr ed jusjurandum sanctissimum; gå ed, aflägga ed på ngt, på att ngt är sant jurejurando firmare, confirmare alqd; jurare, juratum dicere alqd esse; med ed förbinda sig jurejurando se obstringere (se facturum alqd); jurejurando inter se sancire, ne faciant alqd; vara bunden af ed jurejurando teneri, alligatum, astrictum esse; lösas från ed jurejurando solvi, liberari; hålla ed j. servare, conservare; j-i fidem servare; bryta ed j. negligere, violare, fidem j-i fallere; taga, fordra ed af ngn ad j. adigere, j-o adigere alqm (se facturum alqd); på ed lofva ngt juratum promittere alqd.
2. 2. krigsed: sacramentum; taga ed, låta aflägga ed sacramento adigere, rogare alqm; svärja fanan, krigsed (apud alqm) sacramentum dicere; in verba (alicujus) jurare (svärja efter det af öfverbefälet l. i dess namn förestafvade formuläret = aflägga trohetsed åt ngn, åt konsuln, kejsaren, T. Ann. I. 7); förestafva eden praeire sacramentum.
3. 3. = svordom, förbannelse: exsecratio; utstöta eder diras fundere, imprecari alicui.

Eder (Er): vester (voster); e. landsman vester civis, vestras; e. försvarare defensor vestri.

Edgång juratio; tvinga, döma ngn till e. jurejurando adigere alqm, jusjurandum exigere ab alqo; före e-n priusquam jusjurandum daret –; efter e-n jurejurando dato.

Edikt: edictum.

Edition: = upplaga: editio.

Edlig (Edelig): e. förpligtelse, försäkran fides, obtestatio jurejurando firmata, confirmata; afgifva e. förpligtelse juratum promittere, jurejurando se obstringere.

Edligen: e. lofva, förbinda sig jurejurando se obstringere, juratum promittere.

Eden = Paradis.

Edsbrott: jurisjurandi violatio; perjurium; begå e. jusjurandum violare; genom e. jurejurando violato l. violando.

Edsformulär: formula l. carmen jurisjurandi.

Edsvuren: juratus.

Ed-söre: sanctio pacis; bryta mot e-t pacem publicam l. civilem violare.

Eds-öre: multa pro perjurio data.

Ed-sörebrott: pacis publicae l. civilis violatio.

Efemer: brevis; unius diei.

Efemerider: = dagbok, anteckningar för hvar dag: ephemeris; diarium; acta diurna.

Effekt:

1. 1. i sing. = verkan: effectus (e. eloquentiae est approbatio audientium, C.); vis; ett läkemedel af god e. remedium efficax, forte; quod plurimum, (nihil) valet; – särsk. om det intryck skådespel, ord, konstverk göra på åskådare, läsare, åhörare: vis ad animos commovendos; ett skådespel, ett spel, en skildring, ett ställe (i en bok) af gripande e. fabula, actio, narratio, locus ad animos movendos aptissimus, qui ad a. m. plurimum valet; tragicus et divinus, C. de Or. II. § 227; blott se på e-n, vara anlagd, beräknad på e. ad animos commovendos, rerum novitate, splendore praestringendos, ad admirationem commovendam omnia referre, compositum esse.
2. 2. i plur. effekter = persedlar, bagage: instrumentum, -a.

Effektiv: verus; qui adest.

Efter, adv.: post (i tid, rum, ordning); pone (= bakefter, bakom, föråldradt); blifva e., i eg. och oeg. mening: post esse (Sa.); relinqui (occupet extremum scabies, mihi turpe relinqui est, Hor.); stanna, dröja e. remanere (post alqm); komma e. (= för sent) sero venire; komma e. (= senare) sequi (i tu prae, ego sequar post, Ter.); komma långt e. longo intervallo sequi; multo post venire; dagen e. postridie, postero die; året e. anno post; en stund e. paulo post; göra ngt e. imitari alqd; det kommer e., skall komma surt e. non istud sic abibit; non erit l. feretur inultum; culpam sequetur dolor, poena; ut sementem feceris, ita metes.

Efter, prep.:

1. I. (utmärkande följd):
   1. 1. eg. i rummet: post; pone (föråldradt); gå e. ngn ire, venire post alqm, sequi alqm; stanna e. ngn relinqui; remanere post discessum alicujus.
   2. 2. i tiden:
      1. a. i allm.: post (post obitum alicujus); ofta återgifves efter en händelse, efter att hafva – med partic. pret., conjunctum l. absolutum: e. konungens död rege mortuo; e. Christi födelse post Christum natum; e. att hafva uppmuntrande tilltalat soldaterne cohortatus milites.
      2. b. näst efter: secundum.
      3. c. omedelbart efter, allt efter (= allt ifrån): ab; ex: år 700 e. Roms grundläggning annus ab urbe condita septingentesimus; e. måltiden gick han genast i badet ex prandio in balneum venit; dag e. dag (sköt han upp saken) diem ex die; det ena e. det andra aliud ex alio.
   3. 3. utmärkande ordningsföljd i allm. och särsk. till värdighet och beskaffenhet: post; secundum (näst e.): (maxime Mercurium colunt, post hunc Apollinem, Cs.; secundum deos homines hominibus maxime prosunt, C.); sätta ngt e. ngt habere alqd post alqd; postponere rem rei. = 4. komma e. = efterträda, inträda i ngns plats: post alqm venire; sequi alqm; succedere alicui; succedere in locum alicujus; excipere alqm.
2. II. gå e. (= för att hemta): petere; ire petitum; sätta e. persequi alqm; blicka e. prospicere, oculis sequi euntem; exspectare (venientem); fara, fika e. ngt appetere, expetere, sequi, consectari alqd; söka, forska, trakta e. ngt quaerere (tempus insidiarum), investigare (verum); appetere; stå e. ngns lif vitae alicujus imminere, perniciem alicui minari; gripa e. ngt captare alqd; fråga e. ngn quaerere alqm; fråga e. ngt quaerere alqd, interrogare alqd, de alqa re; gräfva e. ngt rimari, fodientem quaerere alqd; fråga efter ngt, ngn curare alqd, curam habere, gerere alicujus; begär, begärlig e. cupiditas, cupidus alicujus rei; hvad står du här e. quid hic stas otiosus?; quid cessas?; hvad skriker du e. quid est, quod clamas?
3. III. = längs efter:
   1. 1. eg.: e. linealen, e. måttstocken o. s. v.: ad amussim, ad normam, ad praescriptum, ad rectas lineas.
   2. 2. oeg.:
      1. a. i allm. uttryckande måttstock = enligt, i öfverensstämmelse med: ad (ad voluntatem alicujus se fingere et accommodare; ad arbitrium e. behag; ad verba e. orden); secundum (naturam vivere); ex (ex lege, ex decreto; särsk. brukas ex i uttryck för bedöma, sluta efter o. d. spectare, aestimare, interpretari alqd ex usu, ex vitae communis consuetudine); de (de more, Vg.; de consilii sententia, L.); e. hans vitnesbörd teste illo; si illi credimus; e. hans mening ut illi videtur, visum est, placet; att döma e. utseendet, är han en 70-åring si faciem spectes, septuagenarium esse dicas; ex facie judicanti septuagenarius esse videtur; e. hvad jag hört, e. hvad jag kan finna quantum ego audio, intelligere possum; teckna e. naturen ad naturam, ad veritatem describere; e. hans råd, e. naturens anvisning illo auctore, natura duce.
      2. b. = i förhållande till, allt efter: pro: gifva hvar och en e. förtjenst pro cujusque dignitate dare; e. omständigheterna pro tempore l. pro temporibus, ut res sunt; tala e. åhörarnes beskaffenhet utcunque aderunt homines, loqui; (jfr Eftersom).

Efter, konj. (i det äldre språket = eftersom): quoniam.

Efterapa: inepte imitari alqm, alqd.

Efterapare: (ineptus) imitator.

Efterapning: inepta imitatio.

Efterbilda: imitari; effingere; exprimere.

Efterbörd: secundae (partūs, vid förlossning).

Efterdöme: exemplum, exemplar; (om personer, sällan) auctor; ett godt e. exemplum rectum, honestum e.; efter ngns e. exemplo alicujus, auctore alqo; framställa ngn till e. för ngn alqm alicui tanquam exemplar ad imitandum proponere; vara ett e. för andra aliis exemplo, documento esse (jfr de vanligare orden Föredöme, Föresyn, Mönster).

Efterdömlig: qui potest ceteris exemplo esse; qui est honesti exempli; dignus imitatione.

Efterfika: (vanligare: Fika efter): appetere; captare.

Efterforska: quaerere, explorare; investigare; indagare; scrutari; i juridisk mening: quaerere, inquirere.

Efterforskning: investigatio; exploratio; indagatio; perscrutatio; anställa noggranna e-r rem, de re diligenter quaerere; efter närmare e. re diligentius quaesita, explorata.

Efterfråga: quaerere, requirere alqm (medicum, C. Tusc. II. § 38), alqd (vanl. fråga efter ngt); e-d vara quaesita, appetita merx.

Efterfrågan: interrogatio, percontatio; – vanl. = efterfråga en vara, för att köpa den (merx quanto a pluribus appetitur, tanto pluris constat).

Efterfölja:

1. 1. = följa i rum l. tid: sequi.
2. 2. = efterlikna: sequi, imitari, aemulari alqm, sequi alicujus exemplum; duci, uti exemplo alicujus.
3. 3. = efterträda: sequi; succedere.

Efterföljande: (följande):

1. 1. i rum och tid: sequens; is qui sequitur, sequebatur; e. dagen postero die; e. led ordo sequentium.
2. 2. i ordningsföljd: proximus (t. ex. proxima pagina).
3. 3. i talet: hic; han uttryckte sin tacksamhet med e. ord his verbis (his, quae infra posui, quae dicturus sum, verbis) gratias egit.

Efterföljansvärd: imitatione dignus; imitandus.

Efterföljare:

1. 1. = som följer ngns exempel, rigtning: imitator; aemulus alicujus; qui sectam alicujus sequitur, ducem, auctorem alqm sequitur; varer mine e. me sequimini.
2. 2. = efterträdare: successor; qui alicui, in locum alicujus succedit, successit.

Efterföljd: imitatio; mana till e. ad imitandum allicere, excitare, hortari.

Eftergift: concessio, remissio (poenae, tributi; han utkräfde böterna utan e. af sin rätt multam exegit nihil remittens de jure suo); laxamentum (dare, nancisci).

Eftergifva:

1. 1. = efterskänka: remittere (debitum, multam, pecuniam alicui; alqd de jure suo, de poena, ex legis severitate); condonare (pecuniam debitori); cedere, decedere alqd, multa (blott med neutr. pronomina ss. objekt), de jure suo (de Off. II. § 64); laxare (alqd laboris fesso, L.); relaxare (severitatem); gratiam facere alicui alicujus rei.
2. 2. = stå efter för ngn (vanligare gifva efter): cedere, concedere alicui alqa re, in alqa re; vinci ab alqo, inferiorem esse alqo.

Eftergifvande och Eftergifven: (i fråga om fordringar) remissus (remissum esse i motsats till summo jure contendere, C.); facilis (conveniet – esse – in exigendo non acerbum in omnique re contrahenda – aequum, facilem, multa multis de jure suo cedentem, C.); (mot barn) indulgens (pater nimis i., C.); moderatus (legem antiquari facile passus est et in eo vehementer se m-um praebuit, C.); lenis.

Eftergifvenhet: facilitas (meam laudatote f-m, qui non gravate responderim); moderatio, lenitas; indulgentia (patris, matris).

Eftergjord:

1. 1. i allm.: imitatione expressus, factus ad imitationem alicujus.
2. 2. = i och för bedrägeri, förfalskning eftergjord: adulterinus (clavis, numus).

Eftergröda se Efterskörd.

Eftergöra: imitari; imitando exprimere, reddere; adulterare (= förfalska, jfr Eftergjord, hvilken form af verbet är den mest brukliga, samt göra efter under Göra).

*Efterhand, f. (med tonvigt på efter; spelterm): sitta i e. ultimum, extremum dandi locum tenere.

Efterhand, adv. (efter hand, med tonvigt på hand): paulatim; sensim; per intervalla; e. som de kommo ut quisque venerat –.

Efterhålla: = hålla efter: severā custodiā tenere; coercere, castigare alqm; vanl. blott i part. pret. efterhållen.

Efterhängsen: assiduus (som ständigt är hos ngn, vid ngt), molestus (besvärlig; flagitator non molestus, sed assiduus, C. Brut. § 18); importunus (ohöfligt e.); sequax (metus hominum curaeque sequaces, Lucr.); vara e. efter ngn sedulo sectari alqm; haerere alicui, lateri alicujus.

Efterhängsenhet: sedulitas (officiosa); molestia; importunitas (protervi hominis).

Efterhängset: sedulo; assidue; moleste.

Efterhärma: imitari (callide, sollerter; härma utmärker neml. mera konstfärdighet, t. ex. papegojans, i efterliknandet; efterapa utmärker narraktighet, omedveten karrikatur, ss. apans, neutrum omni loco et tempore gravi homine dignum); imitando exprimere, reddere, effingere, consectari (C. de Or. II. § 90).

Efterhöra se höra efter under Höra.

Efterhöst: autumnus extremus, vergens.

Efterjaga: insequi; appetere; captare (se jaga efter under Jaga).

Efterklang: sonus repercussus; det höres ännu en e. af hans lyra nondum plane conticuit, obmutuit ejus Musa, literae; jag tyckte mig höra en e. af det glada sorlet videbar mihi audire resultantes quasdam voces laeto clamore strepentium.

Efterkomma: e. (synonym med hörsamma, rätta sig efter) ngns bud, befallning, önskan: observare (praeceptum alicujus, Cs.); parere, obtemperare imperio (befallning), consilio (råd) alicujus; dicto audientem esse alicui; morem gerere, obsequi alicui (e. ngns önskan); sequi jussa alicujus; ad alicujus voluntatem se conformare, se accommodare; moveri auctoritate (råd) alicujus (jfr det synonyma, men ej liktydiga Efterlefva).

Efterkommande:

1. 1. i allm. part. af Komma efter: sequens.
2. 2. = som komma att födas, lefva efter ngn: i denna mening ofta i plur. brukadt substantivt = efterverld: e. slägten, våra e. posteri, posteritas; ii, qui post nos nascentur, in vitam venient: lefva för, göra ngt för sina e., göra sig väl förtjent af sina e. posteritati vivere, consulere, se natum credere, de posteris bene mereri; lefva i e-s minne in memoria posteritatis vivere; apud posteros immortalitatem nominis consequi; (någon gång brukadt mindre egentligt = afkomma, afkomlingar: progenies, nepotes alicujus; qui nascentur ab alqo).

Efterkälke: traha posterior; oeg.:

1. a. komma på e-n med ett arbete: sero facere alqd (res rustica sic est: si unam rem sero feceris, omnia sero feceris, Cato de r. r.); in opere, in negotio cessare; opus tardius perficere, conficere, non ad tempus praestare.
2. b. komma på e-n = få dåliga affärer: male rem gerere (coepisse); difficultatibus rei familiaris implicari.
3. c. bringa, komma ngn på efterkälken: impedire, distinere alqm; difficultatibus impedire, implicare alqm.

Efterkänning: residuus quidam sensus (jam sanati, levati) doloris, morbi, mali; jag har ännu e-r deraf residet (in me, in venis, in visceribus alicujus) etiamnunc aliqui sensus ejus rei, doloris, pars alqa doloris; nondum is dolor, (id malum) penitus exolevit, exstinctus est; (morsus quidam doloris etiamnunc restat).

Efterlefnad: servatio, conservatio, obtemperatio (legis); till (ovilkorlig) e. påbjuda, ut alqd (utique) servetur edicere.

Efterlefva, v. intr.: superstitem esse, superesse; vanl. blott i part. pres. efterlefvande: superstes; ngns e. uxor, liberi, propinqui superstites.

Efterlefva, v. tr.: en lag, sed: servare, observare (legem); parere, obtemperare (legi); tenere (praeclarum a majoribus accepimus morem rogandi judicis, si eum teneremus, quae salva fide facere possit, C. de Off. III. § 44); han ej blott stiftade lagar, utan lagade ock, att de e-des non solum scripsit leges, sed etiam, ut valerent, effecit (efter Nep. Thras. kap. 3).

Efterlefverska: uxor superstes; vidua alicujus.

Efterlemna: relinquere (vix unde efferretur reliquit; puerum r. bimum); superstitem habere alqm (puerum; uxorem); han e-de hustru och två barn mortuus est superstite uxore et duobus pueris.

Efterleta: quaerere, anquirere; vestigare.

Efterliggande: e. arbete = fördröjdt, ej i rätt tid färdigt: dilatus; suspensus.

Efterlikna: = sträfva att likna l. genom sträfvande likna en person i ngt: imitari (virtutem alicujus ngn i tapperhet); aemulari (instituta alicujus, C.; alqm, Pn.); cupere, studere similem esse alicujus (C. de Or. II. § 90–92, 96).

Efterliknande: imitatio; aemulatio.

Efterlupen: = som folk löper efter för att få se, höra, köpa: vendibilis (merx; orator, C.); multum l. a multis petitus, appetitus.

Efterlysa: rem amissam aut (servum) fugitivum praeconis voce pronuntiatum repetere, praeconio edicere (praemium investigationis, Ap.); edicere, ne quis retinere aut occultare velit.

Efterlysning: rei amissae aut fugitivi publica repetitio.

Efterlåta: (sällsynt) = eftergifva, efterskänka: remittere (se Eftergifva).

Efterlåten: nimis remissus, nimis facilis (in exigendo, in concedendo); nimis indulgens, perindulgens (pater, mater); vara e. mot ngn nimis indulgere alicui.

Efterlåtenhet: nimia facilitas, nimia indulgentia.

Efterlängtad: (part. till längta efter): desideratus; optatus (o diem nobis optatum!, C.), exoptatus; exspectatus (e-um venire, C., Vg.; triumphus, literae, C.).

Efterman: successor.

Eftermiddag: tempus postmeridianum, pomeridianum (inclinato jam in pomeridianum tempus die fram på e-n, C. de Or. III. § 17); sent l. långt fram på e-n vesperascente die; inclinante ad vesperam die, Ct.; klockan 4 e-n horā decimā (räknad från 6 om morgonen ss. första timman; efter modernt sätt hora quarta a meridie, post meridiem; hora quarta pomeridiana); på e-n post meridiem; i e., i morgon e. (hodie) post meridiem, cras post meridiem.

Eftermiddags- i sammansättningar = pomeridianus; e.-föreläsning schola pomeridiana (C. de Or. III. § 17).

Eftermäle: fama posteritatis l. apud posteros; (usque ego postera crescam laude recens, Hor.); få, lemna efter sig ett hederligt e. post mortem laudari, nobilitari; memoriam sui (famam) praeclaram relinquere (C.).

Efterpjes: exodium.

Efterråd: praeposterum consilium (i. e. post rerum discrimen datum).

Efterräknande = Efterräkning 1.

Efterräkning:

1. 1. = att räkna efter, öfver: reputatio; vid närmare e. diligentius ratione ducta, habita, instituta.
2. 2. = revision af räkning (och derpå grundad fordran): rationis (computationis) recognitio; komma med e., e-r (rationibus recognitis) pretio cumulum addere.
3. 3. = ansvarsfordran: det blir en dryg e. för honom, han kommer med en dryg e. gravis ratio ab eo reposcetur, (magnam dabit poenam).

Efterrätt: secunda mensa.

Efterrätta sig: endast i officiel stil = rätta sig efter ngt: parēre imperio; servare, observare, exsequi, perficere praeceptum, mandatum, jussum alicujus.

Efterrättelse: = att rätta sig efter (ngt); brukas blott med prepositionen till, i uttrycken: till (allmänhetens) e. kungöra omnibus, omni populo edicere, (omnes monere), eam legem dicere, sancire, ut –; detta länder, tjenar, är skrifvet (allom) till e. hoc, ut scriptum, constitutum est, ita tenendum, observandum est (jfr C. de Off. I. § 51).

Eftersats: apodŏsis.

Efterse:

1. 1. i allm. = medels seende underrätta sig om: videre (quota sit hora, quantum restet vini); visere; inspicere (librum i en bok).
2. 2. = hafva tillsyn med: tueri (armentum), obire (i båda fallen är se efter vanligare).

Efterseende: (Efterse 1): inspectio; vid närmare e. re (libro) diligentius inspecta, recognita, examinata.

Eftersinna: (secum; cum animo suo) reputare, cogitare, considerare (nihil ab illo non vere praedictum esse; quid factum sit, quantum boni habeat a Deo); respicere (gradus praeteritae vitae hurudana stadierna af hans förflutna lif varit); deliberare (quid fieri oporteat).

Eftersinnande: cogitatio, consideratio; vid närmare e. re diligentius considerata, agitata, (perspecta); vid närmare e. häraf skall du finna, att jag ej gjort illa quae (qualia sint) si diligentius reputaveris, me haud male fecisse concedes.

Efterskall: vocis imago.

Efterskicka: (per nuntium, nuntio misso) arcessere alqm och alqd, jubere ad se venire alqm; jubere alqm vocari.

Efterskrifva: literis, epistolā arcessere alqm, poscere alqd.

Efterskänka: remittere alicui (tributum, debitum, poenam); condonare (pecuniam alicui; filium patri = e. sonen hans förtjenta straff för fadrens skull).

Efterskörd: spicilegium (= axplockning): altera seges, messis (= skörd, af hvad som vuxit efter den förste skörden); oeg.: (göra en) e. efter ngns arbete i det praktiska lifvet l. i vetenskapen persequi reliquias alicujus (hanc palmam – Carthaginis excidendae utinam dii immortales tibi, Scipio, reservent, ut avi reliquias persequare, C. de Sen. § 19); quae (si quid) ab altero derelicta sunt, persequi; här är en stor e. att göra multa nobis, nostrae diligentiae relicta inveniemus.

Eftersläng: e. af en sjukdom morbus recidivus; e. af en smärta paulum renovatus, refricatus dolor; e. af hat, vrede odium residuum; – i hvardagsspråk stundom = obehaglig, olycklig följd af en sak = malus eventus rei; incommodum, malum, quod nascitur ex re, ex re redundat in alqm; e-ne voro för oss svåra magna incommoda ex ea re in nos redundarunt.

Eftersmak: sapor admixtus, alienus; hafva en e., e. af ngt, en bitter e. nihil sincerum sapere; resipere alqd (uva picem, Pn.); amarum quiddam resipere.

Eftersom, konj.:

1. 1. komparativ: allt eftersom (efter som): ut; prout (quisque), (stundom med motsvarande ita, sic); quo, quanto (motsvaradt af eo, tanto): de öfrige skola komma efter, allt efter som deras lott utfaller ceteri, ut cujusque sors exciderit, sequentur; hjelpa hvar och en allt efter som han behöfwer da?et ut quisque maxime indigeat opis, ita cuique maxime opitulari; allt efter som skulden ökades, minskades förtroendet quanto crescebat aes alienum, tanto minuebatur fides.
2. 2. kausal: quoniam.

Eftersommar: aestas senescens, vergens, extrema, sera.

Efterspana: vestigare, indagare; circumspicere, speculari (alqm, occasionem); quaerere, anquirere, perquirere, requirere; de ålades att på det sorgfälligaste e. honom jussi sunt eum summa cura perquirere; (oftare spana efter, se Spana).

Efterspaning: (jägares, polisens o. d.) indagatio; inquisitio; oaktadt de ifrigaste e-r kunde rymlingen ej anträffas fugitivus quum summo studio perquireretur, deprehendi non poterat.

Efterspel: exodium; oeg.: komedien fick ett sorgligt e. mimus tristem eventum (extremum actum tristem) habuit, exodio (eventu) tristi concludebatur.

Efterspörja: requirere, quaerere; (vanligare eftrfråga, fråga, spörja efter).

Efterst: postremus, extremus, novissimus; vara e., komma e. agmen claudere, cogere.

Efterstafva: praeeunte alqo (praeeunti alicui) singulas syllabas reddere, (recinere); dictata syllabatim reddere alicui.

Efterstamma: reddere voces balbo ore l. balbutientem.

Eftersträfva:

1. 1. e. ngt: expetere, appetere, sequi, (petere, quaerere), affectare alqd; captare (gripa, jaga, jägta efter); imminere alicui rei (stå efter); eniti, niti (ad laudem, ad eloquentiam); studere alicui rei (laudi).
2. 2. e. att –: studere (fieri doctiorem; patrimonio augendo); cupere (videri formosum).

Eftersyn:

1. 1. = Tillsyn, se detta.
2. 2. = efterdöme, föredöme: exemplum, exemplar.

Eftersäga: repetere, reddere, recinere verba alicujus.

Eftersätta: (oftare: sätta efter):

1. 1. = förfölja, jaga efter: insequi, persequi; premere, agitare.
2. 2. = ansätta, sätta åt; hårdt fresta, pröfva: premere, urgere alqm.
3. 3. låta stå efter, åsidosätta, försumma för ngt: posthabere, postponere alicui, rei alqd l. alqm (publicae saluti sua commoda); prae alqo l. alqa re negligere (filius neglectus, minori cura habitus), omittere, deserere alqm l. alqd (officium, negotia); jfr det vanligare: Tillbakasätta.

Eftersöka: (oftare: söka efter): quaerere, perquirere, vestigare; indagare.

Eftertanke: cogitatio (i allm. = eftersinnande); deliberatio (med afs. på besluts fattande); attentio animi; cura (pregnant = omtanke); vid närmare e. re diligentius cogitata, considerata, deliberata, (agitata, explorata); e. (den ringaste e.) lärer, att – cogitanti de re attentius, consideranti facile apparebit, ratio docet –; bruka e. animum attendere; med e. considerate; cum cura; accurate; caute; circumspecte; med den ringaste e. hade du kunnat finna si paululum modo animum attendisses (C. de Off. III. § 35), intelligere potuisti –; utan e. inconsiderate; inconsulto; temere; komma till e. resipiscere; ad sanitatem reverti; det finnes ingen e. hos honom nihil est in illo rationis, nihil sanitatis; (temeritatis plenus est).

Eftertrakta: affectare (imperium), appetere (regnum), sectari alqd; studere alicui rei, captare alqd, studio alicujus rei duci; e. att (sällsynt) studere, cupere (med inf.); jfr det hvardagligare Fika efter.

Eftertrupp: agmen novissimum; acies extrema (i stående härställning); befinna sig i e-n in novissimo agmine esse, apud novissimos esse, cum novissimis sequi; novissimis adesse (om öfverbefälhafvare), agmen novissimum tenere; bilda e. agmen claudere, cogere; anföra e. agmini novissimo praeesse; apud novissimos curare (Sa.).

Eftertryck:

1. 1. = vigt, kraft i ton, ord, handlingssätt: pondus; momentum; vis; contentio (vocis); nervi; gravitas; med e. contente (Tusc. II. 57); tala med e. magna contentione dicere; lägga e. på en stafvelse, ett ord intendere, magna vi pronuntiare syllabam; e. i ord pondus, gravitas verborum; med e. framhålla, förehålla ngn ngt magna vi, contentione, graviter, vehementer augere alqd, monere, objurgare, castigare alqm; hans ord, rekommendation har e. pondus habet ejus commendatio, multum valet, magnam vim habet; gifva e. åt sin röst, sina ord contentioni vocis inservire; verbis addere pondus; vim verborum augere, facere, ut multum valeant; ord utan e. verba frigida, languida, sine nervis; uttala utan e. verba abjicere, extenuare, summittere; hans röst, föredrag antog ett visst e. intendebatur vox, commovebatur actio (C. de Or. III. 102 ff.); hans röst har förlorat sitt e. vis vocis consumpta, exhausta est.
2. 2. e. af en bok: libri impressi repetitio, adulteratio.

Eftertrycklig: gravis, vehemens (plaga, C. Tusc. II. § 56); severus (imperium, objurgatio); acer.

Eftertryckligen, Eftertryckligt: graviter (monere, praecipere, imperare); vehementer, acriter (accusare, reprehendere); magna contentione (vocis, orationis); contente.

Efterträda: succedere alicui; subire alicui; succedere in locum alicujus; sequi alqm, (in praetura) consequi alqm (C.); e. på tronen äfven: mortuo alqo regnare, regnum, imperium adipisci, capessere, rerum potiri; excipere (aflösa, Cs.) alqm; välja till att e. legere, qui succedat.

Efterträdare: successor; ngns e. på tronen, i embetet alicujus in regno, in magistratu successor, qui alqm insecutus est; ngns blifvande e. qui alicui, in locum alicujus successurus est; han har ej öfverträffats af sina e. hunc nemo eorum, qui secuti sunt, regum aequavit; utnämna till ngns e. sufficere alicui, in locum alicujus creare; välja till sin e. successorem legere, deligere.

Eftertänkande: (att tänka efter): cogitatio (jfr Eftersinnande).

Eftertänklig: (som förtjenar eftertanke, omtanke, väcker farhåga): consideratione, cautione dignus; non negligendus; gravis; dubius.

Eftertänksam: (syn. betänksam):

1. 1. för tillfället: deliberabundus; in cogitatione defixus; han började blifva e. acrius ad rem attendere, attentius de re cogitare coepit; e. min vultus intentus, gravis (cogitationem, attentionem animi significans).
2. 2. (sällan) till karakteren: consideratus, circumspectus, (gravis).

Efterverld: posteri; posteritas; (postera aetas i motsats till sua, Hor.); secula futura (C.); lefva för e-n posteritati servire (C. Tusc. I. § 35); e-n skall döma mera opartiskt posterorum verius judicium erit (C.); han får ett stort namn hos e-n magnum ejus apud p-os nomen erit; förvärfva sig anspråk på e-ns tacksamhet gratiam posteritatis, de posteris bene mereri; lefva i e-ns minne famā et commemoratione posterorum immortalem fieri (ejus memoriam excipient omnes anni consequentes, C.); trösta sig med e-ns dom för samtidens orättvisa famā (et laude) posteritatis aequalium iniquitatem consolari.

Eftervärkar: dolores post partum.

Ega, v.:

1. 1. ngt: i allm. habere, så väl om yttre egendom [i denna mening = vara egare – dominum – af en sak, under det tenere och possidere blott = innehafva, med nyttjande rätt besitta; rem habere = e. ngt, e. ngn förmögenhet (Philippus negavit esse in civitate duo milia hominum, qui rem haberent, C.); e. intet egere; nihil habere], som ock om inre egendom (habere facultatem efficiendi, a natura adjumenta rerum gerendarum; satis eloquentiae o. d.); andra uttryckssätt äro: esse med genitiv och dativ om inre och yttre egendom: est tibi res (förmögenhet), est lingua fidesque (Hor.); inesse in alqo (om egenskaper – inest in eo magna fiducia han eger stor sjelftillit); esse med genit. och abl. qvalitatis (magni ingenii esse e. godt hufvud; magna esse eloquentia e. stor vältalighet; magnarum virium esse e. stora kroppskrafter); e. öfverflöd på ngt abundare alqa re; han eger stort förtroende, stort anseende magna ei fides est, habetur; magna floret auctoritate; e. stort mod magno animo esse; e. (stort) sjelfförtroende sibi fidere, praefidentem esse; allt hvad jag eger omnia mea (mecum porto); quidquid meum est l. in me est.
2. 2. (vanl. blott i officiel stil) ega att = dels vara befogad, hafva lof att (licet, jus est alicui), dels böra, vara pligtig att (debere) (öfversättes ofta i motsvarande latinska uttryck i absoluta satser med konjunktiv: konsulerne ega att tillse, att ej det allmänna lider ngt afbräck videant consules, ne quid detrimenti capiat res publica); den som eger att anställa käromål cujus petitio est; embetsmännen ege, ega att föredraga ärenden inför folket magistratibus jus esto, est cum populo agendi; öfverheten eger att till lifvet straffa missdådare regi in cives potestas vitae necisque est (l. rex potestatem vitae necisque in cives habet).
3. 3. ega ngn ngt = vara ngn ngt skyldig: debere alicui alqd.

Ega, f., blott i formerna ego (kas. obl. sing.) och egor (pl.):

1. 1. sing. = egendom: gifva ngn ngt till arf och ego proprium alicui tradere alqd; befinna sig i ngns ego esse in potestate alicujus; teneri ab alqo, possideri ab alqo.
2. 2. plur. = ngns mark, marker: ager (Pompeji, Arpinatium); fundus (hominis); rus, rura alicujus.

Egande: egande, e. rätt mancipium (vitaque mancipio nulli datur, omnibus usui, Lucr.); proprietas, Jct.

Egare: dominus (domus, navis, pecuniae); possessor (innehafvare, besittare); förre e-n qui fuit dominus rei, cujus olim fuit res; blifvande e. cujus res futura est, erit.

Egarinna: domina; (possestrix).

Egen:

1. 1. = som tillhör (det talande, handlande, egande) subjektet (och icke en annan; mots. alienus):
   1. a. egen öfversättes i denna mening i allm. med pronomina possessiva meus, tuus, suus, noster, vester, vanligen ställda före substantivet, eller med ipsius, ipsorum eller eftertryckligast med meus ipsius, tuus ipsius, suus ipsius l. ipsorum, noster ipsorum, vester ipsorum: vara på e. grund in suo regno esse; uppoffra sin e. beqvämlighet suam commoditatem spernere, negligere; det var hans e., min e. skuld ipsius, meā ipsius culpā factum est; hvars och ens lycka är hans eget verk, hvar och en är sin e. lyckas smed sui cuique mores fingunt fortunam hominibus; vara sin e. herre sui juris esse; (nulli parere, nulli subjectum esse); taga af sitt eget de suo sumere; för e. räkning (del) begär jag, han intet mihi, ipsi nihil posco, poscit; för e. del har jag allt skäl att vara nöjd ipse nihil habeo, quod querar; eget beröm luktar illa deforme est de se ipsum praedicare [sällsynt och poetiskt är i denna betydelse proprius (i mots. till alienus); aliena negotia curo excussus propriis, Hor.].
   2. b. särsk. märkes egen ss. bestämning till slägtskapsbenämningar: sin e. bror frater germanus; e. fader i motsats till stjuf- l. fosterfar pater naturalis (verus) l., der vitricus står i uttrycklig motsats, blott pater; han skonade ej ens sin e. son, sin e. hustru ne filio quidem, ne uxori quidem pepercit.
2. 2. egen = som ngn har för sig sjelf, ej gemensam med andra, i allm. proprius; mots. communis:
   1. a. faktiskt (på yttre sätt) egen: proprius; suus cujusque; privatus (ngns enskilde, mots. communis, publicus); peculiaris (någres, hvarje särskild); privus: gifva ngn, (hafva) ngt till arf och eget proprium dare, tradere alicui (habere) alqd (proprium est, quod quis librā mercatur et aere, Hor.); hvar och en får sitt eget af det, som af naturen varit gemensamt suum cujusque fit eorum, quae naturā fuerant communia (C. de Off. I. § 21; ibdm § 20: communibus uti pro communibus, privatis ut suis); derom har jag skrifvit en e. bok haec peculiari libro persecutus sum; hvar och en hade sitt egna rum suum quisque et quasi peculiare cubiculum habitabant; [jfr vos, tribuni, velut peculiarem rempublicam – edert egna, särskilda samhälle – plebem fecistis, L.; timor incutitur aut ex ipsorum periculis aut ex communibus. Interior est ille proprius (egne, som hyses för egen del, personlige), sed hic quoque communis ad eandem est similitudinem perducendus, C. de Or. II. § 209].
   2. b. på ett inre sätt, för ngn egen = egendomlig, utmärkande: proprius alicujus; suus (mots. communis, universus): admodum tenenda sunt sua cuique, non vitiosa, sed tamen propria – ut contra universam naturam nihil contendamus, eā tamen conservata propriam naturam sequamur: – id enim maxime quemque decet, quod est cujusque maxime suum, C. de Off. I. § 110. 113; med den honom egna älskvärdheten – summā, quae ejus propria fuit, qua insignis fuit, suavitate.
3. 3. = egen i sitt slag, ovanlig, utsökt, besynnerlig: mirus, novus; insignis, (rarus), singularis, exquisitus; (mirus) quidam; det var en e. historia (det var eget) mira, nova narras; det fosterländska har ett eget behag, utöfvar på oss en e. dragningskraft mira quaedam est rerum domesticarum dulcedo (jfr C. de Or. I. § 193: mira quaedam est in cognoscendo – jure patrio – suavitas et delectatio – juridikens studium har ett eget behag och intresse; ibdm § 122: fuit mirificus quidam in Crasso pudor); han har en e. förmåga att berätta exquisita quaedam in eo est sermonis, narrandi festivitas; en e. menniska homo morosus, subdifficilis.

Egenartad: (sällsynt) = Egen 3.

Egendom:

1. 1. (yttre) egendom i allm.: res (rem quaerere, profundere, augere); res familiaris (rem f-m tueri, curare); mea, tua, sua, nostra, vestra (neutr. pl.; omnia mea mecum porto); bona, fortunae (bona i mots. till possessio besittning, C. de Off. II. § 81); fäderneärfd e. patrimonium.
2. 2. lös e.: quae moveri possunt.
3. 3. fast e., pl. egendomar: praedium; fundus.

Egendomlig:

1. 1. = Egen 2 b: proprius, suus (quidam); på ett e-t sätt proprie.
2. 2. någongång = Egen 3: mirus; novus.

Egendomlighet:

1. 1. i abstr. men.: proprietas (singularum rerum singulae sunt p-tes, C.); sua cujusque natura l. indoles (ngns kroppsliga e. natura corporis alicujus; (doctori) videndum est, quo sua quemque natura maxime ferat, C. de Or. III. § 35); mos, (mores).
2. 2. konkret = egendomlig sida, drag hos ngn; pl. egendomligheter: det är en e. hos honom, att – illius proprium est, quod –; certa res propria alicujus (in nobis, qui adsumus, tam certae res cujusque propriae sunt, C. de Or. III. § 34).

Egendomligt: proprie; proprio quodam modo (natus, affectus af naturen danad, beskaffad).

Egendomsgemensamhet, Egendomsgemenskap: communio l. communitas bonorum.

Egendomsherre: dominus fundi, praedii.

Egenhet:

1. 1. i allm. = egendomligt drag, e-g sida hos ngn, (aldrig om en persons l. saks hela egendomlighet): res propria alicujus; det är en e. hos honom hoc habet ille, ut –; hoc ejus proprium est; det är en e. hos gubbar, att de gerna tala mycket senum proprium est (de se) multa loqui (senectus est naturā loquacior, C.; senile vitium est loquacitas); svenska språkets e-r mos, consuetudo (natura) linguae suecanae.
2. 2. = besynnerlighet:
   1. a. persons, sing. och plur.: mirum ingenium, difficultas naturae hominis; mores, morositas alicujus (mores – egenheter – ferre alicujus).
   2. b. saks: novitas.

Egenhändig: e. skrifvelse epistola (nomen = underskrift o. d.) ipsius (meā, tuā suā) manu scripta.

Egenhändighet: underskriftens e. intygar – nomen ab ipso, cujus est, subscriptum esse testatur.

Egenhändigt: ipsius (mea, sua) manu.

Egenkär: (nimis, nimium) sui amans, se diligens (C. de Off. III. § 31); vara e. semet ipsum nimis, valde amare l. diligere.

Egenkärlek: (nimius, caecus) amor sui; det visar e. semet ipsum amantis est.

Egenmyndig, Egenmäktig: libidinosus, licens, licentiosus; superbus; e-t förfarande, handlingssätt (agendi, imperandi, imperii) libido, licentia; vara e. uti licentia, libidine.

Egenmäktighet: libido; licentia.

Egenmäktigt: licenter (jfr Egenmäktig).

Egennytta:

1. 1. i allm.: sui l. privati commodi (emolumenti, suae utilitatis; lucri) studium; (sua) cupiditas; animus cupidus, avidus (signa avidi animi bevis på e., C.); respectus rerum privatarum (L.); ledas af e. sua cupiditate, sua utilitate duci; ad suam utilitatem omnia referre; utan e. sine cupiditate; haud cupide; oblitus commodorum suorum; spreta sua utilitate; af l. med e. sui commodi studio; lucri causa l. studio; cupide.
2. 2. brottslig, oredlig e.: avaritia (in eo, qui praeest rei publicae, nulla sit suspicio a-ae, C.); turpe lucri studium; sordes (smutsig e.).

Egennyttig (jfr Egennytta): (om personer) cupidus; avarus, avidus; (om saker) sordidus, illiberalis; e-a beräkningar suae l. privatae utilitatis rationes.

Egennyttigt: cupide, avare, avide; handla, bete sig e. cupide agere; sua utilitate duci; ad suas utilitates omnia referre.

Egensinne:

1. 1. = nyckfullhet, kinkighet (vitium puerile et senile): morositas; difficultas naturae; varietas ingenii; fördraga ngns e. mores alicujus ferre.
2. 2. = envishet, vrångvishet (tjurhufvighet): pervicacia, pertinacia, contumacia, libido, pravitas (arrogantia, fastidium consilia aspernantis, in sua sententia persistentis).

Egensinnig:

1. 1. = nyckfull, kinkig: morosus, difficilis, varius, mutabilis.
2. 2. = envis, vrångvis: pertinax, pervicax, (obstinatus), pravus (vir p., cui placuit pro constantia rigor, Sen.); rigidus.

Egensinnighet = Egensinne.

Egensinnigt: morose; pertinaciter, obstinate, fastidiose (jfr Egensinne).

Egenskap:

1. 1. absolut (indifferent egenskap): natura (mindre om en enskild e., än = egenskaper i. e. ett subjekts hela egendomlighet); beskrifva en saks e. naturam rei l. qualis sit res, describere; om gudarnes e-r undervisar oss vetenskapen quales dii sint, ratione – discendum est (C. Tusc. I. § 36); egenskap = kraft hos ett naturföremål: potestas, pl. potestates, vires, t. ex. beskrifva växternas e-r och nytta herbarum potestates et usus enarrare; e. att – facultas, vis efficiendi alqd; hafva en e., den e-n att – talem, eum esse, ita comparatum esse; eam vim habere; ea vis est rei o. d.: elden har den e-n att bränna ignis ea vis est, ut urat –; jag visste ej, att denna planta hade den e-n ignorabam hujus plantae eam potestatem l. naturam esse.
2. 2. relativt:
   1. a. med attribut: god e. (vare sig att egenskapen är i sv. ss. sådan uttryckligen bestämd eller icke): virtus; dålig e. vitium; jag hade aldrig lärt känna denna e. hos honom förut hanc virtutem l. hoc vitium in illo nunquam cognoveram; stor e. virtus, magna virtus (captus admiratione virtutum ejus); berömlig e. laus; han har, jag har funnit hos honom många berömliga, stora, utmärkta, klandervärda e-r multa in eo laudabilia, magna, praeclara, vitiosa sunt, cognovi; själen har vissa gudomliga e-r in animis hominum insunt divina quaedam (Tusc. I. § 56); (der ett qvantitetsadjektiv på detta sätt är förenadt med det qvalitativa attributet till egenskaper, kan substantivet i latinsk öfversättning utelemnas).
   2. b. egenskap af ngt, i synnerhet i uttrycket i egenskap af, hvilket tillägg till ett predikatsnomen i latinet ej öfversättes, utom der egenskapen är blott föregifven (förmenad) l. der en kausal betydelse ligger under: han ledde rättegången i e. af praetor praetor praeerat judicio; i e. af tribun fick han ej vara l. hans e. af tribun hindrade honom att vara utom staden öfver natten ut tribuno l. quum esset tribunus ei extra urbem pernoctare non licebat; de ville ej erkänna honom i e. af (hans e. af) skiljedomare hunc arbitrum agnoscere (sumere) nolebant; i hvilken e. har du kommit hit? quo nomine venisti, ades?; han var der i e. af simpel soldat erat apud exercitum numero militis.

Egentlig:

1. 1. i motsats till härledd, oegentlig: proprius, suus; e., härledd betydelse propria, translata significatio; e-t uttryck verbum proprium (nomen, vocabulum; jfr in suorum verborum maxima copia tamen homines aliena multo magis, si sunt ratione translata, delectant, C. de Or. III. § 159; motsatsen är verbum alienum, ibdm 155, och translatum); strängt e-t uttryck subtilis, pressa oratio l. significatio.
2. 2. = rätt, hufvudsaklig i motsats till föregifven, antagen, falsk l. till underordnad, mindre vigtig (bisak): (suus), verus, gravissimus, summus; den e-a orsaken är detta vera, in ipsa natura posita (ab natura ipsa profecta, de Am. § 26) haec causa est; sakens e-a beskaffenhet vera rei natura, veritas; sakens e-a beskaffenhet blef aldrig utrönt veritas nunquam comperta est; hans e-e (rätte) fader verus (naturalis) pater; hans e-a fädernesland patria vera, germana (C. de Legg. II. § 7 i mots. till juris patria, patria ascita); hans e-a fack var juridiken in jure civili maxime (tanquam in sua arte) versabatur (in una juris scientia quasi tabernaculum vitae suae collocarat, C. de Or. III. § 77; juris scientia maxime confidebat, Tusc. V. § 8); han var ingen e. filosof philosophiam non perdidicerat, ut ii, qui ista profitentur; den e-a svårigheten är att finna ämne, orden komma af sig sjelfva invenire, quid dicas, longe difficillimum est (una rerum inventio difficilis, res difficillima est): verba res ipsae parient.

Egentligen (-ligt):

1. 1. (Egentlig 1): proprie (illud honestum, quod proprie vereque dicitur – så benämnes –, in sapientibus est solis, de Off. III. § 18); subtiliter (strängt egentligt – dicere).
2. 2. = rätteligen, i grunden, i sjelfva verket, i sanning: vere, re vera; e. att tala si vere dicendum est, si verum dicere volumus, si verum quaerimus; han är en Sicilian natione (naturā) Siculus est; han är e. intet annat än en qvacksalfvare re vera pharmacopola est, non medicus (medicinae peritus); han borde e. varit konung debuit rex esse; han hade e. bort bedja mig om förlåtelse rectius ille a me veniam peteret; i frågor: tandem, t. ex. hvad är det e. du vill? quid tandem vis?

Egentlighet: e. i uttrycket proprietas, subtilitas (sträng, noggrann e.); subtile, pressum orationis genus (sequi vinnlägga sig om).

Egenvilja: pervicacia, contumacia.

Egenvillig = Egensinnig 2.

Egg: acies, mucro; stålets e. bryntes mucro ferri exacutus est.

Egga: acuere, exacuere, incitare, concitare, stimulare, instigare, irritare ad alqd (ad injuriam ulciscendam, ad virtutes majorum imitandas).

Eggelse: incitatio; incitamentum.

Eggjern: ferrum acutum.

Egn = nejd, trakt, ort: regio, vicinitas; tractus; ryktet spred sig kring hela egnen per omnem vicinitatem rumor dispersus est.

Egna, v. tr.: dare, dedere, tribuere, tradere, (reddere, Hor.) [tempus rei, reipublicae (åt statens tjenst) dedere, tradere, dare; tempus, laborem, operam rei tribuere]; dicare (studium, diem rei); animum advertere, attendere, convertere ad rem (e. sin uppmärksamhet åt ngt); ponere, collocare (curam, operam, laborem, cogitationes in re e. sin omsorg, möda, sina tankar åt ngt); e. (= ställa) några ord till ngn, åt ngt i ett tal in (extrema) oratione se convertere ad (alloqui) alqm; verba facere, mentionem facere de re; han e-de två sidor åt berättelsen derom duas paginas in ea re narranda consumpsit, ei narrationi dedit, ea re complevit (referti sunt de ea re libri philosophorum filosoferne hafva egnat hela böcker deråt, C.; multos libros de ea re confecerunt, scripserunt); e. ngn heder honorem habere, tribuere alicui, honore prosequi alqm; e. ngn en flygtig tanke, en suck, ett vänligt minne brevi cogitatione, cum dolore et amicitia, grata memoria prosequi alqm; e. ngn sin dyrkan colere et venerari alqm (eg. Deum); e. en helgelseskänk åt en gud deo dicare, dedicare donum.

Egna sig:

1. 1. om personliga subjekt: e. sig åt ngt se dare, tradere, dedere; operam dare, tempus tribuere, dare (reipublicae, agro colendo l. agriculturae, rei militari åt statens tjenst, åt landtbruket, kriget o. s. v.); helt och hållet e. sig totum se dare; e. sig åt ett literärt yrke, en vetenskap äfven: studere (juri civili juridiken; arti åt en vetenskap l. konst; literis åt studier, literära studier).
2. 2. om sakliga subjekt: e. sig för = passa, vara tjenlig, användbar för – decere (alqm); aptum esse rei, ad rem; convenire rei, ad rem; icke e. sig för alienum esse, abhorrere a re, re; endast dystra ord e. sig för en sorgsen uppsyn tristia maestum vultum verba decent; detta ämne e-r sig väl för dramatisk behandling hoc argumentum ad scenam aptissimum est; hans lynne e-de sig ej för sådan verksamhet istius muneris administratio ab ejus natura abhorrebat, aliena erat; e. sig för skämt, satir agitari, rideri posse, esse satis bellam materiem ad jocandum; materies ridiculi est in re (C. de Or. II. § 238).

Egna, v. impers.: decere, vanl. blott i uttrycket: såsom det (t. ex. en krigsman) egnar (och anstår) ut (militem) decet.

Egnad: aptus, accommodatus; (compositus); e. att väcka förtroende, medlidande, att öfvertyga o. d. ad fidem faciendam, ad misericordiam commovendam, ad persuadendum aptus; hans person var ej e. att vinna ngn för konungadömet non is erat, qui regno civium animos conciliaret (non erant ejus mores ad animos conciliandos accommodati); e. att afskräcka terribilis; qui valet ad deterrendum.

Ego se Ega, f.

Egodelar: bona, fortunae, res, res familiaris alicujus.

Egoism: sua cupiditas (sua c-te, non communi utilitate duci, C.), cupiditas; se Sjelfviskhet.

Egoist: qui ad se, ad suam utilitatem, gloriam et cet. omnia refert, nulla re nisi sua cupiditate l. utilitate movetur; vara en smula e. se respicere.

Egoistisk:

1. 1. om person: cupidus; sordidus.
2. 2. om saker: suus (sua cupiditas, suum studium e-t intresse); privatus.

Eho (som): quisquis; eho du är quisquis es.

Ehuru:

1. 1. = det vanliga huru – än, se Huru.
2. 2. = fastän: quamquam; quum; etsi, tametsi.

Ehuruväl = Ehuru 2.

Ehvad, pron.: quidquid (jfr det vanliga hvad än – under Ho, Hvem).

Ehvad, konj. = vare sig att: sive (sive eller): e. jag lefver eller dör sive vivam sive moriar.

Ehvar: ubicunque (vanligare: hvar l. hvarest än, l. blott hvar); de hade befallning att gripa honom, e. han vore jussi sunt eum comprehendere, ubicunque esset; lef lycklig, e. du helst vill sis, licet, felix, ubicunque mavis.

Ehvart: quocunque.

Ej: non; i förbud l. önskan ne; tro ej noli credere; cave credas (samma ord som Icke).

Eja: (uttryck för förvåning, glad förvåning): heia, eja.

Ejder: anas mollissima.

Ejderdun: pluma anatis.

Ek: quercus, robur (vanl. nordisk ek); ilex (jernek); aesculus; af ek, ek- quernus, roboreus, ilignus.

Ekbark: cortex quernus, ilignus.

Ekbord: mensa querna, roborea.

Eker: radius (rotae).

Ekipage: currus equis junctus; equi.

Ekipera: ornare, adornare, instruere; e. sig emere, parare ea, quae ad iter faciendum et cet. opus, necessaria sunt.

Eklog: carmen (bucolicum); ecloga; idyllium.

Eklöf: frons querna.

Eko: imago; imago vocis; sonus redditus, repercussus; berömmet är dygdens e. laus virtuti resonat tanquam imago (C.); det gifver e. i bergen montes reddunt vocem; vox repercutitur, resultat a montibus.

Ekollon: glans querna, quercūs.

Ekonom se Hushållare.

Ekonomi: res familiaris (rem f-m tueri sköta); god e. diligens, non indiligens rei familiaris administratio.

Ekorre: sciurus.

Ekskog: quercetum.

Ekstock: truncus, stipes quernus.

Ekäpple: galla.

Elak:

1. 1. om saker (synon. ond, stygg): malus, foedus, gravis, taeter: e-t väder tempestas mala, foeda, horrida; e. lukt, smak sapor, odor gravis, taeter; e. hosta mala, gravis tussis; e. väg via mala, difficilis, impedita; e-t tecken signum malum, infaustum, funestum (ostentum, portentum triste, foedum, dirum).
2. 2. i moralisk mening, om personer (och djur), deras handlingar, ord o. s. v.:
   1. a. i vilja och afsigt att skada: malus, maleficus, malignus, malitiosus; improbus (dålig, oredlig); pravus (vrång); saevus (hård, grym); iniquus in alqm (elak mot ngn): e-t svek (arg list) dolus malus, mala fraus; e-a ögon maligni oculi; e. afsigt malum, pravum consilium; malevolentia; göra ngt i e. afsigt malo consilio, mala mente facere alqd; e-a menniskor homines mali, malefici, scelesti, facinorosi (våldsverkare, ofredsmän); hafva e-a afsigter male cogitare (Carthagini jam diu male cogitanti bellum denuntio, C. de Sen.); e. gosse puer male moratus, protervus; vara e. mot ngn male, aspere tractare alqm; saevire in alqm; elake, elaka menniska improbe, crudelis, perfide (Vg. Georg. I. 119; Aen. IV. 311. 366. 412).
   2. b. elak i ord l. sätt (ofta är dervid ordets användning skämtsam = skalkaktig): malus, petulans; e. tunga male dicendi libido; linguae intemperantia, petulantia; han är, har en e. tunga naturā maledicus, dicax est; e-t skämt, infall acerbe, aspere, maligne dictum; e-e verser (smädeverser) malum carmen; vara e. acerbe, oblique carpere, illudere, ludere, insectari alqm.

Elakartad: (om sår, sjukdomar o. d.): malus, gravis, pestifer; sjukdomens e-e beskaffenhet gravitas morbi.

Elakhet:

1. 1. i naturlig mening: foeditas (tempestatis); gravitas (morbi).
2. 2. i moralisk mening:
   1. a. i afsigt l. handling: improbitas, pravitas; malitia (illvillighet), malevolentia (elaka afsigter; skadeglädje); saevitia, crudelitas; icke af e., utan af okunnighet ignoratione ductus, non malitia l. mala voluntate, voluntate nocendi; han blef straffad för sin e. improbitatis poenas dedit; pl. elakheter = elaka handlingar: male facta, improbe facta, malevole facta; i strängare mening: maleficia, scelera (ogerningar).
   2. b. e. i ord l. sätt: male dicendi libido; linguae petulantia; acerbitas, (asperitas) dictorum; dicacitas; – pl. elakheter: maligne, acerbe dicta.

Elakt:

1. 1. till vilja och afsigt: male, improbe, malitiose; mala mente; malo, pravo consilio; nocendi voluntate.
2. 2. = satiriskt, bitande, skalkaktigt: acerbe; dicaciter.

Elasticitet: lenta natura, lentitia rei.

Elastisk: lentus.

Eld:

1. 1. eg.: ignis, plur. ignes (eldar, vakteldar, eldsignaler); en liten e. igniculus; flamma (= låga); ardor, incendium (= brand); e-n lyser, brinner, bränner, värmer, förtär ignis lucet, ardet, urit, calefacit, consumit; uppgöra, tända upp e. ignem facere, accendere (flammas ministrare, Vg.); slå e. ignem elicere conflictu lapidum (scintillam excudere silici, Vg.); anlägga e., lägga e. under ngt flammas, ignem subjicere, subdere alicui rei; gifva näring åt, underhålla e-n igni alimenta, materiam dare, praebere, ignem alere; sitta, ställa vid e-n ad ignem, (ad focum) sedere, igni admovere, apponere, igni superponere; blåsa upp e-n ignem suscitare; fatta, taga e. ignem concipere, comprehendere; e-n är lös, kommer lös ignis, incendium oritur, cooritur, ortum est; e-n är lös hos ngn domus alicujus ardet; man ropar: e-n är lös conclamatur ignis, incendium; ngt står i e. (lågor) ardet, flagrat, igni correptum est, vastatur (härjas); släcka e-n ignem restinguere, incendium reprimere, sistere; e-n utbreder sig ignis effunditur, late vagatur; kasta ngt i e-n, på e-n in ignem injicere, flammis injicere, dare alqd; kasta e. på ngt ignem injicere rei; steka vid e. ad ignem, igni frigĕre; spruta e. och lågor flammas ejicere, eructare; härja med e. och svärd ferro atque igni, ferro ignique, caede atque incendiis vastare; (gifva e. på ngn tormenta, tela emittere in alqm; vara i e-n, vara utsatt för fiendens e. mediis in ignibus versari; ad jactus, ictus hostium apertum, expositum esse).
2. 2. oeg.:
   1. a. om eldglans, gnistrande, glödande glans: ignis, ardor oculorum, ardor in vultu (C.); det glöder en e. i hans ögon, hans ögon blixtra e. ardent, flagrant (C.), igne micant oculi; (stant lumina flammā, Vg.).
   2. b. om fara, skada, i synn. i ordspråk: e-n glöder under askan ignis subest cineri doloso (jfr Hor. Carm. II. 1. 3. 4); liten e. tänder stor skog parvus ignis incendium ingens exsuscitat (L. XXI. c. 3. 6); komma l. stå, befinna sig mellan två e-r ancipiti malo urgueri (L.), inter duo pericula positum esse (Sen.); (hac urget lupus, hac canis, ajunt, Hor. Sat. II. 2. 65); komma ur askan i e-n incidit in Scyllam, qui vult vitare Charybdin; gjuta olja på elden (= göra det onda värre) adde poēmata nunc, hoc est oleum adde camino (Hor. Sat. II. 3. 321).
   3. c. smärtans, pröfningens e.: faces, aestus doloris; genomgå pröfningens e., luttras ss. i e. igni spectari.
   4. d. begärens e., häftighet: ardor mentis, amoris; incendium (cupiditatis, invidiae lustans, afundens e., C.); ignis, ignes [caeco carpitur igni (kärlekens); exarsere ignes animo, subit ira, Vg.]; blifva e. och lågor exardescere, accendi, incendi irā, cupiditate; effervescere irā (Brut. § 246).
   5. e. känslans, entusiasmens e., äfven ss. röjande sig i framställningen: ardor animi, vis animi, dicendi, impetus animi (C. de Or. II. § 188; ardor animi non semper adest, isque quum consedit, omnis illa vis et quasi flamma oratoris exstinguitur, C. Brut. § 93); fervor (mentis, aetatis – ungdomseld, ungdomlig liflighet); calor (dicentis, Qu.); inspirationens e. inflammatio animi (poēta bonus nemo sine i-ne animorum exsistere potest et sine quodam afflatu quasi divini furoris, C. de Or. II. § 194); det var (kraft, lyftning) e. i hans föredrag erat oratio plena (contentionis, spiritus), ardoris, summa dicebat vi (jfr Brut. § 278 ubi est dolor? ubi ardor animi, qui etiam ex infantium ingeniis elicere voces ac querelas solet?); det var e. i hans aktion ardebat, ardentior erat actio (ibdm 276); med tjusningens e. i sin själ alacritate incensus, elatus, ardens animo (studio vincendi); tala med e. summa vi ac contentione, vehementer loqui, ardenter cohortari ad virtutem; utan e. languide, frigide (solute, oscitanter, C. Brut. § 277); komma, sätta i e. faces admovere alicui, incendere, incendi, inflammari, inflammare (de Or. II. § 188; Brut. § 278. 279).

Eld- i sammansättning = som är af eld: igneus; flammeus.

Elda:

1. 1. eg.: e. i en ugn, i ett rum, e. ett rum: ignem facere, accendere in foco, in cubiculo; balneum, cubiculum calefacere (carbonibus, ligno e. med kol o. s. v.); ad balneum calefaciendum incendere carbones, lignum, uti ligno et cet.; ligna super foco reponere, foco ingerere (Hor.); e. under ngt ignem subjicere rei.
2. 2. oeg. = sätta i entusiasm: inflammare, incendere, accendere animum alicujus ad alqd (ad gloriam, ad majores imitandos; cupiditate vincendi); faces admovere alicui.

Eldaktig, Eldartad: igneus.

Eldblick: ardor oculorum.

Eldbrand:

1. 1. torris; titio.
2. 2. (= ved lignum).

Eldbrasa: ignis (hibernus); värma sig vid e-n igni calescere (ubi potest illa aetas calescere vel apricatione melius vel igni, C. de Sen. § 57), ad locum ardentem sedere; upptända en stor e. ignem ingentem facere.