F

Fabel:

1. i allm. = dikt, uppfinning: fabula (veri similis; ficta et commenticia, C.; fabulae! nugae, somnia! snack, fabler!, Ter.; commentum (Pt. Mt. 2411; opinionum c-ta – kloka fabler – delet dies, naturae testimonia confirmat, C.; duka upp en f. fingere et comminisci alqd mendaciter).
2. = folksaga, -sägen, myt: fabula (fama): ”fabelns – dar af gull” aurea aetas, de qua est in fabulis, in fabulis traditum est; (Sol Phaethonti filio, ut redeamus ad fabulas, promisit –, C.; aut famam sequere aut sibi convenientia finge, Hor.).
3. = djurfabel (vare sig folksaga l. icke): fabula (Aesopi, Gell.; fictis jocamur fabulis, Phaedr.); apologus (ad Herenn.).
4. fabeln i ett skådespel: fabula, argumentum (med följande åtskilnad enl. C. Inv. I. § 27, ad Her. och andre rhetorici: fabula est, quae nec veras neque verisimiles continet res, ut eae sunt, quae tragoediis traditae sunt; argumentum est ficta res, quae tamen fieri potuit, velut argumenta comoediarum, ad Her. I. § 13).

Fabelaktig:

a. om berättelser: fabularum similis; (poēticis) fabulis potius, quam incorruptis rerum monumentis, decorus (= aptus, L. praef.).
b. om saker = sådan som blott kan förekomma i fabeln, ej i verkligheten: incredibilis; monstri l. portenti similis; immanis; insanus, t. ex. f. storhet, f-a pris l. kostnader magnitudo incredibilis, immanes jacturae (C. de Off. II. § 37), insana pretia; det låter f-t portenti simile videtur (Crasso, esse, qui noceat ei causae, quam defendat, C.); forsitan cuipiam incredibile videatur; (fabulosus betyder sagorik; hos senare förf. sagolik).

Fabelaktigt: in modum fabularum; ultra quam credi potest; mirum in modum.

Fabeldjur: monstrum.

Fabellära (mytologi): fabulae; historiae (se Lat. Lex.); historia fabularis (Su.).

Fabelålder: ea tempora, eae aetates, quarum incorrupta monumenta nulla sunt, de quibus nisi fabulis (poēticis) nihil proditum est.

Fabricera: fabricari; conficere; concinnare.

Fabrik: i allm. officina (fabrica = officina fabri i. e. arbetare i sten, träd, metaller; textrinum väfveri o. s. v.); f-na blomstra, ligga nere florent, jacent officinae.

Fabrikant: opifex; confector, fabricator alicujus rei.

Fabrikat: opus.

Fabrikation: confectio, fabricatio, concinnatio (lini, lanae o. d.).

Fabriksarbetare: operarius officinae; pl. operae officinae l. officinarum.

Fabriksidkare: dominus officinae.

Fabriksmessig: f-t arbete opus, quale in officina fieri solet; f. skicklighet sollertia opificis l. qualis in officina esse solet, exsistere potest; (fabrilis = timmermans l. byggmästares).

Fabrikör se Fabriksidkare.

Fabulös se Fabelaktig.

Façade: frons (adversa) domūs.

Facil (= medgörlig, billig i fordringar): facilis.

Fack:

1. = afdelning i skåp, schatull o. d.: loculamentum, loculus; pl. äfven foruli, fori; indelad i f. loculatus.
2. kunskapsgren; literärt, vetenskapligt l. konstnärligt yrke: genus (studii, literarum); ars; artificium; studium; doctrina; ngns f. professio (Qu.); utmärkt, den förnämste mannen i sitt f. in suo genere praestans, princeps, de Or. III. § 28. 31; man märker ett genomgående sammanhang mellan alla vittra, vetenskapliga f. quidam omnium quasi consensus doctrinarum concentusque reperitur, ibdm § 21; nemo eorum est, cui quicquam in arte sua deesse videatur; hafva omdöme om ett främmande f. esse alieni artificii non stultum existimatorem; det tillhör ej mitt f. non meae est artis; han sade sig ej vara hemma i ngt särskildt f., utan vara filosof artem se scire nullam dicebat, sed esse philosophum, Tusc. V. § 8; det är ej med filosofien samma förhållande, som med ett annat vetenskapligt f. non est philosophia similis artium reliquarum (de Or. III. § 79; jfr ibdm I. § 16); man af facket artifex; is cujus ea ars est –; män af andra f. aliarum artium homines (probati; aliarum rerum artifices, de Or. I. § 124. 128); välja ett f. studium eligere, in quo elaboret, in studium incumbere, in studio versari; hafva ngt till sitt f. profiteri alqd (de Or. I. 73).

Fackelbärare: qui facem praefert.

Fackelsken: collucentes faces; splendor funalium; vid f. ad collucentes faces, collucentibus facibus.

Fackeltåg: pompa praelucentibus facibus ducta.

Fackla: funale; fax; taeda; tända krigets, tvedrägtens f. facem bello, discordiae praeferre.

Fac totum (= gör det hela): vara ngns f. ad omnia alicujus ministrum esse; omnia alicujus negotia gerere, procurare; eum esse, per quem omnia alicujus negotia procurentur; administrentur; han var deras f. hunc omnium rerum, in omni re actorem habebant, (N. Att. c. 3. 2); hujus opera ad omnia utebantur.

Fadd:

1. till smaken: fatuus; insipidus.
2. i andlig men.: insulsus (homo); ineptus (homo, res); frigidus (dictum – infall); infacetus l. inficetus.

*Fadder: sponsor ejus, qui baptizatur (qui spondet eum, qui baptizatur, religione Christiana imbutum iri); stå f. baptismo alicujus sponsoris loco interesse.

Fader:

1. eg.: pater, parens (det förra mera allmän beteckning för fader, i naturlig och moralisk mening, det senare mera i blott naturlig mening = qui procreavit alqm; dock är skilnaden ej alltid strängt iakttagen); genitor, generator, sator (poet. ord); f. och moder parentes; köttslig f. pater verus, naturalis; han har blifvit f. filius, filia ei natus, nata est; hafva f. i lifvet patrem (superstitem) habere; hafva ngn till f. patrem alqm habere, patre alqo natum esse, (patre uti bono); icke ega ngn f. (= säker f.) patre incerto natum esse, p-m certum non habere; icke e. ngn f. mera patre orbatum esse, carere; (pater mortuus est alicui); brås på sin f. patris similem esse; p-is similitudinem referre; en god, sträng f. pater bonus, indulgens, severus (jfr C. de Or. II. § 124: non est boni neque liberalis parentis, quem procrearis et eduxeris, eum non et vestire et ornare); vara ngn i f-s ställe patris loco esse alicui (jfr de Or. II. 200 aliquis est alicui liberum loco; quasi parentem bonum esse, de Or. III. § 3); vörda ngn ss. en l. sin f. patris loco, sicut alterum parentem colere et observare alqm; i våre fäders tid patrum memoriā; våre f-s generation patrum aetas (aetas parentum pejor avis, Hor.); min f-s hus domus patria, paterna; det har han af l. efter sin f. hoc illi paternum est.
2. oeg.:
1. a. fäder = förfäder: majores; våre fäders land patria nostra, haec terra, quam coluerunt majores nostri; samlas till sine fäder mori; (abire hinc in communem locum; tradi Orci thensauro, Com.).
2. b. fäder = medlemmar af Roms senat: patres; senatores.
3. c. fader = upphofsman, beskyddare, välgörare: pater; parens (Juppiter pater, pater omnipotens; Socrates parens philosophiae, Herodotus pater historiae, Cicero pater, parens patriae).

Faderlig:

1. som egnar, anstår en fader: patrius (animus in liberos); qualis patrem decet, qualis patris esse solet l. debet; paternus (notus in fratres animi paterni, Hor.).
2. = fäderne, faders: patrius, paternus; f. myndighet patria potestas; farväl du f-a boning domus patria l. paterna, vale, Pt. Merc. 830.

Faderligt: ut patrem decet; patrio animo; behandlas f. ita accipi, ut a patre par est, decet, verum est.

Faderlös: orbus patre l. ensamt orbus; orbatus patre, parente; f-t tillstånd orbitas; blifva f. orbari (patre, parente).

Fadermord: parricidium.

Fadermördare: parricida.

Fadersglädje: patris ex liberis susceptis laetitia.

Fadershjerta: patrius animus; ega, bära f. mot ngn patrio animo esse in alqm; ita esse in alqm animatum l. affectum animo, ut patrem decet l. par est.

Fadershus: patria domus.

Faderskap: (= egenskap af fader): ej erkänna f-t negare, infitiari, se patrem (infantis) esse, se ex alqa liberos procreasse; lyckönska ngn till f-t filium natum gratulari alicui.

Faderskärlek: patrius amor; pietas patris in filios; patria indulgentia.

Fager:

1. i yttre mening, om personers, lands utseende: pulcher, formosus, venustus (puella, mulier f. tärna, f. qvinna; mulier, speciosa; venusta facie, venusto ore esse vara f. under ögonen, hafva ett f-t ansigte); f-t land regio amoena; hafva ett f-t läge amoeno situ esse.
2. om ord, förevändningar (= skenfager): honestus, blandus, speciosus; det är f-t tal honesta oratio est, C.; locka ngn med f-a ord, f-a löften blandis verbis, vanis promissis, promissorum liberalitate allicere, detinere alqm; afspisa ngn med f-a löften promissis onustum dimittere alqm (verba dare alicui).

Faggor: hafva en sjukdom, hafva döden i f-na morbum, mortem in visceribus, in praecordiis conceptam tenere (jfr C. Tusc. I. § 96); (non procul a morte abesse).

Fagott: tibia major.

Faktion: factio; pars in republica (se Parti).

Faktisk: verus, certus; f-a bevis rerum testimonia; signa; det är f-t (notoriskt), att han ej varit här på 10 år constat, cum hic decem annis non adfuisse.

Faktor:

1. magister officinae, operarum; alicujus actor, procurator; administer.
2. = hvart och ett af de tal l. ting, af hvilka en produkt uppkommer: numerus, res (quo, qua efficitur, conficitur alqd); causa: vältaligheten är en produkt af månge f-r eloquentia ex multis rebus artibusque collecta est, constat ex multis rebus (de Or. I. § 16. 19); detta är en produkt af tre f-r tribus rebus effectum est; tria sunt, quae ad hanc rem requirantur.

Faktori: officina (fabrik); horreum (= nederlagsplats, depôt).

Faktotum se Fac totum.

Faktum: res vera, certa; res gesta; res (i mots. till t. ex. suspicio, argumenta, opinio; ad has suspiciones res certissimae – de klaraste fakta – accedebant, Cs. b. G. I. 19); frågan har medels f-a blifvit afdömd af gudarne causa rebus est a Diis judicata, C. Tusc. I. § 116.

Fakultet: ordo (academicorum).

Fal: venalis (pretio, auro för ngt, för penningar, om saker och personer – merx, homo, fides); numarius, om personer (judex, judicium); fal qvinna meretrix; vara fal venalem esse, vēnire (alqo) pretio; om personer äfven: pretio, pecuniā, mercede duci, moveri (C. de Off. II. § 21); fidem pretio addictam habere (C.); hålla ngt falt, bjuda falt venale habere, venum dare alqd; venditare alqd; proscribere = genom anslag bjuda falt; hos honom är allting falt ille pretio vendit omnia, prae pretio nihil pensi habet (illi omnia cum pretio honesta sunt, Sa. allt, som ger penningar, anser han för tillständigt).

Falaska: favilla.

Falhet: han kände, beklagade domstolarnes, personens f. judicia pretio venalia, numaria esse l. corrumpi noverat, querebatur; in illo omnia venalia esse satis sciebat.

Falk: falco, accipiter; ögon som en falks oculi acres, aquilini, (lyncēi).

Falka (af Fal): f. på ngt (aucupari), liceri alqd.

Falkenerare: falconum domitor et curator.

Falkjagt: venatio *falconaria.

Fall:

I. i eg. men.:
1. a. lefvande subjekts: casus, prolapsio; göra ett tungt, svårt, farligt f., skada sig i f-t graviter, cum periculo cadere, concidere, prolabi; dö knall och f. exanimem l. exanimatum concidere, procidere; upptaga ngn i f-t cadentem, ruentem excipere, sustinere; bringa ngn på f. (stantem) impellere, labefactare, propellere; hejda sig i f-t cadentem se sustinere.
2. b. döda tings: labes (terrae); ruina (aedificii); vattnets f. lapsus aquae; vattnet saknar f. aqua non habet, quo defluat, quo delabatur; stat; en flods f. = en fors, ett vattenfall dejectus aquae, fluminis, (”forsens fall”, Sen. Consol. ad Marc. 18; Ep. 56); floden gör ett f. (de monte) desilit; praecipitat (C. de Legg. II. § 6), praeceps fertur, defertur de monte.
II. oeg.:
1. 1. med bet. af olycka:
  1. a. = fall i ett slag, stupande: casus (sensit utraque acies unius viri casum, L.); mors; hans f. blef snart allmänt bekant mox increbruit, eum cecidisse in acie.
  2. b. i allm. = undergång, olycka: författningens, fristatens f. casus, interitus, eversio (reipublicae, liberae rei publicae, libertatis); landets f. calamitas patriae (armis hostium oppressae, alienae ditionis factae); en fästnings f. deditio, expugnatio arcis; en affärsmans f. calamitas; en gunstlings f. (störtande) casus; efter Sejani f. fractā potentiā Sejani, afflicto Sejano, oppresso Sejano; bringa på f. impellere, evertere, prosternere; högmod går för f. vicina casui, in casum proclivis est superbia.
  3. c. fall i sedligt hänseende: vitium; commissum, admissum dedecus; en qvinnas f. amissa pudicitia.
2. 2. utan bet. af olycka:
  1. a. = händelse, tillfälle: casus (fortuna ceteros casus rariores habet, ut procellas et cet., C. de Off. II. § 19); eventus, pl. eventa (ad – på – omnes casus l. eventus paratum esse); causa (fall, som skall utredas och der afgörande skall träffas; fråga, mål: anceps, gravis c. tvistigt, svårt f.); tempus (= tillfälle; incidunt saepe tempora, quum ea, quae maxime videntur digna esse justo homine –, fiant contraria, l. c. I. § 31); exemplum (f. af ngt, t. ex. exempla mortis pro patria oppetitae, för hvilket äfven mortes pro patria oppetitae är tillräckligt); res, t. ex. liknande f. res similis; genus (= klass af fall, företeelser, t. ex. detta f. af sjukdomen är sällsynt hoc genus morbi rarum est); ofta måste fall återgifvas medels omskrifning, t. ex. detta är ett sällsynt f. (hoc) perraro accidit; två f. af sjukdomen ha inträffat, det ena med dödlig utgång duo omnino morte correpti sunt, quorum alter mortuus est; ett sådant f. har jag aldrig sett nihil tale unquam vidi; jag skulle kunna anföra många dylika f. multa ejusmodi (exempla) afferre possum; i många f., vid många f. (tillfällen), saepe, multis temporibus, multis in rebus (fidem tuam expertus sum).
  2. b. särskildt = antaget, möjligt fall: antag det f-t, att – finge (constituamus), esse alqm, fore aliquando (att det finnes ngn, att det inträffar o. dyl.); ett sådant f. har jag aldrig tänkt mig illud ne cogitavi quidem, ne in mentem quidem venit suspicari; detta är det värsta af alla tänkbara f. nihil pejus (calamitosius) cogitari, fingi potest; två f. äro möjliga (ett af två måste ega rum), ett tredje kan icke ens tänkas necesse est alterum sit de duobus (C. Tusc. I. § 97), tertium ne cogitari quidem potest; i två f. kan du rädda dig – om du slår fienden och om du kan medels flykt undkomma duae patent ad salutem viae, si aut viceris hostes aut fugā evaseris (jfr Lael. § 64: haec duo levitatis plerosque convincunt, aut si in bonis rebus contemnunt amicos aut in malis deserunt); i alla f., i hvilket f. som helst utcunque est l. erit; tamen; i intet f. nequaquam, nunquam; jag skall i intet f. svika dig quidquid erit, nunquam te deseram; i bästa f. si forte (vereor, ne nihil sim tui nisi supplosionem pedis imitatus – et aliquem, si forte, motum, C. de Or. III. § 47); i värsta f. skall du dock behålla äran ut cetera omnia amiseris, famae damnum non facies; i fall brukadt ss. konjunktion = si (si veneris, videbis), si forte; (blott) i det f-t, att ita – si (id ipsum, quod recte fit, ita est justum, si est voluntarium, C.); för det f-t, att – si (id si acciderit, simus armati, C. Tusc. I. § 78); i annat f. aliter, sin minus, si contra est (iis, qui habent a natura adjumenta rerum gerendarum, gerenda respublica est: neque enim aliter – animi magnitudo declarari potest, C.; haec ut concurrant omnia, optabile est: sin minus, plures causae majoresque plus ponderis habebunt, C.); i f. af t. ex. uteblifvande si diem non obierit –; i sådant f., i detta f., i det fallet måste återgifvas med tum (= då: si vis me flere, dolendum est primum ipsi tibi; tum tua me infortunia laedent, Telephe vel Peleu, Hor.) l. med en hypotetisk sats, hvilkens innehåll närmare bestämmes af det föregående, på hvilket sådant, detta, det hänvisar, och af satsernas förhållande till hvarandra: Pythia rådde att taga Miltiades till härförare: i det fallet skulle deras företag hafva framgång Pythia praecepit, ut Miltiadem sibi imperatorem sumerent: id si fecissent, incepta prospera futura; Miltiades nitebatur, ut primo quoque tempore castra fierent. Id si factum esset – civibus animum accessurum –.
  3. c. = förhållande, i uttrycken: det är fallet, det är fallet med, ett annat f. med: causa, condicio, ratio (alia causa est ejus, qui calamitate premitur, et ejus, qui res meliores quaerit, nullis suis rebus adversis, C. de Off. II. § 61; heredum alia causa est, ibdm III. § 71; alia condicio est oratorum, alia poētarum, C.; eadem est ratio harum artium maximarum, C. de Or. III. § 87); äfven säges: est in eadem, alia causa = det är samma f. med honom, ett annat f. med honom (C. de Off. I. § 112); – det är icke f-t non est ita, longe aliter est l. res se habet; f-t är det, att jag ej kan finna ngn läkare ita se res habet, ut medicum reperire nequeam.
  4. d. = hänseende: locus, res; genus: securitas specie quidem blanda, reapse vero multis locis repudianda; han var i andra f. en hederlig man ceteroquin, ceteris in rebus vir bonus fuit (si violandum est jus, regnandi gratia violetur, aliis rebus pietatem colas, C.).

Falla:

I. absolut:
1. 1. i eg. men.: cadere; concidere (störta omkull); – labi (= sjunka, glida, hålla på att f. labentem et paene cadentem – fulcire, C. Phil. II. 21); prolabi, procidere (f. till marken); corruere (rasa, om en byggnad, en stenhög o. d.); löfven f. folia cadunt (Hor.), decidunt (f. af); lotten f-r sors cadit, excidit; låta ngt f. de manibus mittere, amittere; dagg f-r ros cadit; rorat; vattnet (vattenståndet) f-r aqua decedit, decrescit.
2. 2. oeg.:
  1. a. om personer:
    1. α. = stupa: cadere, concidere, occidere (in acie, in proelio).
    2. β. = sjunka i anseende, mista sin ställning o. d.: i allm.: cadere, ruere, everti, (si stare non possunt, corruant i. e. må de göra cession, C. Cat. II. § 21); gunstlingen har f-t dejectus, depulsus est (gradu) potentiā, ejus potentia fracta, imminuta est.
    3. γ. f. i sedlig mening: labi; (om qvinnor) pudicitiam amittere.
  2. b. om saker:
    1. α. = födas (om djur, särsk. hästar): nasci: i England f. goda hästar Anglia fert generosos equos; denne häst är f-n efter en engelsk moder hic equus natus est matre Anglica.
    2. β. värdet af, priset på en sak f-r: minuitur, levatur pretium; spanmålen f-r i pris levatur annona; penningevärdet stiger och f-r numus jactatur (C. de Off. III. § 80), fluctuat.
    3. γ. modet f-r animus frangitur, debilitatur, cadit; (animo deficit aliquis).
    4. δ. fästningen f-r deditur, traditur hosti, expugnatur.
    5. ε. dom faller i en sak: fit, pronuntiatur judicium, decretum; decernitur; judicatur causa.
II. i förbindelse med qvalitetsadverb l. predikatsord, som bestämma sättet, hvarpå ngt faller:
1. a. i eg. uttryck: f. tungt graviter cadere; tunga föllo huggen graviter ictus accidebant, (veniebant).
2. b. om ord: der föllo hårda ord verba severa fundebantur, audiebantur, alicui excidebant; orden f. så l. så = hafva den l. den lydelsen, t. ex. så föllo orden haec (ejus) verba fuere; jag minnes ej, huru orden föllo quae essent ipsius verba, non satis memini; han frågade, hvarför deras böcker voro uppfylda med, såsom orden föllo, regler för företal, epiloger och sådan strunt – quaerebat, cur de prooemiis et epilogis et hujusmodi nugis – sic enim appellabat – referti essent eorum libri (C. de Or. I. § 86).
3. c. ngt f-r för ngn svårt, besvärligt, olägligt est alicui difficile, molestum, incommodum (expone igitur, nisi molestum est, animos remanere post mortem, C. Tusc. I. § 26).
III. i förbindelse med relationsadverb l. prepositionala uttryck:
1. 1. f. af:
  1. a. i eg. men.:
    1. α. f. af (ngt): decidere (glandes arbore; equo af hästen); defluere, delabi (sjunka, segna, glida af l. ned).
    2. β. f. af vid huggning, mätning l. dyl.: intercidere, defluere, excidere (non est verendum, ne quid excidat aut in terram defluat, C. de Am. § 58).
  2. b. oeg.:
    1. α. f. af = tyna af: macrescere; deficere; corpus amittere; extenuari.
    2. β. f. af = affalla från ngn: deficere ab alqo (vanligen säges affalla).
    3. γ. f. af sig sjelft = vara sjelfklart: per se patere, apparere.
2. 2. f. baklänges: recidere; resupinum cadere.
3. 3. f. bort = försvinna: omitti (om ett bruk: jamdudum iste mos omissus est); cadere, tolli, t. ex. allt missnöje har f-t bort, all anledning till klagomål omnis cecidit, sublata est querela; non jam est querelae locus; non est jam, cur quisquam queratur.
4. 4. f. efter se I.
5. 5. f. fram, framåt, framstupa: procidere, procumbere, prolabi, praecipitem cadere.
6. 6. f. för, ett offer för ngt l. ngn ferro cadere, occidere, occumbere; manu, dextrā, insidiis, dolis alicujus cadere, opprimi f. för ngns hand, försåt, list; occumbere alicui.
7. 7. f. i:
  1. a. i lokal men.: f. i hafvet, i sjön in mare decidere, incidere, cadere; f. i ngns armar, f. ngn i famnen in manus alicujus incidere, delabi; amplexus alicujus petere; f. i bakhåll, försåt in insidias incidere, ruere.
  2. b. f. i händerna på ngn, i ngns våld: incidere in alqm (respublica incidit in homines non tam commutandarum rerum quam evertendarum cupidos, C.); incidere in manus, venire in potestatem alicujus.
  3. c. f. i ett tillstånd: cadere in morbum, in suspicionem incidere, incurrere in morbum, in febriculam; f. i sömn somnum capere; obdormiscere; somno sopiri; f. i en tung, djup sömn arto somno opprimi; f. i raseri furore capi, corripi; f. i vanmakt labi, deficere, animo linqui; f. i gråt in lacrimas prorumpere (lacrimae oboriuntur alicui); f. i glömska oblivioni dari; oblivione obrui, exstingui, deleri; f. i synd peccare, in vitium incidere, incurrere; f. i onåd gratiā excidere; venire in odium alicujus.
  4. d. f. (ngn) i ögonen: in oculos alicujus incurrere; oculis alicujus occurrere, (obversari); conspici, conspicuum esse; oculos (omnium, multorum) ad se convertere, vertere; orättvisan häraf f-r (lätt, hvar och en) i ögonen hoc quam sit injustum, cuivis patet, apparet (satis liquet, satis conspicuum, perspicuum est); nemini obscurum est l. esse potest.
  5. e. f. ngn i smaken, i tycket: placere alicui; probari alicui, movere approbationem alicujus; capere alqm.
  6. f. f. ngn i talet: interpellare alqm, (obstrepere alicui); interrumpere sermonem, cursum sermonis alicujus.
  7. g. f. ngn i embetet: in alicujus jure interpellare alqm; potestatem alicujus usurpare; (jus, munia alicujus ad se trahere).
8. 8. f. ifrån:
  1. a. absolut l. ifrån ngn = dö, dö ifrån: decedere; ex vita excedere; morte discedere ab alqo, relinquere, orbare alqm; i fall jag skulle f. ifrån si quid (humani) acciderit mihi –.
  2. b. = affalla, svika, blifva otrogen: deficere ab alqo; deserere alqm.
9. 9. f. igen: claudi (om ett lock); (lapsu, labe terrae repletur fossa).
10. 10. f. igenom: cadere per, cadentem penetrare (t. ex. tectum); – oeg.: f. igenom vid val repulsam ferre; vid pröfning rejici, improbari.
11. 11. f. ihop: collabi; han har f-t ihop extenuatus, attenuatus est, (-tum est corpus ejus).
12. 12. f. in:
  1. a. eg. i lokal men.: intro cadere, ruere, irruere; f. med dörren in i huset super evulsas fores (cum evulsis foribus, evulsis foribus) in domum irruere; solen f-r in genom fönstret per fenestram intrat, infunditur lux solis.
  2. b. = sjunka in: collabi, extenuari; kinderna f. in flaccescunt genae; ögonen f. in recedunt (jfr Infallen).
  3. c. f. in i ett land: incurrere, incursare, excurrere, excursionem facere in agros, in fines alicujus (jfr Infall).
  4. d. f. in = taga till orda (loqui incipere): ordiri (med l. utan loqui); då föll Scaevola in och sade: jag vill ej brottas med dig längre: tum Scaevola: non luctabor, inquit, tecum amplius.
  5. e. (om instrument) f. in: concinere (signa tubaeque concinuere, L.); succinere.
  6. f. f. in i en ton = anslå en ton, i eg. och oeg. mening: plötsligt föll han in i en annan ton, annan rigtning repente commutavit vocem; (aliam viam ingressus est).
  7. g. ngt f-r ngn in:
    1. α. en tanke, aning, farhåga: in mentem venit alicui cogitatio, cogitare, suspicio, suspicari (in te intuenti – vid åsynen af dig l. då jag ser på dig – in mentem venit vereri, ecquodnam curriculum habitura sit tua admirabilis natura, C. Brut. § 22; skrifva allt, som f-r en in quidquid in mentem, in buccam venit, scribere); succurrit alqd alicui; occurrit alqd alicui (quodcunque o-at, se sequi dicent, C. de Fin. IV. c. 37; med ack. och inf. Mil. c. 9); subit animum alicujus cogitatio alqa; alqd injicitur animo alicujus.
    2. β. att göra ngt (= ngn får lust att) libet alicui (libido capit, invadit alqm) facere alqd; det föll honom in att resa till Rom ei libitum est Romam visere, studio incensus est Romae visendae; hvad f-r dig in quid tibi vis?; quaenam te cepit cupido?
13. 13. f. ned: i allm. decidere, delabi (t. ex. aqua de tecto); om personer: prolabi, procumbere; f. ned för ngn ad pedes alicujus se projicere l. prosternere (venerari – προςκυνεῖν, adulari – alqm.
14. 14. f. omkull: concidere.
15. 15. f. på:
  1. a. eg.:
    1. α. natten, mörkret f-r på: nox ingruit; intendunt se tenebrae.
    2. β. f. på marken: in terram decidere, procumbere; f. på jorden = förspillas in terram defluere (jfr de Am. § 58).
    3. γ. f. på sitt ansigte: cadere in vultum; på ryggen in tergum cadere, resupinum cadere; f. på knä in genua procumbere.
  2. b. oeg.:
    1. α. f. på ngt – en tanke, en plan: incidere in consilium, in cogitationem; invenire alqd; alqd venit alicui in mentem (detta hade jag aldrig fallit på utan din erinran hoc mihi nisi admonito nunquam venisset in mentem, C. de Or. II. § 180); consilium capere (han föll på den tanken, att han skulle studera juridik in mentem ei venit, consilium cepit jus civile discere, studio incensus est juris civilis discendi); han föll på det orådet att stjäla perverso l. dementi ductus consilio furatus est –.
    2. β. ngt f-r på ngn = griper ngn till kropp l. själ: sjukdom, lust, galenskap f-r på ngn incedit alicui furor, libido (C.); incedit in animos desperatio (L.); invadit alqm tristitia, metus (Sa.); capitur, corripitur aliquis morbo, insania; capitur, incitatur, incenditur, inflammatur studio, cupiditate; anden föll på honom afflatus est numine divino.
    3. γ. ngt f-r på ngn = träffar ngn, t. ex. suspicio (misstanke) cadit, incidit in alqm, pertinet ad alqm; skulden f-r på ngn culpa confertur ad l. in alqm, est alicujus; lotten f-r på ngn sors alicujus excidit, sorte lectus est; valet f-r på ngn, ngn f-r på ngn med sitt val aliquis eligitur, creatur, legitur; destinatur omnium votis, opinione.
16. 16. f. till:
  1. a. ngns fötter, ngn till fota: ad pedes alicujus se abjicere, se projicere, prosternere; genibus alicujus advolvi.
  2. b. f. till föga (till korset): ponere superbiam, ferociam; ad preces descendere.
  3. c. f. ngn till:
    1. α. om saker: venire ad alqm; alicujus fieri; i omvänd konstruktion: accipere, ferre; alla rösterna tillföllo honom (omne tulit punctum); cunctis suffragiis (consul) factus est.
    2. β. = omfatta ngns sak (mots. falla af från ngn): causam alicujus sequi, amplecti; partes alicujus sequi; ad alqm se applicare; ad causam, partes alicujus se adjungere.
17. 17. f. tillbaka:
  1. a. eg. = f. baklänges: retro, resupinum cadere.
  2. b. oeg.: recidere, redundare (skulden, skadan f-r tillbaka på honom culpa, invidia, detrimentum recidit, redundat in eum).
18. 18. f. undan:
  1. a. = undvika (parera), gifva efter: eg. i fäktning: declinare ictum alicujus för ngns stöt; effugere ictum alicujus; elabi (absol.); – i tal, underhandling: cedere; faciliorem, molliorem se praebere; frangi: när han ansattes häftigare, föll han straxt undan quum acrius urgebatur, statim cedebat l. acrius urgenti cedebat, non resistebat, nullam opposuit ferociam.
  2. b. f. undan, om ett stöd:
    1. α. i eg. men.: succedere, subtrahi (fulcra, adminicula subtrahebantur).
    2. β. om personer (tänkta ss. stöd) = dö: morte decedere (ab alqo); morte intercipi; f. undan för l. från ngn morte relinquere, morte sua orbare alqm.
19. 19. f. under:
  1. a. i lokal men.: cadere sub, subter alqd (t. ex. mensam).
  2. b. i oeg. men. = höra under, vara underordnad under, innefattas under, blifva föremål för, träffas af, ss. falla under ngns dom, pröfning, under ett omdöme, en bestämning, regel o. s. v.: cadere, sub, pertinere ad judicium alicujus, sub sensus (under sinnenas uppfattning l. pröfning; plura sunt orationum genera neque in eandem formam cadunt omnia, Or. § 37); teneri, contineri (lege, judicio alqo); subjici, subjectum esse (sub dominationem alicujus, generi subjecta est pars); det f-r, hör under censors pröfning opus hoc censorium est (C. de Or. II. § 367).
20. 20. f. ur: excidere (t. ex. memoriā); f. ur rollen quam gerat personam, oblivisci; alias res agere; quid agatur, oblivisci; de gradu dejici.
21. 21. f. ut:
  1. a. eg.: excidere; hans lott föll ut sors ejus excidit, exiit.
  2. b. om floder: exire, erumpere, prorumpere in mare.
  3. c. = göra ett utfall: excurrere så väl i fäktning, som (i krig) om en trupp.
  4. d. f. ut så l. så, väl l. illa: cadere, cedere, procedere, evenire, succedere (prospere, ex sententia, non satis ex sententia, bene, male).
22. 22. f. öfver:
  1. a. (med tonvigt på falla): super alqd ruere, cadere; supplantari alqa re.
  2. b. (med tonvigt på öfver): in alqd se procellere (Pt.), projicere, in alqd irruere; incidere, irruere in alqm; opprimere alqm; impetum facere in alqm; adoriri, aggredi alqm.

Falla sig: (= foga sig, råka att blifva så l. så): det föll sig så, så lägligt att – forte evenit, ut –; opportune cecidit, ut l. quod –; ss. det f-r sig pro tempore, pro re nata; ut res se dant; det f-r sig svårt, besvärligt difficile, molestum est l. erit; om det f-r sig lägligt si commodum erit –; – ss. orden föllo sig – his enim verbis usus est, sic enim appellabat – o. d. se Falla.

Fallande, part.: stå på f. fot (om byggnader) caducum esse; nutare; ruinam minari; gå på f. fot (om hafvande qvinnor) partui vicinam esse (partus adest alicui); brevi esse parituram.

Fallande, n.:

a. eg.: casus.
b. vattnets f. = sjunkande: recessus maris, aqua decedens.
c. prisets f. imminutio, levatio.

Fallandesot: morbus comitialis.

Fallbräde: tabula mobilis l. suspensa.

Fallen: (syn. böjd): f. för ngt proclivis, pronus, propensus (ad vitia, ad luxuriam; ad omnia reprehendenda, ad mentiendum).

Fallenhet: (= anlag): indoles (alicujus rei, ad aliquam rem, C. de Or. I. 131); hafva f. för ngt natum, naturā aptum esse ad alqd, a natura habere (magna) adjumenta rei gerendae, belli gerendi (för praktisk verksamhet, för krigareyrket); a natura adjuvari; sakna f. a natura non adjuvari; natura deest alicui (C. de Or. I. § 114; plane abhorrere et esse absurdum, ibdm II. 85; sakna f. för studier naturā non aptum esse ad literas (colendas).

Fallgrop: fovea.

Fallucka: catarrhacta.

Fallrep: (rudens, quo descenditur de navigio in mare); bringa ngn på f-t alicujus statum labefactare; alqm de gradu dejicere; komma på f-t labi; ire praecipitem; fortunis, bonis everti.

Falna: (= blekna, få ett vissnadt utseende): pallescere; marcescere, flaccescere; f-de kinder genae pallidae, flaccidae.

Fals: (= ränna, veckformig del af ngt): canalis; stria; sinus.

Falsa: complicare; replicare.

Falsk:

1. = bedräglig, sveksam, svekfull, opålitlig; falsus, fallax (homo, spes); mendax (lögnaktig); perfidus (trolös); fraudulentus (svekfull); subdolus (bakslug); infidus (otrogen); – vanus (opålitlig); varius (oberäknelig); levis (utan karakter); f-t spel fraus; malae artes; dolus malus.
2. = inbillad, grundlös: vanus, inanis (gaudium, spes).
3. = låtsad, hycklad, föregifven: simulatus (lacrimae; amicitia, pietas); alienus: under f-t namn alieno nomine; subditus, suppositus, suppositicius, insitivus = understucken, ss. literae, testamentum; den f-e Gracchus, den f-e Demetrius Gr., Dem. ille insitivus, suppositicius; qui se Gracchum, Demetrium esse mentitur, simulat.
4. = förfalskad, eftergjord: falsus (testamentum); adulterinus (clavis, numus, signum, margarita); vitiatus (senatus consultum).
5. = osann, sanningslös, diktad, ogrundad: falsus (crimen, nuntius, sententia, suspicio, testimonium); fictus, commenticius (deus); mendacii plenus; vanus, inanis; f. ed perjurium.
6. = icke riktig, icke den rätte l. af rätta slaget, sådan den bör vara: pravus, perversus (pudor, verecundia f. blygsel, blygsamhet); corruptus; fucatus (sminkad – f. nitor, ornatus grannlåt); f. ton, sång vocula falsa, cantus absonus, absurdus; f. beräkning ratio prava, vitiosa; räkningen är f. ratio non constat; taga ett f-t steg errare, labi; f. smak pravum, corruptum judicium.

Falskeligen: falso.

Falskhet:

1. = bedräglighet, opålitlighet: vanitas, perfidia, levitas; fallacia; fraus; malae artes; det finnes blott f. hos honom ex fallacia et perfidia totus factus est; lyckans f. känn videsne, quanta sit fortunae varietas; hoppets f. spei vanitas; utan f. sine fraude; en menniska utan f. homo simplex, sincerus.
2. = sanningslöshet: vanitas; f-n häraf inses lätt hoc quam falsum sit, facile apparet.
3. = oriktighet, förvändhet: pravitas, perversitas, vitium.

Falskt:

1. = bedrägligt: perfide; fallaciter (agere); handla f. mot ngn fallere alqm; fraudem facere alicui, fraude tractare alqm; (falsum esse alicui), perfidum esse in alqm; svärja f. (perjurare), pejerare.
2. = falskeligen, osant, oriktigt: falso (putare), perperam; vitiose; prave (p. pudens af falsk blygsel).
3. = orätt: sjunga f. absurde, absone canere.
4. slå f. (vanligen med negation) = utan att träffa rätt, utan kraft, fart: incerto ictu; sine ictu; ignave.

Falsning: complicatio.

Familj:

1. = makar och barn, som bilda ett hushåll (andre medlemmar af huset kunna räknas till familjen, men äro icke hennes naturlige medlemmar): domus (uttrycker eg. det vidsträcktare begreppet hus, hushåll, men måste dock äfven användas om familjen ss. samhälle, t. ex. f. och stat domus et civitas, C. de Am. § 23; principes sint patria et parentes, proximi liberi totaque domus, quae spectat in nos solos neque aliud potest habere perfugium, de Off. I. § 58); familia, i uttrycken pater, mater familias f-ns fader l. familjefader o. s. v.; noggrannast uttryckes begreppet familj med vir cum uxore l. conjuge et liberis (t. ex. Tarquinius exactus est cum conjuge et omni liberorum stirpe, L.); äfven uttryckes någons f. med pron. poss., t. ex. fuit hoc luctuosum suis (för hans familj), acerbum patriae (C. de Or. III. § 8); den kungliga f-n reges, regia (domus), L. I. 59. 5; 39. 4; medlemmar af samma f., af f-n domestici (invidia regni etiam inter domesticos omnia infida atque infesta facit, L. I. 42. 2); bilda f. (bygga hjonelag) uxorem (domum suam deducere), ducere; bilda l. lefva ss. en f. domum (et victum quotidianum) communem habere; hafva en talrik f. magnam domum (quattuor filios, quinque filias, tantam domum – Appius regebat et caecus et senex, C. de Sen. § 37), multos liberos habere; f-n ökas alicui nascuntur liberi, liberis augetur aliquis; vara i sin f. inter suos, cum suis esse; lefva i skötet af sin f. esse domi suae cum uxore, cum liberis, C. de Off. III. § 99; in umbra l. secessu vitae domesticae versari; umgås i ngns f. domum alicujus ventitare; höra till f-n domus partem esse.
2. = slägt: familia, stirps, gens (hvilka ord stundom skiljas så, att familia och stirps utmärka särskilde – med olika cognomina betecknade – grenar af gens, t. ex. Lentulorum, Sullarum, Scipionum familiae af gens Cornelia): gammal, berömd, förnäm f. vetus, illustris, amplissima f.; vara af god, förnäm f. bono, nobili genere natum l. ortum esse; generosum esse.

Familjeangelägenhet:

1. som rörer huset: res domestica, familiaris.
2. som rörer slägten: res gentilicia.

Familjeband: vinculum, quo inter se continentur l. colligantur domestici, conjuges et liberi; societas propinquorum.

Familjefader: pater familias.

Familjefel: vitium hereditarium, gentilicium, gentis proprium.

Familjegods: praedium paternum, avitum, familiae commune, gentis hereditarium.

Familjekrets: circulus (familiarium, quivis paterfamilias ex circulo alqo, C.).

Familjelif: vita domestica; (vita interior et familiaris, Su.); ett sedligt f. sancta domus; vitae domesticae sanctitas, integritas; lefva ett angenämt f. domi suae l. cum suis jucunde vivere; han trifves ej i f-t non delectatur vita domestica; (non ille foris solum et in oculis civium magnus, sed intus et domi, C. de Sen.).

Familjemedlem: unus e domesticis (l. familiaribus, Pt.).

Familjenamn: nomen gentilicium (= slägtnamn), nomen stirpis l. familiae (= namn på en gren af slägten).

Familjär:

a. = förtrogen: familiaris alicui (med ngn); blifva f. med ngn in alicujus familiaritatem venire; umgås på f. fot med ngn familiariter uti alqo.
b. = hvardaglig: vulgaris, communis (verba).

Familjärt: familiariter (nimis f. contrectare, Pt.); ut inter familiares mos est; ut usus aliquorum familiaris fert, (inter se salutare helsa på hvarandra).

Famla: (dubiis) manibus viam l. iter praetemptare, praetemptantem ire; (baculo p-t iter, Ov.); f. i mörkret, i mörker in tenebris errare, (synon.: in tenebris ruere rusa blindt till vägs, gå i blinde; in tenebris jacēre ligga i mörker); f. efter ngt praetemptante manu, caeca manu, caeco motu captare, quaerere alqd; f. (fumla) på målet linguā haesitare; f-nde steg caeca vestigia (Vg.).

Famlande: error manibus iter praetemptantis; haesitatio; oeg.: der märkes blott ett osäkert f. nondum certo pede ingrediuntur (viam insistunt), sed errante vestigio, caeco conatu viam quaerunt.

Famn:

1. (ngns kring ngt slutna armar) sinus; amplexus, complexus; taga ngn i f. amplecti, complecti alqm; dare alicui amplexum; ulnis circumfundi alicui; flyga i ngns f. amplexum alicujus petere; hålla ngn i sin f. amplexu (sinu, gremio) fovere alqm; bära ngt i sin f. in sinu, sinu portare, ferre alqd; ryckas, slitas ur ngns f. sinu, amplexu alicujus divelli, rapi.
2. ss. mått: tres ulnae; en f. ved strues ligni, quae patet et in longitudinem et in latitudinem tres ulnas.

Famna:

1. = f. om, omfamna: manibus amplecti.
2. lägga i famn: exstruere.

Famntag: amplexus.

Fan (Fanen), m.: (= fiandi, fiende): inimicus generis humani; diabolus.

Fan, n.: pluma.

Fana:

1. eg. (stång med duk l. flagga): vexillum; (signum, vanl. = stång med en bild ofvanpå, t. ex. af en örn, hvilket var legionens signum); bära f., rycka fram med f-n signum ferre, praeferre; (signa praeferre jubere kommendera framåt); sänka f-n summittere – alicui; plantera f-n någorstädes vexillum proponere, constituere alqo loco; upprycka f-n evellere; marschera under f. sub signo ire; svärja f-n sacramentum l. sacramento dicere; låta ngn svärja f-n sacramento (militari) adigere alqm; samla sig under en f. ad signum aggregari, concurrere; följa ngns f. (signum) castra alicujus sequi.
2. trupp, som samlas under en fana: vexillum.

Fanatiker: homo paene fanaticus (i. e. besatt; superstitiosus et paene f.; C.), insanus; caeco mentis impetu elatus.

Fanatisera: caeco furore (caeco odio) implere, imbuere alqm; in furorem redigere; f. hopen vulgus concitare, instigare.

Fanatisk: eg. fanaticus (besatt); – mera allmänt: insanus; caecus (caecum odium, caeca admiratio f-t hat, f. beundran).

Fanatism: furor, insania; caecus impetus amoris, odii; religiös f. caeca superstitio.

Fanbärare, Fanjunkare: vexillarius.

Fantasi:

1. i abstr. mening (der det kommer an på en psykologisk term l. definition): imagines concipiendi facultas l. vis efter Qu. VIII. 3. 64); – cogitatio (reproducerande l. fritt skapande föreställningsförmåga); animus, mens, ingenium (själen sjelf i denna verksamhet); – dessa fyra sist nämnda ord kunna, ss. i sig sjelfva mera omfattande än fantasi, endast brukas, der verbet eller sammanhanget öfver hufvud lemnar den närmare bestämningen, t. ex. – neque oculis neque ullo sensu percipi potest, cogitatione tantum et mente complectimur (C. Orat. § 8); in artificis mente insidebat species pulchritudinis eximia, för hans f. sväfvade ett ideal af skönhet; perfectae eloquentiae speciem animo videmus, effigiem auribus quaerimus (ibdm § 9); – skapande f. inveniendi l. in inveniendo, in fingendo copia (et ubertas); fecunditas (C. de Or. II. § 88, der ordet visserligen har en vidsträcktare betydelse); liflig f. (cogitandi, imagines concipiendi, fingendi l. i allm.) ingenii celeritas (hvilket äfven, ss. Brut. § 53, kan betyda i allm. godt hufvud, fyndighet); hafva en liflig f. imagines rerum absentium ita repraesentantur animo, ut eas – praesentes habere videatur, Qu. VI. 2. 29; rik, yppig f. summa ingenii l. cogitationis copia, ubertas, luxuria (jfr Seyffert Pal. Cicer. p. 181); en tygellös, utsväfvande, vild f. (vasta, nimia) inveniendi, fingendi licentia, lascivia; hafva f. cogitandi (imagines concipiendi) celeritate l. facilitate excellere; sakna f. ab imaginibus rerum concipiendis omnino abesse (Qu. VIII. 3. 64); vara produkt af f-n cogitatione fictum esse; produkter af en vild, sjuklig f. vanae species velut aegri somnia (Hor.); gifva näring åt f-n ingenii l. cogitandi celeritatem alere.
2. mera konkret:
1. a. fantiserande: feberfantasier deliria alienatae mentis; aegri somnia (Hor. A. P.); error perturbatae mentis.
2. b. = fantasifoster: vana species; vana opinio; somnium; (me ludit vana imago, Hor. Od. III. 27. 40).

Fantasibild: cogitata species (C. Or. § 9); imagines rerum absentium; visiones, Qu. VI. 2. 29.

Fantasifoster: vana, inanis species; somnium; commentum.

Fantasiprodukt: res ficta, cogitata.

Fantast: nugator; qui vigilans somniat; homo vanus (vesanus, delirus, Hor. A. P. 455; Ep. II. 2. 125); vanis opinionibus deditus; f-rs meningar, drömmar portenta hominum non disserentium, sed somniantium (efter C.); qui dicerent dignitati esse serviendum, – eos – vaticinari atque insanire (vara fantaster och galningar) dicebat, C. pro Sestio § 23.

Fantasteri: alucinatio; somnium; nugae.

Fantastisk:

a. f-a meningar: vanae, inanes opiniones; somnia, commenta; f. person se Fantast.
b. f-t utseende, f. utstyrsel mira species; absurdus ornatus.

Fantisera: alucinari, somniare; i feber desipere, delirare; f. öfver ngt somniare, perturbatius loqui, alienata mente haerere in l. de alqa re; – i musik (modos ex tempore facere, fingere), ludere, illudere (jfr Hor. Carm. I. 32. 2: – si quid vacui sub umbra lusimus tecum, – age, dic latinum, barbite, carmen; – Sat. 1. 4. 138: ubi quid otii datur, illudo chartis).

Fantom: vana, inanis species; umbra; – fara efter ärans tomma f. gloriae umbram consectari; fristaten är ett f. nihil est res publica, appellatio modo, sine corpore et specie; Suet. Caes.

Fara, f.: periculum, discrimen (sjelfva krisen, det afgörande ögonblicket), dimicatio alicujus rei för ngt (vitae, famae, fortunarum för lif, ära, gods); res dubia, aspera; f. för mig, dig meum, tuum periculum; personlig f., f. för det allmänna nostrum l. proprium, commune p., C. de Off. I. § 83; det är f. för, f. värdt att – periculum est, ne (sit, fiat alqd); f. hotar periculum impendet, imminet, ostenditur; den yttersta f. summum, extremum, ultimum periculum, discrimen; bringa, störta ngn i f., utsätta ngn för f. in discrimen l. periculum adducere, dare (conjicere) alqm; periculo offerre, objicere alqm; periculum alicui facessere, moliri, creare; utsätta sig för, våga sig i f. periculo se offerre, objicere; periculum adire, subire, suscipere; in periculum se inferre, se mittere; trotsa f-n för ngt periculum negligere prae (i jemförelse med), pro (till försvar för) alqa re; quidvis adire periculi, modo l. modo ne –; komma, råka i f. för ngt, för att mista ngt venire, vocari, incidere in periculum alicujus rei, de alqa re (alii de vita, alii de gloria – in discrimen vocantur, C. de Off. I. § 83); (om personer) vara l. sväfva i f., löpa f. för att – esse in periculo, versari in periculo, ne –; dimicare (periclitari) de alqa re (= våga, vara i f. för att mista); hans lif, statens välfärd o. d. är i f. agitur ejus vita, salus patriae, periclitatur ejus vita; vara i f. från två håll, i dubbel f. ancipiti premi periculo; vara utan f. salvum l. tutum esse; extra periculum, tuto, in tuto esse; det kan du utan f. göra hoc tuto facere poteris; du kan utan f. anförtro din förmögenhet åt honom huic recte, rectissime – utan all f. – fortunas tuas committas (C. de Off. II. § 33); in otio impune esse possumus, C.; det är här ingen f. nullum est l. non est periculum, ne –; tuta sunt omnia, nihil ostenditur periculi; det har ingen f. med honom praeclare cum illo agitur l. actum est; ejus res praeclare aguntur; afvärja, afvända f. defendere, propulsare periculum; f-n är förbi, öfver jam nullum est periculum; periculo perfuncti sumus; res explicata, expedita est (C. de Off. I. § 81).

Fara, v.:

I. i eg. betydelse, i allm. om personer och saker (om en hastig, ej i steg skeende rörelse, synon. med rusa, glida, kila, åka):
1. 1. absolut: ferri (fertur unda, ventus); vehitur (currus, navis); currit (rota, navis); ruit (amnis de monte; hostis); volat (sagitta, lapis jactus o. d.); du vet icke, hvadan han (vinden) kommer l. hvart han far quo ferat (ventus) referatve – (eg. unde veniat, quo abeat; – unde, quo veniant diversae forte sagittae, Juv.).
2. 2. tillsammans med adverb l. prepositioner:
  1. a. f. af: praecipitem abire, avolare; se proripere.
  2. b. f. af med ngn, ngt: abripere, (raptim) auferre alqm, alqd.
  3. c. f. bort: abire.
  4. d. f. efter:
    1. α. i allm.: raptim, citato gradu sequi alqd, alqm.
    2. β. = förfölja ngn, gripa efter ngt: persequi alqm; petere alqm l. alqd; captare (arripere) alqd.
  5. e. f. emot ngt: irruere in alqd, incidere in alqd; offendere.
  6. f. f. förbi: praeterire, praetervolare: pilen for förbi praetervolavit sagitta; skeppet for förbi praetervecta est navis.
  7. g. f. med ngt i ngt, t. ex. handen i håret manum in capillos inserere.
  8. h. f. in: irrumpere, irruere (in casam canis); intrare; adigi in –: pilen for in i bröstet in pectus adacta est, descendit sagitta.
  9. i. f. ned: deferri; devolare, decurrere; decidere (avis transfixa in mare); dejici (störtas ned).
  10. k. f. omkring: hit och dit volitare, currere huc et illuc; f. omkring med ögonen, med handen oculos, manum circumferre.
  11. l. f. på ngn: irruere, invadere in alqm, invehi in alqm, aggredi alqm; manus afferre alicui.
  12. m. f. tillbaka: recellere; repercuti.
  13. n. f. undan: aufugere, declinare.
  14. o. f. upp: exsilire; evehi; consternari (Coriolanus consternatus a sede sua amplexum ferebat matri – for upp att omfamna sin mor); f. upp ur sömnen somno excuti, repente excitari; vattnet for (sprutade) upp ejaculata est; dörren for upp janua subito revulsa, reclusa est.
  15. p. f. ut: evolare, ejici, emitti.
  16. q. f. vill, vilse: errare.
  17. r. f. öfver ngt med handen: manu mulcere, percurrere, perstringere alqd; – med pensel, färger colorem inducere rei.
II. om personer = färdas: proficisci, vehi (navibus, equo, curru), iter facere alqo, viā alqa; ofta i motsats till komma = åter lemna en ort, fara bort: abire; redire, reverti domum suam; han kom och for, utan att jag såg honom nec venientem neque abeuntem vidi (et veniens et abiens latuit); nec quando venerit nec quando sit abiturus, scio; f. efter ngn persequi alqm; f. förbi en ort praetervehi; f. förbi ngn praeterire (praetervolare) alqm; f. förut, i förväg praeire, praegredi, praecurrere; f. ifrån ngn in itinere, in via deserere, relinquere alqm; f. med ngn comitari, sequi alqm; ire, proficisci cum alqo; f. ned till ett ställe devehi, descendere in, ad locum; f. omkring circumvehi, circumire (locum, muros); f. tillbaka redire, revehi, reverti; f. under subire, t. ex. pontem, succedere ponti; f. upp till ett ställe ascendere (in montem), subvehi (flumine Romam); f. ut exire; excurrere, evolare (rus = göra en utflykt); f. utmed stranden praeter litus vehi; oram legere (litus stringere, radere, premere, poet.); f. öfver (en flod l. d.) transire; transgredi; f. väl, f. i frid: bjuda ngn f. väl jubere alqm ire salvum; jubere alqm valere.
III. i oeg. uttryck:
1. a. tiden far: tempus labitur, fugit, cedit.
2. b. låta ngt f.: omittere, missum facere, non morari alqd.
3. c. f. väl l. illa: bene, male haberi.
4. d. f. väl l. illa med ngt: bene habere, curare, tractare; f. varliga med ngn parcere alicui; leniter, molliter tractare, curare alqm.
5. e. f. med osanning, lögn: mendacia ferre; mentiri; fumum vendere; f. med prat nugari.
6. f. f. fram som en tyrann, skälm o. d.: superbe, malefice se gerere; agere superbe; f. fram som herre någorstädes agere et vertere (ferre) cuncta.
7. g. f. ut mot ngn: invehi in alqm, insectari alqm verbis, maledictis.
8. h. f. öfver ngt = lätt genomgå: leviter perstringere, tangere, percurrere alqd.
9. i. f. vill, vilse: errare; falso putare, perperam sentire.
10. k. den tanken for mig genom hufvudet: subiit cogitatio; in mentem venit alqd.
11. l. f. hädan: e vita excedere, abire.

Farbar: (via), qua potest iter fieri, transiri; apertus; icke f. invius.

Farbror: patruus.

Fardag: dies migrationibus (conductorum) solennis, legitimus, lege constitutus.

Farfar, Farfars far, Farfars farfar: avus (paternus), proăvus, abăvus (Pt. Mil. 373; abavi far och farfar kallades atavus och tritavus).

Fargalt: verres.

Farhåga: (= ängslig väntan l. förmodan; ej i allm. synonym till fruktan): anxia exspectatio; metus (futuri); hysa f-r timere, metuere; lugna ngns f-r confirmare metuentem, metuenti addere animum; lenire alicujus metum; mina f-r hafva besannats evenit id, quod metuebam.

Farkost: scapha, phaselus, lembus; ratis (fragilem ratem truci pelago committere i bräcklig f. våga sig ut på det vilda hafvet, Hor.).

Farled: iter, i synnerhet till sjös, (quo meant naves), quo cursus est navibus; ej kunna hitta f-n cursum justi amnis invenire non posse (L. I. 12).

Farlig:

a. om saker = full af faror, der faror hota: periculosus (locus, vita); lubricus (aetas; genus orationis l-um adolescenti non acriter intelligenti); infestus (osäker – via, tempus); incertus, anceps, dubius (äfventyrlig); insidiosus (full af försåt); f. belägenhet, f-a tider res dubia, aspera, asperae (fortis – est non perturbari in rebus asperis, C.); tempora iniqua; temporum iniquitas; periculum; discrimen (kritisk belägenhet); magnum tempus, grave tempus reip. (C. de Off. III. § 93).
b. = fruktansvärd, som kan bringa skada l. förderf, om saker och personer: gravis (bellum, morbus); metuendus, timendus; f. för lifvet l. det allmänna capitalis (c. oratio et ad aequationem bonorum pertinens – af kommunistisk syftning); en f. karl (homo dubiae fidei), homo metuendus, suspectus; f. motståndare gravis adversarius; han är f. för friheten ab illo periculum impendet libertati civium; saluti civium (securitati civium för allmänna säkerheten) gravis, infestus est (de Off. I. § 70); han är icke f. non est ille metuendus (adversarius), plane est contemnendus, non est quod metuas illum; var vid godt mod, det är icke (så) f-t bono animo esto; noli timere; det ser f-t ut undique impendent, imminent pericula; det är f-t att fara på sjön om vintren magno cum periculo hieme navigatur.

Farlighet: periculum; res dubia l. aspera.

Farligt: periculose; graviter; cum magno periculo; vara f. sårad, f. sjuk graviter vulneratum esse, graviter aegrotare; periculose aegrotare (C. Ep. ad Att. VIII. 2. 3); in dubia spe salutis jacere.

Farmor, Farmors mor, Farmors mormor: avia, proavia, abavia.

Fars (Farce): satura, mimus (L. VII. 2); ludus.

Farsot: lues; pestilentia.

Fart:

1. = (hastig) rörelse, rörelses hastighet: cursus; impetus; celeritas; vis et incitatio (C. de Or. I. § 161); vara i f-n in cursu esse; öka f-n cursum augere; motum, gradum citare, incitare (gradum addere); taga f. impetum capere; sätta ngt l. ngn i f. citare, concitare; commovere (languentem); sätta i raskare, bättre f., hjelpa f-n (currentem) incitare (facilius est currentem incitare, quam commovere languentem, C.); komma, gå med f. citatim, citato gradu, magna vi, magno impetu ferri, venire, ire; det var sådan f. i alla hans rörelser summa vi movebatur; full af f. citus, citatus, vehemens.
2. oeg. = drift i ngns verksamhet, återgifves i allm. med samma uttryck som de under 1. anförda: det var f. i allt hvad han tog sig till magna vi, vehementia agebat omnia; det var ingen f. hos honom, i det sätt hvarpå kriget bedrefs in eo languebant, frigebant omnia; bellum languide, frigide, ignave gerebatur; läsa upp ngt med f. citatim, citato ore recitare alqd.
3. = farande, färd, i sammansättningar ss. Sjöfart, Öfverfart.

Fartyg: navigium; navis (skepp); navicula, navigiolum, scapha (litet f., båt); ratis (eg. flotte).

Farvatten: mare (navigabile); tractus maris.

Farväg: via publica, trita.

Farväl (Far väl): vale (ultimum, triste); f. till i öfvermorgon in hoc biduum vale; bjuda ngn f. jubere alqm valere; gå att taga f. af ngn ire ad salutandum l. salutatum alqm, priusquam abeat –; f. med leken valeat ludus (res ludicra); säga f. åt lekar och nöjen ludos et voluptates ponere (versus et cetera ludicra pono, Hor.), valere jubere; f. med honom valeat! apage istum!

Fasa, f.: formido; horror; gripas af f. formidine impleri, corripi, capi; förstenas af f. formidine obstupescere; slagen af f. formidine attonitus; en f-ns syn horrendum spectaculum; krigets f-r horrenda, tristia belli spectacula, graves bellorum casus l. eventus; uthärda hungrens f-r famem extremam tolerare.

Fasa, v.: f. för ngt: formidare, horrere alqd.

Fasan: phasianus.

Fasansfull, Fasaväckande, Faslig:

1. eg.: horrendus; foedus; horribilis; terribilis; formidabilis; ett f. väder foeda tempestas; f. syn foedum, horrendum spectaculum; f. uppsyn vultus terribilis; döden är f. mors omnibus horribilis (C.) est.
2. ofta blott uttryckande ngt stort, vildt: immanis, ingens, insanus, saevus: ett f-t oväsen saevus tumultus; f-t hams insanae ineptiae.

Faskin: crates (qua implentur fossae).

Fason (façon): (facies), figura, forma, modus; habitus (hållning, skick); efter nyaste f. novo ritu; han har inga f-r (habitu corporis) vastus et agrestis est; utan f-r (sans façon) rectā; hafva lärda f-r vultu et gestu doctrinam, docti viri speciem prae se ferre.

Fasonnera: figurare.

Fast, adj.:

1. till konsistens och hållbarhet, i motsats till lös, skör, svag: solidus (terra solida fast mark; corpus solidum et suci plenum, Ter.); firmus (bastant, stadig); f. land terra; (terra) continens; f-a band vincula tenacia, arta; f. massa (fast packad) stipata multitudo, res astricta; f. kropp, f. form (i motsats till flytande l. gasformig) (spissus, densus; concretus); spissitas, densitas, soliditas; göra ngt f. solidare alqd.
2. = stadig, orubbad l. orubblig till sin natur l. genom egen kraft, i motsats till vacklande (ss. predikat blir detta ord ofta oböjdt l. behandladt som ett adverb, t. ex. de stodo fast o. d.):
1. a. i rent kroppslig mening: stabilis, immotus, immobilis; firmus, solidus; f. egendom agri fundique (mots. res, quae moveri possunt); sälja allt utom sin f-a egendom praeter agri solum (et aedificia) omnia vendere; stå f. stare, constare; immotum manere; sitta f. på hästen haerere equo.
2. b. om personer, deras rörelser, sinne, beteende: constans, stabilis, firmus, certus; solidus (poet.); med f. hand constanti (ej darrande), forti (kraftig, stark) manu; f-a steg certa vestigia; f. blick constans vultus; f. karakter animus constans, firmus, gravis (till vänner bör man välja f-e karakterer sunt firmi, stabiles constantesque eligendi amici, C.); f. i ett beslut obstinatus; certo animo; stå f. i striden in acie consistere, constare; stå f. vid ett beslut in proposito, in suscepto consilio perstare; stå f. i tron (i trohet) in fide persistere, perseverare.
3. c. = bestämd, faststäld (om beslut o. d.): certus, fixus, ratus: det är min f-a öfvertygelse satis l. certo mihi persuasi (esse alqd); det är mitt f-a beslut stat, certum, fixum, deliberatum, destinatum est mihi (facere alqd); f. boningsplats certa sedes (certus lar); f. lön merces fixa, rata; det står f. manet, constat (t. ex. quod turpe sit, id utile esse non posse); f. (på viss kalenderdag firad) högtid statae feriae, statum solenne.
4. d. f. ort, plats locus munitus (naturā manuque); validus.
3. fast = fästad (ss. predikativ oböjdt):
1. a. i lokal mening: sitta f., sätta sig f. (fixum, defixum) haerere (luto i gytjan); insidere, sidere (vado); fatta f. fot consistere; blifva f. = gripas deprehendi, comprehendi, capi.
2. b. oeg.: vara f. = ej kunna reda sig haerere; teneri; vara f. för ett brott in scelere (manifesto) teneri; culpā teneri; få f. fot någorstädes consistere in possessione rei (C. de Or. II. § 200); capere, tenere regionem.

Fast, adv.:

1. i kroppslig mening: solide (concretus f. sammangyttrad, frusen); arte (= stramt – vincire, tenere fastbinda, -hålla); tenaciter (prehendere alqd); firme, firmiter (insistere, consistere stå f.; jfr Fast, adj. 2, 3); – ofta uttryckes fast tillsammans med verb ss. hålla, binda l. dyl. i latinet med enkelt verb l. med sammansättning med de-, re-, con-: hålla f. detinere, retinere; binda f. deligare (ad palum); stå f. constare, consistere; vara f. grundad alte haerere; altis sedibus, fundamentis constitutum esse; f. packad, hopgyttrad stipatus, concretus.
2. i andlig mening: constanter; certo; fullt och f. tro certo, pro certo credere; f. förtrösta plane confidere; det är f. beslutet certum ac fixum (deliberatum) est; hålla f. vid en mening, ett beslut, en vana (constanter) tenere sententiam, propositum (illud suum, ne quid affirmet, tenet ad extremum, C. Tusc. I. § 99); sibi constare; perstare in proposito, suscepto consilio; iis, quae recta sunt, adhaerescere; leges tueri, libertatem defendere.
3. = mycket, i uttrycken fast hellre, fast mer.

Fast, konj. = fastän, dock: quamquam, etsi; ut (i sådana uttryck som: stor, fast sen belöning ut sera, sic magna remuneratio); – liksom quamquam och etsi brukas fast (ej fastän) i början af fristående perioder = dock: quamquam, quum considero, nescio utri vestrum plus laudis tribuendum censeam; etsi te admonitum venimus, non flagitatum, C. de Or. III. 17.

Fast, adv.: (gammaldags) = hardt när, nästan (det tyska fast): paene, prope (det är f. otroligt paene, prope incredibile est).

I. Fasta, f.: jejunium (ss. religiös observans); inedia (= svält, i-ā necari); abstinentia (cibi l. absolut = frivilligt afhållande från föda); hålla f. jejunium servare, observare.

II. Fasta, v.: cibo abstinere; nihil edere; nihil cibi sumere; jejunium servare (ss. religiös pligt); låta ngn f. cibum subtrahere alicui, in abstinentia continere alqm.

III. Fasta, f.:

1. i eg., juridisk mening, laga f.: mancipatio praedii (eg. öfverlåtelse af en sak i laga form); ngn får f. på en sak res datur alicui mancipio (a praetore coram testibus), aliquis accipit rem mancipio; res addicitur alicui (a praetore).
2. oeg.: taga f. på ngns ord l. löfte: arripere (C. de Or. II. § 89).

Fastage: cadus; dolium.

Fastande, adj.: jejunus; vara f. jejunum esse, nihil gustasse, nihil cibi sumpsisse; f. mage stomachus, venter jejunus.

Fastande, n.: cibi abstinentia (jfr I. Fasta).

Fastbinda: deligare, devincire ad alqd (vid ngt); jfr Binda.

Fastebref: tabulae mancipationis, i. e. quibus (a praetore, judice) emptori plena rei possessio datur l. confirmatur, quibus res vendita emptori datur mancipio.

Faster: amita.

Fastgro: innasci; han är liksom fastgrodd i denna föreställning haec illi opinio penitus insita, infixa est.

Fastgöra: firmare, defigere.

Fasthaka: fibulis astringere (jfr Haka sig fast).

Fasthet:

1. i mekanisk men.: soliditas (individuorum corporum – atomernes ogenomtränglighet); firmitas, firmitudo (atomorum; materiae virkets); stabilitas (stadighet – egenskap att erbjuda fotfäste); robur (kärnhårdhet), tenacitas (förmåga att hålla fast); få f. solidari, firmari, solidescere, roborari.
2. i dynamisk mening:
1. a. fysisk f. firmitas, firmitudo, robur (virium, corporis, aetatis); vinna f. firmari, confirmari, corroborari.
2. b. andlig f.: firmitas, constantia, stabilitas (animi karakterens f.; constantia dictorum = tillförlitlighet); gravitas (morum); lita på lyckans f. fortunae stabilitati, firmitati confidere; det romerska rikets f. robur imperii Romani; vinna f. confirmari, corroborari (corroboratis et moribus et aetatibus, C.); intet kunde rubba f-n af hans beslut de suscepto consilio nulla vi depelli poterat.

Fasthålla:

1. eg.: detinere, tenere, retinere.
2. oeg.: i minnet f. memoriā tenere, conservare, custodire alqd; f. en mening sententiam (mordicus) tenere, tueri; in (eadem) sententia manere, perstare; f. ett beslut in proposito, in suscepto consilio manere, perseverare, perstare; tenacem esse propositi (Hor., Vg.).

Fasthänga: adhaerere, adhaerescere alicui rei; suspensum esse de, e re; äfven oeg. t. ex. iis, quae recta sunt, adhaerescere; med sitt hjerta f. (hänga fast) vid ngn caritatem alicujus tenere; summa caritate amplecti alqm.

Fastighet: i juridiskt språk: res soli; quae solo continetur, Jct.; solum. – i allm.: praedium, fundus; f. i stad praedium urbanum; stor f. latifundium.

Fastighetsegare: fundi, praedii, agri possessor.

Fastighetsköp: emptio praedii.

Fastlag: eg. vigiliae jejunii (aftonen l. dagen före fastan; karnevalen); – vanl. = feriae jejunii (fastan).

Fastland se Fast, adj. 1.

Fastlimma: agglutinare.

Fastmer, Fastmera: potius; contra.

Fastna:

1. eg.: haerescere re, in re; inhaerescere in re (in visco, in luto); adhaerescere in re, ad rem (i ngt, vid ngt); skeppet f-r (stöter, sätter sig) på grund navis sidit; f. i ett nät, en snara in plagam, in laqueum se inducere, se impedire; f. på kroken capi hamo; f. på en spik clavo obhaerescere.
2. oeg.:
1. a. om sakliga subjekt: ngt f-r i minnet infigitur in mente, inhaerescit in memoria.
2. b. om personer: f. för ngt (quod noluerit aut temere appetiverit); f. för ngt på en auktion alqd addicitur alicui (a praecone); f. för ett brott teneri crimine, convinci sceleris.

Fastnagla: clavo defigere, alicui rei affigere alqd.

Fastrota sig: i eg. och oeg. men.: radicibus penitus infigi, inseri, inhaerescere in re (t. ex. opinio in mentibus hominum).

Fastsittande: fixus, haerens; blifva f. i gytja, på grund haerere luto, sedere vado.

Faststäld:

1. constitutus, certus, definitus (pretium, merces, tempus).
2. = stadfästad: ratus.

Fastställa:

1. = bestämma, stadga: statuere, constituere, finire, definire (praefinire, praestituere på förhand f.), ponere (pretium, modum, tempus, condiciones alicui rei); sancire (legem, poenam; alqd poenā, vid straff, plikt); f. att ngt skall ske statuere, constituere, decernere, lege sancire, ut fiat alqd; jubere alqd fieri.
2. = stadfästa: firmare, confirmare, ratum esse jubere alqd.

Fastsy: subulā affigere.

Fastsätta: firmare, defigere, destinare.

Fasttaga: prehendere, deprehendere, comprehendere.

Fastväxa: concrescere, increscere, inolescere alicui rei; han är fastvuxen i vanor, fördomar moribus, opinionibus imbutus est; non potest divelli a consuetudine sua, ab institutis vitae.

Fastän, konj.: quamquam; etsi; tametsi; quum (med konjunktiv); ut (morbus ut brevis, sic molestus – svår, fastän kort; jfr Fast, konj.).

Fat:

1. hvarpå matvaror framsättas: lanx, patĭna; catīnus (litet f.).
2. handfat, tvättfat: malluvium; pelvis.
3. hvari ngt inlägges till förvar: cadus, dolium (vinfat); orca, seria (för frukter, fisk o. d.).
4. bildligt:
1. a. ngt ligger ngn i fatet: alqd fraudi est (fecisse alqd), vitio datur, vertitur alicui; nocet, obstat alicui.
2. b. hålla sitt f. i helgelse och ära vas sincerum servare (sincerum est nisi vas, quodcunque infundis, acescit; mots. vas incrustare, Hor.); (ab omni labe) se integrum castumque servare (C. Tusc. I. § 72).

Fatabur l. Fatebur: vestiarium; promptuarium; cella promptuaria.

Fatal: (eg. af ödet bestämd, ödesdiger, fatalis; i nu varande svenska blott =) olycklig, förtretlig, förarglig: gravis, tristis, acerbus; molestus, incommodus, odiosus, ingratus, invisus; en f. händelse gravis, molestus casus; tristis eventus; en f. nyhet nuntius tristis; en f. person homo odiosus, invisus.

Fatalier: dies praestituta; tempus praestitutum (quod si quis non obierit, petitione excludatur); f-na gå ut den 19 September ultimum tempus (rei gerendae praestitutum) est dies decimus tertius ante Calendas Octobres; försumma f. diem non obire, non servare.

Fatalism: ea ratio, qua omnia fato seu aeterna naturae necessitate geri l. fieri statuitur.

Fatalist: qui omnia fato geri, fieri, regi, omnia causis aeternis a naturae necessitate manantibus fieri putat (C. de Fato § 19. 21).

Fatalitet: res tristis, acerba, molesta; incommodum; tristis l. gravis eventus.

I. Fatt: (beskaffad): comparatus, affectus alqo modo; hur är det f. quid agis?; quid agitur? quomodo se res habet?; quo loco res – est?; så är det f., det är illa f. med den saken ita res se habet, eo loco res est; male se res habet; vid så f-a omständigheter quae quum ita sint; quae quoniam ita sunt.

II. Fatt: (= fattad; oböjdt): taga, få ngn l. ngt f. prehendere, apprehendere, comprehendere; få f. i ngt nancisci, assequi alqd; hafva ngt f. tenere alqd (teneo te, Africa, Su.).

Fatta:

1. med händerna (tänderna) fatta, fatta i: prehendere, apprehendere, comprehendere, arripere, corripere, prensare, capere, sumere; f. svärden gladios arripere, sumere; f. ngn i handen, i manteln manu, pallio alqm, manum, dextram alicujus prehendere, arripere, prensare; f. tag i ngn prehendere, comprehendere alqm; f. ngn om lifvet medium arripere, complecti alqm (Pt.; Ter. Andr. 133); f. ngn i skägget in barbam alicujus invadere; vellere barbam alicujus; hunden f-r med tänderna i ngt morsu arripit, occupat alqd.
2. om vinden, elden ss. subjekt l. objekt: ventus corripit, deprehendit alqd, alqm; elden f-r i ngt ignis corripit alqd; ngt fattar eld alqd concipit ignem; accenditur.
3. f. posto: consistere alqo loco; locum capere, occupare (praesidiis).
4. f. ngt i ögonen: (acriter, intento animo, fidenti animo) intueri, contemplari alqd.
5. = i ord sammanfatta, affatta: concipere alqd verbis; f. ngt i pennan literis mandare, consignare alqd; f. ngt i korthet brevi comprehendere, complecti alqd.
6. = uppfatta, begripa: exaudire (med öronen uppfatta); intelligere; percipere, concipere animo; assequi mente, cogitatione; comprehendere, arripere; capere; (quod traditur vel etiam inculcatur, si tardior sis, posse percipere animo, C. de Or. I. § 127; haec ratio major est, quam quae hominum sensu atque cogitatione comprehendi possit, C. de Or. III. § 21; majus quiddam animo complexi esse videntur, ibdm 20); jag f-de ej hans mening rätt quid sibi vellet, haud satis intelligebam; f. snabbt celeriter arripere.
7. f. ngt så l. så: interpretari (verba Ciceronis; omnia ista ego alio modo interpretor, C. de Or. II. § 21); f. sin uppgift så l. så id sibi proponere, propositum putare, id munus sibi datum, tributum, assignatum putare, ut –.
8. om abstr. subjekt = gripa, betaga: capere: längtan, sorg o. s. v. f-de honom desiderium, dolor eum cepit; captus est desiderio, dolore; han f-des af vrede vehementer exarsit; hvad yra f-r dig? quid furis?
9. om personer = låta hos sig uppkomma, lemna rum åt en stämning l. känsla: f. eld exardescere, accendi, incendi (irā, cupiditate, studio, alacritate); concipere odium, cupiditatem rei; capi, incendi, accendi odio, cupiditate, amore alicujus; f. mod bono animo esse incipere, confirmari animo; (animus accessit alicui); f. mod! fac bono animo sis! noli desperare; han bad oss f. mod jussit nos bono animo esse; f. nytt hopp sperare incipere; (afflictum l. jacentem) excitari; f. tycke för ngn alqm amare incipere; adamare alqm l. alqd; f. misstankar suspicari; suspicione moveri; (suspectum habere alqm).
10. f. beslut, plan: consilium inire, capere (rei gerendae); f. stora planer magna moliri.

Fatta sig:

1. = besinna sig, finna sig: se colligere.
2. = uttrycka sig (kort): (brevi) comprehendere, complecti; praecidere.

Fattas:

1. för ngn: abesse, deesse alicui (hoc unum illi, si nihil utilitatis habebat, abfuit: si opus erat, defuit, C. Brut. § 276); deficere alqm (tryta för ngn, t. ex. vires me deficiunt); (aliquis desiderat alqd, caret, eget alqa re); – det fattas ngn ngt är ofta = ngn känner sig illamående l. orolig: aliquis male se habet; male est alicui (animo alicujus); non satis valet; aeger est; hvad f-s dig (= hvad går åt dig?) quid est?; quid l. cur tu tristis es?; quo tu malo l. morbo laboras?
2. fattas i ngt, i att ngt är: deesse rei (desunt dies solido anno, L. I. 19; quadringentis – i 400,000 – sex septem milia desunt, Hor. Ep. I. 1. 58), ad rem (hoc unum Caesari ad pristinam fortunam defuit, Cs.), ut sit alqd (longe abest, ut id credam mycket f-s i att jag tror det), efter negationer: quin (intet f-s i min lycka nihil deest, quin sim beatissimus; nihil requiro, quo sim beatior; non multum abest, quin te retineam); icke låta ngt f. (för vinnande af ett ändamål) nihil praetermittere (quin faciat omnia); nihil reliqui facere, nihil intemptatum relinquere (jfr C. de Or. III. § 5: ut populo Romano satisfieret, senatus neque consilium reipublicae neque fidem defuisse – att senaten hvarken låtit vishet l. trohet f. det allmänna); å min sida skall intet f. a me quidem nihil deerit; equidem non deero.

Fattig:

1. eg.:
1. a. om personer (l. egare i allm.): pauper (i allm. = som lefver i små vilkor, mots. dives, locuples, C. de Off. II. § 70. 71; meo sum pauper in aere, Hor. – dock äfven: pauper enim non est, cui rerum suppetit usus, Hor.); tenuis (= pauper, C. l. c.); egens, egenus, indigens (behöfvande, nödstäld); inops (medellös, utblottad); vara f. pauperem esse; egere (C. de Off. II. § 81); f. på ngt inops alicujus rei l. ab alqa re.
2. b. om saker = torftig, torftigt utstyrd o. s. v.: exilis, tenuis, mendicus (res exiles – f-a vilkor, fattigdom; domus e.; instrumentum exiguum saneque mendicum, C. de Or. III. § 92; victus tenuis f-t bord); f-t samhälle civitas inops, exhausta sumptibus; f-t språk lingua inops (C.); f-t ämne res exilis, jejuna.
2. oeg. =
1. a. usel, arm, stackars: miser, misellus, miserandus.
2. b. = ringa, simpel: vilis; exiguus: två och en half f-a sestertier vilis denarius (acervus –, si comminuas, vilem redigatur ad assem, Hor.).

Fattigdom: paupertas (pauperies, poet.), tenuitas (= små vilkor); egestas, inopia (nöd, brist); mendicitas (utblottadt tillstånd); angustiae rei familiaris (= ekonomiskt betryck l. trångmål); ett språks l. en literaturs f. egestas patrii sermonis (Lucr.); paupertas sermonis (Qu.).

Fattighjelp: stips indigentibus collata.

Fattighus: *mendicabulum.

Fattigman: kollektivt = pauperes, tenues.

Fattigt: tenuiter, exiliter (hoc est e. amicitiam ad calculos vocare, C.); f. klädd male vestitus.

Fattigvård: publica indigentium cura l. sustentatio.

Fattlig: f. för öga, öra, förstånd qui potest (oculis) cerni, audiri (percipi sensibus, auribus), animo intelligi, percipi; f. framställning oratio clara, perspicua; allmänt f. illustris; uttrycka sig på ett f-t sätt ita dicere, ut intelligatur, intelligi possit (quid sentiat).

Fattning:

1. subjektivt = uppfattning, fattningsgåfva: intelligentia, captus; hafva trög f. tardum esse (tarde percipere ea, quae traduntur).
2. objektivt = uppfattning, det sätt hvarpå en sak fattas: gifva en sak en vidsträcktare f. latius accipere alqd; latiorem vim tribuere alicui rei.
3. = en sådan sinnesförfattning, i hvilken man är herre öfver sig sjelf: animus praesens, constans, sui compos; bringa ur f-n perturbare, de statu mentis l. de gradu dejicere alqm; komma ur f-n perturbari; confundi; tumultuantem de gradu dejici (C. de Off. I. § 80); behålla f-n non perturbari; animi l. mentis statum rectum servare; animo l. mente constare; praesenti animo uti (et consilio); återvinna f-n se colligere; ex perturbatione ad se redire.

Fattningsförmåga l. Fattningsgåfva: intelligentia, captus; ingenium; det går öfver min f. non cadit in meam intelligentiam; abhorret, disjunctum est a nostra i-a; efter sin f. ut est ejus captus –; hafva liflig, trög f. ingenio (ad discendum, ad percipiendum) celeri esse, ingenio ad discendum valere; ea, quae traduntur, celeriter arripere; ingenio tardo esse; liflig, trög f. ingenii (percipiendi) celeritas, tarditas.

Favorit se Gunstling, Älskling.

Favoritfärg, Favoriträtt = color, cibus, quo quis maxime delectatur; color – gratissimus alicui.

Fé: dea, nympha (qualis Circe fere aut Calypso).

Feber: febris; liten f. febricula; häftig f. f. ardens, gravis, acuta; envis haerens, tenax; hafva f. febrem l. -im habere (C.); febricitare, febrire; kasta sig i f. hit och dit febri jactari; vara fri från f. febri carere; f. kommer, försvinner febris accedit; febri corripitur aliquis; in febrim incidit aliquis; febris decedit, discedit; han kom hem med f. cum febri domum rediit; häfva f-n febrim tollere, discutere; f-n återkommer redit febris.

Feberaktig: febriculosus; vara f. febrim, febriculam habere; oeg. t. ex. f. oro, längtan, begär aestus curarum, desiderii, libidinis, cupiditatis; han befann sig i en f. spänning aestuabat exspectatione suspensus.

Feberanfall: febris accessio; febricula; få ett f. febri temptari, in febrim incidere.

Feberdrömmar, Feberfantasier: aegri (febricitantis) somnia.

Feberfri: febri carens.

Feberfrossa: febris frigus, horror.

Feberhetta: febris ardor; aestus febris (aestus febrisque).

Feberrysning: febris horror; horror febricitantis; få f-r cohorrescere.

Febersjuk: febricitans, febriculosus.

Februari: mensis Februarius l. ensamt Februarius.

Feg: timidus (i allm. som skyr faran); ignavus (eg. som skyr ansträngningen); imbellis (okrigisk, feg af lefnadsvanor); mollis (maklig): f. handling timide, ignave factum; (af en krigare) flagitium.

Feghet: timiditas; ignavia; ignavus l. timidus animus.

Fegt: timide; ignave; molliter.

Feja: verrere (sopa – aedes, pavimentum); tergere, mundare, polire (skura – clipeos, spicula, vasa); f. ut, samman everrere, converrere.

Fejd: tumultus (kort, oordnadt krig – derför: t. verius quam bellum, L.); bellum (duellum – gammaldags ord, liksom fejd); höfdingarnes l. småfurstarnes inbördes f-r regulorum inter se excursiones; ligga i f. med ngn bellare cum alqo; med hvarandra inter se excursiones facere; oeg.: literära f-r doctorum inter se concertationes, contentiones (velitationes).

Fejdebref: literae provocatoriae l. quibus bellum alicui denuntiatur, aliquis ad bellum lacessitur.

Fejning: politio, politura.

Fel:

1. = felaktig egenskap, lyte, brist, last hos sak l. person: i allm. vitium (v. corporis kroppsfel l. -lyte, organiskt f.; v. oculi f. på ögat – annat är infirmitas oculi –; v. cordis hjertfel; versus est v. orationis = ett f. i prosa, C.; oratio ne indicet v. inesse in moribus, id.; hafva många f. vitiis abundare, cumulatum, obrutum esse; icke hafva några f. vitiis carere; full af f. vitiosus, mendosus; tillräkna ngn ngt ss. f. vitio dare, vertere, tribuere alicui alqd); mendum (corporis, scripturae kroppsfel, skriffel).
2. = skuld: culpa, vitium: f-t är ditt tua est culpa, culpa penes te est, tu in culpa l. in vitio es; f-t är ej ditt, du är utan f. tu quidem a culpa abes l. remotus es, culpā cares; taga f-t på sig culpam in se recipere.
3. = fel som begås, felaktig handling: peccatum, delictum (så väl = misstag, som = förseelse); error (= misstag, förvillelse): begå f. peccare, delinquere, errare; begå många f., många f. begås multa peccare, multa peccantur; f. var begånget vid hans val vitio creatus erat; det var ett f., att man ej utsatt poster in eo erratum est, quod non erant dispositae stationes; sitt f. erkänna och afbedja peccasse se fateri et peccati veniam petere.
4. nästan adverbialt brukas fel i följande uttryck:
1. a. med personliga subjekt:
  1. α. taga fel: errare, labi, falli; du tager f. erras, falleris; du tager f., när du tror falso putas; taga f. i ngt errare in alqa re; taga f. i sin förmodan a conjectura, a vero aberrare; falso, perperam conjicere; taga f. om ngt errare de re (Ter.); taga f. om vägen a (recta) via aberrare; taga f. om sättet pravam rationem inire; taga f. om personen in alium hominem incidere; non eum, quem quaesiverit, offendere o. dyl.; taga f. om sin kallelse in deligendo genere vitae errare.
  2. β. skjuta (träffa) fel: a meta aberrare; metam non contingere.
  3. γ. räkna fel: perperam calculos subducere, rationem inire.
  4. δ. gå fel: errare.
  5. ε. trampa fel: labi; vestigio falli.
2. b. med sakliga subjekt: slå fel: fallere: hans förhoppning, beräkning, förmodan slog f. spes, ratio, opinio eum fefellit; spe excidit, dejectus est; spes irrita facta est; elusus, delusus est; minnet slår honom f. memoria vacillat, dilabitur; non recte meminit; memoria deficit alqm; det slår ej f., att (han kommer en af dagarne) fieri non potest, quin (huc his diebus veniat).

Fela:

1. i aktiv form: om personliga subjekt, i moralisk och intellektuel mening = ouppsåtligt begå fel, handla orätt: peccare, delinquere, labi (imprudentiā, ignoratione recti, decori – af ovetenhet –); errare (misstaga sig); culpam committere, in se admittere; f. mot ngn peccare in alqm, offendere alqm, (invitum) laedere alqm; f. mot ngt violare (jura amicitiae mot vänskapens lagar; verecundiam mot blygsamhetens fordringar); f. (= brista) i aktning mot ngn non satis colere et observare alqm; non ea, qua decuit, observantia uti in alqm; offendere (negligere) alqm; f. i bruket af ett ord verbo vitiose, perperam uti; in verbo peccare; f. i sitt omdöme perperam judicare; in judicio errare, labi; in eo errare, quod – sentit, C.
2. i aktiv och passiv form: fela och felas = fattas: deesse; non esse: det f-de blott hoc unum defuit; det f-des honom icke omdöme prudentia quidem illi non deerat; genom flit ersätta, hvad som f-s i hufvud l. naturgåfvor vitia naturae diligentiā compensare; hvad f-r dig quid tibi malum est?; ”kronan feltes än i skapelsen” nondum naturae suus honos perfectus erat: nondum operi mundi fastigium impositum erat.

Felaktig (= oriktig): vitiosus; pravus; perversus; (mendosus full af fel); falsus; f. vana vitiosa, prava consuetudo; f-t ord, f-t uttryck verbum vitiosum, prava, vitiosa conjunctio verborum; f. åsigt falsa opinio, sententia; f. beräkning falsa, prava ratio, spes; f-t handlingssätt prava ratio; f. handling peccatum; prave, perperam factum.

Felaktighet: vitiositas, pravitas, perversitas; – i konkret mening, i synnerhet i plur. = felaktig punkt, felaktigt uttryck o. d. vitium, peccatum, mendum: det finnes åtskilliga f-r, oaktadt många f-r multa sunt vitia, in multis vitiis.

Felaktigt: vitiose; prave; perperam; i vissa uttryck vitio.

Felande (se Fela):

1. om personer: qui est in vitio, in culpa; qui peccat, peccavit; peccans; förlåta de f. peccantibus ignoscere, veniam dare.
2. om saker = som fattas; bristande (se detta): f. uppmärksamhet, f. sorgfällighet negligentia; ersätta det f. ea, quae desunt, supplere.

Felfri: vitiis carens; emendatus (locutio; liber); sanctus, integer (sedligt felfri, vanligare fläckfri); vitiis immunis (Vell.); a vitiis, a culpa vacuus (C.); ab omni vitio remotus (Hor.); vara f. omni vitio, labe carere; nulla habere vitia (Hor.); tänka sig en alldeles fullkomlig och f. talare fingere oratorem detractis omnibus vitiis et omni laude cumulatum (C. de Or. I. § 118).

Felgrepp: error, lapsus (apprehendentis).

Felkast: jactus irritus, vanus.

Felräkna sig: prave rationem subducere; errare; falli; ratio fallit alqm.

Felräkning: vitiosa (rationis) subductio; ratiocinatio.

Felslagen: (partic. till slå fel, se Fel 4): falsus, vanus, irritus.

Felslut: vitiosa ratio l. rationis conclusio.

Felsteg:

1. eg.: lapsus; offensio pedis; göra ett f. vestigio falli; labi.
2. oeg. = moraliskt fel, förvillelse: lapsus; peccatum, delictum; error (corrigere – försona – errorem poenitendo); begå f. labi, peccare, errare; ab officio; a virtute discedere, declinare; erkänna sitt f. confiteri se peccasse, errasse; förlåta ngn hans f. peccatis veniam dare.

Feltag (= misstag): error.

Fem: quinque; fem på hvarje l. fem åt gången quini; fem gånger quinquies; en tid af fem år lustrum; quinquennium; som består af fem quinarius; ett kollegium af fem män quinqueviri.

Fembladig: quinque foliis l. quinque foliorum (med 5 blad).

Femdelad: quinquepartitus.

Femdubbel l. Femfaldig: quincuplex.

Femhundra: quingenti; – f. på hvarje l. åt gången quingeni; f. gånger quingenties.

Femhundrade (ordinaltal): quingentesimus.

Femhörnig: quinquangularis.

Feminin: f-t genus genus muliebre (Varr.), femininum.

Femma: quincunx (= figuren V); pentas.

Femtal:

a. abstr., femtalet: numerus quinarius.
b. konkret, ett f. af ngt: quinque (convivae – ett f. bordsgäster).

Femtalig: quincuplex.

Femte: quintus; för f. gången, för det f. quintum, quinto; f. månaden (räknad från och med Mars) quintilis; som hör till f. (legionen o. d.) quintanus.

Femtedel: quinta pars.

Femtio: quinquaginta; f. på hvarje l. åt gången quinquageni; f. gånger quinquagies.

Femtionde: quinquagesimus.

Femtiondedel: quinquagesima pars.

Femtiotal: abstr.: numerus quinquagenarius; konkret: ett f. af år anni quinquaginta; vara på f-t quinquagenarium esse; decem complevisse lustra; vara född på f-t sexto (hujus saeculi) decennio natum esse.

Femtioårig: quinquaginta annorum (bellum ett f-t krig); quinquagenarius (homo).

Femtioåring: homo quinquagenarius, L annos natus.

Femton: quindecim; f. på hvarje quini deni; f. gånger quindecies.

Femtonde: quintus decimus; som tillhör f. (legionen) quintadecimanus.

Femtonårig: quindecim annos natus.

Femtusen: quinque milia.

Femårig: quinque annorum, quinquennis (puer); quinquennalis (puer).

Fena: pinna, pinnula.

Fenkål: feniculum (vulgare).

Fenomen: visum; species.

Ferier: feriae – eg. blott i religiös mening = hvilodag, heligdag i mots. till arbetsdag (jfr C. de Off. III. § 59; de Legg. II. § 29: feriarum festorumque dierum ratio in liberis requietem habet litium et jurgiorum, in servis operum et laborum; quas compositor anni conferre debet ad perfectionem operum rusticorum; om embetsmäns, arbetares, skolbarns ferier i allm. kan ordet eg. blott användas, för så vidt de sammanfalla med religiösa l. folkliga hvilodagar); otium; vacuum a negotiis, a studiis tempus; vacatio; lagskipningsferier justitium; hafva f. a negotiis, ab opere, a schola otium habere; feriari; ferias agere, habere; otium est alicui a negotiis, a literarum studiis; njuta sina f. feriis frui; (grata) negotiorum, studiorum vacatione raptim frui (puer ut festis Quinquatribus olim exiguo gratoque fruēris tempore raptim, Hor. Ep. II. 2. 197, 198); gifva f. (ferias indicere), negotiorum, studiorum vacationem dare, concedere; taga sig f. otium sibi sumere.

Ferla: ferula (ris; Hor. Sat. I. 3. 120: ferulā caedere meritum majora subire verbera; omtaladt ss. straffredskap i skolan, Juv. Sat. I. init.).

Ferm: celer (oderunt celeres sedatum, Hor.); promptus (in rebus gerendis; manu, linguā); expeditus (ad dicendum, ad inveniendum; a quo expeditior et celerior remuneratio fore videtur, in eum fere est voluntas nostra propensior, C. de Off. II. § 69); f. i kroppens rörelser: agilis (homo); velox; qui celeriter movetur; f. expedition expedita negotii transactio, negotium expeditum.

Fermeté: celeritas, agilitas, velocitas.

Fernissa, f.: glutinum l. aqua glutinosa; *vernix (it. vernīce).

Fernissa, v.: glutino obducere, inducere alqd.

Fest:

1. = festdag (och hvad till dess firande hör): dies festus; festum; feriae; dies solennis; lux festa (Tib.), sacra (Hor., mots. profesta); för många gudomligheters festdagar finnas nomina propria på -ia (n. pl.), ss. Floras, Termini, Pales’, Luperci, Bacchi fest Floralia, Terminalia, Palilia, Lupercalia, Bacchanalia; instifta en f. diem festum instituere; fira en f. festum agere, celebrare; nattlig f. pervigilium.
2. i allm. = festlig sammankomst l. tillställning: conventus celeberrimus; celebratio (c-es obire, C. de Off. I. § 12); pompa solennis (festligt tåg, f-t uppträde); enligt särskild romersk sed: ludi (ss. romerska folkfesters förnämste del, jemte pompa och epulum), munus (folkfest, bekostad af embetsman); om enskild persons fest kan ock brukas convivium; religiös f. äfven sacrum, sacri ritus; bröllopsfest nuptiae; tacksägelse- l. bönefest supplicatio; begrafningsfest funus; anordna, fira en f. (pompam, ludos, sacrum, convivium m. m.), celebritatem ludorum et cet. parare, apparare, celebrare; gifva en f. för ngn in conventu celeberrimo apparatu magnifico accipere, prosequi alqm; alicujus adventum celebrare; bivista en f. obire celebrationem, in conventu celebri adesse; celebritati ludorum et cet. interesse.

Festdag: dies festus.

Festglädje: festivitas; festiva hilaritas (festi, pompae, ludorum).

Festlig: festus; festivus; solennis; celeber; genialis (= f-t glad); f-t tillfälle festum tempus; festum; f. församling corona (celebrantium); f. sammankomst conventus festus, celeber, solennis; f-t tåg pompa; f. stämning festivus l. genialis animorum habitus.

Festlighet:

1. ss. egenskapsord: celebritas.
2. konkret = festlig tillställning: celebratio; ludi m. m. se Fest 2.

Festmåltid: epulum (religiös f.); epulae; convivium celeberrimum.

Festsal: atrium (celebrationibus aptum); oecus; (triclinium).

Festtåg: pompa.

Fet: pinguis (= välfödd, gödd, om menniskor, djur, mark, växter – homo, agnus, solum, semen); opimus (corpus, ager; praeda opima fett, rikt byte); obēsus (föräten, stoppad, däst); corpulentus, habitus (hullig – sällsynta ord); adipatus (om kött, hvari finnes mycket fett); unctus (= smord, fettig, – om rätter – läcker); crassus (om jord); nitidus (= skinande, blank af fetma, hullighet bos, campus, jecur); altilis, saginatus (göd-, gödd, boves altiles = fetboskap); feta rätter dapes opimae (lautae), unctae; det fetaste af en sak ipsa medulla rei; f. syssla munus l. negotium quaestuosum, uberrimum, (aurarium, Pt.); göra f. pinguefacere, saginare; blifva f., egentl.: pinguescere; oeg. blifva f. på ngt ex re quaestus magnos et uberes facere; opimum reverti ab alqo negotio (jfr Hor.: palma negata macrum, concessa reducit opimum); derpå skall han ej blifva f. nihil ex ista re lucrabitur.

Feta: f. och f. på ngt: saginare; fetas pinguefieri, pinguescere.

Fetaktig: subpinguis.

Fetalier (gammaldags ord): cibaria; edulia; res esculentae.

Fête (= Fest 2): celebratio; apparatus lauti, celebres, exquisiti.

Fêtera: magno cum honore (lauto apparatu) accipere, prosequi alqm.

Fethet: pinguedo, pinguitia, pinguitudo.

Fetlagd: habitior; corpulentus.

Fetma, f.:

1. fethet (hos menniskor och djur): pinguedo, pinguitudo; obesitas.
2. = hull, sjelfva den lösa kroppsmassan: corpus amplum; opimi corporis habitus; adipes; abdomen; han har blifvit af med sin öfverflödiga f. nimios, quibus laborabat, adipes posuit; corpus amisit; förorsaka f. adipes creare.
3. markens f.: uber terrae, fertilitas agri; hans huses f. lautae, opimae res, dapes.

Fetma, v., rättare: Fetna: pinguescere; saginari; pinguefieri; facere multum corporis.

Fett: adeps; (marga – mergel – est adeps terrae, Pn.); = fetma hos djur l. menniska: adipes.

Fetthinna: membrana adiposa.

Fiber: fibra.

Ficka: sinus, eg. barm, vecket mellan tunikan och gördeln (cingulum, zona), i hvilket romaren förvarade allehanda ting, ss. penningar o. d., som vi bära i fickan: deraf in sinum ingerere, in sinu habere, ex sinu promere alqd; sinum laxare, expedire – för att taga fram ngt; pera, marsupium, crumena, saccus – alla dessa ord betyda icke en vid klädesplagget fastsydd ficka, utan en pung som bars om halsen l. kring lifvet l. fritt: sticka ngt i sin f. in loculos demittere alqd (Hor.), lucri facere alqd, in rem suam convertere alqd; visitera ngns f-r sinum alicujus excutere; knyta handen i f-n post tergum minari alicui.

Fickformat: forma sinui l. perae apta.

Ficktjuf: sector zonarius (Pt. – Beutelschneider); perenticida (id.).

Fideikommiss: fidei commissum.

Fiende:

a. = landsfiende (quicum bellum geras): perduellis (gammaldags ord), hostis (eg. = främling – gäst, C. de Off. I. cap. XII); (inimicus – Helvetii pop. Romani i-i, Cs.); liks. fienden brukas ock hostis i sing. kollektivt (Tarquiniensis, novus hostis, Romanos fudit, L.); komma ss. f. hostem venire, hostili animo, infesto agmine venire; slå, förjaga f-n hostem fundere, pellere; falla i f-ns händer in hostium manus venire; förklara ngn för f. hostem judicare alqm; behandla ss. f. pro hoste habere, in hostium numero habere (= nedhugga) alqm; f. på lif och död capitalis hostis; blifva f. alienari ab alqo; aftal med f. pactiones hostiles (C.).
b. enskild fiende till person: inimicus; oegentl. också hostis; ngns fiende l. f. till ngn inimicus, (iniquus) alicui, alicujus; ngns värste f. inimicissimus alicui l. alicujus; bitter f. acerbus inimicus, mots. dulcis amicus (C.); vara l. blifva f-r inimicitiae sunt, ortae sunt, simultas est, orta est inter eos; oderunt inter se; simultatem exercent inter se (lefva som f-r med hvarandra); göra ngn till sin f. inimicitias alicujus suscipere, alqm a se alienare, abalienare.
c. fiende till en sak: inimicus (veritatis cultores, fraudis inimici, C. de Off. I. § 109); aversus, alienus a re (aversus a Musis f. till vetenskap och vitterhet; f. till reformer a novis rebus – quamvis salutares sint – alienus, aversus); f. till arbete laboris fugiens, vara f. till – äfven: abhorrere a re (a jurgiis till gräl); odisse (persicos – apparatus).

Fiendehand: falla för f. hostili manu cadere.

Fiendeland: terra, ager hostilis, hosticus; hostile solum.

Fiendskap: inimicitiae, sällan sing. inimicitia; simultas (groll); infensus, infestus animus; discordia (tvedrägt); inrotad, bitter f. inveteratae, acerbae, graves inimicitiae; lefva i f. med ngn inimicitias, simultatem gerere, exercere cum alqo; esse in simultate cum alqo; fatta f. till ngn, ådraga sig f. inimicitias capere, suscipere cum alqo; enskild f. privatae inimicitiae; öppen, hemlig f. aperta, obscura simultas, låta fara sin f. deponere simultatem; väcka f., utströ frön till f. concitare, spargere, serere inimicitias, odia.

Fiendtlig:

1. = landsfiendes: hostium; hostilis (terra, animus, odium; h-em in modum, C.); den f-e hären hostium exercitus (hostilis exercitus, T.), hostis; ett f-t infall incursio hostium, hostilis; göra ett f-t infall infesto agmine incurrere in agrum.
2. = oväns, ovänlig: inimicus (i-o animo esse in alqm; vox amicitiae inimica; populi potentiae non amicus, N.); infensus, infestus alicui, in alqm (homo, animus; hysa f-a afsigter mot ngn infesto, infenso animo esse in alqm; imminere exitio alicujus); iniquus; aversus, alienus (= afvog, en motståndare till – a libertate civium, a novis rebus aversus, inimicus libertati); contrarius (voluptas, honestati; mot friheten f-a, frihetsfiendtliga sträfvanden consilia libertati inimica, contraria).

Fiendtlighet:

1. egenskapsord = fiendtligt sinnelag: odium; malevolentia; inimicus, hostilis, infestus, alienus animus; acerbitas; öppen f. aperta, non obscura alienatio, malevolentia, non obscurum odium; visa ngn öppen f. palam in alqm hostiliter, inimice se gerere, cum alqo inimicitias exercere; aperte vel odiose magis ingenui est, quam fronte occultare sententiam.
2. = (krigiskt) fiendtlig handling, fiendtligt beteende, i synnerhet i plur.: hostilia n. pl. (h-ia audere, pati, L.); bellum, (arma); börja f-na bellum inferre (alicui), bello lacessere (alqm); hostilia coeptare (T.); arma priorem sumere, capere; armorum initium facere; inställa f-na bellum ponere, intermittere; ab armis recedere, absistere; återupptaga f-na bellum renovare, redintegrare; ad arma redire.

Fiendtligt: hostiliter (se gerere); inimice; infeste; infenso l. infesto animo.

Fiffig: callidus (homo, inventum – påhitt); versutus.

Fiffighet: calliditas; callide factum, inventum.

Fiffigt: callide; versute.

Figur:

1. matematisk f.: forma; figura; rita upp några f-er quaedam describere, quasdam descriptiones facere.
2. organiska varelsers, enkannerligen menniskas, figur: forma, statura (= gestalt; figura är daning, bildning i det enskilda): ståtlig, kunglig f. forma ampla, regalis, imperatoria; lågväxt, reslig f. statura humilis, excelsa (Agesilaus erat humili statura et exiguo corpore, oansenlig, ingen f.); (afbildas) i hel f. toto corpore.
3. mera konkret = en företeelse af en viss skapnad; en bild, en gestalt:
1. a. i allm.: species, forma; en mennisko-, qvinnofigur species quaedam hominis l. humana, muliebris; en puckelryggig dvergfigur nanus quidam et distortus; – jag såg i mörkret en menniskofigur smyga förbi obscuram quandam speciem humanam praetereuntem conspexi; – spela en ömklig f., en löjlig f. speciem (spectaculum) miserandam, deformem, ridendam praebere; personam non satis honestam gerere; partes suas non honestissime, turpiter sustinere.
2. b. ss. konstverk: imago, signum (Dei, hominis).
4. figur i talet: figura (f. – σχῆμα – est conformatio quaedam orationis remota a communi et primum se offerente ratione, Qu. VIII. 1. 4); sententiarum lumen, sententiae verborum l. orationis forma, figura (C. Or. § 85; Brut. 69. 181. 275; de optimo gen. or. § 14; Cicero gör dock ingen skilnad mellan figura och tropus, hvarom se Qu. l. c.).

Figurant: persona (secunda quaedam).

Figurera, v. tr.: figurare, fingere.

Figurera, v. intr.:

1. = göra danssteg: in numerum moveri, motus compositos dare; saltare (amptruare et redamptruare).
2. = uppträda, visa sig, spela en roll någorstädes: conspici; exsistere; partes aliquas agere, personam aliquam gerere, sustinere (vanl. ab aliis impositam, utan ngt inflytande på handlingen – han f-r ss. författare på titelbladet persona scriptoris illi imposita est, illius nomine inscriptus est liber).

Figurlig: translatus: f. bemärkelse translata verbi significatio; bruka ett ord i f. bemärkelse verbum transferre (e sua sede in alienam).

Figurligen l. Figurligt: uttrycka sig f. verba transferre, translatione verbi, verborum uti (C. Or. § 81 ff.).

Fika:

1. = trå, hafva brådt att komma någorstädes (i folkspråket äfven fikas): festinare alqo.
2. fika efter = trakta efter, åtrå ngt: appetere, affectare, sectari, consectari (captare), concupiscere, cupere alqd; f. efter höga värdigheter, efter makt och inflytande inservire honoribus, opes et potentiam consectari, umbram gloriae captare; ”högt fika” alte spectare, magnas res appetere.

Fikande: (festinatio); affectatio (Qu.); captatio (popularis aurae efter folkgunst); f. efter rang och hög värdighet (misera, anxia – oroligt) ambitio contentioque honorum (C.); jfr Äflan, Jägtande.

Fiken: avidus, cupidus: f. efter slem vinning, efter fåfäng ära, efter folkgunst turpis lucri cupidus, inanis gloriae avidus; aurae popularis captator (L.).

Fikon, Fikonträd: ficus; vildt f. caprificus; torrt f. carica (rugosa); af fikon, fikon- ficulnus, -neus.

Fiktion: fictio; det hela är en f. tota res ficta et commenticia est.

Fil: lima.

Fila:

1. absolut: limare i eg. och oeg. mening, ss. limare orationem, librum; (limā) polire membranam, orationem.
2.
1. a. f. af: limare, delimare.
2. b. f. på ngt = fila; särskildt: f. på ett instrument (plectro) percurrere chordas.
3. c. f. sönder: limā, limando proterere, frangere.

Filande: lima; politura.

Filantrop: qui ad sortem humanam levandam (ad homines juvandos) omnia refert; amicus generi humano; qui se natum ad homines juvandos, tutandos, conservandos arbitratur (C. Tusc. I. § 32); qui nihil humani a se alienum putat.

Filantropi: hominum juvandorum studium; humanitas; benignitas omne genus humanum complectens, in omnes homines propensa; en falsk f. mollis quaedam et infirmitati humanae (vitiis humanis) indulgens beneficentia.

Filbunke: sinum lactis; lac coactum.

Filsras: mustela gulo.

Filigramsarbete: opus filatim ductum, (filatum).

Filning: (limatio), lima; fricatio (gnidning); arbetet har ej ännu fått sin sista f. ultima lima nondum accessit operi; utan f. horridus, impolitus.

Filolog: grammaticus (skriftkunnig i. e. som sysselsätter sig med att förklara skrifter – γράμματα – till språk och innehåll; – till hans uppgift hör enl. C. de Or. I. 187: poētarum pertractatio, historiarum – enkannerligen = mytologien – cognitio, verborum interpretatio, pronuntiandi quidam sonus; grammatice in duas partes dividitur, in recte loquendi scientiam et poētarum enarrationem, Qu. II. cap. 4 § 2 ff.); philologus (mera literaturkännare i allm., jfr Sen. ep. 108; se Lat. Lex.); jemförande f. qui in linguis comparandis versatur; qui ad naturam orationis humanae cognoscendam omne studium confert; linguarum investigator.

Filologi: grammatice; studium literarum (h. e. γραμματικὴ, ἡ τῶν γραμμάτων πραγματεία), quod profitentur illi, qui vocantur grammatici; C. de Or. I. § 10; om begreppet och omfånget af grammatice se under Filolog; jemförande f. linguarum comparatio.

Filologisk: grammaticus; f. lärdom earum rerum, quae in grammatica versantur l. tractantur, scientia.

Filosof: philosophus; sapientiae studiosus; sapiens (Laelius ille S.); doctus (inter cuncta leges et percunctabere doctos, qua ratione queas traducere leniter aevom, ne te semper inops agitet vexetque cupido, Hor.).

Filosofem: praeceptum l. institutum philosophiae l. philosophi.

Filosofera: philosophari; philosophiae se dare, operam dare; f. öfver ngt cogitare de alqa re.

Filosofi: philosophia; nihil aliud est p., si interpretari velis, praeter studium sapientiae (C. de Off. II. § 5; de Or. I. § 212; Tusc. V. § 7 ff.).

Filosofisk: uttryckes med philosophiae (gen. af philosophia), qui in philosophia versatur, philosophorum, philosophandi o. d.: f. insigt philosophandi scientia (de Off. I. § 3); f-a skrifter libri, qui in philosophia versantur, illi de p-a libri (ibdm); f. beläsenhet, lärdom earum rerum, quae in p-a tractantur, varia cognitio, copia; f. skola, åsigt, lära schola, ratio, praecepta, disciplina philosophi l. philosophorum; f. diskussion, tvist disputatio, contentio philosophorum; f-t samtal sermo de philosophia institutus; äkta f-t lugn, f. grundlighet gravitas, subtilitas philosophi, philosopho digna, qualis philosophum decet; f. min vultus philosophi, sapientis.

Filspån: scobs; ramenta (pl.).

Filt: coacta (n. pl.), coactile; (pannus coactus l. e lana l. pilis coactis).

Filta: cogere (pannum).

Filthatt: pileus.

Filtrera: colare.

Filtsko: udo; impilia (n. pl.), calceamentum (laneum, e lana coacta l. pilis coactis).

Filur: veterator; homo improbus (i halft skämtsam mening).

Fin:

1. i kroppslig mening:
1. a. synonym till tunn, smal, spenslig (mots. tjock, grof, crassus):
  1. α. i allm.: subtilis (filum, corium, farina, acies gladii); tenuis (lana, acus; āer – mots. densus, concretus –; natura animae, C., Lucr.); exilis, gracilis (corpus, arundo); tener (späd).
  2. β. med bibetydelse af finbildad, välbildad, nätt: tener, teres, lepidus; bellus.
2. b. om röst och om ljud i allm.: exilis; tenuis, tener, gracilis; acutus.
3. c. fin för känseln, len (mots. asper, horridus, durus); lēvis; mollis; politus; teres (fin-, glattslipad, utan kanter); nitidus (charta – finglänsande); fint väder mitis, lenis tempestas.
4. d. synon. ren; af god, ädel, utsökt beskaffenhet: purus (aurum, argentum); bonus, sincerus, exquisitus, emendatus; delicatus (läcker); fint bröd panis siligineus (af bästa hvete), candidus; fint vin vinum bonum, nobile, generosum, primae notae; fina rätter cibi delicati; fint tyg pannus subtilis, optimus; det finaste af en sak flos (vini).
2. i oeg. men.:
1. a. = obetydlig: tenuis (discrimen).
2. b. om sinnena = fint, skarpt uppfattande, åtskiljande: subtilis (palatum gom, smak, Hor.); sagax (nasus, palatum); acer (acerrimus ex sensibus nostris est sensus videndi); acutus (oculus, visus).
3. c. om förstånd, omdöme, smak, konstsinne och deras föremål l. skapelser: subtilis (s. disputator fin dialektiker; s. disserendi ratio, s. disputatio fin dialektik, fin undersökning; s. judicium fint omdöme; s. distinctio fin distinktion; s. venustas, elegantia fint skönhetssinne, fin smak); sagax (fin takt sagacitas quaedam in periculis evitandis, in vero inveniendo); intelligens (judicium fint omdöme); elegans (med ren smak, ren – poēma elegans); limatus (strängt noggrann, korrekt); religiosus (= kritisk, sträng aures teretes et religiosae); acutus (skarpsinnig); argutus = uttrycksfull, sinnrik, pikant – os argutum, a. caput (uttrycksfullt) fint ansigte, fint hufvud; arguti oculi; argute dictum fint infall; scitus, commodus (= träffande, qvick), facetus, salsus (= qvick, pikant – salse dictum fin pik; scite, commode dictum, commoda, arguta sententia fin anmärkning); jag förstår ej det fina i detta infall l. dyl. quid istud salis habeat, non intelligo; – sollers = konstfärdig: ett fint konstverk signum sollers l. sollerti manu perfectum; – callidus, versutus acutus = slug: callidum consilium fint påhitt, (schack-)drag; detta är ett fint spel hic lusus acuti ingenii, ingeniosi hominis est; callidus artifex fin intrigör, fin diplomat; fint hufvud ingenium acutum.
4. d. med afseende på lefnadsvett, umgängessätt, framställningssätt: politus, urbanus, elegans, nitidus, lepidus; venustus (C. in Pis. § 70); tersus, comptus (oratio, genus dicendi); fina seder, fin bildning mores politi; urbanitas (fin ton); politior humanitas; elegans eruditio (i intellektuel och estetisk mening); en man af fin bildning homo urbanus, nitidus (i umgänge, kläder o. d.; ex nitido fit rusticus; rusticus urbano confusus, Hor.), politus (i allm. hyfsad); utan fin bildning impolitus; politioris humanitatis expers; fint skämt lepor; jocus elegans, urbanus (C. de Off. I. § 104); ett fint sätt morum elegantia; urbanitas; fina verlden, fina sällskaper homines urbani; (flos urbanitatis); conventus, circuli urbanorum hominum; fin takt, fint sinne för det passande sensus quidam decori; subtilis, diligens decoris conservatio; modestia, C. de Off. I. c. 40.
5. e. = finkänslig, öm, ömtålig; mot andra god, försynt, len (mots. hård, grof durus, asper): mollis, tener; lenis; humanus, verecundus, modestus; fint sätt mores molles, faciles; menniskohjertats finaste strängar teneri sensus humanitatis (mollitudo humanitatis, C. de Or. III. § 16); (venas tenere, movere känna, anslå –); ett fint leende lenis, humanus risus.
6. f. med bibetydelse af veklig, småaktig (af betyd. c. d. e.) = granntyckt, småkritisk, förvand: elegans, delicatus, bellus; fastidiosus (jfr religiosus): fin herre homo elegans (jfr Pt. Mostell. init.); homo bellus (Mt.).

Finansdepartement: cura l. procuratio rei numariae; aerarium.

Finanser: res pecuniaria, res numaria (civitatis); reditus, fructus publici, vectigalia (= statsinkomster: vectigalia pop. Romani sub nutu atque arbitrio censorum erant, L. IV. 8. 2); f-nas dåliga tillstånd tenuitas aerarii (C. de Off. II. § 74); förstörda f. exhaustae, attritae opes reipublicae; exhaustum aerarium (C. Gracchi largitio exhauriebat aerarium uttömde, förstörde f-na); ordna, bringa ordning i f-na rem numariam constituere; blomstrande f. res florentes; opes (rei publicae) bene constitutae; plenum aerarium.

Finansminister: summus rei numariae procurator, praefectus; (quaestor).

Finansoperation: pecuniae translatio.

Finansväsende se Finanser.

Finbildad: tener, lepidus (jfr fint bildad under Fint).

Finbladig: foliis teneris, mollibus; om en såg tenui lamina.

Finess:

1. i abstr. men.: sollertia; calliditas.
2. konkret: argutiae; artificium.

Finger: digitus; lillfingret d. minimus; pekfingret index; ringfingret d. minimo proximus (Gell. X. 10); långfingret d. medius (infamis); tummen pollex; f-ts leder articuli digiti; en f-s bredd digitus transversus; peka, utpeka ngt med sitt f. digito monstrare alqd (alqm i hedrande mening: monstror digito praetereuntium Romanae fidicen lyrae, Hor. Carm. IV. 3. 23); peka f. åt ngn digito (infami) designare alqm; räkna på sina f-ar digitis computare rationem (Pt. Mil. gl. 204), numerare per digitos (Ov.); knäppa med f-na digitis concrepare; – särskildt märkas följande talesätt:

a. icke röra ett f. för en sak: digitum non porrigere, proferre ejus rei causa (C. de Fin. III. cap. 17).
b. icke afvika en f-s bredd från – digitum (digitum transversum) non discedere (a fide, a recta conscientia).
c. känna, veta, kunna, hafva ngt på sine f-ar alqd perspectum et decantatum habere (C.); (legat historias, auctores noverit omnes, tanquam ungues digitosque suos, Juv. VII. 231); rem multo usu perdidicisse.
d. hafva sitt (sin) f. med i ngt: ad rem alqd momenti afferre; han har haft sitt f. med i spelet non sine illo (l. illius opera) hoc factum est.
e. Guds f.; detta är Guds f. hoc divino consilio factum, constitutum est, C. de Or. III. § 12; non haec sine numine divom eveniunt, Vg. Aen. II. 777; se Guds f. i ngt alqd divino consilio accidisse, divinitus accidisse putare.
f. hafva ngn på sina f-ar, kunna linda ngn om sitt f. posse alqm, quo velit, perducere, impellere; jag kan – honom – totus meus est; totum se mihi dedit; sequetur, quocunque ducam.
g. slå ngn på f-ne alqm in errore, in peccato deprehendere; alicujus errores deprehendere (röja), reprehendere; alqm erroris convincere; – castigare alqm.
h. icke lägga f-ne emellan: non molliter (ɔ: aspere) tractare alqm; (aspere, duriter punire, coercere, castigare alqm); nulla uti clementia, non parcere; veniam delictis non commodare.
i. se genom f-t med ngn: indulgere alicui, vitiis, peccatis alicujus; connivere in peccatis alicujus; dissimulare (multa = låtsa sig ej se); silentio transmittere; indulgenter et molliter habere alqm; non in omnia acerbe animadvertere.
k. se ngn på f-ne: observare alqm; inspicere, quomodo agat.
l. hafva långa f-ar: furacem esse; aliena appetere.
m. det kliar i f-ne: gestiunt (pruriunt) digiti.

Fingerborg: digitale.

Fingerbred: digiti latitudine.

Fingerklåda: prurigo digitorum; caeca cupido alicujus rei (jfr skrifklåda; lär din f. styra fac scribendi libidinem (cacoēthes), insanum studium, morbum coerceas).

Fingerknoge: condulus (-dylus).

Fingerknäpp: talitrum.

Fingerled: articulus (digiti).

Fingerlång: digitalis; digiti longitudine.

Fingerring: anulus (digiti; quem quis in digito habet).

Fingersbredd: transversus digitus (jfr Finger).

Fingerspets: extremus digitus; pl. digituli primores (Pt.).

Fingerspråk: digitorum argutiae (C. Or. § 59).

Fingertjock: digiti crassitudine.

Fingra: digitis contrectare, attrectare, temptare.

Fingrande: contrectatio.

Finhacka: minutatim, in minutas, tenuissimas particulas concīdere, contundere.

Fingrynig, Finkornig: minutus, comminutus; minutis granis.

Finhet (jfr Fin):

1. = tunnhet, spenslighet: tenuitas; gracilitas (corporis); subtilitas (tantane est animi s., ut fugiat aciem?, C.).
2. röstens f.: exilitas, tenuitas vocis.
3. = glatthet, mjukhet: lēvitas, nitor; mollitia.
4. = ädelhet, renhet, godhet (om varor): puritas (auri); bonitas; candor.
5. sinnenas finhet (= skärpa): acies (oculorum), subtilitas, sagacitas (palati, aurium, nasi).
6. i afseende på förståndets l. smakens uppfattning: subtilitas; religio (f. i kritik, sjelfkritik); acumen (ingenii, judicii); calliditas; astutia, -ae; i plur. konkret: finheter (finesser): argutiae; artificia (lepores).
7. finhet i umgänge, tal o. d.: urbanitas; mores politi.
8. = ömhet, ömtålighet, vekhet, godhet: mollitia; lenitas; humanitas.
9. = veklighet, förvandhet: mollitia; nimia (morosa) elegantia; fastidium; deliciae.

Finhylt: tener; nitidus (me pinguem ac nitidum, bene curata cute vises –); f. skönhet tenera puella.

Finhårig: molli, nitido capillo.

Fink: fringilla.

Finkänslig:

1. som lätt såras l. stötes, ömtålig: mollis (gaudent praenomine molles auriculae, Hor. Sat.; animus mollis ad accipiendam offensionem, C.); tener (non est virtus dura et quasi ferrea, sed – – tenera et tractabilis, C. de Am. § 48); religiosus (teretes et r-ae – kritiska – Atticorum aures).
2. = grannlaga i sitt beteende mot andra l. med afseende på det rätta: humanus; verecundus; religiosus; mitis.

Finkänslighet (jfr Finkänslig): mollitia; religio; verecundia; humanitas; hans f. tillät honom ej att mottaga gåfvan religioni habuit donum accipere; jag tackar dig för din f. tibi propter summam (exquisitam) humanitatem gratias ago.

Finmalen: minutissime molitus; comminutus.

Finna:

I. synon. hitta, träffa på (sak l. person):
1. 1. absolut: invenire (i allm. med l. utan sökande: vadum, consulem; viam f. vägen; consilium, viam, rationem, medicinam f. råd, utväg, sätt, bot); reperire (vanl. finna efter sökande: his adjutor repertus est nemo; aditum reperire non poterant; f. fel hos l. med ngn, sak med ngn nancisci, invenire in alqo, quod reprehendat, vituperet, damnet); offendere alqm, incidere in alqm (= stöta, träffa på); nancisci (få tag i, få fatt på l. i); deprehendere (ertappa, f. ngn sysselsatt med ngt); f. hos en författare (den uppgiften, att) invenire apud auctorem (källa) alqd, alqd esse.
2. 2. f. på:
  1. a. eg.: invenire; consilium, rationem inire.
  2. b. f. på att –, f. på = taga sig ngt för: instituere; hvad f-r du på? quid agis?; quid struis?; hvad har du nu f-t på quid designavisti? (Ter.).
3. 3. f. upp: invenire, reperire; excogitare; instituere (med inf.): Fenicierne hafva först f-t upp bruket af glas Phoenices principes inveniendi vitri fuerunt (C. de Off. II. § 14 – quem ex vitro usum habere possemus), principes instituerunt vitro uti.
4. 4. f. igen, åter: reperire (amissa).
II. synon. med vinna, få, blifva föremål för: invenire (gratiam a diis; vitae exitum; cognomen); nancisci (occasionem, causam – tillfälle, anledning: Cato se causam moriendi nactum esse laetabatur, C.); consequi, assequi; f. bifall, behag inför ngn, ngns ögon probari, placere alicui; f. gehör audiri, audientiam sibi facere; f. hjelp juvari (auxilio alicujus); f. ursäkt venia datur, commodatur alicui; alqd, aliquis habet excusationem; f. döden perire (in undis); cadere (in proelio; – ipse manu mortem inveniam, Vg.); leto potiri, C. poēt.; mortem sibi ipsum consciscere (f. döden för egen hand); f. medlidande, barmhertighet misericordiam movere, clementiā affici.
III. synon. med erfara = röna, förnimma, känna: capere, percipere (gaudium ex re); f. nöje, sin lust i ngt delectari alqa re (alqm juvat alqd, t. ex. miseris succurrere); f. hvila, vederqvickelse acquiescere, requiescere in alqa re; relaxari (f. förströelse i) alqa re.
IV. = erfara, lära känna, inse: cognoscere (hunc virum bonum cognovi jag fann, har f-t i honom en redlig man; memorem gratumque cognosci – finnas, befinnas); reperire (optimo cuique infestum reperiri); han fanns villig att öfvertaga – paratum se esse dicebat ad negotium suscipiendum; intelligere (öfvertyga sig om), videre; animadvertere (märka), sentire (video te alte spectare – sträfvar högt –, id fieri non posse); f. ngt godt, berömvärdt probare, laudare alqd.
V. synon. med spörja, utröna: comperire (testibus, tabulis); invenire (i-t ex captivis, trans flumen Naevios consedisse, Cs.); audire, accipere, discere.
VI. synon. med anse, tycka, hålla före: putare, existimare; videtur alicui alqd: jag f-r ditt handlingssätt oklokt imprudenter mihi agere videris; han fann skådespelet dåligt fabula ei iners, male scripta visa est; f. ngn skyldig damnare, condemnare alqm; jag kan ej f., att det skulle vara nödvändigt mihi quidem non videtur necessarium esse.
VII. särskildt: f. för godt (att göra ngt): placet, libet, videtur (visum est) alicui facere alqd; som du f-r för godt ut videtur; jag skall komma, när jag så f-r för godt quando visum erit (tempus esse), veniam; gudarne funno för godt att störta Asiens makt och Priami folk res Asiae Priamique evertere gentem immeritam visum superis (Vg. Aen. III. 1).

Finnas: esse, reperiri, inveniri; exstare (f. synlig, tillgänglig); det f-s månge, som tro multi sunt, qui putent; f. qvar på ett ställe manere; f. qvar = återstå, vara öfrig superesse; reliquum, relictum esse; superstitem esse (f. qvar i lifvet); f. inne intus esse; nondum exiisse, venisse; f. ute (extra domos, urbem) foris esse, in agris esse.

Finna sig:

1. absolut: f. sig, veta att f. sig (ej vara rådlös, f. råd, ej låta förbrylla sig): rem expedire (et consilium ex tempore capere, C. de Off. II. § 33); invenire, quid dicat, faciat (viam consilii invenire); non perturbari, praesenti animo uti = behålla fattningen; animum l. se recipere = återfå, återvinna fattningen efter bestörtning, öfverraskning: han fann sig strax och svarade: ille haudquaquam perturbatus respondit; han fann sig snart och svarade: mox recepto ex pavore animo (L.; mente recepta, Hor.) respondit.
2. f. sig:
1. a. på ett ställe (syn. till trifvas, oftast l. alltid med negation l. i fråga): facile, libenter esse, haud invitum esse alicubi; icke kunna f. sig någorstädes invitum esse, commorari alqo loco, odisse locum.
2. b. vid ngt, i ngt: ferre; aequo animo, patienter, humane, modice, molliter (C. de Sen. § 5) ferre; f. sig, veta att f. sig i sitt öde, i omständigheterna fortunam, sortem suam, id, quod fert fortuna, modice ferre; parere necessitati; temporibus servire; han kunde ej f. sig i sin förändrade ställning, vid furstens lynne, vid att vara ensam o. d. commutatum vitae statum, mores regis (de Off. I. § 69), solitudinem ferre non poterat; han kunde ej f. sig i att vara föremål för vanvördnad se despici aegre, moleste ferebat.
3. c. med adverbial bestämning väl, illa o. d.: i allm.: bene, male se habere; f. sig kroppsligen väl, mindre väl bene valere l. ensamt valere; non satis bene valere; huru f-r du dig? quomodo vales?; satisne salvae?; f. sig väl = trifvas, vara nöjd: delectari alqa re, alqo loco; facile, libenter esse alicubi; placet alicui locus, res; f. sig illa i ngt, vid ngt aegre ferre alqd (se a och b).
4. d. med predikativ: esse, sibi videri, se putare o. d.: f. sig belåten contentum esse alqa re; probare alqd; alqd placet, probatur alicui; f. sig ensam, öfvergifven solum, desertum sibi videri; f. sig förolämpad violatum, offensum, laesum, injuriā affectum sibi videri, se putare (semper existimare alqd ab altero esse violatum, C. de Am. § 66); f. sig sårad offendi alqa re; han fann sig befogad att klandra suo jure sibi videbatur reprehendere.

Finnande: inventio; ifver för sanningens f. studium veri inveniendi; stå till f-es posse inveniri, reperiri.

Finne: varus.

Fint, adv.:

1. = tunnt, smått, nätt: tenuiter, subtiliter; – minutim, minutatim (contundere f. sönderstöta, -hacka); tenere, graciliter; lepide; f. bildade lemmar membra gracilia, tenera.
2. tala f.: tenuiter, exiliter, gracili voce.
3. = glatt, mjukt (sirligt): lēviter; molliter; nitide; f. klädd nitida veste indutus.
4. = med fint (skarpt) omdöme, med fin smak: i allm. subtiliter; – eleganter (= med ren smak); sagaciter (med säkert omdöme); callide, versute (= slugt, fiffigt); argute, facete, scite, commode (= sinnrikt, träffande: argute – dictum = fint anmärkt); sollerter, sollerti manu, opere = konstfärdigt.
5. med afseende på lefnadsvett och bildning: polite, urbane, eleganter, lepide; f. bildad politissimus, eruditissimus; skämta f. urbane jocari.
6. = godmodigt, ädelt, vänligt: molliter, humane, leniter; verecunde; han log så f., så godt humane et molliter arridebat.

Fint, m.:

1. fäktareterm = låtsadt anfall, låtsad stöt: (ficta), simulata petitio; det var blott en f. för att dölja den egentliga afsigten simulabat, se hunc petere, ut, quid ageret, occultum haberet.
2. i allm. = list, knep: simulatio; artificium (C. de Or. I. § 74); ars; captio; fraus; callide inventum, callidum consilium; det var blott en f. tota res simulatione ficta erat.

Fintlig: ad inveniendum acutus; callidus; sollers; ingeniosus (ad excogitandum); en f. plan consilium callidum; ett f-t påhitt callide inventum; f. i svar ad respondendum celer, promptus, ingeniosus; ett f-t svar callide, acute responsum (jfr Fyndig).

Fintlighet: celeritas ingenii; acumen; calliditas; sollertia; animus praesens.

Fintligt: callide; acute; sollerter; ingeniose.

Fintrådig: subtilis; filo subtiliori.

Finurlig: (hvardagsuttryck): scitulus; bellulus, callidus.

Fiol, m.: (instrument): (ungef.) lyra, barbitos; spela en sämre f. male rem gerere; betala f-na sumptus praebere; luere (alqd sumptu, damno suo).

Fiol, f.: (blomma): viola.

Fiolfärgad: violaceus.

Fiolstråke: plectrum; radius.

Fiolsträng: chorda (lyrae).

Fiolsäng: violarium.

I. Fira: = hala, släppa ned (sjöterm): remittere, demittere.

II. Fira:

1. = högtidlighålla en dag, begå en fest, begå minnet af ngt: celebrare (diem, festum, memoriam); agere (festum diem, solennia); prosequi (diem, N.); f. gudstjenst sacra facere, obire; rem divinam facere; f. gästabud, bröllop, begrafning convivium, nuptias, funus celebrare, funus facere.
2. f. en person = hedra, prisa: honorem habere alicui; ornare alqm; famam, gloriam alicujus celebrare (alqm carminibus, Vg.); laudibus efferre, prosequi alqm; collaudare.

II. Firande: celebratio.

Firmament: caelum (quod imminet orbi).

Fisk: piscis; liten f. pisciculus; saltad f. salsamentum; cete; meta, fånga f. piscari; fjälla f. desquamare pisces; – en ful f. (att fjälla) ad capiendum difficilis = asper, gravis adversarius, ad resistendum fortis; f-n vill simma piscis vult natare (Petron., i samma mening som det svenska ordspråket); få sina f-r varma l. fjällade agitari (M. Pennus facete agitavit in tribunatu C. Gracchum); in ordinem redigi; coerceri; i det lugnaste vattnet gå de störste f-ne animo saepe commovetur maxime, qui videtur sedatissimus esse.

Fiska:

1. eg.: piscari; pisces capere; gå att f. piscatum ire; f. upp reti extrahere e mari, e profundo.
2. oeg.: f. efter ngt captare, aucupari alqd; f. i grumligt vatten in turbido piscari, Pt.; alienam litem intercipere (L. IV. 58. 2); ex alienis (alterius) commodis suam petere utilitatem.

Fiskafänge: piscatus.

Fiskal: eg. actor, procurator fisci; actor publicus.

Fiskande: piscatio.

Fiskare: piscator.

Fiskarebåt: navis piscatoria; lembus.

Fiskarekoja: casa piscatoris l. -toria; tugurium piscatoris.

Fiskarenät: rete piscatorium (jfr Fisknät).

Fiskareqvinna: piscatrix.

Fiskdam: piscina.

Fiske: piscatus; roa sig med f. piscatu se oblectare, tempus fallere l. terere.

Fiskeläge: statio piscatorum; tuguria piscatorum.

Fiskeredskap: instrumentum piscatorium l. -torum.

Fiskeri: piscatio.

Fiskevatten: aqua piscosa.

Fiskhandlare: piscarius; cetarius (som handlar med storfisk, saltfisk).

Fiskhåf: funda.

Fiskkorg: fiscella (piscaria); nassa.

Fisklake: muria.

Fiskmånglare, Fiskerska: piscarius, -ia.

Fiskmåse: larus; mergus.

Fiskrik: piscosus; pisculentus.

Fiskrom: ova piscium.

Fiskryssja: nassa; scirpiculus piscarius.

Fiskspad: jus, in quo cocti sunt pisces; garum.

Fiskstim: agmen piscium.

Fisksump: piscina; vivarium (piscibus servandis).

Fisktorg: piscaria.

Fiskyngel: piscium fetus.

Fiskörn: *falco ossifragus.

Fistel: fistula.

Fistelartad: fistulosus.

Fistelsår: cancer fistulosus.

Fixera:

a. i eg. men. = fästa, bestämma: figere, defigere oculos, mentem, curas, studia in rem l. in re sina ögon, sina tankar, sina bekymmer och sträfvanden på ngt; statuere, definire, t. ex. certum pretium, mercedem.
b. = skarpt och orörligt betrakta ngn: oculos defigere in alqm; obtutu haerere defixum in alqo (Vg.); acriter intueri (alqd et in eo esse defixum).

Fixstjerna: stella fixa (poet.), inerrans (C.); sidus certa sede infixum (C.).

Fjerde: quartus; för f. gången quartum; för det f. quarto; en fjerdedel quarta pars; quadrans; arfvinge till en f. heres ex quadrante; ett fjerdedels år quarta pars anni; tres menses; tempus trimestre; hvart fjerdedels år tertio quoque mense; tre fjerdedelar tres partes (t. ex. anni tre fjerdedels år); dodrans; arfvinge till tre fjerdedelar heres ex dodrante.

Fjerdedagsfrossa: quartana.

Fjerding:

a. = fjerdedel: quarta pars.
b. ett mått: quartarius.

Fjerdingsfurste: tetrarcha, -es.

Fjerdingsväg: quarta pars l. quadrans miliarii.

Fjerma: amovere, demovere, removere (metum, molestias, suspiciones ab alqo).

Fjermare, Fjermast: (= aflägsnare, aflägsnast): remotior, -issimus; longinquior, maxime longinquus; vare sig att den tiden är närmare l. fjermare sive illud tempus propius instat sive longius abest (de Sen. § 66); sive ab illo propius absumus sive procul; stå i närmare l. fjermare slägtskap, sammanhang – propiori aut remotiori cognatione, societate contingere (alqd), contineri, constrictum esse (cum alqa re); då månen är fjermast – quum luna a terra remotissima est, maxime procul a terra cursum conficit.

Fjerran:

1. adv.: procul; longe (blott vid uttryck för afstånd ss. longe abest, abire, recedere); vara f., vika f. procul esse, abire, recedere; det vare f. från mig procul absit; det skall vara f. från mig procul aberit a me, procul abero ab –; vare f. eller när sive prope sive procul est; när och f. berömd domi et foris (apud remotas gentes) clarus.
2. nomen (subst. och adj.): i f. procul; f. ifrån procul; e longinquo; komma från f., f. land e remotissimis terrarum l. orbis partibus venire.

Fjerrglas: *telescopium.

Fjert: peditus, -um.

Fjerta: pedere.

Fjolla, Fjoller: stulta, fatua, stolida, delira mulier; delirus vir; nugator.

Fjollig: stultus; fatuus, delirus (senex); stolidus; ineptus; nugatorius.

Fjor = förra året: i f. anno proximo, proxime praeterito; i f. denne dagen hoc die anni proximi.

Fjord = Fjärd.

Fjorton: quattuordecim; f. på hvarje, f. åt gången quaterni deni; f. gånger quater decies.

Fjortonde: quartus decimus l. decimus (et) quartus; för f. gången quartum decimum.

Fjun: lanugo (foliorum, menti), lana; pluma.

Fjunig: lanuginosus.

Fjäder:

1. fåglars: penna (större f., vingfjäder, penna); pluma (mindre); af f. plumeus; lättare än f. plumā levior; få f. plumescere, plumari, plumis vestiri, induci; klippa f-ne på ngn plumas incidere alicui; försedd med f-ar plumosus; utan f-ar deplumis, implumis; lysa med lånade f-ar furtivis decorari, gloriari plumis (coloribus; jfr Hor. Ep. I. 3. 19. 20); alienis gloriari bonis (Phdr. I. 3. 1); aliarum spoliis se ornare.
2. fjäder af metall: *spira.

Fjäderbeklädd: plumatus; plumosus.

Fjäderboll: pila plumata.

Fjäderbolster: culcita plumis differta.

Fjäderbuske: crista (plumea); prydd med f. cristatus.

Fjäderfä: aves; volatiles bestiae; plumigerum pecus.

Fjäderlätt: plumā levior.

Fjädra: plumas, pennas addere rei; plumas inducere rei.

Fjädrad: plumatus; plumiger.

Fjädrig: plumis obsitus.

I. Fjäll: mons altus, saxeus, invius, nivalis; rupes (L. XXI. 36).

II. Fjäll: squama.

Fjälla: desquamare.

Fjällartad: squameus.

Fjällbygd: montes; montana regio.

Fjällig: squamosus.

Fjäll-landskap: montana regio.

Fjällpansar: lorica squamis obducta, (squalida).

Fjällracka: canis lagōpus.

Fjällrygg: jugum montium (altissimorum).

Fjällräf: canis lagōpus.

Fjällskred: labes l. ruina montis; lapsu terrae abruptus in montibus locus (L. XXI. 36).

Fjälltrakt se Fjällbygd.

Fjär: (fr. fier; lat. ferus): superbus; fastidiosus; ferox (Veneris praesidio ferox, Hor.).

Fjärd: sinus; fretum.

Fjäril: papilio; f-n fladdrar omkring blommorna p. circumvolitat flores agilis (Hor. I. Ep. 3).

Fjäs: blanditiae; officiosa sedulitas; adulatio.

Fjäsa: f. för ngn adulari, blandiri alicui; lenocinari alicui.

Fjäsk, n.:

a. = beställsamhet, beställsam ifver: sedulitas; festinatio; trepidatio.
b. f. för ngn: adulatio (= kryperi); obsequium alicujus (senis caelibis, Hor. Sat. II. 5. 47); officiosa sedulitas (underdånigt, tjenstskyldigt f.); jactatio operae et virtutis (Ct.); ambitio (f. af fåfänga, popularitetssjuka).
c. = pedanteri, småaktighet, småaktig noggrannhet, småaktig försagdhet: minuta, nimia, morosa, anxia diligentia; ineptiae; hvad är detta för f. quid hoc est ineptiarum?; anxietas; parvus l. minutus animus; mollitia (veklighet).

Fjäsk, m.:

a. = beställsam person: ardelio (occupatus in otio, gratis anhelans, multa agendo nihil agens, Phaedr. II. 5. 2); homo male sedulus, officiosus.
b. i allm.: småaktigt noggrann, småaktigt ängslig person: homo nimis l. anxie diligens; homo morosus, ineptus; homo elegans, delicatus; homo mollis, parvi l. minuti animi.

Fjäska:

1. = bete sig beställsamt: satagere; trepidare (ne trepides in usum poscentis aevi pauca, Hor.); festinare; male l. inepte sedulum esse.
2. f. (krusa) för ngn: adulari alqm l. alicui; obsequio, ambitione colere alqm; festinare apud alqm; blandiri, assentari alicui.
3. = bete sig småaktigt: in parvis rebus haerere, turbas excitare; nimis diligentem, anxium, morosum esse.

Fjäskande, adj.: sedulus; officiosus; – morosus; anxius (jfr Fjäsk, m.).

Fjäskande, n. = Fjäsk, n.

Fjäskig:

1. = beställsam: sedulus; ambitiosus.
2. = pedantiskt noggrann, kinkig, ängslig: nimis diligens; quaesitus (sökt, petig); – morosus (kinkig); – anxius; parvi l. minuti animi homo; delicatus, mollis (öfverdrifvet rädd om sig).

Fjäskighet:

1. = beställsamhet: sedulitas; festinatio; ambitio (f. af fåfänga).
2. = småaktighet, ängslighet: nimia, morosa, anxia diligentia, cautio; morositas (kinkighet); mollitia (veklighet).

Fjäskigt: sedulo; ambitiose; – morose, anxie; – molliter (jfr Fjäskig).

Fjät: vestigium, -ia: med tysta f. tacito vestigio; följa ngns f., gå i ngns f., följa ngn i hans f. vestigia alicujus sequi, vestigiis persequi alqm, vestigiis alicujus insistere; Capitolium trampas af barbarers f. Capitolium insistit barbarus, in C-um vestigium (pedem) ponit barbarus (C. de Fin. V. § 5).

(Fjättra, vanl. pl.) Fjättrar: compedes, manicae; bojae, vincula; catenae; bryt din fjättra rumpe vincula (C. Tusc. I. § 74).

Fjättra, v.: vincire (compedibus, catenis); constringere vinculis; compedes indere, injicere alicui; sjukdom f-r ngn vid sängen morbus affigit alqm lecto (Hor. Sat. I. 1. 81); göromål f. mig negotia me detinent, distringunt.

Fjöl: tabula.

Flabb (hvardagsord): rictus.

Flack:

1. eg.: planus, aequus; in omnes partes patens; apertus; (nudus bar, skoglös); f-t land plana regio; f-t fält planities, campus patens.
2. oeg. = ytlig, alldaglig: levis; quotidianus (sapientia, prudentia); futilis; f-a åsigter opiniones levitatis planae, inanes, nudae sapientiae (gen. sing.).

Flacka: f. omkring circumvectari; vagari.

Flackhet: aequalitas; planities; för landets f-s skull propter late patentes campos.

Flackländig = Flack 1.

Flackländighet: planities.

Flackt:

1. ligga f., vara f. belägen: in plano, in campo plano et patenti situm esse, omnibus ventis patere; ad omnes ventos apertum esse.
2. = ytligt: leviter.

Fladder:

1. eg. = fladdrande, susande: ventus; flatus; agitatio: ”den gamle märkte f-t i syrtuten” (Runeberg) senex vestem (sinum vestis) quasi vento quodam agitari sensit.
2. oeg. = flärd (se detta ord): ventus, fumus; levitas, vanitas (opinionum, verborum, rerum); res vanae, frivolae; verba inania (o. d.).

Fladderaktig: ventosus; levis; vanus; mobilis; vara f. levem esse; moveri plumā aut folio facilius (C. Ep. ad Att. VIII. 23); leviorem cortice esse (Hor.); vagari errore neque habere, quod sequatur (C. de Off. II. 7).

Fladdra:

1. eg.: huc et illuc agitari (ignis); fluitare (amictus, vela manteln, seglet f-r; pleno fluitantia vela theatro; vela – magnis intenta theatris per malos volgata trabesque trementia flutant, Lucr. IV. 74 ff.); fluere (nodoque sinus collecta fluentes, Vg.); volitare (apis, papilio v-at; quae circumvolitas agilis thyma?, Hor.); vibrare, coruscare (om ljussken; f-nde låga flamma corusca; lågan f-de kring hans tinningar flamma tempora lambebat, circum tempora pascebatur, Vg. Aen. II. 684).
2. oeg.: om menniskor och deras sinnesart, beteende m. m.: vagari; incertum ferri; ett f-nde väsende ingenium vagum, inconstans, leve.

Fladdrande: fluctuatio.

Fladdrig: fluitans; fluens; – vagus; levis; mobilis; inconstans.

Flaga:

1. fjäll l. blåsa på smidt jern: pustula.
2. affall vid smidning: (ferri) strigmentum.

Flagg, vanl. Flagga, f.: vexillum; hissa, stryka f. vexillum (signum) proponere, erigere, extollere, demittere.

Flagga, v.: vexillum proponere, extollere, erigere; f. för ngn in alicujus honorem vexillum proponere, alqm vexillo proposito prosequi, salutare.

Flaggduk: pannus vexillis l. vexillis fabricandis aptus; pannus firmior.

Flaggman: praefectus classi.

Flaggskepp: navis praetoria.

Flaggstång: pertica l. hasta vexillaris.

Flagig: pustulosus; scissilis.

Flagna: diffindi.

Flamma, f.:

1. eg.: flamma.
2. ngns älskade (i hvardagsspråk): ignis alicujus (meus ignis, Amyntas, Vg.).
3. f. på tyger: macula.

Flamma, v.:

1. eg.: flammare; flagrare; stare flammā; flammas fundere; f. upp ignem concipere.
2. f. för ngn: ardere amore alicujus; f. för ngt flagrare, inflammatum esse studio alicujus rei; f. upp exardescere.
3. = glänsa, glimma ss. eld: flagrare; fulgere; f-nde ögon oculi flagrantes, ardentes, fulgentes.

Flammig: (om tyger) flammeus (eldfärgad); maculosus; insignis maculis flammeis l. flagrantibus (maculis insignis et igni); undulatus.

Flanell: pannus laneus.

Flanera: vagari.

Flank: latus (equi; ilia); en härs f. latus; cornu, (ala); betäcka ngns f. latera, cornua tueri, tuta praestare; hafva sina f-r obetäckta latera aperta habere; latere aperto esse, ingredi; falla ngn i f-n latere aperto aggredi, a cornibus circumvenire aciem, in transversa hostium latera invadere.

Flanka: frustum; pars divulsa.

Flankera: in latera discurrere; volitare.

Flankör: (jfr Blänkare): equites praecurrentes, praevecti, discurrentes.

Flanör: vagus viator, ambulator.

Flarn: cortex (pinūs exterior).

Flaska: lagena; ampulla.

Flaskfoder: theca lagenae; loculi (lagenis apti).

Flat:

1. eg.: planus (mots. exstans, eminens; profundus); f. panna frons plana (depressior); f. näsa simus nasus; f. hand palma (dilatata; mots. manus contracta); f. tallrik lanx patula, plana; göra f. complanare (ea, quae exstant l. tument); jfr Platt.
2. oeg.:
1. a. om skratt, löje = bred: cachinnus (lati oris).
2. b. = efterlåten: nimis indulgens (pater, C.; alicui mot ngn); nimis remissus (in vitiis l. delictis reprehendendis, castigandis); nimis facilis, ad obsequium pronior; mollior; vara f. mot ngn (nimis) indulgere alicui l. vitiis alicujus; connivere (in delictis alicujus); obsequi alicui; indulgentius habere alqm; vitia impunita esse pati.
3. c. = förvånad, bestört, skamflat: confusus; (re inopinata, rei novitate) perculsus; stupens, stupefactus, obstupefactus; blifva f. perturbari; obstupescere, obstupefieri; haerere attonitum; exspectatione destitui; göra f. alqm confundere, pudore afficere.

Flata (= den flata, breda sidan af ngt): pars plana, lata, transversa alicujus rei; f. af ett svärd gladius transversus; = flata handen palma.

Flathet:

1. eg.: planitia, -es; skeppens pannans, näsans f. carinarum, frontis, nasi plana, depressa, sima figura.
2. oeg.:
1. a. = efterlåtenhet: indulgentia; nimia, prava, perversa facilitas; nimia obsequentia (Cs.); obsequium (o. amicos, veritas odium parit, Ter.).
2. b. = förlägenhet: stupor; pudor; perturbatio; oris confusio, Tac.

Flatna: planum fieri; complanari.

Flatnäsa: nasus simus.

Flatnäsig: simus, resimus; ore resimo.

Flatsida se Flata.

Flatskratt: cachinnus, slå upp ett f. c-um tollere.

Flaxa: f. med vingarne alas agitare; alis plaudere; f. hit och dit volitare.

Flaxig: levis.

Flegma: lentitudo; lenta natura; segnitia.

Flegmatisk: lentus (genus ridiculi patientis et lenti, C.); frigidus; tardus (C. Tusc. I. § 80).

Flen, m.: (en växt): phalaris arundinacea.

Flen, n.: morbus cardiacus.

Flep: mollitia; languor.

Flepa: mollem, delicatum esse; flere (lipa); f. med ngn nimis indulgere alicui; indulgentius, mollius habere alqm.

Flepig: mollis, delicatus, flebilis.

Flerahanda: (multi et) varii l. diversi; f. svaghet non unum genus infirmitatis, non unius generis infirmitas.

Flerdubbel: multiplex.

Flerdubbla: multiplicare.

Flere, Flera:

1. i jemförelse med ngt bestämdt, eller = flere än en: plures (plures discent, quemadmodum haec fiant, quam quemadmodum his resistatur; praetermittendae defensionis plures solent esse causae; in amicitia unus fit e pluribus, C.); de blifva f. eorum numerus augetur; jag har sett honom f. gånger än dig illum saepius vidi, quam te.
2. i fråga om återstod: reliqui; (jam): det finnes ej flere nulli jam restant.
3. = månge, ganska månge, åtskillige: complures, multi, nonnulli, aliquot: natura nulla est, quae non habeat in suo genere complures res inter se dissimiles, C.; f. af hans vänner hafva bedt honom derom multi (ejus) amici hoc ab eo petiverunt; vid f. tillfällen multis temporibus, saepe, nonnunquam; på f. ställen aliquot l. multis locis; f. gånger större multis partibus major.

Flerstädes: multis locis; multifariam.

Flertal:

1. = pluralitet, större delen af ett antal: major pars l. numerus; plures; f-t godkände hans åsigt majori parti l. pluribus placuit ejus sententia.
2. = pluralis, flertalsform: numerus pluralis l. ensamt pluralis; plurativum (Gell.).

Flerårig: perennis; multorum annorum (t. ex. morbus f. sjukdom).

Fleste, Flesta: plurimi (tillsammans med gen. part. l. longe, multo; longe plurimi de allra fleste); plerique (de f. af dem plerique eorum; de f. af soldaterne plerique milites l. mera sällan militum); – vid jemförelse mellan två antal: plures, major pars (väljas med de f. rösterna pluribus suffragiis designari consulem; få de f. rösterna plura puncta ferre).

Flicka, f.: puella; – liten f. puella infans (sub nutrice puella velut si luderet infans –, Hor.); vuxen f. (adulta, matura) virgo; vacker f. pulchra, formosa virgo; hon är ej f. mera nupta est; virgo esse desiit, mulier facta est (C.); tjensteflicka ancilla, famula; ngns f. = ngns älskade puella alicujus (passer, deliciae meae puellae, Catl.; äfven blott mea, tua, sua min flicka o. s. v.); amica (ej om ärbara qvinnor); på f-rs vis more puellarum; puellariter.

Flicka, v.: sarcire; f. ihop (hopflicka) consarcinare, resarcire; f. in – inserere, interponere, intertexere (narrationi versus); jfr Inflicka; f. till assuere (inceptis gravibus pannum purpureum, Hor.).

Flickebarn: puella, puellula; pupula.

Flickjägare: amator.

Flickskola: ludus puellaris l. -larum.

Flickstump: pupa, pupula.

Flickverk: sartago (se Lappverk).

Flik: lacinia (vestis); fatta, hålla ngn fast vid en f. af hans klädning l-ā apprehendere, tenere, detinere alqm; f. af lefver l. lunga fibra.

Flin: risus.

Flina: ringi; risum edere; risum tenere non posse.

Flinga: assula, fragmen, frustum; snö- l. isflinga frustum glaciei; (floccus nivis, eg. snöflocka).

Flink: promptus, expeditus, agilis, celer; (strenuus sträfsam, driftig; alacer hurtig, vid friskt mod); en f. gosse puer promptus, expeditus; f. expedition expedita negotii administratio, expeditum negotium.

Flinkhet: celeritas, strenuitas.

Flinkt: prompte, celeriter; f. till verket age vero!; noli cessare!; arbetet går f. undan summa celeritate (alacritate) res geritur; fervet opus.

Flint:

1. vertex (capitis); summum caput (jfr Flintskallig).
2. frons (panna), os; slå ngn midt i f-n frontem, os alicujus caedere, verberare.

Flinta: silex; slå gnistor ur f-n silici excudere scintillam; ignem elicere conflictu lapidum; hård som f. se Flinthård.

Flintartad, Flinthård: siliceus; hans hjerta är flinthårdt ferreus est; e silice natus est; stat illi in corde silex; f. lärdom spinosa doctrina.

Flintskallig: recalvus; (qui est) vertice l. capite calvo; calvus.

Flintsten: silex.

Flisa, f.: assula, fragmen.

Flisa, v.: secare.

Flisa sig: assulatim, in assulas, lamellas findi.

Flissa: immoderate, profuse ridere; cachinnari.

Flit:

1. studium (syn. ifver, nit – assiduum, pertinax); industria (drift, verksamhet); – labor, opera (arbete, arbetsamhet); assiduitas, sedulitas (trägenhet); contentio (ansträngning); – cura, diligentia, attentio, accuratio (synon. med sorgfällighet, omsorgsfullhet); använda all f. på ngt omne studium omnemque operam in rem conferre, adhibere, in re ponere, collocare, consumere; ansträngd f. acre studium; summus, contentus labor; göra sin f., icke spara ngn f. labori suo, operae non parcere; omnia sedulo facere; göra sin f. för att operam dare, summo studio et labore niti, contendere, ut – (nihil praetermittere, quin –); finna ngns gåfvor underhaltiga, men erkänna hans f. ingenium alicujus contemnere, studium et laboris assiduitatem (l. curam et diligentiam) laudare; med stor, mycken, all f. magno l. summo studio, studiose; intento l. assiduo labore; summā curā et diligentiā.
2. med flit = med uppsåt, afsigt: deditā operā; de l. ex industria; consulto, cogitato; med f. tillfogad orätt cogitata injuria; han har gjort detta med f. (äfven =) prudens, haud imprudens fecit.

Flitig: studiosus (ifrig); industrius, navus (driftig); laboriosus, operosus, sedulus, assiduus (arbetsam, sträfsam, trägen); impiger (oförtruten); diligens, accuratus (ordentlig, omsorgsfull); creber (som ofta upprepas); frequens (som ofta gör ngt l. är någorstädes); – f. arbetare in agendo, opere faciendo assiduus, impiger; f-t sträfvande l. bemödande impensum, assiduum studium, labor; f-t (utfördt) arbete summa cura l. diligentia perfectum l. elaboratum opus; f. bön, helsning magnae (impensae) preces; salutatio diligens; f. åhörare auditor assiduus, frequens (Demosthenes frequens fuit Platonis auditor, C. Brut. § 15); f. kyrkogångare qui in templis multus, frequens esse solet; f-a badningar, påminnelser crebrae lavationes, commonitiones.

Flitigt: studiose, summo studio; sedulo, assidue, impigre; diligenter, accurate (se synonymiken under Flit); f. (läsa, arbeta) assidue, impigre; ett f. utfördt konstverk signum summa cura, diligentissime elaboratum, perfectum; f. besöka ngn crebro, assidue, frequenter ventitare ad alqm; f. bedja enixe petere.

Flitter: deliciae; (puerilia, muliebria) ornamenta.

Flock:

1. af lefvande individer: grex (eg. af djur; oeg. äfven af menniskor, sål. grex ovium, boum; grex amicorum, philosophorum); globus (armatorum); agmen (cygnorum); turba (massa); caterva (juvenum, avium); han är den förnämste i hele f-n princeps, dux gregis est; i flock: gregatim, catervatim.
2. (gammaldags) afdelning af ngt skrifvet: caput, liber, titulus.
3. naturhistorisk afdelning: classis, sectio.

Flocka, f. (af ull o. dyl.): floccus.

Flocka sig (= bilda flockar): conglobari; coire; coetus facere.

Flocka sig (= bilda flockor): floccis conglobatis dissolvi.

Flocktals, Flockvis: gregatim; catervatim; komma f. frequentes venire.

Flod:

1. flöde, rinnande vätska i allm.: flumen, poet.: fluentum, imber; en stor f. af regn, blod magna vis pluviae l. aquae caelestis, sanguinis; en f. af tårar magna vis, largus imber lacrimarum; largus fletus; utgjuta ngt i f-r ubertim fundere (lacrimas); ”friska källans f.” frigidus fons (aqua fontis frigida).
2. ett slags vattendrag (syn. ström, å, elf): flumen, fluvius; amnis (stor flod); torrens (bergsflod); öfvergå f. trajicere, transire flumen; f-n sväller, sjunker tillbaka flumen tumet, decrescit; stilla f. quietus amnis; spegelklar f. liquidus amnis (jfr Flodbädd).
3. hafvets flod, i motsats till ebb: accessus maris (mots. recessus maris = ebb); accedentes aestus (mots. recedentes).
4. i allm. flöde af ett öfversvämmande vatten (uppsjö): alluvies, eluvies; vis super ripas effusae aquae; stagnum (jfr L. I. 4. 4).

Flodbädd: alveus; cursus justi amnis (L. I. 4. 4); floden håller sig icke inom sin bädd non continetur alveo, super ripas effunditur.

Floddal: vallis fluminis l. per quam flumen in mare defertur.

Flodhäst: hippopotamus.

Flodskifte: aestuum reciprocatio.

Flodtid: accessus maris; vid f-n, när f-n infaller quum mare accedit, quum aestus ex alto se incitat.

Flodvatten: aqua fluvialis.

I. Flor (= blomstring): flos; stå l. vara i sitt flor in flore esse, florere; konsternas f. florentes artes; komma i f. florescere, efflorescere.

II. Flor: vestis coa, pellucida; pannus pellucidus (bombycĭnus); f., som brukas för ansigtet: velum tenuissimum, pellucidum; draga f-t för ansigtet ori obducere velum; (caput obnubere); – hafva f. för ögonen oculos caligine obductos habere; caligo ejus oculis offusa est (L.): skymningen breder sitt f. intendunt se tenebrae.

Flora:

1. blomstrens gudinna: Flora: Floras barn alumni Florae.
2. ett lands f. = genera herbarum l. stirpium, quae gignuntur in terra alqa; detta land har en rik f. stirpium varietate et copia excellit.
3. = systematisk öfversigt och beskrifning på ett lands växter: descriptio stirpium, quae in terra alqa gignuntur.

Florera: = blomstra, i oeg. mening: florere; vigere.

Florett (= fäktarevärja): rŭdis (eg. fäktarekäpp); gladius praepilatus [hos romarne omtalas hastae praepilatae ss. brukade vid fäktningar, der det ej var allvar med striden, t. ex. rudibus inter se in modum justae pugnae concurrerunt (vid en manöver) praepilatisque missilibus jaculati sunt, L. XXVI. 51. 4; jfr Pn. H. N. VIII. 6].

Florshufva: velum tenuissimum; – få en f. (= blifva ngt rusig) oculos vino natantes habere.

Flott, n.: adeps.

Flott (oböjl.), adj.: (om fartyg, som, efter att hafva stått på grund eller varit vattenfylda, åter börja flyta): blifva f. e scopulis enatare, se expedire; aquā levari; vara f. innatare; göra ett fartyg f. (e scopulis) demoliri, deducere; scopulo detrudere (Vg.); aquā exhauriendā levare; facere ut innatet.

I. Flotta, f.:

1. = flotte, timmerflotte: ratis (tigna colligata, quae per aquam aguntur, Paul. Diac.).
2. en samling af fartyg: classis; örlogsflotta c. longarum navium; handelsflotta c. onerariarum, mercatoriarum navium; Italien har en stor handelsflotta plurimas habet mercatorias naves; utrusta en f. classem ornare, instruere, parare, armare.

II. Flotta, v.: = på flotte l. i flotte forsla, f. ned, öfver o. s. v.: rate vehere, devehere, transportare, deferre (per flumen, flumine).

III. Flotta, v.: adipe, unctis l. sucidis rebus inquinare, conspurcare, maculare.

Flottande: (forslande i l. på flotte): devectio, decursus per aquam, secundo flumine.

Flottbro: ponto.

Flotte se Flotta, f. 1.

Flottig: unctus (manūs unctae, Hor.); sucidus; adipatus.

Flottilj: classis minorum l. pauciorum navium; parva, minor classis.

Flottved: ligna per flumen l. secundo flumine demissa.

Fluga: musca; drifva, jaga bort f-r abigere muscas; spansk f. cantharis; falla som f-r densos, crebros (Pt. Amphitr. 235), glomeratos, acervatim confertos (Lucr. VI. 1261), catervatim (Vg. Georg. III. 556), passim sterni; slå två f-r i en smäll duo simul assequi; una mercede duas res assequi (velle, C. pro Rosc. Amer. § 80); duo parietes de eadem fidelia dealbare (C. Ep. ad Fam. VII. 29. 2 är väl snarare = ”bära kappan på båda axlarne”, då det heter virum bonum esse neque – dealbare solere); uno in saltu apros capere duo (Pt. Casina II. Sc. VIII. 40).

Flugfångare: muscicapa.

Fluggadd: dolon.

Fluggift: venenum muscarium l. quo muscae necantur.

Flughåf: funda (qua capiuntur muscae).

Flugnät: conopēum.

Flugsmälla: muscarium; cauda, Mt. XIV. 67; 71.

Flundra: rhombus, pleuronectes.

Fluss: pituita, lentor.

Fly, n. (gungfly): via, humus paludosa, limosa.

Fly:

I. intr.:
1. 1. absolut:
  1. a. i allm.: fugere (hostes, nubes, tempus).
  2. b. om personer: fugae se dare, in fugam se conjicere; se proripere; ruere; fugā abire; fly med skölden bortkastad fugere abjecto scuto; slafven flyr servus profugit, aufugit; fly ur fängelset ex vinculis, e carcere fugere, profugere; e custodia evadere, custodibus se subducere; bättre fly än illa fäkta fugere quam caedi satius est (mater timidi non solet flere, N.); hvart skall jag fly quo fugiam?
  3. c. om andra subjekt: dimman flyr nebula sole dispergitur; tiden flyr tempus fugit (optima quaeque dies – prima fugit, Vg.), labitur; (fugaces labuntur anni, Hor.; Janus – anni tacite labentis origo; tempora labuntur tacitisque senescimus annis, Ov.); abit (abiit tempus illud, C.); occidit lux; skönheten flyr abit, fugit venustas.
2. 2. tillsamman med adverb eller prepositioner:
  1. a. fly bort: aufugere; fugā se proripere.
  2. b. fly från ngn, från striden o. d.: effugere alqm; profugere (rymma) ab alqo, domo; elabi e manibus alicujus, e proelio; fugā relinquere alqm.
  3. c. fly för ngn, för ngns blickar, ngns hot o. d.: fugere alqm; non ferre oculos, minas alicujus.
  4. d. fly till ngn, till en fristad: confugere, perfugere, profugere ad alqm, alqo; fugā petere locum.
  5. e. fly tillbaka: refugere.
  6. f. fly undan: refugere; fugā salutem quaerere; suffugere.
II. tr.: fly ngn l. ngt: fugere, vitare (hominem, vitia); refugere, declinare (periculum); abhorrere (a re); fly ngns åsyn, umgänge, samtal fugere, vitare, odisse conspectum, usum, sermonem alicujus.

Fly, v. tr. (i hvardagsspråket = räcka, lemna): tradere; fly mig boken cedo librum.

Flyende: fugiens; fugax; njuta – den f. dagen brevi luce frui.

Flyga:

1. eg. om vingade varelser: volare (per āera vehi, poet.); f. högt alte, sublime volare; f. bort avolare; f. förbi praetervolare; f. före praevolare, antevolare; f. ned devolare; f. hit och dit volitare (passim ac libere), (C. de Or. II. § 23); f. upp evolare (exterritum), in āera se tollere pennis; lära att f. discere primos nisus in āere.
2. om ting, som föras i luften af vinden l. annan kraft: volare; ferri per āera; pluma, sagitta volat; faces et saxa volant (Vg.); fanan, manteln f-r vento agitatur.
3. i allm. om hastig rörelse i rummet (syn. fara, rusa): volare; (om döda ting) ferri (incitato cursu); skeppet f-r navis volat, fugit ocior sagittā (Vg. Aen. V. 219. 243); volare, non iter facere (flyga och ej färdas, C.); f. till ngn, till ett ställe advolare (Romam, ad equites consul); f. på (fara på) ngn involare in alqm; f. fram till ngn l. till ett ställe provolare ad alqm, alqo; f. i famnen på ngn volare, ruere in amplexum alicujus; f. upp från sin plats consternari e sede sua; f. i flintor dirumpi; displodi.
4. om andra subjekt, ss. ögon, tankar, rykte, personers verksamhet m. m.: volare, volitare; blickarne f. omkring, öfver en rymd oculi perlustrant, lustrant omnia; oculis lustrare, percurrere (låta sina blickar f. öfver); hans tankar f. hit och dit distrahitur in cogitando animus; animum nunc huc celerem, nunc dividit illuc; partes animum versabat in omnes; in curas animo diducitur omnes (Vg. Aen. IV. 285. 630; V. 720; jfr VIII. 20); animo lustrat omnia; ryktet f-r fama volat (Vg.); åren f. volat aetas (C.); labuntur anni (fugaces); f. högt, i allm.: alte volare; alte spectare (C. Tusc. I. § 82); hans tal flög så högt sic evolavit oratio (C. de Or. I. § 161); i stil och uttryck: assurgere (Qu. X. 1. 22); se erigere et addere majorem orationi sonum (C. de Or. II. § 54); = stiga till rang och värdigheter evehi, emergere ad summas opes (Lucr.), ad honores, ad dignitatem; f. högre än vingarne bära (altius quam pro viribus evolare); rem temptare, quam vires ferre recusent (Hor. Ep. II. 1. 259); non in propria pelle sistere (Hor.); den som vill må i luften flyga: mina vingar gå ej så högt alte spectet, qui volet: me alarum infirmitas humi detinet; den som högst vill flyga, faller tyngst ned graviore casu decidunt celsae turres (Hor.).

Flygande, adj.: volans; volucris; f. djur animantes volucres; f. hår crines passi, sparsi (per colla); under f. fanor sub signis (sub vexillis fluentibus); i f. fläng raptim, festinanter, cursim; ett för segel f. skepp navis velivola, velivolans; högt f. planer magna consilia, magni spiritus; en man med högt f. planer ingentis spiritus vir (L. XXI. c. 1).

Flygande, n.: volatus.

Flygel:

1. af en här: cornu; latus, ala (vanl. = afdelning af det på flyglarne stälda rytteriet); stå på högre f-n dextrum cornu tenere; ad dextrum latus constitutum, pro cornu dextro locatum esse; hafva befälet öfver högre f-n dextrum ducere cornu; in dextra curare (Sa.); dextro cornui praeesse; på högre f-n in dextro cornu, ad dextrum cornu (L. II. 46. 47. 19. 7).
2. f. af ett hus: ala; membrum.
3. f. af en dörr: foris; valva (se Lat. Lex.); dörr med två f-r janua biforis.

Flygelbyggnad: ala; aedificium a latere adjunctum; accessio adjuncta aedibus (C. de Off. I. § 138).

Flygeldörr: janua biforis; fores; valvae bifores (Ov.).

Flygelman: in summo ordine (öfverst i ledet) locatus miles; coryphaeus.

Flygfä: bestia volucris (C. de Am. § 81).

Flygfärdig: ad volandum maturus, firmatus.

Flygsand: arena vaga (arenae vagae fält af f.), mobilis.

Flygskrift: libellus per civitatem sparsus.

Flygt:

1. i eg. men.: volatus; fånga, skjuta i f-n capere, figere praetervolantem (hänfördt till objektet), inter volandum, intervolitando (hänfördt till subjektet, L. III. 10. 6); sträcka sin f. mot okända rymder (pennis) tendere, contendere in ignotas terrarum partes (in altos nubium tractus, Hor. Carm. IV. 2. 26. 27).
2. oeg.:
1. a. tidens f.: fuga, cursus.
2. b. f. i tankar, planer, framställning: impetus (dicendi, in oratione; magnus, vehemens, C.); celeritas ingenii = tankens snabba f.; spiritus (acer spiritus – djerf f. – et vis nec verbis nec rebus inest – apud comicos –, Hor.); elatio (animi, orationis); cursus (verborum incitatior, orationis, C. de Or. II. § 39); hans ord togo en hög, djerf f. (alte) evolavit oratio (ibdm I. § 161), incitatior ferebatur oratio (Or. 39); talaren tog en hög f. se erexit (ibdm II. § 54), altius assurgebat, insurgebat (Qu.); hans planer togo en hög f. alte spectabat, magnos spiritus sumpsit; hans själ, fantasi tog en hög f. altius se extulit animus (C.).

Flygtig:

1. = som förflygtigas, antager gasform: evanidus; vanescens; qui in vapores abit.
2. som förflyger, snabbt förgår: volucris (spes, dies, fortuna); fugax; velox; fluxus; brevis (haec omnia – allt här i verlden – fugacia et brevia sunt; vår tid här är f. volat aetas; vita humana brevis est; brevis hora några f-a stunder); vanus.
3. om personer och deras sinne m. m. = ostadig: levis, inconstans, mobilis (levis juventus; ingenium leve, mobile; animus levis, mobilis; homo levis, inconstans).
4. = ytlig, mindre sorgfällig: levis; minus accuratus; negligens; non (satis) perfectus l. perpolitus: kasta en f. blick på ngt leviter, (quasi praetereuntem) strictim aspicere (C. de Or. I. § 162); taga en f. öfversigt af ngt strictim, summatim perlustrare alqd; ett f-t arbete opus non satis accurate elaboratum, non satis perpolitum; signum non exactum, rude (Ov.).

Flygtighet:

1. = korthet, obeständighet: brevitas (vitae); vanitas (spei, rerum humanarum); varietas (fortunae).
2. = ostadighet: levitas; mobilitas, inconstantia; personens f. leve, mobile hominis ingenium.
3. = ytlighet, bristande sorgfällighet: levitas; negligentia.

Flygtigt:

1. = i förbigående, ytligt: strictim (aspicere, attingere – beröra, befatta sig med – alqd, C.); cursim (legere; arripere studium); leviter (attingere alqd, in re versari); quasi praetereuntem (aspicere, C.); negligenter, non satis accurate (politum opus).
2. = utan stadga: leviter, inconstanter; bete sig f. haud satis constanter se gerere, non satis sibi constare.

Flykt: fuga; vild, oordnad (upplöst) f. praeceps, effusa fuga; under l. på f-n fugiens, in fuga; gifva sig på f-n, taga till f-n fugae se dare, mandare; in fugam se conjicere, se dare, se conferre; fugam petere, capere, capessere; fugā petere locum, salutem (i f. rusa till ett ställe, söka sin räddning i f-n); tänka på, bereda sig till f. fugam meditari, quaerere, moliri, parare; drifva, jaga, slå på f-n fugare, profligare, fundere, in fugam vertere, agere; f-n blef allmän passim fuga fieri coepta est; allt upplöste sig i en vild f. omnia in fugam effundebantur; vara stadd på f. in fuga esse (N. Them. IV. 3); hejda ngns f. fugam sistere (L. I. 10); fugientibus obsistere, f-tes reprimere; hjelpa ngn på f-n, befordra ngns f. alicujus fugam, alqm fugientem (pecuniā) sublevare.

Flykta: fugere, profugere; in fuga esse; dagar komma, dagar f. dies veniunt et cedunt (fugiunt).

Flyktig: profugus; vagus; exsul, extorris; fugiens e patria; vara f. från sitt land exsulare, exsulem patriā, domo esse; fugere (N. Att. IV.); vara f. (i landet, på jorden) certam sedem nullam habere; nusquam habere, ubi (tanquam in suo) consistat.

Flykting: homo profugus; exsul (Hannibal vistades ss. f. hos Antiochus Hannibal exsul l. patriā expulsus apud Antiochum versabatur; en stackars f. homo miser et profugus); fugitivus (= förrymd slaf).

Flyta:

I. eg.:
1. 1. = rinna (om vätskor): fluere; manare; labi, (fundi): tårarne f. lacrimae fluunt, manant, labuntur; nog blod har flutit satis sanguinis fusum est; f. bort defluere, effluere; f. fram profluere; f. förbi praeterfluere, praefluere; floden f-r förbi stadens murar moenia urbis praefluit, alluit; f. igenom perfluere; secare (flumen agros); permeare; f. in influere; f. omkring circumfluere, cingere; f. tillbaka refluere; relabi; f. under subterfluere; f. ut defluere, effluere, emanare; f. öfver refluere, redundare, diffluere.
2. 2. = hafva flytande form: liquere, liquidum esse.
3. 3. = drypa: manare: såret f-r vulnus manat cruore, sanguine, sanie; suppurat; pus effluit, manat, exit e vomica.
4. 4. = simma, flyta ofvanpå: labi (labitur uncta carina, Enn., Vg.); innatare, supernatare; volvi per undas; jactari undis; fluitare; f. upp emergere, exstare; f. i tårar, i svett in lacrimas effundi; sudore manare; sudor manat ex alqo.
II. i oeg. uttryck:
1. 1. om ord i bunden l. obunden form: fluere (ex ejus lingua fluebat melle dulcior oratio, C. Sen. § 31; eloquentia fluit abundans sonantibus verbis uberibusque sententiis, Tusc. I. § 64); talet, orden f. jemnt, lugnt, lätt, ledigt fluunt uno tenore, (sine ullis salebris quasi sedatus amnis, Orat. § 21. 39); oratio currit proclivi, ingreditur aequaliter (jemnt); fluit leniter, illaborata, Qu. X. 1. 111; commode verba facit; facile lingua utitur (talar ett språk flytande); hans verser f. lätt molliter eunt versus (Hor.); versen f-r lätt för honom facile versus fundit (jfr Flytande).
2. 2. flyta in: redire; – confici (realiseras); solvi (inbetalas).
3. 3. = upplösas: fluere, solvi (omnia nascuntur, occidunt, fluunt, labuntur nec sunt diutius uno eodemque statu, C. Or. § 10).
4. 4. tiden f-r (förflyter): labitur, fluit, cedit tempus, annus.

Flytande, adj.:

I. eg.:
1. 1. = rinnande: fluens, manans; profluens; tvätta sig i f. vatten profluenti, vivo flumine ablui.
2. 2. = som har f. form (i mots. till fast: solidus, concretus): liquidus, liquefactus, fluidus; antaga f. form liquescere, liquefieri; f. form natura liquida.
3. 3. = drypande: manans; stillans.
4. 4. = som flyter ofvanpå: natans, innătans; fluitans (f. alveus, in quo pueri erant expositi, L. I. 4. 6).
II. oeg. om tal l. talegåfva = ledig, lätt (rik): (= ledig) facilis, profluens, expeditus, solutus, fusus:
1. a. ett f. språk, en f. framställning, stil: oratio expedita (et perfacile, proclivi currens); orationis celeritas (Or. 53); genus orationis fusum atque tractum et cum lenitate quadam aequabili profluens, C. de Or. II. § 64; genus dicendi aequabiliter et cum lenitate profluens (jemnt och stilla flytande); orationis tractus lenis et aequabilis; orationis genus solutum et affluens, Or. § 42 (motsatsen är dura, haerens, astricta oratio); oratio aequabiliter fluens (särskildt med afseende på ordens sammanställning – ne asper aut hiulcus eorum sit concursus – C. de Or. III. § 172; mots. är dura, aspera, hiulca oratio).
2. b. f. föredrag l. vältalighet (= rik, strömmande): flumen verborum (volubilitasque, C. Or. § 21. 53); copia, ubertas dicendi, verborum, orationis (hafva en f. vältalighet summa verborum dicendi copia excellere, uti, in dicendo copiosum esse; mots. är exilis, aridus, tenuis).
3. c. f. verser: versus molles, facile currentes, faciles (mots. duri, asperi, horridi).
4. d. (om förmåga att tala ett språk): uttrycka sig på f. latin: latina lingua facile, commode uti; hålla ett tal på f. latin summa latini sermonis facilitate et copia verba facere (ex ejus ore fluebat melle dulcior latinus sermo; mots. latino sermone balbutire; vix uti posse latina lingua).

Flytande, adv. (= ledigt; rikt; obehindradt): tala f. solute, expedite (ledigt); copiose (rikt); facile, commode (obehindradt, med makt öfver språket).

Flytande, n.: fluxio, fluxus; sårs f. profluvium.

Flytta, v. intr.: migrare, sedem l. domicilium mutare, commutare, alio transferre; transmigrare; commeare (rus ex urbe, rure in urbem; aves c-ant f. från varmare till kallare klimat och tvärtom); särskildt om tjenstefolk: dominos priores relinquere, ex alicujus famulatu (domo) abire, exire; f. bort demigrare; abire, exire; f. ifrån ett ställe, ett hus demigrare, migrare ex urbe, domo, de oppidis; f. tillsammans med ngn in eandem domum immigrare, eadem domo uti coepisse, domum communem emere l. conducere; f. för sig sjelf semigrare (a patre, C.); f. in (i ett hus) immigrare, commigrare (in domum aliquam); f. till ngn, till ett ställe immigrare in domum alicujus; demigrare, migrare alqo; f. upp, ned in superiorem, inferiorem locum, domus partem migrare; f. ut migrare (migrarunt inquilini, C.); emigrare (domo; ex agris); abire, exire (quum jam una domo capi non possint, in alias domos, tanquam in colonias, exeunt, C. de Off. § 54); f. tillbaka remigrare; f. öfver transmigrare (Athenis Romam).

Flytta, v. tr.:

1. absolut: migrare; (loco, sede) movere; tollere; transponere; (alio) transferre (Juv. III. 198); transportare, transvehere (forsla till annan plats l. ort); f. råmärken terminos movere; (revellere, Hor.); f. foten pedem movere, tollere.
2. med adverb eller prepositioner:
1. a. f. bort: demovere, amovere; removere; tollere; f. bort en person alio transferre, transire jubere.
2. b. f. fram: proferre (terminos); promovere; provehere (forsla fram); f. fram en (utsatt) tid, termin diem proferre, procrastinare.
3. c. f. in: inferre, invehere; importare.
4. d. f. intill: admovere rem alicui rei, ad rem.
5. e. f. ned: deferre (L. II. 7); deducere; f. en person ned inferiori loco collocare, sedere jubere; f. nedom, nedanför ngt summittere, subjicere rem alicui rei; huset f-des ned till foten af backen domus in infimo clivo aedificata est, clivo subjecta est.
6. f. f. om: transferre, transponere (t. ex. plantas e seminario); sedes mutare, inter se commutare jubere.
7. g. f. tillbaka: referre, reponere (in sedem suam, in pristinum locum), restituere (in locum suum).
8. h. f. tillsammans: inter se propius admovere; conferre.
9. i. f. undan (afsides): summovere; semovere; seponere; tollere.
10. k. f. upp: subducere; sustollere; altius ponere; sursum, in altiorem locum transferre.
11. l. f. ut: efferre; foras efferre, educere; f. ut benen pedes diducere; divaricare.
12. m. f. åtskils: diducere.
13. n. f. öfver: transferre; transportare.

Flytta sig: moveri (loco), cedere; stjernorna f. sig commeant, cedunt; f. dig cede!; da locum; f. sig fram (framåt), tillbaka procedere, recedere; skuggan har f-t sig en half fot framåt umbra pedem dimidium processit; f. sig undan, åt sidan secedere, summoveri; f. sig ifrån hvarandra discedere.

Flyttbar: mobilis.

Flyttfågel: avis commeans (Pn.).

Flyttning:

1. i intr. mening: migratio; commutatio loci, sedis; fåglars f. commeatus, peregrinatio.
2. i trans. mening: translatio, transportatio, transvectio, traductio; trajectio; träds f. arborum translatio (jfr Förflyttning).

Flyttningstid: tempus migrandi, migrationum solenne.

Flå: pellem, corium detrahere animali; deglubere (pecus; arborem = skala, afskala); oeg. = preja, (skinna): nudare, omnibus fortunis l. copiis spoliare, despoliare alqm; flå åt sig aliorum spoliis suas fortunas augere; converrere (rapinis), rapere.

Flåbuse: qui corium detrahit –, pellium detractor.

Flåsa: anhēlare; (graviter, crebro, vehementer) spirare, flare; crebro anhelitum ducere, reddere ac recipere; ilia ducit, trahit equus (f-r, flämtar med slaksidorna); f. fram proflare (spiritum, verba); f. ut = pusta ut respirare.

Flåsande: anhelitus.

Fläck:

1. ställe på en yta (l. på en yta utbredt ämne), hvilkets färg sticker af mot det helas grundfärg:
1. a. eg. och i allm.: macula (corporis, marmoris – i marmorn; bos insignis maculis); naevus (medfödd f. på menniskokropp, födslomärke); labes (smutsfläck); taga bort f-r maculas tollere; nota (genitiva, Su.); blå, hvit f. (sugillatio, livor); nota livida, alba; albugo; rostfläck aerugo; röd f. rubor.
2. b. = prick, mål, hvarpå man sigtar och skjuter: signum; meta; träffa f-n metam contingere, ferire; ej träffa f-n a meta aberrare.
3. c. bildl. = skamfläck, skam, vanära: labes, nota, macula: sätta f. på ngt labe aspergere alqd (nomen, famam), labem inferre alicui rei, labem relinquere in re; turpitudinis l. turpem notam inurere alicui rei; maculā aspergere, afficere alqm, aliquam rem; sätta en f. på sin ära dedecus admittere, concipere; famam, existimationem maculare, commaculare; infamiam subire, conflare; detta är en f. på hans ära l. rykte hoc facto, hujus facti dedecore l. turpitudine maculavit famam, belli gloriam (N.); aftvå, utplåna en f. maculam, labem, sordes delere, eluere; jag tåler ingen f. på min ära labem in nomine meo, in existimatione mea non relinquam, haerere non sinam; se f-r i solen sincerum vas incrustare (Hor. Sat. I. 3. 56); vara utan f. labe carere; sanctum, integrum esse; ingen spegel utan f. nihil est, quod omni labe careat.
2. = punkt, plats, hvilken ngn intager: locus; (vestigium): ej röra sig från f-n loco non moveri, non cedere; pedem non proferre; dö, falla ned död på f-n in vestigio suo exanimari, mori.
3. = liten jordegendom, liten by, liten stad: agellus (jordlapp); vicus; oppidulum.

Fläcka, v. tr. 1.:

1. eg. (fläcka ned): maculare, commaculare; macula, maculis, labe aspergere; inquinare, contaminare; foedare; f. ifrån sig maculam, labem remittere (atramenta tractata, Hor.), relinquere.
2. oeg.: f. ngns rykte, ära: famam alicujus maculis, labe aspergere, afficere; turpitudinis l. turpem notam vitae, famae, existimationi alicujus inurere; f. sin ära dedecus admittere, concipere; in vita, fama sua turpem notam relinquere; maculare gloriam turpi facto.

Fläcka, v. tr. 2. = klyfva (se detta): findere, diffindere, discindere, dividere.

Fläckfeber: *febris maculosa.

Fläckfri: maculis, labe carens; f. hvithet nullis maculis conspersus, summus candor; f. skönhet summa pulchritudo; – vanl. i moralisk mening: ett f-t lif, f-t rykte vita, fama integra; sancta vita; summa vitae integritas, sanctimonia, sanctitas (jfr Obefläckad).

Fläckig: maculosus; maculis sparsus, conspersus, distinctus, interstinctus; varius.

Fläcktals: sparsim, passim.

Fläder: sambūcus; af f. sambuceus (arbor, baculus).

Flädermus: vespertilio.

Fläka = Fläcka, v. tr. 2.

Fläkt, part. af Fläka: medius divisus; bifidus.

Fläkt (Flägt), m.:

1. eg.: flatus (hiberni, verni vintrens, vårens f-r); (lenior) aura (omnis eum terret aura hvarje f. skrämmer honom; aestiva a. sommarns f.); afflatus (han tål ej en f. af drag – omnis aurae afflatum ut pestiferum horret; friske f-r från bergen, från sjön salubres montium afflatus, afflatus maritimi); halitus, spiritus (oris; s-u suo difflare med en f. af sin ande skingra, Pt.).
2. oeg.:
1. a. själen är en f. af gudomen (af Guds ande): animus est divinae aurae particula (Hor.), e divina natura animos delibatos habemus (C.).
2. b. en f. af gudomlig inspiration, af snille, af poetisk begåfning o. d.: afflatus divinus, afflatus furoris (nemo vir magnus – sine afflatu divino fuit; poēta bonus nemo exsistere potest sine quodam afflatu quasi furoris, C. de Or. II. § 194); spiritus (carent libri spiritu illo, propter quem eadem, quum leguntur, majora videri solent, C. Or. § 130; acer spiritus et vis högre f.; spiritus Grajae Camenae f. af grekisk skaldegåfva, Hor.; der finnes en f. af snille i hans tal oratio plena spiritus est, C., Qu.); en f. af ungdomsmod juveniles spiritus.
3. c. f. af lycka, framgång prosper fortunae flatus (uti röna, C.); f. af hopp, af frihet aura spei, libertatis (spei auram objicere; libertatis captare – söka uppfånga – auram, L. III. 37. 1).

Fläkta (Flägta):

1. = blåsa: flare, spirare (leniter); det f-r ventus spirat (leniter); f. på ngn afflare, aspirare alqm (aura, ventus, homo); det f-r från sjön (lenes) venti afflantur e mari.
2. = åstadkomma luftdrag: ventum ciere; f. på ngn med solfjäder flabello ventulum facere alicui (Ter. Eun. 595).
3. = flaxa, fladdra: vento agitari, moveri.

Fläktande (jfr Fläkta): afflatus; agitatio.

Flämta:

1. = flåsa: anhelare, (crebro) anhelitum ducere; suspirare; (equus ilia ducit, trahit).
2. om ljussken: agitari, tremere, coruscare; ljuset f-r matt natat (incertum), pallet, languet lumen.

Flämtande: anhelitus.

Fläng: festinatio; cursus citatior; i flygande f. raptim; citato cursu; göra ngt i f. omnia nimis properare, nimis festinanter, raptim, (temere) facere; ruere.

Flänga, v. tr. = flå, fläcka; f. upp kläderna på ngn circumscindere alqm (L. II. 55. 6); diloricare, discindere (vestem, tunicam, C. de Or. II. § 96. 124).

Flänga, v. intr.: f. åstad praecipitem ruere, ferri; effuso l. concitato cursu ferri.

Flärd:

1. i objektiv men. = fåfänglig ting, fåfänglighet: res vanae, fluxae, inanes, fragiles; rerum (humanarum) vanitas, levitas, imbecillitas; ”högste lott i verlden är ju bara flärden, här på jorden fins ej lyckan” maxima quaeque fortuna maxime fluxa (vanitatis plenissima) est; o, quantum est in rebus inane (Ps.); o fragilem hominum fortunam, C.
2. i subjektiv mening (som ngt af menniskor taladt, gjordt, uppfunnet):
1. a. = tomt skryt, opålitlighet: vanitas, levitas; simulatio, ostentatio, jactatio; fictus sermo; fucata, ficta, simulata verba l. oratio (C. de Am. § 95, 98); en man utan f., hatare af f. homo simplex (et candidus), simulationis, vanitatis, fraudis inimicus (de Off. I. § 109); allt är hos honom f. nihil in eo simplex, nihil sincerum est; det finnes ingen f. hos l. med honom nihil in eo nisi verum et sincerum est (de Am. 95); med f. kommer man ej långt nihil simulatum potest esse diuturnum (de Off. II. 43); fara med f. simulare; simulatione uti; verba dare, fumum vendere, fucum facere alicui; simulatione, ostentatione uti (C. de Or. II. § 31).
2. b. = fåfänga och hennes skapelser l. föremål, tom ståt, tom grannlåt, tomma nöjen: levitas, ambitio; deliciae; fucus; nugae; inanes, vanae, leves oblectationes; ambitiosus ornatus; lascivia (yr lust, koketteri); älska f-n deliciis, nugis deditum esse; hata f-n a deliciis aversum esse; f. i framställningen luxuria, fucus, flosculi, inanis ornatus orationis; utan f. simpliciter, nullo ornatu, nulla ambitione.

Flärdfri (Flärd 2 b): sincerus (om saker; mots. fucatus; fucata a sinceris discernere, C. de Am. § 95); simplex (ornatus, vestis, homo); verus (= uppriktig; mots. falsus, simulatus); sine fuco et deliciis; nullis corruptus deliciis; rectus, nudus (nuda veritas, Hor.; Caesaris commentarii nudi sunt, recti et venusti, omni ornatu orationis velut veste detracta, C. Brut.; orator rectus, Pn.).

Flärdfrihet: simplicitas; veritas.

Flärdfull: ambitiosus, levis; vanus; (lascivus); plenus simulationis, vanitatis, jactationis, ostentationis; (jactantior); f-t väsende ambitio, jactatio (sui); f. grannlåt ambitiosus, levis ornatus.

Flärdfullhet se Flärd 2.

Flärdlös se Flärdfri.

Fläsk: laridum l. lardum; pinguis suilla; stekt f. frictum lardum; i hvardagsspråket: det kostar f. permagno constat; en persons f. (= fetma): adipes (plur.).

Fläskig: unctus; praepinguis; adipatus.

Fläsksida: sucidia.

Fläskskifva: frustum lardi.

Fläsksvål: cutis suilla.

Fläta, f.: crines plexi, nexi; textum crinium.

Fläta, v.: nectere (flores, coronas); texere (alqd e vimine); flätad äfven plexus (corona); f. ihop connectere, contexere; f. ihop blommor till en krans coronam floribus nectere; f. in innectere (viperam crinibus), implicare; intexere, intertexere, illigare (t. ex. floribus torum); i ett föredrag orationi inserere, intexere, interponere; f. omkring vincire alqd alqa re, circumnectere alqd alicui rei.

Flätning: textus, nexus.

Flätja (gammaldags ord = Flärd 2 b): levitas; luxuria; lascivia (jfr Stjernhjelms Hercules).

Flätverk: crates; opus textĭle; textum.

Flöda:

1. i eg. men.: fluere (rivis); manare; abundare, exundare; f. tillbaka refluere; f. öfver redundare; extra ripas superfundi, diffluere, exaestuare.
2. i oeg. uttryck: fluere (ex ejus lingua fluebat melle dulcior oratio); manare (copia manat ”ymnighet flödar”, Hor.); abundare (copiā; dulcibus vitiis af sköna fel, Qu.); han f-r af qvickhet abundat facetiis; ”flödde ock honom latin öfver öronen ned uti skägget” quamvis madeat latinā eloquentiā (jfr quamvis Socraticis madeat sermonibus, Hor. Carm. III. 21. 10).

Flödande: abundans, exundans; en f. talförmåga l. vältalighet flumen verborum l. orationis; volubilitas verborum l. linguae; profluens et expedita loquacitas; summa verborum copia.

Flöde: flumen; (magna) vis aquae, sanguinis; källans f-n fons, aqua e fonte prorumpens; stilla f-n lenia stagna (Tiberis super ripas effusus lenibus stagnis, L.); vattenflöde eluvio, eluvies; blodflöde sanguinis profluvium.

Flöjel: *vexillum ventum indicans l. ventorum index.

Flöjt: tibia; bas-, diskantflöjt tibia dextra, sinistra (Didasc. ad Ter. Ad.); spela på f. tibiā canere l. cantare.

Flöjtspelare: tibicen.

Flöjtspelerska: tibicina.

Flöts: vena metalli (i grufva) recta, plana; stratum metalli.

Fnas: naucus, -um (corium, involucrum nucis).

Fnasa: corium demere nuci, evolvere nucem.

Fnask: floccus; quisquiliae; naucum.

Fnasker: en f. homo nullius pretii, ad nullam rem utilis.

Fnassel: (små blemmor på huden): pustulae, papulae; petīgo.

Fnatt: scabies.

Fnissa: furtim ridere.

Fnugg: lanugo; pappus.

Fnurra, f.: tricae; nodus, nodulus (in filo glomerantis, nentis, texentis sponte implicatus); oeg. = förveckling, svårighet, missämja: det har kommit en f. på tråden haeret res, aqua haeret (C.); in difficilem nodum incidit, incidimus (C.); difficultatibus (aliquis) implicatus est, quas non possit expedire; res impedita est, laborat difficultatibus; non satis convenit inter aliquos; discordia orta est, intercedit, est inter aliquos; dissident inter se.

Fnurra sig: intricari; nodis impediri, implicari.

Fnysa: nasu flare, (ventum) proflare, spirare vehementius (immane s-tes tauri, Ov.); f. af vrede, hån fremere (irā, superbiā); f. föraktligt åt ngn l. ngt naso (adunco) suspendere alqd (eg. blott: rynka på näsan åt ngt), fastidire, despicere alqd; trotsigt f. åt ngn fremitu lacessere alqm.

Fnysning: flatus nasi; fremitus; rhonchus (af förakt, granntyckthet: majores nunquam rhonchi puerique senesque et juvenes nasum rhinocerotis habent, Mart. I. 3. 5, 6).

Fnöske: fomes; ignis nutrimentum.

Fock: velum anterius.

Fockmast: malus anterior.

Foder:

1. = föda för kreatur: pabulum, pastus; gifva f. pabulum praebere pecori; pascere jumenta et c.; hemta, hugga f. pabulari; pabulum secare; berga, anskaffa f. för vintren pabulum convehere, condere, in hiemem providere.
2. f. i kläder: pannus vesti subsutus, suppositus.
3. f., hvari ngt lägges (mest i sammansättningar: flaskfoder o. d.): theca, capsa.

Foderal: theca (vasorum); capsa, capsula (libri, C.); tegumentum (t-a scutis detrahere, Cs.); involucrum (clipei, C.).

Foderbrist: pabuli penuria, inopia.

Fodergräs: herba pabularis.

Foderkorg: corbis, fiscina pabularis.

Fodermarsk: pabulator.

Foderskulle: fenile.

Fodertyg: pannus ad subsuendum aptus.

Fodra:

1. pabulum dare, praebere pecori, jumentis; pabulo reficere.
2. vesti pannum subsuere.

Fodring: pastio.

Fog, oböjl.:

1. = skäl, grundad anledning: jus; justa causa; du har fog att klaga est, quod l. cur querare; tibi causa est, cur querare (C. de Or. II. 376); med fog jure (meo, tuo, suo, nostro, vestro jure); det kan med fog begäras tantum posci patitur aequitas, aequum est.
2. = foglighet, goda lämpor: aequo et bono; cum aequitate; moderate, temperate; med fog kommer man längst melius aequius.

Fog, m. (= fogning, ställe der två stycken af en byggnad, klädnad l. dyl. sammanfogas): commissura, junctura, compages (se Fogning).

Foga:

1. i eg. men.: f. ngt tillsammans, till hvartannat: committere, aptare, coagmentare, jungere, conjungere res inter se; ngt till ngt adjungere, addere rem ad rem l. alicui rei; subtexere, aptare rem rei; f. ngt in i ngt inserere, immittere, includere rem rei, in rem (Phidias simulacrum sui in clipeum Minervae inclusit, C.).
2. om ord: f. ord till hvarandra: verba collocare, struere, construere (om ordbyggnaden); conjungere (grammatiskt förbinda); härtill f-de han en hotelse, en förmaning addidit minas, admonitionem.
3. = ställa, ordna ngt så l. så (om Gud l. ödet ss. subjekt): constituere, statuere; Gud har f-t det så, att jag får återse mitt land Deo placuit, ita Deus voluit, Deo visum est me revisere patriam; beneficio Dei patriam reviso; divinitus mihi contingit, ut patriam revisam; Gud har f-t det väl bene fecit; – fortuna fert alqd, ut fiat alqd.
4. f. anstalt om, att –: curare alqd, ut fiat alqd; parare, providere (commeatum – om tillförsels anskaffande); man har f-t anstalt om vagnar currus provisi, comparati sunt.

Foga sig:

1. omständigheterna f. sig, det f-r sig så, att –: forte (quadam) evenit, incidit, ut –; fortuna ita fert, ut –; (forte incidit, ut in Privernati essemus, C.; om det skulle så f. sig, att – si qua fortuna tulerit, ut –); cadit (insperantibus nobis cecidit, ut in hunc sermonem delaberemini, C.); det har f-t sig illa, väl för honom res bonum, malum exitum habuit, bene cessit, processit, successit illi; det har f-t sig så väl, så olägligt, att – percommode, perincommode cecidit, quod (e morbo recreatus est, biduo serius venit).
2. om personer:
1. a. = gifva efter: cedere; parēre; sibi temperare.
2. b. f. sig efter ngns önskningar, fordringar: obsequi (studiis, voluntati alicujus); morem gerere alicui; se accommodare, conformare, se totum fingere; se convertere ad nutum, ad voluntatem alicujus; konsuln f-r sig efter senaten est in potestate senatus, paret auctoritati senatus; totum se dat senatui; f. sig efter hvarandra inter se obsequi, morem gerere (syn. rätta sig).
3. c. f. sig i sitt öde, i att göra ngt, i att ngt sker: modice, patienter, molliter, humane, haud aegre l. moleste ferre fortunam; aequo animo ferre (se despici, vinci); f. sig i nödvändigheten cedere, parere necessitati (jfr Finna sig, Beqväma sig); han f-de sig i att göra afbön (victā pertinaciā) deprecari induxit animum; animum vicit tandem, a se impetravit, ut veniam peteret.

Fogde: procurator; vilicus (ladufogde).

Fogel se Fågel.

Foglig: (Foga sig 2):

1. om personer, deras lynne m. m.: moderatus (hofsam), facilis (medgörlig, resonnabel, billig: mores moderati, faciles f. karakter, f-t beteende (se Foglighet); visa sig f. moderatum se praebere, C. de Off. II. § 73; jfr conveniet in dando munificum esse, in exigendo non acerbum, in omnique re contrahenda – aequum, facilem, multa multis de jure suo cedentem, a litibus abhorrentem, C. de Off. II. § 64; homines non acres, non litigiosi, non pertinaces, non acerbi, de Or. II. § 182); commodus (mores commodi, C. de Am. § 54); tractabilis (virtus non est dura et ferrea, sed tenera et tractabilis, C. de Am.); modestus, mansuetus, lenis, placidus (beskedlig, mild, godmodig: o modestum ordinem, qui te dimiserit!; animus mansuetus); remissus (eftergifven); summissus (undergifven, resignerad); temperans (sansad).
2. om ord, handlingar: mollis, lenis, modestus, mansuetus; moderatus; han bad i f-a ordalag modeste petivit; han befallte i f-a ordalag mansuete, leniter, moderate imperavit; f. styrelse moderatum imperium; f-a böner modestae preces; f. fordran moderata postulatio.

Foglighet: facilitas, mansuetudo (morum, C.); moderatio (animi, postulationis); modestia; bonitas; temperantia; aequitas; mores faciles, commodi, mansueti; ingenium moderatum, modestum; commoditas (patris – godmodighet, Pt., Ter.); visa f. moderatione uti, facilem esse, moderatum se praebere; med f. se Fogligt; med f. kommer man längst moderatione plus proficitur, quam acerbitate (errat, qui imperium putat validius aut stabilius esse, vi quod fit, quam illud, quod amicitiā injungitur, Ter. Ad.).

Fogligt: moderate, leniter, mansuete (imperare, administrare); modeste (petere); facile, commode (concedere alicui alqd).

Fogning:

1. i abstr. men.: junctio, commissio, conjunctio (et c., se Foga).
2. konkret = fog: junctura (verborum, Hor.); commissura (digiti); compages (navis, portarum); det går upp, brister i f-na compages laxantur, solvuntur, fatiscunt, rumpuntur.

Foliant: formae maximae (non complicatae) liber.

Foliera: folia numerare.

Folk:

I. = menniskor (utan plural):
1. 1. universelt och absolut: folket, folk i allmänhet i. e. menniskor i allmänhet (utan motsats) l. de ringare, mindre bildade, i motsats till de i ngt hänseende framstående, eller de på ett ställe vid ett tillfälle samlade: populus (i de två senare betydelserna: unus ex populo en man af f-t, C. Brut. § 320; fit concursus p-i in curiam; Tanaquil p-um e superiore parte aedium alloquitur, L. I. 41. 4); volgus; volgus hominum; homines volgo (= menniskor i allm., allmänheten; artifices suum quisque opus a volgo considerari vult, C.; mense malas Majo nubere volgus ait, Ov.; exquisitius quam volgus hominum studuisse literis, C. Brut. § 322; non sicut volgus, sed ut eruditi solent appellare sapientem, C. de Am. § 6; volgo homines eum statum rerum, qui sub Numa fuerat, requirebant, L. I. 31. 7); multitudo [mängden, allmänheten (publiken, C. de Or. II. 337); concurrit, dilapsa est m.; ex omni multitudine consentiens vox, L.]; folkets man homo popularis, civilis animi (jfr III. 2); plerique, multi (mängden i motsats till de framstående: plerique principum mores cupide imitantur, C. de Off. I. 140; unus de multis = en af f-t, C.); turba (= folkhopen); utsprida bland f-t divolgare (famā); vara i f-ts mun in omnium ore esse; förakta f-ts omdöme volgi opiniones, judicia spernere (jfr multitudo och populus, C. Tusc. II. § 4); vara som f-t är mest populi mores, consuetudinem sequi, imitari; unum de multis esse; det gick bland f-t ett rykte fama ferebat, erat; quis populi sermo est?, Pt.; inför allt f. palam, propălam; publice; f-ts prat, tal sermo, rumores populi, volgi.
2. 2. partikulärt: folk = några menniskor i allm. l. med qvantitiva l. qvalitativa bestämningar: homines; ej hafva varit ibland (sett) f. nunquam in hominum frequentia, in celebritate, inter homines versatum esse; Timon tålte ej att se f. Timon congressus hominum fugiebat et oderat (C. de Am. § 87), oculos hominum, lucem ipsam fugiebat; annat f. alter (i motsats till subjektet sjelf: nec sibi neque alteri utilis); alii, ceteri (i mots. till andra objekt: nec suis neque aliis l. ceteris utilis); helsa på f. salutare eos, qui obviam veniunt; drifva gäck med f. eos, quibuscum vivit l. est, illudere; en stor hop f. magna multitudo (hominum), multi mortales; ungt f. adolescentes, juvenes; gammalt f. viri, maturi viri (i mots. till barn); senes (i mots. till ungt f.); klokt f. prudentes (homines); sani homines (sanos quidem homines a scribendo – praestantiā suā – deterruit, C.); oförståndigt f. stulti (homines); dåligt f. improbi, scelesti homines; sämre f. sordida multitudo; sordidi homines; turpis plebs; det lägre f-t tenuiores; ignobilis multitudo; plebs (eg. i politisk men. menigheten, i mots. till patres); fattigt f. pauperes, inopes, egentes; rikt f. divites; förnämt f. nobiles; hederligt, hyggligt, ordentligt, aktningsvärdt f. boni, politi, probi, frugi, honesti homines; bättre f. (i social men.) honesti cives, boni viri (C. pro Sestio § 85; mots. improbi, ibdm § 43; jfr optimus quisque § 97); ogift f. caelibes; gift f. mariti; äkta f. conjuges; uxor et vir; vir cum uxore; fint, bildadt f. homines elegantiores, urbani, politi; lärdt, literärt bildadt, literat f. docti, eruditi, literati (homines eller, der hela klassen menas, ensamt adjektiven); Claudierne voro vackert f. omnis gens Claudia pulchritudine insignis erat; det finnes f., som – sunt, qui (putent l. dyl.); landets f. cives, indigenae, se IV.
3. 3. pregnant = menniskor i motsats till oskäliga djur l. = bildade, hyfsade menniskor i mots. till vildar l. råa menniskor: homines; politi, honesti homines (i mots. till barbari, immanes): han har aldrig varit bland f. nunquam in (politorum) hominum coetum venit; han utestängde sin son från umgänge med f. filium ab hominibus relegavit et ruri habitare jussit (C. de Off. III. § 112); göra f. af ngn hominem reddere, expolire alqm (de Or. II. § 40); a feritate ad humanitatem excolere, deducere alqm; lefva som f. humano cultu vivere; vara (kommen) af f. honesto loco esse.
II. folk i etnografisk, nationel men. = folkstam, folkslag: gens, natio (stundom med den skilnaden, att natio – folkslag – är en gren af gens: propior est ejusdem gentis, nationis, linguae societas, C. de Off. I. § 53; Germani nationis nomen, non gentis, T. Germ. 2; strängt är dock denne skilnad ej öfver allt iakttagen: hos Cs. B. G. VI. 11 heter det om galler och germaner non alienum videtur, quo differant hac nationes, exponere; hos T. Germ. 27 talas om singulae Germanorum gentes); nomen (der det är fråga om hela folket: nomen latinum, L. I. 50. 3; nomen Romanum, II. 48. 8); råa, obildade f. ferae, immanes, barbarae gentes l. nationes; bildade f. humanae, excultae –; främmande f. exterae gentes, nationes; herravälde öfver alla f. imperium omnium gentium (de Or. I. § 14).
III. folk i borgerlig, politisk mening:
1. 1. = borgerligt samfund, större l. mindre (stat l. kommun), så vidt man tänker på personerna, ej på institutionerna (res publica): populus (p. Romanus, p. Albanus; Germaniae populos nullis alios aliarum nationum connubiis infectos propriam et sinceram et sui tantum similem gentem exstitisse arbitrantur, T. Germ. 4); ett sedligt, kraftigt, försoffadt o. s. v. folk populus bene moratus, fortis, incorruptus, languens, effrenatus (de Or. II. § 35); magistratibus salus populi summa lex esto, C. de Legg. III. 3. 6; ett fritt f. liber populus (de Or. I. § 30); civitas [ad consilium de re publica dandum caput est nosse rem publicam (statsskicket, det politiska tillståndet): ad dicendum vero probabiliter nosse mores civitatis (f-ts seder); särskildt hos Cs. förekommer ofta civitas = populus, t. ex. B. G. I. 4 civitas ob eam rem incitata armis jus suum exsequi conabatur]; jfr i öfrigt sammansättningarna.
2. 2. = invånare, medborgare i ett land: incolae; cives; populus (brist på f. = folkbrist, se detta ord; Norbani seditio ex luctu civium orta, de Or. II. § 124); här finnes ej f. i landet agri deserti sunt; summa solitudo, vastitas est.
3. 3. med afseende på statens styrelse, styrelseform och på politiska rättigheter:
  1. a. = folket i dess helhet ss. statsmakt, i förhållande l. i motsats till monark, råd, embetsmän; enkannerligen = folkförsamling: populus; (i Rom äfven, i synnerhet i officielt tilltal till folkförsamlingen) Quirites (Quirites populi Romani, populus Romanus Quiritium): summa est majestas, dignitas populi (C. de Or. II. § 337); in civitatibus aut penes unum aut penes principes aut penes populum summa l. omnis vis, summa rerum, respublica est; cunctas nationes et urbes aut populus aut primores aut singuli regunt (T. Ann. IV. 33; jfr C. de Republ. I. § 65 ff.); cum populo (i. e. folkförsamlingen) patribusque agendi jus esto consuli –; jfr öfver hufvud C. de Legg. III. § 6. 10. 11; f-ts församling, det församlade f-t se Folkförsamling; f-t beslutar populus jubet, decernit; kalla f-t till folkförsamling in concilium – advocare populum, advocare concilium populi; föredraga inför, hemställa till f-t rogare populum, referre, ferre ad populum (hithörande uttryck se närmare under Folkförsamling); f-ts makt populi potentia; vän af f-ts makt amicus potentiae populi (N.); popularis.
  2. b. folket i motsats till de adliga slägterna (patres, gentes patriciae) eller de privilegierade klasserna (patres, equites, nobilitas; Sa. Cat. 33; Hor. Ep.) = menigheten (allmogen): populus; plebs (C. de Legg. III. 9; om plebs ss. folkförsamling se under Folkförsamling; Cs. B. G. VI. c. 12 plebs Gallorum i motsats till druides och equites; i motsats till de förnäme, C. Tusc. I. 108; jfr I.); f-ts man homo popularis (populicola, publicola, plebicola).
IV. ngns folk:
1. 1. = ngns landsmän l. medborgare: cives (medborgare; civium utilitati consulere; quis furor, o cives!, Luc.); populares (= landsmän); (patria, älska fitt f. amare patriam); mitt, ditt, vårt o. s. v. f. mei, tui nostri o. s. v. (nostri virtute multum voluerunt, C. Tusc. I. § 2).
2. 2. ngns undersåtar: populus (tuus hic populus, Hor. till Augustus); cives; sörja, lefva för sitt f-s väl saluti populi, publicae, civium incolumitati consulere, servire.
3. 3. ngns husfolk, tjenstefolk: alicujus familia, famuli, domestici; turba alicujus = en furstes svit comitatus; comites.
4. 4. folk = de som stå under ngns kommando, som ngn använder för ett ändamål: krigsfolk = milites; sjöfolk = socii navales; nautici; arbetsfolk = operae; Aeneas’ f. Aeneadae; socii Aeneae; känna sitt f. quibuscum rem l. rationem habeat, nosse; hominum tractandorum peritum, scientem esse.

Folkande: mos (C. de Off. I. § 64), mores gentis, populi; ingenium populi, gentis (= folklynne).

Folkbeslut: jussum populi, lex (om romerska f.); scitum populi, populi scitum (vanligen om främmande folks beslut; enligt f. jussu populi, populi scito; åstadkomma ett f. populi scitum facere, legem perferre); plebiscitum = menighetsbeslut i Rom; scitum multitudinis, med ngt förklenande bibetydelse = beslut af massan, C. de Legg. I. § 43.

Folkbrist: penuria civium, incolarum (jfr penuria mulierum, L. I. 9); solitudo; vastitas; det råder f. summa est solitudo, vastitas (urbis, agrorum); agri (a cultoribus) deserti sunt, non suppetunt cultores agris; åstadkomma f. vastitatem facere.

Folkfattig: infrequens.

Folkfattighet: solitudo.

Folkfest: ludi (publici, C. de Legg. II. § 21); celebritas ludorum; (feriae); dies festus, conventus celeberrimus populi.

Folkfrihet: libertas populi.

Folkförsamling:

1. ss. sammanträde, förhandling, akt: i allm. concilium populi (l. plebis); contio (rådplägande församling, folkmöte); comitia (n. pl. = beslutande f. i Rom); pålysa f. concilium, contionem, comitia edicere, indicere, diem – comitiis edicere; kalla till f., sammankalla en f. concilium (L. I. 6. 1), comitia, contionem advocare, convocare, in contionem et cet. vocare; hålla en f. habere comitia (magistratibus creandis, dat. ger., för val af embetsmän); vara närvarande, bivista en f. contionem, comitia obire; in contione, in comitiis adesse; tala i f-n pro contione (pro Rostris) dicere; uppträda, framträda inför f-n in contionem escendere, prodire; rop som på en f. clamor contionalis; folk som håller till på f. contionarii.
2. i personlig men. = det församlade folket: populus (i Rom äfven Quirites; populi Romani Quirites); plebs (= den församlade menigheten); contio (= det på folkmöte samlade folket: contio – sentire solet, quid intersit inter levem civem et gravem, C. de Am. § 95; comitia och concilium brukas aldrig i denna konkreta mening); föreslå, föredraga ngt inför, hemställa till f-n cum populo, plebe agere (C. de Legg. III. § 10), populum rogare (L. XXII. 6. 1); ad populum referre (N.); ad populum ferre (consul ad populum tulit, ut Philippo – indiceretur bellum, L. XXXI. 5. 9); consulere populum de alqa re (L. XXII. 10. 1); f-n skrider till omröstning in suffragium mittuntur, suffragia ineunt centuriae; f-n beslutar populus (centuriatis comitiis) jubet; plebs tributim sciscit, jubet (quod tributim plebs jusserit, populum teneat, L. III. 55. 3; adeo id gratum plebi fuit, ut – id modo sciscerent juberentque –, L. I. 17. 11).

Folkgunst: favor populi; aura popularis, C., L. (captare – fara efter – auram p-em, L.; ventum popularem quaerere); gratia apud populum, apud plebem (summā apud p. gratiā esse, valere); benevolentia civium (honore et gloria et b. c. non pariter omnes egemus, C. de Off. II. § 31; b-m civium blanditiis et assentando colligere turpe est, id. de Am. § 61; Nep. Alc. VI. 3); studia civium (C. de Off. II. § 17 ff.); sökare efter, begärlig efter f. ambitiosus; captator popularis aurae.

Folkhop: multitudo hominum; turba; skrikande f-r turbae clamantium; tränga sig fram genom f-n per turbam viam facere.

Folkhvimmel: turba populi; unda, fluctus contionis.

Folkhär: civium exercitus.

Folkilsken: (om tjurar) cornu infestus; petulcus; trux et asper; minax.

Folkkarakter: mos l. mores populi.

Folkkär: popularis; civilis; populo acceptus, gratus; publicola.

Folkledare (= demagog): homo popularis (id est assentator et levis civis, C. de Am. § 96); in populari ratione potens, gratiosus; orator popularis; ductor populi; turbator populi l. plebis (folkuppviglare).

Folklif:

1. i allm.: mores populi, civitatis; consuetudo civium l. civilis; communis civium vita l. consuetudo (C. de Or. I. § 221); ett sedligt f. sancti, boni civium mores; berättelse ur f-t narratio, fabula ex communi civium vita sumpta, in qua plurima est vitae civilis (communis civium) effigies (efter C. de Or. I. § 193).
2. folklifvet sådant det visar sig vid folksamlingar, folknöjen: der var ett friskt, fritt f. vulgus se populari more libere delectabat.

Folklig:

1. som tillhör ett folk, öfverensstämmer med dess ande och seder m. m. = inhemsk, nationel: domesticus, patrius (= nationel, fosterländsk: rerum d-arum fastidium förakt för det f-a); popularis, civilis; ad populi mores accommodatus, aptus.
2. = populär, folkvänlig, liberal: popularis (consul, lex); civilis (Augustus misceri voluptatibus vulgi civile arbitrabatur, T.; civilis animus, L.).
3. = som är som annat folk, hyfsad, billig: humanus.

Folklik = Folklig 3.

Folklynne: ingenium, -ia populi l. gentes (Gallorum infida i-a).

Folkmassa: ingens turba, hominum multitudo.

Folkminskning: deminutio civium numeri; deminutus numerus civium.

Folkmängd:

1. = folkstock: civium (incolarum) numerus (Roma crescit Albae ruinis: duplicatur civium n., L.).
2. = folkhop: turba; hominum multitudo.

Folknummer: civium numerus.

Folknöje: oblectatio (voluptas) vulgi; celebratio; ludi.

Folkparti: populares; qui causam populi agunt.

Folkpoesi: populare, (inconditum) carminum genus.

Folkrik: frequens incolis; celeberrimus.

Folkrikhet: celebritas (mots. solitudo).

Folkräkning: census (Cs. B. G. I. 29); civium numeratio l. dinumeratio; ratio civium inita, confecta.

Folkrätt: jus gentium; jus naturae.

Folkrörelse: motus populi.

Folksaga: fabula; fama (populi, hominum; jfr C. de Off. III. § 25).

Folksamling: conventus, coetus populi.

Folkskara: turba.

Folkskockning: concursus hominum, populi.

Folkskygg: qui hominum congressus odit et fugit (C. de Am.); tenebrio, Varr.; lucifuga (C.).

Folkslag: gens, natio (se Folk II.); bildade, obildade, främmande f. gentes humanae, ferae l. immanes l. barbarae, exterae.

Folkspråk: sermo populi; consuetudo sermonis communis, vulgare genus sermonis l. orationis (C. de Or. I. § 12).

Folkstam: gens (jfr Folk II).

Folkstock: numerus civium l. incolarum.

Folkstuga: atrium familiaricum.

Folksång:

1. = folkvisa, folkqväde: carmen populare; carmen antiquum (T. Germ. 2); cantilēna.
2. carmen solenne populi l. civium (t. ex. Suecorum – svenske folksången).

Folksägen: fabula.

Folktalare: orator popularis, ad populi sensum accommodatus.

Folktom: desertus; vacuus; infrequens; solus.

Folktro: opinio gentium l. populi, consensus gentium (allmän f.); fama (Romulum in caelo cum Dis agere aevum Ennius famae consentiens dixit, C. Tusc. I. § 28).

Folkupplopp: motus populi; seditio.

Folkuppviglare: homo seditiosus; populi concitator, turbator.

Folkvandring: migratio gentis, gentium.

Folkvett: communis sensus l. sensus communis (carere c-i sensu icke hafva vanligt f.); humanitas (ea, quae multum discrepant ab humanitate – strider emot –, C.); en menniska utan f. homo inhumanus, humanitatis expers, sensu communi carens.

Folkvilja: voluntas populi.

Folkvisa: cantilēna (naenia) popularis; carmen populare (a populo l. vulgo decantatum).

Folkvälde: potentia populi; imperium populare; (respublica, quae est penes populum).

Folkvän: homo popularis (C. de Off. I. § 85); amicus populi potentiae (N.); publicola.

Folkvänlig: popularis (homo, lex); civilis.

Folkökning: amplificatio civium numeri; befordra f-n civium numerum augere; f-ns orsaker causae aucti civium numeri.

Fond:

1. = bakgrund: recessus (C. de Or. III. § 101; mots. frons, Qu. I. IV. 2); i f-n midt emot fronte sub adversā; contra; längst inne i f-n in intimo recessu.
2. = kapital: caput, sors, summa; pecunia; placera sine f-r någorstädes collocare, locare pecuniam alicubi; – oeg. fond (= rikedom, djup) af lärdom, kunskaper summa copia doctrinae, cognitionis, studiorum; han har en outtömlig f. af qvickhet abundat, affluit facetiis, lepore (C.); est in eo inexhausta copia salis (maximas salinas habet, enl. en bild af Cic.).

Fonddekoration: ornatus recessus, in recessu (scenae).

Fontanell: fonticulus.

Fontän: lacus (jfr notitia urbis Romae, Preller die Regionen etc.); (aqua) saliens.

Fora: vehes; vectura; köra f-r vecturas facere, v-is fungi.

Forbonde: vecturarius; plaustrarius; jumentarius.

Fordne se Forn.

Fordom, Fordomdags, Fordomtima: olim; quondam (fuit haec sapientia q. publica privatis secernere –, Hor.); fuit, quum – (det fanns en tid, då –).

Fordon: vehiculum; vectabulum.

Fordra:

I. med personligt subjekt:
1. 1. i allm.: postulare (f. enligt aftal, ss. rätt), poscere (äska, begära), contendere alqd ab alqo, ut, ne faciat alqd (postulare fieri alqd); flagitare (enträget, envist f., kräfva); desiderare (f. ss. behof l. önskan: ab oratore perfectionem; non desideres planius dici man kan ej fordra en tydligare framställning, C. de Or. III. § 50); f. fram, f. ngn l. ngt till ett ändamål deposcere (pulvinos; sibi partes aliquas; alqm – till – imperatorem); f. tillbaka reposcere, repetere; res repetere = f. ersättning, f. upprättelse; detta är mer än hvad man kan f. hoc amplius, majus est, quam (quod) postulari possit; f. för mycket af ngn nimis multum postulare ab alqo, nimium oneris imponere alicui; ngn har ngt att f. alqd debetur alicui.
2. 2. särskildt:
  1. a. = göra laga anspråk på ngt (kära, kräfva): petere, postulare alqd ab alqo (petere pecuniam ab alqo, postulare, ut solvatur; petitor = kärande; is cujus petitio est = befogad k.; is, a quo l. unde petitur = svarande, C. de Or. I. § 166 ff.; jfr Brut. § 18); flagitare (ideligen, envist kräfva); appellare alqm (Brut. l. c.); exigere (utkräfva, indrifva fordran, Brut. § 17); ngn har ngt att f. alqd debetur alicui.
  2. b. f. ngns inställelse inför rätta: postulare (alqm reum, de rebus repetundis, proditionis).
  3. c. f. ngns inkallande l. framkallande ss. vitne, f. ngn på ed: testem citare, vocare alqm; jurejurando, ad jusjurandum adigere alqm.
  4. d. f. (begära) ett pris för ngt: poscere; pretium indicare, dicere, rei statuere.
II. om sakliga subjekt, dels med personifikation af saken = begära, dels = erfordra, behöfva, tarfva, det senare enkannerligen i passivum: ngt fordras (för ett ändamål ad rem):
1. 1. transitiva uttryck: postulare, poscere, flagitare [ita dicere, ut causae natura et ratio temporis postulat (Brut. § 125); res non longam orationem postulat; res, usus poscit; quum tempus necessitasque postulat, manu est decertandum; tempus postulat, non flagitat (se I. 1)]; requirere, quaerere (res diligentiam; nihil est, quod oratoris eloquentiam quaerat); desiderare (rei magnitudo usum quoque exercitationemque d-at, C. de Off. I. § 60); si res petet (sällsynt, C. Or. § 139); egere (res longa disputatione non eget); ferre (res, veritatis ratio, causa, tempus fert l. ita fert); lagen f-r lex jubet; uppfylla hvad förnuft och samvete af oss f-r rationi et religioni (officio) satis facere.
2. 2. passiva l. intransitiva uttryck: quaeri, requiri (non quaeritur mobilitas linguae, non celeritas verborum – in oratore autem acumen dialecticorum – gestus paene summorum actorum est requirendus, C. de Or. I. § 128); opus esse [viribus opus est ad aliquam rem; synonyma uttryck äro: alqd geritur, efficitur alqa re, t. ex. (quibus) a rebus gerendis senectus abstrahit? An iis, quae geruntur juventute et viribus – till hvilken ungdom och krafter f-s –?, de Sen. § 15. 17; hoc efficitur non corporis, sed ingenii viribus o. d.]; ett gångbart uttryck för saken fordrar l. ngt fordras (erfordras) är genitivus possessivus med esse: munus oratoris est non ingenii solum, sed laterum etiam et virium (f-r ej blott hufvud, utan ock starka lungor, de Sen. § 28); res est immensi laboris l. operis (L.); klokheten f-r prudentis est; det kan f-s af en god fader – boni parentis est, quem procrearit, alere et vestire; pligten f-r af oss nostri officii l. nostrum est; för (l. till) att vara en god konsul f-s att känna till statens tillstånd boni consulis est nosse rem publicam.

Fordran (pl. Fordringar):

I. i allm.:
1. 1. en persons: postulatio (sjelfva handlingen); postulatum (= det som fordras l. fordrats): en billig, obillig, rättmätig o. s. v. f. postulatio aequa, iniqua, justa, injusta, impudens; din f. är billig aequum postulas; det är en billig f., att du ej skall bryta den lag, hvartill du sjelf varit upphofsmannen nostro jure l. haud inique postulare videmur, ne, cujus legis auctor fueris, eam ipse violes; komma med en f. postulationem afferre; postulare alqd; bevilja ngns f. postulationi concedere, postulanti cedere, veniam dare; tillbakavisa en f. postulantem aspernari, postulationem spernere, repudiare; han har rättmätiga f-r på vår tacksamhet maxima ei (a nobis) gratia debetur; uppfylla ngns f-r på aktning (debitam, meritam) reverentiam praestare alicui.
2. 2. en saks: uppfylla lagens, mensklighetens, den goda tonens f-r legi, humanitati, urbanitati satis facere; rätta sig efter tidens, ögonblickets, nödvändighetens f-r temporibus, tempori servire, necessitati cedere; svika vänskapens, pligtens, samvetets f-r jus amicitiae deserere (C. de Am. § 35), contra fidem, contra officium facere (ibdm § 39).
II. i juridisk mening (skuldfordran):
1. 1. f., som ngn gör, käromål: actio, postulatio; framställa en f. på ngt l. mot ngn: postulare alqd ab alqo, lege agere cum alqo, in rem; afstå från en f. postulatione absistere, de jure suo cedere.
2. 2. f., som ngn har (= anspråk på en förbindelses uppfyllande l. sjelfva saken, penningarne, som han har att fordra): debitum; pecunia debita, credita (de Off. II. 79); huru stor är din f. quantum tibi debetur?; han har stora utestående f-r maximae ei debentur pecuniae; kräfva ngn för en f. petere ab alqo; pecuniam debitam exigere ab alqo; betala en f. pecuniam l. rem creditam solvere (ibdm § 84); betala ngn hans f. satis facere alicui, numerare (reddere) ei pecuniam debitam (ibdm § 81. 82); få betalt för sin f. pecuniam (debitam) accipere (ibdm); indrifva sin f. pecuniam (debitam) exigere, redigere (omnem redegit Idibus pecuniam, Hor. Epod. II. 69); osäker, säker f. incertum, certum, bonum nomen.

Forell: aurata; fario.

Forlön: vectura; merces l. pretium vehendi.

Forhäst: equus vecturarius; jumentum; caballus.

Form:

A. pl. Formar: form, ram, hvari och hvarefter ngt gjutes l. formas: forma, formula, formella (casei; sutoris; f. in qua aera funduntur); modulus.
B. pl. Former = gestalt, skapnad:
1. I. i kroppslig mening:
  1. 1. gestalten i det hela, kroppens grundlinier: forma, descriptio, conformatio, lineamenta; rund, fyrkantig f. forma rotunda, quadrata; gifva ngt en lämplig f., rund f. o. s. v. apte conformare, fingere, rotundare alqd; antaga en f. formam ducere, induere.
  2. 2. = bildning i allm. (äfven i de särskilde delarne): figura; species (utseende); sköna, yppiga f. venusti, opimi corporis habitus.
  3. 3. konsistensform: natura corporis solida, fluida, spirabilis l. animalis (= fast, flytande f., gasform).
  4. 4. i naturfilosofisk mening i mots. till materia: effectio (C. Ac. post. I. § 6).
2. II. i icke kroppslig mening:
  1. 1. i allm. = art, sätt: forma, species, genus (i objektiv mening om det sätt, hvarpå väsendet sjelft framträder, ej subjektivt om det sätt en person iakttager); ratio, modus (i subjektiv och objektiv mening; modi et genera disceptationum, C. de Or. III. 119; jfr 113); vältaligheten har flere f-r multae sunt quasi formae figuraeque dicendi; i många f-r trifs det sköna plures sunt pulchritudinis species neque in unam f-am cadunt omnia (C.); virtutum est alia species l. specie alia illustrior, C. de Or. III. 55; styrelseform, samhällsform forma rei publicae, civitatis (regendae), genus, modus rei publicae; under f. af beröm vederlägga laudantem l. laudando refellere (adulator etiam adversando saepe assentatur – gifver sitt smicker f-n af motsägelse – et litigare se simulans blanditur, C. de Am. § 99); yttra ngt i f. af vitnesmål pro testimonio dicere.
  2. 2. laga, bestämd, faststäld form: lex; legis formula; mos; consuetudo; i laga f. ex lege; justo jure; legitime; lagens f-r legis praescripta; med iakttagande af lagens f-r legitima servantem; i häfdvunnen f. recepto more; solenni ritu; i förändrad, förbättrad f. immutatus; emendatus; alqa adhibita mutatione, correctione; döda f-r inania, (apud nos inania transmittuntur, T.); res vanae; lagar utan seder äro blott döda f-r vanae sine moribus leges; för f-ns skull dicis causa.
  3. 3. form i motsats till väsende (vis): ratio, modus.
  4. 4. grammatisk form: figura (Varr.); forma; (sermonis elegantiam expolire göra korrekt i formelt hänseende, i motsats till augere rikta, genom ett godt ordförråd, C. de Or. III. § 30).
  5. 5. form för ett innehåll, språklig f.:
    1. a. = stilisering, ordalag: forma, perscriptio (stilisering – senatusconsulti, epistolae); – verba; i en hofsam f. verbis honestis, modestis; meningen var skarp, men f-n var mild sententia severa, verba perhumana fuere; allt kommer dervid an på f-n refert, quo modo, quibus verbis quidque dicatur.
    2. b. = stil, stilistisk f.: genus (modus) dicendi, scribendi, orationis; oratio, elocutio; gifva f. åt framställningen formare, fingere orationem; f-n öfverensstämmer med innehållet oratio rebus apta est et congruens; Antonius talade om innehållet i föredraget och Crassus om dess f. quid dicendum esset, Antonius exposuit, Crassus autem quomodo; Antonius instrumentum oratoris exposuit, Crasso ejus distinctionem et ornatum reliquit; Antonius ea, quae dici ab oratore oporteret, sumpsit, Crasso autem reliquit, ut explicaret, quemadmodum illa ornari oporteret (C. de Or. III. § 19. II. § 366); yttra sig i en sammanhängande, redig, begriplig f. cogitationes suas disponere et illustrare (C. Tusc. I. § 6); kläda sine tankar i en vårdad, prydlig f. ea, quae sentit, polite eloqui (ibdm); orationem polire, ornare, expolire (antiqui ea, quae dicebant, nondum poterant ornare, C. de Or.).
    3. c. rytmisk f. numerus; metrisk f. versus; modus; gifva sin framställning rytmisk f. numeris includere, astringere verba, orationem; versens f. var fulländad, men innehållet var torftigt versus erant numeris absoluti, (summa elegantia perfecti, elaborati), sententiarum (rerum) inanes (versus inopes rerum nugaeque canorae, Hor.; inanis verborum sonitus l. strepitus).

Forma: formare, fingere, conformare; efter ngt ad aliquam rem; väl f-d formosus; bene conformatus.

Formal se Formel, adj.

Formalist: auceps syllabarum l. formularum.

Formalitet: i allm. mos, solenne (L. II. 4. 1); f-t vid rättegångs inledande (legis) actio (C. de Or. I. § 186; Ep. ad Att. VI. 1 sub finem); lagliga f-r legitima (n. pl., N. Phoc. IV. 2); religiös f. (ceremoni) ritus, caerimonia; f-r vid jordfästning justa funebria; vidlyftiga f-r ambages (juris); tom f. res vana; simulacrum (rei, non res); inania (n. pl.: apud Romanos vis imperii valet, inania transmittuntur, T. Ann. XV. 31; jfr XIII. 8); med iakttagande af f-na rite; (ex formula); more solenni; recte et ordine; quo decet ordine; utan behöriga f-r extra ordinem; (indictā causā; legitimis non confectis); utan f-r (onödiga) sine ambagibus, missis ambagibus.

Forman: vecturarius.

Formare: formarum, formularum scalptor.

Format: forma libri, codicis.

Formation:

1. i abstr. mening = det sätt hvarpå ngt bildats: formatio; incrementum.
2. = bildning, skapnad: figura.

Formel, m.: formula (matematisk f. *formula mathematicorum); regula (juris); vanligast i sammansättningar: lagformel lex, carmen; trollformel, edsformel carmen (L. I. 25).

Formel, adj. = som har afseende på formen, neml.:

a. på språk, stil, meter: arbetet är i f-t hänseende utmärkt liber (versus) est orationis genere perfectus l. perpolitus (rerum inanis); f-a förtjenster orationis virtutes, elegantia; gifva boken, verserne en f. fulländning expolire, perpolire, elaborare orationem, versus; i f-t hänseende oklanderligt polite, accurate; (loquendi elegantia expolitur – får sin f-a hyfsning – scientiā literarum – genom språkligt-filologiska studier, – augetur – riktas hvad ordförråd och ordval beträffar – legendis oratoribus et poētis, C. de Or. III. § 39).
b. på förståndets utbildning (i motsats till inhemtande af exakta kunskaper, fackstudier): f. bildning ingenii subactio; f-t bildande vetenskaper artes, quae ad ingenia acuenda l. exacuenda, exercenda valent, conferuntur.

Formenlig: rite (ex consuetudine, more) factus; solennis; legitimus; justus.

Formera = bilda: f. fyrkant in quadratum consistere; f. en penna pennam in usum scribendi formare.

Formfel: vitium.

Formlig: (som sker i behörig, vederbörlig form; riktig): legitimus (lagenlig); rite factus; solennis (belli denuntiatio, jusjurandum); justus (j-um bellum f-t krig; j. sacramentum, testamentum; concurrere in j-i proelii modum komma i f. batalj); sanctus (lex, jus); apertus (öppen, klar – aperta recusatio f. vägran).

Formligen: rite; legitime; solenni, justo more; lege; – aperte, plane (= rent ut, klart, bestämdt); f. vald rite creatus; f. afsatt cui lege abrogatus est magistratus; f. invigd solenniter l. solenni more consecratus; f. lofva sancte promittere (promittere et in se recipere); f. hota aperte minari; f. ogilla plane, aperte improbare; blifva f. uthvisslad plane (more theatri) explodi.

Formlära: verborum declinandorum ratio l. doctrina (= flexionslära).

Formlös: informis; rudis; inconditus; f-t block lapis, materia informis; f. massa (kaos) rudis indigestaque moles; f. literär produkt rudis oratio; carmen rude, inconditum.

Formskärare: formellarum scalptor l. caelator.

Formstridig se Formvidrig.

Formulera: concipere verbis (jusjurandum, vadimonium).

Formulär: formula (testamenti, pacti et conventi, testimonii); carmen (jurisjurandi; longum c., L. I. 24. 69); verba (solennia, legitima, concepta; icke känna f-t för civiläktenskap, för arfskifte quibus verbis coemptio fiat, quibus verbis herctum cieri oporteat, nescire, C. de Or. I. § 237; jfr Or. 144); lex (Manilianas venalium vendendorum leges ediscere, ibdm § 246); uppsätta f. för ngt verbis concipere alqd; gifva f. för ngt verba, formulam, legem praescribere, componere, condere; efter f. ex formula.

Formvidrig: illegitimus; vitiosus; injustus.

Forn: antiquus, (vetus) = (längesedan) förfluten, fordom varande; pristinus = förut varande; tänka på de f-a tider antiqua (tempora), vetera cogitare et memoriā repetere (jfr Forntid); i f-a tider, i f-e dagar olim, quondam; apud antiquos, apud majores nostros; min f-e vän pristinus amicus; min f-e bostad pristinum domicilium; min f-e svärfar socer, qui fuit mihi; återvinna sitt f-a anseende pristinam dignitatem recuperare.

Fornforskare: investigator antiquitatis (Varro diligentissimus, C. Brut. § 60).

Fornforskning: antiquitatis investigatio, pervestigatio, cognitio.

Fornkunskap: antiquitatis l. rerum antiquarum cognitio, studia.

Fornlemning: reliquiae, monumentum antiquitatis, antiquarum gentium, antiquorum hominum, majorum; (antiquitas: Germanicus in Aegyptum profectus est cognoscendae antiquitatis, T.; indicium veteris memoriae, C. de Fin. V. § 6).

Fornminne: monumentum antiquitatis; indicium veteris memoriae (de Fin. V. § 6).

Fornsaga: fabula antiqua, (fama).

Fornsaker: res antiquae.

Fornsägen: fabula, (fama).

Forntid: antiquitas (i abstr. och konkret mening, f-n med dess händelser, historia, seder, personer, ande o. s. v.: a-tis memoria, investigatio; percipere antiquitatem, C. de Or. I. § 201. 159; commemoratio a-tis anförandet af exempel från f-n, Or. § 120; a. quo propius aberat ab ortu et divina progenie, hoc melius, quae erant vera, cernebat, C. Tusc. I. § 26; de gamle lagarne gifva oss mången bild från f-n plurima est in omni jure civili antiquitatis effigies, C. de Or. I. § 193; datur haec venia antiquitati, ut misceat humanis divina, L. praef.); vetus memoria (= förra tider: indicia veteris memoriae – forntidsminnen – C. de Fin. V. 6; memoriae veteris ordo f-ns historia l. – specielt – kronologi, Or. § 120); vetustas (i prosa = forntida, gamla förhållanden: vetustatis exempla, C. de Or. I. § 201; historia nuntia vetustatis, ibdm II. § 36; hos poeter äfven = antiquitas i konkret och personlig mening); tempora antiqua, vetera; tempora prisca (urtid); den aflägsnaste f. ultima tempora (C. de Legg. I. § 8); antiquissima tempora, ultima antiquitas; f-ns män antiqui (illi); veteres; (prisci); f-ns greker l. romare antiqui l. veteres Graeci, Romani (C. de Or. III. 56); f-ns historia memoria rerum veterum, memoriae veteris ordo (Or. § 121. 120); Roms f. origines populi Romani; antiquitas, res antiquae l. veteres populi Romani; veteris populi Romani res (T. Ann. I. 1); minnesmärken från f-n monumenta antiquitatis, antiquorum hominum; (opera antiqua); i f-n antiquis temporibus; apud antiquos l. veteres; (olim, quondam); de lärde i f-n, f-ns lärde veteres l. antiqui viri docti.

Forntida: antiquus (vetus); f. sed mos antiquus, (vetus).

Forntidsbild: effigies quaedam, exemplum antiquitatis, vetustatis.

Fornålder = forntid i abstr. betydelse (af tidehvarf): antiquitas.

Fornåldrig: priscus (uråldrig); antiquus (gammaldags; verba non ita prisca, ut in veteribus legibus, et tamen paulo antiquiora quam hic sermo est, C. de Legg. II. § 18); vetustus (genom ålder häfdvunnen och vördnadsvärd: mos; gens).

Fornälskare: antiquitatis amator, studiosus.

Fors: dejectus fluminis, amnis (jfr Fall); vis ferventis, praecipitantis fluminis, aquae; amnis rapidus; torrens.

Forsa: fervere; aestuare; spumare; citatius ferri; f-nde ström, våg flumen, unda fervens, aestuans.

Forska: f. efter ngt quaerere, exquirere, investigare, indagare alqd (t. ex. verum, causas rerum); quaerere, exquirere, anquirere, inquirere, quid sit; (medels frågor) sciscitari, perquirere, requirere; f. i ngt (i naturen, i historien) perscrutari, pervestigare rerum naturam; in rerum pervestigatione, investigatione versari; monumenta rerum gestarum perscrutari (veterum volvens monumenta virorum, Vg.); i böcker: libros, scripta, literas evolvere, pervolutare (volutari in scriptis veterum); f. ut explorare, quaerendo invenire (se Utforska).

Forskare: investigator (t. ex. antiquitatis – i forntidens historia); skarpsinnig f. investigator acerrimus, in rebus indagandis acutus, sagax.

Forskning: investigatio, inquisitio, indagatio; vetenskaplig f. subtilis veri, rerum occultarum indagatio, investigatio; scientiae pervestigatio (C. de Or. I. § 9); f. i naturen, i historien naturae, antiquitatis, rerum gestarum investigatio, pervestigatio; anställa många f-r rörande en sak multa quaerere de alqa re; efter trettioåriga f-r i historien postquam triginta annos rerum gestarum perscrutationi dedi l. in monumentis gentium pervolutandis versatus sum –; vara föremål för polisens f-r a speculatoribus perquiri.

Forskningsande: ingenium sollers, acutum.

Forskningsbegär: veri inveniendi l. indagandi studium (cupiditas); res occultas cognoscendi studium.

Forsla: vehere (plaustro, jumento, navi – på vagn, lastdjur, skepp); f. till, från ett ställe advehere, avehere; f. till annat ställe transvehere, transportare; f. uppför strömmen o. d. subvehere; f. vidare provehere.

Forslande, Forsling: vectio; vectura (transvectio, advectio, subvectio).

Fort:

1. = skyndsamt, hastigt: propere, celeriter; cito; raptim; festinanter; gå f. accelerare gradum, properare, citato gradu l. festinanter, propere ire; festinare; tala f. incitatius loqui; lefva f. aetatis flore raptim frui; f. härifrån apage!; ocius hinc te rape; f., svara! age, responde.
2. = snart, inom kort: cito, mox, jam: f. eller sent ocius seriusve.
3. = framåt, vidare: porro, protinus, i synnerhet i sammansättningar ss. fara fort, se Fortfara o. d.

Fortfara:

1. om lefvande subjekt: pergere med inf. = f. att göra ngt, ss. ire, loqui, äfven absolut = f. att gå, att tala; perseverare, perstare in (med) alqa re; instare, insistere alicui rei; persequi, exsequi (= fortsätta, fullfölja) alqd (cursum, incepta); tenere (vidhålla, fasthålla: propositum, cursum); perpetuare, continuare (potestatem); – fortfara att vara ngt l. med ett tillstånd i allm. måste i sv. omskrifvas, t. ex.: han fortfar att sofva etiam dormit; nondum expergefactus est; han fortfar att vara sjuk etiamnunc, usque aeger est; han fortfar att bättras in dies convalescit, ei melius fit.
2. om sakliga subjekt (tillstånd): manere, permanere, durare (dolor; amicitia ad vitae finem); haerere (dolor); tenet fama (L.); äfven med negativa uttryck, ss. nondum desiisse (pluvia); nondum resedisse (dolor), nondum exstinctum l. restinctum esse (incendium; ira).

Fortfarande, adj.: continuus, continens, perpetuus (alltjemt f., ihållig); manens; i anseende till fortfarande krig, torka, dålig väderlek manente bello (nondum composito), siccitate, tempestatis iniquitate.

Fortfarande, adv.: usque, perpetuo; han är f. sjuk, på bättringsvägen etiamnunc aeger est, in dies melior fit ejus valetudo (se Fortfara).

Fortgå:

1. om personliga subjekt: pergere; progredi; f. på den väg l. bana, man beträdt pergere, qua coepit; via, quam ingressus est, progredi; cursum (institutum) tenere (in incepto, in proposito, in suscepto consilio perstare, manere).
2. om sakliga subjekt:
1. a. absolut (= icke afstanna l. afbrytas): non intermitti, non interrumpi; continenter fieri; – för att arbetet skulle kunna oafbrutet f. – ne opus intermitteretur; arbetet, kriget fortgick hele sommarn tota aestate (continenter) opus fiebat, bellum gerebatur.
2. b. med bestämning för sättet l. målet (= fortfara, framskrida, utveckla sig): procedere (disputatio viā et ordine; opus); serpere (providendum est, ne res, malum longius serpat); skall saken f. på detta sätt, så blir jag snart utfattig si hoc longius serpet l. labetur (si hoc diutius sic erit l. agetur), mox nostrae facultates exhaustae erunt.

Fortgång:

1. progressio, processus; under arbetets, samtalets f. progrediente labore l. sermone; under sjukdomens f. crescente morbo; processu morbi (Vg.); han intresserade sig för arbetets (oafbrutna) f. ei curae fuit, ut opus (procederet, ut) uno tenore perficeretur, ne intermitteretur l. interrumperetur; saken har god f. (vanl. framgång): res, negotium prospere procedit, succedit; saken har ingen f. haeret, friget res.
2. (i hvardagsspråk) = att ngt går fort, raskt: för f-ns skull quo celerius fieret.

Fortkomst:

1. i rummet: ombesörja brefvets f. curare, ut porro mittatur epistola; all f. var omöjlig nulla erat via, qua procedi posset; via insuperabilis fuit (L. XXI. 36. 5).
2. = befordran till lycka l. värdighet: progressio; befordra, motarbeta ngns f. dignitatem, fortunam alicujus juvare; ad honores producere alqm; dignitati alicujus obsistere; all f. på embetsmannabanan är honom stängd nullus ei ad honores aditus patet; omnis – via praeclusa est.

Fortlefva: manere, permanere; perennem, immortalem esse; själen f-r efter döden animus post mortem manet, permanet; fama manet, (tenet, L.).

Fortlöpa: vägen, bergsryggen f-r via, mons pertinet ad –.

Fortlöpande: continuus (continui montes – en f. sträcka af berg); perpetuus (munitiones, montes); oafbrutet f. framställning (i motsats till dialog) perpetua oratio, C.; perpetuitas orationis.

Fortplanta:

1. växt l. djurslägte: propagare; proseminare; prodere (genus, Vg.); f. sitt slägte propagare stirpem, subolem; procreare (om menniskor och djur absolut, C. de Off. I. § 11. 54).
2. genom afling f. en egenskap: tradere alqd posteris, natis.
3. oeg. = utbreda, sprida, t. ex. en sjukdom, en underrättelse, en föreställning, sin makt o. d.: vulgare (morbum, L. III. 6. 4; famam); propagare (laudem alicujus ad aeternam memoriam); prodere (memoriam rei alicujus, alqd memoriae); tradere (consuetudinem; rem auditam – underrättelsen – proximis tradere, Cs. B. G. VII. 3); proferre (palam alqd; imperium).

Fortplanta sig: propagari i eg. och oeg. mening (t. ex. vera gloria radices agit atque etiam propagatur, C.); stirpem, subolem propagare; (subole fulcire genus, Ppt.); om menniskor och djur: procreare; f. sig på barnen natis tradi, ad natos, (eos, qui procreati sunt) transire, transferri; jfr för öfrigt Fortplanta.

Fortplantning: propagatio (pomorum, nominis, generis); suboles (propagatio et suboles, C.); procreatio (om djur och menniskor); vulgatio (famae).

Fortskaffa: = skaffa, föra, skicka vidare, t. ex.: ett bref, en underrättelse porro mittere, portare epistolam, nuntium; en person: vehere, mittere; f. sig vehi; proficisci; ett beqvämt sätt att f. sig commodum proficiscendi genus; f. ngn till en ort alqm perducere, pervehere alqo; f. ngn öfver en flod flumen transjicere alqm.

Fortskaffande: sörja för brefvets f. epistolam mittere.

Fortskaffningssätt: vehendi, proficiscendi genus.

Fortskrida: procedere, progredi; labi (glida framåt).

Fortskridande, adj.: f. rörelse progressus, -sio.

Fortskridande, n.: progressio; befinna sig i ett oafbrutet f. perpetuo, uno tenore progredi, procedere.

Fortsända: (porro) mittere.

Fortsätta:

1. med ackusativ-objekt:
1. a. i allm.: peragere (f. till slutet – sacrificium; cursum; iter inceptum); persequi (reliquias alicujus – hvad ngn lemnat ogjordt); pertexere (quod quis exorsus est, C.); tenere (cursum vitae; vitam institutam); non intermittere; perseverare, perstare (in alqa re); han fortsatte sitt tal dicere pergebat (precationem peragebat, L. II. 8); f. sitt arbete opus institutum persequi, pertexere; f. sitt lefnadssätt in vitae institutis, (vitiis) perseverare; f. sitt yrkande in postulando, in agendo perstare; actionem non ponere; f. efter ngn excipere, sequi alqm.
2. b. särskildt: f. sin väg l. färd pergere alqo.
2. absolut, i synnerhet = f. att tala: pergere; fortsätt du perge vero, tu vero perge; fortsätt du (efter en föregående) tu sequere.
3. f. att göra ngt pergere (facere alqd); se Fortfara 1.

Fortsättning: (peractio); lemna f-n åt ngn alicui rem persequendam, (reliquias persequendas) tradere, relinquere; i oafbruten f. uno tenore; stundom brukas ordet konkret om de följande delarne af ngt i motsats till den förste: f-n svarade ej mot början principiis non respondebant cetera (laeta principia nimis luxuriavere, L.); f. följer cetera (ut res patietur, ut cujus tempus erit) sequentur.

Fortvara: manere, permanere (se Fortfara 2).

Forvagn: plaustrum; carrus.

Fossilier: fossilia.

Foster:

1. eg.: fetus, partus (så väl ofödt som det, som framfödes); puer – inchoatus in utero matris (C.); gå med ett f. fetum utero ferre; ventrem ferre; f-t blef dödt i moderlifvet fetus (puer inchoatus) in utero matris interiit; fördrifva f. partum abigere (Pn.); framföda ett f. fetum procreare, partum edere; bringa f-t fram i dagen fetum aperire (Hor.), protrahere.
2. oeg.: f. af ngns snille fetus (ingenii, C.); f. af ngns uppfinning commentum alicujus; f. af ngns inbillning somnium, deliramentum alicujus.

Fosterbarn: alumnus, alumna.

Fosterbroder:

a. frater alicujus non naturā, sed communi educatione; de voro f-bröder ab iisdem parentibus (non nati, sed) educati erant; simul educati erant.
b. i forngermanisk och fornnordisk mening: devotus; qui se alicujus amicitiae devovit; soldurius (Cs. B. Gall. III. 22).

Fosterbrödralag: societas devotorum (se Fosterbroder); foedus amicitiae.

Fosterbygd: patria (germana alicujus, C. de Legg. II. § 3); regio, vicinitas, tractus, ubi aliquis natus est, natalis alicujus (Ov.); min f. regio mea (C. pro Plancio § 22); terra altrix alicujus (C., Vg.); terra, quae tulit l. educavit alqm.

Fosterdotter: alumna.

Fosterfader: nutricius, altor, educator alicujus; custos alumni (Bacchi Silenus, Ov.).

Fosterföräldrar: altores alicujus.

Fosterjord: altrix terra (C., Vg.); patriae solum; terra, in qua educatus est aliquis.

Fosterland: terra altrix; patria.

Fosterlandskärlek: patriae amor.

Fosterländsk:

1. som tillhör fosterlandet: patrius; domesticus; förakt för det f-a rerum domesticarum fastidium.
2. = som har fosterlandet till föremål, fosterlandsälskande (patriotisk): patriae amans; f. hänryckning incensus patriae amore animus.

Fosterländskt: f. sinnad patriae amans, patriae amore incensus.

Fosterlön: nutricium.

Fostermoder: nutrix; altrix.

Fosterson: alumnus.

Fostra: alere, nutrire (båda enkannerligen med afseende på näringen), educare, educere [i allmännare mening uppdraga: nutrix edŭcat, Varr.; pro sua (filiā anus) eam eduxit; non est boni parentis, quem eduxerit, non alere, C.]; i bildlig men.: alere (Athenis et nata et alta est eloquentia); jfr Uppfostra.

Fostrare: nutricius; altor.

Fostring: alitura, educatio (feras inter se e. conciliat).

Fostringshjelp, Fostringslön: alimentum; nutricium.

Fot:

I. ss. kroppsdel: pes:
1. 1. i eg. uttryck, t. ex. från hufvudet till f-n (från fotabjellet till hjessan): a capite, a summo vertice ad imos pedes (ungues, talos); stor, grof fot magnus, vastus pes; liten, nätt f. mollis, tener; lyfta upp f-n pedem tollere; sätta f-n någorstädes pedem ponere, collocare alicubi l. alqo [vestigium ponere in alqd: quacunque ingredimur (Athenis), in aliquam historiam vestigium ponimus, C. de Fin. V. § 5]; – stå rätt på f-n recto pede stare (talo stare); – icke kunna stödja på f-n vix pede niti posse, pede male fultum esse; knappt kunna stå på f-ne vix se pedibus sustinere; vacillare; komma ned på f-ne in pedes se excipere, in pedes desilire; hjelpa ngn på f-ne erigere, elevare alqm; slå f-ne undan ngn supplantare alqm; stå på en fot stare in uno pede; sätta sin fot någorstädes, med sin fot komma in l. ut på ett ställe pedem inferre (t. ex. trans limen alicujus), efferre alicunde (t. ex. portā utom porten), alqo; med händer och f-r (streta emot l. dyl.) manibus pedibusque (obniti); trampa under f-ne pedibus obterere alqd; hafva sko på f-n, hafva f-n bar calceatum, nudo pede esse; få fast fot firmiter insistere; firmo gradu consistere; på stående fot statim; in vestigio suo; e vestigio; ilico; fot för fot pedetemptim; till fots pedibus iter facere; pedibus mereri, stipendia facere (tjena till fots); taga till f-ne in pedes se conjicere l. dare; fugā salutem petere; befinna sig på fri fot liberum esse; vinculis emissum, solutum esse; komma på fri fot e vinculis emitti; vinculis l. custodiā liberari; försätta sig sjelf på fri fot e custodia se expedire; ex vinculis effugere; falla ngn till fota l. kasta sig till ngns f-r ad pedes alicujus se abjicere, se projicere, se prosternere; ligga för ngns f-r ad pedes alicujus jacēre, stratum esse, stratum jacēre; icke veta, på hvilken fot man skall stå quo se vertat, nescire; aestuare (jfr C. de Fin. II. § 14: tantā sum laetitiā auctus, ut nihil constet – citat från en äldre poet).
2. 2. i oeg. uttryck:
  1. a. med personligt subjekt: stå på egne f-r: i allm. sua vi stare l. niti (jfr T. Ann. XIII. 19: nihil tam fluxum est, quam fama potentiae non sua vi nixae); omnia (sua) in se ipso posita habere, nullo egere (C. de Am. § 30); non egere alterius auxilio aut adminiculo; sui juris esse (= vara sin egen herre, fri man); suum esse (in disputando, C.; motsatsen är alienum esse, t. ex. Epicurus in physicis totus alienus est: Democritia dicit, C. de Fin. I. c. 6); hafva l. få fast fot någorstädes considĕre, consistere alicubi; tanquam in suo consistere alicubi; in possessione rei consistere (C. de Or. II. § 200); få fast fot i ett land locum munitum habere; se insinuare alqo; lefva på stor fot sumptuose, magnifice vivere; maximos sumptus facere; res domesticas laute tueri (C. Tusc. I. 2; jfr: Atticus pari fastigio stetit – lefde på samma fot – in utraque fortuna; splendide se gerere, affluentius vivere, N. Att. XIV. 2); stå på vänskaplig, förtrolig fot med ngn familiariter vivere cum alqo, uti alqo (bene convenit inter aliquos); stå på spänd fot med ngn simultas est, intercedit inter aliquos; simultate dissidere, abalienari ab alqo; på hvilken fot står du med honom quomodo inter vos convenit?; quae ratio inter vos intercedit?
  2. b. med sakliga subjekt: stå på svage f-r vacillare, labare, claudicare; fluxum, caducum esse; fluere; (hans kredit, hans system, hans försvar står på svage f-r vacillat, labat, caret fundamento); – befinna sig på en fot = i en ställning, ett tillstånd alqo loco, in alqo statu esse; allt är på gamle f-n cuncta in suo statu manent (integra, immota sunt); återställa ngt på den gamle f-n in pristinum statum l. locum restituere alqd; bringa saken på reda f-r rem expedire; på hvilken fot står saken quo loco res est?
II. fot ss. längdmått: pes; en fots, halfannan fots, två fots pedalis, sesquipedalis, bipedalis.
III. versfot: pes.
IV. i allm. det understa nedersta af ngt:
1. 1. fot af en växt: petiolus.
2. 2. fot af en byggnad: basis; för en staty: basis; för kolonner: stylobătes.
3. 3. fot af en möbel (bord, säng o. dyl.): pes; fulcrum.
4. 4. fot af ett berg: radix montis, imus l. infimus mons; vid bergets f-r sub l. in radicibus montis; in infimo l. imo monte; vid f-n af Capitolium ad infimum C.; ligga vid f-n af C. Capitolio subesse; infra C-m situm esse; bygga ngt vid f-n af C. subjicere Capitolio.

Fota sig, Fotad = grunda sig, grundad: niti alqa re; positum, situm esse in alqa re; hvarpå f-r sig denna gissning? qua re nititur haec conjectura?

Fotabjelle: planta; från f-t till hjessan talos a vertice ad imos (Hor. Ep. II. 2. 4).

Fotangel: stimulus (Cs. B. G. VII. 73); stilus caecus (Hist. de bello Afr. c. 31); murex (ferreus, in terra defossus, Ct.).

Fotapall: scamnum; scabellum.

Fotbeklädnad: tegumentum pedis l. pedum; calceamentum; calceus.

Fotblack: nervus.

Fotblad: planta, sŏlum; vestigium.

Fotbäcken: pelluvium.

Fotfall: ad pedes prolapsio; se Fot I. 1.

Fotfolk: pedites, peditatus; pedestris exercitus, pedestres copiae.

Fotfäste: vestigium; (stabilis) gradus; få f. firmo gradu l. vestigio insistere; de kunde ej få f. (humus, solum) non recipiebat vestigium, pedem fallebat (L. XXI. 36. 7); hafva f. stabili gradu, certo vestigio niti, consistere, haerere; vestigio suo haerere firmiter, se sustinere; förlora sitt f. gradu dejici, demoveri, deturbari (jfr fast fot under Fot I. 2).

Fotgängare: viator; vara god f. pedibus valere.

Fotresa: iter pedestre; göra en f. pedibus iter facere.

Fotsbredd: pes latus l. transversus; vestigium (latitudo pedis); icke vika en f. från ngt pedem transversum, ne vestigium quidem (non tantillum) abire, abscedere, decedere, discedere ab alqa re.

Fotsid: talaris; ad imos pedes demissus, defluens, descendens, pertinens.

Fotspår: vestigium; träda i ngns f. alicujus v-iis insistere, ingredi; vestigia alicujus sequi, premere (legere).

Fotsteg: (på en vagn l. dyl.) scabellum, gradus (quo ascenditur).

Fotställning: basis.

Fotsula: planta; sŏlum.

Fottvagning: pedum lavatio l. lotio.

Fourage: pabulum.

Fouragera: pabulari.

Fournera: instruere (förse med –).

Fradga, f.: spuma; f-n står honom i munnen spumas agit in ore (C.).

Fradga och Fradgad, v.: spumare; spumescere; hafvet f-s spumat, exalbescit mare; f. af förbittring irā aestuare; crudelitatem, odium spumare; ett f-nde vildsvin spumans aper, spumiger.

Fradgig: spumeus, spumiger, spumans.

Fragment: fragmentum (spillra); pars avulsa; membrum avulsum (membra disjecta, Hor. Sat. I. IV. 58); truncus; Varros f. l. f-n af V-s skrifter librorum Varronis reliquiae, Varronis quae supersunt.

Fragmentarisk: disjectus, dispersus, dissipatus, diffusus; mutilus; till ett helt ordna hvad som förut endast var f-a notiser quae dispersa et dissipata fuerunt, arte concludere, cogere, colligere (C. de Or. I. § 187. 191); Varros skrifter förefinnas nu mera blott i f-t skick ex scriptis Varronis non restant nisi membra quaedam disjecta l. divulsae quaedam, quasi ex naufragio, particulae; f. framställning singularum quarundam partium dissipata tractatio, explicatio.

Fragmentariskt: behandla ämnet f. carptim, passim carpentem (Sa. Cat. 4; C. de Or. I. § 191) scribere de re.

Frakt:

1. = skeppslast: onus navis.
2. = betalning för transport å fartyg: portorium; vectura; merces; vecturae pretium; naulum.

Frakta:

1. vehere, advehere, transportare navi; stundom i hvardagstal i allm. = transportera: vehere, portare; f. sig = berga sig: vitam servare; sibi consulere.
2. = förhyra (ett fartyg): conducere.

Fraktare: conductor.

Fraktbref: literae vectoriae.

Fraktgods: merces (pl. af merx).

Fraktskepp: navis vectoria, oneraria, mercatoria.

Fram:

I. i rummet:
1. 1. utmärkande rörelse framåt i motsats till tillbaka, bakåt:
  1. a. vanligen att återgifva med pro, ex i sammansättning med ett verbum (mots. re, retro): kom f. procede; kom hit f. huc procede; kom längre f. longius procede, propius accede; träda f. prodire, exsistere; leta f. eruere.
  2. b. fram och tillbaka: huc et illuc; ultro citroque; gå f. och tillbaka ambulare; ire et redire (gå f. och åter); tänka f. och tillbaka in omnes partes animum dividere; tala f. och tillbaka alias aliter dicere; in utramque partem (för och emot) dicere; det är l. går f. och tillbaka med honom, med hans helsa modo melius fit (ei), modo deterius.
  3. c. rätt f., rakt f.: rectā (ire, contendere); protinus (pergeret p., quid retro fieret ne laboraret, C. de Div. I. § 49); – säga sin mening rätt f. simpliciter, aperte, sine ambagibus (vere), quid sentiat, eloqui l. proloqui; vara rättfram rectum, simplicem, apertum, ingenuum esse (homines simplices et aperti, C. de Off. I. § 109; commentarii Caesaris sunt nudi, recti, C. Brut. § 262).
  4. d. fram, f. med i uppmaningar = tag, sträck, kom f. o. dyl.: f. (med dig) procede; f. med handen manum (porrige l. protende; latinet kan i dylikt fall stundom bruka ensam ackusativ, t. ex. finem aliquando, C. de Fin. II. § 17); f. med brefvet cedo epistolam; f. med rytteriet equitatum jube excurrere, prorumpere!; f. med sanningen noli celare l. dissimulare! (verum dicas velim); verum audire volo; stundom äfven utom uppmaningens form, t. ex. jag måste fram prodeundum est; viam mihi faciam necesse est.
2. 2. utmärkande framkomst till ett mål, vanligen att återgifva med per i sammansättning: komma f. till Rom på fjerde dagen quarto die Romam pervenire; hafva vi ännu långt f.? multumne (quantum) restat viae?; resekost, som icke räcker f. till resans mål viaticum, quod ante consumatur, quam eo, quo intendas, perveneris; vi hafva ännu ett stycke f. till staden etiam aliquanto ab urbe absumus; – oeg.: få sin vilje f. impetrare; mos geritur alicui; låta ngn få sin vilje f. morem gerere alicui; ad alicujus voluntatem sese accommodare; (sinere se) exorari ab alqo.
3. 3. utmärkande en punkt framom en annan: (ett stycke) f. på vägen, längre f. – quum aliquantum viae confeceris l. progressus sis –; f. emot staden non procul, non longe ab urbe.
4. 4. = framtill: ante (et post); f. på bröstet in adverso pectore; ful f. och bak et adversus et aversus turpis.
II. i tid: längre f. (= framdeles): mox, post, posthac, aliquanto post [jag vill tänka på saken längre f. de hac re posthac l. alias videro; härom längre f. (i föredraget) videro hoc posterius, C. Cael. § 35; alio loco de aratorum animo videro: nunc, quod abs te mihi datur, accipio, eos tibi esse inimicissimos, C. Verr. II. § 150]; f. på dagen, natten multo jam die, multa jam nocte; det varade, hade lidit långt f. på dagen in multum diem l. diei; inclinato jam in meridiem, in vesperam die; f., längre f., långt f. på sommaren, vintren o. d. jam parte aestatis exacta; aestate adulta, summa, affecta.

Framalstra: creare, gignere; vanligast i pass. gigni, creari, nasci (om jordens, naturens produkter – quae in terris gignuntur, ad usum hominum omnia creantur, C.).

Framandas: exhalare (exanimare, C. de Or. III. § 41).

Framarm: brachium.

Framben: pes prior.

Framblicka: prospicere; solen blickar fram ur l. mellan molnen sol inter nubes eluxit, effulsit, interluxit, internituit (ex turbido die serena lux rediit, L. I. 16. 2).

Frambog: armus.

Framblixtra: effulgere; enitere.

Frambringa:

1. om ljud ss. objekt = få fram: edere: han kunde ej f. ett ljud sonum, vocem edere (emittere) non poterat.
2. (sällsynt) = framdraga, anföra (bevis l. dyl.): proferre, afferre.
3. = gifva tillvaro, alstra, producera: ferre (terra fert fruges, viros – tales innumerabiles nostra patria tulit, C.; agri, arbores ferunt fructus; aetas fert viros); efferre (agri fruges); (proferre, sällsynt); gignere (pisces ova; gignit natura, terra); creare (natura, terra creat; artis est proprium creare alqd; errorem c. = förorsaka, anstifta); procreare (= afla; omne animal sui simile p-at); edere (fructum, fetus); serere (satus divina stirpe; quale est istuc, quod poētae serunt?, C. de Legg. I. § 1; seminare, ibdm); fundere (i riklig mängd f. – hanc copiam fudit illa aetas, C.); facere (Deus fecit – skapat – omnia; non nati, sed a Deo facti l. ficti ad dicendum, C. de Or. I. § 116); efficere, invenire (dessa tre sistnämda ord = frambringa i andlig mening, för hvilket äfven mera speciella ord, ss. scribere, dicere, fingere, pingere, kunna användas: detta stycke är det skönaste Horatius frambragt o. d. hoc carmine nihil suavius scripsit H.; hac tabula nihil pulchrius pinxit Apelles; han har ej frambragt ngt, som gifver honom rätt att kallas skald nihil nomine poētae dignum effecit, assecutus est).

Frambryta: prorumpere.

Frambära:

1. i eg. men.: proferre (= komma fram med; literas p. et aperire); perferre (= bära fram till bestämmelseorten – literas ad alqm); deferre, deportare (= perferre; epistolam alicui, ad alqm); bära fram bordet, maten cibum apportare, inferre, apponere.
2. i ord f.:
1. a. i allm.: nuntiare, nuntium afferre, deferre, perferre (bära fram budskap, helsning om ngt) alicui; referre (mandatum), renuntiare alicui, ad alqm alqd (f. ngns svar till ngn); respondere, responsum referre, reddere alicui verbis alicujus (= f. till ngn ngns svar); f. sin tacksägelse till ngn gratias agere alicui; f. ngns tacksägelse alicujus verbis gratias agere alicui; f. till ngn ngns helsning (välgångsönskan) salutare alqm, salutem dicere alicui verbis alicujus.
2. b. f., bära fram (af beställsamhet l. sqvallersjuka) ngns ord till ngn sermones alicujus referre ad alqm, enuntiare, aperire, effutire (eliminare, Hor.) alicui.
3. c. f. sina angelägenheter, sina bekymmer, sina önskningar till ngn causam, negotia, curas deferre ad alqm, communicare cum alqo (C. de Or. I. § 249); de alqa re referre ad alqm (de omni officio aut negotio, C. de Or. III. § 133 ff.); edocere alqm de re; quid velit l. optet, significare alicui, de alqa re adire alqm.

Framdel: pars prior, antica (alicujus rei); pars adversa; f-n af kroppen corpus adversum; f-n af hufvudet sinciput; f. af ett skepp prora.

Framdeles: post (in posterum); posthac, mox; (alio tempore, alias); f. skall jag ej vara så medgörlig posthac non tam facilis ero; f. skall jag låta höra af mig mox nuntium mittam; derom mera f. de hac re post l. mox (alio tempore) videro (alio tempore plura); vi torde en gång f. återkomma härtill fortasse aliquando ad hanc (unde declinavit) rem revertetur oratio (de hac re plura dicemus); längre f. se längre fram (Fram II.); alltjemt f. se Framgent.

Framdraga:

1. i eg. men.:
1. a. i allm.: protrahere; promovere; promere; producere (hominem); f. ngt ur dess gömställe eruere; f. ngt ur barmen e sinu promere, depromere, extrahere.
2. b. draga fram ett vitne: testem citare, producere, provocare, edere.
2. i oeg. men.:
1. a. f. ngt, som är förborgadt l. hemlighålles, förtiges: aperire (scelus, socios sceleris); in medium afferre (alqd); promere (alqd ex interiore scientia, C.); depromere; eruere.
2. b. f. ett påstående, bevis, exempel: proferre, afferre, in medium afferre (argumenta, exempla, rationes); uti (exemplis).
3. c. f. sagesman, auktoritet, vitne (i oeg. mening): auctorem, testem proferre, nominare, laudare; auctore uti (ad rem probandam); testem citare, edere.
4. d. f. ngn till klander, till bestraffning, belöning: vituperationi offerre, objicere alqm; ad poenam (perniciem) vocare; praemio afficere.
5. e. f. ngn till bemärkthet, anseende, värdighet: producere, perducere (ad dignitatem, ad honores, C. de Am. § 73); ad dignitatem provehere, promovere (Pn.); alicujus dignitatem augere; ornare alqm; e tenebris ad lucem evocare, vocare.

Framdrifva:

a. med kroppskraft: propellere, agere (pecus, navem); promovere.
b. = nödga fram: incitare, excitare, cogere ad faciendum.
c. f. svett, tårar: elicere, exprimere (sudorem, lacrimas).
d. f. blad, skott af en växt: excitare culturā (nova sarmenta, C. de Or. II. § 88); elicere (herbescentem viriditatem terra, C. de Sen. § 51).
e. f. sin tid i lätja, overksamhet: tempus ignaviā terere, conterere.

Framfara se Fara fram.

Framfaren (= förliden, förfluten): praeteritus; actus, exactus; natten är f. nox praeteriit; den f-e delen af mitt lif acta aetas.

Framfart (= att fara – våldsamt, grymt – fram): grym, våldsam f. vis et saevitia; crudelitas; crudelia l. crudeliter facta; skrifva om Germanernes f. i Frankrike quantopere Germani in Gallos saevierint, quomodo in Gallia omnia egerint tulerintque, ferro et rapinis vastaverint, perscribere.

Framfjerding: armus.

Framflyta: profluere, praefluere, praeterfluere, praelabi.

Framflytta: proferre (pedem, terminos); promovere; propagare (tempus).

Framfordra: deposcere.

Framfot: pes prior.

Framfusig: protervus, procax (in lacessendo, petendo); importunus; praeceps; ferocior, calidior; audacior; (ineptus et jactantior, plus aequo liber, Hor. Sat. I. 3. 49 ff.); ett f-t sätt mores protervi, importuni.

Framfusighet: protervitas, procacitas; importunitas.

Framfusigt: proterve; importune.

Framföda: parĕre, gignere; eniti; partu edere, dare (Vg.).

Framför:

1. i eg., lokal men.: ante (a. focum, si frigus erit, si messis, in umbra, Vg.; ante oculos sita sunt, C.); pro (pro aede sedere; pro oppido); prae, praeter (vid verb, som utmärka rörelse – prae se ferre, ferre alqd praeter oculos, castra alicujus); ob (oculos, Pt., C.); f. sig (tåget, hären) återgifves ofta med blott prae i sammansättning, ss. sträcka, bära f. sig praetendere (clipeum), praeferre (facem); hålla ngt f. (framemot) ngn obtendere alicui alqd.
2. i oeg. men. (utmärkande företräde): ante (med ack., eller ss. sammansättningsdel i verb med indirekt objekt i dativ; facundiā ante alqm esse – stå, antecellere alicui, anteponere alqm alicui); praeter (med ackus.); prae ss. sammansättningsdel i verb med indirekt objekt i dat. – praestare alicui stå f. ngn, praeferre alqm alicui föredraga ngn f. ngn); f. allt ante omnia; imprimis; praecipue; f. alla andra praeter ceteros (florere, C. de Am. § 4); döden är att föredraga f. träldom och vanära mors est servituti et turpitudini anteponenda; jag föredrager att vara fattig och fri f. att vara rik och slaf malo egere et liber esse quam dives esse et servire (praestat egere et liberum esse et cet.).

Framföra:

1. eg.: producere (in conspectum alicujus; in contionem, in scenam); proferre (testem); inducere (in scenam – ngn på scenen).
2. muntligen:
1. a. = frambringa, få fram ett ljud: edere (vocem).
2. b. = framställa, frambära: afferre (causam, defensionem skäl, ursäkt; nuntium helsning); deferre, perferre ad alqm (nuntium, negotium, optata, preces – en helsning, ett ärende, en önskan, en bön); referre ad alqm (nuntium, responsum, mandatum ngns svar); f. ngns helsning (= välgångshelsning) salutare alqm alicujus verbis; f. ngns tacksägelse gratias agere alicui (verbis alicujus); jfr Frambära.

Framgent: ab hoc l. illo tempore – semper, perpetuo; usque; protinus (sic vives p., ut –, Hor.); porro (fac eadem sis p., Pt.); han förblef allt f. deras vän ab illo tempore perpetuo iis favebat, amicitiam inviolatam servabat, in amicitia inviolate sancteque manebat; han gör allt f. samma påstående pergit idem contendere.

Framglida: labi (labitur uncta carina, Enn.; avis per āera); procedere (classis, Vg.); leniter ferri.

Framglänsa: elucere, interlucere.

Framgräfva: eruere; effodere.

Framgå:

1. med konkreta subjekt: prodire, progredi, procedere (homo; funus – liktåg; sidera); med mod f. på den beträdda banan quam viam iniit, eā fortiter progredi.
2. impers.: det framgår af ngt = det visar sig, följer af –: emergit, apparet, elucet med ack. och inf.; efficitur, sequitur (med ack. och inf. l. ut och konj.); af redovisningen f-r, att utgifterna öfverstigit inkomsterna med 2000 sestertier ex rationibus confectis (l. redditis) apparet, duobus milibus aeris plus expensum quam acceptum esse.

Framgång: res prosperae, prospera fortuna; successus (inceptis prosperis s-us dare, L.); processus (p-um optare alicui); prosper eventus; prosperitas (tanta p. Caesarem consecuta est, N.); jag har honom att tacka för mina f-r quod incepta prospere cesserunt, illi debeo; stolt öfver sina f-r rebus prosperis (victoriā) elatus; missunna ngn hans f. alicujus prosperitati, rebus prosperis, felicitati invidere; önska ngn f. successum alicui velle; favere alicui; optare, ut alicui prospere res succedat, cedat; hafva, röna f. prospera fortuna uti; rem bene gerere; alicui ex sententia procedit eventus, exitus (C. de Or. I. § 123); alicui prospere succedit, cedit res, negotium; ex voluntate fluunt res; quod vult, assequi, consequi; med f. prospere; feliciter; bene; ex sententia; ex sua voluntate; icke hafva f. nihil agere; rem male gerere; operam perdere; frustra anniti; non consequi l. assequi id, quod vult l. sequitur; utan f. infeliciter (temptare, L.); non satis ex sententia; frustra; nequicquam; han egnade sig med f. åt filosofiens studium multum profecit, magnos progressus fecit in philosophia; med föga f., utan f. egna sig åt en sak parum proficere in alqa re; han försökte sig med f. ss. skald, i flere grenar af poesien carminum laude floruit, multa laude versatus est in omni genere poēsis; attigit etiam poēticen; hafva f. hos ngn probari, placere alicui; impetrare ab alqo (quod petit); hafva f. i sin ansökan creari; tribus conficere; designari; icke hafva f. i sin ansökan repulsam ferre; ett på f-r rikt lif vita prosperitatis l. felicitatis plena.

Framgångsrik: prosperitatis l. felicitatis plenus.

Framgången = förliden: praeteritus; dagen är f. dies praeteriit, lux occidit.

Framhafva: exhibere, proferre, sistere (ad judicium).

Framhjul: rota prior.

Framhålla:

1. eg.: protendere, exhibere, porrigere; hålla fram åt, mot, för ngn: obtendere, ostendere, ostentare alicui alqd (visande, erbjudande, hotande – passum capillum; jugulum pro vita alterius; gladium alicui); intendere, intentare (med hot f.).
2. oeg.: med ord (l. handling) f.:
1. a. i allm. = påpeka, väcka uppmärksamheten på ngt: commemorare, exponere; ostendere, monstrare (alicui alqd); monere, docere alqm de re, alqd esse; f. ngns förtjenster l. fel commemorare vitia, virtutes alicujus; fortunae bona exponere (C. de Or. II. § 45); f. det vackra, det orätta i ngns beteende ostendere, quam bene, quam turpiter fecerit; f. faran af ngt quanto in periculo res versetur, monere; f. vigten af ett skyndsamt afgörande monere, quanta opus sit celeritate, quantopere maturato opus sit; han framhöll (= gjorde gällande), att ingen gjort mera än Crassus för det allmänna docuit Crasso neminem ad communem salutem plus attulisse adjumenti.
2. b. f. ss. ett mönster: proponere (alqm tanquam exemplar ad imitandum).
3. c. pregnant = lägga särskild vigt på ngt, med skryt, beröm (mera sällan med klander) f.: ostentare (f. sig sjelf l. ngt, som tillhör en sjelf – se, prudentiam, triumphos suos); praedicare (de alqo – f. ngn; virtutes alicujus – ngns förtjenster); laudare (eum consensum – laudare mire Servius inter proceres Latinorum, L. I. 45. 2); admirari (= uttrycka sin beundran för –); commendare (= till det bästa anbefalla, förorda); favere alicui; multum tribuere (rei l. homini = särskildt f., lägga vigt på, f. betydelsen af ngt); med förebråelse f. exprobrare [odiosum sane genus hominum officia exprobrantium: quae meminisse debet is, in quem collata sunt, non commemorare (se 1), qui contulit, C. de Am. § 71]; med klander f. vituperare; f. det vackra, det sedliga l. det oädla, egennyttiga i ngns beteende (se 1) alicujus liberalitatem, sanctitatem laudare, admirari, laudibus efferre; alicujus illiberalitatem, avaritiam valde vituperare; f. ngt till välförtjent beröm, klander, straff in laudem hominum vocare alqd; ad poenam vocare, acriter persequi, insectari vitia (subjicere odio civium, de Or. II. § 202); han har alltid varit f-en huic semper fautum est; hujus semper laudes in ore hominum et commemoratione versatae sunt; jag tillåter mig att särskildt f. denna omständighet huic rei plurimum tribuendum censeo; hujus rei vim maximam censeo.

Framhäfva:

a. = låta ngt framstå, visa sig i dess rätte dag: insigne, conspicuum facere l. reddere alqd; facere, ut alqd emineat, conspiciatur; augere alqd (t. ex. fusca vestis coloris candorem insigniorem reddit).
b. = framhålla ngt ss. vigtigt: verbis augere alqd; multum tribuere alicui rei; aliquam rem gravissimam esse, alicujus rei vim maximam esse censere, dicere; han f-r vigten af ett starkt landtförsvar docet, quanti intersit militum copias instructas et exercitatas habere.

Framhärda: (obstinato animo) perseverare, perstare, permanere, manere (in consilio i sitt beslut, in sententia i sin mening, in fide, in amicitia, in officio i trohet mot sina förbindelser, i sin pligt); tenere propositum, peragere id, quod sibi proposuit.

Framhärdande, n.: obstinatio; perseverantia; in eodem consilio permansio.

Framifrån: a fronte; f. angripa ngn adversum aggredi, transfigere alqm.

Framkalla:

1. eg., med personliga objekt: provocare, excitare; f. ss. vitne testem citare, producere, excitare; f. andar manes excitare, elicere, evocare.
2. = förorsaka, föranleda, uppväcka: creare; movere (invidiam, odium); excitare (Atreo dicente plausūs excitantur, C.); concitare (seditionem).

Framkasta:

1. eg.: projicere.
2. oeg.: jacere, jactare, conjicere (rem, quaestionem, crimen, minas, vocem, probrum f. ett ämne, en fråga, en beskyllning, hotelser, ett yttrande, ett skymfligt tillmäle); injicere mentionem alicujus rei, inferre mentionem rei, sermonem (ett samtalsämne); han f-de en half antydan, att ej allt skulle hafva gått rätt till obscure, oblique significavit (insimulavit) vitio rem actam esse.

Framkomma:

I. absolut:
1. 1. eg.:
  1. a. prodire, procedere (= träda fram; kom hit fram huc procede); exire, exsistere, emergere (från att hafva varit dold ex latibulo exire, ex aqua emergere; amphora coepit institui, currente rota cur urceus exit?, Hor.); provenire (om växter, som sticka fram ur jorden; äfven pullulare, progerminare).
  2. b. = komma fram till ett mål: (eo, quo intendit) pervenire, advenire.
2. 2. = komma i dagen (vanligare: komma fram): aperiri, comperiri, enuntiari; edi; upplysningar f-mo, som voro högst besvärande för den sakförde ea comperta (testimonia edita) sunt, quibus reus maxime premeretur; om det f-it (kommit fram) till hans far, hade han blifvit strängt straffad si hoc patri enuntiatum esset, (si id pater rescivisset), hic graves poenas dedisset; ett resultat f-r alqd consequitur, efficitur, conficitur.
II. f. med ngt:
1. 1. eg.: afferre alqd (opus inchoatum o. d.).
2. 2. oeg.: ferre legem (f. med ett lagförslag, en motion); afferre alqd (sententiam med en mening, ett påstående); (principem, primum) dicere (alqd f. med ett yttrande, en mening – Pherecydes primus dixit animas hominum esse divinas); movere conjecturam, facere conjecturam = f. med en gissning; f. med en uppfinning invenire; – postulare (agere) f. med en fordran; suadere, ut f. med ett förslag, att –; hortari; komma fram med en osanning mendacium dicere; fingere ac mentiri; hur kan man komma fram med ett sådant påstående hoc quenquam dicere, (statuere) audere!

Framkomst: adventus; f-n skedde midt i natten media nocte eo, quo intenderamus, pervenimus.

Framkrypa, Framkräla: prorepere, proserpere.

Framkälke: traha prior.

Framköra: advehere, pervehere, devehere.

Framleda: producere.

Framlefva: degere, agere aetatem (sine dagar – tranquille o. d.).

Framlemna: tradere.

Framleta: eruere.

Framlida: cedere (horae quidem cedunt et anni et menses et dies, C.); labi; effluere; dagen är f-n dies praeteriit.

Framlocka: elicere.

Framlysa: elucere; dilucescere.

Framlägga:

1. eg.: proponere, ante oculos ponere, palam exponere.
2. i tal l. skrift f.: exponere, exhibere, proponere; (in medium) afferre, proferre; f. resultaten af sina forskningar ea, quae quis invenit, investigavit, quaerendo assecutus est, exponere; f. bevis för ngt cur alqd ita sit, verum sit, argumenta, rationes afferre (skäl); testimonia, signa (faktiska bevis) proferre, afferre.

Framlöpa: procurrere, excurrere.

Frammana: evocare, elicere, excitare (Manes).

Framme:

1. (i motsats till tillbaka, inne, i doldt tillstånd): der f. porro; vara f. = vara framdragen, framsatt, framlagd, framkallad productum, propositum, promptum, appositum, expositum, praesto esse; provocatum, citatum esse; exstare; vagnen, hästarne äro f. currus productus est, equi praesto sunt (adsunt); bordet är f. mensa apposita est; kläderna ligga f. vestis prompta, exposita, in conspectu, ante oculos posita est; armen är f. (utom togan) exstat brachium; vara f. och vitna citatum testimonium edere; – oeg.: vara f. = ställa till spektakel l. få plikta derför turbare; turbas dare, facere, movere; (noxiam commereri, Pt.); in delicto deprehendi, manifestum esse; – plecti; hvarmed har han nu varit f. igen quid ille nunc novi designavit?; här har han varit f. igen illius vero hoc opus est; illius hic manifesta vestigia sunt (l. cernimus); harum ille rerum (auctor) artifex est; (ille est ipse); här har han varit f. och sqvallrat ille enuntiavit, foras eliminavit.
2. = vid målet: vara f. eo, quo intendas, pervenisse; iter confecisse, cursum peregisse; vara f. vid målet på circus metam contingere; nu äro vi snart f. jam (ab urbe) haud procul absumus; mox confectum iter erit.

Framom: ante, praeter; vara långt f. ngn (i ngt hänseende) longe praestare alicui, superare alqm.

Frampressa: exprimere, extorquere (confessionem; lacrimas).

Frampå (framme på):

1. i lokal mening: f. bröstet in adverso pectore.
2. om tid: f. dagen multo jam die; f. hösten adulto, vergente autumno.

Framqvälla: profluere.

Framrida: equo provehi.

Framropa: evocare, provocare, citare.

Framrulla, v. tr.: provolvere; moliri; admovere.

Framrulla, v. intr.: provolvi.

Framrusa: prorumpere, proruere, procurrere; erumpere.

Framrusande: proruptio, eruptio.

Framrycka: procedere, procurrere, prorumpere; hären rycker fram incedere agmen incipit; signa feruntur; jfr Rycka fram.

Framräcka: porrigere, protendere; åt ngn f. tradere alicui alqd.

Framsegla: nave provehi.

Framsida: adversa pars; frons; adversa frons; f-n af huset adversa domŭs, a. frons domūs.

Framskaffa: promovere, admovere (= flytta fram, fram till ngt); f. vitnen, bevis proferre, producere testes; proferre, afferre testimonia, argumenta; f. ett bref till ngn afferre, afferendam curare, mittere, (tradere framlemna) epistolam ad alqm, alicui.

Framskaka: excutere.

Framskepp: prora.

Framskimra: elucere.

Framskjuta, v. tr.:

a. promovere.
b. om växter: f. rötter, grenar o. d. agere radices.

Framskjuta, v. intr.:

1. om växter = skjuta upp: provenire, prodire.
2. (= sträcka sig ut, stå fram utom ett plan): prominere, eminere, excurrere, procurrere; exstare.

Framskjutande: projectus (urbs in altum, C.); prominens, eminens; en f. udde, bergsspets promontorium; f. del af byggnad (utsprång): projecta pars domūs; projectura (Vitr.).

Framskrida:

1. i rummet: procedere (funus, agmen p-it lente); prodire, progredi; duci (om ett tåg – funus l. dyl.).
2. om tiden: procedere; fluere (mihi lenta fluunt ingrataque tempora, Hor.); labi (tempora labuntur – f. omärkligt – tacitisque senescimus annis, Ov.); provehitur aetas, vanl. i part. pret.:

Framskriden: f. tid på dygnet serus; i anseende till den långt f-a tiden quoniam multum diei, multa jam nox est –, advesperavit dies; – f. ålder provecta aetas.

Framskrika: exclamare.

Framskrämma: proterrere; terrore, minis exprimere l. extorquere (confessionem l. dyl.).

Framskymta: sublucere, dilucescere (dies); apparere.

Framskynda: provolare; procurrere; citato cursu l. agmine advenire.

Framslunga: projicere; jacere, jaculari; torquere; f. hotelser mot ngn minas jacere in alqm.

Framsläpa: protrahere; admoliri, provolvere (framvältra); f. sitt lif i elände vitam trahere (in miseria; dubia spe); vix vitam tolerare.

Framsläppa: prodire sinere; intromittere, emittere (in, ut).

Framsmyga: adrepere (ad alqm, ad alqd); proserpere; absolut: tacito gradu accedere, incedere.

Framsnyfta: per singultus edere, dicere alqd.

Framspringa: procurrere.

Framspringande = framskjutande (t. ex. del af ngt): prominens, projectus.

Framspruta: (ore) ejaculari.

Framstam: prora.

Framstamma: balbutire (perpauca – några brutna ord).

Framstappla, v. intr.: aegris passibus prodire.

Framstappla, v. tr.: = med möda framsäga: vix, aegre, haesitantem, singultim, (balbo ore) proloqui, balbutire (preces, excusationem).

Framsteg:

1. i företag: processus, progressus; progressio, profectus; göra f. (multum, longius, plurimum stora f.) procedere, proficere, progredi in alqa re; (magnos) processus, progressus facere, efficere in alqa re (ad virtutem); det är dock ett f. alqd tamen profectum est; han gör inga f. nihil proficit (labore suo).
2. i annat hänseende: hämma eldens f. ne latius serpat ignis, providere, impedire; hindra sjukdomens f. venienti occurrere morbo; principiis morbi obstare; sjukdomen, det onda gör med hvar dag större f. in dies latius serpit malum.

Framsticka, v. intr.: exstare, apparere; håret stack fram exstabat capillus (ex pileo); (jfr Sticka fram).

Framsticka, v. tr.: proferre (pedem l. dyl.).

Framstryka: praeterlabi, praefluere (flumen); procedere (jugum montis, montes).

Framstråla: elucere.

Framsträcka: porrigere, protendere; exserere (brachium e toga; linguam); f. mot ngn ngt obtendere, intentare alicui alqd.

Framstupa: praeceps; pronus; falla f. praecipitem cadere; ligga f. pronum (in vultum, in os) jacere, cubare; kasta sig f. se projicere (in vultum, in os, in caput).

Framströmma: profundi, effundi; profluere; folkmassan f-de effundebatur multitudo.

Framstycke: adversa pars; prior pars.

Framstå:

1. i eg. men.: exstare, eminere; exsistere; prostare; prominere.
2. i oeg. men.:
1. a. vara framstående, utmärka sig: eminere, excellere inter aliquos, in multitudine.
2. b. = visa sig, uppträda, yppa sig, vara klar: eminere; exsistere; apparere; videri; ju mera man äflas att dölja det, ju tydligare f-r det quo magis absconditur, eo magis eminet; han framstod såsom den egentlige ledaren af upproret ille dux seditionis exstitit; han f-r alldeles oskyldig i denna sak apparet, hunc ab omni societate hujus sceleris abfuisse; han f-r i sina loftal öfver vinet ss. en älskare af starka drycker laudibus arguitur vini vinosus (Homerus, Hor.); han f-r i den saken ss. en narr multa ille dedit stultitiae signa; en ny svårighet framstod, yppade sig nova objecta est difficultas.

Framstående:

1. eg.: eminens; prominens; projectus.
2. oeg.: excellens, eminens; praestans; insignis, conspicuus; f. förmåga i en rigtning excellens, praestans in alqo genere virtus l. facultas.

Framstäf: prora.

Framställa:

1. eg.: proponere, apponere, exponere; sistere, prostituere.
2. med ord l. bild f.:
1. a. i allm. = (med ord) uppställa, uppgifva, nämna o. d.: ponere (quaestionem – ett spörsmål; exemplum, argumentum); proponere (exemplum, exemplar ad imitandum; rem vobis proponam: vos eam – ponderatote, C. in Verr. IV. 1); deferre (= framlägga, frambära till ngn – querelas, preces); afferre (argumentum, exemplum); ofta att uttrycka med ett ensamt verb, t. ex. f. en ödmjuk anhållan submisse petere, supplicare, quid velit, significare; f. en fråga quaerere, interrogare; f. klagomål queri de alqa re o. d.
2. b. = redogöra för ngt, utveckla, skildra: exponere rem, de re (i allm.); narrare (rem = f. sakförhållandet – breviter, dilucide); persequi (= genomgå, utveckla); explicare (utlägga, utförligt f.); exprimere (åskådligt f.), adumbrare (dicendo speciem oratoris); disputare, disserere (utreda, vetenskapligt f.); docere, ostendere (visa, bevisa); f. orsakerna till ngt causas exponere; quare alqd ita sit, docere; f. pligtläran de officio disputare; officium persequi (C. de Off. II. c. 3); f. sitt ärende mandatum exponere; f. sin åsigt quid sentiat, dicere, disputare, eloqui; f. saken oriktigt mentiri.
3. c. f. ngn l. ngt såsom –: describere; exprimere oratione (alicujus mores justos, integros – ngn ss. en redlig, oförvitlig menniska, C. de Or. II. § 184; alqm latronem et sicarium – ss. en röfvare och lönnmördare, C.); f. ngn ss. orsak till hela olyckan alicui culpae omnia vertere l. tribuere; f. saken ss. ett brott, en olycka för fäderneslandet in nefario scelere ponere alqd; docere alqd patriae perniciosissimum esse.
4. d. f. på scenen: inducere alqm in scenam; i. dicentem, disputantem ngn ss. talande, samtalande.
5. e. i synlig bild f.: ponere (nunc hominem, nunc Deum, Hor.); fingere, effingere.

Framställning:

1. = hemställan om ngt: rogatio; relatio; göra f. (hos en myndighet) om ngt deferre, referre alqd, de alqa re (quid fieri placeat) ad senatum, ad alqm.
2. = utveckling af ett ämne: expositio (sententiae suae, mandati); explicatio; oratio (absolut = föredrag); disputatio (vetenskaplig utveckling, utredning); narratio (f. af ett sakförhållande); lyssna till en f. orationem alicujus attente audire; tydlig, åskådlig f. dilucida, gravis expositio; redig, kort f. explicata, brevis narratio; grundlig, skarpsinnig f. subtilis, acuta disputatio; skön, prydlig f. nitidum, ornatum orationis genus (se Framställningssätt); f-ns kraft vis dicendi; f. i bild adumbratio.

Framställningskonst: dicendi ars, ratio.

Framställningssätt: dicendi, scribendi, orationis genus; oratio; enkelt, jemnt, högstämdt f. tenue, medium, grande (subtile, temperatum, grave) genus dicendi (jfr Stil); rätta sitt f. efter åhörarnes smak ad aures l. judicium eorum, qui audiunt, orationem accommodare l. conformare.

Framsätta:

1. apponere (mensam, cibum, fercula); exponere.
2. (sällan) f. ett påstående o. d., se Framställa 1.

Framt, blott förekommande i konjunktionen så framt = så vida (se detta ord och Om): si.

Framtaga:

1. (om saker): promere, depromere; expromere.
2. (om personliga objekt): provocare, producere, protrahere.

Framtand: pl. primores dentes; sing. ex primoribus dentibus unus, aliquis.

Framtass: pes prior.

Framte: = visa fram, ss. rättsgiltig handling, bevis o. dyl.: afferre, proferre (tabulas dokument); exhibere.

Framtid:

1. i allm.: tempus futurum, tempus posterum; posteritas; res futurae; futura (n. pl.); (aetas postera, Hor.); all f. omnes anni consequentes (C. de Sen. § 19), omne consequens tempus; aeternitas; tempus sempiternum (si barbarorum est in diem vivere, nostra consilia sempiternum tempus spectare debent, C. de Or. II. § 169); för f-n in posterum (amicitia bonā spe praelucet in posterum, C. de Am. § 23); posthac; postea; för all f. in omne tempus; till senaste f. ad ultimum tempus posteritatis; blick in i f-n posteritatis prudentia (C. de Sen. § 78); hafva en djup blick, se långt in i f-n futura, posteritatem, futuros casus reipublicae (statens f.) longe prospicere (C. de Am. § 40, de Sen. 81. 82); sluta från det förflutna till f-n ex praeteritis rebus de futuris conjicere; quid sit futurum, canere ut vatem; lefva för f-n posteritati servire (aeterna moliri, C.; alteri seculo serere); lefva i f-n futura praecipere; f-n är oviss quid sit futurum, qualis futura sit consequens vita, incertum est; sitt hopp på oviss f. grunda in rebus futuris et incertis (in fortunae temeritate) spem ponere l. collocare; f-n är icke vår posteritas ad nos non pertinet, (fortuna in nostra manu non est); dyster, oviss, mörk f. aspera, dubia spes; ljus f. laeta spes vivendi, consequentis vitae; han har ingen f. non est, quod speret; spes amplificandae fortunae illi nulla est.
2. i personlig mening = efterverlden, de efterkommande: posteri, posteritas; f-ns minne posteritatis memoria; lefva i f-ns minne famā et memoriā posteritatis immortalem esse, florere; (ejus virtus etiam posteris clara et insignis erit, C. de Am. § 103); famae immortalitatem consequi; det bor oveld uppå framtids tunga posteritas de omnibus rebus integre et incorrupte judicat.

Framtida: venturus; futurus; consequens; för f. behof in usum futuri temporis.

Framtidsman: qui omnia summa sperat aut sperare potest.

Framtidsplan: vitae degendae, instituendae spes, consilium; cogitatio; (spem cogitationum mearum graves – casus fefellerunt, C.).

Framtill: a fronte; in adversa parte; f. skön adversus pulcher.

Framtitta: prospectare, prospicere; solen f. apparet, lumen suum ostendit.

Framträda:

1. i eg. men.: procedere, prodire, progredi; exire, egredi, exsistere (från ställe, der man varit dold); f. ss. vitne, inför rätten procedere (testem, C. de Or. II. § 245; in jus; ad tribunal praetoris accedere, procedere); f. i kretsen in medium procedere; f. ur huset foras procedere, prodire; portā, domo egredi, exire; f. ur sitt gömställe, ur jorden ex latebris, de terra, ab inferis exsistere; f. i folkförsamlingen in contionem, in Rostra prodire, ad populum procedere; (excurrere, procurrere taga ett steg framåt mot åhörarne, om en talare i Rostra).
2. oeg.:
1. a. om liflösa föremål = skjuta fram l. synas (på en tafla), träda fram: prominere; eminere; exstare (illa summa laus umbram aliquam et recessum habeat, quo magis id, quod erit illuminatum, exstare atque eminere videatur, C. de Or. III. § 101).
2. b. = uppträda i en viss egenskap l. handling: exsistere, exoriri (in poēsi raro exoritur aliquis excellens, C.); f. med en bön, fordran petere, postulare; afferre preces, postulationem; f. med den förklaringen, att, att icke propalam profiteri, negare.

Framtränga: penetrare; prodire; viam sibi facere (l. munire); jfr Tränga.

Framtvinga:

1. i lokal men.: (vi) protrahere, producere, excitare; protrudere.
2. oeg.: f. bekännelse, tårar o. d.: exprimere, extorquere; excutere (alicui pecuniam); cogere, i synnerhet i part. coactus.

Framvisa: exhibere, ostendere, proferre (jfr Framte, Uppvisa).

Framåt: protenus, porro; prorsus l. prorsum; gå f. procedere, prodire, prorsus ire; pergere; gå f. i sina studier in literis progredi, procedere, progressus l. processus facere; vägen går f., den går ej tillbaka progredientibus patet via, recedentibus clausa est; (prorsus, non retrorsus ducit via; progrediendum est, non recedendum).

Frankera: f. ett bref mercedem epistolae repraesentare.

Frans: fimbria, cirrus.

Fransa: fimbriis praetexere; f-ad fimbriatus.

Frappant: insignis, insignitus, mirus; en f. likhet insignis, mira similitudo.

Frappera: animum, sensūs alicujus percutere, movere, pellere, admiratione advertere; obstupefacere.

Fras:

1. i allm.: verba (conjuncta); sententia, (locutio); vox.
2. med bibetydelse af ngt utslitet, uppskrufvadt, å den talandes sida mer l. mindre meningslöst: verba (virtutem verba putas, Hor.); verborum sonitus inanis; verba speciosa (vackra f-r; verbis speciosa, re inania, T.); argutiae (slå omkring sig med f-r argutias jactare); klingande f-r tinnitus (T.) verborum; hafva f-en i sin makt, hafva godt förråd på f-r verborum (eligendorum et faciendorum) artificem esse; verbis abundare; svarfvade f-r concinnae sententiae.

Frasa: crepitare.

Frasmakare: vanus verborum artifex; venditator; nugator.

Frasmakeri: verborum sonitus inanis.

Fred: pax (fred, som slutes l. råder, i synnerhet i politisk mening); otium, quies (tillstånd af f., i yttre mening = stillhet, ro); concordia (= endrägt); tranquillitas (sinnets fred, frid, se detta ord); en säker f. certa, tuta pax; en djup f. summa pax, summum otium; under f-n in pace, pacatis rebus (ut injustus in pace rex, ita dux belli pravus fuit, L.); i f. och ro in summo otio; underhandla om f. de pace agere, pacisci; sluta f. pacem facere, jungere, componere cum alqo, inter aliquos; pacem conciliare (stifta) inter aliquos; slutna f-r paces compositae; pax convenit (uppgöres, kommer till stånd) inter aliquos; pacem petere, impetrare (bedja om f., utverka f.) ab alqo; pacem dare (bevilja) alicui; pacem colere, habere, pace uti, pacem servare (lefva i f., hålla f. med ngn); bryta f-n pacem violare, turbare; för f-ns skull medgifva ngt concordiae causa concedere alqd (L.); utan att hafva utverkat f. infecta pace; lefva midt i f-n summam, tranquillam pacem agere, agitare; f-ns värf res urbanae; hafva f. med alla menniskor nec lacessere quemquam nec lacessi; sine injuria in pace vivere (C. de Off. I. § 35); lemna ngn i f. sinere alqm quiescere; non turbare pacem l. otium alicujus; non lacessere alqm; alqm (intactum inviolatumque) dimittere, missum facere; lemna mig i f. noli mihi molestus esse (negotium exhibere); icke lemna ngn i f. sollicitare, vexare alqm; molestum esse alicui; jag får ej vara i f. för honom non desistit mihi molestus esse; jag får ej hafva f. i mitt eget hus domi quoque mihi molestus est, mihi omnia infesta et sollicita facit; ne domi quidem otio mihi frui licet; Guds fred (helsning) salve!; jfr Frid.

Freda: f. ngn för ngt tegere, defendere, tutum praestare, tueri alqm ab alqa re; munire contra alqd; f. sitt samvete religioni consulere; officio satis facere; fidem servare, conservare, praestare; med f-dt samvete salvo officio; salva fide, pietate.

Fredag (Frejas dag): dies Veneris (enl. latinska inskrifter).

Fredande: defensio.

Fredlig: pacatus (res p-ae f-t tillstånd; homo, gens p.; animus p. f-a tänkesätt); placatus (vita, animus); quietus (homo; tempora q-a f-a tider; provincia q. et tacita, C.); tranquillus (mare; animus); placidus (mores p-i f-t lynne); pacis amans, studiosus (fredsälskande); mitis, lenis (ingenium – lynne); hysa f-a tänkesätt emot ngn pacato animo esse in alqm; bringa f-a underrättelser pacem afferre alicui; omnia pacata esse nuntiare, renuntiare; på f. väg (cum) bona pace; consiliis (plus consiliis perficere l. assequi, quam armis).

Fredligt: quiete, tranquille; förhålla sig f. quiescere, pacem servare, pace uti; vara f. stämd mot ngn pacato l. placato animo esse in alqm; allt låter f. omnia pacata nuntiantur, esse refertur; (omnes finitimi in pace esse feruntur); nulla est belli suspicio (nulla tumultus suspicio increpuit, C. pro Mur. § 22); helt f-t vända sig till ngn cum bona pace, modeste adire alqm.

Fredlysa se Fridlysa.

Fredlös: proscriptus; cui aquā et igni interdictum est.

Fredsam: (om personer): placidus, pacis amans; moderatus (foglig).

Fredsanbud: pacis condicio; göra ngn f. pacis condiciones offerre alicui, referre (komma åter med –) ad alqm.

Fredsartikel: lex pacis.

Fredsbrott: pacis (foederis) violatio; befara ett f. ne pax violetur, ut fides pacis servetur, metuere; gifva ngn skulden för f-et pacem turbatam alicui vitio tribuere.

Fredsbrytare: pacis violator, turbator.

Fredsbudskap: pacis nuntius.

Fredsdomare: arbiter; stämma ngn inför en f. arbitrum adigere alqm.

Fredsfördrag: pax; foedus (L. XXI. 10. 13).

Fredsförslag: pacis condicio; göra ngn f. pacem ferre, offerre, pacis condiciones offerre alicui, ultro ferre (L. XXI. 13. 5) alicui; antaga ngns f. condiciones oblatas accipere (subire underkasta sig); afvisa, ej antaga aspernari; framkasta f. jactare pacis condiciones; underhandla om de c-bus agere, agitare.

Fredskongress: conventus, consilium, in quo de pace concilianda agitur.

Fredslugn: otium (apertis otia portis, Hor.); quies; pax.

Fredsmedlare: pacis interpres, arbiter, conciliator.

Fredspant: pacis (conciliatae, firmatae) pignus.

Fredspreliminärer: pacis faciendae initia.

Fredsslut: pax (composita, facta); pacis confectio.

Fredsstiftare: pacis conciliator, arbiter; pacis auctor.

Fredstankar: pacis consilia l. cogitationes; hysa f. pacato animo esse; pacem velle, cupere.

Fredstid: pax; otium; pacatae res; i f-r in pace, in otio.

Fredsverk: consultatio pacis l. de pace: pacis conciliatio; f-t har lyckats pax convēnit.

Fredsvilkor: pacis lex, condicio; föreslå f. se Fredsförslag; påtvinga, diktera för ngn f. pacis condiciones imponere alicui; billiga, obilliga aequae, durae, iniquae.

Fredsälskande: pacis amans, studiosus.

Fregatt: *navis speculatoria.

Fresko: (ital. = frisk i. e. nymurad grund): måla al f. udo tectorio colores illinere l. inducere.

Freskomålning: pictura in opere tectorio.

Fresta:

1. i allm. = försöka, pröfva: temptare, vanl. blott i uttrycken:
1. a. f. lyckan l. Gud fortunam temptare, divino fretum auxilio praecipitem in pericula ruere.
2. b. fresta på = pröfva på: experiri.
2. = söka förleda, locka, sätta på prof: temptare alqm (pecuniā); pellicere (pretio ac spe Virginiam Appius); sollicitare alqm (pretio, ut faciat alqd); inducere alqm (spe, pretio, promissis ad scelera); man f-s att tro prope adducimur ut credamus.

Frestare: temptator.

Frestelse:

a. en persons: sollicitatio (= frestande).
b. = saker, tillfällen, som locka, reta: illecebra, vanl. plur. illecebrae; corruptela; råka i f. sollicitari, pellici (ad fraudem, ad vitia); f-n är stor magna est illecebra (causa peccandi, C. de Fin. I. § 53; temptandi); fly f-r vitiorum illecebras, blandimenta fugere, vitare; f-n var för stor, han dukade under för f-n illecebris voluptatum, cupiditati resistere non potuit; culpae, cupiditati succubuit; abstinere, sibi temperare non poterat, quin –.

Fri:

I. i allm. och relativt, fri från ngt: liber a re l. re (a molestiis, a cura; terrore, religione); solutus (opere; a cupiditate); vacuus (a suspicione; timore); expers (periculi, curae); fri från göromål otiosus; fri från afgifter immunis (portoriorum, militiā); vara fri från ngt carere, vacare (febri, dolore, culpa, omni malo); vacuum esse (necessariis negotiis et operibus, C.); vara fri från krigstjenst militiae vacationem habere; vara fri från skatter tributorum expertem esse, vacationem, immunitatem habere.
II. absolut:
1. 1. om personer och deras vilja, handlingar m. m.:
  1. a. personligen fri, i yttre och inre men.: liber (praeter sapientem nemo liber est); solutus (judicium senatus s-um ac liberum); voluntarius; fri vilja libera voluntas, liberum arbitrium; ett fritt andeväsende mens soluta quaedam ac libera (Deus est, C.); fri rörelse motus voluntarius; gifva ngn fri, försätta på fri fot liberare, custodiā liberare, emittere; fri vänskap, fri välgörenhet nullis emolumentis, nulla spe praemii invitata, sponte suscepta beneficentia; (id quod recte fit, ita est justum, si est voluntarium, C.).
  2. b. i borgerlig men. (mots. servus): liber; vara fri liberum, sui juris, in sua potestate esse; göra, gifva fri manu mittere, liberare, in libertatem vindicare alqm.
  3. c. = politiskt sjelfständig: liber (populus); en fri stat libera civitas; vara fri libertate uti, in sua potestate, in libertate esse (L. I. 38. 2; II. 15. 3); göra fri in libertatem vindicare, regia servitute liberare.
  4. d. = ledig, fri från göromål: otiosus; vacuus, solutus (necessariis negotiis et operibus).
  5. e. fri i l. om sätt l. tal: liber, liberior (lingua, vox, mores); liberalis (i god mening); licentior (ngt för fri – conversatio cum viris, Sen.); solutus (risus); lascivus, procax, protervus, petulans (sjelfsvåldigt, fräckt fri i sitt sätt); commodus, comis (Livia sanctitate domus ad priscum morem, comis ultra quam antiquis feminis probatum, T. Ann. V. 1); vara allt för fri sibi liberius indulgere; föra fritt tal liberius loqui, procaci sermone uti (L.); något fritt lefnadssätt vita lascivior, licentior; licentia voluntatum; procacitas.
  6. f. = frikänd, fri från skuld l. straff: impunitus; salvus; expers culpae, poenae; han gick fri impune ei fuit; (salvus) evasit, effugit, absolutus est; caruit culpa, poena (jfr I.); hålla ngn fri tutum ab alqa re praestare.
2. 2. om saker:
  1. a. = öppen, ej upptagen, ej innestängd l. belamrad med skymmande föremål: liber (caelum, campus); patens, apertus (caelum, prospectus – utsigt); purus (campus); i fria luften sub dio l. divo; aperto caelo, in aperto; fritt fält campus purus, liber, patens; hafva fritt fält för sine planer campum habere, in quo excurrere et consilia moliri possit; i Guds fria natur in campis liberis l. patentibus, (libero rure).
  2. b. = oförhindrad, obehindrad: liber; non l. a nullo prohibitus l. impeditus; nullis legibus l. vinculis astrictus, constrictus; suarum cuique rerum custodia libera sit, C.; fritt tillträde liber aditus; adeundi copia; jag har fritt tillträde mihi patet aditus; fri genomgång via patet; det står mig fritt liberum mihi est, mihi licet –; det står dig fritt att gå eas licet; det står mig icke mera fritt, jag har ej mera fritt val, ej mer fria händer non (jam) mihi integrum est; res mihi non jam integra est; lemna fritt aftåg intactum, inviolatum dimittere alqm (jure belli liberum te, intactum inviolatumque dimitto, L. II. 12. 14; IX. 3. 7, 11); lemna ngn fritt val (liberam alicui potestatem, liberam optionem, liberum arbitrium) permittere, utrum manere velit, an abire; lemna fritt lopp åt sin vrede, åt sina tårar irae, lacrimis indulgere; orden äro fria dicat, quod quisque sentiat; tanken är fri sentire licet, quod velis (et dicere, quod sentias, T. Hist. I. 1); omröstningen är fri libera sunt populi suffragia; räntan är fri nullis vinculis l. legibus astrictum fenus.
  3. c. = ledig, ej upptagen, om tid: vacuum, liberum tempus (C. de Or. III. § 57); på fristunder temporibus l. operis subsecivis (C. de Legg. I. § 9).
  4. d. = kostnadsfri: gratuitus (liberalitas, amicitia); bestå ngn fri resa sumptus itineris praebere alicui; hafva fria rum, fri kost gratis habitare; alicujus sumptibus (nullā suā impensā) ali.
  5. e. = en fri man värdig, ej för lön l. bröd idkad: liberalis; ingenuus (artes liberales, ingenuae, libero homine dignae).

Fria, v. tr. (= frikänna): absolvere; liberare (poenā, culpā); i ovissa fall bör man hellre fria än fälla si causa dubia est, absolvi potius quam condemnari reum oportet l. absolvere potius quam condemnare humanitatis est.

Fria, v. intr.:

a. = begära till äkta: aliquam petere (L. IV. 9. 4); sibi (filio för sin son) poscere aliquam uxorem (f. till ngn, Pt. Trin. v. 450; utan uxorem 499); aliquam in matrimonium petere (Su.).
b. f. till ngns gunst, till ett embete, uppdrag o. d.: alqm sibi conciliare, gratiam alicujus petere; munus, mandatum petere, sibi deposcere; ambire alqm, alqd (poet.).

Friare: procus; emottaga, afvisa en f. admittere, repudiare procum (C.); (sponsi Penelopes Penelope’s friare, Hor.).

Friaretankar: uxoris ducendae cogitatio; hafva, gå i f. ad uxorem ducendam applicasse animum.

Friboren: ingenuus (liber et i.); som höfves en f. liberalis.

Fribref:

1. (bref, skrifvelse, genom hvilken ngn frihet tillförsäkras ngn): tabulae immunitatis (vacationis).
2. (bref, som befordras utan afgift): literae immunes (quae gratis afferuntur, perferuntur).

Fribytare: praedo; latro; pirata (sjöröfvare).

Fribyteri: piratica; latrocinium.

Frid: (eg. samma ord som Fred, men i formen frid nästan blott brukadt om sinnets, själens fred): pax (animi); sedatio (animi, perturbationum animi); tranquillitas (mentis; animi, id est placida et tranquilla constantia, C.; quies et t., C. de Fin. I. § 46); hafva f. i hjertat pacem animi servare; icke hafva f. (i sina ben) i sitt samvete angoribus conscientiae cruciari, agitari; de ogudaktige hafva ingen f. semper inquieta est improborum vita (temeritas et libido animos semper sollicitant turbulentaeque sunt); störa ngns f. quietae vitae statum perturbare (de Fin. I. § 51. 50); skänka ngn f. pacem menti alicujus afferre; frid med dig = (far väl) vale; fara hädan i f. placide, (aequo animo) mori; acquiescere; (in mediis vitae laboribus obdormiscere, C. Tusc. I. § 117); hvila i f. requiescere in pace, depositum esse in pace (på kristna inskrifter från det gamla Rom).

Fridag: feriae; dies feriatus, ab opere vacuus.

Fridlysa:

1. i religiös men.: (locum) augurare; caerimoniis quibusdam sanctum inviolatumque reddere.
2. i allm.: humano usu, conspectu prohibere.

Fridlyst:

1. i religiös men.: sacrosanctus (tribunus; possessio); auguratus, sanctus, inviolatus.
2. i allm.: non tangendus; non adeundus; intactus.

Fridlös: animo inquietus; scelerum conscientiā excitus (Sa. Cat. XV; jfr Fredlös).

Fridsam: quietus, tranquillus (locus, mors).

Fridsäll: pacis amans, studiosus.

Frieri: (petitio uxoris); amor; gynna ngns f. proco, petenti uxorem, alicujus amori favere; afvisa ngns f. procum repudiare; vara ute på f. uxorem petere, circumspicere (se sig om efter en hustru).

Frigifning:

1. faktisk: dimissio, liberatio; e vinculis l. custodia emissio.
2. borgerlig: manumissio.

Frigifva:

1. en gripen l. fängslad person: mittere, missum facere, dimittere (Kaeso dimissus e foro – in exsilium abiit, L. III. 13. 8); liberare (captivum); vindicare (Verginia vindicatur spondentibus propinquis, L. III. 46. 8); carcere, custodiā emittere, liberare; vinculis solvere.
2. en slaf (göra borgerligen fri): manu mittere; libertatem dare alicui; liberum esse jubere; [hunc liberum esse dico l. aio (praetor)].
3. med sakliga objekt: f. räntan fenoris (fenerandi) licentiam l. libertatem dare; f. handeln mercaturam liberam esse jubere, nullis vectigalibus premere, nullis vinculis l. legibus coercere, astringi, constringi velle; vendendarum rerum arbitrium dare (salis vendendi arbitrium – ademptum privatis, L. II. 9. 6).

Frigifven: till ståndet: libertinus; ngns frigifne libertus alicujus (patroni).

Frigöra: solvere, exsolvere, resolvere (vinculis, funibus, legibus); liberare.

Frigöra sig: se solvere, solvi; f. sig från alla band af vördnad, laglydnad o. s. v. verecundiam omnem abjicere, leges perrumpere, peccatorum licentiam sibi sumere; f. sig från fruktan metum abjicere, mittere (solvite corda metu, Teucri, Vg.); deponere; han kunde ej f. sig från den föreställningen, att man lagt försåt för honom illa opinio ex ejus animo evelli non (ei erui non) poterat, quod insidias sibi paratas esse putabat (quin sibi factas esse insidias putaret); (fato mundum regi nonnullis eximi non potest, T.).

Frihamn: portus immunis, omnium nationum navibus patens.

Frihet:

I. relativt:
1. 1. f. från ngt: vacuitas (doloris; ab angoribus); vacatio (mest i borgerlig mening: muneris, sumptūs; – culpae); immunitas (muneris, omnium rerum); f. från straff impunitas (i-te proposita quotusquisque a peccando abstinet?, C.).
2. 2. f. till ngt, att göra ngt: libertas (omnium rerum libertatem tenere, C.); licentia (pueris non omnem – full – ludendi – att leka – damus; licentia ad maledicendum; Academia nobis dat magnam licentiam, ut, quodcunque maxime probabile occurrat, id nostro jure liceat defendere, C.); venia (v-m dare alicui aliquam l. faciendi alqd); arbitrium (arbitrio alicujus permittere, quid facere, quid non facere velit – lemna ngn full f. att göra och låta); potestas, copia (= lof, tillstånd att göra ngt); jus (= rättighet; han har sin f. att flytta, hvart han vill jus ei est, quo velit, migrandi); hafva f. att (äfven) licet; taga sig f-n att göra ngt audere; suo jure alqd facere (videri); pro suo jure sibi sumere alqd, (ut faciat alqd); jag tager mig f-n att fråga nisi molestum est, a te quaerere ausim l. quaesiverim; förlåt, att jag tager mig den f-n (att fråga) hanc mihi veniam concede l. da (hoc mihi quaerenti veniam dabis); taga sig för stora f-r nimium sibi sumere l. arrogare; nimis sibi indulgere, nimis multa audere; nimis audacem, arrogantem esse; ett samhälles l. borgares fri- och rättigheter jura, jus (immunitates et jura).
II. absolut:
1. 1. i objektiv men.: personlig, borgerlig, politisk f. (hominis, civis, populi) libertas; hafva njuta f. libertate uti; försätta en fånge i f. captivum liberare, dimittere, missum facere, vinculis solvere, captivo dare libertatem; skänka en slaf f-n servo dare libertatem, servum manu mittere; fordra ngns försättande i f. in libertatem vindicare alqm; frånrycka ett folk f-n libertatem eripere populo, populi libertatem opprimere; skydda f-n libertatem tueri; kämpa för f-n pro libertate contendere (pro libertate bono civi omnis debet esse contentio, C.); återvinna, återgifva f. libertatem recuperare, populo reddere (rempublicam reddere, T. Ann. IV. 9); a regum aut a patrum dominatione in libertatem rem populi vindicare (C. de Rep. I. § 48); måttlig, allt för stor f. moderata l. temperata, nimia libertas; ”f. är det bästa ting, som sökas kan all verlden omkring, för den henne väl kan bära” libertate nihil in rebus humanis melius est, modo possis moderate uti.
2. 2. subjektivt, f. i sätt och beteende: libertas (frisinthet, frimodighet – ingenii); licentia (tygellös f., sjelfsvåld – nimia, immoderata); simplicitas (= rättframhet, öppenhet); candor (id., poet.); f. i åthäfvor, tal urbanitas (verldsmannamanér); petulantia, protervitas (= framfusighet); med f. libere.

Frihetsande: libertas; studium libertatis.

Frihetskrig: bellum pro recuperanda libertate susceptum.

Frihetskärlek: amor l. studium libertatis.

Frihetsstaf: festūca (qua servus a praetore in libertatem vindicabatur); vindicta (L. II. 3).

Frihugsen: liber; confidens.

Frikalla: liberare, solvere alqm alqa re (culpa från ansvar, officio, poena); vacationem (muneris, laboris) dare alicui; veniam alicujus rei dare alicui; remittere alicui (multam, poenam f. ngn från plikt, från straff).

Frikallelse: liberatio.

Frikostig:

1. om personer: munificus; benignus; liberalis; largus (duo sunt genera largorum, alteri prodigi, alteri liberales, C. de Off. II. § 55); prolixus; vara f. mot ngn benignum, liberalem esse in, erga alqm; visa sig f. benignitate, liberalitate uti.
2. om saker: largus (munera).

Frikostighet: munificentia, liberalitas, benignitas.

Frikostigt: munifice; liberaliter; benigne; large.

Frikänna: absolvere (sententiā medels utslag, i laga ordning; improbitatis, capitis); liberare (crimine; l-tum discedere).

Frikännande: absolutio.

Friköpa: redimere (captivos a praedonibus facultatibus suis); rependere aurum pro alqo (C.; auro alqm, Hor.).

Friköpa sig: redimere alqd (poenam, litem).

Frilla: pellex (gift mans); concubina.

Frilloson: nothus.

Frimodig: animosus; constans, fidens; fortis; impavidus, interritus, imperterritus; intrepidus; firmus (contra pericula); fiduciae plenus; f-t yttrande fortis sententia; libera verba; vox constantiae plena; f. uppsyn constans vultus; f-t beteende constantia.

Frimodighet: constantia; libertas (ingenii); fortis, constans, impavidus animus; fidens animus (f-ti animo ad mortem proficisci); med f. constanter, fortiter; fidenti, forti animo; yttra sig med f. libere loqui.

Frimodigt: constanter; fidenti, constanti, forti animo (facere); libere (loqui); intrepide, impavide.

Fris: zophŏrus.

Frisel: papulae (utslag).

Frisera: comere (caput, capillos, crines alicujus); componere (capillos alicujus); crispare (krusa) capillos.

Frisinnad: liber; libertatis amans, studiosus; f-e tänkesätt studium libertatis; liber animus.

Frisk:

1. i allm. = ny, ej förvandlad l. försvagad: recens (caro; aqua; vires; miles, equus – med f-a krafter –; memoria; ngt är i f-t minne recens rei memoria est); integer (= outtröttad – vires; copiae trupper); crudus (ej torkad – vulnus); viridis (lignum, caseus).
2. särskildt:
1. a. f. färg: color recens, laetus; floridus.
2. b. om luft = ren, sval, kylig, uppfriskande, skarp: purus; incorruptus; frigidus, frigidiusculus; acer; f. luft aura frigida, pura; hemta f. luft respirare, auram frigidam trahere; libero caelo recreari; f. vind ventus acrior, vehementior; en f. vind blåste upp increbruit ventus; (reserata viget – leker, blåser f-t – genitabilis aura Favoni, Lucr.); f-t väder tempestas suda, bona, serena.
3. c. = sund, kry i kroppslig men.: saluber (= helsosam; āer); integer, salvus, sanus, florens, vigens, valens (= oskadd, vid helsa och krafter – integri sensus, membra integra f-a sinnen, lemmar; corpus sanum; homo salvus ex morbo); incorruptus; bonus (temperatus ac bonus sanguis implet membra, T. Dial. cap. 21); vegetus (kry); f. färg, hy color bonus, verus (Ter.), laetus (purpureus color juventae, Vg.); viridis (ungdomsfrisk); i sin f-e ålder, i sine f-e dagar florente aetate l. juventute; integra aetate; incolumi l. integra valetudine; dum vigebat aetas –; vara f. valere; sanum esse; icke vara f. non satis valere; aegrotare; är du ej f. satin’ salvae?; är här f-t i huset satin’ hic salva omnia?
4. d. i andlig mening = sund i motsats till osund (corruptus): sanus; incorruptus (Atticorum sucus et sanguis incorruptus, in quo naturalis inest, non fucatus nitor; sanum dicendi genus, C. Brut. 37. 276).
5. e. i allm. = kraftig, liflig, rask, om menniskor och deras lif och verksamhet, till kropp och själ: fortis, acer, strenuus, impiger, alacer (hurtig); [homo fortis, acer; juvenis fortis, alacer f. karl, f. yngling (fyr)]; f-t mod animus alacer, bonus; vara vid f-t mod bono animo esse; non timere; (vivite fortes, fortiaque adversis opponite pectora rebus, Hor.); f-a tag fortis impetus; f-a tag! fortiter, impigre!; dansa (i) f-a tag impigre, summa alacritate saltare, terram pulsare (ille impiger hausit spumantem pateram, Vg.); f-t lif vita alacritatis plena (studiorum l. delectationum plena); der råder ett f-t lif summa alacritate vivitur istuc (jucunde vivitur); der är f. rörelse på stället locus celeberrimus est; f. förtjenst quaestus fructuosus.

Friska upp: recreare, reficere; se Uppfriska.

Friskara: manus voluntariorum.

Friskhet:

1. i allm. = egenskap af oförvanskad, oförsvagad m. m.: integritas; viriditas.
2. särskildt:
1. a. färgens f.: viriditas.
2. b. = vindens, luftens f.: frigus.
3. c. = helsa, sundhet, ungdomlighet: bona valetudo; viriditas (senectus aufert eam viriditatem, in qua erat Scipio, C.); incolumis l. integra valetudo; sanitas; salubritas (āeris); (sanguinis, coloris) bonitas (b. coloris valetudinis bonitate tuenda est, C.).
4. d. = raskhet, liflighet, kraftfullhet: alacritas (militum; animi); vigor.

Friskna (till): recreari, refici (ex morbo); se Tillfriskna.

Friskt:

1. = svalkande, helsosamt: vinden blåser f. frigide, salubriter, vehementer spirat aura, ventus.
2. = raskt, kraftigt: alacriter, summa alacritate l. vi; fortiter; impigre; arbeta f. alacriter, impigre laborare; arbetet går f. undan fervet opus; multum proficit in literis (studierna gå f. undan för honom); gå f. på impigre agere; dricka f. vehementer potare; lefva f. undan laute, jucunde vivere; sumptibus non parcere (res fortiter absumere, Hor. Ep. I. 15. 26); genio indulgere.

Frisläppa: mittere, dimittere, missum facere.

Frispråkig: libero ore; liber; audacter loquens.

Frispråkighet: libertas loquendi, oris, sermonis.

Frist (tyskt ord) = Uppskof, Anstånd.

Fristad:

1. = tillflyktsort: perfugium; asȳlum.
2. civitas immunis; civitas libera et immunis.

Fristat: libera civitas; libera respublica.

Fristund: tempus vacuum, subsecivum.

Frisyr: comptus (capilli), compositio (crinium).

Fritaga: liberare, absolvere (culpa, crimine); derför tager jag dig fri hoc crimine te absolvo.

Fritalig: libere, audacter loquens; liber; protervus (allt för f.).

Fritalighet: libertas loquendi, sermonis.

Fritimme: hora vacua; tempus vacuum.

Fritt:

1. i allm. utan hinder, utan band l. tvång: libere; ut lubet; (nulla coactus, astrictus necessitate); det står oss f. nobis licet, (concessum est, permissum est); in nostra potestate est; det står oss f. att gifva l. icke, men icke att underlåta tacksamhetens pligt demus necne, in nostra potestate est: non referre gratiam viro bono non licet (C.); f. må alla knota fremant omnes licet (C.); f. rase stormarne per me licet omnes saeviant tempestates; f. väl age, sane!
2. utan stöd, af egen kraft: per se (stare, niti); sponte; jorden sväfvar f. i rymden terra in āere pendet suis librata ponderibus.
3. = kostnadsfritt: gratis; gratuito.
4. tala (tillstå, yttra sig) f. = öppet, utan förbehåll, frimodigt: libere (confiteri, profiteri; loqui liberius); aperte, palam (pronuntiare, profiteri); ingenue; simpliciter.
5. lefva f.: libere vivere; sibi indulgere liberius; för f. solute, dissolute (lascive, immodeste, petulanter – alla i dålig mening).

Fritänkare: qui de rebus divinis libere se sentire, a populi opinionibus dissidere, nulla superstitione imbutum esse profitetur l. vult; (temerariae l. insanientis sapientiae consultus, Hor. Carm. I. 34. 2, 3).

Fritänkeri: (in rebus divinis) opinionum temeritas.

Frivillig: voluntarius (miles, mors, motus); spontaneus (motus, Sen.); non coactus.

Frivilligt: sponte; sua, mea et cet. sponte; voluntate; sua et cet. voluntate (id fit v-te, C. de Off. I. § 28); non coactus, nulla necessitate (coactus fecit alqd); ultro (= oombedd, onödd, se offerre, dare o. d.); äfven med ipse t. ex. ipse rediit han återvände f.

Frivol (lat. frivolus): levis, vanus; turpis (f-a ting, samtal res turpes, sermones voluptarii; f-a tänkesätt opinionum levitas, vanitas; impietas).

Friår: annus immunis l. immunitatis.

Frodas (Froda sig): luxuriari (segetes, vites); laetum florere, virere, crescere (segetes, prata); pinguescere, nitescere (pecus); lasterna f. vigent vitia; boni mores aegrotant, mali succrescunt uberrime, Pt. Trin. 30. 31; ”det usla f-r sig, det herrliga förgår” (Tegnér) optima quaeque fere manibus rapiuntur avaris, implentur numeris deteriora suis, Ov. Am. II. 15.

Frodig: om växter: uber, pinguis, nitidus, opimus (seges, gramen); laetus (laetas segetes etiam rustici dicunt, C.); luxuriosus (frumentum, pabulum, C.); om djur och menniskor: nitidus, pinguis; f. kropp habitus corporis opimus (C.); se frisk och f. ut sanum et nitidum esse; valere et nitere; (pinguis et nitidus bene curata cute, Hor.).

Frodighet: luxuria (segetum); ubertas pabuli; pinguedo, adipes (corporis).

From:

1. = godmodig, saktmodig, blid: mansuetus; placidus; pudens; lenis; mitis; facilis; modestus (anspråkslös, hofsam); f. som ett lam tam placidus quam ovis; f-t sinnelag mite, placidum ingenium; mores lenes, mansueti.
2. pius (in, erga Deum); religiosus (r-i dicti sunt, qui omnia, quae ad cultum deorum pertinerent, diligenter retractarent, C.); religionum colens, religionibus deditus (religiös, C.); castus (c-a dona f-a skänker, offergåfvor); sanctus; f-a böner piae preces; f-t sinne pietas (ad divos adeunto caste, pietatem adhibento, dona amovento, C. de Legg. II. c. 9); f-a löften pia vota; f-a önskningar vota (non tam virtutis fiduciā nitendum nobis ad spem beate vivendi, quam vota facienda, C. Tusc. V. § 2); f-t lif vita sancta, proba, casta; en f. skara pia turba.

Fromhet:

1. = saktmod: mansuetudo, lenitas; pudor; placidum ingenium.
2. pietas; religio; sanctimonia, sanctitas, castimonia (i lefvernet).

Fromma, v.: prodesse.

Fromma, f.: blott i uttrycket till ngns f.: esse alicui utilitati, utile; fieri cum alicujus utilitate, utiliter alicui.

Fromsint: mansuetus, placidus.

Fromt:

1. = saktmodigt: mansuete, leniter, placide.
2. = gudfruktigt: pie, caste (ad divos adeunto caste, C.).

Front: frons; (prima acies = främsta linien af en slagordning); framför f-n pro fronte exercitus; framför f-n af lägret pro castris; bakom f-n post principia; anfalla fienden i f-n a fronte, adversos aggredi hostes; göra f. mot fienden infestis contra hostem signis obsistere; in hostem convertere signa, obverti; göra f. åt båda sidor signa bipertito inferre; göra f-n större aciem dilatare, extendere; göra f. åt alla sidor in omnes partes aciem convertere l. constituere.

Frontispis: fastigium (domūs; frons adversa domūs).

Frossa, f.: febris intermittens.

Frossa, v. se Fråssa.

Frossbrytning: horror.

Frost: gelu, gelicidium; frigus (terra obriget frigore); stark f. summum, acre frigus; f. i händerna gelu adustae manus; f-n i natt har skadat säden nocturnum frigus momordit segetes.

Frostbiten: gelatus.

Frostig: frigidus; alsius; gelidus; det f-a Thule T. sub polo glaciali posita.

Frostknöl: pernio.

Frostnatt: frigus l. gelicidium nocturnum.

Frottera: fricare, perfricare, defricare.

Fru: matrona, domina; ngns f. alicujus matrona, domina, uxor; frun i huset materfamilias, hera; förnäm f. illustris matrona; blifva f. nubere; ung f. nova nupta.

Frukost: jentaculum (strax efter uppstigandet); prandium (vid middagstiden); bjuda till f. ad prandium vocare l. rogare; efter f-n pransus.

Frukostera: jentare, prandēre (se Frukost).

Frukt:

I. vegetabilisk: fructus (f., afkastning i allmänhet; ver ostendit fructus futuros: reliqua tempora demetendis fructibus et percipiendis accommodata sunt, C. de Sen. § 71; agro opus est non semel arato, sed novato et iterato, ut fructus uberes edere possit, C.); fruges, frumenta, seges (= frukten på jorden, säd); baca (f. på träd, buskar); pomum [större träds f.; arborum bacae terraeque fruges, C. de Sen. § 5; poma ex arboribus, si cruda (rå) sunt, vi avelluntur, si matura et cocta (mogen), decidunt, ibdm § 71]; en trädgårds f-r = grönsaker olera; bära f. fructus ferre, efferre, reddere, edere, (fundere, effundere = bära riklig f.); första f-n primitiae; honores (agri).
II. lifsfrukt = fetus, partus (mulieris).
III. = resultat, nytta: fructus (laboris, studiorum); utilitas; emolumentum; ljuf f. fructus dulcis (doctrinae radices acerbae, fructus dulces); bitter f. fructus acerbus (damnum, dolor); skörda f. af sina ansträngningar laborum l. ex laboribus capere, percipere fructum; hans ansträngningar hafva burit f. fructus extulerunt (mirificos, C. de Sen. § 9); är detta f-n af min möda hanc tandem mercedem merui!; detta arbete är f-n af många års ansträngningar hoc opus multorum annorum laboribus partum, effectum, perfectum est; vi skörda f-n af våra förfäders arbeten (synder) ex majorum laboribus (vitiis) ad nos redundant commoda (damna); af f-n kännes trädet qualis arbor sit, ex fructu cognoscitur (qualis cujusque animus sit, ex factis cognoscitur); detta är f-n af din svaghet hoc (malum) ex tua mollitia ortum est; göra f. bonam frugem ferre (L. II. 1), ad frugem se recipere.

Frukta:

1. = rädas: timere, metuere, vereri; (starkare) formidare, (pavere, horrere); börja f. extimescere, pertimescere; timore, metu affici; f. ngn l. för ngn (= vara rädd för ngn) timere, metuere alqm; f. ngns vrede alqm iratum vereri (C. de Or. III. § 65); f. att ne, att icke ut, ne non; det är att f. att – periculum est, timendum est, ne –; f. ngt af ngn timere, metuere alqd ab alqo; f. icke! noli timere; du har allt att f. est, quod metuas; du har intet att f. non est, quod l. cur (quamobrem, quare) metuas; f. för ngns lif, helsa (= hysa farhågor för, vara rädd om) timere, metuere alicui; de salute alicujus sollicitum esse; f. att göra ngt metuere facere alqd.
2. = vörda ngn, hafva försyn för att –: vereri alqm; Deum vereri et colere; v. facere alqd.

Fruktan: timor; metus (alicujus rei, a re för någonting); terror (skräck); (formido, pavor – fasa); helig f. religio; sancta formido; tom, ogrundad f. vanus metus l. terror; slafvisk f. timor obnoxius, vilis, servilis, abjectus; af f. metu; metu captus, perculsus; injaga f. hos ngn metum injicere, incutere, inferre alicui; metu implere, afficere alqm; in timorem conjicere alqm; råka i f. in timorem pervenire, timore occupari; timor incessit alqm; hålla i f. metu coercere alqm; bära f. för = frukta; betagas af f. pertimescere, extimescere.

Fruktansvärd: terribilis, horribilis; timendus, metuendus (poet.); horrendus (L.); formidabilis; trux (= bister att se); asper (hotande); atrox (hemsk – pugna, tempestas); ett f-t skådespel atrox, foedum spectaculum; f. massa, hop ingens, immanis multitudo.

Fruktbar:

1. om jord o. d.: fertilis (ager, annus; frugum f. Gallia, L.); ferax (satis, T.); fecundus; uber, bonus (ager); solum pingue, opimum.
2. oeg.: f. på idéer, tankar sententiis abundans, creber, frequens; en f. författare scriptor copiosus (qui multa scripsit); f-t snille ingenii ubertas, fecunditas; intet tidehvarf har varit f-are på store män magnos viros nulla aetas plures tulit (nulla aetas virtutum feracior fuit); jfr Fruktbärande.

Fruktbarhet:

1. eg.: fertilitas, feracitas, fecunditas; ubertas (agri); fecunda, ferax natura alicujus rei.
2. oeg.: (ingenii) fecunditas, copia, ubertas (volo se efferat in adolescente f-tas, C. de Or. II. § 88).

Fruktbärande:

1. eg.: fructuosus (ager quamvis fertilis sine cultura fructuosus esse non potest, C.); frugifer; f. träd arbor fructifera, pomifera.
2. oeg.: fructuosus (vita eorum, qui se reipublicae dederunt, f-ior est aliis, quam philosophorum, C.); frugifer (omnis philosophiae pars f-a est, C.); f. kapital numi in fenore positi; göra sina kunskaper f. för samhället ad communem (civium) utilitatem scientiam et cognitionem conferre.

Fruktgömme: capsula.

Frukthandlare: pomarius.

Frukthandlerska: pomaria.

Frukthylsa: folliculus.

Fruktkammare: cella fructuaria.

Fruktlös: inutilis, vanus, inanis (labor); infructuosus; frustra susceptus, irritus; vara f. frustra esse, susceptum esse; irritum esse; ad irritum cadere; perire.

Fruktlöshet: vanitas; han öfvertygade sig om f-n af sina bemödanden operam a se frustra insumptam esse, periisse laborem (suum) intellexit; preces irritas esse sensit.

Fruktlöst: inutiliter; frustra.

Fruktrik: fructuosus; pomis abundans.

Fruktsam:

1. fecundus.
2. = hafvande: praegnans; gravida (gravis; plena om djur).

Fruktsamhet:

1. fecunditas.
2. graviditas.

Fruktskida: siliqua.

Frukttid: autumnus; tempestas pomis percipiendis apta.

Fruktträd: pomus; arbor pomifera.

Fruktträdgård: pomarium.

Fruktår: annus pomorum ubertate insignis.

Fruntimmer: mulier, femina; ungt f. virgo, puella; sämre f. turpis femina; meretrix.

Fruntimmerskarl: amasio.

Fruntimmersklädning: vestis, vestitus muliebris.

Fruntimmerssko: calceus muliebris.

Frusa: prorumpere.

Frusen:

1. = stelnad af köld, frost: gelatus, congelatus; glaciatus; rigidus; vara f. gelatum esse; rigere glacie.
2. = genomkyld, som känner sig genomträngd af köld: alsius; frigore affectus.
3. = ömtålig för köld: alsiosus; impatiens frigoris; mollis ad frigora.

Frusenhet: mollitia ad frigus.

Frusta: naribus proflare vehementius.

Frustuga: muliebre conclave; gynaeconītis.

Fryntlig (= vänlig och gladlynt): comis (erga alqm c-m et humanum esse; c. et affabilis; c. et urbanus Lucilius); hilaris (C. de Off. I. § 108); f. uppsyn, ton vultus, vox comis, hilaris.

Fryntlighet: comitas; hilaritas (C. l. c.).

Fryntligt: comiter (respondere, appellare, accipere).

Frysa:

1. = känna köld, plågas af köld: algere (multa tulit fecitque puer, sudavit et alsit, Hor.); horrere (i frossa); algore l. frigore uri, vexari; f. ihjäl algore confici, interire, exanimari; (algu perire, Pt.).
2. = isas, stelna af köld: gelare, gelascere, congelare l. gelari, congelari; glaciari, conglaciari l. conglaciare; gelu stringi, astringi, rigescere, obrigescere; frigore durescere (humor, C.); det f-r gelat, gelu est; f. af, bort frigore aduri, exuri; f. fast congelatum adhaerescere; glacie haerere; f. igen gelu l. glacie claudi, occludi; f. ihop congelari; f. in glacie claudi, detineri alqo loco; f. till = frysa igen.

Frysa af sig: frigoris vi amittere, gelu adustum habere (få).

Fryspunkt: punctum glaciale, linea glacialis (på en skala); ea vis frigoris, qua congeletur aqua.

Fråga, v.:

1. f. ngn efter l. om ngt: quaerere, requirere, exquirere alqd ab, de, ex alqo (företrädesvis = f. efter ngt, begära upplysning om ngt); rogare, (vanligare) interrogare alqm alqd l. de alqa re (företrädesvis = f., spörja om ngt, särskildt för att pröfva den tillfrågade); percontari (utspörja) alqd de, ex, ab alqo (ngn gång alqm); sciscitari (scitari) alqd ab alqo.
2. f. efter ngt l. ngn (med tonvigt på verbet): requirere, quaerere (pretium, hominem); ubi sit aliquis, requirere; alqm conventum velle.
3. f. efter ngn l. ngt (med tonvigt på efter, vanligen blott i nekande och frågande uttryck): nihil curare l. morari alqm l. alqd; alqd negligere; contemnere (t. ex. alicujus minas); alqd non desiderare, non appetere (honores, imperia); non magnopere laborare l. sollicitum esse de alqa re; non moveri, non duci re; att ej f. efter menniskors omdöme är bevis på lättsinne negligere, quid de se quisque sentiat, dissoluti est (C.); jag f-r ej efter hans vänskap illius amicitiam nihil curo, non moror; amicus sit meus an inimicus, mea nihil interest; icke f. efter sitt embete, sin hushållning in munere gerendo, in re familiari tuenda negligentem esse; det f-r jag föga efter hoc mea parum refert; han f-r ej efter att vara fri liber esse non curat (C.); han f-r ej efter penningar, ej efter lön pecunia, mercede ille non ducitur, non movetur.
4. f. ngn om råd: consulere alqm; in consilium adhibere alqm.
5. f. sig:
1. a. f. sig för: quaerendo praetemptare, sibi cavere; exquirere, requirere ab (hos) ngn, quid sit faciendum.
2. b. f. sig till råds hos ngn: consulere alqm; alicujus consilium, sententiam expetere, exquirere, sciscitari.

Fråga, f.: quaestio, interrogatio, rogatio (quaestiuncula, interrogatiuncula) = spörsmål; dubitatio (= ovisshet om ngt); res, causa = ämne, hvarom fråga är, som skall utredas l. bringas till afgörande; svår, vigtig f. quaestio magna, difficilis; res ad explicandum, expediendum difficilis; vetenskaplig, filosofisk f. subtilis quaestio; ea, quae sunt in philosophia, quae quaeruntur in l. de philosophia; allmän, abstrakt f. infinita quaestio l. dubitatio (C. de Or. II. § 65. 78); praktisk, politisk f. causa, res civilis (ibdm); göra ngn en f. quaerere ab alqo alqd; sätta en f. på ngn, förelägga ngn en f. interrogare alqm alqd l. de alqa re; ponere alicui alqd in percontando (C. de Or. II. cap. 1); uppställa en f. ponere, proponere quaestionem; sysselsätta sig med en f. in re, quaestione versari; den föreliggande f. id quod propositum est, id quod l. de quo quaeritur l. agitur; det är f-n quaeritur –; ea quaestio est; magna quaestio est (det är en stor f. l. den stora f-n; non id agitur, bonisne an malis moribus vivamus, sed haec – nostra an nobiscum una hostium futura sint, Sa. Cat. 52); f. uppstår quaestio exsistit, exoritur; väcka f. om någonting mentionem facere alicujus rei l. de alqa re; sermonem inferre de alqa re; jactare alqd; f. är, har förevarit om ngt agitur, actum est de re, quid faciendum sit; sätta ngt i f. dubitare de alqa re, in dubium vocare alqd; l. cogitare alqd, mentionem facere de alqa re; (det sattes i f., huruvida han var duglig till anförare essetne ille ad exercitum ducendum aptus, dubitare se dicebant, dubitatum est; det sattes i f., huruvida icke han – dubitatum est, an ille et cet.; det har aldrig satts i f. nulla unquam ejus rei mentio facta est; man satte i f. att gifva angifvaren en belöning mentio facta est de praemio indici dando; ingen satte hans duglighet i f. de ejus virtute nemo dubitabat); det kommer aldrig i f. nunquam fiet l. erit; det kommer aldrig i f., att han blir konung nunquam ille rex erit; det kommer aldrig annat i f., än att han blir konung fieri non poterit, quin ille rex exsistat; det är utan f. certum est; fieri non potest, quin –; svara på en f. ad rogatum respondere; alicui interroganti, quaerenti (på ngns f.) respondere; icke göra några vidare f-r non amplius l. ultra quaerere; interrogare desinere.

Frågande: interrogatio; percontatio; sluta då en gång med ditt f. desine tandem interrogare.

Frågare: percontator.

Frågeord: *particula interrogativa.

Frågesats: interrogatio.

Frågetecken: signum interrogandi interpunctum.

Frågvis: percontator (p-rem fugito: nam garrulus idem est, Hor.); molestus, importunus, intempestivus, putidus, ineptus in percontando; curiosus; vara f. omnia moleste, putide, inepte exquirere, percontando molestum esse, instare alicui.

Frågvishet: curiositas (C.); omnia percontandi (exquirendi, rimandi) libido; percontandi intemperantia.

Från se Ifrån.

Fråndraga: deducere (subtrahere); detrahere.

Fråndöma: abjudicare (rem ab alqo; sibi libertatem); f. ngn lifvet capitis damnare alqm (jfr Frånkänna).

Frånfälle: decessus; mors.

Frångå:

1. intr.: (de summa) decedere (vanligare afgå), detrahi, deduci; detrahi, adimi alicui.
2. tr., i oeg. men., f. en föresats, ett påstående: recedere, decedere, deflectere, declinare a proposito, a sententia; f. att – infitiari, infitias ire; negare.

Frånhäst (frånmanshäst): equus dexter l. dexterior.

Frånkänna: abjudicare alqd ab alqo, (mera sällan) alicui (så väl i juridisk som i allmännare mening: rem, possessionem; integritatem, C.); detrahere (laudem alicui – ngn en förtjenst); f. ngn all förtjenst nihil omnino (laudis et virtutis) tribuere alicui; f. ngn all förtjenst om en sak negare quidquam ejus consilio aut opera effectum esse, quidquam ei deberi; snille kan ej f-s honom summam in eo esse l. fuisse ingenii praestantiam, non licet negare; ingenium certe ei non defuit; f. ngn det beröm, honom rätteligen tillkommer laude debita fraudare alqm.

Frånrycka: eripere, deripere.

Frånröfva: eripere, detrahere; auferre.

Frånsida: pars aversa; f. af ett hus aversa domus.

Frånsila: decolare; colo depurgare.

Frånskilja: separare, sejungere; eximere.

Frånslita: avellere, abrumpere.

Frånspänna: abjungere, disjungere (jumenta); jugum demere (bobus, equis), jugo solvere (equos, boves).

Frånstjäla: furto eripere, demere alicui alqd; ab alqo furari alqd.

Frånstötande: (om personer och deras lynne och sätt = som stöter från sig, från sig aflägsnar andra menniskor) importunus, asper (homo, natura, mores – person, lynne, sätt); f. sätt asperitas morum.

Frånsälja: abalienare, vendere.

Fråntaga: f. ngn ngt adimere, demere, eximere (alicui alqd); eripere, detrahere (alicui alqd).

Frånvarande: absens; vara f. abesse; vara f. från staden abesse urbe, ab urbe, ex urbe; han var f. med sina sinnen och tankar mente, sensibus alienatus erat; alias res agebat.

Frånvaro (eg. kas. obl. af Frånvara): absentia; under ngns f. absente alqo; smäda ngn i hans f. absenti maledicere; (absentem rodere, vellicare); f. i utlandet peregrinatio; märka ngns f. alqm abesse sentire; hans långa f. oroar mig absens (filius) l. quod (filius) tam diu abest, me habet sollicitum, mihi sollicitudini est; hans f. varade 5 dagar quinque dies abfuit; själsfrånvaro alienatio mentis; tecken till själsfrånvaro absentis l. alienati animi signum; under hans f. från staden dum ab urbe abest –.

Fråssa: heluari (alqa re l. aliquam rem på ngt; cibis, libris, C.); ingurgitare (se re, in rem); gulae indulgere; cibo obrui, distendi; f. i njutningar voluptatibus, deliciis diffluere, circumfluere.

Fråssande: heluatio.

Fråssare: heluo; homo edax, vorax; ventri deditus (Sa.).

Fråsseri: heluatio; cibi intemperantia; epulae profusae, nimiae; genom f. förstöra gulā, ingluvie profundere, gulae, ventri dare alqd.

Fräck: impudens (så väl i allm. som i fråga om lättfärdighet); f. lögn mendacium impudens, magnum; f. lagbrytare, våldsverkare audax; protervus; importunus; f. = näsvis petulans; f. i lättfärdigt tal, åtbörder m. m. lascivus, procax, petulans, inverecundus, profusus (jocandi genus, C.); f. oförskämdhet prorupta, profusa impudentia; f. i lastens öfverdåd, f. lastbarhet vitiis infamis, in libidines profusus, flagitiorum impudentia, petulantia.

Fräckhet: i allm. impudentia, protervitas; f. i våld, öfverdåd audacia, protervitas, insolentia; f. i lättfärdigt tal l. handling lascivia, procacitas, inverecundia; f. i att neka, ljuga impudentia; os (durum negantis, mentientis); hvilken f.! o os durum! o frontem inverecundam (animi duritia, C.).

Fräckt: i allm.: impudenter; f. neka, ljuga negare, mentiri impudenter; f. trotsa lagen leges violare audacter; f. förorätta ngn insolenter, importune, proterve violare alqm; f. förlöjliga petulanter, lascive exagitare, ludere; tala, skämta, handla f. (= otuktigt, lösaktigt, lättfärdigt) lascive, inverecunde, petulanter (flagitiose) jocari, loqui, agere.

Fräjd: fama; existimatio; mot hans f. var intet att anmärka bona existimatione erat; nullum famae vulnus acceperat; nullā erat aspersus infamiā; hafva god, dålia f. bene, male audire.

Fräjda: nobilitare; clarum facere l. reddere; nomen alicujus nobilitare.

Fräjdad:

1. absolut: clarus, nobilis; inclitus (homo); famā nobilitatus; famā celeber, celebratus (urbs).
2. väl fräjdad (välfräjdad): nullius flagitii compertus; honestus.

Fräknar: lenticulae, lentigines; maculae (si plura nitent, cur ego paucis offendar maculis?, Hor.).

Fräknig: lentiginosus.

Frälsa: servare, conservare (alqm, vitam alicujus); salvum, incolumem praestare, servare alqm; alicui salutem dare (nulla re homines ad deos propius accedunt, quam hominibus salutem dando, C.); eripere alqm morte, periculo, de miseriis (jfr Rädda).

Frälsare: conservator; salvator (i kristlig mening).

Frälse: immunis (tributi l. vectigalium).

Frälsebonde: colonus (redemptor), arator praedii immunis.

Frälsehemman: praedium (villa) immune.

Frälseman: dominus praedii immunis.

Frälsestånd: nobilitas.

Frälsning: conservatio.

Främja: juvare, adjuvare; f. ngns bästa commoda alicujus augere; f. ngns verk, företag inceptis prosperos successus dare; f. endrägt concordiam conciliare (jfr Befordra).

Främling: advena (i allm. som kommit till ett ställe, der han ej har hemma); peregrinus (= som vistas i främmande land); hospes (eg. = gäst, som njuter gästfrihet i ett hus l. ett land); inquilinus, incola (= bosatt f., person, som är bosatt i ett land, der han ej eger borgares rättigheter – peregrini et incolae est nihil praeter suum negotium agere, C.); vara en f. på jorden vitam quasi peregrinantem transire; vara en f. i sitt fädernesland in sua patria peregrinari (C.); vara en f. i sitt lands historia, i dess lagar o. s. v. in rebus gestis populi sui, in legibus, in jure hospitem et peregrinum esse (C.), rudem, tironem esse.

Främlingskap, Främlingstånd: peregrinitas.

Främmande:

1. absolut = som tillhör en annan, en annans hus l. slägt:
1. a. i allm.: alienus, extraneus (sättas i rörelse ej af sin egen utan af f. kraft non sua vi, sed aliena l. extranea moveri; f. lära skall man ej förakta alienam disciplinam ne contemnito, Cato; en fullkomligt f. person homo alienissimus).
2. b. = gäst, som gästar ngn: hospes; bjuda f. hospites invitare, recipere, excipere; hafva f. hos sig hospites apud se habere.
3. c. = okänd, obekant: ignotus.
2. = som är ifrån l. tillhör ett annat folk l. land: peregrinus; externus; advecticius; f. land aliae terrae; resa i f. land peregre proficisci; vistas i f. land peregre vivere; peregrinari; resa (subst.) i f. land peregrinatio; f. folk gentes exterae, externae; f. seder mores, instituta alieni, -a, peregrini, -a, externi, -a; det f. (i motsats till det inhemska) res externae (i mots. till res domesticae); ett f. uttal vox peregrina, peregrina pronuntiandi insolentia; hans uttal låter f. sonat peregrinum (C. de Or. III. § 44); f. viner, tyger vina, panni genera advecticia; (f. lärdom doctrina advecticia et transmarina, C.).
3. om saker: till sin beskaffenhet f. för ngn:
1. a. = ny, ovanlig, oväntad: novus; ignotus, mirus; det föreföll mig så f., så f. för alla mina föreställningar mihi plane novum videbatur (a sensibus meis plane abhorrebat; se b).
2. b. = ej tillhörande, ej öfverensstämmande, ej förenlig med –: alienus; vara f. för alienum esse, abesse, abhorrere ab alqo, ab alqa re; den tanken har alltid varit f. för mig haec cogitatio a me longe abfuit, hoc nunquam mihi in mentem venit; detta fel vare alltid f. för dig hoc vitium semper a te longe absit, abesse volo; all förställning var honom f. ab omni dissimulatione remotus erat.
4. om personer: f. på ett ställe, i en verksamhet, för ett företag, för en person: hospes, peregrinus, rudis alicubi, in re; ignotus; alienus ab alqo; ab omni societate rei remotus; de voro fullkomligt f. för hvarandra inter se plane ignoti erant; en för mig f. person homo a me alienus; han var alldeles f. för de sammansvurnes planer ab omni societate consiliorum, conjuratorum remotus erat, nullam partem sumpserat eorum consiliorum; nihil illi cum conjuratis (commune) erat; han var alldeles f. för offentliga göromål numquam in republica versatus erat, nullam partem reipublicae attigerat; jag är alldeles f. för frågan quid agatur, omnino nescio; ea res ad me omnino non pertinet, nulla pars causae me attingit, ad me pertinet.

Främre: prior; f. delen adversa pars.

Främst, adj.:

1. i eg., lokal mening: primus; princeps; primor (i kas. obl. och i pl. – primoribus labris – med det f-a, yttersta af sine läppar); stå f. i striden, i främsta ledet primum, principem in acie stare l. versari; gå f. principem ire, agmen ducere; hans namn stod f. på listan primum illius nomen scriptum erat l. legebatur; sitta f. primum l. principem locum tenere.
2. oeg. = förnämst, ypperst: primus, princeps: statens f-e man princeps civitatis; stå f. (bland alla) i snille (f. som snille) ingenio praestare, excellere omnibus; först och f. primum (C. de Or. III. 93); principio.

Främst, adv.: öfversättes i latinet ss. adjektivet främst: de stodo f. primi l. principes stabant, principem locum tenebant; (i oeg. mening) praestabant, excellebant (omnibus).

Frän: olidus, fetidus, virosus; gravis odore; graveolens.

Frände: propinquus, necessarius (närmare f.); cognatus, consanguineus (blodsfrände i allm.); agnatus (stamfrände, f. på fädernet; som bär samma slägtnamn); affinis (genom svågerlag beslägtad).

Frändskap: (i eg. och oeg. men.) cognatio, necessitudo, propinquitas; mellan poesi och talarekonst råder en nära f. oratio et poēsis (artes oratoris et poētae) summa inter se cognatione continentur (est finitimus oratori poēta, C.).

Fränka: cognata, affinis (mulier).

Fräsa:

1. om döda ting: stridere (lamina – glödgadt jern – lacu tincta, Lucr.; caro verubus – på stekspettet –, Ov.; ignis, Juv.); aestuare, fervere (undae, ignis), sibilare (ferrum undā, Ov.).
2. om lefvande subjekt: sibilare (feles, anguis).

Fräsande, n.: stridor; sibilus; fremitus.

Fräsande, adj.: stridens, aestuans; de f. böljorna stridor, aestus, fervor undarum.

Fräta: ĕdere (vapor carinas), rodere (ferrum robigine roditur, Ov.); f. på ngt adedere (mare latus montis); f. omkring sig ambedere, circumrodere; f. upp exedere (artūs virus, Sen.), peredere (saxa peredit humor); sorgen f-r sinnet, på ngns sinne cura edit, exedit (poet.), mordet, remordet animum alicujus, conficit, consumit mentem alicujus (jfr T. Ann. VI. 6); f. sig in i ngt peredere alqd; alte descendere in aliquam rem.

Frätande:

1. eg.: corrosivus (medicamentum).
2. oeg.: f. bekymmer, samvetsqval cura acris; angor; curarum morsus, (tormenta); curae, quibus conficitur, consumitur aliquis.

Frätmedel: medicamentum corrosivum.

Frö: semen; granum; så frön semina jacere, terrae mandare; f-t faller i god jord semen incidit in agrum bonum, nanciscitur concipientem, comprehendentem naturam (terram); växten går i f. in semen it l. abit; in semina crescit; f-t går upp semen prodit, provenit, procedit; – i bildliga uttryck: f. till tvister, sjukdomar semen (stirps) discordiae, morborum; (bellorum civilium semen et causa, C.); utströ f. till oenighet causas discordiae serere; velut semina discordiae jacere.

Fröa sig: in semen ire, abire, exire; semine propagari.

Frögömme, Fröhus: gluma; folliculus.

Fröjd:

1. sing. = innerlig, stilla glädje: gaudium; betagen, full af f. gaudio elatus, affectus; det är mig en stor f. me vero magnopere juvat, delectat.
2. plur.: gaudia; delectationes, oblectationes; voluptates; hemmets stilla f-r vitae domesticae oblectationes; sinliga f-r corporis gaudia (Sa.), voluptates.

Fröjda: (med sakliga subjekt, vanligast impersonelt): juvare, delectare; det f-r mig, att allt gått dig väl l. din välgång f-r mig me juvat, quod rem bene gessisti; (si vales, gaudeo).

Fröjdas, Fröjda sig: gaudere; laetari (g. inanibus rebus; se nactum esse causam injuriae corrigendae).

Fröjdebetygelse: gratulatio; laetitia.

Fröken: virgo (nobilis, illustris).

Frökorn: granum.

Frömjöl: pollen.

Fröredning: *fructificatio.

Frösträng: hilum.

Fukt: humor, mador; här är f. i rummet parietes manant humore, aspergine (Pn. H. N. XXX. 30).

Fukta:

1. tr.: humectare; madefacere; (aquā) imbuere, irrigare, conspergere; hans ögon f-des oculi humectabantur, humescebant; lacrimae ei sunt obortae.
2. intr. = gifva från sig, öfverdragas af fuktighet (om väggar l. dyl.): sudare, resudare; humere; stillare, rorare, manare (aquā, guttis).

Fuktad = drucken: uvidus, madidus.

Fuktel (eg. = värja använd ss. disciplinärt straffredskap): fustis; stå under ngns f. alicui, alicujus arbitrio (contumeliis) obnoxium esse l. vivere.

Fukter = konstgrepp: artificia, artes.

Fuktig: uvidus (udus), humidus, humectus; madidus; uliginosus (vattensjuk); f. luft, dimma āer humidus, (pluvius), caligo humida; tempestas pluvia (f. väderlek); f. jordmon ager (sŏlum) uliginosus, aquosus; f-t rum cubiculum humore manans, humidi vaporis plenum; (cujus parietes humore sudant, stillant); f-a kläder vestis madida, humida; en f. broder homo madidus.

Fuktighet: humor; uvor; uligo (sŏli); f-n tränger utom väggen paries sudat; manat humore, aspergine (jfr Fukt).

Ful: turpis (i fysisk och moralisk mening; turpis bestia, femina, turpiter factum – ful handling); indecōrus (motus histrionis); inhonestus (oskön); deformis (corpus; deforme est de se ipsum praedicare); informis (blott i yttre mening – Germania informis terris – ett fult land); foedus (= stygg, hemsk – tempestas; – homo vastus ac foedus, C. de Or. I. 117; f-m exemplum fult exempel); taeter (otäck, vidrig); vastus (= otymplig, ofatt); ett fult drag af ngn turpiter factum ab alqo; en f. egenskap vitium, deformitas animi; horridus, incultus (oprydlig, ovårdad – ager; dicendi genus); f. röst vox absona (C. de Or. I. 115).

Fulhet: turpitudo, deformitas, foeditas (i yttre och inre men.: regio ridiculi d-te quadam et t-dine continetur; si turpitudo in deformitate corporis habet alqd offensionis, quanta illa depravatio et foeditas turpificati animi debet videri?, C. de Off. III. 105; vädrets f. foeditas tempestatis).

Full:

1. full (= uppfyld) af ngt:
1. a. i allm.: plenus alicujus rei [mera sällan alqa re; i yttre och inre mening (om känslor, egenskaper): lacus ad marginem p.; plena domus ornamentorum l. ornamentis; p. spei, fiduciae, timoris f. af hopp, tillförsigt, fruktan; locus quietis et tranquillitatis plenissimus]; oppletus, repletus, confertus, completus alqa re (sällan gen.; blott i yttre men.); refertus alqa re, hominum (i yttre, ngn gång inre men.: literae refertae officio et suavitate, C.); frequens (= fullsatt; theatrum; senatus – domför); onustus (= lastad alqa re; arbor pomis, nive); abundans, affluens (i inre men.: abundans laetitiā, affluens lepore); äfven kan full återgifvas med adjektiv på -osus, -bundus, -lentus: f. af mod animosus; f. af tillförsigt fidens, confidens; f. af bitterhet amarulentus; f. af undran, beundran mirabundus, admirabundus; admiratione confusus; f. af raseri furibundus, furiosus; f. af vördnad venerabundus; med ögonen f-a af tårar lacrimis obortis; (lacrimis suffusus oculos, Vg.); lacrimabundus; vara f. af hopp spem bonam habere; in magna spe esse; (magna spes tenet me, bene mihi evenire, quod mittar ad mortem, C.); hafva händerna f-a med arbete negotiis distineri l. distringi; occupatissimum esse; multis simul rebus occupari; en vagn f. plaustri onus, plaustrum onustum; quantum plaustrum capit l. plaustro vehi potest; en hand f. (manipulus); quantum manu comprehendi potest; en hand f. menniskor parva manus, exigua manus (militum, hominum); strö ut med f-a händer plena manu, plenis manibus spargere; i f-t mått abunde; plane; taga, hafva munnen f. (i eg. men.) os, (buccam) opplere, oppletum habere, distendere (cibo, potione); taga munnen f. (i oeg. men.) pleno, pleniore ore (loqui; laudare alqm – med ngns beröm, C. de Off. I. § 61); ferocius, jactantius loqui; magnifice se jactare in alqa re (C.); (gå) för f-a segel plenis (aequatis) velis; skrifva en sida f. paginam implere; ljuga ngn f. mendaciis onerare alqm, implere aures alicujus; måla ngn skäppan f. maledictis onerare alqm; severis verbis perstringere alqm; hänga f. af ngt undique aptum, ornatum esse rebus pendentibus; trädet hänger f-t af frukter poma undique dependent ex arbore; f-t hus på teatren frequens consessus theatri; stipatum theatrum.
2. b. = rusig: potus; ebrius, temulentus; plenus vini, gravis vino; madens, madidus, uvidus.
2. = hel, fullständig: plenus (i allm.; p. annus helt år; p. numerus; plena luna fullmåne; plenă fuit vobis omni concordiă vitā, Ov.); solidus (s. annus, L.; s-a usura f. nyttjande rätt, C.); integer (= oförminskad, oförsvagad; integra valetudo f. helsa; i-a mens f. sans); totus (den hele –); omnis (= hel och hållen, all möjlig); summus, infinitus (fullkomlig, oinskränkt); f. vinter, f. sommar summa hiems, aestas; hafva lefvat f-a 100 år annos centum complevisse; f. betalning totius summae solutio; gifva ngn f. sold plenum stipendium, f-a solden totum l. omne stipendium; f. dager clara lux, clarum mane; det är f. dager lucet; i f. rustning totis armis; plane armatus, ornatus; vara i f-t arbete operi intentum esse; lemna ngn f. frihet omnem, summam, infinitam libertatem, licentiam, potestatem dare, concedere alicui; lemna ngn f. frihet att göra och låta arbitrio alicujus permittere, quid facere, quid non facere velit; i f-t språng citato cursu; i f-t raseri furore incensus, incitatus; i f. ångest in summo timore; plenus timoris; med f-t förtroende omni fiducia; vara i f. säkerhet tutum esse, sine periculo esse; f. trovärdighet summa fides, incorrupta fides; f. förhoppning certa spes; i f. flykt effusā fugā; med f. öfvertygelse sine ulla dubitatione; i ordets fullaste mening fri plane, prorsus liber; gå i f. borgen omne periculum, damnum praestare, se praestaturum promittere; der var f-t uppror, folket var i f-t uppror seditio exarserat; civitas intestinā flagrabat seditione.

Fullborda: perficere, conficere, absolvere (alqd); perfungi alqa re; pertexere (orsa – bilden från en väf); nästan f. profligare; helt och hållet f. fastigium imponere operi (eg. byggnad); icke f. arbetet imperfectum, inchoatum relinquere opus; non absolvere (extrema manus non accessit operi = han hann ej att f. sitt arbete); f. äktenskapet matrimonium jungere; nuptias conficere, celebrare; f. dödsstraffet supplicium exsequi, sumere de alqo.

Fullbordan: perfectio, confectio; arbetet närmar sig sin f. opus profligatum est; finis adest operi; gå i f. (om förutsägelse l. aning) effici; evenire; eventum habere; fieri; min spådom l. dröm gick i f. evenit id, quod praedixeram; somnium evenit; (facile evenit, quod diis cordi est, L.); vinna sin f. perfici.

Fullbräddad: ad marginem, ad summum repletus.

Fullfärdig: perfectus; paratus.

Fullfölja: persequi (reliquias avi p. f. hvad farfadren lemnat ogjordt); exsequi (ad extremum) alqd; peragere (consilium, inceptum); perseverare, perstare in incepto, in proposito.

Fullgiltig, Fullgod: bonus; idoneus; locuples; justus; ratus; f. mynt bonus numus; f. mått justa mensura; fullgod borgensman sponsor idoneus; f-t vitne, sagesman, källa testis, auctor locuples, idoneus; f-t skäl causa idonea, justa; f-t köp rata emptio; få, gifva fullgod säkerhet satis dare, accipere.

Fullgången:

1. om hafvande personer: partui vicina, matura.
2. om foster: maturus.

Fullgöra: f. sin förbindelse, sitt löfte praestare fidem, promissum, id, quod quis pollicitus est; facere, perficere, solvere, persolvere promissum; votum exsolvere, persolvere; f. sin pligt, hvad pligt, kärlek o. d. fordrar officium, munus officii explere, exsequi, praestare; officio satis facere, fungi; pietatem praestare, jus hospitii (sin pligt ss. gästvän) praestare; munus amicitiae explere (f. sin pligt ss. vän); f. ett uppdrag, en befallning mandatum, imperatum facere, perficere, persequi, exsequi; defungi, perfungi imperio alicujus, munere suo (sitt värf); f. ngns önskan morem gerere alicui; optanti non deesse, satis facere; f. ett testamentes bestämmelser ex voluntate mortui, ex testamento omnia facere, (testamentum exsequi); leges t-ti servare; f. lagen legem servare, observare; legi obtemperare.

Fullhaltig: justus; qui omnes numeros habet.

Fullkomlig:

1. = fullständig: summus; omnis, totus; ett f-t nederlag summa clades; det är ett f-t misstag plane erras; han är en f. afbild af sin far (plane) veram patris imaginem vides; ex patre plane expressus videtur; Pomponius blef en f. athenare totus l. plane Atticus factus est; f. ironi germana ironia.
2. = fulländad: perfectus; absolutus; summus; omnibus numeris perfectus et absolutus (de oratore loquor, summo scilicet; semper enim, quacunque de arte aut facultate quaeritur, de absoluta et perfecta quaeri solet et cet., C. de Or. III. § 84. 85); cumulate perfectus (C. de Off. III. § 15); en f. skald poēta omni laude cumulatus; ingenting är i sin början f-t nihil est simul et natum et perfectum; det gifves intet f-t i verlden nihil in rebus humanis perfectum est; (nihil est, quod omni vitio careat); det f-a goda summum bonum, perfectum honestum (C. de Off. III. § 14).

Fullkomlighet: perfectio; absolutio (corporis et animi perfecta a.); perfectio absolutioque (hanc p-m a-mque, a qua ipse longe absum, in oratore desiderans injuste facio, C.); summa praestantia, virtus; dygden i sin f. summa, omnibus numeris perfecta l. absoluta virtus; sträfva till f. summa, prima sequi; hinna till f. perfici; ad summa, ad summos (C. de Or. II. § 85) pervenire; man hinner aldrig f. quis ad ista summa atque in omni genere perfecta potest pervenire?, ibdm I. 131; bringa till f. perficere, absolvere.

Fullkomligt: plane, omnino, prorsus, penitus (= helt och hållet, i grund); perfecte, absolute, cumulate, optime (= på ett fulländadt sätt); han lyckades f. plane id, quod sequebatur, assecutus est (optime rem gessit; plane ex sententia eventus rei processit); han lyckades ej f. non satis prospere rem gessit, non satis ex sententia eventus rei processit; han misslyckades f. omnino non assecutus est id, quod sequebatur (rem male, pessime gessit o. d.); f. bildad perfecte (C.), penitus eruditus.

Fullkomna: perficere; absolvere; perficere et absolvere; perpolire.

Fullkomna sig: proficere; progressus, progressionem facere in alqa arte; scientiā augeri; du behöfver ytterligare f. dig i ditt yrke artem accuratius discere tibi opus est.

Fullmakt: auctoritas (mittere legatos cum a-te, C.; rei gerendae perscripta); potestas, libera l. summa potestas; mandatum; gifva ngn f. att göra ngt infinitam, summam rei gerendae potestatem (literis scriptis) permittere alicui; permittere alicui facere alqd, quid velit facere (C. de Leg. Agr. II. § 33. 34); liberam procurationem, administrationem rei, negotii committere alicui, deferre ad alqm; arbitrio alicujus permittere; mandare alicui alqd cum libera agendi potestate; hafva f. att göra ngt rei gerendae auctoritatem, summam potestatem (sibi permissam) habere; f. på en tjenst literae, quibus procuratio muneris l. munus aliquod defertur alicui; (delati muneris diplōma); förlänga ngns f. på 5 år procurationem muneris (provinciam) alicui prorogare in quinquennium.

Fullmåne: plena luna; plenilunium; det blir f. luna impletur, implebitur.

Fullmäktig: legatus (cum summa agendi potestate missus – f-t sändebud l. ombud); auctor (agent, ombud; societatis, civitatis – ett bolags, ett samhälles); actor (f. förvaltare); patronus (f. vid rättegång); procurator (f. förvaltare l. embetsman); cui rei gerendae arbitrium permissum, summa potestas data est.

Fullmäktigskap: legatio; auctoritas; procuratio.

Fullo, dat. neutr. af Full: till f. satis, plane.

Fullpacka, Fullproppa, Fullstoppa: stipare; differcire; refercire; opplere; med mat fullproppa cibo saginare, implere.

Fullstämmig: vocibus completus.

Fullständig: plenus, expletus (annus, numerus); cumulatus (mensura); justus (som har behörigt antal l. storhet – justa legio, justa mensura); totus (hel och hållen); omnis, summus (med abstrakta substantiv: ett f-t lugn i själen omnis sedatio perturbationum et summa tranquillitas; f-t nederlag summa clades; f. skandal summum flagitium); göra ngt f-t complere, explere, cumulare (summam co.; vitam beatam e.; gaudium cu. göra ngns glädje f.); åter göra f. replere, supplere.

Fullständighet: integritas; absolutio; justus numerus; justa magnitudo; jag gör ej anspråk på f. omnia me complexum esse non profiteor; det saknas intet i f-n res omnibus numeris absoluta est; nihil deest, quominus cuncta habeas l. complexus sis.

Fullständigt: plene; plane; omnino; ab omni parte; f. färdig plane paratus; han blef f. besegrad (plane) devictus est; hären blef f. tillintetgjord exercitus totus interiit l. deletus est; ofta med per l. cum i sammansättning; f. beskrifva ngt omnem rem perscribere et complecti; f. definiera en sak omnem rem (definire et) complecti; f. studera en vetenskap omnem vim artis comprehendere; f. uppräkna omnia (exempla) colligere et enumerare.

Fullsuten: frequens (senatus).

Fullsätta: implere (rebus).

Fullsöfd: somno satiatus, expletus; (ex somno vegetus).

Fullt:

1. ensamt (= fullkomligt, fullständigt): plane, omnino, prorsus; f. belåten plane contentus; satiatus; f. rågad cumulatus.
2. f. och fast (besluten o. d.): certo; firmiter; obstinate; jag är f. och fast besluten certum ac destinatum l. deliberatum est (non proficisci l. me non proficisci); f. och fast tro pro certo credere; nequaquam dubitare; (plane) sibi persuasisse; f. och fast lita på ngn certo, plane confidere.
3. f. upp: satis; abunde; hafva f. upp med penningar satis pecuniae habere; abundare pecuniā; a pecunia satis instructum esse; hafva f. upp med göromål (satis) occupatum, negotiis districtum, obrutum esse; jag har f. upp att göra non deest, quod agam; gifva ngn f. upp att sköta non sinere alqm otiosum esse; negotiis obruere; negotia exhibere alicui; exercere, agitare alqm (Pennus Gracchum agitavit gaf honom att göra, höll honom varm, C.).
4. f. ut (lika l. så –, som –): aeque; non minus: han är f. ut så rädd som jag – aeque est ille, atque ego, timidus l. ego non magis timidus sum, quam ille; det vet du f. ut så väl som jag non mihi notius est quam tibi; id tibi mecum notissimum est.

Fulltalig: plenus (legio); integer (= oförminskad – numerus membrorum); justus (med bibetydelse af behörighet; equitatus); frequens (fullsuten, domför); göra f. explere, complere; åter göra f. replere, supplere, supplemento explere; reficere exercitum; hären är nu f. exercitus refectus est, numerus militum integer est.

Fulltalighet: plenus, justus, integer numerus; senatens f. frequentia senatus.

Fulltonig: plenus (vox).

Fulltyga: satis probare; satis firmis l. idoneis argumentis probare; (argumentis, publicis literis, tabulis – genom bevis, officiella handlingar, rättsgiltiga dokument) testari, consignare, planum facere; det är f-dt satis constat, probatum est; compertum, manifestum est.

Fullvigtig: justi ponderis.

Fullvuxen: adultus; grandis; pubes; maturus; f. mö virgo grandis (Pt.), adulta (C.); sedan han blifvit f. – postquam adolevit aetas.

Fullända: conficere (f. i det stora och hela; bringa ngt helt till stånd); perficere, absolvere, perpolire (i enskildheterna f. – opus); pertexere (eg. f. en väfnad, mots. ordiri, exordiri = göra uppränningen); perfungi (munere); efter f-dt lefnadslopp vitae cursu peracto, confecto; (vitā perfunctus); fastigium, ultimam manum imponere operi; exaedificare (opus i bet. byggnad).

Fulländad: perfectus, perpolitus, absolutus; summus; en f. konst perfecta, summa ars; ett f-t behag summa suavitas l. urbanitas; en f. konstnär perfectus, omnibus numeris absolutus, omni laude cumulatus artifex; en f. skådespelare summus, perfectus, egregius histrio; en f. verldsman homo urbanissimus, omni urbanitate l. suavitate cumulatus; en f. filosof perfectus in philosophia.

Fulländning: perfectio, absolutio (i betydelse af egenskap = fullkomlighet); arbetet närmar sig fin f. prope absolutum (profligatum) opus est.

Fult: turpiter; indecore; foede; (horride): det var f. gjordt af dig turpiter, sordide fecisti.

Fund:

1. sing., blott i uttrycket: komma under fund med ngt, huru ngt förhåller sig (= blifva klok på): explorare, resciscere, (expiscari, rimari), investigare, intelligere; odorari (C. in Verr. IV. § 31); jag kunde ej komma under f. med hvad han egentligen ville quid sibi vellet, intelligere non poteram.
2. plur. funder = konster, knep: artes; artificia; doli.

Fundera: f. på ngt cogitare; in cogitatione defixum esse; hvad f-r du på quid tute tecum cogitas?, quid in animo volvis?; f. ut excogitare; cogitando assequi, reperire.

Fundering: cogitatio.

Fundersam: cogitabundus; in cogitatione defixus.

Fur, Fura: pinus; abies; taeda.

Furage se Fourage.

Furie: furia; (erinys); dirae (pl.).

Furste: rex (= regerande person; i plur. i allm. om personer af det regerande huset); småfurste regulus; liten f. (prins) regius puer; princeps (titel för de romerske Caesarerne och = förnäm man); Homerus skaldefursten H. princeps poētarum.

Furstehof, Furstehus: aula (T. Ann. I. c. 7); domus regnatrix (id.).

Furstendöme: (regnum); tetrarchia.

Furstinna: regina; principis uxor.

Furstlig: principalis; regius; regalis; qualis decet regem l. principem; f-a inkomster regales reditus.

Furstligt: regie; regaliter.

Furu, cas. obl. af Fura; af f. pineus.

Furubjelke: tignum pineum.

Furuträd = Fura.

Fusk: opus inscite, imperite, infabre factum; (operis) inscitia, imperitia.

Fuska:

1. sysselsätta sig med ngt, som man ej vederbörligt (yrkesmessigt) lärt eller som man ej har till sitt yrke l. hvari man saknar insigt och skicklighet: in alieno artificio (l. opere) versari; eam artem exercere, quam non norit; leviter attingere, imperite, inscite, infabre facere alqd; han f-r litet med naturvetenskap etiam naturae cognitionem attingit, non ut artifex ejus operis, sed ut unus de multis.
2. f. med ngt = söka undanhålla, undangömma ngt: celare, occultare alqd.

Fuskare: eg.: alieni artificii cultor, collegio opificum non ascriptus; deraf i allm. (= som utan vederbörlig yrkeskännedom l. fackstudier idkar ett handtverk, en konst l. en vetenskap): malus, imperitus, inscitus artifex l. opifex; sådan f.! o hominem l. artificem imperitum.

Fuskeri se Fusk.

Futtig: vilis, turpis, sordidus; (om personer och deras beteende) ignavus, levis, iners; hans beteende var f-t sordide, ignave se gessit; en f. sak res vilis; en f. karl homo sordidus, ignavus, levis, parvi animi; in quo nihil virtutis, nihil animi, nihil nervorum, nulla industria est (C. de Off. II. § 36); jfr Lumpen.

Futtighet: vilitas; ignavia; levitas; inertia (se Futtig).

Fux: equus rufus, colore rufo.

Fuxsvans (= räfsvans): adulator; assentator.

Fy: phy (Ter.); fu (Pt.); apage; fy, sådan stackare o hominem timidum l. ignavum.

Fylla, v. tr.:

1. i yttre men.:
1. a. fylla, f. med ngt: implere, complere, explere, replere alqd alqa re; opplere (f. så att rummet, öppningen tillfylles); refercire, differcire, distendere, stipare (fullstoppa, -packa med ngt).
2. b. f. igen, till: opplere, replere.
3. c. f. i, på: infundere, ingerere (alqd lagenae, acervo); addere.
2. oeg.:
1. a. i allm.: f. ett mått l. antal; f. i, hvad som brister: complere (summam); explere (numero cohortes; quod deest, explere f. bristen); supplere (numerum, legiones); måttet af hans olyckor var ännu icke fyldt nondum omnes exhauserat, exantlaverat labores, aerumnas.
2. b. f. år: (annos LX) complere, conficere, (implere, Hor.); absolut: jag f-r år i dag hic meus est natalis.
3. c. i oeg. uttryck för fullgöra: f. sin plats: munus, partes suas explere, sustinere, tueri; f. ngns plats partes alicujus suscipere, explere, sustinere (posse); vicem alicujus, locum alicujus supplere (Pn., Sen.); excipere alqm; ingen kan f. hans plats quem locum ille vacuum reliquit, eum nemo explere poterit; quod ejus decessu damnum fecimus, id sarciri nullius diligentiā poterit; ei digne succedere nemo potest; f. sin pligt (Runeberg), sitt värf officium, munus explere (C. de Am. § 67); muneri satisfacere; officio perfungi.
4. d. = tillfredsställa: explere (cupiditatem explevisse ”fylt sin själs begär”); satiare.

Fylla sig, v. refl.: (vino) se inebriare; vino obrui.

Fylla, f.: crapula (rus); ebrietas.

Fyllande: impletio, completio; till summans f. quo summa – compleretur, plena esset, rotundaretur.

Fyllbult: homo vinosus, ebriosus, in vino nimius.

Fylle:

a. månens f. plena luna; plenilunium.
b. = rus: crapula.
c. till fylles (fyllest) = till fullo: satis; göra till fylles satis esse; satis facere; sufficere.

Fylleri: vini l. bibendi intemperantia; ebriositas; vara begifven på f. vino nimis deditum esse; lefva i beständigt f. in quotidianis et immodicis epulis vivere.

Fylles, Fyllest se Fylle.

Fyllig: plenus (corpus; vox f. röst; plenum dicendi genus f. stil; comprehensio verborum – period – plena et quasi rotunda; f-a kinder genae plenae, suci plenae, rotundae); habitior (ngt f., fetlagd, Ter.); copiosus, uber (om stil, framställning); completus; opimus (opimi corporum habitus f. kroppskonstitution, f-a former; mots. gracilis, C.).

Fyllighet: plenitas; copia; rotunditas.

Fylligt: plene.

Fyllnad: complementum; supplementum (f. i ett minskadt antal; supplementum in legiones l. legionibus scribere; legiones s-o reficere); (gifva ngt) till f. quo expleretur, plenus esset (locus) numerus; ne quid abesset, deesset numero (ad summam).

Fyllnadsord, Fyllnadspartikel: vox, particula ad locum explendum inserta; vox vacua sententiae, inanis.

Fyllning: farctum; (caementum – massor af sten, hvarmed ngt fylles).

Fynd: res inventa; göra ett f. invenire alqd; göra ett herrligt f. praeclarum alqd invenire.

Fyndig: om personer: ad inveniendum acutus l. celer; sagax, sollers; ett f-t infall l. svar acute, celeriter, (breviter) dictum, responsum.

Fyndighet: acumen, celeritas (inveniendi, dicendi, lacessendi, respondendi – i tänkande, tal, infall, svar); sollertia; sagacitas.

Fyndigt: acute; sagaciter.

I. Fyr: (tyskt ord):

1. = eld, i uttrycket gifva fyr glandem ex fistula igni expellere – o. dyl.
2. = fyrbåk, se detta ord.

II. Fyr: puer, adolescentulus (i hvardagsspråket).

Fyra, v. tr.: ignem accendere.

Fyra, räkneord: quattuor; f. på hvarje l. i sender quaterni; f. gånger quater; f. gånger så stor quadruplex; f. gånger större quadruplo major; quattuor partibus major; som består af f., håller f. o. dyl. quaternarius; en tid af f. år l. dagar quadriennium; quadriduum; mellan f. ögon remotis arbitris; solus cum solo.

Fyrabend (tyskt ord = Feierabend): vespera (tempus vespertinum) ab opere libera l. vacua; vespertinum otium.

Fyrahanda: quadruplex; quattuor generum l. modorum; f. slags frukter quattuor genera pomorum; på f. sätt quattuor modis l. rationibus.

Fyrahundra: quadringenti; f. på hvarje l. i sender quadringeni; f. gånger quadringenties.

Fyrahundrade (ordningstal): quadringentesimus.

Fyratio (Fyrtio): quadraginta; f. på hvarje l. i sender quadrageni; f. gånger quadragies; som utgör f., är f. år gammal quadragenarius.

Fyrationde: quadragesimus; f. gången quadragesimo l. -mum.

Fyratusen: quattuor milia; (f. på hvarje quater milleni); f. gånger quater milies.

Fyratusende: quater millesimus.

Fyraårig: quadriennis; quadrimus; en f. gosse puer quattuor annorum.

Fyrbett: quadrijugis; f. vagn quadrigae.

Fyrbåk: pharus.

Fyrdelad, Fyrdelt: quadripertitus; quadrifariam divisus.

Fyrdubbel: quadruplus, quadruplex; f-t större quadruplo major.

Fyrdubbla: quadruplicare.

Fyrfat: foculus; batillus, -um; ignitabulum.

Fyrfota, Fyrfotad: quadrupes; f. djur quadrupes (bestia, animal).

Fyrhändt: quadrimanus.

Fyrhörnig: quadratus; quadrangulus (tetragōnus).

Fyrhörning: quadratum.

Fyrk: numulus.

Fyrkantig: quadrangulus.

Fyrklufven: quadrifidus.

Fyrpanna = Fyrfat.

Fyrsidig: quadratus.

Fyrskuren: quadratus; quadripertitus.

Fyrsprång: citatus cursus.

Fyrspänd: quadrijugis; f. vagn quadrigae.

Fyrstafvig: quadrisyllabus.

Fyrstämmig: quattuor vocum.

Fyrtal:

1. i abstr. mening: numerus quaternarius.
2. konkret, ett fyrtal af ngt: quattuor.

Fyruddig: quadridens.

Fyrverkare: pyrobolarius, pyrotechnicus.

Fyrverkeri: ludicrum ignium spectaculum.

Fysik: physica (n. pl.); physice (eg. = naturfilosofi).

Fysiognomi: vultus (imago animi); os vultusque; facies.

Fysiognomik: ars pernoscendi hominum mores naturasque ex corpore, oculis, vultu, fronte (C. de Fato § 10); morum ex corpore notatio (Socratem notavit Zopyrus physiognomon, ibdm).

Fysiognomist: physiognōmon (jfr Fysiognomik).

Fysiologi: naturae ratio (quae dicitur physiologia, C.).

Fysisk:

1. = som rör den kroppsliga naturen: corporis (t. ex. corporis malum f-t ondt); naturae (mala naturae]; det är en f. omöjlighet nihil tale in rerum natura exsistere (ske, uppstå) potest; id fieri omnino non potest; id quominus fiat, ipsius naturae ratio repugnat.
2. som rör fysiken ss. vetenskap: physicus.

Få, adj.: pauci; haud multi; ganska få perpauci; med få ord paucis (verbis).

Få, v. tr.:

I. med objekt af ett substantiv:
1. 1. (få, få sig) = bekomma, vinna, i latinet motsvaradt af ett aktivt verb med objekt:
  1. a. i allm.: accipere (= erhålla, emottaga, få af ett subjekt, som gifver l. förorsakar, t. ex. donum; vulnus, detrimentum få skada, få sår); nancisci (= få tag i, få af en slump, t. ex. manibus, quidquid nacta est, amplectitur vitis; tempestatem idoneam; causam – anledning, occasionem); invenire, colligere (= finna, vinna, ådraga sig; cognomen invenire; perniciem invenire; gloriam colligere, invenire); habere (i pret. och futura; malum habebis du skall få en olycka; id agitur, ne hostes nostra habeant); ferre (få lön l. straff praemium, mercedem, poenam; få svar responsum ferre; repulsam ferre – få afslag; promissum ferre få ngns löfte); auferre (responsum ab alqo); assequi, adipisci [få ngt ss. det önskade resultatet af sträfvande: honorem (petitum) adipisci, assequi]; obtinere (genom strid l. sträfvande få); impetrare (= genom böner utverka).
  2. b. särskilda uttryck: sortiri (= få genom lottning, på sin lott); få barn (om qvinna) parere; (om man) procreare liberos ex alqa (med ngn); få man maritum accipere (T. Germ. 19); få hustru uxorem ducere; uxor deducitur ad alqm; få (sitt) straff poenam, poenas dare, pendere (jfr ferre under a).
2. 2. i latinet återgifvet med ett neutralt l. passivt verb:
  1. a. i betydelsen bekomma, erhålla; i allm. alqd est, erit, datur, dabitur o. d. alicui (när jag får tid – quando tempus l. operae erit; ngn får ett embete munus, magistratus defertur ad alqm, datur alicui; – får ett uppdrag alqd mandatur alicui); få arf hereditas, hereditate alqd venit, pervenit ad alqm, cedit alicui; få ett bref, en underrättelse, en helsning nuntius, epistola affertur, perfertur, venit ad alqm; han fick en helsning, att han ej skulle dröja med striden nuntiatum ei est, ne cunctaretur proelium committere; han fick svar, befallning ei responsum, nuntiatum est; får barn (om mannen) filius filia nascitur alicui; aliquis augetur filio o. d.
  2. b. få = antaga, förses med ngt, i latinet motsvaradt af inkoativa (intransitiva l. passiva) uttryck, t. ex.: få skägg, fjädrar, grå hår pubescere, plumescere, canescere; få en sjukdom, en feber in morbum, in febrem incidere; (morbo implicari, corripi); få vanan att – consuescere, assuescere; få en osed, ovana mala l. prava consuetudine imbui, infici; få ett förändradt utseende mutari; commutari; verti, converti (med sakliga subjekt); få en lång näsa eludi, deludi; spe dejici.
  3. c. = blifva föremål för, t. ex.: få stryk vapulare; få tillrättavisning, förebråelser reprehendi, objurgari; få ett besök salutari; (hospes venit ad alqm, excipitur, recipitur domo alicujus); få ett råd moneri; (suadetur, consilium datur alicui); få ett styng, ett värjstyng pungi, gladio configi, confodi.
  4. d. = vinna, ernå ngt: få rätt vincere (disceptatione); få rätt i en sak causam obtinere, vincere; har jag rätt, så får jag rätt (pro jure contendenti jus dabitur); justam causam consequetur victoria; (unde jus stat, ei parti dabitur victoria; jfr L. XXI. 10. 9); alla fingo sin rätt suum cuique redditum l. tributum est; – få öfverhand (absolut l. öfver ngn) vincere (vincunt illud conducibile gratiae, Pt.; vincit utilitatem honestas, C.); superiorem discedere (e proelio); dominari (om abstrakta subjekt); hans dåliga sidor fingo öfverhand öfwer da?e goda vitiis obruebantur, opprimebantur virtutes; – få slut på en sak negotium conficere, perficere; finem, fastigium imponere operi; – consumere (= förtära); få syn på ngt videre, conspicere alqd; få tag i ngt prehendere, apprehendere, comprehendere alqd; invenire, convenire alqm; få rätt på ngn l. ngt (= finna) invenire, reperire; (quid sit, quid velit) explorare; (= förmå ngn att gifva med sig) flectere, coercere; få bugt med ngn frangere, vincere (pertinaciam, animum alicujus); få hugg på ngn causam, ansam ad reprehendendum invenire, nancisci; invenire, quod reprehendat in alqo (m. fl. uttryck, som ses under de substantiv, som i dem ingå).
3. 3. med adverbial l. prepositional bestämning:
  1. a. få af (stället, fläcken), få bort: loco movere, pellere; amovere, demovere; aspellere.
  2. b. få ngn l. ngt fatt l. fast: prehendere, comprehendere (se Fatt).
  3. c. få fram:
    1. α. i lokal men.: expedire (promere) manum, gladium.
    2. β. få sin vilje (mening) fram: id, quod velit l. cupiat, impetrare, consequi; eo, quo intendat, pervenire; låta ngn få sin vilje fram morem gerere, obsequi alicui.
    3. γ. få sanningen fram: elicere, extorquere ab alqo verum, quid sentiat.
  4. d. få ngt i:
    1. α. i lokal men. (i halsen, i magen, i sig): sumere alqd cibi; devorare, comedere, combibere; få ett svärd i (genom) kroppen på sig gladio transfigi, transfodi, confodi.
    2. β. få ngt i sin hand, sitt våld: potiri alqa re; få regeringen i sin hand rerum potiri; få en fiende i sitt våld capere, comprehendere hostem.
    3. γ. få ngt i sitt hufvud, i hufvudet på sig: percipere, intelligere, credere (= fatta, förstå, tro); sibi persuadere (= öfvertyga sig, inbilla sig; sibi persuaserat, sibi neminem posse resistere); opinionem imbuere (id.); animum inducere, sibi proponere, decernere (= föresätta sig; certum ac deliberatum habere alqd).
  5. e. få – ifrån:
    1. α. få ngt ifrån ngn: eripere, extorquere alicui alqd.
    2. β. få ngn ifrån ngn l. ngt: avellere, abripere alqm ab alqo, a re, (quam amplexus sit); – movere, amovere, abducere (alqm a proposito – föresats).
  6. f. få igen: recuperare, recipere alqd; alqd redditur alicui; han skall få det igen in ipsum (auctorem) recidet poena, damnum; poenas dabit.
  7. g. få igenom: trajicere.
  8. h. få in:
    1. α. i lokal men.: inserere; implicare, impedire (= inveckla).
    2. β. = inkassera: recipere; redigere; redit ad alqm alqd.
  9. i. få i tu: diffindere, findere, frangere.
  10. k. få med sig: secum trahere; (om personliga objekt) ad suas partes trahere, traducere, perducere; (få med på köpet, se Köp).
  11. l. få ned: deducere, detrahere; (= svälja) haurire, devorare; han kunde ej få ned maten cibum (sumere) comedere non poterat.
  12. m. få till ngt, till att göra ngt: impellere, movere, adducere, perducere, inducere alqm, ut faciat alqd; han kunde ej fås till bekännelse confessio ei extorqueri non poterat; han kan fås till allt ad omnia adduci, pellici potest; quidvis ab eo impetres.
  13. n. få upp:
    1. α. = draga, hala upp: subducere, subtrahere.
    2. β. = öppna, spränga upp: aperire, refringere.
  14. o. få ut:
    1. α. i lokal men.: extrahere.
    2. β. få ut en fordran: accipere, exigere (quod debetur).
  15. p. få under sig: subigere; in suam potestatem redigere.
  16. q. få ur ngns hufvud ngt: eripere, evellere ex animo alicujus opinionem; extorquere, eximere alicui.
4. 4. med particip l. adjektiv ss. predikativ till objektet, t. ex. få ngt uträttadt, få ngn lös: perficere, conficere alqd; solvere alqm, impetrare ut solvatur; få ngn fatt prehendere o. d.
II. med infinitiv:
1. 1. = komma till att, vanl. i latinet att återgifva med ett verb, ss. få veta: cognoscere, comperire, resciscere; få höra audire, comperire; få lära discere; få se videre, aspicere, conspicere.
2. 2. = få lof: licet, (permittitur) alicui facere alqd; med negation ss. uttryck för förbud att återgifva med ne och konj. l. med noli, cave o. d.; du får ej tro, ej vara ond noli credere; noli iratus esse (jfr Lof).
3. 3. = nödsakas, vara förbunden: cogi; debere; i impersonel konstruktion necesse est, oportet l. med gerundivum; nu får jag gå jam eundum est; jag får beklaga – dolendum est; ofta kan detta få i lat. lemnas oöfversatt, t. ex.: han fick medgifva, han fick gifva vika confessus est; cessit.
III. med substantivt objekt och infinitiv: få ngn att göra ngt impellere, adducere, movere alqm, persuadere alicui, ut faciat alqd; vi kunde ej få honom att tiga ut taceret, impelli non poterat; han kunde fås att göra allt ad omnia facienda adduci poterat; nihil ab eo impetrari non poterat.

Få sig:

1. få sig till ngt: in animum l. blott animum inducere, (a se impetrare), ut faciat alqd; han kunde ej få sig till att bedja om ursäkt peccati veniam petere noluit.
2. indirekt refl. (med sig ss. dativobjekt) = Få, v. tr. I. 1. 2.

Fåfäng:

1. om personer:
1. a. = sjelfkär, inbilsk: ambitiosus; levis; sui nimis amans; jactantior; ineptus; vanus; inanis; (ostentator sui).
2. b. = sysslolös (nästan föråldrad betydelse): otiosus; vara, gå, stå f. cessare; nihil agere; f. gå lärer mycket ondt ex otio vitia nascuntur; otio lasciviunt animi (L.).
2. om saker: vanus, inanis [= i allm. tom, kraft-, grundlös – spes inanis, vana; verba inania (sententiae) fåfäng ord]; fallax (spes); inutilis, irritus, cassus (= fruktlös; labor inutilis; mitt arbete har varit f-t nihil egi; operam perdidi, inanem insumpsi.

Fåfänga:

1. om personer: vanitas; ambitio; levitas; nimius sui amor.
2. sällan om saker = Fåfänglighet.

Fåfänglig: (om saker = Fåfäng 2) vanus, inanis, inutilis; levis, imbecillus; f. ord verba (inania) levitatis plena (lasciva); allt är f-t omnia vanitatis plena sunt; o inanes nostras contentiones!

Fåfänglighet: (om saker): vanitas; levitas; (inse) f-n af sina sträfvanden operam se inanem insumpsisse, frustra se laborasse; operam suam periisse, frustra insumi; verldens f. rerum humanarum imbecillitas fragilitasque fortunae.

Fåfängt:

1. (om personer = på ett sätt, som röjer fåfänga): ambitiose.
2. om saker: frustra.

Fågel: avis; volucris (nästan blott i plur., t. ex. C. de Or. II. § 23); ales, poet. (utom i betydelsen af spåfågel ss. praeceps, oscen, af hvilka ord det förra utmärker en f., hvilkens flygt, det senare en f., hvilkens läte ansågs ega betydelse); kollektivt: aves, volucres; (volatum); aucupium; fånga f. aucupari; aves captare; dressera en f. fingere avem; f-n sjunger cantat; qvittrar queritur; liten f. avicula; tam f., f. från hönsgården avis cohortalis; vara som f-n på grenen lare certo carere; jag har hört en f. sjunga derom (= fått nys derom) nescio unde audivi l. comperi; suboluit mihi; en vacker f. homo bellus, vir bonus, ironiskt (Pt. Asin. 931; Capt. 954); cuculus (Pt. As. 924); homo nihili, homo nequam; flagitium; bättre är en f. i handen än tio i skogen melius est alqd habere quam sperare multa; (beati possidentes).

Fågelbo: nidus; nidus (avis, se Bo).

Fågelbur: cavea; ornithon.

Fågelbär: prunus avium.

Fågelfri: proscriptus; förklara f. proscribere; in proscriptorum numerum l. tabulas referre.

Fågelfångst, Fågelfänge: aucupium; aucupatio.

Fågelfängare: auceps.

Fågelgarn: cassis; rete.

Fågelhandlare: aviarius.

Fågelhus: aviarium.

Fågellek: coitus avium.

Fågelskrämma: formido, terriculum avium.

Fågelsång: cantus avium.

Fågelvaktare: aviarius.

Fåkunnig: stultus; inscitus; den f-e hopen vulgus imperitum (profanum).

Fåkunnighet: stultitia, inscientia, inscitia.

Fåle: equuleus; pullus equae l. equinus; equus; solens f-r solis equi.

Fåll: sinus (veck, våd); plicatura, limbus.

Fålla, v.: plicare; complicare; praetexere (= förse med fåll, bräm); f. upp en klädning succingere, colligere vestem, sinus vestis.

Fålla, f.: (inhägnad på fria fältet för får) crates; caulae; septum.

Fån, Fåne: homo delirus, mente captus; fatuus.

Fång:

1. = besittningstagande, förvärfningssätt: laga f. justa, legitima possessio, occupatio; modus occupandi, possīdendi.
2. det som tages:
1. a. = quantum brachiorum amplexu comprehendi potest.
2. b. i allm.: praeda; lucrum.

Fånga:

1. i eg. (kroppslig) men., om djur: capere (bestiae, quae nocent, interficiuntur et, quae usui possunt esse, capiuntur, C. de Off. II. § 14); captare (feras retibus, pisces arundine, muscas); intercipere, excipere (uppfånga); f. i snara, nät, med metkrok illaqueare, irretire, inescare o. d.
2. oeg. = bedraga, locka i snara l. förderf: capere (callida assentatione capi – låta f. sig af –, C. de Am. § 99); decipere (dolo alqm); irretire (snärja); pellicere (locka).

Fånga i uttrycket taga till fånga: capere (hostem).

Fånge: captivus; pl. äfven capti; f. (häktad) för skuld nexus; friköpa f. redimere.

Fången:

1. till betydelsen slutande sig till få, förvärfva: (acceptus), quaesitus, partus, t. ex. väl, rätt, illa, med orätt f. egendom bene parta et c.; lätt f-t, lätt gånget facile, nullo labore (male) parta cito (male) dilabuntur, (pereunt).
2. = tillfångatagen: captus; blifva f. capi; in hostium potestatem venire; nu är du f. jam captus es; gifva sig f. hosti se dedere; manus dare alicui; arma tradere; gifva sig f. på nåd och onåd armis positis ad (imperatoris, hostis) fidem confugere (C.); victori se permittere; sitta f. in custodia esse, servari; vinctum teneri; in vinculis detineri; hålla f. in vinculis, in custodia habere, tenere, detinere alqm.
3. i oeg. men. = fångad: captus, deceptus, irretitus; f. i en falsk föreställning (fördom), i en dåraktig förhoppning falsa opinione, vana spe deceptus; f. i vidskepelse superstitione occupatus, imbutus (constrictus).

Fångenskap: captivitas; custodia; (servitus); dö i f. in custodia mori.

Fångknekt: ergastularius.

Fångst:

1. i abstr. men. (i synnerhet i sammansättningar): captura (piscium et alitum, Pn.).
2. i konkret mening = byte: praeda; f. på jagt, fiske, fågeljagt venatio; piscatus; aucupium; göra en rik f. largam praedam facere, auferre.

Fångvaktare: carceris custos.

Fångvård: cura captivorum.

Fånig: delirus; fatuus; amens; stupidus.

Fånighet: amentia; deliratio.

Fåordig: paucorum verborum (homo); perpauca loquens (dii me fecerunt – p-a l-tem, Hor.); brevis (quum se breves esse putent, longissimi sunt, C.; brevis esse laboro, obscurus fio, Hor.); non loquax; (concisus = som formulerar meningen i korta, tvärt afbrutna satser).

Fåordighet: brevitas.

Får: ovis; (bidens; lanigera, balans pecus, poet.); beskedlig som ett får (ett beskedligt får) placidus ut ovis, placida (tarda) ovis; klippa får tondere oves.

Fåra, f.: sulcus; versus; draga f. sulcum ducere; versum agere; göra en djup f. sulcum alte imprimere; f. i ngns kind l. panna ruga.

Fåra, v.: sulcare; f-dt ansigte, f-d panna facies, frons quibusdam (senectutis, tristitiae) rugis (l. notis) exarata, sulcata (poet.), impressa.

Fårafvel: fetus ovium.

Fåraktig: stolidus; tardus.

Fårbete: pascua oviaria.

Fårherde: opilio; custos ovium.

Fårhjord: grex ovium l. ovillus; oviaria (sing. f.).

Fårhufvud: brutus, stupidus homo; pecus.

Fårhus: ovīle.

Fårkött: ovilla (caro).

Fårkoppor: mentigo.

Fårskinn: pellis ovis.

Fårskinnspels: mastrūca.

Fårskötsel: oviaria.

Fårull: lana ovis, ovilla.

Fåtal: minor numerus l. pars; pauciores; blott ett ringa f. följde hans mening hujus sententiam pars longe minor secuta est, paucissimi secuti sunt.

Fåtalig: (paucus); infrequens; f. samling concilium infrequens, paucorum hominum, haud celebre l. celebratum.

Fåtalighet: paucitas (causa oratorum paucitatis, C. de Or. I. § 8); hvadan denna f. cur tam pauci convenistis?

Fåvitsk: stultus; insipiens; inscitus; stolidus; stupidus.

Fåvitska l. Fåvitskhet: stultitia; stoliditas, stupor; tala i f-o stulte loqui; delirare, desipere, ineptire.

Fåvälde:

1. = statsskick, enligt hvilket ett fåtal har makten: paucorum potentia.
2. samhälle, som styres af någre få: respublica l. civitas, quae est l. in qua summa rerum est penes paucos; paucorum civitas.

Fä: (ordet identiskt med pecus):

1. vanl. kollektivt = boskap, nötboskap: pecus; (beluae; boves); både folk och fä et homines et pecus l. pecudes.
2. oeg. om dumma menniskor: pecus (illa pecus, C.; o imitatores, servum pecus, Hor.); belua; dum som ett fä se Fäaktig.

Fäaktig: brutus, bardus, stupidus, fatuus (dum som ett fä); ferus, inhumanus (rå som ett fä).

Fäaktighet: stupor; inhumana stultitia; inhumanitas (fäaktig råhet).

Fäaktigt: stupide; pecudum more l. ritu.

Fäderne, adj. = af fäder ärfd: patrius, paternus (bona, regnum).

Fäderne, n.:

1. faders slägt: paternum genus; slägting på f-t agnatus; vara beslägtad med ngn på f-t agnatione conjunctum esse cum alqo, attingere alqm; brås på sitt f. paternum genus, patrem referre.
2. = fädernearf: patrimonium; hereditas a patre relicta, paterna.

Fädernearf: patrimonium; paterna hereditas; res paternae (Hor. Ep. I. 15. 26).

Fädernehem, Fädernehus: domus paterna.

Fädernejord: sŏlum patriae; patria; längta åter till f-n patriae desiderio ictum esse, flagrare.

Fädernerike: regnum paternum l. patrium.

Fädernesland: patria; älska sitt f. patriam amare; (patria cara est alicui); vi älska vårt f., ej derför att det är stort, utan derför att det är vårt patriam amamus, non quia magna est (sit), sed quia nostra (Sen.); lefva för sitt f., i allt se på f-ts bästa patriae servire, totum se dare, ad patriae salutem omnia (quaecunque agat) referre; f-ts väl går framför allt patria praestat omnibus officiis (C.); dö för f-t pro patria mori; ej ega ngt f., vara skild från sitt f. patria carere; f-ts jord sŏlum patriae; skrifva sitt f-s historia res patrias l. domesticas scribere (jfr Land, Fosterland); förrädare mot sitt f. proditor patriae; parricida.

Födernestad: urbs patria; patria.

Fädrift: grex (boum).

Fäfot: ligga för f. = depasci a pecore; oeg. = derelictum, incultum, desertum jacere (jfr C. Brut. § 16: serere in inculto et derelicto solo).

Fägna: delectare, juvare; delectationi, gratum, jucundum esse alicui; gaudio l. laetitiā afficere, cumulare, perfundere alqm; hans godhet f-de mig ejus benignitas mihi jucundissima fuit; det f-r mig, att du mår väl quod vales, gaudeo, me juvat, delectat; det f-r mig att höra – audire me juvat –; laetus libensque audio; det skall f. mig, om du skänker min åsigt ditt bifall si sententia mea tibi probabitur, mihi erit gratissimum; nihil mihi gratius accidere poterit, quam si –.

Fägna sig: gaudere; laetari; frui; f. sig åt ngns framgång alicujus bonis l. prosperis rebus laetari; jag fick ej länge f. mig åt hans närvaro och samspråk haud diu illius usu ac sermone frui licuit (ejus suavitate frui licuit).

Fägnad: gaudium; delectatio; till min stora f. cum magno meo gaudio; det är mig en sann f. att höra me vero delectat (quod audio te salvum esse); jfr Glädje, Hugnad.

Fägnesam: laetus; gratus; jucundus; en f. underrättelse laetus nuntius; det var f-t att höra, att du går in på min mening me delectat, mihi gratissimum est, quod te sententiae meae accedere audio.

Fägring: pulchritudo, venustas (hominis, feminae); amoenitas (loci).

Fägård: cohors; cors.

Fäherde: bubulcus; pastor, magister pecoris; pecoris custos.

Fähund:

1. eg.: canis custos pecoris; canis pecuarius (Col.).
2. oeg. (om menniska): canis; canicula; nebulo.

Fähus: bubile; stabulum (boum, pecoris).

Fäkreatur: pecus (pecudis); bos.

Fäkta:

1. med vapen: dimicare, digladiari; armis, ferro pugnare (cum alqo med ngn); lära att f. (gå och f.) armis discere, exerceri; kunna f. armis uti posse, didicisse; armorum usum, arma tractare didicisse (ab alqo); (palaestram didicisse); f. väl armis bene uti; f. på lif och död ferro decertare, depugnare; f. för öfnings skull ludere (ad ludendumne an ad pugnandum arma sunt sumpturi –, C. de Or. II. § 84; ludere qui nescit, campestribus abstinet armis, Hor.).
2. f. med händer, fötter: jactare brachia, pedes.

Fäktare: gladiator (f. till yrket); (Samnis, C. de Or. III. § 86); pugil (eg. knytnäfkämpe); en god, öfvad f. armorum peritus, in usu armorum exercitatus.

Fäktarespel: ludi gladiatorii; munus, spectaculum gladiatorium; gifva, tillställa ludos g-os dare, edere, apparare.

Fäktkonst: ars, artificium armorum; ars pugnandi, armis utendi; palaestra; palaestrica (aliud pugna et acies, aliud palaestra et campus noster desiderat, C.); vitandi et inferendi ictūs ratio; (ars gladii, Sen.); vara öfvad i f. armorum peritum esse, armis bene uti; vara okunnig i f. armorum, in usu armorum imperitum esse; nescire ludere (se Fäkta 1); gifva regler, föreläsningar i f. commentari (de armorum arte), C.

Fäktmästare: magister ludi l. palaestrae (magister Samnitium, C. de Or. III. § 86; nullius addictus jurare in verba magistri, Hor.); lanista (gladiatorers instruktör).

Fäktning:

1. = fäktande, att fäkta: dimicatio, armorum usus; öfva sig i f. armis exerceri.
2. = drabbning, träffning: pugna (equestris rytterifäktning); proelium; certamen; congressus (hostium); efter en kort f. brevi proelio facto.

Fäktplats: arena; campus; palaestra.

Fäktsal, Fäktskola: ludus (lanistae); palaestra (i allm. gymnastiklokal); gå i f. exerceri apud lanistam.

Fäktvärja: rudis.

Fälad: ager compascuus.

Fäll: pellis; corium (hud); tegmen (lyncis), tegumentum (rhenonis, Cs.).

Fälla, f.: decipulum; tendicula; f. för råttor muscipulum.

Fälla, v. tr.:

I. i eg. men.:
1. 1. slå till marken:
  1. a. i allm.: sternere (muros ariete), prosternere (arborem; corpora humi); dejicere; caedere (arborem), succidere (aliquem; arborem); subvertere, evertere, supplantare alqm (sätta fot under ngn, slå benen undan ngn); fundere (humi); eruere (quercum securi, Vg.).
  2. b. = nedhugga, nedskjuta: caedere, occidere, obtruncare, trucidare alqm; figere (feram).
2. 2. = låta falla:
  1. a. i allm.: demittere (caput, oculos, vultum – f. hufvudet, blicken); submittere (f., sänka för ngn, t. ex. summittere fasces alicui; oculos; vultum); dejicere, projicere (vultum, oculos, poet.); f. lansen hastam projicere, protendere; med fäld lans rusa mot ngn infesto spiculo petere alqm; f. tårar lacrimas fundere, effundere; f. ankar ancoram jacere.
  2. b. fälla ss. en naturlig process: f. tänder dentes amittere (mutare); f. sina löf folia amittunt (substernunt sibi), foliis spoliantur arbores; folia decidunt, cadunt de arboribus (folia in silvis pronos mutantur in annos, prima cadunt –, Hor.); f. sina fjädrar plumas amittere, plumis spoliari, nudari; f. sina horn cornua amittere, (excutere).
3. 3. i kemisk men.: facere, ut alqd subsidat ad imum; deprimere; fällas = subsidere.
II. i oeg. men.:
1. 1. om personliga objekt: damnare, condemnare (sakfälla, förklara skyldig); f. till böter multare; opprimere, convincere, frangere (= beslå, öfverbevisa).
2. 2. om abstr. objekt:
  1. a. fälla yttrande, hotelser, böner: jacere (verbum, minas); jactare (alqd, multa in alqm); mittere (nescit vox missa reverti); fundere preces, precari, deprecari (f. bön, förbön) pro alqo.
  2. b. f. dom, utslag: judicare; sententiam pronuntiare, dicere, ferre (det sista om den enskilde domarens votum); domen är fäld dicta, pronuntiata sententia est (jfr Utslag).
  3. c. f. modet: animum demittere; deficere (animo); (animo) frangi; animum cadere pati.

Fälla, v. intr. (= mista färgen): colorem amittere; decolorari; pallescere.

Fällande, adj.: f. utslag condemnatio; sententia, qua condemnatur aliquis; afgifva ett f. utslag suā sententiā condemnare alqm.

Fällande, n. (jfr Fälla): strages (arborum, hominum); dejectus arborum; lignatio (träds fällande till ved); caedes (boum; ferarum; hostium); condemnatio (rei, en sakförd persons); multatio (f. till böter); utslagets f. judicatio; sententiae pronuntiatio.

Fällbom: obex.

Fällbrygga: sambuca; catarrhacta.

Fällgaller: catarrhacta.

Fällning:

1. strages, concaedes, dejectus (arborum); löfvens f. foliorum casus, demissio.
2. i kemisk men. = bottensats: sedimentum.

Fält:

1. i allm., i eg. uttryck: campus; flackt, jemnt f. campus patens; aequor; odladt f. ager; rus; fruktbart f. ager fertilis; sädesfält arvum; på fria fältet in aperto (campo); ofruktbart f. solum sterile, campus sterilis; arbete på f-et opus campestre, rusticum.
2. i militärisk men.:
1. a. i fråga om drabbningar och rörelser i allm. på f-et: campus (aequo campo se dare alicui, in campo sui facere potestatem); slå ngn ur f-et hostem fugare, fundere, pellere, in fugam vertere; rymma f-et cedere (alicui); inferiorem discedere, abire; terga dare; fugae se dare; fugari; pro victo discedere; behålla f-et vincere; superiorem discedere e proelio; consistere in acie; hålla f-et impetum hostium sustinere; falla på ärans f. in acie cadere.
2. b. = krig i allm.: bellum; militia; castra; i f. in bello; hemma och i f. domi militiaeque; domi forisque; gå i f. in bellum, in castra proficisci, castra sequi; ligga i f. in castris versari; bellum gerere (om anföraren); draga i f. mot ngn bellum inferre alicui.
3. = verksamhetsfält, område för ngns verksamhet: campus (in hoc tam immenso campo oratori licet vagari libere; hinc rhetorum campus de Marathone – att utbreda sig öfver segren vid M., C. de Off. I. § 61; nullum vobis sors campum dedit, in quo excurrere virtus cognoscique posset, C. Mur. cap. 9); synonyma uttryck äro: spatium, curriculum, regio (vereor, ecquodnam curriculum aliquando sit habitura tua et natura admirabilis et singularis industria – om det skall finnas något f. för dina stora gåfvor och din utomordentliga verksamhetslust, Brut. § 22; vältaligheten har intet skarpt begränsadt f. bene dicere non habet certam aliquam regionem, cujus terminis saepta teneatur, C. de Or. II. 5); mera allmänna motsvarande uttryck äro: genus, ars (röra sig på ett främmande f. in alieno genere, in aliena arte versari; detta är ej mitt f. non meum est (non mea provincia haec est); det öppnar sig ett vidsträckt fält för hans verksamhet latissime patebit l. manabit, ad multos pertinebit ejus industria.
4. f. i en trädgårdsanläggning: area; areola.
5. f. i ett rut-tak: lacus.
6. f. i en gafvel l. en dörr (dörrspegel): fastigium; tympănum.

Fältbagare: pistor castrensis.

Fältbageri: panificium castrense.

Fältfot se Krigsfot.

Fältfrukter: fruges (terrae), campestres; segetes.

Fältherre: imperator; dux (exercitus, belli); praetor (om icke-romerske befälhafvare, t. ex. praetor Atheniensis = στρατηγός); vara f. (faktiskt) exercitui praeesse, exercitum ducere; (till förmågan) exercitūs ducere posse; ad bella gerenda aptum esse; en skicklig f. bonus imperator; fältherre-egenskaper, -talanger imperatoriae virtutes, artes; f.-gestalt, -figur forma imperatoria; f.-tält praetorium; f.-mantel paludamentum.

Fältkappa: sagum; paludamentum (= fältherrekappa).

Fältlif: militia; vita castrensis.

Fältläkare: medicus castrensis.

Fältmätare (se Landtmätare): mensor (agri, agrorum); decempedator.

Fältpost: statio (i konkret och abstr. mening); miles stationarius; vigil, vigiliae (nattpost); excubiae; excubitor; utsätta f-r ponere, disponere stationes, vigilias; aflösa f-r deducere vigilias; öfvergifva sin f. de statione decedere (se Post).

Fältrop:

1. = härskri: clamor militaris.
2. = lösen: signum; utdela f. signum dare.

Fältskär: chirurgus (castrensis).

Fältskärsyrke: chirurgia.

Fältslag: proelium; pugna; acies (eg. härställning för fältslag); segra i ett f., förlora ett f. e proelio superiorem, inferiorem discedere; proelio vincere alqm, vinci; f-t vid Marathon, Cannae proelium l. pugna Marathonia, Cannensis; deltaga i ett f. in acie versari (jfr Slag).

Fälttecken: signum (insigne) militare; vexillum; samlas till f-nen, rycka fram med f. ad signa convenire, signa ferre, inferre alicui; signa referre (draga sig tillbaka med f-nen); se Fana.

Fälttjenst: militia; munus militiae (gravis m., m-am sustinere, m-ā fungi; vacatio m-ae ledighet från f.); stipendium (göra f. stipendium mereri, facere; in castris versari); opus militare, castrense (= arbete i fält l. i läger).

Fälttåg: bellum; expeditio (enstaka expedition); excursio (ströftåg); öppna f-t copias (ex hibernaculis) educere, extrahere; börja ett f. mot ngn bellum inferre alicui, copias educere adversus alqm; infesto agmine fines populi ingredi; göra, deltaga i ett f. militare (cum alqo); castra sequi alicujus; stipendium mereri l. facere; hafva gjort 15 f. quindecim stipendia meruisse, fecisse, habere; hafva gjort alla sina f. (= tjenat sin tid) stipendia confecisse, emeritum esse; person som intet f. gjort nullius stipendii homo; qui castra non vidit; ngns första f. tirocinium alicujus; göra sitt första f., göra f. som rekryt tironem militare; f-t har varit lyckosamt bellum bene, feliciter gestum est l. evenit; res bene gesta est; bonum, secundum exitum habuit bellum.

Fältvakt: statio; excubiae; excubitores; vigiles, vigiliae.

Fänad: pecus (pecoris); pecora (pecora natura prona et ventri obedientia finxit, Sa.); pecudes (natura hominis pecudibus reliquisque beluis antecedit).

Fängelse: carcer, vincula publica (statens f., häkte); custodia (eg. = fängsligt förvar, arrest); ergastulum (arbetshäkte, tukthus, straffängelse); sätta, kasta i f. in carcerem, in vincula, in custodiam dare, ducere, conjicere, tradere, mittere; vinculis, custodiae mandare alqm; in custodiam, carcerem l. carcere includere; sitta i f. in custodia haberi, teneri, in carcere cohiberi, attineri, jacere, asservari; straffa med f., döma till fängelsestraff vinculis coercere alqm, in vincula damnare alqm; lössläppa ur f. custodiā liberari, emitti, eripi; ex carcere, ex vinculis emitti, educi; fly ur f-t ex vinculis effugere, evadere.

Fängelsecell: cella carceris.

Fängelsehåla: carcer et tenebrae (L. VI. 17. 5); lautomiae.

Fängsel:

1. = band och bojor: vincula.
2. = fängelse: carcer.

Fängsla:

1. = slå i bojor, fjättrar: vincire; vinculis constringere.
2. = häkta, sätta i fängelse: comprehendere; in vincula conjicere, compingere, deducere; in carcerem l. carcere includere.
3. oeg. = intaga, vinna: capere (aures alicujus; alqm voluptate, admiratione); delectare (eligendum est genus orationis, quod sine satietate delectet eos, qui audiant); tenere (pictura oculos); devincire (animum oratione); – delinire, sibi conciliare l. adjungere, detinere (f. vid sig = fästa vid sin person, vinna för sig); f. ngns uppmärksamhet attentum facere animum alicujus; animos eorum, qui audiunt, voluptate captos l. delenitos tenere.

Fängslande: suavis; quo tenentur animi voluptate deleniti; ad animos delectandos aptus.

Fängslig:

1. om personer: vinctus; carcere l. in carcerem inclusus.
2. f-t förvar: custodia; sätta, hafva, hålla ngn i f-t förvar = sätta, hålla i fängelse, se Fängelse.

Färd:

1. eg.: iter; profectio; cursus, (via); långväga f. longinquum iter; (via longa); f. till lands, till sjös iter terrestre, maritimum; vara stadd på f. in itinere, in cursu, in via esse; under f-n in via, in itinere; (proficiscens); han dog under f-n in itinere mortuus est; möta ngn på hans f. proficiscenti, iter facienti obviam venire alicui; önska ngn lycka på hans f. jubere alqm salvum ire (salvum reverti); anträda sin f. viam, iter ingredi, inire; iter instituere; ställa, styra sin f. någorstädes hän iter dirigere, contendere alqo; iter (tenere, Vg.) facere alqo, per –; fara sina f-e ire, quo intendit l. instituit; ofta blott = abire, proficisci; f-n går genom skogar per silvas iter est; huru har f-n gått? quomodo iter fecistis?; num iter secundum habuistis?; f-n är slutad confectum est iter; har ngt händt er på er f. num quid vobis in itinere l. iter facientibus novi accidit?
2. i särskilda l. oeg. uttryck:
1. a. fara den sista f-n (= dö l. jordas): diem obire supremum; decedere, e vita excedere; efferri (utbäras); följa ngn på hans sista f. funus alicujus comitari, prosequi; exsequias ire alicui.
2. b. gifva sig i f. med ngn: rationem contrahere cum alqo; implicari cum alqo, rebus alicujus.
3. c. gifva sig i f. med ngt, vara i f. med ngt: aggredi rem, suscipere alqd; versari in alqa re; agere alqd; äfven med enkelt verb i pres. l. imperf.: han var just i f. med att läsa brefvet, då jag kom legebat (quum maxime) epistolam, quum ego intrabam.
4. d. vara på färde: agi; geri; hvad är på f. quid est?; quid agitur?; quid tandem novi?; det är ingen ting, ingen nöd på färde nihil periculi est; omnia quieta sunt.

Färdas: iter facere, proficisci, vehi, med bestämning för sättet att färdas – pedibus, equo iter facere; curru, nave proficisci; equo, curru, nave vehi; f. landsvägen terrā proficisci; f. sjövägen nave, navibus proficisci; detta är ett beqvämt sätt att f. hoc modo commodissime iter fit; f. fram och åter (ultro, citro) commeare.

Färdig:

I. om personer:
1. 1. = beredd, beredvillig till ngt: paratus (ad rem; facere alqd); promptus (ad rem); expeditus (ad proficiscendum o. d.); vara f. att offra ej blott egendom utan ock lif för sitt land non modo pecuniam, sed vitam etiam pro patria profundere paratum esse (C. de Off. I. § 84); han var alltid f. att hjelpa med råd och dåd omnibus consilii et auxilii sui copiam fecit; nulli ejus consilium, nulli opera defuit; han stod f. att gå ut ad exeundum paratus erat; exiturus erat; göra sig f. till resan iter parare; (omnia, quae ad iter faciendum opus sunt, comparare); göra sig f. att hämnas ulcisci parare; hålla sig f., stå f. att – paratum intentumque esse (stare) ad rem gerendam l. rem gerere (edixit, parati intentique essent Romanos invadere, Sa.); jag är f. in me nulla mora est; han blir aldrig f. dertill nunquam ad rem aggredietur, aggredi audebit, in animum inducet facere l. ut faciat alqd; blir du då aldrig f. quousque cessabis l. tempus duces?
2. 2. vara f. med ngt: alqd perfecisse, confecisse, absolvisse l. perfectum, confectum, absolutum habere [l. med verb af mera särskild betydelse, allt efter sammanhanget: vara f. med brefvet epistolam perscriptam habere; jag skall komma, när jag blir f. med brefvet veniam, quum epistolam confecero l. perscripsero; nu är jag f. med den boken illum quidem librum jam perlegi; med honom skall jag snart blifva f. (= komma till rätta) illi persuasero; illum mox vicero; ille mihi non diu resistet].
3. 3. i mots. till ofärdig: frisk och f. = salvus et integris membris sensibusque.
II. om saker:
1. a. = beredd, i beredskap, i ordning stäld: paratus, comparatus (allt är f-t till krigets öppnande omnia ad bellum parata, comparata sunt; nihil praetermissum est, quod ad bellum inferendum opus est l. pertinet).
2. b. = fulländad: perfectus; confectus, absolutus (l. particip af mera särskild betydelse efter sammanhanget): byggnaden är f. opus absolutum l. exaedificatum est; få ngt f-t fastigium, ultimam manum operi imponere; absolvere, conficere alqd; när får du brefvet f-t quando tandem epistolam perscripseris l. perscriptam habebis?

Färdighet: facultas, ars (båda äfven i plur.); exercitatio, usus (genom öfning vunnen f.); f. att tala ett språk facultas linguae alicujus; med f. tala ett språk commode, facile, multā (Cs. b. G. I. c. 47) uti linguā; f. att sjunga, dansa facultas, (sollertia) cantandi, saltandi; dansa med f. saltare commode; f. i tungan volubilitas, facilitas, celeritas linguae l. verborum; förvärfva sig f. i en sak rem, artem perdiscere; usum rei percipere, comparare; besitta l. ega f. i en sak artem perdidicisse, perceptam habere, usu percallere; multum re valere (t. ex. gestu); excellere in re.

Färg:

I. i eg. uttryck:
1. 1. i allm.: color (ss. egenskap hos en sak l. ss. ämne, hvarmed man öfverdrager ngt); pigmentum, medicamen, -mentum (= färgämne); de gamle målarne brukade blott 4 f-r veteres pictores non plus quam quattuor coloribus usi sunt (C.); måla ngt i lysande, blomstrande, bjerta f-r floridis, claris coloribus pingere alqd; liflig, glad f. laetus color; dyster f. horridus, obscurus color; skiftande f-r varii colores; skifta i alla f-r summa colorum varietate distinctum esse; naturlig f. color verus, nativus; konstgjord, påstruken f. color fucatus, (fuco) illitus; sätta f. på ngt colorem inducere alicui rei; behålla sin f. colorem servare (color constat rei), amittere; (decolorari), pallescere; natten beröfvar tingen deras f. nox rebus aufert colorem; taga f. af ngt colorari tactu, contagione rei; antaga en f. colorem ducere, trahere; återfå sin f. in colorem pristinum restitui; rifva f-r colores, pigmenta terere; ej känna f-ne colores dignoscere non posse.
2. 2. särskildt = ansigtsfärg, hy: color; frisk, klar f. color bonus, candidus; sakna f. exsanguem, pallidum esse; pallere; skifta f. colorem mutare; color non constat, consistit alicui; mista f-n decolorari; color abit, fugit.
II. i oeg. mening: se (allting) i ljusa, mörka f-r (omnia) tristia, laeta sibi fingere; se framtiden, måla sig framtiden i hoppets ljuse f. laeta omnia sperare; optima quaeque sperare; – sätta f., vacker f. på en sak honestam, praeclaram speciem rei dare, prae se ferre; rem (turpem) honesta praescriptione tegere; framställningens, föredragets f. color (ornatur oratio primum genere et colore et suco suo, C. de Or. III. § 85); det finnes själ och f. i hans stil oratio est plena animi, plena coloris, (varietate colorum distincta est); måla i lysande f-r claris coloribus pingere alqd (C. de Or. III. § 100); luminibus, floribus quibusdam illustrare, distinguere, verborum splendore illuminare orationem; måla i starka f-r rem amplificare, augere dicendo (ibdm § 104); skildra i liflige f-r rem oculis quasi proponere, subjicere, graviter rem exponere; måla i dystre f-r tristissimis verbis rem describere, exponere; atrociter rem augere; gifva en förhatlig f. åt en sak rei invidiam augere; rem (l. hominem) in invidiam vocare, adducere, invisam facere; rem atrociter, ad invidiam augendam accommodate exponere, deferre (T. Ann. XIII. 19. 4); (jfr Ljus, Dager); politisk f. de rep. administranda sententia, ratio; han har ingen politisk f. nullam in re publica sectam sequitur; a partibus reip. liber est.

Färga: absolut: colorare alqd, colorem inducere rei; f. med ngt inficere, tingere, imbuere alqd alqa re; f. med blod cruentare, sanguine inficere; (sanguine infectae manus); f. röd, svart rubro, nigro colore inficere, illinere.

Färgare: infector.

Färgblandning: colorum mixtio, -tura.

Färgeri: infectoris officina.

Färgestock: tessera l. signum infectoris.

Färghandlare: pigmentarius.

Färgig: coloratus.

Färglägga:

1. eg.: colorem inducere rei; colorare rem.
2. oeg.: f. framställningen amplificare rem dicendo; exaggerare orationem; skickligt f. callide exponere rem.

Färglös: pallidus; exsanguis (som ej har färg på kinderna); f. framställning exsanguis, nullis luminibus distincta oratio; en f. skrift (= som ej har ngn politisk färg) qui nullam in republica sectam sequitur.

Färglöshet: pallor.

Färgning: coloratio; infectio; tinctura, tinctus.

Färgskiftning, Färgspel: colorum varietas; varii colores.

Färgstoff, Färgämne: pigmentum; venenum; medicamentum.

Färgton: color.

Färja: ratis; ponto; Charons f. cumba Charonis (Vg., Ap.).

Färjelön: portorium; naulum.

Färjeman: portitor.

Färjestad: trajectus; statio pontonum l. ratium.

Färre (se Få): pauciores; de blifva dagligt f. in dies pauciores fiunt, in dies minuitur numerus eorum.

Färsk: recens (r. panis, caro; piscis, dum r., optimus est, Pt.); f-t sår vulnus recens, crudum; f. sorg recens dolor, aegritudo; f-a nyheter recentes nuntii; jag har f-a bref l. underrättelser från honom nuper recentes ejus literas accepi; nuper de eo nuntios accepi; ertappas på f. gerning recenti re, in ipso scelere, (in ipso negotio); in manifesto scelere deprehendi; straffa på f. gerning praesenti poena afficere; (culpam poena premit sequens, Hor.).

Färskhet: integritas.

Färsköl: recens cerevisia.

Fäsjuka: lues, pestilentia pecoris l. pecuaria.

Fästa:

I. i yttre men.:
1. 1. absolut = göra, sätta fast: firmare, offirmare; solidare; vincire, devincire.
2. 2. fästa någorstädes: figere, defigere; med band f. nectere; alligare, deligare, astringere; f. med bly, jern o. d. plumbare, ferruminare; f. i ngt figere, defigere (crucem, palum in terra l. terram; plantas, vestigia humi l. humo); f. ihop connectere, colligare, jungere; conglutinare = hoplimma; f. in infigere (gladium in pectus hostis); f. upp (kläder) fibulā subnectere, succingere; f. ngt på l. vid ngt affigere (alligare, annectere, astringere) alqd ad alqd l. alicui rei (cruci a. alqm korsfästa).
II. i oeg. uttryck:
1. a. f. (sig) brud: virginem sibi despondere, pacisci; f. tjenare conducere, auctorare.
2. b. f. sin blick, sin uppmärksamhet på ngt, vid ngt: oculos, mentem defigere in re, animum advertere ad rem, animadvertere alqd; animum attendere ad rem, intendere ad l. in rem.
3. c. f. (= ådraga sig) ngns uppmärksamhet: oculos, animum alicujus in se, ad se convertere.
4. d. f. ngns uppmärksamhet på ngt: monere, admonere alqm de re (quae, quanta sit res); jag vill (utbeder mig att) f. eder uppmärksamhet på den omständigheten, att penningarne äro slut videtisne, pecuniam omnem consumptam esse l. velim consideretis, quanta sit aerarii tenuitas; f. ngns uppmärksamhet på en person, hans duglighet, farlighet o. s. v. commendare alicui alqm, monere alqm, quanta sit hominis peritia, quantum ab eo immineat periculi.
5. e. f. ngt i sitt sinne, minne: memoriae affigere, in mente, in memoria figere, infigere, defigere, imprimere alqd; vara fästad i ngns sinne haerere, inhaerere, sedere fixum, esse fixum, infixum in mente, in memoria alicujus; insidere in animo alicujus.
6. f. f. afseende vid ngt: rationem habere alicujus rei; moveri, duci alqa re (t. ex. promissis, minis alicujus); f. mycket afseende vid ngns råd multum auctoritatis tribuere consiliis alicujus l. alicui; f. afseende vid ngns önskningar morem gerere alicui; ad alicujus voluntatem se accommodare.
7. g. f. ngns hjerta: animum alicujus capere, devincire.
8. h. f. ngn vid sig: sibi devincire, sibi adjungere, sibi conciliare alqm; studia alicujus allicere; ad suas rationes adjungere alqm; vara f-d vid ngn (summa caritate) alicui devinctum, cum alqo conjunctum esse; vara f-d vid ett ställe loco quasi adhaerescere; ab alqo, ab alqo loco vix posse divelli.
9. i. f. sitt hjerta vid en sak l. en person: studio rei l. hominis, amore hominis accendi, capi; animum adjicere ad alqm (Ter.); amicitiā jungi cum alqo; hafva f-t sitt hjerta vid ngt l. ngn studio, amore alicujus teneri; amare, diligere alqm; vinculis caritatis o. d. conjunctum esse cum alqo.
10. k. f. ett begrepp, en föreställning vid ett ord, en sak vim, rem verbo subjicere (C. de Fin. II. § 13 och 6); dicere, sentire, intelligere, interpretari med 2 ackusativer: hvad begrepp f-r du vid ordet njutning quam dicis, sentis voluptatem (l. c. § 7); vid ngt f. begreppet af ngt oriktigt alqd in laude, in vitio ponere; detta begreppet f. vi vid uttrycket ”en redlig man” talem et dicere et sentire solemus bonum virum (C.); vid ordet vishet f. filosoferne begreppet af ngt, som ingen dödlig ännu nått sapientiam eam interpretantur, quam nemo mortalis adhuc consecutus sit (C. de Am. § 18).

Fästa sig:

I. med sakliga subjekt:
1. 1. i eg. uttryck: inhaerescere in re, adhaerescere ad rem; infigi, affigi in re, ad rem.
2. 2. i oeg. uttryck: f. sig i ngns minne infigi, figi, inhaerescere in mente, in memoria, in animo alicujus (poētae leguntur, ediscuntur, inhaerescunt in mentibus, C.); hafva f-t sig i ngns minne, sinne haerere, inhaerere, sedere fixum, esse infixum, impressum, insculptum, insitum in mente et c. alicujus; insidere in animo, in memoria alicujus (suspicio, oratio o. d.; Naevius – in mentibus haeret paene recens, Hor.).
II. med personliga subjekt:
1. 1. = binda, förbinda sig vid ngt, till ngt, i en tjenst, hos ngn, på ett ställe o. s. v.: se auctorare, auctorari (= städja, lega sig); fidem dare; fidem suam astringere, operam suam promittere (in duos annos); f. sig på ett ställe domicilium ponere alicubi, res suas transferre alqo.
2. 2. f. sig vid ngn: animum adjicere ad alqm; ad alqm se applicare (et adjungere, C. de Am. § 48); societatem inire cum alqo, amicitiam jungere cum alqo; amicitia, amore, studio amplecti alqm; ad alicujus rationes se adjungere; hafva f-t sig vid ngn studere, favere alicui; amare, diligere alqm.
3. 3. f. sig vid ngn l. ngt = blifva uppmärksam på ngt, fästa sin uppmärksamhet vid ngt: animadvertere alqd; animum attendere, intendere ad alqd; attentius considerare alqd.
4. 4. f. sig vid ngt = göra afseende vid, lägga vigt på, hålla sig till ngt, stödja sig på ngt, låta ngt verka, inverka på sig: rationem habere alicujus rei; alqd considerandum, quaerendum censere; haerere in re; sequi alqd; moveri, duci alqa re; fidere re; niti re; icke f. sig vid ngt non morari; non multum tribuere rei; non quaerere [f. sig vid ngns ord verbis alicujus multum tribuere, fidem habere, moveri; duci promissis alicujus; jag f-r mig i synnerhet vid den omständigheten, att han varit närvarande vid mordet hoc gravissimum puto, quod caedi interfuit ille; jag f-r mig ej vid frågan om afsigten non quaero (non magni interesse puto), quo animo l. consilio fecerit; jag f-r mig ej vid småsaker parva illa non magnopere reprehendo, non in magno ponam discrimine, non moror; de vilja hafva ngt bestämdt, hvarvid de kunna f. sig certum ac fixum alqd esse volunt, quod sequantur, quo niti possint; det är intet att f. sig vid plane incertum est l. leve est; non est quod ei rei quidquam tribuas, quod ea re movearis].

Fäste:

1. det hvarmed ngt hålles l. håller sig fast: firmamentum; fulcīmen, fulmentum (= underlag); fundamentum (grundval); hafva säkert f. certa sede haerere; firmiter fixum, defixum esse; niti alqa re; hafva sitt f. i ngt pendere a, de re (äfven bildl. de te pendens amicus, Hor.); niti re; acquiescere re, in re; sakna f. carere firmamento; non habere, quo nitatur, in quo haereat (quod sequatur); hafva fotfäste stabili haerere gradu; ej finna f. non invenire, ubi vestigium firmiter figere possit; marken erbjöd ej f. för fötterne solum instabile erat, non recipiebat vestigium, fallebat vestigium (L. XXI. 36. 7); söka f. ad aliquod tanquam adminiculum anniti, eniti, se applicare (C. de Am. § 88; L. l. c.); sakna f. i sig sjelf, för sitt hopp, sin tro non satis in se firmitatis habere; non habere quod sequatur, quod speret, cui confidat.
2. f. på ett svärd o. dyl.: capulus, -um.
3. himmelens f.: caelum; (caeli ingentes fornices, Enn.).
4. = fästning: arx; praesidium.
5. få f. på ngn = få ngn fast: comprehendere, prehendere alqm.

Fästefolk, Fästehjon = förlofvadt par: sponsi; sponsus et sponsa.

Fästepenning: auctoramentum; arrhăbo.

Fästing (ett djur): ixodes.

Fästman: sponsus.

Fästmö: sponsa; pacta; sperata.

Fästning:

1. arx; castellum (liten f.); praesidium; en naturlig f. locus naturā munitus; anlägga en f. arcem communire, praesidium communire, locum castello, praesidio communire; en stark f. arx bene munita, munitissima; storma, belägra med storm, medels uthungring intaga en f. arcem oppugnare, obsessam tenere, vi capere, obsidione et fame capere, in deditionem accipere.
2. = trolofning: desponsio.

Fästningsarbete: opus (quod a captivis in munimentis exigitur); munitio.

Fästningsfånge: captivus (arce inclusus).

Fästningsstraff: poena captivitatis.

Fästningsverk: munimentum; munitio; moenia.

Föda, f.:

1. menniskors (= mat och dryck, kroppens uppehälle och nödtorft): victus; cibus (et potus); alimenta; esca; tarflig, riklig f. tenuis, copiosus victus; taga, intaga f. cibum capere, adhibere, sumere; smälta f-n cibum concoquere; tugga f-n cibum conficere; förtjena sin f. victum quaerere; vitam tolerare alqa re; bestå ngn f-n victum dare, suppeditare alicui; icke hafva mer än f-n för sitt arbete labore nihil praeter victum quotidianum quaerere, mereri; hafva sin rikliga f. ea, quae ad victum pertinent, cumulata habere; knappt kunna skaffa sig f-n aegre, vix vitam tolerare.
2. djurens: pabulum; pastus; söka sin f. pasci; naturen har danat djuren lutande att i sådan ställning intaga sin f. natura bestias ad pastum abjecit.
3. bildligt: själaföda, själens f. alimentum ingenii.

Föda, v.:

1. = framföda:
1. a. eg. (om mödrar af djur och menniskor): parĕre (parit femina, leaena), gignere, (progignere, progenerare), båda så väl absolut som relativt; partum edere; partu edere (dare) alqm; eniti (partūs, fetūs, L., Vg.); vara färdig att f. parturire; ad pariendum, partui vicinam esse; (partus instat alicui); f. förste gången primum parere; f. tvillingar geminos parere; (geminam partu prolem dare, Vg.).
2. b. f., f. af sig, om naturen, jorden, abstrakta subjekt: gignere, creare (omnia, quae natura gignit, morti debentur); begärelsen f-r synden cupiditas est mater vitiorum; bedröfvelsen f-r af sig herrlighet ex aegritudine nascitur felicitas; (jfr Födas).
2. = underhålla, gifva sitt uppehälle:
1. a. om menniskor: alere; nutrire; cibum, alimenta, nutrimenta, ea, quae ad vivendum, ad victum pertinent l. necessaria sunt, dare, praebere, suppeditare; sustentare alqm; f. ngn på ngt alere, nutrire alqm alqa re; väl född pinguis; satur.
2. b. om djur ss. objekt: pascere; alimenta praebere; väl född pastus.

Födande (= närande): alibilis, almus; ad alendum, ad vitam sustentandam aptus.

Födas: (om menniskor och djur) nasci; in lucem edi; in vitam ingredi; gigni; generari; f. af fri moder libera matre, ex matre libera nasci; f. af ärlige föräldrar honestis parentibus nasci; f. af hög ätt nobili genere nasci; f. i hederligt stånd honesto loco nasci; f. till rikedom, till elände in divitias, in miseriam nasci; f. till talare, poet, kung, narr ad dicendum nasci; poētam, regem, fatuum nasci; f. till att herrska nasci ad imperandum, ut imperet; född till krigare natus (a deo alqo factus) ad bella gerenda; ingen födes mästare nemo simul et natus est et perfectus, C. (nemo nascitur artifex); f. under en lycklig stjerna fausto sidere, bona ave nasci.

Född: natus, editus, satus, ortus, genitus; nyss f. recens natus; fri f. ingenuus; f. af frigifven fader libertino patre natus; f. af blandad härkomst hybrida; f. af ridderligt stånd, af kunglig börd equestri loco, regio genere ortus, natus; f. efter fadrens död post mortem patris natus; postumus (C. de Or. II. § 140. 141); se vidare Födas.

Födelse: ortus (ut ortus nobis affert omnium rerum initium, sic mors finem, C.); före hans f. ante illum natum, priusquam natus esset.

Födelsebygd se Födelseort.

Födelsedag: dies natalis; natalis; detta är min f. (hic) meus est natalis; begå, fira sin, ngns f. natalem suum, alicujus agere, celebrare, festum habere.

Födelsedagsfest: diei natalis celebratio.

Födelseort: natale solum; locus, ubi aliquis natus est.

Födelsestjerna: sidus natalicium.

Födelsestund: natalis hora; nascendi tempus; allt från min f. inde ab ortu.

Födelseår: natalis annus.

Födkrok: quaestus.

Födoämne: alimenta; cibi genus; cibaria (n. pl.).

Födsel se Födelse.

Födslodelar: partes genitales; genitalia; loca.

Födslomärke: naevus.

Födslovånda, Födslovärkar: dolores e partu; nixus, labor parturientium.

Föga: non multum; parum (= blott litet, för litet); non satis; f. krafter non multum virium; parum virium; det båtar mig f. non multum prodest; f. fattades att han blifvit stenad non multum aberat, quin lapidibus cooperiretur l. paene lapidibus coopertus, obrutus est; f. förhoppning är om hans vederfående haud magna spes est fore, ut convalescat; f. vis non sapientissimus; akta ngt f. parvi ducere, facere alqd; contemnere, despicere alqd; falla till f. spiritūs remittere; ferociam, ferocem animum ponere; ad preces descendere; cedere; frangi animo.

Föl: equuleus.

Föla: parere (om sto).

Följa, f. (= ung sto): equa tenera.

Följa, v.:

I. i rummet:
1. 1. = gå, fara o. s. v. efter, med:
  1. a. om personliga subjekt: sequi (så väl = följa, komma efter, som = följa med, beledsaga och = följa ledare: i tu prae, ego sequar, Ter.; satellites sequuntur alqm; ducem milites sequuntur); comitari (beledsaga, uppvaktande f.); insequi, subsequi (f. tätt efter); persequi (alltjemt, hele vägen, envist f.); sectari, assectari (träget, fjeskande f.); consectari (envist f.); prosequi (f. ut, till vägs, för heders skull f. – alqm in provinciam proficiscentem extra portam; funus alicujus); exsequi (f. ut, sällsynt); deducere (f., beledsaga till ett ställe, i synnerhet ad forum); f. ngn in introeuntem comitari, cum alqo introire; f. ngn till grafven funus alicujus comitari, prosequi; exsequias ire alicui, exsequias alicujus prosequi; f. ngn omkring circumducere alqm; f. närmast efter ngn proximum esse alicui l. ab alqo; proxime sequi alqm; f. ngn i hälarne subsequi alqm, calces alicujus terere (Vg.).
  2. b. följa med, på (om sakliga subjekt): sequi, insequi (descendunt statuae restimque sequuntur, Juv.; insequitur praeruptus aquae mons, Vg.).
2. 2. pregnant = kunna f., ej blifva efter: consequi (alqm); persequi; aequare passus alicujus, sequendo alqm.
3. 3. f. med ögonen: oculis sequi, prosequi euntem; f. ngns rörelser med uppmärksamhet motus alicujus attentius observare, servare, lustrare.
4. 4. f. en väg, en kust (= gå längs med): viam tenere; litus legere, radere; f. spåren efter ngn vestigia alicujus legere, relegere (gressu); sequi vestigia (vatum, Hor.).
II. i tiden l. i ordningsföljd, värde, värdighet o. s. v.:
1. 1. i allm.: sequi; excipere, consequi; efter sommarn f-r hösten aestatem sequitur, excipit auctumnus; (härpå) f-de en djup tystnad silentium est consecutum (C.); (derpå) f-de det mutinensiska kriget secutum est bellum gestum apud Mutinam; det, som f-de derpå, var ännu hemskare atrociores secuti sunt casus; för mig f-de nu ett svårt år gravis me excepit annus; på den yttre freden f-de strax inhemsk split paci externae continuata est domestica discordia; låta sina ord f-s af handling dicta factis praestare; verbis facta jungere; det ena nederlaget f-de på det andra alia ex alia clades accepta est; låta det ena brottet f. på det andra addere sceleri scelus.
2. 2. = efterträda, f. i embetet: sequi; excipere alqm; succedere alicui; succedere, subire in locum alicujus.
3. 3. om ordningsföljd i en framställning: sequi; särskildt i uttrycket: nu f-r, nu f-r att sequitur, ut (sequitur, ut causa ponatur, ut de una reliqua parte honestatis dicendum sit; äfven kan det samma uttryckas med deinceps och konjunktiv l. gerundivum: deinceps de beneficentia ac de liberalitate dicatur, C. de Off. III. § 42); han yttrade sig så som f-r hoc modo l. haec locutus est.
III. i andra hänseenden:
1. 1. med ögonen, med sin uppmärksamhet följa ngt: sequi (tanquam desidentes mores animo sequatur, L. praef. 9); observare, (animum) attendere, intendere (ad rem; quid agat aliquis – ngns åtgöranden); med intresse f. krigshändelserna quomodo bellum geratur, belli fortunam et eventus studiose cognoscere.
2. 2. om sakliga subjekt, t. ex. lyckan, oturen, minnet af en sak, äregirigheten f-r ngn: sequi, comitari, comitem esse [tanta prosperitas Caesarem secuta est, N.; injusto domino fortuna est comitata, C.; Tarquinium ambitio, quam in regno petendo habuerat, regnantem secuta est, L.; minnet mig f-r genom (lifvets) hvimmel per omnes vitae casus me (tui) memoria sequetur, tui memor ero; afunden f-de honom lifvet igenom per omnem vitam comitem habuit invidiam; – comperit invidiam supremo fine domari; äran f-r dygden, såsom skuggan kroppen virtutem tanquam umbra sequitur gloria, C.].
3. 3. f. ngn i hans verksamhet, på en bana o. d.: sequi; socium esse alicujus l. alicui (Gracchum patriae interitum molientem sequebantur amici); f. ngn på embetsmannabanan per omnes honoris gradus sequi alqm, conjunctum esse cum alqo; f. ngn i lust och nöd, i döden adversas res et secundas communicare cum alqo; non recusare, quominus moriatur cum alqo; mori cum alqo; ne morte quidem divelli ab alqo; nullam fortunam sibi ab alqo sejunctam esse velle.
4. 4. f. = rätta sig efter: sequi (auctorem rådgifvare, sagesman, auktoritet; ducem; consilium alicujus, sententiam – mening, exemplum – föredöme; mores Graecorum in Grajorum virtutibus exponendis, N.; aut famam – traditionen, sagan – sequere aut sibi convenientia finge, Hor.); parēre (auctoritati, consilio, imperio alicujus – ngns mening, råd, befallning); obtemperare (legi; praecepto); morem gerere alicui (ngns önskan); f. sitt eget omdöme, sitt eget hufvud uti suo judicio, suo consilio; f. sitt tycke, sin nyck sibi indulgere; f. sina lustars bud cupiditatibus suis servire, duci; f. ngns vilja, vink ad alicujus voluntatem l. nutum se accommodare; f. ngns kloka råd l. anvisning alicui prudenter monenti obsequi, obtemperare.
5. 5. f. af ngt:
  1. a. om en logisk följd: sequi, consequi (af ngt, häraf o. d. uttryckes aldrig vid sequi, undantagsvis vid consequi med ex och ablativ, utan antingen alls icke eller med ackusativ; videre, quid quamque rem consequatur; det som följer uttryckes ss. sats med ut och konj. l. med ackus. och inf.: sequitur, innumerabiles esse causas; non consequitur, ut, cui cor sapiat, non sapiat palatum, C.); effici (hinc efficitur, ut animi sint immortales, id.); äfven kunna kortare uttryck brukas, t. ex.: deraf att du är rik, f-r ej, att du är lycklig non continuo, si dives es, (idcirco l. ob eam causam l. propterea) beatus es; hvad f-r nu häraf? quid igitur?; quid tum?; det f-r af sig sjelft apparet; cur ita sit, non opus est disputatione docere (jfr Falla af sig sjelf).
  2. b. sällan = blifva en verklig följd: sequi (dispares mores disparia studia sequuntur); consequi (alqm för ngn – Verrem dignus exitus consequetur); effici; nasci; oriri (häraf f-de många olyckor hinc multa mala nata, orta sunt).

Följaktig: vara ngn f. comitari alqm; comitem ire alicui; sequi alqm.

Följaktligen: ergo; igitur; ex quo fit l. efficitur, ut – (quidquid honestum sit, idem sit utile, C. de Off. II. § 10); ex quo intelligitur, perspicuum est (ibdm I. § 103).

Följande:

1. i rummet: proximus (närmast f.); ceteri (= alla f.; i f. rad proximo versu; de f. raderna ceteri versus).
2. i tiden:
1. a. om tidsord, händelser o. d.: sequens, consequens (sequenti anno under f. = närmast f. året; memoriam ejus excipient omnes consequentes anni, C.; hele den f. delen af mitt lif vitae quodcunque sequetur, Ppt. I. V. 3); posterus (obrukligt i denne nominativ-form); proximus (= närmast f.); reliquus (all den f.); venturus, futurus (= kommande); f. dagen postero die; f. året postero anno; under den f. tiden sequenti tempore; postero tempore; reliquo tempore (non solum praesenti bello, sed reliquo t., N. Th. II.); ab illo tempore; deinde; deinceps; under de f. dagarne proximis diebus; förutse statens f. öden prospicere futuros casus reipublicae, C.; för det f., för alla f. tider in posterum; in reliquum tempus (monet, ut in r. t. suspiciones vitet, Cs.); in omnem posteritatem; in tempus sempiternum (in omne aevum, poet.); continuus (= utan afbrott på hvarandra f., t. ex. under 5 f. dagar dies quinque continuos, Cs.).
2. b. om andra subjekt: proximus (närmast f.); qui post alqm venit, alicui succedit; alla f. ceteri, reliqui (den f. konungen proximus rex; alla f. konungar omnes deinceps reges; id a Romulo traditum ceteri servaverant reges, L. I. 43. 10).
3. i talet:
1. a. i allm.: de f. orden proxima verba; i det f. post; deinde, infra; in iis, quae post l. infra dicuntur.
2. b. demonstrativt: hic: han yttrade f. ord haec (quae infra subscripsi) locutus est; på f. sätt hoc modo; tali modo; ita (ut dicturus sum).

Följas: f. åt:

1. på färd: una l. simul ire, proficisci, iter facere; comites ire.
2. i allm.: simul, una facere alqd; f. åt i lust och nöd, i alla skiften et secundas res et adversas communes habere (unum et commune periclum, una salus ambobus erit, Vg.; nullam sibi ab illo sejunctam voluit esse fortunam, N. Att. X. 5); de f-des åt genom hela skolan per omnes puerilis institutionis gradus socii (l. juncti) erant; låt bröderna f. åt sine juncti sint, simul sint fratres; noli fratres divellere; låt penningarne f. åt quid attinet alteri parcere numo?; vi f. åt i döden moriemur una.

Följd:

1. = rad, sträcka, sammanhang: ordo; series; oafbruten f. continuus ordo; continuatio (t. ex. causarum); i riktig f. ex ordine, ordine; en lång f. af år series, ordo annorum; i oafbruten f. non interrupto ordine, sine intermissione; en f. af 5 år, 5 år i oafbruten f., 5 år i f. efter hvarandra anni quinque continui; de voro i f. efter hvarandra inter se continuabantur; Romulus och Numa voro konungar i f., den ene efter den andre Romulum excepit Numa (duo deinceps reges två konungar i f., den ene efter den andre, L.).
2. = verkan (real följd):
1. a. i allm.: (effectus = verkan); eventus, exitus = utgång, resultat; svara för f-na eventum l. eventus praestare; orsak och f. causa et eventus; vanligen att återgifva med omskrifning (= det som följer af, verkas af): blifva en f. af ngt effici alqa re; nasci e re; consequi rem; häraf blef en f. quo, ex quo l. ita factum est, ut –; döden blef f-n deraf mors consecuta est; ea res illi mortis causa fuit, ei mortem attulit; den naturliga f-n är, det är en naturlig f., att naturā fit, ut – (si in sole ambulo, naturā fit, ut colorer, C.); vågar du detta, så blir (den oundvikliga) f-n för dig den, att du blir nedhuggen si hoc ausus eris, is te consequetur exitus, ut (l. fieri non poterit, quin) trucideris; vara bekymrad för f-na de eventu sollicitum esse, timere; jag fruktar för f-na vereor, quorsus res casura sit, quo eruptura sit, quem eventum habitura sit; saken hade vidlyftiga f-r magnae res consecutae sunt (late serpebat res); f-na af hans handling o. s. v. voro vigtiga, goda, dåliga prosperae res multae consecutae sunt (C. Brut. § 12); magnae res, multa mala, incommoda inde nata sunt; ea res magnarum rerum, multorum malorum causa et initium fuit, ex ea re tanquam ex fonte l. ex eo tanquam fonte multa fluxerunt, manaverunt incommoda; en sak har förderfliga, ödesdigra, verldshistoriska, oberäkneliga f-r res fatalis, pestifera est; res ad commutandam fortunam gentium magnam vim habebit, plurimum valere potest; quo evasura sit, humanis consiliis provideri aut caveri non potest; sakens f-r voro för mig sorgliga res mihi luctuosa evenit; f-na skola, hoppas jag, blifva välsignelserika spero fore, ut omnia prospera hinc eveniant l. nascantur; detta är f-n af din obetänksamhet hoc tua temeritate factum est; det kan, skall hafva svåra f-r för dig magna pericula hinc in te redundare possunt, magnas dabis poenas; sakens ekonomiska f-r voro goda, dåliga multum lucri fecit, damni fecit; ad rem familiarem ex ea re redundavit fructus uberrimus; hafva dåliga f-r i ekonomiskt, i sedligt hänseende rei familiari perniciosum esse; mali exempli esse; moribus perniciosum esse; bedöma en sak efter f-na ex eventu de re judicare; en man bör ej bedömas efter f-na af sina handlingar, utan efter sina afsigter qualis quisque sit, non ex eventis factorum, sed ex consiliis spectandum l. judicandum est.
2. b. särskildt: i följd af – = af, uttryckes med: ex (ex diutino morbo infirmum esse); propter (senectutem); prae (i uttryck för hinder: prae maerore loqui non potest); äfven med blott ablativ, t. ex. i f. af kunglig befallning efterskickades han jussu regis, imperante rege arcessitus est; oftare med omskrifning af sats, t. ex. i f. af förnyad vägran att tala sanning blef han lagd på pinbänken iterum quum vere loqui nollet, equuleo impositus est; i f. häraf l. deraf, i f. af allt detta hoc l. quod quum ita esset, haec l. quae quum ita essent; quare; quam ob rem; itaque (jfr Af).
3. = logisk följd: consequens; förhållande af f. (och grund): consecutio (C. de Or. III. cap. 29); consequentia; häraf är (blir) en f. sequitur, consequitur; hinc efficitur, conficitur (med ut och konj. l. ackus. och inf.); det ena är en f. af det andra alteri alterum consequens est; draga f-r (rättare slutsatser) af en sak alqd concludere, colligere ex re, alqd alqa re effici velle.

Följdriktig: consequens; consentaneus; consectarius, f. slutsats recta conclusio; det är en f. slutsats consequens l. consentaneum est med ackus. och inf.; recte concluditur, colligitur.

Följdriktighet: consequentia; consecutio.

Följdriktigt: eadem ratione; ratione, recte (concludere).

Följe:

1. eg.: comites alicujus; en konungs l. förnäm mans (svit) comitatus; turba; cohors; (comitatus om Germanernes följen, T. Germ. 13. 14).
2. = pack: turba; pessimum hominum genus; faex civium, civitatis.
3. oeg.: hafva i sitt f., i f. med sig = medföra: (secum) habere; afferre; lätja har mycket ondt i f. med sig desidiae comites multa vitia sunt; desidiam multa consequuntur vitia (jfr C. pro Mur. § 13); sjelfsvåld har i sitt f. många olyckor för det allmänna ex licentia multa mala ad calamitatem rei publicae redundant; ett helt f. af laster turba, cohors, globus vitiorum.

Följeslagare: comes, socius (det förra ofta i underordnadt, det senare i lika förhållande).

Följeslagerska: comes (f.).

Fönster: fenestra; (lumen); specularia (= fönsterglas); litet f. fenestella; fenestrula; öppna, stänga f. aperire, claudere f-as; sätta in f. inserere f-as (insertae f-ae, Vg.); facere f-am (ad lucem reddendam); ljuset faller in genom f-n lumen se fundit per f-as (Vg.; diversas percurrit luna f-as, Ppt.); knacka på f-t pulsare, quatere fenestras; slå ut f-t frangere specularia; skymma, bygga för ett f. officere, obstruere fenestrae, lumini; hus med många f. fenestrata domus (Varr.); blindfönster caeca fenestra; ett hus utan f. caeca domus (cubiculum si fenestram non habet, dicitur caecum, quod omnia lumen habere debent, Varr. I. 1. IX. § 58).

Fönsterbåge: compages fenestrae.

Fönstergaller: clathri, cancelli fenestrae.

Fönsterglas: specularia (-iorum).

Fönsterkarm: pluteus, margo fenestrae.

Fönsterluft: fenestra.

Fönsterpost: postis fenestrae.

Fönsterruta: tessera, lamina specularis.

Fönsterskärm: umbraculum fenestrae.

För, adj.: (homo) amplo, magno corpore, magni corporis (N. Iphicr. III. 1; Dat. 3. 1); fortis; corpulentus (Pt.).

För, m.: prora; i fören, förut in prora, proram versus.

För, adv.:

1. i eg., eftertrycklig betydelse: nimis; nimium (n. loquax, C.); för mycken nimius; nimis magnus, nimis multus; använda för mycken möda på ngt nimium laboris l. nimis magnum laborem ponere in alqa re; iakttaga för mycken försigtighet nimia l. nimis magna cautione uti; för mycket nimis; nimium (båda ss. nomen och ss. adverb); nimis multum; (plus justo, plus satis; ultra quam satis est, Hor.); något, litet för mycket uttryckes ofta med blott adjektiv i komparativ, stundom med tillägg af paulo, t. ex. (paulo) loquacior ngt för pratsam; för stor (till l. för) att major quam ut l. quam qui, t. ex. för god att kastas bort, för liten att väcka afund melior quam qui projici debeat, minor quam ut cujusquam moveat invidiam l. quam cui invideatur; för stor, för god till ngn major quam pro mensura l. magnitudine, melior quam pro dignitate alicujus; (äfven i fråga om mått med blott abl. comparationis: calceus olim si pede major erit, subvertet, si minor, uret, Hor.); för god qvinna till sådan man uxor haud tali digna marito, indigna tali marito, digna meliore marito (dignus, cui pater haud Mezentius esset, Vg. Aen. VII. 654); icke för mycket! (= lagom i allt) ne quid nimis (Ter.); göra för mycket af en person nimium tribuere alicui; pluris, quam par est, facere, nimis diligere, laudare, amplecti alqm; göra för mycket af en sak rem, magnitudinem rei in majus celebrare, augere (öfverdrifva en saks betydelse); in alqa re multum, nimium esse (C. de Or. II. § 17); tragoedias agere in nugis (ibdm § 205); fluctus excitare in simpulo (C.); nimium operae studiique conferre in rem.
2. i sin svagare betydelse = särdeles, synnerligen, just: nimis; admodum; du är allt för god nimis benignus es; det var för roligt att se dig här quam me juvat te videre!; icke för roligt non nimis, non admodum jucundum; non jucundissimum.

För, prep.:

I. i bestämningar till verb och adjektiv:
1. 1. i rumsförhållanden:
  1. a. = framför, utanför: ante (vid uttryck för rörelse och hvila – ante se agere drifva för sig; currus stat ante portas vagnen står för dörren); pro (vid uttryck för hvila – pro portis stare; pro fronte exercitus, pro contione, pro Rostris loqui); prae (vid uttryck för rörelse – prae se agere, ferre).
  2. b. = i vägen för, så att ngt skymmes, hindras, skyddas: ob; prae (det senare nästan blott i sammansättning med verb med dativ): hålla, sätta handen för ögonen ob oculos tenere, oculis obtendere manum; sätta täcke för fönstret fenestrae praetendere velum; stå i vägen för ngn officere, obstare alicui; sätta handen för strupen på ngn gulam alicujus obtorquere; stå för pilar och skott sagittis, jaculis se l. pectus opponere, offerre.
  3. c. = mot: ad: ligga öppen för alla vindar, för skott o. d. ad ventos, ad ictus apertum esse.
  4. d. = inför: coram; apud; ad; in (vid uttryck för rörelse); för allas ögon (coram populo), palam; komma för ngns ögon in conspectum alicujus venire; komma för ngns öron ad aures alicujus pervenire; för rätta in jure, apud praetorem l. judicem; uppträda inför rätten in jus venire, prodire; uppträda för folket ad populum, in contionem populi prodire; hålla tal för folket ad populum (magnā coronā) verba facere, dicere.
  5. e. ligga för ankar: in ancoris stare; lägga för ankar ad ancoras constituere.
2. 2. närmast l. på gränsen till de lokala uttrycken stå följande: hafva ngt för händer, hafva för sig in manibus habere; agere alqd; versari in re; hvad har du för dig quid agis?; cui tu negotio intentus es?; hafva ngt för ögonen, ngt står för ngns ögon, föreställning, inbillning alqd versatur ob oculos (= inbillning, C. de Fin. V. § 3) alicujus; obversatur oculis, menti alicujus; aliquis videtur sibi videre alqd, cogitare alqd (ibdm § 2. 4); hafva sina föräldrar för ögonen parentes absentes vereri tamen (quasi adsint); hafva ngns exempel för ögonen exemplum alicujus sibi proponere; få för sig sibi persuadere; suspicione, opinione alqa imbui; ngt kommer för ngn alqd venit alicui in mentem; hafva för sig (= föreställa, inbilla sig) sibi persuasisse; suspicari; credere; taga för sig ad se rapere; sumere.
3. 3. i tidsförhållanden:
  1. a. om den tid, för hvilken en bestämning göres l. gäller l. till hvilken den inskränkes: in med ackus.: för närvarande in praesens, in praesentia (n. pl.); in praesens tempus (pleraque differat et praesens in tempus omittat, Hor.); nunc quidem (abest, in vesperam revertetur); för framtiden, för det följande in posterum; in reliquum tempus; sluta ett stillestånd för 5 år in quinque annos inducias facere; lefva för dagen in diem vivere.
  2. b. om den tid, under hvilken ngt varar ad (tempus för en tid, eg. = till en tid).
  3. c. för – sedan (om terminus a quo i det förflutna): ante (t. ex. hos l. illos tres annos); abhinc (tres annos l. tribus annis; äfven tres anni sunt, quum l. postquam med perf. ind.).
4. 4. i allm. uttryckande handlingens l. egenskapens relation till en person (l. sak), i latinet återgifvet i allm. med dativ:
  1. a. i objektiva uttryck, t. ex.: hafva företrädet för, stå efter för, gifva efter l. vika för och motsvarande transitiva verb, praestare alicui, cedere, concedere alicui; anteferre, postponere alqm alicui; nyttig, skadlig för utilis, perniciosus alicui; passa för convenire alicui, decere alqm; (böjd för propensus, pronus in rem); sörja för consulere, prospicere, providere alicui m. fl.
  2. b. i subjektiva uttryck (= enligt ngns uppfattning, mening, föreställning, med afseende på ngn), t. ex.: behaglig för gratus alicui; visa sig, vara klar för, säga, omtala för perspicuum, obscurum alicui esse; dicere, nuntiare, ostendere alicui; krusa för adulari alicui (och alqm); för mig (= i mina ögon) har denna sak stort värde mihi quidem haec res magna est (videtur); equidem hanc rem magni facio; för mig är du ej konsul (= jag erkänner dig ej ss. –), om jag ej är senator för dig tu mihi non es consul, si ego tibi senator non sum (Val. Max.; jfr C. de Or. III. § 4).
5. 5. = för ngns räkning, för ngns del: alicui; in usum alicujus; lefva för sig, för fäderneslandet sibi, patriae vivere; hafva, behålla för sig sibi habere, tenere; detta är ngt för dig tibi istud paratum (aptum) est; tibi istud habe l. sume; låt sorgen dig ej tära för denna korta tid ne trepides in usum poscentis aevi pauca; det må stå för mig, för honom (= för min, hans räkning) hanc rem ego praestabo; fides hujus rei penes auctorem (sagesmannen) erit, Sa. (jfr 14); en man för sig sui juris; homo singularis, nisi sui nullius similis; jag för min del, du för din del equidem; tu quidem (jfr 9).
6. 6. utmärkande ändamålet (jfr in i tidsförhållanden, 3): ad (comparare ea, quae ad profectionem, ad proficiscendum – för tåget – opus essent l. pertinerent; vigilare ad salutem, ad perniciem urbis, C. Cat. I.; han var bestämd, bildad för krigareståndet, talareyrket ad rem militarem accessurus erat, ad forum venturus erat, pater eum ad causas accedere volebat; ad dicendum instituebatur; foro praeparabatur, parabatur, T.).
7. 7. = med l. i afseende på: in (för det hela, för det allmänna in totum, in commune; detta gäller ej för alla fall non omnia hac lege tenentur); hit höra ock sådana uttryck som: för öfrigt cetera, ceterum; för det första, för det andra, för förste, andre gången primum, secundum (för andre gången); iterum, rursus (id.); för det andra, för det tredje deinde, tum; för siste gången postremum l. postremo; denique (för det sista); det får gå för en gång semel admitti, concedi potest; semel licebit.
8. 8. i distributiva uttryck: in (in horas mutari, in dies augeri – vexla för hvarje timme, ökas för hvarje dag l. dag för dag; in singulos modios ternos denarios solvere); försvara sin position tum för tum (in) singulos digitos (locum) defendere; gå steg för steg, fot för fot pedetemptim ire, procedere; ofta kan för i sådant fall ej återgifvas med preposition, utan blott hela uttrycket för hvarje – som med en relativ sats, t. ex.: för hvar och en som kom, upphofs ett rop ut quisque (hos senare författare ut quis) venerat, clamor oriebatur; för hvarje steg jag tager framåt, kommer jag ut på ett större djup quidquid progredior, in vastiorem altitudinem procedo (L. XXXI. 1); för hvarje ord jag hör ökas mitt bifall eller min lust för saken quo plura audio, eo magis ad probandum inclino; in singula verba augentur studia, alacritas mea.
9. 9. = med afseende på, i mon af, i förhållande till: pro (pro se quisque; pro mea parte, pro virili parte – för min enskilde del); (jfr 5 i slutet); en rik man för sin tid homo ditissimus ut illis temporibus, ut tunc erant tempora; vältalig nog för (att vara) en theban homo disertus ut Thebanus; för stor, för god för ngn major quam pro mensura l. usu alicujus, melior quam pro dignitate alicujus (jfr adverbiet För).
10. 10. = till försvar för, till förmon för: pro (mori pro patria; laborare, contendere pro alqo – lägga sig ut, arbeta för ngn); i vissa uttryck: ab, secundum, t. ex. tala för en sak pro re, a re, secundum causam alicujus dicere; vara för ngn favere alicui; stare ab alqo, a parte alicujus; vara för ngt probare alqd, alqd placet alicui; suadere alqd; han var för provinsens delning provinciam dividi placuit ei, voluit, censuit; tala för en lag legem suadere; tala för och emot en mening in utramque partem, in contrarias partes dicere; hafva ngn för sig alqm fautorem, aliquam fautricem habere; gratiā alicujus valere; hafva utseendet för sig vultu et corporis forma l. specie commendari; grata specie esse.
11. 11. = i stället för, å ngns vägnar, i ansvar för: pro: nubem pro Junone captare; pro utroque (å bådas vägnar) respondeo; ansvara, stå, svara för en sak praestare rem l. hominem (culpam, quam vereris, ego praestabo; svara för skedd skada damnum praestare); svara för ngns skyldigheter l. sysslor partes alicujus in se recipere, praestare; sustinere munus, partes alicujus; suscipere munus aliquod.
12. 12. = till betalning, till ersättning för: pro (dare, solvere pretium pro re; poenas dare, sumere pro re, ulcisci pro re); hvad har du gifvit l. fått för det quanti istud emisti l. vendidisti?; hvad vill du hafva för det quanti illud venale est?
13. 13. utmärkande priset, för hvilket ngt gifves l. göres:
  1. a. ss. bestämdt pris med ablativ: vara fal, köpas, säljas för 3 sestertier emi, vēnire, venalem esse tribus numis.
  2. b. ss. obestämdt pris med ablativ och med genitiverne tanti, quanti, pluris, minoris; för intet gratis.
14. 14. i kausal men.: propter, ob alqd, causā, gratiā alicujus = för – skull: ob eam causam (för den skull); amicitia per se et propter se (i och för sig l. för sin egen skull) expetenda est; multa facimus amicorum causa (för våra vänner göra vi mycket), quae nostra causa non faceremus; göra ngt för ngn alqd dare, tribuere alicui; servire, officium praestare alicui (jfr 5); hvad kan jag göra för dig quid est, in quo tibi servire l. officium praestare, commodo esse possim; icke sällan faller för – skull bort i latinet, enär det ord, som dertill står i relation göres till objekt (l. subjekt) i satsen, t. ex. prisa, beundra ngn (prisas) för tapperhet, förlåta ngn hans fel, förlåta ngn för hans ungdom l. hans böner, benåda ngn för hans faders skull l. för hans faders böners skull laudare, admirari virtutem alicujus; ignoscere vitiis alicujus, adolescentiae alicujus, precibus alicujus veniam dare, patri l. patris precibus condonare, concedere alqm; ursäkta ngt för nödtvångets skull, låta fara sin vrede för fosterlandets bästas skull necessitati veniam dare, reipublicae iram condonare l. remittere; per (i uttryck för medgifvande – per me licet gerna för mig; quando per negotia potero, veniam – och der för är = genom, i kraft af: per se expetenda est virtus); prae (utmärkande hinder, t. ex. prae gaudio, ubi sim, nescio; prae metu, quid relinquerent, quid secum ferrent, obliti sunt); ensam ablativ brukas, der för är = i följd af, i och genom: laetus, maestus alqa re (glad, ledsen för ngt); virtus sua dignitate laudanda est (C.); för Guds skull per deos (oro, rogo); för all del oro, obsecro, quaeso; för Guds och vår vänskaps skull per amicitiam divosque (rogatus, Hor.); för din trohets, din pligts l. heders skull per fidem tuam.
15. 15. för = mot, med afseende på, i afvärjande, utestängande mening: ab vid uttryck sådana som försvara, trygga, vara trygg för defendere, tueri, tutum esse ab alqo, ab alqa re (sällsyntare är contra – spica contra morsus avium defenditur vallo aristarum, C.); ad (vara, göra sig döf, blind för obsurdescere, caecum esse ad alqd, medicamentum dare ad aquam intercutem, C.; jfr 6); i liknande fall kan ock brukas blott dativ (4): cujus aures veritati clausae sunt, de ejus salute est desperandum (C.).
16. 16. fly för, frukta, rysa för motsvaras i allm. af transitiva uttryck: fugere hostem; timere, horrere, pavere periculum; ngn gång heter det timere ab alqo, dock helst tillsammans med sakligt ackusativobjekt (timere ab alqo alqd frukta ngt af ngn, från ngn); hafva afsky, vördnad för horrere alqm, abhorrere ab alqo, vereri alqm.
17. 17. = i egenskap af, såsom; uttryckes med predikatsnomen, med pro och abl. l. med omskrifningar: hålla, anse, räkna för putare, existimare med två ackusativer; haberi (hållas för); numerare (med två ackus.); habere, ducere inter aliquos; in numero alqo (hålla, räkna för); habere pro hoste, pro cive; gälla för rik divitem existimari, haberi; pro cive esse (gälla för medborgare, qui civis non sit, non licet); denne penning gäller för 4 sestertier quattuor est numorum; quattuor sestertios valet (Varro); valet pro IV s-is (L.), IV s-is (abl. pretii), (Pn.); – hit hör väl ock för i uttrycket hvad för en, hvad för ett o. dyl. = quis, qui, quid, quinam et c.; hvad för en qvinna quae femina?; hvad för slag? hvad är detta för ngt quid ais?; quid (hoc) est, quid hoc sibi vult?; hvad är det för prat? nugaris.
II. i prepositionsbestämningar till substantiv uttryckes för i de förhållanden, som under I. uppräknas – så vidt det i dem kan förekomma – med genitiv: lås för dörren sera januae (1); matvaror för tre dagar cibaria trium dierum (jfr 3 a; 6); lärare för ngn magister alicujus (jfr 4); lön för möda merces laboris; beröm för tapperhet laus justitiae o. dyl.
III. för att med infinitiv i svenskan återgifves:
1. 1. der det uttryckes afsigt, med ut, ne och konj., med ad och gerundium l. gerundivum (homo natus est ad naturam rerum contemplandam et deos colendos); med supinum vid rörelseverb (ire cubitum); med gen. gerund. och causā l. gratiā.
2. 2. i stället för att –: t. ex. i stället för att tacka, blef han ovettig cui debuit (l. debuerat) gratias agere, eum maledictis laceravit; i stället för att resa till Rom, reste han till Lund non Romam, sed (converso itinere) Lundam petivit.
3. 3. framför att, med omskrifning t. ex.: han föredrog att dö framför att se segrarens ansigte mori malebat quam vultum victoris aspicere.
4. 4. för att = i betalning för att, uttryckes med finalsats: quid vis mereri (hafva för –), ut ex turri desilias?
IV. för att med konjunktiv = ut; ne.

Föra:

I. i eg. men.:
1. 1. absolut: ferre [= med sina lemmar l. krafter föra (flytta, bringa, skjuta, lyfta) någorstädes hän – manus ad os cibum fert, L. II. 32. 10; arma ferre; nuntium ferre alqo; l. föra sina lemmar så l. så: sic oculos, sic ille manus, sic ora ferebat, Vg. Aen. III. 490; ferre pedem choris – i dansen – Hor. Carm. II. 12. 17]; gerere (= hafva på sig, vestem, insigne); tollere (= f. upp, lyfta); movere (= flytta); trudere (= skjuta, fösa, föra undan, ur stället); portare, vehere (apportare, advehere o. dyl. = forsla, fortskaffa alqd nave, jumentis alqo); ducere (med liflösa objekt = draga – educere, subducere, diducere = föra l. draga ut, upp, åtskils; med lefvande objekt = beledsaga, föra med sig, anföra – exercitum); agere (= drifva – pecus); agitare (drifva, ventus nubes); regere (= styra, t. ex. navem, navigium – f. ett skepp; syn. gubernare); tractare (arma, tela commode, speciose med skicklighet, med smak); uti (armis, id.).
2. 2. i förening med en betydelsen modificerande partikel:
  1. a. f. afsides: seducere (hominem).
  2. b. f. bort: auferre (med yttre kraft l. våld), ventus aufert, equus aufert alqm); abducere, subducere (leda bort); avehere, asportare (forsla bort).
  3. c. f. fram: proferre, perferre, producere, perducere, promovere, protrudere (se Fram och synonymiken under 1).
  4. d. f. förbi: praeferre, praeteragere (deversoria nota praeteragendus equus, Hor.); traducere (equum – vid travectio equitum); praetervehere; transvehere (forsla förbi).
  5. e. f. hem: (domum) deducere (uxorem).
  6. f. f. hän: deferre (ventus alqm alqo); deducere (leda hän); devehere (forsla hän).
  7. g. f. igen (= tillsluta): obdere, occludere (ostium).
  8. h. f. ihop se föra tillsammans.
  9. i. f. in: inferre (särskildt: in sepulcrum inferias); introducere (= leda in); importare, invehere (merces in civitatem, mots. exportare om utförsel); införa i räkenskaper in tabulas referre; inserere (= sticka in, t. ex. manum clipeo, i sköldremmen, Vg.); f. in boskap redigere pecus.
  10. k. f. intill: admovere ad aliquam rem.
  11. l. f. ned: deferre, deducere.
  12. m. f. med sig: secum ferre, portare, afferre (om saker); secum ducere, habere (om personliga objekt).
  13. n. f. omkring: circumferre (med yttre kraft); circumducere (= leda omkring); circumvehere (= forsla omkring).
  14. o. f. till ngt l. ngn: afferre, adducere, advehere (se 1); = föra igen, se detta.
  15. p. f. tillsammans: conferre; colligere, cogere (res, milites, manum armatorum); sammanföra personer till samtal facere, ut aliqui conveniant; deducere alqm ad alqm.
  16. q. f. undan: subducere, subterducere; abducere, auferre.
  17. r. f. upp: subducere (naves in litus); subvehere (forsla upp, t. ex. flumine på floden); supportare (id.).
  18. s. f. ut: efferre; educere; exportare (ur landet f. ut varor).
  19. t. f. öfver: trajicere, traducere, transvehere (aliquos flumen).
II. i oeg. men.:
1. 1. absolut:
  1. a. om talande: f. ngt på tungan in ore habere alqd (C. de Off. III. § 32); (in ore est alicui alqd); f. ett djerft, fräckt, vackert språk sermone uti audaci, procaci, honesto (Sa. Cat. 25); f. annat på läpparne än hjertat döljer aliud clausum in pectore, aliud in lingua promptum habere (id. 10); f. oljud clamare (se b); f. klagan, klagomål queri.
  2. b. = ställa till, åstadkomma: f. oväsen tumultuari; turbare; f. spektakel med ngn exagitare, illudere alqm.
  3. c. f. ett (dygdigt, hederligt, kostsamt, öfverflödigt) lif: vivere, vitam agere l. degere honeste, bene, beate, sumptuose, magnifice; magnos sumptus facere; diffluere deliciis; in omnium rerum abundantia vivere; f. ståt, prakt magnifico cultu, apparatu uti; f. (hålla) ett stort, kostsamt hus domum magnifice instructam habere.
  4. d. = sköta, bestrida, förvalta: i allm. gerere, administrare (t. ex. bellum, rempublicam); f. regeringen rempublicam regere, administrare, gubernare; summae rerum praeesse, summam rerum administrare; imperare; regnare (ss. enväldig, konung); f. befälet exercitui praeesse; exercitum ducere; f. räkenskaper rationes l. tabulas (C. de Or. II. § 97) conficere, perscribere; rationes subducere, ducere; f. en sak (process) causam dicere (ipse; pro altero, C. de Or. I. § 229), agere (id.), defendere; f. (= hafva) process med ngn litigare, jure contendere cum alqo; f. en tvist (dispyt, diskussion) med ngn (verbis) contendere, certare, altercari, (om vetenskaplig diskussion) disserere, disputare, (= öfverlägga) deliberare cum alqo; f. en (vetenskaplig) undersökning quaerere, disputare de re; f. en ransakning quaerere, inquirere; quaestioni praeesse (= leda en undersökning); f. ordet dicere, verba facere (pro aliquibus).
  5. e. f. (= bära, hafva) ett namn: gerere, habere nomen (t. ex. regis af konung); (nomen est alicui).
2. 2. relativt:
  1. a. f. bakom ljuset: fallere alqm; verba dare alicui.
  2. b. f. ngn i olycka, i förderfvet, i villfarelse: in perniciem, in calamitatem, in errorem inducere, adducere; f. ngt i skölden animo agitare, volvere, moliri alqd.
  3. c. f. med sig: afferre, habere (senectus affert gravitatem; maximas opportunitates habet amicitia); äfven kan detta uttryck gifvas med gen. qualitatis: res est magni laboris (för med sig stort besvär), magnae difficultatis (jfr Medföra).
  4. d. f. (vanligare: bringa) ngn på en tanke: adducere alqm ad cogitationem aliquam, injicere alicui cogitationem, mentem, ut faciat alqd; monere, admonere alqm de alqa re; f. ngn på bättre tankar inducere (in spem et) cogitationem meliorem (C. de Am. § 59); f. ngn på andre tankar mentem, consilium alicujus commutare; f. (bringa) ett ämne på tal (å bane) sermonem inducere, inferre de alqa re.
  5. e. f. (= bringa) ngn till ngt adducere, revocare (t. ex. ad sanitatem – till besinning); f. sig (dat.) till minnes ngt in memoriam revocare alqd; in memoriam rei redire; f. ngn ngt till sinnes monere, admonere alqm de re; f. till torgs (hvad man vet) venditare, jactare (scientiam).
  6. f. f. ut se Utföra.

Föra sig:

1. (om kroppens hållning under rörelse): f. sig väl, illa incedere, se inferre l. movere venuste, magnifice, decore, indecore.
2. f. sig upp = uppföra sig, uppträda: se gerere; han förde sig upp som en kung regio apparatu utebatur.

Förakt: contemptus, contemptio (= orädd l. öfvermodig likgiltighet för ngt, trots; c. mortis, doloris; hostium); despectus, despicientia (sidvördnad; – stolt l. högsinnad likgiltighet för ngt); fastidium, fastus (= högfärd, förnämt, kallt förakt); f. för timliga förmåner rerum humanarum contemptio et despicientia (C.); (sordet res alicui); f. för sin ringare nästa, för simpelt folk inferiorum, infimi cujusque fastidium; hysa f. för ngn l. ngt se Förakta; djupt f. summa contemptio; alta despectio (C. ap. Non.); visa f. för ngt contemnere, despicere, fastidire alqd; negligere alqm; med ord, åthäfvor, handling visa f. verbis, gestu, re, quantopere contemnat et cet. alqd, declarare, ostendere; vultu, gestu fastidire, aspernari alqd; denna åtbörd uttrycker f., i den ligger f. hic gestus habet contemptum, fastidientis est; med f. contemptim (audire, accipere), magno cum fastu, fastidio; med f. bortkasta abjicere, projicere; blifva föremål för f., ådraga sig f. contemni et cet.; in contemptionem, in contemptum venire, adduci; ådraga ngn f. contemptum, contemptionem afferre alicui; med f. för yttre fördelar drog han sig tillbaka i privatlifvet contemptis emolumentis et splendore vitae in vitam privatam recessit.

Förakta: contemnere [= hafva dålig tanke om ngns förmåga och i följd deraf visa förakt för, ej frukta, ej akta: contemnuntur ii, qui nec sibi nec alteri, ut dicitur (= som ordspråket lyder): in quibus nullus labor, nulla industria, nulla cura est, C. de Off. II. § 36; contemnere pecuniam, mortem (jfr C. Tusc. V.), dolorem, hostes; oratorem, philosophum (ngn ss. talare, filosof]; despicere (eg. = anse för simpel, se ned på, hafva dålig tanke om en saks värde infra se putare, sese indignum putare; – ofta sammanstäldt med contemnere: despiciunt eos et contemnunt, in quibus nihil virtutis, nihil animi, nihil nervorum putant, l. c.; res humanas contemnere et despicere); pro nihilo ducere, parvi ducere (philosophi ea, quae plerique vehementer expetunt, contemnunt ac pro nihilo ducunt, C. de Off. I. § 28); vile habere alqd; negligere (= vara likgiltig för, ej bry sig om l. fråga efter gloriam negligere, l. c. § 71; f. andras omdöme negligere, quid de se quisque sentiat, l. c. § 99; n. minas alicujus, mortem); fastidire (= med förakt draga sig undan för, rata); spernere (= försaka – munera, voluptates); aspernari (försmå, afvisa); vara att f. contemnendum, spernendum esse; f. ngt mot (i jemförelse med) ngt contemnere prae alqa re; jfr Förakt.

Föraktad: contemptus; vilis; sordidus; vara f. contemni; despici; sperni; negligi; en f. slaf servulus vilis.

Föraktare: contemptor (divom, Vg.; mortis); han var ingen f. af bordets nöjen (kostföraktare) mensae delicias non aspernatus est.

Föraktfull se Föraktlig.

Föraktlig:

1. = värd förakt: contemnendus, (spernendus); contemptus, abjectus (homo abjectus et contemptus, C.; vox c-a f-t yttrande); vilis; sordidus, inquinatus (ea ratio – bevekelsegrund – omnium est inquinatissima et sordidissima); contemptu dignus; foedus; turpis; göra ngn i ngns öga f. contemptum alicujus l. apud alqm afferre alicui; göra sig f. dedecus contrahere (C.); in contemptum venire; f-t lif vita contempta, sordida, turpis; f-t uppförande mores abjecti, sordidi.
2. = som visar l. uttrycker förakt; hånlig, föraktfull: fastidii l. contemptionis plenus; (med tadel) superbus; f-t uppförande superbia; fastidium; f. min supercilium; vultus index contemptionis; skicka ngn en f. blick quantopere contemnat alqm, vultu et oculorum conjectu significare; magno cum fastu l. fastidio (= förnämt, högfärdigt förakt) aspicere alqm; hafva f-a yttranden om ngn existimationem l. famam alicujus laedere, violare; cum contemptu l. fastidio loqui de alqo; superbe loqui de alqo; (dicere se) contemnere alqm.

Föraktlighet:

1. vilitas; sordes, indignitas; f-n af ngns börd generis sordes, humilitas; f-en i ngns uppförande morum, factorum indignitas, turpitudo, dedecus, foeditas.
2. (motsvarande föraktlig 2; sällsynt): superbia; jag begrep ej f-n af denna åtbörd is gestus quantum haberet s-ae, non intelligebam.

Föraktligt:

1. (på ett sätt, som förtjenar förakt): sordide, turpiter, foede (se gerere).
2. (på ett sätt, som visar förakt): contemptim (loqui de alqo); cum contemptu, fastu, fastidio (tractare, accipere alqm, agere cum alqo = bemöta, behandla ngn); superbe (superbe accipi non consueverat); f. behandla ngn negligere alqm.

Föranleda:

1. med sakligt objekt: causam esse, dare, praebere, occasionem dare, ansam dare alicujus rei; alqd in causa est rei, causa rei est in alqa re; movere, excitare (bellum); f. att facere, efficere, ut fiat alqd; små omständigheter f. ofta stora hvälfningar parvis rebus l. momentis saepe res maximae inclinantur (L.); hvad har f-dt krigets utbrott quaenam causa belli fuit l. exstitit?; quidnam fuit, cur bellum oriretur?; hvad har f-dt detta ert beslut qua re maxime ad hanc rem moti l. impulsi estis? (jfr 2).
2. med personligt objekt: movere, commovere, permovere; adducere, (perducere), impellere alqm, ut faciat alqd; f-dd af denna föreställning, af ngns föreställningar hac opinione adductus, monitionibus alicujus commotus, permotus, ab alqo admonitus.

Föranledande: med f. af ngn alqo auctore, alqo principe, alqo impellente (impulsore, hortante); med f. af en sak alqa re l. causa adductus.

Föranlåta: = föranleda med personligt objekt: i synnerhet i uttrycket finna sig föranlåten (t. ex. att resa) causam esse putavit, cur proficisceretur; proficiscendum sibi esse existimavit; proficisci coactus est, ad proficiscendum adductus est; se sig f-n = tvingas cogi; han såg sig f-n att begära fred necessitate coactus (invitus) pacem petivit.

Föranstalta: curare (alqd, rem faciendam, ut fiat alqd = f. ngt l. om ngt); parare alqd (t. ex. convivium).

Föranstaltande: på ngns f. curante, moliente (auctore) alqo.

Förarbeta se Bearbeta.

Förarbete:

a. i allm.: opus quo praeparatur alqd.
b. skriftligt f.: commentarius, -iolus (C. de Or. I. § 5; Brut. 262).

Förarga: offendere alqm; stomachum movere, facere alicui; bilem commovere alicui; det f-de mig, att – mihi stomacho fuit, me piguit, momordit, pupugit, quod –; mihi molestum fuit, quod –; indignabar, dolebam, quod l. med ack. och inf.; jfr Förargas.

Förargas (blifva förargad),

Förarga sig: indignari, stomachari, irasci (öfver att – med ack. och inf. l. med quod –); blifva f-d på ngn irasci alicui; (offendi alicui, Hor.: fidis offendor medicis, irascor amicis); f. sig öfver ngt aegre, moleste, graviter, indigne, ferre alqd, alqd esse (se moneri moleste ferunt, C.); commoveri alqa re (Aristoteles commotus est Isocratis rhetoris gloriā); ringi (praetulerim – male sanus haberi, quam sapere et ringi, Hor.); cruciari, affici aegritudine; dolere (non est, quod hac re doleas – det är intet att f. sig öfver).

Förargad: iratus; indignabundus; stomachabundus; indignatione motus, affectus.

Förargelse:

1. i abstr. mening:
1. a. (förtrytelse): indignatio; dolor; molestia; stomachus; ira; aegritudo animi; offensio; han kunde ej dölja sin f. indignationem, dolorem dissimulare non poterat; till min stora f. cum magna mea indignatione l. offensione; cum magno meo dolore; hafva f. affici dolore, stomachari, indignari; till råga på f-n quo cumularetur aegritudo (jfr 2).
2. b. = moralisk anstöt: offensio; odium; väcka f. offendere (verecundos) hominum animos; in offensionem, reprehensionem incurrere; mali exempli esse; malo exemplo vivere; exemplo nocere; ett f. väckande lif mali exempli vita, inverecunda, turpis vita (jfr Förarglig 2); taga f. af ngt offendi, (corrumpi, infici pravis exemplis).
2. = förarglig, förtretlig händelse, förtret: molestia; res molesta, gravis, acerba; pl. (äfven) acerbitates: det har händt mig en f. res molesta mihi accidit; öfverhopas af f-r molestiis, acerbitatibus rerum obrui; till råga på f-n quo cumularetur acerbitas, molestia; cumulus accedit molestiis, quod –.

Förargelseväckande: mali exempli (se Förarglig 2, Förargelse 1 b).

Förarglig:

1. = förtretlig: molestus, gravis; importunus (näsvis, oförsynt); invisus; ingratus; acerbus; odiosus; dolendus; f. menniska homo molestus, ingratus, odiosus; en f. händelse res gravis, dolenda, acerba, molesta, incommoda, ingrata; det var f-t, att han ej kommit molestum, dolendum est, incommode accidit, quod non venit; doleo, eum non advenisse; det var i synnerhet f-t för honom illi maxime incommode, moleste accidit, dolendum, acerbum est; se f. ut vultu odioso, importuno esse; ipso vultu odium, indignationem movere.
2. = anstötlig, förargelseväckande: mali, pessimi exempli (t. ex. vita); inverecundus (mores); flagitiosus, probrosus; i allm. = sedeslös: inhonestus, turpis.

Förband: ligamen; ligamentum; vinctura; vinctus.

Förbanna: exsecrari alqm; diras imprecari alicui; detestari (alqm; memoriam alicujus); devovere alqm (= bannlysa medels religiösa ceremonier).

Förbannad: sacer (servus ille sacerrimus, Pt.; han vare f. sacer esto, Hor.); devotus (d-a arbor, Hor.).

Förbannelig: exsecrandus; exsecrabilis; sacer.

Förbannelse: exsecratio; devotio (= bannlysning); imprecatio; detestatio; dirae (dirarum obnuntiatio).

Förbarma sig: misereri (alicujus öfver ngn); misericordiā tangi, vinci, commoveri; exorari (= låta sig af böner bevekas); herre, f. dig öfver oss domine, miserere nostri.

Förbarmande: misericordia; miseratio; anropa ngns f. misericordiam alicujus implorare; väcka ngns f. ad misericordiam allicere, exorare alqm; de hysa f. med ngn miseret eos alicujus; de visa f. med honom miserentur ejus; utan f. sine misericordia, non motus m-ā; (inexorabilis –; legem esse rem surdam, inexorabilem, L. II. 3. 4; – periret immiserabilis captiva pubes, Hor.).

Förbehåll:

1. = att förbehålla sig ngt; inskränkning i aftal l. löfte: exceptio; f. i lagen legis exceptio; göra f. af ngt excipere, recipere alqd; göra det f. att, att icke excipere, ut, ne; cavere, ne; han sålde huset med f. för sig af en bakbyggnad domum vendidit excepto posticulo, recepto p. (Pt.); tyst f. tacita exceptio; uttryckligt f. nuncupata exceptio; utan f. sine exceptione; simpliciter; i vänskap skall råda en fullkomlig gemensamhet utan alla f. in amicitia sit omnium rerum sine ulla exceptione communitas (C.); med f. för annan mans rätt excepto, ne alteri fraudi sit l. si quid alteri debetur; med f. af senatens rätt salva auctoritate senatus l. jure senatus; ita pacisci, ut res ad arbitrium senatus rejiceretur, ut arbitrio senatus relinqueretur.
2. = vilkor, beting i allmänhet: condicio; pactum; pactio; lex; med det f. ea lege l. condicione; jag omtalade det för honom med det uttryckliga f., att han ej fick säga det för ngn ea lege l. ita rem illi enuntiavi, ut ne cui narraret (quum narrarem, nominatim stipulatus sum, ne cui enuntiaret); jag fästade vid mitt löfte det f., att ej ngn annan skulle sedan uppträda med samma fordran (in pollicendo) cavebam, amplius eo nomine neminem, cujus petitio esset, petiturum (C. Brut. § 18); jag lofvade – med det f., att han ej skulle hafva talat om det för ngn ita promisi me ad diem tricesimum soluturum esse, si ille nemini rem enuntiasset.
3. = förbehållsamhet: iakttaga f. reticere alqd; utan f. omtala allt omnia simpliciter, aperte enuntiare; nihil reticere, celare, dissimulare.

Förbehålla: reservare, servare (integrum), relinquere alicui alqd; f. senaten, folket afgörandet causam integram senatui servare (Cs.), rem judicio multitudinis reservare l. relinquere; det är, var dig f-et, att tibi fato (reservatum) datum est, erat (fatale erat), ut –; hoc tibi dii reservaverunt, ut – faceres (jfr C. de Sen. § 19: quam palmam utinam dii immortales tibi, Scipio, reservent – måtte det vara dig f-et – ut avi reliquias persequare; det är en kommande generation f-et att göra hoc posteris nostris reservatur (manet hoc nepotes nostros, L.; poet.); (in aliam aetatem hoc est differendum); posterorum haec cura erit.

Förbehålla sig: sibi reservare (sibi integrum – afgörandet af ngt); excipere, recipere (alqd – undantaga vid försäljning l. aftal); cavere (ut, ne –; cavebat testamento, ut ageretur sibi dies natalis; med ack. och inf. se Förbehåll); ofta blott = fordra, göra anspråk på: suo jure postulare, vindicare; stipulari; han förbehöll sig att få se kontraktet postulavit, ut tabulae sibi ostenderentur; jag f-r mig, att sådant ej upprepas meo jure postulare videor, edico, interdico, l. blott moneo, ne hoc saepius fiat.

Förbehållsam: tectus (ad alqm – mot ngn, C.); occultus; taciturnus; vara f. om en sak reticere, dissimulare, diligenter celare alqd.

Förbehållsamhet: (ss. karakterens egenskap) taciturnitas; ingenium tectum, occultum; dissimulatio; reticentia (faktiskt förtigande); celandi diligentia; utan all f. nulla dissimulatione; aperte; simpliciter; recte, ingenue.

Förbehållsamt: tecte; occulte; yttra sig f. om en sak tecte, (obscure), dissimulanter (C.), parce et restricte de alqa re dicere; obscuris verbis rem involvere.

Förbemält: quem (quam, quod) ante l. supra diximus l. dixi o. d.

Förbenas l. Förbena sig: in os abire, osse durari.

Förbereda:

1. med sakliga objekt: praeparare, parare (f. ett krig, ett anfall, belägring parare bellum, impetum, obsidionem; ea, quae ad bellum, ad hostes aggrediendos, ad obsidionem l. ad urbem obsidendam opus essent, parare, comparare, praeparare); praetexere (omnia lenioribus principiis natura praetexuit, C.); praemoliri (rem); praemunire (alqd alicui rei).
2. med personliga objekt:
1. a. f. för l. till ngt: praeparare, instruere alqm ad rem (ad munus, ad negotium); genom mångåriga studier f-dd för sitt kall multorum annorum studiis ad munus instructus.
2. b. f. ngn på ngt: praeparare alicujus animum ad rem; praemonere alqm de re; praedicere alicui alqd; f-dd på att tala meditatus, paratus (C. Brut. § 139); (jfr Bereda); jag var f-dd derpå non imparato mihi res accidit; rem venientem longe providi.

Förbereda sig: parare (bellum); instrui (artibus, scientiā ad munus sustinendum, ad res gerendas); meditari (ea, quae sunt agenda, exercitatione praediscere et m.; orationem – på ett föredrag – m.); praemeditari: commentari (causam på en rättegångs förande; futuras miserias secum, C. Tusc. III. 29).

Förberedande: quo res praeparatur; quod ad praeparandum pertinet l. valet; quod rei praemunitur, quo res praetexitur; f. öfning exercitatio et praeparatio (animi): f. ord exordium; efter att hafva yttrat några f. ord pauca ante ipsam rem praefatus (Appius decreto sermonem praetendit –, L. III. 47. 5); quum pauca ante rem dixisset, – C. de Or. II. 307; f. åtgärd prolusio quaedam, aditus quidam ad rem; f. skola ludus literarius.

Förberedelse:

1. (= att förbereda sig): praeparatio (in omni re aggredienda adhibenda est p. diligens, C.); commentatio (tota vita philosophi c. mortis est, C.); meditatio (causae, orationis); praemeditatio (futurorum malorum); tala efter f., utan f. meditatum, paratum ad dicendum venire; subito dicere; imparatum dicere (C. Br. § 139); ingen kunde hos Antonius märka ngn f. in Antonio nulla erat meditationis suspicio (l. c.); göra f-r till ngt parare, praeparare alqd l. ea, quae ad rem opus sunt.
2. f. ss. del af en framställning: exordium; principium; detta är blott en f. för det följande haec praemuniuntur consequenti orationi (C.).

Förbi:

1. om rummet, ss. preposition med kasus och i sammansättningar: praeter [praeter castra exercitum traducere, praeterire (gå förbi; villam sciens, Ter.) alqm]; prae i sammansättning; trans; de voro redan f. jam praevecti, praetervecti erant; der nere i dalen flyter Tibern f. in infima valle praefluit Tiberis; låta ngn komma f. transmittere alqm, alicui de via decedere.
2. om tiden (nästan blott ss. adv.): den tiden, sommarn är f. illud tempus, aestas o. d. praeteriit; när vintren är f. praeterita hieme; kriget är f. debellatum est; regnet är f. pluere desiit; stormen är f. tempestas resedit, sedata est, desaeviit; icke låta ngn dag gå f. utan att nullum diem praetermittere, quin –; det är f. med honom de illo actum est; det är f. med mina förhoppningar spes omnis cecidit; spes nulla est; spes omnis mihi praecisa l. adempta est.
3. gå förbi o. dyl. (i oeg. men.) praeterire (jfr Förbigå).

Förbida: exspectare.

Förbidan: exspectatio; stå i stum f. exspectatione suspensum esse.

Förbifart: transitus; praetervectio; under f-n sade han praeteriens dixit.

Förbigå:

1. = icke nämna: (silentio) praeterire, omittere alqd; silere, tacere; tacitum ferre l. relinquere alqd l. alqm.
2. praeterire (ej välja, ej göra afseende på ngn); nullam rationem habere alicujus; blifva förbigången (vid ansökan) praeteriri, repulsam ferre, excludi; vara f-n (obefordrad) jacēre.

Förbigående, adj. (= öfvergående): brevis; (qui est) ad tempus.

Förbigående, n.: i f. (helsa på ngn, nämna ngt) transeuntem, praetereuntem (salutare alqm); quasi in transitu, quasi obiter, breviter (commemorare alqd).

Förbinda:

I. = binda för, med band hämma l. tillsluta: obligare (vulnus, hominem vulneratum); deligare, alligare, circumligare (vulnus); med förbundna ögon oculis obligatis, obstrictis.
II. = förena:
1. 1. om sakliga objekt:
  1. a. i yttre men.: colligare, connectere, copulare rem cum re, res inter se; coagmentare (= hopfoga, t. ex. lapides, lateres calce).
  2. b. f. ord: conjungere verba (= grammatiskt hopfoga, konstruera; collocare, struere, construere = sammanställa, med hänseende till välljud och rytm hopfoga); f. en mening med ett ord vim, rem, sententiam verbo, verbis subjicere.
  3. c. vara förbunden med en sak = komma med l. af en sak (saken medför ngt): conjunctum esse, adjunctum esse cum re, rei (turpitudo adjuncta est rei, C. de Off. III. § 35); saken är f-en med fara, möda, vanära o. d. res est periculosa, magnum periculum habet; magni periculi, magni laboris est; magnum dedecus habet l. affert.
2. 2. om personliga objekt: conjungere, conciliare, devincire aliquos inter se (ratio et oratio conciliat homines inter se et devincit naturali quadam societate, C.); vara nära f-en med ngn (medels vänskap, slägtskap o. d.) proxima societate, cognatione, necessitudine, familiaritate contingere alqm, conjunctum esse cum alqo (jfr Förbindelse); de förbundne socii; de f-ne härarne exercitus sociorum, sociati; f-na folk foederati populi.
III. = förpligta ngn till ngt:
1. a. obstringere alqm (lege, foedere, jurejurando medels lag, ed, fördrag) in, ad rem l. se facturum alqd (till att göra ngt); astringere fidem alicujus; devincire (hunc ille jurejurando d-xerat, nihil se contra remp. esse facturum, Cs.); injungere alicui, imponere alicui munus, officium (ut faciat alqd); lagen f-r (absolut säges nästan alltid binda ngn, vara bindande för ngn lex tenet alqm, lege tenetur aliquis) ngn till ngt lex jubet, cogit alqm facere alqd; min ed f-r mig att göra det jurejurando me obstrinxi, me id esse facturum; vara f-n till ngt, till att göra ngt debere facere alqd; du är f-n till lydnad för ditt lands lagar legibus patriae obtemperare debes l. tuum est; jag är på intet sätt f-n att lyda honom nullo jure, nulla legis aut officii necessitate ei parere cogor.
2. b. f. ngn till tacksamhet, göra sig ngn förbunden: (gratiam alicujus) alqm beneficiis, officiis, liberalitate obligare, alligare, obstringere, devincire; de alqo bene mereri; vara ngn f-en alicujus beneficiis obligatum, obstrictum esse (– patria et parentes, quorum beneficiis maximis obligati sumus, C. de Off. I. § 58); alicui obligatum esse; ab alqo beneficium accepisse, acceptum habere; jag är honom på intet sätt f-n nullo ejus officio obligatus sum; nullum ejus beneficium (aut ornamentum) habeo (jfr N. Att. X. 2); jag är dig på det högsta f-en för din godhet benignitas tua mihi gratissima est; summam tibi habeo gratiam ob benignitatem tuam; (valde te amo l. diligo, C. ad Qu. Fr. III. 9. 4).

Förbinda sig:

1. absolut, f. sig med ngn: societatem inire l. jungere cum alqo l. inter se; se consociare, consociari.
2. f. sig till ngt, (till) att göra ngt: fidem dare, fidem suam obligare, astringere, se obligare, astringere in (ad) alqd, se facturum alqd; spondere, polliceri, promittere, se facturum alqd; edligen f. sig jurare se facturum; de hade sinsemellan f-t sig till att ej omtala saken inter se sanxerant, ne quis enuntiaret; förnäme medborgare hafva sinsemellan med ed f-t sig (bildat en sammansvärjning) att uppbränna staden conjuravere nobilissimi cives patriam incendere (Sa.).

Förbindande: hafva f. kraft: ad conjungendum, ad fidem obstringendam valere.

Förbindelse:

I. = sammanhang, förening:
1. 1. mellan saker:
  1. a. i yttre men.: connexus; conjunctio; stå i f. connexum, conjunctum, continuatum, colligatum esse alicui rei l. inter se (husen stå i f. med hvarandra domūs inter se connexae, continentes sunt; ab altera ad alteram transiri potest –; jfr Vg. Aen. II. 454: tectorum erat inter se usus; – Mosel står i f. med Rhen Mosella in Rhenum influit).
  2. b. ords f.: conjunctio (convinctio) verborum; (i mera konkret men.) conjuncta verba.
  3. c. f. i inre, kausal men.: societas [mathematicorum arti dicendi vis (nullā) societate conjungitur, C. de Or. I. § 44]; stå i f. med conjunctum esse, colligatum esse; spectare, attingere rem; pertinere ad rem; natum esse ex re; (dygdens 4 moment stå i den innerligaste f. med hvarandra quattuor illae partes honestatis inter se colligatae atque implicatae sunt, C. de Off. I. § 15); våldet på Hermesstoderna stod i f. med revolutionsplaner Hermarum dejectio (latius patebat et) ad rempublicam evertendam pertinebat l. non sine reipublicae evertendae consiliis facta erat; plågan stod i f. med ett hjertlidande e vitio quodam cordis dolor ille oriebatur.
2. 2. personers:
  1. a. i allm.: societas; conjunctio; ratio cum alqo contracta (i synn. om affärsförbindelser); communitas (vitae; victus); commercium (se b); stå i f. med ngn societatem, rationem habere cum alqo; societate junctum, conjunctum esse cum alqo; res rationesque contractas habere cum alqo; icke stå i ngn f. med ngn nullam societatem, nihil commune habere cum alqo (nulla nobis cum tyrannis societas, sed potius summa distractio est, C.; nihil mihi vobiscum est, Ov.); aversum esse ab alqo; nullum commercium habere cum alqo; hafva vidsträckta f-r cum multis multas habere res rationesque contractas (C. de Off. I. § 53); knyta f. societatem inire, jungere, contrahere cum alqo; inlåta sig i f-r rebus contrahendis implicari, negotium contrahere cum alqo; afbryta f-n med ngn a societate alicujus discedere, recedere; nihil sibi cum alqo commune esse velle; upplösa den diplomatiska f-n (underhandlingarna) med ngn ab alicujus colloquiis discedere; condicionem renuntiare alicui; uppsäga f-n renuntiare alicui societatem, res contractas; hafva gamla f-r med ngn veteres cum alqo rationes habere.
  2. b. = kommunikation: commeatus, commercium: afskära alla f-r commeatum intercludere; der var obehindrad, liflig f. libere, passim commeabatur.
  3. c. vänskapsförbindelse: amicitia; familiaritas, usus (umgänge); vår f. är gammal vetus, inveterata mihi cum illo familiaritas est, vetere f-te conjuncti sumus (C. de Off. I. § 55); upplösa f-n med ngn ab alicujus usu ac familiaritate se removere, recedere; amicitiam deponere, dimittere, usum remittere; alienari ab alqo (C. de Am. § 76 ff.).
  4. d. slägtskapsförbindelse, skyldskap, kamratskap, förmanskap o. d.: cognatio (blodsfrändskap); affinitas (svågerlag); necessitudo, (necessitas); stå i f. med ngn necessitudine junctum esse, contineri cum alqo, attingere, contingere alqm; n-nem habere cum alqo; en qvestors f. med sin konsul var af närmaste art summa cum consule quaestori necessitudo erat.
  5. e. giftermålsförbindelse: conjugium (prima societas in ipso conjugio est, C. de Off. I. § 54; ordet är eljes i den äldre prosan ej just vanligt); matrimonium; knyta, ingå f. jungi (matrimonio, L. I. 46. 5); in matrimonium, uxorem ducere aliquam; nubere alicui (om qvinna); upplösa sin f. facere divortium cum uxore, cum marito; a matrimonio alicujus abire, discedere; renuntiare alicui repudium.
  6. f. älskogs-, kärleksförbindelse: amor, amores; lättsinnig, olaglig f. amor illicitus, turpis; hafva köttslig f. med ngn complexu venereo jungi cum alqo l. alqa; coire cum alqo, alqa; (amare alqm).
II. f. till ngt, till l. mot ngn:
1. 1. ss. ett förhållande: officium; dyrbar, helig f. summum, sanctum officium; uppfylla sina f-r officia, fidem praestare, solvere; officiis fungi; svika sina f-r officia deserere, officiis deesse; svika sina f-r till l. mot ngn deserere alqm, deesse alicui; åtaga sig en f. fidem dare, fidem suam obligare l. astringere, polliceri; jurare, jurejurando se obstringere l. obligare se facturum alqd; hafva en f. att göra ngt debere (facere alqd); äfven: tuum est, officium est hoc facere (l. ut hoc facias).
2. 2. ss. handling (= åtagande af förbindelse):
  1. a. i allm.: promissum; fides; afgifva en f. promittere, fidem dare (se åtaga sig f., under 1); afgifva edlig f. jurare; jurejurando se obstringere l. obligare se facturum alqd; afgifva skriftlig f. scripto, literis scriptis, tabulis confectis se obstringere et cet.
  2. b. = skuldförbindelse, revers: tabulae; honorera sina f-r debitum solvere, reddere.
III. f. = tacksamhetsskuld till ngn: gratia l. oftare medels omskrifning: jag har till honom de största f-r: plurimum illi debeo; summis illius officiis obligatus, obstrictus sum; jag har till honom inga f-r nullo ejus beneficio obstrictus sum; nihil ei a me (gratiae) debetur; non est, cur illi gratiam referre debeam; erkänna sin f. quantum debeat alicui, quantum habeat ab alqo, quanto obligatus sit beneficio, grato animo fateri, agnoscere.

Förbindlig: officiosus; officii, humanitatis plenus; humanus; commodus; ett f-t sätt mores humanitatis pleni, humani; tacka i f-a ordalag verbis humanitatis plenis, perhumane, perhumaniter gratias agere.

Förbindlighet: officium; humanitas (esse singulari officio in alqm, C.).

Förbindligt: officiose; humane; commode.

Förbindning: obligatio, alligatio (vulneris).

Förbindningsord, Förbindningspartikel: conjunctio; convinctio (Qu.).

Förbise se Se förbi.

Förbistring: perturbatio; turba; colluvio.

Förbittra:

1. med sakliga objekt: acerbum, insuave reddere, facere alqd (t. ex. vitam alicujus); f. ngns njutning corrumpere voluptatem alicujus (corrupta dolore voluptas, Hor.); (vexare, turbare vitam alicujus; jfr C. de Fin. I. § 43); måste ej tanken på den hvarje ögonblick hotande döden f. hela lifvets glädje? quae potest esse in vita jucunditas, quum dies et noctes cogitandum sit, jam jamque esse moriendum?, C. Tusc. I. § 14.
2. med personliga objekt: exacerbare, exasperare (animum alicujus, ngns sinne, lynne; båda orden hos L.); för tillfället reta: irritare alqm, iratum facere, reddere alqm; iram movere alicui; det f-de honom hac re ejus ira mota, accensa est; f-s irasci; irā exardescere.

Förbittrad: iratus; irā accensus, incensus, commotus, motus, permotus; infestus, infensus alicui, in alqm; blifva f. irasci; irā exardescere, accendi (iră movetur, exardescit, accenditur alicui l. alicujus); en f. motståndare adversarius asper, acerrimus; f. fiende inimicus acerbus (C. de Am. § 90, mots. dulcis amicus), asper; f-t sinne animus infestus, infensus, iratus.

Förbittring: ira; indignatio (förtrytelse); med f. infesto, infenso, irato animo; väcka ngns f. iram movere alicui; betagas, hänföras af f. irā incendi, exardescere, efferri.

Förbjuda: vetare alqd, alqm, facere alqd (fieri alqd, der ej ngt personligt objekt till vetare finnes); interdicere alicui alqa re (bruket, utöfningen af ngt, t. ex. bonis sin egendom; sacris deltagande i gudstjensten; aquā et igni) l. ne faciat alqd; prohibere alqm re, a re, ne faciat alqd; praedicere ne faciat alqd; lagen f-r lex vetat (peregrinum in murum ascendere, C. de Or. II. § 100); (lex sancit jubendo aut vetando); lege cautum, sancitum l. sanctum est, ne quis alqd facere velit; det är oss f-et att göra detta vetamur hoc (facere; praeposteris utimur consiliis et acta agimus, quod vetamur vetere proverbio, C. de Am. § 85); f-en frukt smakar bäst nitimur in vetitum, Ov.; (spå-)fåglarne f. ngt aves abdicunt.

Förbjudande: f. sats, partikel qua vetatur, prohibetur alqd.

Förblanda: commiscere, confundere (res inter se, rem re l. cum re, C.); miscere (sacra profanis, Hor.); non satis distinguere rem a re.

Förblandning: confusio.

Förblekna: pallescere, vanescere; evanescere; decolorari; minnet deraf har f-t memoria rei evanuit, abolevit.

Förblifva: manere, permanere, remanere (alqo loco; in statu; med predikatsobjekt, t. ex. purum); morari, commorari alqo loco; jfr Blifva.

Förblinda: (= göra blind i oeg. men. i. e. mindre undgå ngns uppmärksamhet, narra, än söfva ngns uppmärksamhet, dåra): caecare (mentem libido, cupiditas); caecum reddere, efficere (fortuna non solum ipsa caeca est, sed etiam eos caecos efficit, quos amplexa est, C.); occaecare (occaecatus cupiditate, stultitiā, C.); mentis aciem praestringere (C.); f-d caecus (cupiditate, avaritiā); occaecatus, caecatus, excaecatus; förblindade verld o caecas hominum mentes!; f-d af sin lidelse alienatus ad libidinem (L. III. 56); låta sig f-s af ngt caecari, occaecari, capi, illudi, falli, decipi alqa re.

Förblindelse: caecitas mentis; error mentis; olycksalig f. malus error (quam me malus abstulit error!, Vg.); error et insania; furor (förvillelse, kärleksyra).

Förbluffa: obstupefacere; confundere; perturbare; conturbare; f-d obstupefactus, attonitus; confusus; perculsus; blifva f-d obstupescere, obstupefieri, confundi; vara, stå f-d stupere; stare attonitum, haerere attonitum.

Förblända se Förblinda.

Förblöda: sanguinem omnem amittere, vitam cum sanguine amittere; han hade ren f-dt jam sanguine omni effuso defecerat.

Förborga: celare, occultare; utransaka f-de ting occulta indagare l. investigare.

Förbrinna: deflagrare, conflagrare; exuri, comburi, concremari; flammis absumi, consumi.

Förbruka: consumere, absumere alqd; abuti alqa re.

Förbrukande, Förbrukning: consumptio; abusus.

Förbrylla: confundere, perturbare.

Förbryta:

1. = bryta (blott med pronominala och adjektiva neutrala objekt): (alqd) peccare, alqd (mali) admittere in se, committere, mereri, commereri (Com.); hvad har han f-it quid iste (mali) meruit l. commeruit?
2. = förverka, se detta.

Förbryta sig: f. sig mot ngn i ngt hänseende peccare, delinquere in alqm; violare alqm, alqd (t. ex. legem); alqd nefarie l. scelus, culpam, facinus (in se) admittere, committere erga, adversus alqm, contra legem.

Förbrytare: homo maleficus, sceleratus, facinorosus, nocens; den unge f-n adolescens ille, qui facinus (in se) admiserat; en gammal f. senex sceleratus; qui in sceleribus consenuit.

Förbrytelse: scelus; facinus (våldsbragd); flagitium (neslig f.); peccatum, delictum (i allm. öfverträdelse, fel).

Förbråka (gammaldags ord):

1. eg.: frangere, confringere; quassare; f-d i hele kroppen corpore, membris fractus (jam fractus membra labore, Hor.).
2. = förvridet uttala ett språk l. enskilda ord deraf: corrumpere.

Förbränna:

1. = uppbränna: concremare; comburere; exurere; flammis consumere, absumere, abolere.
2. medels bränning skada, förtorka: adurere; amburere; exurere, urere.

Förbud (med tonvigt på sista stafvelsen): interdictio; interdictum; vetitum (jussa et v-a populi befallningar och f. i ett folks lagar; contra vetitum facere); utfärda f. vetare fieri alqd; interdicere, ne quid fiat; upphäfva f. tollere.

Förbud (med tonvigt på första stafvelsen): praenuntius.

Förbund:

1. i politisk men.:
1. a. societas (f. ss. förhållande emellan samhällen; aequa societas, iniqua s. = lika, olika, på lika och olika vilkor); foedus (f. ss. handling l. akt, fördrag); sluta f. foedus ferire, icere, facere, jungere; societatem facere, conjungere cum alqo; ad alicujus societatem se adjungere, se applicare; vara i f. med ngn esse in societate, habere societatem cum alqo; hålla ett f. remanere, manere in societate, societatem sanctam servare; bryta f-t foedus l. societatem violare, frangere; contra foedus l. societatem facere; uppsäga f. renuntiare; förnya renovare.
2. b. = förbundna folk, l. samhälle, som består af förbundna folk: socii; foederati populi concilium; concilium Achaicum, L. periochae, eg. = det acheiska förbundets församling; eljes heter det acheiska, aetoliska förbundet blott Achaei, Aetoli l. foederati Achajae, Aetoliae populi.
2. i allmännare men.: foedus (conjugii, conjugiale, tori = äkta förbund); societas.

Förbunden se Förbinda.

Förbundsbroder: socius.

Förbundsbrytare: ruptor foederis (L., T.); (foedifragus, C. efter Enn.); qui foedus violat, violavit, violabit; (jfr deficere, L. I. 24; dimicatum est non magis cum hostibus, quam cum proditione ac perfidia sociorum, ibdm 28).

Förbundshär: exercitus sociorum; cohortes sociae.

Förbygga: obstruere.

Förbygga sig: male l. cum rei familiaris damno aedificare; rem familiarem exhaurire aedificando.

Förbyta:

1. per errorem permutare.
2. i allm. utbyta emot, förändra till, nästan blott i passivum eller i reflexivt bruk: mutare, commutare, convertere alqd re, in rem; vår glädje är i sorg förbytt in luctum conversa, mutata laetitia est.

Förbära sig: gravius quam pro viribus onus portare; onere deprimi, opprimi.

Förbättra:

1. i allm. = göra bättre, ännu bättre: melius facere, reddere alqd; f. sin ställning fortunam amplificare; opes, commoda, reditus (inkomster) augere; f-de vilkor melior fortuna.
2. mera sällan = rätta, bättra (om ngt dåligt): corrigere (ea, quae c-re vult, depravare mihi videtur); emendare (mores civium); det f-r icke saken (= saken blir lika dålig för det) causa nihilo melior fit; quid istud ad rem prodest?; ea re culpa non minuitur, vitia non tolluntur; straffet bör afse att f. förbrytarens moraliska beskaffenhet poena ad emendandos sceleratorum mores referri debet.

Förbättras: meliorem fieri; hans helsa f-as med hvar dag valetudo hominis in dies melior fit, homini in dies melius fit; arbetarnes vilkor äro f-de fortuna l. condicio (l. res) operariorum tolerabilior facta est, meliori loco esse coepit.

Förbättring: emendatio (befriande från fel); sedlig f. emendatio morum (jfr Förbättra 2); f. af vilkor, förmåner o. d. amplificatio fortunae, commodorum; ännu har i hans helsotillstånd ingen f. inträdt nondum ejus valetudo melior esse coepit, melius ei factum est; en f. i väderleken tyckas vi kunna hoppas non sine causa sperare videmur, mox tempestatem meliorem fore.

Förbön: deprecatio; preces (quae fiunt pro alqo); varma f-r impensae preces; fälla f-r för ngn deprecari, precari, supplicare pro alqo (laborare pro alqo); på ngns f. deprecante alqo; på ngns f. skona ngn precibus alicujus (l. alicui) condonare, concedere alqm; göra ngt för ngns f-s skull precibus alicujus dare, tribuere alqd.

Fördansare: praesul, praesultator.

Fördel: commodum; utilitas; fructus (f. af ngt); (bonum); emolumentum, lucrum (sing. f. på l. vid ngt); quaestus (vinst, inkomst); yttre f. emolumentum; lucrum; externum commodum (= som ej rör ngns person till kropp l. själ, C. de Off. II. § 88); ekonomisk f. fructus rei familiaris; lucrum; egen f. suum commodum, sua utilitas, privata utilitas (ad salutem rei publicae omnia, quaecunque agat, referre, oblitum commodorum suorum, C. de Off. I. § 85); draga, hafva f. af ngt utilitatem, fructum capere, percipere, habere ex re (quaestum facere, lucrum facere ex re); saken medför ngn f., är förenad med f. res habet utilitatem, utilitatem affert alicui, est alicui utilis l. utilitati, bono; taga sin f. i akt suis rebus consulere, privato (suo) commodo servire; sibi non deesse; i allt se på, blott tänka på egen f. ad suam utilitatem omnia referre (de se uno cogitare; – ad rem avidiorem esse, Ter.); det är en f. för mig att vistas på landet mihi prodest, expedit, conducit ruri vivere; med f. köpa, sälja ngt bene emere, vendere, jfr C. de Off. II. § 89; III. § 51; tala till ngns f. (om personligt subjekt) pro alqo loqui; det talar till hans f., att han intet sökt dölja pro eo est illud (jfr C. de Or. III. § 75; I. 55 esse ab alqo), quod nihil dissimulat; (prosit illi nihil dissimulasse); ingenuitate sua commendatur; visa sig till sin f. honeste, decore conspici; ita se gerere, ut probetur, approbationem moveat; till sin f. skilja sig från ngn, utmärka sig framför någre honeste dissidere ab alqo; inter aliquos eminere, excellere; hafva en f. framför ngn alqa re superiorem esse; hafva månge f-r framför ngn multa superiora habere; multis rebus superiorem esse alqo, superare, vincere alqm; vinna ngn f. (i allm.) assequi alqd (boni), ut – (ita assequor, ut alio tempore cogitem, quid dicam, et alio dicam, C. de Or. II. § 103; maximis in malis hoc boni assecuti esse videmur, ut haec literis mandaremus, C. de Off. II. § 5); vinna en f. i krig superiorem e proelio discedere; rem bene gerere; vinna f. öfver ngn superare, vincere alqm; veta att begagna sig af sina f-r occasionem lucrandi, rei augendae arripere; temporis opportunitate uti; icke veta att begagna sina f-r sibi deesse; occasionem datam dimittere; tempus (opportunum) deserere; afgöra ett mål, döma till ngns f. secundum alqm judicare; causam alicui adjudicare.

Fördela:

1. distribuere (in partes), partiri, dispertire; dividere.
2. = ordna, uppställa hvart på dess plats: disponere (id non debet esse aequabiliter fusum per omnem orationem, sed ita distinctum, ut sint quasi in ornatu disposita quaedam insignia et lumina, C. de Or III. § 96).
3. = skingra, fördrifva smärta: discutere (Ce.); sedare.

Fördela sig:

1. om personer: discedere; alio alium abire.
2. = sprida, utbreda sig: expandi, dissipari.

Fördelaktig: utilis, bonus; fructuosus, quaestuosus (inkomstbringande, vinstgifvande); aequus; commodus, opportunus (läglig); f-a vilkor bonae, aequae condiciones; f. rörelse, näring quaestus bonus, fructuosus; f. handelsrörelse fructuosa mercatura; f-t köp, byte emptio bona, commoda, fructuosa; befinna sig i en f. ställning fortuna commoda, rebus prosperis uti, (locupletem esse); f-t tillfälle, f-t läge locus, tempus opportunum; opportunitas loci, temporis; hysa f-a tankar om ngn bene sentire, existimare de alqo; intaga en f. ställning (position) aequo loco aciem instruere.

Fördelaktigt: bene; commode; utiliter; få en vara f. såld mercem bene vendere; yttra sig f. om ngn bene judicare, existimare de alqo; laudare, laudibus efferre alqm; blifva f. bedömd probari, laudari; göra sig f. känd (bonum cognosci, probari); göra sig f. känd för flit, tapperhet, redbarhet ejus industria, virtus, probitas cognita, probata est; industriae, virtutis, probitatis laude florere; f. utmärka sig bland någre inter aliquos (honeste) eminere, excellere.

Fördelning: distributio; partitio; divisio; dispositio (= anordning).

Fördenskull: ob eam rem l. causam; i början af period quam ob rem; quam ob causam; itaque; motsvaradt af quod (att): idcirco, ideo.

Förderf:

1. i allm.: pernicies; pestis; exitium; interitus (undergång); calamitas; clades; labes; lända ngn till f. alicui exitio esse, perniciosum esse; det blef härens f. ea res exercitui perniciosa, exitiosa fuit; störta ngn i f-t pessum dare alqm; perdere alqm; störta sig i f-t in perniciem ruere; in cladem incidere (de Off. II. § 29); störta sig och andra i f. perdere omnia ipsumque perire; det finnes intet större f. nulla pestis major, capitalior est; det bråda f-t praeceps calamitas, ruina.
2. sedligt f., sedeförderf: vitia; morum corruptio, corruptela; mores corrupti, depravati; så stort var f-t adeo erant corrupti mores; tanta vis vitiorum irruperat.

Förderflig: perniciosus; exitiosus; funestus; pestifer (p-a bella civilia, C.); malus; gravis; vara f. för ngn perniciosum esse, exitio esse alicui; perniciem afferre alicui; graviter nocere; f-t exempel exemplum malum, pravum, perniciosum.

Förderflighet: vis pestifera, (ad perdendum, ad nocendum); f-n af detta är lätt att inse haec res quantam ad perdendum, ad perniciem, ad nocendum vim habeat (quantum ad pestem valeat, de Off. II. § 23), quis est, quin intelligat?

Förderfligt: perniciose; f. inverka på ngn l. ngt (graviter) nocere alicui; ad alicujus perniciem vim habere, valere.

Förderfva:

1. till inre beskaffenhet: i allm.: corrumpere (i fysiskt och sedligt hänseende: oculos ploratu; frumentum aquā; animum et mores alicujus; alqm licentiā et lasciviā); depravare, pervertere (mores alicujus); vitiare, vitium afferre rei (= skämma); laedere (rem), nocere (rei); frangere (brachium – bryta –; valetudinem, vires alicujus); perdere (frumentum calor nimius; ventrem luxuriā); vexare (mores civitatis; civitatem); skrika sig f-d clamando se rumpere; rida en häst f-d equitando laedere equum; äta sig f-d gulositate, gulā sibi perniciem afferre.
2. = göra olycklig, störta i förderfvet: perdere; pessumdare; vertere, affligere, evertere alqm; perniciem, calamitatem, interitum afferre alicui; in perniciem vocare alqd, alqm; perniciosum esse, nocere alicui; f. ngns sak causae alicujus nocere, obstare; premere alqm (duo crimina maxime p-bant reum, L.); gravare; hvad som mest f-de honom (hans sak, hans anseende) i hans medborgares ögon illud maxime ei nocuit (existimationem ejus minuebat) apud cives (obstabat, ne civibus gravis et gratus esset), quod –; hans obetänksamhet f-de allt temeritate sua vertit, evertit omnia (C. de Off. I. § 84); f. planen, affären för ngn rationes alicujus turbare, evertere.

Förderfvad:

1. i fysiskt hänseende: corruptus (āer); malus; vitiatus; perditus (valetudo).
2. moraliskt f.: perditus (homo; mores); malus, improbus (malum ingenium, i. animus f-dt hjerta); corruptus, depravatus (mores); dissolutus (negligere, quid de se quisque sentiat, dissoluti est, C.).

Förderfva sig: (sibi interitum, calamitatem parare; ad interitum ruere; detrimentum capere); perire (libido pereundi perdendique omnia – f. sig och allt, L. praef.); f. sig med ett vapen ferro sibi ipsum vulnus (gravissimum, mortiferum) infligere; f. sig på sjön demergi; f. sig på (handels-)spekulationer negotiorum contrahendorum temeritate l. negotiis contractis rationes suas conturbare, in perniciem ruere, rei familiaris damnum (vulnus) accipere; i lustar sig f. libidinibus perire, pessumdari, frangi, solvi, diffluere (pravis captus cupidinibus ad inertiam et voluptates corporis pessumdatus animus est et c., Sa. Jug. 1).

Förderfvas: corrumpi; interire; perire; pessumdari.

Fördjupa: cavare; altius deprimere, effodere alqd.

Fördjupa sig: f. sig i ngt in artem, in studium artis penitus se abdere; in rem (i ämnet) se penitus insinuare; penitus se dare, se dedere (arti); f. sig i en undersökning penitus ad intimam rei pervestigationem, (disputationem) venire, devenire, delabi (C. de Or. I. § 96); f-d i skuld aere alieno obrutus; f-d i tankar in acerrima cogitatione defixus.

Fördjupning: locus depressus; sinus; gräfva en f. terram alte deprimere, effodere.

Fördom: vana, levis, inanis opinio; temere concepta l. suscepta opinio; opinio leviter assentientis (C. Tusc. IV. 80); (praejudicata opinio på förhand fattad föreställning, utan den i ordet fördom liggande bibetydelse af ngt ogrundadt l. förhastadt, C. de Nat. Deor. I. 5. 10); oftast ensamt opinio (i motsats till res, veritas o. dyl. – opinioni confirmatae natura ipsa cedit, C. Tusc. II. § 2; ad hanc opinionem magni mali illa etiam opinio accessit, rectum esse – ferre illud aegre, quod acciderit, ibdm § 61 m. fl. ställen i Tusc. III. IV.); opinatio est imbecilla assensio (ibdm IV. 15); opinionis commentum (opinionum commenta delet dies, naturae judicia confirmat, C.); ofta kan fördom gifvas med abstrakta uttryck: opinionis l. opinionum vanitas (C. de Legg. I. 10. 29), levitas, inanitas, ss. vara full af f-r vanis opinionibus, opinionum vanitate, levitate imbutum, infectum esse; in summa levitate, inanitate versari (C. Tusc. III. § 3); detta är en f. totum hoc vanum est, summam habet levitatem (C. l. c. IV. 76); hoc in opinione situm, positum est (består i, har sin grund i f.; i filosofisk stil: res opinabilis l. opinata est); missledd af f-r opinionibus depravatus (l. c. III. 2); taga en f. från ngn opinionem eripere, detrahere alicui (IV. 65); det är en f. af dem, af oss, att det skulle vara svårt temere credunt, credimus, opinantur (l. c. III. 71), rem difficilem esse; låta sig ledas af f-r opinionum levitate duci (suis opinionibus, non re ipsa et veritate duci); en man utan f-r ab opinionum levitate liber, remotus homo (animus); lägga bort alle f-r vanas opiniones ponere, abjicere; utan f-r betrakta saken integre, abjecta opinionum levitate, nulla praejudicata opinione rem considerare, ad rem considerandam nihil afferre praejudicati; hafva f-r mot ngn temere l. sine causa de alqo male, inique existimare, alqm odisse, contemnere; en inrotad f. inveterata opinio; vidskeplig f. superstitio (l. c. III. § 72); hopens f-r multitudinis imperitae opiniones.

Fördomsfri: ab opinionum levitate liber, remotus; f. domare, sinne integer judex, animus; f. (betraktelse) ab opinionis errore sejunctus (C. de Or. I. § 108).

Fördomsfrihet: ab opinionum vanitate l. levitate liber animus; integritas.

Fördomsfull: vanis opinionibus l. vanitate opinionum imbutus, occupatus; superstitiosus (vidskepligt f.).

Fördrag:

1. (= politiskt aftal): foedus; (pactum, conventum); sluta, ingå f. foedus facere, inire, jungere, icere; bryta f. foedus rumpere, violare; hålla f. foedus (sanctum, inviolatum) servare; in foedere manere; pacto stare; fredsfördrag pax pacta, composita; enligt f. ex foedere, ex pacto.
2. hafva f.:
1. a. med ngn, ngns svaghet l. fel = hafva öfverseende med, fördraga, gifva ngn lättnad l. uppskof: indulgere alicui, peccatis alicujus; ferre vitia alicujus; concedere alicui, peccatis alicujus; tempus, moram dare alicui.
2. b. med ngt = uppskjuta ngt (gammaldags): differre alqd; intermittere alqd l. facere alqd; moram rei interponere.

Fördraga: ferre, perferre, pati, perpeti alqd; tolerare alqd; f. ngn ferre, pati alqm (Ter. Haut. 202), mores alicujus; icke kunna f. (lida) ngn alqm ferre non posse; odisse, abominari alqm; tåligt f. aequo animo, patienter, modice ferre, pati alqd; icke kunna f. ngt inique ferre alqd; offendi alqa re.

Fördragsam: (som kan bredvid sig tåla och förlikas med felaktigt l. olika tänke- och handlingssätt, stridiga anspråk o. d.): patiens, commodus, moderatus, aequus, indulgens, facilis; f. mot olika tänkande erga dissentientes commodus, patiens; dissensionum l. -is patiens; dissensiones hominum non inique ferens; aliter sentientes non excludens (C. de Off. I. § 134; jfr de Or. II. § 182: non acer, non pertinax, non acerbus).

Fördragsamhet (jfr Fördragsam): patientia; moderatio; aequitas; facilitas; indulgentia, commoditas (patris).

Fördragsamt: patienter; moderate; commode.

Fördrifva:

1. i yttre men.:
1. a. med objekt af lefvande varelser: pellere, depellere, expellere, fugare; f. en fiende från hans ställning loco pellere, depellere (movere); fugare; repellere (drifva undan, tillbaka); in fugam conjicere, vertere; f. (drifva bort, förjaga) djur abigere (muscas, feras); f. en regent regem expellere (C.), exigere (L.); f. ur landet (patriā) pellere, ejicere, exterminare.
2. b. f. foster: abigere (partum).
3. c. f. mörkret: caliginem, umbras fugare, discutere; f. onda ångor, elak lukt vapores, tetrum odorem discutere, fugare, pellere, tollere.
2. i inre men.:
1. a. i allm. med abstr. objekt, ss. sjukdom, sorger, bekymmer: pellere, depellere, expellere (morbum, curas, metum); levare (curas); f. fara propulsare, defendere periculum ab alqo.
2. b. f. tiden: tempus terere, conterere, fallere.

Fördrifvande: expulsio, exactio (regum); före konungafamiljens f. ante reges exactos, pulsos; Collatinus hade varit Bruti hjelpare vid konungafamiljens f. Collatinus Bruti fuerat in regibus expellendis socius.

Fördrifvare: expulsor (tyranni, N.); Brutus konungarnes f. Brutus ille, qui reges expulit l. ejecit.

Fördrista sig: audere.

Fördränka: mergere (vino curas).

Fördröja: morari (alqm, reditum alicujus); remorari (iter alicujus, spes alicujus – förverkligandet af ngns förhoppningar); differre (alqd); moram inferre, afferre alicui rei; detinere, retinere alqm; jag blef f-d i staden in urbe nimis diu detentus sum.

Fördubbla: duplicare, conduplicare, geminare; stundom öfver hufvud = stegra, öka intendere, augere (studium, diligentiam); med f-d ifver intentiore studio.

Fördubbling: duplicatio; geminatio.

Fördunkla:

1. i eg. uttryck: obscurare; fuscare, infuscare; caliginem offundere rei; officere (undanskymma – soli umbra terrae).
2. oeg.:
1. a. f. ett ljud: obscurare.
2. b. = undanskymma ngn, ngns förtjenster l. anseende: officere (alicui, nomini alicujus); obscurare (laudes alicujus o., mots. celebrare); obruere (öfverhölja = undanskymma glansen af ngt – Marius caede Catuli sex consulatus obruit, C.); f. ngns l. sin ära imminuere, (maculare) splendorem, gloriam alicujus (consenuit multum imminuta gloria propter nimium vitae amorem, T.); detrahere alicui (det f-de mycket hans ära, att – multum illi detraxit, quod –); söka att f. ngns ära obtrectare (alicui; laudibus, laudes alicujus); detrectare gloriam alicujus (L.); (i bild: sincerum vas incrustare, Hor.).

Fördunklas: obscurari; deficere (om solen l. månen); hebescere; hans ögon blefvo f-de oculi hebetes facti sunt; caligo est offusa oculis.

Fördunkling: obscuratio; ögonens f. hebetatio oculorum, visūs.

Fördunsta: evanescere; in vapores abire.

Fördyra: pretium rei (pretia rerum) augere, intendere.

Fördystra: contristare (vitam alicujus); tristitiā afficere, implere (animum).

Fördäck: prior pars constrati.

Fördämma se Dämma.

Fördölja (jfr Dölja): celare, occultare; f. sanningen verum dissimulare; ligga fördold på ett ställe abditum jacere, latere, alqo loco.

Fördöma:

a. = fälla: damnare, condemnare.
b. = förkasta: improbare; rejicere; graviter reprehendere; jag f-er icke allt slags spel non omnis alea est improbanda; nonnulla aleae genera veniam habent.

Fördömd:

1. eg.: damnatus, condemnatus.
2. oeg. (i hvardagsspråket) = skändlig, olycksbringande: sacer (servus ille sacerrimus, Pt.; auri sacra fames, Vg.); improbus (i. anser grana comedit, Vg.).

Fördömelse: condemnatio; improbatio; träffas af samma f. eādem culpā teneri; item l. non minus improbari; befinna sig i samma f. in eadem causa esse; eādem fortunā l. clade, calamitate conflictari.

Fördömlig: condemnandus; noxius; poenā dignus.

Före, adv.: prae (vanligen i sammansättning med verb, ss. praecedere, praeire gå före); ante; smyckad bak och före et aversus et adversus ornatus.

Före, prep.:

1. i rummet: prae, ante.
2. i tiden: ante (ante lucem, diem f. dagningen).
3. i sak, uttryckt med ante och prae i sammansättning med verb med dativ: praestare alicui stå före (= framför, framom) ngn; praeponere, anteponere alqm alicui sätta ngn före ngn.

Förebild: exemplar, exemplum; taga ngn till f. alicujus imaginem sibi proponere, C. de Am. § 102; alqm sibi tanquam exemplar ad imitandum deligere, proponere; deligere alqm, quem imitetur, cujus se similem esse velit; hafva ngn till f. alqm imitari, aemulari; han var en f. i (= ett mönster af) ostrafflighet erat ille vir exemplum innocentiae (C. de Or. I. § 229); denne Apollo har varit f-n för alla följande ad hoc exemplar postea omnia Apollinis simulacra facta l. ficta sunt; Cicero var hans f. i stilen Cicero ei dicendi exemplar l. auctor fuit, ad Ciceronis similitudinem se conformaverat.

Förebilda: praemonstrare; significare, ostendere, praecipere, ostendere (futura; ver tanquam adolescentiam significat fructusque ostendit futuros).

Förebringa (= draga fram, anföra): proferre; f. en ursäkt excusare alqd.

Förebrå: f. ngn ngt objicere, exprobrare, vitio dare alicui alqd (quod fecit, fecerit alqd); alqd in alqo, alqm in alqa re reprehendere, vituperare; f. ngn objurgare alqm de re; accusare, incusare (Cs.), verbis castigare alqm; f. sig ngt semetipsum accusare, in alqa re se (ipsum) castigare (C. Tusc. V. § 4), reprehendere; han f-de sig att hafva varit orsaken till sin väns död mortem amici sibi vitio dabat, sibi imputabat; jag har intet att f. mig i den saken equidem nihil habeo, cur me accusem; equidem nullius mihi culpae conscius sum; equidem culpā careo; mea quidem culpa nulla est; f. ngn hans otacksamhet officia, beneficia exprobrare alicui.

Förebråelse: objurgatio (careat contumeliā; admonitio est lenior o.); exprobratio; objectatio (Cs. semel); accusatio; reprehensio, vituperatio; crimen (i konkretare mening = det som lägges ngn till last); skarp, bitter f. acerba, aspera objurgatio; mild f. lenior objurgatio, castigatio; göra ngn f-r objurgare, accusare, incusare alqm de re; objicere, exprobrare alicui alqd; in alqa re reprehendere, vituperare alqm; alicui vitio, crimini dare alqd; få uppbära f-r male audire (quid auditurum putas fuisse Ulixen, si in illa perseverasset simulatione, qui quum maximas res gesserit, tamen haec audiat ab Ajace et cet., C. de Off. III. § 98); reprehendi, vituperari, castigari in alqa re; han fick uppbära f-r för sin overksamhet reprehendebatur ejus ignavia; grundad f. justa reprehensio; ådraga sig f. in reprehensionem incurrere; samvetsförebråelser morsus conscientiae; göra sig f-r se Förebrå (sig); innebära en f. habere reprehensionem, objurgationem.

Förebrående: f. tilltal objurgatio; han yttrade ej till honom ett f. ord ne verbo quidem objurgavit l. castigavit eum, reprehendit ejus temeritatem.

Förebud: signum (rei futurae; s-is notatis futura praesentire); ostentum, portentum, prodigium (järtecken), augurium; omen (i ett ord liggande f.); dystert, hemskt, gladt f. prodigium triste, obscenum, dirum, laetum; praenuntius, praenuntia (Aurora solis p-a, galli cantus lucis p-us); vara f. till ngt portendere, significare alqd.

Förebygga: prohibere, avertere (t. ex. calamitatem ab alqo); (söka) f., att cavere, providere, prospicere, ne fiat alqd.

Förebåda (-buda): portendere, significare alqd, praemonstrare (C.); ostendere (quia ostendunt, ostenta dicuntur, C.).

Förebära (= anföra skäl, föregifva): causam interponere (se aegrum esse); prae se ferre (magnum metum); simulare (se metuere, ignorare); ostendere (N.); falskeligen f. mentiri.

Föredrag:

1. (utan plur.) = sätt att med ord, mimik, åtbörder föredraga, utföra ngt: pronuntiatio, actio (båda i det svenska ordets vidsträcktaste betydelse: actio motu corporis, gestu, vultu, vocis conformatione et varietate moderanda est, C. de Or. I. § 18; jfr III. § 213 ff.; pronuntiatio est ex rerum et verborum dignitate vocis et corporis moderatio, C.); ett omvexlande, lifligt, själfullt, stämningsfullt f. oratio varia, vehemens, plena animi, plena doloris; hafva ett godt, vackert f. bene, commode pronuntiare; f. i sång pronuntiatio.
2. (med plur.) med afseende på innehållet = muntlig (vårdad) framställning af ett ämne: oratio; (dictio, sällsyntare); högtidligt, väl utfördt, omsorgsfullt hållet f. contentio (orationis), accurata oratio l. ensamt oratio (i motsats till sermo = hvardagstal, C. de Off. I. cap. 37); vetenskapligt f. disputatio; f. som hålles för öfning i talande declamatio; f. som blott åsyftar en sirlig och underhållande framställning (prakttal, Prunkrede) laudatio (C. de Or. II. § 43. 341); i motsats till dessa ord är oratio särskildt = f. i praktisk fråga, politiskt f. (orationes judiciorum, contionum, senatus); hålla f. orationem habere; dicere (de re, apud senatum, apud populum, ad populum et cet.); hålla f. för öfnings skull declamare, declamitare; f. i folkförsamlingen (äfven) contio; f. inför domstol oratio judicialis, apud judices (centumviros o. d.) habita; i det senare retoriska språket: actio; controversia (Qu.; T. Dial.); f. i senaten oratio in senatu habita; (sententia dicta; sententiae dictio); i det senare retoriska språket: suasoria; hålla f. öfver vetenskapligt ämne disserere, disputare de alqa re; ett skrifvet f. scripta oratio.

Föredraga:

I. = sätta ngt framför ngt:
1. a. i allm.: anteponere, anteferre, praeponere, praeferre alqd alicui rei; potius ducere alqd; pluris facere alqd.
2. b. = hellre vilja ega l. göra ngt (äfven): malle [malo virum sine pecunia, quam (ɔ: framför) pecuniam sine viro, C.]; praeoptare (p-bant – nudo corpore pugnare, Cs.); jag f-r att blifva utplundrad framför att blifva såld malo compilari quam vēnire (C. de Or. II. § 268); döden är att f. framför träldom och vanära mors est servituti turpitudinique anteponenda (C.).
II. = med ord f.:
1. 1. med afseende på det yttre föredraget = utföra med röst, mimik, åtbörder: pronuntiare; agere (han föredrog sitt tal med största värdighet och behag haec summa et dignitate et venustate egit l. pronuntiavit).
2. 2. med afseende på innehållet:
  1. a. = framställa i allm.: exponere (rem gestam f. en berättelse om ngt); recitare (= uppläsa, deklamera).
  2. b. f. ett ärende inför en beslutande församling l. person l. för en rådplägande församling: referre rem, causam ad senatum; ferre alqd ad populum, rogare populum; agere cum patribus, cum populo (C. de Legg. § 10. 11); låta sig saken f-as rem cognoscere, audire, discere.

Föredragande: qui exponit, refert rem, causam; qui agit cum senatu l. populo; den f. i en församling actor (ast quid turbassitur in agendo, fraus actoris esto, C. de Legg. § 11).

Föredragning: relatio; actio (en embetsmans – särskildt en tribuns – hemställan till folket, förslag); rogatio (populi inför folket); göra f. inför senaten referre (retulit Drusus ad senatum de illo ipso, quod in eum ordinem consul tam graviter esset invectus, C. de Or. III. § 2).

Föredragningslista: ordo (tabula) rerum referendarum exscriptus; lemna ngn en f. eas res, quae erunt referendae, exscriptas exsignatasque tradere alicui.

Föredöme: exemplum; exemplar; auctoritas; gagna, skada genom sitt f. exemplo prodesse, nocere; följa ngns f. alicujus exemplum, alqm auctorem sequi; duci alicujus auctoritate; aemulari alqm; alicujus se similem esse velle (se Exempel).

Förefalla:

a. (= hända): accidere, incidere, fieri; har ngt f-it num quid novi est l. accidit?; hvad har f-it quid est negoti?; vid f-ande behof si quando opus l. usus fuerit, si res (fors, casus) ita tulerit.
b. (= förekomma, tyckas): videri (mirum mihi videtur); succurrere (pulcrumque mori s-it in armis, Vg.).

Förefinna: invenire; nancisci.

Förefinnas: esse; inveniri.

Föregifva:

1. i allm.: fingere, simulare (med ack. och inf.); causam interponere, interserere, afferre (f. ss. skäl – causam morbi interposuit – f. ss. orsak sjukdom; causam interposuit se exspectare collegas, N.); mentiri (falskeligen f., med ack. och inf.); velle alqd esse l. videri [nöden var ej så stor, som man föregaf non erat penuria tanta, quantam (eam) videri volebant l. quanta simulabatur; han föregaf sig göra det af sonlig pietet volebat videri pietate duci; simulabat se pietate duci, quod Caesaris interfectores opprimebat; fugienda est illa astutia, quae vult se videri esse prudentiam, sed abest ab ea distatque plurimum, C.]; dictitare (aliquam causam belli esse); ferre (se ab Alexandro oriundum ferebat, L.).
2. excusare (alqd = f. ss. skäl till ursäkt); ostentare, jactare (på skryt f.); negare, dissimulare (f. att ngt ej är, som är – negare se posse).

Föregifvande: simulatio; res ficta; verba (ngns i allm.); osant f. mendacium; oförskämdt f. impudenter fictum; till detta hans f. satte man ej tro haec fingenti fides habita non est; under f. att simulans, causam interponens l. quum simularet, fingeret, causam interponeret, negaret (se omnibus rebus carere, se habere unde viveret); efter hans eget f. ut ipse simulat, vult videri, fert, dictitat.

Föregifven: qui fertur, dicitur, simulatur, fingitur esse – (det f-a lyckliga lifvet vita illa, quae ferebatur, beata, C.; den f-e fadren ille, qui dicebatur pater esse o. d.); simulatus (virtus, doctrina); falskeligen f. falsus, subditivus (C.), ementitus (f. son af ngn filius alicujus subditus l. subditivus; filius, ut ipse vult, prae se fert, dictitat, Alexandri; den f-e Demetrius subditivus, falsus ille Demetrius; f-a auspicier, f-t testamente ementita auspicia; ementitum, falsum testamentum).

Föregå:

1. i rummet: praeire, anteire, praecedere, praegredi; konsuln föregicks af liktorer consulem antecedebant (L. III. 26), ante consulem ibant lictores, consul lictores habebat l. cum lictoribus prodibat; tåget föregicks af musik cornicines agmen ducebant; hären föregicks af rytteriskaror, af budskickningar, som skulle uppvigla befolkningen praemissi erant equites, praemissi erant nuntii, qui homines concitarent; hans rykte hade föregått honom fama praegressa erat; haud ignotus aderat, sed jam famā notus.
2. i tiden:
1. a. = inträffa förut: praecedere, antecedere (omnibus, quae fiunt, causa antecessit, C.); antegredi (quidquid decet, id tum cernitur, quum antegressa est honestas, C.); ante fieri, geri; de puniska krigen föregingos af de samnitiska ante Punica bella cum Samnitibus bellatum erat, bella gesta erant; hans tal föregicks af en lång tystnad ante illius orationem longum silentium fuit; låta f. praemittere.
2. b. = försiggå, vara å färde: geri; agi; fieri; under det detta föregick dum haec geruntur; vi anade, hvad som föregick derinne, men kunde ej se det quid intus ageretur, suspicabamur, videre non poteramus; en strid l. rörelse föregick i hans inre animus in diversas sententias distrahebatur l. vehementer commovebatur.
3. f. ngn med godt l. dåligt exempel: exemplum honestum l. virtutis, exemplum malum l. vitii proponere, (edere, prodere) alicui; exemplo suo ad virtutem ducere, hortari, excitare, ad vitia inducere; virtutum (vitiorum) auctorem esse alicui.

Föregående, adj.: (om tid) prior; superior (f. dagen, utförligt: priori die, quam haec acta sunt); antecedens, praecedens; praeteritus, actus, ante actus [= förfluten i allm., t. ex. aetas, vita; hela mitt f. lif perpetua vita, acta vita: mea innocentia perpetuā vitā perspecta est, Cs. b. G. I. 40. 13; ut possim (senex haec agere), facit acta vita, C. de Sen. § 38]; under tre närmast f. dagar hade han beständigt varit på marsch tribus proximis diebus iter non intermiserat; den ene dagen är den f. lik dies diei similis est; den f. framställningen prior oratio l. pars orationis; i det f. hafva vi yttrat supra, ante, jam diximus; under hela den f. tiden hade han ej besökt mig mera än en gång ante omnino non plus semel me inviserat; vid ett f. tillfälle priori quodam tempore; olim; aliquando; stundom öfversättes f. blott fraseologiskt: utan f. ransakning indicta causa; utan f. öfning nulla adhibita exercitatione, meditatione.

Föregåenden, n. pl.: ngns f-n acta vita; hans f-n vore ej vackra ante non honestissime vitam degerat; haud sane probitatis specimen ullum dederat.

Föregångare: decessor (f. i embete, eg. den afträdande i motsats till efterträdaren); prior (han lyckades ej bättre än hans f. haud melius illi quam prioribus res successit); is, qui ante alqm fuit, scripsit o. d. (alla mina f. omnes, qui ante me scripserunt; omnes ante me scriptores); auctor (f. ss. källa, sagesman, föresyn o. d. omnes ante me auctores secutus, L. IV. 20. 5); jag har haft förträffliga f. optimos auctores habeo; priorum industria rem facilem mihi tradidit (C. de Off. I. § 40), viam mihi communivit et aperuit; summis viris successi; häckla sina f. de gloria priorum l. veterum detrahere, ingeniis et industriae priorum obtrectare.

Förehafva: agere (= hafva för l. under händer – res acta est in consilio förehades till öfverläggning i krigsrådet); versari in alqa re (= sysselsätta sig med ngt, in magno libro scribendo); agitare, in animo habere (alqd, consilium f. en plan); han f-de en plan att bemäktiga sig enväldet reipublicae capiendae consilia inierat, agitabat; rerum potiri in animo habebat; han fick veta, hvad som f-des quid ageretur, certior factus est.

Förehafvande: suscepta res; susceptum negotium, consilium; propositum; inceptum; institutum; jag önskar dig lycka till ditt f. opto, ut incepta tibi prospere succedant l. cedant; afstå ifrån sitt f. a proposito desistere; institutum, propositum omittere; stå fast vid sitt f. in suscepto consilio perstare, perseverare.

Förehålla:

a. i allm.: ostendere (alicui belli asperitatem, Sa.); ostentare (= förespegla); monstrare (alicui alqd); monere, admonere alqm de re, quid sit; f. ngn hans pligter alqm monere, quid faciat; docere (= undervisa om; f. ngn det onyttiga i en sak docere alqm, quam inutile sit).
b. f. (= förebrå) ngn hans fel: exprobrare alicui peccata, vitia; alicujus temeritatem, ignaviam accusare, incusare.

Förekalla: citare (reum, testem); ad se vocare, arcessere.

Förekallande: citatio.

Förekasta: exprobrare alicui alqd.

Förekomma, v. intr.:

1. = inträffa: incidere; accidere; fieri; ofta f. fall, som l. då – incidunt saepe tempora, quae, quum –, fit saepe l. nonnunquam, ut –; sådana fall f. sällan ejusmodi exempla rara sunt, raro accidit, ut –, datur, ut – (C. de Or. II. 105); sådant har aldrig f-it i min praxis nihil ego ejusmodi vidi, tractavi.
2. = komma under behandling: agi; målet f-r i morgon cras causa in judicium veniet, vocabitur (l. c. II. 132; I. 241); så ofta ett liknande mål f-r – quoties talis causa dicenda est – (l. c. II. 130); hvad förekom i dag quid actum est hodie?; ngt f-er i en diskussion mentio fit rei, incidit de re; alqd versatur in disputatione, sermone hominum.
3. = finnas (brukad): inveniri; detta ord f-r ej hos Cicero, ej före silfveråldren hoc verbum apud Ciceronem l. in libris Ciceronis nusquam invenitur (invenias, est, legitur); ante argenteam, quae vocatur, aetatem a latinis scriptoribus non usurpatum, frequentatum est, in latinis literis non invenias.
4. f. ngn = synas: videri; det förekom mig misstänkt res mihi suspecta visa est; det f-r mig, som om han snarare icke ville än icke kunde komma mihi quidem nolle potius quam non posse venire videtur.

Förekomma, v. tr.:

1. i allm.: f. ngn, ngt antevenire, antevertere (se nedanför) alqm, consilia alicujus; f. ngns önskningar beneficio praevenire desiderium alicujus; praeripere (hostium consilia, C.); f. med att göra ngt occupare facere alqd, L.; f. hvarandra med inbördes heder certare officiis l. uter prior praestet officia; f. ngns inkast occupare, praeoccupare argumenta alicujus; jag tänkte bedja derom, men blef f-en af Fannius haec quum tecum agere conarer, antevertit Fannius (C. de Am. § 16).
2. = hindra, afvända: prohibere, impedire (alqd, consilia alicujus); det kan ej f-as prohibere non poterit; olyckan kan ej f-as sisti non potest (L.); hans val kan ej f-as fieri non potest, quin creetur.

Förekommande, adj. (Förekomma, v. intr. 1–3):

a. i f. fall, vid f. behof: si quando opus l. usus fuerit, si res l. fors (ita) tulerit; hvarje f. quisque (quicunque incidit, ut quisque incidit); för hvarje f. fall särskildt studera lagen ut quaeque causa inciderit l. dicenda est, ad quamque causam jus civile discere l. cognoscere (jus ad quamque causam vel a peritis vel a libris depromi potest, C. de Or. I. 252); talare är den, som kan uttrycka sig väl öfver hvarje f. ämne is erit oratoris nomine dignus, qui, quaecunque res inciderit, quae sit dictione explicanda, prudenter et composite dicet, C. de Or. I. § 64.
b. ofta, sällan f.: frequens; rarus.
c. = artig: commodus (concinnus, Hor.) alicui; comis, humanus in, erga alqm; officiosus; visa sig f. mot ngn erga alqm comem atque humanum esse (C. de Sen. § 59); f. sätt mores commodi; f. artighet summa humanitas.

Förekommande, n.:

Förekomst: = att ngt förekommer, se Förekomma, v. intr.

Föreligga: propositum, (ad judices) delatum esse; agi; in judicium venisse; in manibus esse; låt oss hålla oss till den fråga, som f-r nos rem propositam agamus; en anklagelse för mord f-r accusatio de caede, crimen caedis, causa capitis ad nos delata est; venit in judicium (quaeritur, agitur), caedes facta sit necne (jfr C. de Or. II. § 132).

Föreliggande: propositus (qui agitur, de quo agitur l. quaeritur; jfr Föreligga); i f. ämne, fall in hac re l. causa (in qua nunc versamur, de qua agitur, quae ad disputandum l. deliberandum proposita est); hvarje f. quisque (quicunque propositus est o. s. v.; se Förekommande, adj., a); allt efter den vid hvarje tillfälle f. sakens beskaffenhet pro cujusque rei ratione; pro re nata.

Förelysa: f. ngn med dygd, gudsfruktan, goda exempel virtutis, pietatis exempla, bona l. honesta exempla proponere alicui.

Förelägga:

1. i eg. men.: proponere, (ante alqm, ante oculos alicujus ponere) alqd; om rätter: apponere, ponere, ministrare alicui alqd (oftare lägga före eller för).
2.
1. a. f. ngn en fråga: ponere alicui alqd in quaerendo, in percunctando, quaestionem ponere alicui (jfr C. de Or. II. § 2; quaestiunculam ponere alicui, ibdm I. § 103; dicere se de alqa re audire velle; quaerere, percontari alqd, l. c.).
2. b. f. ngn en sak, om hvilken man fordrar hans utlåtande: rem exponere alicui; rem deferre ad alqm, de re ad alqm referre (de Or. I. § 239); docere alqm de re (ibdm II. § 101; III. § 50).
3.
1. a. = bestämma, utsätta, föreskrifva tid, sätt o. s. v.: f. vilkor condicionem ponere, proponere, ferre (offerre), statuere; f. ngn val optionem dare, praebere alicui (utrum pacem an bellum velit – valet mellan fred och krig); f. ngn en viss tid diem dicere, praescribere alicui (ante quam res perfici debeat); diem necis destinare alicui; menniskan är förelagdt en gång dö och sedan domen homini est a Deo datum (ea lege natus homo est), ut moriatur (mori debeat) et mox judicium subeat (subire); (debemur morti nos nostraque).
2. b. = ålägga, föreskrifva: praescribere, praecipere; (om domstol) edicere; rätten förelade honom att möta trettionde dagen derefter praetor edixit, ut ad tricesimum diem adesset.

Föreläsa:

1. = uppläsa för ngn: recitare; legere (tabulas recitare inför domstol f. handlingar; Crassus tribus lectoribus tres Bruti de jure civili libellos legendos dedit, C. de Or. II. § 223).
2. = diktera ngt, som skall läras utantill, enligt bruket i grekiska och romerska skolor: dictare; prodocere (Hor. Ep. I. 1. – haec Janus summus ab imo prodocet, haec recinunt pueri dictata senesque; jfr Plato, Prot. c. 15).
3. grammatiskt (i. e. filologiskt) f. en författare l. öfver en författare h. e. uppläsa (deklamera) en text och till uppläsningen anknyta språkliga, retoriska, estetiska och historiska förklaringar: praelegere (med denna inskränkning – till filologisk föreläsning – det rätta tekniska och klassiska ordet, fastän det, naturligt nog, ej förekommer förr än i silfveråldren; det är för öfrigt ej inskränkt till rent akroamatisk undervisning, ss. man ser af Qu. I. 8, 13 ff.: in praelegendo grammaticus – partes orationis sibi reddi desideret et pedum proprietates – deprehendatque, quae contra legem loquendi posita sunt –, doceat tropos omnes, schemata, figuras – praecipue vero infigat animis, quae in oeconomia virtus –, quid personae cuique convenerit, quid in sensibus laudandum, quid in verbis; his accedet enarratio historiarum et cet.; jfr II. 5. 3 ff.; Suet. Gramm. 1; Q. Caecilius primus Virgilium – praelegere coepit, ibdm 16); legere et commentari (Su. l. c. 2); legere et enarrare; (disserere, Su. ibdm 2. 4 i slutet).
4. i allm. i föredrag (i akroamatisk form) undervisa i ett ämne, framställa ngt: tradere (artem), praecipere (artem, de arte), praecepta dare, scholam habere (de alqa re l. arte – alla dessa uttryck om undervisning i system l. lära); docere (grammaticam, Su.); exponere [om historiska föreläsningar; f. öfver svenska historien res gestas pop. Suecani auditoribus (publicis scholis) exponere].

Föreläsare:

1. = uppläsare (ἀναγνώστης, ”lecteur”): lector (C. de Or. I. § 136; II. 223).
2. = som föreläser öfver en författare: praelector (Gell. XVIII. 5. 6).
3. = som undervisar medels föredrag: doctor, professor (eg. lärare i allm.).

Föreläsning:

1. = uppläsning: recitatio, lectio.
2. uppläsning af en text i förening med förklaringar (se Föreläsa 3): praelectio (p. quae in hoc adhibetur, ut facile atque distincte pueri scripta oculis sequantur, etiam illa, quae vim cujusque verbi, si quod minus usitatum incidat, docet, multum infra rhetoris officium existimanda est. At demonstrare virtutes – id professionis ejus – maxime proprium est, Qu. II. 5. 5); lectio et enarratio scriptoris, libri; hålla en f. = föreläsa.
3. i allm. = undervisning i form af föredrag: schola (Tusc. I. § 7); auditio (eg. = afhörande af f.; i uttryck sådana som egredi ex a-e gå ut ifrån en f., Gell.); hålla en f. scholam habere, (disputare, disserere) de re.

Förelöpare: i oeg. men. = som går före (förut), banar väg för ngn: Huss var en f. till Luther Hussius Luthero quasi viam fecit l. munivit.

Föremål:

I. relativt, f. för ngt:
1. 1. i allm. att uttrycka med omskrifning af verb med objekt l. prepositionsbestämning:
  1. a. egentligt objekt l. passivt subjekt: vara f. för ngns sträfvande, kärlek, längtan expeti, appeti, amari, desiderari ab alqo; hafva, göra ngt till f. för sitt sträfvande, sin kärlek, sin längtan sequi, petere alqd; amare, desiderare alqd; det är ett allmänt fel, att man hatar f-n för sina orättvisor commune hominum vitium est odisse, quos laeserint; alla djur söka ngt f. för sin ömhet commune animantium est anquirere, quos ament; de olyckliga f-n för hans förföljelser miseri ille, quos odio suo persequebatur; ”han utmärktes af en stor barnkärlek, högt värderad af dess späda föremål” parvulos maxime in deliciis habebat, quam ob causam illis, quos deligebat, ipse carissimus erat; det hemliga f-t för hans bearbetningar id quod occulte moliebatur; f. för min förste och siste sång primā dicte mihi, summā dicende camena, Hor.
  2. b. dativ: vara f. för ngns hat, åtlöje, beundran alicui odio, ludibrio, admirationi esse (sådan omskrifning är, enligt sakens natur, i synn. användbar, der motsvarande verb saknar passiv form); hafva, göra ngn till f. för sin gunst, sin afundsjuka o. d. favere, studere, obtrectare alicui; jag är ett oskyldigt f. för hans afund, ett oförtjent f. för hans gunst mihi sine mea culpa invidet, mihi sine merito meo favet; särskildt märkes: gifva ngn ngt, pass. hafva ngt till f. subjicere, supponere alicui, arti alicui alqd; tribuere alicui alqd, proponere alicui alqd, C. Inv. I. 5. 7; de Div. II. 4; de Fin. V. 6. 16.
  3. c. genitiv: han är f. för min medömkan me illius miseret o. d.
  4. d. ablativ och prepositionsbestämningar: vara f. för ovilja, för allmän ovilja invidiā flagrare; jag är f. för en skändlig plan in me nefaria inita sunt, struuntur consilia; detta är f-t för all min förhoppning, allt mitt sträfvande, all min omsorg o. s. v. in hac re omnis mea spes, omnis labor curaque ponitur, collocatur, versatur; göra ngn till f. för förakt, hat in contemptum, in odium adducere alqm; blifva f. för misstankar, hat in suspicionem cadere alicujus (hos ngn), odium, inimicitias suscipere (göra sig till f. för –); ett välförtjent f. för beundran summa admiratione dignissimus, (merito admirandus); detta var f-t för mina önskningar hoc fuit in votis; vara f. för öfverläggning, samtal in deliberationem venire; sermo versatur in re; göra ngt till f. för sina undersökningar, forskningar in alqa re quaerenda et investiganda versari; (kunna) blifva f. för sinnenas, ögonens uppfattning in l. sub sensus, sub aspectum cadere; icke kunna blifva f. för – aciem oculorum fugere.
  5. e. sällan och nästan endast poetiskt (liksom i svenskan) kan ett abstrakt substantiv ss. sådant brukas att uttrycka föremålet för den handling, det betecknar: f. för ngns hat odium (populi); Scipiades Carthaginis horror, Lucr.; nuper sollicitum quae mihi taedium, nunc desiderium curaque non levis, Hor.; Titus amor et deliciae generis humani, Su.
2. 2. i filosofisk stil (der behofvet af ett abstrakt substantiv ej kan ersättas medels omskrifning): materia (ämne, material, stoff): materiam artis ea (det) dicimus, in qua – ars versatur: ut si medicinae materiam dicamus morbos, quod in his omnis mors versatur, C. de Inv. I. 5. § 7; veritas sapientiae proposita l. subjecta est tanquam materia, in qua versetur et quam tractet, C. de Off. I. § 7.
II. absolut = ting, sak: res l. ett pronomen l. (pluralt) adjektiv i neutrum: detta f. haec res l. hoc; många dunkla f. multae res obscurae l. occultae; yttre f. res, quae sub sensum cadit; onda f. mala.

Förena:

1. med personliga objekt: jungere, conjungere alqm alicui l. cum alqo, inter se aliquos; conciliare alqm alicui, aliquos inter se; congregare, devincire inter se aliquos; vara f-de i l. af vänskap, slägtskap familiaritate, propinquitate contineri, junctos esse; f-s af gemensamma intressen, af lika politiska intressen communi utilitate, studiis rei publicae contineri; f-de i ett samhälle legum et juris communitate (ad legum et juris communitatem) conjuncti; f-de under en konung uni (et eidem) regi subjecti.
2. med sakliga objekt:
1. a. i allm.: jungere, conjungere, colligare, copulare rem cum re, res inter se; (jungere, conjungere äfven rem alqa re, rem rei alicui); in unum cogere till ett sammanföra; hela Italien f-des till en stat, under romarnes spira omnis Italia in unum reipublicae corpus coaluit, sub Romanorum imperium cecidit, redacta est.
2. b. förena, hos sig f. = tillsammans ega: jungere, miscere (probitatem cum prudentia); sociare (vim rerum – sakkännedom – cum prudentia, C.); simul habere (omnes virtutes i sig f. alla dygder); summa rerum unum potiri; (unum omnia) complecti, comprehendere (omnem prudentiam, omnes artes en fullständig, allsidig insigt l. bildning); Augustus f-de all makt i sin hand Augustus cuncta – sub imperium accepit, T. Ann. 1. 1; dessa tvenne egenskaper kunna ej f-s haec duo in eodem homine simul esse non possunt.
3. c. f. sina krafter, ansträngningar: simul contendere, laborare, niti; eodem niti; conspirare; laborem inter se communicare; med f-de krafter communiter; simul; inter se communicato labore; f. sina böner simul orare.
4. d. = förlika, bringa i öfverensstämmelse, i synn. i passivum: conciliare, conciliari; huru f-a så stridiga uppgifter quis has res tam dissimiles l. contrarias inter se conciliare possit?; dessa uppgifter kunna ej f-s utrumque verum esse non potest; hae res inter se repugnant o. d.

Förena sig:

1. om personliga subjekt:
1. a. i allm.: ad alqm se adjungere, applicare; inter se l. cum alqo societatem jungere, inire; congregari; f. sig för ett ändamål – ad, in aliquam rem (ad juris et vitae communitatem congregari; ad bellum inferendum societatem inire); coalescere (= sammansmälta – in unum populi l. rei publicae corpus).
2. b. f. sig = instämma med ngn: assentiri alicui; accedere ad alicujus sententiam l. alicujus sententiae; alla f-de sig med honom in ejus sententiam discessum est.
3. c. f. sig om ngt (en åsigt l. ett beslut, företag): convenit inter aliquos alqd (esse alqd – om den meningen, att –; ut faciant alqd – om att göra ngt); simul, communiter facere alqd (praetores conscribunt communiter edictum – f. sig om en kungörelse – C. de Off. III. § 80); consentire de re, alqd (bellum erat consensum, L.); alla f. sig om l. i hans beröm omnes eum uno ore collaudant.
2. om sakliga subjekt:
1. a. konkreta: conjungi, conciliari, coalescere cum alqa re; vid Coblenz f-r sig Mosel med Rhen ad Confluentes Mosella in Rhenum infunditur, influit; – i kemisk men.: cogi, coalescere, misceri.
2. b. abstrakta: accedere (ad –); med plågorna f-de sig feber ad dolores accessit febris; – särskildt märkes uttrycket låta förena sig: dessa egenskaper låta ej f. sig hae virtutes in uno homine simul esse non possunt; dessa uppgifter låta ej f. sig haec duo simul vera esse non possunt (plus unum l. utrumque verum esse non potest); ett sådant handlingssätt låter sig ej f. med en hederlig karakter hoc (facere) in bonum virum non cadit, a bono viro l. boni viri alienum est; det låter sig ej f. med hans goda hjerta, hans pligttrogenhet, hans pligtkänsla non est ejus humanitatis, officii, pietatis, religionis, C. de Am. § 8.

Förening:

1. mellan menniskor (l. lefvande varelser i allm.): conjunctio, conciliatio, consociatio (ss. handling l. tillstånd: commune est omni animantium generi conjunctionis appetitus; totius generis humani conciliationem, consociationem – förbrödring – tueri, C.); societas, communitas (bestående f.); samverkande f. för ett visst ändamål: conspiratio, consensio; innerlig f. summa, proxima, intima conjunctio l. societas; f. i samhälle civium conjunctio, legum et juris communitas; vigtig, dyrbar, helig, fast f. gravis, cara, sancta, firma societas (omnium s-um nulla gravior, nulla carior est, quam ea, quae est cum re publica unicuique nostrum, C.); äktenskaplig f. conjugium (de Off. I. § 54); matrimonium; ingå, sluta, bilda f. inire, jungere societatem; congregari (communis utilitatis causa c-bantur homines, C.); bilda en f. för välgörande ändamål, för fattiges vård ad pauperes juvandos, ad miserorum fortunam l. inopiam levandam coire, societatem inire, consociari; i f. med ngn simul cum alqo, (conjunctim cum alqo); föra krig i f. med hvarandra bellum conjungere; föra regeringen i f. regnum, imperium consociare; verka i vänskaplig, broderlig f. amice, ut fratres decet, conspirare, consentire.
2. af saker:
1. a. konkreta: conjunctio, copulatio; oafbruten f. continuatio; f. af urämnen, atomer corporum individuorum copulatio, complexio; (concursio); (grammatisk) f. af ord verborum conjunctio; coagmentatio = sammanfogning; colligatio, constrictio = sammanbindning; kemisk förening mixtura, permixtio; ingå kemisk f. med ngt commisceri, coalescere cum alqa re; en f. af vatten och vin aqua cum vino l. vino commixta; det atheniensiska samhället var en f. af många demer erat civitas Atheniensium ex multis oppidis composita l. conjuncta.
2. b. abstrakta: conciliatio; det fans hos honom en sällsynt f. af värdighet och mildhet erat in illo, id quod rarissimum est, cum gravitate conjuncta l. mixta lenitas (humanitas); hans lynne företedde en besynnerlig f. af motsatta egenskaper erat ejus natura miro quodam modo ex rebus (vitiis) inter se contrariis permixta et confusa (omnes admirabantur in uno homine tantam esse dissimilitudinem tamque diversam naturam, N. Alc. I. 4); rättvisa i f. med insigt intelligentiae justitia conjuncta (C. de Off. II. § 34); hans trolöshet och hans oduglighet i f. hafva störtat honom hunc evertit mixta cum perfidia ignavia; han utmärkte sig för godhet och vishet i f. idem et benignitatis laude et sapientiae florebat; bäst är det statsskick, som är en f. af de tre (enkla) styrelseformerna optimum est id reipublicae genus, quod est ex tribus illis (simplicibus) confusum ac permixtum (C. de rep. I.).

Föreningsband: vinculum (v. societatis humanae ratio est et oratio); copula (Atticus fuit summorum virorum c., N.); – knyter ett f. mellan skilda folk – diversas nationes vinculo quodam (commercio quodam) conjungit.

Föreningsdrift: appetitus conjunctionis.

Föreningsmedel: copula; (coagulum ystningsmedel, löpe; oeg.: c. amoris, poet.); vinculum.

Förenkla: simpliciorem, simplicem reddere; f-d metod ratio simplicior.

Förenlig: consentiens, conveniens; vara f. med convenire alicui rei; esse med gen.; cadere in alqm; kan detta vara f-t med vår värdighet hoc tu nostrae dignitati convenire putas, nostrae dignitatis esse (nobis dignum esse) censes?; att ljuga är ej f-t med hederliga tänkesätt mentiri in bonum virum non cadit; icke vara f. med alienum esse a re (alicujus rei).

Förenämnd: quem (quam, quod et cet.) supra dixi, diximus.

Föresats: consilium; propositum; ratio; voluntas; fast f. firma voluntas; vacker f. honestum consilium, honesta ratio; fatta en f. sibi proponere alqd (jfr Föresätta sig); verkställa sin f. perficere, peragere id, quod sibi proposuit, quod animo habebat l. agitabat; det är min f. att gå cogito, in animo habeo, sententia est, statui, decrevi, volo ire, (iturus sum); det är min fasta f. certum est (stat mihi), mihi deliberatum ac constitutum est facere alqd; förändra f. mentem, voluntatem, consilium mutare; döden gjorde hans f. om intet mors ejus consilium peremit; med f. consulto; utan f. imprudenter (vanligen: med, utan afsigt, se detta ord).

Förese = Förutse.

Föresjunga: praecinere; cantum praecipere alicui; cantando praeire.

Föreskrift: (synon. med råd, befallning): praeceptum, praescriptum; monitum (råd); lagens f. jussum legis, (scitum populi); handla efter ngns f. ad praescriptum, ex p-o alicujus agere; praecipienti l. praecepto parere, obtemperare; gifva ngn f. praecipere, praescribere; filosofiska f-r praecepta philosophi, -orum l. philosophiae; åsidosätta, ej akta ngns f-r praecepta alicujus negligere, respuere, non sequi.

Föreskrifva: praescribere, praecipere alicui alqd, quid faciat (skall göra), ut faciat alqd (på skäl och grunder råda, befalla – nemini parere animus a natura bene informatus vult, nisi praecipienti aut docenti aut utilitatis causa juste et legitime imperanti, C. de Off. I. § 13; praecipit philosophus; medicus curationem valetudinis, C.); mandare (gifva instruktion); monere (ipsa utilitas monet comparare amicitias); jubere, decernere (om lagen, naturen o. d. ss. subjekt – lex ipsa naturae – decernit profecto, ut –, C.); medels lag f. lege sancire, statuere constituere, ut –; f. ngn lagar leges dare, imponere alicui; f. ngn gränser fines, modum ponere, praescribere, definire alicui.

Föreskärare: dissector (prosector) ciborum; scissor; carptor.

Föreslå:

1. i allm.: proponere (remedium morbo, N.); afferre consilium (C. de Off. III. § 48); condicionem proponere, statuere, ferre alicui (göra ngn ett förslag), ut faciat, ut fiat alqd; suadere, auctorem esse (råda, tillstyrka), ut fiat alqd; consilium dare alicui; (han föreslog, att vi skulle återvända hem suadebat, auctor erat, ut domos reverteremur; volebat nos domum reverti; Cyrsilum suadentem, ut – Xerxem reciperent, lapidibus cooperuerunt Athenienses, C.); f. ngn ett äktenskapsparti rei uxoriae condicionem ferre alicui; f. ngn en person till bolagsman, till biträde alqm socium, administrum commendare alicui; suadere (praecipere) alicui, ut alqo utatur adjutore; f. ngn ngt fördelaktigt, ngt skamligt ad lucrum invitare, ad turpes res inducere alqm.
2. i politisk men. (i laga form):
1. a. f. en lag (legem) ferre (= frambära till folket en motion); f. ngt inför folket populum rogare (ut faciat alqd); f. i senaten ad senatum referre, in senatu suadere (tillstyrka ngt).
2. b. f. ngn: commendare (alqm magistratum – till embetsman); (suffragari alicui); nominare (om Caesarernes förslag till embetsmän, hvilka af senatens val pro forma bekräftades; T. Ann. I. 14; om detsamma äfven commendare: Tiberius quattuor candidatos commendabat sine repulsa et ambitu designandos, ibdm 15).

Förespegla: ostendere, ostentare (alicui spem – vanl. falsam –, metum, praemia); intentare (periculum); proponere (alicui impunitatem, praemium, spem); f. ngn en falsk, tom, bedräglig förhoppning vana spe fallere, ludere; f. ngn att ngt skall ske spem alicui ostendere, ostentare (dare, praebere), fore, ut –; f. ngn, att man (sjelf) skall göra ngt promittere se facturum, (ludere alqm promisso, se facturum); dicere, simulare se paratum esse facere alqd.

Förespegling: falska f-ar promissorum vanitas; hoppets bedrägliga f-ar vanae spes; spei vanitas; göra ngn f-ar se Förespegla.

Förespel se Förspel.

Förespråkare: commendator (som anbefaller till det bästa); defensor, deprecator (som försvarar, beder om förskoning för ngn); – fautor, patronus.

Förespå: praedicere, vaticinari, canere ut vatem, praenuntiare alicui alqd.

Förestafva: praeire (i officiel mening – alicui quid dicat, C.; alqd, L.); dictare (eg. om lärare i skola, se Föreläsa); f. fredsvilkor pacis leges (dictare), dare, imponere, (praescribere) alicui; dessa ord voro honom f-de af en oundviklig nödvändighet haec verba ei dictavit summa necessitas (enl. Qu.); ad haec verba ut descenderet, extrema necessitate cogebatur.

Förestå, v. intr.: impendēre; imminere; nära f. adventare, appropinquare, (jam) adesse (ne praedictum negetis, Patres conscripti, ingens adest certamen, L.); ngt f-r ngn alqd impendet, imminet alicui, manet alicui (C.), alqm (L., poet.).

Förestå, v. tr.: praeesse (muneri, negotio, reipublicae, summae rerum, potestati – en syssla, en affär, staten, regeringen, ett embete –); administrare, gerere (= förvalta, sköta – negotium en rörelse, munus); curare, procurare (remp., provinciam; negotia); f. sitt hus domum tueri, regere; rem familiarem, res domesticas tueri; f. en skola scholam regere; f. regeringen remp. regere, (reip. praeesse); imperare, imperitare; f. ett byggnadsarbete operi faciendo praeesse; opus faciendum curare; censorerne f-do mantalsskrifningen censoribus arbitrium formulae censendi subjectum erat (L. IV. 8); censorerne f-do rikets finansväsende censoribus vectigalium cura commissa erat; vectigalia populi Rom. sub nutu atque arbitrio censorum erat (L. l. c.); f. befälet praeesse exercitui; curare (Sa.); f. en frånvarandes syssla munere absentis, vicibus alicujus fungi; sätta ngn att f. praeficere alqm muneri, curam rei committere alicui, deferre ad alqm.

Förestående:

1. = stundande: imminens, impendens, se Förestå, v. intr.
2. = ofvanstående: qui supra scriptus est l. legitur.

Föreståndare: praefectus (urbi, urbis; annonae); magister (ludi – för en barnskola l. gladiatorsskola; societatis för ett bolag); moderator, rector (operis – för ett arbete, en byggnad o. dyl.); curator (ludorum – för de offentliga spelen – aediles); procurator (villae); f. för regeringen qui praeest rei publicae, summae rerum; rikets f. (riksföreståndare) procurator regni (Cs.); interrex; f. för en provins praeses (procurator, se Lat. Lex.) provinciae; f. för ett tempel aedituus (-tumus); antistes.

Förestånderska: quae praeest, curam gerit rei; magistra, rectrix (ludi, scholae), moderatrix (operis); f. för ett tempel antistita.

Förestånderskap: cura summae rei; procuratio, curatio, moderatio; öfverlemna, uppdraga f-t åt ngn praeficere alqm rei, curam, regimen, procurationem rei deferre ad alqm.

Föreställa:

I. ngn för ngn: adducere, admittere alqm ad alqm; introducere alqm apud alqm.
II. i bild (ställa för ngn) visa ngt, gifva en bild af ngt:
1. 1. om personliga subjekt:
  1. a. i den bildande konstens verk (målning, skulptur): facere, (ponere, exprimere, simulare) alqm, t. ex. stantem, hos poeterne stare, sedere (Apelles fecit Antigonum cum equo incedentem, spumam equi anhelantis coloribus exprimere se posse non judicabat, Pn. H. N.; stare deum pelagi longoque ferire tridente saxa facit, Ov. Met. V. 75 ff.; simulare, ibdm 80); ss. särskilda beteckningar: pingere (Apelles Alexandrum pinxit fulmen tenentem – med blixten i handen); fingere (e marmore aquilam Ganymedem portantem, Pn.), caelare (f. i relief l. ciseleradt arbete).
  2. b. om skådespelare (= agera): personam gerere, partes agere alicujus; imitari (qui actor imitandā quam orator agendā veritate gravior?, C.; fictas res imitari et adumbrare, de Or. II. § 194).
  3. c. om författare: f. på scenen l. blott med ord skildra i en viss situation, med ett visst utseende o. s. v.: inducere in scenam, facere (alqm dicentem, facientem alqd); fingere; adumbrare.
2. 2. med sakliga subjekt (konstverket, taflan o. s. v.):
  1. a. imaginem, simulacrum esse alicujus, alicujus rei (hvad, hvem f-r denna bild cujus, cujus rei haec imago est?); imitari (sollicitas imitatur janua portas, Juv.); hvad skall detta f. quid hoc sibi vult?; quid hoc negoti est?
  2. b. oftast med omvänd konstruktion att uttrycka med passiva motsvarigheter till 1 a., således t. ex. taflan f-r ngn (l. ngt) aliquis fictus, pictus, caelatus, adumbratus est, imago alicujus picta, argumentum aliquod pictum o. s. v. est in tabula (taflor som f-de en Agathokles’ rytterifäktning pugna equestris Agathoclis regis in tabulis picta, C. in Verr. IV. § 122; jfr ibdm § 124: viginti tabulae – in quibus erant imagines – ɔ: som f-de – Siciliae regum ac tyrannorum); hvad f-de taflan quod erat argumentum tabulae l. in tabula pictum?; måla en tafla, arbeta reliefer, som f-a de 4 årstiderna quattuor anni tempora in tabula pingere, ex aere caelare; scenen f-r Troja in scena inest imago Trojae, Troja est picta; (i prologerne heter det: haec urbs est Troja).
III. f. ngn, ngns person (jfr II. 1 b): personam gerere, sustinere, vicibus fungi alicujus; partes agere alicujus.
IV. f. ngn ngt (jfr Förehålla):
1. 1. i allm.: monere, admonere alqm de re, (quam utilis sit res, quanta sit utilitas rei, quanti intersit facere alqd, quam turpe sit et cet. – nyttan, vigten af ngt, det rätta i ngt); ostendere alicui, docere, alqm (rem fieri non posse, quanti referat et cet.).
2. 2. f. ngn hans fel, brottslighet: exprobrare alicui peccata, scelera; de peccatis objurgare alqm.

Föreställa sig:

1. f. sig = tänka sig ngt: (secum) cogitare (de Fin. II. § 69); cogitatione fingere, percipere, informare alqd; (animo) fingere alqd; constituere alqd, sibi ante oculos ponere, proponere alqm, alqd (constituamus alqm magnis, multis, perpetuis fruentem voluptatibus, C. de Fin. I. § 40; jfr de Sen. § 41 jubebat fingere animo magna alqm incitatum voluptate corporis; jfr C. leg. Agr. II. 29; Dej. 14); f. sig ngt på förhand cogitatione l. animo praecipere alqd; f. sig ngt i hela dess vidd l. storhet rei magnitudinem animo complecti, comprehendere (C. de Or I. § 19); f. sig allt värre än det är omnia in pejorem partem (aucta, pejora vero) fingere; man kan lätt f. sig, huru – facilis est existimatio (ɔ: att bedöma), quantopere –; den största olycka man kan f. sig – quo nihil miserius cogitari l. fingi potest; f-en eder min förskräckelse quanto me pavore perculsum fuisse putatis?; ingen kan f. sig hans smärta quantus fuerit illius dolor, nullius cogitatione fingi, (nullius ingenium assequi) potest.
2. f. sig att – = förmoda (hoppas, frukta): putare, existimare; suspicari; (sperare, timere); sibi persuadere; arbetet är svårare än ngn f-r sig labor est omnium opinione difficilior; jag f-r mig, att det ej kostat synnerlig möda res mihi videtur haud magni laboris fuisse; jag f-r mig, att det blir svårt nog in mentem mihi venit timere, ne res haud facile perfici possit.

Föreställning:

1. = bildlig framställning:
1. a. af bildande konst: adumbratio; imitatio; (konkret) imago, signum.
2. b. på scenen: adumbratio, imitatio (veritatis, rei verae); scenisk f. fabulae (mimi) actio; spectaculum; gifva en f. på teatren fabulam dare, agere.
2. = förmaning, tillrättavisning: monitio (quasi lenior objurgatio, C.); admonitio; göra ngn f-r om ngt amice, graviter (vänligt, allvarligt) monere; objurgare, accusare, incusare alqm de negligentia, alicujus negligentiam; exprobrare alicui negligentiam; lyssna till ngns, göra afseende på ngns f-r monentem audire; quae (quis) monetur ab alqo, audire; monenti obsequi; monitionibus alicujus moveri; på ngns f. monente alqo.
3. f. om en sak (att föreställa sig ngt):
1. a. (synon. med tanke, begrepp): cogitatio [f. ss. förmåga l. akt; i den förra betydelsen kan äfven animus, mens, sensus användas; cogitatione l. animo fingere alqd; cogitatione facilius quam re (i verkligheten) hae res separari possunt; hoc majus est, quam ut hominum possit sensu aut cogitatione comprehendi (de Or. III. § 21); stå, träda inför ngns f. animo l. menti alicujus obversari o. dyl.]; antecapta rei informatio; notio; cognitio, perceptio – filosofiska uttryck – för föreställning ss. akt l. produkt – hos C. gr. κατάληψις l. ἔννοια –; animi complicatam – dunkla – notionem evolvere, C. de Off. III. 76; species, forma likaledes blott filosofiska uttryck för f. ss. produkt (tankebild); jfr excute intelligentiam tuam, ut videas, quae sit in ea species, forma, notio boni viri (C. de Off. III. § 81); sensa, cogitata (n. pl.; sensa animi exprimere dicendo, C.); medfödda f-r innatae in animis rerum notiones, Tusc. I. § 57; dunkel f. suspicio; göra, bilda sig en f. om en sak rem animo l. cogitatione fingere, effingere, informare (jfr Föreställa sig); på förhand göra sig en f. om en sak rem animo, cogitatione praecipere; göra sig en f. om hela storheten, vidden af en sak rei magnitudinem animo complecti; icke hafva ens en f. om en sak quid sit, ne suspicari quidem, nihil de re suspicari; hafva en dunkel f. om en sak quid sit, suspicari tantum; få en f. om ngt suspicari (non modo – jag vill ej säga – videre, sed suspicari, C. de Or. I. § 136); göra sig en högre, en öfverdrifven f. om en sak majus, nimium quiddam de re suspicari (C. de Or. III. § 15); öfverträffa ngns f. exspectationem alicujus superare; nöden öfvergår all f. miseria omnium ingenia (i. e. förmåga att upptänka l. uppfinna) exsuperat (Sa.); tanta est miseria, quanta ne cogitatione quidem fingi l. ne cogitari quidem possit; kan man göra sig en f. om en större oförskämdhet quid cogitari aut fingi potest impudentius?
2. b. (syn. med mening, omdöme): opinio (subjektiv f. – metus est opinio impendentis mali, aegritudo praesentis; omnium perturbationum causa est in opinione, C.); grundlös f. vana, levis opinio; falsk f. error; opinionis error; falsa opinio (taga från ngn, utrota o. s. v. den falska f-n, att errorem alicui eripere, ex animo evellere, exstirpare, tollere, imminuere errorem, quod putat sibi ab omnibus invideri); hopens f-r vulgi opiniones; communis sensus (se Föreställningssätt); hysa en f. att opinari, putare, habere opinionem, esse alqd; hafva en riktig l. oriktig f. om en sak recte, falso sentire, judicare de alqa re; många hysa förvända f-r om gudarne multi de diis prava sentiunt (C.); (om romerske senaten har blott den gjort sig en riktig f., som sagt den vara en församling af konungar senatum qui ex regibus constare dixit, unus veram speciem Romani senatus cepit, L. IX. 17. 14); en inrotad f. inveterata opinio; öfverträffa ngns f. opinione majorem esse; motsvara ngns f. praeceptae l. anteceptae opinioni respondere; det finnes intet folk, som ej gjort sig förtroget med en viss f. om gudar nulla est gens, cujus animum nulla imbuerit deorum opinio; ingifva ngn en f. persuadere alicui; in opinionem adducere alqm, opinionem praebere, afferre alicui; ngn är fången i en f. opinio tenet alqm; det var en allmän f. att (Antonius var alldeles obildad) magna erat opinio, (Antonium omnis humanitatis expertem esse); i den f-n ea opinione adductus, motus o. d., quum sibi persuasisset – o. d.

Föreställningssätt: sensus (sing. och plur.); det vanliga f-et consuetudo communis sensus (C. de Or. I. § 12); detta var alldeles stridande mot mitt f. haec oratio a meis sensibus longe abhorrebat (C. de Or. I. § 53).

Föresväfva: obversari oculis, animo, menti alicujus; versari ante oculos, animum, mentem alicujus.

Föresyn: exemplar, exemplum, specimen; han var en f. i ostrafflighet innocentiae specimen, exemplum erat; vara ngn en f. alicui exemplo esse.

Föresäga: dictare; praeire (alqd, L.).

Föresätta:

1. i yttre men.: ponere, proponere alqd ante alqm; apponere (cibum alicui; äten hvad eder f-es quidquid appositum erit, sumitote).
2. f. ngn en tid (= förelägga): praescribere, praestituere, praefinire, definire alicui tempus.

Föresätta sig: statuere apud animum suum, cum animo suo; decernere (med inf.); sibi proponere (alqd, t. ex. magna, C.); secum constituere, consilium capere; jag har allvarligt f-tt mig certum est; certum deliberatumque est facere alqd, mihi deliberatum et constitutum est (ita gerere consulatum, quo uno modo graviter et libere potest, C. de leg. Agr. I. 8).

Företag: negotium (i synn. om ekonomiskt f., affär); res (suscepta), opus, negotium susceptum; inceptum (Sa., L.); coeptum (L.); conata (pl.), conatus; quod suscipit, agit aliquis; (f. = tilltag facinus); djerft f. audax negotium (C. de Fin. II. § 3), ausum (poet., T.); inlåta sig i ett f. negotio implicari; ad rem aggredi; ad rem gerendam accedere, C. de Off. I. § 73; afstå från ett f. a re suscepta, a suscepto negotio, ab incepto, a conatu desistere; vinstgifvande f. quaestuosum, fructuosum negotium; vidt utseende f. negotium magnum et dubium; hafva lycka i sina f. res (susceptas) bene gerere; hafva otur, misslyckas i sina f. res male gerere; f-t går, aflöper lyckligt, olyckligt res prospere, bene, ex sententia, non satis ex sententia cedit, succedit; f-t har en god, sorglig utgång res prosperum, calamitosum, malum eventum habet; önska ngn lycka i hans f. optare, ut res bene cedat alicui, ut, quidquid agat, bene vertat; jubere alqm rem bene gerere.

Företaga:

1. aggredi, incipere, suscipere, conari alqd; instituere alqd; agere (eg. förehafva) alqd; f. en resa iter instituere, inire, ingredi (facere); f. en belägring, ett anfall ad urbem obsidendam, oppugnandam aggredi, accedere; (urbem obsidione cingere, urbem oppugnare); allt hvad han företog, lyckades väl omnes res l. quidquid susceperat l. agebat, bene gerebat.
2. f. ett mål till behandling: rem ad agendum sibi proponere, suscipere.

Företaga sig:

1. med ackusativ-objekt: suscipere, aggredi, instituere alqd; (ofta =) agere alqd, versari in alqa re; han företog sig aldrig ngt nyttigt nihil unquam utile agebat; in nulla unquam utili re versabatur; han hade framgång i allt hvad han företog sig quidquid susceperat, prospere ei succedebat; nihil non bene gerebat; han har f-it sig ett stort, svårt arbete aggressus est, instituit, suscepit opus magnum, arduum.
2. med infinitiv: aggredi, instituere (Philippus i-it Crassum pignoribus ablatis coercere, Sulpicius amicos in tribunatu spoliare i-it omni dignitate, C. de Or. III. § 4, 11); oftast med bibetydelse af djerfhet, öfverdåd: audere.

Företal: principium, exordium (mera inledning ss. en integrerande del af sjelfva afhandlingen – connexum orationi princ., C. de Or. II. § 325); prooemium (gr.; till bruket mest motsvarande det svenska ordet); praefatio (muntligt f.); ingressio (C. Or. § 5); (prologus = prolog till skådespel).

Förete:

1. med personligt subjekt, f. bevis, intyg o. d.: proferre, exhibere (testimonium, tabulas).
2. med sakligt subjekt: habere (f. en stor mångfald, ett gräsligt skådespel magnam varietatem, foedum aspectum l. spectaculum habere); praebere (spectaculum acerbum).

Företeelse:

a. ngt som ses, ter sig för ngns ögon: species; spectaculum; visum l. visus; nattlig, underbar f. nocturna, mira, insolita species o. s. v.; hon var en älskvärd f. grata specie erat.
b. i allm. = föremål: res. – särskildt: företeelsen i mots. till väsendet, idéen (natura; perfecta species l. forma rei): ea quae sub sensus cadunt, quae nascuntur, intereunt: natura nulla est, quae non habeat in suo genere res complures dissimiles inter sese (C.); företeelsen är icke, blott idéen är nihil est eorum, quae oriuntur et intereunt, idque solum est, quod tale est, quale ἰδέαν appellat Plato, nos speciem, C. Tusc. I. § 58.

Företräda:

1. = framträda inför sittande rätt: prodire (in jus, ad praetorem).
2. = gå före: praecedere, praeire; konsuln utträdde f-dd af liktorerne consul processit praeeuntibus lictoribus (cum lictoribus).
3. = vara i ngns ställe l. på ngns vägnar: substitutum esse pro alqo (C. Div. II. § 7); personam gerere alicujus; vicibus fungi alicujus.

Företrädare: f. på tronen, i embetet prior rex, superior rex, magistratus; närmaste f. på tronen proximus rex (Tullus proximo regi dissimilis fuit, L.); f-ns regering proximum regnum (L. I. 32. 2); ngn af f-ne priorum regum aliquis (L. II. 1. 3; jfr traditus a prioribus regibus mos, I. 49. 7); alla mina f. på tronen omnes ante me reges; decessor (närmaste företrädare, eg. = den afträdande, i synn. om provins-embetsmän).

Företräde:

1. = öfverlägsenhet, försteg, f. framför ngn: principatus, praestantia, excellentia [nobis personam imposuit ipsa natura magna cum excellentia praestantiaque animantium reliquarum; omnes (homines) participes sumus rationis praestantiaeque ejus, qua antecellimus bestiis (vårt f. framför djuren, C. de Off. I. § 97. 107)]; oftast genom omskrifning: hafva, ega f. framför ngn praestare, antecellere alicui; potiorem esse alqo –; hafva stort f., många f-n framför ngn multo, multis rebus l. partibus praestare alicui; icke vara blind för ngns f. quanto praestet aliquis, non ignorare; hans f. är obestridligt de ejus principatu nulla potest esse controversia; sine controversia omnibus ille praestat; gifva ngn f-t praeferre, anteferre, praeponere, anteponere alqm alicui (framför ngn); absolut: palmam, principatum, priores (bland två), primas (bland flere) dare, tribuere, concedere alicui; det är ett stort f. hos honom, att – multo ille praestat, quod –; göra ngn f-t stridigt de principatu certare, contendere cum alqo; de lefvande varelsernas slag hafva fått hvart sitt f. animantibus aliud alii praecipui a natura datum est (Tusc. V. c. 13).
2. absolut = utmärkhet, god egenskap: bonum, i synn. i pl. bona; virtus, laus; naturligt f. alqd naturale (bonum), donum naturae (C. de Or. I. § 115 ff.); kroppsliga, andliga f-n bona corporis, animi.
3. = audiens: aditus; admissio; gifva ngn f. aditum dare alicui; få f. admitti; få f. inför senaten in senatum intromitti, introduci.

Företrädesrätt, Företrädesrättighet: jus praecipuum; (= politiskt privilegium) beneficium, privilegium, commodum; bevilja ngn en f. alqd praecipui concedere alicui; njuta en f. jure praecipuo, beneficio, privilegio alqo uti, frui.

Företrädesställning: jus praecipuum; condicio praecipua, melior.

Företrädesvis: praeter (ante) ceteros; praecipue; unice; imprimis, maxime; han var f. skickad till detta yrke erat ad hanc rem p. c. naturā aptus, unus omnium naturā aptissimus (vid jemförelse mellan flera subjekt); ad nullam rem magis erat naturā accommodatus; ad hanc rem eum maxime sua natura ferebat.

Förevetande: utan mitt f. me insciente; utan ngns f. cunctis ignorantibus.

Föreviga: f. ngt l. minnet af ngt: immortalitati commendare, mandare, tradere rem, rei memoriam; immortalem reddere; alqd consecrare ad immortalitatem; literis et memoriā consecrare; immortalitate, -ti donare; ad sempiternam memoriam propagare; aeternare (Hor.); den f-de vir immortalis memoriae.

Förevisa:

1. (till nöje l. undervisning för åskådare): demonstrare (mystagōgus – i. e. cicerone i ett tempel l. dylikt ställe – d-at, C.); monstrare; promere (in medium) – speciosa miracula (Hor., om sagoförtäljare l. skalder); ostendere.
2. = förete (se detta): proferre; exhibere.

Förevita: objicere, exprobrare alicui alqd (jfr Förebrå, Tillvita).

Förevändning: causa [en vacker, ståtlig f. causa honesta, speciosa; under f. af sjukdom morbi causam interponens (causā interpositā); Romulus brukade mot Remus f-n med muren l. brukade muren ss. f. muri causam opposuit, C.; under f. att han var sjuk causam interponens, se aegrum esse]; nomen, titulus, species, simulatio [i synn. i abl. = under f. af: alqo nomine l. titulo – under ngn f. – auferre alqd; sub titulo aequandarum legum – under (rubrik l. namn i. e.) f. af jemnlikhet inför lagen – patrum jura opprimere, L.; Ulixen insimulant tragoediae simulatione insaniae – under l. genom låtsande d. v. s. förevändning af vansinne – militiam subterfugere voluisse, C. de Off. III. § 97; specie classis persequendae, per speciem sacrificandi under f. att förfölja flottan, under f. af offer, L.]; praetextum, (T.); bruka, anföra ss. f. (se ofvan under causa): causari (L. och poet.), simulare, dissimulare alqd esse, futurum esse; praetendere, praetexere alqd (alicui bruka till f. för ngt, båda hos C.); under hvarjehanda f-r varia (varias causas) praetendens; ursäkta sig med en f. excusare alqd; simulatione alicujus rei excusare, tegere alqd; tjena till f. praetendi; obtendi, obtentui esse (T., Sen.).

Förfall:

1. = förderf, förfallet tillstånd:
1. a. byggnaders, anläggningars o. dyl.: ruina; labes; råka i f. dilabi; ruere; solvi; corrumpi (vetustate et incuria); perire (Pt. Most. v. 157 L.; jfr den der och v. 95 ff. utförda jemförelsen mellan ett förfallet hus och en förfallen person).
2. b. förhållandens och personers (sedligt, ekonomiskt, politiskt, literärt f.): ruina (fortunarum, ekon. f.), naufragium (rei familiaris, imperii); tabes quaedam; senium, veternus; sedligt f. vitia; corrupti, depravati, dissoluti mores; det djupaste f. extrema, ultima calamitas; summa morum corruptio l. corruptela; perditi mores; konsternas, literaturens f. senium quoddam artium; orsaken till konsternas f. causa corruptarum artium (jfr dial. de causis corruptae eloquentiae, T.); råka i f. labi (disciplina; mores); prolabi; naufragium facere (om ekonomisk ruin); labefactari (reip. disciplina); perverti (mores); (aegrotant boni mores, morbus eos invasit, Pt. Trin.); corrumpi, depravari; quasi senescere (civitas, Graecia, opes Graeciae); jacēre; hans affärer äro på f. res ejus familiaris fracta, infracta est; ejus fortunae exhaustae sunt; et res eum et fides deficit; allt är på f. omnia soluta, dissoluta, deteriora sunt; mannen är på f. ad vitia pessumdatus est, vitiis se totum dedit, tradidit; perditus est (vitiis, inertiā); resa sig ur sitt f. (om stater o. d.) restitui, recreari; om personer: ad bonam frugem redire; mores emendare.
2. hinder att infinna sig l. att fullgöra en pligt: impedimentum; necessitas l. causa necessaria (qua quis impeditur, quo minus diem aut negotium obeat); få, hafva f. (laga f.) necessitate l. causa justa, legitima impediri –; excusationem habere; sjukdom är laga f. morbus (justam) excusationem habet; gitta att anföra laga f. jfr C. de Legg. III. § 11: senatori, qui nec aderit, aut causa aut culpa aderit (stånde ansvar, med mindre han gitter –); anmäla f. causam afferre, excusatione uti, cur non veniat l. venerit; anmäla sjukdoms f. morbum excusare, cur non venerit.

Förfalla:

1. om byggnader o. dyl.: dilabi, solvi, corrumpi (vetustate et incuriā); perire (periere hae oppido aedes, Pt. Most. v. 157); vitiari; putrescere; låta ngt stå och f. sinere alqd dilabi, ruere, corrumpi.
2. om institutioner, samhällstillstånd o. d. (sällsynt): labi; cadere; senescere.
3. om personer: corrumpi; ad (till) vitia (ebrietatem o. d.) pessumdari, prolabi (C. de Div. II. § 4); vitiis se totum dare, corrumpendum se dare (Sa.); perire, de via virtutis declinare.
4. om skulder, skuldebref: cadere (in diem certam); dies solvendi venit.
5. saken, frågan förfaller: intercidit, cadit; non fit amplius mentio rei.

Förfallen:

1. om byggnader o. d.: ruinosus; putridus; (vetustate et incuriā) dilapsus, collapsus.
2. om förmögenhetsvilkor, institutioner o. d.: exhaustus (res familiaris); dissolutus.
3. om personer: perditus; dissolutus; corruptus; ad vitia projectus l. pessumdatus.
4. om skulder l. skuldebref (f. till betalning): cujus dies jam venit l. exiit.
5. (vara, göra sig) f. till straff, böter o. d.: poenam mereri, commereri; committere poenam, multam.
6. om saker = förverkad: commissus.

Förfallodag: dies (praestituta, constituta).

Förfallolös: justā causā l. excusatione carens; cujus causa justa l. probabilis afferri non potest.

Förfallotid = Förfallodag.

Förfalska: corrumpere; adulterare (tabulas, numos); vitiare (senatus consultum); interpolare.

Förfalskad: corruptus; adulteratus, vitiatus.

Förfalskare: falsarius; f. af testamente testamentarius.

Förfalskning: adulteratio, vitiatio (monetae, tabularum); f. af testamente falsum testamentum; anklagas, dömas för f. falsi accusari, damnari.

Förfalskningsbrott: (crimen falsi); dömas för f. falsi damnari, T.

Förfara, v. intr.: agere, facere (recte, male, prave); du har f-it rätt uti att tillrättavisa honom recte fecisti, quod eum castigasti l. recte eum castigasti; f. enligt lag (med ngn) lege agere; (om offentliga makten mot brottslingar) animadvertere in alqm, supplicium sumere de alqo; f. mildt, strängt o. s. v. mot ngn, f. med mildhet o. s. v. bene, severe, leniter consulere in alqm; lenitate, severitate uti in alqm, adhibere lenitatem in alqm (adhibere saevitiam in cives, ut heri in famulos, C. de Off. II. § 24); cum lenitate versari in alqa re; injustum esse, se praebere in re, in alqm, alicui.

Förfara, v. tr.:

1. f. penningar, egendom: dissipare; perdere; disjicere; låta ngt f-s rem dissipari, corrumpi sinere, perire sinere (syn. Förstöra).
2. = spörja, få veta (sällsynt): comperire; cognoscere.

Förfarande: ratio; (lagligt f. actio); iakttaga ett f. alqo modo se gerere; ett motsatt f. contraria ratio; konseqvent f. constantia; klokt f. prudentia; obetänksamt f. temeritas; grymt f. saevitia, crudelitas; iakttaga ett mildt f. mot ngn lenitate uti in alqm.

Förfaren: peritus (alicujus rei, in re).

Förfarenhet: peritia, usus (jfr Erfarenhet, Skicklighet).

Förfaringssätt se Förfarande.

Författa: scribere, conscribere, conficere, componere (libros); concipere (formulam).

Författande: conscriptio, confectio (libri; se C. de Sen. § 3); conceptio (formulae); använda sin tid på f. libris scribendis l. blott scribendo se l. tempus suum dare; in scribendo tempus consumere, collocare.

Författare:

1. i allm.: scriptor; is qui librum scripsit, conscripsit; en god, nyttig, lärd f. bonus, utilis, eruditus l. doctus scriptor; klassisk f. scriptor bonus, classicus (Gell.); jfr 2; berömd f. clarus scriptor; filosofisk, historisk, juridisk f. qui de philosophia scripsit; historicus l. historiae scriptor; qui de jure civili scripsit; poetisk f. poēta; prosaisk f. i mots. härtill scriptor solutae orationis (absolut om historieskrifvare; jfr Prosa, Prosaisk); orator (omnis dicendi elegantia augetur legendis oratoribus et poētis, C.); jfr sammansättningarna.
2. f., ss. mönster för språk och stil l. ss. källa, sagesman: auctor (i silfveråldren om en literaturs författare l. om författare, som hafva ett namn i literaturen i allm.; jfr Qu. X. I. § 24: Cicero se ab illis quoque vetustissimis auctoribus, ingeniosis quidem sed arte carentibus, plurimum fatetur adjutum).

Författarearfvode: merces scriptoris (scriptori soluta).

Författarenamn: nomen scriptoris (auctoris, se Författare, 2); ett berömdt f. clarum nomen scriptoris (scriptor clari nominis).

Författareverksamhet: utveckla en mångsidig f., hafva en mångårig f., göra sig fördelaktigt känd genom sin f. varios libros (varia) conscribere (et edere); multos annos in libris scribendis ponere, libris scribendis (scriptis) nominis claritatem consequi, (inclarescere).

Författareära: scriptorum (n. pl.), scriptoris gloria; sätta en fläck på sin f. gloriam libris editis partam maculare.

Författarskap:

1. en persons l. med afseende på en person: han erkände sitt f. till skriften confessus est, se librum (libellum) scripsisse; förtjena penningar, lifnära sig på sitt f. libris scribendis pecunias (-am), victum quaerere.
2. med afseende på innehållet (slag af f.): genus scriptionis l. scripturae; ett skändligt f. famosum, flagitiosum genus scripturae, librorum; ett simpelt f. leve genus scripturae.

Författning:

1. (utan pluralis) = tillstånd i allm.: affectio (animi, corporis kropps-, själs-f. – affectio est corporis aut animi ex alqa causa commutatio, C.); affectus (animi); constitutio (firma, bona corporis c., C.); habitus (jfr Lat. Lex.); befinna sig i en viss f. quodam modo affectum esse; försätta ngn i en f. alqo modo afficere alqm; han befann sig i en sådan sinnets f., att vi ej vågade nalkas honom ita animo erat affectus, ut ad eum accedere non auderemus; befinna sig i en lugn, dyster, upprörd f. aequo, tristi, perturbato animo esse.
2. särskildt: stats, samhälles f. disciplina (civitatis); status civitatis (C. de Rep. I. § 70. 71); reipublicae forma, status, genus, modus, constitutio, descriptio (ibdm § 70; 68; 69); respublica [i synnerhet der författningen motsättes enväldet ss. ett tillstånd utan lag och författning: evertere remp. störta f-n (konstitutionen); amici, propugnatores, defensores rei publicae f-ns vänner och försvarare]; monarkisk f. genus reipublicae regium (C. l. c. § 69); demokratisk f. genus reipublicae populare; (civitas popularis); aristokratisk f. ea forma reip., quam tenent principes, quae est penes principes l. in dominatu principum, l. ex qua omnis vis est penes principes; hafva en monarkisk, aristokratisk, demokratisk f. ab uno (a singulis om flere stater), a principibus, a populo (populis) teneri (C. de Div. II. § 6); en stat med god f. bene constituta civitas; enkel statsf. simplex reipublicae forma; blandad statsf. juncta moderateque permixta conformatio rei publicae (C. de Rep. § 69); genus reip. ex tribus illis aequatum et temperatum (ibdm); gifva staten f. rempublicam (legibus et institutis) temperare, describere; gifva en god, fast f. remp. bene constituere, firme constituere, stabilire; förändra f-en formam civitatis l. reipublicae mutare; störta, på våldsam väg upphäfva f-n rempublicam evertere; hafva sin egen f. suis legibus et institutis uti; återställa, återgå till sin förra f. in pristinum statum restitui, redire.
3. = förordning, stadgande: lex (populi); edictum (praetoris); decretum (senatus); enlig gällande f. ex lege.

Författningsenlig, Författningsmessig: legitimus.

Författningsenligt: ex lege; legitime.

Förfela: f. målet a meta aberrare, metam non contingere; f. sin afsigt propositum, id quod sibi proposuit, non assequi, non consequi; f. sin verkan (vim nullam habere) nihil agere, nihil efficere; irritum, frustra, inutilem esse.

Förfelad: irritus; vanus; inanis; en f. gissning conjectura inanis, a vero aberrans.

Förfinad: expolitus; elegans; politus (politior); ett f-dt lefnadssätt elegantia vitae; elegans vitae cultus; f. bildning politior humanitas; elegantia doctrinae; f-e seder mores politi, expoliti.

Förfining:

1. ss. handling: expolitio.
2. ss. tillstånd: elegantia; öfverdrifven f. lascivia; deliciae.

Förflugen: levis; temerarius; inconsideratus; vanus; ventosus; ett f-t ord verbum temere missum, emissum; f-t rykte rumor incertus (jfr Påflugen).

Förflugenhet: levitas; leve ingenium; vanitas.

Förfluten: praeteritus; vara f. praeteriisse, transiisse; fuisse; det förflutna res praeteritae; praeterita (n. pl.); det f-a, närvarande och tillkommande quae fuerunt, quae sunt, quae futura sunt; det senast, närmast f-a året annus proximus, prior, superior; qui proximus praeteriit l. transiit; under den närmast f-a tiden his proximis diebus l. annis.

Förflyga:

1. om dunster o. d.: evanescere; abire in auras.
2. om tiden: abire; volare (volat aetas – åren, C.); fugere.

Förflygtigas: solvi; evanescere.

Förflyta:

1. (sällan) i eg. men., om vatten: defluere.
2. om tid: effluere, defluere; transire, praeterire; fugere; labi (tempora labuntur, Ov.); mera än 20 år hafva f-it plus XX anni sunt; knappt hade ett år f-it, då vix annus intercesserat, quum – accusavit (vix anno confecto l. circumacto accusavit); emellan Lavinii och Albas grundläggning förflöto 30 år inter Lavinium et Albam urbes conditas XXX interfuere anni; ingen dag f-r, som han ej kommer till mig nullus fere dies est (intercedit), quin ad me ventitet.

Förflytta: transferre.

Förfoga, v. intr.:

1. faktiskt = bestämma, förordna: decernere, statuere (cavere) de alqa re; genom testamente f. öfver sin förmögenhet testamento cavere de bonis suis, statuere, ad quem hereditas veniat; legare.
2. kunna f. l. hafva att f. öfver: in potestate sua habere l. tenere; suo arbitrio regere, gerere alqd, uti re; dominari in re; dominum esse alicujus; i omvänd konstruktion alqd est in alicujus potestate; alqd regitur, geritur, administratur alicujus voluntate l. arbitrio; alqd servit, paret alicui, est sub jure alicujus; kunna f. öfver medborgares lif och död vitae necisque in suos habere potestatem (Cs. b. G. I. 16. 4); f. öfver sina medborgares gods in fortunis civium dominari (C.); oinskränkt f. öfver allt agere et ferre cuncta (T.); (cuncta ejus arbitrio geruntur l. reguntur); han f-r öfver ofantliga stridskrafter immensae copiae illi parent, serviunt; han f-r öfver stora kapital immensae ei pecuniae sunt; kunna f. öfver sig sjelf, sin tid, sin egendom sui juris esse; tempore suo libere uti; suarum rerum potentem esse l. tutelam gerere.

Förfoga sig, v. refl.: se conferre alqo; (ire alqo; redire, abire – hem, bort).

Förfogande:

1. i faktisk mening = anordning, bestämning: constitutio; decretum; arbitrium; testamentariskt f. legatum (t. disposition); testamentum.
2. = rätt att förfoga, bestämma öfver ngt: arbitrium; jus, potestas; stå till ngns f. in alicujus potestate esse; parere, servire alicui; jag står till ditt f. praesto sum; in tua potestate sum l. me fore polliceor; tibi me totum do, trado, dico; ställa ngt till ngns f. commodare (permittere, tradere) alicui alqd; alicujus arbitrio permittere alqd, alicujus rei potestatem dare, permittere alicui.

Förfriska: recreare, reficere, (refrigerare); f. sig recreari, refici; reficere vires.

Förfriskning:

1. i abstr. men.: recreatio.
2. förfriskningsmedel (i synnerhet om läskande och stärkande drycker): cibus; potio (frigida); intaga f-r cibo potuque refici, recreari.

Förfrusen: frigore rigens, torpens; gelu adustus.

Förfrysa, v. intr.: frigore uri, laedi, torpere.

Förfrysa, v. tr.: f. en lem membrum gelu adustum, laesum habere, amittere.

Förfråga sig: quaerere, exquirere, percontari alqd ex alqo (hos ngn om ngt); interrogare alqm de re; adire alqm de re, deferre rem ad alqm i. e. rådfråga, t. ex. en jurist, om ngt; konsuln f-de sig hos senaten, hvad som vore att göra consul ad senatum retulit, quid fieri placeret.

Förfrågan, pl.

Förfrågningar: percontatio; quaestio; interrogatio; relatio (ad senatum); på sina upprepade f-r fick han allt jemt samma svar saepius percontanti idem responsum est.

Förfuska: corrumpere.

Förfång: fraus; damnum, detrimentum; injuria; göra ngn f. fraudem facere, damnum dare, incommodum, detrimentum afferre, inferre alicui, violare alqm, nocere alicui; vara till f. fraudi esse alicui; lida f. damnum, detrimentum facere, detrimentum capere; injuriā, damno, detrimento affici; utan ngns f. sine cujusquam injuria; nullius imminuto jure; med f. för mig non sine meo damno l. detrimento, non sine mea (mei) injuria; för så vidt det sker utan f. för det allmänna quod sine fraude rei publicae fiat; (salva re publica).

Förfäder: majores; mina f. majores mei; f-nes sed, tid mos majorum, aetas majorum.

Förfäkta: propugnare (pro re, pro jure); defendere, tueri (jus alicujus, sententiam); han f-r den satsen, att gudarne ej fråga efter verlden defendit, argumentis probare l. evincere conatur, diis res humanas cordi non esse (Druides imprimis hoc volunt persuadere, non interire animas, Cs. b. Gall. V. 14. 5).

Förfäktare: defensor; propugnator; vindex.

Förfära: terrere; ”slätt intet oss f-r” nulla res nos terret; (sällsynt i akt.; något vanligare är, i gammaldags stil) Förfäras: pertimescere, extimescere; terrore capi, impleri; expavescere.

Förfäran: pavor.

Förfärdiga: fabricari; facere; perficere; conficere (pallium, soccos); ett med största konstskicklighet f-dt konstverk signum summo artificio perfectum.

Förfärdigande: confectio, fabricatio.

Förfärlig: terribilis; horribilis; metuendus.

Förfölja:

a. med personliga subjekt: persequi, insequi (i eg. och oeg. men.: f. fiender persequi, insequi hostes; f. med rättegång lite persequi, insequi; f. med hat, förtal, smädelser odio, criminibus l. criminando insequi, maledictis insequi); insectari, consectari [ifrigt (acriter) f., i eg. och oeg. men.]; sequi, prosequi (f., jaga undan, i eg. men.); instare, insistere (alicui – ansätta, tränga på, eg. och oeg.); agitare, exagitare (jaga); urgere (percontando med frågor); vexare (= oroa, plåga, blott i oeg. men.); premere (i eg. men., poet.; p. interrogationibus; criminibus, odio; = vilja hindra ngns framgång).
b. med sakliga subjekt: olycka, otur f-r ngn adversā fortunā premitur, vexatur, conflictatur aliquis; samvetsqval f-a ngn morsibus conscientiae, angoribus c-ae vexatur aliquis, scelerum Furiis agitatur; insequitur alqm suspicio, C.; eadem fortuna viros tot casibus actos, Vg.

Förföljande: (Förfölja i eg., yttre men.): insectatio; afstå från f-t persequi desistere, absistere; uttröttad af f-t persequendo defessus.

Förföljelse: (Förfölja i oeg. men., med hat, intriger o. d.): insectatio; vexatio; vara utsatt för ngns f-r alicujus odio, criminibus, dolis vexari, premi.

Förföra:

1. relativt, i allm.: inducere, pellicere (ad vitia); delenire; transversum agere (föra på villovägar, Sa.); medels mutor f. donis corrumpere; låta sig f-s induci, pellici, corrumpi.
2. särskildt = f. till otukt: ad stuprum illicere; corrumpere; stuprare.

Förförare: corruptor (Förföra 1 och 2); adulter (Förföra 2).

Förförarekonster: artes adulteri, corruptoris; blanditiae.

Förfördela: injuriam afferre, inferre alicui; violare alqm; injuriā afficere alqm; fraudem facere alicui.

Förförelse: corruptela (mulieris); illecebra.

Förförisk: blandus (i oskyldigare mening, än sjelfva verbet förföra, i allm. = förledande, tjusande; feminae b-ae, L.; b-a oratio, b-a vanitas, C.); plenus deliciarum, illecebrarum (urbs, civitas, t. ex. Capua); delicatus, amoenus (litus); illecebrosus (Pt.); f-a konster (i svårare mening) artes (corruptoris, corruptricis, adulterae, -i); (i allm.) blanditiae, blandimenta.

Förgapa sig: f. sig i ngt stupere (re, in re, Hor.); capi alqa re; (inhiare rem l. rei mera = gapa efter ngt).

Förgift: venenum; taga (in) f. venenum bibere; veneno sibi mortem consciscere.

Förgifta:

1. eg.: f. ngt veneno imbuere, inficere (illinere, medicare) alqd; f. ngn (hellre förgifva) venenum dare alicui; veneno necare, interimere, interficere, exstinguere, tollere alqm; f. sig venenum bibere, sumere; f-d venenatus; veneno illitus, imbutus.
2. oeg.: f. ngns glädje gaudium alicujus corrumpere, odio commoda alicujus venenare (Hor.); f. ngns oskyldiga sinne animum vitiorum expertem corrumpere, mentem vitiis, deliciis imbuere, inficere.

Förgiftning: veneficium; misstanke om f. suspicio veneficii, veneni dati; anklagas för f. de veneno accusari.

Förgiftningsmål, Förgiftningsprocess: causa, quaestio veneficii.

Förgifva: venenum dare, miscere alicui; veneno necare, exstinguere, intercipere, tollere alqm.

Förgjord:

1. se Förgöra.
2. = förtrollad: incantatus; veneno contactus, mutatus, devotus (Tib. I. IV. 41).

Förglömma: (= fullständigt glömma en sak, vanligen utan bibetydelse af likgiltighet, snarare af godhet, öfverseende): oblivioni dare, oblivione obliterare, obruere (injurias, peccata alicujus); oblivisci (alicujus rei); – icke till förglömmandes adde –; non est praetereundus –.

Förgrena sig:

a. eg.: in diversas partes ramos dimittere, diffundi, serpere (C. de Sen. § 53); propagari.
b. oeg. (om slägter): disseminari; proseminari (in diversas familias); propagari; conjuratio late serpit, diffunditur.

Förgrening: propagatio; disseminatio; en af slägtens talrika f-r una ex multis gentis familiis; sammansvärjningen hade talrika f-r latissime serpserat, disseminata erat.

Förgripa sig (på ngt l. ngn): violare (alterum, aliena, sin nästa, sin nästas gods); vim l. manus (manum) inferre, afferre alicui (socio, legato); arripere, avertere (aliena), invadere in bona alicujus (tillgripa, slå under sig); tangere, attingere (sacra; mulierem); movere (Dianae non movenda numina, Hor.); non abstinere ab alqo, a re, re; polluere (contactu res sacras).

Förgriplig: quo violatur (laeditur) aliquis (fama alicujus); quod fit in alicujus injuriam; injuriosus (om handlingar); impius (f-t tal mot Gud, mot öfverheten verba impia in Deum, in superiores); contumeliosus (= skymfande); probrosus (ärerörig).

Förgrund: frons (plus habet res in recessu, quam in fronte promittit, Qu.); pars prior (anterior).

Förgrymmas: irā accendi, incendi; graviter exardescere (C. de Or. III. § 4); han reste sig f-ad amens irā sede consternatus est.

Förgråta: f. sina ögon oculos lacrimando l. fletu corrumpere; f. sin tid, sitt lif flentem tempora, aetatem transigere (nos flendo ducimus horas – förhala timmarne med gråt –, Vg.), conterere.

Förgråten: lacrimis confectus (om person); lacrimosus (poet. och senare); lacrimis corrupti, rubentes oculi; se f. ut multi fletus signa prae se ferre.

Förguda:

1. i eg. men.: (honore deorum immortalium) consecrare (hominem, C.); reponere in deos, collocare, reponere in numero, -um deorum; in divos referre alqm, caelestes religiones, consecrationem decernere alicui (officiella uttryck för kejsares förgudningar; jfr T. Ann. I. 10; XIII. 2; praesenti tibi divinos largimur honores, Hor.); vara f-ad deorum numerum obtinere.
2. ss. hyperboliskt uttryck för älska, beundra, hedra: prope divino cultu l. honore prosequi; venerari alqm; nimis amare, admirari, colere alqm.

Förgudning: consecratio; inter divos relatio; (oeg.) nimia veneratio.

Förgylla: inaurare (non i-ta statua, sed aurea, C.); aurum inducere rei, auro inducere rem; oeg.: f. lasten honesta specie l. oratione vitia tegere.

Förgyld: auratus, inauratus.

Förgyllare: inaurator.

Förgyllning:

1. ss. handling: auri inductio.
2. = guldet, hvarved ngt är öfverdraget: auratura; inductum aurum.

Förgå:

1. (vanl.) om (abstrakta; jfr Förgås) saker i allm.:
1. a. absolut: interire, fluere (”det ock snarlig allt förgår” ista omnia cito intereunt; fluxa, fragilia sunt; occidunt, fluunt, labuntur faller, förgår, förrinner, C. Or. § 10); ”det usla frodar sig, det härliga förgår” optima quaeque – prima cadunt; ”smärtan förgår vid safternas ljufliga syra” (abit dolor); vino diffugiunt sollicitudines, Hor.; minuentur atrae (carmine) curae; dissipat Evius curas edaces, id.; ”skönhet förgår” formae gloria fluxa est (Sa. Cat. 1); lukten förgår odor abit, aboletur (jfr b).
2. b. förgå ngn (dat.): deficere alqm (memoria); lusten förgick honom desiit velle, cupere; satiatus est; fastidio captus est; fastidio quodam et satietate a re abalienatus est (C. de Or. III. § 98); (quod cupide petiit, mature plena reliquit, Hor.; amisi omnem libidinem, Pt.); tålamodet förgick honom se tenere non potuit (C. de Fin. II. § 21); vreden förgick honom ira (ejus) consedit, deferbuit, sedata est.
2. om tid: abire, fugere, effluere (C. Sen. § 69); praeterire, transire; labi; lifvet förgår som en flod fugaces labuntur anni (Hor.); min tid förgick fugit aetas; en timme förgick hora praeteriit; onyttigt f. perire; conteri inutiliter (jfr Förgången).

Förgå sig: peccare, (labi imprudentiā), delinquere (graviter svårt) in (mot) alqm; officium deserere, exuere fidem, obsequium; quid deceat, quid aequum sit, oblivisci; violare, offendere (alqm – f. sig mot ngn); han förgick sig ända derhän att usque eo (amentiae, temeritatis) processit, ut –; usque eo adductus est, ut eum justitiae (prudentiae, officii) caperet oblivio (C. de Off. I. § 26); adeo officii (justitiae, prudentiae) eum cepit oblivio; f. sig af vrede irā efferri; han har lätt att f. sig facile inducitur, ut prudentiae, officii obliviscatur; facile in fraudem inducitur, ad temeritatem effertur; utan afsigt, mot sin vilja f. sig mot ngn imprudentem, invitum offendere alqm (C. de Off. II. § 68).

Förgången: 1. (Förgå): praeteritus; vara f. praeteriisse, transiisse, fugisse, fuisse; f-a tider tempora antiqua, praeterita; antiquitas; det gamla är f-t quod praeteriit, effluxit (C.); fuerunt illa.

Förgår, i förgår: nudius tertius; ante diem tertium.

Förgård: vestibulum.

Förgås:

1. eg.: om (konkreta) saker (jfr Förgå) och personer: interire, perire; cadere; occĭdere (orta omnia occidunt, C.); själen f. icke med kroppen i döden animus non exstingintur in (cum) corpore, mors non delet ac perimit omnia; non simul cum corpore interit animus (C. de Am. § 13); himmel och jord skola f. caelum ac terrae interibunt, exitio dabuntur; skeppet förgicks navis in undis periit, demersa est; f. i eld igne absumi.
2. i hyperboliska uttryck: f. af kärlek, längtan, qval amore, desiderio, cruciatu perire, confici, consumi, absumi, perimi, contabescere.

Förgäfves (äfven brukadt ss. predikat med vara): frustra, nequidquam; in cassum (missae preces, jactata promissa); arbeta f. operam perdere; nihil agere; frustra operam insumere, laborem suscipere; jag har talat f. nihil egi (dicendo); irritas misi voces; han hoppades f. spes eum fefellit, spe dejectus est; nequidquam sperabat (filium reversurum esse); det är f., att du klagar frustra quereris; hans arbete var f. labor inanis, inutilis, vanus fuit; allt var f. frustra!; nil actum est.

Förgängelse: mors; interitus; f-ns lag mortalitas (i silfveråldrens språk); moriendi necessitas, condicio; lyda f-ns lag naturae concedere, (explevisse mortalitatem, T.); allt måste lyda f-ns lag, är hemfallet åt f-n cuncta debentur morti; se, smaka f-n mori, morte intercipi, fungi, defungi; denna f-ns verld mortalitas (T.); res humanae; hvart du vänder dig i lifvet, ser du f-ns spår quoquo te vertas, mortis vestigia impressa cernas (haec quidem vita mors est).

Förgänglig: mortalis (homo, mundus; mortale est, quod quaeris opus: mihi fama perennis quaeritur, ut toto semper in orbe canar, Ov.); fragilis, caducus (bräcklig, lutande till fall); fluxus, brevis (öfvergående, kortlifvad, kortvarig); allt är f-t cuncta fluunt, labuntur; nihil est in rebus humanis nisi fluxum et caducum; skönheten, äran är f. gloria, forma fluxa, brevis est; en svag, f. glans splendor brevis; f. är dess lott sors ejus mortalis est (Ov.).

Förgänglighet: mortalitas; fragilitas; brevitas (jfr Förgängelse).

Förgäta: oblivisci; oblivioni dare, tradere alqd; immemorem esse (af likgiltighet); kan ock en moder f. sitt barn an possit femina partus sui (quem tulerit et pepererit, ejus) immemor esse?; han hade f-it att stänga dörren januam claudere oblitus erat (Ter.); förgät ej mig noli mei oblivisci; mei memor vive (conjugii nostri memor vive, Su. Aug.); Naevius, Plautus, Terentius ej att förgäta N., Pl., T. denique; (se vidare Glömma).

Förgäten: immemor (officii); se Pligtförgäten, Äreförgäten.

Förgätenhet: oblivio; råka, hafva råkat i f. oblivione deleri, obliterari, exstingui, aboleri, in oblivione jacere; bringa i f. in oblivionem adducere, oblivione obliterare.

Förgöra: conficere (hostium exercitum); delere; förgjord af trötthet, ängslan lassitudine, anxietate confectus (jfr Förgjord).

Förhala: f. tiden, f. med ngt ducere tempus, diem ex die, rem (t. ex. bellum); extrahere rem (med ngt); låt oss ej f. ne cunctemur.

Förhand:

a. i nom. och ack. endast i fråga om (kort-)spel: primae partes, primus locus (priores-, prior- i spel mellan 2); ngn sitter i, har f. primae sunt alicujus partes.
b. på förhand: ante (ante rem, ante diem); prae i sammansättningar; betala på f. ante diem solvere, repraesentare; på f. underrätta ngn ante (quam fiat, in discrimen veniatur) certiorem facere alqm; praemonere alqm; på f. glädja sig, ana fiendernes planer praecipere gaudium, hostium consilia; jag vill på f. säga ifrån, att man ej skall vänta ett långt tal af mig ante quam ad rem aggredior, ne quis longam exspectet orationem, praedicendum censeo (C. de Or. III. § 37).

Förhanden, Förhandenvarande se Hand.

Förhandla: agere rem, de re; deliberare, disceptare de re; saken f-des mellan generalerne res inter duces, in ducum consilio acta est (jfr Underhandla); f. med folket (om föredraganden) agere cum populo, cum plebe (C.).

Förhandling: deliberatio (långa f-r longae deliberationes); disceptatio; consultatio; f-r ss. hållna acta (acta senatus, populi – senatens, folkförsamlingens – publicare, Su.); saken var föremål för f-r i senaten res in senatu acta est; domstols, senats f-r disceptationes judiciorum et deliberationum, C. de Or. I. § 22.

Förhandlingsfrihet: agendi l. disceptandi libertas, jus.

Förhasta sig: nimis festinare; praefestinare (L.); festinatione efferri, auferri; nimis festinanter (temere, inconsiderate) facere alqd (f. sig med ngt); ruere, praecipitem ferri in agendo; f. dig icke noli festinare (festina lente), temere agere; icke f. sig tempus ad cogitandum sumere; omnia considerate agere.

Förhastad: inconsideratus; temerarius; f-dt ord verbum (vox) temere missum l. emissum; f-dt omdöme temerarium judicium; f-dt bifall temeraria assensio.

Förhastande: nimia festinatio; i f. göra, säga ngt temere, inconsiderate, festinatione elatum l. abreptum facere, dicere.

Förhatlig: invisus, invidiosus (subjektivt); ingratus, odiosus, molestus (i sig sjelf); vara f. (om personer) invisum et cet. esse; in invidia esse apud alqm (för, hos ngn); invidiā, odio flagrare, ardere; om saker: invidiam, odium habere; odio esse alicui; blifva f. in odium, in invidiam venire, incurrere; göra sig f. odium suscipere; odium, invidiam in se convertere; ut flagret odio, facere, efficere; göra ngt, ngn f. in odium vocare, in invidiam (populi) adducere alqm, alqd; invisum alicui reddere, efficere alqm; odium concitare in alqm; f-t yrke quaestus invisus, invidiosus, qui in odia hominum incurrit (C.).

Förhatlighet: (odium); åtgärdens f. undgick honom icke non fugiebat eum, rem invidiosam esse, in odium populi incurrere.

Förhemliga: celare (alqd alqm, alqm de re); occultare, reticere alqd.

Förherrliga se Förhärliga.

Förherskande: girighet var hans f. böjelse inter ejus vitia dominabatur avaritia; avaritiā maxime laborabat.

Förhetsa sig: irā efferri, exardescere.

Förhexa: incantare; devovere (Tib., se Förgjord); fascinare.

Förhinder: (impedimentum); få, hafva f. causā necessariā, necessitate impediri, ne faciat alqd; anmäla f. nuntiare se – impediri – (se Förfall).

Förhindra: impedire, prohibere alqd; f. orätt injuriam prohibere, propulsare, defendere ab alqo; (jfr Hindra).

Förhjelpa:

1. f. ngn till ngt: adjuvare alqm ad rem obtinendam, facere alicui potestatem, copiam alicujus rei (t. ex. conveniendi alicujus); f. ngn till en syssla munus conciliare alicui, suffragari alicui (domus domino, homini novo, consulatum suffragata esse videbatur, C.); f. till en fördel commodum prospicere, conciliare alicui.
2. f. dertill att –: adjuvare, opera sua (auxilio suo) efficere, ut –.

Förhoppning: spes; svika, öfverträffa, motsvara ngns f-r alicujus spem fallere, superare; spei alicujus respondere, spes alicujus ratas facere, explere; svikas i sina f-r spe dejici; gifva f., god f. om sig spem afferre (C. de Am. § 67); hafva f. om ngn spem habere de alqo (ibdm); tvärtemot allas f-r praeter spem; contra ac sperabatur; ingifva ngn f-r spem dare, facere, praebere alicui; det finnes f. att spes est fore, ut –; det är slut med alla f-r nulla jam spes est.

Förhoppningsfull:

1. i subjektiv mening (hur glad, hur trotsig, hur f., Tegnér): erectus et alacer; spe erectus; fidens (förtröstansfull); spe elatus.
2. i objektiv mening: en f. yngling adolescens summae, optimae spei.

Förhud: praeputium.

Förhuggning: strages arborum (objecta), arbores objectae; concaedes (pl., T.); på flera ställen voro gjorda f-r för att hindra fiendens rytteri compluribus locis arbores erant stratae, quo impediretur hostium equitatus (jfr N. Milt. X.); medels f-r stänga vägen strage arborum viam, aditum praecludere.

Förhungra: fame mori, absumi.

Förhus (till ett tempel): pronaus (Vitr.); atrium (i kristlig byggnadsstil).

Förhyda: (fundum navis) inducere, vestire laminis.

Förhyra: locare (uthyra); conducere, sumere (hyra sig).

Förhålla: f. ngt detinere (rem alicujus); (f. sanningen verum dissimulare, continere, occultare); f. ngn hans lön, hans rätt, hans förtrodda gods non reddere alicui mercedem, jus, depositum, negare, denegare alicui alqd.

Förhålla sig:

1. objektivt:
1. a. absolut: en sak f-r sig l. det f-r sig med en sak så l. så: res est talis, ea, ita, sic, eo loco, ita comparata, ita se habet, ea est rei ratio, causa, condicio [så f-r det sig med hans lärdom, hans vältalighet talis – tantula, tanta – ejus doctrina, eloquentia est; så f-r det sig med grunderne för denne sats his rationibus nititur illa sententia; så f-r det sig med vårt lif ita nostra vita comparata est, haec est condicio vivendi; hac lege nascimur l. nati sumus; huru f-r det sig med din helsa quomodo vales?; så f-r det sig med den saken – sakens förlopp – hoc fere modo res acta est; huru f-r det sig med det allmännas sak quo res summa loco (est)?; det f-r sig så, som du säger sunt ista (C. de Am. § 6); est, ut dicis (ut – nemligen att – philosophi semper paratum habeant, quid de quaque re dicant, C. de Or II. § 152); med landtbruket f-r det sig så: kommer du för sent med en sak, så kommer du för sent med alla res rustica sic est: si unam rem sero feceris, omnia sero feceris, Cato; hafvet förhöll sig stilla mare tranquillum erat, summa erat maris tranquillitas; det f-r sig helt annorlunda, på liknande l. alldeles samma sätt longe aliter l. secus est; alia, simillima, eadem rei ratio l. causa est].
2. b. förhålla sig till en sak så l. så: alqo modo affectum esse ad rem (C., Varr.), rationem habere ad rem; esse ad rem (ut meridies ad diem, sic media nox ad noctem); obtinere rei instar (f. sig ss.) ad rem (terra ad complexum caeli obtinet puncti instar, quod vocant κέντρον).
2. subjektivt = uppföra, bete sig; iakttaga ett förhållande: se gerere (in, erga, adversus alqm alqo modo, male, bene, fortiter o. d.; – quanto superiores simus, tanto nos geramus summissius, C.); (talem) esse in alqm (t. ex. justum, liberalem, clementem); se praebere (superbum in secunda fortuna, in adversa abjectum f. sig öfvermodigt i medgången, i motgången klenmodigt); f. sig tappert, välvilligt mot ngn uti virtute, colere virtutem; uti benignitate in alqm; f. sig oegennyttigt i en saks förvaltning in re administranda summā abstinentiā versari; i sitt lif f. sig rättrådigt o. s. v. vivere juste l. justum (quocirca vivite fortes, Hor.); f. sig troget mot ngn fidem praestare alicui; non deesse alicui, non deserere alqm; f. sig stilla quiescere; quietum esse; f. sig neutral medium se gerere; huru skall jag f. mig quid agam?; de frågade Pythia, huru de hade att f. sig Pythiam consuluerunt, quid facerent de rebus suis; ss. vän l. i vänskap, i pligters uppfyllande f. sig troget, karaktersfast, rättrådigt amicitiam l. officium summa fide, constantiā justitiāque servare l. colere (jfr C. de Am. § 25); f. sig overksam, likgiltig nihil agere; quiescere; otiosum spectatorem se praebere.

Förhållande:

I. objektivt:
1. 1. (i sing.) f. med en sak l. person: causa, ratio; samma, annat är f-t med den saken eadem, par atque una (de Or. II. § 209), similis, alia, longe alia ratio est illius rei; fullständigt taga kännedom om f-t med en sak quid (in re) sit, quid actum sit, cognoscere, quaerere, audire; omnem rem audire, omne negotium cognoscere; det är f-t, att – est, ut –, ita se res habet l. comparata est, ut –; det plägar vara f-t fit saepe, fieri solet, ut –; sanna f-t är, att – illud (potius) verum est (med ack. och inf. l. ut med konj.); ej öfverensstämma med sanna f-t a rei l. rerum veritate abhorrere; non verum esse; – det kända f-t att han varit i staden dagen förut – quod constabat, eum pristino die in urbe fuisse; det är ett ledsamt, ett glädjande f. molestum, dolendum est, quod – (illud odiosum est, quod in – magnitudine animi facillime pertinacia et nimia cupiditas principatus innascitur, C. de Off. I. § 64); bene, commode se habet, quod –; detta (felaktiga) f. måste rättas hoc vitium corrigendum est; inberätta f-t rem deferre, (nuntiare) ad senatum, ad imperatorem; f-t var mig alldeles obekant res mihi plane ignota erat; ett sällsynt f. res rara; det är ett sällsynt f., att raro fit, ut –.
2. 2. oftast i pluralis = omständigheter, under hvilka ngt sker, l. ställning, i hvilken en sak l. person befinner sig: res (pl.), (negotia); fortuna; status; tempora, rationes; yttre f-n res externae l. helst blott res, fortuna, tempora; negotia, t. ex. skulden var de yttre f-nas och ej personernas rerum, temporum erat istud vitium, non hominum l. personarum (jfr personae et tempora, C. de Or. II. § 138 ff.); sådan förändring i lefnadsyrke går lättare, om de yttre f-na hjelpa till eam mutationem, si tempora adjuvabunt, facilius commodiusque faciemus (de Off. I. § 120; jfr fortuna, ibdm); suam quisque culpam actores ad negotia transferunt, Sa. Jug. 1; gynsamma, olyckliga, fredliga, oroliga f-n res prosperae, florentes, afflictae, adversae, asperae, pacatae, turbidae; i följd af ogynsamma f-n propter temporum iniquitatem; temporum iniquitate, rerum asperitatibus (C. de Or. I. § 3) factum est –; f-na voro honom gynsamma, ogynsamma fortuna ei favebat, fortunā secundā utebatur; fortunam adversam habebat, f-ā adversā utebatur, conflictabatur (hade att kämpa med –); under för sig gynsamma f-n bonis suis rebus; lefva under olika f-n in diversis rebus, vitae rationibus versari (C. de Inv. I. § 3); de politiska f-na communia tempora (C. de Or. I. 2); status civitatis; under gynsamma politiska f-n optima re publica; nya f-n res novae, mutatae; mutatio rerum (rerum m-em ferre non poterat, N.); efter den tidens, efter vår tids f-n ut tunc erant res, ut nunc sunt res l. tempora; pro his, pro illis temporibus, (pro illorum, horum temporum ratione); under alla lifvets f-n in omni vita, in omni genere vitae, in omni vitae parte; det gifves intet f. i lifvet, der ej pligten har sin tillämpning nulla pars vitae officio vacare potest (C. de Off. I. § 4); under alla f-n (i alla händelser) utique; utcunque est l. erit; husliga, offentliga f-n res domesticae, privatae (C. ad Qu. Fr. I. § 19), res forenses.
3. 3. f. till en sak, emellan saker:
  1. a. i allm.: ratio; stå i f. till en sak rationem habere, esse, affectum esse ad rem (se Förhålla sig); conjunctum esse cum alqa re, inter se; bestämma f-t mellan två ting quae inter eas res intercedat l. sit ratio, constituere, definire; denna sak står icke i ngt f. till den andra (emellan dem eger det närmaste f. rum) haec res ad illam omnino non pertinet, illam non attingit; denna dygd står i det närmaste f. till menniskans natur haec virtus maxime naturam attingit humanam (C. de Off. I. § 18); delarnes f. convenientia inter se (ömsesidiga f.); delarne stå i det rätta f-t till hvarandra inter se conveniunt; i behörigt f. ut par, aequum est; apte; juste; legitime.
  2. b. pregnant = lika f.: par, aequalis ratio; analogia (Varr.); proportio (quae graece ἀναλογία, latine p. dici potest); oftast att uttrycka med pro portione l. blott pro = i f. till; det är intet f. mellan hans inkomst och utgift sumptus reditui l. facultatibus (pariter aequaliterque) non respondent (C. de Am. § 56); non facit sumptus pro portione facultatum l. pro facultatibus; inledningen bör stå i (jemnt l. lika) f. till målets vigt decet causis principia pro portione rerum praeponere (C.); hvar och en i f. till hans förtjenst pro dignitate cuique est tribuendum (de Off. I. § 42); i f. till tiderna ut tum erant tempora, pro ratione temporum; folkets sedliga tillstånd står merendels i lika f. till de förnämes quales principum, tales totius populi mores esse solent.
4. 4. persons f. till, med annan, personers till hvarandra: ratio; (rationem habere cum alqo, rationem contrahere, alqd contrahere – träda i f. till – cum alqo, ratione, re, negotio implicari cum alqo – inlåta sig i f. med ngn); necessitudo (förbindelse, skyldskap); jag står icke i ngt f. till honom alls nihil mihi cum illo commune est, nulla inter nos societas l. conjunctio est; stå i f. af vänskap, slägtskap till ngn amicitiā, familiaritate, cognatione, affinitate conjunctum esse, contineri cum alqo; est inter aliquos amicitia, summa familiaritas (det råder emellan dem ett f. af innerlig vänskap); vänligt, spändt f. gratia, simultas; f-t är brutet emellan dem inter se odio, simultate dissident; det goda f-t är återstäldt emellan dem gratia inter eos reconciliata est, in gratiam hic cum illo rediit; vi stå i godt f. till hvarandra bene inter nos convenit; nullum inter nos jurgium, discidium intercessit; (nulla inter nos diremptio, distractio fuit, C. de Off. III. § 32); slägtingar som stå i godt f. till hvarandra bene convenientes propinqui.
II. en persons f. = beteende, uppförande: mores (= ådagalagd sedlig beskaffenhet i allm.); modus, quo se gessit aliquis; hvars och ens eget f. bestämmer hans öde i lifvet sui cuique mores fingunt fortunam hominibus (poet. ap. N.); det kommer att bero på ditt f. pro moribus (l. pro dignitate) tibi tribuetur (merces, honor); ut sementem feceris, ita metes; jag prisar ej hans f. vid detta tillfälle non laudo, quo modo se gessit (jfr multa in illo viro praeclara cognovi: sed nihil est praeclarius, quam quo modo mortem filii tulit – hans f. vid sin sons död, C.); hans f. var värdigt nihil se indignum commisit; ita se gessit, ut bonum virum decet (par est); iakttaga ett vördnadsfullt f. mot sin far summa pietate, reverentia colere patrem; vara försigtig i sitt f. med, till andra menniskor iis, quibuscum vivat, caute uti; klandra ngns f. mores alicujus l. alqm reprehendere (jfr Förhålla sig).

Förhållningsregel (-ordre): praescriptum; praeceptum; (formula); mandatum (till en, som afskickas); gifva ngn f-r quomodo faciat, agendum sit, praescribere, modum rei gerendae praescribere alicui.

Förhäfva sig: efferri (inflari) superbia, fastidio; exsultare et efferri; se jactare; f. sig öfver ngt (sin börd, rikedom, lärdom) genere, opibus, doctrinā efferri; efferri fiduciā generis o. d.; f. sig öfver ngn fastidire alqm; spernere, contemnere alqm, se anteponere (C. de Am. § 69) alicui.

Förhänge: velum, aulaea (n. pl.); siparium; tjena till f. för ngt obtentui esse alicui rei; draga f-t för ngt velum obducere alicui rei.

Förhärda: durare; f. sitt hjerta, sinne mot ngt ad alqd durare, indurare animum, obdurescere ad alqd (ad dolorem, C.; ad plagas durare, Qu.).

Förhärdad: durus, duratus (ad dolorem mot smärtan); f-dt sinne animus durus, obstinatus, offirmatus, pervicax; f. syndare durissimi oris homo; homo audacissimus, impudentissimus; blifva f. obdurescere (ad dolorem, ad frigus; in patientia); occallescere (angor equidem, sed jam occallui, C.); callum obducere animo, dolori; vara f. callere (incommodis exercitatus animus callet, C. ep.); durum, induratum esse (jfr Hård, Härda).

Förhärdelse: duritia; pervicacia.

Förhärja: devastare; depopulari.

Förhärliga: celebrare (alqm scriptis, carminibus); ornare, exornare (gloriam alicujus); illustrare (nomen alicujus); decorare.

Förhöja (syn. med stegra; med abstr. objekt): augere (splendorem, dignitatem rei); exaggerare, amplificare (gloriam, magnificentiam); f-da pris pretia aucta, accensa; f. intrycket af ngt magis conspicuum, insigne, grave facere, reddere alqd.

Förhöjning: auctio, amplificatio.

Förhör:

1. (juridiskt): interrogatio (testium – vitnens f.); quaestio (de servis – pinligt f., C. pro Sulla); anställa f. med ngn lege interrogare alqm, quaerere ab alqo; quaestionem habere de re, de reo (om en sak, med en slaf).
2. (kunskapsförhör): examen.

Förhöra:

1. inför domstol: interrogare, rogare reos, testes; quaerere (de alqo, ex alqo, i synnerhet om förhör vid pinbänken); quaestionem habere, exercere de alqo (= quaerere); inquirere.
2. = examinera: interrogare (f. ngn i matematik interrogare alqm mathematica quaedam).

Förhöra sig: anquirere, sciscitari (de cubiculis conducendis om rum finnas att hyra).

Förifra sig, Förifras: irā efferri; exardescere, effervescere; gravius commoveri (alqa re).

Förinta: delere; exstinguere; ad nihilum redigere; vara f-d nullum esse.

Förintelse: deletio; exstinctio; interitus; döden är ej en f. mors non est interitus omnia delens ac perimens, tollens ac delens; excessu vitae non sic deletur homo, ut funditus intereat (C. Tusc. I. § 27 ff.).

Förirra sig: aberrare, labi (a proposito, a re proposita från ämnet).

Förjaga:

a. = drifva på flykten: pellere, fugare, profligare (hostes).
b. f. från land, hus och hem: exigere, ejicere, expellere, exturbare, exterminare (patriā, domo); evertere (sedibus).
c. oeg.: f. bekymren curas pellere, disjicere.

Förkasta: rejicere, respuere, repudiare, spernere (donum, oblatam rem, consilium); improbare (= ogilla); f. en motion antiquare legem; f. ngn ss. rådgifvare, hjelpare auctorem aspernari, adjutorem spernere; blifva allmänt f-d ab omnibus respui; cunctis suffragiis antiquari; som ej är att f. haud aspernandus, haud spernendus (haud contemnendus).

Förkastande: repudiatio; med f. af detta råd hoc repudiato l. rejecto consilio o. d.

Förkastelse: improbatio; träffas af den strängaste f. plane improbari (jfr Förkastlig 2).

Förkastlig:

1. i allm.: spernendus; malus; icke f. haud malus; satis bonus.
2. moraliskt, i sedligt hänseende f. improbus; pravus; malus; – f. yttrande, handling improbe, flagitiose dictum, factum.

Förkastlighet: nequitia, improbitas (i sedlig mening); öfvertygad om f-n af denna åsigt – quum sibi persuasisset, istam rationem bono viro probari non posse.

Förklaga (gammaldags): criminari.

Förklara:

I. = göra tydligt, klart:
1. 1. i allm.: explicare, explanare (rem obscuram interpretando, verbis); aperire (involuta et occulta); f. skrift scriptoris verba, scripta interpretari, explicare (ambiguum – tum explicatur, quum ea verba, quae desunt, suggesta sunt, C. de Or. II. § 110); f. (= kommentera) en text l. författare scripta explicare, scriptorem, poētam enarrare; (disserere de scriptis, jfr Föreläsa); f. ett ord (till begreppet) verbi vim l. notionem aperire, declarare (definiendo; jfr 2).
2. 2. = uppvisa skälet, orsaken till (uppkomsten af ngt): causam rei repetere ex (ur, af) alqa re; rationem reddere alicujus rei; explicare, exponere causam rei, quaenam causa fuerit rei, quidnam fuerit, cur (t. ex. oleum non concrescat frigore – att olja ej fryser); causam rei aperire; f. ett ord (etymologiskt, ett ords uppkomst) verbi originem expedire, explanare, aperire, explicare, eruere, ostendere, demonstrare (Varr. l. l. V. § 5. 6. 7. 9); huru skall jag f. det quidnam causae esse putem (cur corporis curandi quaesita sit ars, animi medicina non desiderata sit – det att man sökt en läkekonst för kroppen, men ej känt behof af en sådan för själen, C. Tusc. III. 1. 1)?; talarnes ringa antal är lätt att f. quaenam causa fuerit oratorum paucitatis, facile apparet; häraf låter sig romarnes öfverlägsenhet öfver karthagerne f. ex his rebus intelligi potest, quidnam fuerit, cur Romani superarent Poenos; häraf f-as hans obenägenhet för krig hinc apparet, quid fuerit, cur a bellis gerendis abhorreret; f-a mig det quid causae esse putas?; sjelfva hans rättvisa f-des ss. l. för ett bemödande att vinna folkgunst ipsam justitiam regis ambitionem quandam esse dicebant, ex ambitione ortam dicebant (a multis ipsa virtus – venditatio quaedam atque ostentatio esse dicitur – f-as för ett slags charlataneri –, C. de Am. § 86; jfr II).
II. = ss. sin mening l. vilja uttala, tillkännagifva:
1. 1. i allm.: dicere, significare; judicare, censere; negare (f. att icke); fateri (f. = erkänna); promittere, profiteri, polliceri, minari, ostendere (f. = lofva, erbjuda sig, hota); f. sig vara beredd dicere se paratum esse; f. sin mening vara att quid velit, sentiat, se velle alqd, significare; f. att ngn skall – (= befalla) imperare, denuntiare, monere, ut faciat alqd; f. ngt vara högst orätt dicere, censere, statuere alqd turpissimum, injustissimum, nihil turpius et cet. esse; f. smärtan för det högsta onda dolorem summum malum (esse) statuere, putare, judicare, summum malum in dolore ponere; f. ngn för den visaste man alqm omnium sapientissimum judicare; f. ngn för en niding, feg menniska ignavum, improbum appellare, clamare alqm; f. sig gifva undervisning i retorik dicendi artem l. se rhetorem esse profiteri; f. sig skola komma till hjelp promittere se alicui opem esse laturum; f. sig icke skola lemna våld mot sina bundsförvandter ohämnadt ostendere se sociorum injurias non neglecturum (Cs.); f. sig ur stånd, öfvervunnen o. d. fateri se non posse, se victum esse.
2. 2. offentligt, rättsgiltigt förklara: f. krig mot ngn bellum alicui indicere, denuntiare; f. fördraget upphäfdt foedus alicui renuntiare; f. ngn skyldig, oskyldig alqm nocentem, innocentem pronuntiare, judicare; f. ngn för fiende, landsförrädare alqm hostem judicare, hostium numero, hostis loco habere; f. ngn landsflyktig, biltog alicui aquā et igni interdicere; f. ngn fågelfri proscribere alqm; f. ngn för arfvinge heredem scribere, instituere; f. ngn för segrare citare, pronuntiare alqm victorem; f. ngn för (vald till) pretor, konsul renuntiare (r-t praeco, consul – valförrättaren – voce praeconis); declarare (consul – valförrättaren).

Förklara sig:

I. om personliga subjekt:
1. 1. i allm. = f. sin mening: sententiam, quid sentiat, expromere, diligentius, accuratius (närmare) exponere, explicare.
2. 2. = gifva skäl för sin mening l. sitt handlingssätt: rationem reddere, cur ita sentiat, cur fecerit alqd.
3. 3. f. sig för ngn: causam alicujus amplecti, sequi; ad causam alicujus inclinare; defensionem, causam alicujus suscipere; partes alicujus sequi, ad alicujus partes transire; f. sig för ngns mening in sententiam alicujus discedere, alicujus sententiae accedere, alicui assentiri; f. sig för ngt suadere alqd (s. bellum); dicere alqd sibi (vehementer) probari, placere; probare alqd; f. sig mot ngn alicujus adversarium, inimicum se esse ostendere; contra alqm dicere, contendere; alicui adversari; f. sig emot ngt dissuadere (legem, bellum), improbare, dicere sibi non probari, displicere alqd; non censere.
II. om sakliga subjekt: saken f-ar sig, låter sig f-a res (facile) explicatur, potest explicari; det låter sig lätt f., att han ej var hemma cur domi non fuerit, haud obscurum est, facilis est explicatio, interpretatio.

Förklarad: i biblisk mening: illustratus (bestrålad), collustratus (divino quodam fulgore).

Förklaring:

1. = förtydligande, utveckling: explicatio; explanatio; expositio; f. af ett ord, en skrift verbi interpretatio, explicatio; f. af en författare enarratio, explicatio; (konkret) commentarius; gifva orden en annan f. verba aliter interpretari, explicare; hans f. är oriktig verba perperam interpretatus est; han gaf den f-n att – ita disputavit, ut diceret –.
2. afgifvande af skäl l. skäl som afgifves för ngt: ratio (reddita); causa; gifva en f. af ngt interpretari alqd (omnia ista ego alio modo i-or, qui palaestras Graecos exercitationis, non disputationis causa – invenisse arbitror, C. de Or. II. § 21); gifva en rimlig f. af ngt causam, rationem probabilem rei (cur sit alqd) afferre; gifva en naturlig f. af ngt rem ex causis naturalibus repetere, in naturae necessitate positam docere; etymologisk f. af ett ord verbi notatio, (originatio); jfr Förklara I. 2; f. = upprättelse: satisfactio; ursäktande f. excusatio; defensio; afgifva den f. att excusare med ack. och inf.
3. = uttalande, öppet tillkännagifvande: significatio; professio; denuntiatio (i hotande bibetydelse); responsum (svar); confessio (bekännelse); krigs f. belli denuntiatio; han afgaf den öppna f-n, att han ansåg sig hafva lof att göra hvad som helst aperte professus est, se quidvis sibi licere existimare; han framträdde med den öppna f-n, att han ej ville lyda konsuln propalam exstitit negans, se consuli parere velle.

Förklaringsgrund: ratio; uppgifva en sannolik f. rationem probabilem reddere rei l. cur sit, factum sit alqd.

Förklaringssätt: ratio rei interpretandae, explicandae, excusandae; det gifves många f. multis modis res explicari, excusari potest; verba non uno modo interpretari licet.

Förklaringsvis: (tillägga) f. ad rem explicandam; quo melius res intelligatur.

Förklarlig: facilis ad explicandum, ad intelligendum; det är lätt f-t, att han ej vill, hvarför han ej vill gifva vika facile intelligi potest, apparet, eum cedere nolle, cur cedere nolit; en lätt f. orsak causa aperta, haud obscura; en lätt f. blygsel pudor, cujus causa in aperto, haud obscura est.

Förklema: indulgendo, nimiā indulgentiā l. mollitiā corrumpere; effeminare.

Förklemande: effeminatio.

Förklena: alicui (alqm) obtrectare, de alqo, de laude alicujus detrahere; laudem alicujus imminuere, minuere; yttra sig f-nde, på ett f-nde sätt om ngn contumeliose dicere; detrahendi causa studiose (partiskt) dicere, loqui de alqo (C. de Off. I. § 134).

Förklenlig: contumeliosus; ignominiosus; yttra f-a ord om ngn contumeliose, in alicujus contumeliam dicere, obtrectare alicui; vara f. för ngns rykte famae alicujus nocere.

Förklinga: conticescere; non jam audiri.

Förkläda: aliena veste induere, occultare alqm; f. till bonde rustico vestitu induere.

Förkläda sig: vestem alienam sumere; mutato, alieno vestitu occultari; f. sig till bonde rusticum vestitum sumere; vestitu rusticanum simulare; f. sig till qvinna vestitu sexum dissimulare.

Förklädd: aliena veste indutus; f. till qvinna muliebri veste indutus; sumpta muliebri veste (exiit); en f. qvinna mulier virili vestitu (occultata, dissimulata); mulier cum veste virili.

Förkläde: praecinctorium; subligaculum.

Förklädning: vestis mutatio; mutata vestis.

Förknappa: minuere; curtare.

Förknappning: imminutio; lefva på f. misere, tenui victu et cultu vivere; genium suum defraudare.

Förknippa: 1. eg.: (fasce) colligare; copulare, connectere; oeg.: företaget är f-dt med stora svårigheter res magnas habet difficultates; min välfärd är med min slägts nära f-d mihi fere cum propinquis communis fortuna est; f. en mening med ett ord vim, notionem verbo subjicere.

Förkofra: augere (divitias); alere (gloriam).

Förkofra sig: crescere, augeri; f. sig i krafter, kunskaper viribus, scientia augeri; in literis, in studiis progressus facere, proficere; f. sig i dygd ad virtutem progredi; landet har under dessa år f-t sig i alla rigtningar, i folkmängd, i rikedom, i industri his annis patria nostra hominum numero, opibus, artibus aucta est, crevit; (concordiā res parvae crescunt).

Förkofran: auctus (imperii); incrementum; f. i kunskaper, dygd, andlig f. progressus in studiis; progressio ad virtutem; progressio discendi.

Förkolna: (af kyla): refrigescere (i bildlig mening, t. ex. refrixit amor).

Förkomma: amitti; intercidere; interire.

Förkommen: f. person homo perditus; f. sak res amissa.

Förkonstlad: delicatus; deliciis corruptus; putidus; odiosus (om saker; mots. rectus, simplex, C. de Off. I. § 130); nimia affectatione corruptus; (cacozelus, Qu.); plenus fastidii (om personer; jfr Förkonstling).

Förkonstling: deliciae; fastidium (naturam expelles furca, tamen usque recurret et mala perrumpet furtim fastidia victrix, Hor. Ep. I. 10. 24. 25; jfr C. de Fin. I. § 5).

Förkorta:

1. i yttre men.: breviorem reddere, efficere; imminuere, curtare; praecidere; recidere.
2. f. tiden med en sysselsättning o. d.: tempus fallere cantu, lusu; otium terere re.
3. f. sitt lif med våldsam hand manu sibi mortem consciscere; genom laster f. sitt lif vitiis, luxu immaturam, praematuram mortem subire, mortem sibi maturare.
4. f. en stafvelse corripere syllabam (mots. producere); breviter dicere, C.; breviare, Qu.
5. f. ett tal: in breve, in angustum cogere, contrahere (mots. dilatare).
6. f. ett ord = skrifva medels förkortning notis, per notas, compendiis scribere alqd.

Förkortning:

1. breviatio.
2. ss. skriftecken: nota; sigla (n. pl.), Jct.

Förkrossa:

1. i eg. men. (sällsynt): contundere, confringere, frangere.
2. oeg. = nedslå, bedröfva, bringa ur fattningen, beröfva mod och tillförsigt: debilitare, frangere, percellere, affligere alqm, animum alicujus; denna underrättelse f-de honom rent af hic nuntius eum penitus fregit et afflixit; en f-nde underrättelse gravissimus (terroris plenus) nuntius; ångerfull och f-d delictorum conscientiā fractus et debilitatus; f-d och nedslagen animus fractus et prostratus; f-nde förebråelse objurgatio gravissima; känna sig f-d fractum ac debilitatum (metu, aegritudine, pudore) se sentire (jfr deprehensum me – sentio, C. de Or. I. § 207) l. blott frangi ac debilitari.

Förkunna:

1. om personliga subjekt: pronuntiare (praeco p-at); renuntiare (praeco r-at, quem tribus fecerit aedilem, Varr.); praedicare (praetor, praeco p-at esse alqd; victorem alqm p.); denuntiare (med bibetydelse af lofva l. hota); afferre, referre (inberätta); indicere, edicere (utlysa, pålysa, kungöra); i gudarnes namn f. nuntiare (abi, nuntia Romanis, caelestes ita velle et cet., L.); canere (fata vates); hämnd och hat f. (Tegnér) vindictam et odia denuntiare, minari alicui; (praecipere); f. Guds ord verbum Dei praedicare, se ofvan.
2. om sakliga subjekt: ryktet f-r fama nuntiat, fert, fama est, alqm esse; trumpeten f-r stridens början proelium commissum canit tuba; himlarne f. Guds ära gloriam Dei opera celebrant.

Förkunskaper: hafva goda f. ad aliquod studium magnam (accuratam) scientiam afferre; bene instructum (ceteris) artibus, praeparatum artibus ad rem discendam (ad magistrum) venire (C. de Or. III. § 136).

Förkyla: frigore laesam habere (partem corporis).

Förkyla sig: perfrigescere; frigore laedi, tentari; e frigore detrimentum valetudinis contrahere.

Förkylning: frigus; perfrictio (Pn.); akta sig för f. frigus vitare; ådraga sig f. perfrigescere.

Förkänning se Förkänsla.

Förkänsla: praesensio (rerum futurarum, C. de Div. I. 1); augurium quoddam (inhaeret in mentibus quasi futurorum a. q. seculorum, C. Tusc. I. 33); hafva f. af ngt praesentire, divinare alqd.

Förkärlek: praecipuus amor (alicujus), praecipuum studium (alicujus, alicujus rei); hafva f. för ngn praeter ceteros amare, diligere alqm, favere, studere alicui; hafva f. för en sak praecipue, in primis, praeter ceteras res delectari alqa re (t. ex. rure, vita rustica), amare alqd; magis, maxime probare (t. ex. regium imperium, regnum i. e. monarkien).

Förkättra: damnare.

Förköp: gå ngn i f. praevertere, praevenire alqm; praeripere alicui (rem speratam, cupitam; commodum aliquod).

Förköpa sig: male emere; nimis magno emere alqd.

Förköra: lassum agere; jumentum rumpere, enecare (agendo).

Förlag:

1. = förråd: copia; condita copia rerum, mercium; hafva ett stort f. magnam – copiam conditam habere; hafva ngt på f. alqd conditum, paratum (domi) habere, continere.
2. = förskott af kostnader för ngt: sumptus, impensa; boken har utkommit på hans f. ille libro edendo sumptūs praebuit, illius sumptu l. illo sumptūs praebente liber editus est.

Förlama: debilitare; frangere (non omnino me d-vit – f-t min verksamhet – senectus, C.; f. ngns anfall impetum alicujus debilitare, retundere; vim alicujus solvere, frangere); förlamad debilitatus; debilis.

Förlamning: debilitatio (ss. handling); debilitas (ss. tillstånd; t. ex. coxae i höften).

Förleda: inducere (alqm spe, promissis ad aliquam rem, in errorem; ut faciat alqd); illicere, pellicere alqm in l. ad aliquam rem; delenire, corrumpere alqm alqa re; låta sig f. induci; corrumpi; söka att f. ngn temptare alqm, animum alicujus (donis et cet.), sollicitare aliquem.

Förledande: blandus; illecebris, blanditiis potens; ad corrumpendum accommodatus (jfr Förförisk).

Förledare: corruptor; pravus suasor, consultor; lyssna till f-ns stämma prava suadenti, petenti aures praebere.

Förlefva: vitam, aetatem, (annos) degere, transigere, exigere, agere (quietē); f. sitt lif i tystnad (obemärkt), i overksamhet vitam silentio transire, ignaviā terere, conterere.

Förlefvad: vitiis, luxu vietus, marcidus, fractus; vara f. vitiis, luxu marcere (Lucr.).

Förlegad: situ corruptus (Pt.), informis; obsoletus; f-dt vin vinum fugiens, vapidum; vappa; f-e ord verba obsoleta (quibus consuetudo communis jam non utitur, ex ultima antiquitate repetita).

Förlida: (om tid) labi; cedere; praeterire; redan hafva 50 år f-it, sedan han dött, sedan vårt land blef fritt jam quinquaginta anni sunt, postquam ille defunctus est, postquam (quum) patria nostra libertate utitur.

Förliden: praeteritus; nästf., sistf. proximus, superior; prior; f. gårdag hesterno die, heri; natten är f. nox fugit, praeteriit, acta est (exacta est).

Förlig: f. vind ventus secundus.

Förlika:

1. med personliga objekt: reconciliare alqm (in gratiam) cum alqo, aliquos inter se; in gratiam cum alqo reducere, restituere alqm; controversiam aliquorum l. inter aliquos componere, dirimere, sedare, tollere; de blefvo f-te controversia eorum composita est.
2. med sakliga objekt: f. en tvist, träta (controversiam, litem, rixam) componere, dirimere, sedare.

Förlika sig:

1. om ovänner: in gratiam redire cum alqo, inter se, reconciliari.
2. om tvistande (i civilmål): transigere (träffa uppgörelse, träffa förlikning) cum alqo, inter se; pactionem facere; cum bona gratia discedere.

Förlikas:

1. handlingsverb = förlika sig, träffa förlikning.
2. tillståndsverb:
1. a. om personer = sämjas: convenit, bene convenit inter aliquos; consentit aliquis, vivit concorditer cum alqo; mutua (summa) inter aliquos concordia est; icke kunna f. dissentire inter se; discordes esse; (non satis convenit inter aliquos).
2. b. om saker = kunna förenas, stå väl till sammans: non abhorrere ab alqa re; in uno homine esse posse; sparsamhet f-s väl med välgörenhet a beneficentia non abhorret parsimonia.

Förlikna: comparare, conferre, componere alqm cum alqo (= jemföra); aequare alqm cum alqo (närmare = likställa); intet kan i ljufhet f-as med vänskapen cum suavitate amicitiae nulla res comparari potest (nil ego contulerim jucundo sanus amico, Hor.).

Förliknelig: qui potest comparari l. conferri; par.

Förlikning: (af Förlikas): reconciliatio (hominum; gratiae, concordiae); conciliatio gratiae; transactio, pactio (f. = uppgörelse, i civil tvist); träffa f. transigere, pactionem facere, litem condicionibus componere cum alqo; vara böjd för f. ad reconciliationem, ad pactionem, ad controversiam condicione componendam inclinare.

Förlisa: perire, naufragium facere, frangi (om skepp).

Förlita sig: confidere (alqa re, t. ex. viribus, prudentia sua –; promisso alicujus –; alicui; med personligt objekt brukas i vanliga språket dock hellre Lita); fidere, niti alqa re; spem ponere, spem collocare in alqa re; f. sig på att – confidere med ack. och inf.; certo sperare fore, ut –; f-en eder icke på förstar nolite in regibus spem ponere; f. dig på mitt ord noli de mea fide dubitare.

(Förlitan), Förlitande: i f., i fast f. på fretus, fisus, confisus alqa re.

Förljudas: det f-es att – (ss. det f-es) fama est, fama fert, ferunt, (nuntii ferunt), nuntius affertur alqd factum esse; konungen är, ss. det f-es, död fama est (nuntiat), regem mortuum esse.

Förljufva: condire (t. ex. laborem hilaritate, ludo jocoque; gravitatem comitate – allvaret med fryntlighet); jucundum, suave facere, efficere alqd (t. ex. ngns dagar – vitam alicujus); f. ngns ålderdom genom sina omsorger, sin ömhet officiis suis, bonitate sua senectutem alicujus mollem et jucundam efficere (C. de Am. § 2), senectutis tristitiam mitigare, lenire, levare.

Förlof: med f. sagdt pace, veniā tuā, vestrā, illorum o. d. dixerim; säga ”med f.” veniam l. honorem praefari.

Förlofning: sponsalia (-ium och -iorum, n. pl.); bryta f. fidem pactam solvere, fallere.

Förlofningsfest, Förlofningsskänker: sponsalia.

Förlofva:

1. despondere filiam alicui; vara f-ad med ngn (om mannen) aliquam sibi despondisse, aliquam desponsam habere; (om qvinna) alicui desponsam, pactam esse; ngns f-de sponsus, sponsa.
2. (i hvardagsspråk) f. att göra ngt jurejurando se astringere, jurare se facturum esse alqd.

Förlofva sig: (om man) aliquam sibi despondere, desponsare; (om qvinna) desponderi alicui.

Förlopp:

1. en saks f. (ratio, ordo rei actae); berätta sakens f. quomodo res acta l. gesta sit, (ordine) narrare.
2. en tids f.: medels omskrifning: efter en tids f. spatio interjecto l. intermisso; efter ett års f. anno circumacto; post annum; efter tre dagars f. tribus diebus interpositis; han bad dem återkomma efter tre dagars f. jussit eos ad quartum diem reverti; inom några dagars f. in paucis diebus, intra paucos dies; två gånger inom f-t (loppet) af en dag bis in die.

Förlora:

1. om konkreta sakliga objekt: amittere (i allm. mista, blifva af med); perdere (med bibetydelse af skada för den förlorande l. det förlorade); privari alqa re (= beröfvas ngt); jacturam, damnum alicujus rei facere (jacturam accipere; damno affici); hafva f-t carere; f. sin egendom genom eldsvåda bona incendio amittere; f. på spel in alea perdere alqd; f. ene armen altero brachio privari; intet hafva att f. nihil habere, quod perdat; nullam jam jacturam facere posse; (den utfattige har intet att f. egestas facile habetur sine damno, Sa. Cat. 37. 2); f. ngt ur sigte e conspectu amittere alqd (jfr Förlorad).
2. om personliga objekt: amittere (patrem); orbari (patre, matre, parentibus, filio, amico); jag har f-t mycket genom hans död magnum illius morte damnum feci.
3. om abstrakta objekt: i allm. amittere [lumina – synen; oculos; libertatem; sensum malorum – känslan af sitt elände – amisit (= kom l. slapp ifrån, C. Tusc. I. § 85)]; perdere (memoriam); f. en rättegång amittere, perdere causam, litem; causā cadere; f. en drabbning proelio vinci, e proelio victum, inferiorem discedere; f. besinningen (koncepterna) perturbari animo; tumultuari; de statu mentis dejici; icke f. besinningen praesenti animo uti; non perturbari; f. tålamodet non posse se tenere; f. medvetandet sensum amittere; exanimari; hafva f-t medvetandet sensu carere; f. modet animo deficere; animum despondere; animus cadit alicui; f. tråden, sammanhanget i ngt seriem sententiarum amittere; f. tiden tempus perdere; cunctari; occasionem amittere, dimittere; icke f. tiden non cunctari, non amittere occasionem; icke f. tiden med snack tempus sermonibus non terere; här är ingen tid att f. res non habet moram; (nulla mora est, Vg.); utan att f. tid sine mora; continuo; vi ha ingen tid att f. tempus morandi non habemus; icke f. ett ord af det som säges singula verba excipere; verbum non fugit, effugit alqm; f. hoppet spem perdere, spe dejici; f. lifvet vitam amittere; occidere, necari; f. aktningen för ngn nihili jam facere alqm; contemnere, despicere alqm; f. aktningen för sig sjelf se ipsum contemnere; f. sin skönhet, sin friskhet pulcritudinem, integritatem amittere; f. sin rätt jure privari.

Förlora sig:

1. om saker: perire (pulcritudo); exolescere (memoria; mos); färgen, utseendet har f-t sig fugit (decor, species rei); floden f-ar sig i sanden arenis hauritur (T.).
2. om personer:
1. a. till utseendet: flaccescere; pulcritudinem amittere; fugit juventas et decor.
2. b. f. sig i gissningar: multis conjecturis nihil assequi; f. sig i betraktelser (ad cogitandas res) prolabi, labi.

Förlorad: gå f. amitti, perire; intercidere; exstingui; vara f. nullum esse; jag är f. perii, interii; de me actum est; gifva ngn f. desperare de alqo, desperare alqd (ejus salus desperanda est, C.); han är f. för oss illum amisimus (rem publicam penitus amisimus, C.); illum non jam videbimus; allt är f-dt spes nulla est; omnia afflicta, prostrata sunt; intet ord gick f-dt nihil ita intercidit, praeterlapsum est, ut non audiretur; hans minne, hans verksamhet har ej gått f. ejus memoria non occidit, non exstincta est (C. de Am. § 104); ejus industria ad posteritatem quoque pertinet, propagata est; den f-de sonen perditus filius; all möda är f. (förspild), som användes härpå perierit, quidquid laboris in hac re collocabitur; dermed är ej mycket f-dt leve ejus rei damnum est.

Förlossa:

1. (i religiös mening) = befria, lösa: liberare; vindicare; solvere.
2. = förlösa, se detta.

Förlossare: vindex; liberator.

Förlossning:

1. liberatio, vindicatio.
2. (motsvarande verbet förlösa) partus (i passiv mening = nedkomst).

Förlust: damnum, detrimentum (båda allmänna uttryck för f., i mera konkret mening, derför med qvantitetsbestämningar, ss. magnum, summum d.; detrimentum dock mera bestämdt blott om ekonomisk l. åtminstone yttre f., afbräck); jactura (eg. = uppoffring); amissio (abstrakt, eg. = mistande, f. af ngt – turpis a. dignitatis; liberorum a.); clades (= manfall, f. af stridskrafter); calamitas (vanligast om detsamma); orbitas (= f. af anhörige); f. på spel damnum aleatorium; lida f. damnum, detrimentum, jacturam facere re (genom ngt), in re (i ngt); damnum accipere (L., Hor.); cladem, calamitatem accipere; detrimentum capere, accipere; damno affici; ad alqm venit, pervenit damnum; (ejus praematura morte magnum damnum fecerunt literae latinae, C.); djupt känna f-n af en sak magnopere moveri desiderio alicujus rei; icke kunna bära f-n (damnum) desiderium ferre non posse; tillfoga ngn f. damnum, detrimentum afferre, inferre, importare alicui, damnum dare alicui; ansvara ngn för hans f. damnum praestare alicui; ersätta ngn hans f. d. restituere, sarcire, reconcinnare alicui; svår, obetydlig f. grave, leve damnum; med f. köpa, sälja male, damnose emere, vendere; in emendo, vendendo damnum facere; blifva med f., med stor f. tillbakaslagen cum detrimento exercitus, cum magno damno, magna clade repelli; stor var f-n på båda sidor magna utrinque clade pugnatum est; draga sig tillbaka utan synnerlig f., utan f. nulla magnopere clade accepta recedere, suos incolumes reducere; utan ekonomisk f. sine jactura; nullo rei familiaris detrimento; salva l. integra re familiari; vid lifvets f. stadga, förbjuda morte proposita jubere, vetare; vid lifvets f., vid penningars f. förbjuda capite, multā sancire; f. af förstånd, af synen alienatio mentis, oculorum amissio; luminis orbitas; döma till lifvets f. capitis damnare.

Förlusta sig: oblectari, delectari alqa re.

Förlustelse: oblectatio; voluptas; delectatio; folkets f-r oblectationes, voluptates vulgi.

Förlustig: carens, privatus, orbatus alqa re; vara f. carere; blifva, gå f. amittere; göra sig f. suā culpā amittere alqd; committere alqd (se Förverka); döma ngn f. ngt multare alqm (bonis, pecuniā); döma ngn f. lif, ära, gods capite l. capitis damnare alqm; döma ngn sitt fädernesland f. (patriā) exsulem alqm esse jubere.

Förlyfta sig: majus quam pro viribus onus suscipere; nimio onere se laedere.

Förlåt: aulaea (n. pl.); siparium; velum.

Förlåta: f. ngn ignoscere, veniam dare alicui, concedere alicui; f. ngn ngt ignoscere alicui alqd (sakligt objekt af pron. neutr.), condonare alicui alqd; f. ngt ignoscere, concedere (peccatis, delictis); f. ngt för ngts l. ngns skull concedere, condonare alqm fratri, precibus fratris, alqd virtuti alicujus [ngn för hans brors skull, ngt för (den skyldiges) förtjensters skull]; remittere alicui alqd (poet.); förlåt mig för min kärleks skull hvar tår, du fäller på min mull amori meo condonato, quidquid lacrimarum sepulcro dederis; böjd, färdig att f. exorabilis, lenis.

Förlåtelse: venia; bedja om f., få f., gifva f. veniam petere, accipere, dare; (gratiam facere alicui alicujus rei); utverka f. impetrare alicui veniam.

Förlåtlig: veniā dignus; qui habet veniam l. excusationem (stultitia excusationem non habet, C. de Or. I. § 125).

Förlägen: animo confusus, conturbatus; f., hvad man skall göra dubius, sollicitus, incertus, anxius (animi), quid faciat; blifva f. conturbari, confundi, commoveri; vara f. haerere, aestuare; trepidare, dubitare, dubium esse (quid capiat consilii, quomodo rem expediat, quem inveniat adjutorem); göra ngn f. conturbare alqm; anxium, dubium facere alqm; dubitationem, haesitationem injicere alicui.

Förlägenhet:

1. (subjektivt) inre ovisshet, oro: perturbatio; sollicitudo; aestus animi; dubitatio; anceps cura (C. de Off. I. § 9); sätta ngn i f. conturbare; confundere animum alicujus; dubitationem, trepidationem injicere alicui; jag befinner mig i f., hvad jag skall göra dubius haereo, incertus sum, nescio, quid faciam l. agam; – non laborabit, quemadmodum –, C. de Or. II. § 73.
2. objektivt (= trångmål, i förhållanden liggande svårighet): angustiae; difficultas; penningef., ekonomisk f. rei numariae, rei familiaris difficultas l. angustiae; vara, befinna sig i f. in angustiis versari; difficultate laborare; komma i f. in angustias adduci, venire.

Förläget: conturbato animo; non sine alqa conturbatione, dubitatione.

Förlägga:

1. = förflytta: transferre alqo.
2. i allm. gifva plats på ett ställe: ponere (domicilium, castra, legionem alicubi); disponere (praesidium, custodias alicubi); locare, collocare (exercitum in hibernis, praesidium); f. regeringen, krigets medelpunkt någorstädes imperii, belli sedem (imperium, bellum) conferre alqo (L. I. 13. 4; omne bellum circa Pometiam stetit); f. en koloni någorstädes hän coloniam deducere alqo; f. scenen för ett skådespel någorstädes fingere rem alqo loco agi.
3. = lägga på oriktigt ställe: non suo loco ponere alqd; oblivisci, ubi rem reliquerit.
4. f. en bok libro formis excudendo l. edendo sumptūs praebere.

Förläggare: qui libro edendo sumptūs praebet.

Förläna: (om Gud ss. subjekt) tribuere; commodare; (propitium) dare.

Förlänga:

1. i yttre utsträckning: longiorem reddere; extendere; longitudinem alicujus rei augere; producere.
2. (i tid): propagare; producere; prorogare (tempus alicui; imperium – embetstiden – alicui).
3. f. en stafvelse: producere (syllabam).

Förlängning: productio; prorogatio; propagatio.

Förläning: *feudum; beneficium; provincia; gifva ngn ngt i f. provinciam alicui administrandam assignare, tribuere.

Förläsa sig: literis immori; nimia lectione (nimiis literarum studiis) corpus mentemque attenuare.

Förläst: studiis attenuatus.

Förlöjliga: exagitare; agitare; irridere.

Förlöpa: (om tid) fugere; labi; praeterire.

Förlöpa sig: errare; labi; a recta via declinare; a spatio deflectere.

Förlösa: partu levare (Ov. Met. IX. 698); parturientem juvare, parturienti adesse; (obstetricari, Vulgata); blifva förlöst partu levari, partum edere; blifva f-t med en son filium parere, eniti (L.).

Förmak: atrium.

Förmala: demolere, conficere.

Förman:

a. en persons f.: superior (Scipio Q. Maximum fratrem majorem tanquam superiorem colebat); dignitate superior, prior.
b. = föreståndare, förnämste mannen i ett kollegium, bolag l. samfund i allm.: princeps (senatus, legationis f. i senaten, för en beskickning); magister (societatis för ett bolag, equitum rytteriets f.); f. för en curia curio; f. för en rote tribunus.

Förmana: monere, admonere alqm, praecipere alicui, ut, ne faciat alqd; hortari, cohortari (mera = uppmana); f. ngn till tålamod – ut sit patiens, ut moderatione utatur.

Förmaning: monitio, monita (n. pl.), admonitio; lyda ngns f-r monenti parere, obsequi; monitione alicujus moveri; ngns f. till trots spreta alicujus admonitione, non audiens quid moneretur ab alqo.

Förmaningstal: monitio; cohortatio.

Förmanskap:

a. (Förman a) dignitas superior; utan aktning för f-t superiorem non verens.
b. (Förman b) principatus; magisterium.

Förmast: prior (anterior) malus.

Förmedelst (-medels): återgifves i latinet med ablativ-ändelse, se Medelst.

Förmena:

1. vetare alqm facere alqd; interdicere alicui, ne faciat alqd; prohibere alqm, ne faciat alqd; invidere alicui rei, negare (ej unna) alicui alqd; det f-as oss att säga vetamur haec enuntiare; det är ingen f-adt (förment) att vara hemmastadd i flere vetenskaper på en gång non est interdictum aut a rerum natura aut a lege alqa aut more, ut singulis hominibus ne amplius quam singulas artes nosse liceat, C. de Or. I. § 216; f-a mig icke detta nöje noli hanc mihi delectationem negare, noli huic meae delectationi invidere.
2. = mena, yttra en mening: putare, statuere; pass.: videri; i synn. i part. pret. opinatus, opinabilis (i filosofisk stil, C.); han var stolt öfver sina f-ta goda egenskaper elatus erat iis, quas sibi videbatur habere, virtutibus; romarne anropade sina f-ta gudar om hjelp Romani deorum, quos putabant esse, auxilium implorabant; den f-te prinsen ille, qui regis filius esse vulgo credebatur l. quem regis filium esse vulgus credebat; den f-ta nyttan species utilitatis (C. de Off. III. 46: jaceat utilitatis species, valeat honestas; ibdm 47: tanta vis est honesti, ut speciem utilitatis obscuret; jfr ibdm 82: utilitas ista, quae dicitur – eg. den föregifna, så kallade nyttan).

Förmenande: opinio; opinatio (i filosofisk stil, C.); vanl. i uttrycket: enligt ngns, enligt sitt f. (sin subjektiva mening): enligt hopens f. är envåldsmakt den störste tänkbare fördel ad vulgi opinionem nulla major utilitas quam regnandi esse potest (C. de Off. III. § 84); enligt mitt f. är han olycklig mihi quidem miser videtur; ut mea fert opinio, miser est; ännu har jag ej lärt känna någon poet, som ej enligt sitt eget f. var den förnämste af alla adhuc neminem cognovi poētam, qui sibi non optimus videretur, C. Tusc. V. § 55. 63.

Förmer (För mer): vara f. än ngn priorem, potiorem esse, plus valere, quam alqm l. alqo; guld är f. än silfver, dygd är f. än guld vilius argentum est auro, virtutibus aurum; tjenaren är icke f. än hans herre non est famulus hero potior.

Förmera: augere; f-as crescere, augeri, augescere.

Förmiddag: tempus antemeridianum (matutinum); på f-n ante meridiem; i f-s hodie mane l. ante meridiem; klockan 8 i f-s hora secunda (enligt romerskt sätt att räkna), hora octava antemeridiana l. matutina (enligt modernt sätt); förmiddags(-sömn somnus) antemeridianus.

Förmildra: lenire, mitigare, levare; f. ngns vrede mollire iram; f. straffet poenam levare.

Förmildring: f. i straffet levatio poenae; mitigatio (frigoris); utverka f. i straffet impetrare, ut levetur poena; hoppas f. af kölden sperare fore, ut mitigetur, leniatur frigus.

Förminska: minuere; deminuere; imminuere; sjukdomens häftighet, våldsamhet f-as vis morbi lenitur, mitigatur, morbus levatur.

Förminskning: deminutio; imminutio.

Förminskningsord: deminutivum.

Förmoda: suspicari; putare; opinari; om ngt tillkommande: exspectare, sperare; det hade jag ej f-at non putaram; det smärtade mig mera än ngn f-at majorem cepi omnium opinione dolorem (C. Brut. 1. 1).

Förmodan: opinio, suspicio; conjectura; mot f. praeter opinionem, exspectationem (praeter spem); gäcka, öfverträffa ngns f. (förväntan) exspectationem, spem alicujus fallere, superare; det hände honom emot hans f. inopinanti, necopinanti ei accidit; det är blott en f. levis tantum opinio est, suspicio tantum est; nihil habeo praeter suspicionem; min f. slog in evenit id, quod fore suspicatus eram; en rimlig f. probabilis conjectura l. suspicio; låta sig ledas af en f. conjecturā duci; grunda sig på blott f. conjecturā niti.

Förmodlig (sällsynt ord): opinabilis (C.); probabilis.

Förmodligen: (sine dubio); vanligen uttryckt med opinor, credo (i ironisk mening, scilicet), brukade parentetiskt l. ss. styrande den sats, hvilken innehåller det, som förmodas: han är f. utgången exiit, credo l. credo eum exiisse; f. kommer han aldrig igen credo (probabile est), eum nunquam rediturum esse (videtur nunquam esse rediturus).

Förmon (Förmån): (praemium, se Lat. Lex.); commodum; bonum; emolumentum (yttre f.); helsan är en oskattbar f. nihil est bona valetudine praestabilius; Gud har gifvit menniskan många härliga f-r multa praeclara homini (naturae humanae) Deus tribuit; jag hade den f-en att råka honom mihi contigit, ut eum convenirem; jag har f-en af hans umgänge ejus usu, familiaritate fruor; jag aktar det för en f. att hafva varit bekant med honom bene mihi accidisse puto, quod cum eo vixerim (beate vixisse videor, quia cum Scipione vixerim, C. de Am. § 15); utrustad med alla naturens och lyckans f-r omnibus naturae fortunaeque praemiis donisque (C.) ornatus; till f. för ngn pro alqo; in utilitatem alicujus; till f. för det allmänna e re publica; yttra sig till f. för ngn dicere pro, ab alqo; döma till f. för ngn judicare secundum alqm (alqd).

Förmonlig: bonus, fructuosus, utilis; f-t köp, parti bona emptio, bonum, fructuosum negotium (affär); bona condicio; hysa f-a (vanligare: fördelaktiga) tankar om ngn bene existimare de alqo.

Förmonligt: bene.

Förmonsrätt: jus praecipuum.

Förmultna: putrescere; putrefieri; solvi.

Förmur: propugnaculum; munimentum; han (Scaevola) var Roms f. den dagen eo munimento stetit illo die res Romana.

Förmyndare: tutor; curator (a praetore datus – homini mente capto –, Hor.); insätta till f. för sina barn alqm tutorem instituere, constituere, scribere liberis, liberorum orbitati; vara ngns f. tutorem esse alicui, tutelam alicujus gerere.

Förmyndareräkning: ratio a tutore l. curatore reddita.

Förmynderskap: tutela (för minderårig l. omyndig förklarad vuxen person – ad sanos abeat tutela propinquos, Hor.); cura (tutelam vel curam administrare, Digest.); stå under ngns f. in alicujus tutela esse, tutela alicujus regi; öfvertaga f-t öfver ngn alicujus tutelam suscipere; ställa ngn under ngns f. alqm alicui curatorem, tutorem dare; nedlägga f. deponere tutelam.

Förmå:

1. intr.:
1. a. med objekt af pron. neutr. l. infinitiv: posse (hos poeter och senare valere); jag skall göra hvad jag f-r quidquid l. quantum potero, faciam; jag f-r ej uttala – eloqui non possum; äfven med indirekta vändningar ss. non est in mea potestate, non meum l. meae facultatis est.
2. b. med qvantitetsbestämningar, f. mycket, litet o. s. v.: multum, plus, plurimum, parum, paulum, nihil et cet. posse, valere; f. mycket hos ngn apud alqm multum (posse) valere; mot naturen f. vi intet contra naturam nihil possumus, (repugnante et adversante natura nihil proficitur).
2. tr.: adducere, impellere, perpellere, perducere, movere alqm, ut faciat alqd (nullo frigore adducitur – låter sig f. –, ut capite operto sit, C. de Sen. § 34); om saker ss. subjekt äfven causam esse, cur – (Lael. § 8); med skäl och grunder f. persuadere alicui, ut –; medels böner f. impetrare ab alqo, exorare alqm, ut faciat.

Förmå sig: in animum l. (blott) animum inducere, ut faciat alqd.

Förmåga:

1. i allm.: facultas (cogitandi, eundi – att tänka, att gå); vis, vires; det står i min f. possum; så vida det står i min f. si potero; quantum in me est; all min f. skall offras åt detta företag quidquid in me (virum, facultatis) est, in hac re ponam; det står ej i min f. non possum (non mearum virium, meae facultatis est; non opis est meae, Vg.); af all f. summa, maxima ope; omni vi, summis l. omnibus viribus (niti, contendere anstränga all sin f.); (anstränga sig) öfver f-n supra vires, ultra vires (Hor., Vg.); supra l. ultra quam potest (C.); cogi quod non possit (C.); efter f., efter sin f. pro viribus, pro virili parte (tantum, quantum possit, quisque nitatur, C.); i förmågo af = i kraft af pro; ex.
2. särskildt: andlig förmåga i pregnant mening (hufvud, talang): vis (dicendi); virtus; ingenium; en man med stor f. ss. talare homo summa vi dicendi (eloquentia) praeditus; en (man med) stor f. (i allm.) summo ingenio praeditus vir; sakna f. ingenio carere, (ingenium deest alicui).

I. Förmäla (= bringa en underrättelse, omtala): afferre, dicere; ryktet f-er, att han är gift fama est, illum uxorem duxisse; han f-es vara död fertur (dicitur) mortuus esse; derom l. det f-er ej historien de hac re nihil est in fabula; hactenus fama l. fabula; f. ngns helsning till ngn salutem dicere, nuntiare alicui, salutare alqm verbis alicujus; låta f. sin helsning till ngn salutem mittere alicui.

II. Förmäla:

1. (= i äktenskap förena; blott om furstliga personer): matrimonio jungere alqm cum alqa l. alqo; oftast i pass. blifva l. vara f-d med ngn in matrimonium ducere, uxorem d., in m-o l. u-m habere alqam (om man), nubere, nuptam esse alicui (om qvinna).
2. oeg. = förena med –: sociare.

II. Förmälning: nuptiae (regum).

Förmärka: sentire, percipere, deprehendere, videre, audire (intet ljud f-tes sonitus nullus ad aures perveniebat l. audiebatur; en vidrig lukt f-tes taeter odor sentiebatur; jag har aldrig f-t ngn falskhet hos honom nihil unquam in illo non verum et sincerum – quod non verum et sincerum esset – deprehendi); låta f. (missnöje, ovilja o. d.) prae se ferre sibi displicere alqd, odium alicujus; tro sig f. sentire sibi videri.

Förmäten: arrogans (med för höga tankar om sitt värde l. för stora anspråk); confidens (med för höga tankar om sin förmåga, för stor sjelftillit); ferox (stursk, morsk); fastidiosus (granntyckt, högfärdig); vara f. nimium sibi arrogare, nimis sibi confidere (sibi praefidere, poēta ap. C.); blifva f. magnos spiritus, arrogantiam sibi sumere (Cs. b. G. I. 33); f-t förakt fastidium; f-e tankar arrogantia.

Förmätenhet (jfr Förmäten): arrogantia; confidentia; fastidium; nimii spiritūs; qväsa ngns f. frangere alicujus arrogantiam, alicujus ferociam, feroces spiritus.

Förmätet: arroganter, confidenter, ferociter; yttra, bete sig f. arroganter loqui, se gerere; nimios gerere spiritus; fastidio et arrogantia afferri.

Förmögen: locuples, dives, copiosus (alla både om personer och saker, t. ex. hus, familj); ett f-t samhälle civitas opulenta; vara f. locupletem et c. esse, rem habere; opibus valere; han började blifva f. rem coepit habere.

Förmögenhet:

1. i plur. (till förmåga), om själens krafter l. olika verksamhetsyttringar: facultates.
2. = ngns egendom: alicujus res (oftast sing.), res familiaris; facultas, oftare plur. facultates; copiae; fortuna; bona (poet. vires); ofta = betydlig f. divitiae, opes; (magnae pecuniae l. facultates); hans f. är obetydlig ejus facultates parvae sunt, res parva, angusta est; en man utan f. homo pauper, sine re; enskild f. res familiaris, domestica l. -cae; hvar och en i mon af sin f. pro sua quisque facultate (C. Tusc. I. § 108); pro suis quisque facultatibus; ärfd, förvärfvad f. res hereditaria, patrimonium (C. de Off. II. § 54); res (labore, bene) quaesita, parta; anförtro ngn sitt lif, sin f., sina barn salutem, fortunas, liberos committere alicui (C.); öka sin f. rem augere, amplificare, exaggerare (l. c. I. § 92); sköta, förvalta sin f. rem familiarem tueri, administrare; komma till f., samla f. rem augere; rem facere (Hor.); divitias parare, colligere, congerere (Tib.); pecunias magnas facere (N.); locupletari; ega f. rem habere (non sunt in civitate duo milia hominum, qui rem habeant, C.); opibus, divitiis abundare, affluere; opibus valere; förlora, förstöra sin f. rem (familiarem), bona amittere, profundere, effundere; bonis everti (mista); att vara nöjd är f. non esse cupidum divitiae sunt (C.); uppskattad f. census.

Förmögenhetsafgift: tributum (quod pro l. ex censu confertur).

Förmögenhetsvilkor l. Förmögenhetsomständigheter: fortunae; res; hans f. äro små, torftiga res parva, tenuis est.

Förmörka: obscurare alqd; tenebras offundere, obducere, inducere rebus; hans ögon (syn, förstånd) voro f-de oculis (menti) caligo offusa erat, occaecati oculi erant; solen f-des sol defecit.

Förmörkelse: defectio solis, lunae; obscuratio; defectus.

Förnagla: clavis defigere; clavis obstruere (om kanoner).

Förnamn: praenomen.

Förnedra:

1. med personligt subjekt (sällan): in inferiorem locum deducere, detrudere; premere; den sig upphöjer, han skall varda f-d qui se ipse efferet (C.) l. extollet (Sa.), premetur (jfr Förnedra sig).
2. med sakligt, abstrakt subjekt: dedecori esse alicui, dedecorare; infamiam, dedecus, humilitatem habere; afund f-ar menniskan homini dedecori est, ab homine alienissima est invidia; djupt f-d under djuren är begärelsernas slaf infra beluas est, qui se libidinibus constringendum dedit; f-d qvinna femina stuprata, vulgata.

Förnedra sig:

1. se abjicere; dedecus, flagitium admittere; dignitatem suam ipsum imminuere; alqd se indignum committere; att ngn kunnat f. sig så djupt tantum quenquam dedecus admittere potuisse!; f. sig till ngt descendere, se demittere ad rem; projicere se in (fletus muliebres, L.); f. sig genom ngt dedecus concipere, sibi parere alqa re; f. sig för ngn adulari alicujus fortunam.
2. i gammaldags uttryck: se summittere; in inferiorem locum sponte descendere; den sig f-ar, han skall varda upphöjd qui se summittet, extolletur (spreta gloria cumulata redit, L.).

Förnedrande: turpis.

Förnedring: humilitas; turpitudo; befinna sig i ett tillstånd af den djupaste f. in extrema turpitudine versari; se ngn i hans f. alqm vitiis turpificatum, dedecoratum videre.

Förneka:

1. vanligen = neka till, att ngt så l. så förhåller sig: negare; infitias ire; infitiari; sanningen häraf kan ej f-s verum hoc esse non licet negare.
2. = vägra, ej unna ngn ngt (vanl. neka): negare, denegare alicui alqd; f. sig (ɔ: neka sig) ngt abstinere, (sponte) carere alqa re.
3. f. ngn = icke erkänna ngn, neka till ngt ss. sitt: non agnoscere, non cognoscere alqm, alqd (suum; et signum et manum suam cognovit, C. in Cat. III. § 12; jfr § 10. 11); infitiari alqd och (poet.) alqm; f. sina religiösa åsigter quid de rebus divinis sentiat, dissimulare, celare; ea, quae de rebus divinis dixit, sensit, mutare, migrare, ab iis – desciscere, recedere.

Förneka sig: naturam exuere; a se desciscere; (a suis institutis desciscere); sui dissimilem fieri l. esse; alqd se indignum committere; vid detta tillfälle f-de sig hans klokhet hac in re illius prudentiam desidero; hans goda hjerta f-de sig aldrig eadem semper utebatur l. erat humanitate; (nulli ejus deerat humanitas); en faders hjerta f-r sig aldrig paternus animus neque dissimulari potest neque mutari; romarnes tapperhet f-de sig icke heller vid detta tillfälle Romani eadem, qua semper, virtute utebantur, vetere gloria se non indignos praestiterunt, a pristina gloria non degeneraverunt.

Förnimbar: qui sentiri potest; sinligt f. sensibilis; qui in sensus cadit, sensibus percipitur.

Förnimma:

1. i allm. med sinnena f., varseblifva: sensibus percipere; sentire; cernere; audire; icke ett ljud förnams sonus nullus audiebatur.
2. = spörja, få veta: comperire, cognoscere, audire.
3. = märka, förstå, att ngt förhåller sig så l. så: sentire, intelligere alqd esse.

Förnimmelse: sensus; obehaglig, behaglig f. sensus gravis, jucundus; f. af smärta, njutning sensus doloris, voluptatis l. ensamt dolor, voluptas.

Förnimmelseförmåga: sensus.

Förning: sportula (recta).

Förnuft:

1. f. ss. förmåga: mens; ratio; intelligentia; f-et är Guds bästa gåfva ratione nihil a Deo melius habemus l. accepimus; sundt f. sana mens (C.); en menniska med sundt f. sanae mentis homo; vid sundt f. och sunda sinnen integra mente reliquisque sensibus (C. de Sen. § 72); hafva f., vara begåfvad med f. ratione uti, rationis participem, compotem esse; f-ets lagar recta ratio; lex rationis (naturae); med f-et fatta ratione l. mente complecti, assequi, comprehendere, percipere; bruka sitt f. ratione, recto judicio uti; rationem sequi; begären böra lyda f-et, vara f-et underdåniga rationi parere, obtemperare debent appetitus; det går öfver allt menniskoförnuft hoc in intelligentiam nostram l. humanam non cadit; strida emot f-et a ratione abhorrere, rationi repugnare, a recta ratione alienum esse; taga sitt f. till fånga under en auktoritet auctoritate alicujus moveri, duci.
2. sundt f. = sundt menniskoförstånd: sensus; sensus communis; detta lärer redan sunda f-et hoc est in sensu communi; sensus communis docet; det strider emot sunda f-et abhorret a sensu communi; sensus communis repugnat (Hor.).
3. = förnuftighet, praktiskt förstånd: sanitas; sapientia; prudentia; ratio, consilium: komma till f. ad sanitatem redire, reverti; bringa ngn till f. ad sanitatem reducere, revocare alqm; med f. sapienter; prudenter, considerate; utan f. insipienter; stulte; inconsiderate; temere; det finnes ej (sundt) f. i detta här nihil in his rebus sani est.

Förnuftig:

1. som af naturen eger förnuft: rationis compos, particeps; sapiens (C. de Nat. Deor. II. § 22); intelligens (C.); ratione praeditus, utens (C. de Off. II. § 11).
2. som kan bruka l. brukar sitt förnuft: sanus (mots. insanus); sapiens, prudens (mots. stultus); intelligens (mots. stultus, Ter.); ingen f. menniska kan tala så istaec dicere non est sanorum hominum; vara f. prudenter agere; ratione et consilio uti; var nu f. fac prudens sis; noli insanire, temeritate efferri.
3. som är enlig med förnuftet: rationi conveniens, consentaneus (vita); consideratus; prudens; plenus prudentiae, sapientiae; f-a ord sana oratio, verba plena prudentiae; f. handling considerata actio; agendi prudentia l. sapientia; en f. undersökning disputatio, quaestio ratione (a ratione) suscepta; angifva en f. grund rationem probabilem reddere.

Förnuftighet: sanitas; sapientia; prudentia; f-n af detta handlingssätt kan ej betviflas non potest dubitari, quin hoc prudenter factum sit.

Förnuftigt: sapienter; prudenter; handla f. prudenter agere, considerate agere; ratione uti; lefva f. rationi convenienter, sapienter vivere; det var f. taladt prudenter loqueris l. locutus es.

Förnuftslös: rationis expers.

Förnuftsslut: conclusio rationis; argumentum ratione conclusum; ratiocinatio.

Förnuftsstridig: rationi repugnans; a ratione abhorrens; absurdus.

Förnumstig: argutus; acutus.

Förnya:

1. (mera sällan) om konkreta objekt: renovare, reficere (muros, templum).
2. om abstrakta objekt: renovare, redintegrare (bellum, proelium; dolorem); instaurare (ludos, fira om igen); repetere (åter upptaga t. ex. sermonem, disputationem); f. kriget rebellare, rebellionem facere (om underkufvadt l. besegradt folk).

Förnyelse: renovatio, redintegratio (belli); instauratio (ludorum).

Förnäm:

1. till samhällsställning: primarius; generosus (högättad); nobilis, illustris, honoratus (som tillhör tjenstadeln l. rikedomsaristokratien, riddarne); de f-e principes, proceres.
2. till sinnesart och sätt (= högdragen): superbus; fastidiosus; f-t förakt fastidium.

Förnämhet: fastus; superbia; fastidium.

Förnämlig: praecipuus; primarius.

Förnämligast: potissimum; in primis; maxime.

Förnämst:

1. i allm. (f. till sin beskaffenhet): primus, praecipuus (främst – primus locus); optimus, praestantissimus (bäst – stilus est p. dicendi effector et magister, C.); summus (högst, ypperst – summus philosophus); maximus (mest betydande – m. argumentum); gravissimus (vigtigast – causa g.); det f-a i en sak caput rei (hufvudsaken – caput est artis decere); detta är min f-a omsorg, att hoc mihi maxime curae l. cordi est, ut –.
2. = till rang förnämst (förnämast): princeps, primarius; se i öfrigt Förnäm.

Förnär (För när): göra ngn ngt för när offendere, violare alqm.

Förnärma: (= förorätta, i synn. = kränka ngn, träda ngns heder för när) offendere, violare (justitiae partes sunt non violare homines, verecundiae non offendere, C. de Off. I. § 99 – det senare ordet motsvarar således närmast den specifiska betydelsen af förnärma); laedere, offendere existimationem alicujus; injuriā afficere alqm, injuriam afferre, inferre alicui; känna sig f-d dolere offensione (qua sibi videtur esse affectus), existimare (se esse), alqd esse violatum (C. de Am. § 66); känna sig f-d af ngt aegre ferre, moleste ferre alqd.

Förnärmande: contumeliosus (verbum; gestus).

Förnärmelse: injuria; contumelia; offensio; tåligt fördraga f-r injurias patienter ferre; betrakta ngt ss. en f. alqd in sui contumeliam accipere; moleste, aegre ferre alqd.

Förnödenhet: f-r = ea, quae ad vitam sustentandam pertinent; necessitates; res ad vivendum necessariae; copiae; utensilia (L., T.).

Förnöja:

1. = göra nöjd:
1. a. i allm.: explere, satiare animum alicujus; satis facere alicui.
2. b. särskildt: f. en fordringsegare satis facere creditori.
2. = skänka nöje, roa, fägna: delectare, oblectare alqm, alicujus animum; det f-r mig me juvat, delectat (jfr Förnöjd).

Förnöja sig: delectari alqa re; frui re.

Förnöjande: satisfactio creditorum; till borgenärers f. ut c-bus satis fieret.

Förnöjd: laetus, (lubens), gaudens; komma f. ut laetum procedere; se f. ut vultu laeto, hilari esse (ordet är syn. med belåten i bet. glad, ej = nöjd, än mindre = förnöjsam).

Förnöjelse: delectatio; vanligen ss. predikat, t. ex. det är mig en f. me juvat, delectat.

Förnöjsam: continens; parvo contentus (c. et suo et parvo, C. de Off. I. § 70); non avidus (C. de Or. II. § 182); modicus (vita); modestus (anspråkslös); parvo beatus (Hor. Ep. II. 1. 139); f-t sinne animus aequus, non avidus.

Förnöjsamhet: continentia; modestia; aequitas animi.

Förnöta: f. sin tid, sitt lif i overksamhet tempus, annos, aetatem ignaviā terere, conterere, consumere.

Förolyckas: ett skepp f. naufragium facit, naufragio amittitur, perit, demergitur mari.

Förolyckande: ett skepps f. naufragium.

Förolämpa: offendere; violare; famam, existimationem alicujus laedere, offendere; jfr Förnärma.

Förolämpande: contumeliosus; injuriosus; f. ord vox, verba c-sa, plena contumeliae; f. min vultus insolens, plenus contumeliae.

Förolämpning: i allm.: injuria; särskildt: contumelia (jfr Förnärmelse).

Förord:

1. = föregående aftal: conventum; pactum; condicio; f. bryter lag contra conventum partium juris praescriptum non valet.
2. = företal: praefatio.
3. = rekommendation: commendatio; f. till ett embete suffragatio (enskild persons hos det väljande folket); commendatio (Su. Caes. 41), nominatio (kejsarens f. hos senaten ss. valförsamling, faktiskt = utnämning); skänka ngn sitt f. commendare alqm, suffragari alicui, nominare alqm; på ngns f. commendante, suffragante, nominante alqo.

Förorda:

1. person: commendare; f. till ett embete suffragari, commendare, edere (Su. Caes. 41), nominare (om skilnaden mellan dessa ord se Förord).
2. en sak: suadere (legem ett lagförslag; ut fiat alqd); censere (alqd faciendum esse, ut fiat alqd).

Förordna:

1. med sakligt objekt: praescribere (i allm.; medicus); decernere (senatus); jubere, sciscere (populus); edicere, imperare (imperator); sancire (lege); cavere (lege, testamento, ut, ne –).
2. med personligt objekt: instituere (tutorem till förmyndare, äfven scribere tutorem); muneri praeficere (f. att förestå) alqm; munus, procurationem (rei, muneris) dare, committere, mandare, tradere alicui; alqm partibus alicujus fungi jubere.

Förordande:

1. angående en sak: praescriptio, ordinatio; praescriptum, decretum, edictum, jussum (jfr Förordna 1 och Förordning); efter ngns f. (ex) praescripto et cet. alicujus; jussu alicujus.
2. persons f. till ngt *institutio; få f. att förestå en tjenst munere alqo fungi, partes alicujus sustinere juberi.

Förordning: (= skrift, hvari ngt förordnas) decretum (senatus, populi), lex, scitum, jussum (populi; scitum plebis); edictum (praetoris, imperatoris); enligt lag och f. ex lege et edicto; utfärda en f. edicere (C. de Off. III. § 80).

Förorena: spurcare, conspurcare.

Förorsaka: efficere, facere alqd, ut fiat alqd; movere (bellum), creare (errorem); causam esse alicui l. alicujus rei; f. ngn ngt afferre alicui molestias, gaudium, dolorem; exhibere alicui negotium (besvär), creare alicui periculum, importare alicui incommodum, calamitatem; hvad har f-at, att du kommer så sent quidnam fuit, cur sero venias?

Förorätta: violare alqm; injuriam afferre, inferre alicui; injuriā afficere alqm.

Förpakta: conducere; f. statsinkomster redimere (publica).

Förpaktare: conductor; f. af jord (i allm.) colonus; f. af ager publicus arator; f. af statsinkomster redemptor.

Förpanta se (sätta i) Pant.

Förpassa: eg.: literas alicui dare, quo tutus l. tuto perveniat alqo (N. Ep. IV. 5); diplomate munitum mittere alqo; oeg., i allm.: mittere, deducere alqm alqo.

Förpesta: pestilentem reddere; vitiare.

Förpligta: astringere, obligare, obstringere alqm se facturum alqd l. alqa re (till ngt; inter se sancire, ne faciant); vara f-d att – debere facere alqd; känna sig f-d att göra ngt sui officii (suum) esse ducere facere alqd; lagen f-r ngn aliquis tenetur lege (jfr Förbinda).

Förpligta sig: (jurejurando) se astringere, sancte promittere, jurare (se facturum alqd); (jfr Förbinda sig).

Förpligtelse:

1. (ss. handling) affirmatio religiosa; edlig f. jusjurandum; under eds f. lofva sancte, juratum promittere alqd.
2. ss. förhållande (= förbindelse, pligt): religio (religione obstringere, solvere – lösa – alqm); officium (sanctum o. helig f.); dessa äro de f-r, som vår ställning ålägger oss his officiis nos obstringit sors nostra; haec muneris nostri officia sunt; (jfr Pligt).

Förplumpa sig: labi; dormitare; oscitare; peccare.

Förpläga: alere (t. ex. milites, exercitum); cibum, victum praebere alicui; väl f. benigne, laute cibum praebere alicui, liberaliter accipere alqm; väl f-d återvända hem cibo vinoque satiatum domum reverti.

Förplägande: bestå medel till soldaternes f. (copias, sumptus) suppeditare, unde l. quibus alantur milites.

Förplägning:

1. = Förplägande.
2. alimenta; victus; cibus; f-n var god laute (convivio apparato, exquisitis epulis, C. Tusc. V. § 62, caena lauta et magnifica) accepti sumus; anskaffa f. åt sändebud lautia praebere legatis.

Förpost: prima statio (primi vigiles, Vg. Aen. II. 334. 335).

Förfäktning: pugna primarum stationum.

Förpåla: palis firmare, munire.

Förqväfva:

1. eg.: suffocare (animantem); elidere (animam alicujus); opprimere (semen).
2. oeg.: f. friheten opprimere libertatem; f. anlag, krafter semina opprimere, (igniculos a natura datos restinguere, C. Tusc. II. § 2), vires obruere.

Förr:

1. eg.: prius; ante; antea, antehac (= förr än nu; jag har aldrig sett honom f. antehac eum nunquam vidi; jag hade aldrig sett honom f. nunquam eum ante, ad illud tempus videram); f. eller senare serius ocius; aliquando; (sive properabis sive retractabis); ju f., dess hellre quam primum; primo quoque tempore; nu som f. ut olim –, sic nunc; hvilken skilnad mellan f. och nu heu, quantopere sunt mutata omnia! quantum distant haec ab illis, illā, quae fuit, fortuna (jfr hei mihi, qualis erat, quantum mutatus ab illo Hectore, Vg. Aen. II. 274; o domus antiqua, heu quam dispari dominare domino, poēta ap. C. de Off. I. 139); f. än antequam, priusquam; f. i verlden olim; quondam; hvarför ej förklara mig detta f. än nu cur ista adhuc tacuisti?; cur istud ante hunc diem non elocutus es?
2. = hellre, snarare: ante; potius; magis; f. skola rådjuren gå i bet i luften, än min kärlek skall vända sig åt annat föremål ante leves capreae pascentur in āere –, quam nostros alio possim transferre calores (Ppt.); f. skall jag dö, än jag gifver efter malo mortem oppetere quam cedere; prius in ipso vestigio moriar, quam cedam.

Förre, Förra:

1. i tiden: prior; superior [förre delen (af två) prior pars; = närmast föregående superior, proximus]; pristinus [= förut varande i motsats till nu varande tillstånd för samma person l. sak; återinsätta ngn i hans f-a ställning in pristinum statum restituere alqm; det förra (förre dagens) samtalets dysterhet pristini sermonis tristitia]; vetus, antiquus (om det sedan längre tid förgångna); f-a tider vetera, antiqua; antiquitas; vetustas; jag tänker på de f-a tider cogito ac vetera memoriā repeto; f-a tiders sed mos antiquus, antiquitatis, (majorum); historien är en helsning från f-a tider historia nuntia vetustatis (C.).
2. = den förutnämnde ille, i mots. till hic = den senare.

Förringa: (vanl. verbis) minuere, imminuere alqd; detrahere (multum, aliquantum) de alqa re; elevare (vim – verkan –, auctoritatem rei); obtrectare laudibus alicujus (söka f., nedsätta ngns förtjenster); hans förtjenst f-as ej deraf, att han ej lyckats laus ejus non minuitur, nihil de ejus laude detrahitur, quod id, quod voluit, non assecutus est; icke förstora, utan f. sin tjenst non auget verbis suum munus, si quo forte fungitur, sed etiam extenuat (C. de Off. II. § 70).

Förrinna:

1. absolut, i eg. men. och om tid och timliga ting: effluere (quum advenit illud extremum, tunc illud, quod praeteriit, effluxit, C. de Sen. § 69); defluere (rusticus exspectat, dum defluat amnis, Hor.); fluere (omnia nascuntur, occidunt, fluunt, labuntur, C.); labi (tempora labuntur tacitisque senescimus annis, Ov.); dilabi (male parta male dilabuntur; discordiā res maximae; tempus).
2. förrinna ngn (dat.): blodet förrann honom omnem amisit sanguinem.

Förrostas: robigine (obduci) laedi, consumi, exĕdi; f-d robiginosus, robigine horridus, squalidus; robigine exesus; oeg. = förlegad obsoletus.

Förruttna: putrescere, putrefieri; (putredine) solvi; f-d putridus, putrefactus; puter.

Förruttnelse: putor; caries; putredo; öfvergå till f. putrescere.

Förrycka: luxare (membrum); distorquere; loco, sede sua movere, perturbare, pervertere; f. tankesammanhanget ordinem sententiarum perturbare l. conturbare (non praeposteris temporibus, non conturbato ordine, C. de Or. III. § 49); f. synpunkten för en saks betraktande rem conturbare, alqm in deliberando conturbare (C. de Off. III. § 80).

Förryckt: demens; delirus; mente captus, alienatus; insanus; (homo) emotae, turbatae mentis (Sen., T.); vara f. delirare, esse mente captum et c.

Förryckthet: dementia; deliratio; insania; mentis perturbatio.

Förrymd: f. slaf fugitivus.

Förråd:

1. i allm.: copia (relativt f. på ngt – frugum, frumenti, pabuli, exemplorum, rerum); facultas (rerum, numorum); ngn har f., godt f. på ngt copia rerum suppetit, suppeditat alicui; aliquis abundat alqa re.
2. särskildt (absolut) om materiella förråd: copiae (i synn. om f. för en härs underhåll – frumentum ceteraeque copiae; copias in castra convehere); res (comportatae, convectae, C. de Or. III. § 92; valeat possessor oportet, si comportatis rebus bene cogitat uti, Hor.; exercitus omnibus rebus carebat); penus (husets f. af mat o. d.); commeatus (proviant, förnödenheter för en armé).

Förråda:

1. = förrädiskt öfverlemna l. bringa i ngns händer en sak: prodere (hostibus arcem); tradere alqd alicui, in potestatem alicujus.
2. (med ord) yppa, tillkännagifva med l. utan förrädisk afsigt, röja: prodere (conscios, consilia alicujus); enuntiare (consilia suorum hostibus); aperire; patefacere, indicare.
3. (ofrivilligt) röja, visa, ådagalägga:
1. a. om personliga subjekt: aperire (quid sentiat; mores suos); significare (dolorem vultu, oculis); signum dare (doloris; puer multa signa dat boni ingenii et pudoris gossen f-r rika anlag och ett ädelt sinne, C. de Fin. III. § 9; signa ostendere doloris, C. de Or. II. 190); han f-r stor lärdom, skarpsinnighet summa in eo elucet, comparet, apparet doctrina; se praebet doctissimum, acutissimum; acumine ingenii excellit, plurimum valet; han förrådde föga skarpsinnighet non acutissimum se praebuit; in hac re ejus desidero prudentiam.
2. b. om sakliga subjekt: significare (dubitatio significat cogitationem injuriae, C.; passivt: dolor oculis, voltu, gestu significatur – hans ögon, min, åtbörder f. hans sinnesrörelse, de Or. II. 188); oftast att öfversätta med gen. possessivus: ett sådant handlingssätt f-r klenmodighet hoc facere parvi, timidi animi est; hans min f-de blygsamhet in vultu erat pudoris significatio, vultus pudorem habebat.
4. = svika, lemna i sticket: prodere, deserere, destituere alqm; deesse alicui; f. sitt fädernesland patriam prodere; f. sina vänner destituere amicos, deesse amicis.

Förråda sig:

1. om personliga subjekt: sensus suos, quid sentiat (invitum) aperire, nudare.
2. om opersonliga subjekt: significari, apparere, cerni, indicari, declarari (facile declaratur – det f-r sig lätt – utrum is, qui dicat, tantummodo in hoc declamatorio sit opere jactatus an ad dicendum omnibus ingenuis artibus instructus accesserit, C. de Or. I. § 73); det f-r sig lätt för den sakkunnige id facile a sciente animadverti solet (jfr C. de Off. I. 145).

Förrådshus: horreum.

Förrådskammare: cella (promptuaria, penaria).

Förrädare: proditor; f. mot sitt land proditor patriae; parricida; blifva f. mot sitt land patriam, patriae causam prodere; (= angifvare delator, index).

Förräderi: proditio; i allmännare mening (= list, löftesbrott): perfidia, dolus; f. mot fädernesland proditio patriae; parricidium (patriae, publicum).

Förrädisk: perfidus, perfidiosus, subdolus; f. afsigt perfidia; prodendi, fallendi voluntas, consilium; f-a planer, anslag insidiae; doli.

Förrädiskt: perfide; dolose; per dolum, per insidias.

Förräkna sig: perperam computare; in computando errare; ratio fallit alqm.

Förrän se Förr.

Förränta:

1. sätta ut på ränta: in fenore ponere, collocare, usuris alere, multiplicare pecuniam.
2. hafva lån på ränta, gifva ränta derför: pro pecunia usuram pendere.

Förrätt: gustatio; promulsis.

Förrätta:

1. tjenst, syssla, ärende: fungi, perfungi (munere, officio); conficere, perficere, administrare, exsequi (rem, negotium); gerere (rem, partes suas); agere (negotium, delectum, conventum); peragere (id.); habere (delectum – utskrifning); f. mantalsskrifning censum agere, habere, conficere, perficere, censere; efter väl f-dt ärende confecto negotio, re bene gesta; f. val comitia habere.
2. f. gudstjenst: sacrum, rem divinam facere, curare, procurare, peragere, perpetrare, obire; f. bön precari; comprecari; preces solennes concipere.

Förrättande: functio, perfunctio, confectio muneris, negotii, procuratio sacri, rei divinae; till gudstjenstens f. ad sacra facienda, obeunda o. d.; före gudstjenstens f. antequam sacra fierent; – öfver hufvud med particip l. satser.

Förrättare: qui munere alqo fungitur; valets f. qui comitia habet magistratui creando; qui de magistratu creando agit cum populo; actor (se Lat. Lex.).

Förrättning:

1. = förrättande (sällan).
2. i konkret men.:
1. a. = tjenst-, embetsförrättning: munus (officii); officium; actus (Qu., Pn.); negotium; ministerium; sköta, bestrida en f. munere, officio fungi, perfungi; munus exsequi; negotium gerere, administrare; vara upptagen, strängt upptagen af f-r negotiis (necessariis) occupari, distringi.
2. b. religiös f.: sacrum; res divina.
3. c. lifsförrättning (lifsfunktion): munus corporis (doloribus carere et muneribus fungi corporis, C. de Am. § 22).

Försagd: timidus; abjectus; parvi, pusilli animi; ignavus; blifva f. animo deficere; animum despondere, demittere; pertimescere; vara f. trepidare, jacēre.

Försagdhet: timiditas (C.); animus abjectus, parvus, pusillus; ignavia (feghet).

Försagdt: abjecte, timide.

Försaka: relinquere (utilitatem); praetermittere (voluptatem; nullum genus gestūs); spernere (voluptatem, C., Hor.; gloriam, L.); aspernari, repudiare (utilitatem); abstinere alqa re (sudavit et alsit, abstinuit Venere et vino, Hor.); lätt, med tålamod, med visdom f. facile, patienter, sapienter carere alqa re (si habuerit, bene rebus iis usum esse, si non habuerit, sapienter caruisse –, C. de Or. II. § 46); hafva svårt att f. aegre carere re; allt detta måste jag f. his omnibus carere, abstinere necesse est; despicere, contemnere (honore fuit contentus, rei familiaris despexit fructum, N.; res humanas, humana contemnere f. verlden).

Försaka sig: f. sig sjelf semetipsum non nimis amare; sibi moderari; sibi non indulgere.

Försakande: continens, patiens.

Försakelse: continentia (ss. egenskap hos en person); abstinentia (id.; vini, Veneris); praetermissio (utilitatis); underkasta sig många f-r multis rebus abstinere, carere; hans kropp var mäktig af de otroligaste, största f-r corpus patiens inediae, algoris, vigiliae supra quam cuiquam credibile est (Sa. Cat. 5); hela hans lif var en kedja af f-r per omnem vitam continentissimus fuit l. angustis rebus conflictabatur.

Försal: atrium (atria servantem postico falle clientem, Hor.; prior pars aedium, jfr Gell. XVI. 5); procoeton (Pn. ep. II. 17).

Församla: (vanl. blott med personliga objekt): colligere, contrahere (milites, exercitum, clientes in locum – till, på ett ställe); cogere (senatum, milites alqo); conciere (multitudinem, L. I. 8. 5); congregare (dispersos homines in unum locum, C.); convocare (sammankalla – populum, senatum, consilium ett krigsråd); f-de fäder patres conscripti; den f-de mängden multitudo congregata l. quae convenit, convenerat.

Församla sig: convenire, coire in (på) locum; congregari, se colligere; confluere (sammanströmma); conglobari (flockas).

Församling:

1. i allm.: coetus, conventus, consessus (sedentium) hominum; concilium (pastorum, deorum); corona (åhörarekretsen kring talarestolen l. rättegångstribunalet); talrik f. frequens conventus, consessus (theatri); hedervärd, aktad f. amplissimus conventus, coetus; vända sig till f-n ad conventum se convertere; blicka sig omkring i f-n ad circumstantium ora oculos circumferre, coronam circumspicere; tala inför en stor f. maximā coronā verba facere.
2. rådplägande f. consilium (senat, krigsråd o. s. v.); offentlig (råds-)f. publicum consilium; föredraga inför, hänskjuta till f-n ad consilium rem deferre, referre; consulere (consilium) senatum de re.
3. folkförsamling: contio (afhörande l. diskuterande f., folkmöte); concilium (plebis = menighetsmöte); comitium (beslutande – väljande l. lagstiftande f.); tala inför f-n ad populum dicere, verba facere; uppträda i en f. in contionem prodire; underhandla med, föredraga för f-n cum populo agere, ad populum referre de re, ut –.

Församlingsfrihet: jus l. libertas coeundi, contionum.

Församlingsplats: locus conveniendi l. quo convenitur; conciliabulum (tings- och handelsplats på landsbygden); f. för contiones (se Församling) comitium; f-n för comitia var Campus Martius: comitiorum causa populus in Campum Martium conveniebat; in Campo Martio habebantur comitia.

Försats: protasis; ss. innehållande förutsättning och vilkor för hufvudsatsen: sumptio.

Förse: instruere, ornare (om personer äfven juvare) alqm, alqd alqa re; suppeditare, providere, parare alicui alqd (f. ngn – t. ex. hären – med ngt); till skydd f. med munire, armare alqa re; rikligt f. explere, augere, exornare alqa re; ytterligare f. med augere rem alicujus, re alqm; vara f-dd med instructum, ornatum esse re, a re; abundare re; (res suppetit alicui).

Förse sig:

1. f. sig med ngt: instrui, ornari, repleri alqa re; sibi parare, comparare alqd; sibi arripere alqd.
2. f. sig:
1. a. = se fel, fela: in videndo falli, oculis falli, (oculi fallunt, frustrantur alqm).
2. b. = fela, förgå sig: peccare; delinquere; labi; f. sig emot ngn invitum offendere alqm.
3. f. sig till ngn: confidere alicui; spem ponere in alqo; (jfr Tillförse sig).
4. f. sig på ngt l. ngn: specie alicujus commoveri, perturbari; re conspecta l. rei conspectae desiderio in errorem abduci; capi alqa re; visum alqd cupere, concupiscere (– videt hanc visamque cupit, Ov.; ut vidi, ut cupii, ut me malus abstulit error, Vg.); in rem oculos mentemque defigere.

Förseelse: peccatum; delictum; error; af f., af misstag imprudens; begå, göra sig skyldig till f., en stor f. peccare, valde peccare; labi.

Försegla: signare, consignare, obsignare (tabellas, epistolam anulo, lino o. d.); signum, anulum imprimere epistolae.

Försegling:

1. ss. handling: obsignatio, consignatio.
2. den påsatta f-n: signum.

Försena se Fördröja, Försinka.

Försigtig: cautus; providens, providus (mera till förmågan = beräknande, skarpsinnig – än till sinnesrigtningen = varsam); attentus (som har ögonen öppna); diligens (i allm. sorgfällig); consideratus (betänksam, välbetänkt); timidus (Ulixes, Ov.); mater timidi flere non solet, N.); circumspectus (poetiskt och hos senare prosaister); religiosus (af samvetsgrannhet försigtig); vara f. (cautum esse), cavere, providere, vigilare, ne –.

Försigtighet: cautio; providentia; praecavendi diligentia; sträng summa cautio; acris diligentia; bruka f. cautionem adhibere (C.); providere (actum est de te, nisi p-es, C.); iakttaga den f-n att stänga dörren, att ej lemna dörren öppen ea cautione uti, attendere, ut januam claudat, ne januam apertam relinquat; jag skall iakttaga en sådan f., att icke – ita moderabor, ne –, C. de Or. I. § 111; iakttaga all möjlig f. omne genus cautionis adhibere, nihil temere aut incaute agere; saken fordrar f., manar till f. res habet multas cautiones, res hortatur ad praecavendum; incautum esse non licet; (om person) mana ngn till f. alqm monere, ut caveat sibi.

Försigtighetsmått: cautio (res habet – fordrar – multas cautiones, C.); provisio [sätt att akta sig – omnino omnium horum vitiorum atque incommodorum una cautio est atque una provisio, (det att) ut ne nimis cito diligere incipiant neve non dignos, C. de Am. § 78]; iakttaga alla möjliga f. omne cautionis genus adhibere; iakttaga det f-et att –, att icke – cavere, attendere, vigilare, ita moderari, ut, ne –.

Försigtigt: caute; diligenter; circumspecte; gå f. till väga caute agere, caute versari in alqa re; vigilare in re (vigilet in deligendo, C. de Or. II. § 92); tala f., uttrycka sig f. omnia verba moderari (ad certam normam verba expendere).

Försilfra: argentum inducere alicui rei, argento rem inducere, polire; ängen står af rimfrost f-ad prata canent, albicant pruinā (stat mons nive candidus); månen f-ar vatten och land (splendente) lunā candescunt terra et mare.

Försilfring:

1. argenti inductio.
2. inductum argentum.

Försina: deficere; interarescere, exarescere (jfr Sina, Utsina).

Försinka: morari, demorari, detinere alqm.

Försinka sig: cunctari; morari.

Försinliga: alqd (tanquam) sensibus subjicere, oculis l. sub oculos (alicujus) subjicere; exprimere et ante oculos ponere (C.); medels exempel f. exemplis illustrare, planius facere alqd.

Försitta: f. sin tid tempus sedendo, desidendo terere, perdere; tempus praetermittere, non obire; occasionem dimittere, occasioni deesse; f. fatalier tempus praestitutum non obire, ad diem non venire, non adesse.

Försjunka: (blott i oeg. uttryck) f. i betraktelser in acerrima cogitatione defigi; f. i sorg, förtviflan maerore affligi, ad desperationem devenire, redigi; f. i nöd miseriā, omnium rerum inopiā opprimi; vara f-en i nöd in miseria l. blott miseriā afflictum, oppressum jacere; vara f-en i skuld aere alieno demersum esse (L.); vara f-en i utsväfningar, laster in voluptates, in vitia mersum esse; voluptatibus se immersisse l. totum, penitus dedisse; flagitiis coopertum esse; f-en i sömn m. m. somno sepultus, inertiā sepultus.

Förskaffa: alicui, sibi (ngn, sig) parare, comparare; f. ngn njutning alicui afferre, dare, voluptatem; f. ngn det, som han behöfver res necessarias alicui subministrare; f. ngn ngns gunst conciliare alicui alqm l. gratiam alicujus; denna sak f-de honom anseende, heder, beröm haec res ei auctoritatem addidit, ei honori, laudi fuit; f. sig lugn otio suo, securitati suae consulere; f. staten fred, lugn för yttre fiender otium civitati parere (C. de Off. III. § 3); ab externis hostibus civitatem tutam reddere; f. (skaffa) sig obehag incommoda subire, suscipere, sibi contrahere; f. sig tillåtelse impetrare veniam l. ut sibi liceat alqd; f. sig säkerhet för att cavere [ne l. med ackus. och inf. ss. innebärande ett löfte af den, af (från) hvilken säkerheten utverkas, C. Brut. § 18].

Förskaffande: comparatio; conciliatio.

Förskansa: i allm. munire, communire; – operibus et munitionibus saepire, operibus munire; vallo saepire, munire; uppslå ett f-dt läger någorstädes castra communire in alqo loco.

Förskansa sig: locum operibus munire; castra communire alicubi; hafva f-t sig bakom ngt munitum esse alqa re.

Förskansning:

1. (handlingsord) communitio; munitio.
2. (sakord = förskansningsverk): munimentum; opus; praesidium; i pl. munitiones; anlägga f-r munitiones facere, munire; anlägga f-r kring en stad urbem munitionibus l. operibus claudere, saepire, cingere.

Förskapa: mutare in (till) alqd, in figuram aliquam l. alicujus; transformare, transfigurare in alqd (poet. och hos senare prosaister).

Förskapa sig: mutari, converti in alqd; transformare se in alqd (Ov.).

Förskingra: [särskildt om penningar l. i allm. förmögenhet = förstöra (i hvilken betydelse skingra icke brukas)]: dissipare (pecuniam, bona); distrahere (poet.); absumere; perdere.

Förskjuta:

1. = stöta ifrån sig:
1. a. i allm.: rejicere (flava excutitur Chloe rejectaeque patet janua Lydiae, Hor.); a se (domo sua) amovere; a se relegare (filium); exturbare, ejicere, expellere (domo, aedibus).
2. b. förskjuta en hustru: uxorem repudiare; uxori nuntium remittere; repudium remittere, renuntiare alicui.
2. = försträcka, gifva i förskott: ante tempus, ante diem solvere alqd alicui; repraesentare, suppeditare alicui alqd; mutuum dare, commodare alqd alicui.

Förskona: parcere, temperare alicui; f. ngn från ngt (från straff o. d. poenam, multam) remittere alicui; abstinere, prohibere malum, incommodum, molestiam ab alqo; levare, liberare alqm alqa re; non exhibere alicui negotium, molestiam (f. ngn från besvär, obehag); f. mig från ditt prat, från att höra mera noli mihi aures obtundere; f. mig från dina besök, din enträgenhet noli mihi molestus esse; blifva f-d från ngt carere (non affici, tangi) malo, incommodo; incolumem, alicujus rei immunem manere; från den tiden f-des jag från ytterligare besök l. böner ex illo tempore mihi molesti non erant; bedja att blifva f-d från ngt deprecari alqd.

Förskoning: poenae remissio; impunitas; venia; bedja, tigga om f. veniam petere, orare; gifs ej f. nullane venia dari potest?; nusquam est clementia?; omnisne sublata est ignoscendi ratio?; bedja om f. för ett brott delicti veniam petere; bedja om f. från straff poenam deprecari.

Förskott: pecunia ante diem soluta, pecunia suppeditata; gifva ngt, betala ngt i f. ante tempus repraesentare (solvere, suppeditare) alicui pecuniam; in antecessum dare (Sen.); få i f. på lön mercedem, partem mercedis praecipere.

Förskottsvis: f. utbetala in antecessum, ante diem dare, repraesentare.

Förskrifning:

1. skriftlig reqvisition: *rogatio, postulatio (per literas).
2. skriftl. förbindelse, öfverlåtelse af ngt: perscriptio; syngrapha (s-m facere uppsätta, lemna); tabulae.

Förskrift: praescriptum; exemplum; (ductus sequi skrifva efter f., Qu. I. 1. 27 om inskurne bokstäfver, i hvilka man skref).

Förskrifva:

1. = reqvirera: (literis) arcessere, imperare alqd.
2. skriftligen öfverlåta l. tillförsäkra ngn ngt: scribere, ascribere, perscribere (addicere, mancipare) alqd alicui.
3. = skrifva oriktigt: perperam, vitiose scribere (in scribendo peccare).

Förskrifva sig:

1. se ascribere, se addicere alicui (till ngn); addici, mancipari alicui (jfr Hor.: nullius addictus jurare in verba magistri).
2. = misskrifva sig: in scribendo verbo labi, peccare.
3. = vara kommen från, härröra, härstamma från –: (om personer l. konkreta ting) ortum, oriundum esse, venisse, advectum esse alicunde; (om plägseder och inrättningar) manere traditum (ab aetate l. dyl.); (om uppfinningar, planer o. d.) inventum esse, institutum esse ab alqo o. d. [t. ex. den Claudiska slägten förskref sig från Sabinarnes land gens Claudia a Sabinis oriunda erat; hvarifrån f-a sig dessa äpplen unde venerunt (empta sunt, advecta sunt) haec poma?; derifrån f-ef sig bruket, att Pinarierne ej fingo äta af offerköttet inde institutum mansit, ne Pinarii extis vescerentur, L. I. 7. 13; jfr traditum inde fertur, ut in senatum vocarentur, qui patres quique conscripti essent, L. II. 1. 11; – mos traditus ab antiquis usque ad nostram aetatem manet, L. II. 14. 1; detta f-r sig från honom ab illo inventum, fictum est].

Förskräcka: terrere, timefacere; terrorem injicere, incutere alicui; han lät sig ej f., utan svarade haud perterritus (interritus) respondit.

Förskräckas: pertimescere, extimescere; consternari; exanimari; terrore percelli.

Förskräckelse: terror, pavor, exanimatio; injaga f. hos ngn terrorem injicere, incutere alicui; slå ngn med f. id.

Förskräcklig: terribilis; horribilis; saevus; ett f-t väder saeva tempestus; ofta blott = ofantlig, förvånande: ingens; mirus; en f. mängd snö ingens nivium vis.

Förskräckligt: (horrendum) mirum in modum; supra modum (f. ful homo vastus et foedus, mira oris foeditate; han blef f. ond summā irā exarsit).

Förskräckt: territus, perterritus; timore, terrore perculsus; pavidus; consternatus, exanimatus; vara, stå f. perterritum esse, stare; stupere timore.

Förskrämma: pertimefacere, perterrere.

För – skull se För och Skull.

Förskylla: mereri, commereri; han led, hvad vi f-de ille perpessus est, quae nos meriti eramus; det hafva vi f-t på vår broder haec nos fratris nostri injuriā commeriti sumus; han har sjelf f-t sin olycka merito plectitur; ipsius culpā factum est; han har intet f-t nullam commeruit culpam; nihil admisit, quare periret.

Förskyllan: meritum; utan vår f. sine nostro merito.

Förskämma: corrumpere; i synn. i pass.: corrumpi; f-d luft corruptus āer; f-d smak corruptum judicium; f-de seder corrupti mores; depravati mores.

Förskämning: corruptio; depravatio.

Förskärare: prosector.

Försköna: exornare, excolere; genom framställningen f. verbis exornare; allt som f-r lifvet quibus vita excolitur; ornamenta vitae.

Förskönande, Försköning: exornatio.

Förslafva: servitute premere, opprimere.

Förslag:

1. i allm. = plan, beräkning: ratio; f. till en byggnad aedificii descriptio, deformatio, designatio, adumbratio; domus aedificandae ratio; f. öfver kostnaderne sumptuum ratio, computatio; uppgöra ett f. rationem alicujus rei ducere, inire, subducere; framställa ett f. rationem proponere; antaga ett f. rationem probare; förkasta ett f. rationem rejicere, improbare.
2. = föreslagen utväg, förslagsmening, som i en diskussion yttras: ratio; consilium; sententia; hans f. vann bifall, förkastades placuit, displicuit ejus sententia; väcka ett f., att – suadere, auctorem esse, ut –; på ngns f. suadente alqo; consilio alicujus; auctore alqo.
3. = lagförslag: lex; rogatio; väcka ett f. legem ferre, ut –; antaga, förkasta legem accipere, antiquare.
4. f., som ngn gör ngn, anbud: condicio; göra ngn det f., att alicui condicionem ferre, offerre, ut –; antaga, afvisa ngns f. c-m accipere, respuere, repudiare.
5. f. till embete: commendatio; sätta på f. commendare.

Förslagen: callidus; versutus.

Förslagenhet: calliditas.

Förslagsmakare: rerum novarum auctor, studiosus.

Förslagsmakeri: rerum novarum levitas, nimium studium.

Förslagsman: auctor (legis o. d.); qui legem, rogationem fert.

Förslappa: solvere, remittere.

Förslappas:

1. eg.: laxari (nervus); languescere (vires); hebescere (oculi).
2. oeg.: tukten, sederna f-as disciplina labitur; lasciviunt mores; fliten f-as studium remittitur, languescit.

Förslappning: dissolutio; languor (tillstånd af f.).

Försliten: detritus; obsoletus; f. slagdänga decantata cantilena.

Förslå: sufficere; suppeditare; suppetere; satis esse; (de 400 talenterna förslogo knappt till byggnadens grundvalar quadringenta talenta, quae perducendo ad fastigium operi destinatae erant, vix in fundamenta suppeditavere, L. I. 55. 7).

Försläpa: f. sitt lif i uselhet in miseria vitam trahere.

Försläpa sig: labore confici, enecari, fatigari, frangi; immori studiis (Hor.).

Förslöa: hebetare; retundere (ferrum), obtundere (aures alicujus).

Förslöas: hebescere (oculi); obtundi; retundi (– non quo – acui ingenia adolescentium nollem, sed contra ingenia obtundi nolui, corroborari impudentiam, C. de Or. III. § 93).

Förslösa: profundere, effundere [pecuniam, patrimonium alqa re (genom ngt), in (på) alqd, C. de Off. II. § 55]; dissipare (bona, patrimonium); f. sin tid tempus conterere, perdere, terere; f. sina krafter vires (temere, in nullam utilitatem) conficere, consumere (in rem).

Försmak: (gustus); gifva ngn en f. (gustum tibi dare volui, Sen.), imbuere sensu rei; få en f. af ngt anticipare (molestiam, quam sciturus es, C.); gustare, praegustare alqd; i hoppet få en f. af ngt spe praecipere alqd (jfr hoc, dum erimus in terris, erit illi caelesti vitae simile, C. Tusc. I. § 75).

Försmå: spernere (munus), aspernari (condicionem); repudiare (alieni facinoris munusculum non repudiaverunt, C. de Off. III. § 73); respuere; han f-de att rikta sig på andras bekostnad alienā injuriā ditari noluit; f. ngns kärlek amantem spernere; (f. den ekonomiske fördelen, vara nöjd med hedern rei familiaris fructum despicere, honore contentum esse, N.).

Försmäda: ludibriis l. conviciis insectari, incessere, vexare; irridere alqm; maledicere alicui; (vanligare är Smäda, se detta).

Försmädelse: (ɔ: hån) ludibrium; convicium; contumelia (verborum, gestus o. d.); han fick uppbära mycken f. ludibrio habitus est; conviciis, dictis, facetiis acerbis laceratus est.

Försmädlig:

1. om saker = hånlig, förtretlig, retsam (mindre = skymflig, smädlig): (contumeliosus); molestus; gravis; f-t leende risus malignus; f-t ord verborum acerbitas, aculei, (verborum contumelia); f. händelse res molesta, gravis, odiosa; det var f-t malum!
2. om personer:
1. a. satirisk, bitter i sina ord: acerbus; dicax.
2. b. i allm. = förarglig, förtretlig: molestus; odiosus.

Försmädligt: tala, le f. dicaciter, cum irrisione loqui; ridere maligne.

Försmäkta: confici (siti, fame, desiderio); deficere (fatigatione); elanguescere, extabescere; absumi, interire; säden f-ar af brist på regn siti exarescunt segetes.

Försnilla: intervertere, avertere, intercipere (pecuniam publicam, praedam); depeculari = bortsnilla från ngn.

Försnillare: depeculator.

Försnillning, Försnillningsbrott: interversio, interceptio (rei alienae); peculatus (f. från staten); anklagad för f. peculatūs reus; undersökning om f. quaestio de peculatu.

Försoffa: obruere, obtundere mentem alicujus.

Försoffad: (inertiā, vitiis) obtusus (viribus corporis, vigore animi); torpens, torpidus; blifva f. torpescere (animus per otium t-it; ingenium incultu ac socordia t-re sinunt, Sa.).

Försoffning: torpor.

Försofva: tempus, occasionem per somnum praetermittere, non obire.

Försofva sig: nimis diu dormire; tempus per somnum praetermittere.

Försona:

1. med personliga objekt: placare; (piare deos); iram alicujus placare, mitigare; f. ngn med ngn reconciliare alqm cum alqo.
2. med sakliga objekt (ett fel, brott): expiare, piare scelus; luere (commissa); en f-d skuld är ngt högre än den blotta oskulden culpam expiasse pluris est quam omnino non admisisse culpam.

Försona sig: f. sig med ngn in gratiam redire cum alqo; reconciliari alicui l. cum alqo.

Försonare: expiator (scelerum).

Försoning:

1. = blidkande: placatio; mitigatio.
2. f. med ngn: reconciliatio; tillvägabringa f. mellan någre alqos inter se reconciliare.
3. f. af ett brott expiatio, piatio sceleris.

Försoningsoffer: piaculum.

Försonlig: placabilis; exorabilis; mitis; visa sig f. placabili animo esse, inimicis se placabilem praebere.

Försonlighet: placabilitas; animus placabilis, ingenium placabile.

Försonligt: placabili animo.

Försorg: (cura); draga f. om ngt curare, procurare alqd; curare alqd faciendum; prospicere alicui rei (t. ex. rei frumentariae), prospicere, providere, ut fiat alqd (ut copiae convehantur); consulere (saluti alicujus); genom hans f. per illum, illo curante; illius curā.

Förspann: equi priores.

Förspel:

a. eg.: prolusio, prooemium (connexum ita sit principium – inledningen – consequenti orationi, ut non tanquam citharoedi prooemium affictum aliquod, sed cohaerens cum omni corpore membrum esse videatur. – Atque ejusmodi debet illa prolusio esse, non ut Samnitium, qui vibrant hastas ante pugnam, quibus in pugnando nihil utuntur, sed ut ipsis sententiis, quibus proluserint, vel pugnare possint, C. de Or. II. § 325); (praelusio, Pn.; anteludium, Ap.; prologus är företal till ett skådespel).
b. bildligt brukas f. om händelser, som förbereda och liksom förebilda efterföljande, jfr Sen.: per has mortalis aevi moras illi longiori et meliori vitae proluditur i. e. detta timliga lifvet är liksom ett f. till lifvet i evigheten; Caesars diktatur var liksom ett f. till Augusti principat Caesaris dictaturā principatui Augusti proludebatur, principatus Augusti praetexebatur (C. de Or. II. § 317), ad principatum Augusti via muniebatur.

Förspilla: perdere (tempus, operam sin tid, sin möda); frustra sumere, consumere (laborem, sumptum, pecuniam, vires in re – sin möda, sina penningar); profundere (vires in rem); conterere (tempus, otium, operam in re); dimittere (occasionem); det är f-d möda operam perdis l. perdidisti, perdes; o att jag kunde återfå min f-da tid utinam tempus frustra consumptum recuperare, reparare liceret, restitui posset; f. ngns ynnest gratiam alicujus amittere, perdere (socordiā, stultitiā).

Försprida: dispergere, disjicere.

Förspringa sig: currendo se rumpere, vires frangere.

Försprång: spatium praeceptum; hafva f. framför ngn praecurrere, post se relinquere alqm; hafva ett långt f., tre dagars f. aliquantum viae, tridui spatium praecepisse, jam confecisse (prius quam alter viam init, ingreditur); på grund af f-t i tid praecepto tempore (L. I. cap. 7).

Förspänd: junctus; hästarne äro f-e, vagnen är f. equi currui juncti sunt.

Förspörja: audire; comperire, accipere; ännu har intet försports om stridens utgång nondum de eventu pugnae quidquam nuntiatum, allatum est, audivimus, accepimus.

Först, adj.: primus; princeps (om personer); prior (den förste af två); han är den f-e (af alla), som insett detta primus, princeps hoc vidit; detta är det f-a fel han begått hoc primum peccavit; han var den f-e (= förnämste) mannen i samhället princeps ille civitatis fuit; samhällets f-e män principes, primi, primores civitatis; en af samhällets f-e män vir primarius; f-e dagen i månaden primus mensis dies; med det f-a quam primum; det f-a han kom till staden, besökte han mig ut primum ad urbem venit, me convenit; för det f-a primum (i indelningar och uppräkningar); icke för det f-a haud brevi; non tam cito; f. och främst primum omnium; principio; ante omnes l. omnia.

Först, adv.:

1. i allm. ss. uttryck för den ordning – i tid l. rum –, i hvilken ngt sker, att öfversätta med adj. primus (om flere), prior (om två); han kom f. prior, primus (af flere) ille venit; Remus såg f. sex gamar prior Remus sex vultures vidit; – äfven med omskrifningar: stå f. i ledet primum locum (ordinis) tenere.
2. primo = i början, först, med afs. på en inträffad öfvergång l. förändring inom samma sak l. förhållande, mots. mox, deinde, post o. d. (pauca primo inter nos de literis – colloquebamur –, deinde Torquatus –, C. de Fin. I. § 14; primo totius rationis ignari – post autem, C. de Or. I. § 14.
3. primum =
1. a. för förste gången: när jag f. kom till Rom quum p. Romam veni –.
2. b. = för det första – i uppräkningar (af på hvarandra följande, olika händelser l. moment: primum, – deinde –, tum, post, ad extremum, C. de Or. I. § 142).
3. c. = först och främst (C. Tusc. I. § 57).
4. principio = först och främst, till att börja med: C. de Off. I. § 11; de Fin. I. § 17.
5. ante, prius = förut: innan jag går till ämnet, anser jag mig f. böra säga – prius quam ad rem propositam aggredior, praedicendum censeo o. d.
6. denique, demum (= icke förr än): först då l. då först tum demum, tum denique (C. Tusc. I. § 75); f. på tionde dagen decimo demum die; f. han har insett ille demum intellexit; f. efter många böner lät han beveka sig multis d. precibus motus est.

Förstad: suburbium; i f. belägen suburbanus.

Förste, m. se Furste.

Försteg: hafva f., långt f. multo praecedere, praecurrere, antecedere, superare alqm; (se Försprång).

Förstena: in lapidem vertere, durare alqm.

Förstenas: in lapidem verti, durescere; f-s af fasa attonitum haerere, exanimari; han stod som f-d obstupuit, obstupefactus haesit; deriguit malis (Ov. om Niobe).

Förstfödd: quem primum peperit alqa; primus, maximus natorum, filiorum alicujus.

Förstföderska: primipara.

Förstfödslorätt: jus (primi) maximi filii.

Försticka sig: abdere se (in silvam, in domum alicujus).

Förstkommande: primus quisque; ut quisque primus venit.

Förstling: primitiae frugum; honor (offra f-n af vinet åt ngn vini honorem libare alicui); detta är f-n af hans penna hoc ejus tanquam tirocinium est.

Förstnämnd: primus; (af två) prior, ille; is quem primum l. priorem dixi, diximus o. d.

Förstockad: obstinatus; offirmatus; pervicax.

Förstockelse: obstinatio; obstinatus, offirmatus animus.

Förstone: i förstone primo; initio.

Förstoppa: obturare, obstruere (t. ex. foramen); oppilare; f-d mage alvus astricta, dura.

Förstoppning: i allm.: obturatio, obstructio; magens f. alvus astricta, dura, lenta; alvi duritia.

Förstora: augere (i ord f. – i hvilken betydelse det sv. ordet mest förekommer – verbis augere, in majus augere; neque verbis auget suum munus, si quo forte fungitur, sed etiam extenuat, C. de Off. II. § 70; = verbis extollere, exaggerare; in majus ferre, L.); amplificare (domum, urbem); imperium dilatare (C. de Off. I. § 76), proferre fines imperii; multiplicare (mångfaldiga, t. ex. om ett mikroskop).

Förstoring: amplificatio; multiplicatio; exaggeratio.

Förstoringsglas: *microscopium.

Försträcka:

1. f. en lem: nimis contendere; luxare, distorquere.
2. f. ngn ngt = låna: commodare, suppeditare, mutuum dare, in antecessum l. ante diem solvere alicui alqd.

Försträckning:

1. luxatio.
2. = lån: commodatio; res, pecunia mutuo data.

Förströ:

1. eg.: dispergere, spargere, dissipare; disjicere.
2. f. ngns sinne:
1. a. = skaffa ngn förströelse: relaxare animum alicujus; animi molestiam, tristitiam abstergere, discutere; curas dissipare (Hor.).
2. b. = distrahera: animum alicujus occupare, distrahere, distringere, a re proposita avertere, avocare.

Förströelse: relaxatio, remissio animi (eg. nedspänning, lossande); söka f. relaxationem animi quaerere; för f-es skull ad animum (-os) relaxandum (-os); ofta tages f. liktydigt med nöje: delectatio, oblectatio, ludus, voluptas; hängifva sig åt f-r (oblectamentis), oblectationibus se dare; (ludere); tomma f-r inanes, vanae delectationes, oblectationes; vi äro ej skapade för skämt och f-r non ita a natura generati sumus, ut ad ludum et jocum facti esse videamur (C. de Off. I. § 103. 104).

Förstuga: vestibulum, ostium (äußerer und innerer Hausflur, jfr Overbeck, Pompeji I. pag. 237 ff.; Gell. XVI. 5).

Förstuguqvist: pergula.

Förstulen: furtivus.

Förstulet: furtim; clam.

Förstummas: obmutescere.

Förstå:

1. med sakligt objekt:
1. a. i allm.: f. ngt, hvad ngt är, att ngt är intelligere, percipere, scire, sentire (mente assequi, comprehendere); f. mer än andra plus, quam ceteri, videre, sentire (Cs.); intelligere (C. de Off. II. § 33); f. hvad ngn menar, säger, vill quid sentiat, dicat, velit aliquis, intelligere; f. halfqväden visa quo spectent, pertineant verba alicujus, quid significetur ambagibus, videre; jag f-r intelligo, audio; nu f-r jag nunc scio, intelligo; så vidt jag f-r quantum ego video, intelligo.
2. b. f. ett språk: linguam scire, icke f. – nescire (utram tandem linguam nescio, C. de Fin. II. § 12); f. latin, grekiska scire latine, graece; f. musik, matematik musicae, mathematicae scientem, peritum esse; f. fåglalåt quid significetur avium cantibus, intelligere, scire; volucrum cantus sentire (Vg.).
3. c. det förstås (= det är klart, naturligt): apparet; scilicet, videlicet; facile est intelligere o. d. (det f-s, att han gick för långt scilicet nimis hic quidem est progressus, C. de Or. III. § 128).
4. d. låta förstå, låta ngn f., gifva ngn att f.: (haud obscure, haud per ambages) ostendere, significare, indicare (alicui); monere alqm; prae se ferre (Porsenna prae se tulit, quemadmodum, si non dedatur obses, pro rupto foedus se habiturum, sic deditam inviolatam ad suos remissurum, L. II. 13. 8); låta otvetydigt, öppet f. aperte, libere profiteri; otydligt, i gåtor låta f. obscure, per ambages jacĕre.
5. e. f. ngt så l. så, f. ngt med ngt: interpretari (verba alicujus alqo modo; eam sapientiam interpretantur, quam – med vishet f. de ngt, som – adhuc mortalis nemo est consecutus, C. de Am. § 18); vim aliquam subjicere verbis alicujus (så äro Apollos ord att f. hanc vim habent verba Apollinis, C. Tusc. I. § 52); intelligere med 2 ackusativer (prudentiam aliam quandam virtutem intelligimus – med klokhet f. vi en annan dygd, C. de Off. I. § 153); dicere, vocare (med 2 ackus. = i sitt tal f. ngt med ngt – omnes jucundum motum, quo sensus hilaretur, latine voluptatem vocant, C.); accipere alqd ita, in aliquam partem [id ego in eam partem accepi, – jag har förstått det så –, oram maritimam illum pro derelicto habere, C. Ep. ad Att. VIII. 1; omnes ita accipiebant, privatos (decemviros) a Claudio (esse) judicatos, L. III. 40; jag vill ej hafva det så f-dt non ita accipiendum est, quasi dicamus, de Fin. V. 9. 26; neque haec ita dico, ut ars alqd limare non possit, C. de Or. I. § 115]; huru skall jag f. detta quorsus haec pertinent?; quid hoc sibi vult?; – f. med infinitiv ss. objekt, f. att: scire (non scivit deligere, cujus potissimum similis esset, C. de Or. II. § 91); didicisse; posse.
2. med person ss. objekt:
1. a. i allm.: intelligere, quid dicat, sentiat, velit aliquis, qualis sit aliquis, mera sällan intelligere alqm (barbarus hic ego sum, quia non intelligor ulli, Ov.; Catonem sua aetas parum intellexit, Sen.); f. mig rätt cave verba mea perperam interpretere; neque haec ita dico, disputo, accipi volo et cet.
2. b. = vara i förstånd med ngn, se Förstånd.

Förstå sig:

1. impersonelt: det f-r sig (ungefär = det förstås) apparet (id l. istud quidem); scilicet, videlicet.
2. f. sig på:
1. a. ngt: didicisse, scire, nosse alqd (t. ex. linguam Graecam scire, didicisse; multa scire, nosse); peritum, gnarum, intelligentem esse alicujus rei (rerum civilium, rei publicae regendae – politik – peritum esse; artium intelligentem esse; musicae scientem esse); de alqa re (t. ex. de artibus, de signis – konstverk) exquisitum judicium habere, prudenter judicare posse; f. sig på bönder mores rusticorum nosse (senatus et optimatium ingenia perdidicisse, T. Ann. IV. 33); icke f. sig på skämt jocus quid sit (quatenus ferri possit aut debeat), nescire; ofta = jocum odisse, joco res tractari nolle.
2. b. f. sig på att –: scire, didicisse med infinitiv.

Förstående: väl (till) f-es = scilicet; videlicet.

Förstånd:

1. ss. själsförmögenhet: mens; ratio; intelligentia; ingenium (= intellektuella anlag); judicium (= omdöme); f. och känsla mens animusque; skarpt f., klarhet, skärpa i f-t, klart f. mens subtilis, ingenii subtilitas, acumen; mens acris; acies mentis; skarpt f. och liflig känsla ingenii animique celeritas, ingenii et animi motus celeres (C. de Or. I. § 113); med f-t fatta mente l. ratione percipere, assequi; det går öfver mitt f. id in meam intelligentiam non cadit; mitt f. står stilla torpent mea consilia (L. I. 37); rem expedire non possum; förlora f-t mente capi, alienari; (de potestate mentis exire); furere, insanire incipere; icke vara vid sitt fulla f. furere, insanire, amentem, mente captum esse; (de l. ex mente exisse); bringa ngn från f-t de mente deturbare alqm; vara vid sitt fulla f., hafva sitt f-s (oftare säges förnufts) bruk mentis compotem esse; mente sana, integra esse, uti; har du ditt f. i behåll satin’ sanus es? (incolumi capite es, Hor.); skärpa, uppöfva sitt f. mentem, ingenium acuere (excolere, subigere); utbildadt, uppöfvadt f. ingenium subactum (C. de Or. II. § 131); bruka sitt f. judicio uti, consilio uti; moget f. mens matura, (maturitas ad prudentiam, C.), confirmata, ingenium corroboratum (amicitiae corroboratis confirmatisque et ingeniis et aetatibus judicandae sunt, C. de Am. § 73).
2. ss. faktisk egenskap (= klokhet, insigt, begrepp): prudentia (klokhet, saklig insigt); consilium (fintlighet, ”rådvishet”); sapientia; sanitas (besinning); moderatio (praktisk klokhet, sans); ratio (beräknande, systematiserande förstånd); judicium (omdöme); vanligt menniskoförstånd sensus communis (sakna v. m. sensu communi carere); vanligt godt f. communis prudentia; med f. prudenter, ratione, magnā prudentiā, considerate, moderate; ådagalägga f. prudentia uti, p-m praestare; prudentem se praestare (praestare consilium suum, C. de Or. III. § 33); en man med f. homo prudens, magni consilii, consilii plenus; komma till f. (h. e. till förståndig ålder) mente, ingenio confirmari; (mens alicujus adolescit); sapere incipere; nyktert f. prudentia et sanitas l. moderatio; torrt f. sanum et siccum (aridum) quodammodo ingenium; (subtilitas ingenii); hafva f. på ngt scire, didicisse, intelligere alqd; posse judicare de alqa re; utan f. nullo judicio, nulla ratione, nullo consilio, temere; det finnes intet f. hos honom nihil in illo prudentiae, nihil consilii, nihil sanitatis est.
3. (= att förlikas med, stå i förbindelse med ngn):
1. a. vara i godt f. med ngn conspirare cum alqo, concorditer vivere cum alqo; bene convenit inter alqos; gratia est alicui cum alqo; det goda f-t är brutet, återstäldt emellan dem simultas inter eos orta est, gratia inter eos reconciliata est; in gratiam redierunt.
2. b. vara i hemligt f. med ngn: occulte cum alqo communicasse, contulisse consilia, colludere (ɔ: spela under täcke) cum alqo, occulte agere cum alqo; stå i hemligt f. med sin klients motpart praevaricari; anklagas för hemligt f. med motparten praevaricationis reum agi.
4. ett ords rätta f. = det sätt hvarpå det bör förstås: vis (quae verbo subjici debet l. subjecta est); significatio vocabuli, sententia (tvista om en texts rätta f. de significatione l. sententia scripti, de scripti interpretatione ambigere; jfr C. de Or. II. § 110 ff.).

Förståndig:

1. om personer: sanus, mentis compos (som har sitt förstånds bruk – inter sanos delirare, C.); prudens (i allm. = klok, insigtsfull); sapiens, moderatus (besinningsfull; med klart, oförvilladt omdöme); sciens (= sakförståndig – in fidibus si quid discrepat, a sciente animadverti solet, C.); temperatus (sansad, måttlig); callidus (= som genom erfarenhet vunnit förstånd på en sak = usu doctus); en f. man öppnar ej sina öron för smickrare prudentis est aures assentatoribus non patefacere; blifva f. sapere incipere; en f. man vet att skicka sig efter tiden temporibus uti, tempestati quavis ratione subvenire sapientis est (C. de Off. I. 83); torrt f. subtilis, siccus.
2. om saker (handlingssätt m. m.): plenus prudentiae, sapientiae; en f. plan consilium plenum prudentiae, callidum; f-t lif vita sapiens, rationi conveniens (N.); f-t lefnadssätt victus et cultus moderatus (ej öfverflödigt); temperatus; han har ett f-t utseende in ejus ore prudentia expressa est l. inest (facie arguta, ore a-o est); hysa f-a åsigter om en sak de alqa re prudenter sentire, existimare; utmärka sig för f-a tänkesätt sentiendi prudentia, (moderatione) praestare.

Förståndighet: prudentia; en viss prosaisk f. matura quaedam sentiendi sanitas (subtilitas); maturitas (L. Crassi, T.).

Förståndigt: prudenter; sapienter; considerate (välbetänkt); scienter; callide; moderate (se Förståndig).

Förstäf: prora.

Förstäld:

1. = förändrad: mutatus.
2. = vanstäld: deformatus, deformis, distortus, deturpatus, turpificatus.
3. = låtsad: simulatus; fictus.

Förställa:

1. i allm. förändra, gifva ett annat utseende o. d.: f. sitt ansigte, sin röst vultum, vocem sibi alium, aliam fingere; mutare.
2. = vanställa, förvrida: deformare; detorquere, distorquere, depravare; dedecorare alqm; turpitudinem afferre alicui; (jfr Förstäld).

Förställa sig: dissimulare (vera –; facile celare, tacere, dissimulare, insidiari et cet., C. de Off. I. § 108); simulare (falsa); personam alienam sumere, gerere; dissimulare mentem, sensus animi; det är blott som han f-r sig mera simulatio est.

Förställning: dissimulatio (döljande), simulatio (låtsande); skicklig, mästare i f. dissimulator (cujuslibet rei simulator et dissimulator, Sa.); dissimulandi artifex; han vet ej af f. nescit dissimulare; nihil est in illo fictum aut simulatum; utan f. sincere; vere; simpliciter; sine fuco et fallaciis.

Förställningskonst: simulandi ars, artificia; dissimulatio (jam Tiberium corpus, jam vires, nondum d. deserebat, T.); altitudo animi (i mera oskyldig mening, förmåga att dölja sina känslor, C. de Off. I. § 88).

Förstämd:

1. om instrument: dissonus.
2. om personer och lynnen: tristis, stomachosus; vara f. molestia affectum, tristem esse; stomachari.

Förstämma: molestiā, tristitiā afficere; commovere alqm.

Förstämning: animi molestia; tristitia.

Förständiga: denuntiare alicui, ut faciat alqd.

Förstärka: firmare, confirmare (opes, potentiam sin makt, sitt inflytande); corroborare (conjurationem); augere (exercitum, praesidium – hären, besättningen; numerum); åter f. sin här exercitum reficere, supplere; en f-t slaglinie aucta numero acies; f. en fästning operibus et auctiore praesidio firmare arcem.

Förstärkande: confirmatio; använda kostnader på fästningens f. in arce operibus firmanda sumptus facere; till härens f. ad exercitum augendum, reficiendum, ad legiones supplendas; till partiets f. ad opes factionis augendas, confirmandas.

Förstärkning:

1. abstr. = Förstärkande.
2. konkret = hvad som tillkommer i styrka och antal: incrementum; auctae vires l. copiae; supplementum (= fyllnad, ersättning af en armés förluster); subsidia (n. pl. = reserv- l. undsättningstrupper); auxilia (hjelptrupper); draga till sig f-r incremento firmare exercitum, subsidia arcessere (novis delectibus – genom nya utskrifningar – firmare, augere, supplere exercitum); skicka ngn f. subsidia, auxilia mittere, summittere alicui.

Förstärkningsmanskap, Förstärkningstrupper: incrementum exercitus; novi delectus (= nyutskrifna trupper); subsidia (reservtrupper); supplementum (= fyllnads-, ersättningsmanskap).

Förstöra:

a. en byggnad, anläggning o. d.: disjicere, diruere, demoliri, destruere (domum, navem, aedificium, molem – hamnbyggnad); perdere, corrumpere (förderfva, skämma); f. en stad urbem delere, excidere, exscindere, disturbare (Corinthum, C.); solo aequare (i grund f.); evertere (Carthaginem, C.); f. en bro pontem dissolvere, rescindere; f. ett konstverk signum corrumpere; f. kläder vestem perdere, corrumpere; haglet har f-t vingården grando vineam disjecit, afflixit; regnet har f-t säden imber segetes vastavit, devastavit (förhärjat), prostravit, disjecit (nedslagit, kringkastat), delevit (tillintetgjort), corrupit (gjort obrukbar); med eld f. igne delere, absumere, consumere; tiden f-r allt omnia conficit, solvit vetustas, dies; blifva f-d (i allm.) perire, interire.
b. sin kropp, sin helsa (sig): frangere, infringere, conficere (se laboribus, voluptatibus); vires solvere, pessumdare (libidinibus); f-d helsa corpus infractum, confectum, debilitatum.
c. en här: exercitum rescindere, delere, conficere.
d. f. ett samhälle: rempublicam, civitatem evertere, affligere, prosternere, dissipare; f. ett lands välstånd opes civitatis affligere, civitatem vastare, devastare; opes – atterere, attenuare.
e. f. förmögenhet: rem familiarem, pecuniam, patrimonium dissipare, in rem profundere, effundere; f-da affärer res, fortunae afflictae, in extremo sitae (omnes res mea fracta est, Hor.); f. ngns förmögenhet alqm bonis evertere, ad egestatem redigere.
f. f. tid: tempus terere, conterere, frustra consumere in re på ngt.
g. f. glädjen, friden, det goda förhållandet (vanl. störa), ngns förhoppningar, planer o. d.: turbare (pacem, gratiam, concordiam); exstinguere, infringere, pervertere spem alicujus, alicui spem praecidere; f. utsigten, ställets skönhet aspectus, loci amoenitatem corrumpere; f. glädjen corrumpere; f. ngns plan consilium, rationem pervertere, turbare.
h. i vanligt tal ofta = genom vårdslöshet tappa bort, förlora: amittere, perdere.

Förstöra sig: se perdere, perire (pereundi perdendique omnia libido, L.); genom utsväfningar f. sig voluptatibus vires corporis frangere, pessumdari.

Förstörande se Förstöring.

Förstörare: Carthagos f. eversor Carthaginis l. qui Carthaginem evertit; fredens f. pacis turbator (ovanligt ord).

Förstörd: se f. ut, hafva ett f-dt utseende:

a. morbo, (libidinibus) (confectum, debilitatum videri) deformatum esse.
b. se förvirrad, förskräckt ut: vultu turbato, vesano esse; in ore et vultu ejus vesania inest (Sa. Cat. 5).

Förstörelse: vastitas (åstadkomma en fullständig f. summam vastitatem efficere, agris inferre, in agris reddere, facere; omnia vastare, ferro et incendiis miscere); perturbatio (disciplinae veteris, C.).

Förstörelselusta: perdendi (vastandi, devastandi) libido, furor.

Förstöring: en stads f. disturbatio, eversio, excidium; efter Trojas f. eversā Trojā; husets f. destructio, demolitio aedificii; förmögenhets f. dissipatio pecuniae; härens f. clades, occidio, internecio, interitus exercitus; grödans f. frugum vastatio, vastitas.

Försumlig: negligens, indiligens, remissus (in alqa re); solutus, dissolutus, socors (till lynnet); vara, visa sig f. i ett göromål negotium negligere, negligenter (leviter) administrare, in negotio gerendo, administrando negligentem esse; f. gäldenär lentum, tardum nomen; f. i brefskrifning in epistolis rescribendis negligens, cessator.

Försumlighet: negligentia; socordia; visa f. negligentem se praebere.

Försumligt: negligenter (agere, tractare aliquid).

Försumma:

1. med sakobjekt: negligere (negotium, mandatum; äfven med infinitiv: n. diem obire f. att infinna sig på utsatt tid); negligenter, socorditer gerere, administrare munus (= försumligt sköta); f. sin pligt officio deesse, officium praetermittere, deserere (C. de Off. I. § 28); f. ngns undervisning negligenter, non eā, qua oportebat, diligentiā instituere alqm; f. sin syssla, sitt uppdrag munus, susceptum negotium, procurationem, mandatum deserere, relinquere, non obire (de Am. § 7); in officio cessare (claudicare); f. skolgång (skolan) abesse (sine causa); cessare; f. ett tillfälle occasionem dimittere, praetermittere, tempus omittere; f. att infinna sig ad diem, ad tempus non adesse; tempus, diem non obire; f. att göra ngt negligere, praetermittere, remittere (Sa.) facere alqd l. blott praetermittere, non facere alqd.
2. med personligt objekt:
1. a. = uppehålla ngn, upptaga ngns tid: morari, detinere alqm; blifva f-d i ngt detineri; ab opere excludi, opere prohiberi (C. de Or. III. § 58).
2. b. = icke vårda l. visa tillräcklig uppmärksamhet: deserere; deesse; f. ett barn in infanti alendo, educando negligentem esse; infantem deserere; f. en lärjunge non eā, qua par erat, diligentiā instituere alqm; f. sina vänner, sina klienter amicis, clientibus deesse, amicos – deserere; f. sina välgörare homines de se bene meritos non ea, qua par erat, pietate colere.

Försumma sig: = f. pligt, tillfälle officio deesse; ad tempus non adesse; diem non obire; occasionem dimittere, praetermittere; cessare.

Försummelse: neglectio, praetermissio (officii, temporis); negligentia (eg. = försumlighet); göra sig skyldig till f. officio deesse; cessare; negligentem se praebere; in neglecti officii crimen incurrere; propter neglectum officium merito reprehendi.

Försupen: vini usu immoderato debilitatus.

Försvaga: infirmare, infirmum l. imbecillum reddere, debilitare, frangere (vires alicujus, alqm, potentiam, auctoritatem alicujus, vim rei); imminuere, minuere (vires, potentiam alicujus); f. kropp och själ vires animi et corporis frangere, infringere, nervos animi et corporis elidere; f. staten opes civitatis frangere, debilitare, attenuare, atterere; f. synen oculos hebetare, aciem oculorum obtundere; f. hörseln aures hebetare; med f-de krafter viribus debilitatis, exhaustis; f. ngns mod animum alicujus frangere; f. hären exercitum debilitare, copias imminuere; den sjuke f-as dagligen in dies infirmior fit, vires ejus in dies imminuuntur; f. ngns skäl, försvarsgrunder rationes, defensionem infirmare, frangere; med f-d helsa affecta valetudine; ytterligt f. conficere.

Försvagande: infirmatio.

Försvar: defensio (i sak och i ord); excusatio (i ord); patrocinium (inför rätta); taga i f. defendere, tueri; excusare; åtaga sig ngns f. patrocinium, causam alicujus suscipere; anföra till sitt f., att – defendere (se id aliorum causa fecisse); han anförde till sin väns f., att han – defendit, excusavit socium, quod eum brachium fregisse diceret (C. de Or. II. § 253); f-t var svagt, otillfredsställande defensio erat infirma, vacillabat, lababat; till städernas f. urbibus praesidio, ad urbes tuendas.

Försvara:

1. i handling: defendere, tueri, tutum praestare; f. ngn för ngn ab alqo (sällan contra alqm) tueri, defendere alqm; ab injuria prohibere, vindicare alqm; injuriam defendere, prohibere, propulsare ab alqo; pro alqo, pro libertate pugnare, propugnare; med lif och blod f. sanguine suo defendere.
2. i ord:
1. a. i allm.: defendere (alqm, alqd); excusare alqm (alio culpante, Hor.); purgare alqm (de re).
2. b. inför rätta: defendere alqm; causam dicere l. blott dicere pro alqo; patrocinari alicui, patronum alicujus exsistere; tueri (causam, sententiam); f. ngn för en beskyllning a crimine defendere alqm, crimen defendere ab alqo; f. ngn dermed, att han ej visste – excusare, defendere alqm ignorasse l. defendere alqm, quod dicit eum ignorasse; det kan ej f-as res non habet excusationem, non potest excusari, defendi; huru vill du f. det qua uteris defensione? quam rationem afferes? quid afferre potes, cur id jure fecisse videare?

Försvarare:

1. i allm.: defensor, vindex, propugnator (patriae, libertatis).
2. f. inför rätta: defensor, patronus; ifrig f. acer, fortis defensor.

Försvarlig: probabilis; satis magnus; non minimus; bonus; justus (tillbörlig); en f. skrikhals rabula probabilis (C.); f. kunskap justa scientia.

Försvarligt: probe; satis; f. underbygd satis instructus a doctrina; f. drucken probe potus.

Försvarskrig: bellum quod defendendo geritur; föra f. bellum illatum defendere, propulsare, prohibere.

Försvarslös:

1. som ej kan mot fiender försvaras l. försvara sig: inermis (om person): praesidio nullo l. non satis firmo munitus, non satis firmus ad propulsandos hostes (om orter); vara i f-t tillstånd defensoribus, praesidio nudatum esse, ad vim hostium apertum, esse.
2. som saknar laga försvar: cui vindex l. patronus nullus est; (lare certo carens).

Försvarsmedel: praesidium; arma ad defendendum data, comparata; sakna f. quo se defendat l. tutetur, nihil habere.

Försvarstal: defensio; oratio pro alqo habita; hålla ett f. för ngn defendere alqm (in senatu, apud populum, in judicio l. apud judices); dicere pro alqo.

Försvarstillstånd: sätta en fästning, en ort i f. locum munire, ad vim hostium propulsandam instruere.

Försvarsvapen: arma ad hostes propulsandos accommodata l. apta.

Försvarsverk: munitiones; munimenta; opera.

Försvarsvis: gå f. till väga nihil nisi vim illatam defendere; satis habere, si impetum hostis (hostium), adversarii a se defendat.

Försvinna (jfr Svinna in, Svinna bort):

1. om sakliga subjekt:
1. a. i allm.: evanescere [eg. tunnas, täras, blekna bort, om abstr. och konkreta subjekt: cornua lunae (Ov.); tumor (svullnad); memoria, spes, rumor]; tabescere (täras bort); interire, perire (det försvann som en droppe i hafvet interibat velut in mari stilla; perit pecunia, Pt. Trin. 429); abire (e conspectu navis; tempus, timor); auferri, tolli (pecunia sublata est = är stulen; tristitia pristini sermonis tollebatur, C. de Or. I. § 27); exstingui (memoria rei, spes); vara försvunnen äfven nusquam apparere, non comparere; – det förflutna är f-et quod praeteriit, effluxit (C. de Sen. § 69); allt hopp är f-et spes praecisa est, jam nulla est; hvarje skymt af hopp är f-en omnis spes exstincta est; hoppet försvann för hvarje dag spes fluebat, in dies minuebatur; vattnet är f-et ur floden aqua (omnis humor) exaruit; staden försvann i lågorna, i jordskalfvet urbs incendio absumpta est, terrae motu hausta est; skeppet försvann i hafvet navis mari periit, hausta est; febern försvann febris desiit, abiit; minnet skall aldrig f. memoria nunquam discedet ex animis nostris, nunquam occidet l. exstinguetur; med dig all lifvets glädje är för mig f-en te sublato l. exstincto omnis vitae meae jucunditas sublata est (C. de Am. § 103 ff.); penningarne äro f-ne pecunia periit, evorsa est (Pt. Trin. 409; ratio quidem hercle apparet: argentum οἴχεται, ibdm 419).
2. b. f. mot (= i jemförelse med ngt): obscurari, offundi, obrui alqa re, magnitudine rei (jfr C. de Fin. III. § 45); alqa re obrui vixque apparere (Tusc. III. § 80); ne apparere quidem (de Fin. V. § 90), ne in conspectu quidem relinqui (ibdm 93), ne sentiri quidem prae alqa re; comparatione alicujus rei evanescere atque emori (Qu.); ett f-nde fåtal summa paucitas; longe paucissimi.
2. om lefvande subjekt: abire (haec ubi dixisset, sublimis abiit – försvann han i luften, L.), e conspectu abire, auferri (t. ex. equo); avolare, evolare (flyga bort); han var f-en nusquam apparebat (non jam comparebat).

Försvuren: blifva f. quod juratus est, praestare non posse.

Försvåra:

1. = göra svår (svårare) att uträtta l. tillvägabringa: difficilem l. difficiliorem rem reddere; augere rei difficultatem; (f. saken för ngn alqm in re gerenda impedire).
2. = göra svår (svårare) att utstå, fördraga: grave, gravius, molestius, acerbius efficere alqd; aggravare (t. ex. rem = ställningen, L.; dolorem, Ct.); augere rei molestias (o. d.) l. ensamt augere med sådana objekt som morbum, dolorem, invidiam (ovilja) o. d.; accendere (t. ex. injurias interpretando, T.); detta f-de hans ställning hoc auxit ejus angustias, periculum; detta f-de hans sak hoc etiam magis premebat reum (T.); augebat culpam rei (den anklagades), auxit ejus invidiam; en f-nde omständighet res invidiosa; qua augetur culpa l. invidia alicujus, quae obstat, ne venia detur alicui.

Försvårande: bidraga till sakens f. augere rei difficultates.

Försvärja: ejurare alqd; jurare, se jurejurando obstringere, se non facturum alqd.

Försvärja sig:

1. = begå mened: pejerare.
2. f. sig till ngn: jurejurando, juratum se addicere, se devovere, se emancipare alicui.

Försyn:

1. Guds (gudarnes), gudomlig f., försynen: deorum l. divina prudentia; (magnum) numen deorum; verlden styres af en gudomlig f. divina providentia (consilio deorum, de Nat. Deor. II. § 75) administratur mundus; deorum immortalium – mente, numine – natura omnis regitur (C. de Leg. I. § 21; jfr C. de Nat. D. II. § 58. 73); det är f-ens skickelse divinitus factum est; se f-ens skickelse i ngt alqd divino numine factum, constitutum existimare; vörda, icke klandra f-ens skickelser quae divinitus eveniunt l. fiunt, modice, molliter ferre, grate interpretari; (multis modis dii ludos faciunt hominibus, Pt. Rud. 593); det gifves en hämnande f. non est diis securitas nostra curae: est ultio, T.
2. verecundia, pudor; hafva f. för ngn vereri alqm; icke hafva f. för någonting nihil vereri; nihil sancti habere, nihil pensi habere (omnem abjecisse pudorem); hafva f. för att göra ngt vereri facere alqd, religioni habere, erubescere facere alqd; alicui est religioni facere alqd; non est r-i alicui, quominus faciat alqd; alqm pudet facere alqd.

Försynda sig: peccare; f. sig mot ngn peccare in alqm, violare alqm.

Försynt: verecundus, pudens, timidus, modestus.

Försynthet: verecundia, pudor, timiditas, modestia.

Försåt: insidiae; ställa f. för ngn insidias parare, tendere, ponere, facere, struere alicui; insidiari alicui; ligga i f. in insidiis subsidere, insidiari alicui; locka ngn i f. in insidias inducere alqm, in fraudem illicere alqm; falla i f-et (i ngns garn, i snaran) in laqueos cadere, decidere; fraude intercipi, decipi.

Försåtlig: insidiosus; dolosus, subdolus, insidiarum plenus; f-a anläggningar insidiae dolique.

Försåtligen, Försåtligt: ex insidiis, de insidiis (agere, C. de Off. I. 109, aggredi, opprimere aliquem); subdole.

Försäga sig: in verbis l. verbo imprudentiā labi, errare, peccare.

Försäkra:

1. = trygga: tutum praestare alqd l. alqm, praestare periculum rei ab alqa re [t. ex. domum ab incendio, navem (navis dominum) a naufragio; jfr Försäkra sig]; låta f. cavere rei a re.
2. = tillförsäkra (garantera ngn ngt): promittere, polliceri alicui alqd.
3. med ord f. ngt, ngn (om) ngt: confirmare alqd alicui, alicui alqd esse l. fore; affirmare, asseverare alqd l. de alqa re; testari, obtestari alqd esse; pro certo ponere l. affirmare alqd (uppgifva, påstå ss. säkert); fidem dare, fidem suam interponere (gifva sitt ord på att, på sin heder f.); han f-de mig om sin beständiga tacksamhet confirmavit se mihi semper gratum esse futurum; en sådan vän har jag, det kan jag f., aldrig haft talis amicus, ut confirmare possum, nemo fuit, (C. de Am. § 10); jag f-r, att det är sant de hac re tibi asseverare possum; jag vågar ingenting f. nihil affirmare l. pro certo ponere possum l. ausim (L.); jag f-r, att intet är mig dyrbarare än din heder testor tua existimatione mihi nihil carius esse (C.); jag kan tryggt f., att jag aldrig tänkt derpå hoc sine ulla dubitatione confirmaverim l. affirmare ausim, me nihil de hac re unquam cogitasse; jag f-r, att intet ondt skall dig vederfaras fidem tibi do, te apud nos salvum et inviolatum fore; f. att icke – negare.
4. vara försäkrad (= vara förvissad) om ngt l. att ngt är: certo scire; confidere; sperare; certum l. exploratum l. pro certo habere alqd; sibi persuasisse alqd esse; non dubitare; var f-d om min tillgifvenhet tibi persuade, esse te mihi carissimum, C. de Off. III. § 121; jag är f-d, att det ej oftare skall hända confido, haec non amplius sic futura esse.

Försäkra sig:

1. = förvissa sig om att ngt är: pro certo explorare, comperire, resciscere.
2. = få säkerhet för, säkert löfte på –: satis accipere; cavere (C. Brut. § 18); stipulari.
3. faktiskt f. sig om = bemäktiga sig: potiri alqa re; f. sig om ngns person comprehendere, in vincula conjicere alqm.

Försäkran: confirmatio; affirmatio; helig f. affirmatio religiosa (jusjurandum est, C.); edlig f. jusjurandum; afgifva den f., att – testari, contestari; fidem dare, fidem suam interponere, satis dare (med ack. och inf.); afgifva sin f. ss. konung (konungaförsäkran) fidem dare, sancte promittere (se in legibus et suo officio mansurum esse); afgifva skriftlig f. fidem literis consignatam dare.

Försäkring:

1. = tryggande: cautio; praestatio; (literae, tabulae, quibus praestatur periculum l. damnum).
2. i plur. = bedyranden, heliga löften (motsvarande sing. försäkran): affirmatio, confirmatio; promissum, verba alicujus; oaktadt de heligaste f-r om trohet – quum summa asseveratione promisisset, se in fide et officio mansurum esse; jag frågar ej efter hans f-r ejus promissis l. verbis nihil moveor (jfr Försäkran).

Försälja: vendere; alienare, abalienare; divendere; distrahere.

Försäljning: venditio; yrka fastigheternas f. contendere, ut praedia veneant.

Försämra: deterius, vitiosius reddere l. efficere alqd; corrumpere; vitiare.

Försämras: deterius fieri, corrumpi, depravari; sederna f-as med hvar dag mores in dies corrumpuntur, corruptiores fiunt (C.), labuntur; allt f-as med tiden dies omnia imminuit (Hor.), infringit, corrumpit; hans ekonomiska omständigheter hafva f-ts fortunae ejus jam pejori loco sunt, afflictae sunt; hans helsa har f-ts ejus valetudo debilitata, fracta est; den sjuke f-as ingravescit (gravior fit) morbus, vis morbi augetur.

Försämrad: deterior; pejor (vanl. = sämre än det dåliga); ngt litet f. paulo deterior; f-de vilkor condiciones iniquiores; f. helsa valetudo infirmior.

Försämring: depravatio, corruptio; inträdd f. = deterior status, condicio; tidernas f. temporum iniquitas; en f. har inträdt i den sjukes tillstånd gravior factus est morbus, aucta vis mali est.

Försända: mittere, transmittere (merces).

Försändande, Försändning: transmissio; (i konkret mening, se Sändning).

Försänka:

1. eg.: mergere, demergere, submergere (in aquam; aquā; in aqua); deprimere; f. fiendens skepp naves hostium demergere, deprimere, opprimere, obruere; f. (för fyllnings skull) demittere (Hor. Carm. III. 1); f. ett inlopp = genom försänkningar fylla lapidum, caementorum conjectu, caementis demissis implere, opplere.
2. oeg.: f. i nöd, sorg, glömska (oftast i passivum): demergere alqm, demergi (malis, aere alieno); conjicere alqm in mala, malis dare alqm; obruere (oblivione, aere alieno obrutum esse); opprimere (luctu oppressus); sepelire (sepultus); försänkt (försjunken) i tankar in cogitatione defixus.

Försänkning:

1. eg.: demersio, immersio.
2. oeg.: hafva f-r, djupa f-r på ett ställe: viam sibi munivisse; penitus se insinuavisse in alicujus gratiam; multum valere gratiā apud alqos.

Försätta:

1. = förflytta: transferre; loco movere; transponere; f. berg montes sede sua movere, sedibus eruere.
2. = bringa i ett tillstånd: redigere, deducere, detrudere (ad miserias, ad angustias, i nöd, i förlägenhet); f. ngn i frihet, på fri fot liberare; custodiā emittere; ad libertatem vocare; vincula solvere alicujus; f. i overksamhet muneribus privare, ab opere prohibere l. excludere alqm (cogere alqm cessare et nihil agere); f. ngn i den nödvändigheten, att han blott har valet emellan död eller flykt in eum locum deducere alqm, eam necessitatem imponere alicui, ut aut moriatur aut fugā salutem petat (aut moriendum sit aut fugiendum); Brutus försattes i den hårda nödvändigheten att straffa sina barn Brutum exactorem supplicii (de filiis) fortuna constituit (L.); f. (vanligare blott sätta) ngn i tillfälle att göra ngt copiam rei gerendae praebere alicui.
3. = förslösa, förspilla (sätta öfver styr): dissipare; profundere.
4. = blanda med ngt: temperare, miscere alqa re.

Försök: experimentum, periculum (f. med ngt, prof); conatus, pl. conata (= ansats till att göra ngt); tentamen (poet. och hos senare); göra ett f. med ngt l. ngn experiri alqd, alqm, possitne fieri alqd, quid possit, valeat aliquis; periculum facere; periclitari in re; temptare alqm (i. e. fresta, försöka om han kan lockas, öfvertalas till ngt); på f. emottaga ngt ad periculum faciendum, ut experiatur, quid possit, accipere alqd, alqm; f-et lyckades, misslyckades conata, id quod conatus erat, perfecit, conata haud prospere cesserunt.

Försöka:

1. med objekt af substantiv l. sats: experiri [i allm. = pröfva, sätta på prof e. vim veneni in (på) alqo; suum quisque debet noscere ingenium neque experiri, quam (huru) se aliena deceant, C.; armis alqm försöka = mäta sig med ngn]; temptare (= fresta – alicujus patientiam, rem agrariam; temptare rem, si –, se 2); periclitari (vires ingenii, C.); f. allt, alla utvägar nihil intemptatum relinquere, omnia temptare; f. med smaken gustare; äfven oeg. t. ex. gustare vitae suavitatem; den som har f-t ngt, vet ngt expertus novit.
2. med infinitiv (f. att –): conari (facere alqd); temptare med si (temptata res est, si urbs impetu capi posset, L.; temptavit quoque rem, si digne vertere posset, Hor.); stundom lemnas detta försöka, liksom söka med infinitiv, oöfversatt, t. ex. f. att öfvertala persuadere.

Försöka sig: f. sig i ngt quid possit in alqa re experiri, sui periculum facere, temptare; periclitari in alqa re; (attingere alqd, t. ex. poēticen i poesi).

Försökelse (= frestelse): temptatio.

Försökt: usu expertus, spectatus (om personer och saker); usu exploratus, temptatus (om saker).

Försörja:

1. = underhålla: alere, sustentare; res ad vivendum necessarias, alimenta et cultum vitae suppeditare, praebere alicui.
2.
1. a. om ngns barn: blifva försörjd accipere, unde vitam tolerent, unde honeste vivere possint; ad bonam vitae condicionem pervenire; vara väl f-d commoda vitae condicione uti.
2. b. om döttrar: nuptum, in matrimonio collocare.

Försörja sig: vitam tolerare, se sustentare alqa re (med ngt).

Försörjande: sustentatio.

Försötma: dulce, dulcius reddere alqd; condire (gravitatem comitate); jfr Förljufva.

Förtaga: adimere, demere, eripere alqd alicui; privare alqm alqa re; f. ngn all förhoppning omni spe alqm privare, spem praecidere alicui; f. det bittra i en sak rei acerbitatem tollere, condire, lenire.

Förtal: obtrectatio; iniquus sermo de alqo; maledictum.

Förtala: obtrectare, maledicere alicui; criminari, calumniari (rodere) absentem; cupide loqui de absente detrahendi causa; famam, existimationem laedere alicujus; f. ngn hos ngn criminari alqm apud alqm (jfr Baktala).

Förtala sig: imprudentiā labi in loquendo.

Förtalare: obtrectator, criminator.

Förtappad: perditus.

Förteckning: index, tabula alicujus rei confecta (Cs. b. G. I. 29); lemna ngn en f. på namnen nomina exsignata, exscripta tradere alicui (L. I. c. 20).

Förtegen (Förtigen): taciturnus, reticens.

Förtenna: stanno inducere alqd, stannum obducere alicui rei.

Förtid: i f. ante tempus; praemature; i f. bortryckas af döden praematura morte intercipi.

Förtidig: praematurus; immaturus (rättare för tidig, se Tidig).

Förtiga: tacere; reticere (i allm. tiga med); silentio praetermittere, premere (ej nämna, ej framhålla); dissimulare, celare alqd alqm (de två senare särskildt om ett förtigande i egennyttig hänsigt – non est celare, quidquid reticeas, sed quum, quod tu scias, id ignorare emolumenti tui causa velis eos, quorum intersit id scire, C. de Off. III. § 57); silentio tegere; f. hvad man med visshet vet sant vara reticere, quod certo scias verum esse; f. sin mening quid sentiat, occultare, tacere; f. sanningen, sin synd verum dissimulare, peccata dissimulare, occultare, non confiteri; jag skall ej f. hans förtjenster neque illius virtutes tacebo, silentio praetermittam; visst är, att det är förtiget certe de eo tacetur (Sa. Cat. 2), famā ustum non est, latet.

Förtigenhet: reticentia.

Förtjena:

1. = förvärfva medels arbete (tjenster): mereri; quaerere; f. sitt uppehälle medels ngt labore victum quaerere (vitam tolerare), res ad vivendum necessarias parare; f. penningar på ngt pecuniam, rem facere, colligere alqa re.
2. f. på = hafva vinst på en affär: lucrari, lucrum facere ex alqa re; f. mycket på ngt magnum quaestum sibi ex re comparare, magnas pecunias facere ex re, multum lucri redit ad alqm ex re; der är ngt att f. spes lucri ostenditur, est.
3. = göra sig l. vara förtjent af ngt (ondt l. godt, belöning l. straff): merere, -ri, commerere, -ri (alqd, ut fiat alqd; Socrates quum interrogatus esset, quam quasi aestimationem commeruisse se confiteretur, respondit sese meruisse, ut amplissimis honoribus decoraretur, C.); dignum esse (alqa re l. qui med konjunktiv, om personer och saker); f. beröm, förtroende dignum esse laude, fide, qui laudetur, cui fides habeatur; har jag f-t detta af dig sicine de te merui l. promeritus sum?; filosofien åtnjuter ej det erkännande, som hon f-r philosophia non perinde ac merita est laudatur (C. Tusc. II. 1); gifva hvar och en som han f-r pro merito cujusque l. cuique tribuere; ut quisque optime meritus est, ita cuique plurimum tribuere; f. tack af ngn gratiam mereri, inire ab alqo; få mer, än man f-t plus l. supra, quam meritus est, accipere; han hade f-t bättre behandling l. öde dignus erat, quicum melius l. commodius ageretur, cui melius res succederet, (qui) meliore fortuna (uteretur); jfr Förtjent.

Förtjenst:

1. = inkomst l. vinst af arbete l. affär: lucrum; quaestus; tillfälle till f. quaestus, lucri, lucrandi copia, occasio; hafva stor f. på ngt magnum lucrum facere, magnum quaestum sibi comparare ex alqa re; utsigt till f. spes lucri; ett yrke, som gifver god f. munus, negotium quaestuosum, fructuosum; hafva små f-r exiguo quaestu vitam tolerare; ngns dagliga f. quod l. quantum quis (quisque) in diem meretur, labore quaerit.
2. = värdighet: meritum, dignitas; gifva (löna) hvar och en efter f. pro dignitate cuique tribuere (C. de Off. I. § 42); pro merito, pro eo, ac meritus est, tribuere (gratiam referre) alicui; utan min f. nullo meo merito; prisa ngn öfver f. supra, quam meritus est, laudare alqm.
3. f. af, om ngn l. ngt: meritum in alqm; hans f-r om fäderneslandet äro stora, han har l. har inlagt, förvärfvat sig stora f-r om fäderneslandet magna sunt, plurima exstant ejus in patriam merita, de patria bene, optime meritus est.
4. = god (förtjenstfull) handling af l. egenskap hos ngn l. ngt: virtus; laus; det är en stor f. hos honom, att han aldrig skrytsamt talar om sig sjelf magnae illi laudi est, quod nunquam de se ipse magnifice loquitur; Ciceros stora f-r egregiae Ciceronis virtutes l. laudes; egregie facta; anordningens f. är att säga nu det, som bör sägas nu, men uppskjuta det öfriga ordinis haec virtus erit (et venus, aut ego fallor), ut jam nunc dicat jam nunc debentia dici, (cetera) differat –; räkna ngt såsom en förtjenst hos ngn laudi tribuere, vertere alicui alqd; räkna för en f. in laude ponere alqd; tillräkna sig ngt som en f. gloriari alqa re (jfr Hor. Sat. I. 2. 53 hoc se amplectitur uno, hoc amat et laudat); tillägga sig (ngt ss.) en f. alqd sibi sumere, sibi vindicare (C. de Off. I. 1); hans f-r äro ej nog erkända non, proinde ac meritus est, laudatur (jfr 2. 3); bland hans många f-r är detta den största quum multas virtutes habeat, tum hanc maximam, quod –.

Förtjenstfull: (om saker) quo quis laudem meruit, laude dignus est; laude dignus; f. handling meritum; f. egenskap virtus, laus; vara f. laudandum esse.

Förtjent:

1. om saker (i passiv mening):
1. a. = förvärfvad: quaesitus, partus (labore).
2. b. = förskyld, som ngn förtjenar: meritus (gratia, poena); debitus (honor, C.); dignus; justus (solvere poenas j-as et debitas); befordra ngn till f. straff l. belöning pro merito, pro eo ac meritus est, poenas sumere de alqo; meritā poenā, merito praemio afficere alqm; tantā poenā afficere alqm, quantam patitur aequitas; han träffades af f. straff digna eum poena consecuta est.
2. i aktiv mening (om person):
1. a. en f. man vir (de alqo, de patria) bene meritus; cujus summa exstant (in patriam, in literas et artes et cet.) merita; laude dignus; gravis (meritis gravis, Vg.): göra sig väl f. af ngn bene, optime mereri de alqo; vara väl f. af ngn bene meritum esse de alqo.
2. b. vara, göra sig f. af (= hafva förtjent, förtjena) ngt: mereri, dignum esse (se Förtjena 3).

Förtjocka: crassiorem reddere; spissare, conspissare.

Förtjockas: crassescere; conspissari.

Förtjusa: (jfr Tjusa, som mera behållit den ursprungliga betydelsen):

a. (syn. intaga, fängsla): capere; magnopere delectare; voluptate movere; (voluptate perfusum, delinitum) tenere, detinere alqm; (om personer äfven) suavitate, pulchritudine (venere) sua capere, allicere alqm; oratione sua capere, delinire alqos, summam sui admirationem movere; de funno sig f-te af hans föredrag ejus oratione magnopere, vehementer, valde delectati sunt (C. de Or. II. § 75).
b. i pass. blifva förtjust = blifva mycket glad: magnopere gaudere; summo gaudio affici, commoveri, perfundi; förtjust (äfven) magnopere laetus.

Förtjusande: (om personer) gratissimus, suavissimus, venustus, -issimus; lepore et venustate affluens; en f. trakt regio amoenissima; en f. tafla pictura pulcherrima; ett f. skaldestycke carmen suavissimum; ett f. ansigte facies eximia venustate l. pulchritudine; en f. växt statura venustissima, plena venustatis.

Förtjusning:

1. (syn. med hänryckning, tjusning): summa delectatio, summa admiratio (cantantis, dicentis; illa in dicendo admiratio ac summa laus, C. de Or. III. § 102); f-n var allmän omnes vehementer delectati sunt, summa admiratione omnes moti, elati sunt; f-n kände inga gränser, var obeskriflig plus l. supra quam credi, dici potest, omnes voluptate, admiratione permoti sunt.
2. (syn. med glädje): summum gaudium; summa laetitia; tänken er min f. quo me gaudio motum, perfusum esse arbitramini?

Förtorka, Förtorkas: interarescere; exarescere; exuri siti.

Förtorkad: aridus.

Förtrampa: proculcare, proterere, calcare, conculcare (äfven i oeg. men., t. ex. jus, populi libertatem, i hvilket fall sv. hellre brukar uttrycket: trampa under fötterne).

Förtret (så väl subjektivt = f. som ngn känner, som objektivt = f. som händer ngn, förtretlig händelse; i allm. mindre om blott känsla l. stämning; mera realt än verbet förtreta): molestia (animi och rerum, subj. och obj.); aegritudo, dolor (subjektivt); offensio, tricae, incommodum (negotium; i objektiv mening); i f-n ut erat offensus, iratus; till min stora f. cum magno meo dolore, cum magna mea molestia; det var den största f., som kunde hända mig nihil mihi molestius (incommodius, gravius, acerbius) accidere potuit; har ngn f. händt dig numquid tibi molesti, incommodi accidit (praeter spem accidit)?; hafva f. af ngt molestiam capere ex re; ådraga sig f. molestiam suscipere propter rem (C. de Am. § 48), contrahere; svälja f-n (molestiam concoquere), tacite ferre; vålla ngn f. molestiam (negotium) exhibere, molestiam afferre alicui; vexare, sollicitare alqm; stomachum, aegritudinem, movere alicui, offendere alqm = förtreta; göra ngn all möjlig f. omnibus modis vexare alqm.

Förtreta: mordere, pungere, iratum reddere (facere, efficere) alqm; bilem, stomachum movere alicui; ngt f-r ngn aliquis movetur, commovetur alqa re (Aristoteles commotus est rhetoris Isocratis gloria, C.; graviter commoveri), indignatur, aegre, indigne, moleste fert alqd, alqd esse, stomachatur (re); hvad det f-r mig, att sådant kan ske hocine tantum fieri nefas posse?

Förtretad: iratus; indignabundus; f. sinnesstämning ira, offensio, indignatio, stomachus; f. min, ton vultus, vox, qualis indignantis esse solet; blifva f. se Förtreta (ngt förtretar ngn).

Förtretlig:

1. = som förtretar l. är egnad att förtreta: molestus; odiosus, acerbus, molestiae l. molestiarum plenus; tristis, ingratus, gravis (invisus); importunus (mera = besvärlig, oförsynt, om personer och deras lynnen); det f-ste i denna sak är illud in hac re molestissimum, acerbissimum est, quod –; en f. person homo odiosus, ingratus.
2. = som röjer, att ngn är förtretad: morosus, tristis, iratus; f. min, f-a ord vultus morosus, verba molestiae l. acerbitatis plena.

Förtretlighet:

1. egenskapsord: acerbitas, tristitia; sakens f. id quod res habet molesti, molestiae.
2. = förtretlig händelse: molestia (molestiarum moles, C. de Or. I. 1. 3); offensio; gravis casus; res molesta; incommodum; saken medför f-r res habet molestias, incommoda.

Förtro: credere, committere, concredere (rem, verba alicui).

Förtro sig: se committere, se credere alicui.

Förtroende:

1. = tillit: fides, fiducia (f. som ngn hyser l. visar ngn); auctoritas (f. som ngn åtnjuter = anseende för trovärdighet); hysa, visa ngn f. fidem habere alicui, credere alicui; confidere alicui (lita på ngns förmåga l. redlighet); auctoritate, verbis alicujus moveri, duci; hysa, visa ngn stort, allmänt, obetingadt f. multum tribuere alicui; in omni re fidem habere, confidere alicui, omnia sua committere alicui; vägra ngn sitt f. fidem denegare, non habere alicui, auctoritate alicujus non moveri, nihil tribuere alicujus auctoritati, alicui; svika ngns f. deesse alicui (fidem habenti); fallere alqm; jag hyser det f. till honom, att han skall uppfylla sina löften confido (non diffido) eum, quae promiserit, praestaturum esse; väcka, tillvinna sig f. fidem facere (C. de Off. II. § 33); sibi confirmare fidem (C. de Fin. I. § 71); åtnjuta f., stort, allmänt f. fides habetur alicui, magna est alicujus auctoritas, multum apud omnes valet auctoritas alicujus; en person som förtjenar f. homo fidus, fide dignus, certus; anse ngn ovärdig sitt f. alqm non dignum putare, cui fides habeatur, cui committat alqd; förverka ngns f. fide alicujus se indignum praebere; committere, admittere, cur fides sibi nulla habeatur; hysa f. till sig sjelf sibi fidere, confidere; förlora f-et till sig sjelf sibi diffidere (incipere); i f. till fretus (jfr Förlitande).
2. = att förtro, anförtro ngn ngt (ord l. sak; stundom i konkret mening om det, som förtros): gifva ngn f. af ngt alqd credere, (secreto) committere alicui, alicujus auribus; säga ngn ngt i f. soli dicere, aperire alqd, communicare alqd cum alqo; gifva ngn f. af sine (hemlige) planer secretiora consilia communicare cum alqo, aperire alicui; i f. sagdt tibi (soli) haec dixerim; (quod inter nos liceat, C. N. D. I. § 74); noli enuntiare; han har många f-n multae, multorum res ei committi solent.

Förtroendefull: plenus fiduciae.

Förtroendepost: munus commissum (alicui) fidei alicujus.

Förtrogen:

1. en persons f-e (äfven subst.): familiaris alicui l. alicujus; f. vän amicus familiaris, proximus, intimus; consiliorum alicujus socius et particeps; vara, blifva en bland ngns f-e inter familiares alicujus esse, in familiaritatem alicujus pervenire.
2. f. med ett ämne: gnarus, sciens, peritus alicujus rei; göra sig f. med ämnet penitus cognoscere, perdiscere rem, se insinuare, in rem; göra sig f. med tanken på döden mortem meditari, commentari; göra sig f. med den tanken, att – non jam dubitare quin futurum sit alqd, patienter exspectare alqd l. ut fiat alqd.

Förtrogenhet:

1. en persons: familiaritas (jfr det vanligare Förtrolighet).
2. med ett ämne: scientia, consuetudo rei; icke röja stor f. med ämnet haud magnam rerum scientiam ostendere.

Förtrolig:

1. familiaris (om person och sak – amicus, sermo); f. vän homo familiarissimus alicui; amicissimus alicujus; intimus, proximus amicus alicujus; f. vänskap familiaritas; familiaris amicitia; hafva f-t samtal med ngn familiarem sermonem conferre, familiariter loqui cum alqo; stå, lefva på f. fot med ngn familiariter uti alqo, vivere cum alqo; familiaritate conjunctum esse cum alqo.
2. oeg.:
1. a. f. bekantskap med en sak: interior quaedam scientia l. cognitio rei; röja f. bekantskap med en sak ostendere se rem penitus perdidicisse.
2. b. om personer: f. med ngt se Förtrogen 2.

Förtrolighet: familiaritas.

Förtroligt: familiariter; conjuncte; ut fert familiaritas.

Förtrolla: incantare; fascinare; stå som f-d attonitum stare, haerere, stupere.

Förtrollning: fascinatio, effascinatio; lösa f-n magicis artibus illigatum solvere.

Förtrupp: primum agmen (förste delen af en marscherande här); principia (n. pl.), prima acies (främsta linien af en slagordning); bilda f-n agmen ducere; in prima acie stare, principia tenere.

Förtruten: offensus (alqa re); invidus; vara f. invidere, indignari; (tillhör folkspråket, särskildt det skånska, i hvilket det uttalas förtröden; jfr Förtryta).

Förtryck: (styrandes l. mäktigares mot underordnade l. svagare) injuria; vis et injuria (injuriae); vexatio; saevitia, libido (våldsam, godtycklig behandling); från de förtrycktes sida: servitus (injustum durae servitutis jugum, C. de Rep. I. § 47); f. mot bundsförvandterne injuriae, vexatio sociorum; tribunerne skulle bistå menige man mot patriciernes f. tribuni creati sunt, qui plebi adversus patrum vim et injurias praesto essent (quibus adversus – auxilii latio esset); öfva f. mot ngn injurias afferre alicui, servitute premere alqm, vexare alqm; göra slut på f-t servitutis jugum depellere ab alqo (l. c.); injuriis finem facere, ab injuriis prohibere alqm; – lida det olidligaste, hårdaste f. injustissimam et durissimam pati servitutem (C. de Rep. I. § 68).

Förtrycka: opprimere; servitute premere; vexare alqm, saevire in alqm (mera = våldsamt, godtyckligt behandla); f. friheten (vanligare undertrycka) libertatem opprimere (se Förtryckt).

Förtryckare: oppressor (libertatis, populi); tyrannus (= qui liberum populum servitute afficit, C. de Rep. I. § 68; jfr N. Milt. 8); resa sig mot sin f. in tyrannum, in dominum injuste imperantem impetum facere.

Förtryckt: (genom hårda erfarenheter l. hård behandling nedslagen, modfäld, ”förkufvad”): oppressus, afflictus; abjectus (animus a. f. sinnesstämning; se f. ut vultu afflicto esse; omni corporis habitu animi afflicti tristitiam prae se ferre).

Förtryta [ordet är liksom mera personligt (egoistiskt) än förarga, förarga sig l. förtrytelse, förtrytsam]:

1. med sakligt subjekt eller impersonelt: saken f-r mig l. det f-r mig, att detta skett doleo alqa re, indignor alqd esse; aegre, inique, moleste fero alqd; piget me alicujus rei; hans välgång f-r mig ejus secundis rebus doleo l. invideo; det f-r mig, att jag skall hafva förbisett detta piget me hanc rem praetermisisse; låt icke det f. dig, att det går de onde väl noli dolere improborum secundis rebus; icke låta ngt arbete f. sig nullum laborem recusare.
2. f. på ngt (om personer): invidere alicui rei.

Förtrytelse: indignatio; dolor; stomachus; ira; känna f. öfver ngt dolere, stomachari alqa re, indignari alqd esse; betagas, hänföras af f. indignatione moveri, efferri; lägga band på sin f. indignationi, irae moderari, temperare.

Förtrytsam: indignabundus; iratus; ett f-t yttrande vox plena doloris l. indignationis.

Förträfflig: praeclarus, excellens, praestans, egregius, eximius; en f. (moraliskt f.) man vir optimus; f-a vitnen (ironiskt) egregios testes!; i samma mening: ista praeclara gubernatrix civitatum eloquentia (C. de Or. I. § 38); det var en f. underrättelse bene, praeclare narras; tålamod är en f. sak nihil patientiā melius est.

Förträfflighet: praestantia, bonitas; laus; vinets f. vini bonitas, suavitas.

Förträffligt: praeclare, egregie, optime; f. rustad praeclare, optime ornatus; tala f. praeclare dicere; det lyckades f. praeclare res gesta est, successit.

Förtränga: summovere; loco movere, pellere, depellere (jfr Undantränga).

Förtrösta: fidere, confidere alqa re (vanligen ngt eget, ss. virtute sua, viribus suis), alicui (t. ex. Deo); spectare ad auxilium alicujus.

Förtröstan: fiducia (rei, hominis); i f. på fiduciā alicujus (potentis alicujus fiduciā provincias spoliare), fretus alqo, alqa re.

Förtröttas: defatigari.

Förtulla: portorium pendere, dare pro alqa re.

Förtunna: rariorem (glesare) facere rem, rarefacere, tenuare; f. en vätska diluere.

Förtunnas: rarefieri; tenuari.

Förtvifla: desperare de alqa re l. rem om ngt (i synn. i passivum, t. ex. cujus aures veritati clausae sunt, ejus salus desperanda est, C.), se alqd facturum esse l. posse efficere, consequi (om framgång); spem omnem deponere, abjicere; despondere (L.); nihil jam sperare.

Förtviflad:

1. om personer:
1. a. = misströstande: vara f. desperare, spem abjecisse o. s. v., se Förtvifla.
2. b. = ytterst ledsen öfver ngt: afflictus, maestissimus; jag är f. öfver att ej kunna l. hafva kunnat hjelpa honom vehementer doleo me ei succurrere non posse l. potuisse.
2. om personer l. saker = som röjer förtviflan l. likgiltighet för egen välfärd och följderna af en sak: perditus (aleo; audacia); praeceps (homo; alea spelsjuka); amens, caecus (furor, cupiditas); ett f-dt beslut consilium praeceps, summae temeritatis l. amentiae; göra ett f-dt motstånd summa vi resistere; caeco Marte resistere (Vg.).
3. om saker = hvarom intet hopp finnes (hopplös): desperatus, (desperandus); afflictus, perditus; hans belägenhet är f. ejus res desperatae, afflictae, perditae sunt; nihil jam habet, quod speret; ejus salus desperanda est.

Förtvifladt: perdite (amare vara f. kär, Pt.; efflictim a., id.); vehementer.

Förtviflan:

1. eg. (= misströstan, hopplöshet): desperatio; fullständig f. omnium rerum d.; bringas till f. ad d-em adduci, pervenire; ingifva ngn f. d-em afferre alicui; befinna sig i ett tillstånd af f. desperare; in summa desperatione versari; f-s skri clamores desperationis pleni.
2. = största ledsnad: aegritudo; invidia.

Förtvina: (om menniskor) tabescere, extabescere, contabescere; (om växter) exarescere (exustus flos siti exaruit, C. Brut. § 16), arescere; mori, emori (poet.); vårt ”hopp f-dt stod, som blomman uti sanden” ut flos in arena sterili, sic spes (rerum asperitate) infracta languebat, aegrotabat, Pt. Trin. v. 30), intermortua (ibdm) jacebat.

Förty (För ty): (= för ty, dat. af 3:e personens pron. = derför):

a. icke förty = icke dessmindre, det oaktadt: nihilominus; tamen.
b. i begynnelse af satser = ty (se detta).

Förtycka: aegre, moleste, graviter ferre alqd, alqd factum esse, quod factum est alqd; (i förändrad konstruktion) alqd displicet, grave, ingratum est alicui; (jfr det vanligare Misstycka).

Förtyda: prave, sinistre, inique, maligne interpretari (alicujus verba, facta, consilia afsigter): calumniari (verba).

Förtydning: prava, sinistra, iniqua, maligna interpretatio; calumnia; vara utsatt för f. ad calumnias apertum esse; vara föremål för f. maligna, prava interpretatione alio trahi.

Förtydliga: clariorem reddere, efficere rem; illustrare rem; f. sin mening quid sentiat, apertius, clarius eloqui.

Förtynga: gravare, aggravare, opprimere, deprimere; f-d af sömn somno gravis, gravatus, oppressus; skogarne stå f-de af snö vix sustinent onus silvae laborantes (Hor.).

Förtäckt: tectus; obscurus; (obliquus = indirekt, från sidan); i f-a ord tectis verbis, tectius, obscure.

Förtälja: (gammaldags = berätta, omtala): referre, exponere, narrare, commemorare; det vore för vidlyftigt att f. longum est referre omnia; himlarne f. Guds ära gloriam Dei caeli loquuntur.

Förtänka: f. ngn ngt l. för ngt vitio dare, vertere, tribuere alicui alqd; reprehendere, vituperare (mirari) alqd in alqo, alqm ob rem, alicujus consilium (ngn för hans beslut); ingen kan f. honom, att han nedlade spiran hunc regno se abdicasse quis miretur aut ei vitio tribuendum censeat?

Förtänksam: providens; cautus.

Förtära:

1. om sakliga subjekt: consumere, absumere, conficere; exedere, edere; elden hade f-t allt igni omnia absumpta erant; f-d af plågor, längtan, qval morbo, desiderio, cruciatu consumptus, confectus (vanligare är tärd); f-s af afund invidiā tabescere, extabescere; invidia ejus mentem exedit.
2. om lefvande subjekt: comedere, edere, consumere; han hade intet f-t hele dagen toto die nihil cibi sumpserat; gräshoppor hade f-t allt locustae omnia ambederant (T.); han hade f-t allt sitt omnia sua consumpserat, comederat.

Förtärande: en allt f. brand ignis, incendium omnia hauriens; ignis edax (Vg.); en f. sjukdom se det vanliga Tärande.

Förtäring: cibus (potioque).

Förtöja: extendere (se Uttöja); fartyget ligger f-dt vid stranden stat navis ad litus religata, (litori appulsa est).

Förtörna: offendere animum alicujus; iram alicujus movere, commovere; alqm (sibi) iratum reddere, efficere.

Förtörnas: irasci, succensere alicui.

Förtörnad: iratus, offensus.

Förtörnelse: offensio animi, offensus animus; ira.

Förunderlig: mirus; mirificus; mirandus; en f. man, en f. talang mirus homo, mira facultas (ordet står midt emellan Underbar och Underlig, stundom det förra, stundom det senare närmare).

Förunderligt: mire; mirum in modum.

Förundra: (med sakligt subjekt l. impersonelt): admirationem alicujus l. alicui movere; hans djerfhet f-r mig (vanligare förvånar mig) miror in illo tantum fuisse audaciae; det f-r mig mirum mihi videtur.

Förundra sig: mirari, admirari; stupescere; f-en eder icke, om l. att nolite mirari, desinite mirari; han f-de sig öfver mitt lugn meam animi aequitatem mirabatur.

Förundrad: admiratione motus; commotus; stupens, stupefactus; han såg f. ut mirari videbatur, mirantis speciem prae se ferebat; (se Förvånad).

Förundran: admiratio; stupor; falla i f., stanna i f. stupescere, stupere (admiratione); till allas stora f. cum summa omnium admiratione (jfr det vanligare Förvåning).

Förundransvärd: mirandus, admirandus; admiratione dignus, mirus, mirificus.

Förunna: concedere, largiri, dare alicui alqd (t. ex. libertatem, licentiam, immunitatem); om helsan f-as mig si mihi bona valetudine frui licebit –; f. ngn ledighet otium dare, facere (Vg.) alicui; ett långt lif f-des honom longa ei vita data est; det f-des honom (den lyckan, glädjen) att rädda sitt land huic contigit, datum est (jfr C. de Or. II. § 105 raro illud datur, ut – possis), ut patriam servaret; tillfälle f-s ngn occasio, copia rei datur alicui (jfr Beskära).

Förut:

1. i rummet: ante, prae; gå f. anteire, praeire (ire prae, Ter.); antecedere, praecedere (raro antecedentem scelestum deseruit pede poena claudo; praecedentibus instare, Hor.), antegredi; komma med hufvudet f. praecipitem ire, venire, ferri; komma med fötterne f. in pedes consistere.
2. i en skrift: supra; ante; såsom f. är sagdt ut supra diximus, significavimus.
3. i tiden: ante; i sammansättningar: ante, prae; i förhållande till det närvarande l. förflutna: antehac, antea; tre dagar f. tribus diebus ante; dagen, året f. proximo l. superiori die, anno l. tempore (jfr Förr); kort f. paulo, non multo ante.

Förutan:

1. = utan: sine; jag kan ej vara honom f. illo carere non possum; vår bön f. nobis non precantibus.
2. = Utom: praeter.

Förutbestämd: praefinitus, praestitutus.

Förutfattad: f. mening praecepta (temere concepta) opinio; domaren bör ej komma med ngn f. god l. dålig mening om målet judex nihil praejudicati ad causam afferre debet.

Förutom se Utom.

Förutse: providere, praevidere, prospicere, divinare (casus futuros reipublicae, alqd futurum esse, quid futurum sit); förutseende förmåga divinandi facultas, mens divina.

Förutseende: providentia.

Förutsäga: praedicere; f. ngns död alqm moriturum esse, quando sit moriturus, praedicere.

Förutsägelse: praedictum, praesagium; f-n gick i fullbordan evenit id, quod praedictum erat.

Förutsätta:

1. med personligt subjekt: sumere (C. de Nat. Deor. I. § 88. 98. 99); pro certo ponere (alqd esse); credere; putare; sperare; jag f-r sjelfva händelsens förlopp ss. bekant credo, vos audisse, quo modo res gesta sit; jag förutsatte icke så mycken insigt hos honom non putabam l. non sperabam tantam in illo inesse prudentiam; förutsatt, att jag lefver så länge si (modo) tam diu vitam produxero –; han förutsatte stora kunskaper hos sina åhörare eos, qui audiebant l. audituri erant, multa didicisse volebat.
2. med sakligt subjekt l. i pass. (utan agent) = hafva till sitt vilkor, uttryckes medels omskrifning af hypotetiska uttryck l. med verb, som uttrycka fordra o. d.: t. ex.: vänskap f-r god karakter amicitia nisi in bonis esse non potest; vältalighet f-r (l. för att kunna blifva talare måste f-as) individuella anlag och mångsidiga kunskaper qui orator futurus est, ingenio valeat et multa didicerit necesse est; ett sådant yttrande f-r småsinthet hoc dicere parvi animi est l. parvi animi sit, si quis hoc dicat.

Förutsättning:

1. i subj. men.: sumptio (ss. handling l. sak, C. de Div. II. § 508); id quod sumitur l. sumptum est (premiss); initium, principium; det är en falsk, förhastad f. falso, temere sumitur alqd (assentiri alicui rei); detta följer af dina gjorda f-r hoc efficitur illis, quae sumpsisti; utgå från en f. ab alqa re proficisci tanquam posita et concessa; a falsis initiis proficisci, C. de Fin. I. § 21; utgå från den f-n, att – alqd pro certo (et concesso) ponere, quasi suo jure sumere alqd esse (C. de Or. I. § 41); under denna f. hoc posito (et concesso); under den f. att – si modo l. modo (se Förutsätta).
2. i obj. men. = grundval, vilkor: fundamentum; (id, sine quo alqd esse non potest); sakkännedom är vältalighetens nödvändiga f. nisi res subest ab oratore cognita, nulla potest esse eloquentia (scribendi recte sapere est et principium et fons, Hor.); rättvisans f. är ärlighet fundamentum justitiae est fides; jfr hoc (ɔ: bene dicendi) quasi solum quoddam atque fundamentum est, verborum usus et copia bonorum, C. de Or. III. § 151).

Förvalta: gerere, administrare (enskilda och offentliga ting – negotium, res privatas et publicas, munus, provinciam); dispensare (pecuniam); procurare (f. i ngns uppdrag – negotia et rationes; särskildt om en kejserlig fogde – procurator); fungi, perfungi (munere – statens embete); obire (res rusticas); tueri (res privatas et domesticas); praeesse (muneri, reipublicae).

Förvaltare:

1. i allm.: administrator.
2. ngns f. (fogde): procurator; actor (Pn., T.); villicus (fogde på en villa).

Förvaltning: administratio; procuratio (se Förvalta); cura (bonorum); dispensatio (pecuniae); functio; perfunctio (honorum); öfvertaga f-n af ngt alqam rem administrandam, procurandam suscipere; i alla f-ns grenar in omni parte reipublicae administrandae.

Förvandla: mutare, vertere, convertere alqd in alqd (l. alqa re); plane alium facere, facere alqm ex alqo (lidandena ha f-at honom från yngling till gubbe hunc res adversae ex juvene senem fecerunt); Guds hand förmår allt f. omnia Deus mutare potest (valet ima summis mutare et insignem attenuat Deus, Hor. Carm. I. 34. 12); hans hy f-des color ei non constabat.

Förvandling:

1. i allm.: mutatio, commutatio; en fullständig f. har försiggått med honom totus prope alius factus est.
2. en död kropps f.: tabes (cadaveris); f-n hade redan inträdt, han hade redan öfvergått till f. jam corpus tabescebat, solvebatur.
3. deraf i allm. = död ss. en metamorfos: commutatio quaedam vitae (C. Tusc. I. § 27); jag till min f. skrider trött af skiften, tung af år jam ad mortem appropinquo rebus defessus, gravis annis.

Förvandtskap se Slägtskap.

Förvar: custodia:

1. i allm.: lägga ngt i f. condere alqd; hafva ngt i f. servare, apud se asservare alqd; lemna ngt åt ngn i f., i ngns f. alqd alicui servandum, asservandum dare, apud alqm deponere aliquid; alicujus fidei committere alqd; taga ngt i f., i sitt f. alqd servandum recipere, in suam fidem recipere; vara i f. hos ngn in alicujus custodia esse, servari ab alqo, apud alqm esse depositum; vara i godt, säkert f. (hos ngn) salvum, incolumem, tutum esse (custodiā, curā, fide alicujus).
2. fängsligt f.: hålla ngn, vara i fängsligt f. in custodia servare, asservare, servari, asservari, vinctum servari, in vinculis publicis asservari, haberi, teneri; sätta i fängsligt f. in custodiam dare, tradere.

Förvara:

1. = hafva i förvar, gömma: i allm.: servare; condere, conditum habere (säd, frukter o. d.); asservare (i synn. = hålla i fängsligt förvar, in vinculis a. = vinctum tenere, in vinculis tenere); custodire (alqd memoriā; oftare: bevara).
2. = skydda, bevara mot ngt: defendere, tueri (ab alqa re alqd); firmare, munire (alqd a re, contra rem).

Förvara sig: f. sig mot ngt defendere se ab alqa re (t. ex. se a frigore); cavere alqd l. a re; f. sig mot en misstanke suspicionem a se removere, avertere (quasi fecerit alqd); ett sätt att f. sig mot en sak cautio (provisioque) rei, C. de Am. § 78.

Förvaringsmedel: (= medel att förvara sig mot ngt): praesidium (munimentum) alicujus rei.

Förvaringsställe: conditorium, receptaculum; f. i huset för födoämnen o. d. cella, horreum; f. för vapen armamentarium.

Förveckling: anceps casus.

Förvekliga: effeminare; mollire; corrumpere; detta har på ungdomen en f-ande inflytelse haec res ad juventutem effeminandam, ad mores l. animos juvenum e-dos valet.

Förvekligande: effeminatio.

Förverka: suā culpā amittere, privari; admittere, committere, quare privetur alqa re; f. lifvet mortem, mortis poenam commereri; noxam capitalem mereri; f. sin egendom mereri, cur bonis multetur, committere, cur bonis multandus sit; f. ngns gunst gratia alicujus se indignum praebere, reddere; in offensionem alicujus incurrere, cadere; offendere animum alicujus.

Förverkliga: perficere (ea, quae cogitavit, sibi proposuit sina planer, föresatser); peragere (propositum, N.); assequi, consequi (id, quod quis vult, cogitavit); efficere (honestum efficitur non corporis, sed animi viribus); ad effectum adducere alqd (L.); genast f. repraesentare.

Förveten: (= nyfiken, beställsam) curiosus (isti curiosi sunt, quos offendit nobis minime injucundus labor, C.); (= narraktig) ineptus.

Förvetenhet: curiositas; omnia noscendi, perscrutandi libido.

Förvexla: (imprudentiā) mutare, permutare alqd alqa re (= förbyta); commiscere (förblanda, rem cum re); f. person (Themistokles) med annan (Aristides) qui sit Themistocles, eum putare esse l. appellare Aristidem (jfr C. de Sen. § 21); f. sanning och osanning pro veris falsa habere, vera et falsa non distinguere, inter se confundere.

Förvexling: permutatio; här har en f. af namn egt rum nomina inter se confusa sunt.

Förviken = senast (förfluten) proximus.

Förvilda: efferare.

Förvildad: efferatus; (om trakter) incultus, vastus, devastatus.

Förvilla: in errorem inducere, a recta via deducere, abducere alqm; conturbare (= förvirra, bringa ur fattning); ett f-dt får ovis erratica, errabunda, vaga.

Förvilla sig: (vanl. förirra sig): aberrare (a proposito, a recta via); confundi, perturbari.

Förvillande: f. likhet summa similitudo; f. lik ambiguus (Hor. Carm. I. 7. 29).

Förvillelse: error; sedlig f. vitium; det är en f., att – errant l. falluntur, qui putant; vara insnärd, fången i en olycklig f. misero errore irretitum, implicitum, captum esse (jfr Villfarelse); en angenäm, kär f. mentis gratissimus error.

Förvirra: conturbare, perturbare (alqm; rationem); confundere (alqm dicentem); consternare (animum alicujus).

Förvirrad:

1. om personer, deras sinne, utseende m. m.: conturbatus, perturbatus, confusus, consternatus; se f. ut vultu confuso, conturbato, turbato esse; animi consternationem prae se ferre; vara f. till sina sinnen mente turbata esse, mente captum esse.
2. om saker: perturbatus, perplexus; allt var i ett f-dt tillstånd omnia perturbata, confusa erant.

Förvirring:

1. sakers: perturbatio, confusio, colluvio; der rådde en allmän f. omnia perturbata erant; summa erat omnium rerum perturbatio; ställa till f. turbare; omnia miscere.
2. sinnets f.: mentis perturbatio, conturbatio, error.

Förvisa:

1. = visa bort, medels maktspråk fördrifva ngn från ett ställe:
1. a. i allm.: ablegare, relegare (filium ab hominibus relegaverat et ruri habitare jusserat, C. de Off. III. § 112).
2. b. = landsförvisa: ejicere, expellere, exterminare, exigere; aquā et igni interdicere alicui.
2. = hänskjuta ett mål till annan myndighets behandling: rejicere rem, causam.

Förvissa: f. ngn om ngt certiorem facere alqm de re, alicujus rei; non sinere alqm dubitare, quin –; f. ngn om sin trohet petere ab alqo, ne dubitet de fide.

Förvissa sig: pro certo explorare, cognoscere, comperire alqd; certiorem fieri de re, alicujus rei; sibi persuadere alqd; var f-d (jag beder dig vara f-d) om min ständiga vänskap tibi persuade, me semper in fide atque amicitia mansurum esse; du kan vara f-d, att detta aldrig skall hända non est, quod speres hoc unquam futurum esse l. quod dubites, quin hoc nunquam futurum sit.

Förvissna: flaccescere, marcescere; blomstren f. flosculi flaccescunt (decidunt, cadunt); f-de lemmar membra marcida, flaccida.

För visso: profecto, certe (= visserligen, visst); certo (= med visshet, t. ex. scire).

Förvittra, Förvittras: solvi; evanescere.

Förvrida:

1. i eg. uttryck: distorquere (os, vultum sitt ansigte); detorquere (partes corporis).
2. oeg. = förtyda (ngns ord): calumniari, (detorquere, T.), maligne, prave interpretari verba alicujus.

Förvridning: distortio (oris); calumnia, prava, malitiosa interpretatio (verborum).

Förvränga: prave interpretari; calumniari (= Förvrida 2).

Förvrängning: calumnia; prava, malitiosa interpretatio (juris, C. de Off. I. § 33).

Förvunnen: convictus, compertus (sceleris, criminis).

Förvuxen: distortus.

Förvålla se Vålla.

Förvållande: culpa; utan mitt f. nullā meā culpā.

Förvåna: stupefacere, commovere alqm; admirationem injicere alicui; ofta impersonelt: det f-r mig, att – miror (esse alqm l. quenquam, qui haec vera putet); det skulle ej f. mig, om han till slut bryter en arm af sig non mirer, si brachium fregerit.

Förvåna sig och Förvånas: stupescere, commoveri alqa re; capi admiratione alicujus rei; mirari, admirari alqd (äfven då ordet förvånas har inkoativ betydelse, C. Tusc. Disp. V. 8).

Förvånad: stupens, stupefactus (C. de Or. III. § 53), attonitus alqa re; captus admiratione alicujus rei; blifva f. se Förvånas.

Förvånande: mirus; mirabilis; mirandus; admirabilis, admirandus; novus quidam; en f. massa af lärdom mira quaedam vis et copia doctrinae l. rerum; icke finna ngt f. nil admirari; en f. grad af tanklöshet mira stultitia.

Förvåning: admiratio; stupor; slagen med f. attonitus; stupens; stå försjunken i stum f. defixum admiratione stupere; hemta sig från sin f. ex stupore, ex summa admiratione se colligere, ad se redire; till min stora f. cum summa mea admiratione; jag kan ej finna ord för min f. prae admiratione loqui vix possum; väcka ngns f. admirationem injicere, movere alicui; mirum, mirabile videri alicui.

Förväg: blott tillsammans med preposition: i förväg:

a. i allm.: ante; jam nunc; betala i f. ante diem (in antecessum, Sen., Pn.) solvere; repraesentare pecuniam; i f. njuta, i f. göra sig en föreställning om ngt praecipere (gaudium); cogitatione praecipere alqd.
b. särskildt: gå ngn i f. antevenire (alqm; consilium alicujus); occupare (facere alqd); praeverti alicui (aliquem); gå ngn i f. (ss. friare) sponsam praeripere alicui; gå ngns omdöme i f. quid sentiat, praecipere alicui.

Förvägen se Oförvägen.

Förvägra: f. ngn ngt negare, denegare alicui alqd; interdicere alicui alqa re; vetare alqm facere alqd.

Förvälla: fervefacere, (leviter) coquere alqd.

Förvänd: perversus; pravus, praeposterus; stultus; laevus; en f. uppfostran perversa educandi ratio.

Förvända: pervertere (omnia divina et humana jura); f. synen på ngn fucum facere alicui; (glaucoma ob os objicere alicui, Pt.); (f. sin röst, sin stil se Förställa, Förvrida; f. ngns ord se Förtyda).

Förvänta: exspectare (alqm); sperare (alqd).

Förväntan, pl.

Förväntningar: exspectatio, spes; svika, öfverträffa ngns f. exspectationem, spem alicujus fallere, superare; emot f. praeter exspectationem, praeter spem.

Förvärf: quaestus (= näringsgren; inkomst); lucrum.

Förvärfskälla: quaestus.

Förvärfva:

1. yttre egendom, genom arbete l. spekulation: quaerere; parere (i synn. i de med perf. partic. sammansatta tempora – pecunia bene parta sit, nullo nec turpi nec sordido lucro; male parta male dilabuntur); acquirere (f. ngt ytterligare, öka sin förmögenhet); parare (dock mera i allm. = skaffa sig – Germanis iners videtur sudore acquirere, quod possis sanguine parare – köpa –, T.); ärfd l. förvärfd egendom bona (res) hereditate accepta aut parta labore.
2. med objekt i allm.: parare (amicos); assequi, consequi (honores, gloriam); parere (et gloria paritur et gratia defensionibus; Crassus non aliunde mutuatus est, sed sibi ipse peperit maximam laudem ex illa accusatione); conciliare (sibi amicos, amorem ab alqo, dignitatem); colligere (gratiam, existimationem).

Förvärra: in pejus mutare.

Förvärras: in pejus mutari, (ruere); pejorem fieri; sjukdomen, den sjukes tillstånd f-s med hvar dag morbus in dies ingravescit.

Föryngra: juvenilem speciem, juventutem reddere alicui; alqm tanquam Pelian recoquere (de Sen. § 83).

Föryngras: juvenescere (Sen.); repuerascere (C. de Sen. § 83; de Or. II. § 22).

Föryttra: vendere; abalienare; alienare.

Föryttring: abalienatio; venditio.

Föråldras: (om sakliga subjekt = genom åldern komma ur bruk l. mista sin kraft och betydelse): obsolescere, exolescere, oftast blott i part.

Föråldrad: obsoletus; vetustate ab usu intermissus (C. de Or. III. § 153); vetustior (C.); exoletus.

Förädla: excolere (vitam artibus, animum doctrinā); colere; emendare; meliorem reddere; mitigare (mores); studier böra hafva en personligheten f-nde inflytelse literae ad mores excolendos, emendandos valere debent.

Förädling: cultus animi; morum emendatio; ss. tillstånd: mensklig, sedlig f. humanitas; emendati mores.

Föräldrahus: domus parentum, paterna.

Föräldrakärlek: amor parentum in liberos; amor eorum, qui procreati sunt.

Föräldrar: parentes; pater et mater; procreatores (a p-bus amantur liberi, C.).

Förälska sig: capi, incendi amore alicujus; adamare, incipere amare alqm.

Föränderlig: mutabilis (corpus, animus; quid placet aut odio est, quod non mutabile credas?); mobilis (ingenium); varius (varium caelum, varii mores, varia fortuna); om karakteren: levis, inconstans (vankelmodig); motgång är f. non semper fortuna adversa manet (non, si male nunc, et olim sic erit, Hor. Carm. II. 10. 17).

Föränderlighet: varietas (caeli väderlekens, fortunae, C. de Off. I. § 90); mobilitas (fortunae, ingenii); mutabilitas (mentis, C.); levitas, inconstantia (= ostadighet, vankelmod); allt är f-ns lag underlagdt nihil est, quod suo statu semper maneat.

Förändra: mutare, commutare, immutare; vertere; delvis f. ex parte mutare; helt och hållet f. plane, totum mutare, alium facere; f. en lag alqd de lege derogare; f. (ändra) sin rigtning, kosa cursum mutare, flectere, convertere; han f-de intet i sin lefnadsordning nihil de victu aut cultu commutavit; f. mening sententiam mutare; f. till det bättre emendare, corrigere, in melius mutare; f. till det sämre in pejus l. deterius mutare, corrumpere; det f-r saken hac re mutantur omnia; plane alia fit res l. causa.

Förändras, Förändra sig: mutari; commutari; ack huru f-ad hei, quantum mutatus est!; från storm har vädret f-ats till vackert ex turbida tempestas bona facta est; han är alldeles f-ad plane alius (factus) est; f-dt statsskick mutata reip. forma.

Förändring: mutatio; commutatio (morum, vitae i seder, lefnadssätt, C.); vicissitudo (= vexling, t. ex. temporum, anni); conversio (rei publicae i statsskick); f. i samhälle, samhällsskick äfven: reip. commutatio, res novae (rerum novarum studiosus, cupidus som är vän af, ifrar för f-r, omstörtningar); göra f. i ngt mutationem, commutationem facere alicujus rei (morum et institutorum, C. de Off. I. § 120), commutare alqd (t. ex. genus vitae, ibdm); icke göra ngn f. i ngt nihil mutare, demutare de alqa re; det inträdde en fullständig f., en allm. f. i sinnesstämningen summa (omnium rerum) facta est commutatio, conversae sunt omnium mentes (C.); hans lefnadssätt, ansigte har undergått en stor f. ejus vita et instituta magnopere mutata sunt; ejus facies plane alia facta est; hvilken genomgripande f. på dessa 10 år heu, quanta his X annis facta est rerum commutatio!

Förära: donare alicui alqd.

Föräta sig: nimio cibo se opplere.

Föräten: obesus.

Föröda: vastare; devastare; depopulari.

Förödelse: vastitas; anställa f. vastitatem dare, facere alicubi; devastare regionem.

Förödmjuka: frangere alqm, animum, spiritūs alicujus; in ordinem cogere alqm; mordere, pungere (= såra, sticka).

Förödmjuka sig: se abjicere (apud alqm för ngn); f. sig till böner ad preces descendere, se abjicere.

Förödmjukad: känna sig f. frangi animo; dolere se in ordinem cogi.

Förödmjukande: indignus (contumeliosus); det är, kännes f. att få stå tillbaka för en underlägsen indignum est vinci ab inferiore; f. behandling, f. känsla indignitas; underkastas en f. behandling indigna pati, indignitatem sustinere; f. uppträde indigna facies, res.

Förödmjukelse: dolor, pudor (i subjektiv mening = känsla af f.); indignitas, contumelia (i objektiv mening); humilitas (att förödmjuka sig, C. Inv. I. 109); underkastas, lida f-r ferre, pati, sustinere omnes indignitates; han kände f-n af att, det var en f. för honom att få stå tillbaka för en sådan motståndare indignabatur, dolebat, se a tali adversario superari; han betraktade det som en f. in ordinem se cogi putabat; till hans stora f. cum magno ejus dolore, pudore; tåligt lida alla f-r omnes devorare, concoquere contumelias.

Föröfva: (in se) admittere, committere (scelus, facinus); edere; (jfr Begå).

Föröka: augere, amplificare, multiplicare; (se Öka).

Förökas: augeri, augescere.

Fösa: trudere (skjuta); pellere (stöta); agere (drifva, boves); f. ned, ut, bort detrudere, extrudere, expellere.