G

Gadd: aculeus; spiculum, cuspis; försedd med g. aculeatus; lemna g-n qvar i ngns kropp aculeum in corpore relinquere (bildl. C. de Or. III. § 138).

Gaffel: furca (i allm. två- l. treuddigt redskap; g. vid matens intagande brukade ej romarne); furcilla; fuscina.

Gaffelformig: furcae similis.

Gaffelhäst: equus temoni bifurco junctus.

Gaffelstång: temo bifurcus.

Gafvel: fastigium; dörren står på vid g., slå dörren upp på vid g. janua expansa patet, januam expandere, pandere (jfr Vidöppen).

Gafvelfält: tympanum.

Gafvelspets: culmen.

Gage: stipendium (militis).

Gagn: utilitas, commodum, fructus; lända, vara ngn till g. utilitati esse, prodesse alicui; hafva g. af ngt utilitatem, fructum, commodum, commoditatem capere, percipere ex alqa re; (alqd prodest alicui, juvat alqm); utan g. för mig sjelf nullo meo commodo (cum nulla mea utilitate); till g. för det allmänna commodo rei publicae, bono publico.

Gagna:

1. 1. = tjena ngn till nytta: prodesse (utilitati esse, utilitatem afferre, utile esse) alicui; juvare, adjuvare alqm (pecunia illum fortasse adjuvat, qui habet: ne id quidem semper. Sed fac juvare: utentior sane sit, honestior vero quomodo, C. de Off. II. § 71); hvad g-r det mig quid mihi prodest, quid ad me pertinet illa res; quid mea refert?; hvartill g-r (ɔ: tjenar) det att – quid prodest (longo sanguine censeri?), quid expedit, quid refert, quid attinet? (nihil attinet repugnare naturae, C.).
2. 2. = Begagna, se detta.

Gagnelig: utilis; salutaris; utveckla en för det allmänna g. verksamhet (rebus gerendis) prodesse reipublicae, cum magna civium utilitate in rebus gerendis versari.

Gala, v.: canere, cantare (gallus, cucūlus); oeg. om ett sjungande l. gällt uttal canturire; canere (inclinata ululantique voce more Asiatico canere, C. Or. § 27).

Gala, f. (= statdrägt, högtidsdrägt): ornatus; (vestis cataclista – galadrägt, Ap.); klädd i g. splendido ornatu.

Galande: ett g. uttal vox canora.

Galant:

1. 1. (artig, kurtisant; lösaktig) elegans; urbanus; blandus; delicatus; amatorius, amoribus deditus (i denna bet. föråldradt).
2. 2. i hvardagsspråket = probus, bonus; en g. gosse puer optimus; det var g. macte, recte tu quidem; eu, laudo (Ter.).

Galanteri:

1. 1. = artighet (kurtis): urbanitas, elegantia, blanditiae, artes blandae; (obsequium).
2. 2. = kärleksäfventyr, älskogshandel: amores.

Galanterivaror: munditiae; deliciae; instrumenta vitae elegantioris.

Galeja: navis (actuaria); hvad hade min son på g-n att göra quis te jussit parva per aequor vela dare (Hor. Carm. IV. 15. 3) l. periculo te offerre? l. at tu cautior esses (hade bort vara mera försigtig), mi fili! l. tuam accusato temeritatem; quid tibi, puer, cum ventis velisque? (quidve tibi, lascive puer, cum fortibus armis, – inquit –, Ov.).

Galen (af gala, eg. = incantatus i. e. medels sång förtrollad):

1. 1. = rubbad till förståndet:
   1. a. (om personer och deras handlingssätt l. tankar): amens, demens (vansinnig); insanus (icke klok); fatuus (fånig); furiosus (rasande); delirus (tokig); vesanus (vanvettig); vara g. insanire (cum ratione i., Ter. Eun.); furere (Solon – se furere simulavit); delirare (adeone me delirare censes, ut ista esse censeam, Tusc. I. § 10); blifva g. insanire, furere incipere (i pf. coepisse); mente capi; man kan bli g. vid att höra sådant quis est, qui haec audiens mente constare possit l. cui haec audienti mens possit constare; är du galen? satin sanus es?; hur kan man vara så g.? tantamne esse in quoquam insaniam (perversitatem)?
   2. b. om djur (särskildt hundar): rabiosus, rabidus (canis, leo); vara g. rabere.
2. 2. g. efter ngt = (vildt) begärlig efter ngt: avidus (pecuniae, laudis); incensus, ardens (cupiditate alicujus rei); vara g. efter ngt insane concupiscere alqd, nimis duci, delectari alqa re; insanire amore alicujus, (deperire alqam).
3. 3. = orimlig, förvänd, öfverdrifven o. s. v.: absurdus, perversus, pravus; insanus, praeposterus; intolerabilis, immodicus, nimius; nej, detta är för g-t enimvero hoc tolerari non potest; om det blir allt för g-t si plane intolerabilis res fuerit, (injuria exarserit –); g-t förslag, g. uppfostran absurdum consilium; perversa, prava educatio; hans arbete var ej så g-t haud absurdum opus; g. lyx luxus nimius, insanus; g. räkning vitiosa ratio; g-a åsigter pravae sententiae l. rationes; hafva g-a meningar prava sentire; det var det g-ste, jag hört nihil audivi absurdius l. insanius.
4. 4. = yr, uppsluppen, löjlig, lustig: lascivus; ridiculus; profusus in jocando; procax; g-a upptåg jocularia; ridicularia.
5. 5. = orätt, ej den rätte: alius; non is, qui debebat esse; komma in på en g. väg aliam, non eam, quam debebat, viam ingredi; få en g. hatt alienum (non suum) pileum nancisci.

Galenpanna: homo insanus, furiosus, cerebrosus.

Galenskap:

1. 1. i eg. och abstr. men.: insania, vesania, amentia, dementia, furor; rabies (eg. hundars g.); höjden af g. summa, extrema amentia; det vore en g. att tro sig förstå allt insanus sit, qui omnia intelligere sibi videatur l. dementis est omnia sibi videri intelligere; g-n häraf kan lätt inses hoc quam sit insanum (quantum habeat insaniae), facile apparet; stilla g. levis insania.
2. 2. i plur. i konkret mening = vansinnigt l. narraktigt prat, galna streck l. upptåg: nugae; ineptiae; deliramenta; prata g-r ineptire; hitta på, ställa till g-r nugari.

Galér: navis actuaria.

Galérslaf: ad remum damnatus; remex captivus.

Galet:

1. 1. absurde, perverse, praepostere (= orimligt, förvändt, bakvändt).
2. 2. vitiose, prave, perperam, falso (= orätt, oriktigt, t. ex. ratiocinari, interpretari beräkna, tolka g.); galet! erras, peccas, apage!
3. 3. = illa, olyckligt, mot förväntan: male; praeter spem, praeter exspectationem; parum ex sententia; det gick g. för honom male rem gessit, praeter opinionem res cessit, non satis ex sententia rei eventus processit; det har gått g. med hans affärer ejus rationes turbatae sunt, res (spes) fracta est.

Galgbacke: locus supplicii.

Galge: (ungf.) furca; robur (Ussings Fortolkning til ”Madvig, Poetarum latinorum carmina selecta”, p. 25); (crux = stocken, under det patibulum är det lösa tvärträdet, på hvilket delinqventens armar äro utspända och som upphänges på crux; tillsammans bilda de korset, Becker Marquardt, V. p. 193); hängas i g. de robore praecipitari, erecto robore suffigi; (in crucem tolli).

Galgfågel: (= som hänger, dinglar i galge) patibulo dispessus; (crucisalus), crux (vanlig hotelse l. skällsord till slafvar hos Pt.).

Gall: (om ko = ofruktsam) sterilis.

Galle och Galla: fel (= gallblåsa l. galla i blåsan); bilis; utösa sin g. på ngn virus acerbitatis evomere in alqm; g-n sjuder på ngn bilis inaestuat praecordiis alicujus, bilis redundat alicui.

Gallblåsa: fel.

Galler: cancelli (pl. = skrank); clathri l. clathra (pl.); transenna (sing.); försedd med g. clathratus; cancellatus.

Gallerformig: cancellatus.

Gallerfönster: fenestra clathrata (Pt.), reticulata (Varr.).

Galleri: (eg. = cancellata ambulatio l. porticus); porticus (= kolonnad l. pelargång); ambulatio (= porticus med afs. på dess bruk ss. promenadplats); g. på teater ambulatio summa (superior cavea); g. för målningar pinacotheca.

Gallerport: porta clathrata, cancellata.

Gallerverk: opus cancellatum l. reticulatum; cancelli.

Gallfeber: febris biliosa.

Gallkolik: tormina biliaria (pl.).

Gallra: excernere, secernere; (eg. = cancellis separare; jfr Utgallra).

Gallsjuk: bile suffusa laborans.

Gallskrik: vociferatio.

Gallskrika: vociferari; declamare.

Gallsprängd: bile suffusus.

Galläpple: galla.

Galnas: lascivire, (proterve) ludere; (nimia) laetitiā, lasciviā gestire, efferri; (desipere); nugari, ineptire; in ludum, in licentiam effundi.

Galning:

1. 1. vansinnig menniska: homo amens, insanus, fatuus (fåne), furiosus (rasande, bindgalen); delirus (tokig); mente captus.
2. 2. hyperboliskt vanl. = öfverdådig, obetänksam menniska: homo temerarius, stolidus, insanus; han är den störste g. jag sett nihil illo vidi insanius.

Galon: fimbria.

Galonerad: fimbriatus.

Galopp: citatus equi cursus; – i g. (rida, sätta åstad) equo citato, admisso (vehi, ferri; volitare).

Galoppera: om ryttaren = rida i g.; om hästen: tolutim currere; g-nde lungsot tabes pulmonum praeceps l. praecipitans.

Galosch: gallica (Rich, Dictionnaire des Antiquités).

Galpa: latrare; baubari.

Galt: majalis (castratus).

Gam: vultur.

Gammal:

1. I. om lefvande varelser med afseende på deras naturliga lefnadsålder:
   1. 1. absolut, i motsats till ung, = ålderstigen: senex, anus, senior (= g. man, g. qvinna); grandis (major, maximus) natu, magno natu (aliquis), aetate provectus, gravis annis l. aetate (likaledes blott om personer); vetulus (equus; filia ”öfverblifven”); annosus (poet.); aetate (l. senio) confectus (homo, equus); de g-e senes; majores natu (de g-e bör man ära majores natu revereri decet); en g. narr senex delirus (C.); en g. förälskad narr senex amator, (vetus puer); blifva g. = hinna till ålderdomen ad senectutem pervenire; senectutem adipisci (senectutem ut adipiscantur optant omnes, omnes accusant adeptam, C. de Sen. § 4); senem fieri (speramus, volumus certe senes fieri, ibdm § 6); blifva g. = åldras senescere, consenescere; han blifver ej g. non perveniet ad senectutem; non vivet l. victurus est diu; han har blifvit mycket g. på de sista åren his proximis annis multum consenuit; på g-e dagar in senectute (C. de Sen. § 3; de Am. § 4. 7); vårda ngn, vara ngns stöd på hans g-e dagar alicujus senectutem tueri, alicujus senectuti subsidio esse; g. till sinnet, själen animo senex (C.).
   2. 2. relativt = stadd i en viss lefnadsålder: natus (t. ex. tres annos = tre år g.); äldre = major natu; ett år g. anniculus; två, tre, fyra år g. bimus, trimus, quadrimus; fem år g. quinquennis, quinque annos natus, quinque annorum; lika g. aequalis alicui l. alicujus; vara lika g. med ngn aequalem esse alicui; ejusdem aetatis esse; han är g. nog satis adulta l. matura aetate est; han är ej g. nog nondum satis adolevit aetas, (nondum satis aetate provectus est); han är ej g. nog till att blifva konsul nondum habet satis annorum, ut consul fieri possit, nondum aetate consulari est; jag är för g. till att leka major natu sum, quam quem (ut me) ludere deceat.
2. II. i allm. i motsats till ny l. nu varande:
   1. a. vetus [= som länge varit till l. varit i ett tillstånd: vetus imperator, familiaritas, amicus – num quando amici novi veteribus sunt anteponendi, C. de Am. § 67; vinum v.; scriptores perfecti veteresque – viles atque novi; est vetus atque probus centum qui perficit annos, Hor. Ep. II. 1. 36 ff.; veteres = de gamle, den g-a tidens män (ss. de der lefde under g-a, oförändrade förhållanden); vetus respublica = det g-a statsskicket, republiken, t. ex. i Taciti språk]; vetustus (= som vunnit häfd l. har en historia; mos vetustus, vetusta gens, verbum vetustum o. s. v.; komp. vetustior, och äfven superl. vetustissimus motsvara till betydelsen positiven vetus); inveteratus (om saker = fastrotad, inbiten, ss. vitium, mos); g. och van veteranus; g. skälm veterator; obsoletus (= föråldrad, allt för g.); g-a kläder trita, obsoleta vestis; g-a hus aedificia ruinosa.
   2. b. antiquus, af ante = som var på l. är från en (längesen) förfluten tid (forntida) l. som har den förflutna tidens karakter = gammaldags (Alcidamas rhetor a.; verba a-a; antiquissimum genus e doctis poētarum est; oratio a-ior, de Or. III. 153; sermo a., a. fides; homo antiquae simplicitatis – af g-a verlden); priscus = urgammal, som tillhör ett folks första period – ett förstärkt antiquus [verba prisca (C. de Legg. II. § 10; de Or. III. § 153; jfr vetustum § 170; agricolae prisci]; den g-a tiden antiquitas; i g-a tider olim, antiquis temporibus; af gammalt antiquitus; jam pridem.
   3. c. blott = förut varande, förre: pristinus (ita in p-um statum res rediit); prior, superior (rex); han är ej mer den g-e non est, qualis erat.

Gammaldags: antiquus, priscus; g. ärlighet a. simplicitas, fides.

Gammalmodig: nimis antiquus.

Gammalmodigt: nimis antique; prisco more.

Gamman: laetitia; hilaritas, festivitas; jucunditas; allvar och g. trifs väl tillsamman hilaritate gravitas non excluditur; bröllopet firades i fröjd och g. summa hilaritate l. festivitate celebrabantur nuptiae.

Ganska: (eg. = alldeles omnino); valde; vehementer; magnopere, oppido, perquam; ofta att återgifva med superlativform, ss. g. mycket plurimum; g. glad laetissimus, gaudio perfusus; g. skön pulcherrimus, summa pulchritudine; stundom har ordet snarare en förringande betydelse, ungf. = temligen, icke just: g. gammal författare scriptor sane vetus; g. god non deterrimus; g. nätt lepide sane.

Gap:

1. 1. lefvande varelses: fauces (pl.); os; rictus (djurs g.); rycka ngt ur g-t på ngn ex ore (leonis) eripere; komma midt i g-t på ngn in fauces alicujus, in alqm incurrere; uppspärra sitt g. os, rictum diducere.
2. 2. hos saker: hiatus, apertura.

Gapa:

1. 1. i allm. = bilda en öppning: hiscere, dehiscere, hiare; ett g-nde sår vulnus hiulcum, latum, dehiscens, vasto hiatu.
2. 2. öppna munnen l. hafva munnen öppen: hiare, hiscere; stå och g. hietare (Pt.); defixum, attonitum stupere, torpere; oscitare (se gäspa); hvarför står du här och g-r quid stas (otiosus)? quid cessas (torpes)?; ingen fick stå lat och g. nemini cessare et oscitare licebat; g. på, efter ngt ore hiante, stupentem aspicere alqd; haerere (obtutu) defixum in alqa re (jfr Begapa); inhiare alicui rei (alqd, poet.; jfr Förgapa sig); mirari, admirari alqd (Hor.); i folkspråket = skrika: clamare; hvad g-r du för quid clamas?

Gapig: garrulus; loquax; ineptus.

Gapskratt: cachinnus; risus solutus; slå upp ett g. cachinnum tollere; cachinnare.

Gapstock: columbar.

Garant: sponsor.

Garantera: spondere, praestare alqd futurum esse; fidem suam interponere; g. freden (de pace spondere); fide sua interposita pacem firmare.

Garanti: sponsio; fides ab alqo data; pignus; hafva, hafva skaffat sig g. för ngt satis habere l. accepisse; cavisse (med ack. och inf.); gifva g-er satis dare; (jfr Borgen, Säkerhet).

Garde: cohors praetoria; praetoriani; custodes (corporis) alicujus; stipatores, speculatores (jfr Lifvakt); g. till häst equites praetoriani.

Garderob:

1. a. eg. rum, der kläder förvaras: vestiarium.
2. b. = kläder: vestis; vestimenta; förlora hele sin g. omne instrumentum vestiarii amittere.

Gardin: velum.

Gardist: miles praetorianus; stipator, speculator.

Garfning: subactio.

Garfva: depsere, subigere, concinnare (pelles, corium); mollire.

Garfvare: coriarius.

Garfveri: coriaria.

Garn:

1. 1. filum; stamen (ss. spånad l. uppränning i väfven); lingarn, ullgarn linum deductum, lana deducta.
2. 2. = nät: rete; laqueus; cassis, plaga; utspänna sina g. retia, plagas tendere, ponere alicui; oeg.: fånga, hafva ngn i sina g. laqueis (dolis) suis irretire, irretitum tenere alqm; låta sig snärjas i kärlekens g. amore alicujus implicari, irretiri; lik fågeln snärd uti g-t tanquam avis tendiculā intercepta l. irretita.

Garnera: limbo distinguere, circumdare.

Garnering: limbus; instita.

Garnison: praesidium; milites qui urbi praesidio sunt; ligga i g. in praesidio esse.

Gas:

1. 1. fint tyg: textum subtilissimum (ventus textilis; Coa vestis).
2. 2. ämne i luftform: ventus; vapor.

Gast: umbra, larva, spectrum.

Gata: via, platea (= väg mellan husrader); vicus (= husraden sjelf, t. ex. totus vicus deustus est hela g-n brann ned); anlägga, stenlägga en g. viam munire, viam (lapide quadrato, silice) sternere; på öppen g. in publico; gå ut på g-n in publicum prodire; kasta ut på g-n in publicum projicere, abjicere; en liflig (trafikerad) g. via celeberrima; g-n är folktom pura platea est (Hor.); g-ns stenläggning viae stratura.

Gathörn: compitum; trivium.

Gatlopp: springa g. per ordines currentem l. traductum virgis caedi (ett militäriskt straff, ungf. motsvarande det romerska per jugum traduci, L. IX. 6. 3).

Gatpojke: puer per vicos et compita (jfr Hor. Ep. II. 1. 49) vagans, vagus (jfr scurra vagus, Hor.); puer lascivus (vellunt tibi barbam lascivi pueri, quos tu nisi fuste coerces, urgueris turba circum te stante –, Hor. Sat. I. 3. 133).

Gatsmuts: caenum, lutum (viae).

Gatsopare: qui plateas verrit; viarum purgator.

Gatsten: silex viae.

Gatstrykare: concursator, ambulator, scurra vagus.

Gatvisa: popularis, trivialis naenia.

Gebit: ager, fines populi alicujus; jfr Område.

Gedigen:

1. 1. (om metaller = ren, i oblandadt tillstånd): purus.
2. 2. = äkta, redbar, grundlig: verus, probus; germanus; exquisitus; subtilis; g. vara, g-t arbete proba merx, probum opus; g. qvickhet germani sales, germanae facetiae; g. lärdom vera, subtilis doctrina; den sanna äran är ngt g-t och ej en blott skuggbild vera justitia solida quaedam res est et expressa (C.).

Gedigenhet (jfr Gedigen):

1. a. om metaller: puritas.
2. b. oeg.: probitas; veritas; subtilitas.

Gehäng: balteus, balteum.

Gehör:

1. 1. = förmåga att urskilja toner: aurium judicium l. mensura, aures (C. de Or. III. 150. 170; de Nat. D. II. 146); fint, godt g. subtile aurium judicium; hafva godt g. aurium judicio valere; teretes et religiosas aures habere; sakna g. aurium judicio carere; efter g-t bedöma auribus, aurium quodam sensu naturali judicare, perpendere, ponderare alqd.
2. 2. = att lyssna till, göra afseende på: audientia; skaffa sig g. audientiam sibi facere; skaffa sig g. hos ngn, vinna g. hos ngn verbis suis movere alqm; lemna g. åt ngn l. ngt audire alqm l. alqd; moveri alqa re.

Gelé: gelatum.

Gemak: cubiculum; thalamus.

Gemen:

1. 1. = vanlig, ej öfwer da?et vanliga (simpel), i nu varande svenska blott i uttrycken: gemene man = populus, plebs, vulgus; g. soldat miles, miles gregarius; (i g. in commune; plerumque).
2. 2. = simpel, nedrig (i moraliskt hänseende): sordidus, abjectus; improbus; turpis; foedus, pessimus; en g. karl homo sordidus, improbus, nefarius; ett g-t beteende summa improbitas l. turpitudo; malae, pessimae artes (pessima ars est – premendo superiorem semetipsum extollere, L.); indignitas; g-t förtal, g. beskyllning malitiosa l. maligna obtrectatio l. criminatio; ett g-t utseende foeda facies l. species hominis.
3. 3. = dålig, otäck, vidrig (i fysiskt hänseende): malus, pessimus, foedus; taeter; ett g-t väder foeda tempestas; g-e vägar viae malae, impeditae; en g. stank odor teterrimus.
4. 4. i folkspråket = nedlåtande: communis; civilis; göra sig g. vulgari cum infimis; descendere ad alqd.

Gemenhet:

1. 1. (Gemen 2): improbitas; foeditas; malignitas; vara utsatt för ngns g. (gemenheter) alicujus foeditatem, acerbitatem, malignitatem ferre; indigna perpeti ab alqo.
2. 2. vädrets g. foeditas tempestatis.

Gemenligen: plerumque; fere; g. se vi felen bättre hos andre än hos oss sjelfve fit (plerumque), ut magis in aliis cernamus, quam in nobismetipsis, si quid delinquitur (C.).

Gemensam: communis; g. för alla, månge communis omnium, multorum; fosterlandet är allas vår g-a moder patria parens nostrum omnium communis est (C.); vår (din och min) g-e vän amicus utriusque nostrum; jag har ngt g-t med honom mihi cum illo alqd commune est; vänner hafva allt g-t amicorum communia sunt omnia (omnia communia habent amici; omnia amicis inter se communia sunt, C. de Off. I. § 53); jag har intet g-t (= intet att göra) med honom nihil mihi cum illo (commune) est; dessa ting hafva intet g-t med hvarandra (i. e. äro alldeles olika) nihil tam dissimile est, quam sunt hae res inter se; enligt g-t beslut consensu (omnium); de communi sententia (C. de Off. III. § 80); hafva g. hushållning, g-t bord communem victum, unam domum habere.

Gemensamhet: communitas, communio (servanda est c. omnium rerum, quas ad communem hominum usum genuit natura, C.; manere in pristina communione, C. de Or. III. § 72); conjunctio (sanguinis c., C.); societas (alicujus rei); jfr Gemenskap.

Gemensamt: communiter (conscribere c. edictum, C. de Off. III. § 80); promisce l. promiscue (p. haurirent, si manere in pristina communione voluissent, C.); simul (i sällskap – multi simul modii salis edendi sunt, ut expletum sit munus amicitiae, C.); consensu (enligt öfverenskommelse, enligt gemensamt beslut).

Gemenskap:

1. 1. i abstr. mening: societas; communio, communitas; i g. med ngn simul cum alqo; hafva g. med ngn societatem habere cum alqo, rationem contrahere cum alqo; icke hafva ngn g. med ngn nihil commune habere cum alqo.
2. 2. i kollektiv mening: gemenskap = milites; gregarii milites.

Gement:

1. 1. i moralisk mening: improbe, turpiter, indigne, nefarie, pessime; det var g. handladt af honom improbe, turpiter fecit; blifva g. behandlad se indigna perpeti.
2. 2. g. dåligt väder pessima, foedissima tempestas.

Gemål se Make, Hustru, Man.

Gen: brevis (via), compendiarius (via); gå genaste vägen rectā viā ire (jfr Genväg); ett gent sätt via (ratio) facilis, expedita.

Gena: sistere, subsistere (jfr Hejda).

Genant (se Genera): molestus, gravis.

Genast: statim; illico; e vestigio; g. som han kom, började han striden statim ut venit, ex itinere (Cs. b. G. II. 6. 1) proelium commisit.

Gendrifva: refutare, refellere (crimina, verba alicujus ngns beskyllningar, ngns påståenden); confutare.

Genealog: genealogus (C.); skicklig g. qui antiquitates nobilium familiarum diligenter cognitas habet l. in familiis a stirpe ordinandis l. enumerandis diligenter versatur; antiquitatum gentilium auctor religiosissimus (noggrann g.); flitig, ifrig g. antiquitates familiarum cognoscendi cupidus, in familiis a stirpe enumerandis laboriosissimus, cupidissimus.

Genealogi:

1. 1. ss. studium l. kunskap: genealogia; familiarum notitia.
2. 2. = stamtafla: familiarum a stirpe (ordine) enumeratio (N. Att. XVIII. 3); stemma; series gentilium l. gentis.

Genealogisk: g. förteckning index a stirpe familiae deductus, series a stirpe familiae ordine ducta; g-t verk liber, in quo nobiles familiae a stirpe ordine enumerantur; g-a kunskaper gentium l. familiarum vetustarum l. nobilium notitia (N. Att. XVIII. 5).

Genera: molestum esse, odio esse alicui; premere, urgere alqm (sedulitas autem stulte, quem diligit, urget, Hor.); g-r jag dig? num tibi molestus sum l. molestus intervenio?; harnesket g-de honom lorica eum premebat; det g-de honom icke att tala i tre timmar non gravabatur tres horas continuas verba facere; nulla lassitudine impediebatur, quominus – verba faceret.

Genera sig: g. sig för ngt, för att göra ngt fugere, defugere alqd; vereri, fugere facere alqd (t. ex. C. de Or. III. § 153); gravari facere alqd; verecundiā (pudore, timiditate, ignaviā) impediri, quominus faciat alqd.

General, adj.: i sammansättningar = allmän, som beträffar det allmänna: summus; universus; g.-mönstring universi exercitus lustratio; g.-befäl summa rerum; g.-befälhafvare qui summo imperio praeest; imperator summus.

General, m.: imperator; summus dux l. imperator.

Generalisera: alqd ad ultimam sui generis formam redigere (C. Or. cap. 10); g. frågan a singulari (causa) ad universi generis vim explicandam se conferre (de Or. III. § 120); ad universi generis vim et naturam se referre, ad genus et ad naturam universam revocare argumenta, ad communes rerum et generum summas revolvi (C. de Or. II. § 133 ff.).

Generalitet: duces; ducum consilium.

Generation:

1. 1. = aflelse, födelse: generatio.
2. 2. aetas (slägte, mansålder); hominum aetas [haec aetas nostra – juris ignara est, C. de Or. I. § 40; ita est ratio comparata vitae naturaeque nostrae, ut alia aetas oriatur ex alia, de Am. § 101]; suboles, seculum (poet.).

Generationsorgan: natura; naturalia; loci.

Genfärd: ngns g. umbra alicujus.

Gengåfva: donum, munus relatum l. redditum; remuneratio; genom gåfvor och gengåfvor varar vänskapen längst donis (officiis, beneficiis) ultro datis et acceptis maxime stabilitur (firmatur) amicitia.

Gengångare: umbra alicujus; han är en g. från en förgången tid ex priori hominum aetate relictus esse videtur; tanquam ab inferis excitatus esse videtur.

Geni (franskt ord; lat. genius):

1. 1. divinum, singulare, summum, maximum ingenium.
2. 2. = person med g.: homo divino, singulari, summo, maximo ingenio praeditus (jfr Snille).

Genialisk: ingeniosus (C. Tusc. I. § 80); divinus (homo paene divinus); en g. tanke, g. uppfinning divini l. summi ingenii inventum, sollers inventum.

Genialitet: summa vis ingenii; summum l. divinum ingenium.

Genius (latinskt ord, detsamma som i fransk drägt heter Geni):

1. 1. pl. genier: genius (= skyddsande).
2. 2. = geni (vanl. i personlig mening): ”en hvar kan icke bli en genius” non omnibus summa illa data sunt; non omnes ad illud summum pervenire possumus; (ex quovis ligno non fit Mercurius).

Genitiv: casus genetivus, (patricus).

Genkärlek: mutuus amor; hysa g. redamare; amori alicujus respondere.

Genljud: imago (vocis); echo; gifva g. = genljuda; – dess g. är bland bergen qvar voci respondent montes l. vocem vallibus inclusam tenent montes; äran är dygdens omedelbara g. virtuti gloria resonat tanquam imago.

Genljuda: resonare alqa re l. alicui (af ngt, mot ngn; clamoribus aether, avibus virgulta – af fåglarnes sång); respondere (saxa voci r-ent, C.; non canimus surdis: respondent omnia silvae, Vg. Ecl. X. 8); vocem reddere, referre.

Genmäla: respondere.

Genmäle: responsum; (relatio criminis).

Genom och (egentligen) Igenom:

1. I. adv., nästan alltid i formen igenom: per, i synn. i sammansättningar, ss. tränga igenom: pervadere, penetrare (se vid vederbörande verb); jfr II. 3.
2. II. prep.:
   1. 1. i (egentlig) lokal mening (igenom, vanl. genom): per; i sammansättningar: per, trans; ryktet sprider sig g. hela staden per totam urbem vagatur fama (manat tota urbe rumor, L.); giftet, smärtan trängde g. märg och ben cunctos artus pervasit venenum, dolor (per ossa cucurrit gelidus tremor, Vg.); borra svärdet ig. ngn gladio transfigere alqm; gå in l. ut g. en port portā alqa intrare, egredi (eg. g. en portgång).
   2. 2. om tid (vanligast i formen igenom och stäld efter substantivet): per med ackus. l. ensam ackusativ: hela sitt lif ig. (l. g. hela sitt lif) per omnem vitam l. aetatem, per omne vitae tempus; allt ig. usque; perpetuo; per omnia.
   3. 3. i oeg. uttryck sådana som gå igenom, tränga, läsa igenom: per, vanligen i sammansättning med verb (se gå, tränga, läsa o. s. v.); gå ig. sjukdomen morbo defungi; gå ig. mycket, gå ig. vexlande öden multa perferre, multis casibus perfungi (per varios casus, per tot discrimina rerum tendimus in Latium, Vg.); gå, läsa ig. en bok librum percurrere, perlegere; en allt ig. hederlig karl vir honestissimus, in quo nihil est nisi honestum et candidum; en allt ig. dålig bok liber totus malus.
   4. 4. (genom) uttryckande medel:
      1. a. med sakliga substantiv, som uttrycka handling l. egenskap: att återgifva med ablativ, sällan med per: g. sin godhet vann han allas hjertan bonitate sua omnium animos sibi conciliavit; g. (ɔ: medels) sparsamhet samlade han förmögenhet parsimoniā rem et peperit et amplificavit; g. ett sådant uppförande ita se gerendo; g. Guds hjelp Dei auxilio, beneficio; per rationem argumentamur, C.; per illam legem fusa nobilitas (Sa.).
      2. b. med substantiv, som utmärka personer: per; beneficio, operā alicujus; juvante, adjuvante, deprecante alqo o. d.; g. honom blef fanan bergad per illum (illius virtute) servatum vexillum est.

Genomanda: (implere totum anima, spiritu); denna bok är liksom g-ad af fromhet totus pietatis plenus est.

Genomarbeta:

1. 1. i yttre mening (t. ex. en deg): subigere.
2. 2. om andligt arbete: perficere, perpolire, elaborare; föga g-ad inchoatus, rudis.

Genombaka: percoquere; bene coquere.

Genombita: morsu dividere; corrodere.

Genombiten: g. skälm veterator.

Genomblåsa: perflare.

Genombläddra: pervolutare, volvere, pervolvere, versare librum.

Genomblöt: madidus, madens.

Genomblöta: madefacere.

Genomborra: perterebrare (med borr); pertundere, perforare (i allm. göra hål tvärt igenom ngt); med svärd, pil o. dyl.: transfigere, configere, transfodere, transverberare alqm.

Genombruten:

1. 1. i allm. se Genombryta.
2. 2. g-t arbete opus reticulatum.

Genombryta: perrumpere (hostium aciem); perfodere, perforare (parietem).

Genombrytning: perruptio.

Genombränna: perurere.

Genombyra: imbuere (odore alqo).

Genombäfva: fasa, rysning, farhåga g-r deras sinnen formido, horror, pavor perstringit, perfundit, percutit eorum animos; (gelidusque per ima cucurrit ossa tremor, Vg.).

Genomdrifva:

1. 1. eg.: transadigere (per corpus jaculum o. d.).
2. 2. oeg., t. ex.: g. sin afsigt, sin plan quod vult, obtinere, perficere, assequi, consequi; propositum peragere; g. sin mening sententiam obtinere; efficere, ut ea, quam defendat, sententia omnibus probetur; hans mening genomdrefs ejus ratio valuit; g. ett förslag legem, rogationem perferre; g. en bön impetrare alqd; g. att ngt sker pervincere (evincere, vincere), efficere et eniti, ut fiat alqd.

Genomdrifven: callidus; multum exercitatus, tritus in alqa re; en g. jurist juris civilis peritissimus vir; en g. skälm veterator.

Genomdränka: imbuere alqa re.

Genomfara: peragrare (terras peregrinator); pilen, ljudet o. s. v. g-r luften sagitta, vox pervolat, percurrit āera; med ögonen g. perlustrare; med tanken g. mente peragrare (innumerabiles mundos Epicurus, C.), percurrere, perlustrare.

Genomfart: transitus.

Genomflyga: pervolare.

Genomflyta: perfluere.

Genomfläta: intertexere; g. håret med blommor, framställningen med bilder flores capillis, orationi translationes intertexere.

Genomforska: perscrutari; pervestigare.

Genomfrusen: gelu adustus, rigens.

Genomföra: blott i oeg. men.: g. en grundsats rationem persequi; g. sin plan (vanl. genomdrifva) perficere cogitata, propositum.

Genomgod: optimus; admodum bonus; totus bonitate affluens.

Genomgripande: latissime patens, ad omnia pertinens, summus, magnus; en g. förändring i samhället magna mutatio, ad omnes partes reipublicae pertinens; summa totius civitatis mutatio; utöfva en g. inflytelse på hela samhället ad omnes partes reip., ad omnem remp. mutandam magnam vim habere, plurimum afferre momenti.

Genomgråta: flendo ducere (noctem, horas).

Genomgräfva: perfodere.

Genomgå:

1. 1. i eg. men.: pervadere (per locum, C., alqd, t. ex. murmur contionem, L.); peragrare locum (C.); permeare; transire.
2. 2. oeg.:
   1. a. om personliga subjekt: i tankarne, i tal l. skrift g. perlustrare alqd (animo, mente); percurrere, persequi, percensere, recensere (i tal l. skrift g.); perlegere, pervolutare (= genomläsa); recognoscere, retractare = på nytt g.; g. en räkning (revidera) dispungere rationes; g. ngns beskyllningar l. påståenden punkt för punkt crimina, verba alicujus singillatim persequi; i minnet g. memoriā repetere, recognoscere; animo colligere (C. de Inv. I. 1. 1).
   2. b. om sakliga (abstrakta) subjekt: pertinere; permeare; denna lag g-r hela naturen haec lex per omnem naturam pertinet; detta drag g-r hela vår tid hoc nostrorum temporum commune est.

Genomgående: perpetuus; per omnia pertinens; det råder ett g. sammanhang i naturen omnia sunt una vi et consensione naturae constricta (C. de Or. III. § 20; de Div. II. § 34); detta var ett g. fel i hans förvaltning hoc vitium per omnem ejus administrationem pertinebat l. latissime patebat.

Genomgång: transitus (bevilja ngn g. transitum, viam, iter dare alicui; spärra g-n för ngn transitum intercludere alicui; här finnes ingen g. transitus non est; via nulla est, qua transiri possit); en betäckt g. (= genomgångsväg) = Janus.

Genomgångshvalf: Janus.

Genomhettad: percalefactus.

Genomhjelpa se Hjelpa (igenom).

Genomhugga: securi l. dolabra perforare, pertundere.

Genomila: percurrere, pervolare (spatium); bäfvan g-de honom pavor animum ejus perstrinxit.

Genomirra: pererrare.

Genomkall: totus frigidus; penitus frigidus; perfrigidus.

Genomkoka: percoquere.

Genomkomma se Komma (igenom).

Genomkorsa: pervadere, penetrare.

Genomkrypa: perreptare.

Genomkyla: totum l. penitus refrigerare; frigore perurere.

Genomlefva: transigere, exigere, conficere annos; han g-de hela det trettioåriga kriget omne bellum illud, quod vocatur XXX annorum, vidit; i minnet ånyo g. de förgångna åren praeteritos annos memoriā repetere.

Genomleta: perscrutari, pervestigare, perquirere.

Genomljuda: personare.

Genomlysa se Lysa (igenom).

Genomläsa perlegere.

Genomlöpa: percurrere (spatium; oculis alqd, librum); decurrere (spatium); cursim conficere; en hviskning genomlopp leden murmur per ordines (currebat) manabat.

Genompiska: loris l. flagris caedere, transcīdere (Pt.).

Genomresa, v.: peragrare, perlustrare (terram, loca); obire; pervolare (skyndsamt genomresa).

Genomresa, f.: transitus; på g. till Athen träffade jag honom på Corcyra Athenas proficiscens quum Corcyram venissem, illum conveni.

Genomresande (= som är på genomresa): transiens.

Genomrida: perequitare.

Genomrinna: perfluere.

Genomrutten: putidus.

Genomräkna: rationem subducere.

Genomse: perlustrare; percensere, recensere (granskande g.).

Genomsimma: tranatare; nando transmittere, trajicere.

Genomskaka: conquassare.

Genomskinlig: pellucidus; vara g. pellucere.

Genomskåda: perspicere (alqd; alqm; quidam in parva pecunia perspiciuntur quam sint leves, C.); cognoscere; deprehendere (ertappa); g. ngns list, plan artem, dolos alicujus deprehendere (Qu.); quid agat, moliatur aliquis, perspicere, deprehendere, sentire.

Genomskådlig: haud obscurus.

Genomskära: persecare, perfodere, scindere, dividere; ån g-r staden amne in duas partes l. media dividitur urbs; flera gator g-a staden multis viis transversis urbs divisa est.

Genomskärning: sectio; decussatio.

Genomsläppa: transmittere; transitum dare alicui.

Genomsnoka: pervestigare; odorari.

Genomspringa: persilire per locum; percurrere alqd.

Genomsticka:

1. 1. ngt med ngt: transfigere, transfodere, perfodere alqd alqa re.
2. 2. ngt genom ngt: trajicere (filum per acus foramen).

Genomströfva: pervagari, pererrare (silvam); g. hele staden totā urbe percurrere.

Genomströmma: perfluere, per medium locum fluere; mitt hjerta g-as af glädje animus laetitiā perfunditur.

Genomstöta: pertundere.

Genomsvettig: sudore manans; vara g. sudore manare l. fluere.

Genomsåga: serrā persecare.

Genomsöka: scrutari, perscrutari pervestigare; excutere (t. ex. pallium).

Genomtorr: plane l. totus aridus.

Genomtrefva: pertemptare.

Genomtränga:

1. 1. i eg. (lokal) men.: penetrare (per locum); permanare (per alqd, C.; alqd, Lucr.); pervadere (per alqd, C.; clamor urbem, L.); pertinere (per omne corpus alqd).
2. 2. oeg.:
   1. a. om personliga subjekt = begripa: alqd perspicere, percipere; penetrare in alqd.
   2. b. om känslor, sinnesrörelser o. d., i synn. i passivum: perfundere (animum p-it voluptas; metu, voluptate perfunditur animus, C.); (capere); percipere (horror, odium alqm, Lucr., Ter.); perstringere (p-it – genomfor – horror alqm, L.); descendere (in animum alicujus); percutere (animum alicujus); percellere (perculsus – slagen – timore, metu).

Genomträngande: acutus (cuspis; vox – gäll); acer (sonitus, frigus, dolor – g. skrik, köld, smärta); penetrabilis (frigus, Lucr.); g. förstånd acris mentis acies (C. de Or. III. § 124); mens perspicax et acuta (C. de Off. II. § 100); summum acumen ingenii; subtile ingenium; utmärka sig för ett g. förstånd subtilitate ingenii valere, excellere.

Genomtrött: defatigatus; enectus fatigatione.

Genomtåg: transitus; bevilja ngn fritt g. transitum dare, concedere alicui; hindra ngn från g. transitu prohibere alqm; möta ngn på hans g. transeunti obviam venire.

Genomtåga: peragrare (terram); transire (paludem, saltum); iter facere, ire, proficisci (per fines, Cs.); icke tillåta ngn att g. landet prohibere alqm transitu, quominus transeat.

Genomtänka: perpendere, reputare (rem – i allm. = öfverväga); commentari, meditari (= öfvertänka, studera ngt, som skall i tal utföras; causam probe, diligenter m-tam habebat – han hade grundligt g-t saken); penitus in rem sese insinuare.

Genomvada: vado transire.

Genomvaka: pervigilare, vigilare (noctes vigilare serenas, Lucr.).

Genomvandra: peragrare, perlustrare.

Genomvarm: concalefactus.

Genomvattna: irrigare.

Genomvåt: madens, madidus; blifva g. permadescere.

Genomväfva: g. ngt med ngt intertexere, intexere alqd alicui rei l. alqa re alqd; vara g-d med ngt habere alqd intertextum.

Genomvärma: concalefacere.

Genomärlig: plenus fidei; sine fuco et fallaciis.

Genomögna: oculis perlustrare, percurrere.

Genskjuta: transversum l. transverso itinere occurrere alicui.

Genstig: via (semita) compendiaria.

Gensträfvig: pervicax; contumax; asper; obstinatus; ferox; visa sig g. repugnare, reluctari; obniti; imperium detrectare.

Gensträfvighet: pervicacia, contumacia; asperitas ingenii.

Gensägelse: contradictio; controversia; utan g. sine controversia, sine ulla controversia; icke tåla g. sibi contradici aegre ferre.

Gent: blott i uttrycket gent emot:

1. a. i lokal men.: contra, exadversum alqm; e regione alicui l. alicujus; belägen g. emot adversus, contrarius, oppositus alicui; ex l. ab altera parte positus l. collocatus; ställa ngt g. emot ngt ponere alqd exadversum alqd (castra e. Athenas, N.); opponere (obvertere) alqd alicui.
2. b. (i nyare hvardagsspråk) = i jemförelse med: prae.

Gentleman: homo bellus (C. Ep. ad Att. I. 4); homo politus, elegans (man med lefnadsvett och uppfostran); vir bonus; en fulländad g. homo urbanissimus, vir humanissimus.

Genväg: via compendiaria l. ensamt compendiaria (via), compendiarium; compendium (hos poeter och i silfveråldern; äfven i oeg. men., t. ex. docendi c. g. i undervisningen, Qu.); g-r äro senvägar viae compendia sunt morae dispendia.

Genvördig: (i bibeln): importunus.

Geograf: (geographus); regionum (l. terrarum) descriptor (= geografisk författare); regionum peritus (som har geografiska kunskaper).

Geografi: geographĭa (C.); regionum descriptio (C. de Or. II. § 63 = jordbeskrifning); kunna g. geographiae (regionum terrestrium ac maritimarum) peritum esse.

Geografisk: (geographicus); gifva en g. skildring af Afrika Africae situm exponere (Sa.); g. författare geographus; g. insigt regionum terrestrium ac maritimarum scientia; g. beskrifning regionum descriptio.

Geometri: geometrĭa; metiendi doctrina l. ars.

Gerna (jfr Hellre, Helst):

1. 1. = med nöje; onödd: libenter (libentissime mycket g.); facile (audire, pati – g. se); libens, haud invitus (ss. predikatsnomen till subjektet); libenti animo; haud gravate, haud l. non moleste; jag gör det ej g. invitus facio, ut –; – äfven med allehanda omskrifvande vändnjngar, ss.:
   1. a. i uttryck för önskan: g. vilja, g. se cupere, avere, velle; jag ville g. förena båda sakerna cuperem utrumque, si possem; jag ville så g. träffa honom vellem eum convenire liceret; ack huru g. skulle jag ej se, att – quam velim; pervelim; utinam (med konj.); o si!; g. vilja ega, höra, se ngt cupidum esse alicujus rei, alicujus rei cupiditate teneri, audiendi, videndi cupiditate flagrare; om han än så g. ville si maxime vellet.
   2. b. tills. med en inf. = finna nöje l. njutning uti ngt: delectari alqa re (t. ex. literis, poētis delectari g. läsa, g. läsa poesi); g. umgås med ngn usu, consuetudine alicujus frui, delectari; g. herbergera hospites libenter recipere in domum suam l. domo sua; hospitalem esse; han tager sig g. ett rus in vino (vini) immodicus est, immoderatis epulis et potionibus delectatur.
   3. c. i uttryck för medgifvanden: g. vilja l. göra ngt non nolle; non recusare; haud gravari; paratum esse; jag vill g. rätta mig efter edra önskningar equidem vobis obsequi non gravabor.
2. 2. hänfördt till det subjekt, hvilket ngt medgifves, uttryckes gerna med licet: g. för mig per me licet sane; equidem non impedio; in me nulla mora est; du må g. göra det facias licet; stundom i befallande uttryck: du kan g. tiga tace (quaeso).
3. 3. objektivt = lätt, vanligtvis, merendels: facile (tardis ingeniis non f. virtus comitatur, C.); fere, plerumque l. medels solere, consuevisse; (poet. amare); i Februari är det g. kall väderlek in mense Februario fere frigus est l. esse solet; han tager sig g. en middagslur post meridianum cibum paulisper conquiescere solet; icke g. vix; haud facile.

Gerning:

1. 1. = handling i allm.: factum; (actio); facinus (vanligen = djerf, öfverdådig g.); god g. bene factum; beneficium; göra en god g. bene l. benigne facere (alicui), beneficium conferre in alqm, collocare apud alqm; ond g. male factum; maleficium; mörksens g. impie, nefarie factum; göra mörksens g-r impie facere; sceleribus, flagitiis se inquinare l. contaminare; gjord g. (skedd g.) står ej att ändra factum mutari nequit, factum infectum fieri nequit (kan ej göras ogjord); gripa på bar g. in ipso facinore deprehendere alqm; på färsk g. recenti re; få sina g-rs lön ut sementem fecerit, ita metere; dignum (pro) factis exitum l. eventum habere, invenire.
2. 2. i hvardagsspråket = (handarbete) syssla, göromål: opus; sittandes g. opus sedentarium; sitta vid sin g. in opere assiduum esse, operi assidere.

Gerningsman: auctor (nästan blott poet.); qui fecit, qui scelus, facinus admisit; g-en är okänd, har ej kunnat ertappas quis scelus patraverit, incertum est; ille, qui fecit, deprehendi l. comprehendi non potuit.

Gesandt se Sändebud.

Gest (lat. gestus): gestus; se Åtbörd.

Gestalt: forma (figura är mera bildning, daning i enskildheterna; species = utseende); menniskog. forma hominis l. humana; fältherreg. imperatoria forma; en hög, reslig g. magna statura; magnae staturae homo; taga g. efter ngt formari ad alqd; antaga allehanda g-r varias formas induere, in varias formas mutari, verti.

Gestalta sig: (om händelser, förhållanden ss. subjekt, ungf. = foga, te sig): se dare (ut initia se dederint, perscribas velim, C.); huru än mina öden g. sig – quicunque vitae meae status (fortunarum mearum habitus) erit l. fuerit, –; jag får afvakta, huru saken g-r sig rerum progressus l. eventum exspectare in animo est.

Gestikulation: gestus; vara skicklig i g. gestu valere.

Gestikulera: gestum agere.

Gesäll: collegio opificum ascriptus; opifex.

Get: capra; capella; vild g. dama; get- (i sammansättning) caprinus (de lana caprina rixari, Hor.).

Getabock: caper; hircus.

Getherde: caprarius.

Gethår, Getragg: pilus caprinus.

Geting: crabro.

Getkött: caprina (caro).

Getost: caprinus caseus.

Getskinn: pellis caprina.

Gevaldiger: custos captivorum; ergastularius.

Gevär: telum; pilum (den romerske infanteristens kastspjut); i gevär! ad arma; gå i g. arma capere (sumere); sträcka g. arma ponere; manus dare alicui (jfr Vapen; Skyldra).

Gevärsfaktori: armorum officina.

Gifmild: munificus (in dando, C.), benignus, liberalis (duo sunt genera largorum, quorum alteri prodigi, alteri liberales, C. de Off. II. § 55 ff.).

Gifmildhet: munificentia, benignitas, liberalitas; öfva g. munificentia et cet. uti.

Gifning (ovanl. ord): datio; distributio (t. ex. i kortspel).

Gift, n.: venenum; virus; g-et har trängt in i kroppen, rasar i hans inre v. in corpus penetravit, per venas diffusum est, saevit in praecordiis; intaga, taga g. venenum sumere (bibere); laga g. åt ngn, gifva honom g. venenum parare, coquere, dare alicui; ett kraftigt g. venenum forte; ett plötsligt verkande g. venenum praeceps, repentinum; – skrymteri är vänskapens g. simulatio venenum est amicitiae, nulla major pestis est amicitiae quam simulatio ac vanitas; utspy sin ilskas g. öfver ngn virus acerbitatis suae evomere in alqm.

Gift, adj. (eg. part. af Gifta): maritus, marita; g. qvinna nupta, uxor, matrona; vara g. (om man) uxorem habere, duxisse, in matrimonio habere; (om qvinna) (nupsisse), nuptam esse, in potestate (manu) viri esse; vara g. för andre gången alterum jam maritum l. alteram jam uxorem habere.

Gifta: g. bort sin dotter med ngn filiam uxorem, in matrimonium, nuptum dare alicui, in matrimonio l. -um locare, collocare alicui; (generum asciscere alqm); maritare (T., Su.); g. bort sin son filio uxorem dare.

Gifta sig:

1. 1. om man: uxorem ducere (alqam med ngn); in matrimonium ducere alqam; matrimonio secum jungere, conjungere alqam.
2. 2. om qvinna: nubere alicui; g. sig in i en familj in domum nubere, domui innubere (L., Ov.).
3. 3. om båda: nuptiis jungi, conjungi; icke vilja g. sig uxorem ducere l. nubere nolle; g. sig för andre gången iterum uxorem ducere, iterum nubere, secundis jungi nuptiis; g. sig under sitt stånd cum inferiore jungi.

Giftaslysten, Giftassjuk: conjugii cupidus.

Giftastankar: gå i g. ad uxorem (ducendam) advertisse l. adjecisse animum; de uxore ducenda l. nuptiis cogitare.

Giftasvuxen se Giftvuxen.

Giftblandare, Giftblanderska: veneficus, venefica.

Giftblåsa: vesicula venenata.

Giftbägare, Giftdryck: poculum mortiferum, venenata potio; tömma g. venenum obducere (C.), poculum mortiferum haurire.

Gifte: nuptiae; conjugium; träda i g. se Gifta sig; barn i första, andra g-t (mans) liberi ex priore, posteriore uxore suscepti l. nati, (hustrus) ex priore marito concepti, quos (quis, quae) cum priore l. posteriore conjuge habet; hafva sitt g. någorstädes ifrån alicunde uxorem habere, duxisse (Cs. b. G. I. 18.)

Giftermål: nuptiae (sjelfva ingåendet af äktenskaplig förening); conjugium; connubium; i sitt första g. var han ej lycklig cum priore uxore non satis concorditer vixit; stifta ett g. nuptias conciliare; g-t blef ej af nuptiae factae non sunt (jfr Äktenskap).

Giftermålsanbud: condicio (uxoria); göra ngn g. in matrimonium petere alqam.

Giftermålskontrakt: pactum nuptiale.

Giftermålsparti: condicio.

Giftig:

1. 1. i eg. men.: venenatus; veneno illitus, imbutus.
2. 2. oeg. om ord: acerbus; quasi venenatus.

Giftoman: sponsor conjugii (Ov.); arbiter collocandae virginis.

Giftvuxen: nubilis, viro matura (virgo).

Gifva:

1. I. absolut (utan preposition l. adverb):
   1. 1. = lemna (i handen), räcka: dare, porrigere (gif mig boken l. gif hit boken da mihi l. cedo librum; – manibus date lilia plenis, Vg.; – g. ngn handen dextram dare alicui; – date dextras fidemque, – dextra data fidem futurae amicitiae sancire, L. I. 58. 7; I. 1. 8).
   2. 2. i allm., gifva, skänka, förära (med yttre objekt): dare, donare, tribuere alicui alqd (satis est orare deum, qui donat et affert, det vitam, det opes, aequum mi animum ipse parabo, Hor.); g. i tillräckligt mått, g. ngn hvad han behöfver suppeditare; g. ngn ngt i rikt mått largiri alicui alqd; g. ngn ytterligare ngt addere alicui alqd; g. ngt i testamente testamento dare, relinquere, legare alicui alqd; g. ngn ngt i lån mutuo l. mutuum dare, commodare alicui alqd.
   3. 3. synon. med beskära, förunna (vanl. om inre objekt, med Gud, lyckan, naturen ss. subjekt); gifva att = tillstädja, medgifva, låta ske att –: dare, donare, tribuere, concedere alicui alqd (Crasso non erepta vita, sed donata mors videtur; nihil nobis deus ipse dedit divinius, C.); detta är ej allom g-et l. det är ej allom g-et att – haec non omnibus data sunt (C. de Off. I. § 114: non tam est enitendum, ut bona, quae nobis data non sint, sequamur, quam ut vitia fugiamus); non omnibus contingit, ut hoc faciant (non cuivis contingit adire Corinthum, Hor.); gifve Gud, att – Deus faciat, ut (vos salvos videam), utinam (vos salvos videam!); (jfr largiri med ut, C. de Sen. mot sl.: si deus mihi largiatur, ut ex hac aetate repuerascam, valde recusem, och sådana användningar af dare, som dessa: multi dantur – unnas – ad studia reditus, C. de Off. I. § 19; raro illud datur, ut – förunnas ett sådant fall, att –, C. de Or. II. § 105).
   4. 4. = bestämma, föreskrifva: g. lagar leges dare (scribere, ponere); g. ngn att göra dare alicui, quod agat; praescribere, qua in re versetur (jfr 9).
   5. 5. g. ngn att förstå: significare alicui; monere aliquem; praescribere alicui; g. (ngn) till känna certiorem facere alqm, nuntiare alicui; (med bibetydelse af löfte l. hot) denuntiare alicui; (om befallningar, påbud) indicere, edicere.
   6. 6. med abstr. handlingssubstantiv (ofta att öfversätta med ett verb), t. ex. g. ngn slag, stryk verberare, caedere alqm; (g. ngn på örat colaphum impingere alicui); g. ngn en befallning, ett uppdrag imperare, mandare alicui; g. ngn underrättelse nuntiare alicui; certiorem facere alqm; gifva ngn svar, råd, tillrättavisning respondere l. responsum dare alicui; consilium dare alicui; objurgare, castigare alqm; g. ngn förtroende af ngt committere, credere alicui.
   7. 7. = uppställa, meddela (medgifva) ngn ngt (t. ex. exempel, föredöme, val): dare, proferre, proponere, edere (exemplum proponere, edere, statuere, prodere; exemplo esse alicui; optionem dare alicui, utrum malit liber esse an servus); g. ngn tre dagars betänketid tres dies ad deliberandum dare (concedere) alicui; g. (uppställa) en förklaring af en sak alqo modo interpretari alqd; interpretationem afferre, proponere; g. ngn ett vitsord testimonium dare, tribuere alicui; g. prof på ngt specimen dare, edere alicujus rei; g. ngn bevis på sin högaktning quanti faciat alqm, re declarare.
   8. 8. = tillskrifva ngn ngt (g. ngn äran, förtjensten l. skulden för ngt): alqd alicui dare, tribuere laudi, vitio dare, vertere; culpam conferre in alqm.
   9. 9. = bereda, skaffa, förorsaka, ingifva ngn ngt, förorsaka ngt: dare, praebere alicui alqd, t. ex.: g. ngn tröst consolari alqm; g. ngn hopp spem dare, facere, ostendere, injicere alicui; g. ngn anledning till ngt causam, (ansam), materiem alicui dare (reprehendendi l. ad reprehendendum (jfr Anledning); g. ngn anstöt offendere alqm (jfr Anstöt); g. ngn att göra negotium dare alicui; occupare alqm; med bibetydelse af oroa: negotium exhibere, facessere alicui; exercere alqm (g. ngn att göra = hålla ngn varm); g. utslag i en sak ad rem momentum habere, plurimum valere, efficere.
   10. 10. = betala, erlägga, g. ngn hvad rätt är, hvad honom tillkommer: solvere, reddere (tribuere, praebere) alicui alqd; g. ngn hans lön mercedem solvere, reddere, (pendere) alicui; g. ränta mercedem pendere; (a mercenariis opera exigenda, justa praebenda, C.); huru mycket har du g-it för den kappan quanti istud emisti pallium?; jag vill ej g. en skilling för ditt lif vitam tuam cassa nuce non emerim (empsim), Pt.
   11. 11. = inbringa, afkasta: ferre, efferre (agri fertiles plus efferunt quam acceperunt, C.; säden g-er 12:te kornet seges fert cum duodecimo, id.); huru mycket g-er sysslan quantum ex munere tibi redit?; quantum ex munere quaestum habes l. tibi paras?
   12. 12. = bestå, bekosta: dare, praebere, edere (convivium, ludos, munus).
   13. 13. = uppföra (ett skådespel): fabulam dare.
   14. 14. = återgifva, öfversätta: interpretari, t. ex. modestia gifves (på grekiska) bäst med εὐταξία modestiam optime interpretere (dixeris) εὐταξίαν.
   15. 15. = afsända (dare tabellario) bref, blott i part. gifven, -et, t. ex. gifvet Stockholm – dabam Holmiā.
   16. 16. särskildt märkes pass. gifvas = stå att finnas, vara till: esse, inveniri; det g-es en Gud est Deus; det tredje (fallet) g-es icke tertium nihil inveniri potest; nihil tertium est (Sen.; C.); det g-es de, som tro – sunt, qui credant; det kan ej g-as ngt större nöje nihil potest esse jucundius l. an ulla potest major esse delectatio?; det g-es fall, då – est, ubi (– istud valeat, C. Tusc. V. § 23); incidunt causae l. tempora, quum –; det g-es intet skäl till att – non est, cur l. quod.
2. II. med predikatsnomen l. dyl. uttryck: g. ngn lös, fri: mittere, dimittere, missum facere alqm; custodiā l. vinculis liberare alqm; in libertatem restituere alqm; libertatem dare alicui; g. tappt manus dare alicui, victum se fateri; g. ngn förlorad de alqo desperare; (salutem), de salute alicujus desperare; g. på båten abjicere, deponere, ponere, relinquere alqd.
3. III. med prepositioner l. adverb:
   1. 1. g. ngn an: indicare, nomen alicujus deferre (se Angifva).
   2. 2. g. bort: (alii) dare, largiri; handlöst g. bort temere, inconsulte abjicere, profundere.
   3. 3. g. efter: cedere, concedere (alicui); vinci (se pati); g. efter för ngns önskan morem gerere alicui, obsequi alicui.
   4. 4. g. emellan: interdare (nihil interdo, ciccum non interduim, Pt.).
   5. 5. g. ifrån sig (släppa):
      1. a. om personer: reddere, mittere.
      2. b. om saker: reddere, mittere, remittere (muriam r-t testa).
      3. c. särskildt = kräkas: revomere, evomere.
   6. 6. g. igen:
      1. a. i allm.: reddere (reponere, rependere alicui alqd).
      2. b. = vedergälla ngn: par pari reddere; quod quis meruit, rependere, retribuere; parem gratiam referre alicui.
   7. 7. g. in:
      1. a. läkemedel: dare, praebere (medicamentum), ingerere, ministrare.
      2. b. = g. ngn ngt i sinnet: injicere alicui alqd (t. ex. cupiditatem, religionem); subjicere alicui, admonere alqm (quid dicat); mentem alqam alicui dare; hvem har g-it dig in, att du skulle söka konsulatet quis tibi suasit, quis te (in hanc mentem) induxit l. impulit, ut consulatum peteres?; quis te consulatum petere jussit? (jfr Ingifva).
   8. 8. g. med sig: cedere; concedere; vinci (pati se vinci l. superari).
   9. 9. g. omkring (mat): circumferre.
   10. 10. g. på ngn (hvardagsuttryck): plagas ingerere alicui; verberare alqm (äfven i oeg. mening om skarpt klander).
   11. 11. g. till:
       1. a. = lägga till, g. till på köpet: addere, adjicere alqd (pretio).
       2. b. = efterskänka, tillgifva, förlåta: remittere alicui (poenam); ignoscere alicui, concedere, condonare.
       3. c. g. till ett skri, anskri: clamorem tollere, edere.
   12. 12. g. tillbaka: reddere, remittere, restituere alqd alicui.
   13. 13. g. upp:
       1. a. = anmäla: edere, profiteri.
       2. b. = lemna, öfvergifva: relinquere, deponere, ponere, abjicere (spem, cogitationem rei).
       3. c. g. upp sin stat (staten): cedere bonis; decoquere.
       4. d. = utspy: evomere, revomere.
   14. 14. g. ut:
       1. a. penningar: pecuniam solvere; g. ut penningar på ngt impendere p. in alqd; (effundere, profundere utkasta).
       2. b. g. ut en förordning: edere; edicere (ut); edictum proponere.
       3. c. g. ut en bok: edere (in vulgus).
       4. d. g. ngn l. ngt ut för ngt: simulare, mentiri alqd esse alqd; vendere alqd pro alqa re.
   15. 15. g. öfver: vomere; ructare.

Gifva sig:

1. I. absolut:
   1. 1. om personer:
      1. a. = erkänna sig besegrad, g. sig fången: manus dare, se dedere l. tradere; deditionem facere, in deditionem venire; g. sig på nåd och onåd se dedere in alicujus fidem; se suaque omnia potestati l. fidei victoris permittere; in fidem ac potestatem alicujus venire; (libero) victoris arbitrio se permittere; armis positis ad fidem victoris (imperatoris) confugere; i allmännare betydelse: victum se fateri; cedere; absistere.
      2. b. = klaga, ömka sig: queri, conqueri, quiritare.
   2. 2. om saker:
      1. a. = släppa, lossna: remittere, cedere (repet ger sig i ändan – funis – ultimus, a primo – relaxatur).
      2. b. om köld, sjukdom, smärtor: remittere l. remitti (dolor, imber, ventus r-t, C., L.; frigus nescium vere remitti, Luc.); frangi, se frangere (calor se f-t, C.); levari (dolores); sedari (tempestas); jfr Lägga sig.
      3. c. om resultat = visa sig, röjas, blifva uppenbar: apparere, emergere; clarum l. planum fieri; det skall snart g. sig, hvilkendera som är tapprast mox apparebit (videmus), uter fortior sit; ja, det ger sig (det) eventus docebit.
2. II. i förening med prepositioner:
   1. 1. g. sig i, in i ett företag: (rem, negotium) inire, ingredi; implicari negotio; g. sig i strid pugnam, certamen inire, ingredi, committere; g. sig i fara periculum adire, periculo se offerre l. objicere; (den som ger sig i lek, får hålla streck galeatum sero duelli poenitet, Juv.).
   2. 2. g. sig in vid ett skrå, ett yrke: ascribi numero aliquorum, ad numerum alqm.
   3. 3. g. sig på ngt l. ngn: aggredi alqm l. alqd.
   4. 4. g. sig till:
      1. a. ett yrke l. till utöfvare af ett yrke: applicare se ad rem gerendam, ad munus aliquod; se conferre (ad aliquod munus); g. sig till soldat militiae sacramento obligari; militiae ascribi; militatum, latrocinatum abire (Ter. Haut. 117; Pt. Trin. 598); g. sig till skådespelare gregi histrionum ascribi; ad scenam venire.
      2. b. g. sig till att göra ngt: aggredi; incipere, i perfektformer coepisse; han gaf sig till att skrika, gråta coepit clamare, plorare.
      3. c. g. sig till tåls: aequo animo esse, modice ferre alqd.
   5. 5. g. sig ut:
      1. a. på hafvet, på is o. d.: mari se committere; glaciem ingredi.
      2. b. g. sig ut för ngn = föregifva sig vara ngn: simulare, mentiri se esse alqm.
      3. c. om saker = utspännas, ballna: distendi; fatiscere.
   6. 6. g. sig utför: praecipitem se dare; se praecipitare.
   7. 7. g. sig åstad: abire; proficisci, se conferre alqo.
   8. 8. (oeg. reflexiv) g. sig tid, ro: tempus sumere (ad cogitandum); quieti se dare.

Gifvande:

1. 1. om åkrar: fertilis, ferax.
2. 2. om yrke: fructuosus, copiosus, quaestuosus.

Gifvare: is qui dat l. dedit; dator; alla goda gåfvors g. ille, a quo omnia bona habemus.

Gifvas:

1. 1. = finnas, se under Gifva I. 16.
2. 2. gifvas öfver: despondere animum; deficere animo; desperare.

Gifven = afgjord, bestämd: certus; det är en g. sak certa res est; taga (ngt) för g-et non dubitare de re l. quin sit, futurum sit alqd; i matematik = concessus, certus.

Giga (sjöterm): (vela) colligere.

Gigant, Gigantisk se Jätte, Jättelik.

Gigg (åkdon): cisium.

Gikt: articulorum l. articularis dolor l. morbus; arthritis; g. i händer, fötter cheragra, podagra; lida af g. articulorum doloribus laborare, cruciari.

Giktbruten: membris captus.

Gill (= giltig, vederbörlig): ratus; idoneus; vitnesgill testis locuples, idoneus; saken går sin gilla gång suum l. institutum cursum tenet res; quo debet modo procedit.

I. Gilla: probare, approbare; ratum habere alqd; (auctorem fieri alicujus rei); jag g-r ej hans uppförande ejus mores mihi non probantur; mores ejus displicent mihi; (jfr Godkänna).

II. Gilla (= kastrera): exsecare.

Gille:

1. 1. = brödraskap, samfund: sodalitas; collegium.
2. 2. = gästabud: convivium.

Giller: tendicula.

Gillerstång: ames.

Gillesbroder: sodalis.

Gillesstuga: atrium sodalium.

Gillra: tendiculas, plagas, retia, laqueos tendere, ponere (feris); feras captare laqueis.

Giltig: ratus (= formelt g.; non debuit ratum esse, quod erat actum per vim, C. de Off. III. § 109); justus, probabilis (= till sin inre beskaffenhet g.; som bör gälla, t. ex. justa causa g. orsak, g-t skäl, laga förfall, se Förfall); firmus (hållbar, t. ex. ratio grund, bevis); bonus (antaglig); vara g. ratum esse; valere; taga för g., erkänna för g. ratum habere l. ducere alqd; accipere (causam); probare.

Giltighet: auctoritas, fides (a. testimonii, tabularum, auspiciorum); hemta sin g. från ngt auctoritatem l. fidem sibi confirmare alqa re, sumere alicunde; erkänna g-n af ngt ratum habere, probare alqd.

Gips: gypsum; tectorium (stuccatur).

Gipsa: gypsare; gypso l. tectorio inducere.

Gipsarbetare: tector.

Gipsarbete: tectorium (stucco).

Gipsbild: statua gypsea.

Gipstak: lacunar tectorio inductum.

Girig: avarus; avidus alicujus rei (efter ngt); rapax; vara g. amare divitias; pecuniae amore flagrare; g-e blickar oculi avidi; (jfr Snål, Karg).

Girigbuk: avarus (semper a. eget, Hor.); homo sordidae avaritiae.

Girighet: avaritia, -es; smutsig g. sordes.

Girigt: avide; cupide.

Gislan: obses; fordra, gifva, få, behålla ss. g. poscere l. exposcere, dare, accipere, retinere (ab alqo habere) alqm obsidem l. obsidis loco.

Gissa: conjicere, conjectare, conjecturā consequi, assequi, invenire, providere alqd (g., g. sig till ngt); suspicari (i allm. = förmoda); detta hade ingen kunnat g. sig till hoc ne conjicere l. suspicari quidem cuiquam in mentem venire potuit; något vet jag, det öfriga g-r jag mig till aliquid scio, cetera conjecturā consequor; g. till ngns tankar quid cogitet aliquis, conjecturā augurari l. assequi; g. gåtor aenigmata solvere; han hade g-t rätt recte conjecerat; rem tenebat; jag g-r, att han icke är missnöjd med utgången suspicor (spero) eum eventum rei haud aegre ferre.

Gissel: flagellum.

Gissla: flagello caedere; oeg. = reprehendere (t. ex. vitia hominum).

Gissning: conjectura (sannolik slutsats); suspicio, opinio (i allm. förmodan); uppställa skarpsinniga g-r om framtiden callidissime conjicere de rebus futuris.

Gissningsvis: per conjecturam; conjecturā.

Gisten: ariditate fatiscens.

Gistna: fatiscere.

Gitta:

1. 1. = kunna (i lagspråket): posse.
2. 2. = (kunna) förmå sig till att –, nästan endast med negation icke gitta: nolle; animum inducere ut faciat alqd; piget alqm facere alqd; jag g-er icke höra sådana narraktigheter piget audire istas ineptias; han g-er ej stiga upp prae pigritia resurgere non vult; piget eum resurgere.

Gjord: fascia (lecti); cingulum; balteus.

Gjorda: cingere, accingere.

Gjuta:

1. 1. absolut: fundere (så väl = utgjuta, t. ex. sanguinem e patera fundere, lacrimas fundere o. dyl., som = forma af flytande massa: imaginem ex aere fundere, Pn. –; månen göt sitt sken in genom fönstren luna se per fenestras fundebat, Vg.); conflare (= smälta, nedsmälta till ngt, t. ex. falces in enses, Vg.).
2. 2. med prepositioner:
   1. a. g. i, in, på, öfver: infundere, invergere (hälla) alqd (t. ex. lagenae); g. på annat kärl transfundere.
   2. b. g. omkring: circumfundere.
   3. c. g. ut: effundere; profundere.

Gjutare: statuarius (som gjuter statyer).

Gjuteri: officina fusoria l. liquandis metallis.

Gjutform: forma (qua funditur alqd).

Gjutgods: opus fusile.

Gjutning: fusura.

Glad:

1. I. om personer:
   1. 1. i allm. = förnöjd: laetus, gaudens; hjertligt g., själaglad laetitiā elatus, exsultans; g. uppsyn, utseende laetus vultus; se g. ut laeto vultu esse, exhilaratum, exhilarato vultu esse; g. öfver ngt laetus, gaudens, gavisus alqa re; blifva, vara g. öfver ngt laetari alqa re, gaudere alqa re; jag är g. öfver att hafva kunnat hjelpa dig gaudeo, laetor me tibi prodesse potuisse l. quod – potui.
   2. 2. = nöjd: contentus; aequus; få vara g. om l. att satis habere, si – (N. Epam. VIII. 4), praeclare actum putare, quod l. si –; jag skall vara g., om jag kommer med lifvet derifrån satis habebo, si salvus esse potuero l. inde discessero; (jfr de Or. III. § 226: ea tela texitur in republica, ut eorum civium, quos nostri patres non tulerunt, jam similes habere cupiamus – vi kunde vara g-e, om vi hade – – –).
   3. 3. = gladlynt, upprymd: hilaris; festivus; jucundus; alacer (lifvad, entusiastisk); en g. sällskapsbroder, (en g. själ) hilaris, jucundus conviva; göra sig g. jucunditati se dare (C. de Off. I. § 122), relaxare animum (ibdm), genio indulgere; hilarem se facere (Ter.).
2. II. om saker: i allm. laetus (g. dag laetus dies; laetum tempus – g-t tillfälle; g-a utsigter, g-a händelser, underrättelser spes laetae, res laetae, laeti nuntii; g-t gästabud convivium laetum, plenum laetitiae); jucundus (= treflig, full af glädje – convivium); hilaris (hilarem diem sumere taga l. göra sig en glad dag, Ter.; cavaedium hilare – ett g-t rum, Pn. ep. II. 17. 5); festivus (locus – om teatern –, Pt.; convivium); g-t ställe locus amoenus, voluptatum plenus; g-a rum cubicula illustria, luminosa (jfr hilaris).

Glada: milvus.

Gladlynt: festivus; hilaris, jucundus, comis; en g. man homo festivi sermonis.

Gladlynthet: festivitas, hilaritas, jucunditas.

Glaf (Glafven): spiculum.

Glam: confabulatio familiaris (l. jucunda); sermo familiaris.

Glamma: fabulari, confabulari.

Glans:

1. 1. eg.: splendor; fulgor (blixtrande, strålande g.); nitor (skinande, blänkande g.); candor (glänsande hvithet); hafva g. splendere, nitere; gifva g. polire; förlora sin g. pallescere, obscurari.
2. 2. oeg.: splendor (vitae; dignitatis; familiae, natalium; orationis); nitor (orationis – framställningens, stilens); yttre g. splendor (amplitudo höghet, magnificentia storhet, prakt) fortunae, vitae; g-n af börd och bedrifter splendor natalium et rerum gestarum; gloria rerum gestarum; (dock älska äfven vi hans g., som om den varit vår nos quoque ejus laetamur gloria, haud secus ac si nostra fuerit); sola sig i ngns g. alicujus splendore l. amplitudine illustrari; gifva g. åt ngt ornare, illuminare (t. ex. orationem); celebrare; augere celebritatem rei (t. ex. festi, ludorum).

Glansig: nitidus.

Glanslös: pallidus.

Glanspunkt: lumen.

Glappa: laxum esse; (om skor) male haerere (pede).

Glas:

1. 1. såsom ämne: vitrum; bereda g. vitrum coquere, fundere; blåsa g. v. flatu figurare; svarfva g. v. torno terere (Pn. H. N. XXXVI. 66).
2. 2. om saker, som äro af g.:
   1. a. (glas-)kärl: vas vitreum (i synn. i plur.); poculum vitreum; ofta om (mindre) dryckeskärl i allm. = poculum; dricka ett g. med hvarandra potare, compotare; hafva fått ett g. för mycket largioribus poculis se invitasse (Pt.); potum esse; vid g-t, vid g-ns klang inter vina (Hor.); in poculis (C.).
   2. b. glasskifva l. -ruta: lamina vitrea; lapis specularis; specularia; speculum (vitreum).

Glas- i sammansättningar:

1. a. af glas: vitreus.
2. b. för glas, som sysselsätter sig med g.: vitrarius.

Glasartad: vitreus.

Glasbit: fragmentum vitri.

Glasblåsare: vitrarius.

Glasbruk: vitraria (officina).

Glasdörr: vitreis laminis inserta janua.

Glasera: *spumā argenti inducere l. incrustare alqd.

Glasflaska: lagena vitrea.

Glashandlare: vitrarius.

Glaskula: vitrea pila.

Glasmålning: pictura vitro inusta.

Glasmästare: specularius.

Glasruta, Glasskifva: vitrea lamina, quadra; specularis lamina.

Glasskåp: armarium laminis vitreis ornatum.

Glasskärfva: vitri fragmentum.

Glasslipare: tornator vitri.

Glasugn: fornax, in qua vitrum coquitur.

Glasöga: *perspicillum.

Glatt:

1. 1. i allm.: lēvis; glaber (kal).
2. 2. = hal: lubricus.
3. 3. ordstäf: af g-a laget omni l. summa vi, omnibus viribus (eg. med alla kanonerne på ett örlogsfartygs ena sida).

Glatthet: lēvitas; levor.

Gles: rarus; g-a leder, g. säd rara acies, rarae segetes.

Gleshet: raritas.

Glesna: rarescere; attenuari (legio attenuata).

Glest: rare; g. sådd, besådd rare satus, consitus.

Glida: labi; moveri; g. utför prolabi; g. ned delabi; g. undan elabi; g. ngn ur händerna de manibus alicujus elabi (C. de Or. II. § 202).

Glidning: lapsus, lapsio.

Glimma: fulgere; micare, rutilare; scintillare (gnistra); g. fram emicare, coruscare.

Glimmande: fulgens, micans, coruscus, coruscans.

Glimmer: flos metallicus.

Glimt: fulgor; den förste g. af lycka prima (tenuis) aura spei; se en g. af hopp spes affulget alicui.

Glindra: splendere; fulgere.

Glitter: insignia; lumina; deliciae.

Glittra: scintillare; isen g-r i solskenet glacies fulget l. micat repercusso sole.

Glo: palpebras vaste diducere (vastum tueri; jfr torva tueri, Vg.); glo på ngt stupentem intueri, oculis inhiare alqd (jfr Blänga, Bliga).

Glob: globus, sphaera.

Gloria: nimbus.

Glop: adolescens nasutus, elegans (sprätt).

Glosa: vocabulum (jfr Glossa).

Glosbok: vocabularium.

Glossa (γλῶσσα): nota, annotatio.

Glossarium: *glossarium, lexicon.

Glugg: fenestella; spiraculum (lufthål).

Glunkas: det g-s om, att – serpit rumor; clam mussitant –; det börjar g-s om – percrebrescit, gliscit rumor –.

Glunt: pusio; pupus.

Glupande, Glupsk:

1. 1. (eg. = slukande; girig): vorax; edax; avidus (cibi; capacissimus cibi); en g-nde ulf lupus rapax; en glupsk appetit summa cibi aviditas (capacitas).
2. 2. (glupsk =) ofantlig, bålstor: immanis; vastus; immensus; ett g-t oväder atrox tempestas; en g. otur adversissima fortuna.

Glupskhet: aviditas (cibi); voracitas.

Glupskt:

1. 1. (= girigt): avide (prandere); voraciter.
2. 2. = ofantligt: vehementer; immane quantum.

Glutta: limis oculis aspicere; furtim aspicere; limis rapere (Hor. Sat. II. 5. 53).

Glåmig: pallidus.

Glåmighet: pallor.

Glåpord: convicium; cavilla, cavillum (Pt.).

Glädja (Gläda), v. tr.:

1. 1. med personligt subjekt: laetitiā l. gaudio afficere, perfundere, implere alqm; laetitiam, gaudium afferre alicui; delectare (förnöja); exhilarare (= muntra, göra upprymd); g. ngn med en underrättelse laeto nuntio delectare alqm, laetum nuntium afferre alicui; g. sina föräldrar parentibus gaudio esse; g. en nedslagen afflictum excitare, erigere.
2. 2. med sakligt subjekt l. i impersonelt bruk: juvare, delectare alqm; gratum, jucundum esse alicui; (i omvänd konstruktion = gaudere, laetari, delectari alqa re); det gläder mig att höra juvat l. gratum est audire, laetus l. magno cum gaudio accepi –; din framgång g-r mig laetor tibi rem prospere cessisse; mig gläder (stormens sus och) – fädrens stora minnen memoria rerum a majoribus fortiter gestarum delector.

Glädja sig och Glädjas:

1. 1. i allm.: laetari, gaudere (det senare företrädesvis om inre glädje – tillfredsställelse –, det förra äfven – ej ensamt – om glädjens yttring); delectari alqa re; gaudium, laetitiam capere, percipere ex alqa re; g. sig deröfver, att – laetari, gaudere, esse alqd l. quod sit alqd; g. sig öfver ngns lycka laetari bonis alicujus; glädjas åt lifvet vitae bonis delectari, frui; mitt hjerta g-es laetor animo.
2. 2. särskildt:
   1. a. hafva att glädjas åt l. öfver: (habere quo laetetur); gaudere, frui re; – mera svagt: uti (t. ex. uti prospera valetudine hafva att g. sig öfver l. åt en god helsa); florere (t. ex. gratia, opibus, ingenio, discipulorum frequentia l. nobilitate); jag har intet att g. mig åt nihil est, quo jam laeter.
   2. b. g. sig åt = i hoppet, att –: laetum exspectare; laetari, quod – (han gladde sig åt att snart få komma hem – laetabatur, quod mox domum reversurus esset l. (hellre) quod se mox domum reversurum esse sperabat).

Glädjande: laetus; jucundus (motsatt tristis, molestus); gratus; qui laetitia l. gaudio afficit alqm; bonus; (laetabilis); en g. underrättelse nuntius laetus, bonus; en g. företeelse res laeta, grata; det är g. för mig att se mihi gratissimum est haec videre l. cernere; det är ett g. framtidstecken bonam spem affert l. praebet in posterum (bona spe praelucet in posterum, quod –).

Glädje:

1. 1. i rent subjektiv mening: laetitia; gaudium (jfr Glädja sig); känna g. laetitiā affici; hänföras af g. laetitiā efferri, exsultare; full af g. gaudii plenus; laetitiā perfusus, exsultans; gaudens, gavisus; laetissimus; oblandad g. sincerum, cumulatum gaudium; g. blandad med sorg gaudium permixtum maerore; hafva g. af ngt gaudium percipere ex alqa re; delectari alqa re; göra, skänka sina föräldrar g. parentibus gaudium afferre, parentes gaudio afficere (parentium spem explere); göra ngns g. fullkommen gaudio cumulare alqm, alicujus gaudium cumulare; utan dygd finnes ingen sann g. i lifvet sine virtute jucunde vivi non potest; störa, förbittra ngns g. alicujus gaudium interpellare, turbare, corrumpere; för mig finnes ej mera ngn g. nihil quidem, nihil jam boni mihi contingere potest; g-n är en sällspord gäst på jorden rarum gaudium contingit homini; betyga sin g. öfver ngt quantopere laetetur, ostendere, significare; betyga ngn sin g. (öfver ngt som rör objektet) alicui gratulari de re, rem.
2. 2. i mera objektiv mening = glädjeämne:
   1. a. ss. hufvudord (subjekt l. objekt o. s. v.): res bona, grata, jucunda; lifvets g. vitae jucunditas, bona; (i g-n som i nöden in rebus vel gratis vel adversis); enka efter lifvets g. vitae l. fortunae ornamentis (ɔ: allt som förskönar lifvet) orbata; hvad g. kan väl finnas i lifvet, då man måste tänka på att man kanske nästa ögonblick skall dö quae potest esse in vita jucunditas, quum dies et noctes cogitandum sit jam jamque esse moriendum (C. Tusc. I. § 14); quid habet haec vita boni?
   2. b. ss. predikativ att öfversätta med adjektiv eller (tills. med vara) med verb, t. ex.: det är mig en g. att höra mihi gratissimum est, me juvat, delectat audire; vara sina föräldrars g. parentes gaudio afficere, cumulare; hvilken g. skall det för mig ej blifva att få tala med honom quam me juvabit colloqui cum (Homero).

Glädjebetygelse:

1. 1. i allm.: gaudii significatio.
2. 2. betygelse af g. öfver annans välgång: gratulatio.

Glädjedag: dies laetus, laetissimus.

Glädjedrucken: laetitiā gestiens l. exsultans; in laetitiam effusus.

Glädjeflicka: meretrix; scortum.

Glädjefull: laetus; jucundus.

Glädjerop: laeta exclamatio; laetus clamor.

Glädjerus: impetus gaudii l. gaudentis, gaudentium (T. Hist. I. 4. 2); exsultans laetitia; laetitiā elatus animus; befinna sig i ett g. laetitiā exsultare, gestire.

Glädjesprång: exsultatio; tripudium.

Glädjestrålande: renidens.

Glädjetårar: manantes (prolectatae) gaudio lacrimae.

Glädjeämne: res laeta, grata.

Glädtig: hilaris; festivus; (comis fryntlig).

Glädtighet: hilaritas; (comitas).

Gläfs: gannitus (canum).

Gläfsa: gannire, latrare.

Glänsa:

1. 1. i allm.: splendere (i eg. och oeg. men.); candere (g. hvit); nitere (mera = skina, t. ex. unguentis); g. fram enitere, exsplendescere, emicare.
2. 2. särskildt: g. (vilja g.) med ngt ostentare (t. ex. ingenium), ad ostentationem (ingenii) uti alqa re.

Glänsande: splendidus, nitidus; en g. vältalighet splendidum orationis genus; g. hvit candidus, candens.

Glänt: dörren står på g. fores semiapertae sunt (L.).

Glänta: g. på dörren fores leviter aperire.

Glätta: levigare.

Glöd:

1. 1. i eg. men.: pruna.
2. 2. i bildliga uttryck:
   1. a. känslans, begärens g. ardor, aestus, fervor animi, cupiditatum.
   2. b. i uttryck för förlägenhet l. ängslig väntan: stå (liksom) på glöder aestuare; exspectatione ardere, cruciari.

Glöda:

1. 1. eg.: candere; börja g. candescere; g-nde kol candens carbo; samla g-nde kol på sin oväns hufvud säges (i bibeln) den, som vedergäller ondt med godt (maleficiis rependit beneficia).
2. 2. i oeg. men.:
   1. a. om inre, kroppslig värme: ngns kinder g. ardent, flagrant genae (subjecto igne; jfr Vg. Aen. XII. 64: accepit vocem lacrimis Lavinia matris flagrantes perfusa genas, cui plurimus ignem subjecit rubor et calefacta per ora cucurrit).
   2. b. g. af kärlek, entusiasm, hat o. s. v.: amore (fervere), ardere, flagrare, incensum l. accensum esse, aestuare; g-nde hat, kärlek odium, amor flagrans, ardens; g-nde vältalighet accensum, fervidum orationis genus.

Glödga: candefacere; g. vin decoquere.

Glödgas: candescere.

Glödhet: candens; fervidus, fervens.

Glödpanna: foculus; batillus; ignitabulum.

Glömma:

1. 1. i allm.: oblivisci (alicujus l. alqm, alicujus rei l. alqd; esse alqd); dediscere (ngt som man lärt); oblivioni dare alqd, in oblivionem alicujus rei venire; memoriam rei amittere; g-as, blifva g-d de memoria alicujus excidere, ex animo alicujus effluere; (obliterari, obrui); det har jag g-t oblivio ejus rei me cepit, excidit (mihi) ejus rei memoria; id me fugit; jag hade så när g-t paene oblitus sum; vara g-d in oblivione jacere, oblivione obrutum esse; han är gömd och glömd illius memoria una cum ipso occidit (jfr C. de Am. § 104), exstincta est; i ngns armar g. en del af sina sorger in complexu alicujus partem maeroris sui deponere; komma ngn att g. ex memoria l. animo alicujus delere, exstinguere; dedocere (alqm alqd – ngt inlärdt).
2. 2. i särskilda betydelsesskiftningar eller förbindelser:
   1. a. g. af liknöjdhet l. försumlighet: oblivisci; negligere; negligentiā praeterire; g. sina pligter officia negligere, praetermittere, deserere; officii oblivio capit alqm (C.); g. sina vänner amicorum oblivisci, amicorum immemorem esse, amicos deserere; amicis deesse (jfr d).
   2. b. g. af öfverseende l. försonlighet: oblivisci (injuriarum); immemorem esse (offensarum); nullam adhibere memoriam rei, memoriam rei deponere, ex animo abjicere.
   3. c. g. af: oblivisci alqd; alqd fugit alqm, excidit ex memoria l. animo alicujus.
   4. d. g. att göra ngt: oblivisci facere alqd (Ter., Ov.); omittere, praetermittere (facere alqd); (ofta blott med negation l. med omskrifning – januam non occlusit han har g-t att stänga dörren; quos tutari debeant, desertos esse patiuntur – de g. att hjelpa dem, de äro förbundna att skydda); glöm ej att skrifva till mig memento literas ad me mittere.
   5. e. g. bort = glömma.
   6. f. g. qvar: oblivisci (in castra rediit paulo post, quod se nescio quid oblitum esse diceret, C. de Off. I. § 40); relinquere.

Glömma sig: oblivisci sui, suae dignitatis, officii sui, temporis; non habere rationem dignitatis (suae l. eorum, quibuscum est, vel commodi illorum); non videre, quid tempus postulet (C. de Or. II. § 17); (ofta blott = vara glömsk immemorem, obliviosum esse); han g-de sig ända derhän, att han ej tackade värden adeo, quid tempus postularet, oblitus est, ut hospiti gratias non ageret; g. sig qvar på ett ställe diutius morari alicubi (fallente tempus studio).

Glömsk:

1. 1. ss. en beständig egenskap: obliviosus.
2. 2. faktiskt = glömmande l. som glömt: immemor, oblitus (abi – hinc ad sponsum, oblita fratrum, oblita patriae).

Glömska: oblivio; råka, falla i g. oblivione deleri, obliterari, obrui, obscurari, exstingui; bringa i g. in oblivionem adducere alqd, oblivione obruere alqd; begrafva ngt i evig g. perpetua oblivione quasi obruere alqd; det skall aldrig falla i g. memoriam illius rei nulla delebit oblivio, ejus rei memoria nunquam exstinguetur; rädda undan g-n ab oblivione hominum vindicare alqd; af g. per imprudentiam.

Glömskhet: oblivio, immemor ingenium (C. Brut. § 218, 219); memoria hebes, vacillans, infirma.

Gnabb: altercatio, querimonia (inter se familiarium); litet g. ibland skadar intet grand parvis querimoniis magnus amor non divellitur.

Gnabbas: altercari (familiariter).

Gnaga:

1. 1. eg.: rodere, arrodere; terere; g. af abrodere; g. sönder corrodere.
2. 2. oeg.:
   1. a. (sällan) om personliga subjekt: rodere (amicum, Hor.).
   2. b. smärtan, oron, samvetet g-r ngn: dolor, cura, scelerum conscientia mordet, exedit (pungit, stimulat, vexat, coquit) alqm; blott mitt samvet’ mig ej g-r modo conscientiae angoribus caream.

Gnagare: (ss. zoologisk klass) glires.

Gnat: morosa querela l. querimonia.

Gnata: queri; jurgare.

Gnatig: querulus, difficilis (jfr Hor. A. P. v. 173); morosus.

Gnatighet: morositas.

Gnet: lens (lendis).

Gnetig (= petig, om handstil): minutus.

Gnida:

1. 1. absolut: fricare; terere (terendo oculos lacrimulam exprimere, Ter.).
2. 2. med prepositioner:
   1. a. g. af: defricare, deterere.
   2. b. g. in: infricare; g. in kroppen med olja corpus oleo fricare.
   3. c. g. ngt mot ngt: fricare alqd alqa re (t. ex. arbore costas, Vg.); affricare alqd alicui rei; atterere rem rei.
   4. d. (intr.) g. på ngt: g. på ett instrument fides terere; (miserum disperdere, decantare carmen); g. på styfvern = vara karg, snål in dando l. solvendo parcum, tenacem esse.

Gnidare: homo tenax (pertinax i ordlek, Pt. Capt. 287), restrictus, avarus, sordidus, illiberalis, sordide parcus l. tenax, sordidae avaritiae.

Gnideri: sordes; tenacitas; illiberalitas; avaritia.

Gnidning: fricatio, fricatus; tritus.

Gnidsten: pumex.

Gnissla: stridĕre l. stridēre; gemere (rota gemit tractu, Vg.); g. med tänderna (dentibus) frendere.

Gnisslande: stridor; gemitus; dentium stridor.

Gnista: scintilla; scintillula; gifva, kasta g-r från sig scintillas emittere; igniculus (i bildlig mening); g. af dygd igniculus, semen virtutum (C. Tusc. III. § 2); scintillula virtutis (C.); ännu ”fanns der qvar af lif en g.” scintillula vitae (animae) supererat; utsläcka den sista g-n af hopp extremam spem exstinguere; själen är en g. af en himmelsk låga igneus est (animae) vigor et caelestis origo, Vg. VI. 730; (jfr aurāi simplicis ignis, ibdm 747; divinae particula aurae, Hor.; ex mente divina delibatos animos habemus, C.); icke hafva ngn g. af hederskänsla omnem pudorem exuisse; om du har qvar ngn g. af kärlek för mig si quid in te residet pristini erga me amoris.

Gnistra: scintillare; micare; fulgere; hans ögon g-de oculi ardere (C. de Or. II. § 193), flagrare videbantur.

Gno se Gnugga.

Gnola: decantare (cantilenam på en visa); cantillare.

Gnugga:

1. 1. eg.: fricare, terere; tergere; g. händerna af förtjusning exsultantem gaudio manum manui affricare l. atterere; g. ögonen oculos terere; g. sömnen ur ögonen somnum abstergere oculis; g. sig i pannan frontem perfricare.
2. 2. (gno, gnugga) oeg. med personligt subjekt: (= hålla varm, sätta åt) exercere, agitare, vexare; (= preja) emungere.

Gny, v.: strepere (coetus hominum s-it, arma, litui s-unt); vinden gnyr ventus stridit, fremit, remugit, bacchatur; han gnyr (= klagar, ömkar sig) queritur (quiritat), gemit.

Gny, n.: strepitus, fremitus, murmur (multitudinis, armorum strepitus; fremitus venti, armorum; murmur vulgi, nemorum); en persons (= klynkande) querela, gemitus.

Gnägga: hinnire; hinnitum edere; g. efter ngn l. ngt adhinnire med dativ.

Gnäggande: hinnitus.

Gnäll: gemitus (hominis; rotae).

Gnälla:

1. 1. om personer: gemere, queri.
2. 2. om saker: stridere, gemere.

Gnällande: ett g. läte gemitus, stridor.

Gnöla: precibus instare; mendicari.

God:

1. I. i allm. = väl beskaffad, i sin art god: bonus; probus; g. hustru, g. konung, talare, fältherre o. s. v. bona uxor, bonus rex, orator, imperator; g. latinare latinarum literarum peritus (peritissimus, scientissimus); g. latin latini sermonis integritas; incorrupta latinitas; emendatus sermo latinus; uttrycka sig på g. latin pure et latine dicere; g. jurist juris peritissimus; g. kristen pius religionis christianae cultor, religioni christianae pie deditus; g. vän bonus amicus (= god, trogen ss. vän; ngns gode vän alicui l. alicujus amicus, familiaris l. familiarissimus); goda seder boni, probi (honesti) mores; g. syn, goda ögon, öron, godt minne acres oculi, aures, acris memoria; (acer visus, firma memoria); godt hufvud bonum, praeclarum, acre ingenium (mots. tardum i.); goda anlag bona indoles; godt tillfälle tempus opportunum; occasio; copia; g. vara merx bona, proba; godt vin vinum bonum (generosum, nobile = ädelt, berömdt); godt väder bona tempestas; godt väglag via bona, expedita; g. helsa bona valetudo, firma v.; godt hull opimus, plenus corporis habitus; g. författning bona constitutio; befinna sig i g. författning bene constitutum, comparatum esse; bene se habere; vara i sin goda rätt bono, optimo, suo jure facere, tenere alqd; godt arbete opus accuratum, diligenter perfectum; lika g. som ngn par alicui; nu äro vi alltså lika goda jam sumus ergo pares; g. nog satis bonus; för g. för l. till ngt dignus meliori fortuna, uxore o. s. v.; melior quam pro alqo, pro alqa re; för g. till ngn indignus alqo; g. stil elegans orationis genus; g. som gull aureus; hålla sig för g. till ngt infra se, se indignum putare alqd; taga ngn för g. probare, accipere, non aspernari, non respuere alqm.
2. II. särskildt:
   1. 1. om personer och deras egenskaper, sinnelag m. m.:
      1. a. = dygdig, rättskaffens, ädel: bonus (esto bonus miles, tutor bonus –, Juv.); probus; honestus; sanctus; g. man vir bonus, honestus, probus, bene moratus; goda seder, g. karakter boni (honesti) mores; g. familj gens, familia honesta; född af g. familj bono, honesto genere l. loco natus, ortus; en g. gosse puer probus, honestus, sanctus (dygdig); g. ordning, tukt honesta, bona disciplina; g. son pius filius; g. handling bene factum.
      2. b. = välvillig, vänlig mot ngn l. absolut: bonus; benignus; beneficus (= välgörande); facilis (= medgörlig); commodus (förekommande); indulgens (öfverseende); mitis (= icke vred, spak); lenis (mild, godlynt); placidus (from-, godsint); g. emot ngn bonus, benignus, beneficus in alqm; godt hjerta benignus animus; göra ngn g. igen placare alqm; blifva g. igen placari; (mitescere); icke hafva godt i sinnet male cogitare; alltför g. nimis indulgens; icke vara g. på ngn iratum esse, offensum esse alicui; godt (= vänligt) lynne natura benigna, comis; mores faciles; du är allt för g. nimis benignus es; benigne; g. sämja, godt förhållande gratia; concordia; lägga ett godt ord för ngn commendare alqm; deprecari pro alqo; i g. afsigt bono consilio; ett godt lif (får) vir bonus, placidus ut ovis).
      3. c. särskildt märkes: vara så god: tam facilem se praebere (Hor.), ut faciat alqd; non gravari (dignari) facere alqd; var så g. och säg mig dic, si commodum est.
      4. d. om personers sinnesstämning = jemn, lugn (glad): aequus (animus = godt mod, lynne); bonus; vara vid godt mod aequo l. bono animo esse.
      5. e. god man: arbiter; fiduciarius.
   2. 2. om saker:
      1. a. = ljuflig, behaglig: bonus; jucundus; suavis; dulcis; laetus; g. mat cibus suavis, jucundus; hålla godt bord cibo (epulis) exquisito, jucundo uti; victum jucundum, exquisitum praebere alicui; lefva gode dagar, hafva gode dagar bene, jucunde, commode, laute vivere; rebus secundis, secunda fortuna uti, frui; göra sig gode dagar genio indulgere; delicate vivere; se molliter curare; voluptatibus, jucunditati se dare; goda underrättelser laeti, boni nuntii; god dag se Dag 3 b.
      2. b. = gynsam, fördelaktig, lämplig, nyttig: bonus; secundus; utilis; aptus; commodus; opportunus; g. vind ventus secundus; g. lycka fortuna bona, prospera, secunda; res bonae, prosperae, secundae; goda omständigheter rei familiaris status commodus; mycket goda omständigheter amplae fortunae, facultates; goda tider tempora laeta, bona; befinna sig i goda omständigheter satis locupletem, satis divitem esse; omnia, quae ad vitae usus pertinent, cumulata et expleta habere; in bonis fortunis vivere l. esse; vara glad i den gode dagen in bonis rebus laetum esse; fortunae prosperitate grato animo frui (tu quamcunque deus tibi fortunaverit horam, grata sume manu, Hor.); godt för ngn utile alicui; intet är så ondt, att det ej är godt för ngt nihil tam malum est, quod non (quin) ad aliquam rem utile sit; godt tecken signum l. omen bonum, faustum, secundum, laetum (erubuit: salvus est – han rodnade: det är ett godt tecken, Ter.); det är mannen ej godt att vara allena solitarium l. caelibem vivere viro haud commodum est.
      3. c. = riklig, ymnig, gifvande: bonus; largus; fructuosus; hafva godt förråd på ngt abundare alqa re (copiā alicujus rei); goda inkomster largi reditus; g. rörelse, godt embete quaestus fructuosus, munus fructuosum, quaestuosum.
      4. d. = lätt: facilis: det är ej godt att säga, att förutse dicere, providere haud facile est; han är ej g. att besegra non facile vincitur.
      5. e. = billig: för godt pris, för godt köp: parvo emere, vendere alqd; fal för godt köp vilis.
      6. f. = betydlig, dryg: bonus; satis magnus; spissus; en g. del bona pars; ett godt stycke väg aliquantum viae; en g. timma spissa hora; jag har väntat en g. timma plenam horam, non minus horam exspectavi; i g. tid tempore; mature, tempestive; det är ännu g. tid etiamnunc satis temporis superest; non opus est festinato; det är en g. tid sedan – jamdudum est, postquam (factum est l. est).
      7. g. hafva (ett) godt öga till ngt l. ngn: cupere, appetere, petere alqm, alqd; i fiendtlig mening (= vilja åt, söka att skada): imminere alicui (exitio alicujus), petere alqm; – ngn har g. lust libet alicui facere alqd; (fert animus); godt utseende bona, honesta, liberalis facies, species; – g. vilja bona, benigna, benefica voluntas (voluntate beneficā benevolentia movetur, etiam si res forte non suppetit, C. de Off. II. § 32), liberalis voluntas (ibdm § 52; jfr Ov. Met. VIII. 678 nec iners pauperque voluntas).
3. III. absolut l. substantivt användes neutr. i följande former:
   1. 1. gå i god för ngn l. ngt: spondere pro alqo, alqd futurum esse.
   2. 2. det goda l. tillsammans med en genitiv ensamt goda: bonum, honestum det goda i abstr. mening, det förra i allm. (mots. malum), det senare i sedlig mening (mots. turpe); bona (n. pl.), res bonae; commoda; det högsta goda summum bonum; det absoluta goda (principen för det goda) finis bonorum; ett godt samvete är menniskans högsta goda rectā conscientiā nihil homini melius est; denna verldens goda hujus vitae commoda l. bona; dela med sig af sitt goda med sin nästa bona sua communicare cum altero, communes utilitates in medium afferre.
   3. 3. godt:
      1. a. göra (ngn) godt = hjelpa: bene facere, benigne facere (C. de Off. II. § 52; L. IV. 14; Sa. Cat. III.); absolut: liberalitate, beneficentia uti.
      2. b. göra godt (med sakliga subjekt) = gagna, lisa: prodesse; utilem esse; juvare (corpus, animum alicujus); delectare; baden ha gjort honom godt usus aquarum ei profuit, usu aquarum vires ejus recreatae, confirmatae sunt, ille recreatus est; bestraffningen har gjort (honom) godt castigatio ei (ad mores emendandos) utilis fuit, castigationis severitate ejus sunt emendati mores; det gör godt (i hjertat) att höra omtalas exempel på ädelt sinnelag juvat (animum) pietatis, liberalitatis audire exempla; det gjorde godt att höra bene narras; (beas, Com.); ah, det gjorde godt quam hoc suave! (C. de Fin. II. 88); quam juvat!; mirum in modum recreatus sum; (quam me beavit, Com.).
      3. c. godt: (i uttryck för bifall): recte; bene; euge; laudo; – age, age sane (= nå väl, låt så vara); audio (nå väl, i svar på inkast, som upptagas till bemötande); (godt står i dessa uttryck på gränsen mellan adj. neutr. och adverb; jfr göra väl, göra illa, göra nytta, skada, orätt, rätt o. s. v.).
      4. d. ngn finner för godt att göra ngt: alicui placet, libet facere alqd; alicui videtur, visum est facere alqd; kom, när du finner för godt veni, quaeso, quocunque tempore tibi ipsi placuerit l. visum erit.
      5. e. det är godt: bene, recte est, se habet (res); det har åter blifvit godt dem emellan in gratiam redierunt; gratia inter eos est reconciliata; det kan väl blifva godt igen non, si male nunc, et olim sic erit (Hor.); non est desperandum, posse res in melius mutari l. restitui.
      6. f. göra ngt godt igen: corrigere (peccatum, vitium); restituere (sarcire) damnum.
      7. g. så godt som: fere; paene; tantum non; instar alicujus; så godt som intet vix quidquam; så godt som lam tantum non captus membris.
      8. h. det vore godt, att (l. om): utinam (mox veniat).
      9. i. det är l. kan vara lika godt: non opus est; facile carebimus ea re; det kunde varit lika godt med den utgiften quid opus fuit isto sumptu?; ista re facile careremus.
      10. k. det är så godt (att) vi l. du –, vi få l. du får (gå l. dyl.), det är ej värdt att streta emot: eamus, credo; quid moramur?; eas censeo, suadeo; eundum est; det är så godt först som sist quid interest primus (facias) an postremus? faciendum certe (tamen, aliquando) est.
      11. l. det är godt om ngt: (bona), magna copia est rerum; copia, turba rerum referta sunt omnia; hafva godt om ngt abundare alqa re; hafva godt om det (hvardagsuttryck) locupletem, satis divitem esse; omnia expleta et cumulata habere (jfr Stå sig godt).
   4. 4. godo (dativus neutr.):
      1. a. i godo (afgöra, bilägga en tvist): cum bona gratia (componere, transigere alqd); cum bona pace, sine vi et armis.
      2. b. med godo: voluntate; sponte; volens (nolens); vill du ej med godo, så måste du med ondo si voluntate non feceris, coactus facies (faciendum est, sive properabis sive retractabis).
      3. c. se ngn till godo: consulere alicui; prospicere, providere commodis, saluti alicujus; juvare alqm.
      4. d. göra sig ngt till godo: uti, frui alqa re; lucri facere alqd (N. Thrasyb. I. 3); ad suum usum, ad suam utilitatem conferre, convertere alqd; utilitatem capere, percipere ex alqa re.
      5. e. ngt kommer ngn till godo: prodest, utile est alicui (= gagnar, hjelper ngn; det kom honom till godo, att han studerat latin profuit illi latine didicisse l. quod latine sciebat); procedere alicui (benefacta mea reip. procedent, Sa. Jug. 87); pervenire ad alqm (= tillfalla ngn; hereditas ad liberos non pervenit; jfr C. de Off. III. § 74); cedere alicui; ad alicujus utilitatem redundare.
      6. f. vända ngn till godo: bene vertere (I tänkten ondt mot mig, men Gud hafver vändt det till godo quod vos in me male cogitastis, Deus bene vertit, in meam utilitatem convertit).
      7. g. räkna ngn ngt till godo: acceptum alicui referre alqd; i eg. mening och oeg. = räkna ngn ngt till förtjenst l. ursäkt = laudi tribuere alicui alqd; excusare alqm alqa re l. alqd (= anföra till ngns ursäkt; räknas till godo prodesse, procedere alicui; ngns tjensteår räknas honom till godo stipendia, aera procedunt alicui (– qui minores septem et decem annis sacramento dixissent, iis perinde stipendia procederent, ac si septendecim annorum – milites facti essent, L. XXV. 5. 6; äfven om andra subjekt: quot dies per dominum mora fuerit, quo minus vinum degustet, totidem dies emptori procedent, Cato R. R. 148, Forcell.).
      8. h. räkna sig till godo: expensum referre alicui alqd (ngt af ngn); (velle alqd sibi deberi); pro merito l. meriti loco sibi tribuere, sibi vindicare; laudi tribuere; gloriari alqa re (quod fecit alqd); se amare propter alqam rem, se amplecti alqa re (Hor.).
      9. i. hafva till godo af ngn: alicui debetur alqd ab alqo; aliquis debet alqd alicui.
      10. k. hålla till godo med ngt: boni consulere, non fastidire, non aspernari (ngt litet, obetydligt); – patienter accipere, modice, molliter, aequo animo ferre alqd (ngt smärtsamt, förödmjukande, ss. objurgationem, admonitionem); hålla ngn hans stolthet, sjelfberöm till g. aequo animo ferre alqm gloriantem, alicujus superbiam (jfr L. praef. 7 och Hor. Carm. III. 30 sume superbiam quaesitam meritis).

Godbit: bolus (b. ereptus e faucibus, Pt., Ter.); scitamentum.

Goddag se Dag 3 b.

Goddagar se Gode dagar under God och Dag.

Goddagspilt: homo voluptarius, delicatus; deliciis l. voluptatibus deditus l. indulgens; (jfr Hor.: pinguis et nitidus bene curata cute – Epicuri de grege porcus; – nebulones Alcinoique in cute curanda plus aequo operata juventus); homo bellus, elegans (sprätt).

Godhet:

1. 1. i allm. och absolut (god beskaffenhet, duglighet): bonitas (bonitas coloris – hyns, C. de Off. I. § 130; valetudinis, agri, naturae, ingenii – helsans, jordmonens, hufvudets); praestantia (förträfflighet – ingenii, libri); firmitas (fasthet, styrka); integritas (renhet).
2. 2. bonitas (Dei, hominum; in alqm); benignitas (Deorum; hominum); liberalitas (ädelhet, ädelmod, frikostighet); lenitas, clementia (mildhet mot felande l. fienden); indulgentia (ömhet, öfverseende; – patris, principis); facilitas, humanitas (= humanitet, liberalitet, artighet, förbindlighet – mores facillimi, pietas in matrem, liberalitas in sororem, bonitas in suos, justitia in omnes, C. de Am. § 11); visa ngn g. bonitate, benignitate uti in alqm; benigne facere (göra väl emot) alicui; beneficium (officium) conferre in alqm, tribuere alicui; alqd (tantum) tribuere alicui; hafva ngns g. att tacka för ngt benignitati alicujus debere alqd, referre alqd acceptum; anse för en (oförtjent) g. (af ngn) beneficii loco ponere, habere alqd; det var en g. af honom, att han – benigne fecit, quod l. qui – (C. de Am. § 9); hafva den g-n att – non gravari (a te petimus, ne gravere exaedificare id opus, quod instituisti, C.); dare, tribuere alicui alqd [tantum, id, hoc (munus), ut faciat alqd]; haf den g-n och stig in intra, quaeso, nisi molestum l. incommodum est, si commodum est.

Godhjertad: benignus; bonus; lenis; humanus; mansuetus; mitis; ad omnem lenitatem et humanitatem propensus; liberalis.

Godhjertenhet: benignitas; lenitas; humanitas; liberalitas.

Godkänna: probare, comprobare, approbare alqd, alqm; – confirmare (rem), auctorem fieri alicujus rei (= stadfästa, bekräfta).

Godkännande, adj.: g. yttrande probatio, approbatio; auctoritas (stadfästelse).

Godkännande, n.: probatio, approbatio, comprobatio.

Godlynt: facilis; humanus; comis (ordet ligger liksom midt emellan godmodig och gladlynt, se dessa ord).

Godman se God II. 1. e.

Godmodig: placidus; bonus; mitis; lenis.

Godo se God III.

Gods:

1. 1. (sing. kollektivt) = egendom i allm.: bona, fortunae; löst g. res, quae moveri possunt; (res moventes, mobiles); fast g. res soli.
2. 2. (utan pl.) = vara: merx; res.
3. 3. (med pl.) = landtegendom: ager; praedium; fundus; ärfdt g. (arfgods) heredium; vistas på sitt g. in agro, ruri esse.

Godsegare: fundi dominus.

Godsint: bonus; placidus; humanus.

Godt (jfr God III. 3): bene; benigne (välvilligt, välgörande); recte (rätt, riktigt); tala g. om ngn bene dicere alicui; förstå sig g. på en sak bene callere, didicisse alqd; scientem, peritum esse alicujus rei; stå sig g. pulcre, bene stare (C.); locupletem esse (= vara förmögen); stå sig g. i en pröfning, hos ngn o. s. v. probari; probari, placere, gratum esse alicui; det går g. an licet; nihil impedit; det gick g. för sig bene, facile, commode res acta est; (jfr det brukligare synonymet Väl).

Godta sig: (cupide) frui, perfrui alqa re (af ngt), quasi helluari alqa re.

Godtfinnande: arbitrium; libido; voluntas; efter ngns (sitt) g. arbitrio, ad arbitrium alicujus (suum), ex libidine alicujus; efter hvars och ens g. ut cuique libuerit, visum erit (prout cuique libido est –, Hor.); öfverlemna saken åt ngns g. arbitrio alicujus rem permittere (quid velit statuere); allt beror på hans g. arbitrio ejus geruntur, reguntur omnia; det beror på hans g., hvilken som skall blifva qvar och hvem som skall gå in illius potestate l. illius est statuere, quis maneat, quis abeat.

Godtgöra:

1. 1. g. ngn en förlust l. utgift, ngn för hans utgift, möda o. s. v.: damnum, expensum, sumptum praestare, restituere, rependere, sarcire alicui; satis facere alicui (creditori, ei, qui accepit injuriam) de damno, expenso, injuria; solvere alicui id quod ei debetur, mercedem laboris (g. ngn för hans besvär); compensare alicujus damnum, laborem alqa re.
2. 2. g. ett fel (= försona): corrigere (errorem poenitendo, C.); emendare (vitia magnis virtutibus, N.); expiare (scelus).

Godtgöra sig: satis accipere pro expenso (för en utgift), pro damno; damnum sarcire.

Godtgörelse: satisfactio; solutio; få g. satis accipere.

Godtköpsvara: vilis merx.

Godtrogen: credulus; ad quidvis credendum facilis.

Godtrogenhet: credulitas; facilitas (quidvis credentis).

Godtycke: arbitrium (godtfinnande, se detta ord); licentia, libido (jfr Godtycklighet); allt beror af hans g. omnia sunt illius subjecta libidini; efter g. ad arbitrium; arbitrio.

Godtycklig: licens; liber; arbitrarius (Pt., Gell.); g. makt infinita potestas; quidlibet faciendi libera potestas; g-t bestämmande (liberum) arbitrium; göra g-a ändringar i ngt libere, arbitrio l. arbitratu suo multa mutare in l. de alqa re; g. styrelse omni lege soluta administratio.

Godtycklighet: libido; licentia; (se Nyck).

Godtyckligt: licenter; ad arbitrium; arbitrio.

Godvillig: voluntarius; non invitus (jfr det vanligare Frivillig).

Godvilligt: voluntario; sponte; göra ngt g. voluntate, non coactum, voluntario facere alqd.

Golf: sŏlum (atrii, cubiculi); pavimentum (= stampadt g., lergolf; pavimentum scalpturatum, sectile, tessellatum, vermiculatum – g. med inlagda rutor l. småstenar af olike färger och former – Pn. H. N. XXXVI. 25; lithostrōtum); tabulatum (= brädgolf); lägga g. pavimentum struere; contabulare sŏlum cubiculi; falla i g-t in terram cadere.

Golfmatta: teges sŏli, pavimenti.

Gom: palatum (palatum sapit alicui ngn har en fin g., är en läcker g., C.; eruditum palatum, Col.; ngt kittlar g-n palatum, sensus titillat).

Gondol: thalamēgus.

Gorma: tumultuari.

Gormare: bovinator.

Gosse: puer; liten g. puerulus; pusio; raske g-r pueri alacres, fortes; stundom, i synn. om militärisk ungdom, = yngling: adolescens; juvenis.

Gossebarn: virilis sexūs (infans); nedkomma med ett g. filiolum parere, eniti.

Gosseålder, Gosseår: pueritia; puerilis aetas; pueriles anni; i mina gosseår hörde jag det, i mina g. hände det puer audivi, puero me factum est; utträda ur gosseåren e pueris excedere (om romerske ynglingar praetextam ponere, togam virilem sumere).

Grace:

1. 1. = behag, smak i sätt och uppträdande: decentia (C. de Or. III. § 200); venustas; med g. decore; decenter; venuste.
2. 2. Gracerne = behagets gudinnor: Gratiae.
3. 3. = gunstbevisning: gratia; favor; – jag vill ej veta af några g-r nihil mihi praecipui tribui velim; vara sparsam med sina g-r parce tribuere, quae ad ornandum et honestandum pertinent.

Graciös: decorus, venustus.

Grad: (lat. gradus):

1. I. i extensiv mening:
   1. 1. i allm.: gradus (= afsats); punctum, linea, momentum (g. på en skala).
   2. 2. ståndpunkt af värdighet, rang; (klass): gradus; locus; ordo; fastigium; innehafva l. nå en högre g. altiorem gradum l. locum tenere, assequi; beröfva ngn hans g. gradu l. loco movere, demovere alqm; personer af riddaregraden, af lägre g. equestris ordinis, inferioris ordinis l. fastigii homines; göra krigstjenst på lägre g-r in minoribus locis militare; pligter så att säga af andre g-n secunda quaedam officia (C. de Off. III. c. 3); vetenskapsmän af andre g-n så att säga secundae cujusdam sortis docti homines; en stjerna af andre g-n stella secundi ordinis (secundae magnitudinis).
   3. 3. g. af slägtskap l. förbindelse i allm.: gradus (plures sunt gradus societatis hominum; non iidem erunt necessitudinum gradus, qui temporum; in communitate sunt gradus officiorum, C. de Off. I. § 53, 59, 160).
2. II. i intensiv mening, grad af en egenskap:
   1. 1. sällan att uttrycka med gradus, magnitudo, praestantia l. dylika ord och blott då betydelsen I. 2 ännu ligger till grund: non genere melius, sed gradu (C. de optimo gen. orat. § 4); magnitudine et quasi gradibus, non genere (till g-n, ej till arten) differre, C.; (dygden har flere g-r virtutis sunt plures ascensus, C.); emellan dygderna finnes ingen skilnad i g-r omnes virtutes inter se pares sunt; (i vältaligheten) skiljes det bättre från det sämre mera genom g-n än genom arten melius a deteriore facultate magis quam genere distinguitur (C. de Or. III. § 34); det gifves månge g-r af vältalighet eloquentiae plures sunt species genere similes, dispares praestantiā; det finnes i lasten månge g-r vitiorum aliud alio foedius est; genomgå alla brottets g-r per omnes quasi gradus improbitatis percurrere.
   2. 2. grad tillsammans med ett adjektiv öfversättes vanligen i latinet med ett ensamt adjektiv, t. ex. den högste g. af förträfflighet, af svaghet, af oförskämdhet summa praestantia, extrema infirmitas, perdita audacia; en högre g. af vältalighet har ingen nått majorem eloquentiam nemo est unquam assecutus; en så hög g. af djerfhet tanta audacia; en ringa, icke ringa g. af klokhet parva, non mediocris prudentia; i hög g. valde, magnopere, vehementer; i hög g. tapper fortissimus; i högre g. magis; i högste g. tapper longe fortissimus; tam fortis quam qui fortissimus (nihil illo fortius est); ega en dygd i hög g. excellere, multum valere, praestare virtute alqa; ega ett fel i hög g. esse vitio cumulatum (C. de Or. II. § 18); v. obrutum esse; alla dessa dygder l. talanger egde han i hög, högre, högste g. haec omnia in illo magna, majora, summa erant (l. c. I. § 128); han utmärkte sig ej för ngn högre g. af snille haud plurimum valebat ingenio; sane mediocriter erat a natura instructus; i lika hög g. pariter; aeque; non minus (benevolentia civium non pariter omnes egemus; non minus consilii plenus quam fortis manu); till den g. adeo, usque eo (Dionysius tyrannus Syracusis expulsus Corinthi docebat pueros; usque eo imperio carere non poterat – till den g. var det honom omöjligt att undvara makten, C. Tusc. III. § 27); bestämma g-n af ngns förmåga quantum possit aliquis, constituere; göra sig en föreställning om g-n af sakens storhet l. svårhet magnitudinem l. difficultatem rei animo complecti; (i samme g. som – pariter ac; ut quisque – ita med superlativ se under det i sådana vändningar vanligare Mon); det onda har stigit till en sådan grad (höjd), att det ej kan stäfjas l. botas malum eo crevit, ut sisti aut sanari nequeat.

Gradation: gradatio; gradus.

Gradera: gradatim distinguere.

Gradmätare: (mensor graduum); menniskans verk är ej alltid en säker g. på hennes relativa förmåga non semper quantum quisque valuerit, ex eo, quod quisque effecerit, judicare possis.

Gradvis: gradatim (ascendere; pervenire alqo; addere, demere); per gradus; gradibus.

Graf:

1. 1. i allm. = gräfd (långsträckt) fördjupning, kanal: fossa (i synn. aflopps- l. fästningsgraf, jfr Cs. de b. G. VII; uppkasta, gräfva g. fossam ducere, facere, perducere; omgifva med vall och g. aggere et fossa cingere, circumdare); incile (åkerdike); scrobs (grop); canalis.
2. 2. graf, hvari lik jordas: scrobs, conditorium (sjelfva gropen); tumulus (grafhög); sepulcrum (grafstället med allt hvad dertill hör); bustum (eg. det nedbrunna bålet; i allm. = sepulcrum); monumentum (grafvård); tom g. tumulus inanis; cenotaphium; bära till g-n efferre (ad sepulcrum); följa till g-n exsequias ire alicui, funus alicujus prosequi, comitari; exsequias funeris prosequi; nedlägga i g-n in sepulcro condere, ponere alqm; hvila i g-n in sepulcro situm, positum esse, quiescere; stå vid g-ns rand morti vicinum esse; (sub ipsum funus, Hor. Carm. II. 18. 18); ända till g-n (= till döden) usque ad mortem, usque ad finem vitae.

Grafhög: tumulus (sepulcri).

Grafkor: conditorium; hypogēum.

Grafskrift: elogium; titulus, inscriptio sepulcri.

Grafskyffel: rutrum.

Grafsten: lapis, cippus sepulcralis.

Grafstickel: cestrum.

Grafställe: sepulcrum; locus sepulturae.

Grafvård: monumentum.

Graföl: silicernium; epulum funebre.

Grammatik:

1. 1. grammatice, es, l. -ca, ae, l. -ca, orum; literarum studium (quod profitentur illi, qui grammatici vocantur, C. de Or. I. § 10), literarum scientia (ibdm III. § 38. 39); alla dessa ord hafva eg. den vidsträcktare betydelsen filologi (i modern mening), med dess reala och språkliga discipliner, jfr C. de Or. I. § 187; för den språklige delen särskildt har Quintilianus I. 4. § 2 uttrycket recte loquendi scientia (i motsats till poetarum enarratio).
2. 2. = grammatisk lärobok (grammatika): ars grammatici.

Grammatikalisk: g. kunskap artis grammaticae scientia.

Grammatiker: grammaticus (h. e. filolog).

Grammatisk: grammaticus; g. insigt linguae (literarum) scientia; g. lärobok ars grammatici.

Gramse: (alicui) iratus, iniquus, infestus; blifva ngn g. irasci alicui.

Gran, m.: pinus abies.

Gran, n.: (en vigt): granum.

Granat (af det lat. granum, granatus):

1. 1. ett slags ädelsten: granatus lapis; pyrōpus.
2. 2. ett slags bomb: pila ignifera; granatum missile.
3. 3. = granatäpple: malum granatum l. punicum.

Granatkärne: granum mali punici.

Granatträd: malus punica.

Granatäpple: malum granatum l. punicum.

Grand: mica; hilum; minimum momentum; minima res; icke ett g. nihil (admodum); icke betyda, väga ett g. vix minimi momenti instar habere (C. de Off. III. § 11); icke ett g., ett litet g. bättre nihilo melior, paulo, parvo momento (L.) melior; se g-t i sin broders öga, men icke bjelken i sitt eget in alterius vitiis lyncēum (C.), in suis caecum esse; (quum tua pervideas oculis mala lippus inunctis, cur in amicorum vitiis tam cernis acutum, Hor. Sat. I. 3. 25. 26).

Granit: *granītes lapis l. saxum.

Grankotte: strobilus; conus abiegnus.

Grann (eg. fin, noga; jfr Grant, Grannlaga, Samvetsgrann, Noggrann, samt det ännu i talspråket någon gång hörda gifva grann, i. e. noggrann, akt på ngt; eljes i nu varande språk blott = vacker, sirlig, prydlig, i skriftspråket oftast med bibetydelse af brist på smak och ren stil, i folkspråket utan sådan bibetydelse): bellus, pictus; floridus; (i folkspråket: g. flicka puella pulchra, lepida, formosa; g-t väder bona, egregia, serena tempestas).

Granne: vicinus (som bor nära; alicui, alicujus); finitimus (som har sitt område, sin mark – fines – nära; alicui, alicujus); accola; närmaste g. proximus vicinus; vara g. till ngn vicinum, finitimum esse (habitare, colere) alicui; talaren och poeten äro g-r est finitimus oratori poēta (C.).

Granneligen (= noggrant): diligenter, accurate; summā curā.

Grannfolk: finitimus populus, finitima gens.

Grannfru: vicina.

Granngård: vicina domus l. villa.

Grannlaga:

1. I. i subjektiv mening (= som iakttager eller röjer grannlagenhet):
   1. 1. i allm. (syn. noggrann, samvetsgrann): religiosus; diligens; accuratus; cautus; circumspectus; severus; alltför g. anxius, morosus, sollicitus (jfr Granntyckt).
   2. 2. särskildt = mon om att ej stöta ngn: verecundus; timidus; pudens; modestus; på ett g. sätt verecunde; timide; pudenter (jfr Finkänslig).
2. II. i objektiv mening, om saker = som fordrar grannlagenhet, måste behandlas med grannlagenhet: lubricus; anceps; difficilis; subtilis; saken, fallet är högst g. res summae diligentiae l. verecundiae est; multas habet cautiones; caute l. timide tractanda est.

Grannlagenhet:

1. 1. i allm. = noggrannhet, samvetsgrannhet: religio; diligentia.
2. 2. (vanl.) synon. med försynthet, finkänslighet (varsamhet för att såra, stöta, förnärma): verecundia; pudor; modestia; träda g-n för nära verecundiam violare; (offendere alqm); non satis parcere pudori l. auribus alicujus.

Grannlåt:

1. 1. i kläder och yttre utstyrsel i allm.: munditiae; ornatus; lenocinium; qvinlig g. mundus l. ornatus muliebris (viro indignus, C. de Off. I. § 130).
2. 2. g. i framställning:
   1. a. i allm. = prydnad: ornatus, ornamenta verborum; lenocinia orationis.
   2. b. = smicker, beröm: blanditiae; säga ngn g-r blandiri alicui; blanditiis delenire alqm.

Grannqvinna: vicina.

Grannskap: vicinia, vicinitas (så väl i abstr. mening = närbelägenhet, närboddhet, som = omgifvande bygd l. grannar); en by, ett hus i g-t vicus finitimus, domus vicina; i g-t, här i g-t in proximo, in vicino, (prope); i vårt g. in nostra vicinitate l. vicinia; hela g-t väcktes upp tota vicinitas expergefacta l. e somno excitata est, l. vicini omnes – excitati sunt; i g-t af Athen prope Athenas, in vicinitate Athenarum; g-t med bildadt folk har förädlat dem vicinitate eruditorum hominum l. quod eruditis hominibus vicini (finitimi) habitarunt, et ipsi exculti sunt.

Grannsynt:

1. 1. eg.: (homo) acribus oculis l. qui acres oculos, acrem visum habet; (qui cernit acutum, Hor.).
2. 2. oeg. (= skarpsinnig): perspicax; subtilis; acutus; sagax; vara g. ingenii acumine valere; multum videre; alla äro mera g-e i fråga om fel än om det som är riktigt nemo est, quin acrius et acutius vitia quam recta videat.

Grannsynthet: acris oculorum l. ingenii acies; ingenii acumen, subtilitas.

Grannsämja: vicinorum concordia, bona gratia.

Grannt se Grant.

Granntyckt: fastidiosus, fastidii plenus; delicatus (rerum domesticarum fastidium delicatissimum, C.); religiosus (Atticorum aures teretes et r-sae – fina och kritiska l. granntyckta, C.); elegans (Pt., Ter.); allt för g. morosus (kinkig); stomachosus (= retlig, med retligt lynne).

Granntyckthet: fastidium; deliciae; stomachus (s-o ita languenti est – eg. slapp mage –, ut, quod sibi placeat, vix reperiat, C.).

Granris: ramalia (n. pl.) abiegna.

Granska: (af grann; = noga pröfva): inspicere, perspicere, considerare, (spectare) alqd; inquirere (t. ex. in vitam suam l. alicujus); exquirere alqd (Verris vitam ad – efter – antiquae religionis rationem e. nolite, C.); ponderare, perpendere (eg. väga; bedöma; jfr C. pro Mur. § 11); lustrare (oculis alqd); examinare, exigere (det förra eg. om vägande, det senare i synn. om mätande granskning; t. ex. exigere opus g., afsyna ett byggnadsarbete); percensere alqd; excutere (eg. = utskaka, ”visitera”; oeg.: excute intelligentiam tuam, ut videas, quae sit in ea species, forma, notio viri boni, C. de Off. III. § 81); g. räkenskaper rationes dispungere, expungere; g. en grundsats rationem in judicium vocare, ponderare, examinare; g. (handlingarne i) ett mål literas l. tabulas diligenter inspicere; causam cognoscere; g. ett literärt arbete (en annans) in librum inquirere; librum examinare; om granskningens framläggande i tal l. skrift: existimare, judicare de libro (reprehendere librum = göra anmärkningar mot boken); på nytt g. eget arbete retractare.

Granskande: kasta en g. blick på ngt oculis lustrare; undgå det g. ögat oculos (aciem) inquirentis fugere, fallere.

Granskare:

1. 1. i allm.: qui inquirit in rem; inquisitor; censor.
2. 2. särskildt = kritiker, literär l. konstförfaren granskare: existimator; judex; sakkunnig, sträng, välvillig g. callidus, severus, benevolus (candidus) existimator.

Granskning (jfr Granska): inquisitio; spectatio; recensio (mönstring); dispunctio (rationum af räkenskaper); examinatio, examen; domares g. cognitio; g. af literärt arbete l. konstverk spectatio (operum); existimatio; sträng g. severa inquisitio; komma under g. inspici; in judicium vocari; spectari; resultatet af min g. är detta re quaesita et examinata (pensitata, cognita) hoc censeo; ingenting undgick hans g. aciem inquirentis nihil fugiebat; vid en sorgfällig g. blir det klart diligenter rem lustranti, consideranti apparet.

Granskog: silva abietina.

Grant (jfr Grann):

1. 1. = noga, klart, skarpt: acriter, acute, diligenter, accurate (videre, animadvertere); bene, clare.
2. 2. = sirligt: ornate, concinne, picte.

Grassera: grassari (in provincia superbe); sjukdomen g-de mycket, häftigt morbus late vagabatur, vastabat; late stragem faciebat; g-nde farsot pestilentia (lues) late vagans.

Gratial: gratificatio; stipendium extraordinarium, gratuitum.

Gratist: qui gratis, gratuito accipit alqd, instituitur.

Gratulant: gratulator; skara af g-r gratulantium turba.

Gratulation: gratulatio.

Gratulationsskrifvelse: epistola gratulatoria; gratulatio per literas missa.

Gratulera: gratulari alicui alqd l. de alqa re (ngn till ngt).

I. Gravera (latinskt ord): gravare, premere, urgere alqm; molestum, grave esse alicui; låt det ej g. dig (= ditt sinne) noli hac re moveri (jfr i denna – subjektiva – användning Förtreta, Förarga); en g-nde beskyllning grave crimen; detta var mest g-nde för den anklagade haec maxime premebant reum; af skuld g-ad egendom aere alieno obligatum praedium (vanl. blott i sammansättningen: ograverad).

II. Gravera (besl. med Graf, Gräfva): incidere, insculpere alqd in aere, lapide l. in lapidem, aes (i koppar, i sten); g. ngt (med ngt) incidere, caelare alqd (auro, argento).

Gravitera: suis (paribus) examinatum l. libratum ponderibus pendēre l. moveri; jorden g-r kring solen circum solem – convertitur, fertur terra (suo nutu librata).

Gravitet: gravitas; pondus; molimen.

Gravitetisk: gravis.

Gravyr: caelamen; signum incisum, insculptum, caelatum.

Gravör: caelator; sculptor.

Gredelin: purpureus.

Greflig: (qui) comitis (est), t. ex. g. värdighet dignitas comitis.

Grefskap: dignitas comitis (= grefvevärdighet).

Grefve: comes (jfr T. Germ. c. 12. 14); (komma) i g-ns tid in ipso articulo (temporis).

Gren:

1. 1. eg. (g. af träd): ramus; liten g. ramulus; torre g-r ramalia; g. på vinstocken palma, palmes; grön g. frondens ramus.
2. 2. oeg.:
   1. a. g. af en flod: brachium (fluvii); cornu (Nili VII cornua, Ov.); (Danubius in Ponticum mare sex meatibus erumpit, T. Germ. 1); g. af ett berg ramus (Pn.), pars, cornu.
   2. b. = skref på en menniska: inguen.
   3. c. g. på ett stamträd: ramus stemmatis (Ps.); – g. af en slägt: familia, stirps gentis.
   4. d. lärdomsgren: disciplina; doctrina; ars; studium; hemmastadd i alle g-r af menskligt vetande in omni scientiae genere, in omni arte versatus.
   5. e. en vetenskaps g-r: partes artis.
   6. f. förvaltningens, styrelsens g-r: partes reipublicae.

Grena (= skrefva): varicare, divaricare (crura).

Grena sig:

1. 1. eg.: in multos ramos diffundi, dispergi; silvescere, spargi ramis (jfr C. de Sen. cap. 15).
2. 2. oeg.: vägen g-r sig in diversas partes, in divortia scinditur, finditur (se findit).

Grenig: ramosus; ramis diffusus.

Grensle: divaricatis cruribus, varicus (insidere, sedere, equitare – sitta, rida g.).

Grep: furca (stercoraria); pala; tridens (quo purgantur stabula).

Grepe: ansa; kärl med g. vas ansatum; (capedo).

Grepp:

1. 1. = gripande, tag:
   1. a. eg.: prehensio; med ett kraftigt g. öppnade han dörren fortiter apprehensa clavi januam reclusit; g. i strängarne tactus chordarum.
   2. b. oeg. (jfr Konstgrepp): artificium quoddam; ars; ratio; ett skickligt g. callidum artificium; göra ett lyckligt g. feliciter audere; hafva det rätta g-et på en sak rem callere, tenere.
2. 2. = handtag, grepe (det tyska Griff): capulum; manubrium; ansa.

Griffel: stilus.

Grift: sepulcrum (jfr Graf).

Griftetal: oratio l. laudatio funebris.

Grill (vanl. plur.): (= inbillning, oroande inbillning, inbilladt bekymmer): scrupulus; vana, inanis species; commentum; cura (inanis, vana); ineptiae (dumheter); sätta g-r i hufvudet på ngn scrupulos injicere alicui; få l. hafva g-r i hufvudet mira sibi fingere, persuadere, persuasisse; vanis rebus sollicitari l. angi; låt de g-ne fara mitte, pelle istas curas l. ineptias; noli istas rebus sollicitari; allt det der är blott g-r ista omnia vana sunt.

Grillfängare: dormitator; homo ineptus, delirus.

Grimas: sanna.

Grimma: capistrum; frenum.

Grin:

1. 1. i allm.: oris distortio.
2. 2. särskildt = (dumt) skratt: risus (ineptus).

Grina:

1. 1. i allm.: os distorquere.
2. 2. särskildt: (inepte) ridere; g. åt ngn alqm ridere, irridere.

Grinare: sannio; cachinno.

Grind: repagulum (quo transitus viae intercluditur).

Grip: gryps.

Gripa:

1. I. absolut (utan förbindelse med preposition):
   1. 1. med personligt subjekt:
      1. a. i allm. och eg.: prehendere, apprehendere; comprehendere; arripere (= rycka till sig, t. ex. ett vapen, sin hatt o. d.); g. ngn i handen, i kappan, i skägget manum alicujus prehendere, pallio alqm reprehendere; barbam alicui, alicujus vellere.
      2. b. g. en flyende, en brottsling: comprehendere; deprehendere (latentem); manum injicere alicui; reprehendere, retrahere alqm fugientem l. e fuga.
      3. c. g. (= ertappa) ngn på bar gerning: in ipso facinore deprehendere alqm.
      4. d. g. tillfället: occasionem arripere, non dimittere.
   2. 2. om sakligt subjekt:
      1. a. dörren griper: tenet; vix recludi, refringi potest.
      2. b. om abstr. subjekt (känsla, sinnesrörelse) = fatta, bemäktiga sig, angripa: arripere, corripere; capere, occupare; incedere (alicui, C.; alqm, L.); ”då grep mig det forna, osynliga band” eodem me quasi unco correptum (protractum) sensi; (agnovi veteris vestigia flammae, Vg. Aen. IV. 23); fruktan grep honom l. han greps af fruktan metus eum cepit (incessit), metu captus est; han greps af vrede irā incensus est, exarsit; han greps af medömkan misericordiā captus est; af förvåning admiratione captus l. defixus est; obstupuit; han greps af lust att – incensus l. inflammatus est studio rei gerendae, ad rem gerendam impulsus et incensus est (C. Brut. § 73; 19); cupido eum cepit, ejus animum incessit (L. I. 56. 10; 6. 3).
      3. c. = smärtsamt beröra, göra ett svårt, smärtsamt, öfverväldigande intryck på ngns sinne: graviter movere, commovere, percellere, percutere, tangere, mordere, pungere, fodere alqm l. animum alicujus; (casus humani graviter accipiuntur, si dicuntur dolenter, C. de Or. II. § 211); hans broders död grep honom mycket fratris morte (desiderio – förlust) graviter motus est; detta afslag l. denna förödmjukelse grep honom djupt haec repulsa, contumelia animum ejus graviter momordit, in animum ejus alte descendit (jfr Gripande).
2. II. i förbindelse med prepositioner:
   1. 1. g. an:
      1. a. med personliga objekt (vanligen: angripa): aggredi, adoriri; impetum facere in alqm.
      2. b. med sakliga objekt: aggredi ad rem l. rem (g. verket l. saken an); g. verket an med friskt mod alacri animo ad rem aggredi, opus aggredi l. incipere.
      3. c. g. sig an: cunctationem, pudorem, timorem abjicere; ad rem aggredi; ändtligen grep han sig an och började striden tandem cunctatione abjecta proelium commisit.
   2. 2. g. efter: captare; appetere; g. efter en skuggbild, ett fantom umbras, nubes et inania captare.
   3. 3. g. fast, fatt: comprehendere.
   4. 4. g. i ngt: prehendere, apprehendere, arripere, prensare alqd; g. i strängarne chordas (digitis) pulsare, impellere, movere.
   5. 5. g. in (i ngt):
      1. a. eg.: insertā manu prehendere alqd, manum inserere in rem l. rei.
      2. b. om döda subjekt, så väl om materiella ting: insinuari, inseri, innecti, som ofta om förhållanden l. abstr. objekt i allm., g. in i hvartannat = stå i sammanhang med hvarandra: inter se connecti, colligari; inter se nexa, colligata, continuata, implicata esse.
      3. c. (om personer) = inblanda sig i ngt, lägga sig i en sak: immiscere se rei (t. ex. disputationi, sermoni g. in i samtalet); partem sumere rei; auctoritatem (potentiam) adhibere, deferre ad rem; (konungen grep sällan personligen in i styrelsen raro ad rempublicam regendam suam auctoritatem ipse interposuit l. adhibuit).
      4. d. = inverka på (om personer och saker): momentum l. vim habere, afferre ad rem; (multum) valere, (magnopere) pertinere; denne mans verksamhet grep djupt, kraftigt in i romerske statens öden hujus viri industria ad res Romanas (commutandas) magnam vim habebat, plurimum afferebat momenti, in republica Romana latissime patebat.
   6. 6. g. om: prehendere; comprehendere; g. ngn om lifvet medium complecti alqm.
   7. 7. g. omkring sig: (late) serpere, vagari, disseminari.
   8. 8. g. till:
      1. a. i eg. men.: arripere; manum admovere; capere; g. till vapen:
         1. α. = väpna sig: arma capere, sumere; gladio manus admovere.
         2. β. = börja krig: bellum suscipere, bellum inferre alicui.
      2. b. = taga till, göra bruk af, använda: manus admovere rei; ad suos usus adhibere, convertere; impendere.
      3. c. g. till en utväg: viam, rationem ingredi, inire; ad rationem confugere; hvad skall jag nu g. till quid nunc agam?; quo me vertam l. confugiam?
   9. 9. g. ngn under armarne: excipere (cadentem); sustinere.

Gripande (jfr Gripa I. 2. c): i allm.: ad animos commovendos aptus l. accommodatus; gravis; – miserabilis (som väcker medömkan); atrox (hemsk, skakande); ett g. tal gravis oratio; ett g. (hemskt) skådespel atrox (foedum) spectaculum.

Gris: porcus; porcellus; köpa g-n i säcken quid emat, non videre.

Grisa: porcos eniti, parere.

Grisett: libertina.

Grissel, Grissla: pala furnaria.

Gro:

1. 1. eg. och absolut (om fröet, som af jordens värme och fuktighet uppmjukas, utvidgas och utvecklar sina organ, ss. beskrifves af C. de Sen. § 51: terra semen vapore et compressu suo diffundit et elicit herbescentem ex eo viriditatem; ordet Gro är stam till Grön): germinare; herbescere; pullulare; adolescere; (provenire, prodire, se promittere, surgere utmärka mera: skjuta upp); medan gräset gror, dör kon – ordspråk om tillredelser, som börja först, när behofvet tränger på (pacem si vis, bellum para).
2. 2. gro fast, gro in, så väl om fröet som i allm. = sätta sig fast, rota sig in: inolescere (libro i barken – om ympqvisten –, Vg.; jfr i oeg. men. Aen. VI. 737); innasci; increscere; inhaerescere; coalescere (surculus).
3. 3. gro igen, i hop, om grafvar, sår o. d.: obseri (herbis o. d.); coalescere, coire.
4. 4. ngt (harmen, sorgen, det) gror i ngn: dolet aliquis; dolet alicui; inique fert alqd; stomachatur, indignatur alqa re; (dolor in venis medullisque penitus insedit, penitus inveteravit, C.; manet alta mente repostum judicium Paridis spretaeque injuria formae, Vg.; iram revolvit, T.).

Grobian: homo agrestis, impolitus, importunus.

Groda: rana (coaxat).

Grodd: germen.

Grodläte: clamor, cantus ranarum.

Grodråm: ranarum ova.

Grodunge: ranula; ranunculus.

Grof (i allm. mots. fin, subtilis, tenuis):

1. I. i materiel mening:
   1. 1. (syn. tjock, fast till sin konsistens): crassus (corpus, farina; filum, toga); pinguis (toga); gravis (cibus); plenus.
   2. 2. (syn. sträf, rå, groft arbetad): asper (skroflig); rudis; horridus; g-t papper charta aspera (för känseln g.), rudis; g. väfnad rude textum (Ov.; jfr 1); g-t bröd panis simplex, durus (secundus, secundarius).
   3. 3. (syn. otymplig, stor, trubbig, bred o. d.): vastus; grandis; latus; magnus; g. karl, g. kroppsbyggnad homo vastus, forma corporis vasta, grandis; habitus corporis opimus, latus; g. penna (skrifstift) calamus lato acumine, obtusus (trubbig); g. skrift literae grandes, vastae; g-t artilleri (magna) tormenta (n. pl.); g-t nät rete grandibus maculis (Varr.), rarum.
   4. 4. särskildt om ljud, röst: plenus (fyllig); magnus; vastus; horridus, asper (sträf).
2. II. om icke materiella subjekt:
   1. 1. i allm. i mots. till fin, fint utförd, som fordrar konstfärdighet, skarpsinnighet o. s. v.: crassus, pinguis (jfr de från väfnad l. spånad hemtade uttrycken crassa, pinguis Minerva); g-t arbete opus grave, durum, fabrile, servile; lemna den gröfre delen af arbetet åt sina biträden eam partem operis, quae minoris sit sollertiae aut acuminis, ministris tradere.
   2. 2. (om personer och saker) = obildad, ej förfinad: horridus; durus (C. de Off. I. § 129); impolitus; rudis; agrestis; incultus; rusticus; g-t folk homines agrestes; g-e seder mores horridi et impoliti.
   3. 3. = ohöflig, oförsynt: inhumanus, importunus, asper; g-t ovett aspera convicia; karlen blef g. male dicere, convicia fundere coepit; vara g. mot ngn conviciis, contumeliis (contumeliosis dictis) lacessere, incessere alqm; asperius invehi in alqm.
   4. 4. = oanständig, obscen: obscenus; inverecundus; immodestus; g-a ord verba obscena, foeda, immunda, flagitiosa; vara g. i munnen verborum obscenitate non abstinere, verbis immundis, immodestis uti; g-t skämt genus jocandi profusum, immodestum, (flagitiosum, obscenum), C. de Off. I. § 103. 104.
   5. 5. = svår, skamlig, oförsynt, ofantlig, om fel, brott o. d.: gravis; turpis; foedus; – ingens; immanis; ett g-t brott scelus grave, nefarium; en g. förseelse delictum turpe, foedum; en g. förolämpning gravis, acerba, summa contumelia; en g. lögn summum, impudens mendacium; g. osedlighet, g-a laster flagitia; foeda vitia; g. okunnighet turpis, foeda, immanis ignorantia, inscientia; g-t bedrägeri summa (aperta) fraus; g-t smicker (aperta), foeda adulatio.
   6. 6. mera sällan i allm. = stor, ofantlig, vidsträckt: g. förmögenhet ingentes divitiae; g. beläsenhet ingens literarum copia.

Grofhet (jfr Grof):

1. 1. i yttre men.: crassitudo (= tjockhet, fasthet); asperitas (sträfhet); gravitas, duritas (tyngd, hårdhet); – vastitas, granditas, latitudo (otymplighet, storhet, bredd).
2. 2. i andlig men.:
   1. a. i allm.: brist på förfining l. bildning: duritas; rusticitas; sedernes g. mores agrestes; horridi, impoliti.
   2. b. ohöflighet: inhumanitas; asperitas; i konkret mening = (groft yttrande) convicium, maledictum.
   3. c. = oanständighet: obscenitas; i konkret mening = groft ord l. yttrande verbum obscenum, immundum, immodestum; immodeste et cet. dictum.
   4. d. = svårhet, oförsynthet: gravitas, foeditas, turpitudo, impudentia (sceleris, peccati, mendacii, fraudis).

Grofhugga: dolare (i mots. till perpolire, C. de Or. II. § 54); rudi opere inchoare.

Grofhuggare: oeg. = homo agrestis, horridus, durus, importunus.

Grofhyfla: horride (leviter) polire; opus inchoare (mots. perpolire, exigere).

Grofkornig:

1. 1. eg.: grandioribus granis; crassus.
2. 2. g-t skämt: jocus liberior, lascivus, non satis verecundus, profusus.

Groflemmad: grandibus membris; grandis; vastus.

Grofsikt: cribrum rarius.

Grofsmed: faber ferrarius.

Groft:

1. 1. i materiel men.: crasse (tjockt); vaste (otympligt, bredt, ofatt); horride, dure (utan hyfsning, utan smak i rörelser, arbete o. d.); – tala g. gravi voce, vaste, late loqui.
2. 2. oeg.:
   1. a. = ohyfsadt; ohöfligt; ohöfviskt: horride; inhumane, aspere, importune; non satis verecunde; immodeste; g. utfara mot ngn aspere invehi in alqm; skämta g. inverecunde jocari; obsceno joco uti.
   2. b. om i sig klandervärda handlingar = svårt, oförskämdt, skamligt: graviter; impudenter; turpiter, foede; g. fela graviter peccare; g. ljuga impudenter mentiri; g. smickra (aperte), foede adulari; g. misstaga sig vehementer errare.

Groftrådig: crasso filo; crassus.

Groll: simultas; inveteratum odium; glömma gammalt g. simultatem deponere l. veteris simultatis memoriam deponere, non adhibere; hysa g. mot ngn occulte odisse; esse in simultate cum alqo.

Groning: germinatio.

Grop:

1. 1. (i jorden): scrobs; fossa (afloppsdike); caverna (håla); specus, sirus (g. hvari ngt förvaras för vintern); g. hvari djur fångas l. förvaras fovea; g. (håla) i en väg salebra; gräfva g. scrobem, fossam o. s. v. defodere, effodere (jfr Gräfva).
2. 2. g. i kinden: gelasinus (skrattgrop, Mt.); ögongrop cavernula oculi.

Gropig: cavernosus; salebrosus.

Gross (= 12 dussin): duodocies duodeni.

Grosshandel: mercatura magna (C. de Off. I. § 151); negotiatio.

Grosshandlare: negotiator (i mots. till institor krämare, minuthandlare); mercator; negotiator magnarius (Apulejus).

Grotesk (grot = gross, med italiensk deminutivändelse): immanis quidam; ingens quidam.

Grotta: antrum; spelunca; specus.

Grubbel: anceps l. anxia cura, cogitatio; scrupulus; sollicitudo (s. est aegritudo cum cogitatione, C.); onyttigt g. ineptiae curiosorum, somniantium hominum; odiosa, putida (spinosa) subtilitas.

Grubbla: anxium, sollicitum, acriter cogitare de (öfver, på) alqa re; angi, sollicitari cogitatione alicujus rei; sitta och g., stå och g. in (sollicita) cogitatione defixum esse; stare severa fronte cogitantem (Pt. Mil. gl. 200); g. öfver sitt brott sceleris cogitatione angi; g. på (utvägar till) hämnd qua ratione ulciscatur injuriam, cogitare; ultionem, ulciscendi consilia in animo volvere, volutare, dubitare; han började blifva g-nde coepit (vigilans) somniare, saepe tacita cogitatione abstrahi, in acerrima l. ancipiti cogitatione defixum stare l. jacere; ett g-nde ansigtsuttryck vultus in cogitatione defixi (hominis); jfr Frånvarande.

Grubblare: qui in cogitatione defixus esse solet; dormitator; (qui libris insenescit, immoritur).

Grubbleri: i allm. = Grubbel, se detta; allt detta är onyttiga, tomma g-r haec omnia somnia sunt otiosorum hominum.

Grufarbetare: fossor (metalli).

Grufarbete: opus metalli l. metallicum; dömas till g. ad metalla damnari.

Gruffogde: magister fossorum l. metallicorum.

Gruflig: horribilis; terribilis; saevus; atrox; foedus; g. menniska homo terribilis, saevus, nefarius; g-t skådespel, g. händelse l. gerning foedum spectaculum, res foeda, atrox; facinus immane, nefarium; g-t larm tumultus insanus; g. smärta asper, gravis, saevus dolor; g. väderlek foeda tempestas; g. köld iniquum, summum frigus; en g. mängd folk maxima, immensa hominum multitudo.

Gruflighet: saevitia; foeditas; atrocitas; ”Tartarens g.” terrores Tartari.

Grufligt: horrendum in modum; saeviter; foede; atrociter; ofta i allm. stegrande: g. vred vehementer iratus; g. kär amore perditus; g. dum stultissimus; (ex pecudum genere; homo non re, sed nomine, C.); det var g. ledsamt vehementer, magnopere dolendum est; vara g. ledsen maestissimum esse o. s. v.

Grufras: ruina metalli.

Grufva: metallum, vanl. pl. metalla (auri, argenti o. d. guld-, silfvergrufva); fodina (Varr.); puteus; finna en g. venam metalli invenire; gå ned i en g. in metallum descendere, demitti.

Grufva sig: horrere, pavere, metuere alqd; horrore perfundi, perstringi; reformidare alqd.

Gruföppning: os metalli l. fodinae.

Grumla: turbare, obturbare (aquam, fontem); g. ngns glädje (ngns själ) gaudium alicujus turbare, corrumpere.

Grumlig: turbidus; turbatus; faeculentus (vinum); fiska i g-t vatten alienam litem intercipere (C.); rerum perturbatione l. rebus perturbatis ad suam utilitatem uti; g-a tankar, uttryck sententiae, verba obscura.

Grummel, Grums: sedimentum; faex; crassamen, crassamentum.

Grund, adj. (= icke djup): brevis; non profundus; vadosus (flumen, amnis); g-t ställe vadum; breve (vanl. blott pl.).

Grund, n.: vadum, breve (vanl. pl.); stöta på, sätta sig fast, blifva sittande på g. vado sidere, haerere, sedere; sätta fartyg på g. ad brevia navem appellere, illidere.

Grund, m.:

1. I. = botten:
   1. 1. eg. fundus: nästan blott i uttrycket gå till g-n: fundum, ima petere.
   2. 2. oeg. = det innersta, väsentliga i en sak; i uttrycken:
      1. a. i grund: penitus (perdere, vincere, nosse); (funditus).
      2. b. i g. och botten: penitus (discere, nosse); en i g. och botten hederlig karl vir perbonus; in quo nihil est ficti et simulati; vir plenus fidei.
      3. c. i g-n: re ipsa; re vera; reapse; en i g-n hederlig karl homo per se ipse bonus et honestus.
2. II. = det, hvarpå ngt står l. hvaraf det uppbäres:
   1. 1. eg.:
      1. a. = mark: sŏlum; på ärfde g-n in patrio solo; fäderneg-n patrium, natale solum; befinna sig på egen g. in suo regno esse.
      2. b. = grundval: fundamentum; lägga g. till ett hus domus fundamenta ponere, jacere; fast, säker g. solidum, firmum fundamentum; från g-n rifva ned a fundamentis, funditus disjicere, destruere.
   2. 2. i oeg. uttryck:
      1. a. i allm.: fundamentum (t. ex. virtutis, scientiae, C. de Legg. I. § 26); lägga g. till fundamentum ponere (defensionis); lägga till g. (för sin framställning) en berättelse – a narratione proficisci, initium, ingressionem ducere.
      2. b. en vetenskaps g-r: principia (C. de Legg. I. 28); initia (mathematicorum; a falsis proficisci i-is, C.); elementa.
      3. c. = orsak (i objektiv mening), grundkraft, upphof, källa: principium (rerum; p. urbis est domus – familjen); fons; origo; causa; tingens ytterste g. rerum principalis causa l. origo; härleda ngt från dess g., söka g-n till ngt i ngt a fonte repetere alqd; hafva sin g. i ngt ortum, natum, profectum esse, manare ab alqa re; ab alqo tanquam fonte fluxisse; hans grymhet hade sin g. i rädsla a timore nata est crudelitas; causa crudelitatis erat timor l. in timore; de påstå, att vänskapen har sin g. i behof och svaghet amicitiam (causas diligendi) volunt ab imbecillitate et indigentia ortam, profectam (profectas) esse.
      4. d. = (orsak i subjektiv, reflekterad mening), skäl (till att antaga l. göra ngt): causa, ratio; god g. idonea causa, justa causa; idonea, probabilis ratio; på god g. ratione, non temere; göra ngt på god g. idonea ratione duci, ut faciat alqd; han har god g. till att göra det (justa causa) est, cur faciat; du har ingen g. att misströsta non est, cur desperes; på hvilken (hvad) g. antager du detta qua ratione ductus hoc credis l. statuis?; ryktet saknar g. auctoritate caret, vanus est, inanis est rumor; ryktet har g. för sig, saknar ej g. non temere ortus est, non vanus est rumor; utan g. temere; sine causa; antaga ngt utan tillräcklig g. temere assentiri alicui rei; anföra g-r rationes, causas, argumenta (bevis) afferre, reddere; anföra g-r för och emot en sak in utramque partem disputare; detta är den starkaste g-n för vår tro på Gud hoc firmissimum afferri potest, cur Deum esse credamus; hoc argumento maxime nititur Dei opinio.

Grunda:

1. I. = uppföra ngt på en grund, gifva ngt en grundval i ngt: eg. och oeg.: fundare; constituere (domum fundamentis l. in fundamentis; rempublicam, imperium); condere (oppidum; rempublicam); g. sitt hopp på ngn l. ngt spem ponere, collocare in alqo, in alqa re; g. sin förmodan, sin gissning på ngt alqa re duci ad credendum; samhället är g-dt på ömsesidigt förtroende fide nititur civium conjunctio; (fides continet rempublicam); jfr Grunda sig.
2. II. g. en målning: sublinere.
3. III. g. = tänka (fundera) på ngt: cogitare de alqa re (jfr Begrunda).

Grunda sig (om abstrakta subjekt, ss. tro, hopp, rykte o. d.): niti alqa re, situm, positum esse in re.

Grundad:

1. 1. absolut (= väl, säkert g.): (solidus); haud vanus; haud inanis; verus, certus, justus; ryktet är g-dt fama haud vana est; non temere dicunt l. narrant; jag hyser en g. förhoppning magna me spes tenet; det är en g. förmodan non temere l. non sine causa suspicantur; en g. anmärkning justa reprehensio.
2. 2. fast, djupt g.: bene constitutus; stabilis; firmus; detta är djupt g-dt i vår natur in animis, mentibus nostris insitum est; naturae humanae proprium est.

Grundartikel: prima lex; primaria particula.

Grundas (upp) (= blifva grund): decrescere; vadosum fieri, lutosum, lutulentum fluere.

Grundbegrepp:

1. 1. i subjektiv mening (en menniskas g.): notio prima l. primaria; prima intelligentia; quasi fundamentum quoddam scientiae (C. de Legg. I. § 26).
2. 2. objektivt (en vetenskaps g.): principium; plur. initia; elementa; han har ej kommit öfwer da?e första g-n ultra prima elementa non progressus est.

Grundbetydelse: prima l. principalis verbi vis l. significatio.

Grunddrag: lineamentum (g. i en teckning); forma (sjelfva grundritningen – formam ipsam – honesti vides, C. de Off. I. § 14; forma totius negotii, C. de Or. I. § 164); adumbratio (skuggritning; utkast af ngt); g-n af en vetenskap summa tanquam lineamenta artis; artis initia; summae artis descriptio; det var ett g. i hans karakter nihil ejus tam proprium fuit, quam –; jag vill blott lemna sjelfva g-n af berättelsen summam rei l. summam rem adumbrabo.

Grundfalsk: plane falsus, perversus; det är g-t nihil illo perversius, vanius est; ditt påstående är g-t tota re falleris, erras.

Grundfast: solidus; firmissimus.

Grundfäste: firmamentum.

Grundkraft: principium (C. Tusc. I. § 23).

Grundlag: summa lex; lex prima, princeps (den förnämste lagen).

Grundlig:

1. 1. om saker:
   1. a. i allm. = som går till grunden, sträcker sig till det väsentliga och hela i en sak, redbar, fullständig: probus, bonus (somnus); summus, magnus (mutatio, emendatio – en g. förändring l. förbättring); g-t hat penitus insitum, inveteratum odium; fatta ett g-t hat odium penitus imbibere; odio imbutum esse.
   2. b. = sorgfällig, allvarlig, redbar, i motsats till löslig, ytlig, flärdfull: diligens, accuratus (t. ex. cognitio, investigatio kunskap, forskning); severus (sträng – objurgatio – en g. tillrättavisning); gravis (allvarlig); subtilis (skarpsinnigt genomtänkt; vetenskaplig – doctrina g. lärdom); perfectus (= fulländad – eruditio bildning); reconditus (djup, djupgående – scientia); interior grundligare (t. ex. literae – beläsenhet af det g-are slaget, C.); exquisitus (utsökt, t. ex. judicium).
2. 2. om personer: g. i sina kunskaper subtili doctrina ornatus, praeditus; g. filosof gravis, subtilis philosophus; g. fornforskare antiquitatis investigator diligentissimus.

Grundlighet:

1. 1. i allm.: firmitas, bonitas.
2. 2. af kunskap, insigt: diligentia; subtilitas.

Grundligt:

1. 1. = riktigt, till gagns: probe, plane (defessus, satiatus).
2. 2. = noggrant, sorgfälligt: accurate; diligenter; subtiliter; g. undersöka, bevisa subtiliter quaerere, docere; äfven med per- i sammansättningar, t. ex. g. studera, g. förstå perdiscere; percallere; habere rem penitus perspectam; g. förstå latin latine bene, optime scire.

Grundlinie se Grunddrag.

Grundlägga: fundamenta ponere, jacere, (agere) alicujus rei (domūs, templi); g. en stat, en skola civitatem, scholam condere, constituere, instituere; detta g-de den sjukdom, hvaraf han ännu lider hoc fuit initium morbi, quo etiamnunc laborat.

Grundläggare: conditor; auctor (upphofsman); princeps.

Grundlära: summum l. praecipuum praeceptum; primarius locus.

Grundlärd: perdoctus; perfectus doctrinā.

Grundlös: vanus; inanis; falsus.

Grundmur: murus, quo nititur aedificium; substructio.

Grundorsak: causa ultima, princeps; fons; caput.

Grundpelare: pila, qua nituntur l. nixae stant ceterae partes aedificii, omne aedificium; i allm. firmamentum; columen; förtroendet är statens g. fide continetur res publica; skatterne äro rikets g. sine vectigalibus imperium stare non potest; han är statens g. salus reip. in ejus salute nititur l. vertitur; illo munimento salva est respublica.

Grundregel: summa lex.

Grundränta se Jordränta.

Grundritning: forma, descriptio, designatio, deformatio (adumbratio) rei; göra en g. af l. till ngt alqd deformare, describere, designare.

Grundsanning: scientiae principium l. fundamentum quoddam (C. de Legg. I. 26).

Grundsats:

1. 1. teoretisk [sats, af hvilken en annan härledes, sententia (pronuntiatum), a qua ducuntur ceterae]: principium, vanl. pl. principia, initia (utgå från en falsk g. a falsis i-is proficisci, C.).
2. 2. (vanl.) = regel, som i handling tillämpas, vare sig i moralisk eller annan mening: ratio; lex (summa lex); institutum; decretum; fast, orubblig certa, stabilis, firma ratio; af g. ratione; animi judicio; certa ratione; g. för lifvet, praktisk g. institutum vitae, vitae degendae ratio; hafva en g. ratione alqa imbutum esse (alqd imbibisse); hafva för g. att instituere (med inf.), eam sequi rationem, ut –; eo uti instituto, ut –; måtta i allt är en förträfflig g. id arbitror apprime in vita esse utile, ut ne quid nimis (Ter. Andr. v. 60. 61); mediocritatis regula optima est (C.); hans g. var: festina lente hoc utebatur instituto vitae, ut lente (ne nimis) festinaret (jfr Ter. Eun. 252: imperavi egomet mihi omnia assentari); blifva sina g-r trogen sibi constare; in institutis manere, perstare, perseverare; blifva sina g-r otrogen ab institutis recedere; döma efter en g. ratione judicare (regulā metiri), ad rationem (normam, regulam) revocare, referre alqd; döma mera efter sedlige än efter estetiske g-r ad honestatis magis quam ad artis rationes revocare judicium (honestatis magis quam venustatis rationem habere); en man med gode g-r vir bonus, honestus, recte sentiens; hafva gode, dålige g-r bene, male sentire; hafva simple, låge g-r demisse, humiliter sentire; sakna g-r vagari errore; nihil habere (certi) quod sequatur; nullo uti instituto; temere omnia agere; en man af faste g-r homo gravis, constans; en man utan g-r homo levis, inconstans; dissolutus (samvetslös); det är emot mina g-r hoc a meis rationibus alienum est; non est meum; detta må uppställas ss. den högste g-n i vänskap haec prima l. summa lex amicitiae sanciatur, ut – –.

Grundskatt: tributum fundorum l. quod pro fundis (praediis) penditur.

Grundskott: ictus in carinam navis (subter aqua); skjuta g. carinam subter aqua perforare.

Grundspråk: ea lingua l. is sermo, qua l. quo scriptum est alqd; så lyda orden på g-t haec ipsius scriptoris verba sunt.

Grundsten: lapis fundamenti; fundamentum.

Grundstock:

1. 1. eg. = fundamenti tignum; statumen.
2. 2. = kapital: caput.

Grundtanke: summa (sententia l. sententiarum); caput; g-ne i framställningen loci ac sententiae disputationis (C. de Or. III. § 16).

Grundtext: verba ipsius scriptoris; (archetypum, codex archetypus).

Grundval: fundamentum; sedes; skaka ngt i dess g-r funditus, imis sedibus movere, commovere, eruere alqd; huset hvilar på en g. af qvadersten domus saxo quadrato substructum est; gräfva, lägga g. fundamentum agere, ponere (se Grund).

Grundvilkor: summa lex l. condicio.

Grundämne: elementum, principium; natura; semen (se Element).

Grupp: (ungf.) caterva; agmen (ambulantium, euntium); grex (animalium); (cohors); turma, symplegma (i artistisk men., Pn. XXIV. 19; XXXVI. 35); dansande, sjungande g. chorus saltantium, cantantium; en samtalande g. circulus colloquentium; Gratiernas g. junctae Gratiae; glade g-r laeta agmina; bilda g-r coire, conglobari, congregari, in partes discedere.

Gruppera: collocare (t. ex. verba, C. de Or. III. § 173); componere; disponere.

Gruppering: collocatio; compositio.

Grus: glarea; rudus; sabulum; arena.

Grusa:

1. 1. beströ med grus: ruderare; ruderibus l. glarea consternere.
2. 2. sönderslå till grus: in rudera, in pulverem redigere, convertere; g. byggnader solo aequare; disjicere.

Gry, v.: dagen gryr l. det gryr lucescit; (dies) dilucescit, illucescit; det gryr i öster ab oriente lucescit.

Gry, n.:

1. 1. en metalls godhet, användbarhet: (vena); bonitas; utilitas.
2. 2. hos person l. lefvande väsen i allm. = (godt) anlag: (bona) indoles, materia; det är (godt) g. i honom magna l. bona indoles, indoles virtutis (till en duglig man) in eo est; det finnes intet g. i honom nihil est in eo ad virtutem materiae (L.); vigor (naturae, aetatis).

Grym: crudelis (om sak så väl som person: c. mors, c. homo; c. supplicium, c-simus hostis); saevus (tyrannus, leo; saevi dolores g-a qval); immanis (djuriskt g.); g. uppsyn vultus atrox, torvus, acer, trux.

Grymhet:

1. 1. egenskapsord: crudelitas, saevitia; öfva g. mot ngn crudelitatem adhibere in alqm, uti crudelitate –.
2. 2. = grym handling: crudele, immane facinus, factum; begå många g-r multa crudeliter facere.

Grymt: crudeliter, saeviter; g. misshandla ngn crudelem in modum saevire in alqm, cruciare alqm.

Grymta: grunnire, degrunnire.

Grymtning: grunnitus.

Gryn: granum; ptisana (malet gryn).

Grynig: granosus; granulosus.

Gryning: diluculum.

Gryta: olla.

Grytkrok: uncus ollae.

Grytlock: operculum ollae.

Grytöra: ansa.

Grå:

1. 1. eg.: canus; askgrå cinereus; g. hår cani (sc. capilli); canities; gammal och g. canus; senex; blifva g. canescere; blifva gammal och g. senescere; consenescere; få g. hår af bekymmer o. d. curis senescere.
2. 2. oeg.:
   1. a. den gråa forntiden l. ålderdomen: ultima antiquitas.
   2. b. vara grå på ngn = subiratum esse alicui.

Gråaktig: subcanus.

Gråhårig: canus; incanus.

Gråhårsman: senex.

Gråna: canescere; grånad canus; i förtid g-d praecanus.

Gråpapper: charta emporetica.

Gråsparf: fringilla domestica.

Gråspräcklig: canis maculis interstinctus.

Gråsten: saxum.

Gråt: fletus; lacrimae; späda barns g. vagitus; högljudd g. ploratus; g. och klagan lamentatio; ejulatus; ej kunna tala för g. prae lacrimis loqui non posse; med g-n i halsen lacrimis obortis; ej kunna hålla sig från g. lacrimas non tenere; utbrista i g. in lacrimas effundi, prorumpere.

Gråta: lacrimare; flere; plorare (högljudt); lacrimas fundere, effundere; (= qvida) vagire; ejulare (g. och jemra sig); g. bittert vehementer, misere flere; g. strida tårar ad l. in lacrimas effundi; lacrimis effundi (Vg.); vim lacrimarum profundere (C.); ubertim flere (poet.); g. af glädje gaudio lacrimare (Ter.); komma ngn att g. fletum movere, lacrimas elicere alicui; lacrimas excutere alicui (Ter.); hvartill hjelper, att du g-r quid prodest flere?; g. ut deflere; hafva g-it ut omnes exhausisse l. consumpsisse lacrimas; ej kunna g. mer ad lacrimas obduruisse, obtorpuisse (jfr C. Tusc. III. § 67); g. ngn (Solon gret en son –, Tegnér) deflere alqm; g. öfver ngt lacrimare, illacrimare rei (C.), rem, N., L.; deflere alqd, alqm (C.); deplorare alqd, alqm; g. efter ngn l. ngt flere, lacrimare desiderio alicujus; cum lacrimis repetere alqd; värd att g. öfver lacrimabilis, flebilis.

Gråtande: lacrimans; lacrimabundus; plorans; med g. tårar multis (cum) lacrimis.

Gråterska:

1. 1. i allm. lacrimans [mulier; ploratrix; ”g-an med ögon blå” lacrimis oculos suffusa nitentes (caesios)].
2. 2. legd g. (quae conducta in funere plorat, Hor.): praefica.

Gråtfärdig: vix lacrimas tenens.

Gråtmild: flebilis; mollis, facilis ad fletum.

Gråverk: pellis (sciuri cani).

Grädda, v.: (panem) coquere.

Grädda, f. l. Grädde, m.: flos lactis.

Gräfling: meles taxus.

Gräfning: fossio.

Gräfsvin se Gräfling.

Gräfva

1. 1. absolut: fodere (puteum, fossam, scrobem); ruere; den som g-er en grop åt en annan, faller sjelf deri malum consilium consultori pessimum est (Varr.); sua exempla in consultores (l. auctores) recidunt (expetunt), T.
2. 2. i förening med prepositioner:
   1. a. g. efter: scrutari (Pn., T. Germ. 4).
   2. b. g. fram: eruere, effodere.
   3. c. g. i ngt: rimari (rastris terram), scrutari, perscrutari; g. i böcker libros volutare, pervolutare.
   4. d. g. in: insculpere alqd saxo (dat.), in saxo.
   5. e. g. igenom: perfodere, perforare.
   6. f. g. ned: defodere, infodere alqd in terram; (humo mandare); bildl.: g. ned sitt pund (i jorden) ingenium incultu atque socordiā torpescere sinere (Sa. Jug. II.).
   7. g. g. om: refodere; identidem effodere.
   8. h. g. omkring: circumfodere; (arborem) ablaqueare.
   9. i. g. under: suffodere.
   10. k. g. upp: effodere, eruere; ruere.
   11. l. g. ut: effodere, defodere (terram, scrobem); cavare.

Gräfva sig (blott tillsammans med prepositioner):

1. a. g. sig in i ngt: (fodiendo) penetrare in alqd.
2. b. g. sig igenom: perfodere (parietem).
3. c. g. sig ned: i jorden in terram (effossam) penetrare, se abscondere; g. sig ned i studier, i ensamhet in literas, in solitudinem se abdere.

Gräfvare: fossor.

Gräl, n.:

1. a. (småaktig dispyt, lärdomsgräl, skolgräl): concertatio (studiosior concertationis, contentionis, quam veritatis, C.); cavillatio; captiones.
2. b. (högljudd träta): rixa; jurgium; (clamosa) altercatio; trepidum irarum certamen (Hor. Ep. I. 19. 48; L. I. 7. 2); söka g. rixam quaerere; börja g. rixam, jurgia movere.

Gräla: rixari; altercari; concertare; g. med skolpojkar verba puerorum cavillari, reprehendere.

Grälaktig, Grälig: rixarum, concertationis cupidus; rixosus; morosus; jurgiosus.

Grälmakare: rixator; clamator, altercator molestus.

Gräma: angere; coquere (C. de Sen. 1); mordere; oftast med passivt l. intransitivt uttryck: skymfen g-de honom contumeliā angebatur, dolebat; det g-r mig, att jag ej kan hjelpa honom doleo, me illi subvenire non posse; det g-de Tullia, att det ej fans någon – ärelystnad hos hennes man angebatur Tullia, nihil materiae in viro neque ad cupiditatem neque ad audaciam esse (L. I. 46. 6).

Gräma sig: dolere; angi; dolore, maerore confici, absumi, exedi; – g. sig öfver ngt dolere, angi alqa re.

Grämelse (= sorg, harm): dolor; maeror; angor; till sin stora g. cum magno dolore.

Gränd: vicus, viculus, angiportus.

Gräns: i allm.: finis; terminus:

1. 1. ett lands, ett ställes g.: finis (naturlig g., utkant, det yttersta af ngt); terminus (rågång, gränssten); limes (befästad gränsvall emellan länder); confinium (g-n mellan två orter l. länder); vid stadens g. in ultima, extrema urbe; in confinio urbis et ruris l. agrorum; Helvetierne ansågo sig hafva för trånge g-r Helvetii se angustos fines habere arbitrabantur; Gallien (i inskränkt mening) har Sequana till g. i norr och Garumna i söder Gallia a septentrione Sequanā, ab australi parte Garumnā continetur (jfr Cs. b. G. I. 1); Rhone bildar (utgör) g-n emellan Seqvanerne och Helvetierne Rhodanus ab Helvetiis Sequanos dividit; Euphrat var romerska rikets g. Euphrates imperium romanum definiebat, finiebat; utvidga rikets g-er fines imperii proferre, propagare; bestämma g-ne fines determinare; tvista med sine grannar om g-ne de finibus contendere cum vicinis.
2. 2. gräns i tid l. sak: finis, terminus; modus; hinna lifvets g., ålderdomens g. ad finem vitae, ad extremam senectutem pervenire; (senectutis certus terminus nullus est; fines et quasi termini diligendi – för kärleken, C.); sätta ngn en viss g. före, som han ej får öfverskrida modum (l. terminum) praescribere, definire, describere, constituere alicui, ultra quem prodire l. quem transire non liceat; innesluta inom bestämde g-er certis terminis circumscribere, definire (C. de Or. I. § 70); sätta en g. för ngt alicui rei modum facere; finem imponere; alicujus rei finem facere; sätta en g. för ngns framryckande, härjningar repellere, reprimere alqm; incursionibus finem imponere; sätta en g. för ngns sjelfsvåld licentiam reprimere, licentiae modum (frena) imponere; sätta en g. för sin hämnd irae moderari, temperare; hans raseri, hans slöseri kände inga g-er ira effrenata, luxuria infinita erat; neque irae neque luxuriae temperare poterat; hålla sig inom g-ne finibus, regionibus certis se tenere, contineri, teneri.

Gränsa:

1. 1. eg.: tangere, attingere (fundus Tiberim, regio flumen tangit l. attingit; Gallien g-r i vester till Atlantiska hafvet Gallia ab occidente Oceanum attingit); vicinum esse (om byggnad), finitimum esse (om land) alicui; adjacere (terrae; flumini).
2. 2. oeg.: (finitimum esse); det g-r till det otroliga vix credibile est; det g-r till vanvett non multum abest ab insania (att vara alltför sparsam – g-r till vanvett – parcus ob heredis curam nimiumque severus assidet insano, Hor.).

Gränsesyn: finium spectatio.

Gränsflod: flumen quod in confiniis regionum fluit l. quod terras, imperia dividit.

Gränsfästning: castellum in confiniis terrarum, regnorum positum.

Gränsland: ager confinis, in confiniis terrarum, regnorum situs.

Gränslinie: finis; linea, qua determinatur alqd.

Gränslös: infinitus (i-um inane, g-t tomt rum, C.; caelum, id.; sumptus, gloriae cupiditas); immensus, immoderatus (aether, C.; cupiditas); insatiabilis (omättlig).

Gränslöshet: g-n af hans ärelystnad alicujus gloriae cupiditatem infinitam, insatiabilem esse.

Gränslöst: immoderate; praeter modum; g. ful praeter modum turpis; älska ngn g. effuse, effusissime (hejdlöst) amare.

Gränsort: locus in extremis finibus terrae, in confinio terrarum situs.

Gränsskilnad: confinium.

Gränssten: terminus.

Gränstvist: controversia finium; hafva en g. med ngn de finibus litigare, contendere cum alqo.

Gräs: gramen; herba; kasta, lägga sig i g-t, ligga i g-t in herba se abjicere (C.); in herba reclinatum jacere; af g. gramineus; som vissna g. de falla bort tanquam flosculi decidunt; bita i g-t humum ore mordere; i allm. (= stupa): cadere, occidere; hafva pengar som g. metiri numos (Hor.); pecuniosum esse; medan g-t växer, dör kon miserumst opus igitur demum fodere puteum, quom fauces sitis tenet, Pt. Most. 379, 380.

Gräsenkling, Gräsenka: maritus l. uxor a conjuge relictus l. relicta; (quasi) vidua.

Gräsgrön: herbaceus; herbidi coloris; viridis.

Gräshoppa: cicāda; gryllus.

Gräslig: horrendus, horribilis; atrox, foedus (spectaculum; caedes); taeter (otäck, vidrig); dirus (hemsk).

Gräslighet: atrocitas; foeditas; pl. konkret = gräsliga uppträden l. skådespel foeda facinora; rerum, temporum atrocitas; horrenda spectacula.

Gräsligt: horrendum in modum; atrociter; foede.

Gräslök: alium.

Gräsmatta: herba, gramen (in – g-ne reclinatus, Hor.; in herba recumbere, C.); solum herbosum, locus herbosus; torus viridans (Vg. Aen. V. 388).

Gräsplan: campus gramineus (Vg. Aen. V. 287); area l. areola graminea.

Gräsrik: herbosus; graminosus.

Grässtrå: graminis herba.

Grästorfva: caespes.

Gräsätande: herbivorus.

Gröda: seges (växande g.); fruges; annona (årsväxt); vacker, löftesrik g. laeta s.; mogen g. matura (messi, L.) seges; sälja den växande l. på rot stående g-n frumenta in segete vendere; berga g-n fruges percipere, condere; detta årets g. hornae fruges, fruges hujus anni; g-n har svikit odlarens förhoppningar segetes spem cultoris fefellerunt; välsigna årets g. segetes fortunare; jorden gifver g. terra fert (largitur) fruges; gifva, skörda två g-r bis in anno ferre, metere, percipere fruges; g-n har varit god, rik i år magnus frumenti numerus hoc anno fuit; annus frugibus abundavit, (proventu exuberavit, Vg.; frugibus locuples annus, Hor.); annona vilis est.

Grön:

1. 1. viridis; virens; prasĭnus (ljusgrön); stå g. virere (prata virent); frondere (om träd = vara löfvad); blifva g. virescere; frondescere; – särskildt märkes neutr.:
   1. a. grönt = frons, frondes; herba; kläda med g. fronde velare, ornare, decorare; ”lunden har klädt sig i blommer och grönt” nemus floribus et fronde ornatum est (floret et frondet).
   2. b. det gröna = gramen; herba; pratum (herbosum); campus viridis, virens; leka i det g-a in herba, in campo virenti ludere; in herboso campo (Hor.); ”som blomstren skifta i det g-a” – quanta florum est in prato virenti varietas, (tanta carminum est); gull och g-a skogar se Guld.
2. 2. oeg.:
   1. a. = frisk, rå om virke: crudus.
   2. b. grön ungdom: viridis aetas.
   3. c. göra sig grön: ostentare (liberalitatem, benignitatem); jactare se (in alqa re – med ngt).

Grönaktig: subviridis; prasĭnus.

Grönfärga: viridi colore inficere l. imbuere.

Gröngräset: i g. in herba, in campo herboso.

Gröngul: prasĭnus.

Grönklädd: viridi veste indutus; prasinatus.

Grönkål: crambe.

Grönmåla: viridi colore inducere rem, viridem colorem rei inducere, illinere.

Grönrandig: viridibus striis, virgis interstinctus.

Grönsaker: olus; herbae.

Grönsiska: fringilla serinus.

Grönska, f.: viriditas (graminis).

Grönska, v.: virere; frondere (vara löfvad).

Grönskande: virens; viridis; g. ålderdom viridis senectus (Vg.).

Grönsvål: caespes vivus.

Gröpe: ptisăna.

Gröt: puls; vara het på g-n nimis calere, fervere; du skall icke vara så het på g-n noli nimis calidus l. ferventior esse; gå omkring ngt som katten omkring het g. (ad alqd) ambagibus uti; caute circumire; tergiversari; verecundari.

Gröta ihop: confundere, turbare.

Grötig: confusus.

Grötmyndig: tumidus; inflatus; insolens.

Gubbaktig: senilis.

Gubbe: senex; senior; blifva g. senem fieri, consenescere; tokig, narraktig g. senex delirus, stultus.

Gubbålder: extrema senectus.

Gud: deus; det finnes en g. est deus; tro på en g. deum (esse) putare, credere; förneka tillvaron af en g. deum (esse) negare, deum tollere; anföra bevis för guds tillvaro deum esse argumentis probare l. argumenta afferre, cur deus esse putetur, videatur; g. är en ande deus est mens soluta quaedam et libera (sine concretione mortali); den högste, allsmäktige g-n deus summus, supremus, praepotens (C. de Legg. I. § 23); falske g-r dii ficti, commenticii; g. har skapat verlden deus mundum fecit, aedificavit, finxit; verlden styres af en g. dei (deorum) numine regitur, administratur mundus l. omnis natura; tro (= förtrösta) på g. deo confidere, (in dei veritate, bonitate acquiescere); det står i guds hand in dei (deorum) manu est; gifve g. (att han må komma) utinam (veniat); deus faciat! (dii faxint, Pt., Ter.); förbjude g. quod deus prohibeat, avertat!; så sant mig g. hjelpe ita me deus juvabit l. juvet!; i guds namn quod bonum, felix faustumque sit; quod bene vertat!; i medgifvande (mot vilja medgifvande) uttryck: si diis placet; g. är mitt vitne deum testor!; vid g. per deum, per deos immortales; med guds hjelp deo juvante, bene juvante; modo deus adsit; o g.! dii, dii boni!; g. bevars: a. = g. hjelpe, förbjude l. afvände pro deum fidem!; deus avertat; dii meliora (C. de Sen. § 47). b. i försäkringar: vero; per deum; ja g. bevars vero; sane vero; nej, g. bevars – minime vero; – det vete g., det må g. veta deus aliqui viderit; det vet g. testis est deus, deum testor; g. i himlen, himlens g-r deus caelestis (C. de Legg. l. c.), dii caelestes, superi; guds finger, försyn numen divinum; detta är guds finger hoc divino numine, divinitus constitutum est; se guds finger i ngt alqd divino numine constitutum putare; guds gåfva är det divinitus, a deo ipso datum, delatum est; hafva buken till sin g. ventri deditum esse; läkekonstens g. deus, qui medicinae praeest.

Gudabild: simulacrum, signum (bildstod) dei.

Gudagåfva: divinum (l. dei) donum, munus; snillets g. ingenii praestantia donum divinitus datum.

Gudahus: aedes sacra; templum.

Gudaingifven: divinus; divino spiritu inflatus, instinctus; divinitus missus, datus, delatus.

Gudaktig: pius.

Gudaktighet: pietas.

Gudaktigt: pie.

Gudalik: dei, deorum similis; divinus.

Gudalära: rerum divinarum doctrina; theologia.

Gudamakt:

1. 1. abstr.: vis, potestas divina.
2. 2. konkret: deus; numen divinum.

Gudamat: deorum cibus; ambrosia.

Gudamenniska: *homo deus.

Gudamåltid: lectisternium (ett romerskt religionsbruk).

Gudasaga: deorum fabulae; fabulae quae de diis proditae sunt.

Gudaskön: divina pulchritudine praeditus; supra humanum modum excellens pulchritudine.

Gudasvar: responsum dei; oraculum.

Gudfruktig: pius; deum (deos) sancte colens, venerans.

Gudinna: dea; diva.

Gudlig: pius (homo, liber); – sacer, divinus (till gudstjenst hörande).

Gudlös: impius; nefarius.

Gudlöshet: impietas (in deos); (nulla religio; nullus deorum metus).

Gudlöst: impie; nefarie.

Gudom:

1. a. = egenskap af gud: divinitas.
2. b. = gud: deus; divinum numen.

Gudomlig: divinus; immortalis; af g. ingifvelse l. tillskyndelse divinitus; det g-a numen divinum; deus.

Gudomlighet:

1. 1. = egenskap af gud l. gudomlig: divinitas; immortalitas; divina natura.
2. 2. = gud, gudinna: deus; dea; numen; landets g-r numina ruris.

Gudsdyrkan: religio, religiones; cultus deorum; (res divinae).

Gudsfruktan: pietas (erga deum); metus dei.

Gudsföraktare: contemptor dei (et religionis, religionum); homo impius.

Gudsförgäten: dei negligens; impius.

Gudsförnekare: qui deum esse negat, deum tollit.

Gudsförsmädare: qui impie loquitur in deum, qui deo maledicit.

Gudsnådelig: superstitiosus; pietatis jactator, ostentator (-trix).

Gudstjenst: (i allm.) cultus dei l. deorum; (ss. en sammanfattning af religionsbruk) res divinae; res sacrae; religiones; (= gudstjensthandling, helig förrättning) sacra; sacrum; sollennia (religionis); förrätta g. sacra facere; rem divinam facere; sacris operari; bivista den offentliga g-n sacris publicis interesse, adesse; vid, under g-n inter sollennia (sacrorum); efter slutad g. re divina perpetrata.

Gul: flavus (blond, honungsgul, halmgul, guldgul – f. crines; f. Ceres = seges; f. aurum); fulvus (brungul – aurum, leo); croceus (saffransgul); luteus (brandgul, eldgul – Aurora, sulfur); rufus (rödgul).

Gula (i ägg): vitellus.

Gulaktig: luteolus; helvus; subflavus.

Gulblek: luridus.

Guld: aurum; myntadt, arbetadt g. aurum signatum, factum (mots. rude); det röda g-t aurum fulvum; af g. aureus; ex auro factus, fabricatus, perfectus; tre talenter i g. tria talenta aurea; (tria talenta in auro secum portare); uppväga med g. auro rependere, pensare, compensare alqd; det kan ej uppvägas med g. auro pretiosius est; g-ts glans bländade honom auri fulgor eum occaecavit, aciem mentis praestrinxit; morgonstund har g. i mun Aurora Musis amica; lofva g. och gröna skogar auri montes (Ter.), montes et maria (Sa.) polliceri; det är ej allt g. som glimmar non omnis splendor auri (ex auro) est; (jfr Hor. Ep. I. 16. 45: introrsus turpis, speciosus pelle decora); dygd är mer än g. vilius est virtutibus aurum; g. ej annat är än mull aurum res terrena (lutea) est.

Guldarbetare: aurifex.

Guldarbete: aurificium.

Guldbleck: bractea auri; lamella aurea.

Guldbroderad: auro pictus, distinctus, picturatus.

Guldbröllop: matrimonii semisecularis celebratio.

Guldfärgad: colore aureo; auratus.

Guldförande: aurifer (Tagus, Ov.); aurum vehens.

Guldglans: auri splendor, fulgor, nitor.

Guldgosse: ngns g. deliciae, deliciolae alicujus.

Guldgrufva: auraria; auri metallum.

Guldgul: flavus.

Guldhaltig: aurosus.

Guldhår: flava coma l. caesaries.

Guldhårig: flavus (f. Apollo, Ov.).

Guldklimp: auri massa; glebula auri; aurum.

Guldkorn: auri mica, granum.

Guldkärl: vas aureum; aurum.

Guldland: regio auro l. auri fertilis; (regio aurea).

Guldmakare: *alchemista.

Guldmalm: aurum rude.

Guldmynt: aureus (numus); aureolus.

Guldprof: obrussa.

Guldregn: imber auri.

Guldrik: auro abundans, fertilis.

Guldsand: arena aurosa, aurifera.

Guldsmed: aurifex; faber aurarius.

Guldstickad: auro distinctus, pictus.

Guldstoft: pulvis aureus.

Guldstreck: auri vena.

Guldstycke se Guldmynt.

Guldstång: later aureus.

Guldtråd: filum aureum.

Guldtyg: vestis auro distincta, illita, intexta.

Guldtörst: auri aviditas, fames, sitis.

Guldvaskeri: aurilegium.

Guldvigt: väga på g. aurificis statēra ponderare, examinare, (ad obrussam exigere) verba, argumenta.

Guldåder: vena auri.

Guldålder: aurea aetas; (aurea tempora; g-n återkommer tempora redeunt in aurum, Hor.).

Gulhet: flavedo.

Gulna: flavescere; ”skördarna – g.” flavescit campus aristis (Vg.).

Gulsiktig: ictericus; arquatus.

Gulsot: morbus arquatus; icterus.

Gulspink: motacilla flava.

Gumma: anus; goda g.! bona anus; (bona) mater; vetula (käring).

Gummi: gummis l. gummi; resīna (kåda); full af g. gummosus, resinosus; af g. gummeus, resinaceus; bestruken med g. gummatus, resinatus.

Gummiträd: mimosa senegallensis.

Gump: clunis; uropygium (det senare alltid, liksom det svenska ordet vanligtvis, blott om bakdelen hos fåglar); (nates bakdelen hos menniskor).

Gumphöna: gallina plumis posterioribus carens.

Gumse: aries (castratus); vervex; af g. vervecinus.

Gunga, f.: oscillum.

Gunga, v. tr.: oscillare.

Gunga, v. intr.: oscillari; librari; jactari; marken g-r under fötterna terra sub pedibus vacillat, movetur, tremit.

Gungbräde: tabula oscillatoria.

Gungfly: palus suspensa, vacillans.

Gungning: oscillatio.

Gunst: gratia; favor; studia (allmänhetens g., sympatier); aura popularis (folkets g.); caritas, benevolentia (civium, ofta hos C.); (propensa) voluntas in alqm (välvilja); beneficium (= i enskildt fall visad g., gunst- l. nådebevisning); söka ngns g. l. g. hos ngn gratiam alicujus quaerere, sequi; fara efter folkets g. auram popularem captare; benevolentiam civium (blanditiis et assentando) colligere (C. de Am. § 61); ad benevolentiam allicere multitudinis animos, studia hominum allicere (C. de Off. II. § 48, 21); vinna, förvärfva sig ngns g., komma i g. hos ngn gratiam alicujus sibi conciliare; gratiam inire apud alqm; gratiam inire, colligere ab alqo (ex alqa re); in favorem, in gratiam alicujus venire; gratiam parĕre alqa re; studia hominum assequi, excitare; stå i g. hos ngn esse in magna gratia, multum valere gratiā, gratiosum esse apud alqm; florere gratiā alicujus; stå i g. hos folket populo, multitudini gratum, acceptum esse; njuta lyckans g. fortunam fautricem habere, fortuna secunda uti, (prospero flatu fortunae uti); hysa g. för ngn favere alicui, studiosum esse alicujus; benevolentiā complecti, amplecti alqm; visa ngn g. favere alicui; beneficium (gratiam) praestare alicui; tribuere alicui alqd (ad eum juvandum et ornandum); hafva ngns g. att tacka för ngt alicui (alicujus gratiae l. benevolentiae) acceptum referre alqd; alicujus gratiā, beneficio consecutum, assecutum esse alqd; bevilja ngn ngt såsom en g. beneficii loco tribuere alicui alqd; behålla ngns g., behålla sig i ngns g. gratiam alicujus, hominum benevolentiam l. studia retinere, tenere.

Gunstbenägen: benevolus; ad benevolentiam propensus.

Gunstbevisning: beneficium.

Gunstig:

1. 1. om personer = bevågen: aequus, benevolus.
2. 2. om saker = gynsam: secundus (tempus); opportunus.

Gunstigt: vara g. stämd mot ngn voluntate propendēre, propensum esse in alqm; favere alicui; cupere alicui.

Gunstling: homo carus alicui, gratiosus alicui l. apud alqm; cui favet aliquis, qui gratiā multum valet apud alqm; familiaris alicujus (ngns förtrogne); deliciae alicujus; vara folkets g. multitudini carum acceptumque esse; huru stor g. han var hos folket, visade sorgen vid hans begrafning quam populo carus fuerit, funeris maerore indicatum est; vara kejsarens g. apud principem plurimum valere gratiā (intimum, continuum principi esse, T.); in deliciis principis esse; lyckans g. fortunae filius (Hor.); Tiberius lät afrätta sin mångårige g. Tiberius, quem multos annos carissimum et proximum habuerat l. quem gratia sua ornaverat et extulerat, eum occidi jussit; lyckan störtade sin forne g. fortuna, quem paulo ante extulerat, eum demergere est conata; krypande g. adulator; lyckan gör sine g-r blinde fortuna, quos amplexa est, caecos efficit (C.).

Guppa: nutare; jactari.

Gurgla: gargarizare (-issare).

Gurgling: gargarizatio, -atus.

Gurka: cucŭmis.

Gurkmeja: *curcuma longa.

Gurksäng: cucumerum pulvinus.

Guvernant: educatrix.

Guvernör: (i en provins) praeses, praefectus; – (en ynglings) custos; moderator.

Gyckel: jocus; facetiae; cavillatio (skiljes ss. genus facetiarum in omni sermone aequabiliter fusum från dicacitas = genus facetiarum peracutum et breve i. e. qvicka, bitande infall, C. de Or. II. § 218); förtroligt, godmodigt, oskyldigt g. familiaris, lenta, sine acerbitate cavillatio; oförsynt g. proterva cavillatio; lättsinnigt g. profusa, lasciva cavillatio; drifva g. med ngn l. ngt se Gyckla; vara föremål för ngns g. ludi ab alqo, ludibrio esse alicui; slå bort med g. joco et facetiis avertere animum ab alqa re, elevare, dissolvere alqd (C. de Or. II. § 236, 237).

Gyckelbild: vana species; ludibrium.

Gyckelmakare: cavillator; – nugator; scurra; jocator.

Gyckla: jocari; cavillari; ludere:

1. a. g. med ngn: facete ludere, illudere alqm (Sophistae a Socrate lusi sunt, C.); ludificari alqm (= gäckas med); agitare, exagitare alqm (drifva med, förlöjliga ngn); ludibrio habere alqm; jocose, per jocum irridere alqm.
2. b. g. med ngt: jocari in alqa re; exagitare alqd.
3. c. g. fram: praestigiis excitare, ostendere alicui alqd.

Gycklare: scurra; mimus.

Gyckleri se Gyckel.

Gyllene: aureus.

Gyllenåder: haemorrhois.

Gymnasist: gymnasii (scholae superioris) alumnus.

Gymnasium:

1. 1. i antik mening: gymnasium (i. e. park med anstalter för kroppsöfningar).
2. 2. i nyare mening: superior schola (gymnasium); jfr Skola.

Gymnast: palaestricus; (aliptes).

Gymnastik: corporis exercitatio l. exercitationes (utendum est e-bus modicis, C.); palaestra (palaestra uti, palaestrae operam dare).

Gymnastisk: palaestricus (motus p-ci g-a rörelser, C.).

Gynna: favere (i sinne och handling); studere, cupere (vilja väl, önska framgång åt ngn) alicui; adesse alicui; juvare, adjuvare alqm (i handling g.); g. ngns sträfvande efter, anspråk på tronen alicui imperium appetenti, affectanti favere, adesse; lyckan g-de honom fortuna (fautrice) secunda, prospera utebatur; eder resa g-des af vackert väder secunda, egregia, commoda tempestate in proficiscendo utebamini, proficiscebamini; g. ngns ansökan, befordran petenti favere, suffragari; ad honores perducere alqm; allt g-r hans plan omnia ei ad rem bene gerendam adsunt, prospere cedunt.

Gynnande se Gynsam.

Gynnare:

1. 1. eg.: fautor; ngns (förnäme) g. patronus (rex, Hor.) alicujus.
2. 2. på skämt, ungf. = skälm (nebulo): sådan g., det var mig en g. o hominem ridiculum, improbum.

Gynsam: aequus, benignus (om personer; vanligare gunstig); secundus, opportunus, laetus, commodus; g. vind, väderlek secundus ventus, s-a tempestas; g-t tillfälle tempus opportunum; occasio; lyckan var honom g. fortunā secundā usus est, fortuna ei favit; g-t svar, g-a underrättelser laetum (optatum) responsum, laeti nuntii; hysa g-a tankar om ngn bene sentire, existimare de alqo.

Gynsamt: vara g. stämd mot ngn benevolum, aequum esse alicui.

Gytja (Gyttja): limus, caenum, lutum; sitta fast i g-n limo haerere.

Gytjefull, Gytjig: limosus; caenosus; lutulentus.

Gyttra se Hopgyttra.

Gå:

1. I. i eg. men. (= röra sig i rummet):
   1. 1. om lefvande subjekt:
      1. a. absolut: ire (i allm. och i motsats till löpa); gradi (gå i motsats till andra sätt att fortflytta sig – aliae bestiae serpunt, aliae gradiuntur, C.); ingredi (puer incipit i., C.); incedere (vanl. = vandra, gå stadigt, högtidligt); ambulare, inambulare, deambulare (gå af och an, upp och ned); gå väl decore, composite ire; gå illa indecore ire; gå på händerna manibus ire (C.); gå fort, långsamt, med jemna, stora steg tarde, cito, citato gradu, passibus aequis, grandibus, pleno gradu incedere; gå till fots pedibus ire; stundom absolut = gå bort: ire (salvum ire, salvum reverti; sol inclinat: eundum est, Juv.); abire (tempus est abire l. abeundi); gå lös liberum vagari; quo libet, ire; gå fåfäng, ledig cessare; (otiosum esse, nihil agere); låta ngn gå mittere, dimittere, missum facere alqm; gå främst, efterst, i spetsen, i midten o. s. v. primum, postremum, medium ire, incedere; agmen ducere, cogere, claudere; gå sin väg abire; gå din väg abi; (apage); gå sig trött, varm eundo defatigari, concalefieri; gå en lång väg magnum iter conficere; gå ärenden mandata obire, exsequi; tillsammans med andra verb blifver stundom gå i lat. ej öfversatt: gå och spatsera: spatiari; gå och hemta ngn petere, arcessere alqm; gå och drifva cessare; gå och hänga sig (ire ac) se suspendere; gå och besöka ngn visere, invisere alqm; gå och lägga sig dormitum, cubitum ire; komma gående incedere, venire, appropinquare.
      2. b. i (stående) förbindelse med prepositioner (partiklar):
         1. α. gå af och an: ambulare, inambulare (jfr a).
         2. β. gå afsides: secedere.
         3. γ. gå bort: abire; relinquere (alqm; locum).
         4. δ. gå efter ngn l. ngt: petere, arcessere (alqm, alqd = gå att hemta; gå efter ved, foder lignari, pabulari); vocare alqm; sequi (gå = följa efter).
         5. ε. gå fram: prodire, procedere, progredi; gå för långt fram longius progredi.
         6. ζ. gå från, ifrån: abire, decedere (loco, a loco); discedere (ab homine); relinquere (locum, hominem, rem); gå ifrån sin post relinquere, deserere stationem, abire a statione.
         7. η. gå förbi: praeterire (intr. och tr.).
         8. θ. gå före, förut: antecedere, praecedere; praeire.
         9. ι. gå i (= till ett ställe): ire, ventitare (ad templum, ad ludum); gå i krig ad bellum proficisci; castra alicujus sequi; gå i land (in terram) egredi; (gå i skolan scholam frequentare; puerili disciplina institui).
         10. κ. gå i = klädd i: indutum esse (veste), gerere vestem.
         11. λ. gå i = rymmas i: capi re.
         12. μ. gå igen = post mortem apparere.
         13. ν. gå in, in i: intrare, introire (tr. och intr.).
         14. ξ. gå med: simul l. una ire; gå med ngn comitari alqm, comitem ire alicui; sequi alqm.
         15. ο. gå mot, emot: obviam ire, occurrere alicui (i vänlig och fiendtlig mening); gå emot fienden (äfven) hosti signa inferre; gå emot en säker död in certam mortem ire.
         16. π. gå om ngn: praeterire; praecurrere alqm.
         17. ρ. gå ned: descendere; gå ned sig plantam infigere caeno; luto haerere.
         18. σ. gå omkring: circumire, ambire alqd.
         19. τ. gå på (med tonvigt på prepositionen): procedere; gå (bättre) på accelera gradum!; gå rakt på ngn rectā (viā) occurrere alicui, ferri in alqm.
         20. υ. gå på (med tonvigt på substantivet): gå på händerna manibus ire; gå på bara fötterne nudis vestigiis ire; gå på bara marken nuda humo ire, vestigia ponere; gå på rosor rosas calcare, pedibus premere; gå på spektaklet ludos spectatum ire; gå på jagt venatum ire; gå på landet rus ire o. s. v.
         21. φ. gå rundt omkring: in orbem ire, circum ire.
         22. χ. gå till: ire ad alqm, alqo; adire alqm, ad alqm; gå till och från commeare (ultro citroque); gå till sjös vela dare; gå till väders malos ascendere; gå till bottnen mergi; ima petere; gå till rätta in jus ire; gå till sängs, till ro cubitum, dormitum ire; gå till sitt arbete ad opus (faciendum) accedere.
         23. ψ. gå tillbaka: retro ire (gå baklänges); redire, regredi.
         24. ω. gå undan: secedere; gå undan för ngn decedere alicui.
         25. αα. gå ut: exire; egredi; = visa sig offentligen in publicum prodire l. blott prodire.
         26. ββ. gå åt ett håll: alqo versus ire; gå åt staden till, åt venster, åt höger urbem versus, dextrorsus, sinistrorsus ire.
         27. γγ. gå åtskils: discedere, digredi.
         28. δδ. gå öfver: transire, transgredi, transmittere flumen; gå tvärs öfver torget ire transverso foro.
   2. 2. om liflösa subjekts rörelse l. utsträckning:
      1. a. absolut: ferri, moveri, procedere, ire; skeppet går navis fertur, procedit; solen går sol movetur; vaggan går cunae moventur; vagnen går currus movetur, labitur, currit; klotet, sländan går volvitur sphaera, colus; trumman går tympana procedunt (sonant).
      2. b. gå af = falla, brytas, nötas af: decidere, defluere (folia, comae); frangi, defringi, infringi (baculum o. d.); gå af led luxari.
      3. c. gå af stapeln: exire, deduci e navalibus.
      4. d. gå bort: detrahi; imminui (de alqa re).
      5. e. gå fram: procedere.
      6. f. gå i (rymmas i): capi alqa re.
      7. g. gå igenom:
         1. α. penetrare, trajici, pertinere per rem; pilen gick igenom armen brachium confixit sagitta, per brachium adacta est sagitta; brachium sagittā transfixum est.
         2. β. = sprida sig: ire (clamor ibat per ordines); pertinere.
      8. h. gå in: penetrare, adigi, descendere (in pectus telum).
      9. i. gå i tu, i sönder: frangi, rumpi; scindi.
      10. k. gå ned:
          1. α. solen, stjernorna gå ned: sol occidit, obeunt sidera.
          2. β. = tränga ned: descendere (ferrum in ilia); demitti.
          3. γ. = sträcka sig ned: descendere (ad mare murus).
      11. l. gå omkring:
          1. α. = röra sig, gå i krets omkring: in orbem ferri; circumferri; converti; jorden går omkring solen circum (ad) solem convertitur terra.
          2. β. = sträcka sig, nå omkring: ambire, amplecti; hafvet går omkring murarne muros ambit mare; bandet går två gånger kring hans midja medium bis ambit l. amplectitur (circum medium pertinet).
      12. m. gå till:
          1. α. vägen går till = för till ett ställe: via ducit, fert (tendit) alqo.
          2. β. = nå, stiga till: tangit, attingit (pectus aqua); pertinere ad rem.
      13. n. gå tillbaka: hjulet går tillbaka it retro (Hor.); floden går tillbaka revertitur (id.).
      14. o. gå under: subire (terram fluvius).
      15. p. gå upp:
          1. α. = fara upp till: subire; subvehi (naves Tiberi subvehebantur – gingo på Tibern upp – usque ad navalia).
          2. β. = nå, stiga upp till: aequare; attingere: aqua redundantis Tiberis viam latam attingebat (gick upp till gatan); aqua mentum aequabat, attingebat (gick upp till hakan).
          3. γ. = öppna sig: aperiri, patescere (janua); relaxari, laxari (vinculum); dissui, discindi, rescindi (consuta, sarta); recrudescere (bryta upp, om sår).
          4. δ. om sol, stjernor: oriri.
          5. ε. om växter: provenire, prodire; oriri.
      16. q. gå ut = utplånas (ss. fläckar o. d.): aboleri, exstingui; exarari; obliterari.
      17. r. gå öfver = stiga, höja sig, flöda öfver: superare; super ripas, agros, montes effundi.
2. II. i oeg. men.:
   1. 1. med qvantitativ bestämning (om personer och saker, gå långt, för långt, derhän o. d.): procedere, progredi; venire, labi (longius, eo); du går för långt i stränghet in severitate l. severitatis modum transis (excedis), in s. nimius es; han gick så långt i oförskämdhet eo impudentiae progressus est, tanta usus est impudentia, tantā fuit impudentiā; han gick långt i filosofien magnos progressus fecit, multum profecit in philosophia, longe progressus est o. d.; gå långt på embetsmannabanan alte, ad magnos (summos) honores ascendere; dignitate augeri, ornari; så långt har det gått usque eo ventum est, nej, detta går för långt enimvero hoc ferri l. tolerari non potest; det skall gå långt, om han skall blifva rädd magna res sit (necesse est), quae hunc terreat.
   2. 2. om tiden = förlöpa, förgå: cedere (horae quidem cedunt et dies et menses et anni; tempus cedit tiden går); labi (tempora labuntur, Ov.); fugere, fluere, effluere; ire (it dies, Hor.); ett år går snart sin kos cito (circum) vertitur annus; ett år är gånget, sedan han ej var här annus est, postquam hic fuit (non est); få tiden till att gå tempus fallere.
   3. 3. en sjukdom går (= grasserar) någorstädes: vagatur (late).
   4. 4. om saker, företag:
      1. a. absolut = låta sig göra, lyckas: succedere; prospere cedere; det går icke haeret (res, negotium; aqua); ser du, det gick videsne rem prospere cessisse?; det gick dock till slut tandem id, quod volebam, consecutus sum (peracta res est, victae, superatae sunt difficultates).
      2. b. = aflöpa (gå så l. så, väl l. illa): cedere, succedere, procedere, evenire bene, prospere, minus prospere, non satis ex sententia (icke rätt efter önskan); eventum bonum, non satis bonum habere; bene, melius ire (incipit res ire melius quam putaram, C.); alqd bene, recte agitur, de re agitur, alqd peragitur (huru gick det med resan quomodo iter actum est?; huru gick det med motionen quid de lege actum est?); cum alqo bene, commode, incommode agitur, actum est (det går, har gått ngn väl l. illa); cadere alqo modo (huru det än må gå l. gått utcunque res casura est l. ceciderit); accidere alicui l. de alqa re (med ngn l. ngt; idem mihi accidit det har gått mig på samma sätt; quid accidit de judicio huru har det gått med rättegången?); fieri (huru skall det gå med honom quid de illo l. blott illo fiet?; så går det vanligtvis ita fieri solet); usu venire (idem in – med – meis literis usu venit, C.); bene geri (omnia bene, prospere gesta sunt har gått väl); gånge så hvarje romersk qvinna, som sörjer en landsfiende sic eat, quaecunque hostem Romana lugebit (L.).
      3. c. = förrättas, fullgöras (fort, lätt, långsamt, med svårighet): agi, geri, confici, transigi, curari, fieri; låt det gå fort fac l. cura ut cito conficiatur negotium; det gick ej fort, men väl non cito, sed bene l. commode acta res est; det gick hastigt och lustigt med hans befordringar et brevi tempore et facili negotio ad honores ascendit.
   5. 5. med vissa objekt l. predikatsnomina i stående uttryck:
      1. a. gå ed: jurare, juratum dicere (testari); jurejurando l. juratum affirmare, confirmare alqd; tvinga, förmå ngn att gå ed på ngt jurejurando adigere alqm (med ack. och inf.).
      2. b. gå fri: effugere; salvum evadere; carere alqa re.
      3. c. gå förlorad: perire; amitti.
      4. d. gå hafvande: ventrem ferre; gravidam esse; gå hafvande med – parturire alqm l. alqd (äfven i oeg. men., t. ex. med en plan l. d.); ventre ferre.
      5. e. gå kräftgången: retro sublabi.
      6. f. gå miste om ngt: amittere; non assequi l. consequi alqd.
   6. 6. tillsammans med partiklar:
      1. a. gå af:
         1. α. = afträda: abire magistratu.
         2. β. gå af med seger: superiorem discedere, (fieri).
         3. γ. = aflöpa, blifva slut: abire (non istud sic – så lätt – abibit, C.).
         4. δ. = vika: cedere; manus dare.
      2. b. gå an: licere, decere; posse (fieri); (cuperem utrumque, si posset, C. Tusc. I. cap. 11); det går ej an, mitt barn noli ita facere, non decet; det går väl, någorlunda an = det är så der: tolerabile est, satis malum, non pessimum est.
      3. c. gå bort:
         1. α. om personer = dö: decedere; e vita excedere.
         2. β. om saker: decedere (febris, N.); aboleri (macula).
      4. d. gå efter:
         1. α. efter en viss ordning l. norm: sequi; rationem habere (om person); befordran går efter ålder, förtjenst m. m. in muneribus tribuendis ratio habetur aetatis, dignitatis; det går efter alfabetisk ordning literarum servatur ordo; gå efter önskan ad voluntatem fluere, procedere; ex sententia procedere.
         2. β. gå (vanl. stå l. fara) efter ngns argesta (ngns lif): vitae alicujus imminere, perniciem struere.
      5. e. gå emot: adversum esse alicui (omnia mihi sunt adversa); adversari alicui (om personer); gå som käringen emot strömmen adverso flumine natare (ut vetula olim).
      6. f. gå fram, framåt: procedere, progredi; (om person) progressus facere, proficere (in arte alqa, in literis).
      7. g. gå framför: potiorem esse alqa re; anteponi, antehaberi rei; tjensten går framför allt muneris officio omnia oportet posthaberi.
      8. h. gå för:
         1. α. = gälla, vara värd, anses för: (om penningar) valere (denario l. pro denario l. denarium, Varr.); videri, haberi, existimari (gälla för en stor poet magnum haberi poētam); jag vet hvad han går för quanti sit, qualis sit (quantus in dicendo sit), ego scio.
         2. β. gå för sig: fieri, confici, perfici (posse); gick det för sig ecquid confecta res est?
      9. i. gå förbi: praeterire (tempus p-it; scriptor p-it alqd; in petitione p-iri); låta ngn dag gå förbi utan att göra ngt diem praetermittere, quo nihil agat (nullum diem p., quin agat alqd).
      10. k. gå förut: antecedere, antegredi.
      11. l. gå hän (om tiden): praeterire; fugere.
      12. m. gå hädan = dö: decedere.
      13. n. gå i:
          1. α. t. ex. sitt femte år: annum quintum agere; gå i barndom senio delirare; repuerascere.
          2. β. gå i fällan: decipi; capi.
          3. γ. gå i en föreställning, tro, förvillelse: teneri opinione, errore; esse in errore, vagari in errore l. errore.
          4. δ. gå i förbön för ngn: deprecari pro alqo.
          5. ε. gå i döden för ngn: mortem oppetere pro alqo.
          6. ζ. gå i arf: hereditate tradi, prodi; hans hufvud har ej gått i arf till sonen hujus ingenii praestantia non est filio hereditate tradita.
          7. η. gå i ngn = kunna fattas l. blifva trodt af ngn: percipi, intelligi, credi ab alqo; persuaderi alicui; det går aldrig i mig id mihi persuadere non possum.
          8. θ. gå ngn väl i händer: ex sententia, bene procedere, succedere alicui; ad alicujus voluntatem fluere.
      14. o. gå ifrån:
          1. α. (om personer) = afstå, afträda: recedere, decedere (a sententia); abire magistratu (embete); gå ifrån ett hemman, en förvaltning villam relinquere; procurationem villae ponere, deponere.
          2. β. (om personer) gå ifrån ämnet: declinare, digredi, aberrare a proposito.
          3. γ. (om saker) gå ifrån = gå förlorad för ngn: abire ab alqo (C.).
      15. p. gå igenom:
          1. α. om personer: perfungi, defungi (periculis, laboribus); exhaurire, exantlare (jfr Genomgå); gå igenom i ett prof in examine approbari.
          2. β. om förslag (leges, rogationes): perferri; accipi, (probari); icke gå igenom antiquari.
          3. γ. om penningar: gå igenom ngns händer ab alqo administrari (accipi et rursus l. vicissim solvi).
      16. q. gå ihop: räkningen går ihop ratio apparet, constat; ratio expensorum et acceptorum par est.
      17. r. gå in:
          1. α. om personer: gå in i ett bolag l. dyl. in societatem intrare, ad societatem accedere; gå in i statens tjenst ad rempublicam accedere; rempublicam capessere; gå in i arméen militem fieri; militiae nomen dare; militiae sacramento obligari.
          2. β. (om personer) gå in på ngt: probare, approbare alqd; gå in på ngns mening l. förslag assentiri alicui; man gick in på hans förslag placuit ejus sententia; han gick in på att – pactus est, pollicitus est, se daturum, facturum; gå in på ett vilkor condicionem (oblatam) accipere; ad condiciones descendere.
          3. γ. gå in i ngns beräkningar: ab alqo provisum esse, speratum esse (sperari); ratio habetur alicujus rei ab alqo.
      18. s. gå med:
          1. α. = följa, ansluta sig till ngn: sequi alqm, alicujus sententiam.
          2. β. om rörelse, affärer: gå (= drifvas) med vinst, med förlust (tonvigt på substantivet): negotia cum lucro, cum damno (lucrose, damnose) exercentur, aguntur.
          3. γ. impersonelt: gå väl l. illa med ngn, se under II. 4.
      19. t. gå ned till ett visst antal l. mått (grad): redigi, reduci, minui ad certum numerum aut modum.
      20. u. gå på:
          1. α. = innefattas i: huru många sestertier gå på en denar quot sestertios habet denarius l. quota pars sestertius denarii est?; quot sestertii faciunt, efficiunt denarium?
          2. β. gå på med ett arbete: operi instare, insistere; opus navare, urgere.
      21. v. gå till:
          1. α. om personer: gå till rätta med ngn in jus vocare alqm; expostulare cum alqo de alqa re; gå till väga agere alqo modo; gå till väga med saktmod, mildhet lenitate uti; gå till ytterligheter modum transire (excedere).
          2. β. om saker: gå till (med tonvigt på till) fieri; agi; geri; så går det till i verlden ita fit (plerumque); ita se habent res humanae; sic vita hominum est; ea est vitae, vivendi, humana condicio; der går det gladt, lustigt till illic jucunde, laete, laute vivitur; emellan hederligt folk går det rätt till, utan försök att bedraga inter bonos bene agitur (et sine fraudatione), C. de Off. III. § 61; det har ej gått hederligt till med förvaltningen res, pecunia dolose, malitiose (C. l. c.) administrata est; här går det ej rätt till nescio quid fraudis subest; hade det gått rätt till, så egde jag nu en stor förmögenhet si jure, recte actum esset, ego nunc magnam pecuniam haberem; det gick besynnerligt till der i huset non optima erat in illa domo disciplina.
          3. γ. gå till hjertat, till sinnes: movere animum alicujus; det gick honom djupt till sinnes, att han ej fick platsen repulsā graviter commovebatur; dolebat magnopere se repulsam tulisse; hans ord gingo åhörarne till hjertat animi eorum, qui audiebant, verbis illius graviter moti sunt.
          4. δ. gå till = stiga till (en summa): summam conficere.
          5. ε. = gå åt (till): consumi; opus esse; huru mycket kläde går det till en sådan rock quantum panni ad istiusmodi vestem opus est?
          6. ζ. gå till auktion: ad auctionem vĕnire; vēnire.
          7. η. gå ngn till handa: ministrare, adesse alicui.
          8. θ. gå till sig sjelf: introspicere in mentem suam; explicare et excutere intelligentiam suam (C. de Fin. II. § 118; C. de Off. III. § 81).
      22. x. gå tillbaka:
          1. α. i tiden l. i en undersökning, framställning: repetere (han gick – i framställningen af retorikens historia – tillbaka ända till Corax och Tisias repetivit usque a Corace et Tisia, C.; Roms historia går tillbaka öfver 700 år res supra septingentesimum annum repetitur, L. praef. 4); vid en undersökning gå tillbaka till de ytterste grunderne ad ultimas causas rem revocare, a principiis l. fontibus rem repetere.
          2. β. i motsats till göra framsteg: recedere (multa – recedentes anni adimunt commoda, Hor.); minui; deteriorem, infirmiorem fieri; (retro sublapsa refertur spes, Vg.).
      23. y. gå undan: arbetet går raskt undan cito perficitur, absolvitur; sub manus procedit (Pt.).
      24. z. gå under: interire, perire; i ekonomiskt hänseende: ruere, corruere (C.); decoquere (göra bankrutt); gå under af ledsnad, sorg taedio, maerore absumi.
      25. å. gå upp:
          1. α. = stiga till: pervenire ad numerum.
          2. β. gå upp emot ngt: aequare alqd (pondere l. dyl.); parem esse alicui; inkomst och utgift gingo jemnt upp mot hvarandra par erat accepti et expensi ratio.
          3. γ. gå upp i ngt = upptagas af ngt: occupari alqa re; han går alldeles upp i sina tjensteförrättningar nullum tempus ei a negotiis vacuum est; negotiis (dat.) nihil temporis aut cogitationis superest; in negotiis totum se collocat, negotiis omne tempus, omnem operam, omnes cogitationes tribuit.
          4. δ. gå upp, om tankar, föreställningar: subire, oriri; för honom gick den tanken upp subiit (praestrinxit) ejus animum cogitatio; nu gick det upp ett ljus för oss dilucere res coepit nobis (L.); manifesta esse res coepit (tum vero manifesta fides cunctisque patescunt insidiae Danaum, Vg.).
      26. ä. gå ur ngns minne, sinne: excidere animo, memoriā alicujus.
      27. ö. gå ut:
          1. α. ljuset går ut exstinguitur; trädet går ut moritur, interstinguitur; tiden går ut abit, finitur.
          2. β. gå ut på –: spectare (redire) ad alqd.
          3. γ. gå ut öfver ngn: incidere, recidere, redundare in alqm; låta sin vrede, straffet gå ut öfver ngn iram effundere in alqm; poenas sumere ab alqo, expetere ab alqo.
          4. δ. gå ut med ngt: posse efficere alqd; assequi alqd.
      28. aa. gå utan: carere.
      29. bb. gå åt:
          1. α. consumi, absumi; confici; opus esse ad alqd.
          2. β. gå illa åt ngn, ngt: male accipere l. habere alqd; vexare; male consulere in alqm; hvad går åt dig? quid est?
      30. cc. gå öfver:
          1. α. = stiga öfver, öfverträffa: superare (omnium exspectationem).
          2. β. gå öfver till fienden: transfugere, transgredi ad hostem.
          3. γ. = upphöra: desinere; stormen går öfver desaevit, sedatur tempestas; hettan går öfver calor se frangit; smärtan går öfver dolor sedatur, residit.
          4. δ. gå öfver ngn = drabba ngn: expetere, recidere in alqm.

Gående: itio, ingressus, incessus (jfr Gång I.).

Gåfva:

1. 1. (af menniska): donum, munus; liten g. munusculum; gifva, skicka ngn en g. donum, munus dare alicui, mittere alicui; taga emot g-r (= mutor) dona (et munera) accipere; g. till tempel donum, donarium; g. till soldater (under kejsartiden) donum, donativum.
2. 2. oeg.:
   1. a. i allm.: Guds, naturens, lyckans g-r dona naturae, fortunae, Dei (deorum); förnuftet är Guds bästa g. ratione nihil a Deo melius accepimus l. habemus; utrustad med naturens g-r naturae muneribus ornatus (C. de Or. I. § 115); här äro Guds g-r hic vero beata copia est.
   2. b. särskildt = förmåga, skicklighet, talang: facultas ingenii; (dos ingenii, Ct.); g. att tala facultas (virtus, vis) dicendi; det är hans g. hoc illi a natura datum est; hac ille arte valet (plurimum); g-na äro mångahanda aliis alia a natura data sunt (de Off. I. § 114); sua cuique a natura data sunt; en man af stora g-r magni ingenii vir, magno ingenio praeditus vir; omnibus naturae praesidiis ornatus (C. de Or. I. § 38); en man med små g-r homo mediocriter a natura instructus; han har den g-n att vinna menniskor hoc illi a natura datum est, ut homines sibi possit conciliare; han har en ovanlig g. att tala ad dicendum mirifice aptus, aptissimus (naturā) est.

Gåfvobref: literae donationis.

Gång:

1. I. utan plural:
   1. 1. lefvande varelsers g.:
      1. a. = vandring, resa, färd: itio; gradus, iter; profectio; cursus; lärjungarnes g. till Emaus iter discipulorum ad E.; hafva sin g. någonstädes commeare alqo; versari alicubi; styra, ställa sin gång någonstädes hän ire, tendere (gressum tendere) alqo; hejda sin g. sistere, revocare gradum (pedem); sätta i g. impellere, incitare.
      2. b. = sätt att gå (hastigt l. långsamt, med l. utan hållning o. s. v.) ingressio, ingressus (moderatus, citus); incessus (status, sessio, i. teneant illud decorum, C.; i. citus modo, modo tardus, Sa.); gradus; gressus; hafva en hastig, stolt o. d. g. cito, magnifice incedere, gradu l. incessu uti tardo, molli (qvinlig; tarditatibus uti in ingressu mollioribus, C. de Off. I. § 131); påskynda sin g. gradum accelerare; celeri, citato gradu ire.
      3. c. oeg. (om personer): vara i g. med ett arbete in cursu esse.
   2. 2. döda tings (rörelse i rummet): motus, cursus (siderum, fluminis); meatus (Pn.); lapsus (siderum, stellarum, Vg.); månen i tysthet går sin g. luna tacito lapsu volvitur (jfr medio volvuntur sidera lapsu; tacita l., Vg.); sätta i g. impellere, commovere; sätta i raskare g. incitare (facilius est currentem incitare quam commovere languentem, C. de Or. II. § 186); komma i g. incipere moveri; vara i g. moveri; agitari; in cursu esse.
   3. 3. talets g.: gradus (spondēus stabilem gradum habet, C.); cursus; tractus (orationis lenis et aequabilis, C. de Or. II. § 54).
   4. 4. förhållandens, sakers g. = framåtskridande, förlopp, utveckling: cursus (rerum, vitae –; totius vitae cursum videre, C. de Off. I. § 11; interpellatione impedire cursum orationis, C. de Or. II. § 39); iter (i. hujus sermonis quod sit, vides, C. de Legg. I. § 37); ordo, series, progressio (den ordning, i hvilken ngt framskrider, t. ex. disputationis, argumentorum); ratio, descriptio (comitiorum, fabulae); under samtalets g. progrediente sermone; afbryta undersökningens, berättelsens g. ordinem disputationis, rerum tenorem (L.) interrumpere (scindere); samtalet, arbetet var i full g. erat in cursu sermo; opus calebat (C.), fervebat (Vg.); skådespelet har en rask g. cito procedit; ad eventum, exitum festinat (Hor.); så är verldens g. ita natura fert in omnibus rebus; (is vertitur ordo, Vg.); ita fieri solet; så är lifvets g. ea est vivendi condicio; gå sin gilla, jemna g. institutum cursum tenere; quo debet modo procedere; more, ordine procedere; aequabiliter procedere; låta ngt hafva sin g. non impedire, non interpellare alqd, cursum, ordinem rei; sinere alqd suo modo procedere (ire); föreskrifva ngn g-n för hans undersökning l. studier praescribere alicui, qua via procedat disputatio (quomodo disputari velit); teckna g-n af ngns utbildning l. utveckling ss. talare gradus alicujus et quasi processus dicendi perscribere, cursum alicujus p. (C. Brut. § 232, 307); sjelfva framställningens g. har fört oss till Caesar ipse ordo orationis nos ad Caesarem deduxit; rätten må ha sin gång valeat justitia.
2. II. pl. gångar:
   1. 1. eg.: iter, via; g. i en trädgård l. park spatium (Academiae nobilitata spatia, C.), ambulatio; gestatio (g. på hvilken man bäres, Sen., Pn.); betäckt pelargång porticus; (på sidorna b. cryptoporticus); g. emellan delar af ett hus andron (korridor); transitio; membrum transitorium; g. ofvanpå ett hus solarium; g. under jorden cuniculus; göra g-ar under jorden cuniculos agere; g. i bergverk vena, meatus; för vattenledning specus; g. på ett skepp (mellan roddarbänkarne) forus (per foros cursare); g. i kroppen fistula (rör), foramen (borradt hål); quasi via – perforata (C. Tusc. I. § 46. 47).
   2. 2. = anslag: consilium; dolus.
3. III. pl. gånger:
   1. 1. om tid (tempus): den g-n, denne g-n illo tempore, hoc tempore; en g. (= blott en g.) semel; aliquando (= någon g. säkert l. åtminstone); en gång aliquando; olim; quondam; mången g. saepe, saepissime; upprepade g-er saepius; semel et iterum; non semel; någon g., någre g-er nonnunquam; två, tre, fyra, fem o. s. v. g-er bis, ter, quater, quinquies; på en g. (= med ens) repente, subito; uno impetu; på en g. (= tillsammans) simul, una; en annan g. alias; en g. så, en annan g. så alias (aliis temporibus) aliter; mera en annan g. alio tempore plura (de hac re dicemus); alla på en g. uno tempore, una, simul omnes; g. på g. subinde; identidem; ännu en g. iterum; (repete!); så månge g-er toties; huru månge g-er quoties; hvar g. han såg mig quoties me vidit; hvar sin g. alternis (vicibus); vicissim; per vices; in vicem; förste, andre g-n o. s. v. primum, iterum, tertium, quartum o. s. v.; det var förste g-n jag såg honom tum primum illum vidi; se ngn för siste g-n postremum, ultimum videre alqm; just den g-n tum ipsum; två, tre o. s. v. åt g-n bini, trini (o. s. v. med distributivtal); i böner: tandem: kom då en g., hör då en g. veni, audi t.; efter som det nu en g. är så quoniam semel ita est (comparatum).
   2. 2. utmärkande multiplikation: en g. till så stor altero tanto major; två g-er tre bis trini (o. s. v. med distributivtal).
4. IV. icke – en gång: ne – quidem.

Gångare: equus.

Gångbar:

1. 1. = der man kan gå: (via) pervia; qua possit transiri; meabilis; trita; göra g., sätta i g-t skick viam munire.
2. 2. (om en maskin) sätta i g-t skick ad usum accommodare.
3. 3. om mynt, ord, pris o. d. = allmänt brukad (jfr Gängse): communi usu receptus (numus, verbum); communis (numus; mos; sensus, opinio föreställning); publicus; tritus (verbum); vulgaris; g-t (nytt) mynt numus praesenti nota signatum (Hor. A. P. 59); (myntet) ordet är g-t, icke mera g-t illud verbum in communi usu est, illo verbo communis consuetudo utitur; illud obsoletum, a communi usu l. usu quotidiani sermonis intermissum est (C. de Or. III. § 153); g-t pris pretium commune, (praesens).

Gångberg: mons metallifer.

Gångjern: ferrum cardinis; cardo ferreus.

Gångstig: semita.

Går, i går: heri; hesterno die; i går morse, i går afton heri mane, vesperi; till i går ad, in hesternum diem.

Gård:

1. 1. = inhägnad plats; i enkel form blott om sådan plats mellan l. framför byggnader: cohors, cors (villae, mellan byggnaderne på en afvelsgård); area (öppen plats framför l. omkring ett hus); aula (grek. ord = cohors).
2. 2. = bebygd fastighet i stad l. på land: domus, aedes (pl.), insula = gård i staden; villa = landtgård.

Gårdag: dies hesternus i förhållande till den talandes tid, eljes (åtm. hellre) pristinus dies; g-ns samtal sermo hesternus, pristinus (C. de Or. I. § 29).

Gårdsdräng: villicus.

Gårdsfogde: villicus; procurator villae.

Gårdshund: canis domesticus, villaticus.

Gårdsrum: cohors, cors.

Gårdstomt: area.

Gårdvard: custos domus l. villae; (canis domesticus).

Gårkök: popina.

Gås: anser; särskildt: anser femina (i mots. till anser mas gåskarl); tam g. anser domesticus, cicur; af gås, gås- anserinus; om en menniska: homo fatuus, stupidus; det är som att slå vatten på g-n (istam) operam perdas; nihilo magis proficias, quam si laves Aethiopem; hoc est ludere operam, nugas agere; (agas asellum et cet., C. de Or. II. § 258).

Gåshus: anserarium.

Gåskarl: anser mas l. masculus.

Gåsunge: pullus anserinus.

Gåta:

1. 1. eg.: aenigma (ex pluribus continuatis translationibus fiunt ea, quae dicuntur aenigmata, C. de Or. III. § 166, 167); griphus (Gell. I. 2. 4); gissa g-r aenigmata solvere; griphum dissolvere, explicare.
2. 2. oeg. = gåtlikt tal, obegriplig sak: aenigma (juris, Juv.); ambages; (circuitio, amfractus, C. de Div. II. § 127); res obscura: tala i g-r per ambages significare (portendere) alqd; det är mig en g. non possum intelligere, non intelligo; naturens, lifvets g-r naturae obscuritas; res ab ipsa natura (obscuritate) involutae.

Gåtlik: ambiguus; obscurus; implicatus; perplexus.

Gäck:

1. 1. i allm.: homo ineptus, stultus, stolidus (jfr Narr).
2. 2. särskildt:
   1. a. drifva g. med ngn l. ngt: (närmast i ord) ludere, illudere, exagitare, ludibrio habere, irridere, deridere alqm l. alqd; drifva g. med ngns feghet ignaviam alicujus exagitare, irridere; drifva g. med det heliga res divinas, sacra irridere, protervo joco exagitare; (särskildt) i handling drifva g. med ludos facere alicui (alqm); ludificari (omne nomen latinum, L.).
   2. b. slå gäcken lös: ludo et joco se dare; sibi indulgere.

Gäcka = (gäckande) undgå; svika (ngns väntan o. d.): eludere (minas alicujus); (Gud låter icke g. sig poenam Dei nemo eludit l. effugit); fallere (spem, exspectationem alicujus); frustrari (alqm).

Gäckas: g. med ngn (utmanande, trotsande, undvikande): eludere (quamdiu nos etiam furor iste eludet?, C. in Cat. I. 1); ludificari alqm; g. med lagen legum poenam eludere.

Gäckeri: ludus; ludibrium; ludificatio; irrisio; exagitatio; vara utsatt för ngns g. ludibrio esse alicui, haberi ab alqo; ludi, illudi ab alqo; ludibrio laedi ab alqo; en sådan tröst – blir ett g. till slut istud solatium ludus, ludibrium est.

Gädda: lupus; esox lucius.

Gäl: branchia.

Gäld: aes alienum; jfr för öfrigt Skuld.

Gälda: solvere, exsolvere.

Gäldbunden: obaeratus; aere alieno obligatus, obstrictus (familia, g-t bo).

Gäldenär: debitor; is qui debet, is unde petitur; säker g. bonum nomen; försumlig g. lentum nomen; bedräglig g. fraudator creditorum.

Gäll, adj.: canorus, argutus (vox); acutus, acer (clamor, sonus).

Gäll, n. se Prestgäll.

I. Gälla, v. tr.: castrare; exsecare.

II. Gälla, v. intr.:

1. I. absolut:
   1. 1. = hafva kraft, giltighet: valere (lex; vacatio, causa); ratum esse; (observari); lagar som ännu g. leges, quae etiamnunc valent, quibus etiamnunc utuntur; upphöra att g. valere desinere, non jam in usu esse; abolitum, intermissum esse; den ursäkten g-r icke, bör ej få g. ista excusatio non accipitur, non est accipienda (C. de Am. § 40); låta ngt g. ratum habere alqd; probare, comprobare alqd; moveri, duci re alqa (t. ex. precibus, deprecatione alicujus moveri – låta ngns förbön g.); här g-r intet broderskap, intet anseende till personen hic amicitiae, hominum ratio nulla habetur; hic neque gratiae nec simultati locus ullus est.
   2. 2. = vara sant, riktigt: verum esse, recte dici.
2. II. med bestämningar:
   1. 1. g. mycket l. litet:
      1. a. om penningar l. varor: valere (sestertius valet duo asses et semissem l. pro duobus assibus et semisse); constare, stare (hvad g-r säden? quanti constat frumenti modius? XX sestertiis); emi, vēnire (köpas l. säljas) magno, pluris, quinis assibus o. d.; säden g-r ingenting annona pretium non habet.
      2. b. om sakliga l. personliga subjekt i allm.: valere (multum, plus, plurimum apud alqm; – plus apud me valet antiquorum auctoritas, C.); om personer äfven multum valere l. posse gratiā l. auctoritate (sua); magnam habere auctoritatem, magna florere auctoritate; gratiosum esse; in alqo numero esse; icke g. (betyda) ngt nihil valere l. posse; in nullo numero, nullius momenti esse; han g-r i mina ögon lika mycket som alla tillsammans ille mihi instar omnium est.
   2. 2. gälla för l. såsom = anses för, såsom: haberi esse alqd, alqo loco, pro alqo; videri alqm esse; kungsord g-r för lag verba regis pro lege habentur (observantur); g. för vis sapientem haberi, sapientem numerari, in numerum sapientium referri; det g-r för skamligt att öfvergifva fanan signum deserere turpe l. flagitium habetur; g. lika perinde haberi.
   3. 3. gälla om ngn l. ngt: (valere), verum esse, recte dici de alqo l. alqa re; pertinere, transferri posse (licere) ad, in alqm; hvad som g-r om det hela, g-r ock om de enskilde quod de universo genere, id de singulis verum est; detta är af Ennius sagdt med afseende på en sak, men det g-r om många hoc ab Ennio positum in una re transferri in multas potest (C. de Off. I. § 51); fabeln gäller om dig de te narratur fabula.
   4. 4. gälla för ngn, för ngt: valere in alqm, in annum (för ett år); denna lag g-r för alla hac lege tenentur omnes; detta medgifvande g-r alla hoc omnibus datur l. conceditur.
   5. 5. gälla ngn l. ngt = afse, vara rigtad emot, syfta på, hafva till föremål:
      1. a. med subjekt: anfallet, anmärkningen, klandret, berömmet g-r ngn aliquis petitur, spectatur, designatur (utpekas); alqd dicitur in alqm (aliquis laudatur, vituperatur); undersökningen g-r ngt disputatio est de alqa re (C. de Off. I. § 7); non quaeritur (spectatur, spectandum est), rectene sentiat Epicurus nec ne, sed quid eum dicere consentaneum sit; striden g-r ett kungarike, värdighet, godt namn och rykte de regno certatur; honoris, famae certamen est; striden g-r de kämpandes vara eller icke vara quis sit (non uter imperet), certatur l. contenditur; hvart g-r resan quo tenetis iter?; quo properatis?
      2. b. impersonelt: det g-r ngt agitur (= ngt står på spel – vita, salus; fortunae civium aguntur; när det g-r – quum res agitur, C. de Off. II. § 33); nu g-r det jam in discrimen ventum est (ibdm) l. res venit; nu g-r att – opus est; nu g-r det att kämpa, att vara vid friskt mod nunc est certandum; nunc forti animo opus est; det g-r ingen hast non opus est festinato.

Gällande:

1. 1. i allm. = som gäller: valens; qui valet (g. lag, nu g. lag lex quae valet, est, scripta est de alqa re); ratus = giltig; fördraget blef g. (rata) manebat; stabat.
2. 2. pregnant = mäktig, stor: potens; magnae auctoritatis; g. förbön, förord commendatio, deprecatio potens, multum valens; g. karl homo magnae staturae.
3. 3. göra g.:
   1. a. en mening: probare alqd, esse alqd; persuadere hominibus alqd.
   2. b. göra sina förtjenster g.: merita sua, virtutes suas ostentare, praedicare; efficere, ut sui ratio habeatur.
   3. c. göra sitt inflytande g.: tentare, experiri, quid possit; till förmån för ngn laborare pro alqo.
   4. d. göra sig g.:
      1. α. om person: ad potentiam, ad opes pervenire; potentem fieri; se extollere.
      2. β. om sak: den meningen gjorde sig g. omnibus persuasum est; magna coepit esse opinio; hans förslag gjorde sig g. ejus ratio, consilium valuit (N.).

Gällgumse: aries exsectus.

Gänga: cardo.

Gänglig: laxus; vacillans; fluens.

Gängse: communis (sensus, opinio c. = det g. föreställningssättet); sollennis (mos bruk); frequens.

Gärd:

1. 1. eg.: tributum.
2. 2. oeg.: g. af aktning, beundran o. d.: honor; admiratio; quod alicujus admirationi, alicui ad eum honestandum et cet. tribuitur; detta är en skyldig g. åt hans förtjenster hoc ejus virtuti debetur.

Gärda: saepire; g. in consaepire; g. af dissaepire; g. om saepire, circumsaepire, cingere; jfr Afgärda, Ingärda, Omgärda.

Gärde:

1. 1. ager consaeptus; campus.
2. 2. = gärdesgård: saepes; saepimentum; saeptum; g-t är upprifvet agger dissaeptus, disjectus est i. e. nullis jam claustris cohibetur, vinculis tenetur res; legis vincula soluta sunt.

Gärdesgård: saepes; saepimentum (virgeum, incisis et inflexis arborum ramis, roboreum, saxeum – af ris, grenar, störar, sten); vallum; uppföra en g. saepem ducere, efficere.

Gärdesgårdsstör: stipes; vallus; ramus.

Gärdsel, Gärdsle: arbores, ramalia ad saepes efficiendas; vallum (vallum petere, caedere, parare).

Gäsa se Jäsa.

Gäspa: oscitare.

Gäspande, Gäspning: oscitatio.

Gässling: pullus anseris l. anserinus.

Gäst: i allm. hospes; deversor (g. i herberge, logis); conviva (bordsgäst, g. vid gästabud); bjuda g-r hospites, convivas invitare; mottaga g-r i sitt hus in domum l. domo sua recipere, accipere hospites; vara g. hos ngn, i ngns hus esse domi alicujus, apud alqm (C. de Or. II. § 28); vara en främling och g. på jorden in terris peregrinari et tanquam hospitem errare (C. Acad. post. I. § 9).

Gästa: hospitari (Sen.); devertere, deverti, deversari apud alqm, in domo alicujus (taga in); hospitem esse, versari, acceptum esse domi alicujus, apud alqm; caenare apud alqm = vara g. vid ngns bord; gå att g. ngn, ngns hus, hos ngn ire, venire ad alqm; visere, invisere alqm (ad alqm).

Gästabud: convivium; epulae; stort, ståtligt, kostsamt g. convivium magnum, amplum, apparatissimum, magnificum, sumptuosum; tillställa, anordna g. convivium facere, parare, apparare, instruere; bjuda till g. ad c. invitare; fira, hålla g. c. celebrare, concelebrare, agitare; föra med sig till g. ad conv. ducere, adhibere; göra g. för ngn c. alicui, alicujus honori dare, tribuere (T. Ann. VI. 50); epulis apparatis, epularum apparatu excipere alqm; sitta till bords i ett g. in epulis, in convivio accubare.

Gästabudsglädje, Gästabudsskämt o. d.: convivalis laetitia; convivii dicta (C. de Off. I. § 144) o. d.

Gästfri: hospitalis; vara g. (mot ngn in alqm) hospitalem esse (C. de Off. II. § 64), multos in domum suam hospites recipere, benigne, liberaliter invitare (domus ejus patet hospitibus, l. c.).

Gästfrihet: hospitalitas.

Gästfritt: hospitaliter; liberaliter.

Gästgifvare:

1. 1. föråldradt = gästfri.
2. 2. parŏchus (värdshusvärd med offentligt uppdrag); xenodŏchus; caupo (krogvärd i allm.); dominus deversorii l. cauponae; hospes (Hor. Sat. I. 5. 71).

Gästgifvaregård: caupona, deversorium (publicum), (meritoria) taberna (i allm. ställe, der resande mot betalning herbergeras och förplägas; Hor. Ep. I. 11. 12; 15. 10); villa, villula (så kallas parochorum – v. 46 – hospitia i Hor. Sat. I. 6, der resan till Brundisium beskrifves); xenodochīum (pilgrimsherberge).

Gästgifveri: hospitum receptio, praebitio mercenaria; hålla g. tabernam, cauponam habere; cauponari.

Gästkammare: cubiculum hospitale.

Gästning:

1. 1. att vara gäst hos ngn: hospitium; (med verb: uti alicujus hospitio; ingredi domum alicujus).
2. 2. att emottaga ss. gäst: receptio hospitis.

Gästvän: hospes.

Gästvänskap: hospitium; g-sförbund foedus hospitii; sluta g. med ngn hospitium facere cum alqo, h-o conjungi cum alqo; stå i g. med ngn uti alicujus h-o; förnya, uppsäga g. renovare, alicui renuntiare hospitium.

Göda: saginare; pinguefacere; farcire (stoppa, aves).

Göda sig: cibo, ventri deditum vivere; ventri servire.

Gödboskap: pecudes saginatae, saginariae; altilia.

Gödd: altilis.

Gödkalf: vitulus saginatus.

Gödning:

1. 1. djurs: saginatio.
2. 2. åkerns: stercoratio.

Gödsel: fimus; stercus.

Gödselhög: sterquilinium; fimetum.

Gödselstad: lacuna fimeti.

Gödsla: stercorare.

Gödsling: stercoratio.

Gödstia: saginarium.

Göjemånad: mensis februarius.

Gök: cucūlus; om en menniska med föraktlig betydelse: cuculus (Pt.); homo nequam, nequissimus, levissimus; otacksam g. beneficiorum immemor homo.

Göl: gurges; vorago.

Gömma, v. tr.: condere (alqd terrā, sepulcro, in terram); servare, reponere, reservare, conditum servare (= lägga till förvar, hafva i förvar för framtida behof och bruk – alqd in thesauros reponere, hiemi reponere; libros ad otium requiemque Tusculani reservare); abdere, abscondere, abstrudere (= g. undan, dölja, alqm; alqd intra vestem, sub terram l. terrā abdere abscondere); recondere (gladius in vagina reconditus); vara, ligga gömd latere (Atticus triumviros timens apud amicum latebat, N.); – oeg.: g. i djupet af sin själ mente (penitus) recondere alqd; i minnet g. ngt memoriā custodire, (conservare), mente condere (Vg.) alqd; han g-de sitt värde virtutem dissimulabat, modestiā suā tegebat, (non ostentabat); gömdt är icke glömdt condita mente l. memoriā res est, non obruta oblivione (l. recondita non exstincta sunt); han är gömd och glömd et terrā et oblivione obrutus est; lefva gömd (undangömd) latere (Hor.; jfr non vixit male, qui moriens natusque fefellit, id.).

Gömma sig, v. refl.: se condere (sol se in undas, Vg.), se abdere (in silvam), se abscondere; delitescere (alqo loco); stundom = ligga gömd: latere, latitare, abditum jacēre; hvar g-r han sig? ubi latet?; han är borta, han g-r sig undan igen nunc quoque abest, nunc quoque latebrā se occultat (latebras quaerit).

Gömma, f.:

1. 1. = ställe, der ngt gömmes: conditorium; conditivum; capsa; arca; receptaculum; förvara ngt i sina g-r alqd conditum servare; i grafvens (tysta) g. sepulcro conditus; hvila ljuft i grafvens g. sit tibi terra levis; requiescas in pace; lemna ngt i ngns gömmo apud alqm deponere alqd (custodiendum).
2. 2. leka gömma l. gömme: per lusum latitare.

Gömsle, Gömställe: latebra.

Göpen: pugillus; vola.

Göra, v. tr.:

1. I. = hafva ngt för händer, taga sig för: agere; (facere, gerere); intet g., icke hafva ngt att g. nihil agere; cessare; gifva ngn att g. negotium dare, deferre alicui; i betydelsen af besvär, obehag: negotium exhibere alicui; exercere, lacessere alqm; hafva mycket att g. negotiis occupatum, districtum esse; g. sin sak väl rem callide administrare, bene gerere; här har jag fått att g. ecce negotium reperi (Pt.); här får han att g. habebit –, ubi vires, industriam exerceat; han gör ej annat än skrifver vers nihil (facit, C.) nisi versus scribit; här är intet annat att g. relinquitur, restat (id unum), ut –; nihil restat, quod facere possimus, nisi ut –; här är intet att g. nihil est, quod facere possimus; res desperata est; hvad har du här att g. quid tibi hic negotii est; hvad har du på taket att g. quid tu agis (ambulas) in tegulis?; betänk hvad du gör vide, quid agas.
2. II. g. (= handla) så l. så: agere; facere; du gör väl bene facis; du gjorde rätt, som reste hem recte (fecisti, qui) domum profectus es; g. illa, dumt male, imprudenter facere; g. som om man vore sårad simulare se vulneratum esse; det var illa g-dt af dig male fecisti; du hade g-t bättre i att tiga potius l. melius taceres (C. de Off. III. § 88).
3. III. (med konkreta objekt) = frambringa, förfärdiga: facere; conficere; perficere; fabricari; Gud har gjort (skapat) verlden Deus fecit mundum; g. en ring anulum fabricari; g. en rock vestem conficere; g. en stol sellam fabricari; g. vers versus facere, conficere, scribere, conscribere, pangere.
4. IV. med pronominala l. abstrakta objekt = verkställa, bringa till stånd, åstadkomma, förorsaka o. s. v.:
   1. a. facere, conficere, efficere, perficere m. fl. verb: nu är det g-dt confecta res est; actum est; g. fred, förbund pacem facere, componere, societatem inire; g. ett löfte promittere; promissum facere; g. räkenskap rationem reddere; g. buller tumultum facere; tumultuari; g. allvar (af ngt) ad agendum venire; agere; rem aggredi; g. bröllop nuptias facere, celebrare; g. och låta facere et omittere l. relinquere, fugere, non facere; det gjorda kan ej göras ogjordt facta infecta fieri nequeunt.
   2. b. särskildt märkes, att ett göra, som blott hänvisar på ett bestämdare förut nämndt verb, i latinet vanligen antingen utelemnas eller återgifves med upprepande af detta verb: Antonius råder till krig, men det gör icke jag Antonius bellum suadet, equidem dissuadeo; jag sofver alltid roligt, men det gör icke han equidem semper bene dormio, ille non item; video, quid egeris: tum, quum dicebas, videbam (det gjorde jag redan då, – C. de Or. I. § 234; ego vero esse judico et tum judicavi –, ibdm III. § 229; dock äfven såsom i svenskan, t. ex.: etsi – non deerat in causis, tamen id non saepe faciebat, C. Brut. § 130).
5. V. = tillfoga, bevisa, skaffa, bereda ngn (sig) ngt: facere alicui alqd; conferre alqd in alqm, afferre, inferre alicui alqd; praestare alicui alqd; afficere alqm alqa re; g. ngn väl, godt bene, benigne facere alicui; g. ngn illa male facere alicui, nocere alicui; (vexare alqm); g. ngn en tjenst, en välgerning officium praestare alicui, conferre in alqm, beneficium tribuere alicui, collocare apud alqm; g. ngn besvär, obehag negotium exhibere, facessere, molestiam afferre, incommodo esse alicui; g. ngn ett nöje gratum facere alicui; g. ngn (dat.) nytta prodesse alicui, juvare alqm; g. hvar och en rätt suum cuique tribuere; g. ngn rättvisa juste judicare de alqo; g. ngn orätt injuriam afferre, inferre alicui; injuriā afficere alqm; violare alqm; g. ngn förebråelser objurgare alqm; g. sig förebråelser se ipsum reprehendere; conscientiae angoribus cruciari; g. sig inkomster quaestum sibi facere (ex alqa re); alqd habere quaestui; g. sig samvete af ngt religioni habere alqd (facere alqd); g. sig en glad dag dare se jucunditati; genio indulgere; g. ondt se Ond.
6. VI.
   1. a. = utgöra: facere, efficere, conficere: duo asses et dimidius sestertium efficiunt; huru mycket gör det tillsammans quanta istaec summa est (Pt. Mil. glor. 47)?
   2. b. g. till saken, g. ngn l. för ngn (mycket, litet, intet o. s. v.), betyda, bidraga, hafva en verkan –: (facere); interesse; referre; pertinere ad alqm; posse, valere, vim habere, prodesse, juvare (adjumentum afferre; adjuvare) m. m.: stemmata quid faciunt, quid prodest – –?, (Juv. VIII. 1); hvad gör det (till saken) quid id refert?; det gör (mig) ingenting, om jag dör rik l. fattig divesne moriar an pauper, (mea) nihil interest l. quid interest?; hvad gör en dag eller två quid est tantum in uno alterove die? (C. Ep. ad Att. VII. 8. 2; jfr quid est in jurejurando?, C. de Off. III. § 102; quid hunc paucorum annorum accessio juvare potuisset – kunnat g. honom?, C. de Am. § 11; quid mihi laniatus ferarum oberit nihil sentienti?, C. Tusc. I. § 104); att detta kunnat g. så mycket hocine tantum potuisse!; förskräckelsen g-de mest l. det mesta causa praecipua in (ex) terrore (terroris); terror plurimum effecit; (jfr C. de Or. III. § 224: ad actionis – laudem maximam partem vox obtinet); hvad gör det, att solen går ned – quid refert (doles, quereris), quod sol occidit?
7. VII. med predikatsadjektiv:
   1. 1. i allm.: facere, efficere, reddere: lyckan gör sina gunstlingar blinda fortuna quos amplexa est caecos efficit; slipstenen gör jernet hvasst cos ferrum reddit acutum; – oftast måste man i latinet i sådana fall bruka kausativa verb l. omskrifvande vändningar: g. ngn glad laetitiā afficere alqm, hilarare alqm; g. summan full summam complere; g. ngns glädje fullkommen alqm gaudio cumulare; g. ngn god igen placare alqm o. s. v.; g. sig delaktig i ngt partem sumere, participem fieri alicujus rei.
   2. 2. särskildt = föregifva, låtsa, påstå: fingere; simulare; dicere; (mentiri); han g-de honom fem år yngre än han var fingebat eum quinque annis minorem.
8. VIII. tillsammans med prepositioner:
   1. 1. af:
      1. a. g. (förfärdiga, åstadkomma) ngt af ngt: facere, fabricari, efficere alqd ex alqa re (anulus factus ex auro; amicitia ex pluribus unum efficit, C.); g. vin af vatten aquam in vinum mutare, convertere; af honom är intet att g. ille ad nullam rem aptus est, utilis erit.
      2. b. g. af = lägga, använda ngt: hvar har du g-t af knifven ubi cultrum posuisti (habes)?; hvar har du g-t af dina penningar numi ubi sunt?, quas in res numos impendisti?; han vet ej, hvad han skall g. af sina penningar numos ubi collocet, non habet; jag vet ej, hvad jag skall g. af mig quo me vertam, nescio.
      3. c. g. af med ngt: perdere, amittere alqd, abjicere alqd; g. af med sig = mortem sibi consciscere; manum sibi ipsum inferre; g. sig af med ngt = gifva l. sälja bort dare alteri alqd; vendere, abalienare, alienare alqd.
      4. d. g. mycket (g. affär) af ngn: multum tribuere alicui; magni facere alqm l. alqd; honestare alqm.
   2. 2. efter:
      1. a. g. ngt efter: imitari; aequare alqd; gör det efter, om du kan hoc tu, si poteris, imitando assequere; jag tror ej, att många g. det efter haud spero, multos idem effecturos esse.
      2. b. g. efter ngt, ngns vilja: sequi alqd; voluntati alicujus parere; obedire alicui.
   3. 3. emot: g. ngn emot offendere alqm (stöta ngn); non parere, non obtemperare alicui (ej lyda ngn); g. emot lag, befallning legi non obtemperare; legem perrumpere; contra imperium facere.
   4. 4. för: g. ngt för en sak l. person prodesse homini; adjuvare, adjumentum afferre ad rem; hvad kan jag g. för dig qua in re tibi utilis esse potero?
   5. 5. g. = drifva affärer i ngt: negotium – t. ex. frumentarium – exercere.
   6. 6. ngt ifrån sig: perficere, conficere, absolvere, peragere alqd.
   7. 7. med:
      1. a. g. ngt med ngn l. ngt = g. ngt i fråga om, med afs. på, använda ngt till ngt: alqd facere in, de re; adhibere rem, uti re l. homine ad alqam rem; qui leonem egregie pingit, idem in aliis quadrupedibus facere potest (C. de Or. II. 69); hvad skall du g. med käppen quam ad rem baculum habes, baculo utēris?, quid tibi cum baculo?; hvad vill du g. med en sådan menniska quid isto homine facias l. facies?; g. med ngt, ss. man vill alqa re, ut libet, uti; in alqa re l. de alqo uti suo arbitrio; med honom kan du g., som du vill hunc ad tuam voluntatem facile accommodabis l. totum flectes; ad tuum nutum se totum finget et convertet; det der gör du icke med (= har du ej bruk för, behöfwer da?u ej) ista re tibi opus non est.
      2. b. hafva att g., få att g. med ngn l. ngt: rem, rationem habere cum alqo; du skall få med mig att g. me nosces, mecum tibi res erit; hvad har du l. jag med det att g. quid id ad me l. te pertinet? (ofta utelemnas verbet: illud nihil ad hoc praecipiendi genus, quem ad modum voci serviatur, C. de Or. III. 224); quid mihi cum ista re?; hvar och en har nog att g. med sina angelägenheter satis superque est suarum cuique rerum (alienis nimis implicari difficile est, C. de Am. § 45).
   8. 8. g. med ngn: conficere; vincere; superare; refutare, confutare, refellere (alqm, argumenta alicujus).
   9. 9. g. om: refingere; mutare; corrigere.
   10. 10.
       1. a. g. ngn till ngt, i verkligheten: facere, eligere, creare; g. ngn till befälhafvare för arméen exercitui praeficere, ducem eligere, sumere alqm; g. ngn till slaf in servitutem redigere alqm; g. ngn till föremål för hat, förakt, allmän uppmärksamhet in odium adducere alqm, omnium ora in alqm convertere; g. ngn till ett mål för sina smädelser, sina infall maledictis petere, dictis lacessere alqm o. s. v.
       2. b. = föregifva, påstå ngn vara: fingere, mentiri, dicere alqm esse; g. ngn till den värste skurk, brottsling, usling, fåfängaste menniska o. d. summi flagitii, sceleris insimulare alqm, omnibus probris infamare alqm; mores alicujus vanos, ignavos describere; g. ngn till mer än menniska ad caelum laudibus tollere, efferre alqm.
       3. c. g. sitt till, g. mycket till (jfr VI. b): adjuvare, adjumentum afferre; multum valere ad alqam rem efficiendam; (magnam) vim habere, afferre ad alqam rem; hvar och en g-de sitt till suam quisque operam afferebat l. conferebat.
   11. 11. g. undan: absolvere; defungi.
   12. 12. g. upp:
       1. a. eld: flammam ministrare; g. upp eld under ngt ignem subjicere alicui rei.
       2. b. g. upp en plan, ett förslag: consilium, rationem inire rei gerendae; transigere, conficere rem, negotium cum alqo g. upp en affär.
       3. c. = uppfinna: invenire, fingere.
   13. 13. g. vid en sak: rem tractare; ännu har jag ej g-t ngt vid arbetet nondum ad opus, ad rem gerendam aggressus sum; nondum operi manum imposui l. admovi; nihil de re actum est.
   14. 14. g. ngt vid en person l. sak: malo, bono afficere alqm; facere alqd alicui; hvad har du g-t vid honom quid ei l. eo, de eo fecisti?

Göra sig, v. refl. (direkt refl.):

1. I. med adjektivt predikatsnomen l. med substantiv och prep. till:
   1. 1. i allm.: (fieri, se facere); oftast medels omskrifning, t. ex. g. sig olycklig perniciem sibi afferre; g. sig glad dare se jucunditati; g. sig hatad, älskad amorem, odium sibi conciliare; in odia hominum incurrere; g. sig delaktig, medbrottslig i ngt partem sumere, participem fieri alicujus rei, affinem fieri alicui rei; g. sig till sjelfherskare rerum potiri; g. sig till ngns slaf alicujus arbitrio se subjicere; g. sig till kämpe (riddare) för en sak patronum alicujus rei exsistere, causae l. hominis patrocinium suscipere; g. sig till hund för ett bens skull parvae mercedis causa l. parva mercede se vendere alicui; g. sig förlustig ngt sua culpa amittere alqd.
   2. 2. = låtsa, föregifva sig vara ngt: fingere, simulare se esse (se culpae nullius sibi conscium, culpae expertem, innocentem esse – g. sig oskyldig; stupidum se esse simulare g. sig dummare än man är).
2. II. g. sig till (med tonvigt på till): se ostentare; se venditare; se jactare; festinare (= fjeska, göra sig vigtig); g. sig till med sin lärdom o. d. doctrinam, beneficentiam ostentare; g. sig till för ngn se vendere, venditare, totum se dare alicui; gratiam, benevolentiam alicujus captare; g. sig till att besöka ngn ostentationis causa invisere alqm.

Göra, n.: negotium; opus; ett trefligt, tråkigt g. lepidum, molestum negotium.

Görare: vara ordets g. praeceptis (verbi divini) ad vitam regendam uti; praecepta facere, (non audire solum).

Gördel: cingulum; zona.

Gördelmakare: zonarius.

Gördla: cingere, accingere.

Gördla sig: accingi; succingi.

Görlig: qui potest fieri (jfr Möjlig).

Görning: vara i g-n in manibus esse; parari.

Göromål: negotium; opus; embetsg. publicum negotium; enskildt g. privatum negotium; hafva många g. negotiis distringi; sköta sina g. negotia obire, gerere, agere, procurare; fungi negotio.

H

Ha!: ah!; ha!

Habit se Drägt.

Hack, n. (Hak): (= hackad fördjupning): incisura; insectura; plaga; göra ett h. i ngt incidere rem (L. XXIII. 24. 7); insecare; plagam inferre rei; plagā, incisurā signare rem.

Hack: vara h. i häl (i h. och häl) efter ngn vestigiis (urgere) insequi alqm, instare alicui; premere pedem pede; calce terere, premere alqm (Vg.), calcem terere alicujus.

I. Hacka, f. = dåligt kort: scheda vilis; icke gå af för h-r non cuivis cedere; cum melioribus certare; (cuivis satis asper, Lucil. ap. Cic.).

II. Hacka, f.: rastrum, rastellum (r-o humum effodere); bidens (= h. med två tänder); pastĭnum; sarculum (s-o purgare agros; s-o patrios agros findere = bearbeta, Hor.); marra.

Hacka, v.:

1. I. eg.:
   1. 1. hacka, h. sönder, i tu: concidere; minutatim (minutim, in parva frusta, in parvas particulas) caedere, secare.
   2. 2. h. i ngt: carpere, vellere alqd.
   3. 3. h. på ngt (picka, knacka): (rostro) percutere, ferire alqd.
   4. 4. h. upp (jorden l. ogräs derur): sarrire, sarculare, pastinare, repastinare; rostro extrahere.
   5. 5. h. ut (t. ex. ögonen på ngn): oculos (rostro) effodere, evellere.
2. II. oeg.:
   1. a. ordspråk: det är hvarken h-dt eller malet (om muntlig framställning): rude et inconditum (impolitum, incompositum) est; ita confusa est oratio, ita perturbata, nihil ut sit primum, nihil ut secundum, C. de Or. III. § 50.
   2. b. h. tänder: crepitare dentibus.
   3. c. h. i talet: haesitare, titubare; h-nde uttal haesitans pronuntiatio.
   4. d. = hosta: singultim tussire.
   5. e. h. på ett instrument: inscite pulsare.
   6. f. h. på ngn = småaktigt, ideligen klandra: carpere, vellere, vellicare, rodere alqm.

Hackbräde: tabula ad carnem concidendam apta.

Hackelse: stramenta minutatim consecta.

Hackelseknif: falx stramentaria.

Hackkorf: insicium.

Hackmat: minutal; farrago; insicia l. -um.

Hackning: concisio, incisio, insectio.

Hackspett, Hackspik: picus Martius, arborarius, arborum cavator (Pn. H. N. XXX. 53; X. 20).

Haf:

1. I. i eg. uttryck:
   1. 1. i allm.: mare; det vida, öppna h-t mare immensum, vastum, apertum; stilla, lugnt h. placidum, placatum, tranquillum m.; upprördt, stormande h. turbatum, turbidum m.; klippigt, af bränningar l. grund uppfyldt, farligt h. m. scopulosum, aestuosum, vadosum, infestum; det blåa h-t caeruleum, (vitreum, glaucum, nigrum) m.; h-t utbreder sig patet; h-t ligger stilla, ler mare silet, ridet; h-t svallar, häfves, tornar sig, stormar m. fluctuat, jactatur, inhorrescit, intonat; h-t bryter sig mot stranden frangitur ad littus; h-t bildar vikar på stranden in sinus scinditur reductos (Vg. Georg. IV. 420); h-ts strand, kust maris littus, ora; h-ts djup, yta mare infimum l. imum, mare summum; på h-t mari; sänka i h-t in mare mergere, demergere, mari immergere, submergere; vid h-t ad mare; ligga vid h-t mare (ack.; mari, dat.) adjacere, ad mare (littus) situm esse; vid h-t belägen l. boende maritimus; i h-t boende marinus; h-ts (ebb och flod) (aestus) marini l. maritimi; strid på h-t pugna maritima l. navalis; fara öfver h-t per mare (maria) proficisci; mare transire; (på) hinsidan h-t trans mare; på andra sidan h-t liggande (boende) l. från andra sidan h-t kommande transmarinus.
   2. 2. uttryck med särskild bibetydelse: altum = det djupa, fria h-t i motsats till land l. strand, hamn: ex alto emergere; in altum provehi (Cs.), vela dare (Vg.) = lägga ut till hafs; in alto jactari; ex alto in portum invehi (C. pro Mur. § 4); salum = svallande, upprördt h. (in salo tenere navem, N.).
   3. 3. poetiska benämningar: fretum (= svallande h.); aequor (”hafvets spegel l. slätt”, Vg.; T. Ann. II. 23 placidum aequor mille navium remis strepere); pontus, pelagus (grekiska ord).
   4. 4. benämningar för särskilda haf: Oceanus [verldshafvet, enkannerligen Atlantiska oceanen med Nordsjön och Östersjön i mots. till nostrum mare (Sa.) = Medelhafvet; jfr T. Germ. I. 40, 44, 45, Agr. 10; glacialis O., Juv.; septentrionalis O., om Nordsjön, T.]; Pontus (= Svarta hafvet; Pontus Euxinus; Ponticum mare, T. Germ. 1); Hadria l. Adria (Adriatiska hafvet); mare rubrum = den Persiska och Arabiska viken.
2. II. i bildl. uttryck: h. af lärdom immensa (vasta) doctrinae copia; h. af svårigheter moles molestiarum; mare magnum et difficile; det är som en droppe i h-t ita interit, ut magnitudine maris stilla (muriae, C. de Fin. III. § 45).

Hafre: avena; som är af h., hafre- avenaceus.

Hafs: opera nimium celeris curaque carens (Hor. A. P. 261); festinatio; – om verket: opus nimia festinatione corruptum; opus tumultuarium.

Hafsa: festinanter, negligenter facere, agere alqd (jfr Slarfva); ruere in agendo.

Hafsbad: lavatio maritima; taga h. in aperto mari lavari.

Hafsbandet: extrema terrarum ora.

Hafsdjur: belua marina; animal marinum.

Hafsfisk: piscis marinus.

Hafsfru: dea marina; Siren (svek bor på h-ns tunga fallax, improba S.).

Hafsgud: deus (potens) maris l. marinus.