L

Labb: pes anterior l. manus (Pn.) ursi.

Laborera: l. med en sjukdom laborare morbo.

Labyrint:

1. eg.: labyrinthus.
2. en l. af ovisshet, oreda, svårighetor: ambages; summi errores; summae difficultates l. angustiae; summa rerum obscuritas.

I. Lack: *lacca (signatoria; romarne begagnade till försegling af bref cera l. creta, jemte det de omvirade brefvet med en tråd).

II. Lack: lack (och lyte) macula, nota (et vitium); lägga på ngn, tillägga ngn l. och lyte maculam aspergere, notam inurere alicui, famae alicujus.

Lacka, v. tr.: *laccā consignare (epistolam), firmare alqd.

Lacka, v. intr.:

1. = rinna: fluere, manare; svetten l-r sudor fluit (rivis), manat.
2. om tid = lida: det l-ar till jul bruma instat, imminet, appropinquat; a bruma prope absumus.

Lackera: *laccam obducere, inducere alicui rei.

Lackstång: *virga laccae.

Lada: horreum; församla i l-r in horrea condere.

Ladda: *sclopĕto (pulverem, glandem) immittere.

Laddning:

1. ett skepps: onus; merces navi impositae; se Last.
2. ett gevärs: *ea, quae sclopĕto immissa sunt l. immittuntur (pulvis, glandes).

Ladufogde: villicus.

Ladugolf: area l. solum horrei.

Ladugård: cohors l. cors (= den af byggnader omhägnade gårdsplatsen); villa rustica (= åbyggnaderne på en afvelsgård l. afvelsgården sjelf).

Ladugårdspiga: ancilla pecuaria; *villica (eg. = uxor villici).

Laf: lichen.

Lag, m.: lex (= stadga, bestämning, så väl ss. förslag – rogatio, motion – som ss. stadfästad; jfr C. de Legg. I. 19: lex est juris atque injuriae regula); jus (= det som l-n stadgar); l-ns bud legis praecepta, jussa; jus; gudomlig, naturlig l. lex divina, naturalis; positiv lag scripta lex (oskrifven, gudomlig lag nata lex); positiv rätt = jus i mots. till aequitas; gudomlig och mensklig lag (rätt) jus (jura) divinum et humanum; borgerlige l-n jus civile; föreslå en lag legem ferre, rogare; antaga, förkasta en lag legem accipere, probare; antiquare; få en lag antagen (om förslagsmannen) perferre legem; stifta lag leges sancire, scribere, jubere (om folket); dare (populo); skipa lag jura describere; l-n bjuder, förbjuder lex jubet, vetat alqd facere l. fieri; stifta den l-n, att – legem sancire, constituere l. lege sancire (sciscere), ut l. ne sit alqd; det är lag, att – lex est, ut sit (lex jubet, vetat fieri) alqd; handhafva, verkställa, häfda l-n legem exercere, tueri; afskaffa, upphäfva lag legem abrogare; de lege abrogare alqd; legi obrogare (medelst ny bestämmelse); legem rescindere; ändra lag legem mutare, novare; vara bunden af en lag lege teneri; af l-n vara förbunden, förpligtad till ngt, att göra ngt lege astrictum esse ad rem gerendam, ut faciat alqd; hålla l-n legem servare, observare; legi obtemperare; bryta emot l-n legem violare, perrumpere, pervertere, negligere; contra legem facere; kringgå l-n legi fraudem facere; calumniari; enligt lag lege, ex lege, ex jure; studera l-n leges l. jus (civile), jura discere; juris studio se dare, operam dare, ad juris studium se applicare; – vänskapens l-r jus amicitiae; pligtens, hederns (ärans) l-r officium; decus; föreskrifva, låta sig föreskrifvas l-r leges dicere alicui, leges accipere ab alqo; vara öfver l-n legibus non teneri; legibus solutum esse (legum arbitrum esse); supra leges esse (C. ep. Brut. 17).

Lag, n.:

1. = (läge), skick, ordning, (riktig) beskaffenhet):
1. a. i allm.: (ordo); bringa, ställa i lag in ordinem adducere, redigere; componere; restituere; vara ur lag (jfr Olag) turbatum, corruptum esse; komma ur lag turbari, corrumpi.
2. b. = sed: (mos); hafva det lag, att mos est illi, ut faciat alqd.
3. c. göra ngn till lags (i lag): satisfacere, (opus) probare alicui; (jfr morem gerere alicui); vara till lags placere, probari alicui.
4. d. (= punkt) i rums- och tidsbestämningar: (momentum); vid detta l-t hoc momento temporis, hoc fere tempore; vid lag = vid pass fere, circa, circiter; näste morgon tre vid lag circa quartam vigiliam; i senaste l-t quam maxime sero; i minsta l-t quam minimus, minime.
2. = lager, hvarf, rad: stratum; ordo; af glatta l-t eg. = continuo tormentorum ordine (med hela raden af kanoner); oeg. = fortissime; vehementissime.
3. = sällskap: circulus; (conventus, coetus); gladt lag convivium; circulus compotantium; bryta lag e circulo (primum, ante tempus) discedere; betala l-t sumptus convivii solvere, pendere; (oeg. = poenas dare).

Laga, adj. (eg. gen. plur. af Lag, m.): legis; legitimus; hafva, vinna l. kraft vim legis habere, obtinere; l. förfall (justa) causa (jfr Förfall); l. dom judicium legitimum, justum (praetoris).

Laga, v.:

1. = tillreda, anrätta:
1. a. med objekt: laga l. laga till ngt parare, apparare; l. mat cibum coquere; l. måltid, till gästabud, bröllop o. d. cenam parare, apparare; convivium, nuptias apparare.
2. b. l. så, att –: curare, (facere, efficere, operam dare), ut sit, fiat alqd; l. att brefvet blir honom tillskickadt cura, ut literae ei dentur; l. att du kan komma fac ut venias.
2. = iståndsätta (ngt söndrigt l. förstördt): reficere (navem, aedificium); reconcinnare (vestem, aedes); resarcire, sarcire (vestem, corbulam, tectum); reparare (classem).

Laga sig:

1. l. sig till ngt: parare med ack. obj. l. med infinitiv: p. bellum, p. proficisci (till att resa); äfven med fut. periphr. act.: han l-r sig till att resa jamjam profecturus est.
2. l. sig bort, undan, å stad: abire; fugam parare; fugere; se auferre l. amovere.

Lagbinda: lege astringere; i synn. i part. pres. lagbunden: lege, legibus astrictus, definitus; l-t samhälle respublica l. civitas (legibus) constituta; l. frihet libertas legibus circumscripta (non licentia infinita).

Lagbok: legum codex l. corpus; vanl. leges; de 12 taflornas l. leges l. lex XII tabularum.

Lagbrott: legis l. legum violatio.

Lagbrytare: legis violator; blifva, vara l. legem violare, contra legem facere.

Lagenlig: legitimus; legi consentaneus; jfr Laglig.

Lagenlighet, Lagenligt se Laglighet, Lagligt.

Lager, n.:

1. = hvarf: stratum.
2. = förråd (vanl. köpmans): copiae; (horreum = magasin); hafva ngt på l. alqd in horreo repositum, conditum habere l. servare.

Lager, m.: laurus; räcka ngn en l. (lagerkrans ss. symbol af seger) laurum deferre alicui; segerns l. victrix laurus.

Lagerblad, Lagerbär: folium, baca lauri.

Lagerkrans: laurea (corona).

Lagerkransad: laureatus; lauriger.

Lagerlund: laurētum.

Lagerträd: laurus.

Lagfaren: juris (jure) consultus, juris peritus; vara l. jura nosse, callere, didicisse.

Lagfarenhet: juris peritia, scientia; studera l. jus (civile), jura discere; juris studio se dare, operam dare.

Lagfart: praetoris adjudicatio; acquisitio apud praetorem; få, hafva l. på (köpt) egendom edicto praetoris, jure praetorio alqd sibi vindicare; a praetore adjudicatum habere; praetor adjudicat alqd alicui.

Lagfråga: quaestio juris (de jure); controversia juris; quaestio legitima, legalis (Qu.).

Lagfästa: lege firmare, confirmare.

Lagföra: in jus vocare, adducere (rapere) alqm; lege agere cum alqo; (lege) reum postulare, agere alqm; litem (actionem) intendere alicui; judicio arcessere alqm; (de pecunia) appellare alqm.

Lagförd: reus.

Lagförslag: lex; rogatio.

Lagg: margo dolii.

Lagga: ett kärl dolium vincire, orbibus cingere, firmare.

Laggband: orbis; circulus.

Laggift: l. hustru (man) justa, legitima uxor (maritus); l-a föräldrar parentes justo matrimonio juncti.

Laggill: ratus; legitimus.

Laggkärl: cupa orbibus vincta.

Lagkarl: jure consultus.

Lagklok, Lagkunnig, Lagkunskap se Lagfaren, Lagfarenhet.

Laglig: legitimus, justus; lege, legibus constitutus (i lag stadgad, på lag grundad); legi consentaneus (lagenlig); l. rätt jus legitimum; jus; det är min l-a rätt hoc lege mihi licet, conceditur; hoc mihi pro jure meo sumo; l. styrelse, myndighet legitimum (et justum) imperium, l-a potestas; l-t äktenskap justae nuptiae, justum matrimonium; l. arfvinge heres naturalis, suus (på grund af slägtskap); h. legitimus (enligt testamente); l-t testamente testamentum recte factum (C. de Or. II. 24).

Lagligen: lege; legitime.

Laglighet: justitia; bestrida l-n af ngt negare jus, justum, legi consentaneum esse.

Laglikmätig: legitimus; legi consentaneus.

Laglydig: legibus parens, obtemperans; modestus (civis).

Laglydnad: modestia (legibus obtemperantis).

Laglös: sine lege l. legibus (genus hominum agreste, sine legibus, – liberum ac solutum, Sa. Cat. 6); lege carens l. solutus (numeri – verser – lege soluti, Hor.); effrenatus; exlex (Hor.).

Laglöshet: infinita, effrenata licentia; der råder en fullkomlig l. leges nullae sunt.

Lagman: *judex provinciae.

Lagning: refectio; reconcinnatio.

Lagom, dat. plur. af Lag, n. (= i skick, med måtta), brukadt såsom:

1. adverb:
1. a. = icke för mycket; jemnt: non nimis; satis; (i förringande mening) mediocriter (utilis, Hor.); modice; (parum); l. lång, bred non nimis longus; justa longitudine, latitudine; han är (så) l. beskedlig haud sane facillimo ingenio est.
2. b. = i rätt tid: tempore.
2. ss. predikat = l. stor o. s. v., passande: justus; (ad usum) aptus; commodus; justa magnitudine; det är l. bene, commode se habet; commodum est; det var l. åt honom habet, quod meritus est; pro eo, atque meritus est, reprehensus est, poenas dedit.
3. ss. (oböjligt) substantivt subjekt l. objekt: mediocritas; modus; l. är bäst mediocritatis regula optima est (C.); (ne quid nimis, Ter.; est modus in rebus, Hor.); iakttaga ett behörigt l. mediocritatem tenere, quae est inter nimium et parum, C.

Lagsaga: jurisdictio; provincia (praetoris).

Lagskipning: jurisdictio; rättvis, dålig l. aequa, iniqua judicia.

Lagspråk: (certa) verba legis l. legum (propria); jfr C. de Legg. II. § 18.

Lagstadd: jure (rite, ex lege) conductus.

Lagstiftande: qui leges dat, sancit, scribit; cui legum dandarum jus l. potestas est; l. församling comitia (legibus scribendi, dandis, sanciendis); l. makt legum dandarum l. scribendarum potestas, jus.

Lagstiftare: qui leges scribit (scripsit), dat (dedit); qui civitati jura describit; (Athenarnes, Romarnes l. qui Atheniensibus, Romanis leges dedit l. scripsit; l-n har förutsett detta hoc providit ille, qui legem scripsit); legis eller (der fråga är om flere lagar) legum scriptor, conditor, lator (C.); juris conditor (L.); legum sanctor (praecipuus Servius Tullius, T.).

Lagstiftning: legis l. legum datio, sanctio; l-n tillhör folket leges sancire, condere populi est; leges sibi ipse dat populus; i konkret mening = systemet af lagar leges; jura; en rättvis l. bonae leges, aequum jus.

Lagstil: verba legum (propria); tala i l. ipsius legis verbis uti.

Lagstridig: legi contrarius; injustus; (lege) vetitus.

Lagstånden: ratus.

Lagsöka: l. ngn (för en skuld) pecuniam ex lege repetere, reposcere ab alqo; lege agere cum alqo, in alqd.

Lagsökning: pecuniae debitae postulatio.

Lagtima: stătus; sollennis; ordinarius.

Lagverk: corpus juris.

Lagvrängare: calumniator; malitiosus juris interpres.

Lagvrängning: calumnia; malitiosa juris interpretatio (C. de Off. I. § 33).

Lagvunnen: lege quaesitus.

Laka: manare, stillare.

Lakan: linteum; lodix; lodicula.

I. Lake: (ett slags fisk) gadus lota.

II. Lake:

1. i allm.: sucus, liquor.
2. fisklake, saltlake: muria, halec; salsilago.

Lakej: pedissĕquus.

Lakonisk: Laconum proprius; (om yttranden) brevis.

Lakonism: orationis l. dicendi contorta brevitas; i konkret mening: breviter dictum (Laconum l. Lacedaemoniorum, Spartiatarum more).

Lakrits: *glycyrrhiza.

Lakritsstång: virga glycyrrhizae (decoctae).

Lakun: lacūna.

Lalla: lallare (Ps.); balbutire.

Lam, adj.:

1. eg.: debilis; claudus; mancus; l. i foten, höften pede, coxā debilis, captus; l. i länden delumbis, elumbis.
2. oeg. om handlingar och ord: debilis, elumbis (oratio); languidus, infirmus; en l. styrelse imperium debile, segne, sine nervis; ett l-t försvar defensio manca, languida, claudicans.

Lam, n.: agnus, agna; litet lam agnellus; from som ett lam tam placida quam ovis.

Lamkött: agnīna (caro).

Lamhet:

1. eg.: debilitas (coxae, crurum – i höft, ben).
2. oeg.: försvarets, styrelsens l. defensionis, imperii infirmitas, socordia, ignavia.

Lamma: agnos parere, eniti.

Lampa: lucerna; lychnus, lampas.

Lampveke: ellychnium.

Lamt: sköta, bedrifva ngt l. segniter, languide, socorditer gerere alqd, versari in alqa re; (tarde gelideque ministrare, Hor.).

Land:

1. utan plur.:
1. a. = jord i allm.: terra; ett stort stycke l. multum terrae.
2. b. i motsats till vatten (haf, sjö o. s. v.): terra; (litus, ripa); fast l. (fastland) continens terra; continens; till lands och sjös terrā marique; till l-s in terra (dimicare); terrestri itinere (proficisci); krigsmakten till l-s och vatten terrestres et maritimae copiae; drabbning till l-s terrestre proelium; se l. terram videre (ex longa navigatione, C. de Sen. § 71); lägga i l. ad terram (alqam någonstädes; alqo) navem appellere, applicare; gå i l. (in terram) egredi, exire; sätta i l. (in terram) exponere; stöta från l. de terra expellere, moliri navem; segla utmed l-t terram (litus) legere; inne i l-t in mediterranea regione; in interiore parte terrae; inåt l-t in agros, in interiora, interiores partes l. regiones; resa uppåt l-t ex litore ascendere (in mediterraneas regiones); – oeg.: gå i land med ngt = rem bene, prospere, feliciter gerere.
3. c. i motsats till stad = landsbygd (vanl. blott i bestämd form): rus, rura; (agri); älska l-t rure (vitā rusticā) delectari; vistas, bo på l-t ruri (in agris) versari, esse, habitare; ligga på l-t rusticari; resa, gå på l-t rus proficisci, exire, ire; ströfva omkring på l-t rus, rura peragrare; komma från l-t rure venire; l-ts enfald rustica simplicitas; l-ts nöjen oblectamenta rusticae vitae, voluptates agricolarum.
2. med plur.:
1. a. = stycke afvelsjord: ager; agellus; arvum.
2. b. = landsträcka, del af jorden (till fysiska gränser och beskaffenhet): terra, solum (mest med afseende på jordmonen); regio (med afseende på flackhet l. bergighet o. d.); (fines); loca; ett skönt, fult l. terra amoena, horrida, foeda (T. Germ. 5); fruktbart, ofruktbart l. terra fertilis, sterilis; bergigt, skogigt, flackt l. regio montana l. montuosa, saltuosa, silvestris, plana, campestris; loca plana, campestria, aspera, montuosa et cet.; l-ts läge terrae situs; söderns länder australes terrarum partes l. regiones; l-nas krets (= hela jordkretsen) orbis terrarum l. terrae; alla l. omnes terrae.
3. c. i politisk men.: civitas (samhälle); fines, ager, agri (= ett folks område); terra; (populus); ett fritt l. libera civitas; (liber populus); ett stort l. magna civitas; l-ts välfärd salus civitatis (publica; populi); styra l-t civitatem (rempublicam) regere; civitati praeesse; l-ts styrelse, författning civitatis administratio; forma reipublicae; i hela landet tota civitate, in omni populo; till fursten frambära l-ts önskningar civium desideria ad principem deferre; oro råder i l-t turbati sunt civium animi; här i l-t in hac terra, in hac l. nostra civitate; apud nos; vårt, sitt o. s. v. land patria (nostra, sua); älska sitt l. patriam amare (patria nos delectat, C. de Or. I. § 195); l-ts fader pater patriae; enligt l-ts sed more patrio, more populari l. populi; född i l-t in hac terra natus; indigĕna; l-ts barn cives; populares; l-ts kärne, hopp robur, spes civitatis, patriae; vara i l-t, inomlands domi esse; vara utomlands peregre versari; drifva ngn ur l-t finibus, patriā pellere, expellere alqm; förvisa ur l-t ex l. de civitate exterminare; igni et aqua interdicere alicui; in exsilium pellere, expellere alqm; lemna l-t solum mutare, vertere; peregre proficisci (in exsilium ire); fiendens l. terra, ager hostilis; fines hostium; eröfradt l., lydland provincia; i Etruskernes l. in agro Etrusco, in finibus Etruscorum; (i sammansättningar har ordet i allmänhet formen land- i betydelsen 1 b, i motsats till sjö-, lands- i betydelsen 2 b, c – terra, civitas – och landt- i betydelsen 1 c, rus).

Landa: navem (classem) appellere, applicare aliquo, ad terram aliquam; appelli alqo; oram prehendere, litus attingere.

Landamären: fines (terrae, populi); Sveriges l-n fines Suethici.

Landarmé: terrester exercitus.

Landeri: (rus) suburbanum.

Landfast: terrae adhaerens.

Landfäste: retinaculum, ora (L. XXII. 19).

Landgång:

1. in terram egressio, escensio.
2. = brygga, planka, hvarpå man går i land: pons; sätta ut l. pontem terrae injicere.

Landkrabba:

a. eg.: cancer ruricola.
b. = vid sjön ovan menniska: maris expers (homo).

Landkänning: hafva, få l. sentire se a terra prope abesse.

Landmärke: signum (nautis propositum; jfr Sjömärke).

Landning: appulsus (litoris).

Landsbygd:

1. absolut (i mots. till stad): rus; rura; på l-n ruri.
2. en viss l.: regio (montana, campestris); ager (Latinorum, Latinus o. d.).

Landsdel: pars terrae, civitatis, imperii, regni alicujus; provincia.

Landsfader: pater l. parens patriae.

Landsfaderlig: qualis patriae patrem decet; l-a tänkesätt, omsorger paternus in cives animus; paternae pro civibus l. populo curae.

Landsfiende: perduellis; hostis.

Landsflykt: exsilium; gå i l. in exsilium ire, proficisci, ejici, agi, pelli; lefva i l. exsulare, exsulem vivere, in exsilio esse; frivillig l. voluntarium exsilium; döma till l. aquā et igni interdicere alicui.

Landsflyktig: exsul; extorris; förklara ngn l. aquā et igni interdicere alicui; exsulem judicare alqm.

Landsfred: pax (publica).

Landsförderflig: civitati l. reipublicae perniciosus, exitiosus.

Landsförrädare: proditor patriae.

Landsförräderi: patriae proditio; perduellio; begå l. patriam prodere; majestatem populi imminuere.

Landsförrädisk: capitalis; qui ad patriam prodendam spectat; l-a planer patriae prodendae consilia.

Landsförvisa: civitate, patria expellere, ejicere; jfr Landsflyktig.

Landsförvisning: expulsio; ejectio l. med verbalformer.

Landsherre: princeps; rex.

Landshöfding: praeses, praefectus provinciae.

Landshöfdingedöme: praefectura; provincia.

Landsida: från l-n ab l. ex terra (Cs. b. Civ. III. 40).

Landskansli: tabularium provinciale.

Landskap:

1. i rent fysisk mening (med afseende på läge, utsigt, bördighet o. s. v.): terra; regio (amoena, horrida, silvestris, plana); loca (n. pl.).
2. i politisk mening = distrikt: regio; provincia; indela i l. in regiones dividere, describere; regionatim describere.

Landskapslag: lex provincialis.

Landskapsmål: sermo provincialis.

Landskapsmålare: *regionum pictor; topiarius.

Landskapsmålning: topia (n. pl.).

Landsknekt: latro; miles conducticius.

Landskontor: rationarium provinciale.

Landslag: jus civile.

Landsman: popularis, civis, municeps alicujus; ejusdem civitatis l. populi homo; vår, eder l. nostras, vestras; hvad för l. är han? cujus est?

Landsmanskap: popularitas (Pt.); för l-ts skull quod ejusdem civitatis erant; l-t förenar magnum est vinculum ejusdem esse civitatis; l-ts band, pligter civium inter se vincula, officia.

Landsort: tractus terrae; regio; rus; i en aflägsen l. in longinquo rure.

Landsplåga: calamitas (publica); pestilentia, pestis.

Landsrätt: jus (l. leges) rusticarum regionum, (jus provinciale).

Landssed: mos (terrae, civitatis alicujus) popularis, civilis.

Landstiga: in terram egredi, exire.

Landsting (= länsting): concilium provinciale.

Landsväg: via publica.

Landsände: extrema pars terrae alicujus, sinus imperii (T. Germ. 29); pl. fines (i Tyri och Sidons l-ar in finibus Tyriorum et Sidoniorum).

Landsätta: (in terram) exponere.

Landtadel: rustica nobilitas.

Landtbo: rusticus; (rusticanus med bibetydelse af bondaktig).

Landtbonde: colōnus.

Landtbruk: agricultura; agricolatio (Col.); res rustica, res rusticae (Cato; C. de Sen. § 54, 55); idka l. agrum, agros colere; agricolari; agris colendis operam dare.

Landtbrukare: agricŏla; agri cultor; colōnus (ita antiqui laudare solebant – bonum colonum, Cato).

Landtbruksvetenskap: agri colendi scientia; agricolarum ars.

Landtdjur: terrestre animal.

Landtegendom: ager; praedium; (villa, eg. om åbyggnaderne); liten l. rus; agellus; större l. fundus; latifundium.

Landtfolk: rustici; agrestes; pagani.

Landtförsvar: finium tutēla; konkret: praesidia terrestria; i allm.: copiae ad fines tuendos paratae, comparatae; anordna l-t ad fines tuendos copias parare.

Landtgods: fundus; latifundium; praedium rusticum; ager.

Landtgård: villa.

Landthandel: mercatura ruralis, vicana.

Landthandlare: institor ruralis, vicanus.

Landthus: villula.

Landthushållning: res rustica, -cae; agricultura.

Landthöjd: dorsum (terrae); edita planities.

Landtlif: vita rustica.

Landtlig: rusticus; agrestis; l-a nöjen oblectamenta vitae rusticae, rerum rusticarum.

Landtligt: rustice.

Landtlolla: rustica, rusticana (puella).

Landtman: agricŏla; agri cultor.

Landtmannaprodukter: merces rusticae, rusticorum.

Landtmätare: agrimensor; decempedator.

Landtmätarestång: decempĕda; groma.

Landtmäteri: ars gromatica.

Landtmäterikontor: rationarium agrimensorum.

Landtresa: rusticatio.

Landtrygg: dorsum (terrae).

Landtsoldat: miles agrestis.

Landtstat: (= ett läns tjenstemän) provinciales magistratus.

Landtstorm: miles tumultuarius.

Landtställe: rus suburbanum; villa suburbana.

Landttrupper: terrestres copiae; terrester exercitus.

Landtudde: promontorium.

Landtunga: lingŭla; lingua.

Landtåg: retinaculum.

Landtvärn: milites ad fines tuendos evocati.

Landvind: ventus a terra surgens, (apogēus).

Landväg: via terrestris; resa l-n terrā, terrestri itinere proficisci; l-n är det 5 mil terrā proficiscenti quinque milia passuum sunt (conficienda).

Langa: per manus tradere.

Lank: vappa.

Lans (af lat. lancea): hasta [romersk lans = långt spjut (eg. stång), närmast liknande den macedoniske lansen, σάρισσα]; framea (germanisk l.); lancea (λόγχη); cateja (hispanisk l.); liten l. lanceŏla; bryta en l. med ngn cum alqo contendere, dimicare.

Lansbärare, Lansknekt: lancearius.

Lansett: *lanceŏla; scalpellum.

Lanterna: laterna.

Lapa: lambere (om hundars och kattors sätt att dricka).

Lapp: lacinia; cento; pannus.

Lappa: sarcire, resarcire.

Lappri: nugae; res nullius pretii; ineptiae; en lappris sak res perquam levis, futilis; res nugatoria.

Lappsko: calceus ex pellibus rhenonis confectum.

Lappverk: sartago; cento; farrago; opus male compositum.

Larf, m. 3.:

a. insektlarf: *larva.
b. = mask för ansigtet: larva; persona; under vänskapens l. simulatā amicitiā.

Larf, m. 2.: pusio; pupus.

Larfva: l. åstad currere; abire.

Larm: strepitus; tumultus (jfr Dån; Buller).

Larma: strepere; constrepere; tumultuari; strepitum, tumultum facere l. edere; l. öfver ngt de alqa re clamare, tumultuari.

Larmande: strepens; clamosus.

Larmsignal: signum, quo excitantur homines; classicum.

Larmtrumma: tympanum, quo excitantur homines.

Lasarett: valetudinarium.

Lase: pannus (se Trasa).

Laska: suere, consuere.

Lass: vehes; onus vehiculi.

Lassa: onerare (vehiculum alqa re med ngt; in vehiculo alqd ngt på vagn); stipare (in vehiculo alqd).

Lasstals, Lassvis: per vehes.

Last:

1. = börda, hvad som är lastadt l. packadt på ngt: onus (navigii, vehiculi).
2. oeg.:
1. a. = tunga, besvär: onus; ligga ngn till l. sumptui esse (Pt. Mil. 740) alicui.
2. b. = skuld: lägga ngn ngt till last vitio (crimini) dare, vertere, tribuere alicui alqd l. quod fecit alqd; alqd in alqo l. alqm in alqa re (quod fecit alqd) reprehendere, vituperare.
3. c. = osedlig vana: vitium; flagitium (neslig, smutsig l.); grofva l-r foeda, turpia vitia; summa flagitia; vara hängifven åt l-r, befläcka sig med, söla sig i l-r vitiis (vitiorum turpitudini) deditum, mancipatum esse (Sa.); vitiis, flagitiis se inquinare, contaminare; särskildt om könsutsväfningar, otuktslast: libidines; probra (skandaler); l-ns näste l. tillhåll vitiorum, flagitiorum deversorium, nequitiae officina (C.).

Lasta:

1. eg.: navi imponere merces, mercibus onerare navem; med säd l-dt skepp frumento onusta navis.
2. = förtala, klandra: obtrectare (alicui); vituperare (alqm, alqd).

Lastageplats: locus, ubi imponuntur merces; portus.

Lastare: obtrectator; vituperator; gifva lastarenom rum obtrectatoribus, maledicis ansam dare l. praebere.

Lastbar: turpis, dissolutus, impurus (vita, homo, mores); groft l. flagitiosus; vitiis inquinatus, contaminatus, foedatus.

Lastbarhet: turpitudo (vitae); ngns l. flagitia, vita flagitiosa, impura, mores foedi, dissoluti alicujus.

Lastbart: turpiter, flagitiose, dissolute (vivere).

Lastdjur: jumentum (onerarium, sarcinarium).

Lastdragarefartyg: navis oneraria.

Lastgammal: annis gravis; senio confectus; jag är ej alldeles l. non plane me afflixit senectus (C. de Sen. § 32).

Lastning: mercium impositio; navis oneratio; under l-n dum imponuntur merces; biträda med l-n in mercibus imponendis adjuvare (alqm).

Lastvagn: plaustrum; sarrācum.

Lasur: sapphīrus; *lapis lazuli; cyănos (Pn. XXXVII. 119).

Lat: piger (besl. med piget = olustig, trög); segnis (loj, beqväm); ignavus (utan handlingsdrift l. håg, dorsk); deses, iners (faktiskt overksam); vara lat in opere cessare; sitta lat desidere.

Latas, Lata sig: cessare; desidiae se dare.

Latbänk: lägga sig på l-n tecto et umbrā gaudere (Ps.); desidiae se dare; cessare.

Later: gestus; habitus.

Lathund: (ignavum pecus); cessator.

Latin: latinus sermo; latina lingua; latinae literae (= latinskt språk och literatur); latinitas (= latinskhet, korrekt l.); god, felfri l. integritas latini sermonis; elegantia latine loquendi l. latini sermonis; kunna l. latine scire, didicisse; tala l. latine loqui; latina lingua (verbis latinis) uti; på god l. latine (C. de Or. III. 37; bene latine, C. Brut. 108, Pid.); det är god l. i den boken l-i sermonis elegantia excellit liber; på dålig l. non bene latine; barbare; öfversätta på, från l. in latinum, e latino convertere.

Latinare: latinarum literarum (linguae latinae) peritus, sciens; latinis literis doctus, eruditus, perfectus (god, utmärkt l.); latine doctus, doctissimus.

Latinitet:

1. = latinskhet, korrekt latin: latinitas (l. est, quae sermonem purum conservat ab omni vitio remotum, C.).
2. = latinstudier: latinarum literarum studia; latina studia.

Latitud: latitudo.

Latmansgöra: ingenii (hominis, manus) inertis opus (ingeniique vocas carmen i. o., Ov. Amores I. 15).

Latmask se Lathund.

Latsida: lägga sig på l-n desidiae se dare; tempus desidiā terere.

Latverg: *ecligma; electarium medicamentum.

Lava: massa saxorum liquefactorum.

Lavemang se Klistir.

Lavett: pedamentum tormenti (underlag för en kanon).

Lavin: nivium ruina, labes; nivium moles de monte decurrens, devoluta.

Lax: salmo.

Laxativ: remedium l. medicamentum purgativum, (quo laxatur, cietur alvus).

Laxera: alvum ciere, purgare.

Laxöring: truta major.

Le: ridere; subridere (småle); le åt ngn ridere alqm; le mot ngn ridere, arridere alicui; komma ngn att le risum movere, excutere, elicere alicui; lyckan ler mot ngn fortuna (arridet) aspirat, favet alicui; allt (hela verlden) ler mot honom omnia laeta ostenduntur alicui.

Led, f.: = väg, rigtning, håll; i sammansättningar – t. ex. således – = sätt): cursus, via; pars; åt hvilken led quam in partem? quo?; i samma led eādem; eodem; in eandem partem; i motsatt led in contrariam partem; (jfr Farled).

Led, m. 3.: articulus; artus (vanl. blott i plur. – digitorum, foliorum); nodus (crurum, digitorum); commissura (fogning – ossium); vertebra (led i ryggraden); geniculum (led, knä på växtstjelkar); – led för led articulatim; darra i alla l-r omnibus artubus tremere; vrida ur led luxare; distorquere; (os, ossa) sede suā movere; komma ur led sede sua excidere, delabi (Ce.); sätta i led in sedem suam reducere.

Led, n. (och m.) 3 och 5.:

1. i allm. = beståndsdel i ett sammanhang (system, serie), som förenar det föregående med det efterföljande (ledamot l. det som ligger emellan ledamöterna): articulus (orationis); membrum (= led); det saknas ett led i beviset deest rationis, conclusionis membrum necessarium l. sine quo ratio constare non possit.
2. = länk i en kedja: anulus.
3. = slägtled: gradus (cognationis); i rätt nedstigande led (linie) härstamma från ngn continua nepotum serie descendere (Pn.), ortum esse, genus ducere ab alqo; i tredje led härstamma från ngn tertium esse ab alqo; förbjudne leder gradus vetiti, a consortio conjugii excepti (Ambr. ep. 60. n:o 3 Georg.); i sena led longā nepotum serie –; (apud seros nepotes).

Led, n. 5 och 3.: (= rad): ordo; hålla sig i l-t ordinem servare, conservare, observare; ordna, rubba l-na instruere, turbare, perturbare ordines; öppna l-na ordines explicare, laxare; i (tätt) slutna led munito, conferto agmine (procedere), conferta acie stare, consistere; stå i första l-t primam frontem tenere; i eftersta l-t inter postremos; gå ur l-t, rymma från l-na ordines relinquere, deserere.

Led, n. 5.: = grind: claustrum; repagulum.

Led, adj.:

1. = ful; ond; obehaglig: turpis; malus; tristis; dela ljuft och ledt med ngn laeta tristia (adversas et secundas res) cum alqo communicare, communia habere.
2. som har leda vid en sak: fastidiosus (alicujus rei); jag är led vid detta piget (taedetque) me harum rerum.

Leda, f.: fastidium; satietas; odium; hafva l. få leda för, vid ngt fastidire (cibum); fastidio teneri alicujus rei, fastidio abalienari, abhorrere ab alqa re (C. de Or. III. § 98); satiari alqa re; odisse alqd; ingifva, förorsaka l. fastidium movere, creare alicui.

Leda, v. tr. 1.: flectere (articulum, membrum articulo).

Leda, v. tr. 2.:

I. i eg. men.:
1. 1. absolut: ducere; l. ngns steg vestigia, gressum alicujus regere; l. vid handen manu ducere; l. vilse in errorem inducere.
2. 2. med prepositioner l. adverb:
  1. a. l. bort: abducere; l. bort vatten aquam derivare.
  2. b. l. fram: producere.
  3. c. l. hän, till ngn: deducere; adducere ad alqm; vägen l-r någonstädes hän via ducit alqo.
  4. d. l. in: introducere (hominem); l. in vatten: immittere.
  5. e. l. ut: educere; ejicere (foras).
II. i oeg. men.:
1. 1. absolut:
  1. a. l. en person: regere alqm; låta sig l-s af ngn regi ab alqo; parēre (servire) alicui; l-s, låta sig l-s af begär, afund o. d. duci, efferri cupiditate, invidiā.
  2. b. l. ett företag: administrare (gerere) negotium; praeesse negotio.
2. 2.
  1. a. l. ngn, ngns tankar l. uppmärksamhet på ngt, till ngt: convertere animum, animos ad alqd; ad cogitationem alqam inducere, adducere alqm; cogitationem aliquam injicere alicui; l. samtalet på ett ämne mentionem rei injicere; sermonem de alqa re inferre, inducere.
  2. b. l. bort, ifrån ngt: animos, suspicionem avertere, avocare ab alqa re.
  3. c. l. sin härkomst från ngn: ortum esse ab alqo; genus ducere ab alqo (Vg.).
  4. d. l. ngt i bevis: (rationibus, argumentis) efficere, probare, docere alqd:
  5. e. ngt (ett handlingssätt) l-r till ngt = har en följd, föranleder ngt: ducit alqo (in vitium ducit culpae fuga, si caret arte, Hor.); alqd efficere; i omvänd konstruktion alqam rem sequitur, consequitur alqd; alqa re efficitur, nascitur alqd; hvart detta l-r, är ej svårt att förutse quorsus hoc evasurum (casurum) sit, facile provideri potest; underhandlingarne ledde ej till ngt resultat colloquiis nihil actum, effectum, profectum est.

Ledamot:

1. eg.: articulus; commissura (ossium).
2. = Medlem, se detta.

Ledande: l. män, personer duces, principes (auctores) t. ex. seditionis, comitiorum; l. artikel disputatio ad homines monendos l. docendos apta; till intet l. inutilis.

Ledare, Ledarinna: i allm. dux (itineris = vägvisare; seditionis; non comitem – furentibus –, sed ducem se praebuit, C.); = hufvudman, ledande personlighet: princeps (factionis; senatus l. in senatu); auctor (rei gerendae); en persons (ynglings) l. rector (adolescentis); l. af ett företag administrator (negotii).

Ledas:

1. = känna leda vid ngt: fastidire alqd; fastidio teneri alicujus rei.
2. = känna ledsnad:
1. a. icke kunna trifvas (någonstädes): taedio alicujus loci teneri; (oscitare): taedet alqm alicujus loci, conventūs (male me taedebat convivii – i sällskapet, Pt.); moleste ferre alqd.
2. b. ledas efter ngt (= längta efter ngt): desiderare, requirere (amicorum consuetudinem, domum); desiderio teneri, angi (domūs, amicorum).

Ledband: funis (tortum digna sequi potius quam ducere funem, Hor.); oeg.: gå i ngns l. alicujus nutu arbitrioque regi; deservire alicui.

Ledbrott: luxatio (membri).

Ledgång: articulus; commissura ossium.

Ledig:

I. = obesatt, oupptagen:
1. 1. i allm.: vacuus (locus; munus; puella = till äktenskap l., Ov.); förklara l. vacuum pronuntiare; gå, stå l. vacare.
2. 2. om personer och deras tid = fri från göromål: vacuus (tempus; homo – absolut och med ablativbestämning, t. ex. negotiis, från göromål); otiosus (tempus; homo); l. tid (äfven) otium; vara l. vacare (re, a re); vacuum, otiosum esse; gå l. cessare; lös och l. vacuus et liber l. solutus; göra sig l. negotiis se expedire; negotia abjicere (ponere); på l-a stunder in otio; vara l., hafva l-t till ngt vacare alicui rei; vacat, operae est facere alqd.
II. = i rörelser ledig, obehindrad: expeditus, agilis (motus corporis); commodus; l. tunga volubilis lingua; hafva l. tunga linguae volubilitate, mobilitate excellere; l. framställning oratio volubilis; orationis, verborum volubilitas, (copia); l-t umgängessätt mores faciles (äfven = godmodighet), commodi; urbanitas quaedam; hafva ett l-t sätt in communi hominum consuetudine nec rudem neque impolitum (commodum et facetum) esse.

Ledighet:

I. = att vara oupptagen, fri från ngt:
1. 1. i allm.: vacuitas (loci, muneris, en sysslas; negotiorum – från göromål); vacatio (muneris, från syssla); under l-n dum vacat munus.
2. 2. = frihet från göromål, (ledig tid); vacatio (absolut); otium (= tempus vacuum, liberum); hafva l. otiari; feriari; åtnjuta l. vacatione, otio frui; bevilja ngn l. vacationem, otium concedere, dare (facere) alicui; hafva för mycken l. nimio otio abundare, affluere; cessare; hafva l. till ngt vacare rei; operae est facere alqd.
II. = lätthet i rörelser: agilitas; mobilitas; commoditas; l. i tunga, i framställning linguae volubilitas, mobilitas; orationis copia, facilitas; med l. tala latin commode latine loqui.

Ledigt: agiliter; facile, commode; det gick mycket l. commode, facile res acta, peracta est; tala l. facile loqui; magnā, facili verborum copiā excellere.

Ledknuten: rachitide (engelska sjukan) laborans.

Ledning: ductus (aquae; ductu alicujus = under ngns l., anförande); deductio (afledning – aquae); administratio, procuratio (belli, negotii – af ett krig, ett företag); moderatio (styrelse); regimen (öfverinseende); anförtro sig åt ngns l. alicui duci se committere; (alicui se regendum dare); förtro l-n af ngt åt ngn rem administrandam, moderandam committere alicui; alqm negotio (negotii administrationi) praeficere; hafva sig anförtrodd l-n af ngt alicui rei praefectum esse; under ngns l. duce, moderatore, auctore, rectore alqo; ductu et auspicio l. auspiciis alicujus (l. och öfverbefäl).

Ledsaga: deducere (alqm alqo); prosequi, comitari alqm.

Ledsagare: comes.

Ledsam: molestus (synon. förtretlig, tråkig); tristis (= dyster, nedslående); odiosus (förarglig, vidrig); incommodus (oläglig); gravis (svår, tung); acerbus (bitter, smärtsam); insuavis, ingratus (tråkig, oangenäm); en l. händelse, underrättelse molestus, gravis, tristis, acerbus casus, nuntius; en l. menniska homo odiosus (C. de Am. § 71), molestus; l-t lynne natura difficilis, tristis; l-t göromål negotium molestum, triste, (fastidii plenum); l-t sällskap conventus (convivium) tristitiae (taedii, fastidii) plenus, insuavis; l. bok liber molestus, frigidus (tråkig), insulsus (smaklös); finna ngt l-t dolere, angi alqa re; moleste ferre, aegre ferre alqd; finna det l-t, hafva l-t någonstädes invitum esse alicubi; fastidio, taedio loci, conventus confici, teneri; det är l-t, att – molestum, dolendum est, quod –; det var l-t, att – moleste, incommode accidit, quod –; (doleo, indignor, factum esse o. dyl.); jfr Tråkig.

Ledsamhet:

1. = egenskap af ledsam: molestia, tristitia, acerbitas (jfr Ledsam).
2. = ledsam händelse, förtret, obehag: molestia; incommodum; negotium (bryderi); res (casus) dura, molesta, gravis, tristis, acerba; en l. händer ngn incommodum accidit, evenit alicui l. alqd accidit alicui incommode, moleste, graviter; bereda, tillskynda ngn l-r molestias, incommoda afferre alicui; exhibere alicui negotia, molestias; molestiam creare alicui; vexare, fatigare alqm; svår l. maxima molestia, res gravissima, tristissima et cet.; det var den största l., som kunde hända mig nihil mihi molestius accidere l. afferri poterat; ådraga sig l-r molestias contrahere, ipsum sibi parĕre, parare; saken medför, ådrager ngn l-r res incommodo est alicui; habet molestias; incommoda rem sequuntur, re nascuntur incommoda.

Ledsen:

1. vid ngt: fastidiosus, fastidio captus alicujus rei; satiatus alqa re; plenus rei; ngn är l. vid ngt alqm pertaesum est alicujus rei, alqm taedet (Sa.), piget alicujus rei; göra ngn l. vid ngt satiare alqm alqa re; satietate abalienare alqm ab alqa re; fastidio, (taedio) alicujus rei implere alqm; han är l. vid lifvet eum est vitae pertaesum; eum piget vivere.
2. ledsen öfver ngt l. absolut: maestus (commotus) alqa re; tristis; aegritudine confectus; sollicitus (bekymrad); blifva l. öfver ngt graviter commoveri, offendi alqa re; aegre, moleste ferre alqd; indignari alqa re; vara l. öfver ngt dolere, maerere alqa re; aegre ferre et cet. alqd; göra ngn l. sollicitum facere, sollicitare alqm; molestiam creare, exhibere alicui.

Ledsjuka: dolor articularis l. articulorum; (arthrītis).

Ledskål: acetabulum.

Ledsna: l. vid ngt satiari alqa re; fastidio, satietate, taedio alicujus rei capi; fastidio, satietate ab alqa re abalienari; satietas alicujus rei capit alqm; alqm (pertaedescit), pertaesum est (har l-t) alicujus rei (vid ngt); alqm tenet satietas (har l-t) alicujus rei.

Ledsnad:

1. l. vid ngt (tråk): satietas (alicujus rei); fastidium; taedium; förorsaka, fördrifva l. fastidium afferre, auferre; förekomma l. satietati occurrere.
2. l. öfver ngt: molestia; dolor; aegritudo; tristitia, indignatio; med l. se, höra, göra ngt magno dolore audire, invitum facere, videre alqd; aegre, indigne ferre alqd; förorsaka ngn l. molestiā afficere alqm, molestiam afferre, creare alicui.

Ledstjerna: sidus certum (neque certa fulgent sidera nautis, Hor.); sidus, quo duce fidunt, freti sunt nautae, ad quod cursum dirigunt (nautae); han är min l. hunc ducem sequor, hoc duce tutus l. fretus sum; huc spectant omnia mea consilia.

Ledstång: scapus, ad quem annituntur per scalas descendentes l. ascendentes; adminiculum.

Ledtråd: eg. filum, quo reguntur (caeca) vestigia alicujus (= enligt sagan om Theseus och Ariadne, Vg. Aen. VI. init.); icke hafva l. finna ngn l. non invenire, nancisci, videre, quod sequatur; exitum non videre.

Ledvatten: articulis suffusa aqua.

Ledvis: articulatim.

Ledvridning: luxatio; ossis distortio.

Ledvärk: articularis dolor.

Leende, n.: risus; ljuft, hånligt l. dulcis, acerbus r.; godmodigt l. lentus risus.

Leende, adj.: (som har ett gladt utseende; intagande, lockande): laetus (l-ae segetes, l-a spes – l. skördar, l. utsigter).

Lefnad: vita (longa, brevis; honesta, turpis); aetas (longa, brevis; honeste, turpiter acta); jfr Lif.

Lefnadsafton: vitae tanquam diei (vespera) ultimum tempus; på sin lefnads afton vergente aetate.

Lefnadsbana: vitae curriculum, spatium; vacker l. honesta vita; tillryggalägga en l. vitae cursum peragere, conficere; spatium decurrere.

Lefnadsfrisk: vegĕtus; vigens.

Lefnadsklokhet: vivendi prudentia.

Lefnadslopp: vitae l. vivendi cursus; inrätta sitt l. vitae cursum tenere, instituere; efter fullbordadt l. peracto, confecto vitae cursu, (decurso) spatio, (curriculo).

Lefnadslust: vivendi, vitae amor; hilaritas.

Lefnadsordning: vitae l. vivendi ratio, disciplina; i synn. med afseende på diet: cultus vitae (moderatus); corporis tuendi ratio.

Lefnadssätt: vita; vitae agendae l. instituendae ratio; ett ordentligt, sedligt l. honesta, moderata vita; vita honeste instituta.

Lefnadsteckning se Lefvernesbeskrifning.

Lefnadstid se Lifstid.

Lefnadsvanor se Lefnadsordning.

Lefnadsvett: humanitas; mores politi; sakna l. (elegantioris) humanitatis expertem esse; in communi usu vitae (et consuetudine hominum) rudem et impolitum esse; ega l. humanum, politum, urbanum esse; strida mot allt l. ab humanitate discrepare, abhorrere.

Lefnadsvishet: vivendi sapientia, prudentia.

Lefnadsår: aetatis annus (septuagesimus).

Lefrad: concretus.

Lefva:

I. absolut:
1. 1. eg. (= hafva lif): vivere; spirare; han lefde ännu etiamtum spirabat; om jag får l. si mihi vita contigerit –; si vitam produxero –; låta ngn l. vitam dare alicui; l. 50 år L annos vivere; lefve han vivat!; salvus sit.
2. 2. pregnant = njuta af lifvet, veta att lefva: vita, anima frui (Sa. Cat. 2).
3. 3. oeg., t. ex. minnet lefver: memoria vivit, manet.
II. med adverbial bestämning: vivere; vitam l. aetatem agere, degere (bene, beate, male, misere, honeste, sancte, turpiter, flagitiose); lef, lefven väl! vale, (cura, ut valeas), valete!; l. allt för fritt liberius vivere; l. högt laute, libere l. liberaliter sibi indulgere (genio indulgere); molliter curare corpus (cutem); l. stort magnifice vivere; l. fort flore aetatis raptim frui.
III. med preposition och kasus:
1. 1. l. af ngt: vivere (vitam sustentare, tolerare) alqa re (ss. medlet för lifvets uppehållande – carne, lacte, alienā misericordiā); vivere de re (ss. förrådet, hvaraf medlen tages – de suo, de alieno); intet hafva att l. af non habere, unde vivat, quo vitam toleret.
2. 2. l. för:
  1. a. för ett ändamål l. för ngns räkning: vivere (sibi, patriae); totum se dare, tradere (patriae, literis); ad patriam omnia (consilia) referre; intet hafva att l. för non habere, quod in vita spectet l. sequatur, quo vivendi consilia conferat l. referat; hvad har jag att l. för quid vivo?
  2. b. l. för dagen: in diem vivere.
  3. c. l. för sig sjelf: secum vivere.
3. 3. l. efter:
  1. a. ngn: superesse, superstitem esse alicui.
  2. b. l. efter en tid: post tempus aliquod esse (vivere).
  3. c. l. efter = i öfverensstämmelse med: ad alqam normam vitam instituere, dirigere.
4. 4. l. i:
  1. a. i ett land, en stad o. d.: vivere, versari, esse in civitate, in urbe.
  2. b. i ett tillstånd: vivere in egestate (i fattigdom), misere, sumptuose (i nöd, i öfverflöd); l. i vänskap, oenighet med ngn familiariter cum alqo vivere; bene, parum convenit inter aliquos; est inter aliquos amicitia, simultas; perpetuā vitā dissident (de l. i beständig oenighet); jag l-r i hoppet, att – spero l. magna me spes tenet fore, ut –; l. i okunnighet om ngt (usque) ignorare; l. i den öfvertygelsen, att – sibi persuasisse alqd esse.
  3. c. l. i en tid: esse, vivere alqo tempore, alqa aetate; l. i det förflutna praeterita totā mente repetere; l. i framtiden futura praecipere.
5. 5. l. med:
  1. a. ngn: vivere cum alqo; uti alqo; l. med ett fruntimmer (stupri) consuetudinem habere cum alqa.
  2. b. absolut: l. med: in celebritate versari.
  3. c. l. med litet lif: vix, aegre spirare.
  4. d. l. med sine tankar l. minne i det förflutna: praeterita repetere mente, cogitatione, memoriā.
6. 6. l. om: voluptatibus se dare; laute, delicate vivere.
7. 7. l. på:
  1. a. ett ställe: vivere, vitam degere, esse (habitare) alicubi; versari alicubi.
  2. b. på en tid: vivere (qui tum vivebant homines aevumque agitabant, Enn.); (oftare) esse (illo tempore, illis temporibus, C. Brut. 79; 117); medan Cato lefde Catone vivo (ibdm 81).
  3. c. i kausal men.: vivere alqa re (carne, lacte; aliena misericordia); sustentari, vitam tolerare l. sustentare alqa re.
8. 8. l. till en tid: ad (L:mum annum) vivere, vitam producere.
9. 9. l. upp:
  1. a. (ovanligt) = Upplefva, se detta ord.
  2. b. l. upp igen: reviviscere; (tanquam) in vitam revocari; renovari (bellum; studium rei); smärtan, hatet l-r upp igen recrudescit odium, bellum.
  3. c. l. upp ngt: consumere (paterna bona).
10. 10. l. ut: superesse (alicui); l. sin tid ut naturā, senectute solvi.
11. 11. l. öfver: superesse (alicui; anno alicui); superare (vitā alqd); superstitem esse.

Lefva sig in i ngt: tota mente percipere alqd, imbui alqa re; (plenum esse alicujus rei).

Lefvande, n.: mätt af l. vivendo l. vita satiatus.

Lefvande, adj.:

I. i eg. men.:
1. 1. i motsats till död = ännu icke död: vivus (hujus vivus eram, mortuus hujus ero; vivum cremare alqm; en l. häck = af på rot växande träd viva saepes; l. exempel exempla vivorum l. viventium hominum); spirans (träffa ngn ännu l. etiam spirantem invenire alqm); i l. lifvet vivus et videns (C.).
2. 2. i motsats till det, som till sin natur är liflöst l. som ej ännu fått lif: animalis, animatus (mots. inanimus); föda l. ungar animalia parere; l. väsende animans; animal.
II. oeg.: ett l. intresse studium ardens, flagrans, summum; ett l. språk lingua, qua etiamnunc utitur gens, quae nondum ab usu intermissa est; det l. ordet (i mots. till skriften) viva vox (Sen. Ep. XXXIII. 9; Pn. ep. II. 3. 9); en l. framställning gravis oratio; på ett l. sätt skildra sub oculis paene eorum, qui audiunt, subjicere alqd; han står så l. för mig tamquam praesens obversatur animo meo; en l. tro, ett l. hopp vera fides; vera, magna spes.

Lefver: jecur; hepar.

Lefverfläck: macula colore hepatis.

Lefverne:

1. = lif med afseende på sättet, hvarpå det föres, enkannerligen på dess sedliga beskaffenhet: vita (proba, honesta; turpis, placide acta, turbulenta – sedligt, osedligt, stilla, oroligt).
2. = oväsen: tumultus; strepitus; hålla – l. tumultuari, strepere.

Lefvernesbeskrifning: vitae descriptio, enarratio; vita.

Lefversjuk: hepaticus.

Lefversjukdom: morbus hepatis.

Lega, f.: merces (domūs; habitationis); auctoramentum (städja); taga l. auctorari; nomen dare militiae (låta l. sig till soldat).

Lega, v.: (mercede) conducere (operarium; militem); låta sig l. operam locare alicui; mercede conduci.

Legat, m.: legatus (sändebud och adjutant, se Lat. Lex.).

Legat, n.: legatum.

Legend: sacra fabula; *legenda.

Legitim: legitimus.

Legitimera sig: (literis, tabulis, testimoniis) sibi fidem facere, vindicare.

Legning: conductio.

Legodräng: mercenarius.

Legohjon: mercenarius; opera.

Lejd: fides publica; venia; komma på l. fide publica interposita venire.

Lejon:

1. eg.: leo.
2. = sprätt: bellus, elegans homo.

Lejongap: (växt) antirrhinum majus.

Lejoninna: leaena; lea.

Lejontand: leontodon (växt; taraxăcum officinale).

Lejonunge: catulus l. scymnus leonis.

Lek:

1. = tidsfördrif: ludus; jocus; på l. ludo (Vg.); joco; per ludum, per jocum; lägga allvar i l-n ludo seria miscere; det är en l. (d. v. s. lätt sak) för honom ludus est illi (C. de Or. II. § 72); öfning, strid på l. exercitatio ludicra, proelium ludicrum.
2. krigets lekar, blodig lek: Martis certamina, proelia (ludus, Hor. Carm. I. 2); gifva sig i l. med ngn manum conserere cum alqo; rem habere, negotio implicari cum alqo.
3. fåglars lek = parning: coitus; initus.

Leka:

1. intr.:
1. a. eg.: ludere; l. (tillsammans) med ngn ludere, colludere cum alqo (alicui, Hor.).
2. b. l. med ngn (= drifva med ngn, gäckas med ngn): ludere, ludificari, ludibrio habere alqm; agitare, exagitare alqm; han är icke att l. med non is est, quem impune lacessere possis; l. med ngns hjerta amantem fallere.
3. c. l. med ngt: ludere in alqa re; rem in lusum l. ludibrium vertere; l. med ord in verbis ludere; verba cavillari.
4. d. ngns håg leker på ngn: aliquis ducitur, trahitur studio, cupiditate alicujus.
5. e. om djur = paras: coire.
2. tr.: leka krig, älskande o. s. v. ludere militiam, proelia (jfr Su. Ner. 35; Ov. Art. Am. III. 357); belli simulacra referre; simulare se amare aliquam; personam gerere amatoris, militis.

Lekamen: corpus.

Lekamlig: corporeus; corporis (gen. sing.); jfr Kroppslig.

Lekande:

1. eg.: ludibundus.
2. l. stil, föredrag: faceta, facetiarum plena, festivitate abundans oratio.

Lekatt: mustēla.

Lekboll: ludibrium (fortunae).

Lekfull: lascivus.

Lekkamrat: ludorum socius.

Lekman: *laicus.

Leksak: crepundia (n. pl.).

Leksen: lascivus (capella); ludi studiosus, ludendi cupidus.

Lekstund: ludendi tempus.

Lektid:

1. = Lekstund.
2. = parningstid: coeundi tempus (avium).

Lektion: schola; jfr Föreläsning.

Lektyr: literae.

Lektör: lector.

Lekverk: ludibrium.

Lem: membrum; artus (pl. eg. leder); darra i alla l-r omnibus artubus tremere.

Lemlästa: debilitare; mutilare.

Lemmalytt: debilis; membris captus.

Lemmel: (mus) lemmus.

Lemna:

I. lemna ngn ngt l. ngt åt ngn:
1. 1. = öfverlemna, l. i ngns hand l. vård: tradere, dare alqd alicui; deferre alqd alicui l. ad alqm.
2. 2. i allm. = gifva, låta ngn hafva, medgifva, egna: dare, concedere, permittere, relinquere alqd alicui; l. hästen fria tyglar equum admittere; equo habenas remittere, immittere; l. ngn en tillåtelse veniam dare, concedere alicui; l. ngn tid, tillfälle, anledning tempus, spatium (t. ex. deliberandi, ad deliberandum) dare alicui; copiam praebere alicui; ansam (ad reprehendendum) dare, praebere alicui; l. ngn tillträde aditum dare alicui; l. ngn frihet licentiam dare, concedere alicui; l. ngn hjelp opem ferre, auxilium ferre, auxilio esse alicui; l. bidrag till ngt conferre alqd ad rem; l. ngn underrättelser nuntium afferre alicui; l. uppmärksamhet, gehör åt ngn l. ngt aures praebere alicui; alqd ad aures, ad animum suum admittere; l. ngn den förtjensten, att – id tribuere, concedere alicui, ut sit l. fecerit (concedant, ut boni viri fuerint, C. de Am. § 18).
3. 3. med prepositioner:
  1. a. l. ifrån sig, l. bort: alii dare, tradere.
  2. b. l. in, ut, fram se Inlemna, Utlemna, Framlemna.
II. synonym med öfvergifva (gå ifrån, släppa):
1. 1. l. ett ställe l. en person på ett ställe: relinquere (urbem; hominem); abire (urbe); proficisci (alicunde); discedere (ab alqo); aldrig l. huset nunquam l. nusquam prodire; aldrig l. sin fader nunquam a patre discedere; l. denna verlden (lifvet) ex vita decedere, discedere; l. sin post (a) statione decedere; l. mig abi!
2. 2. = låta vara, ej sysselsätta sig med: mittere, omittere, relinquere; linquere (linquamus haec, linquamus naturam ad artesque veniamus, C.); l. ett studium studium omittere, abjicere; l. allt och följa ngn relictis omnibus rebus sequi alqm; febern har l-t honom febris (ab eo) recessit.
3. 3. med bestämning af predikatsnomen, adverb eller prepositioner:
  1. a. med sakligt objekt: l. ngt ogjordt praetermittere; infectum relinquere alqd; praetermittere et non perficere; inchoatum relinquere (C. de Off. III. § 9. 10); l. å sido mittere, omittere, missum facere alqd; – l. ngt oförsökt intemptatum relinquere alqd; icke l. ngt oförsökt nihil praetermittere, quin faciat l. experiatur; l. ngt ostraffadt impune, impunitum ferre, relinquere alqd; l. ngt osagdt l. derhän non affirmare; non decernere; non judicare; l. ngt öfrigt reliquum facere; relinquere; icke l. ngt öfrigt att önska nihil praetermittere, quin praestet (jfr tibi nihil deest, quin scias, C. de Or. I. § 77); nullam virtutem non habere; omni virtute cumulatum esse; l. mycket öfrigt att önska in multis delinquere; (multa desunt alicui; multa in eo desiderantur); – l. ngt efter sig relinquere; särskildt: heredi relinquere (testamento sestertium millies, de Off. III. 93); – l. ute praetermittere.
  2. b. med personligt objekt: l. ngn ostraffad impunitum dimittere, missum facere alqm; l. ngn i sticket l. ohulpen destituere alqm; deserere, desertum esse pati (alqm); l. ngn i ro missum facere, quiescere sinere l. pati alqm; non turbare alqm, non molestum esse alicui; l. mig i ro sine me!; noli molestus esse.

Lemning: reliquiae (pl. – cenae, exercitus); l. af byggnader parietīnae; rudera.

Lemon: mālum citreum.

Lemonad: potus citratus.

Len: lenis, mollis, tener; sträf och len asper et lenis; len vind lenis auster; len kind tenerae genae; lena ord mollia verba.

Lena: (prov.): det l-r (kölden, smärtan minskas) remittit l. remittitur frigus l. dolor.

Lenfällig: (om personer, deras lynne, beteende): facilis; placidus; mollis; indulgens; clemens.

Lenhet: lenitas; mollitia; teneritas.

Lenväder: mitis tempestas, hiems.

Leopard: *leopardus.

Ler, Lera: lutum (i allm.); limus (= dy, gytja); argilla (hvit lera); sitta fast i lera in luto haerere; krukmakarelera lutum figlinum; argilla; kärl af l. vas fictile (argillaceum); älta l. subigere lutum, argillam.

Lerart: argillae genus.

Lerbruk: (murbruk af ler) lutamentum; lutum.

Lergolf: pavimentum.

Lerhaltig: argillaceus, argillosus; lutosus.

Lerhus: domus ex luto confecta, luto illita, lutea.

Lerjord: terra lutosa l. argillacea.

Lerkruka: fidelia; urceus fictilis.

Lerkärl: vas fictile; testa.

Lerslå: lutare (granarium).

Lervägg: paries luteus l. lutatus.

Leta:

1. leta, l. efter, i ngt: quaerere; anquirere; rimari, scrutari, explorare (l. i ngt).
2. leta upp, fram: eruere; investigare; invenire; indagare.
3. leta i hop, tillsammans: conquirere, consectari.
4. leta igenom: rimari, perscrutari.
5. leta ut: exquirere, expiscari ab alqo; elicere ex, ab alqo.

Letande: anquisitio; vestigatio.

Leverans: praebitio, res praebita.

Leverantör: praebitor; redemptor.

Leverera: i allm.: tradere; l. drabbning proelium committere; l. ngt till staten praebere.

Lexa, f.: (af lat. lectio):

1. eg.: dictata (n. pl. – eg. = hvad som af läraren – enligt forntidens skolbruk – för barnen dikterats); gifva ngn en l. dictare pueris alqd; läsa upp en l. dictata reddere magistro; rabbla upp (som) en l. (quasi) dictata recinere, decantare; lära sig en l. dictata (verba magistri) ediscere.
2. oeg.:
1. a. (= utslitet formulär, gammal trall): ex scholis cantilena; decantata verba, praecepta.
2. b. = tillrättavisning, varning: objurgatio, castigatio; reprehensio; admonitio (gravis, severa, acris skarp); gifva ngn en l. objurgare, admonere et cet. alqm; få en l. (af händelserna) gravem plagam, grave vulnus fortunae accipere; (a fortuna ipsa) graviter admoneri, (gravi casu, incommodo moneri); det kan vara honom en l. att icke våga för mycket hoc illi documento esse debet l. potest, ne nimium audeat (jfr Caes. b. c. III. 10).

Lexa (upp), v.: objurgare, admonere, castigare, reprehendere (increpare) alqm.

Lexikograf: *lexicogrăphus; *lexici scriptor.

Lexikon: *lexicon; *verborum index, thesaurus.

Liberal:

1. = human, billig, foglig:
1. a. i allm.: facilis (ɔ: medgörlig); commodus; moderatus (de Off. II. 73); humanus.
2. b. särskildt = frikostig: liberalis; munificus; facilis (jfr 1. c. § 64).
2. = frisinnad i politisk mening: libertatis amans, studiosus; popularis (demokratisk); det l-a partiet popularium partes l. factio; l-a åsigter libertatis studium; (ratio popularis) hysa l-a åsigter libertati studere; libertatis amantem esse; a populi partibus stare; en l. lag popularis lex.

Liberalism: libertatis amor l. studium; popularis ratio; flack, ytlig l. in populari ratione levitas; popularis levitas.

Liberalitet: (Liberal 1): facilitas; humanitas; liberalitas; munificentia (frikostighet).

Liberalt:

1. (Liberal 1): liberaliter; moderate; humane.
2. (Liberal 2): libere; populariter; vara l. sinnad libertati civium studere; a populi partibus stare.

Libertin: homo dissolutus, levis.

Lida, v. tr. och intr.:

1. = erfara, röna, träffas af ngt, undergå, utstå:
1. a. tr.: pati (pati injuriam i motsats till facere injuriam, C.); oftare med affici (injuriā l. orätt, contumeliā l. hån) l. med speciella (i synn. passiva l. intransitiva) verb: l. hunger, törst, köld esurire, sitire, algere; fame, siti, frigore vexari, laborare; l. döden supplicio affici; l. straff poenas dare; l. hvad ens gerningar värda äro justā poenā affici; (factis dignam poenam dare; pro eo, ac meritus est, poenā affici); l. skeppsbrott naufragium facere; l. förlust damnum facere, (detrimentum facere, capere); l. nöd egere; l. brist på ngt egere alqa re, inopiā alicujus rei laborare, vexari; l. hån illudi, irrideri; det lider intet tvifvel non est dubium; non habet dubitationem.
2. b. absolut: lida i mots. till verka, vara aktiv: pati; fungi (facere et fungi sine corpore nulla potest res, Lucr.).
2. = fördraga, bära:
1. a. i yttre mening: ferre, pati; tåligt l. aequo animo, patienter, molliter, modice ferre; l. som en man fortiter ferre.
2. b. icke kunna lida ngt l. ngn: alqd, mores alicujus, alqm ferre non posse; odisse alqm; indignari alqa re; jag kan ej l., att du umgås med honom indignor l. nolo te illo homine familiariter uti; vara väl liden någonstädes acceptum, gratum esse; studia hominum movisse et retinere; vara illa liden invisum esse.
3. intr.: lida, l. af ngt:
1. a. = plågas, våndas: dolere; cruciari; laborare (morbo); l. på plågans läger lecto afflictum jacere; l. af vattusot, bröstsjukdom hydrōpe laborare; laterum dolore cruciari; l. af tvinsot tabescere; l. af att se ngt aspectu alicujus rei dolere, cruciari.
2. b. = hafva skada af ngt: detrimentum capere; damnum facere ex re; hans helsa l-r deraf non sine valetudinis detrimento fit; valetudini grave, infestum est.

Lida, v. intr.:

1. personelt: labi (tempora labuntur); cedere; hvad l-r tiden? quota est hora?; dagen, året l-r till slut sol se inclinat (L.), inclinat dies (lux ad noctem vergit), annus; hans lif l-r till slut vergit aetas (T.); ”min lefnadsdag är liden” mea quidem acta vita est; occidit brevis lux (Catl.).
2. impersonelt: det l-r mot (åt) aftonen advesperascit; sol se inclinat; ad noctem vergit dies (Ct.); det är långt lidet på dagen, året prope exacta dies est; nox, hiems adventat, appropinquat; han kommer hit, hvad det l-r propediem, mox, aliquando (serius ocius) adveniet; det l-r med honom (med den sjuke) non procul l. longe a morte abest; mors appropinquat (animam agit); huru l-r det med arbetet quantum operis perfectum est?; quomodo cedit (sub manus succedit) opus ?; det l-r med kriget bellum profligatum est.

Lidande, adj.:

1. = passiv: patiens; förhålla sig l. (passiv) quiescere.
2. = som plågas, lider ondt: dolens; (laborans); afflictus; trösta de l. dolentes, afflictos consolari, solatio lenire; se l. ut dolorem prae se ferre.
3. = som lider skada, förlust – i uttrycket: blifva l. på ngt; detrimentum, capere ex re; damnum facere alqa re; damno, detrimento affici.

Lidande, n.: dolor; malum; labor (i pl.); calamitas; i döden finna slut på sina l-n mala, labores morte finire; själsl. animi aegritudo.

Lidelse: animi perturbatio l. impetus; animi motus (turbulentus); cupiditas, libido (begär) (jfr C. Tusc. IV. § 11 ff.); l-nas storm (spel) aestus cupiditatum; beherska sina l-r cupiditates coercere, domare; en man med starka l-r homo vehemens, ardens; vara slaf under sina l-r libidinibus servire.

Lidelsefull: vehemens; acer; concitatus (animus).

Lider: janus (portae).

Liderlig: dissolutus, perditus (homo, vita); impurus; libidinosus; flagitiosus, turpis; vitiis, flagitiis inquinatus; probrosus (vita p. = som väcker öppen skandal); l. qvinna femina impudica, famosa; prostibulum; meretrix; l-t näste (hål) lupānar; flagitiorum deversorium.

Liderlighet: vita dissoluta; flagitia (n. pl.); vitiorum turpitudo; libidines; förfalla till l. ad vitia prolabi; vitiis se totum dare; förstörd af l. libidinibus corruptus, pessumdatus.

Liderligt: flagitiose; dissolute.

Lie: falx (messoria).

Lievagn: falcatus currus.

Lif:

1. = lefvande tillstånd l. lifvet som kraft (princip): vita; anima; caput; spiritus; få lif (om fostret) animari; allt hvad lif och anda har quidquid vivit spiratque; vita hominis, bestiae, vitis; skänka ngn l-t (om modren) parĕre alqm; skänka ngn l-t = skona ngns lif salutem dare, vitam concedere alicui; parcere vitae alicujus; conservare alqm l. vitam alicujus; vara i lif, vid lif vivere, spirare, in vita esse; kämpa för l-t de vita dimicare; offra sitt lif vitam profundere; det gäller l-t vita (caput, salus) agitur; det kostar l-t capitale est; taga ngns lif vitam auferre, adimere, eripere alicui; döma ngn från l-t capitis l. capite damnare alqm; låta ngn plikta med l-t capite multare, punire; plikta med l-t capitis poenam dare; supplicio affici; förverka l-t capitalem fraudem committere; mortem mereri; mista l-t vitam, animam amittere; underhålla, uppehålla l-t vitam sustentare, alere; utsläcka ngns lif vitam exstinguere; l-t slocknar vita exstinguitur; fara för l-t capitis periculum, discrimen; strid på lif och död capitale certamen; sväfva mellan lif och död inter vitam et mortem suspensum esse; dubia spe vitam trahere; l-t flydde vita (anima) fugit.
2. = lefvande varelse: anima; caput; homo; många lif spildes multi mortales periere; multorum hominum damno res constitit; ett godt lif vir bonus; placidum, lepidum caput; de voro som ett lif och en själ ex duobus l. pluribus unus effectus erat; inter se conjunctissimi erant.
3. hyperboliskt = det hvarför l. hvaraf ngn lefver: vita (mea vita, mea lux om personer); arbete, nöje är hans lif sine labore vitam nullam esse censet, (vitam vitalem non esse censet).
4. = lefnadssätt: vita; vivendi ratio; victus (med afs. på födan); vitae cultus (med afs. på kroppens hyfsning och vård): ett anständigt, sedligt, osedligt lif honesta, turpis, proba, flagitiosa vita; föra ett anständigt, lyckligt lif honeste, beate vivere; vitam honestam degere; klokt inrätta sitt lif vitam sapienter instituere; skildra, beskrifva ngns lif vitam alicujus narrare, describere, scribere; l-t i staden, på landet vita urbana, rustica; l-t i Gallien Gallicus vitae cultus; Gallica vivendi consuetudo; ett bildadt lif humana, exculta, homine digna vita; uselt lif misera vita; friskt, rörligt, omvexlande lif alacris, laeta, occupata vita; rerum, negotiorum varietate distincta vita; ensamt, innestängdt lif solitaria, umbratilis vita; mödosamt, arbetsamt lif laboriosa, operosa, negotiosa vita.
5. = lefnadsförhållanden: vita; detta l-t, det jordiska l-t haec vita, terrestris vita; det eviga, himmelska l-t illa vita; aeterna, caelestis vita; ack hvad är väl l-t här quid habet nostra vita boni! (o fragilem nostram fortunam); detta lif är idel död haec quidem vita mors est (C.); l-t är en strid vita contentionum plena est; det vanliga l-t communis vita, communis vitae consuetudo; det verkliga, praktiska l-t communis vita; usus vitae (praecepta, quibus in omnes partes usus vitae conformari potest, C. de Off. I. § 7; jfr de Am. § 10; Tusc. III. 14); det menskliga l-t, menniskolifvet vita humana; res humanae (rerum humanarum imbecillitas; quantum est in rebus inane, Ps.); enskildt, husligt lif privata, domestica, umbratilis, otiosa vita (mots.: in celebritate, in luce atque in oculis civium).
6. = lifstid: vita; aetas; lux (= lefnadsdag); aevum; kort, långt lif vita brevis, longa, longinqua; breve aevum (Sa. Jug. 1); vår lott af lif sors vitae; hoc quodcunque est aevi (Lucr.); hoc quod nobis datum est vitae; framsläpa sitt lif vitam trahere (in tenebris); inträda i l-t in vitam introire; utträda ur l-t de vita exire; e vita excedere, decedere, cedere; sluta sitt lif mori; vitam ponere, finire (göra slut på); l-ts slut (afton) exitus, occasus vitae; vid l-ts afton occidente vita (C. Tusc. I. 109); under hela sitt lif tota vita l. aetate (nihil aliud agere); egna sitt lif åt ngt in alqa re vitam, aetatem consumere; vitam dare alicui rei; förkorta sitt lif mortem sibi consciscere (accelerare).
7. lif = rörelse, samfärdsel på ett ställe: celebritas (viae, urbis); commercium frequens; frequentia (commercii), hominum.
8. pregnant = liflighet: vigor; impetus; vis; vehementia; tala med lif magno impetu, magna vi loqui; det är lif i hans rörelser omnibus ejus motibus vigor quidam (alacritas) inest; hans föredrag saknar lif languet, friget, torpet oratio; få nytt lif recreari; tanquam reviviscere; hållas vid lif vigere (virorum doctorum contentionibus).
9. lif ss. kroppsdel:
1. a. = midjan (kroppens stam, bål): medium corpus; fatta ngn om l-t medium amplecti alqm; gå ngn på l-t invadere, irruere in alqm; cominus petere, urgere alqm.
2. b. lif på en klädning: *thorax.
3. c. = buk (matsmältningsredskap): alvus; hårdt, löst lif dura, cita alvus; få ngt till lifs edere, gustare alqd.
4. d. moderlif: uterus; venter.

Lifaktig: vegĕtus; vividus.

Lifdrabant: corporis custos; satelles.

Lifegen: servus; mancipium; vara l. servitutem servire.

Lifegenskap: servitus.

Lifgarde: cohors praetoria; praetoriani; alicujus stipatores, corporis custodes.

Lifgifvande: vitalis.

Liflig:

1. = kry, lifskraftig: vividus (i prosa först hos Livius; vivida vis animi, Lucr.; v. ingenium, L.; corpus, Pn.); vegĕtus; vigens; vara l. vigere.
2. i allm. = som röjer lif, är full af lif:
1. a. om lefvande varelser och deras sinnen l. själsförmögenheter, rörelser m. m.: alăcer (= munter, hurtig, lifvad – miles, puer; animus l. håg); acer (skarp, om sinnen och själsförmögenheter – auditus, visus, memoria); argutus (uttrycksfull – oculi); recens (frisk, outtröttad); celer (rörlig, snabb – motus animi, ingenii, corporis); promptus (rask); intentus (ifrig); erectus (lyftad, ”opvakt”; spänd); vehemens, concitatus (häftig); – l-a rörelser l. åtbörder gestus, motus celeres, concitati; l-t lynne, sinne animus erectus; ingenium acre, fervidum (eldigt), celere (lättrörligt); l. menniska homo erecto animo, celeri ingenio, promptus, alacer (se synonymien ofvanför); l-t minne acris, praesens (L.) memoria; hafva l-t minne memoriā vigere, valere; l. uppfattning ingenii celeritas l. vigor; percipiendi celeritas; l-a känslor animi motus celeres, vehementes; animi celeritas; hafva l-a känslor celeriter, facile, vehementer animo moveri; l. uppmärksamhet summa animi intentio; l. väntan intenta, erecta exspectatio; l-t samtal sermo intentus; l. beundran intenta, summa, magna admiratio; l. strid proelium intentum, acre; l-t föredrag, framställning oratio gravis, intenta, concitata, vehemens; hafva en l. föreställning om ngt rem tanquam praesentem animo informare; l-t minne (af en sak) recens (frisk), explicata (tydlig) recordatio, altior memoria (C. de Fin. V. 3); hafva ett l-t minne af en sak probe meminisse alqd (res tanquam praesens obversatur animo alicujus); få ett l-t intryck af ngt penitus, graviter commoveri alqa re; l. glädje, sorg summum gaudium, summus dolor; l-t intresse magnum, intentum studium; l. längtan intentum, ardens desiderium; l. aktion vehemens, plena animi actio.
2. b. om färger: vegĕtus (color = l., frisk hy); laetus, vigens; floridus.
3. c. om orter: celeber (locus, via); frequens.
4. d. liflig ed: sanctum jusjurandum.

Liflighet: vigor (corporis, animi; aetatis, juventae); celeritas (animi, ingenii, själens, hufvudets l. uppfattningens); alacritas (hågens, modets); viriditas (ungdomlig friskhet); framställningens l. gravitas, vis (orationis); celebritas (loci, urbis).

Lifligt: alacriter (syn. muntert, hurtigt); celeriter (raskt, qvickt – moveri); graviter, vehementer (= kraftigt, innerligt, eftertryckligt; g. optare, desiderare – längta efter, sakna; movere göra intryck); valde, magnopere (i hög grad); summo studio (ifrigt); l. erinras om ngn memoriā alicujus vehementer moveri; (attentius de alqo cogitare locorum, scriptorum – admonitu; jfr C. de Fin. V. 4); tala l. intente, graviter, magna vi dicere; berätta, skildra l. facete narrare; l. bedyra sancte affirmare, jurare.

Liflös:

1. till sin art l.: inanimus (i-m est, quod movetur aliunde, C.); brutus.
2. = död:
1. a. eg.: exanimis l. -mus; mortuus.
2. b. oeg.: languidus, iners.

Lifmedikus: principis medicus.

Lifmoder: uterus; vulva.

Lifnära: alere (se suosque); knappt kunna l. sig vix habere, quo vitam toleret l. sustentet.

Lifrock: tunica; vestis astricta (stricta et singulos artus exprimens, T. Germ. 17).

Lifränta: reditus perpetuus l. in omnem vitam alicui pactus, assignatus.

Lifsandar: anima; spiritus; vederqvicka ngns l. alqm (labentem spiritum, T. Ann. VI. 60) reficere, recreare.

Lifsarfvinge: heres naturalis et suus (se Bröstarfvinge).

Lifsdagar: aetas, vita alicujus; i alla sina l. tota l. omni vita (C. de Or. III. 88); per omnem vitam, in omni aetate (C. de Sen. 9); i alla mina l. quamdiu l. quoad vivam, quamdiu vita suppetet.

Lifsfara: capitis periculum; summum, extremum periculum l. discrimen.

Lifsfarlig: capitalis; mortifer, letalis (vulnus).

Lifsfrukt: fetus, partus (feminae); med l. välsignad gravida.

Lifsfråga: res, in qua alicujus caput, fortunae omnes positae sint, in qua alicui sint omnia.

Lifsförnödenheter: ea, quae ad victum pertinent; alimenta; cibaria.

Lifskraft: vis vitalis; vires; vivacitas.

Lifskraftig: vividus; vegĕtus; vivax; vigens.

Lifslefvande: vivus (et videns); spirans; han står l. för mitt minne tanquam praesens obversatur memoriae meae, animo meo.

Lifsluft: vitalis aura, spiritus (Sen.).

Lifslängd: vitae, aetatis spatium, tempus.

Lifsmedel: alimenta, cibaria (pl.); ea, quae ad victum, ad vitam sustentandam pertinent; l. för tre månader trium mensium cibaria; brist på l. cibariorum inopia, penuria; förse sig med l. cibaria parare; frumentari (proviantera, eg. skaffa säd åt en armé); lida brist på l. rei frumentariae inopiā laborare.

Lifsprincip: anima.

Lifssak: capitis l. capitalis causa; anklaga, instämma ngn för l. capitis arcessere, accusare alqm.

Lifsstraff: supplicium (capitale); poena capitis, poena vitae; vid l. förbjuda poenā capitis, poenā vitae propositā sancire, vetare alqd; jfr Dödsstraff.

Lifstid: vitae spatium, vitae l. aetatis tempus (breve tempus aetatis satis est longum ad bene honesteque vivendum, C. de Sen. § 70); under hela sin l. totā vitā, in omni aetate (hvarje ålder); per omne vitae tempus; för sin l. in (omne) vitae tempus; quoad vivet; jfr Lif.

Lifstidsfånge: ad sempiterna (aeterna) vincula damnatus.

Lifstidsfängelse: perpetua vincula.

Lifstråd: (filum l. fila Parcarum, trium sororum); afslita ngns l. vitam alicujus abrumpere; nöta på l-n vires extenuare.

Lifsuppehälle: victus.

Lifsverksamhet: vita.

Lifsyttring: indicium, signum, (momentum) vitae.

Lifsvärme: vitalis calor.

Lifva:

1. = gifva lif: animare.
2. = vederqvicka: recreare, reficere.
3. = göra liflig, upprymd:
1. a. absolut: excitare; exhilarare.
2. b. l. för ngt: studio alicujus rei inflammare, incendere alqm; studium alicujus excitare, movere.

Lifvad: recreatus, refectus (= vederqvickt); – alacer, erectus (animus = hågad, l. stämning); hilaris, laetus (munter, glad); l. för en sak studio alicujus rei incensus, inflammatus.

Lifvakt: cohors praetoria; corporis custodes; excubiae aulae.

Liga: factio; (foedus).

Ligga:

I. om lefvande subjekt:
1. 1. i eg. men.: jacēre (i allm.); cubare (l. hvilande); stratum esse (l. utsträckt, slagen); quiescere (l. och sofva); l. i sängen, på marken in lecto cubare, humi, nuda humo jacere; l. på sitt ansigte in faciem, pronum jacere; l. på ryggen, bakåtlutad recubare; resupinum, reclinatum jacere; han l-r ännu etiam (nunc) in lecto est; l. mjukt, beqvämt molliter jacere, recubare; l. hårdt durum stratum habere; l. till sängs, l. sjuk (aegrum) cubare, jacere; (lecto affixum esse); l. ofvanpå super pallia jacere; l. på bår in lecto (funebri) positum, propositum esse; l. begrafven situm esse; l. till bords accubare (mensae); l. på ägg ovis incubare; l. på strå stramentis incubare; l. tillsammans med, hos ngn concubare, concumbere cum alqo; l. ensam, för sig sjelf secubare; l. ute sub divo pernoctare; l. utom hus extra domum, foris pernoctare; l. öfver natten någonstädes pernoctare alicubi; l. på knä genibus stare, genibus prolapsum, provolutum jacere; l. för ngns fötter ad pedes alicujus jacere, stratum esse; l. slagen, l. på slagfältet jacere (ecce jaces, Ov.); (in acie) cecidisse; occidisse; l. på sitt yttersta, l. i själtåget animam agere; l. ut ungar pullos excudere, excludere.
2. 2. = vistas, uppehålla sig (på ett ställe): sedere, morari; versari; l. stilla, overksam sedere (sedendo Hannibalem superaturi sumus?); jacere; desidem jacere; l. dold latere; l. för ett ställe (= belägra ett ställe) locum obsidere, obsessum tenere; circumsedere; l. på vakt, i bakhåll, på lur subsidere; in insidiis esse, latere, insidiari; l. öfver på ett ställe commorari alicubi; l. i krig in bello, in castris versari; l. på landet ruri morari, versari; rusticari; l. borta procul (a domo) abesse, morari; l. för ankar se II. 1.
3. 3. = befinna sig i ett tillstånd, ett förhållande, en verksamhet:
  1. a. l. af sig (mots.: l. till sig): deteriorem (in dies) fieri; in deterius (pejus) mutari; corrumpi.
  2. b. l. i en sak (med tonvigt på prep.): in alqa re versari, imbutum (versatum) esse.
  3. c. l. ifrån en sak: ab alqo (alicujus rei) studio abhorrere, alienum esse; länge hafva legat ifrån en sak diu non versari in re.
  4. d. l. i tvist, delo, krig med ngn: contendere, dissidere, litigare (litem habere) cum alqo; inimicitias gerere, simultatem habere, exercere cum alqo (simultas intercedit alicui cum alqo); bellum habere, bello implicatum esse cum alqo.
  5. e. l. i underhandlingar, i affärer med ngn: agere cum alqo; rationes habere cum alqo.
  6. f. l. i händerna på ngn: obnoxium esse alicui; servire, emancipatum esse alicui.
  7. g. l. inne: domi se tenere, continere.
  8. h. l. inne med ngn: rem habere cum alqo; alicujus consuetudine implicatum, devinctum esse.
  9. i. l. på ngt: detinere, retinere alqd; diutius versari in re.
  10. k. l. ngn till last: alicui oneri esse.
  11. l. l. till sig: in dies meliorem fieri.
  12. m. l. under: jacere (pauper ubique jacet, Ov.; jfr vincat justitia utilitas jaceat, C.); inferiorem esse l. discedere; vinci.
  13. n. l. under rättegång, ransakning: judicium habere.
  14. o. l. under läkare: a medico curari; sub m-o esse.
  15. p. l. ute med penningar: numos occupatos habere.
  16. q. l. vid akademien: in schola (academia) alqa discere, literis vacare l. studere.
  17. r. l. öfver (= vara öfverlägsen): superiorem esse l. discedere; vincere (jfr ligga under); l. öfver ngn superare, vincere alqm.
  18. s. l. öfver ngn = envisas med ngn: instare alicui, (precibus) fatigare (sollicitare, urgere) alqm (molestum esse alicui), ut faciat alqd.
II. om konkreta, sakliga subjekt:
1. 1. i allm.: jacēre; positum esse; esse; låta l. non auferre l. tollere; (sinere); l. qvar jacere, manere; (non sublatum, demptum esse); dimman låg qvar på fältet nebula in campo sedebat (L. XXII. 4. 6); natt låg öfver nejden tenebrae (nox) terris intentae, inductae erant; l. för ankar in ancoris l. ad ancoras consistere; dam låg på bordet mensa pulvere obducta erat; in mensa pulvis erat; l. för, framför ngns fötter, ögon ante pedes, ante oculos (positum, situm) esse; l. i källare, på lager in horreis asservari, servari, conditum esse (jacere); l. färdig, till hands in promptu esse, paratum esse, servari.
2. 2. = vara belägen: jacere; situm, positum esse; l. väl (illa) praeclaro, amoeno (parum l. minus commodo) situ esse; l. i en vik, på ett berg in sinu, in monte situm esse; l. lågt jacere; (in valle situm esse); l. högt editum esse; (in monte, in colle situm, monti impositum esse); l. vid hafvet mare adjacere; l. nedanför (fönstren, berget) subjacere, subjectum esse (fenestris, monti); l. för, midt för objacere, officere (fenestris, luminibus); exadversum (Athenas) situm esse; l. inom synhåll in conspectu esse; l. åt öster, i östlig rigtning o. s. v. ad orientem, in orientem, orientem spectare; ad l. in orientem vergere; l. i närheten, invid subesse; prope abesse, esse; l. vid vägen, vid forum viae, foro imminere; l. på (långt, tre mils) afstånd från ett ställe longe, procul, tria milia passuum abesse a loco; trium milium spatio a loco alqo distare; l. afsides avium esse; secedere (Vg.); semotum esse; l. öppen patere; l. väl till commode situm esse.
3. 3. om vatten: ligga, l. frusen gelu, glacie constitisse, constare, astrictum, duratum esse; congelatum esse; glacie (nivali compede, Hor.) vinctum esse.
4. 4. (om ett land) l. under ngns herravälde, under en myndighet: potestati alicujus subjectum esse; provinciae attributum, contributum esse.
III. om abstr. subjekt:
1. 1. l. (klart) för ngn (hvar och en), för ngns ögon: apparere (alicui, cuivis); in promptu esse; ante oculos esse, positum, situm esse.
2. 2. (skulden) l-r hos ngn: in culpa est aliquis; culpa est alicujus.
3. 3. l. i:
  1. a. = innehållas i, antydas af: inesse in re; (verbum, oratio, gestus) habet alqd (t. ex. injuriam förnärmelse), significat alqd (dubitatio s-at cogitationem injuriae, C.); hvad (mening) låg i denna hotelse quid hae sibi voluerunt minae?
  2. b. l. i ngns intresse: expedire alicui; interest, refert alicujus (recte facere; ut fiat alqd).
  3. c. l. i ngns makt, förmåga: esse in alicujus potestate; det l-r ej i min förmåga non est meum (opis nostrae, Vg.).
  4. d. l. i ngns art, lynne, natur: alicujus esse, proprium esse; det l-r i menniskonaturen humanum est, humanae naturae est; det l-r i blodet gentile, (illi) paternum est (Ter.); gentis proprium est.
  5. e. = hafva sin grund, orsak i ngt: positum, situm esse in alqa re; det l-r i väderleken causa est in tempestate.
4. 4. l. inom möjlighetens gränser: fieri posse.
5. 5. l. nere: jacere (jacent semper – eae artes –, quae apud quosque improbantur, C.).
6. 6. l. ngn om hjertat: alicui curae, cordi esse.
7. 7. l. på ngns hjerta: alicui cordi esse; salus alicujus cara, cordi est alicui.
8. 8. l. tungt på ngns samvete: alicujus mentem angit, mordet conscientia rei l. res (scelus) angit conscientiam alicujus.
9. 9. det l-r vigt, makt på ngt: (magni, valde) interest, refert alqd esse, ut sit alqd; nihil interest (solusne eas an cum altero).
10. 10. l. under (rätts) behandling: in judicio, in disceptatione versari.
11. 11. ngt ligger (väl) till för ngn = öfverensstämmer med ngns anlag, ngn har anlag för ngt: perappositum, facile est alicui; aliquis habilis, naturā aptus est ad rem.

Liggande:

1. om lefvande subjekt: jacens (i allm., i motsats till stående o. s. v.); stratus, prostratus (kullslagen); plundra en l. fiende jacentem hostem spoliare (N.; Hor.); träffa ngn (ännu) l. alqm etiam (in lecto) cubantem offendere; blifva l. lecto affigi; äta l. accubantem caenare.
2. om döda ting: l. fä = fast egendom res immobilis, soli, (quae moveri nequit); hafva ngt l. alqd paratum, conditum, repositum habere, servare; copiam rei domi habere (numos in arca otiosos servare).

Liggare:

1. dolium magnum.
2. codex accepti et expensi (qui ad manum habetur).

Liggdags: det är l. tempus est cubitum, dormitum eundi.

Liggställe: cubile.

Liggsår: ulcus decubando contractum.

Lik, n.: mortuum corpus (alicujus); corpus (der sammanhanget visar, att död kropp menas: c. ad rogum ferre, cremare, condere sepulcro, condire; jfr T. Ann. I. 7. 8; II. 73); cadāver (= lik, som redan gått till förgängelse); funus (poet.); stå lik in lecto funebri, in loculo positum, compositum esse; det är lik i huset funesta domus l. familia est.

Lik, adj.:

I. i stark form (lik, likt, pl. like, -a):
1. 1. i allm.: similis (likadan, likartad; jfr synonymien under II. 1; patris similis facie et vitā; simia similis nostri, Enn.; nares sunt s-es cornibus iis, quae ad nervos recinunt in cantibus, C.); alldeles lik geminus; (par et similis, par atque idem; par idemque); så lik – som den ene vattendroppen den andre tam similis, quam lacte lactis, Pt.
2. 2. särskildt:
  1. a. sig lik: constans; sui similis (i motsats till: lik en annan quis cujusquam nisi sui s.?, C. de Or. III. 28); vara, förblifva sig lik non l. nihil mutari; (senectus mores non mutaverat, C. de Sen. § 10); sibi constare, servare constantiam (till karakteren vara sig lik); eundem manere, esse (non sum, qualis eram, Hor. Carm. IV. 1); han är ej mer sig lik sui dissimilis factus est (C. Brut. 320); plane mutatus, plane alius est.
  2. b. det är honom likt (i. e. i öfverensstämmelse med hans art och karakter): hoc illo dignum est; det är mästaren likt opus auctore dignum est; det är honom icke likt hoc illo indignum est (in hac re illius desidero constantiam, humanitatem o. d.; jfr similis, C. de Or. II. § 274: quid est tibi ista mulier? – Uxor. – Similis me dius fidius).
  3. c. icke lik ngt: absurdus; är detta likt ngt (af en menniska, en fader) hocine humanum, paternum est?
  4. d. härtill sluter sig i folkspråket komp. likare (= bättre, förnämligare): melior, potior.
II. i svag form: Lika, oböjl.: similis (= likadan; i denna betydelse har dock ordet vanligen stark form, jfr I; dock: på lika sätt simili ratione); par [= lika god l. stor; lika i grad, vigt, halt, rang, styrka – l. tyngd par pondus; gifva lika för lika par pari referre l. respondere, parem gratiam referre; lika trifves bäst med lika pares cum paribus facillime l. maxime congregantur (C.); njuta lika rätt pari (et aequo) jure esse l. frui; l. vilkor, ställning, pligter och skyldigheter par condicio, paria officia, de Am. 58; alla dygder äro lika (= lika höga) omnes virtutes pares (icke similes) sunt; i lika grad, mon pariter; jfr exemplen nedanför]; aequus (= lika stor – in aequas partes distribuere; lika för båda sidorna, lika för alla aequum certamen = på lika vilkor för de kämpande, medan simile certamen är likadan strid och par certamen lika svår strid); aequalis (lika stor i yttre mening – a-ia intervalla, a. aetas lika mellanrum, lika ålder); compar (connubium lika äktenskap); aequabilis (lika för alla – jus semper quaesitum est a-e; neque esset aliter jus); idem (enahanda); göra lika exaequare (mors omnes, summos infimis exaequat); göra friheten, förmögenheten lika libertatem exaequare (L.); bona aequare (C.); inför lagen äro alla lika in lege non est l. debet esse dignitatis discrimen [lex (inter cives) discrimen non novit, L. II. 3. 3]; leges una eademque voce cum omnibus loquuntur (C.); vara i lika ställning pari (juris, fortunarum) condicione esse; vågen står lika aequatae lances sunt; gälda med lika mått pari mensura, quae acceperis, reddere l. referre; det är lika som om idem est, ac si (C. de Am. § 10); det qvittar mig lika nihil interest (mea); quid refert?; est mihi tanti; dela i 12 lika delar in XII partes aequaliter distribuere.

Lika, adv.:

1. = på lika sätt l. vilkor: pari modo, pariter; similiter (facere, agere, ac si –); aequabiliter, aequaliter; dela lika aequabiliter, aequaliter distribuere, inter se l. cum alqo partiri; in aequas partes distribuere, dividere; aequam partem laboris sumere; ärfva lika aequaliter dividere hereditatem; (tantundem accipere); yttra sig, tänka lika idem dicere, sentire; vara lika sinnad eodem animo esse; idem velle ac nolle; lika lydande ejusdem exempli (epistola).
2. = i lika grad l. mon:
1. a. i allm.: pariter, aeque (atque l. et = som); non minus l. non magis (lika mycket l. litet); alla äro lika fattige omnes aeque pauperes sunt, in eadem paupertate sunt l. versantur; (benevolentiā civium non pariter omnes egemus, C.); lika god som vis non minus (magis) bonus, quam sapiens (non magis sapiens, quam bonus); han vet det lika litet som jag non magis ille novit quam ego; pariter mecum (Hor.) l. atque ego ignorat; lika litet som = ut non – sic (t. ex. lika litet som ngn blifvit lärd utan flit, lika litet – ut nemo doctrinam adeptus est nisi labore adhibito, sic –); gälla lika idem valere; tantidem esse; gälla lika som om perinde esse l. haberi ac si, quasi (C. in Caec. § 61; de Legg. II. 49); akta lika eodem numero l. loco, uno ordine habere; lika mycket tantundem; l. månge totidem; lika mycket bättre tanto melior; lika stor som – tantus, quantus; non minor quam.
2. b. särskildt märkes:
  1. α. lika mycket!, (det är) lika godt (= det gör det samma): tanti est; est mihi tanti (video, quanta tempestas impendeat. Sed est mihi tanti, C. in Cat. I. § 22); nihil interest; non opus est, quid attinet?, quid prodest (= det gör ingenting, behöfs icke); jag är lika nöjd non moror illud; non est mihi opus illa re.
  2. β. lika fullt: nihilo minus.
  3. γ. lika som: pariter atque; aeque atque l. et (jfr Liksom).
  4. δ. (uttryckande sätt) lika så: similiter; eodem, pari, simili modo; pari, simili, eadem ratione; göra lika så idem facere; (uttryckande grad) tam –, non minus (quam); pariter, aeque (se a).
  5. ε. lika så väl = med lika mycket l. litet skäl, framgång o. s. v.: non minus apte, eodem jure (mihi dedisses librum); jfr Hor. Sat. I. 10. 42: in silvam non ligna feras insanius, ac si –.
  6. ζ. lika visst: nihilo minus, nihilo secius; lika visst, som – ut – ita.
  7. η. lika väl: aeque, pariter bene; lika väl som pariter atque; non minus quam –; (jfr lika så väl och den adversative partikeln Likväl).

Likadan: similis; ejusdem generis; han är l. som förut non est mutatus, idem est (jfr Lik, adj. I).

Likaledes: item; itidem.

Likalydande se Lika, adv.

Likare: modulus, exemplar (mensurae alicujus).

Likartad: similis; se Lik, adj. I.

Likasom se Liksom.

Likaså se Lika, adv.

Likbegängelse: funus, exsequiae, pompa funebris (sjelfva liktåget); sepultura (= jordfästning, begrafning); fira l. funus celebrare; suprema facere, ferre alicui (Vg., T.).

Likbent: aequis cruribus.

Likblek: lividus; luridus.

Likbår: feretrum; sandapila.

Likbärare: (till yrket) vespillo.

Like: par; homo similis (alicujus, sui).

Likformig: similis (alicui rei med ngt); aequabilis (inom sig l.).

Likformighet: similitudo; aequabilitas.

Likformigt: similiter; aequabiliter.

Likfärd: funus, exsequiae (se Liktåg).

Likfärg: letalis pallor; luror.

Likgiltig:

1. i passiv mening:
1. a. i allm.: nullius momenti, levis, vilis; det är mig l-t (om du blifver qvar l. går) nihil interest, refert (mea, maneas an eas); han är mig l. mihi curae l. cordi non est (nihil mihi cum eo esse velim; albus sit an ater, non curo).
2. b. särskildt = sedligt likgiltig: indifferens (nec bonus nec malus, C. de Fin. III. § 53); medius (m-a sunt, quae sunt interjecta inter ea, quae sunt secundum naturam et quae sunt naturae contraria, C. Acad. post. I. c. 10).
2. i aktiv mening: aequus (a. animus, mera = opartiskhet, lugn); securus (poet.); lentus (= kall, flegmatisk – vultus, oculi); negligens (l. för ngt alicujus rei, t. ex. officii, amicorum; socors är mera = liknöjd och säges, såsom detta, med afseende på föremål, för hvilka subjektet borde ej blott intressera sig, utan bära omsorg); contemptor (laudis, reprehensionis, för beröm och klander; lucis c. animus, Vg.); vara l. för ngt negligere alqd, quid sit (n-re quid de se quisque sentiat – att vara l. för sin nästas omdöme – dissoluti est, C. de Off. I. c. 28); non laborare de re; non curare (alqd, de alqa re, quale sit alqd); lente ferre alqd; in nullam partem moveri alqa re; han är l. för sin nästas lidande non sunt ei mala alterius (res humanae) cordi; non movetur malis alterius; jag är ej l. för ngt menskligt nihil humani a me alienum puto (Ter.); förhålla sig l. vid ngt non moveri; aequo animo, lente ferre, audire alqd; nullum animi motum significare.

Likgiltighet:

1. i passiv men.: levitas; vilitas; jag är öfvertygad om sakens fullkomliga l. mihi persuasi istud omnino nihil referre, quale istud sit, istud ad nos nihil omnino pertinere.
2. i aktiv mening: aequus animus, aequitas animi; (med l. höra, upptaga ngt aequissimo animo audire, lente ferre alqd; non moveri alqa re); negligentia, incuria (= vårdslöshet); en älskares l. frigus, lentitudo.

Likgiltigt: lente, aequo animo (ferre – upptaga – alqd).

Likhet:

1. i qvalitativ mening (till beskaffenhet och utseende): similitudo; det finnes dem emellan stora, många l-r magnae sunt inter eos similitudines; multa similia habent; inter se simillimi sunt; man kan ej tänka sig en större l. nihil tam simile l. similius cogitari l. fingi potest; l. i karakter morum similitudo; i l. med hvad jag förut yttrat ut ante l. supra dixi.
2. (till grad, rang, ställning; jemnlikhet): aequalitas, aequitas; aequabilitas; l. inför lagen juris aequabilitas; l. i ålder par aetas; aequalitas.

Likkista: arca; loculus; capulus.

Likmätigt: convenienter, congruenter, pro, ex (officio).

Likna, v. tr.: adaequare, comparare alqm alicui; jfr Förlikna.

Likna, v. intr.: (= vara lik): similem esse alicujus l. alicui; söka att l. imitari, aemulari alqm; similitudinem alicujus sequi; de l. hvarandra inter se similes sunt, est aliqua inter eos (ipsos) similitudo.

Liknande: similis; dessa och l. fall haec et similia, haec et quae sunt ejusdem generis.

Likna sig = Teckna sig (till), se detta.

Liknelse:

1. = för prydlighets l. åskådlighets skull använd jemförelse (Homerisk liknelse): collatio (C. ad Herenn. IV. § 60); similitudo (ornandi aut ante oculos ponendi negotii causa sumpta, ibdm 59. 60); simile (60. 61); parabŏla (Qu. VIII. 3. 59).
2. = allegorisk berättelse (i. e. lärdom för det andliga lifvets område, framstäld under form af berättelse ur det vanliga lifvet; biblisk liknelse): parabŏla; (eg. allegorĭa).
3. utsigt, spår, tillstymmelse till ngt: det är ingen l. till att – non est verisimile l. probabile; l. till dygd vestigium, simulacrum virtutis (C. de Off. I. c. 15).
4. föråldradt = gestalt, utseende: forma, species.

Liknelsevis: per similitudinem l. collationem (C. ad Her. IV. 60).

Liknöjd: (= till karakteren likgiltig för det, som man borde verksamt vårda sig om): socors, negligens (omnium rerum – för allt); securus (s. solutusque, L.); incuriosus; dissolutus (quis tam d-o animo est, qui, haec quum videat, tacere ac negligere possit, C. Rosc. Am. § 32).

Liknöjdhet: socordia; negligentia; incuria; securitas (non est diis cordi s. nostra, T.); dissolutus animus.

Liknöjdt: socorditer; negligenter.

Likpredikan: funebris oratio.

Likprocession: funus; funebris pompa; exsequiae.

Liksidig: aequis l. paribus lateribus; isopleuros, aequilateralis, aequilaterus (Aus., Censor., Mart. Cap.).

Liksinnad (vanl. lika sinnad): idem sentiens.

Liksom:

1. = såsom, i rena jemförelser (mellan verkliga ting): ut, sicut, quemadmodum, velut; quomodo; quasi, tamquam (se Lat. Lex.; ut adolescentem, in quo est senile alqd, sic senem, in quo est alqd adolescentis, probo, C.).
2. i hypotetiska jemförelser: liksom, liksom om: ut si; quasi; tamquam si l. blott tamquam (sensu amisso fit idem, quasi natus non esset omnino, C.); i ironiska uttryck: q. vero (q. v. intelligant – liksom de då förstode – qualis in ipso corpore sit animus).
3. i bilder (sammandragna jemförelser): tamquam (virtutem gloria t. umbra sequitur); velut (vitam silentio transire velut pecora); quasi (vocem recipere et quasi colligere).

Likstafvig: parisyllabus.

Liksten: cippus; jfr Grafsten.

Likstol: *funeraticum.

Likstäld, Likställig: par; aequalis (paupertas divitiis, C.); aequatus, exaequatus alicui l. cum alqo; blifva, vara l. med ngn exaequari alicui; pari et aequo jure uti.

Likställighet: aequabilitas (juris inför lagen).

Likstämmig: constans (inom sig); consentiens (alicui; inter se).

Liksång: funebris, feralis cantus; naenia.

Likt: pariter, similiter (atque –).

Liktal: laudatio, quae ad funebrem contionem – habetur – (C. de Or. II. 341).

Liktidig: aequalis (alicui, alicujus); ejusdem (unius) temporis l. aetatis; eorundem temporum (se Samtidig).

Liktidigt: eodem l. uno tempore.

Liktorn: clavis morticinus.

Liktydig: idem significans l. valens.

Liktåg: funus; exsequiae; gå med i l-t in funus prodire, exsequias ire alicui.

Likvagn: funebris currus.

Likvinklig: aequis l. paribus angulis.

Likvisst: tamen.

Likväl:

1. i allm.: tamen; nihilo minus l. secius.
2. i början af period: quamquam; verumtamen.
3. likväl (åtminstone) i eftersats: attamen; at (si non oblivisci, at tacere possumus; si non probant, attamen non vetant).

Lilja: lilium; l. candidum, bulbiferum hvit, gul l.

Liljehy: candidus color (oris).

Liljekonvalje: convallaria majalis.

Liljeväxt: (växt af liljornas familj) flos liliaceus.

Lillfinger: minimus digitus.

Lillgammal: praecox.

Lim: gluten; glutinum; colla; viscum.

Limborste: penicillus glutinarius.

Limfärg: glutineus color.

Limma: glutinare; l. i hop conglutinare; l. fast, vid agglutinare.

Limning: conglutinatio.

Limpa: panis crassior.

Limspö, Limstång: viscata virga; löpa med l-n viscari; illudi; ludibrio haberi.

Lin: linum; af lin lineus; bryta lin linum tundere; häckla lin l. pectere; spinna lin l. in fila ducere.

Lina: funis; restis; dansa på l. per extentum funem ire (Hor.) l. ambulare.

Linblår: stupa.

Linbråka: malleus stuparius.

Lind: tilia; af l. tiliaceus.

Linda, f.:

1. eg.: fascia; incunabula (vaggtyg) infantium.
2. vara, ligga i sin l.: in incunabulis esse (artes); åkern ligger i l. cessat, (cultu) vacat, requiescit; upptaga åkern ur l. vervagere; proscindere agrum.

Linda, v.:

1. i allm.: vincire alqd alqa re (med ngt) l. alqd alicui rei (ngt på, omkring ngt); evincire (alqd alqa re ngt med ngt); ligare, alligare (re); circumligare (alqd alicui rei l. alqa re); l. upp revolvere alqd; kunna l. ngn kring sitt finger alqm obnoxium, devinctum habere.
2. l. små barn: fasciis alligare.

Lindakläder: incunabula (pl.).

Lindansare: funambulus; funirēpus.

Lindbast: phily̆ra.

Lindebarn: infans (fasciatus, in incunabulis jacens).

Lindorm: amphisbaena; draco.

Lindra: lenire, levare (dolorem, malum, aegritudinem, curam; levare poenam); elevare (aegritudinem); mitigare (dolorem, febrim); mollire; – consolari, solari (om själens lidanden – desiderium, luctum alicujus); temperare (frigus, calorem); minuere (curam, dolorem); remittere (alqd de poena).

Lindrande: qui ad leniendum, levandum valet, vim habet; mollis.

Lindrig: lenis; mitis, levis, mollis; remissus; l. smärta levis dolor; l. köld frigus remissius, hiems mitis; l-t straff poena levis; l. tillrättavisning lenis, levis reprehensio; l. sluttning fastigium lene, clemens.

Lindrighet: lenitas (doloris, poenae); clementia (hiemis).

Lindrigt: leniter, leviter, (molliter); l. fåra, rispa leviter vulnerare, perstringere; l. tillrättavisa leniter, molliter objurgare, castigare.

Lindring: levatio, mitigatio (doloris); l. i straffet poenae remissio; bereda ngn l. levare, lenire, mitigare (minuere) dolorem, laborem, luctum alicujus; levare poenam alicujus, alqd de poena remittere alicui; känna l. levari; recreari.

Lindringsmedel: levamentum.

Lindskog: tiliētum.

Linfrö: lini semen.

Lingarn: fila linea.

Lingon: baca vitis Idaeae.

Linial: regula.

Linie:

1. = streck: linea; lineamentum; uppdraga en l. lineam ducere; en rät l. recta linea; en krokig l. curva linea.
2. i abstrakt mening = sträcka, sträckning: linea; i rät l. ad lineam; rectā lineā; ad perpendiculum; recte; e regione (C. de Fin. I. § 18–20).
3. ansigtslinie, l. i handen: lineamenta, ductus oris; manūs incisura.
4. = rad:
1. a. skrifven rad: versus; versiculus; läsa emellan l-na quid ambagibus significetur, videre.
2. b. följd af slägtled: series (gentis), linea; uppstigande, nedstigande l. superior l. ascendens, inferior l. descendens l.; i rät l. directa linea; på sidolinien vara beslägtad med ngn transversā lineā attingere alqm; slägting på manliga l-n agnatus.
3. c. l. af krigare l. truppafdelningar: acies; hären var delad på 3 l-r triplex acies (instructa) erat; första, andra, tredje l-n prima, secunda, tertia acies l. signa; soldat af l-n legionarius.
4. d. l. af förskansningar: praesidia (n. pl.); (ordo praesidiorum); opera (pl.).

Liniera: lineare; lineas ducere; l. ett papper chartam lineis exarare.

Linieskepp: navis longa.

Liniesoldat: (miles) legionarius.

Linietrupper: legiones; – gravis armatura.

Linka: claudicare.

Linne: linteum, -a; linteamentum; pannus linteus l. lineus; i blotta l-t in ipso intusio.

Linneband: taenia lintea.

Linnehandlare: mercator lintearius.

Linnelapp: linamentum; linteus pannus; linteum.

Linneskaf: linamentum.

Linnetråd: linum; linea.

Linneväf: linteum.

Linneväfvare: linteo.

Linning: fimbria.

Lins: lens; lenticula.

Lintyg: intusium; interula.

Lipa: plorare; labia in fletum diducere.

Liqvid: solutio (rerum creditarum); pariatio (Jct.).

Liqvidera: solvere; rationes putare cum alqo; pariare (Jct.).

Lirka: l. med ngt l. ngn molliter, leniter tractare alqm l. alqd; leniter rem gerere, leniter agendo impetrare ab alqo alqd.

Lisa, f.: solatium (luctūs, aegritudinis); levamentum (doloris, laboris); skaffa, bereda ngn l. levare, lenire dolorem alicujus; consolari, solari luctum alicujus; refovere alqm; få l. recreari; dolor, aegritudo alicujus levatur, lenitur.

Lisa, v.: levare (dolorem alicujus); recreare, refovere (dolentem l. ex dolore); consolari (aegritudinem, luctum alicujus l. lugentem).

Lisma: assentari (alicui).

Lismare: assentator.

Lismeri: assentatio.

Lispund: libra (Livonica = viginti librae nostrae, skålpund).

List (pl. -er):

1. på klädesplagg: limbus.
2. = linda, långt, bredare band: fascia; taenia.
3. å byggnader: taenia (Vitr.); corona (kranslist); cymatium (vågig list).

List (utan pl.): dolus (ss. egenskap – oftast i plur. – och ss. tanke, plan); astutia, versutia, fallacia (= listighet; fallaciae = bedrägerier); artificium, callidum inventum l. consilium (= slugt, listigt anslag); captio (sofism); med list astu, dolo, per dolum; arg list dolus malus; fraus (svek); utan svek och arga list sine fraude et dolo malo; simpliciter; candide; bruka list dolos adhibere; artificiis uti; dolo contendere; använda list mot ngn dolum parare alicui; dolis temptare, petere, capere (söka fånga, fånga) alqm; full af list astutiarum, (dolorum), fallaciarum plenus; (dolis instructus, Vg.); genomskåda ngns list dolos alicujus perspicere, deprehendere.

Lista: index; tabulae (t. censoriae = censorernes mantalslistor); album (judicum, senatorium – på domare, senatorer); upprätta l. tabulas conficere; införa i l-r in tabulas referre.

Listig: astutus (volpes); dolosus, fallax (= ränkfull, bedräglig); versutus, vafer (= knipslug, fiffig = som förstår att lägga ut snaror och att undfly dem); callidus (= slug, eg. öfvad, förfaren); l-t anslag, påfund callidum inventum l. consilium; artificium; dolus; l. inrättning (callida) machina.

Listighet: astutia; calliditas.

Listigt: astute; callide (slugt); dolose (ränkfullt).

Listverk: corona.

Lit: fiducia; sätta lit, hafva sin lit till ngn confidere alicui l. alqa re; fidere (vanl.) alqa re; spem ponere, collocare l. positam, collocatam habere in alqa re l. in homine alqo.

Lita: confidere alicui och alqa re; fidere (vanl.) alqa re; l. derpå, att (= den omständigheten, att –) confidere eo, quod –; l. på att confidere (sperare) alqd esse l. futurum esse; non dubitare, quin sit l. futurum sit; l. på det noli dubitare; l. på mig me vide (Pt., Ter.); mihi crede.

Liten:

I. i allm.: parvus (locus; tempus; puer; stultitia); exiguus (corpus, numerus, fiducia); tener (späd); tenuis (tunn, klen); angustus (knapp, trång); ofta medels deminutivändelse: filiolus, libellus, puellula o. s. v., l. son, bok, flicka; l. till växten staturā brevis, pusillus; l-t barn infans; tener puer, tenera puella; då jag var l. me parvulo l. puerulo, admodum puero; min lille vän mi amice; för l. rock, sko vestis angusta, angustior; calceus minor pede (Hor.); för l. till l. för minor quam pro re, minor quam ut l. quam qui alqd efficere possit; l. förmögenhet parvae facultates, copiae; parva res; rei familiaris angustiae; en l. stund breve tempus; brevis mora; vända sig bort för en l. stund parumper se avertere; vänta en l. stund paulisper exspectare; för en l. stund sedan paulo ante; nuperrime; l. själ parvus, pusillus, abjectus, demissus animus; så l. tantulus; (tam parvus, brevis); huru l. quantulus, quantillus (quantillā sapientiā regitur mundus!); så l. som möjligt quam minimus; om aldrig så l. si ullus.
II. neutr. sing. litet:
1. 1. ss. nomen: paulum (= ngt litet – carnis, panis l. kött, bröd), paululum; parum = för litet (föga; multum eloquentiae, sapientiae parum – mycken vältalighet, litet förstånd); något l. större paulo major; äta l. paulum cibi sumere; icke så l. = aliquantum, nonnihil; blott l. = non multum (äta blott l. non multum cibi sumere; blott l. större non multo major); huru l. quam nihil; quam non multum; (quam parum, quantulum); lika l. som – non plus, quam.
2. 2. ss. adverb: paulum, parum, aliquantum, non multum (om synonymien se under 1) samt sub i sammansättningar med betydelse af paulum, paululum (subiratus, subniger); vänta l. exspecta parumper, paulisper (jfr I); så l. jag än kan gilla – quamvis probare non possim; det vet du lika l. som jag hoc tu non magis, quam ego, scis; (hoc mecum ignoras, Hor.); lika l. som ut l. quemadmodum non – sic – non – (quemadmodum tibicen sine tibiis canere, sic orator sine multitudine audiente eloquens esse non potest, C. de Or. II. § 338); om aldrig så l. si quidquam; si vel minimum.

Litenhet: parvitas; exiguitas; tenuitas (facultatum).

Litograf = Stentryckare.

Litterat: litteratus (homo); litteris eruditus.

Litteratur: litterae (med afseende på språk och nationalitet, latinae, graecae, domesticae, externae); libri; scripta; klassisk l. litterae antiquae, l-ae graecae et latinae; romersk l. litterae latinae l. Romanorum (ej romanae); vara hemma i l-n in litteris multum versatum esse; litteris (latinis) perfectum esse; multae litterae sunt in eo; filosofisk, matematisk l. libri de philosophia l. qui in philosophia versantur, libri philosophorum, mathematicorum; dålig l. mali (indocti, insulsi) libri.

Litteraturgren: genus l. pars litterarum.

Litteraturhistoria: *litterarum (litteraria) historia; skrifva en, studera romersk l. litterarum latinarum genera et aetates persequi (jfr C. Brut. § 74), complecti.

Litteraturkännedom: litterarum cognitio.

Litteratör: litterarum studiosus, cultor; lefva som l. (a republica remotum) in litteris aetatem transigere, litteris totum se dare l. vacare.

Litterär: (eruditus; dcctus); qui in litteris versatur, est de litteris; l-t arbete liber, libellus; l. bildning, yrke eruditio; artificium eruditum; l. strid de litteris concertatio.

Litterärt: l. bildad litteratus; litteris tinctus, imbutus.

Liturgi: *liturgia; (indigitamenta, indigitamentorum liber).

Livré: famularis vestis color, insignia (certi domini, certae domus propria).

Ljud: sonus (tubae, tonitrūs, nervorum, vocis); vox (= artikuleradt l.; ton); starkt l. sonitus, clangor; knarrande, smattrande l. crepitus; basunaljud tubarum strepitus, clangor; gifva från sig ett l. edere, reddere sonum; vocem mittere, emittere (moriēre, si emiseris vocem, L.); äska l. silentium poscere (manu, T.); silentium (fieri) jubere, imperare; (veniam l. copiam dicendi petere); skaffa sig l. (gehör) audientiam sibi facere (C. de Sen. § 28); taga l-t ifrån ngn obstrepere alicui; de olika bokstafsljuden litterarum soni; skilda tungors l. dissonae voces.

Ljuda: sonare; sonum edere, reddere; l. starkt clare sonare; strepere; clangere; l. lika idem sonare (c et k idem sonant); consonare; eundem sonum habere; en l-nde malm och klingande bjellra inanis verborum (velut tintinnabuli) sonitus l. tinnitus.

Ljudbotten: testudo; cavum testudinis.

Ljudelig: clarus.

Ljudeligen: clare; clara voce (pronuntiare alqd).

Ljudhål: foramen (tibiae o. dyl., Hor. A. P. 203).

Ljudlös: mutus (mållös); tacitus (t-o gressu med l-a steg).

Ljuf, Ljuflig: amabilis (frigus svalka; insania hänryckning, Hor.); jucundus; gratus; dulcis; suavis; ljuf, ljuflig sömn gratus, dulcis (mollis) somnus; grata, jucunda quies; l-g smak dulcis sapor; l-g röst vox jucunda; ljuft leende dulcis risus (dulce ridentem Lalagen, Hor.); l-g lukt suavis odor; ljufve vän dulcis, (jucunde) amice; l-g trakt loca amoena; det är ljuft att höra, hvila juvat audire, suave est quiescere (suave mari magno turbantibus aequora ventis e terra – spectare ruinam, Lucr.); ljuft och ledt laeta tristia; ljuf förvillelse gratissimus error (Hor.).

Ljufhet, Ljuflighet: jucunditas; suavitas.

Ljufligt, Ljuft: jucunde; grate; suaviter; le l. dulce ridere; sofva l. jucunde, molliter dormire.

Ljuga: mentiri (palam; joco); mendacium dicere; l. i hop mentiri, ementiri alqd; confingere alqd; l. för ngn mendacio fallere alqm; verba dare alicui; l. på ngn mentiri in l. adversus alqm; falso insimulare alqm alicujus rei; (jfr Beljuga); den som en gång l-t, tror man ej mera qui semel mentitus erit, ei credi posthac – non oportet (C.); homini mendaci etiam verum dicenti non credimus (C.).

Ljugare: mendax, vanus homo; göra ngn till l. mendacii convincere, coarguere alqm; en l. bör vara minnesgod mendacem hominem eundem memorem esse oportet; stor l. homo mendacissimus, totus ex fraude et mendacio factus.

Ljum: tepidus (aqua, ventus, tempestas; affectus, ignis – kärlek –); vara, blifva l. tepere, tepescere.

Ljumhet: tepor (aquae, tempestatis); l. i intresse för ngt lentum, remissum studium; languor; frigus (amantis queri).

Ljummas: tepescere; tepefieri.

Ljumskbråck: hernia; ramex inguinis; enterocēle.

Ljumske: inguen.

Ljumt: tepide (oeg.: remisse; languide; frigide).

Ljung: erīca.

Ljunga:

1. intr.: fulminare; fulgurare; l. fram emicare; (i sitt tal) l. mot ngt (mot missbruk, laster) verborum fulmina mittere, torquere; verborum fulminibus (percellere), insectari vitia.
2. tr.: l. straffdomar mot ngn verborum fulminibus percutere, insectari, terrere alqm.

Ljungande: ett l. föredrag verborum fulmen, fulmina.

Ljungare: = (Juppiter) Tonans, Juppiter fulminans.

Ljungblomma: flosculus ericae.

Ljungeld: fulgur; fulmen (jfr Lat. Lex.).

Ljunghed: ericētum.

Ljus, adj.:

1. i eg. men.:
1. a. i allm.: clarus (i sig ljus – sol, dies); illustris (= i sig ljus och upplyst; sol; dies; cubiculum, domus; nox sideribus, lunā illustris stjernljus, månljus natt); lucidus (poet. = illustris); luculentus (id.); illuminatus, illustratus (= upplyst); l. dag dies illustris, certus; det är l-t, l. dag lucet; när det blir l-t, skall jag komma quum l. quando illuxerit, diluxerit, lux orta erit, veniam; på l-e dagen (om l-e dagen, vid ljusan dag) luce (C. de Off. III. 93: l. palam in foro saltare); clara luce; stå i ljusan låga igne collucere; totum ardere; sofva upp på l-e dagen in lucem dormire, stertere.
2. b. l. färg: color clarus, laetus, vigens, candidus (lysande, liflig färg); c. albidus, dilutior, languidus, pallidus (= blek färg); l. hy candidus color; l-t hår flavi crines; l-a ögon caesii, caerulei oculi.
2. i oeg. men.: l-t hufvud acutum, felix, bonum, promptum ingenium; de l-a sidorna af en sak l. hos en person laudes, virtutes alicujus rei, hominis; l-a ögonblick spiramenta, intervalla (sanitatis, felicitatis af helsa, lycka); l-a utsigter laeta, bona spes; en l. idé callidum inventum l. consilium.

Ljus, n.:

I. = ljus som råder någonstädes l. sprides öfver ngt: lux:
1. a. i eg. uttryck: klart, rikt l. clara, magna, larga lux; svagt l. lux maligna; l-t faller på ngt lux cadit in rem, rem illustrat; ngt får l. af ngt illustratur, collustratur alqa re, lumine alicujus; stå i l. collucere, collustratum esse; gifva l. åt ngt lucem dare rebus (Hor., Vg.), suo lumine illustrare alqd; sprida l. lucem spargere; se ngt mot l-t contra lucem videre, contemplari alqd (haec – pictura – amat obscurum, volet haec sub luce videri, Hor.); stå i l-t för ngn alicui obstare a luce l. sole; alicui officere; l-t går upp lux oritur, occidit; sky l-t lucem odisse, fugere; vid dagens l. luce; l-ts verld haec, hujus vitae lux; se verldens l. in lucem suscipi l. edi.
2. b. i oeg. uttryck: sanningens l. lux veritatis (C.); det är ljusens sanning luce clarius est; sprida l. öfver en sak ad rem cognoscendam lumen afferre, praeferre; rem illustrare, explicare; draga fram i l-t, bringa (ett brott) i l-t (vanl. i dagen) in lucem proferre, protrahere, eruere; patefacere, aperire, detegere (conjurationem); ställa en sak i hennes rätta l. quale quidque re vera sit, explicare; visa sig i sitt rätta, fulla l. enitere (virtus); clarum exsistere; ställa ngt, stå i ett falskt l. rem aliter, atque re vera sit, exponere, narrare; (veritatem obscurare, infuscare); non talem, qualis re vera sit, apparere; föra ngn bakom l-t fallere, deludere alqm; det uppgår ett l. för ngn dilucescit; dilucere (res) incipit alicui; apparet, quid rei sit; sprida hoppets l. öfver ngns bana bona spe praelucere in posterum (C.).
II. (med plur.) = det som lyser, hvarmed ngt upplyses (belysning) l. hvarifrån ljuset kommer (ss. ögon, fönster):
1. 1. eg.:
  1. a. i allm.: lumen; ljus och skugga på en tafla umbra et lumen (l. lumina; tabulas bene pictas in bono lumine – belysning – collocare, C.); solens ljus lumen (lumina) solis; l-t lyser lumen lucet (C.); skänka sitt l. åt ngt, med sitt l. upplysa ngt lumine suo illustrare alqd; vid l. ad lumen l. lumina; tända, släcka l. lumen accendere, exstinguere; l-t går ut lumen consumitur; bära in, taga bort l-n lumina inferre, intro ferre, tollere; vid l. utarbeta elucubrare; gå före med l. lumen praeferre alicui; lumine praelucere alicui; mista sina ögons l. lumina (oculorum, N.) amittere (C.).
  2. b. om himlaljusen: lumen; (aeterni ignes; sidera; pater luminum ljusens fader).
  3. c. stöpt ljus: candēla; cereus (vaxljus); stöpa l. candelas sebare, fundere.
2. 2. om personer: lumen (aetatis, civitatis suae – i sin tid, i sitt land).

Ljusalf: albus genius (Hor.).

Ljusbit: frustum candelae.

Ljusblå: caesius.

Ljusbrun: subfuscus.

Ljusgrå: canus; cineraceus.

Ljusgrön: subviridis; e viridi pallens.

Ljusgul: flavus.

Ljushårig: flavus.

Ljuskrona: lychnūchus pensilis.

Ljuslett: (= med ljus hy): candidus, candido colore.

Ljusna:

1. impersonelt: det l-r = det börjar blifva ljus dag l. klar luft: lucescere; illucescere; lux redit; det l-r i öster ab oriente lux oritur.
2. i allm.: candescere, canescere (= hvitna, gråna; capilli canescunt); pallescere (blekna).

Ljuspunkt: lumen.

Ljussax: forfex, qua tondetur candela; *emunctorium.

Ljussida: pars illustrata l. illuminata alicujus rei; oeg. = laus (förtjenst i motsats till vitium).

Ljusskygg: lucifugus; lucis metuens.

Ljusskärm: umbraculum (candelae, lucernae, camini).

Ljusstake: candelābrum.

Ljusstöpare: candelarum fusor l. sebator.

Ljuster: fuscĭna.

Ljustjuf: fungus (tjuf i ljuset).

Ljustra: fuscinā pisces capere.

Ljusveke: filum candelae (Juv.).

Ljuta: invenire, oppetere (mortem); occumbere (mortem; manu alicujus).

Lo: lynx; hafva ögon som en lo lyncēum esse (C.).

Lock, m.: cirrus; cincinnus; upplagde, krusade l-r ficti, compositi, crispi cincinni.

Lock, n.: (af lycka = tillsluta): operculum; lägga l-t på operculo claudere.

Lock, n.: (= lockande; goda ord): blanditiae; blanda verba; preces; promissum, -a; hvarken med l. eller med pock nec promissis (precibus) neque minis; det gick med l., det gick med pock alii precibus l. promissis alliciebantur, alii cogebantur minis; apud alios preces l. promissa, apud alios minae valebant.

Locka:

I. eg.: voce (sibilo bovem, Col.) allicere, allectare (l. till sig, l. på ngn); vocare; l. fram, ut prolicere, prolectare, elicere; l. in intro allicere; l. bort devocare, avocare; när skalkar locka dig, min son, följ icke malis allectantibus (vocantibus) obsequi noli; (cave impiorum vocibus pelliciare).
II. oeg.:
1. 1. absolut (= förleda): illicere; pellicere; delinire; in fraudem, in errorem inducere; invitare (praemio invitari); blandiri (alicui).
2. 2. med prepositioner: l. fram prolicere, elicere, protrahere (ex insidiis); l. bort devocare (a rebus gerendis voluptas alqm, C.); l. i en snara, i förderfvet in errorem, in fraudem, inducere, illicere; l. ngt ifrån ngn alqd ex alqo elicere, blanditiis exprimere, extorquere; – l. ngn till sig allicere, ad se allicere; – l. ngn till ngt ad l. in alqd allicere, pellicere, inducere, invitare (praemiis, gloria invitari, ad legendum jucunditate allici, invitari); – l. ngt ur ngn elicere ab, ex alqo alqd (responsum, sententiam alicujus; arcana alicujus, L.); extorquere (alicui veritatem, C.); exprimere (ab alqo confessionem); l. ngn ut elicere, prolicere alqm.

Lockande: (illecebrosus förförisk, Pt.); blandus (voluptas; securitas specie b., C.); blandiens (vitia b-tia, C.); dulcis, suavis (d-e nomen libertatis); l. anbud promissum magnum, uberrimum, quo quis facile alliciatur, deliniatur; l. utsigter laeta spes (res); det är l. att göra ett försök lubet experiri; quis non experiri cupiat?

Lockas: l. med ngn blanditiis temptare, blande tractare alqm.

Lockbete: esca.

Lockelse: illecebra (vanl. i pl.); blanditiae, deliciae (pl.); invitamentum, delinimentum; blandimentum; låta sig förledas af vällustens l-r voluptatum illecebris, dulcedine efferri, induci.

Lockfågel: allector; illex.

Lockig: cirratus (caput – om naturlige lockar); cincinnatus (om konstgjorde lockar).

Lockmat: esca.

Lockmedel: illecebra; invitamentum; delinimentum; blandimentum.

Lockpipa: fistula (aucupis).

Lod:

1. (= tyngd, vigt): libramentum (t. ex. i ett ur l. en besman); perpendiculum (sänklod, hvarmed djupet pejlas; murarelod).
2. = kula i en bössa: glans; här gäller blott krut och lod hic pulvere et glande (plumbo) res geritur.
3. lod i ett strykjern: ferramentum.
4. = 1/32 del af ett skålpund: semuncia.

Loda: fune et perpendiculo maris altitudinem explorare.

Lodjur se Lo.

Lodlina: funis perpendicularis.

Lodrät: ad perpendiculum exactus; rectus; directus; vara l. ad perpendiculum esse.

Lodrätt: rectā lineā l. regione, ad perpendiculum, ad lineam, directo (ferri, deorsum ferri, C. N. D. I. § 69; jfr Linie).

Lof, m.: (det tyska Lauf, sjöterm = ”det vägstycke, som ett fartyg under kryssning på endera bogen tillryggalägger”, Dalin): spatium; göra en lof, slå en lof vagari, spatiari; taga l-n af ett fartyg = komma högre upp i vinden ventum occupare; i allm. = superare.

Lof, n.: (= pris, beröm; tyska Lob): laus (Dei); Gudi lof, Gud ske lof gratia Diis!

Lof, n.: (af lofva promittere):

1. = tillåtelse: venia; potestas; gifva ngn lof veniam, copiam alicujus rei dare; concedere alicui alqd; jag har lof licet mihi; jag får lof licet mihi l. necesse est (faciam); få lof för ngn alqd licet alicui per alqm (jfr Få).
2. = ledighet från skolgång: otium; vacatio; vacuum l. liberum tempus; gifva lof otium dare, facere pueris.

Lofgifven: concessus; permissus.

Loflig: licitus; permissus; l-a yrken artes honestae (väl l.).

Loford: laus; honestum testimonium; upphöja ngn med de största l. summis laudibus efferre, extollere alqm; multum, summa tribuere alicui; gifva ngn det l., att – id tribuere l. tantum tribuere alicui, ut – dicat (C. de Off. I. 78).

Lofsjunga: laudes alicujus carmine celebrare.

Lofsång: hymnus.

Loft: summum (superius) tabulatum domūs; (jfr Vind); under l-t sub tecto, sub culmine.

Loftal: laudatio; hålla ett l. öfver ngn laudare alqm.

Loftalare: laudator.

Loftid: otium; liberum tempus.

I. Lofva: (tyska: loben): laudare, laudibus efferre; celebrare (Deum).

II. Lofva:

1. eg. (= gifva löfte): promittere, polliceri; spondere (= förbinda sig till ngt); recipere (åtaga sig); profiteri (erbjuda, erbjuda sig till ngt – operam suam, studium); vovere (deo – åt en gud – alqd); devovere (id.); portendere (dii p-dunt auspiciis alqd); ostendere (= låta förstå); denuntiare (hota); l. rundt magna (benigne) polliceri; l. gull och gröna skogar montes auri l. maria montesque polliceri; hålla hvad man l-t promissa facere, servare, praestare; l. att komma promittere (m. m.) se venturum esse; l. ngn sin dotter filiam despondere alicui; l. ngn stryk verbera minari alicui.
2. lofva sig (dat.) = hoppas ngt: sperare alqd; l. sig mycket af ngn magna sperare de alqo.
3. = låta hoppas: spem afferre alicujus rei (C. de Am. 68); allt l-r oss lycka omnia prosperum eventum nobis portendunt; magna spes est, fore ut rem bene geramus (cuncta dabant reditum, Tib.).
4. = försäkra: det vill jag l. ut confirmare, pro certo affirmare possum, C. de Am. § 10.

Lofva sig: l. sig bort promittere alqo, ad alqm (C. de Or. II. § 27), ad cenam.

Lofvande: laetus (om saker, t. ex. laetae segetes l. skördar); l. anlag magna, egregia indoles; l. yngling puer summae spei (Cs.), in quo est indoles virtutis; summa et animi et ingenii spe praeditus (C. Phil. II. § 46).

Lofvart = pars, a qua ventus surgit; pars vento obversa.

Lofve: *carpus.

Lofven: fides data; hålla tro och l. fidem praestare.

Lofvera: velificari; huc illuc cursum flectere.

Lofvärd: laudabilis; laude dignus; honestus.

Loge, m. 2.: area (hos Romarne en öppen tork- och tröskplats; in area tribulis aut equarum gressibus exteritur frumentum, Pn.).

Loge, m. 3.: (it. loggia, fr. loge): fyrkantig afdelning af en balkong, en portik, en teatersalong o. d.: (taberna; vinea); pergula, maenianum (balkong); podium, cubiculum (kejsarens loggia på en romersk teater); spectaculum (i allm. = plats för åskådare).

Logera, v. intr.: habitare alicubi; devertisse (hafva tagit in – ad hospitem, in tabernam, domum alicujus).

Logera, v. tr.: hospitio excipere, hospites excipere.

I. Logg: villus (l. på kläder).

II. Logg: apparatus, quo (clepsydra, qua) navis celeritas exploratur.

Loggig: villosus; pexus.

Loggolf: area (horrei).

Loggsliten: tritus.

Logik: disserendi ratio l. ars; logica (ae), logice (es), logica (orum); dialectica (ae); dialectice; philosophia rationalis (Sen.); det strider emot all sund l. a vera ratione abhorret; l-ns lagar praecepta logicae (dialecticorum).

Logis: deversorium; hospitium.

Logisk:

1. som tillhör logiken: *logicus.
2. som öfverensstämmer med logiken (tankens lagar): subtilis; acutus; rationi consentaneus; (elegans); l. noggrannhet subtilitas; elegantia disserendi.

Logiskt: acute; subtiliter; l. riktig subtilis, (elegans).

Loj: segnis; ignavus.

Lojal: justus; modestus; (bonus civis).

Lojalitet: justitia; modestia.

Lojhet: segnitia, -es.

Lokal, m.: locus.

Lokal, adj.: certo loco definitus.

Lolla: rustica, rusticana puella.

Lom: (en fågel) columbus arcticus.

Lomhörd: surdaster.

Lopp:

1. lefvande varelses i eg. men.: cursus, cursio, cursura; snabbt l. celer, citus cursus; i fullt l. cursim; cito cursu; midt i sitt l. in medio cursu (jfr Språng).
2. döda tings l. (rörelse i rummet): cursus (stellarum, fluminis); conversio (stellarum); leda flodens l. åt annat håll flumen avertere; fullända sitt l. cursum conficere.
3. en persons l. (i oeg. mening), lefnadslopp: cursus (vitae); vita; midt i l-t af sina segrar in medio (victoriarum) cursu; hejda ngn i hans l. cursum alicujus premere (C. Brut.), retardare; väl fullända sitt l. bene aetatem exigere, transigere; inrätta sitt (lefnads-)l. vitam instituere, cursum vitae tenere.
4. tidens, händelsernas, sakernas l.: cursus (decursus) temporum, rerum; öfverskåda hela lifvets l. totius vitae cursum videre; under tidernas, årens l. per annos; under l-t af ett år, flera år anno, multis annis (haec confecta sunt); lemna fritt l. åt sina tårar, åt sin vrede lacrimis, irae indulgere, non temperare; cupiditatibus laxare habenas (C.).

Loppa, f.: pulex.

Loppa, v.: pulicibus purgare.

Lort: stercus; merda; lutum.

Loss: solutus; göra l. solvere, laxare.

Lossa:

1. i allm.: laxare, relaxare (ngt åtdraget, ss. vincula, habenas); remittere (släppa efter – habenas, funem o. d.); solvere, resolvere, restringere (= lösa, lossa upp ngt bundet – t. ex. vestem, nodum); refigere (l. ngt fastspikadt); reglutinare (l. ngt limmadt); expedire (l. ngt inveckladt, intrassladt).
2. l. ett fartyg eller dess last: exonerare (navem, merces).
3. l. skott: *glandes fistulā, tormento explodere, exprimere.

Lossna: laxari, relaxari, remitti (om ngt spändt); resolvi, restringi (om ngt bundet, fästadt); refigi (om ngt spikadt); reglutinari (om ngt limmadt); l. i fogningarna compagibus laxari, fatiscere.

Lots: navis per brevia dux, rector; prorēta (i. e. i förstäfven sittande person, som gifver akt på farledens beskaffenhet och derom gifver tecken åt den i bakstammen sittande styrmannen – gubernator).

Lotsa: navem per brevia expedire.

Lott:

1. eg. (lott, som kastas): sors; kasta l. (in hydriam, sitellam) sortes jacere, dejicere, conjicere; kasta, draga l. sortes conjicere, ducere de alqa re; sortiri de alqa re, alqd, utrum – an; en l. faller ut sors exit, excidit; l-n faller på ngn alicujus sors (prima) excidit; låta l-n afgöra saken rem sorti committere, permittere; ad sortem rem revocare; genom l. sorte, sortitione.
2. det som ngn får på sin lott:
1. a. om konkreta ting, ngns andel: sors; pars (virilis); portio; dela i lika l-r in aequas partes dividere; aequaliter, aequabiliter distribuere, partiri; hafva l. i någonting participem, consortem esse alicujus rei.
2. b. ngns öde, bestämmelse, lefnadslott: sors; necessitas; condicio; fortuna (lefnadslott); det har blifvit min l., att – mihi imposita necessitas rei gerendae l. ut faciam alqd; mihi contigit, ut faciam alqd (mihi fatale est, ut –, T. Ann. XII. c. 64); det är vår l. att – ea lege nati sumus, ut – (vexemus et vexemur ipsi – plåga och plågas); ej lika falla ödets l-r alia aliis data sunt; hård, lycklig, usel, olycklig o. s. v. lott florens, secunda, iniqua, misera, adversa fortuna; florentes, adversae, secundae res; bona, misera, par condicio; mensklighetens allmänna l. communis humani generis condicio; condicio humana (C. Tusc. I. § 15); detta är lefnadens lott haec est condicio vivendi; hvars och ens l. beror på hans eget förhållande sui cuique mores fingunt fortunam hominibus; vara nöjd med sin l. sua fortuna, suis rebus contentum esse.

Lotta: sortiri (alqd, de re om ngt); sorti committere, permittere alqd; sortes dejicere in (om) alqd; l. sig till ngt sortiri alqd; l. bort ngt in sortem dare alqd.

Lottad: (instructus; ornatus); väl, illa l. qui bona, mala condicione est, fortuna utitur; af naturen väl, medelmåttigt, dåligt l. a natura bene, mediocriter, anguste instructus; omnibus vel naturae vel doctrinae praesidiis ornatus (C. de Or. I. 38); i yttre, ekonomiskt hänseende väl l. fortunatus; a re familiari bene instructus, fortunae bonis cumulatus.

Lotteri: *sortes (om lottningsorakel, C. de Div. II. § 84–87); sortium alea; spela på l. in sortibus l. sortium fortunam experiri; vinna, förlora på l. in sortibus (sortium alea) lucrari, lucrifacere, vincere (Su. Aug. 71), perdere alqd; det hela är ett l. in omni hac re alea quaedam inest; hafva lycka på l. prosperis sortibus uti.

Lottkastning: sortitio; sortium conjectio.

Lottlös: exsors (alicujus rei, L.; poet.); expers rei; blifva, gå l. exsortem abire; partem nullam sumere.

Lottsedel: sors.

Lucka:

1. stängsel (liten dörr) för öppning på en vägg l. dyl.: valva (vanl. pl.), portula, fenestra (jfr junctae f-ae, Hor.).
2. = tomrum, mellanrum: lacuna (rei familiaris, C.); rima (orationis, id.); locus vacuus; fylla en l. lacunam, rimam explere; numerum explere = blott (vara till för att) fylla en l.; jfr Sen. de Clem. I. 5; l. i en text lacuna (scripti); litura (genom radering uppkommen l.); det var en l. i hans uppfostran, kunskaper hoc illi ad (perfectam, summam) eruditionem l. quominus artibus perfectus esset, deerat.

Lucker: friabilis; solutus; rarus.

Ludd: villus,

Luden: villosus, pilosus, hirtus, hirsutus, asper; l. mössa pileus pelliceus.

Luder: cadaver; oeg. = prostibulum.

Ludra: inescare (feram).

I. Luf: capillus sincipitis; capronae (jfr Lugg).

II. Luf (lufver, lur): (= skälm): veterator; homo astutus; volpes; hafva en lur bak örat sub pectore volpem servare (Ps. V. 117).

Luffa, Lufsa: tarde (tolutim, tractim) incedere.

Luft:

I. eg.: anima (l. ss. element, ämne: principia sunt quattuor: terra, aqua, anima, ignis; spiritu ducere animam in pulmones, C.); spiritus (ande, luft, som andas); aura (= fläkt, luft ss. fläktande l. blåsande – lenis aura, fortior a.); āer (l-en i atmosferen, den lägre luftkretsen, ofta med afseende på sundhet l. osundhet); aether (den högre, rena l-n); caelum (eg. = himlahvalfvet, l-n ss. rum och med afseende på luftfenomen, klimat, väderlek); kall, varm, ren, tunn, tjock o. s. v. luft frigida, calida anima; frigidus, calidus, purus, tenuis, crassus, saluber, pestilens āer; caelum tenue o. s. v.; dålig l. i ett rum malus, impurus āer (odos) cubiculi; morgon-, aftonluft matutina, nocturna aura; det är klar l. serenum caelum est; hemta l. respirare; spiritum recipere; i fria l-n sub divo; hemta frisk l. auram liberiorem captare; caelo puro l. libero recreari; fara, kasta upp i l-n sublime, in sublime, sublimem ferri; sublime jacere alqd; högt uppe i l-n in sublimi; hänga ngt ut i l-n (för vinden) ad auras, ventos suspendere alqd; lefva af (bara) l. vento pasci; hugga i l-n āera ferire.
II. i oeg. uttryck: få l. respirare; laxari; alqd laxamenti, levamenti habere, nancisci; gifva l. åt ngt (t. ex. åt sin förtrytelse) indignationem, dolorem effundere; pectoris occulta promere; skaffa ngn l. alqd levamenti, laxamenti dare, afferre alicui; gripa ngt ur l-n (libere) fingere; confingere alqd; det är gripet ur l-n vanum, fictum, commenticium est; (fiducia de nihilo concepta, L. XXX. 29).

Lufta, v. tr.: l. ett rum auras puras (frigidas, salubres) cubiculo immittere; ad auras caeli aperire cubiculum (fenestras); l. kläder ad auras suspendere; ventilare; l. sig liberiore caelo, aura recreari, frui.

Lufta, v. impers.: det l-ar flat; ventus est.

Luftartad: animalis; āerius.

Luftballong: *pila āeria (liksom fåglar kallas āeriae = luftvandrande).

Luftgång (i kroppen): bronchia.

Lufthål: spiramentum; spiraculum.

Luftig:

1. som består af luft, är som luft: animalis; flabilis.
2. utsatt för luften: ventosus; (plurimo vento) perflabilis.

Luftkrets: āer; aether (den högre, renare luftens rymd).

Luftmätare: *aeromĕter.

Luftpelare: *columna āeria.

Luftrymd: caelum; āer, aether (jfr Luftkrets).

Luftrör: trachĕa; arteria aspera; bronchĭa.

Luftseglare: *āeronauta.

Luftskepp: *navicula, scapha āeria (se Luftballong).

Luftslott: ventosa, levis (vana, inanis) spes; somnium; bygga l. vana fingere, sperare; vanas spes concipere; somniare; nubes et inania captare; levi l. vana spe efferri.

Luftsprång: saltus (per apertum, in sublime).

Luftstreck: caelum (molle, mite, grave); caeli plaga, tractus; plaga (septentrionalis); byta om l. caelum mutare; under (i) ett annat l. sub alio caelo.

Luftstrupe: larynx.

Lufttom: āere cassus, vacuus.

Lufttät: vento impervius.

Luftvexling: āeris commutatio.

Lufva: pileus.

Lugg:

1. = pannhår: capillus sincipitis; capronae.
2. = luggning: vellicatio.

Lugga: capillum vellicare, vellere alicui.

Luggas: capillum inter se vellere, vellicare.

Lugn, adj.:

1. om saker: tranquillus [särskildt om vind och våg – t-um mare, t-a tempestas; l-t väder tranquillum; vid l-t väder tranquillo; det är l-t tranquillum est (silent venti); – äfven i allmännare mening: res tranquilla, t-a senectus; allt är l-t omnia tranquilla l. res tranquillae, tranquillatae sunt]; quietus (status; annus a motibus, L.); placidus (med bibetydelse af välbehag – venti, dies); placatus (vita, res); sedatus (stillad, stilla); tutus (= trygg, ostörd – portus); l. sömn somnus quietus; placida quies.
2. om personer:
1. a. i allm. (faktiskt, till kropp l. själ): tranquillus; quietus; vara, förhålla sig l. quiescere.
2. b. till lynne l. sinne (i allm.): placidus, placatus (godmodig; försonad); moderatus, constans, compositus (sansad); sedatus (stillsam, stilla); lentus, remissus, aequus (= kallblodig); l. karakter moderati mores; förblifva l. animo constare; non perturbari, non commoveri; (non irasci); aequitatem animi servare.
3. c. = obekymrad, utan sorg l. omsorg: quietus; securus (a re); otiosus; var l. quietus esto; quin tu otiosus es?, Ter.; noli perturbari, irasci, timere; l. åskådare otiosus spectator; du kan vara l. för det, för att icke – non est, quod timeas illud l. ne –.

Lugn, n.:

1. i afseende på vind och våg: tranquillitas; tranquillum; (malacia vindstilla); under l. tranquillo; vara i l. in t-o esse; det blef, inträdde ett fullkomligt l. summa orta est, consecuta est, exstitit tranquillitas; söka l. in tranquillitatem se recipere l. conferre.
2. i allm.:
1. a. yttre l., från plåga, strider, besvär: tranquillitas (egenskapsord – vitae); res tranquillae (= lugnt tillstånd); quies (stillhet i allm.); requies (l. efter ngt – doloris, laboris); otium (ledighet, fredslugn – jfr quies, requies, otium, vacatio a republica, Sen. de brevitate vitae cap. IV. V.); l. råder res tranquillae (tranquillatae, N.) sunt (civitatis); få l. a labore l. dolore relaxari; (dolore levari); quiescere, requiescere; hafva, njuta l. quiescere; otio frui, in otio esse (= hafva l., ledighet); draga sig tillbaka i l. (lugnet, privatlifvets l.) in otium (otia tuta, Hor.) recedere, secedere (Sen. l. c.), se recipere; in portum otii refugere; l. med värdighet (för den enskilde och för samhället) otium cum dignitate (C.); skaffa staten l. otium parĕre, praestare civitati (C. de Off. III. § 3); i l. sköta sina studier summo otio literis vacare; dö i l. tranquille, placide mori.
2. b. sinnes-, själslugn: tranquillitas (animi i. e. placida et tranquilla constantia, C.); securitas (est animi tranquillitas, C.); lentus, aequus (sedatus, remissus) animus (= frihet från sinnesrörelse); aequitas, moderatio, constantia animi (= karakterens l. – sapientis constantia den vises l.); komma till l. quiescere, sedari; tranquillo animo esse incipere; svara, beräkna o. s. v. med l. lento, aequo animo respondere, rationem inire; dö med l. aequo, aequissimo animo mortem oppetere; l. från sinnesrörelser sedatio perturbationum.

Lugna:

1. tr.: tranquillare, placare, sedare (alqm; animum, motum animi, curas); consolari (alqm); han blef ngt l-d tranquillior esse coepit; sinnena äro l-de placati (tranquilliores) animi sunt; l. ngn för ngt metum alqm demere alicui; consolari alqm de re.
2. impers.: det (ɔ: vädret) lugnar (har lugnat) tranquillum fit, exsistit, redit, esse incipit, (coepit); ventus remittit, ponit (poet.); sedatur tempestas.

Lugna sig:

1. om vädret: remittit, ponit, concidit ventus.
2. om personer: placari, sedari.

Lugnande: ad tranquillandum, consolandum aptus; l. underrättelse laetior, melior nuntius.

Lugnt:

1. i yttre hänseende: tranquille, placide (quiescere, mori); quiete; molliter (dormire).
2. = med lugnt mod l. sinne: aequo, sedato animo (utan oro); lento, placato, remisso animo (utan häftighet); taga en sak l. lente, molliter, aequo animo ferre alqd.

Lugnväder: tranquillum; tranquilla tempestas.

Luka: runcare; eruncare; sarrire.

Lukjern: sarculum; pastĭnum.

Lukt:

1. i subjektiv mening (ss. sinne): odoratus (C.); olfactus (Pn.); fin l. acer odoratus; acutus nasus; sagacitas (canum); hafva fin l. sagacem esse (ad odorandum).
2. i objektiv mening (l., som ngt sprider): odor (suavis, jucundus, taeter, foedus, gravis); foetor (= stank); gifva ifrån sig l. odorem emittere, fundere; gifva l. åt ngt odorare, inodorare alqd.

Lukta:

1. i subjektiv mening, l. på ngt, l. ngt, l. till ngt: odorari (alqd – i eg. och oeg. mening: canis projectum cibum o-ur; o-ri et investigare); olfacere (l. på l. till ngt – eg. och oeg.); odorem alicujus rei percipere, trahere naribus, sentire; odore tangi (nasum odore supinare, Hor.); alicui subolet alqd (= ngn luktar till = får nys om ngt).
2. i objektiv men.: l. af ngt, l. ngt = hafva, sprida en lukt: olere, redolere, intr. och tr., i eg. och oeg. mening: bene, male olere = l. väl, illa; olere crocum l. saffran, af saffran, hircum olere, C.; olere malitiam, redolere doctrinam puerilem l. illvilja, l. pedanteri l. af pedanteri; quid redolet? hvaraf luktar det? – obolere (alium lök, Pt.); foetere = l. illa; fragrare = lukta väl, dofta; eget beröm l-r illa deforme est de se ipsum praedicare (C.).

Luktande:

a. absolut: odōrus, odoratus (mots. inodorus).
b. male, bene, grave, suave olens.

Luktsinne: odoratus; olfactus.

Luktvatten: aqua odorata, jucunde olens.

Lulla: cantillare; l. till sömns cantillando sopire.

Lummig: opācus (arbor; ripa); spissis ramis patulus.

Lummighet: opacitas.

Lump (kollektivt), pl. Lumpor: panni (obsoleti).

Lumpen: vilis; levis; futilis; sordidus; l. sak, orsak res levis, levissima; causa sordida l. bevekelsegrund (C. de Off. II. § 21); l. penning parva pecunia; l. karl homo nequam, vilis (quidam in parva pecunia perspiciuntur, quam sint viles, C.), abjectus, sordidus, contemptus; l. egennytta sordida, illiberalis avaritia; l. lön mercedula, parvum pretium.

Lumpenhet: vilitas; levitas; sordes.

Lumpet: leviter; sordide (avarus).

Lumpsamlare: *pannorum collector, institor.

Lund: nemus; lucus; silva.

Lunga: pulmo; latera (eg. sidor, bröst, med afseende på lungornas styrka och respirationens affektioner); hafva goda l-r bonis lateribus esse; lateribus valere; hafva svaga l-r lateribus parum valere (jfr sammansättningar); affektion åt l-na laterum dolor, morbus; pulmonum vitium.

Lungböld: ulcus, vomica pulmonis.

Lunginflammation: laterum dolor (C. de Or. III. c. 1); pneumonia.

Lungpulsåder: arteria pulmonalis.

Lungsiktig: phthisicus (Pn.).

Lungsot: tabes pulmonum; phthisis pulmonum.

Lungspets: lobus pulmonis.

Lungvåt: permadidus.

Lunk: gradus tolutilis.

Lunka: tolutim currere.

Luns: homo pinguis, crassus; stipes, caudex (Pt.; stock).

Lunsig: pinguis; crassus; tardus.

Lunta:

1. funiculus, stupa (quo, qua accenduntur tormenta); passa på l-n quod agas, diligenter agere; svara på l-n par pari respondere.
2. = (massor af) böcker, papper: chartae; gräfva i gamla l-r chartis invigilare; veteres chartas (annosa volumina, Hor.) pervolutare.

I. Lur:

1. lur, hvari tutas: tuba; cornu; buccina.
2. hörlur: tubus auscultatorius.

II. Lur: brevis l. levis somnus; taga sig en lur på maten post caenam condormiscere l. dormitare.

III. Lur = Luf, Lufver, se detta.

IV. Lur i uttrycken stå, ställa sig, ligga på lur: in speculis l. in insidiis esse, latere; insidiari; speculari; subsidĕre (ställa sig på lur); auscultare, subauscultare (= stå och lyssna, ab ostio, ad fores – vid dörren).

I. Lura: lura, lura till obdormiscere; dormitare.

II. Lura:

1. intr.: lura, lura på ngt l. ngn subsidere et exspectare alqm; insidiari (alicui; tempori = på ngn, på tillfälle); imminere (fortunis, occasioni, in fortunas alicujus, in occasionem = på ngns förmögenhet, på tillfället; imminebat Nicanor Piraeeo, N.); aucupari alqd (Sullae tempora – obevakade ögonblick – aucupantur omnes, ut moliantur alqd, C.); captare (alqm, C.); inhiare alicui rei.
2. l. ut ngt af ngn: insidiando l. speculando assequi (ab alqo) alqd (C. de Or. I. 136); investigare, eruere alqd.
3. l. ngt af ngn, ifrån ngn: elicere alicui alqd (= lura, locka en hemlighet af ngn); dolis eripere, extorquere alicui alqd; fraudare alqm re.
4. l. ngn:
1. a. absolut: fallere, ludere, decipere alqm.
2. b. l. ngn på ngt: fraudare, defraudare alqm alqa re.

Lurendreja: merces illicitas, vetitas l. contra legem importare (jfr Smuggla).

Lurendrejare: mercium vetitarum clandestinus importator.

Lurfvig: hispidus; hirtus; hirsutus.

Lurk: homo agrestis; (stipes, caudex, Pt.).

Lus: pedis; pedīculus.

Lusig: pediculosus.

Lussjuka: phthiriāsis.

Lust:

1. = nöje, njutning: voluptas; oblectatio; delectatio; det är en, min o. s. v. lust (l. och glädje) att se (me) juvat, delectat videre; hafva sin l. i ngt delectari alqa re, gaudere re; med l. libenter.
2. = begär, böjelse:
1. a. i allm.: cupiditas, appetitus (l. till ngt); studium, amor (l. för ngt); hafva, få l. till ngt appetere (alienum, alienam domum sin nästas hus); concupiscere, cupere alqd; hafva l. för ngt (ngns l. ligger åt ngt) studio, amore alicujus rei (t. ex. literarum studier) teneri, duci; få l. för ngt studio alicujus rei capi; hans l. ligger åt annat håll alio eum trahit studium, voluntas sua; han saknar l. animus abhorret a re, a studio rei; få, hafva l. (till) att göra ngt libet (allubescit) alicui facere alqd.
2. b. (sinlig, köttets) lust, lustar: libido, libidines.

Lusta: libido; köttslig l. corporis libido (voluptas).

Lustbarhet: ludus; voluptas; oblectatio (vulgi); celebratio (fest).

Lusteld: ignis.

Lustfärd: excursio.

Lustgård: hortus.

Lusthus: trichĭla; pergŭla (Vg. Cop.; Pn. Ep. VI. 2).

Lustig:

1. = munter, glad; nöjsam: laetus; hilaris; festivus; jucundus; l. person homo voluptarius, hilaris; l-t kalas convivium laetum, jucundum, plenum festivitatis, jucunditatis.
2. = komisk, löjlig, qvick: ridiculus; lepidus; facetus; en l. berättelse lepida, faceta narratio; l. händelse res ridicula; göra sig l. öfver ngt, på ngns bekostnad risum quaerere ex re; deridere, ludibrio habere alqm.

Lustigt: ridicule, non irridicule; facete, lepide.

Lustläger: castra oblectationis l. deliciarum causa posita.

Lustresa: peregrinatio animi causa suscepta.

Lustslott: praetorium.

Lut: lix; lixivium.

Luta, f.: testudo.

Luta, v. intr.:

1. eg.: inclinare, -ri; l. framåt propendēre; l. öfver ngt imminere alicui rei.
2. oeg.: l. åt en åsigt se acclinare ad causam; inclinare ad sententiam.

Luta, v. tr.: inclinare (caput in latus); l. framåt, bakåt proclinare, reclinare; l. hufvudet mot ngt caput ad rem acclinare; l. sina hufvuden tillsammans capita conferre.

Luta sig: se inclinare, reclinare; l. sig mot ngt se acclinare, applicare ad rem; anniti ad rem, inniti rei, re.

Lutad: inclinatus; framåt l. pronus, proclinatus; bakåt l. resupinus, reclinatus; stå l. öfver ngt imminere alicui rei.

Lutande: inclinatus; framåt l. pronus; bakåt l. resupinus; gå l. inclinato corpore incedere.

Lutfisk: piscis lixivio maceratus.

Lutning: inclinatio.

Lutter: (tyska: lauter): merus; l. afund mera invidia.

Luttra:

1. eg. (metaller): purgare; (deliquare).
2. oeg.: emendare, i synn. i part. perf.: emendatus; (tanquam igne spectatus).

Luttring: purgatio; emendatio.

I. Lycka, f.: nodus; laqueus.

II. Lycka, f.: (= inhägnad åker l. betesmark): saeptum; consaeptum; saeptus agellus.

III. Lycka, f.:

I. i indifferent mening (god l. dålig lycka): fortuna (bona, prospera, adversa, mala o. s. v.): fors (slumpen); ngns l. alicujus fortuna, sors; pröfva l-n fortunam experiri, temptare; fortunae se l. rem committere; in discrimen rem committere; l-ns vexlingar, ostadighet, falskhet fortunae varietas, temeritas; l-n var honom blid, oblid fortunā secundā (fautrice), adversā utebatur; l-n vände sig fortuna conversa, mutata est; l-ns skänker dona fortunae (ea, quae fortuna tribuit alicui); l-n står dem djerfvom bi fortuna fortes (adjuvat); l-n svek honom fortuna ei deerat, eum deserebat; en l-ns son (gunstling) fortunae filius; hvar och en är sin l-s smed faber est fortunae quisque suae (Su.); sui cuique mores fingunt fortunam –; krigslyckan belli fortuna (incerta), Mars (communis); kämpa med vexlande l. varia f-ā bellum gerere; prisa ngns l. fortunam alicujus laudare.
II. = god lycka:
1. 1. i allm. = lycklig lott, lyckliga omständigheter: bona, secunda, prospera fortuna; res bonae, secundae, prosperae, florentes; felicitas, prosperitas (ɔ: lycklighet); salus, fortunae (alicujus ngns lycka, välfärd); bonus, prosper eventus (framgång); stor l. res secundissimae; summa, magna felicitas, prosperitas; sann l. vera felicitas, salus; hafva l. (i sina företag) bene rem gerere; fortuna secunda, prospera uti; (res alicui prospere cedit, ex voluntate fluit); hafva l. i handel bene, prospere mercari, mercaturam facere (jfr C. de Off. II. c. 26); hafva l. i spel prospera alea uti; i l-n, i l-ns dagar in bonis rebus (mots. in malis), C. de Am. § 64; in rebus secundis, secundissimis, in rebus prosperis (et ad voluntatem nostram fluentibus), C. de Off. I. § 91. 90; smickra ngn i l-n (hans l-s dagar), men öfvergifva honom i nöden florentem adulari, deserere afflictum; i l-n blifva öfvermodig rebus secundis efferri, inflari; gifva ngn l. rem fortunare alicui (C.); successum dare alicui (L.); favere alicui; önska ngn l. (i ett företag) optare, ut res alicui bene, feliciter eveniat; (omnia fausta alicui optare, precari); önska ngn l. till (att hafva vunnit) ngt alicui rem, de re gratulari; lycka till! feliciter!; bene eveniat l. vertat!; njuta sin l. felicitate, secundis rebus frui; missunna, unna ngn hans l. felicitati alicujus invidere, non invidere; hela min (lefnads) l. beror derpå omnis salus mea (omnes fortunae meae) in ea re vertitur, agitur (vertuntur, aguntur); till min l., till l. för mig cum salute mea (mihi bene contigit, quod –); till l. för det allmänna cum salute reipublicae (C. de Or. I. § 39); bono publico; till all l. peropportune, percommode; detta fattas i min l. hoc ad meam felicitatem deest l. hoc deest, quominus plane, omnino beatus sim; här på jorden fins ej l-n nulla in terris felicitas est.
2. 2. särskildt:
  1. a. om personer: lycka i verlden = anseende, rikedom o. d.: ampla fortuna; göra l. ad honores et divitias ascendere; befordra ngns l. alicujus amplitudini, dignitati, alicui ad honores et divitias enitenti favere; göra sin l. fortunas suas stabilire, constituere; söka l-n fortunam amplificare (C.) cupere, contendere.
  2. b. om personer och saker: göra l. = vinna bifall: probari, placere; stycket gjorde l. placebat fabula.
3. 3. = lycklig händelse, omständighet, (erfarenhet): (casus secundus; bonum; oftast med omskrifningar): det är en l., stor l. för mig, att – bene est, bene, commode cecidit, factum est, quod (tu advenisti); mecum bene, commode actum est, quod (te invēni); det var en Guds l., att – praeclare actum est, (Deo gratias agere oportet), quod –; det är en l., om (han är qvar) praeclare agitur, si etiam nunc illic est; det var en l. i olyckan maximis in malis hoc boni assecuti sumus, ut – (C. de Off. III. c. 1); jag räknar det för en l. felix, beatus mihi videor, qui –; bene mihi evenisse puto, quod – (beate vixisse videor, quia cum Scipione vixerim, C. de Am. § 15); det var din l. illa re salvus es; illa res tibi salutem attulit, salutaris fuit; peropportune tibi cecidit, quod –; jag hade den l-n att träffa honom contigit mihi, ut illum viderem; det var den största l., som kunde hända mig nihil mihi melius contingere poterat.

Lycka, v.: claudere; lyckta dörrar clausae januae.

Lyckad: bene, feliciter factus, perfectus; prosper; en l. tillställning convivium bene paratum, ludi bene parati; l-dt försök prosperum experimentum; göra ett l-dt försök feliciter temptare, experiri.

Lyckas:

1. om personer: rem bene, feliciter gerere (l. i ngt); prosperā fortunā uti; han l-des att – ei contigit, ut faceret alqd; id consecutus, assecutus est, ut –.
2. om saker: res prospere, bene cedit, succedit alicui; absol.: succedit alicui (Cs.); res bene, prospere, ex sententia procedit; absol.: procedit (Sen.): ad voluntatem fluit alicui; det l-des honom att – ei contigit, ut –; det l-des ej för honom rem infeliciter temptavit.

Lycklig:

1. om saker: i allm.: bonus (b., melior exitus; bona tempora; bonum auspicium; bonae res l-a omständigheter); beatus (säll, salig – vita, mors); faustus, felix (lyckosam – dies, omen); fortunatus (exitus, C.); secundus, prosper (= som aflöper, lyckas väl – res p-ae, secundae; eventus prosper, secundus); opportunus (= läglig, om tider, tillfällen – tempus o-m l. stund); vara i l-a omständigheter rebus prosperis, bonis uti (florere); l. tillfällighet casus secundus; den tiden var l. illa tempora beata, optima fuere (fulsere vere candidi tibi soles, Catl.); i lyckligaste fall si forte; l. resa iter prosperum, faustum; önska l. resa alqm salvum, felicem ire jubere; l. resa! bene ambula!
2. om personer: felix (som har framgång, lycka i verlden – Felix Sulla); beatus (l. i högre mening – dock äfven – ofta ironiskt = rik); fortunatus (närmast = beatus lycksalig; fortunatorum insulae); vara l. i ett företag rem bene, feliciter gerere; vara nog l. att – tanta uti felicitate, ut –; contingit alicui, ut –; jag är den l-ste menniska på jorden quis (homo) me vivit beatior? (Ter.); ack du, de l-e o te felicem! o felices!

Lyckligt: bene; prospere, feliciter (med framgång; res cedit, procedit prospere det går l.); beate (vivere); komma l. fram, hem salvum pervenire, redire; l. genomgå faror periculis feliciter, incolumem perfungi.

Lyckligtvis: peropportune; percommode; han är l. icke hemma peropportune abest; commode cecidit, quod abest; l. för mig magno meo commodo; cum magna mea salute.

Lyckosam: faustus, felix, bonus (auspicium).

Lycksalig: beatus; fortunatus.

Lycksalighet: felicitas; beata vita.

Lycksökare: homo ambitiosus, levis; (fortunae captator, venator); vara en l. ambitione duci; (fortunas venari); temporibus servire, inservire.

Lycksökeri: ambitio.

Lyckträff: casus (secundus); as en l. casu; ren l. caecus casus; fortunae temeritas.

Lyckönska: l. ngn till ngt (vunnet) gratulari alicui rem l. de re (hostes devictos l. de devictis hostibus).

Lyckönska sig: laetari, gaudere (sperare) se alqd perfecisse.

Lyckönskan, pl.

Lyckönskningar: gratulatio.

Lyda, v. tr. och intr.:

1. (= hörsamma): parēre, obedire (af pligt l. tvång – domino, regi, legi; imperio alicujus); obtemperare (alicui; legi; imperio, auctoritati alicujus); dicto audientem esse (servus domino, duci miles); obsequi, morem gerere alicui (= rätta, foga sig efter ngn; göra ngn till viljes); l. kallelse vocatum venire; l. ett namn (om en hund) nomine alqo vocatum venire, nomen aliquod agnoscere.
2. lyda under (höra under): parēre, subjectum esse imperio (potestati) alicujus; alicujus dicionis esse; sub alicujus imperio l. potestate esse; l. under ett folk, ett distrikt populo, provinciae alicui attributum, contributum esse.

Lyda, v. intr. (= ljuda): sonare; så som orden lydde ut verba (sonabant), erant; så lydde skrifvelsen literarum verba haec fuere (haec sunt in literis); hujus exempli erat epistola; domen l-r på tre års fängelse judicum decreto ad trium annorum carcerem damnatus est; brefvet lydde ungefär så in hanc maxime sententiam epistola scripta erat.

Lydaktig: obediens; modestus.

Lydelse: efter domens l. ut verba erant (decreti); domens förändrade l. mutata verba decreti.

Lydig: pārens, obediens (miles); modestus (civis); l. son pius filius.

Lydigt: obedienter; modeste.

Lydkonung: rex alieno imperio subjectus.

Lydnad:

1. (= att vara lydig): obedientia; obtemperatio; lofva l. polliceri se dicto audientem fore, se imperata facturum; visa l. parere, obedire.
2. (= att lyda under ngn): stå under ngns l. sub (in) alicujus dicione (atque imperio) esse; in alicujus dicione ac potestate esse; dicionis alicujus (t. ex. Romanae) esse; bringa ngn under ngns l. sub dicionem alicujus subjungere, redigere alqm; dicionis alienae (Romanae) facere alqm.

Lyfta:

1. absolut: tollere, levare, efferre, erigere, extollere; l. på fötterne pedes tollere, efferre; l. ankar ancoras tollere; l. högt alte tollere, extollere; l. lön (= uppbära) accipere, ferre (acceptum ferre) mercedem; l. sin blick oculos tollere humo.
2. med prepositioner:
1. a. l. af: levare (ex equo alqm); tollere (operculum locket).
2. b. l. ned: levare.
3. c. l. på: levare, subjicere, inferre, tollere in equum alqm (l. ngn på hästen); l. på hatten pileum levare.
4. d. l. upp: allevare (manu alqm); sublevare, erigere (alqm ad pedes stratum sublevare et e.); tollere (tollite claudum, Hor.); l. sina ögon upp oculos tollere, erigere, attollere.

Lyftning:

1. eg.: sublatio (pedis); levatio; allevatio.
2. oeg.: (andlig, snillets, poetisk l.): acer spiritus (Hor. Sat. I. 4, 43); major impetus, vis ingenii (C. Brut. § 93).

Lykta, v.: (= sluta): finem facere; desinere; l. sitt lopp cursum conficere, peragere; (vita perfungi).

Lykta, f.: laterna.

Lyktbärare: laternarius (C.).

Lymmel: nebulo; furcifer.

Lynga: spira.

Lynne:

1. persons:
1. a. = naturlig sinnesart, temperament: ingenium (med afseende på naturlig karakter), natura, mores (med afseende på stämning och umgängessätt); svårt, kinkigt, dystert l. difficilis, morosa, tristis natura; godt, vänligt, humant l. commodi, faciles mores; gladt l. laeta, hilaris natura; ostadigt l. mobile, varium ingenium; deras l-n stämma öfverens mores inter se conveniunt; folkets l. mos, mores populi; olika l-n dispares naturae l. mores; slutet l. recondita natura.
2. b. = stämning för tillfället: (animi affectio; mores); dåligt l. tristitiā; morositas; stomachus; – godt, gladt l. animus hilaris; hilaritas; vara vid godt l. laeto, hilari animo esse; gifva luft åt sitt dåliga l. stomachum erumpere in alqm; acerbitatem animi effundere; bringa ngn i dåligt l. stomachum movere alicui.
2. = naturlig beskaffenhet i allm.: mos, ingenium (sermonis språkets).

Lyra:

1. musikaliskt instrument: lyra; fides (pl.); spela på l. lyrā canere; psallere.
2. = den båge en kastad boll beskrifver: (orbis); slå en l. pilam excutere.

Lyrik: lyricum poēsis genus; carmina; lyra, fides (epici carminis onera lyrā – i lyriken – sustinentem, Qu. X. 1. 62; Musa sollers lyrae – lyrikens sångmö; Musa dedit fidibus divos puerosque deorum et pugilem victorem et equum certamine primum et juvenum curas et libera vina referre, Hor. A. P. 83–85).

Lyriker: (poēta, vates) lyricus (Qu. X. 1. 61 och 96); melicus.

Lyrisk: lyricus; melicus; l-t poem carmen (lyricum l. melicum; ensamt carmen, t. ex. Hor. Ep. II. 2. 59: carmine tu gaudes, hic delectatur iambis och ibdm 91: carmina compono, hic elegos).

Lyrspelare: fidicen; *lyristes.

Lysa:

I. = sprida, gifva ljus:
1. 1. eg.:
  1. a. i allm.: lucere [lumen nihilo minus ipsi lucet, qui illi (alteri) accenderit, C.]; (fulgere blixtra, glimma; splendere glänsa); l. klart, svagt, med lånadt ljus collucere; clara, hebeti, aliena luce lucere.
  2. b. lysa på ngt: (lumine) illustrare, collustrare alqd.
  3. c. l. fram: elucere, emicare; l. igenom pellucere; l. emellan interlucere.
  4. d. l. upp ngt: illustrare, illuminare, collustrare alqd.
  5. e. l. (för) ngn (= gifva ngn ljus, med ljus vägleda): praelucere, lucem dare, lumen praeferre, afferre, admovere alicui; lumine deducere, prosequi alqm [l. ngn hem lumine (facibus) praelucere alicui domum redeunti l. domum (redeuntem) facibus deducere alqm; l. ut ngn exeunti praelucere, lumen commodare].
2. 2. oeg.:
  1. a. lysa, l. af ngt: lucere (virtus lucet in tenebris); elucere (in foro; virtutibus elucere l. af dygder); florere (gloriā, omni genere virtutis); nitere, enitere (oratio).
  2. b. l. med ngt: jactare alqd (t. ex. doctrinam, sapientiam); gloriari (alqa re); ostentare (ingenium, artem).
II. = offentligen tillkännagifva, blott tillsammans med prepositioner:
1. 1. lysa efter ngn: (hominem fugitivum l. rem amissam) praeconis voce l. publicis literis repetere, revocare (jfr Apul. Met. VI. 7. 8).
2. 2. l. för brudfolk: nuptias aliquorum – l. aliquos conjugium inter se pactos esse – pronuntiare, indicare.
3. 3. l. på, ut ngt: edicere, indicere [mercatum, conventum; l. ut auktion auctionem praedicare (voce), proponere, proscribere in (till) diem alqm].

Lysande:

1. i eg. men.: clarus, lucidus, luculentus; splendidus.
2. oeg.: clarus (factum, nomen, virtus, genus – l. bragd, namn, dygd, börd); illustris (genus – börd); splendidus (ingenium – snille; nomen); insignis, conspicuus; l. framgång, lycka summa, insignis, singularis felicitas; l. af börd och ära genere et gloriā clarus, florens; ett l. elände splendida miseria.

Lysmask: cicindēla.

Lysning: *sponsaliorum, nuptiarum praedicatio, pronuntiatio.

Lyssna: auscultare; subauscultare (i smyg l.); aures admovere, attendere; l. på ngn auscultare, (attente) audire alqm, aures praebere, dare, accommodare (commodare) alicui; l. till ngns ord, råd audire aliquem (non audimus ea, quae a natura monemur; non sunt audiendi, qui graviter irascendum inimicis putant, C.); auctoritati alicujus parere, auctoritate alicujus moveri.

Lysten: avidus, cupidus, appetens alicujus rei; l-e blickar cupidi oculi.

Lystenhet: aviditas.

Lyster, v. impers.: libet, placet, videtur alicui facere alqd; göra allt hvad (honom) l-r quidquid libet, quidquid libitum est facere; sibi indulgere.

Lyster, adj.: splendidus, illustris; l-t sällskap conventus illustrium hominum.

Lystmäte: få sitt l. på ngt satiari, impleri alqa re.

Lystnad: aviditas, cupiditas, sitis alicujus rei.

Lystra: aures admovere; audire.

Lyte: vitium, mendum (corporis, animi).

Lytt: debilis, mutilus; slå ngn l. debilitare alqm.

Låda, f.: arca, cista.

Låda, v.: adhaerere, inhaerere alicui rei.

Låg:

I. i eg. men.:
1. 1. (i sig låg): humilis (locus, murus).
2. 2. = lågt belägen, lågländ: depressus; jacens (urbis loca jacentia, L.).
3. 3. = grund (om vatten): tenuis (L. I. 4. 6); brevis; vadosus.
II. oeg.:
1. 1. om tonen: gravis (mots. acutus).
2. 2. om rösten: summissus, demissus, depressus (vox).
3. 3. om pris: vilis, parvus, modicus; låg uppskattning, värdering tenuis, modica aestimatio; efter en låg uppskattning kunde det vara värdt tusen sestertier tenuiter aestimanti (C. in Verr. Acc. IV. § 35) mille sestertium esse videbatur; hafva en låg föreställning l. tanke om en sak l. person contemnere alqm l. alqd; male existimare de alqo (alicujus religione, probitate).
4. 4. låg till grad eller ståndpunkt i allm.:
  1. a. i positiv: låg grad af bildning, insigt parva, exigua eruditio, sapientia (jfr Grad); låga ord verba sordida, abjecta; låg stil genus dicendi tenue, demissum, humile.
  2. b. oftare i komparativ (och superl.): inferior; liksom af en lägre ordning tanquam inferioris classis l. ordinis; pligter af en lägre ordning secunda (media) quaedam officia (C. de Off. III. § 14. 15).
5. 5. låg till (om) samhällsställning, börd o. d.: humilis (locus, genus); (komp., superl.) inferior, infimus; parvus; tenuis; obscurus (genus, homo); höge och låge magni ac tenues (C. de Off. II. § 70); parvi et ampli (Hor.); lägsta samhällsställning infima fortuna; lägste klassen af medborgare infimi; infimus quisque.
6. 6. moraliskt låg (simpel): humilis (mens; cogitationes in rem h-em et contemptam abjicere, C.); abjectus (homo; ignavia); projectus (T.); sordidus, illiberalis; l. handling sordide factum; (abjecti animi); flagitium; det lägsta smicker, kryperi infima, sordidissima adulatio.

Låga, f.:

1. eg.: flamma; ardor; aestus; stå i l. (stare flammā, Vg.); flagrare, ardere (flammas fundere).
2. krigets, vredens, kärlekens l.: flamma (belli, irae, amoris); ardor (amoris); aestus (belli, irarum); komma i l. (blifva ond, ifrig) exardescere; irā inflammari, commoveri.

Låga, v.: flagrare, ardere; l. af hat odio flagrare; l. upp exardescere; irā accendi.

Lågande: flagrans, ardens (ira, oculi).

Låghalt: (pedibus inaequalibus); leviter claudicans.

Låghet:

1. i eg. men.: humilitas (muri); tenuitas (aquae = lågt vattenstånd).
2. oeg.:
1. a. en tons: gravitas.
2. b. röstens: tenuitas.
3. c. prisets: vilitas.
4. d. i allm. = obetydlighet, simpelhet: stilens l. tenuitas orationis; ordens l. sordes verborum.
5. e. bördens, rangens, ståndets l.: humilitas (generis, loci); tenuitas (fortunae).
6. f. sinnets, handlingssättets l.: humilitas (metus habet – innebär, röjer – h-m, C.); illiberalitas, sordes.
7. g. konkret = låg handling: abjecte, indecore factum; flagitium; dedecus; begå, göra sig skyldig till en l. abjecte, sordide, indecore (C. de Off. I. § 14) facere; flagitium committere, dedecus in se admittere.

Lågland: planities (depressa); campi plani, jacentes.

Lågländ: humilis; depressus; jacens; planus.

Lågmält: tenui, infirma voce praeditus; (infirmis lateribus).

Lågsinnad, Lågsint: humilis; sordidus; abjectus; abjecti animi.

Lågslätt: planities; plani campi.

Lågstämd: humilis; tenuis; demissus.

Lågt:

1. eg.: humiliter (deprimi); vattnet står l. tenuis est aqua; ligga l., vara l. belägen depressum esse l. jacere; in loco depresso situm esse; stå l., lägre humili loco, infra, inferius stare; flyga l. demisse (prope terram) volare; volatum deprimere.
2. oeg.:
1. a. tala l.: summissa, depressa voce loqui.
2. b. om pris och värde: stå l. vilem esse; parvo venalem esse; värdera l. (till penningevärdet) tenuiter aestimare (jfr Låg); i allmännare mening: parvi ducere, facere; contemnere, despicere; stå l. i ngns ögon contemni, despici, parvi fieri ab alqo.
3. c. = lågsinnadt: humiliter, abjecte, sordide (facere, sentire).

Lågväxt: brevis, pusillus (C. de Or. II. 245); humili statura.

Lån:

1. i abstr. mening (= lånande): versura; mutuatio (låntagning); commodatio; göra, taga lån versuram facere; gifva, få, hafva till låns mutuam rem, mutuo alqd dare, accipere, habere, sumere; commodare, utendum dare alicui alqd (gifva till låns), mutuari, utendum accipere (få till låns) alqd.
2. i konkret mening = det som lånas: mutua res; creditum; commodum; id quod mutuo, utendum, datur l. accipitur; id quod debet aliquis; bedja om lån mutuam rem rogare; få ett lån rem, pecuniam mutuo l. mutuam recipere; lemna ngn ett lån commodare, mutuo dare alicui alqd; betala ett lån id quod mutuum (utendum) accepit, reddere, solvere; kräfva, återfordra ett lån id quod utendum dedit, exigere (C.); lifvet är blott ett lån natura (Deus) dedit usuram vitae tanquam pecuniae (nulla praestituta die), C.; vitaque mancipio nulli datur, omnibus usu (usui), Lucr.

Låna:

1. l. (åt) ngn ngt: commodare, credere, mutuum l. mutuo (adv.), utendum dare (praebere) alicui alqd; l. mot (på) pant, ränta pignore (accepto), usurā pactā commodare alicui alqd; l. ngn hus domum commodare, praebere alicui; domo recipere alqm; l. ngn sitt öra, sin hjelp aures alicui dare, praebere, commodare; auxilium praebere, praestare alicui; l. ngn sitt namn nomen commodare alicui (ad crimen, C.).
2. l. af ngn: mutuari ab alqo; mutuum l. mutuo accipere, sumere alqd ab alqo; versuram (nomina) facere; l. på (till) en viss dag in diem versuram facere; l. af en författare a scriptore sumere, describere (L. I. 32. 6); pråla med lånta fjädrar alienis plumis se ornare, aliena luce splendere; begära att få l. hus locum requiemque petere (Ov. Met. VIII. 628); få l. hus domo (tecto) recipi, excipi; l. eld ignem ab igne sumere (C. de Off. I. c. 15).

Låna sig: l. sig åt ngn ministrum, adjutorem se dare, praebere alicui; (vires praebere alicui, T. Ann. IV. 1. 1).

Lånebank: mensa feneratoria.

Lånebibliotek: bibliotheca, ex qua libri mercede commodantur petentibus.

Lång:

1. till utsträckning i rummet: i allm.: longus (hasta, via; intervallum; homo; tre fot l. tres pedes longus; tre fot längre tribus pedibus longior; längre än tre fot longior tres pedes); l-t skägg, hår promissa barba, prolixus capillus; l. hals procerum collum; huru l-t är det härifrån till Rom quantum viae hinc ad Romam est?; så l. han är toto corpore (humi stratus).
2. i tiden: i allm.: longus (tempus; mora; vita; bellum); diuturnus, diutĭnus, longinquus (långvarig); ett l-t tal (lång talare) longa oratio (longus, lentus orator); l. stafvelse producta, longa syllaba; dagen är mig l. longus videtur dies (Hor.); under l. tid, långa tider diu; longo tempore; multis temporibus; en l. stund longa mora; diu (morari); en l. tid, en l. stund förut longe, multo ante.

Långa: (en fisk) gadus molva.

Långbent: longipes.

Långdrag: gå i l. duci, trahi.

Långdragen: productus; lentus (principia orationis, C.).

Långfinger: medius digitus.

Långfingrad: longis digitis; oeg. = tjufaktig: furax, tagax.

Långfredag: dies mortis Christi; (vigiliae paschae).

Långgrund: in longum vadosus.

Långhalm: culmus.

Långhalsad: procero collo.

Långhårig: longis comis, pilis, crinibus; crinitus; comatus.

Långhänd: longimănus.

Långifvare: creditor; is, qui mutuo l. mutuum dedit alqd.

Långlagd: oblongus; productus.

Långlifvad: vivax; provectus in aetate (som lefvat länge); blifva l. diu vivere; senem fieri; in aetate longe provehi.

Långlig: (om tid) longus; diuturnus; diutĭnus; i, på l-a tider diu, multis temporibus, multis tempestatibus (Sa.); för l-a tider in longum tempus (in longum tamen aevi manserunt – vestigia ruris, Hor.).

Långmodig: patiens; lentus ad iram, ad puniendum.

Långmodighet: patientia.

Långnäst: nasūtus.

Långrund: oblongus; teres.

Långsam: tardus (i, om rörelse l. handling, utveckling – incessus; asellus; ad injuriam vindicandam; naturā infirmitatis humanae tardiora sunt remedia, quam mala, Tac. Agric. 3); lentus (gradus; negotium; morbus, remedium; venenum, T. Ann. XII. 66; nihil illo lentius est; l. infitiator = l. betalare); segnis, piger (l. af tröghet).

Långsamhet: tarditas (hominis; veneni); lentitudo (mortis, T. Ann. XV. 64).

Långsamt: tarde, lente (incedere, agere); segniter (trögt); leniter (sakta, stilla – fluere).

Långsinnad, Långsint: injuriarum memor; offensionum memor, retinens; (iras revolvens, T.).

Långskepps: per totam navis longitudinem.

Långsluttande: leniter, clementer assurgens l. declivis.

Långsträckt: productus.

Långsynt: lyncēus; cujus oculi longe conspectum ferunt; (acutis oculis); qui longinqua contuetur (Pn.).

Långt:

1. om fortskridande i tid, rum, sak: longe; l. bort procul; resa l. bort procul abire, in remotas terras abire; hinna l. longe procedere; multum viae conficere; multum proficere (in studiis literarum, in artibus); för l. longius (det skulle föra oss för l. longius laberer, a proposito declinarem, si –); så l. jag kan se quam longissime prospicere, respicere possum; så l. jag kan minnas quantum praeteriti temporis spatium respicere possum; gå för l. modum transire; nimis progredi (C. de Or. III. § 128); detta går för l. enimvero hoc ferri non potest; det är l. lidet på dagen, året – multus dies est; annus jam prope exactus est; till l. på dagen l. natten in multum diem (diei), in multam, seram noctem.
2. om afstånd (i rum): longe, procul (abesse – vara l. borta); komma l. ifrån procul venire.
3. om afstånd i sak, olikhet: longe; l. olik, l. annorlunda longe aliter l. secus, l. dissimilis; vara l. ifrån fullkomlig l. fullkomlighet a perfectione longe (multum) abesse (C. de Or. I. § 130); l. ifrån att neka bekände han genast l. det var så l. ifrån, att han nekade, att han genast bekände tantum abfuit, ut infitiaretur, ut statim confiteretur; l. ifrån så tapper multo minus fortis (multo ignavior); han är l. ifrån att vara tapper a fortitudinis laude longe abest; det vare l. ifrån mig, att jag skulle så göra longe (a me) absit, ut hoc faciam.
4. ss. bestämning till ett jemförande uttryck: multo, longe (major).

Långtrådig:

1. eg.: longis filis.
2. om muntlig l. skriftlig framställning: longus; (satietatis plenus); longo filo (i analogi med uberiore filo, C.).

Långtråkig: satietatis, fastidii plenus.

Långvarig: longus, longinquus, diuturnus, diutĭnus (med bibetydelse af svår, besvärlig); stabilis (varaktig).

Långvarighet: diuturnitas; stabilitas (fasthet, varaktighet).

Långväga: longus, longinquus (iter); l. resande qui procul, e remotis terris advenit.

Låntagare: debitor; qui mutuum, mutuo, utendum accipit, sumit alqd.

Lår, m.: cumera.

Lår, n.: femur; femen (obrukligt i nom. sing.).

Lårben: os femoris.

Lårfoder: femoralia (n. pl.); feminalia.

Lås: sera.

Låsa se Läsa.

Låt (= läte): sonus; vox; (i folkspråket pl. låtar = melodier modi).

Låta, v. intr.:

1. eg. = ljuda: sonare; sonum emittere, edere; l. illa, väl, fylligt, helt, tomt o. d. bene, male, plenum, solidum, inane sonare; l. som en katt vocem felinam edere; (vox hominem sonat, Vg.).
2. = lyda: huru l-r brefvet quaenam sunt verba epistolae?
3. impersonelt: det låter väl, illa för, om honom ejus res bono loco esse, male se habere videtur; bono, adverso rumore est; graves nuntii de eo afferuntur o. dyl.; det l-r, som om han skulle blifva vald spes esse videtur, ut loquuntur homines, fore, ut creetur –; det l-r, som om han vore vansinnig videtur insanus esse; ista verba insani sunt o. d.

Låta, v. tr. och intr.:

I. med ackus.-objekt:
1. a. = lemna, släppa i uttrycken: l. sitt lif vitam mittere, amittere; pro alqo (för ngn) vitam dare; – l. sitt vatten urinam emittere; l. ngn åder sanguinem emittere, venam incīdere alicui; l. dörren upp, till portam recludere, aperire (l. upp), claudere (l. till).
2. b. = underlåta: fugere, omittere, praetermittere, non facere (blott i sammanställningen göra och låta).
II. med infinitiv:
1. 1. = tillåta:
  1. a. i allm.: sinere, pati alqm facere alqd, alqd fieri; låt mig gå sine me abire; mitte me; l. ngn komma in admittere, intro mittere alqm; låt mig se sine videam.
  2. b. l. bli ngt, l. ngt vara, l. bli (vara) att göra ngt: mittere, omittere, praetermittere alqd l. facere alqd; i synn. tillsammans med negation och i imperativ (2:a pers.): han kunde ej l. bli att sörja facere non poterat, quin lugeret; låt bli att sörja noli lugere!; låt bli det mitte istud.
  3. c. l. ngt fara (hopp, fruktan o. dyl.): mittere spem, metum; låten hoppet fara spem mittite; nolite sperare.
  4. d. l. ngn vara, l. bli ngn: missum facere alqm; sinere alqm pacem habere; non tangere alqm, manūs abstinere ab alqo (potin ut abstineas manūs?, Pt.).
  5. e. låta tillsammans med en reflexiv infinitiv öfversättes vanligen med ett ensamt passivt verb: l. sig skrämma terreri; l. sig beveka, l. beveka sig flecti, moveri; l. sig locka pellici, illici; l. hänföra sig efferri; l. se sig conspici; l. höra sig audiri; copiam sui audiendi facere; se audiendum l. audientibus praebere; det l-r höra sig age vero; placet istud; enimvero istud probari potest; accipio, quod das; det l-r sig göra fieri potest.
  6. f. i imperativen är låt (låtom) dels uttryck för en uppmaning: låt oss gå, låt oss icke sitta stilla eamus; ne sedeamus – dels för ett medgifvande: låt vara sit ita sane; esto; låt vara att han var tapper (licet) fuerit fortis; låt honom blott komma veniat modo l. licet.
2. 2. = föranstalta:
  1. a. i allm.: curare (ombesörja) alqd faciendum; jubere (befalla) alqm facere alqd, alqd fieri; (han lät återuppbygga murarne muros reficiendos curavit; han lät soldaten komma, hemta soldaten till sig militem ad se venire, arcessi jussit); ofta kan låta i denna mening lemnas oöfversatt: Alexander propinquos multos interfecit (lät döda).
  2. b. låta ngn veta = underrätta ngn: facere alqm certiorem (de re, alicujus rei, esse alqd); nuntiare, denuntiare alicui.
  3. c. = fingera att ngn gör l. säger ngt: inducere, facere, fingere alqm dicentem, facientem alqd, alqd factum esse.

Låtande: i allt sitt görande och l. in omnibus, quae vel faciebat vel omittebat; quidquid vel faciebat vel praetermittebat (jfr Låta I. b).

Låtsa: simulare (amicitiam, metum; oftare med ackus. och infin.: s. se esse l. facere alqd, icke med ensam infinitiv: s. facere alqd); dissimulare (se videre alqd = l. sig icke se ngt); speciem alicujus rei prae se ferre, praebere; l. om ingen ting nihil moveri alqa re.

Lä: pars navis a vento aversa; sitta i lä a vento tutum esse, latere.

Läck: rimosus.

Läcka, f.: rima.

Läcka, v.: rimis fatiscere; perfluere.

Läcker:

1. i objektiv men.: delicatus, suavis (cibus).
2. subjektivt (om personer = granntyckt, kräsen): delicatus; fastidiosus.

Läckerbit: pulpamentum, scitamentum; delicatus cibus; cuppediae.

Läckergom, Läckermun: cuppes (Pt.); homo gulosus; liguritor.

Läckerheter: deliciae; cuppediae.

Läder: corium (subactum).

Läderberedning: corii subactio.

Läderhandel: mercatura coriaria.

Läderlapp: vespertilio.

Lädersäck: culeus, -um.

Läge:

1. eg.: situs (vanl. om orter, byggnader – s. urbis in dorso porrectae, L.; sällan om andra subjekt); positio, positura (corporis; cordis in corpore); locus, sedes (= plats); staden har ett förträffligt, skönt l. urbs praeclaro, amoeno situ est; atomernas olika lägen variae individuorum corporum positurae (Lucr.); rubba ur sitt l. loco, sede (suo, sua) movere.
2. = belägenhet, ställning (jfr dessa ord): status; locus; condicio; befinna sig i ett kritiskt, obehagligt l. iniquo, incommodo loco esse.

Lägel: (ungf.) lagēna.

Lägenhet:

1. = tillfälle, lägligt tillfälle: opportunitas; occasio; facultas; vänta på, få l. att resa opportunitatem, tempus proficiscendi exspectare, nancisci; med första l. ut primum data, oblata occasio erit; primo quoque tempore; begagna sig af l-n opportunitate temporis, occasione, tempore uti; efter råd och l. pro facultatibus et temporum opportunitate l. ratione.
2. = beställning (embete, med åtföljande förmoner): munus.
3. = boning (våning) l. enskild afdelning deraf: domus; cubicula; – membrum (domūs).

Läger:

1. (= bädd, lägerställe): cubile; stratum.
2. krigsläger: castra (ett, två l. una, bina castra); slå l. castra ponere, locare, collocare (constituere, facere) alqo loco; välja ställe till l. locum castris capere, eligere; utsticka l. castra metari; ligga i l. någonstädes castra habere alqo loco; bryta upp med l-t castra movere (referre, proferre); hålla sig i l-t castris se tenere, continere; sommar-, vinterläger aestiva, hiberna (castra).

Lägergata: via castrorum.

Lägersman: vitiator, corruptor alicujus.

Lägersmål: stuprum; corruptio.

Lägerstad, Lägerställe: cubile, stratum.

Lägervall: (eg. = kust, vid hvilken ett fartyg ligger); oeg. vara i l. = vara i förfall lapsum, corruptum esse (mores, disciplina, civitas).

Lägg: crus (skenben); sura (vad).

Lägga: ponere, locare, collocare; sternere (utbreda, belägga):

I. absolut: l. grund fundamentum ponere, locare, jacere; l. väg, golf, gata viam munire; pavimentum, viam (silice) sternere; l. ägg ova ponere (ova edere, eniti värpa ägg); l. ett barn cubitum deducere, in lecto ponere.
II. med prepositioner:
1. 1. l. af: ponere (vestem, vitia kläder, fel); seponere (l. undan, afsides); reponere (l. in).
2. 2. l. an se Anlägga; l. an med bössan collineare.
3. 3. l. bort: ponere, deponere (de manibus alqd; vitia; studium).
4. 4. l. emellan: interponere; l. fingrarne emellan = parcere, indulgere (peccantibus); leniter agere.
5. 5. l. fram: proponere; l. fram bevis proferre (signa, argumenta).
6. 6. l. för ngn: proponere (rem vobis proponam: vos judicatote; condicionem – vilkor, val; jfr Förelägga); l. mat för ngn cibum alicui apponere, ministrare; l. bevis, fakta för ngn exponere rem alicui; l. för ngns fötter ante pedes alicujus ponere, deponere, abjicere (C. de Off. III. § 58); l. ett godt ord för ngn commendare alqm; deprecari pro alqo.
7. 7. l. i ngt: in (arca, cista) ponere, deponere, reponere; särskildt:
  1. a. l. i land: appellere ad litus, navem ad litus (jfr Land, Landa).
  2. b. l. i hop: componere, complicare.
  3. c. l. i förvar: condere, reponere.
  4. d. l. i ordning: componere; disponere; ordinare (jfr Ordning).
  5. e. l. i rad: ordine disponere, digerere; ordinare.
  6. f. l. i dagen:
    1. α. om yttre objekt: illustrare; patefacere, aperire (consilia alicujus).
    2. β. en egenskap: ostendere; praestare (om god egenskap, C. de Or. II. § 242); uti (virtute; elucet in alqo virtus).
8. 8. lägga in:
  1. a. eg.: inserere, immittere (= infoga, insticka, inkasta) in aliquam rem, per fenestram; reponere (l. in = i förvar – in arcam, in thesaurum; in – för – hiemem fructus); condere (närmast = reponere); condire (in oleo, in aceto); l. in en ansökan l. skrifvelse i allm. till en myndighet libellum mittere ad senatum, magistratum; libello adire alqm; l. in om ngt libello petere alqd; jfr Inlägga; l. in en klädning complicare, contrahere.
  2. b. oeg.: l. in en mening i ett ord vim verbo subjicere, tribuere; l. in förtjenster om fäderneslandet de patria bene mereri; l. in kraft i sitt föredrag pondus verbis addere; l. in besättning på ett ställe urbi praesidium imponere; praesidium collocare alicubi.
9. 9. l. ned:
  1. a. eg.: ponere (arma; alqd de manibus); deponere (alqd – i förvar – apud alqm; in publicum – i statskassan).
  2. b. l. ned en verksamhet, ett yrke l. embete: ponere, vanligare deponere (artem, artificium; imperium, C. de Off. I. 68); reponere (caestūs artemque r., Vg.); omittere (obsessionem); abdicare magistratum, se magistratu.
  3. c. l. ned en process, ett anspråk: desistere causā; de jure suo cedere; postulationem omittere, relinquere; l. ned sin röst suffragium non ferre.
  4. d. l. ned kostnad l. arbete på ngt: ponere pecuniam, sumptum, operam, tempus in alqa re; locare, collocare pecuniam, studium, curam o. d. in re; conferre curam, laborem ad, in rem; consumere tempus in re.
10. 10. l. om:
  1. a. = insvepa i ngt: involvere alqm, alqd alqa re.
  2. b. l. om ngn = piska ngn: verberare alqm, verbera infligere alicui.
  3. c. l. om = på nytt belägga l. ordna: reponere; renovare (viam, pavimentum – gatan, golfvet).
11. 11. l. på:
  1. a. i allm. och eg.: imponere (alqd in mensam, in rogum; onus alicui; vulneri fomenta; manum in capite alicujus); admovere pectori, ad pectus manum.
  2. b. admovere manum rei, attingere rem = l. hand på, tillgripa.
  3. c. l. besvär, arbete, skuld på ngn: laborem imponere, injungere alicui; culpam conferre in alqm, tribuere alicui.
  4. d. l. vigt på ngt:
    1. α. syllabam acuere (= l. tonvigt på en stafvelse); verbis pondus addere (med eftertryck uttala).
    2. β. l. vigt på en sak: multum tribuere rei, magni facere rem; alqd in magno discrimine ponere (L. praef. 1); jag l-r ej vigt på, om – eller mea quidem nihil interest (equidem nihil puto interesse), utrum – an.
  5. e. l. ngt på minnet, hjertat: memoriae mandare, animo infigere alqd).
  6. f. l. ngn ngt på hjertat: alqm monere, commonere de alqa re, ut l. ne faciat alqd (jfr Hjerta).
  7. g. l. på (priset) = pretium augere, pretio addere; l. till på hullet corpore augeri; opimiorem, habitiorem fieri.
  8. h. l. på en kalf o. d.: summittere (Vg. Ecl. 1; pecori s. habendo, Vg. Georg. III. 159).
12. 12. l. till:
  1. a. i allm.: ad rem, alicui rei adjicere alqd (quis scit, an adjiciant hodiernae tempora summae crastina Di superi?, Hor.), addere; subjungere; admovere (aurem ad januam, ad papillam infantem).
  2. b. l. till med ett fartyg: navem appellere (ad litus).
  3. c. l. till på priset: pretium augere.
  4. d. l. ngn ngt till last: alicui dare, tribuere alqd vitio, crimini, culpae (se Last).
  5. e. l. till sides: seponere.
13. 13. l. undan: seponere.
14. 14. l. under:
  1. a. i eg. men.: supponere, subjicere alqd alicui rei (capiti pulvinum, cortinae ignem).
  2. b. l. en mening under ord: verbis subjicere sententiam.
  3. c. l. under sig, under sitt välde: suo imperio subjicere, sub suam (populi) potestatem redigere; occupare.
15. 15. l. upp:
  1. a. i allm.: exponere, in mensa apponere alqd.
  2. b. = uppfästa hår, klädning o. d.: colligere, recolligere (comam, vestem).
  3. c. l. upp en bok: suo sumptu edere; jfr Förlägga.
  4. d. l. upp (= samla) penningar: reponere, colligere, coacervare pecuniam; (rem facere).
16. 16. lägga ut:
  1. a. i allm. och eg.: exponere (in sole, ad solem) alqd.
  2. b. l. ut nät, snaror: plagas, retia, laqueos ponere (C. de Off. III. 68); insidias ponere, facere, struere alicui.
  3. c. = utvidga (en klädning): laxare, laxiorem reddere.
  4. d. l. ut penningar: pecuniam expendere, repraesentare, för ngn pro alqo, alicujus nomine.
  5. e. = förklara, utreda, vidlyftigare framställa: explicare; exponere; interpretari; dilatare et explicare (C. de Or. I. § 163).
  6. f. l. ut från land: solvere (e portu); navem deducere.
17. 17. l. vid:
  1. a. eg.: apponere (alqd rei, ad rem, juxta rem); applicare, admovere ad rem (operi, ad opus manum; ad ubera infantem).
  2. b. l. vigt vid ngt se 11. d.
  3. c. l. ngt vid sig: moveri alqa re.
18. 18. l. å:
  1. a. l. å daga: ostendere; praestare (liberalitatem, justitiam); uti (justitia); se Ådagalägga.
  2. b. l. å sido: seponere (eg.); – ponere, omittere (studium, curam).
19. 19. l. öfver: superimponere, superponere alicui rei alqd.

Lägga sig:

I. absolut:
1. 1. = gå till sängs: cubitum ire; quiescere; quieti se dare.
2. 2. om storm, smärta, vrede o. d.: remittere, remitti; sedari (ventus, dolor, ira); residĕre (dolor; tumor animi, C.; ira, L.); considĕre, subsidĕre (ventus, Ov.); defervescere (ira); hettan l-r sig calor se frangit (C.); ventus cadit; svulsten l-r sig tumor sedatur, discutitur.
3. 3. säden l-r sig: seges procumbit.
4. 4. om ett vatten = frysa till: glacie (gelu) consistere, vinciri (durari, claudi).
II. l. sig att sofva: quieti se dare; l. sig att dö (mortem) obire; mori.
III. med prepositioner:
1. 1. l. sig emellan: sese interponere; intercedere (pro alqo; ne fiat alqd); intervenire (altercantibus, pugnantibus).
2. 2. l. sig emot ngt: resistere, obsistere, adversari, intercedere alicui rei (consiliis; rogationi, legi; ne fiat alqd).
3. 3. l. sig i, uti:
  1. a. eg.: se ponere (in lecto).
  2. b. oeg.: l. sig i en sak se interponere in rem l. rei; implicari alqa re, alienis negotiis; partem sumere negotii, laboris; admiscere, immiscere se alicui rei; lägg dig icke i våra saker noli nostris negotiis implicari, immisceri.
4. 4. l. sig in:
  1. a. hos ngn: devertere, deverti ad alqm.
  2. b. med ngn: cum alqo, alicujus societate, consuetudine implicari; rem cum alqo habere incipere.
5. 5. l. sig ned: decumbere; corpus (latus) deponere.
6. 6. l. sig om, omkring ngt: alicui rei circumplicari, circumdari, circumvolvi.
7. 7. l. sig vinn, vinning om ngt: alicui rei studere; operam dare alicui rei l. ut sit alqd.
8. 8. l. sig om bord med ngt: operam dare rei, operam ponere, consumere in alqa re.
9. 9. l. sig på:
  1. a. eg.: (lecto) incumbere; in lecto se ponere, decumbere; l. sig på marken humi se prosternere; procumbere; l. sig på ansigtet, på magen in faciem, in alvum se prosternere.
  2. b. = l. sig öfver, stödja sig på ngt: incumbere rei alicui.
  3. c. l. sig på ett yrke, en verksamhet, en vetenskap: in studium aliquod incumbere (ifrigt, flitigt bedrifva – C. de Or. I. § 34); ad artem se applicare (de Off. I. 115); studio, arti operam dare; in alqa re se totum collocare (de Off. 1. 158), ad rem pertractandam se dare (C. Nat. D. I. § 9); studere (arti); studium, operam conferre in rem, collocare in re.
10. 10. l. sig till ngt: parare (emere) alqd; – l. sig till bords accumbere; till sängs cubitum ire.
11. 11. l. sig ut:
  1. a. för ngn: pro alqo (alicujus salute, dignitate) laborare, contendere.
  2. b. med ngn: simultatem suscipere cum alqo.

Läggning:

1. = läggande: positio.
2. = växt, figur, skapnad: figura; statura; compositio, descriptio (partium, membrorum).

Läglig: opportunus (tempus); commodus; om det är, faller sig l-t för dig si (tibi) commodum est, nisi molestum est.

Läglighet: opportunitas, commoditas (temporis, loci).

Lägligt: opportune; commode; tempore (venire).

Lägra: vitium offerre, afferre alicui; vitiare, stuprare alqam.

Lägra sig: castra ponere, locare, constituere alqo loco; (castris) considĕre, consistere alicubi.

Läka: sanare, persanare alqm; mederi (alicui; alicui morbo); såren läkas vulnera coeunt, persanantur.

Läkande: salutaris (vis); medicus (poet.).

Läkare: medicus; skicklig l. peritus medicus; medicinae peritus; anlita, söka l. medicum adire, quaerere; begagna l. medico uti; betala l. medico mercedem praestare, honorem habere (C.); praktiserande l. qui medicinam facit, medicinam profitetur.

Läkarearvode: merces medici.

Läkarekonst: medicina; ars medendi l. medici.

Läkarevård: cura, curatio medici.

Läkedom: gammaldags = Läkekraft, Läkemedel.

Läkekraft: vis salutaris.

Läkemedel: medicamentum, medicina; remedium; gifva l. medicinam, medicamentum dare alicui; intaga, bruka l. sumere (adhibere) m-am, uti m-to, m-na; behöfva l. medicinae indigere.

Läkt, Läkte: canterius, templum (Vitr. IV. 2. 1).

Läktare: *lectorium (deraf det sv. ordet, eg. = ställning i kyrkan, från hvilken evangelium lästes); suggestus (jfr Loge).

Läktspik: clavus trabalis.

Läm se Lucka.

Lämpa, v.:

1. l. ngt efter ngt: accommodare rem ad rem l. alicui rei; referre, conferre alqd ad rem; aptare (ad rem verba, C.); l. inledningen efter ämnets beskaffenhet causis principia pro portione rerum praeponere (C. de Or. II. § 320); l. straffet efter brottet, lönen efter förtjensten pro cujusque merito l. pro merito cuique poenas irrogare, praemia tribuere (pro dignitate cuique tribuere, C. de Off. I. 42); proinde ut quisque meritus est, poenā aut praemio afficere.
2. l. ngt på ngn l. ngt: transferre alqd ad l. in alqm, alqam rem (hoc ab Ennio positum in una re transferri in permultas potest, C.).

Lämpa sig:

1. l. sig efter ngn, ngns lynne, efter omständigheterna: ad alicujus mores, ad tempora se accommodare; temporibus servire, inservire; ad alicujus voluntatem se conformare.
2. l. sig för = passa: convenire rei (hoc genus tuae aetati non convenit, a tua aetate alienum est), ad rem; decere; aptum esse ad rem l. alicui rei; detta ämne l-r sig ej för ett drama hoc argumentum scenae non convenit, in scenam proferri non potest (jfr: versibus exponi tragicis res comica non vult: indignatur item privatis et prope socco dignis carminibus narrari cena Thyestae, Hor.).

Lämpa, f.: modus, moderatio; med lämpa, lämpor molliter, leniter, moderate (agendo, tractando); hafva goda l-r habilem esse ad rem, ad homines tractandos, moderandos.

Lämpad: l. efter ngt aptus, accommodatus ad rem (ornatus ad actionem aptus).

Lämplig: aptus, conveniens, commodus; habilis; l. tid tempus aptum, opportunum; l-t ställe locus commodus, aptus; l-t sätt modus aptus, ratio commoda; när det är, blir l-t – quando l. quum commodum erit; l. för ngn alicui aptus, commodus; det är l-t (passande, vackert) att – convenit, decet, honestum est; på l-t afstånd intervallo l. spatio commodo interjecto; han är l. för yrket ad munus, ad rem gerendam (naturā) aptus, habilis est.

Lämpligen: commode; bene; apte.

Lämplighet: commoditas; habilitas (hominis); opportunitas (temporis); öfvertyga sig om personens l. sibi persuadere hominem ad rem gerendam aptum, habilem (natum) esse).

Län:

1. i eg. (feodal) men.: *feudum, beneficium.
2. i allm. = förvaltningsdistrikt: provincia; praefectura; dioecēsis.

Läna se Låna.

Länd: lumbus; (clunis equi).

Lända:

1. = komma, anlända: venire, advenire, pervenire.
2. l. ngn till heder, nytta, skada o. d.: esse alicui honori, laudi, utilitati, detrimento; bene vertere (Pt.; ad gloriam vertere, T.); honorem, utilitatem, detrimentum afferre alicui.

Ländkota: vertebra lumbaris, lumbi.

Ländlam: elumbis.

Länga: aedificium.

Längd:

1. i abstr. men.:
1. a. i rummet: longitudo; på l-n in longitudinem; vägens l. itineris, viae longitudo (longinquitas stora l.); vägens l. utgjorde 500 steg spatium viae erat passuum D l. D passūs patebat; genom hela Italiens l. per totam Italiae longitudinem, L.; (linie är) l. utan bredd longitudo latitudine carens (C.).
2. b. i tiden: longitudo (diei, noctis, narrationis); longinquitas, diuturnitas (= långvarighet); i l. på l-n diu (non diu stabit, manebit; malus est diuturnitatis custos metus, C. de Off. II. § 23); man ledsnar, vänjer sig i l-n härvid dies l. diuturnitas fastidium, consuetudinem affert (sŏlo longo tempore assuescitur, L. II. 1. 5); i tidernas l. aliquando.
2. = lista: tabulae; codex; index.

Längdmått: mensura longitudinis.

Länge: diu; l. och väl multum ac diu; diu multumque; temligen l. satis diu; ganska l. perdiu; vänta så l. exspecta parumper; exspecta, dum redeo; han har redan l. varit här jam diu l. jam pridem hic est; han har icke varit här på l. dudum (en god stund) hic non est; jam diu est, quum hic non fuit (jam diu abest); han är l. sedan död jam pridem (ante multos annos) mortuus est; huru l. quam diu?; huru l. är det sedan han var här quam pridem hic fuit?

Längre, adv.:

1. i rummet: longius (procedere, progredi); ultra (u. quo progrediar, quam ut veri videam similia, non habeo, C. Tusc. I. c. 9).
2. i tid: diutius; longius; amplius; med negation äfven jam (mera), ultra; jag vill ej stanna här l. non jam, non amplius hic manebo; han stannade ej l., än till dess skadan blifvit botad non ultra mansit, quam dum damnum sarciretur; l. fram i berättelsen in reliqua narratione; longius procedens (C. Brut. 320); l. fram på året majore (jam) anni parte exacta; multo jam anno; ju l. desto mera in dies magis; icke l. dröja non ultra differre.

Längs: secundum.

Längst, adj.: longissimus; i det l-a quam diutissime potest.

Längst, adv.: l. förflutne tider tempora antiquissima, remotissima; l. till värre in dies pejor.

Längta: desiderare alqd (efter ngt), esse, facere alqd (att vara, göra ngt); requirere alqd; avere, cupere (esse, facere alqd); desiderio teneri alicujus rei; l. efter ngn desiderio alicujus teneri; consuetudinem, sermones alicujus requirere; desiderare esse, vivere cum alqo, alicujus sermonibus, consuetudine frui; l. hem domūs suae, patriae desiderio teneri; l. bort cupere abire; börja att l. desiderio tangi, moveri, sollicitari.

Längtan: desiderium; väcka l. movere d-um, d-o inflammare alqm; tillfredsställa l. desiderium explere; brinna af l. flagrare, ardere desiderio.

Längtande: cupidus; desiderio flagrans, accensus, incensus; l. blickar oculi cupidi.

Länk: anulus (= ring i en kedja); stundom om hela kedjan: catenae.

Länka: regere, flectere.

Läns: exhaustus, inanis; pumpa l. exantlare.

Länsa: exhaurire; haurire.

Länsman: exactor, coactor.

Länstol: solium (jfr Rich, Dictionnaire et cet.).

Läpp: labrum; labium (vanl. i plur.); hänga l. labium (inferius) demittere, (maestum, tristem incedere); falla ngn på l-n placere, (arridere) alicui; hedra ngn med sina l-r summis labris laudare alqm.

Läppja: l. på ngt primoribus, primis, summis labris attingere, gustare alqd; labra admovere alicui rei; lambere alqd; libare alqd.

Lär, Lärer, blott i pres. förekommande hjelpverb, hvilket betecknar satsens innehåll såsom en (till visshet gränsande) förmodan af den talande; kan, der satsen afser något tillkommande, återgifvas med fut. ex. konj.: nihil dixerit (lär ej kunna säga ngt) Themistocles, quo Areopagum adjuverit (C.), men måste i afseende på något närvarande l. förflutet gifvas med ett särskildt verb, som betyder förmoda, synas, sägas l. dyl. (hvilket uttryckssätt äfven med afseende på tillkommande tid är det vanliga): han lär ej hafva hört, hvad du sade quid tu diceres, ille non audivisse videtur; det lär du ej veta mera än jag scilicet tu hoc mecum ignoras (haec tibi non magis quam mihi nota sunt); det lär ej dröja länge, innan han kommer certe propediem veniet l. credo eum propediem venturum esse; han lär vara död dicitur mortuus esse l. ille, si famae credimus, jam mortuus est l. fama est, illum mortuum esse.

Lära, v.:

1. = lära sig:
1. a. i allm.: discere (alqd; facere alqd; alqd esse); percipere alqd; l. bokstäfverne literas discere; han har lärt att vara tålig didicit (assuevit) patiens esse; l. latin latine, latinas literas discere; l. ngt grundligt perdiscere alqd; l. ngt utantill ediscere; l. ngt af ngn alqd ab (de, ex) alqo discere, ab alqo, per alqm percipere (prudentiam rationemque dicendi per te ipsum, usum autem per nos percipere voluisti, C. de Or. II. § 11); han har icke lärt ngt nihil didicit, nihil scit; man lärer, så länge man lefver quotidie alqd addiscentes senescimus (C.).
2. b. = låta sig erinra l. varna, taga varning: moneri, admoneri (alicujus exemplo); l. af sitt eget exempel ipsum sibi documento, exemplo esse (C. de Am. 80).
3. c. särskildt: lära känna cognoscere alqd, alqm; noscere, agnoscere alqm (Deum ex operibus agnoscere); l. känna ngn ss. tacksam, från en god sida alqm gratum cognoscere (N. Att.), in bonam partem cognoscere (C. de Off. II. § 46).
4. d. absolut: l. hos ngn = l. ett yrke hos ngn artem discere ab alqo; l. ut artem perdidicisse; tirocinium, rudimentum posuisse.
2. lära ngn ngt:
1. a. docere alqm alqd, facere alqd (sällan ut faciat alqd, C. de Or. III. § 94); tradere (= l. bort ngt, meddela alicui alqd, t. ex. artis initia); condocefacere (= dressera – canem sedere); l. ngn grekiska graece, graecas literas docere alqm, tradere alicui, graecis literis imbuere, instituere alqm; l. ngn musik fidibus l. musicam docere alqm; l. bort sin konst artem, artificium tradere alteri (artem pervulgare, C. de Or. I. 186); dygden kan ej läras (bort) virtus doctrinā tradi non potest; han har lärt oss att vara tacksamma, tarfliga ille nos docuit gratos esse, duritiā nos assuefecit; l. ngn af med ngt dedocere alqm alqd; ironiskt säges: jag skall l. dig att (= l. dig af med l. lära dig följderna af att) ljuga ego te mentiri docebo (dedocebo); jam, faxo, te mendacii poenitebit!; ordspråk: ägget vill lära hönan att värpa sus, ut ajunt, Minervam (l. oratorem, C. l. c. II. 233).
2. b. = förmana, varna: monere, admonere, ut, ne faciat alqd.
3. l. ngt = uppställa en lära (sats, påstående): docere (mera = bevisa); tradere; statuere; alicui placet (alqd esse; Stoicis placet, quaecunque in terris gignantur, ad usum hominum omnia creari, C. de Off. I. § 22); dicere (solam aut maxime honestatem dicunt esse expetendam, ibdm § 6); Epicurus lärer, att njutning är det högsta goda summum bonum voluptatem vult, dicit esse Epicurus, voluptas Epicuro esse videtur; Epicurus summum bonum in voluptate ponit (jfr flera uttryck C. Tusc. I. § 19 ff.).
4. med sakligt subjekt = bevisa, visa: (docere), documento esse, declarare, probare; denna fabel lärer monet, admonet (Phdr. IV. 4 och 16); utgången, erfarenheten lärde eventus (docuit post exitus ingens, Vg.) declaravit, documento fuit.

Lära, f.:

1. = undervisning: disciplina, institutio (till ett yrke); gå i l. hos ngn in alicujus officina institui; ab alqo discere; sätta ngn i l. hos en skomakare ad sutorem, sutoris officinam mittere alqm; vara i l. hos en skomakare sutrinae alumnum esse (T.).
2. = lärosystem: doctrina, disciplina; l-n om pligterna officiorum doctrina; ea quae de officiis praecipiuntur l. traduntur (C. de Off. I. 4); l-n om sederna ea pars philosophiae, quae est de vita ac moribus; utveckla l-n om pligterna officia persequi, de officiis praecipere l. praecepta tradere.
3. = lärosats: ratio; praeceptum; sententia; stoikernes l. Stoicorum ratio; l-n om själens odödlighet illa de immortalitate animorum sententia (C. Tusc. I. § 79); en tröstlös, förderflig l. ratio tristis, pestifera.

Lära sig: discere, se Lära, v. 1.

Läraktig: docilis; discendi cupidus.

Läraktighet: docilitas.

Lärare: doctor, praeceptor (l. i allmänhet); magister [eg. = (föreståndare), skolföreståndare, skollärare]; l. i vältalighet dicendi doctor, magister, praeceptor; offentlig l. (som har literär, vetenskaplig undervisning till sitt yrke) professor.

Lärarekall, Lärareverksamhet: doctrina (rerum honestarum, C. de Off. I. § 151); munus doctoris.

Lärarinna: magistra.

Lärd:

1. om personer: doctus (så väl = kunskapsrik, som = lärd till yrket); (magna, multarum) rerum scientiā instructus, ornatus (kunskapsrik); copiosus (mångkunnig); eruditus (mera = literärt bildad, excultus doctrinā, Tusc. I. 4, än = facklärd); (homo) literatus (beläst man); literarum studiosus (som älskar studier, literatur, C. Tusc. I. 5); de l-e docti; månge l-e multi (et) docti viri; det l-a ståndet doctorum genus hominum; docti; medelmåttigt l. mediocriter doctus; mycket, grundligt l. perdoctus; doctissimus; mångsidigt l. magna rerum varietate instructus; magna in studiis suis varietate et copia (C. de Or. I. § 5); lärdt samfund collegium doctorum hominum.
2. om saker:
1. a. som röjer lärdom: doctus, eruditus; subtilis; lärdt samtal sermo doctissimus; l. afhandling liber subtilis, doctrinā abundans.
2. b. som har vetenskapliga ämnen till föremål l. innehåll: qui in studiis doctrinae, artium versatur o. d.; l-a ämnen ea, quae doctrina alqa continentur; lärdt samtal sermo, qui de artium studiis et doctrina habetur (C. de Off. I. § 135); disputatio doctorum hominum; l. bildning eruditio; subtilior doctrina; elegantia, subtilitas doctrinae (C. de Or. I. § 5); l-a sysselsättningar artium studia.

Lärdom:

1. = att vara lärd (utan plur.): doctrina; doctrinae copia; eruditio (lärd bildning); literae (= studier, beläsenhet); grundlig, djup l. subtilis, exquisita doctrina; subtilitas, elegantia doctrinae; mångsidig, omfattande l. doctrinae varietas et copia; en man af stor l. homo doctissimus; magna doctrinae copia instructus.
2. (med plur.) = föreskrift, undervisning, lära, varning (i konkret men.): praeceptum (föreskrift); documentum (varning); exemplum; taga l. af ngt alqa re, alicujus exemplo moneri; meddela många nyttiga l-r multa (ad vitam) utilia praecipere, tradere, praecepta dare; det kan tjena dig till l. hoc tibi documento esse potest, (ne).

Lärdomsgren: genus doctrinae, studiorum; ars.

Lärdomshistoria: historia literarum; h. doctrinae, doctrinarum.

Lärdomshögfärd: doctrinā elatus animus; doctorum hominum arrogantia.

Lärft: linteus pannus.

Lärftskrämare: linteo; lintearius.

Lärgirig: discendi cupidus, studiosus, avidus.

Lärgirighet: discendi cupiditas, aviditas, studium.

Lärgosse se Lärling.

Lärjunge: discipulus; auditor (åhörare); vara ngns l. alqo magistro, doctore uti l. usum esse; alqm audire l. audivisse; ab alqo, ab alicujus disciplina profectum esse (C. de Or. II. § 160; de Inv. II. 8; jfr de Off. III. 116 ab Aristippo Cyrenaici); alqm sequi.

Lärka: alauda.

Lärling: opificis discipulus; officinae (tabernae) alumnus.

Läroanstalt: ludus (skola för den första literära undervisningen); schola.

Lärobok: ars (artes rhetorum, rhetoricae, C. de Or. III. 75; II. 64; ars grammatici, grammatica retorisk, grammatisk l.; ars juris civilis); commentarius, praecepta artis cujusdam; institutio (Qu.), institutiones (t. ex. Justiniani i. e. legitimae scientiae prima elementa); skrifva en l. artem exponere (C. de Or. III. l. c.); artem tradere, praecepta ponere (dicendum omnino est aliquanto secus atque in tradenda arte dici solet. Nulla praecepta ponemus –, C. Or. § 43).

Läroboksförfattare: artis scriptor; artifex.

Lärobyggnad: ars (med afseende på dess systematiske form – uppföra en l. artem condere); disciplina, (ratio) [med afseende på lärans grundsatser och innehåll i allm.: Stoicorum (ratio) disciplinaque, C. de Off. III. § 20].

Lärodikt: *carmen didacticum.

Läroembete: docendi munus.

Lärometod: ratio docendi.

Läromästare: doctor; magister.

Lärorik: ad docendum, ad monendum utilis, fructuosus, accommodatus; en l. bok liber copiosus, utilis, ex quo multa discere l. percipere possis; hans öde är för oss l-t illius exitus nobis documento esse potest; vara l. och underhållande på en gång et prodesse et delectare; (miscere utile dulci).

Lärosal: auditorium; schola.

Lärosats: ratio; praeceptum (artis); decretum (philosophi, jurisconsulti); placitum (philosophi, T.).

Lärospån: rudimentum, tirocinium; göra, aflägga sin l. rudimentum l. tirocinium ponere.

Lärostol: cathĕdra (äfven metonym. = lärareembete); pulpitum (eg. = tribunal, upphöjningen för stolen); sedes (docentis; jfr C. de Fin. V. § 4).

Lärosäte: schola; academīa.

Läroverk: schola.

Läroår: annus (anni) tirocinii.

I. Läsa (af Lås): claudere, obserare (januam); l. upp reserare, recludere (januam); l. inne, ute includere, (aditu) excludere; jfr Stänga.

II. Läsa:

1. absolut: legere (librum, scriptorem); flitigt l. lectitare; libros pervolutare, in libris multum versari; hafva läst mycket multa legisse; l. en vetenskap arti operam dare; l. högt (clara) voce legere; l. fort cito legere, pronuntiare; l. innantill (scriptum, de scripto) legere; kunna l. innantill literas nosse, legere posse (Qu. I. IV. 1: primus in eo, qui legendi scribendique adeptus erit facultatem, grammaticis locus est); l. ngns tankar quid cogitet l. in animo habeat aliquis, conjicere, intelligere.
2. med prepositioner:
1. a. l. efter ngn: verba praeeuntis sequi, (recinere), reddere, repetere.
2. b. l. emellan raderna: quid ambagibus l. per ambages significetur, intelligere, sentire.
3. c. l. för ngn:
  1. α. = l. upp ngt för ngn: legere, recitare alqd alicui.
  2. β. = undervisa ngn: docere, instituere alqm; alqd tradere alicui; discipulum habere alqm.
  3. γ. = magistro, doctore uti alqo; discere ab alqo.
4. d. l. i en bok: librum legere; l. i ngns ögon ngt ex oculis l. vultu alicujus intelligere, perspicere alqd; l. i ngns hjerta in pectus alicujus oculos inserere et intimos sensus deprehendere; pectus alicujus apertum videre (C.); l. i framtiden futura prospicere, praevidere, augurari; de futuris callide conjicere.
5. e. l. igenom: perlegere; percurrere scriptum oculis.
6. f. l. om ngt:
  1. α. (med tonvigt på om): relegere alqd.
  2. β. (med tonvigt på läsa): legere alqd (jfr C. de Leg. I. 1. 1).
7. g. l. på ngt: discere alqd.
8. h. l. upp ngt: recitare, (pronuntiare) alqd.
9. i. l. ut ngt: perlegere alqd.
10. k. l. öfver ngt:
  1. α. med tonvigt på öfver: discere; diligenter legere et pertractare (pensum, dictata); perlegere et memoriae infigere; ediscere.
  2. β. med tonvigt på läsa: legere, praelegere, enarrare (scriptorem, librum – om filologisk föreläsning); scholas habere, praecipere de arte, tradere artem (jfr Föreläsa).
  3. γ. = exsecrari.

Läsare: lector (C. Tusc. I. § 6; N.; Hor. Ep. II. I.); ii, qui legunt l. legent; (qui curas nostras in manus sument, T.); legentes (ista retinent ac redintegrant legentium animum – läsarens intresse, T. Ann. IV. 33; legentibus velut deverticula amoena quaerere, L. IX. 17. 1; legentium plerique, id. praef. 4); hafva månge l. a multis legi; icke finna l. a nullis legi; qui se legat, (l. lectores) non invenire.

Läsarekrets: multitudo legentium.

Läsart: lectionis (verborum, scriptorum, contextūs) varietas.

Läsbar: qui legi potest; lectu jucundus.

Läsebarn: *catechumĕni.

Läsgirig: legendi cupidus l. studiosus.

Läska: refrigerare; (grato frigore) recreare, delectare; aestum – levare.

Läskarl: homo literatus l. qui se literarum studiis (totum) dedit; blifva l. literis operam dare.

Läskdryck: haustus frigidus.

Läskpapper: bibula charta.

Läslig: qui legi potest; legibilis.

Läsning: lectio (l-m sine ulla delectatione negligo, C. Tusc. II. 3. 7); literae (= skrifter, lektyr); vara road af l. literis, legendis libris, legendo delectari; under l-n inter legendum, legenti (nuntius allatus est).

Läspa: balbutire.

Läspande: blaesus; balbus.

I. Läst: (skeppsläst): amphora.

II. Läst: forma, formula (sutoris); tentipellium; skära alla öfver en l. omnes eodem loco, eodem ordine habere; in summa aequalitate omnes ponere (C.); skomakare, blif vid din l. quam quisque norit artem, in hac se exerceat (C.); (ne sutor ultra crepidam; tractent fabrilia fabri, Hor. Ep. II. 1. 116).

Läsvurm: librorum heluo (efter C. de Fin. III. 7); legendi avidus (id.).

Läte: vox (bestiae fere); sonus.

Lätja: desidia; inertia; ignavia.

Lätjas: cessare; nihil agere; desidiae se dare.

Lätjefull: desidiosus.

Lätt, adj.:

I. = icke tung, som väger litet, ej trycker l. tynger:
1. 1. eg.: lĕvis (pondus, onus); l. mat cibus levis, ad concoquendum facilis; l. vin vinum leve, lene; vare jorden dig l. sit tibi terra levis.
2. 2. = lindrig, flygtig, ytlig, obetydlig: levis; lenis; tenuis; l. sår, l. feber leve vulnus, levis febris; l. klander levis, lenis reprehensio; l. misstanke levis, tenuis suspicio.
II. = ej nedtyngd; ledig, vig:
1. 1. eg.: levis (apis; mus; miles); velox, pernix, celer; solutus, expeditus; l. fot pes levis, celer, velox; l. hand manus expedita, facilis (Ov.); l. vandrare viator expeditus; l. infanteri levis armatura.
2. 2. oeg.: l. hjerta solutus (expeditus, Hor.), vacuus curis animus; l. sinne levis animus (= ostadigt, flygtigt sinne); celere ingenium (= lifligt sinne); vacuus, solutus (curis) animus (= l. hjerta); l. lynne ingenium moderatum, patiens (malorum et injuriarum; qui malis aut injuriis non nimis movetur); l. umgängessätt faciles, commodi, comes mores; l. stil, framställningssätt genus dicendi solutum, expeditum; l. på foten, på tråden = lĕvis, lascivus.
III. = icke svår (att göra l. fördraga): facilis (ad faciendum; facere; factu, perpessu); proclivis (p-e est dictu, C.); expeditus, promptus (harum rerum facilis et expedita distinctio est).

Lätt, adv.:

1. = icke tungt; lindrigt, ytligt, obetydligt: leviter (cadere; vulnerare; tangere; attingere); taga ngt l. leviter, molliter, facile ferre (= tåligt bära ngt); (leviter curare) negligere alqd (= vårdslöst l. liknöjdt sköta ngt; leviter saucius, aegrotus l. sårad, sjuk).
2. = ledigt, obehindradt: solute; expedite; tala l. solute loqui; hafva l. för ngt ad rem naturā aptum esse; proclivem esse ad rem.
3. = icke svårt: facile; nullo negotio; det gick l. facile res effecta, confecta, perfecta est; icke l. aegre; det gick icke l. ngn dag förbi, utan att – non temere ullus dies praeteribat, quin –.

Lätta: levare (onus; onere alqm – ngns börda; laborem); relevare, sublevare (laborem, dolorem alicujus); elevare (sollicitudinem); l. sitt hjerta animum levare, curas ponere (deponere curas, quidquid sciat, in sinu amici); l. sitt samvete fidem (liberare et) exonerare (L.); conscientiam exonerare; fidem l. promissum solvere; (libere confiteri).

Lätteligen: facile; nullo negotio (C.), sine negotio (N.).

Lättfotad: celer; (pede) velox.

Lättfången: nullo negotio paratus; facilis, parabilis (lätt att få).

Lättfärdig:

1. i allm. = lättsinnig: levis, dissolutus.
2. särskildt = okysk, oanständig: lascivus, petulans, protervus, procax, dissolutus; (om saker äfven) obscenus; l. qvinna femina impudica, procax; (meretrix); l-t tal, l-a åtbörder sermo, gestus lascivus, petulans, obscenus; l-t lefverne vita dissoluta, libidinosa.

Lättfärdighet:

1. i allm. = lättsinnighet: levitas (t. ex. judicandi, temere reprehendendi).
2. särskildt = okyskhet, oanständighet: lascivia, petulantia; obscenitas (verborum).

Lättfärdigt:

1. = lättsinnigt: leviter.
2. = okyskt, oanständigt: lascive, petulanter, libidinose.

Lätthet:

1. = ringa tyngd l. vigt: lĕvitas (oneris; navium).
2. = ledighet, kroppslig l. andlig beqvämlighet till ngt: celeritas (ingenii; percipiendi, discendi, ad discendum, dicendi – att fatta, lära, tala); facilitas (dicendi, Qu.); l. att tala (äfven) linguae, verborum volubilitas; linguae solutio; lingua celeris et exercitata; (dicendi copia); tala med stor l. solute dicere.
3. l. att göra: facilitas (negotii, operis).

Lätthänd: qui facili manu est.

Lätting: cessator; homo deses, desidiosus, iners, ignavus.

Lättledd: facilis.

Lättlynt: facilis; patiens; humanus.

Lättläst: ad legendum facilis.

Lättnad: levamentum, levamen (malorum, miseriarum); levatio; remissio; laxamentum; få, vinna l. levationem reperire, laxamentum nancisci (C.); bevilja, bereda ngn l. laxamentum dare (alicui); levare, relevare alicujus laborem; en sak bereder ngn l. est alicui levationi, habet laxamentum.

Lättrogen: credulus; ad credendum facilis.

Lättrogenhet: credulitas; credendi temeritas; credentis facilitas (T.).

Lättroget: temere.

Lättrörd: qui facile movetur; mollis.

Lättsinne, Lättsinnighet: lĕvitas (ingenii, animi); temeritas (= obetänksamhet); lascivia, petulantia (= lättfärdighet); licentia (sjelfsvåld).

Lättsinnig:

1. i allm.: levis; negligens, temerarius (= vårdslös, obetänksam).
2. = fräck, lättfärdig: lascivus, dissolutus, procax, petulans; l-t tal verborum petulantia, lascivia.

Lättsinnigt: leviter; temere (obetänksamt); negligenter (försumligt; vårdslöst); petulanter, lascive (= lättfärdigt); l. kasta sig i faror temere adire pericula; tala, lefva l. petulanter loqui; liberius, libidinose, turpiter vivere; vitiis se dare.

Lättskrämd: pavidus; meticulosus.

Lättsmält: l. föda levis, ad concoquendum facilis cibus.

Lättsöfd: ad sopiendum facilis.

Lättvunnen: parabilis (lätt att vinna); facile paratus (lätt vunnen).

Löda: ferruminare; plumbare (l. med bly).

Lödder: spuma (t. ex. equi sudantis).

Löddra sig: spumare.

Löddrig: spumans (equus, aper).

Lödig: = som (håller ett lod l.) är till hela sin vigt ren metall: l-t silfver argentum purum; femtonlödigt silfver cujus XV partes puri argenti sunt.

Lödning: ferruminatio.

Löf: folium; frons (kollektivt), frondes; träden få löf arbores vestiuntur foliis; träden fälla sina löf demittunt folia (viduantur foliis, poet.); l-n falla folia cadunt, decidunt; smycka salen med löf fronde (festa) velare, ornare atrium; fodra med löf frondibus pascere (boves).

Löffällning: tempus anni, quo cadunt folia; (foliorum defluvium).

Löfgroda: hyla viridis.

Löfhvalf: convexum nemorum (Vg.), frondium.

Löfhydda: casa frondea.

Löfmask: eruca.

Löfrik: frondosus.

Löfruska: frondens, frondosus ramus.

Löfsal: umbraculum; trichĭla.

Löfskog: frondea silva.

Löfsprickning: tempus anni, quo frondescunt arbores.

Löfte:

1. i allm.: promissum; fides; gifva l. promissum, fidem dare, fidem suam obligare; ömsesidigt l. fides data et accepta; taga l. af ngn stipulari ab alqo; vara bunden af sitt l. promisso teneri; stå vid sitt l. promisso stare, manere; hålla, uppfylla sitt l. fidem suam liberare; fidem praestare; promissum solvere, facere, servare, praestare; fidem exsolvere (L.), servare; frikalla ngn från att uppfylla sitt l. promisso, religione exsolvere, solvere, liberare alqm (C. de Off. III. 113 ff.; I. 40); bryta sitt l. fidem fallere, frangere (Accius ap. C.), violare; promissum non facere; a fide recedere; ett heligt l. sanctum promissum.
2. särskildt:
1. a. lagligt l.: sponsio; edligt l. jusjurandum; religio; äktenskapsl. pactum nuptiale; votum (Jct.).
2. b. l. till en gud: votum; göra ett l. vovere (se facturum alqd); votum facere, nuncupare, suscipere; vara förbunden att uppfylla ett l. voto teneri, voti reum (Vg.), damnatum esse; uppfylla sitt l. votum reddere, persolvere.

Löftesman: sponsor (för en sak); vas (l. för person – alicujus sistendi för ngns inställelse, C.).

Löftesrik: laetus (jfr Lofvande).

Löfträd: frondifera arbor.

Löfvad: fronde ornatus, vestitus; vara, stå l. frondēre.

Löfvas: frondescere; fronde vestiri.

Löfverk: frondes (pl.), frons.

Löga: lavare, abluere; flumine mersare (Vg.).

Löga sig: lavari (in flumine).

Lögn: mendacium; res fictae, vanae; fara med l. mentiri; slå l. i ngn mendacio ludere alqm; en stor l. grave mendacium.

Lögnaktig: mendax, vanus; fallax.

Lögnare: mendax (homo); jfr Ljugare.

Lögställe: natatio.

Löja (fisk): cyprinus alburnus.

Löje: risus; väcka l. risum (risus) excitare, movere; ett behagligt, godmodigt l. gratus, lentus risus; blifva föremål för l. (åtlöje) irrideri; ludibrio esse l. haberi; med l-ts vapen bekämpa irrisione (facetiis) insectari alqd.

Löjlig: ridiculus; ridendus; ineptus (narraktig); absurdus (orimlig, osmaklig); göra sig l. pro deridiculo esse (alicui), Ter.; risum praebere; ita se gerere, ut jure irrideatur; irridentibus ansam praebere.

Löjlighet: absurditas.

Löjligt: ridicule; absurde; inepte.

Löjtnant: (lieu tenant, locum tenens h. e. legatus centurionis); subcenturio.

Lök:

a. i allm. (ett visst slag af stam): bulbus.
b. särskildt växtslag: alium (hvit lök); caepe; porrum.

Lökväxt: stirps bulbacea.

Lömsk: subdŏlus, obscurus, tectus.

Lömskhet: subdolus animus.

Lömskt: subdole.

Lön:

1. för arbete l. tjenst: merces (laboris för arbete: operarii, rhetoris, grammatici – arfvode, Juv. VII. 158. 228); salarium (tjenstemans, Su.); årlig lön annua (n. pl., eg. annua aera: Vespasianus – rhetoribus annua – constituit, Su. Vesp. 18; sunt, qui tonsoribus annua praestent, id.; aera – ensamt – rhetoris, id. VII. 217); betala ngn hans lön mercedem solvere, dare, praestare alicui; utfå, uppbära sin lön mercedem accipere; liten, usel lön mercedula; förhålla ngn hans lön mercedem non dare, negare alicui; arbetaren är sin lön värd operario l. opus facienti justa praeberi oportet; otack är verldens lön pro gratia redditur odium (T. Ann. IV. 18).
2. lön för förhållande (straff l. belöning): poena, praemium; få sina synders lön malefactorum poenas dare; gifva ngn sin lön dignā poena, merito praemio afficere aliquem; poenas sumere ab alqo; pro eo, ac meritus est, poenam aut praemium tribuere (referre, rependere) alicui; till lön för sina förtjenster fick han en olivkrans huic pro meritis corona oleagina data est.

Löna:

1. för arbete och tjenst: mercedem tribuere, dare, solvere alicui, rependere, referre alicui; väl l. sina tjenare benignam, largam mercedem famulis dare.
2. i allmännare mening: l. ngn väl pro merito, pro eo, ac meritus est, gratiam referre alicui; l. ngn illa, med otack non ea, qua dignus fuit, gratiam referre alicui; ingratum se praebere alicui; l. lika med lika par pari referre; l. ondt med godt pro injuriis beneficia rependere.
3. särskildt märkas uttrycken: det l-r mödan l. det l-r sig operae pretium est; göra ngt, som l-r mödan operae pretium facere.

Lönande: fructuosus, quaestuosus.

Lönlös:

1. om saker: infructuosus, inutilis (artificium, studium).
2. om personer: mercedis, salarii expers.

Lönn: acer; platănus.

Lönn, Lönndom, blott tills. med prep.: i l-m clam; furtim; lägga ett barn å lönn puerum exponere, abscondere.

Lönndörr: caecae fores (Vg.); occulta janua.

Lönngång: crypta; occultus, abditus transitus.

Lönnlig: clandestinus; furtivus; occultus.

Lönnmord: caedes clandestina.

Lönnmördare: sicarius.

Lönnrum: secretus, abditus locus.

Lönskaläge: furtivus concubitus.

Löntagare: salariarius (Jct.).

Löpa:

I. eg. (om hastig rörelse af döda och lefvande subjekt; jfr det till lefvande subjekt inskränkta Springa):
1. 1. absolut: currere (currit homo, canis, rota, currus, navis); löpa hit och dit cursare, cursitare.
2. 2. med prepositioner:
  1. a. l. af och an: discurrere.
  2. b. l. af stapeln: deduci.
  3. c. l. an: appelli, (navem) appellere alqo.
  4. d. l. bort: profugere (a domino, C. de Sen. § 47).
  5. e. l. efter ngn, ngt: (cursu) petere, sequi alqm, alqd; consectari, captare alqd.
  6. f. l. emellan: intercurrere.
  7. g. l. emot: incurrere, incursare in alqm, alicui; occurrere alicui (l. ngn till mötes, i vänlig l. fiendtlig afsigt).
  8. h. l. fram: procurrere.
  9. i. l. förbi: praecurrere, cursu praeterire alqm.
  10. k. l. före, förut: praecurrere.
  11. l. l. i hop: concurrere; committi.
  12. m. l. in (i hamn): subire (portum); subduci (= dragas upp på land).
  13. n. l. med ngn (med tonvigt på prepositionen): sectari, assectari alqm; l. med sqvaller (med tonvigt på objektet) (vanos) rumores differre, dissipare, serere.
  14. o. l. omkring: circumcurrere, circumagi, in orbem circumferri (= l. i krets som ett hjul l. dyl.); vagari, circulari, discurrere (= ströfva omkring, löpa hit och dit).
  15. p. l. till: accurrere.
  16. q. l. tillsammans: concurrere, confluere, coire.
  17. r. l. ut: excurrere; om ett skepp exire (portu); solvere.
  18. s. l. öfver ngt: percurrere, perstringere alqd; en kallsvett, rysning lopp öfver mig gelidus per ora cucurrit horror, sudor; l. öfver ngn instare alicui (ut faciat alqd).
II. oeg.:
1. 1. l. fara: in periculum, discrimen venire, adduci; han lopp fara att blifva dödad periculum vitae adiit; periculum erat, ne occideretur; prope interfectus est.
2. 2. om djur = vara brunstig: salacem esse; catulire (canis); subare, surire (sus).
3. 3. = sträcka sig, bilda en sträcka:
  1. a. en bergsrygg l. dyl. löper fram: procurrit, porrigitur; pertinet a loco ad locum (via).
  2. b. l. ut: excurrere (in mare promontorium); l. ut i en spets fastigari.
4. 4. om abstrakta subjekt:
  1. a. ett rykte l-r: fama, rumor est, fertur, serpit, manat, vagatur (Vg.); en hviskning lopp genom lederna per ordines manabat susurrus.
  2. b. tiden l-r: fugit, fluit; l-r ut exit tempus.
  3. c. räntan l-r = räknas från en viss dag: procedit a die alqo.

Löpande, adj.: l. året annus vertens; hic annus; hic qui nunc est l. vertitur; l. ärenden diurna, quotidiana, subita negotia.

Löpande, n.: cursus; discursus; concursatio.

Löpare: cursor.

Löpe: coagulum.

Löpgraf: fossa obsidionalis.

Löpna: cogi (lactis massa coacti); coagulari; coire.

Löpsk: salax.

Löptid: coeundi tempus, tempora.

Lördag: dies Saturni, septimus.

Lös:

I. till sin massa (konsistens):
1. 1. i eg. men.: mollis; fluxus, fluens, fluidus; non firmus; bygga sitt hus på lösa sanden in arena fundamentum ponere; löst kött caro mollis, fluida (L.); löst tyg pannus (rarus), parum firmus; löst krut pulvis merus; löst lif alvus cita, soluta.
2. 2. oeg. = grundlös: levis, inanis, vanus, infirmus (ratio, argumentum lös grund, löst skäl); lös förhoppning, lös gissning levis, inanis, vana spes; levis conjectura; löst prat l. rykte incertus rumor; fabulae; (rumor sine auctore l. capite – utan uppgifven sagesman); ett löst ord vox temere missa.
II. = slak, mots. spänd: laxus, remissus; släppa lös laxare, remittere; gifva löse tyglar laxas habenas dare alicui; habenas remittere alicui (mots. adducere).
III. = ej fästad (bunden):
1. 1. eg.: solutus (lossad), refixus (lossnad, lösbruten), ruptus, avulsus, revulsus (lössliten, lösryckt), missus (lössläppt), o. s. v. öfver hufvud ss. predikativ att öfversätta med enkelt verb l. med re, dis, a i sammansättning, ss. dissuere, resuere sprätta lös, mittere, dimittere, emittere släppa lös (carcere, e carcere); sitta lös refixum esse, male haerere (dentes), cohaerere, adhaerere; löst hår capillus alienus (non suus), affixus (capiti); (galericulum; galearia); komma lös solvi, liberari, emitti (custodiā); hunden är lös, har slitit sig lös canis solutus est, rupit catenas; elden är lös incendium ortum est, ignis vagatur (Hor. Sat. I. V. 73; furit immissis Volcanus habenis, Vg.); gå lös solutum, liberum esse, vagari; han borde ej få gå lös hunc custodia asservari oportebat.
2. 2. oeg.:
  1. a. lös och ledig = fri från göromål och bekymmer: liber, vacuus (negotiis, curis).
  2. b. l. förbindelse, löst sammanhang: non satis firma l. arta societas.
  3. c. lös person: vagus (scurra vagus, Hor.).
  4. d. lösa seder: mores dissoluti; hafva en skruf lös turbatae mentis esse, male sanum esse, haud incolumi capite (Hor.) esse.

Lösa:

1. ngt fast l. hårdt: lösa, lösa upp mollire, solvere, resolvere; lösa upp i vatten aquā diluere; läkemedlet l-r alvum ciet, movet, solvit.
2. ngt bundet (jfr Lossa):
1. a. eg.: solvere (vinculum); resolvere (l. upp, nodum); exsolvere.
2. b. lösa in, ut: redimere (captivum; pignus).
3. c. lösa en fråga, ett tvifvelsmål: solvere (quaestionem, dubitationem), persolvere, dissolvere (interrogationem); expedire (dicendo rem); discutere (captionem).
4. d. lösa af ngn: succedere alicui; excipere alqm.

Lösa sig:

1. i en vätska: dilui (aquā); solvi.
2. = köpa sig fri: se redimere; pretio se liberare (alqa re); l. sig från ngt redimere alqd.

Lösaktig: dissolutus, lascivus, petulans; l-t lif vita dissoluta, probrosa, flagitiosa, libidinosa; l. qvinna scortum, meretrix.

Lösande: l. medel – quo cietur, movetur alvus.

Lösbar: solubilis.

Lösdrifvare: homo vagus.

Lösegendom se Lösören.

Lösen:

1. = lösepenning: redemptionis pretium, merces; utan l. återgifva sine pretio restituere; l. för fullmakt o. d. diplomatis pretium.
2. = parol: signum (signum more militiae petenti tribuno dedit Nero ”optimae matris”, T. Ann. XIII. 2); tessera (L.).

Lösepenning: redemptionis pretium.

Lösgifva: vinculis solvere, custodiā emittere alqm; mittere, liberare alqm; vincula alicujus levare, alicui demere (jfr Frigifva).

Lösgöra: solvere, exsolvere, expedire alqd, alqm (vinculis); l. sig från göromål negotiis se expedire; l. sig från en föreställning, fördom opinionem ponere.

Löshet: mollitia, mollities.

Löshår: capillus alienus (adulterinus); galericulum.

Löshäst: equus liber, solutus.

Löska: pedibus l. pediculis purgare aliquem.

Löskokt: leviter coctus; (mollis).

Löslifvad: (qui est) alvo cita, soluta.

Löslig: levis, tenuis (rei cognitio – bekantskap med en sak).

Lösligen, Lösligt: leviter (attingere alqd).

Lösmunt:

1. om häst = spak: mollis; facilis (ad regendum).
2. = fritalig: libero ore; petulantior, protervior.

Lösning: solutio; bidraga till frågans l. ad quaestionem, dubitationem solvendam adjumentum afferre.

Löspenningar: minuti nummi.

Lösrifva, Lösrycka: revellere, avellere, divellere; lösrycka sig från göromål negotiis se expedire.

Lössläppa se Släppa och Lös.

Lössöfd: levis somni; qui ad omnem sonum excitatur.

Löst:

1. i yttre men.: laxe; sitta l. laxum esse; male haerere, cohaerere; hålla l. i ngt, slå l. leviter tenere, leviter icere (Pt.).
2. oeg.:
1. a. = lösligen, ytligt: leviter (attingere, mentionem facere).
2. b. gå l. på ngn: petere, impetum facere in alqm; ovädret bryter l. erumpit tempestas.

Löstand: dens exemptilis.

Lösören: res, quae moveri possunt; res mobiles, moventes (L. V. 25); ruta ac caesa (C. de Or. II. § 226).

Löt: canthus, curvatura rotae (Vg.), apsis.

M

Machin se Maskin.

Mad: campus (pratum) humens (jacens), uliginosus; uligo.

Madam: (= mea domina): matrona (inferioris ordinis).

Madrass: culcita; torus.

Magasin: horreum.

Magasinera: in horreo condere, reponere.

Mage: venter (= magsäck; jfr L. II. 24); alvus (= buk); stomachus (gr. ord; eg. = den öfre magmunnen; extremum gulae, Pn.); stor m. projectus venter; god, dålig, svag m. bonus, imbecillus, languens s.; hafva ondt i m-n a ventre laborare; ventre languere; vara bra i m-n ventre valere; (ventri bene est, Hor.); – oegentliga uttryck: hafva is i m-n quidvis concoquere l. ferre posse; non esse fastidiosum; nulla re moveri (äfven durum esse, duram frontem habere); ngt går ngn i m-n aliquis stomachatur, aegre l. indigne fert alqd, indignatur re; alqd dolet alicui.

Mager:

1. eg. (om animaliska kroppar): macer (corpus, caro, taurus); strigosus (skranglig); tenuis (tunn); exilis, aridus; mycket m. permacer; macie confectus; vara m. macere; macrum esse; blifva m. macrescere, emaciari, attenuari.
2. mager kost, lefnadssätt: aridus, tenuis (victus, caena).
3. om jordmon: macer, exilis, sterilis, aridus; jejunus.
4. m-t ämne, m. stil, m. författare: tenuis, exilis (argumentum; genus orationis; oratio); aridus (orator, oratio); jejunus (orator; oratio); strigosus (Lysias).
5. m. syssla, embete: infructuosus (T.), tenuis; non fructuosus, non copiosus; sterilis.

Magerhet:

1. eg.: macies; (macritas, macritudo).
2. oeg.:
1. a. kostens: tenuitas (victūs).
2. b. jordmonens: macies (Col.); sterilitas.
3. c. stilens, ämnets: exilitas; tenuitas (orationis); jejunitas (argumenti; orationis).
4. d. en sysslas: exilitas, tenuitas.

Magerlagd: gracilis.

Maggrop: stomachus.

Magi: magīa; ars magica.

Magier: magus; veneficus.

Magisk: magicus.

Magister: magister (artium liberalium).

Magistrat: senatus urbanus (oppidanus); decuriones.

Magkramp: spasmus ventriculi.

Magmun: stomachus (öfre m.); pylōrus (nedre m.).

Magnat: princeps (civitatis); pl. principes, primores, proceres (regni, civitatis), megistānes.

Magnet: magnes (lapis).

Magnetisera: vi magnetica implere.

Magnetisk: magneticus.

Magnetnål: acus magnetica.

Magplåga: dolor ventris (alvi); torsio stomachi.

Magra: macrescere; emaciari.

Magsaft: chylus.

Magstark:

1. ventri gravis, molestus; nauseam movens.
2. oeg.: indignus (harmlig); acerbus; gravis.

Magstärkande: ventri utilis; ad ventrem l. stomachum firmandum utilis.

Magsyra: acor stomachi.

Magt se Makt.

Maj: Majus (mensis); den 1:e, 7:de, 15:de Maj Kalendae, Nonae, Idus Majae.

Majestät: majestas; Guds, det gudomliga m-et numen Dei, divinum; kränka ngns m. majestatem, numen alicujus violare, imminuere, laedere.

Majestätisk: majestatis, dignitatis plenus; m. växt, läge corporis, loci majestas, dignitas, amplitudo.

Majestätsbrott: crimen (eg. beskyllning – imminutae) majestatis (T. Ann. I. 74); lag om m. lex majestatis (ibdm 72); stämma för m. majestatis postulare (ibdm 74).

Major: (*major centurio); *praefectus cohortis.

Majorat: *majoratus:

a. = jus majoris l. maximi cujusque filii.
b. praedium, quod jure majoratus hereditate accipitur et possidetur.

Majoritet: major pars l. numerus; plures; m-ns beslut är lag quod majori parti l. pluribus visum est, pro lege habetur; jfr Pluralitet.

Mak: (otium, commodum); i godt m., i alls köns m. summo otio (C. de Off. I. § 153); per otium (spolia legere, L.); otiose (ire, contemplari alqd); i sakta m. otiose; lente; lento gradu; placide.

Maka, f.: uxor, conjux, se Make.

Maka, adj.: compar.

Maka, v.: (leniter, placide) movere; m. fram promovere; m. undan summovere; m. tillsammans componere, jungere.

Maka sig: m. åt sig cedere; locum dare; recedere; m. sig fram procedere; m. sig till ngn prope accedere ad alqm; m. sig tillsamman inter se conferre capita, coire; m. sig undan secedere, recedere.

Makalös: singularis; unicus; egregius; divinus.

Makalöst: egregie.

Make:

1. i allm.:
1. a. den ene af ett par: compar; alter; socius, -a; m-n till en sko alter calceus.
2. b. = jemnlike, gelike: par; aldrig såg jag m-n neminem unquam parem (nihil unquam simile) vidi; kaka söker maka pares cum paribus (vetere proverbio) facillime congregantur (C.); aldrig såg jag m-n till oförskämdhet tantam impudentiam nullius l. in nullo cognovi.
2. äkta make: conjux (c.), maritus (m.); äkta makar vir et uxor; mariti (dare jura m-is, Hor.).

Maklig: otiosus (homo, vita); lentus (tu, Tityre, l. in umbra et cet.); remissus.

Maklighet: lentitudo, segnitia.

Makligt: otiose; m. lutad resupinus.

Makril: scomber.

Makt:

I. utan plur.:
1. 1. synonymt med kraft, styrka:
  1. a. i allm. och abstr. mening (förmåga, betydelse hos personer och saker): vis; facultas; (opis, opem, ope); m. att hindra, främja impediendi, juvandi facultas; det står i min m. meae facultatis (mearum virium, meae opis, Vg.) est; possum; så vidt det står i min m. quantum in me est, quantum potero; bevekte af m-n af hans vältalighet (hujus) vi et gravitate verborum, vi dicendi permoti; så stor var m-n af hans vältalighet tantum valebat l. poterat dicendo; hafva ordet i sin m. dicendo, dicendi copiā valere, excellere; samvetets m. är stor magna est vis conscientiae; hålla ngt vid m. tueri, sustinere alqd; vara vid m. valere (leges, foedus); stare, manere; med Guds m. juvante Deo; med m., med all m. magna, summa vi; magna, maxima ope; omnibus viribus; få m. med ngn vincere, devincere alqm (jfr 2. a); det ligger m. uppå interest, refert (alqd esse, fieri); derpå ligger ingen m. leve est.
  2. b. en stats l. herskares m. = de saker (härar, flottor, skatter o. d.), genom hvilka han är mäktig: opes, vires (opes Atheniensium senescunt, crescunt Lacedaemoniorum, N.; multorum odiis nullae opes possunt resistere; opes tenere, tueri; opes alicujus metuere, C.; praevalentis populi vires sese ipsae conficiunt; odiis prope majoribus quam viribus certarunt Poeni et Romani, L. XXI. 1. 3); res (sing. och plur., t. ex. res Romana och Romanae – unus homo nobis cunctando restituit rem – vår makt l. lycka).
  3. c. = härsmakt, väpnad styrka: copiae (magnae, majores, maximae); opes (regiis opibus praeesse, N. Con. IV. 3); vires (Cs.; poet.).
2. 2. persons makt att råda l. bestämma:
  1. a. i allm. och relativt = befogenhet, myndighet (rätt, ngns våld): potestas (judicandi, decernendi – att döma, att bestämma; demus necne – att gifva l. icke – in nostra potestate est – står i vår makt – non reddere bono viro non licet, C.; faders m. patria, patris potestas; kunglig m. regia potestas; oinskränkt m. infinita p.; laglig m. legitima p.; m. öfver ngn, öfver lif och död vitae necisque potestatem habere in alqm; hafva ngn i sin m., i sitt våld in sua potestate habere alqm); jus, arbitrium (alicujus rei): lagstiftande m-n legum dandarum l. sanciendarum potestas.
  2. b. = regeringsmakt, verkställande m.: imperium; m-ns lockelse imperii, imperandi dulcedo; konungs m. regnum; de som m-n hafva ii, penes quos est respublica; ii, qui praesunt reipublicae (principes civitatis); högsta m-n summum imperium, summa rerum l. imperii; bemäktiga sig, rycka till sig högsta m-n rerum potiri; capere rempublicam; dominationem arripere.
  3. c. = personligt, faktiskt inflytande på personer l. saker: potentia (plebis, populi; på m-ns höjd in summa potentia; ofta om en olaglig makt l. om sidoinflytande hos den laglige maktegande p. non ferenda, libertati perniciosa; p. libertorum); auctoritas (på anseende grundad m. – senatus); hafva m. öfver ngn multum posse, valere apud alqm; regere alqm auctoritate sua, consiliis suis.
  4. d. särskildt Guds (gudarnes) makt: numen (divinum, Dei, deorum); m-n är Guds (Herrens) omnia Deo parent, Dei potestati, Deo subjecta sunt.
II. med plur.:
1. 1. i allm.: (vis i sing. l. medels omskrifning): samvetet är en stor m. magna est vis conscientiae; kunskap är m. ut quisque sapit plurimum, ita plurimum potest; scientia est potentia; lifvets (sedliga) m-r ea, quibus regitur vita humana; förtroendet är den m., som sammanhåller samhället fides continet rem publicam.
2. 2. lagstiftande m-n ii, qui leges dant l. penes quos est legum sanciendarum potestas.
3. 3. = stat, rike: (potentatus); imperium; regnum; vestmakterna, sjömakterna occidentis imperia, regna; mari (l. maris) potentes populi l. reges.

Maktegande, Makthafvande: ii, qui praesunt reipublicae; ii, penes quos est respublica l. imperium; rex, dominus (om oinskränkt herskare).

Maktlös: defectus (viribus); virium expers; viribus carens, destitutus; infirmus; invalidus (i. senectā; invalido legum auxilio, T.); vanus (om saker); vara m., i fysisk men.: viribus carere, destitutum esse; deficere; känna sig m. viribus se defiei, defectum sentire; i annan men.: jag är alldeles m. mot hans intriger prae illius artibus ego prorsus nihil possum l. valeo; m. är vrede utan krafter vana sine viribus ira.

Maktlöshet: defectio (fysisk); vanitas (legis, irae); infirmitas.

Maktpåliggande: gravis, magnus; föga m. perquam levis; levissimus; parvus; det är föga m., hvilket du väljer nihil interest, utrum eligas.

Maktspråk: imperium; med m. afgöra ngt pro imperio statuere, decernere, de alqa re judicare.

Makulatur: chartae corruptae, ineptae (Hor. Ep. II. 1. siste versen).

Mal (insekt): tinea, blatta.

Mal (fisk): silūrus glanis.

Mala: molere; (molā, lapide, in pistrino) frangere, commolere, terere.

Malja: fibula.

Malle: farctum, pulpa (interior et mollior pars panis, pomorum o. s. v.).

Malm, m. 2.: suburbium.

Malm, m. 3.: metallum; (aes).

Malmbrott: metallum.

Malmgryta: olla aēnea.

Malmgård: suburbanum.

Malmrik: metallis abundans.

Malning: molitura.

Malt: polenta.

Maläten: tineis peresus, pertusus.

Malört: absinthium.

Malörts-vin: absinthītes.

Mamma: mamma (ss. smekord af barn till deras mödrar, enl. Varr.); mater.

Mamsell: (domina; herilis filia); honesta, illustris virgo.

Mān, f.: juba (equi, leonis, anguis).

Man, m.:

I. = menniska i allm., blott i sing. och
1. 1. i vissa uttryck, ss.: hvar man: omnes; unusquisque; vara i hvars mans mun in omnium ore esse; vara hvars mans niding infamem, flagitii compertum esse; till mans = hvardera singuli; de fingo två sestertier till mans singuli binos sestertios acceperunt; lycka träffar man sortitur fortuna viros; fortuna fortes (juvat); penningarne göra mannen quantum quisque habet, tanti fit (qu. habeas, tanti sis); gå man ur huse domos vacuas relinquere; frequentes exire.
2. 2. ss. obestämdt pronomen, i nominativ (ss. subjekt; i casus obliqui motsvaras det, dock mest i hvardagsspråket, af en), återgifves det i latinet:
  1. a. med (tu l. i allm.) andra personen sing., i hypotetiska och befallande (rådande, förmanande o. s. v.) uttryck i konjunktiv (det allmänna liksom representeras af ett fingeradt subjekt, ett fingeradt fall): isto bono, dum adsit, utare: dum absit, ne requiras (C. de Sen. § 33); non tu possis, quantumvis excellas, omnes tuos ad honores perducere (de Am. 73; jfr 76); crederes (man skulle hafva trott) o. d..
  2. b. med obestämda pronomina quis, quisque i bisatser efter si (om), quo (ju), ut (id.) och pron. relat.: turpis est excusatio, – si quis contra rempublicam se amici causa fecisse fateatur (ibdm § 40); ut quisque sibi plurimum (ju mer man) confidit, ita in amicitiis expetendis maxime excellit (§ 30); quem quis metuit, periisse expetit; quo quis versutior (est), hoc invisior et suspectior.
  3. c. i negativa satser kan man (jemte icke) gifvas med nemo: sine sociis nemo quidquam tale conatur (försöker man intet sådant), ibdm § 42.
  4. d. i bisatser, som sluta sig till infinitiver, kan man uttryckas blott och bart med tredje pers. sing.: (C. de Or. II. § 228).
  5. e. med första personen sing., der man är = menniskor i allmänhet, den talande inbegripen: iis fidem habemus, quos plus intelligere, quam nos, arbitramur (de Off. II. 33); man lärer genom att undervisa docendo discimus; man lärer så länge man lefver quotidie alqd addiscentes senescimus.
  6. f. med tredje pers. plur., der man är = allmänheten, mängden af menniskor (jfr ibdm 36); i synn. i uttrycken dicunt, ferunt, tradunt o. d.
  7. g. oftast återgifves en svensk (aktiv) sats med man till subjekt i latinet medels ett passivt (l. intransitivt) uttryck, t. ex. man tror, vet, misstänker – creditur, constat, suspicio est o. d.
II. = vuxen person af mankön:
1. 1. i allm.: vir; homo; man för man viritim; tapper man vir fortis; hederlig man vir honestus; stor man magnus vir; känna sin man quicum sibi res sit, scire, nosse; mores alicujus perspectos habere; han är rätte m-en dertill ille praeter ceteros (unice) ad hanc rem aptus est; blifva man (vuxen) adolescere, ad constantem aetatem pervenire; ung man juvenis; gammal man senex; en medelålders man homo ejus aetatis, quae media dicitur (C.); homo jam constantis aetatis (de Sen. 33); min gode man o bone.
2. 2. särskildt:
  1. a. = gift man: maritus; vir; man och hustru vir et uxor, mariti; gifvas, få man nubere alicui; komma i mans våld (i romerskt juridisk mening) in viri potestatem venire; vara sin man trogen fidem praestare marito; fidem matrimonii (tori) servare; älska sin man virum suum amare; en beskedlig äkta man vir facilis, (uxoris); blifva man uxorem ducere.
  2. b. i pregnant mening = kraftig, stadgad man: vir (plane vir; Marius vir rusticanus, sed plane vir, C. Tusc. II. 53); visa, att du är en man praesta te virum; vara man för ngt praestare alqd, alqd esse l. fore; vara man för sig sui juris esse; nulli subjectum, addictum esse; det står en man bakom ordet ejus verbis fides haberi potest; dö som en man fortiter, l. ut virum decet, mortem oppetere.
III. plur. man, om krigs- l. sjöfolk: viri; milites; nautae; socii navales; stå fyra man högt quaternos, quaternariis ordinibus, quadruplici ordine consistere.

Man, Mans, (uppmuntrande) interjektion: age; quaeso; licet (fremant omnes licet).

Mana:

1. m. att göra ngt, m. till ngt: monere, admonere, hortari; invitare, suadere; vocare; känna sig m-d att göra ngt animum inducere, ut faciat alqd; sibi faciendum, elaborandum putare l. censere, ut – (t. ex. C. de Or. II. § 8); förnuftet m-r oss att söka förvärfva oss vänner ipsa ratio nos monet comparare amicitias (C.); ämnet m-de mig att – admonebat me res, ut (interitum eloquentiae deplorarem (C.); (jfr infectum volet esse, dolor quod suaserit et mens, Hor.; suadentque cadentia sidera somnos, Vg.).
2. m. fram: excitare, evocare (Manes; ab inferis testes).
3. m. godt för ngn: commendare alqm alicui; deprecari pro alqo (= bedja om nåd för ngn).
4. m. på ngn: hortari, exhortari alqm.
5. m. ut: provocare, lacessere (ad pugnam; vanligare utmana, se detta).

Manbar: m. yngling pubes (pubĕris); m. jungfru virgo nubilis, matura, viro matura; m. ålder adulta aetas; komma till m. ålder pubescere, puberem fieri, ad puberem aetatem venire l. pervenire; icke m. (gosse) impubis.

Manbarhet: pubertas; adulta aetas.

Manbyggnad: aedes; habitatio.

Mandel:

1. mandelträd: amygdăla.
2. mandelnöt: amygdălum l. amygdăla.
3. mandlarne i halsen: tonsillae.

Mandelolja: oleum amygdalĭnum.

Mandolin: cithăra.

Mandom:

1. = mannamod, tapperhet: virtus; med m. summa virtute, fortiter.
2. (teol.) = mensklig natur: mortalitas; humana natura.

Mandrill: cynocephălus leucophaeus.

Mandråp: homicīdium; caedes.

Mandråpare: homicīda.

Manér: mos, genus alicujus; i Aristoteles’ m. more Aristotelīo; in genere Aristotelio; ett olidligt m. ineptum genus.

Manfall: strages, clades, caedes.

Manfolk: viri; mares.

Mangel: alveus l. machina laevigandis linteis.

Mangelstock: cylindrus.

Mangla: cylindris laevigare (lintea).

Mangolt (Mangold): beta.

Mangrant: uttryckes med adjektiv: frequentes, universi (conveniunt, adsunt o. dyl.).

Manhaftig: virilis (animus); fortis; animosus.

Manhaftighet: virtus; fortitudo.

Manhaftigt: fortiter.

Mani: morbus, insania (C. Verr. IV. 1); furor (Hor.).

Manifest: edictum.

Maning: hortatio, -tus, adhortatio; invitatio; följa ngns m. hortantem, monentem sequi; följa, lyda naturens m. audire ea, quae quis a natura monetur.

Maningsord: verba hortantis, monentis.

Manke: summum collum (equi, bovis).

Mankera: abesse; deficere; deserere alqm, deesse alicui.

Mankön: virilis sexus; 500 (af) m. virile secus l. virilis sexus D homines.

Manlig:

1. med afseende på könet ensamt: virilis (sexus; stirps – afkomma); mascŭlus.
2. med afseende på åldern (i motsats till barn-, gosse-): virilis (toga, C.; vestis, Hor.); maturus (ad m-am, adultam aetatem pervenire).
3. vanligen = som höfves en man, kraftig, fast, stadgad: virilis (animus, oratio, dolor – sinne, tal, harm –, C.); viro dignus (quod viriliter animoque magno fit, id dignum viro videtur, C.); fortis (fortis animus – duabus rebus maxime cernitur, quarum una in rerum externarum despicientia ponitur, C. de Off. I. 66 ff.; en m. tröst forte solatium, T. Ann. IV. 9; m-e tankar fortes sententiae, C.); gravis, constans (manligt fast); m. fasthet, värdighet viro digna constantia; dignitas.

Manlighet: (manlig, 3): virtus; virilitas (vocis, Qu.); gravitas, constantia (= manlig fasthet, värdighet).

Manligt: (manlig, 3): viriliter (facere – handla –, C.); fortiter, forti animo (manhaftigt); graviter, constanter (fast).

Manna, n.: (mannaträdets stelnade saft): manna.

Manna, v.: m. rå antennas scandere, implere.

Mannabragd: virile facinus; juvenile opus.

Mannagryn: semen festucae fluitantis.

Mannagräs: festūca fluitans.

Mannaminne: i m. post hominum memoriam.

Mannamod: virtus; virilis, fortis animus.

Mannamon (Mannamån): ambitio (labi a-ne fela af, öfva m.; nulla ambitione utan m.); libido (godtycke i allm.); respectus privatarum rerum (L. II. 30. 2); utan m. nullo hominum (personarum) delectu habito; aequabiliter; integre.

Mannamördande: atrox (bellum, proelium).

Mannaträd:

1. ornus europaea.
2. tamarix gallica.

Mannavett: virilis prudentia.

Mannaålder: media aetas (i motsats till extrema aetas, C. de Sen. § 60); (jam) constans aetas (ibdm 33); vara i sin (kraftiga) m. maturum annis esse.

Mansbot: homicidii multa.

Mansbörda: adulti hominis onus.

Manschett: *fimbria, limbus (manicae på l. vid skjortärmen); darra på m-n (manu) tremere.

Manshög: viri staturam (l. altitudinem) aequans.

Manshöjd: justa viri mensura l. altitudo.

Manskap: manus; m-t (= gemenskapen) (gregarii) milites; m. på en flotta socii navales; remiges; ungt (oöfvadt) m. tiro miles; tirones; copiae inexercitatae; det unga (kraftiga) m-t pubes; juventus; utvaldt m. delecta manus; delecti milites; flos, robur juventutis.

Manskläder: virilis vestis, cultus, vestitus; gå i m. virili veste uti; i m. virili veste indutus.

Manslem: penis; muto.

Manslinie se Manssida.

Mansnamn: virile nomen.

Mansperson: vir; mas.

Manspillan: hominum strages, clades, damnum; caedes; m. var stor på båda sidorna magna utrinque caedes facta est.

Manssida:

1. i en byggnad l. samling: pars, latus virorum (virile).
2. i en slägt: paternum genus; stirps virilis; på m-n vara beslägtad med ngn paterno genere attingere alqm; slägten är utdöd på m-n stirps virilis interiit.

Manssko: virilis calceus.

Manstark: numerosus; en m. här magnus exercitus, magnae copiae; vara m. numero valere; huru m. är fienden? quantas copias habet?

Manstukt: militaris disciplina; hålla god m. severe disciplinam regere, milites habere.

Mansålder: hominis aetas (L. I. 9).

Mantal: media praedii mensura; ett halft m. praedium census dimidii.

Mantalslängd: tabulae censoriae.

Mantalsskrifning: (ungf.) census.

Mantalsskrifva: censere; censum censere, agere, habere; vara m-en, icke m-en censum, incensum esse.

Mantel: amiculum; romersk m. toga (jfr Lat. Lex.); grekisk m. pallium; fältherremantel (-kappa) paludamentum; jfr Kappa.

Mantilj: palliolum (muliebre).

Manufaktur: officina.

Manuskript: liber l. codex manu scriptus.

Manöver:

1. decursus (equitum); exercitatio, agitatio militum, classiariorum.
2. (= list, konstgrepp): artificium.

Manövrera: decurrere (om equites).

Mara: incŭbus.

Marginal: margo (libri).

Marienglas: lapis specularis.

Marionett: neurospastum (Gell. XIV. 1. 23); [ligneola hominis figura, in – qua filo – trahendo – gestus moventur, Apul. de Mundo cap. XXVII. 351. Hildebr.; jfr Hor. Sat. II. 7. 82: duceris ut nervis alienis mobile lignum – (signum Bentl.)].

Mark:

1. = märke: tessera.
2. ett mynt: as.
3. = skålpund: libra.
4. (eg. gränssten, gränsland) = jord, fält, egor: ager; fruktbar m. ager bonus, fertilis; sŏlum fertile; vara ute på (i) m-n in agro esse; ströfva omkring i skog och m. saltus et agros peragrare; ängsmark, skogsmark, betesmark prata, saltus, pascuum; på fredad m. in agro pacato.
5. marken, jordytan: humus; sŏlum; terra; falla, slå till m-n ad humum, ad terram procidere, affligere, prosternere; humi fundere (Vg.); ligga på m-n humi, nuda humo jacēre, stratum esse; kräla på m-n humi serpere.

Markatta: cercopithēcus (= apa med svans); simia.

Markegång: rerum venalium (särskildt frumenti) publice constitutum pretium, publica aestimatio.

Markera: notare; signare.

Markerad: insignis, insignitus (C. de Or. II. § 358).

Marketentare: lixa.

Markis: *marchio.

Marknad: mercatus; nundĭnae (eg. = niondedagsmarknad i Rom); pålysa m. mercatum edicere; hålla m. mercatum habere; resa till m. ad m-um proficisci; årlig, mycket besökt m. sollennis, frequens m.; göra en god m. bene emere l. vendere; i allm. = bene rem gerere; hafva skäl att rosa m-n re bene gestā laetari (gloriari, sibi gratulari) posse.

Marknadsbod: taberna (in mercatu posita, mercatum celebrantis).

Marknadsdag: dies mercatus; nundinae (torgdag).

Marknadsplats: nundinae; forum.

Markskäl: terminus, limes (agrorum).

Marmor: marmor; som är af m. marmoreus; beklädd, belagd med m. marmoratus; marmore inductus (pavimentum, paries); hvit m. m. Parium, candens; svart m. m. Numidicum; röd m. porphyrītes (jfr för öfrigt Pn. XXXVI. cap. 4 ff.); bryta m. caedere, excidere m.; såga, polera, mejsla m. secare, polire, scalpere m.

Marmorarbetare: marmorarius.

Marmorbild: marmoreum (l. de, e marmore scalptum) signum, opus.

Marmorblock: marmor (tu secanda marmora locas, Hor.); gleba marmoris.

Marmorbrott: marmoris fodina.

Marmorera: variis maculis distinguere.

Marmorgolf: pavimentum marmoratum l. marmore distinctum, inductum.

Marmorhvit: marmoreus.

Marmorskifva: crusta marmorea (Pn. H. N. XXXVI. VI).

Marodör: praedator.

Mars: (mensis) Martius; den förste Mars Kalendae Martiae.

Marsch:

1. incessus (i allm. = gående i militärisk ordning); iter, profectio (= marscherande, tåg från ett ställe till ett annat); agmen (= marschordning, här l. trupp på marsch); marsch! framåt m. (ss. militäriskt kommandoord) procede, procedite!; sequimini (jfr Ter. Eun. IV. 7 v. 2 och 46; Pt. Mil. glor. v. 78 Lor.); börja m-n procedere, incedere (incipere); sätta sig i m. (om en här) iter incipere; (agmen incipit procedere; castra moventur, signa feruntur, Cs. b. G. I. 39. 7; Sa. Jug. 45. 2); under m-n in agmine (Sa. l. c.); in itinere; (incedens, iter faciens, proficiscens – hänfördt till subjekt l. objekt efter sammanhanget); påskynda, sakta m-n iter accelerare, maturare, agmen rapere, raptim ducere; tardius incedere, iter facere; i långa (dags-)m-r magnis itineribus (contendere alqo); trött af m-n fessus itinere, ambulando, cum signis incedendo; – marsch! i hvardagsspråket = bort, undan abi, abite; apage te!
2. = musik, efter hvilken en trupp marscherar: cantus bellicus; blåsa, spela en m. classicum, bellicum canere.

Marschera: cum signis incedere (= gå i militärisk ordning, Sa. Jug. 45. 2), signa sequi; – iter facere, proficisci (= tåga från ett ställe till ett annat; m. fort, långsamt cito, tarde iter facere, incedere, procedere; m. i takt, efter musik ad numerum, ad modos (tubicinum et cet.) incedere; m. ut, fram, förbi ett ställe exire, procedere, locum transire, praeterire.

Marschfärdig: ad iter (ad castra movenda) paratus; itineri intentus.

Marschordning: agmen.

Marschruta: iter descriptum, constitutum; cursus; itineris descriptio, designatio; uppgöra, ändra m. itineris rationem inire; mutare iter, cursum.

Marsk (arch. = marskalk): summus imperator.

Marskalk (eg. = stalldräng; jfr fodermarsk): m. vid ett hof, en fest magister (officiorum); designator (jfr Hor. Ep. I. 7); arbiter (convivii, elegantiae).

Marsvin: delphinus.

Marter: cruciatus.

Martera: cruciare.

Martialisk: militaris; fortis; bellatore dignus.

Martyr: gr. ord = vitne: *martyr (marty̆ris), testis = qui fidem Christo obligatam cruciatuum et mortis patientiā confirmat; i allm. = qui propter honesti consilii constantiam malis afficitur (plectitur); blifva m. för sin öfvertygelse dolorum, incommodorum, mortis metu a sententia non abduci.

Martyrdöd: mors pro sententia l. fide oppetita.

Mask, m. 2.: vermis (i allm.); lumbrīcus (m. i kroppen); terēdo, tinea (m. i trä, i kläder o. dyl.); full af m-r verminosus; vermiculosus; kröka sig som en m. dolore incurvari, duplicari (Ov.).

Mask, m. 3.: persona, larva; bära m., gå med m. (i eg. och oeg. mening) personam gerere; lägga af m-n personam, simulationem ponere (hic Appio finis fuit alienae personae gerendae, L.); draga m-n af ngn personam, pellem detrahere alicui (Hor.).

Maska: macula.

Maskera:

1. eg.: personam (larvam) imponere alicui, accommodare, aptare capiti alicujus.
2. oeg.: dissimulare, tegere (consilium, offensionem); m. sig personam sumere, induere.

Maskerad, adj.:

1. eg.: personatus.
2. = dissimulatus.

Maskerád, f.: personatorum ludicrum (jfr L. I. 5); oeg.: hela uppträdet var en m. tota res in simulatione posita, per simulationem ficta erat.

Maskin: machĭna (belli; aedificationis); machinamentum (oppugnationis – belägringsm., L., T.); opus, fabrĭca; tollēno (hissmaskin); oeg.: vara en blott m. externo pulsu agitari (alienis nervis duci, Hor.); statsm-en opus, corpus reipublicae (si immensum imperii corpus stare ac librari sine rectore posset, dignus eram, a quo res publica inciperet, T. Hist. I. 16).

Maskineri: machinatio (tanquam m-e contorquere, C.); jfr Maskin.

Maskinist: rector (librator) machinae.

Maskinmessig: machinae similis; externo pulsu agitatus.

Maskinmessigt: tanquam externo pulsu (alienis nervis agitatus).

Maskplågor: vermĭna (n. pl.); verminatio.

Maskstungen: vermiculosus.

Maskäten: cariosus.

Masmästare: fornaci praefectus.

Massa:

1. eg. (synonymt med klump, koloss): massa (lactis m. coacti – om ost, Ov.); moles (stor m. – m. elephanti); formlös m. rudis moles; truncus; tränga igenom hela kroppens m. per totum corpus manare, penetrare.
2. oeg.:
1. a. en massa = storhet, myckenhet i allm.: moles (m. molestiarum; m. imperii); turba (= hop, oordnad mängd – rerum, negotiorum, hominum); silva, copia (hop, mängd); congeries; acervus (hög); multitudo, magna vis, magnus numerus; böcker i m. turba, magnus numerus librorum; en stor m. folk hominum magna multitudo, turba; samlas i m. frequentes convenire.
2. b. massan = större delen: major pars; major numerus; multitudo.
3. c. massan af ett folk l. en klass (i motsats till de på ngt sätt framstående); massorna: multitudo; turba; vulgus; plebs; den okunniga, råa m-n imperita, liberalium artium expers multitudo; uppegga m-na multitudines concitare; m-n af lärde turba, vulgus doctorum; utsprida, -das bland m-n in vulgus efferre, emanare.

Massaker, Massakrera = Blodbad, Nedhugga.

Massiv: solidus; af m-t guld solidus auro.

Massvis: acervatim, gregatim.

Mast: mālus; klättra i m-na malos scandere; kapa m-n malum incidere; m-n är bräckt malus saucius (Hor.), infractus est.

Mastixträd: lentiscus.

Mastkorg: carchesium.

Masugn: fornax (ferraria, aeraria).

Masur: lignum (venis undatim) crispum, maculis distinctum.

Masurbjörk: betula alba saxatilis.

Mat: cibus; esca; mat och dryck cibus et potus l. potio; lättsmält, hårdsmält m. facilis, gravis (ad concoquendum difficilis) cibus; tugga, smälta m. conficere, concoquere cibum; laga m. cibum parare, condire, coquere; ofvanpå m-n post cibum (post cenam); taga sig m. cibum sumere; ngn får ngt till mats alqd apponitur alicui.

Mata: cibare (avem; infantem); cibum dare, porrigere (infanti); in os inserere (minima mansa, ut nutrices infantibus, C. de Or. II. § 162).

Matador [spanskt ord = mactator (tauri)]: princeps; jfr Kaxe.

Matas: (om sädeskorn): augescere; increscere.

Matbit: frustum cibi; buccea.

Matbord: mensa escaria.

Matematik: geometrĭa (f.), geometrica (n.) (jfr C. Tusc. I. 5, 57); mathematica (f. sing.); mathēsis.

Matematiker: mathematicus.

Matematisk: mathematicus; geometricus; några m-a uppgifter, satser geometrica quaedam.

Materia:

1. eg. och i allm. (i synnerhet i motsats till ande): materia, -es; corpus.
2. = var: pus; sanies.
3. (gammaldags) = ämne för skriftlig behandling: argumentum; res (jfr Ämne).

Material: materia [i allm. det som behandlas – tractatur – l. hvaraf ngt göres: materiem superabat opus (arbetet); materia orationis; oratori duplex est ad tractandum proposita materia, C. de Or. II. § 116]; res, silva (s. dicendi, silva rerum et sententiarum); copia (förråd); samla m. för ett historiskt arbete copiam rerum parare, historiam instruere; hafva m. samladt parata habere, unde sumat l. quae tractet dicendo (voluit alios habere parata, unde sumerent, qui vellent scribere historiam, C. Brut. § 262); ett rikt m. magna rerum copia (ad tractandum proposita).

Materialbod: instrumenti cella.

Materialism: ea ratio, qua praeter corpora in rerum natura nihil esse statuunt.

Materialist: qui praeter corpora quidquam esse negat (C. Tusc. I. § 21); i praktisk men.: qui ad corpus, ad corporis voluptatem, ad utilitatem refert omnia.

Materialistisk = som tillhör en materialist, se detta ord.

Materiel, m.: instrumentum.

Materiel, adj.: corporeus.

Matfader: herus.

Mathemtare: ferculum.

Matjord: humus.

Matlag: convivium; (familia = hushåll).

Matlagning: cibi coctura, paratus.

Matleda: (cibi) fastidium.

Matlukt: nidor cibi.

Matlust: cibi appetitus; fames.

Matmoder: hera.

Matnyttig: esculentus; edūlis.

Matos: nidor (culinae, cibi).

Matrikel: album (t. ex. a. senatorium); tabulae.

Matro: cenae quies, otium; unna, hafva m. cenanti otium concedere, c-tem otium habere.

Matrona: matrona.

Matros: remex; nauta; pl. äfven socii navales; classiarii; pressa m-r remiges cogere.

Matsal: cenatio; triclinium.

Matsedel: ciborum index.

Matsmältning: cibi coctio, coctura, concoctio, digestio; dålig m. cruditas; dyspepsia; hafva dålig m. crudum esse.

Matstrupe: stomăchus.

Matsäck: pera (qua portatur cibus); rätta munnen efter m-n pro facultatibus l. copiis sumptus facere.

Matt: languidus (corpus, vox, color); languens (vox, corpus); (fessus, lassus trött); vara m. languēre; m. framställning, m. försvar oratio, defensio languida; (enervis, jejuna oratio); m-a ögon oculi languidi, hebetes; göra ngn m. (i spel) ad incita redigere alqm; includere alqm.

Matta, v.:

1. i aktivum: languorem afferre alicui; fatigare, lassare alqm.
2. i passivum med intransitiv betydelse, mattas: languescere, elanguescere; deficere (viribus); mot slutet m-s talet extrema oratio magis magisque languescit, languida fit.

Matta, f.: storea; matta; teges.

Matthet: languor, defectio (virium).

Mattimma: cenandi tempus l. hora.

Matvaror: cibaria.

Matväxt: olus.

Mausolé: mausolēum (t. ex. Augusti); Hadriani m. moles Hadriani.

Maxím: institutum; ratio.

Maximum: bestämma ett m. modum statuere, quem transire non liceat.

Med, adv.:

a. vara med: adesse; interesse in alqa re, alicui rei.
b. vara med om ngt: probare alqd.

Med, prep.:

I. uttryck för samvaro, samhörighet:
1. 1. = jemte, tillsammans, tillika, i förbindelse med: cum (solus aut cum altero; tecum vivere amem, tecum abeam libens); gå med, följa med ngn comitari, sequi alqm; hafva att göra med ngn rem habere cum alqo.
2. 2. med strömmen: secundo flumine.
3. 3. = ibland: inter (primos); cum (primis); det var med det värsta jag sett nihil vidi pejus.
4. 4. i uttryck för öfverensstämmelse, likhet, enighet återgifves ordet med cum l. dativ: vara lika med, öfverensstämma med similem esse alicui; consentire alicui, cum alqo; i likhet med – pariter cum, similiter atque; hålla med ngn sentire cum alqo; assentiri alicui; sequi sententiam alicujus.
5. 5. i uttryck för samtidighet: jemnårig med ngn aequalis alicui l. alicujus; med tiden progrediente tempore; allt förändras med tiden vetustate commutantur omnia; dies omnia mutat; med (för) hvarje dag in dies.
II. i uttryck för egande, tillbehör, utrustning återgifves med i allm. med ablativ l. med adjektiv:
1. 1. i yttre men.: komma med en underrättelse afferre nuntium; vara försedd, utrustad med ngt praeditus, ornatus, instructus alqa re; en hacka med tänder rastrum dentatum; gå med värja (i handen) esse cum gladio; gladium gerere.
2. 2. om egenskaper och andlig egendom:
  1. a. i allm. med abl. (och gen.) qualitatis l. medels omskrifning med adjektiv, t. ex.: en man med snille homo magni ingenii l. magno ingenio praeditus; en man med mod homo fortis, magni animi; med dessa anlag till godt och ondt inträdde han på statsmannabanan hanc indolem virtutum ac vitiorum ad rem publicam (regendam) attulit l. hac indole et c. – (praeditus) ad remp. accessit.
  2. b. med koncessiv l. kausal bibetydelse: med all sin klokhet – in summa prudentia l. quamvis magnā (quum summa) sit prudentiā –; med all aktning för hans person (in summa hominis reverentia) quum hominem et amem et admirer, tamen –; – med sitt skarpsinne insåg han lätt quo erat acumine, facile intellexit (illius acumen non fugit); med dessa egenskaper kunde han ej blifva obemärkt his virtutibus facere non poterat quin omnium oculos ad se converteret; med kännedom om hans mod – quum sciam, quam forti animo sit –.
III. uttryckande omständigheter, sätt, vilkor: cum l. ensam ablativ; per; sub (i uttryck för vilkor); ett med tillsammans med ett egenskapssubstantiv omskrifves dock helst med adverb: med snabbhet, med rättvisa celeriter, juste l. summa celeritate, summa justitia (icke cum justitia l. ensamt justitia); med våld vi, per vim; med mått, med förstånd modo; prudenter; med rätt, med rätta jure; med fördel bene; commode; med svårighet vix.
IV. uttryckande verktyg återgifves det med ablativ: slå ngn med handen, med käppen manu, baculo caedere alqm; med ett ord ut verbo comprehendam.
V. uttryckande förhållande till l. med ngt: cum, in l. medels omskrifvande uttryck: det är illa stäldt med honom male, incommode cum eo actum est; sysselsätta sig med ngt versari in alqa re; fortfara med ngt perseverare in re; tenere alqd; fara illa med ngt male habere, tractare alqd; med honom är samma, ett annat fall l. förhållande illius eadem, alia causa l. ratio est; huru står det till med honom, med saken quid agit ille?; quo loco (ejus) res est?; det står illa till med saken male se res habet; det är intet med honom ad nullam rem (nulli rei) utilis est; det är intet ondt med honom non malus est; vir bonus est (sed non satis acutus); det är med ett embete, som med ett förmynderskap: det skall förvaltas i dens intresse, som anförtror det, och ej i dens, åt hvilken det förtros ut tutela, sic rei publicae procuratio ad utilitatem eorum, qui commissi sunt, non ad eorum, quibus commissa est, gerenda est (C. de Off. I. 85); hvad skola vi göra med honom quid hoc homine l. huic homini faciamus? (jfr Göra).

Medalj:

1. = minnespenning: numus in memoriam alicujus rei signatus.
2. hederspenning, hederstecken (stjerna): bulla; phalerae (pl.; särskildt om militäriska hedersbelöningar; om deras utseende jfr Marquardt, III. 3. 440–1; Rich).

Medaljong: clipeus; (phalerae).

Medan: dum.

Medarbetare: laboris l. operis socius, adjutor.

Medarfvinge: cohaeres.

Medborgare: civis; (popularis landsman); god, dålig m. bonus, malus civis.

Medborgarerätt: civitas.

Medborgerlig: civilis (jfr Borgerlig).

Medbroder: socius; m. i embetet collega.

Medbrottsling: conscius; sceleris socius; affinis sceleri.

Meddela:

1. i allm.: communicare cum alqo alqd; participem facere alqm alicujus rei (jfr Dela med sig); – ofta blott = gifva dare, impertire alicui alqd (t. ex. veniam tillstånd).
2. särskildt: m. ngn kännedom, underrättelse communicare, conferre cum alqo alqd; certiorem facere alqm de alqa re; m. ngn sina tankar, sina bekymmer quid sentiat, metuat, (curas suas) aperire, enuntiare alicui, deferre ad alqm; till svar m. ngn respondere alicui alqd; officielt m. referre, deferre ad alqm; nuntiare, denuntiare (förständiga) alicui; m. hvarandra inter se conferre, communicare (quid videant, sentiant).

Meddela sig:

1. m. sig åt ngn: transire in, ad alqm; förskräckelsen m-de sig åt alla de närvarande eodem terrore omnes implebantur; idem omnes terror invasit.
2. m. sig med ngn, med hvarandra: communicare (absol. l. alqd om ngt) cum alqo, inter se; conferre alqd cum alqo inter se; kunna m. sig med ngn loqui, colloqui posse cum alqo de re; sensa mentis exprimere l. significare; hafva lätt, svårt för att m. sig facile, non facile, quod sciat ipse, alteri tradere (ad pronuntiandum, ad docendum naturā aptum esse).

Meddelande: verba alicujus.

Meddelbar: qui potest cum altero communicari, qui potest enuntiari.

Meddelelsemedel: språket är uppfunnet till ett m. oratio inventa est, qua inter se sensa mentis significarent homines.

Meddelsam: affabilis; facilis ad communicandum; intectus (oförbehållsam).

Mede: traha.

I. Medel (= midt): i m-t af April medio mense Aprili; till m-t af April ad medium mensem Aprilem.

II. Medel (m. för l. mot ngt):

1. i allm.: adjumentum, auxilium (= hjelpmedel); praesidium (= skyddsmedel); subsidium (= tillflykt, undsättning); remedium, medicina (= läke- l. botemedel); (synon. ratio, via = sätt, utväg; consilium = föreslaget medel, förslag; telum vapen: ad res gerendas non est mediocre telum civium benevolentia, C.); ofta kan i förbindelse med ett verb af betydelsen uträtta, vinna, försöka l. dyl. ordet återgifvas med ett ensamt res l. neutr. af ett pronomen, t. ex. genom orättvisa m. rebus injustis (assequi alqd); icke lemna ngt m. oförsökt nihil intemptatum relinquere, omnia temptare; det finnes intet säkrare m. att vinna kärlek ad amorem movendum nihil aptius est; detta är det bästa m. mot tandvärk contra dentium dolores nihil (hoc remedio) efficacius, fortius, utilius est; med alla m. omni ope, quavis ratione; veta m. (råd) för allt ad omnes casus parata habere praesidia, remedia; ändamålet helgar m-n qua quis ratione assequatur (quod velit), non refert (Sa. Cat. 5. 4); om personer ss. medel säges minister l. omskrifves uttrycket: begagna ngn ss. ett m. för sina afsigter alqo ministro uti; per alqm eo, quo velit, pervenire; alicujus opera uti in alqa re; jag var ett m. i Guds hand för din räddning per me, mea opera te servavit Deus (jfr Medels).
2. i pl. = tillgångar, (penningar): facultates; copiae; res; pecunia; sakna m. facultatibus carere; kronans m. publica (pecunia); förvalta främmande m., omyndiges m. aliena, res pupillerum procurare.

Medelbar: m. orsak causa adjuvans (C.; remotior; secunda quaedam).

Medelbarligen, Medelbart: per alium; alterius operā (t. ex. occidere alqm, mortis causam afferre alicui).

Medelhafvet: mare mediterraneum, internum; (i en romares mun – nostrum mare).

Medelklass: medius quidam hominum ordo: honesta plebs.

Medellös: inops, egēnus, egens.

Medellöshet: inopia, egestas; rei familiaris angustiae.

Medelmåtta: mediocritas; om en person: mediocri, non maximo ingenio praeditus (Galbae medium ingenium, magis extra vitia, quam cum virtutibus, T.; mediocribus esse poētis non Di, non homines, non concessere columnae, Hor.).

Medelmåttig: mediocris; medius; secundus.

Medelmåttigt: mediocriter.

Medelpunkt:

1. eg.:
1. a. (i matematisk mening): punctum [quod centrum (κέντρον) vocant, C. Tusc. I. § 40; terra ad universum caeli complexum quasi puncti instar obtinet i. e. jorden är m-n i verldssystemet].
2. b. = midt, mellerste del: medium (terra in medio mundi sita, C.; i m-n af Grekland in media Graecia); umbilicus (Henna u. Siciliae, C.; Delphi terrarum u., Pacuv.); medius locus (m. l. mundi jordens m., C.).
2. i oeg. uttryck: i statslifvets m. in media re publica; in summa celebritate; han var m-n i det hela per hunc agebantur, ad hunc referebantur omnia; in hoc tanquam cardine vertebantur omnia.

Medels (Medelst): per (vid personliga nomina, eljes med ablativform: m. legde lönnmördare per conductos sicarios; m. våld, list vi, dolo).

Medeltal: medius numerus; i m. omnino.

Medeltid: media (quae dicuntur) tempora, *medium aevum.

Medelväg: mediocritas (m-tem tenere – hålla –, quae est inter nimium et parum, C.); media via, medius cursus (m-m quendam cursum tenere, C.); medium consilium (m-o consilio rem expedire, L.).

Medelålder: media aetas; en m-s man vir mediae, constantis aetatis.

Medfaren: illa m. male habitus; affectus.

Medfödd: innatus, insitus; ingeneratus (homini i-ta est scientiae cupiditas, C.); ingenitus (Col.), congenitus (Hor.); a natura tributus (animantibus est a n. t-m, ut se – tueantur, C. de Off. I. § 11).

Medfölja:

1. om lefvande personer: comitari; sequi; simul venire (jfr det brukligare Följa med).
2. om saker: una mitti, afferri.

Medföljande: hic quem simul misi, qui simul affertur o. dyl.

Medföra:

1. i eg. men.: (secum) ferre alqd, ducere alqm; m. till ngn alicui afferre, adducere alqd, alqm; apportare alqd.
2. oeg. (med abstr. subjekt): afferre (sapientiam senectus); ferre (finem belli a-t annus; feret haec aliquam tibi fama salutem, Vg.); importare (alicui incommodum, C.); habere (res habet multum utilitatis, levationem aegritudinis, infamiam); äfven kan esse med gen. qualit. användas: res est magni laboris.

Medgifva:

1. sanningen af ngt (syn. erkänna): fateri (erkänna i allm.), concedere, confiteri (vidgå) alqd esse; m. en förutsättning dare (dasne aut manere animos post mortem aut morte ipsa interire? do vero, C. Tusc. I. § 25; de Off. III. § 33); concedere (geometrae solent non omnia docere, sed postulare, ut quaedam sibi concedantur, l. c.).
2. m. att ngt sker (syn. tillåta): concedere (ut fiat alqd), pati, sinere med ack. och inf. (dessa senare ord företrädesvis om sakliga subjekt: – benigniores esse volunt, quam res patitur, C.); ferre (si natura non feret, ut quaedam imitari possit, C. de Off. I. § 121); licet per alqm; saken m-r ej dröjsmål res moram non habet (C.).

Medgifvande: concessio; med ngns m. concessu, permissu alicujus; concedente, permittente alqo; göra ngn ett m. alicui concedere alqd.

Medgång: res secundae, prosperae; secunda fortuna; i med- och motgång lika in utraque fortuna sibi constans; hafva, röna m. secunda fortuna uti.

Medgörlig: facilis; commodus; patiens; finna ngn m. facili uti alqo; visa sig m. facilem se praebere.

Medgörlighet: facilitas.

Medhafva: adhibere (matrem familias ad convivium); secum habere, afferre, adducere; han m-de sin son erat cum eo filius.

Medhinna: alqo tempore efficere, perficere alqd.

Medhjelpare: adjutor, socius (laboris – i ett arbete).

Medhjelparinna: adjutrix.

Medhåll: hafva, finna m. hos ngn alicui favetur, indulgetur ab alqo; alicui assentitur, alicujus sententiam probat aliquis.

Medicin: medicina, se Läkarekonst, Läkemedel.

Medicinera: medicamentis uti.

Medicinsk: medicinalis.

Medikament: medicamentum.

Medisterkorf: botulus.

Meditera: meditari.

Medla: se interponere (pro alqo); intercedere; m. fred mellan några pacem componere inter aliquos, in gratiam reducere aliquos; pacis interpretem, arbitrum fieri.

Medlare: intercessor; interpres, arbiter (pacis, concordiae).

Medlem: socius.

Medlidande: misericordia; miseratio; väcka m. misericordiam commovere alicui, ad m-am allicere, inducere, adducere, impellere, flectere alqm; känna m., bevekas till m. misericordiā flecti, commoveri (C. pro Mur. § 65), tangi, capi; jag känner, hyser m. med honom ejus me miseret; visa m. med ngn misereri alicujus, miserari alqm; utan m. sine misericordia, nullā misericordiā.

Medlidsam: misericors; mollis; humanus; lenis; mitis (jfr C. pro Sulla § 1. 8. mots. durus, asper, inhumanus); hafva ett m-t hjerta naturā mollem et misericordem esse.

Medlidsamhet: misericordia; lenitas, mollitia naturae l. animi; humanitas.

Medljudande: consŏnans, consŏnus.

Medlyding: consonans, consona (littera).

Medlärjunge: condiscipulus.

Medmenniska: alter; homo i förhållande till homo i casus obliquus, t. ex. detrahere alqd alteri et hominem hominis incommodo (på sina m-rs bekostnad) augere suum commodum contra naturam est, C. de Off. III. § 21; jfr ibdm § 25. 27 (homo homini), 23 (alteri sui commodi causa nocere non licet); alii (illud natura non patitur, ut aliorum spoliis nostras facultates, copias, opes augeamus, ibdm 22).

Medregent: imperii (regni) socius.

Medregentskap: imperii (regni) societas (nulla sancta societas nec fides regni est, Acc. ap. C.).

Medsökande: competitor.

Medtaga:

1. = taga med: adhibere; secum ferre, ducere, adducere.
2. = försvaga, utmatta: conficere (alqm, vires alicujus); frangere alqm; vires alicujus consumere; i synn. i part. pret.: affectus, confectus, fessus (itinere, labore); fractus (labore).

Medtjenare: conservus.

Medtäflare, Medtäflarinna: aemulus, -la; m. om ett embete competitor.

Medverka: 1. m. med ngn: cum alqo conspirare, simul contendere; alicui se socium et adjutorem praebere; alqm adjuvare; m. till ngt ad alqam rem (gerendam, efficiendam) operam conferre; rem adjuvare; mycket m-de härtill multa concurrebant, accedebant.

Medverkan: opera.

Medverkande: m. orsak causa adjuvans et socia efficiendi quaedam.

Medvetande, adj.: conscius; vara m. om en sak (sibi) conscium esse alicujus rei.

Medvetande, n.:

1. absolut:
1. a. = sans: sensus, sensus sui (C. de Fin. III. cap. 8; sensim sine sensu vita senescit, C.); sapientia (Pn.); ega fullt m. sui compotem esse; förlora m-t animo deficere; sakna m. sui compotem non esse; sensu carere; nihil sentire (quid mihi laniatus ferarum nocere poterunt nihil sentienti?, C.); återfå m-t ad se redire; se colligere.
2. b. = ande, andligt väsen: mens.
2. relativt, m. om ngt: conscientia; sensus; i m-t af sin styrka virium conscientiā; quum virium suarum (quantum valeret viribus) sibi conscius esset; han saknade m. om det, som försiggick omkring honom quid ab iis, qui aderant, gereretur, non sentiebat.

Medveten: conscius; m-t tillstånd mens integra, sui compos.

Medvetslös: sui l. suae mentis non compos; mente l. sensibus alienatus; m-t tillstånd alienatio mentis.

Medvind: ventus secundus.

Medömkan: misericordia; jfr för öfrigt Medlidande.

Meja: metere, secare; demetere (afmeja).

Mejare: messor.

Mejram: (majorāna); amarăcus.

Mejsel: caelum; scalprum.

Mekanik:

1. ars l. disciplina mechanica.
2. se Mekanism.

Mekaniker, Mekanikus: mechanicus; faber.

Mekanisk:

1. eg.: mechanicus (Gell.).
2. oeg. i mots. till frivillig, af sjelfständig drift och insigt skeende: ignavus; coactus; m. slit ignava quaedam l. operosa diligentia.

Mekaniskt = Maskinmessigt.

Mekanism: opus; fabrica (diligens naturae f. – om menniskokroppen).

Melankoli:

1. eg.: melancholĭa; lat. atra bilis (svart galle).
2. i allm. = tungsinthet: tristitia.

Melankolisk:

1. eg.: melancholĭcus (C. Tusc. I. § 80).
2. i allm. = dyster (i objektiv och subjektiv mening): tristis.

Mellan se Emellan.

Mellanbalk: intersaeptum.

Mellangift: quod in mutando interdatur.

Mellangärde: praecordia (n. pl.); discretorium, dissaeptum; *diaphragma.

Mellanhand: vara, sitta i m. teneri; ancipiti malo urgeri.

Mellankomma: intervenire; vanl. komma emellan, utom i part. pres. mellankommande: interveniens.

Mellankomst: interventus (consulum i-u sedatur rixa, L.).

Mellanliggande: interjăcens; intersitus.

Mellanlänk se Länk.

Mellanlöpare: criminator internuntius.

Mellanmål: merenda.

Mellanregering: interregnum.

Mellanrum: intervallum; medium spatium; lemna ett m. intervallum relinquere, intermittere.

Mellanrätt: *medium ferculum.

Mellansats: sententia interposita, interjecta.

Mellanskof: intervallum (quietis af hvila; scelerum i brotten); i m. per intervalla.

Mellantid: tempus medium, intermissum; under m-n tempore intermisso.

Mellanting: vara ett m. emellan medium esse inter (pacem et bellum); interjectum esse inter (philosophos et eos, qui civitates gerunt).

Mellanvåning: media tabulata; media contignatio.

Mellanvägg: intergerīvus paries.

Mellanåt se Emellanåt.

Mellerst: medius.

Melodi: modus (in cantu; cantūs).

Melodisk: modulatus; (suavis, dulcis).

Melon: melo.

Membran: membrāna.

Memorera: ediscere.

Memorial: scripta sententia; libellus.

Mén, n.: fraus (skada, förfång); vitium (lyte, vank); hafva m. af ngt detrimentum, damnum capere ex re; (alqd nocet alicui); ngt länder ngn till men alqd fraudi, noxae est alicui.

Men, adversativ konjunktion:

I. i allm.:
1. 1. (syn. dock, likväl): sed, uteslutande l. inskränkande, enkannerligen efter ett medgifvande uttryck, t. ex. durum: sed levius fit sapientia (Hor.), och i öfvergångar från ett ämne l. der man afbryter en framställning (en berättelse, ett bevis m. m.): sed haec hactenus; – sed quid ego haec vobis nequidquam ingrata revolvo?; verum, (ceterum), närmast = sed; i synn. i öfvergångar från ett ämne: verum illa mox: nunc de exercitatione quid sentias, quaerimus (C.).
2. 2. (synon. åter, deremot): autem (postpositivt) = åter, vid öfvergången till ngt nytt, som är olikt l. motsatt det föregående, utan att utesluta l. inskränka detta: Sed haec quidem hactenus. Illud autem est sic judicandum et cet. (C. de Off. I. 91. 92); vero (postpositivt) = autem med stegring, framhåller ngt nytt ss. i ett l. annat hänseende större, vigtigare än det föregående: ab ineunte aetate incensus eram studio utriusque vestrum, Crassi vero etiam amore (C.); at (= deremot; i synn. i inkast, tillrättavisningar: – At memoria minuitur; – At, Sophocle, praetorem decet non solum manus, sed etiam oculos abstinentes habere, C.).
II. i förening med andra partiklar:
1. 1. men ju, men se: at enim (at enim, quum sunt praemia magna proposita, est causa peccandi, C.); sed enim (progeniem sed enim Trojano a sanguine duci audierat, Vg.).
2. 2. men nu, i undersats (assumptio) af slutledning: autem: verum a. primum, verum igitur extremum (C. de Off. III. § 27); atqui (Non existimas cadere in sapientem aegritudinem? prorsus non arbitror. – Atqui si ista perturbare – non potest, nulla poterit, Tusc. IV. § 8); at (non cadit in virum fortem – aegritudo. – At nemo sapiens, nisi fortis. Non cadit ergo in sapientem aegritudo, Tusc. III. § 14; jfr ibdm V. § 40).
3. 3. men om: sin; sin vero; si vero; sin autem.
4. 4. men likväl: sed tamen (de Off. II. § 48).
5. 5. men deremot: at vero (ibdm 20; Tusc. II. § 53).
6. 6. ja, men: atqui (C. de Or. I. § 129).
7. 7. men icke: neque (quaerebat, neque inveniebat); neque vero (jfr III); sed non (der icke hörer till ett enskildt ord: viri boni sed non satis eruditi); jfr III.
8. 8. men nej: quamquam, quid dico?
III. stundom lemnas ett men i latinet oöfversatt:
1. 1. i affirmativa uttryck: ego ejeci tyrannos, vos tyrannos intro ducitis; ego libertatem, quae non erat, peperi, vos partam servare non vultis (Her. IV. § 66).
2. 2. oftare och mera enligt konstant regel i negativa uttryck, nemligen der samma predikat utsäges jakande om ett subjekt och nekande om ett annat eller om samma subjekt ett jakande och ett nekande predikat utsäges, enligt följande schema: ergo hoc histrio videbit in scena, sapiens in vita non videbit (men icke den vise i lifvet – det gemensamma predikatet upprepas vanligen); non potui mihi formam ipse fingere, ingenium potui (men väl mina andliga anlag, C. de Or. II. § 262); canes fefellere Galli, anseres non fefellere (men gässens uppmärksamhet undgingo de icke); hoc in Libero servant, in Libera non item (C.).

Mena:

1. = hafva en mening l. åsigt, hålla före: sentire; existimare, censere, putare, arbitrari; hvad m-r du quid sentis l. censes (de hac re)?; m. ett och säga ett annat aliud sentire, aliud dicere; du m. ej (allvarligt, uppriktigt), hvad du säger non sentis istud, quod dicis (jfr C. de Off. III. § 18).
2. = hafva ngt i tankarne, med sina ord åsyfta ngt (vilja säga): sentire; intelligere; dicere; sibi velle:
1. a. absolut (med blott en ackusativ): hvad menar du? quid ais?; quid ista sibi volunt?; han m-de mig me dicebat (C. Acad. I. 1. 1); arm – förlåt jag menade lår quid brachium? illud dicere volui femur (Pt. Mil. glor. prol.).
2. b. mena (= förstå, vilja säga) ngt med ngt (med 2 ackusativer), t. ex.: det som vi m. med en hederlig man is, quem sentimus virum bonum (C. de Off. III. § 75); med klokhet m-r man en annan dygd prudentiam aliam quandam virtutem intelligimus (ibdm I. § 153); hvad m-r du med ”kort” quid tu breve dicis (C. de Fin. II. § 28); stoikerne m. med vishet något, som ännu ingen dödlig kunnat tillegna sig Stoici eam sapientiam interpretantur, quam adhuc mortalis nemo est consecutus (C. de Am. § 18).
3. = afse, ämna, hafva en afsigt (med en handling): cogitare; velle; petere (åsyfta) alqm; m. väl, illa bene cogitare, male cogitare; m. väl med ngn (bene) consultum velle alicui; studere, favere, cupere alicui; alicujus salus cara est alicui, cordi, curae est alicui; det var ej illa m-dt haud malo consilio feci; nolui te offendere; non hoc dixi, quo te offenderem; det var väl m-dt bono, honesto consilio factum est (jfr Välment).

Menande (i motsats till grundad öfvertygelse): opinatio; opinio.

Mened: perjurium; begå m. pejerare; perjurio se astringere.

Menedare: perjūrus.

Menedig: perjurus.

Menför: debilis; mancus.

Menföre: via impedita.

Menig: menige man = folket, allmänheten, allmogen (i motsats till de styrande l. förnäme): populus, vulgus; plebs; m-a presterskapet vulgus, multitudo sacerdotum.

Menighet:

1. i allm. = folket, i motsats till adel l. embetsmän: plebs (jfr Lat. Lex.).
2. = en sockens invånare, socken: curiales; paroecia.

Menighetstribun: tribunus plebei l. plebis.

Mening:

I. = föreställning, åsigt: opinio (med bibetydelse af ogrundad; syn. fördom, inbillning – vulgi, inveterata, vetus, prava opinio); sententia (syn. öfvertygelse, på skäl grundad mening; derför om officielt, på embetspligt uttalad mening: sententiam in senatu, juratum dicere, sententiae loco dicere alqd; äfven om filosofers meningar = läror brukas sententia, icke opinio – haec fere sunt de natura animae sententiae, C. Tusc. I. § 22. 23. 24); ratio (= grundsats, öfvertygelse); judicium; enligt min m. meo judicio (Epaminondas princeps, meo judicio, Graeciae, C.); meā sententiā (errat longe, mea quidem sententia, Ter.); ut mihi videtur (errare mihi videmini); ut mihi placet (ut placet Stoicis, in terris omnia hominum causa creantur, C.); hysa en m. alqd sentire; hysa l. vara af samma, en annan, en oriktig, riktig m. idem, aliud l. aliter, contra, prave, prava, recte, vere sentire; vara af lika, olika m. med ngn assentiri alicui; dissentire ab alqo; anföra afvikande m-r diversas aliorum sententias referre; det har alltid varit min m. semper meum judicium fuit (C. Tusc. I. 1. 1); semper existimavi l. sensi (de Or. II. 153); blifva vid sin m. permanere in sententia (l. c. 24); sententiam tenere; non recedere a sententia; uttala sin m. quid sentiat, eloqui, enuntiare; hafva en riktig m., men ej kunna i ett vårdadt språk uttrycka den recte sentire et id, quod sentiat, polite eloqui non posse (C. Tusc. I. § 6); fråga ngn om hans m. (i allm.) alicujus sententiam requirere, sciscitari (de Or. I. 105); ab alqo, quid sentiat, quaerere, requirere; fråga en senator om hans m. sententiam alicujus (alqm) rogare, interrogare; gifva skäl för sin m. cur sentiat, dicere, rationem afferre; hafva en hög m. om ngn bene existimare de alqo; den allmänna m-n communis hominum opinio l. fama; det är den allmänna m-n magna opinio est; trotsa, förakta den allmänna m-n famam contemnere.
II. = tanke, betydelse, innehåll i ngns ord: sententia; intellectus (verborum, Qu.); sensus (tillhör likaledes silfveråldern); vis; hvad är m-n med dessa ord quid ista sibi volunt verba?; jag förstår ej din m. quid sentias, quid velint l. quorsus spectent verba tua, non intelligo; ord utan m. verba inania (sententiae); det finnes icke ngn m. i hans ord verba inania sunt; non cohaerent; sententia nulla inest in verbis; när det heter: lefva i öfverensstämmelse med naturen, så är m-n den: att lefva i öfverensstämmelse med dygden convenienter naturae vivere hanc habet sententiam cum virtute congruere semper; hvad är Horatii m., då han säger, att man skall lefva så, som om hvarje dag skulle blifva den siste quid sentiens l. spectans (jfr C. Tusc. I. § 31) Horatius dicit ita vivendum esse, tanquam quisque dies supremus sit futurus?; detta är väl hans m. hoc, credo, dicit, sentit (jfr Mena 2); träffa m-n af ett ord vim verbi intelligere; återgifva (den allmänna) m-n af ngns tal, men ej orden sententias orationis exponere, non verba exprimere; taga ngt i god, dålig m. in bonam, malam sententiam l. partem accipere alqd; taga ngt i annan m. än den, som yttrat det aliter atque dicitur accipere alqd; det kan tagas i två m-r duplicem vim habere potest; dupliciter accipi potest.
III. = sats, period: sententia; sensus (Qu., Pn., T.); verborum comprehensio (jfr Period); fullständig m. plena sententia.
IV. = afsigt: sententia; consilium; cogitatio; voluntas; god m. bonum, honestum consilium; m-n var god consilio quidem honesto factum est; det var hans m. att återkomma consilium fuit redire; cogitavit, in animo habuit redire; rediturus fuit; hvad är m-n? quid tibi vis?; jag förstår ej hans m. quid secutus sit, spectaverit, non intelligo.

Meningsfrihet: quidvis sentiendi libertas.

Meningsolikhet: dissensio; opinionum differentia.

Meningsstrid: dissensio; opinionum dissensio (C. ad Fam. II. c. 30); dissentientium contentio, concertatio.

Menlig:

1. = behäftad med fel; oren: vitiosus, obscenus (C. de Legg. II. c. 9).
2. = skadlig, förderflig: noxius; perniciosus; damnosus.

Menlös: innŏcens; simplex (barnsligt oskyldig); candidus.

Menlöshet: innocentia; simplicitas (tantaque s. puerilibus affuit annis, Ov.).

Menlöst: simpliciter.

Menniska: homo; vanlig, svag m. homuncŭlus; homullus; (magni fuerunt, homines tamen, Sen.; m-n är en bubbla homo bulla est, Varro); alla m-r omnes mortales; omnes qui ubique sunt homines; ingen m. nemo, nemo homo; det öfvergår en m-s krafter majus est quam pro humanis viribus; lefva som en m., vara ändå en m. humaniter, humane vivere; hominem, non pecudem (ex pecudum genere, C. de Off. I. § 106) esse; m-ns företräde (framför djuren) hominis praestantia, excellentia (animantium reliquarum, ibdm 96. 97; hominis natura belluis antecedit, ibdm 105. 11); han har blifvit en annan m. plane alius factus est; den gamla m-n (i biblisk mening) vitiosa hominis natura, naturae humanae vitia; vara m. (till) att – tantum valere, ut –; posse; m-n lefver ej blott af bröd non terrenis rebus solum sustentatur hominis vita.

Menniskobarn: homo (natus); homunculus.

Menniskofiendtlig: humano generi infestus.

Menniskofruktan: (hominum) metus, verecundia; ambitio; adulatio (potentiorum).

Menniskofunder: hominum (l. opinionum) commenta.

Menniskoförstånd: vanligt m. communis prudentia; communis sensus, communis intelligentia.

Menniskogunst: (vulgi, potentiorum) gratia.

Menniskohand: manus; ett verk af m. manu, hominum opere effectum.

Menniskohat: humani generis odium.

Menniskohatare: humano generi infestus; vara m. homines, genus humanum odisse; congressūs hominum fugere atque odisse (C. de Am. § 87).

Menniskoklass: genus l. ordo hominum (det förra i naturlig, det senare i borgerlig mening).

Menniskokännare: humanae naturae peritus; vara m. mores humanos l. hominum nosse, cognitos habere, perspectos habere.

Menniskokännedom: humanae naturae cognitio; hafva en vidsträckt m. varios hominum mores nosse, perdidicisse; (tenere venas cujusque generis, aetatis, ordinis et eorum – mentes sensusque –, C. de Or. I. § 223); sakna m. humanae naturae l. communis vitae ignarum et expertem esse.

Menniskokärlek: hominum amor; humanitas.

Menniskolif:

1. i personlig mening = en menniskas lif (en menniska): hominis anima, spiritus; homo; för honom betyder ett m. intet hominis anima l. spiritu nihil illi vilius est (C.); intet m. spildes nullius hominis anima absumpta est; med stor uppoffring af penningar och m. magnā pecuniae et hominum (sanguinis) jacturā; på ett m. beror allt in unius hominis anima omnia posita habemus (C.).
2. = en menniskas lefnadstid: hominis aetas, vita; m-ts korthet vitae humanae brevitas (quid est in hominis vita diu?, C. de Sen. 69).
3. = det menskliga lifvet och dess förhållanden: vita hominum, vita humana; res humanae (tvenne krafter styra m-t duabus rebus res humanae maxime continentur).

Menniskomakt: det står ej i m. non est humanarum virium; supra humanas vires est.

Menniskonatur: humana natura; humanitas; det ligger i m-n hominis l. humanitatis proprium est; humanum est (C.).

Menniskoskygg: qui hominum congressūs odit et fugit; lucifugus.

Menniskoslägte:

1. menniskoslägtet (ss. ett helt): humanum genus (i mots. till andra genera); genus humanum (i mots. till enskilda menniskor); genus hominum; hela m-t universum genus hominum; omnes mortales (jfr Törneros).
2. = generation af menniskor: hominum aetas, genus (C. de Off. II. § 16).

Menniskostadgar: hominum jussa, scita.

Menniskosätt: efter m. hominum more; ut inter homines mos l. moris est.

Menniskotunga: os hominis l. humanum, namn, som ej m. förmår oöfvad att nämna quae nomina humano ore nisi exercitato pronuntiari non possunt.

Menniskoverk: hominis opus, hominum opera (pl.); res hominum opere l. operā effecta; allt m. skall förgås mortalia facta peribunt (Hor.; mortale est, quod quaeris, opus, Ov.).

Menniskovett: sensus communis (hominum).

Menniskovän: vir humanus, hominum vitae amicus (jfr C. de Off. I. § 92).

Menniskovänlig: humanus.

Menniskoålder:

1. hominis aetas (= mansålder).
2. hominum aetas (tertiam jam h-um aetatem vivebat Nestor, C. de Sen. § 31); saeculum.

Menniskoälskande se Menniskovänlig.

Menniskoätare: qui humana carne vescitur; anthropophăgus.

Mensklig:

1. i allm. = som tillhör menniskor: humanus; mortalis; det m-a lifvet vita humana (brevis); res humanae; att fela m-t är cujusvis hominis est errare (C.); humanum est errare; mer än m. styrka vires plus quam humanae; anse intet m-t för sig främmande nihil humanum a se alienum putare; det allmänt m-a ea, quae omnium hominum communia sunt, quae fert natura hominum.
2. = värdig en menniska (i motsats till djuret), enkannerligen = mild, bildad: humanus (mots. till ferus, immanis); (clemens; mansuetus; mollis); ett m-t lefnadssätt humanus cultus; m-a känslor humanitas; sakna m-a känslor humanitatis expertem esse; (in hominis figura beluae feritatem l. immanitatem gerere; ex ejus animo exstirpata humanitas est, C. de Am. § 48); är detta m-t hocine humanum est?

Mensklighet:

1. i abstr. men.: humanitas; clementia; mansuetudo (m. Caesaris in summa potestate, in hostes).
2. i kollektiv men.: genus humanum l. hominum (vita hominum generi fructuosa – fruktbärande, C. de Off. I. § 70); vita hominum (= menniskolifvet; philosophia non proinde ac de hominum vita merita est laudatur, Tusc. V. § 5); res humanae (menskliga förhållanden, timlighetens vilkor – ea, quae magna sunt, eminent in rebus humanis l. inter homines – det stora i m-n, Sen.); m-ns allmänna lott humana condicio (ecqui intelligis, quantum mali de humana condicione dejeceris?, Tusc. I. 15); den största händelse i m-n res post hominum memoriam maxima; hela m-n omnes homines, omnes gentes (C. de Off. III. § 25).

Mensklighetskänsla: humanitas.

Menskligt:

1. i allm. = på menniskors sätt: humaniter, humanitus; m. att tala ut hominum more loquar.
2. = menniskovänligt, mildt: humane (facere); mansuete.

Mer, Mera:

I. neutr. adj.: plus; amplius: m. vin (= af vin) plus vini; mera klokhet major prudentia; plus prudentiae; icke mer än tre dagar non plus l. amplius tres dies (tribus diebus); mer än 10 år gammal major X annis l. annos natus; mer än en orsak plures causae; en dag mera uno die plus; hvad gör en dag mer eller mindre quid est in uno die? quid unius diei aut accessio aut decessio juvare potest?; mer än nog satis superque; det var mer än jag hoppats tantum non speraveram; vara (gälla) för mer pluris esse l. fieri; meliorem esse; praestare; hvad mera är id quod majus est; än mer quid? quod –; med mera et quae sunt generis ejusdem; et cetera; hvad mer om – quid refert, si –.
II. adverb:
1. 1. = i högre grad: i allm. magis l. uttryckt med komparativform (magis doctus l. doctior ; mera lärd än förståndig magis doctus quam prudens l. doctior quam prudentior); plus (eg. accusativus mensurae – plus valere, prodesse, diligere); värdera mera pluris facere, aestimare; för hvar dag mer in dies magis; ännu mera etiam magis; en mer än punisk trolöshet perfidia plus quam Punica; det vore ej mer än billigt aequum erat hoc fieri; mer än någonsin magis quam unquam alias.
2. 2. = ytterligare, vidare: praeterea; ultra; amplius; är det något mer, du vill numquid praeterea vis?; nu vet jag intet mer att tillägga nihil habeo, quod addam; icke ett ord mer verbum non amplius addam (Hor.); jag vill ej brottas med dig mer non luctabor tecum amplius (C.).
3. 3. = längre, ytterligare (i tid): jam: han är icke mer non jam l. jam non inter homines est; jam mortuus est; nu mera jam; aldrig mera nunquam jam (C. pro Sest. § 52).

Meranämnd, Merbemält: hic, quem saepe dico, quem jam saepe dixi; haec, de qua jam multa dicta sunt, justitia, C. de Off. I. § 47.

Merendels: plerumque; fere.

Merg se Märg.

Mergel se Märgel.

Meridian: circulus meridianus.

Merit: meritum (se Förtjenst).

Meriterad: bene, optime meritus.

Merla: uncinus.

I. Mes: homo timidus, ignavus, imbellis.

II. Mes (fågel): parus.

Mesallians: impar connubium; göra en m. in domum ignobilem innubere.

Mesanmast: artĕmon.

Mesansegel: velum posticum.

Messa, f.: *missa; hålla m. sacrum facere, celebrare; sacris operari; bivista m-n sacris interesse.

Messa, v.: canere.

Messbok: *breviarium; *missarum, indigitamentorum liber.

Messing: orichalcum.

Messling: *rubeolae (cum febri).

Mest, adj.: plurimus; meste delen pars maxima, major; det m-a plurimum (efficere, valere); de m-e (= de fleste) plerique; för det m-a plerumque.

Mest, adv.:

1. = i högste grad: maxime; plurimum; tre ting fruktar jag m. tria maxime omnium timeo; betyda m. plurimum valere (ut quisque sibi plurimum confidit et ut quisque maxime virtute et sapientia munitus est, ita in amicitiis colendis maxime excellit, C. de Am. § 30).
2. = för det mesta: plerumque.

Mestadels: ex majori parte; majorem partem.

Mestbjudande: qui plurimum licetur.

Meta: hamo, calamo, arundine captare (pisces), piscari; m. med guldkrok aureo hamo piscari (Su.).

Metafor: (μεταφορά) translatio C. de Or. III. § 155 ff.); en hård m. dura t.

Metafysik: metaphysĭca (n. pl.).

Metall: metallum.

Metallisk: metallicus.

Metamorfos: metamorphōsis; transfiguratio; transmutatio.

Meteor: meteōron.

Meteorsten: meteorītes (lapis).

Meter: (μέτρον) modus; numeri (C. de Or. III. 184).

Metkrok: hamus (piscatorius).

Metmask: lumbrīcus.

Metod: via, ratio (rei gerendae); hafva, bruka (förnuftig, vetenskaplig) m. ratione et viā, viā (philosophari, facere alqd, C. Tusc. II. c. 2; de Nat. Deor. II. § 57); lätt m. expedita ratio.

Metodisk: qui viā et ratione procedit (C. de Fin. I. § 29); qui ratione suscipitur (C. de Off. I. § 7).

Metodiskt: viā; ratione (jfr Metod).

Metonymi: immutatio (C. de Or. III. § 166); traductio (ibdm).

Metrik: modorum doctrina; doctrina metrica.

Metrisk: modis l. numeris vinctus, inclusus.

Metropol: (μητρόπολις, moderstad): metropŏlis (eg. coloniarum); (jfr patria nostra una in omnibus terris domus est virtutis, imperii, dignitatis, C. de Or. I. § 196).

Metropolit: episcopus metropolitanus; metropolita.

Metspö: calamus; arundo.

Metvurst: tucētum; salsicium.

Middag:

1. eg.: meridies; medius dies; före, efter m-n ante, post meridiem; om m-n medio die; ipso meridie (Ter.); mot m-n circiter, sub meridiem; sofva m. meridiari.
2. = middags- l. hufvudmåltid: cibus meridianus; cena (dagens hufvudmål kl. 2 à 4 e. m.), prandium (frukost mot middagstiden); spisa m. cenare, prandēre.

Middagsgäst: qui cenat cum alqo, apud alqm; conviva.

Middagshetta: calor l. aestus meridianus (äfven pl.); ardor solis meridiani.

Middagshöjd: medium, altissimum caelum.

Middagslinie: linea meridiana.

Middagsmål l. Middagsmåltid se Middag, 2.

Middagssol: meridianus sol.

Middagssömn: meridiatio.

Middagstimme: hora meridiana.

Midja: medium corpus; fatta ngn om m-n medium amplecti, arripere alqm; smal om m-n junceus.

Midnatt: media nox.

Midnattssol: sol in ortum edurans, s. non occidens (T. Germ. 45; Agr. 12).

Midsommar: media aestas; solstitium (aestivum).

Midsommarsdag: solstitialis dies (C. Tusc. I. § 94); *dies sancti Johannis.

Midsommarssol: aestivus sol.

Midt, m.: medium; vanl. att återgifva med adj. medius; m-n af staden media urbs; till m-n af dagen in medium diei (T.), in medium diem.

Midt: adv.: återgifves i latinet med adj. medius, t. ex.: m. i staden (in) media urbe; m. in i staden in mediam urbem; m. igenom fiendernes slagordning per mediam hostium aciem; dela m. i tu medium dividere; stå m. emellan medium esse l. stare inter (saxum et sacrum); fatta ngn m. om lifvet medium arripere, comprehendere, complecti alqm; belägen m. inne i landet mediterraneus; m. på dagen medio die; m. under plågorna in mediis (in ipsis) doloribus; m. emot exadversum (Athenas, Athenis); contra (Athenas).

Midvinter: media hiems; bruma.

Migrän: hemicranium l. -nia (deraf det franska, i svenskan upptagna ordet); dolor capitis.

Mikroskop: *microscopium.

Mil: mille (passus), pl. milia (passuum); miliarium (en italiensk mil = 1/6 svensk ungf.); leuca (lieue = gallisk mil = mille quingenti passus); parasanga (= persisk mil, ungf. = ½ svensk mil).

Mila: (strues lignorum ardentium); *carbonaria (kolmila).

Mild:

1. (blid): mitis (homo, ingenium – lynne –; oratio; m. ventus, hiems, caelum m-t väder, m. vinter, m-t klimat; m. vinum, sapor – m-t vin, m. smak); lenis (homo naturā l.; virtutes leniores; l. in – mot – alqm; l. aura, auster, vinum); mollis (vinum, caelum); clemens (homo, clivus); mansuetus, humanus (mores, natura); blifva m. mitescere (frigora m-unt Zephyris), mitigari; vädret är nu m-are frigus remisit, se fregit.
2. = välgörande: beneficus, benignus.
3. (i hvardagsspråket): laetus, hilaris (facie).

Mildhet: lenitas (hominis; vini; caeli); clementia, mansuetudo (hominis); mollitudo (humanitatis, C.).

Mildra: mitigare, lenire (iram; frigus, dolorem; poenam); m. sederna mores mitigare, excolere, mollire; levare (dolorem, poenam).

Mildras: mitescere, mitigari.

Mildring: mitigatio; levatio (doloris, poenae).

Milis: milites extraordinarii; cohors extraordinariorum (oppidanorum).

Militär se Krigare.

Million: decies centena milia; om millioner af sestertii utsättes blott räkneadverbet; sålunda betyder decies, vicies, tricies, centies 1, 2, 3, 10 millioner.

Millionär: qui decies possidet; homo ditissimus.

Milslång: miliarius.

Milsten: lapis; miliarium.

Min, pron.: meus; tvista om mitt och ditt de possessione rei contendere; jag skall göra mitt till quantum in me est, enitar; jag för min del equidem; (de) mina = mei; propinqui, necessarii mei.

Min, m.: vultus (severus, tristis; laetus, hilaris, serenus); sätta en min på sig vultum – fingere, induere, componere; severitatem, gaudium et cet. vultu simulare; sätta på sig en glad, dyster min vultum diffundere, contrahere; göra m-r åt ngn vultu significare alicui alqd; göra min af att göra ngt simulare, se facere l. facturum esse alqd; minari, ostendere se facturum; hålla god min i elakt spel dolorem animi dissimulare; (premere altum corde dolorem, Vg.).

Mina: cuniculus; specus; gräfva en m. cuniculum agere; specum fodere; medels m-r korsa fiendens m-r (anlägga kontraminor) hostium c-os transversis c-is excipere (L.); låta en m. springa cuniculum (pulvere pyrio) discutere.

Minderårig: minor annis (Jct.); impubes; nondum maturus (L. I. c. 3).

Minderhet: immatura (rudis, T.) aetas.

Mindre, adj.: minor; m. än vanligt, tillbörligt justo, solito minor; blifva med hvar dag m. in dies minui.

Mindre, adv.: minus; non tam (non tam doctus, quam vir bonus); m. än tre dagar minus tres dies; han är ingenting m. än dum a nulla re longius abest, quam a stultitia; tam est remotus a stultitia, quam qui maxime; icke desto m. nihilo minus, nihilo secius; med m. (än att) nisi; än m. etiam minus; nedum (med konj., se Lat. Lex.).

Mineral: metallum.

Mineralogi: *mineralogĭa.

Mingräfvare: cunicularius.

Miniatyr (eg. målning med minium, mönja): i m. formā minutā; bilder i m. minuta signa; figura minor verā.

Miniatyrbild se Miniatyr.

Minister: regni, imperii minister; regis l. principis (in republica regenda) minister (administer, consiliarius).

Ministère: ministrorum collegium; principis consilium (råd, rådskammare, konselj).

Minnas: meminisse (alqm, de alqo; alicujus rei, alqd, C. de Sen. § 22; de Am. § 9; jag m-s, att jag såg l. mig hafva sett memini me vidisse l. videre, jfr Lat. Lex.); memoriā tenere, conservare alqd; recordari (= erinra sig, ofta med bibetydelse af deltagande och personligt intresse); m. tio år tillbaka X annorum spatium memoriā repetere, memoriam complecti; så långt jag kan m. tillbaka quoad longissime potest mens mea respicere spatium praeteriti temporis et (pueritiae) memoriam recordari ultimam (C. pro Arch. poēt. § 1); m. väl probe meminisse; icke rätt m. vix, non satis meminisse (non satis explicata memoria est); jag kan ej m. non memini.

Minne:

I. i subjektiv mening, såsom själsförmögenhet (Gedächtniß) eller akt af medvetandet (= hågkomst): memoria (utan plur.); mens (C. Tusc. I. § 59); godt, lifligt, säkert, starkt m. memoria acris, firma, tenax, diuturna; hafva godt minne m-ā vigere (de Or. II. 355), (multum) valere; magnā esse memoriā; memorem esse; mycket omfattande m. magna vis m-ae, infinita m.; (magna mens, C. l. c.; de Or. II. 300); uppöfva sitt m. m-am exercere, excitare; m-ae studere, operam dare (de Or. II. § 300); öfverlasta m-t obruere m-am (ibdm 360); dåligt, svagt m. hebes, fluxa m.; m-t tager af, slappas m. minuitur, exstinguitur; m-t är osäkert, slår fel m. labat, vacillat; m. deficit alqm; förlora m-t m-am perdere (de Sen. 21); – lägga ngt på m-t m-ae mandare, infigere alqd; monere, admonere alqm de re; hafva ngt i m., i m-t bevara ngt in m-a habere; m-ā tenere, conservare, custodire alqd; hafva ngt i friskt, färskt m. recenti memoria tenere alqd; recens est m. alicujus rei; teckna sig ngt till minnes (memoriae causā) notare, annotare alqd; hafva ngn i m. memorem esse alicujus; ngt är fästadt i ngns m. in alicujus memoria, mente, in aliquorum mentibus insidet, haeret, (penitus) infixum est alqd; ngt sväfvar för ngns m. menti (mentibus), animo obversatur alqd; ngt går, faller ur ngns m. de memoria excidit, animo excidit, ex animo effluit (de Or. II. § 300) alqd; ngt faller ngn i m-t (dyker upp) alicui in mentem venit alqd; väcka ngns m. memoriam admonere, excitare, evocare (ibdm 358, 360); återkalla i (sitt) m., draga sig till minnes in memoriam rei redire (de Sen. § 21); recordari, reminisci alicujus rei l. alqd; återupplifva m-t af, återkalla i ngns m., väcka m-t af ngt memoriam rei renovare; in memoriam reducere alqd; memoriam alicujus rei afferre alicui, commovere (de Fin. V. 2; de Or. II. 20); fördunkla, utplåna m-t af ngt obscurare, delere, obliterare rei memoriam; ex m-a evellere; ett blekt, svagt m. tenuis m., vix levis umbra (aura) memoriae; lefva i ngns m. non excidisse e memoria, ex animo alicujus; icke hafva m. af en sak rei alicujus memoriam amisisse; ur m-t uppläsa de memoria pronuntiare; memoriter (med starkt m.) pronuntiare.
II. i objektiv men.:
1. 1. abstr. (utan plur.) = det bevarade, lefvande minnet (Andenken): memoria; fama (= traditionen, folksägnen); nomen (ngns namn): m-t lefver, är dödt manet (rei, hominis) memoria; occidit, intercidit, abolevit, exstincta est rei memoria; m-t är ännu friskt, färskt recens (etiamnunc) memoria est; lemna efter sig ett (stort, vackert) m. (magnam, claram) sui famam relinquere; hedra ngns m. memoriam alicujus pie (inviolateque) colere, recolere, servare; magno honore prosequi; fira, begå m-t af en sak memoriam rei celebrare; aldrig skall hans m. dö nunquam eum deseret fama (Tusc. I. 110; semper honos nomenque tuum laudesque manebunt, Vg.); hans m. strålar klart för efterverlden ejus memoria (virtus) posteris clara et insignis est (de Am. 102); fädrens m. majorum memoria; fortplanta, föreviga m-t memoriam alicujus rei, alicujus propagare, cum omni posteritate adaequare.
2. 2. med plur., i individuel mening om det, som är i minnet bevaradt (Erinnerung), måste ordet återgifvas genom omskrifning af ett abstrakt uttryck, t. ex.: han är nu blott ett m. illius jam memoria tantum manet; han är bland mina käraste m-n nullius ego memoriam majore caritate usurpo (de Am. 28), nullius mihi carior memoria est; barndomsminnen ineuntis aetatis memoria l. res ineuntis aetatis memoriā servatae; fosterländska m-n publica memoria; res patriae; ärofulla m-n decŏra, laudes; ett bittert m. res tristis memoriae.
3. 3. = minnesmärke, -vård:
  1. a. i allm.: monumentum; vestigium; indicium (de Fin. V. 4); till ett m. af – quod monumento sit alicujus l. alicui rei (esse sui dederat monumentum, Vg.); det finnes många m-n efter honom, af hans verksamhet multa ejus, ejus industriae exstant monumenta, vestigia.
  2. b. = minnestal: oratio in alicujus memoriam habita l. qua recolitur alicujus memoria; laudatio (alicujus; jfr de Or. II. 43; 341); hålla minnestal öfver ngn laudare alqm.
III. = vetskap, samtycke, blott i uttrycket: med (utan) ngns minne, goda m.: veniā (sine venia) alicujus; permittente, concedente alqo.

Minnesbeta: documentum ; få en m. graviter moneri, admoneri (ne quid simile facere velit).

Minnesbok: commentarius, -um; liber, libellus memorialis.

Minnesfest: festum alicujus memoriae tributum l. in alicujus memoriam celebratum l. blott alicujus.

Minnesgod: memor (mendacem oportet memorem esse, Qu.).

Minneskonst: ars memoriae (C. de Or. II. 299); memoriae disciplina (de Fin. V. 3).

Minneskunskap: res memoriae (tantum) impressa, (non scientia comprehenda).

Minnesmärke: monumentum; vestigium, indicium; (se Minne, II. 3); m-n från forntiden antiquitatis monumenta; indicia veteris memoriae (de Fin. V. 6).

Minnespenning: numus (clipeus) in alicujus memoriam signatus.

Minnesstod: statua (alicujus, in honorem alicujus posita).

Minnestal se Minne, II. 3. b.

Minnesvård: monumentum.

Minnesvärd: memoriā (l. commemoratione) dignus; memorabilis.

Minoritet: minor pars (l. numerus).

Min sann: per fidem meam; me hercule; me dius fidius; vero; nej m. minime vero.

Minska: minuere; imminuere; deminuere; m. farten alqd de celeritate remittere, deminuere; cursum remittere; m. med en tredjedel tertiam partem detrahere, demere; m. till en tredjedel ad tertiam (sui) partem redigere; duas partes detrahere.

Minskas: minui; decrescere; smärtan, febern har m-ts dolor, febris remisit.

Minskning:

1. i abstr. men.: imminutio, deminutio; göra ngn, ingen m. i ngt alqd, nihil deminuere de alqa re; lida, få vidkännas m. i ngt privari alqa re (parte alicujus rei).
2. = det som afgår, borttages: decessio, -us; id quod demitur, detrahitur; m-n utgör tre marker trium librarum decessio (facta) est; de summa decesserunt (Ter.), detractae, deductae sunt tres librae.

Minspel: vultūs; vultus mutatio.

Minst, adj.:

1. i allm.: minimus (minor = den minste af två); blifva rädd vid det m-a buller vel minimo strepitu exterreri; till det m-a, i det m-a minimum; saltem (se Åtminstone).
2. i negativt sammanhang: ullus (sine ullo labore utan m-a möda); ne minimus quidem [Pausanias et Lysander ne m-a q. ex parte cum (Lycurgo) conferendi sunt, C. de Off. I. § 76]; icke det m-a nihil omnino; jag tror ej det m-a deraf nihil istorum credo (C. de Or. II. § 287); icke det m-a rädd prorsus (l. plane, omnino) non deterritus.

Minst, adv.:

1. = i minsta grad: minime; allra m. omnium minime.
2. = till minsta värde: minimi (facere alqd).
3. = till det minsta: minimum (tria milia militum).

Minut:

1. = sexagesima pars horae; momentum, punctum temporis; jag skall på m-n vara der mox, statim adero; dröja en m. paululum morari; uret går rätt på m-n punctum temporis non aberrat (a vero).
2. = småparti af varor: sälja, handla i m. minute, minutim, minutatim divendere.

Minutera: minutim, minutatim dividere, distribuere, divendere.

Minuthandel: institoria mercatura; tenuis mercatura (eorum, qui mercantur a mercatoribus, quod statim vendant, C. de Off. I. § 150).

Minuthandlare: instĭtor.

Minutiös: minutus (diligentia).

Minör se Mingräfvare.

Mirakel se Underverk.

Misantrop se Menniskohatare.

Mischmasch: farrāgo.

Misère: summa inopia; sordida (immunda) egestas.

Miskund: misericordia; hafva m. med ngn, bete m. misereri alicujus.

Miskunda sig: misereri alicujus.

Miskundsam: misericors.

Mispel: mespĭlus (cotoneaster).

Mispelbär: mespilum.

Missakta: despicere.

Missaktning: despectus; visa ngn m. despicere, contumeliā afficere alqm.

Missbelåten se Missnöjd.

Missbildad: deformis.

Missbildning: deformitas.

Missbilliga se Ogilla.

Missbjuda: parce, maligne liceri, aestimare: contemnere.

Missbruk:

1. ss. handlingsord (= missbrukande af ngt): pravus usus alicujus rei; abusio (verbi af ett ord, Qu.); drifva m. med ngt abuti re, prave uti re (jfr Missbruka); varna för maktens m. monere, ne quis potestate injuste, intemperanter utatur (injuste imperet); m-t upphäfver icke bruket pravo usu utilitas rei non tollitur.
2. i individuel mening (bestående m.) = obillig, olaglig sed: pravus (malus, vitiosus) mos; vitium; malum exemplum; res mali exempli; m. inrota sig irrumpunt vitia, introducuntur mala exempla; inrotade m. inveterata vitia; rätta m. corrigere vitia (Sa. Jug. c. 3).

Missbruka: male (prave, vitiose, injuste, perfide m. m.) uti; abuti alqa re; m. sin frihet, sin ledighet libertate, otio intemperanter abuti (C. Tusc. I. § 6); m. sin makt injuste imperare; m. ngns tålamod, medgörlighet alicujus patientia (C. Cat. I. 1), facilitate abuti; m. ngns förtroende fidem alicujus fallere; m. Guds namn nomen (numen) divinum (perjurio, intemperantiā linguae) violare.

Missdådare: (homo) maleficus, facinorosus, nocens, scelestus, sceleratus; straffa m. punire sontes, nocentes o. s. v.

Missfall: abortus; få m. abortum facere l. pati; partum immaturum edere; förorsaka m. abortum facere (jfr Fördrifva).

Missfirma: contumeliā afficere alqm; violare alqm.

Missfirmlig: contumeliosus.

Missfoster:

1. eg.: monstrosus (hominis, beluae) fetus, partus.
2. i allmännare mening: monstrum, portentum.

Missförhållande: prava, iniqua ratio; inaequalitas; incommodum, vitium (absol. = missbruk, olägenhet); det råder m. mellan inkomst och utgift non pro reditu fiunt sumptus; stå i m. till – imparem esse alicui; non consentire, non congruere inter se; inter se dissentire, dissidere.

Missförstå:

1. m. ngt: non recte intelligere, prave interpretari alqd.
2. m. ngn: alicujus verba prave interpretari; quid dicat, quid sibi velit, non recte intelligere.

Missförstånd:

1. eg.: prava interpretatio (verborum, sententiae); error (misstag i allm.).
2. = ovänligt förhållande: simultas; mala gratia (jfr Förstånd).

Missgerning: maleficium; malum facinus; scelus.

Missgerningsman: maleficus, nocens (homo).

Missgrepp: error.

Missgynnande: iniquus; adversus; m. omständighet res adversa.

Misshag: offensio; odium; ådraga sig ngns m. offendere alqm; in offensionem alicujus cadere, incidere; offensam subire; fatta m. till ngt offendi alqa re; hafva m. till ngt odisse alqd; tillkännagifva sitt m. odium significare; quantopere res sibi displiceat, res sibi odio sit, significare.

Misshaga: displicere; odio, odiosum esse alicui; non probari alicui.

Misshaglig: odiosus; invisus.

Misshandla: vexare, violare, male habere l. tractare alqm; mulcare.

Misshandling: vexatio; kroppslig m. vis; corporis vexatio (verbera; mulcatio).

Misshugg: error (eg. caedentis, *icentis); i m. per errorem.

Misshumör: morositas.

Misshushålla: rem familiarem negligere, indiligenter administrare l. tueri; bona dissipare.

Misshushållare: indiligens bonorum, rei familiaris administrator; indiligens paterfamilias.

Misshushållning: rei familiaris negligentia, neglectio, indiligens administratio.

Misshällighet: discidium; discordia; simultas.

Mission: (mandatum); anse sig hafva en m. sibi mandatum putare.

Missionär: *missionarius; *emissarius; christianae doctrinae inter ethnicos praedicator.

Missiv: epistola, qua ablegatur aliquis alqo.

Missivera: amandare; ablegare.

Misskläda: dedecere, male decere alqm.

Misskredit: komma, vara i m. contemni; frigēre, jacēre.

Misskrifning: scribendi error.

Misskrifva: perperam scribere (per imprudentiam).

Misskänna:

1. m. ngt: non recte, perperam interpretari; non recte cognoscere alqd, non recte judicare de alqa re; non tanti, quanti debet, facere l. aestimare alqd; m. ngns godhet magnam alicujus liberalitatem non satis grato animo interpretari (jfr C. Brut. § 5); m. ngns afsigt quid quis velit l. spectet, non videre; ingen kan m. betydelsen af denna sak quanta hujus rei vis sit, neminem fugere potest.
2. m. ngn: non recte (non talem, qualis sit) agnoscere, agnovisse alqm; non recte (perperam) interpretari consilia, facta (mores) alicujus; non tanti, quanti par erat, facere alqm; non recte (inique) judicare de alqo (non recte judicas de Catone. Aut enim ille aut – nemo sapiens fuit, C. de Am. § 9); non tantum, quantum par erat, tribuere alicui; se sig misskänd non pro eo, ac meritus est, laudari; non talem, qualis est, agnosci.

Misskännande: pravum, iniquum judicium; prava, iniqua interpretatio; röna m. se Misskänna; tåligt fördraga menniskors m. iniquitatem hominum, iniqua hominum judicia patienter ferre.

Missleda: in errorem inducere; missledande = fallax; quo quis in errorem inducitur l. induci potest; ad fallendum compositus; falsus.

Missljud: dissona vox; absurdus, ingratus sonus.

Missljudande: absonus; absurdus.

Misslyckas:

1. om saker: non prospere succedere l. cedere, non l. parum ex sententia procedere, fluere alicui; male geri; malum eventum habere; rei eventus non satis ex sententia procedit (C. de Or. I. § 123).
2. om personer: male rem gerere (bellum i kriget); conata perficere non posse; operam perdere; id, quod (quis) vult l. sequitur, non assequi, non consequi; m. i sitt försök att öfvertala honom id, quod vult, non assequi, ut persuadeat alicui; (non contingit ei, ut persuadeat; non potest persuadere; non persuadet).

Misslyckad: (res) male gesta, irrita; (homo ineptus); göra ett m-t försök frustra temptare.

Misslynt: offensus; subiratus; stomachosus; blifva m. aegre, inique, indigne ferre alqd; indignari, stomachari.

Missminna sig: memoriā labi.

Missmod: aegritudo animi; tristitia; demissus animus.

Missmodig: tristis; aeger animi; blifva m. animum demittere.

Missnöjd: non contentus; offensus; tristis; vara m. med ngt non contentum esse (alqa re); mera positivt: odisse alqd; aegre, indigne ferre alqd; alqm poenitet, piget alicujus rei; blifva m. moveri, irasci, stomachari, indignari; han är m. med sin lott, sina framsteg eum suae condicionis, quantum proficiat (C. de Off. I. § 3), poenitet; vara m. med ngn mores alicujus non ferre, ferre non posse (C. de Off. I. § 69), non probare; (parentibus parum probabatur hans föräldrar voro m-e med honom, N. Them. I.); vara m. med sig sjelf sibi displicere; politiskt m. novarum rerum studiosus.

Missnöje: offensio (stötthet, ovilja); tristitia (missmod); ira; m. med ngt alicujus rei odium; folkets m. offensio, invidia (= m. med, ovilja mot en person); irae; vara föremål för m. odio esse; invidiā flagrare; invisum esse; displicere; ådraga sig m. offendere (C. de Off. I. § 86); in odium hominum incurrere; väcka m. (mot sig) animos offendere; invidiam movere; ett allmänt m. råder offensi, irati, alienati (irritati) sunt animi (omnium, civium); dämpa, stilla m-t offensos, alienatos, commotos animos placare; politiskt m. rerum praesentium odium, novarum studium; gifva anledning till m. offensionis l. invidiae causam, ansam praebere; till mitt stora m. me quidem magnopere improbante l. invito.

Misspryda: dedecere; dedecorare.

Missräkning: ratio perperam inita; vana, inanis spes.

Missräkna sig:

1. eg.: perperam rationem inire.
2. i allmännare mening: deri m-r, m-de han sig haec spes l. ratio eum fallit, fefellit; m. sig på ngn vanam spem ponere, positam habere in alqo.

Missämja: discordia; discidium.

Misstag: error; lapsus; peccatum (fel); stort, svårt m. magnus, gravis error; han märkte och medgaf sitt m. se erravisse sensit et fassus est; begå ett m. errare; det var ett m. af honom, att han ej undersökte terrängen erravit, qui loca non exploraret.

Misstaga sig: errare; labi; m. sig i en åsigt, förmodan falsa opinione duci; opinionis errore duci; falso putare, sperare; m. sig i valet af vänner in amicis deligendis errare; m. sig om (rätta sättet) in (ratione ineunda) errare; m. sig om vägen a recta via aberrare; m. sig om, på ngn de alqo non recte judicare, falso sperare; spem vanam, inanem ponere in alqo; han misstog sig, när han trodde, att soldaterne voro honom tillgifne falso sperabat (vana spe ductus est, qui speraret), milites sibi deditos esse; häruti misstog han sig haec opinio, spes eum fefellit; härpå kan man ej m. sig haec res errorem non habet, cuivis clara l. manifesta est; satis apparet, utrum is, qui dicit, bonarum artium peritus an rudis sit).

Misstanke: suspicio; svår, förhatlig, orättvis m. gravis, indigna, injusta s.; blifva föremål för, ådraga sig m. in suspicionem alicujus (från ngns sida) venire, incidere, incurrere; väcka m. suspicionem movere, commovere, suspicionis ansam praebere; det väckte m., att han ej infann sig på utsatt dag suspicio mota est, quod diem non obiit; m. faller på, vidlåder ngn suspicio cadit in alqm, pertinet ad alqm; in suspicione l. suspectus est aliquis; göra ngn till föremål för, ådraga ngn m. in suspicionem vocare, adducere alqm; suspicionem conferre in alqm; hafva m-r om sig habere suspicionem; ledas af m. suspicione duci; vara fri från m. suspicione carere, abesse a s-ne; aflägsna m-r från sig suspiciones a se avertere, propulsare, depellere; full af m-r suspiciosus; betaga ngn en m. suspicionem eximere alicui.

Misstro, v.: suspectum habere alqm (någons ärlighet); fidem non habere alicui; diffidere alicui, viribus, facultati alicujus (ngns förmåga).

Misstro, f.,

Misstroende: suspicio; betrakta ngn med m. fidem non habere alicui; visa ngn m. fidem denegare, detrahere alicui.

Misstrogen: incredulus (Hor.).

Misströsta: desperare; spem omnem abjicere (abjecisse); m. om räddning nullam sperare salutem; m. om ngt desperare alqd, de alqa re (alicui rei); m. om det allmänna (om republiken) de summis rebus desperare; bringas att m. affici desperatione, ad desperationem adduci.

Misströstan: desperatio (rerum, omnium rerum – om allt); bringas till m. ad d-m adduci, pervenire.

Misstycka: offendi, irasci (alqa re); gravari; misstyck icke noli irasci!; jag hoppas, att du ej m-r min djerfhet noli audacia mea offendi (preces meas aversari).

Misstyda: male, perperam interpretari; (detorquere).

Misstänka:

1. m. ngt: suspicari alqd.
2. m. ngn: suspectum habere alqm (de, super re för ngt).

Misstänksam: suspiciosus; suspicax.

Misstänksamhet: suspicax, suspiciosus animus.

Misstänkt: suspectus; m. för stöld de furto, super furto suspectus.

Missunna: invidere (alicujus felicitati ngn hans lycka).

Missunsam: invidus; lividus.

Missvisa: in errorem inducere; (kompassen) m-ar declinat.

Missvårda: negligere.

Missväxt: calamitas; infecunditas terrae.

Missväxtår: annus sterilis, infelix.

Missöde: adversa res; casus gravis, acerbus; infortunium; råka ut för ett m. in calamitatem incidere.

Mist: nebula (marina).

Mista: amittere (sensūs; lumina oculorum); m. förståndet insanire incipere; mente capi; desipere; m. modet animo deficere; animum despondere; desperare; m. hufvudet (= blifva halshuggen) securi percuti; m. ngns gunst gratiā alicujus excidere.

Miste, i uttrycket: gå miste errare; aberrare (a recta via); gå m. om ngt non assequi, consequi.

Mistel: viscum (album).

Mistning: amissio; damnum.

Mjell: mollis et lacteus; candens; cereus.

Mjellhvit: lacteus; candens.

Mjelte: lien; splen.

Mjeltsjuk: lienosus; splenicus, spleneticus.

Mjugg, i uttrycket: le i mjugg furtim, in sinu ridere.

Mjuk: mollis (vek; mots. asper); tener (späd); lentus (böjlig, smidig); vara m. i ryggen ad obsequium paratum, promptum esse.

Mjuka: m. upp mollire.

Mjukhet: mollitia.

Mjukna: mollescere; molliri.

Mjukt: molliter.

Mjärde: nassa.

Mjöd: mulsum; hydromĕli.

Mjöl: farina; mola (offermjöl); pollen (stoft).

Mjöla: farinā conspergere, inquinare.

Mjölaktig: farinaceus.

Mjöldrygor se Mjölöka.

Mjölgröt: puls farinacea.

Mjölk: lac; sur m. oxygăla; hvit som m. och blod velut lac sanguini mixtum (jfr Ppt. II. 3 v. 12); hafva m. lactēre.

Mjölka: mulgēre.

Mjölkbunke: sinus lactis.

Mjölkbytta: mulctra, mulctrum.

Mjölke: lactes (pl.).

Mjölkfärg: lacteus color.

Mjölkgatan (vintergatan): via lactea.

Mjölkgång: meatus lactifer (corporis).

Mjölkhvit: lacteus; lactei coloris l. candoris.

Mjölkkammare: cella lacti servando.

Mjölkko: lactans, lactaria vacca, bos.

Mjölkkur: lactaria curatio.

Mjölkmat, Mjölkrätt: lacticinium (Apic.); lactarium (Ce.).

Mjölksaft: lympha.

Mjölkstäfva: mulctra, mulctrum.

Mjölktand: primus dens.

Mjölnare: molĭtor.

Mjölon: arbŭtus (mjölonbuske, -ris); arbutum (mjölonbuske och -bär).

Mjölsikt: farinarium cribrum.

Mjölöka (ett slags svamp): spermoedia clavus.

Mnemonik se Minneskonst.

Mo: arenosus, sterilis campus; saltus.

Mobb: vulgus.

Mobilier, m. pl. se Lösören.

Mobiliér, m. se Möblement.

Mocka: stercus egerere, everrere (e stabulo); stabulum stercore purgare.

Mod:

1. i allm. (= sinnesförfattning, sinnesstämning): animus; godt mod bonus, aequus animus; vara vid godt mod bono animo esse; ett tåligt mod patiens animus; patientia; gladt mod laetus animus; friskt mod alacer animus; alacritas; oförskräckt mod fortis, magnus animus; sorgset mod maestus animus; maestitia; vara väl till mods, illa till mods bono animo esse; fracto, afflicto animo esse; huru är han till mods quomodo est affectus animo?
2. i pregnant mening:
1. a. = oförskräckt mod: fortis animus; constans animus; magnus animus (jfr C. de Off. I. § 80); virtus; constantia; fortitudo; animi elatio (quae cernitur in periculis ac laboribus, ibdm § 62); magnitudo (ibdm 61); större mod major animus; vildt mod ferocitas, ferocia; med mod magno animo; forti animo; fortiter; constanter; mod att (möta faror m. m.) animus ad (subeunda) pericula paratus; hafva mod forti, magno animo esse; hafva mod att göra ngt audere facere alqd; nedslå, krossa ngns mod animum alicujus frangere, affligere; krossadt mod fractus, afflictus, jacens, abjectus, perculsus animus; förlova m-t, låta m-t sjunka, fälla m-t animo deficere, frangi; animum demittere, despondere; m-t faller animus cadit, debilitatur; intala ngn mod, upprätta, styrka, lifva ngns mod animum addere alicui, animum alicujus (jacentem, abjectum) erigere, confirmare, recreare, excitare, exsuscitare; fatta mod! bono animo esto; noli te affligere, noli timere; fatta mod ex timore, ex terrore, ex pavore animum recipere, se recipere (hemta sig, Cs., L.; animum sumere, Ov.); se erigere (C. Brut.); revocare animum (Vg.); bono animo esse incipere; animus accedit alicui (L., N.); en man med mod homo magni l. fortis animi; homo fortis, constans; det visar mod fortis, constantis (animi) est; moraliskt, borgerligt mod animus ad invidiam contemnendam, ad minas contemnendas paratus (jfr Mannamod, Tålamod).
2. b. = högt mod, högmod: spiritus (i sing. och plur.); animus, animi (hänfördt till en plur.); superbia; rikedomen sätter mod i honom divitiae animos illi faciunt (L.), spiritus illi afferunt (C.); få mod animos capere (C.); spiritus sibi sumere (spiritus accedit alicui); qväsa ngns mod spiritus alicujus reprimere; m-t sjunker spiritus feroces franguntur; spiritus remittit aliquis.

Mod (lat. modus; fr. mode): mos; consuetudo; vara på m-t moris esse; usu receptum esse; vigere (pro pudore abstinentia virtute audacia largitio avaritia vigebant, Sa.); in honore esse; vara på m-t, efter nya m-t klädd novo more (novo ritu, Hor.) vestitum esse; rätta sig efter, följa m-t för dagen suae aetatis, seculi morem sequi; komma på m-t in morem, in consuetudinem venire; införa ett mod morem introducere; bringa på m-t in morem (in mores populi alicujus) inducere alqd; in consuetudinem adducere; efter gamla m-t antiquo more; antaga främmande m-r peregrinos ritus asciscere; komma ur m-t, ej mer vara på m-t obsolescere; obsoletum esse.

Moddocka: novorum cultuum, novae elegantiae aemulatrix.

Modell: forma; exemplum; exemplar; (jfr C. de Inv. II. § 5).

Modellera: deformare, formare; designare.

Modellskärare: formarum scalptor.

Moder: mater (i eg. och oeg. men.); parens; genetrix (poet.); blifva m. parĕre; kärleksfull, huld m. pia, bona (indulgens) mater; älska, vörda som en m. matris loco amare, colere, revereri; filosofien är vetenskapernas m. philosophia – artium mater est (procreatrix quaedam et quasi parens, C. de Or. I. § 9); barn af samma m. fratres uterini; från sin m-s lif ex quo conceptus a matre est; a prima origine.

Moderkaka: placenta uteri.

Moderland: mater, origo (coloniae).

Moderlif: alvus matris; uterus (lifmoder); aflas i m. in matris alvo concipi.

Moderlig: maternus.

Moderligt: materne; ut mater; ut matrem decet.

Moderlös: matre orbatus; orbus; blifva m. matre orbari, matrem amittere.

Modermun: uteri orificium.

Modermördare: matricīda; parricīda matris (T.).

Modern:

1. i allm. = ny: novus; (hujus aetatis, hujus seculi; novo ritu atrium moliri, Hor.); m-a språk hae recentiores linguae.
2. (enligt modet, gentil): elegans.

Modernisera: renovare.

Moderpassion, Modersjuka: hystericus dolor; uteri tormentum.

Modershjerta: maternus animus; en sorg för m-t matri acerbum.

Moderskänsla: maternus animus, materni sensus; icke hafva några m-r (för ngn) materni sensus l. amoris expertem esse (aversari filium; materno amore non tangi).

Moderskärlek: maternus amor; matris pietas; m-n förnekar sig aldrig m. amor nec tolli potest neque occultari.

Modersmjölk: lac (maternum); med m-n insuga ngt paene cum lacte nutricis sugere (errorem, C. Tusc. III. § 2; jfr T. Dial. 29: propria et peculiaria hujus urbis vitia paene in utero matris concipi mihi videntur); afvänja från m-n a lacte depellere, desuefacere alqm.

Modersmål: patria lingua; patrius sermo, (vernacula lingua, Pn.); mitt, vårt m. mea, nostra lingua; hafva latinet till m. in lingua latina natum esse; (latinus sermo illi natus l. innatus est, C. de Off. I. § 111; jfr Heine); m-t är kärast sua quemque lingua maxime delectat; sua cuique lingua carissima est.

Moderspråk: prima, principalis lingua (ex qua alia orta est).

Modervett: naturalis quaedam prudentia.

Modest se Blygsam, Anspråkslös.

Modfäld: (animo) debilitatus, perculsus (C. de Or. I. 121); vara m. animo abjecto, afflicto, debilitato, perculso, fracto, infracto esse.

Modfäldhet: animus abjectus, afflictus.

Modhandel: elegantis cultus, instrumenti (deliciarum) taberna l. mercatura.

Modificera: temperare; mutare; corrigere.

Modifikation: temperatio, mutatio, correctio; med vissa m-r correctione quadam adhibita (C. de Off. III. 87).

Modig: animosus (senectus etiam a-ior est, quam adolescentia, C. de Sen. 72); fortis (ibdm); constans (fast, orubblig); fidens (förtröstansfull); göra m. animum alicujus confirmare, augere; animum addere alicui; blifva m. confirmari, erigi.

Modigt: fortiter; constanter; animose; magno, forti, constanti animo.

Modlös: animo afflictus, fractus, abjectus, debilitatus l. afflicto et cet.

Modlöshet: abjectus, fractus, afflictus, debilitatus animus; abjectio animi; en allmän m. rådde omnium animi afflicti, fracti erant.

Modstulen: demissus, tristis; demisso animo.

Mogen:

1. i rent fysisk mening: maturus (pomum; frumentum; ulcus – bulnad); coctus (sole), mitis (om frukter); i förtid m. praecox; blifva m. maturescere; ad maturitatem pervenire, perduci; maturitatem assequi; för skörd m. messi maturus (L. II. 5. 3); väl m. permaturus.
2. om personer och deras ålder, karakter, förstånd, tankar: maturus (annis vir, L., T.); firmatus, confirmatus (amicitiae jam corroboratis confirmatisque et ingeniis et aetatibus judicandae sunt, C. de Am. § 74); vid m-re år postquam adolevit aetas (sedan han vuxit upp), postquam ad constantem aetatem pervenit (blifvit man); m. man vir constans, (spectatus, probatus); m-t förstånd mens confirmata, prudens animus (delecti, quibus corpus annis infirmum, ingenium sapientiā validum, rei publicae consultabant, Sa. Cat. 6. 6); m-t omdöme maturum, firmum, prudens, sanum judicium; m. pröfning, öfverläggning, förberedelse diligens, accurata deliberatio, praeparatio; efter m. öfverläggning re diligenter (diu multumque) considerata, pensitata.
3. = förberedd, färdig: maturus; adultus; paratus; sammansvärjningen var ej ännu m. nondum matura, adulta conjuratio erat; folket är ej m-t för frihet populus (nondum est m-us, par libertati ferendae) nondum ferre poterit libertatem; immaturam arripiet libertatem (jfr immaturae libertatis cupido, L. II. 1. 3); han är m. för sitt fall, sitt straff huic poena (interitus) tempestiva (-us) imminet, impendet; hunc poena haud immatura, immerita opprimet.

Mogenhet: maturitas, se Mognad.

Moget: m. pröfva prudenter, diligenter examinare, deliberare.

Mogna: maturescere (pomum; ulcus) mitescere, percoqui (om frukter); ad maturitatem pervenire, perduci; maturitatem assequi (frumentum, aetas, ingenium); min plan har m-t firmatum consilium est; fullständigt m. permaturescere.

Mognad, adj. se Mogen.

Mognad, f.: maturitas; bringa till m. maturare, percoquere (sol fruges), ad maturitatem perducere; hinna till m., nå sin m. maturitatem assequi (non potest esse in eo sucus diuturnus, quod nimis celeriter est m-tem assecutum, C.).

Moll (af det latinska mollis): modus (tonart) mollis, flexus.

Molla: artiplex.

Mollusk: molluscum.

Moln:

1. eg.: nubes; nubila (n. pl., poet.); nimbus (regnmoln); svart, tjockt m. atra, nigra, densa n-s; höljd i m. nubibus tectus, obductus (öfverdragen med –); skymd af m. nubibus obscuratus; nimbosus; m-n skocka sig, draga sig tillsammans coguntur nubes; skingra m-n nubes disjicere, dispellere.
2. oeg.: ett m. (= en svärm) af fåglar, pilar o. dyl.: nubes (avium, telorum); m-t på ngns panna supercilii nubes (Hor.); villfarelsens m. erroris nebula (dimma), Juv.

Molnbädd: stratae, densae nubes.

Molnfläck: nubecula.

Molnfri: innūbis; serēnus (caelum; frons).

Molnstod: nubium quasi pila.

Molnvägg: murus quidam nubium.

Momang: momentum, punctum temporis.

Moment: (= punkt, omständighet): locus; (puncta, momenta argumentorum, C.); res; ett vigtigt m. res gravis; första m-et primus locus; prima pars; id quod primo loco dixi, posui; äfven ensamt primum.

Momentan: brevis; exigui, brevis temporis; quod momento temporis fit.

Mon, m.:

1. = förhållande, storhet, mått: (modus; portio); i mon af (t. ex. värdighet) pro (p. dignitate cuique tribuatur beneficium); pro modo (divitiarum); pro portione (virium); i sin mon pro virili parte (consulere memoriae populi Romani, L.); aliquantum (detta bidrog i sin mon till hans befordran hoc ad ejus dignitatem augendam aliquantum l. non nihil valuit, adjumenti attulit); i ngn ringa mon paulum, paululum (vid positiva uttryck); paulo, paululo (vid komparativer); i ingen mon (vid positiva uttryck) nihil (prodesse, nocere); nullo modo; (vid kompar. uttryck) nihilo (melior, major); i samma mon som quo – eo l. quanto – tanto (med komparativ; quo quis ipse probior est, eo difficilius alios improbos esse suspicatur); ut – ita l. sic (med superlativ – ut quisque maxime indigeat, ita ei opitulemur potissimum, C.).
2. = gagn, nytta (föråldradt): utilitas; commodum; salus; oss till en stor m. cum magna nostra salute.

Mon, adj.: diligens (m. om ngt – i mots. till negligens –; in re familiari tuenda – om sin förmögenhet; salutis suae, veritatis; officii tuendi); studiosus (existimationis suae; placendi om att behaga); amicus (amicior omnium libertati, quam suae dominationi, N.; veritatis, C.); cupidus (lucri, pecuniae parandae, colligendae om att förtjena, samla –): var m. om din helsa cura ut valeas; han var m. om att ej ådraga sig rättvist klander diligenter curabat, summae ei curae erat, ne qua in re jure reprehenderetur; vara m. om sitt hus, sina barn domum diligenter tueri; in valetudine et moribus liberorum tuendis, servandis diligentissimum esse; han var m. om att hans lärjungar skulle lära något summae ei curae (maxime ei cordi) erat, ne tempus apud se perderent discipuli; mon om sig (i ekonomisk mening) ad rem attentus, lucri cupidus; i allm. cautus; in se tuendo (valetudine tuenda) diligens.

Monád: (μονάς): monas.

Monark: (μόναρχος): rex (se Lat. Lex.); dominus; (om Roms kejsare: imperator).

Monarki:

1. ss. författning l. styrelsesätt: regnum (C. de Rep. I. 42); singulare imperium; regium imperium; regium civitatis genus (C. de Rep. I. § 54. 69); regia forma rei publicae; en oinskränkt m. unius dominatus; infinita potestas; en inskränkt m. legibus astrictum (regnum l.) imperium.
2. = monarkiskt styrdt samhälle: regnum (l. c. § 43); regia civitas; civitas, quae penes unum l. penes regem est; imperium = monarkiskt rike l. välde, i förhållande till underlydande folk, t. ex. imperium romanum, macedonicum; Sverie är en m. Suecorum civitati rex praeest, Sueci in regno sunt (L. II. 15. 3), regem habent, a rege gubernantur, Suecorum respublica penes regem est.

Monarkisk: regius; m. författning, m-t samhälle se Monarki; antaga en m. författning ad regem (omnem) potestatem deferre; regem sibi praeficere; regem constituere; m-a tänkesätt regni amor, regiae potestati dediti animi; hafva m-a tänkesätt regno favere; regni amicum esse.

Monarkiskt: regie, regio more; styras m. a rege, ab uno gubernari; regi parere; sub rege, in regno esse; m-t sinnad regni amicus, amans.

Monhet: diligentia; cura; studium; jag tackar dig för din m. om mitt bästa gratias tibi ago, quod pro mea utilitate summa diligentia laborasti, vigilasti, quod mea salus tibi carissima, maximae curae fuit.

Monogami: monogamĭa (Eccles.); lefva i m. unam habere uxorem (singulis uxoribus Germani contenti sunt, T.).

Monolog: sermo intimus (s. i., quum ipse secum: cave turpe quidquam, languidum, non virile, C. Tusc. II. § 51); verba, sermo secum loquentis hominis; hålla en m. secum loqui.

Monopol: monopolium (Pn., Su.); vendendi arbitrium uni concessum (L. II. 9. 6).

Monopolisera: rei (vendendae) arbitrium sibi omne sumere (L. l. c.).

Monoton: simplex; uno tenore fluens.

Montera: ornare, instruere.

Mops: simus canis, catellus.

Moral:

1. = sedelära: ea pars philosophiae, quae est de moribus; moralis pars philosophiae (C. semel); morum doctrina.
2. = moralitet, sedlighet (dygd): honestas; (boni) mores; hans m. är oklanderlig mores ejus labe vacant, integri sunt; (sunt tibi mores, Hor.); sakna m. malis (nullis) moribus esse; den offentliga m-n publici, populi mores; m-ns bud morum praecepta.
3. = sedlig lärdom l. föreskrift: praeceptum (officii, morum); monitum; gifva ngn moraler de moribus praecipere alicui; monere (protinus ut moneam, si – monitoris eges tu, Hor.); oftast = tillrättavisa: castigare; m-n i en berättelse, fabel = id quod fabula monet (Phdr.), quod fabulā praecipere, quod ex fabula ad mores conformandos sumere (L. praef.) possis; det är god m. i den boken liber ad mores instruendos, conformandos utilis est.

Moralfilosofi: moralis pars philosophiae; ea pars philosophiae, quae est de (vita ac) moribus; morum institutio (C. Ac. I. 6. 23); officii persequendi ratio.

Moralisera: morum praecepta dare l. tradere; ad vitam utilia monere, praecipere; mores alicujus praeceptis formare.

Moralisk:

1. = som har afseende på seder (moral): qui ad mores pertinet; moralis; m-a berättelser fabulae, narratiunculae ad mores fingendos utiles; i m-t hänseende moribus (melior).
2. = sedlig, dygdig: honestus; sanctus; integer; bonus; probus; strängt m. severus.
3. i allm. i motsats till fysisk (faktisk): m-t mod animi virtus; m. frihet libera voluntas; utöfva ett m-t tvång på ngn voluntatem, (mentem) alicujus cogere, mentis libertatem coercere; en m. person publica persona; res, quae personae jure est.

Moraliskt:

1. = i sedligt hänseende: m. förderfvad, ostrafflig moribus perditis, integris (sanctis); male, bene moratus.
2. i motsats till fysiskt l. faktiskt, uttryckes med animo, voluntate l. dyl.: jag är m. öfvertygad animo meo persuasum est; m. fri voluntate liber; jag är m. bunden, förbunden fidem meam obligavi; officii mei est; debeo.

Moralist: censor; monitor; vivendi praeceptor, vitiorum insectator.

Moralitet: mores (boni, mali); mot hans m. är intet att anmärka mores quidem illius labe vacant, integri sunt; en menniska utan m. homo perditus, dissolutus; jfr Sedlighet.

Moralkaka: praeceptum; monitum.

Moralpredikant: vivendi praeceptor; censor (patruus).

Moralprincip: officii persequendi lex l. formula.

Moras: palus.

Morbroder: avunculus.

Mord: caedes (meditata); homicīdium (mera = dråp); perduellio (L. I. 25); parricidium (m. på anhörig l. medborgare); begå m. caedem facere, patrare; anklaga för m. de caede accusare; anklagad för m. caedis reus.

Mordbrand: incendium.

Mordbrännare: incendiarius (Nero, T.).

Mordisk: crudelis; sanguinolentus; cruentus; m. uppsyn atrox vultus.

Mordlust: caedis amor.

Mordvapen: ferrum.

Morfader: maternus avus.

Morgon:

1. = förste delen af dagen: matutinum tempus; mane (oböjl.); det var m. mane erat; om m-en mane; tidigt om m-en primo mane; prima luce; bene mane; mot m-en sub lucem, sub ortum diei; då m-en grydde oriente die; (primo) diluculo; m-en gryr lucescit; dilucescit; dies l. lux oritur; i morse hodie mane; i går morse heri mane; god m. have! salve!; m. och afton mane et vesperi; från m. till afton a mane ad vesperum (ad noctem solis ab ortu).
2. = morgondag i uttrycket: i morgon: cras; till i m. ad crastinum diem; in crastinum (differre, C. de Rep. II. § 71); i m. bittida cras mane.

Morgonbön: preces matutinae; precatio matutina.

Morgondag: crastinus (dies); sörja för m-n quid sit futurum cras, quaerere, curare; uppskjuta till m-n in crastinum (diem) differre; in posterum diem (från en förfluten tids ståndpunkt) differre.

Morgondrägt: matutinus vestitus, cultus, habitus.

Morgongåfva: dos; nuptiale munus; (pecunia) quae uxori a marito offertur (T. Germ.).

Morgonluft: matutina aura.

Morgonpsalm: matutinum carmen.

Morgonrodnad: aurora.

Morgonstjerna: lucĭfer.

Morgonstund: matutinum tempus; m. har guld i mun Aurora Musis amica.

Morgonväkt: quarta (extrema) noctis vigilia; i m-en primo diluculo.

Morkulla: scolōpax.

Morla: bullire; murmurare; fremere.

Mormor: materna avia.

Morna sig: somnum excutere; ex somno ad se redire, se colligere.

Mornad: e somno satis experrectus, excitatus; recens e somno.

Morot: daucus carōta.

Morra: fremere (leo; felis; canis).

Morrhår: pilus in mento felis (leonis m. m.); barba felina.

Morsgris: matris deliciae, deliciolae; puer mollis, mollius educatus.

Morsk: (= mordisk): atrox; ferox (jfr Bister; Stursk).

Mortalitet: mortuorum numerus; m-n är stor plurimi hic moriuntur, magna pars hominum moritur; jfr Dödlighet.

Mortel: mortarium; pila; stöta i m. pinsere.

Mortelstöt: pilum; pistillum.

Mos: puls.

Mosaik: opus musivum, tessellatum, sectile; emblēma (C. de Or. III. 171; Pn. H. N. XXXVI. 61).

Mosaikgolf: pavimentum tessellatum.

Mossa: muscus.

Mossbelupen, Mossbetäckt: musco oblĭtus, obsĭtus; muscosus.

Mosse: uligo.

Mossig se Mossbelupen.

Moster: matertĕra.

Mot se Emot.

Mota: occurrere alicui; viam intercludere, aditum obstruere alicui; obsistere alicui; mota Olle i grinden venienti occurrere (morbo, Juv.); (principiis obsta, sero medicina paratur, Ps.).

Motarbeta: resistere, obsistere, obniti alicui, alicujus consiliis; contra alqm contendere, niti, venire.

Motbjudande: odiosus, molestus, ingratus, gravis; ngt är ngn, ngn finner ngt m. alqd odio est, grave est alicui; aliquis odio, fastidio quodam refugit, abhorret, abalienatur ab alqa re (C. de Or. I. § 99; III. § 98); m. utseende ingrata facies, ingratus corporis habitus; m. sätt att vara insuaves, horridi (frånstötande, T. Ann. IV. 7), ingrati, odiosi mores; det är mig m. att grave mihi est (de me praedicare), piget me (ab indigno precari); vix possum animum inducere, ut (rem saepe infeliciter temptatam repetam).

Motgift: antidŏtum, -us.

Motgång: adversa l. adversae res; adversa fortuna; aspera res; drabbas af m. fortuna adversa uti, premi, conflictari (kämpa med m.); låta m-n nedslå sitt mod frangi adversa fortuna; i m. in rebus adversis l. asperis; jfr Medgång.

Motig: adversus, contrarius; iniquus.

Motighet: adversitas; res adversa.

Motion:

1. = rörelse: motus; corporis agitatio; (ambulatio); skaffa sig m. moveri, (ambulare).
2. = lagförslag: lex; rogatio; väcka en m. legem ferre; m-en antogs lex est accepta (mots. non accepta, antiquata).

Motionär: is, qui legem fert (tulit).

Motiv: causa; ratio; incitamentum; (consilii motus, Pn. Ep. III. 4); bestämmas af ett m. causā l. re alqa duci, impelli; vackert, oädelt m. honesta, sordida causa l. ratio (C. de Off. II. § 21); detta var det starkaste m-t för honom hac re maxime impulsus, motus est (jfr C. de Fin. V. § 17; de Leg. Man. 15; pro Mur. 2; jfr Skäl, Bevekelsegrund, Driffjäder).

Motivera: causam, rationem afferre; defendere alqd alqa re (ngt med ngt), alqd (anföra ss. motiv); m. sin åsigt (non sentire solum; sed) rationem etiam afferre (C. Tusc. I. § 39); (non solum dixit, quid sentiret, sed etiam, cur, de Fin. I. § 3); han m-de sin bön om tillgift dermed, att han satt så högt värde på Gracchus causam, cur sibi ignosceretur, hanc attulit, quod Gracchum tanti fecisset (C. de Am. § 36).

Motkast: id, quod contra affertur l. dicitur; quod objicitur l. opponitur (jfr Inkast).

Motpart: adversarius; is, quocum contendit, certat aliquis; äfven alter; vederlägga m-ns skäl ea, quae ab altero l. ab altera parte allata sunt, refellere.

Motparti: adversa pars l. factio; adversarii.

Motsats: (contrarium); öfversättes vanl. medels omskrifning af contrarius l. contra, t. ex.: det råder en fullkomlig m. dem emellan inter se plane contrarii sunt; m-n inträffade contra (res) evenit; påstå m-n contra dicere, disputare, sentire; han är sin fars afgjorde m. patris dissimillimus est; nihil tam dissimile est, quam ille patris sui; göra m-n contra facere (atque promisit af l. till det som han lofvat); dygden är lastens m. virtus nequitiae (dat. l. genit.) contraria est; i m. till ngt contra alqd l. alqm [i m. härtill påstod Cicero – contra (haec) disseruit Cicero]; m-n är omöjlig contra fieri non potest; af två m-r kan endast den ena vara sanning ex duobus contrariis plus uno verum esse non potest; stå i m. till contrarium esse rei; sätta i m. till (contrarium) opponere alqd alicui rei; contrarium contrario referre (C. Orat. § 164. 166).

Motsatt: 1. i rummet: adversus; contrarius; oppositus; (contra situs); (alter); gå åt m. håll in adversam partem abire; gå åt m-a håll in contrarias partes abire; ligga på m-a sidan ab l. ex altera parte collocatum esse (C. de Off. III. § 11); på m-a stranden in altera ripa. = 2. i begreppet: contrarius; adversus; diversus; dissimillimus; förhållandet är alldeles m. res contra se habet; contra est, (longe secus est); i m. fall sin contra; sin minus; aliter; genom ett m. uppförande contra se gerendo.

Motse: exspectare, animo prospicere, praevidere alqd; med förhoppning m. sperare; med bekymmer, ängslan, fruktan m. metuere, timere, sollicitum esse, quid eventurum sit – utgången).

Motskäl: id quod contra affertur, quod pro altera parte l. in alteram partem affertur; argumentum adversarii; skäl och m. ea, quae in utramque partem dicuntur, afferuntur; m-n voro svaga levia tantum in alteram partem afferebantur.

Motspelare: collusor; adversarius.

Motspänstig: contumax; asper.

Motspänstighet: contumacia.

Motstridig se Motsatt, Stridig.

Motsträfvig: invitus; reluctans; repugnans.

Motsträfvigt: invito; m. följa invitum sequi.

Motstå: resistere, obsistere, obstare alicui; contra (vim morbi) contendere; m. tidens inverkan vetustatem ferre; m. kraften af ngns vältalighet alicujus vi dicendi non vinci, non moveri; m. ålderdomen resistere senectuti (C. de Sen. § 35); icke kunna m. cedere alicui rei, vinci re, ab alqo.

Motstånd: göra m. resistere, obsistere; allt m. är fruktlöst resisti non potest; frustra resistas, resistemus; efter ett långvarigt och tappert m. quum diu et fortiter restitissent, contra nisi essent l. tetendissent –; seg i m. ad resistendum fortis, impiger; göra ett lamt, kraftigt m. segniter, fortiter resistere; han mötte ett kraftigt m. ei resistebatur fortiter; utan m. non resistentes (capti sunt); resistente nullo (urbem cepit).

Motståndare: adversarius.

Motståndskraft: vis resistendi l. ad resistendum.

Motsvara: respondere, i yttre l. inre mening (till begreppet; contra elata mari respondet Gnosia tellus; illa seges demum votis respondet avari agricolae, Vg.; – verba verbis quasi demensa pariter respondent, C.); pro, ex alqa re esse, fieri o. dyl. (pro dignitate cuique tribuitur – lönen m-r hvars och ens förtjenst; utgången m-r ngns önskan l. förhoppning – ex sententia alicui l. alicujus evenit, procedit res, eventus rei procedit, C. de Or. I. § 123); (äfven kunna i allmänhet komparativa satsförbindelser användas, t. ex.: ut quisque maxime opis indigeat, ita ei potissimum opitulemur – beredvilligheten att hjelpa må m. hvars och ens behof – jfr de Off. I. § 49. 50).

Motsvarande, Motsvarig: alter l. qui respondet (i eg. men.); par, aequalis, dignus (i fråga om grad l. storhet); similis (i fråga om beskaffenhet); den m. skon, knappen l. dylikt fattas deest alter calceus; deest bulla, quae huic ex altera parte respondeat; åtaga sig mödor utan m. belöning labores pro nulla satis digna mercede suscipere; Grekerne hafva intet m. härtill nihil Graeci simile (satirae latinae) habent.

Motsvarighet: par ratio (i grad, storhet o. d.); similitudo (= qvalitativ likhet); m. emellan inkomst och utgift par ratio acceptorum et datorum; m. ege rum mellan skuld och straff culpae par poena sit l. pro culpa cujusque poena tribuatur.

Motsäga:

1. eg.: contra (alqm) dicere; alicui adversari, obloqui, se opponere.
2. = strida emot: pugnare cum re (oratio cum vita pugnat).

Motsäga sig: (secum) pugnare (in dicendo); pugnantia (secum) loqui.

Motsägande: repugnans (quid est tam r., C. de Fin. V. 78); vara m. sibi ipsum repugnare l. ensamt repugnare, pugnare (jfr innebära motsägelse); m. underrättelser kommo ea afferebantur, quae inter se pugnarent (diversi nuntii a.); hvad kan vara mera m. quid potest reperiri, quod ipsum sibi repugnet magis? (C. Acad. IV. 44); quid tam pugnat, quam miserum esse –, qui non sit (C. Tusc. I. § 13).

Motsägelse:

1. mot ngn annan: (contra dictio); icke tåla m-r sibi contra dici nolle, aegre facere; han lydde utan m. haud invitus, nihil contra dicens, haud cunctanter parebat; utan m. (vanligare: gensägelse, se detta ord) den förnämste sine controversia princeps.
2. m. med sig sjelf: repugnantia; discrepantia; uppvisa m-r i ngns ord verba inter se pugnare, sibi ipsa repugnare l. quantum inter se pugnent, docere, ostendere; det innebär en m. repugnat eundem et beatum esse et malis multis oppressum (C. de Fin. V. § 77); pugnat miserum esse, qui non sit (Tusc. I. § 13; jfr Törneros, p. 147); finna m. i ngt putare alqd sibi ipsum repugnare; negare – inter se jungi copularique posse.

Motsägelseande, Motsägelselusta: contra dicendi libido.

Motsätta: opponere (rem rei).

Motsätta sig: obsistere; resistere; intercedere; m. sig ngt impedire, prohibere alqd; obsistere, intercedere, ne l. quominus fiat alqd.

Mott: tinea; blatta.

Mottaga se Emottaga.

Motto: sententia.

Motverka: resistere, obstare alicui rei; tollere, minuere, prohibere alqd, vim alicujus rei.

Motvigt:

1. eg.: sacōma (= motvigt på en enarmad våg); libramentum, aequipondium (i allm. = det hvarmed jemnvigt åstadkommes); utgöra, tjena till m. mot ngt compensare alqd.
2. oeg.: (temperamentum); utgöra m. mot ngt compensare alqd (gloriā compensatur labor, C.); parem esse alicui rei; folktribunatet skulle vara en m. mot embetsmännens myndighet tribunatus inventus l. comparatus est ad vim (nimiam) magistratuum temperandam l. quo tanquam salubri temperamento (C. de Legg. III. § 24) potentia magistratuum minueretur l. consulibus oppositi sunt tribuni (C. de Rep. II. § 63).

Motvilja: invitus, aversus, iniquus animus; odium; göra ngt med m. invitum, iniquo animo (mots. haud invitum, haud cunctanter) facere alqd; hafva m. för ngt abhorrere ab alqa re (vanl. med animus l. voluntas ss. subjekt), odisse alqd l. alqm; refugere ab alqa re.

Motvillig: invītus.

Motvind: adversus ventus; adversa tempestas; hafva m. vento adverso uti, conflictari; ventus tenet adversus alicui.

Motväga:

1. eg.: compensare, rependere, librare.
2. oeg.: compensare; obstare; (his omnibus rebus unum repugnabat, quod –, Cs. b. Gall. I. 19); m. ngns inflytande alicujus auctoritatem l. gratiam temperamento quodam elevare.

Motvänd: adversus.

Motvärn: (defensio); sätta sig till m. vim (vi) repellere, propulsare; se defendere.

Mucka: mussare.

Mudd: manĭca pellicea.

Mudder: limus.

Mudderpråm: linter, qua egeritur limus l. limo egerendo.

Muddra: limum egerere, expurgare; m. upp (en farled) limo purgare.

Muddrig: limosus; caenosus.

Muff: pellis, cui inseruntur manus.

Mugg: scyphus; canthărus.

Mula: mula; mulus; burdo (af hingst och åsna); hinnus (af sto och åsne).

Mulatt: hybrĭda (ex Aethiŏpe et albo mixtus).

Mulbär: morum.

Mulbärsträd: morus.

Mule: rostrum.

Mulen: nubĭlus (caelum, dies; – äfven oeg.: nubila tempora, n-a vultu, Ov.); nubibus obductus, inductus (caelum); nubibus obscurus, obscuratus (dies); m. luft (äfven ensamt) nubilum; m. min tristis, austerus vultus; så i klar som m. tid temporibus l. in rebus (et serenis et nubilis) et laetis et dubiis (asperis, tristibus); jfr Mulna.

Mulkorg: capistrum.

Mull: humus; gull ej annat är än m. aurum lutum est; blifva m. in cinerem verti; gråta på ngns m. lacrimis spargere favillam alicujus, Hor. (lacrimis urgere sepulcrum, Ppt.); tala illa om ngn på hans döda m. mortuo male dicere.

Mullbänk: pulvīnus.

Mullhög: terrae l. humi cumulus; grumus.

Mullig: mollis (carnosus).

Mullra: murmurare.

Mullsork, Mullvad: talpa.

Mulna: nubibus obduci, induci, involvi; det m-r nubes coguntur; ngns panna, blick m-r frons (nubibus) obducitur, contristatur.

Multiplicera: multiplicare; m. med fyra quadruplicare.

Multiplikation: multiplicatio.

Multna: putrescere.

Multnad: putrefactus; putridus.

Mulåsna: mula; jfr Mula.

Mulåsnedrifvare: mulio.

Mumie: corpus (mortuum) condītum (medicatum), siccatum.

Mumla: murmurare (secum); fremere; mussitare.

Mummel: murmur, fremitus.

Mumsa: m. på ngt manducare alqd.

Mun: ōs; rictus, hiatus (munöppning); bucca (munhålan); bred, stor m. os latum, vastum; öppna, uppspärra m-n os aperire, os (rictum, labra) diducere; hiare; ej våga öppna m-en hiscere non audere; förvrida m-en os, labra distorquere; en mun full bucca, buccea; föra ngt till, insticka i m-en ad os ferre (L. II. 32. 10), in os inserere; rätta m-en efter matsäcken pro facultatibus sumptus facere; det går ur hand i mun statim perit l. consumitur, quidquid quaesitum est; (non minus everritur cito, quam si formicis tu objicias papaverem, Pt. Trin. 409. 410); hafva ngt i m-en (så väl om mat som ord) in ore habere alqd (C. de Off. III. § 82); taga m-en full magna loqui (reges atque tetrarchas omnia magna loqui, Hor.); pleno ore promittere, laudare, gloriari; hålla m-en tacere; non mussare; stoppa ngn m-en till confutare, refutare alqm; tala ngn efter m-en assentari alicui; ad alicujus voluntatem fingere, componere orationem; ngt går, kommer ur ngns mun ex ore alicujus excidit, exit alqd; det skall ej komma af min mun (öfver m. läppar) certe ego non enuntiabo, fido servabo silentio; tala allt hvad som kommer en i m-en quidquid in buccam venit, eloqui; taga bladet från m-en libere eloqui, loqui; (rumpere silentium); ej kunna styra sin mun (tunga, vara stygg i m-en) linguae moderari non posse; linguā intemperanter uti; hafva hört ngt af ngns egen mun ab ipso audisse, cognovisse, accepisse alqd; vara i allas (hvars mans) mun in omnium l. omnibus in ore esse l. versari; in omnium ore et sermone esse l. versari; populi sermonibus differri; gå från mun till mun per ora hominum ferri; med en mun uno ore (collaudare alqm); stryka ngn om m-en os sublinere alicui (Pt.); just hafva ngt i m-en (på läpparne) velle dicere alqd; taga ordet ur m-en på ngn quum vult alqd dicere, antevertere (C. de Am. § 16); occupare dicere alqd; lägga ngn orden i m-en alicui subjicere, alqm monere, quid dicat; lägga ngt i m-en på ngn (= låta ngn säga, införa ngn talande ngt) facere, inducere, fingere alqm dicentem alqd; mentiri alqm dixisse (= föregifva, att ngn sagt); det vattnas ngn i m-en allubescit alicui; gestit aliquis; cupido incedit alicui.

Munart: sermo (regionis aut urbis proprius); genus l. differentia linguae; dialectus (Su.); grekiskan har flera m-r multae sunt Graecae linguae differentiae.

Mundera: (fr. monter): ornare, instruere.

Mundering: militaris ornatus.

Munförråd: cibaria (n. pl.).

Mungipa: sinus oris.

Munhuggas: altercari; rixari.

Munk: *monăchus.

Munkorg: capistrum.

Munlack: cera signatoria.

Munlås: sätta m. på ngn linguae intemperantiam coercere, comprimere; obmutescere cogere alqm; få m. obmutescere.

Munläder: hafva godt m. linguā fortem, promptum esse, valere.

Munsbit: buccea, buccella; bŏlus.

Munskolla: *stomacăce.

Munskänk: pincerna, pocillator; qui pocula ministrat alicui (C. Tusc. I. 65).

Munstycke: orea (på betsel); embŏlus, lingŭla (organi).

Munter: vegĕtus, vigens (i kroppslig mening; syn. kry, frisk – mane vigens consueta ad munia surgit, Hor.); alăcer (till sinnet m., syn.: vid friskt, gladt mod); hilăris (syn. upprymd, glad); laetus (syn. glad); facētus, festīvus (skämtsam): se m. ut alacri, hilari, laeto vultu esse; blifva m. exhilarari; m-t samqväm hilare convivium; m. visa facētum (molle atque f-m Virgilio annuerunt gaudentes rure Camenae, Hor.), laetum carmen; m-t samspråk sermo hilaris, festivus, facetus.

Munterhet: vigor (kroppslig m.); alacritas (friskt mod); hilaritas (upprymdhet); festivitas.

Muntert: alacriter; hilare.

Muntlig, Muntligen: återgifvas i allm. med voce, (coram) l. med praesens ss. predikativ till subjektet l. objektet; gifva ngn m. tillsägelse voce denuntiare alicui, praesenti imperare; m-n tacka ngn praesenti l. voce gratias agere alicui; m-n bekänna ngt för ngn praesentem confiteri alqd alicui; lemna ngn m-t svar, besked praesentem respondere alicui; m-n lofva voce promittere.

Munveck: oris angulus l. sinus.

Munvig: dicax (i synnerhet = rik på satiriska infall); linguā promptus; ad lacessendum et respondendum celer, facilis.

Munvighet: dicacitas; (lacessendi et respondendi) facilitas.

Munväder: inania verba; vanitas verborum; hans ord äro blott m. verba ejus inane quiddam habent.

Mur: murus (kring hus l. stad); paries (i hus); maceria (= trädgårdsmur); moenia (n. pl.), munimentum (= fästningsmur l. -verk i allm.); platsen närmast inom l. utom murarne pomoerium (L. I. 44. 4); omgifva staden med m. muro circumdare urbem; uppföra en m. murum struere, ducere; omstörta, göra öppning i m-n murum subvertere, concutere, dividere; – (P. Mucius) var stadens mur id munimentum urbs habebat (L. II. 10. 4).

Mura: struere (lapides ordinare et calce firmare); ett m-dt hvalf camera structa, lapidibus juncta (l. vincta, Sa.); m. till, igen obstruere (aditum templi); m. upp exstruere; m. in muro includere.

Murare: structor.

Murbruk: mortarium; caementum.

Murbräcka: aries.

Murgrön, Murgröna: hedĕra.

Murken: putris; putrefactus; cariosus (dens).

Murkla: bolētus; tuber.

Murkna: putrescere; putrefieri; carie solvi.

Murmeldjur: arctomys marmōta.

Murslef: trulla.

Mursten: later.

Murtegel: lapis coctus; jfr Tegel.

Murverk: opus structile.

Mus: mus; musculus.

Muséum: *musēum; konstmuseum signorum horreum.

Musfälla: muscipula, -lum.

Musicera: canere, concinere.

Musik: musice, -a (musiken såsom konst); nervorum vocumque cantus (instrumental- och vokalmusik, C. Tusc. I. § 4); undervisa ngn i m. musicam docere alqm; uppföra m. concentum edere, canere; skön m. suavis cantus, suaves modi; suavis symphonĭa (musikstycke); komponera m. modos facere; förstå sig på m. musicam didicisse, callēre, m-ae peritum esse; älska m. cantibus, cantu delectari.

Musikalisk: *musicus; melicus; hafva m. bildning musicam didicisse (C. Tusc. I. § 4); vara m. musicae intelligentem esse; icke vara m. a musicis abhorrere, aversum l. alienum esse.

Musikant: symphoniăcus.

Musikdirektör: magister canentis catervae l. symphoniacorum.

Musikkännare: musicae peritus.

Musiktext: verba modis l. cantui aptata.

Musikus: musicus (in Graecia musici floruerunt, C. Tusc. I. § 4).

Musivisk: m-t arbete musivum (Sp.); opus tessellatum; emblēma (jfr Mosaik).

Muskatdrufva, Muskatvin: uva apiana; vinum apianum.

Muskel: torus; lacertus; musculus.

Muskellära: *myologĭa.

Muskelstyrka: lacerti; hafva m. habere magnos l-os; l-is valere.

Muskott-träd: myristĭca moschata.

Muskulös: lacertosus; musculosus.

Muskus se Mysk.

Mussera: fervēre.

Mussla: concha; murex; testa.

Must:

1. eg.: mustum; sucus uvae (Tib.): defrŭtum (kokt m.).
2. oeg.:
1. a. det feta i ngt: sucus (terrae, olivi); uber (terrae).
2. b. = det bästa, kraftigaste af ngt: sucus (et sanguis incorruptus orationis); flos; medulla (Suadae m., Enn. ap. C.); taga m-n af ngt (sucum rei exsugere); optima quaeque ex alqa re excerpere; flore alicujus rei frui; m-n har gått ur en sak sucum et sanguinem perdidit.

Mustasch: barba labri superioris; *mystax.

Mustig:

1. eg.: musteus, mustulentus.
2. oeg.:
1. a. i materiel men.: pinguis, sucosus, suci plenus; m. föda pinguis cibus.
2. b. m. qvickhet: grave, acerbum.

Musöron (en växt): myosōtis.

I. Muta: (pecuniā, donis) corrumpere (judicem, testes m. m.); emere (alqm, sententiam – röst – alicujus) donis; låta m. sig pecuniam accipere ob alqd; pretio adductum facere alqd.

II. Muta: m. in (ett fält för grufvors bearbetning) veniam fossae aperiendae in agro alqo impetrare.

Mutkolf: (judex, testis) venalis.

Mutor: dona; pecunia; taga m. pecuniam ob rem judicandam accipere, capere; gifva m. donis corrumpere (judicem, testem); tillgänglig för m. venalis.

Muttra: mussare, murmurare.

Mycken: multus; magnus (vanligen vid abstrakta substantiv; t. ex. med m. stränghet, mildhet, klokhet magna severitate, lenitate, prudentia); m. säd multum frumenti; m-t folk magna hominum multitudo; multi homines; så m-n, så m-t tantus, tantum; en gång till så m-t alterum tantum; endast så m-t tantum (t. dicere possum); så m-t som (tantum) quantum; huru m-t quantum; så m-t jag kan quantum possum; huru m-t är klockan quota hora est?; lika m-t tantundem; göra m-t af ngt l. ngn multum tribuere alicui; för m-n, för m-t nimius, nimium.

Myckenhet: multitudo (rerum, hominum); (magna) copia; (magnus) numerus.

Mycket: multum (mera uttryck för mått, än för grad, derför sällan vid adjektiv: sofva, dricka, älska, hata, betänka m. multum dormire, potare, diligere, odisse, cogitare, deliberare; men mycket stor ej multum magnus, utan maximus, valde magnus o. s. v.); magnopere (gaudere, laetus); – vehementer, valde (uttryck för hög grad vid verb och adjektiv); dessutom med per i sammansättningar (permagnus, perlĕvis) samt med superlativform (maximus, minimus = m. liten, m. stor); vid komparativer: multo (major, melior); jag vill m. hellre multo malo; så m. bättre tanto melius; huru m. är du äldre än han quanto tu illo major es?; värdera m., så m. magni, tanti facere; värdera lika m. tantidem facere; blifva m. ond graviter, vehementer commoveri; taga m. fel longe, vehementer errare; för m. nimis; så m. tam; tantopere; tam vehementer o. d.; så m. mera tanto magis; så m. – som tam – quam; så m. mer som – praesertim cum; icke så m. för din skull som för min non tam tuā causā quam meā; så m. han än sträfvar l. han må sträfva aldrig så m. quamvis contendat l. nitatur –; så m. som möjligt quam maxime; huru m. quam; quantopere; huru m. bättre quanto melius.

Mygg, Mygga: culex; sila m-r och svälja kameler parva curare, magna negligere; urbem prodere, dum castellum defendat (C. de Div. II. § 37); (minuta colligere, C. de Off. III. 82, magna omittere).

Myggbett: culicis morsus.

Myggstungen: culicum morsibus compunctus.

Mylla, f.: mollis humus.

Mylla, v.: m. ned humo l. terrā obruere.

Myndig:

1. = sjelfständig, som ej står under förmyndare: sui juris; blifva m. ad suam tutelam pervenire; e potestate tutoris excedere.
2. = mäktig: potens.
3. som är mon om sin makt, maktlysten: imperiosus; superbus; m. min vultus superbus.

Myndighet:

1. (libertas); suarum rerum potestas.
2. = laglig makt, befogenhet: potestas; jus; kunglig m., lika, högre, lägre m. regia, par, major, minor potestas (äfven om person); faders m. patris jus, potestas; vara utan m. sine potestate esse; i kraft af sin m. pro potestate, pro jure, pro imperio: trotsa ngns m. potestatem, auctoritatem alicujus contemnere, negligere; m-na = ii, qui praesunt reipublicae; magistratūs (= embetsmännen).
3. = personlig betydenhet, äfvensom medvetande och monhet om densamma: auctoritas (a. in vultu, C.); gravitas; ingens, magni spiritus, magni animi; taga sig m. magnos spiritus sumere.

Myndighetsålder: legitima aetas; vid uppnådd m. – quum ad suam tutelam pervenisset –.

Myndigt: imperiose; superbe.

Myndling: pupillus.

Mynning: ostium (fluvii); os (fluvii, portūs).

Mynt:

1. = penning, penningar: pecunia; numus; monēta; numisma; slå m. numum, numos, pecuniam signare, procudere; (aes, argentum flare); godt, falskt m. numus bonus, adulterinus; nytt m. nova (med ny pregel) moneta; asper, recens (nyslaget) numus; gångbart m. praesenti nota signatus numus; n. qui in usu (et commercio hominum) versatur; småmynt stips; numuli; betala med samma m. par pari referre; eādem mensurā, quae acceperis, referre.
2. = myntverk: monēta; officina argentaria.

Mynta, v.: (pecuniam, numos) signare, ferire, percutere.

Mynta, f.: (växt) mentha.

Myntare: monetarius; falsk m. numorum adulterator.

Myntfot: numus; modus, pretium numi; m-n var vacklande jactabatur numus; reglera m-n rem numariam constituere (C. de Off. III. § 80); efter vår m. pro nostri (nostratis) numi pretio.

Mynthus: monēta; officina argentaria.

Myntkabinett: *numophylacīum.

Myntkunskap: numismatĭca.

Myntkännare: *numismatĭcus.

Myntmästare: monetae praefectus.

Myntning: numorum signatio.

Myntproberare: numorum spectator.

Mynträttighet: jus pecuniae signandae.

Myntsamlare: numismatum conquisitor.

Myntstamp: pistillum numarium.

Myntverk: moneta.

Myntväsende: res numaria.

Myr: ulīgo; palus.

Myra: formīca; sätta m-r i hufvudet på ngn scrupulum injicere alicui; sollicitum, anxium facere alqm.

Myrmalm: metalla subaquosa.

Myrstack: *formicētum.

Myrten: myrtus (murtus); af m. myrteus.

Myrtenlund: myrtētum (murt.).

Mysa: subridere alicui (mot ngn).

Mysk: moschus.

Mysterium:

1. eg.: mysterium (vanl. blott i plur.); initia; de Eleusinska m-na Eleusinia initia, mysteria; invigas, intagas i m-na initiari (C. Tusc. I. § 29) Eleusine, Bacchis o. dyl.; fira m-r facere mysteria; fira om igen referre m-a.
2. hemlighet i allm.: arcanum (fatorum a-a; a. celare, prodere, enuntiare).

Mysteriös se Mystisk, Hemlighetsfull.

Mystik: arcana, obscura scientia.

Mystisk:

1. i eg. mening (jfr Mysterium): mysticus (vannus, sacra); arcanus (sacra).
2. i allm.: arcanus (= hemlighetsfull – homo, scelus); obscurus (= dunkel, oklar, gåtlik – verba, ambages).

Myt: fabula; antiqua, incerta, commenticia fabula (de diis fere et heroibus).

Myteri: seditio (militum, militaris); conjuratio (militum imperium detrectantium); tillställa m. s-m facere, concitare; stilla ett m. s-m componere, sedare; m. uppkommer s. oritur, cooritur.

Mytisk: fabularis, fabulosus; m. person persona ficta.

Mytolog: *mytholŏgus; fabularum peritus (explicator, interpretator).

Mytologi: fabulae; fabularum cognitio (explicatio).

Mytologisk: m. kunskap fabularum cognitio; m. person de quo sunt l. narrant fabulae; qui est in fabulis.

Må:

1. (impf. måtte): eg. = kunna, förmå, i nu varande språket blott brukadt ss. hjelpverb:
1. a. i uttrycken: må hända, må ske = kan hända, kanske: forsitan (med konjunktiv); fortasse (med indikat. och konj.); haud scio l. nescio, an –.
2. b. i uttryck för medgifvande uttryckes må med licet med konjunktiv l. med ensam konj. l. imperativ: fritt må alla knota fremant omnes licet; må vara esto (C. Tusc. I. § 102; esto, ut –, pro Sest. § 97; jfr många exempel hos Törneros p. 148. 149); fac (id te dedisse mihi, quod non ademisti, C. Phil. II. § 60, ibdm); må göra age.
3. c. i relativa satser, som utmärka ngt allmänt l. obestämdt (jfr Ell. Seyf. Gramm. § 249. 278): hvem han än vara må quisquis est; han må vara så rik som helst quamvis dives sit.
4. d. i uttryck för en sannolik förmodan l. slutsats återgifvas må, måtte i latinet med videtur, oportet l. dyl. verb: han måtte vara rik videtur dives esse, oportet dives sit; han må väl icke vara död non, credo, mortuus est? (dii faxint, ut ne mortuus sit!).
5. e. i önskningar, uppmaningar och i afsigtssatser återgifves må, måtte med konjunktiv: måtte du vara lycklig sis felix!; du må veta scias; du må icke säga det för ngn noli cuiquam dicere l. cave dicas cuiquam; på det jag må se – ut videam.
2. (impf. mådde) = befinna sig till helsan:
1. a. eg.: må väl valere (si vales, bene est: ego valeo); bene valere; bene est alicui; huru mår du quid agis?; quomodo vales?; må illa parum, non satis valere; valetudine incommoda esse; languere; må väl! vale!; (cura ut valeas!); han mår bättre melius est, factum est illi; han mådde väl, illa deraf ea res illi salutaris, perniciosa fuit, saluti, damno fuit.
2. b. i hvardagsspråket brukas må pregnant = njuta, t. ex. han riktigt mår, nu mår han delectatur alqa re; juvat eum (videre, audire alqd).
3. c. må godt = lefva godt (= föra ett beqvämt lif, hafva ett godt bord o. d.): bene vivere; laute vivere; victu cultuque liberali uti.

Måfå: på måfå temere; nulla ratione.

Måg: gener.

I. Mål (af mäla, förmäla; t. melden):

1. (utan plur.) = röst, talförmåga: vox (sonus vocis); loquendi facultas; starkt, groft, svagt mål vox bona l. magna (fortis), aspera l. rauca, tenuis l. infirma; icke hafva mål i munnen infantem, mutum esse; mista m-t vocem (l. usum vocis) amittere (C. de Or. II. § 91); mutum fieri; obmutescere; han miste m-t (= blef svarslös l. mållös för tillfället) vox eum defecit; återfå m-t vocem l. vocis usum recipere (Croesi filius quum infans fuisset, loqui coepit, C.); vox redit alicui; känna ngn på m-t voce alqm l. vocem alicujus agnoscere, cognoscere.
2. = sak, ärende, fråga (hvarom öfverlägges l. dömes): causa (så väl i allm., som = rättegångsmål); lis, controversia (= rättegångsmål); res (= sak i allmänhet); i alla mål in omni re; vigtigt, obetydligt mål gravis, magna, levis, parva causa; civilt mål privata l. civilis causa l. controversia; brottmål publica causa; anmäla ett mål för domaren ad praetorem deferre causam; döma i ett mål causam judicare; dijudicare litem; vara inblandad i ett mål causa alqa implicatum esse; (causa pertinet ad alqm); förlora, vinna ett mål causā cadere, causam vincere; parterne i m-t rei; ii, quorum causa est; föra ett mål causam dicere pro alqo; causam alicujus l. pro alqo agere; jfr Sak, Rättegång.

II. Mål: (jfr måla; tysk. Mal, malen):

1. = mått: modus; mensura; godt, riktigt mål cumulata, justa mensura; struket mål maligna mensura; återgifva ngn ngt i rågadt mål alqd cumulatum l. majore mensurā reddere alicui; hålla l. stå m-t justam l. legitimam mensuram habere, explere (jfr Mått).
2. det hvartill ngn syftar l. sträfvar:
1. a. i rummet: meta (eg. = målsten på rännarebanan); signum (= märke för målet); finis (gräns, gränspunkt i allm.); springa till måls ad metam contendere (cursum dirigere); cursu certare; nå m-t, vara vid m-t metam contingere, metam tenere; skjuta till måls (sagittā) petere signum; ad signum dirigere, alqo tendere (Vg. Aen. V. 489) sagittam; träffa m-t signum contingere, ferire; resans mål finis itineris; hvad är m-t för din resa quo contendis?; nalkas m-t ad finem appropinquare, a fine prope abesse (quid potest esse absurdius, quam, quo minus viae restat, eo plus quaerere viatici?, C.); vid m-t af banan (in) extremo spatio.
2. b. oeg.:
  1. α. = gräns, slut: finis; extremum (vitae); exitus (vitae); vid m-t af embetsmannabanan decursu honorum (C. de Or. I. 1); här var m-t för hans lif hunc vitae exitum invenit; nu står jag vid m-t af mitt lif extrema jam aetate sum; ad finem aetatis perveni; sätta ngn ett visst mål före certum modum, finem statuere, constituere alicui.
  2. β. synon. med syftemål, ändamål, föremål (i. e. målet för ngns önskningar l. handlingar), omskrifves vanl. medels verbaluttryck, t. ex.: hvartill tjenar att sträfva till ett mål, som ej kan nås quid attinet sequi, quod assequi non queas?; m-t för hans ärelystnad var att blifva konsul hoc agebat l. spectabat (vanus ille et cupidus honorum), ut consul fieret; han hade satt sig ett stort mål före magnam sibi rem proposuerat; konstens mål id quod arti propositum est (C. de Fin. V. 6); quo in arte referuntur omnia (ibdm); detta är m-t för mina önskningar hoc opto (studeo); haec est summa votorum meorum; (hoc erat in votis); nå det önskade m-t ad exitus optatos pervehi, C.; vara ett mål för ngns smädelser, hat alicujus maledictis peti, alicui odio esse; göra ngn till ett mål (en skott-tafla) för sina infall alqm dictis petere, lacessere; icke hafva ngt mål nihil habere, quod sequatur; vagari errore; vara sitt eget mål ad nihil referri (C.); se ipsum sui finem facere (Sen. Ep. 93); in se ipsum verti (C.; jfr Törneros).
3. = måltid: cibus; cena (hufvudmål); prandium, merenda (mellanmål); äta två starka mål om dagen bis in die saturum fieri (C.), cenare.

Måla, v. 2. = Mäta (se detta): metiri; m. väl, snålt large, parce metiri, demetiri.

Måla, v. 1.:

1. = färga, bestryka med färg: linere, illinere; colorare; m. röd rubro colore illinere.
2. = i färger utföra bilder:
1. a. eg.: pingere (taurum; simulacrum; tabulam); m. af ngn pingere, depingere, penicillo effingere, imitari speciem alicujus.
2. b. oeg.: med ord m. pingere (coloribus alqd, alqm, C.); verbis depingere, expingere, exprimere, describere; hvem kan m. gräsligheten af detta skådespel quis illius spectaculi atrocitatem verbis exprimat (l. explicet)?; m. ut se Utmåla; förskräckelsen stod m-d (m-de sig) i hans anletsdrag in ore metus eminebat; m. sig ngt i svart omnia tristia cogitare.

Målande: m. skildring, beskrifning narratio gravis, illustris, expressa, qua exprimitur res et paene sub aspectum subjicitur, ad sensus, ad oculos admovetur (C. de Or. III. § 160).

Målare:

1. *pigmentarius.
2. (konstmålare): pictor.

Målarekonst: pictura; pingendi ars.

Målareställning: pictoris pegma.

Målbrott: pubescentis raucitas; vocis pubertas quaedam; han är i m-et vox suam habet p-tem; (vox jam gallulascit, Nov.).

Måleri se Målning.

Målfyllig: (= som håller målet; jfr II. Mål, 1): justā, legitimā staturā; qui habet justam et c. staturam.

Målföre: vox.

Mållös: mutus; blifva m. obmutescere; ngn blir m. vox deficit alqm, non constat alicui.

Målning:

1. i abstr. men.: pictura.
2. i konkret men.: pictura; picta imago.

Målro: convivii jucunditas, festivitas.

Målsegande: reus; cujus res l. causa in judicio est.

Målskjutning: jaculatio ad certum finem; collineatio; collineandi certatio.

Målsman: auctor (mulieris in jure; civitatis a. = ombud; sententiae, philosophiae – för en mening, en filosofisk skola); patronus (plebejus sibi eligat patronum – m. inför lagen – inter patricios); tutor (= omyndig persons m.); defensor (= försvarare); procurator (= agent, förvaltare).

Målsmanskap: auctoritas.

Måltid: cena (dagens hufvudmåltid, hos Romarne börjande kl. 2–4 e. m.); prandium (frukost); festm. epulae; läcker m. exquisita cena; enkel m. brevis, simplex cena; intaga sin m. cibum capere; cenare; afskedsm. viatica cena; tillträdesm. aditialis cena; under m-n inter cenam.

Måltidstimme: tempus edendi, cenae.

Mån se Mon.

Månad: mensis; en m-s tid tempus, spatium menstruum; en tid af två, tre o. s. v. m-r spatium bimestre, trimestre –; den förste, 5:te (7:de), 13:de (15:de) dagen i m-n Kalendae, Nonae, Idus (Januariae, Februariae, Martiae o. s. v.); hvarje m. singuli menses; för hvarje m. (betala) in singulos menses (solvere mercedem); hvarje månadsdag singulis mensibus; en m. gammal menstruus.

Månadskost: menstrua (n. pl.).

Månadspenningar: menstrua merces.

Månadsrasande: lunatĭcus.

Månadsrening: menstrua purgatio.

Månadtlig: menstruus; mensurnus.

Månadtligen: singulis mensibus; in singulos menses.

Måndag: dies lunae.

Månde, (föråldradt) imperf. af ett defektivt måna = må:

1. uttryck för ovisshet, förmodan: hvad m. blifva af detta barnet quid (de) hoc puero futurum arbitramur l. arbitramini?; grymta m. grisarne, om de visste – certe grunnirent porcelli, si scirent –.
2. poetiskt blott omskrifvande ett imperf.

Måne: luna; Juppiters m-r Jovis satellites; m-n går upp, ned luna oritur, occidit; m-n förmörkas luna obscuratur, deficit, languescit (T. Ann. I. 28); m-ns faser vices lunae; (celeres lunae, Hor. Carm. IV. 8); accretio et deminutio luminis lunae (C. Tusc. I. § 68); m-ns skifva, horn orbis, cornua lunae; m-n är i ny (tager till), i nedan (tager af) luna crescit, decrescit (accrescit, senescit); nymåne nova (prima) luna; fullmåne plena luna.

Månförmörkelse: lunae defectus, defectio, obscuratio; m. inträffar luna deficit, obscuratur.

Mång (föråldr.), Mången, pl. månge, -a: multi; (sällan och poetiskt) multus (m-a hostia, Vg.); non nemo, nonnulli; ganska m. plurimi (plurimus, Hor.); complures (hos L. och senare prosaister plerique); haud pauci; m-e penningar multi numi; multum numorum; magna pecunia; magna vis numorum l. pecuniae; så m-a tot; tam multi; desse m-a hi tam multi; så m-a som tot, quot l. tam multi, quam; huru m-a quot; quam multi (i utrop = huru m. – icke); huru mången (väl) quotusquisque (q. est, qui impunitate proposita possit abstinere ab injuria?); huru m-a än quamvis multi; quotquot, quotcunque; huru m. som helst quot vis (vult, volebat o. dyl.); m. gånger saepe; så m-a som möjligt quam plurimi; på m-a ställen multifariam, multis locis.

Mångahanda: varius; multiplex; multi et varii; plures (m. djur varia animalium genera; m., mångsidiga samtal multiplices variique sermones; på m. sätt multis modis; m. äro orsakerna till pligtförsummelser deserendi officii plures solent esse causae).

Mångartad: varius.

Mångdubbel: multiplex.

Mångdubbla: multiplicare.

Mången se Mång.

Mångengång: saepe; nonnunquam; interdum.

Mångenstädes: multis locis.

Mångfald: multitudo et varietas.

Mångfaldig: multiplex; (ofta = månge) multi, plurimi (m-a ansträngningar plurimae contentiones; m-e gånger saepissime); huru m. quotuplex; en m. linie multiplicata linea.

Mångfaldiga: multiplicare.

Mångfaldigt: multipliciter; m. större multis partibus major.

Mångformig: multarum formarum, variae formae; multiformis.

Mångfotad: multĭpes.

Mångfärgad: varius; multicŏlor.

Månggifte: *polygamĭa; lefva i m. plures (plus unam) habere uxores; m. är förbjudet plures habere uxores non licet, nefas est.

Mångguderi: *polytheismus; multorum numinum cultus; öfva m. multos putare l. colere deos.

Månghörnig, Månghörning: multangulus; polygonius; polygōnum (subst.).

Mångklufven: multifĭdus.

Mångkunnig: multarum rerum scientiā instructus; copiosus (magnus et c. Peripateticus, C.); magna in studiis suis copia et varietate (praeditus, C. de Or. I. § 8).

Mångkunnighet: multarum rerum scientia; scientiae l. doctrinae copia et varietas.

Mångla: merces minutas (ostiatim) vendere, distrahere.

Månglare: mango; propōla (circumforaneus); jfr Köttmånglare o. dyl.

Månglerska: institrix.

Mångläseri: multarum rerum lectio.

Mångordig: verbosus (om saker, ss. epistola, lex); loquax (om personer); vara m. multis verbis uti; multum esse, plura loqui (C. de Or. II. § 17); longum esse (longiores hoc loco sumus, quam necesse est, C.).

Mångordighet: loquacitas (Graeculi perennis l., C.); verborum (nimia et molesta) copia; brefvets m. longitudo, multa verba epistolae.

Mångordigt: verbose, multis verbis (dicere, scribere).

Mångsidig:

1. eg.: multorum laterum; polygonius (eg. månghörnig).
2. oeg.: varius, multiplex; m. bildning, lärdom eruditionis, doctrinae copia et varietas; varia et copiosa doctrina, eruditio; m-t studium ars multiplex (C. de Or. I. § 10); m. menniska homo magna in studiis suis varietate et copia instructus (ibdm § 9).

Mångsidighet:

1. eg.: *polygonia.
2. oeg.: varietas (et copia, jfr Mångsidig).

Mångsidigt: varie; m-t bildad (in) vario artium genere, multis et variis artibus eruditus; jfr Mångsidig.

Mångslöjd: multarum l. plurium rerum, artium tractatio (studium).

Mångtydig: qui multas in partes interpretando trahi potest; dubius; ambiguus.

Mångvälde: multorum imperia (Nep. Dio 6), potentia.

Mångårig: multorum annorum (bellum); vetus (morbus); inveteratus; diuturnus, diutĭnus.

Månljus, adj.: lunā illustris (jfr nox sideribus i., T. Ann. XIV. 5); det är m-t luna splendet, fulget, lucet, micat.

Månljus, n. se Månsken.

Månne:

1. i allm.: ne (enklitiskt); m. väl? num; m. icke? nonne; an (i frågor som sluta sig såsom svar till andra frågor: quid facere debemus provocati beneficiis? an imitari agros fertiles, qui plus efferunt, quam acceperunt?, C.); eller m.? an (i frågor af nekande syftning, hvilka indirekt bestyrka det föregående: si aegritudo turbare mentem sapientis non potest, nulla res poterit. An metus conturbet?, C.); m. någon? num quis, ecquis.
2. tillsammans med ett annat frågeord får månne i latinet ej (direkt) öfversättas: huru gammal är han m. quot annos habet?; när m. kommer han igen quando eum rediturum censes?

Månsken: lunae splendor, fulgor; i m-t per lunam (Vg.); det var m. caelo splendebat luna sereno.

Månskensqväll, Månskensnatt: nox lunā illustris.

Månskifte: vicissitudo, pl. äfven vices lunae.

Mård: meles.

Mås: mergus.

Måste, pres. och impf. af ett defektivt hjelpverb:

1. i allm. (uttryck för en faktisk nödvändighet): necesse est l. gerundivum; cogor; facere non possum, fieri non potest, quin –: vi m. alle dö omnibus est moriendum; jag har måst blifva hemma coactus sum (cogor) domi manere; jag m. skratta facere non possum, quin rideam; jag m. bekänna fatear necesse est.
2. särskildt uttryck för en logisk nödvändighet (i. e. nödvändig slutsats, en sannolik förmodan):
1. a. i utsagosatser: necesse est; oportet (jfr Måtte), l. utan särskildt ord: om det finnes gudar, m. det finnas spådomskonst: si dii sunt, est divinatio l. divinatio sit necesse est; man m. vara rik för att kunna lefva så kostsamt dives sit (oportet), qui tantos sumptus faciat.
2. b. i frågor motsvaras det svenska måste af en vändning med arbitramur, putamus, censemus l. arbitramini, arbitraris o. s. v., t. ex. huru m. han icke hafva plågats quo illum cruciatu angi solitum esse arbitramur? (C.); si in nobis, qui adsumus, tantae dissimilitudines sunt, quid censetis (måste ej befinnas vara fallet), si omnes, qui ubique sunt aut fuerunt oratores, amplecti voluerimus? (C. de Or. III. § 34).

Mått:

I. hvarmed mätes l. som ngt har:
1. 1. i abstr. men.: modus; mensura; (modus mensurae); bestämma m-et för ngt modum rei definire, statuere, praescribere; taga m. af ngn l. till ett klädesplagg, en sko (ad vestem conficiendam o. s. v.) corpus, pedem metiri; modum vestimenti corpori, pedi aptare, accommodare; mensuram vestimenti, calcei definire; i rikt m., i fullt m. large; plene (fortunatam p. praestantia vitam, Hor.); cumulate; återgifva ngn ngt i rågadt, större m. cumulatum reddere alqd alicui; majore mensura, quod acceperis, reddere (C. de Off. I. § 48); i ökadt m. magis; (auctius); ett högre m. af insigt major, perfectior scientia; efter m-et af hvars och ens förtjenst pro cujusque dignitate; med samma m., som I mäten, skola andra mäta eder ut sementem feceris, ita metes (C. de Or. II. § 261); pro eo, ac meriti eritis, vobis vel laus vel poena tribuetur; m-et, mitt m. är fullt (= jag har lidit, straffats nog) jam satis est; satis laborum hausi (exantlavi), satis poenarum dedi; hans m. är fullt (= nu kan han ej längre blifva ostraffad) jam satis fecit, cur plectatur; non jam poterit scelera impune ferre.
2. 2. i konkret mening:
  1. a. = måttsenhet, måttstock: modulus.
  2. b. = ett kärl af ett visst mått l. en viss qvantitet af ett ämne: i denna betydelse måste ordet återgifvas med bestämda uttryck ss. sextarius, modius, hemīna, se Lat. Lex. (ett visst m. vas certae mensurae; ett visst m. säd certus frumenti numerus).
II. = sätt, förfarande, åtgärd (danska Maade): ratio; consilium vanl. i plur.; m. och steg rationes; försigtighetsm. cautio; taga sina m. och steg efter ngt consilium ex re, ex tempore capere; på förhand taga sina m. och steg, för att icke – providere, cavere, cautionem adhibere, ne –.

Måtta, f.:

1. = sätt, inskränkning: i så måtto ita (ita utile est, si est necessarium; ita veniam dare, ut – i så måtto tillstädja, att –); i högsta måtto maxime (iratus).
2. = behörigt mått: modus; modestia, moderatio (ss. egenskap hos person = hofsamhet o. d.): med m. modo; m. i allt, all ting med m. sit modus in rebus (Hor.); modus adhibeatur in omni re (C.); ne quid nimis (Ter.); iakttaga m. modum servare, adhibere; modestia uti; utan m. sine modo; sine modestia; öfver m-n nimis; nimium; öfverskrida m-n (m-ns gräns) modum transire (excedere, L., T.); komma ngn väl till m. (i. e. pass) gratum esse, opportune accidere, contingere alicui.

Måtta, v.:

1. synon. med rikta: intendere, dirigere (telum in alqm); m. ett hugg mot ngn ictu, telo petere alqm.
2. = Jemka, se detta.

Måtte se Må.

Måttlig:

1. i aktiv mening (= som iakttager måtta): temperans; continens (= återhållsam, tarflig); sobrius (nykter).
2. i passiv mening:
1. a. (hvari måtta iakttages): temperatus, moderatus (victus, vita); modestus (anspråkslös, hofsam); m-t lif vita temperata; temperantia, continentia vitae, victūs; vita sobria; m-a anspråk modesta postulata; postulandi modestia; m-a begär cupiditates temperatae.
2. b. = medelmåttig (obetydlig): modicus; mediocris; m. vinst quaestus modicus; m. penningsumma modica pecunia; m. förmåga mediocris facultas.

Måttlighet: (i lefnadssätt) continentia, temperantia; (i anspråk) modestia.

Måttligt: lefva m. temperanter, continenter, sobrie (frugaliter) vivere; af naturen m. utrustad mediocriter a natura instructus.

Måttstock:

1. eg. (graderad måttstock): *pertĭca; modulus.
2. oeg. i allm. = det hvarefter ngt mätes l. bedömes: modulus (metiri se quemque suo m-o ac pede verum est, Hor.); norma, regula; mäta ngt efter en m., lägga en m. på ngt ad normam alqam dirigere alqd; regulā metiri alqd; normam, regulam adhibere alicui rei.

Mäkla se Medla.

Mäklare: pararius; proxenēta.

Mäklarearfvode: proxeneticum.

Mäkta, adv.: (gammaldags ord): valde; vehementer; blifva m. rädd pertimescere; m. stor hop ingens multitudo.

Mäkta, v.: valere (blott med måttsbestämning, ss. multum, plus, plurimum); posse (multum; efficere alqd); jag m-r ej mer vires me deficiunt; jag m-r ej gå ad eundum deficiunt vires; ire jam non possum.

Mäktig:

1. absolut:
1. a. i fysisk men. (syn. kraftig, väldig): valens; magnus; fortis; firmus; m. stämma vox magna, fortis; en m. våg unda ingens, decumana; m. föda cibus fortis, firmus, pinguis.
2. b. om personer (och samhällen) = som råder öfver mycket, kan åstadkomma mycket, har stort inflytande: potens; opibus, auctoritate florens; opulentus (blott om städer l. samhällen i allm.); validus (T.); m. konung potens rex; vara m. hos ngn multum posse l. valere apud alqm; vara m., m-are, m-ast multum, plus, plurimum posse, valere; blifva m. opibus, potentiā augeri.
2. relativt:
1. a. i allm.: potens, compos; capax; sig sjelf m. sui, mentis suae potens, compos; han var ej sig sjelf m. sui (mentis, animi) impotens fuit; irā, cupiditate efferebatur; e potestate mentis exierat; mens ei non constabat; m. att skydda friheten potens tuendae libertatis; m. af kärlek, hat capax amoris, odii; (qui potest amare, odisse); m. af en stor uppoffring ad omnia profundenda paratus.
2. b. ett språk m.: linguae alicujus sciens, gnarus; vara latinska språket m. latine scire; latina lingua commode uti, multa uti (Cs. b. Gall. I. 47).

Mäktighet:

1. i fysisk men.: vis; amplitudo; capacitas (kraftighet, rymlighet).
2. persons m.: potentia, se Makt

Mäktigt: valde; vehementer; summa vi.

Mäld: molitura; frumentum, quod molendum traditur, mittitur.

Mälta, v.: polentam torrere.

Mälta, f., Mälthus: polentaria.

Mänga se Blanda.

Mängd:

1. multitudo; copia; (magnus) numerus; (magna) vis; en m. menniskor hominum multitudo; en m. böcker magna vis librorum; det beror ej på, bedömes ej efter m-n non numero haec (sed genere) judicantur; non refert, quam multa sint (non numerantur, sed ponderantur).
2. mängden = de fleste, det mesta:
1. a. i allm.: major pars (numerus, multitudo); plerique, plerăque.
2. b. = hopen af ett folk: multitudo; vulgus; rätta sig efter m-ns bruk, mening multitudinis more, judicio ferri; ea, quae majori parti recta videntur, sequi.

Märg: medulla (i kropp); jordens m. sucus, uber terrae; gå genom m. och ben sensus intimos alicujus penetrare; totum percellere alqm.

Märgel: marga.

Märka:

1. = sätta märke på ngt, märka med ngt: signare, notare alqd (alqa re); signum, notam imprimere (inurere) alicui rei.
2. synonymt med förnimma, varseblifva: sentire (så väl om förnimmelse af eget kroppsligt tillstånd l. kroppsliga affektioner, som om varseblifning af yttre företeelser – sentit animus se moveri; quid tibi laniatus ferarum nocere poterunt non sentienti?; sensi ego, quum insidiis pallida vina bibi, Ppt.; – in fidibus aures musicorum vel minima sentiunt); intelligere, animadvertere, videre (varseblifva i allm.; in his studiis viventi non intelligitur quando obrepat senectus; video te alte spectare et velle migrare in caelum; animadvertit Caesar Sequanos nihil istorum facere, Cs.); m. ett ljud sonum sentire, audire; m. en lukt odorem sentire, percipere; m. ngt på ngt, på ngn ex alqa re, ex vultu (facie, incessu, verbis o. dyl.) alicujus sentire, intelligere, animadvertere alqd; det m-es lätt facile apparet, facile intelligitur, facile est ad intelligendum (utrum is, qui dicit, bonis artibus instructus sit necne); låta m. ngt signum dare (mittere) alicujus rei (t. ex. timoris, doloris, spei låta m. fruktan, harm, förhoppning); significare, ostendere, prae se ferre, aperire (alqd, esse alqd); icke låta m. ngt dissimulare (odium, se odisse l. dyl.); icke låta ngn menniska m. omnes celare rem, de re, quid agat (sin afsigt); låt ingenting m-as noli rem palam facere.
3. = lägga märke till, gifva akt på, besinna ngt: animum attendere, animadvertere; videre, audire; intelligere; considerare; märk, huru vårt månsken försilfrar allt vide (videsne), ut lunā collustrentur omnia; härvid är att m. intelligendum est (duabus quasi nos a natura indutos esse personis, C. de Off. I. § 107; jfr ibdm 61); intelligi (sic) oportet (jussa populorum vim non habere ad recte facta vocandi, C. de Legg. II. § 9); tenendum est (humationem ad corpus – tantum – pertinere, id. Tusc. I. § 104); considerandum est, videndum est (illud, quod, si inopem – defenderis, omnes – humiles sibi praesidium paratum vident, C. de Off. II. 70); härvid äro två ting att m. in hac re, in hoc genere duo animadvertenda, videnda (cavenda) sunt; m. ord verba (ex sermone alicujus) arripere, captare.

Märkbar: manifestus; insignis; notabilis (Sen.); haud obscurus, haud dubius; det är lätt m-t facile apparet; knappt m. dubius; obscurus; qui sensibus percipi, oculis cerni vix potest.

Märkbart: manifesto; haud dubie, haud obscure.

Märke:

1. i yttre men.: nota, signum; vestigium (= spår, märke efter ngt); sätta m. på en sak notam imponere, imprimere alicui rei; rem notare, denotare, signare; af m-n sluta till en sak signis, notis cognoscere, judicare; ex signis conjecturam facere; gamla m-n signa vetusta (veterum); (prognostica); m-n slå fel fallunt signa; m-n efter fötterne pedum signa, vestigia; bära m-n efter ngt notas, signa, vestigia alicujus rei (t. ex. servitutis, verberum) prae se ferre, impressa habere; lemna m-n efter sig notas, vestigia sui (avaritiae suae, scelerum) relinquere; födelsemärke naevus; igenkänningsmärke (vårdtecken, kontramärke) tessera; symbolum.
2. lägga m. till ngt: animadvertere alqd; taga m. på ngt signo l. signis cognoscere alqd; notas, speciem rei memoriae, animo infigere.

Märkelig l. Märklig:

1. (= betydlig, märkvärdig): notabilis, insignis.
2. = Märkbar.

Märkelsedag: dies insignis.

Märkvärdig:

1. i allm. (= märklig): memorabilis; memoria dignus; notabilis; m. person vir memorabilis, clarus.
2. = besynnerlig, sällsam: mirus; rarus.

Märkvärdighet:

1. egenskapsord: nobilitas; raritas.
2. = märkvärdig sak: res memorabilis, memoria digna, magna, mira; bese stadens m-r ea, quae in urbe visenda sunt, quae urbs habet memorabilia l. insignia, spectare; detta är en stor m. haec res memoria dignissima, rarissima est.

Märkvärdigt: mirum in modum.

Märr: equa.

Märs: carchesium.

Mäsk: polenta (aquā calidā) macerata.

Mäska: polentam (aquā calidā perfusam) macerare.

Mästare (af lat. magister – förman, lärare):

1. = sjelfständig yrkesman, (arbetsgifvare): officinae (operarum, tabernae) magister; faber, opifex (magister).
2. = den som förfärdigat ngt: artifex; verket prisar m-n opus artifici honori, decŏri est; vara m. för ngt fecisse (designasse, admisisse) alqd.
3. = skicklig i ett yrke l. en konst: artifex (dicendi; pingendi; orationis faciendae et poliendae); peritissimus alicujus rei; vara m. i ngt in alqa arte excellere, praestare; ingen födes m. nemo nascitur artifex; nihil est simul et inventum et perfectum (C.).
4. ngns m. = ngns öfverman: superior alqo; vara ngns m. vincere, superare alqm.

Mästerbref: *diplōma magistrale.

Mästerkock: archimagīrus.

Mästerlig:

a. om yrkesmäns l. konstnärers arbeten: summa arte, summo (singulari) artificio perfectus, fabricatus.
b. i allmännare mening: egregius; divinus; singularis; optimus; ett m-t skaldestycke carmen egregium ac prope divinum.

Mästerligt: summo artificio; egregie.

Mästerman: carnifex.

Mästerprof: *specimen magisterii.

Mästerskap: artis perfectio; summa ars; principatus (artis alicujus); divinitas (C. de Or. II. § 298); hinna till m. ad perfectionem, ad illa summa et optima pervenire.

Mästerstycke, Mästerverk: opus perfecti artificis; opus summa arte, summo artificio perfectum; opus egregium ac prope divinum, (caelatum novem Musis opus); omnibus partibus l. numeris absolutum opus; ett m-e af poesi, ett poetiskt m-k carmen egregium, divinum, summo artificio politum (doctissimum); konstens m-k optima quaeque summorum artificum opera; ett m-e af förställningskonst callidissimae dissimulationis artificium l. opus; Georgica är Virgilii m-k Georgicis nihil perfectius invenit (scripsit) Virgilius; ett naturens m. callidissimum naturae opus.

Mästra: reprehendere, carpere, vituperare (tanquam superiorem, doctiorem; jfr tu nihil in magno doctus reprehendis Homero? nil comis tragici mutat Lucilius Acci?, Hor. Sat. I. 10. 52–53); calumniari.

Mäta: metiri (i eg. och oeg. men.); commetiri; demetiri; mensuram rei inire (Col.); m. af demetiri; m. efter ngt metiri alqa re, ex re (modum divitiarum ex eo, quantum cuique satis est; magnos viros virtute, non fortunā); m. med ngt metiri alqa re, (modulo alqo); med samma mått, som I mäten, skola andra mäta eder ut sementem feceris, ita metes; proinde ac meritus eris, accipiere; (jfr ut tu fortunam, sic nos te, Celse, feremus, Hor. Ep. I. 8. 17); m. upp demetiri (frumentum); m. ut emetiri, demetiri (frumentum militibus); m. ut (för skuld) pignori capere.

Mäta sig:

1. eg. (i reciprok mening): inter se metiri.
2. oeg.: kunna m. sig med ngn aemulari, aequare alqm; magnitudinem, praestantiam alicujus assequi; posse conferri, contendere cum alqo.

Mätare: mensor.

Mätisman: aestimator; arbiter; efter m-anna ordom viri boni arbitratu (Cato).

Mätning: mensio.

Mätstång: pertĭca; m. på tio fot decempĕda.

Mätt:

1. i eg. men.: satur; plenus (p. eras minimo, Ov.); äta sig m. saturum fieri; cibo impleri, satiari.
2. i oeg. men.: satiatus; m. på ära, nöjen honoribus, voluptatibus satiatus, saturatus; m. af lefverne vitā, vivendo satiatus, fessus; se sig m. på ngt alicujus rei visu satiari, oculis satiari; ej kunna se sig m. non posse satiari, expleri oculis; (non posse mentem expleri, Vg.; insatiabilibus oculis perlustrare, T. Hist. I. 44).

Mätta: satiare, saturare i eg. och oeg. mening (alqm cibo, delectatione; animum, odium alicujus; terram stercore m., göda); explere (famem; animum ulciscendi cupidum); implere (cibo alqm, aures alicujus); exsatiare, exsaturare.

Mätta sig: satiari, saturari (cibo, sanguine).

Mätthet, Mättnad: satietas (i eg. och oeg. mening).

Mö: virgo; giftasvuxen mö virgo nubilis, adulta, grandis; mö af giftoman begära virginem ab auctore (patre aut tutore) petere.

Möbel, Möblemang: instrumentum domūs; supellex.

Möblera: domum instruere; väl m-dt rum cubiculum bene instructum.

Möda: labor; utstå m. laborem ferre, perferre; göra sig m. med, nedlägga m. på en sak laborem suscipere, in rem impendere, in re ponere; labore contendere, laborare, elaborare, ut fiat alqd; m-ns lön merces laboris; det lönar m-n operae pretium est (audire l. dyl.); för m-n får man födan nihil sine magno labore homini natura tribuit; med m. vix; aegre; utan m. nullo negotio; facile; göra sig fruktlös m. operam perdere; laborem inanem, vanum suscipere.

Möda sig: laborare; fatigari.

Möderne: ngns m. maternum genus alicujus; på m-t vara beslägtad med ngn materno genere attingere, contingere alqm.

Mödernearf: materna (a matre) hereditas.

Möderneslägt: maternum genus; matris familia.

Mödom: virginitas.

Mödosam: laboriosus (exercitatio; vitae ratio); magni laboris (res; negotium); difficilis.

Mögel: mucor; situs.

Mögla: mucescere.

Möglig: mucidus.

Möjlig: qui potest fieri; alla m-a vetenskaper omnes, quaecunque sunt, artes; försöka allt m-t nihil intemptatum relinquere; i m-ste måtto quantum fieri poterit, quantum potero; med största m-a skyndsamhet quam celerrime; quanta maxima celeritate potero; så snart som m-t quam primum; det är icke m-t fieri non potest; det är mycket m-t, att jag tager fel fieri potest, ut errem; är det m-t? itane (vero)?; ain vero?; ain tu?; det är icke m-t nec vera nec credibilia narras; är det m-t att få träffa konsuln potestne conveniri consul?; det har ej varit mig m-t att träffa honom non potui eum convenire l. invenire.

Möjligen:

1. ulla ratione; allt hvad jag m. kan quidquid potero.
2. = tilläfventyrs: fortasse; forsitan; fieri potest, ut –; m. kommer han hem i dag fortasse redibit hodie; poterit fieri, ut redeat hodie.

Möjlighet:

1. ss. egenskapsord återgifves m. medels en sats, t. ex. tvifla på sakens m.: possitne res confici, dubitare; öfvertyga sig om en saks m. intelligere alqd fieri posse.
2. = utväg, utsigt (chance): ratio, spes, facultas; casus (nunc ratio nulla est restandi, nulla facultas, Lucr.); beräkna alla m-r omnes casus providere; jag ser ingen m. ratio, spes nulla ostenditur; spes jam nulla est; non video, quanam ratione res confici possit; om det är ngn m. si qua fieri possit.

Mölla se Qvarn.

Möllare se Mjölnare.

Mönja: minium.

Mönster (af lat. monstrum): exemplum, exemplar (om personer och saker, i yttre och inre mening); specimen (prof); forma, formula (mönsterform); ett vackert broderimönster pulcherrimum (pingendi) exemplum; efter m-t af – ad exemplum aliquod; taga ngt till m. alqd ad imitandum sibi proponere; taga ngn till m. för sitt handlingssätt ad alicujus mores (in alicujus velut unici exempli mores, L.) se fingere, se conformare; han var ett m. af flit, ostrafflighet o. s. v. erat exemplum, specimen industriae, innocentiae.

Mönsterform: forma; formula.

Mönstergill: bonus; (locuples); eximius.

Mönsterherre: qui recenset exercitum.

Mönsterrulla: tabulae delectus l. delectorum militum.

Mönsterskrifvare: scriba.

Mönsterstat: optima respublica; exemplar optimae rei publicae.

Mönstra:

1. i allm.: (oculis, animo) lustrare, considerare.
2. särskildt: m. en här exercitum, copias recensere.

Mönstring: lustratio; recensio.

Mör: mollis; mitis; – putridus (= lös, svamlig).

Mörbulta:

1. i allm.: pulsando, tundendo mollire, mitigare, emollire.
2. = piska: fuste mitigare (Pt.), dolare, caedere; pulsare.

Mörda: (furtim, ex insidiis) interimere, interficere, occidere; (obtruncare, trucidare nedhugga); m. tiden tempus inutiliter conterere, t. perdere, fallere.

Mördande: en m. slagtning multi sanguinis, atrox proelium; m. kritik acerba reprehensio.

Mördare: percussor; homicīda.

Mörhet: mollities.

Mörk:

1. eg.: obscūrus (nox; silva); tenebricosus (cubiculum); fuscus (mörklett, skum); ater (kolsvart); i mörke in tenebris; det är m-t obscurum est; det blifver m-t obscuratur (caelum, cubiculum i luften, i rummet); tenebrae oboriuntur, se intendunt.
2. oeg.:
1. a. = otydlig, svår att förstå: obscurus; obscuritate involutus; ambiguus (tvetydig).
2. b. = oviss, farlig, hemsk: (ater); dubius; framtiden är m. quid sit futurum, obscurum est; res futurae obscuritate involutae sunt; m-a utsigter spes tenuis, aspera, nulla; det ser m-t ut spes nulla ostenditur; m-a tider res dubiae (tempora nubila, Ov.).
3. c. om uppsyn, utseende, sinnestillstånd (dyster): tristis, austērus (vultus); m-a tankar tristes cogitationes; atrae curae (Hor.).

Mörkblå: caeruleus.

Mörkbrun: spadix.

Mörker: tenĕbrae; calīgo (töcken); tjockt m. densae tenebrae; densa, crassa caligo; i m-t in tenebris; per tenebras; tenebris (Vg.); m-t faller på tenebrae oboriuntur, sese intendunt; nattens m. noctis tenebrae (spissae umbrae, Vg.); m. i förståndet mentis tenebrae, caligo; m-ts gerningar tenebricosa facta; abdita flagitia; hölja i m. tenebris, obscuritate involvere.

Mörkgrå: ferrugineus; ravus.

Mörkgul: fulvus.

Mörkhet: obscuritas (verborum); tristitia (vultus).

Mörkna: obscurari; infuscari (= antaga mörk färg); det m-r (i luften) tenebrae oboriuntur, sese intendunt, tenebrae ingruunt; det m-r kring land och haf maria terraeque tenebris involvuntur; det m-r för ögonen caligo offunditur oculis (L.), oculis oboriuntur tenebrae (Ov.); utsigterna m-a spes labuntur, minuuntur; omnia fiunt in dies tristiora.

Mörkning: crepusculum; primae tenebrae; i m-n crepusculo diei; primis se intendentibus tenebris (L.).

Mörkrädd: in tenebris pavitans, pavidus; vara m. tenebras horrere.

Mörkt: obscure (otydligt); fusce (dunkelt till färgen); det ser m. ut spes tenuis, nulla est, ostenditur; salus dubia est, in exigua est spe salutis (det ser m. ut med hans helsa).

Mörna: mollescere; emolliri.

Mörsare: mortarium (pyrium).

Mört (fisk): rubellio.

Mössa: mitra, mitella (asiatisk hufva med band under hakan; jfr Rich); pileus, galērus, galericulum (filthufva – p. servi, Tarquinii; g. gladiatoris, Neronis); apex (spetsig presthufva).

Mössband: redimiculum (mitrae).

Möta:

I. om subjekt af lefvande varelser:
1. 1. i eg. men.:
  1. a. i allm. = komma emot ngn: occurrere; obviam venire, fieri, occurrere, se ferre alicui; sese offerre alicui; offendere alqm (stöta på ngn); m. ngn med en underrättelse nuntium offerre alicui; venienti narrare; m. ngn med piskan obviam venienti verbera minitari, plagas infligere; m. ngn med vänlighet benigno vultu excipere alqm.
  2. b. = inställa sig på utsatt ställe och tid: tempus, locum constitutum obire; se sistere (C.); m. inför rätten vadimonium obire l. sistere; ad vadimonium venire; ex vadimonio se sistere; icke m. diem non obire; ansvara för att ngn skall m. vadem fieri alicujus sistendi (C.); alqm sistendum promittere (L.).
2. 2. oeg.:
  1. a. med personligt objekt = bemöta: m. med hån, med förtroende, välvilja contumeliose accipere alqm; fidem, benevolentiam ultro offerre alicui; m. med förakt aspernari, despicere alqm; m. ngn med en anmärkning, invändning alqd opponere, objicere alicui; occurrere alicui.
  2. b. med sakligt objekt:
    1. α. = stöta på, träffa på, finna: m. motstånd adversarium habere, nancisci; han mötte motstånd ei occursum est; Arminius mötte motstånd i sina landsmäns frihetskänsla Arminius libertatem civium adversam habuit (T.).
    2. β. = gå till mötes: m. faran periculum adire; m. döden mortem oppetere.
    3. γ. = bemöta; motstå: m. ett inkast argumento resistere, obsistere; a-o, ad a-um respondere; id quod contra l. ab adversario objicitur, affertur, refutare, refellere; m. våld med våld vim (oblatam, illatam) vi defendere, propulsare; m. stormen subvenire tempestati; (m. en sjukdom venienti occurrere morbo, Ps.).
II. om sakligt subjekt:
1. 1. om konkreta subjekt = vara i ngns väg, komma, träda för ngns ögon: obstare, obsistere (rupes, flumen o-t en klippa, en flod möter); oculis offertur, objicitur, obversatur alqd; det första, som mötte mitt öga, var mitt nedbrunna hus primae venienti oblatae sunt incensae domūs parietinae.
2. 2. om abstrakta subjekt (= hända, vederfaras): accidere, obvenire, evenire; om ngn fara m-r si quid periculi ingruerit –; många motgångar mötte multa adversa fuere, accidēre; mildra m-nde bekymmer curas forte oblatas, l. quae multae in vita versantur, lenire.

Mötas:

1. eg.: inter se obviam venire l. occurrere; in eundem locum convenire; härarne möttes (= sammandrabbade) acies concurrerunt, congressae sunt; två vagnar m-as plaustra concurrunt (Hor. Sat. I. 6. 43); en väg, der två vagnar kunna m. via, qua ex diversis partibus venientes currus juxta ferri possint (mots. qua vix singuli carri ducantur, Cs.).
2. oeg.: deras vägar möttes viae competebant; deras blickar möttes inter se aspexerunt; oculi spectantium inter se occurrebant, concurrebant; deras önskningar möttes idem uterque optavit; in re optanda consenserunt.

Möte:

1. = sammanträffande:
1. a. eg.: occursus; congressus; gå, komma ngn till m-s obviam ire, venire alicui (jfr Möta); med utbredde armar skynda ngn till mötes amplexum offerre alicui (venienti); stämma m. med ngn constituere alicui (Juv. Sat. III. 12); constituere, ut in certum locum diemque conveniant; ett lyckligt m. opportunus, optatus occursus; det var ett lyckligt m. (väl mött!) exoptato te obvium habui, in te incidi, te offendi; vara ngn till mötes praesto esse alicui; undvika ngns m. occursum, congressum alicujus vitare.
2. b. dödens m.: imminens, appropinquans, adventans mors; ej förskräckas vid dödens m. mortem aequo l. forti animo oppetere; mortem appropinquantem non horrere.
2. = sammanträde, sammankomst (församling): coetus (enskildt m.); conventus (särskildt för skatteuppbörd l. lagskipning i provinserna); concilium (plebis); consilium (i synn. krigsråds sammanträde); contio (politiskt öfverläggningsmöte); comitia (= beslutande folkförsamling); pålysa, sammankalla m. conventum, contionem o. s. v. indicere, edicere, convocare; på m-t in conventu, in contione; tala på, inför m-t pro contione verba facere; hålla m. conventum agere, contionem habere; upplösa m. contionem, consilium o. s. v. mittere, dimittere; föredraga inför m-t cum consilio o. s. v. agere, ad consilium referre; efter m-ts beslut ex conventus, consilii sententia; m-t beslöt consilio placuit; m. af scribae scribarum conventus; ett regementes m. conventus legionis; bevista ett m. in contione adesse, c-m celebrare.

Mötesplats: locus conveniendi, conventus, coeundi; locus, quo convenitur, conveniunt, coeunt, confluunt homines; conciliabulum.

N

Nabo: vicīnus.

Nabolag: vicinia; vicinitas.

Nackben: os occipitis.

Nackdel (tyska Nachtheil): detrimentum; till hans n. cum illius detrimento.

Nacke: cervīces, cervix (i äldre prosan är plur. vanligare, äfven med afseende på en person); (occiput = bakre delen af hufvudet); sätta sin fot på ngns n. cervicibus (capiti) alicujus pedem imponere; kröka sin n. caput demittere, submittere.

Nackstyf: eg. rigida cervice l. cervice rigidus; oeg. = superbus, contumax.

Naf: modiolus.

Nafborr: terebra.

Nafle: umbilīcus.

Nafvare: terebra.

Nafvelband: fascia umbilicaris.

Nafvelbråck: *omphalocēle.

Nafvelsträng: funiculus umbilici.

Nafver (ett slags lönn): acer campestre.

Nagel:

1. på fingrar l. tår: unguis, unguiculus; klippa, bita sig i, putsa n-ne ungues resecare, rodere, purgare; en n-s bredd unguis transversus.
2. = spik: clavus (trabalis); paxillus (plugg).
3. blindhinnan i en hästs öga och en sjukdom i densamma (Dalin): hit hör väl uttrycket: vara ngn en n. i ögat: odio, offensioni esse, gravem, molestum esse alicui.

Nagelfara (Nagel, 1): n. med ngt (ad vivum resecare alqd (C. de Am. § 10); severe exigere, excutere, examinare alqd.

Nagelfast (Nagel, 2): clavo (trabali) fixus; immobilis.

Nagelny: recens.

Nagelrot: unguis radix.

Nagelsvulst, Nageltrång: reduvia.

Nagga: rodere, arrodere, carpere, vellicare i eg. och oeg. men. (me rodunt omnes, Hor.).

Nagla: n. fast clavo, -is figere, affigere.

Naiv: (nativus; fr. naif): simplex; ingenuus, candidus.

Naiveté: simplicitas.

Naivt: simpliciter.

Naken: nudus (corpus; humus); kläda n. nudare alqm, vestem detrahere alicui; kläda sig n. corpus nudare, vestem ponere.

Nakenhet: nuditas.

Nalkas:

1. om personligt subjekt, intr. (absolut) och tr.: appropinquare (ad urbem, C.; urbi, Cs.); (prope) accedere ad locum, ad hominem; adire alqm; n. ngn med vördnad magna reverentia (venerabundum) adire alqm; n. sitt slut a morte prope abesse.
2. om tid (absolut): appropinquare, adventare, prope adesse, instare, imminere (tempus; mors).

Namn:

1. i allm.: nomen (så väl om appellativa som om propria, om titel som om individnamn o. s. v.); vocabulum (nomen appellativum i motsats till proprium); appellatio (= titel); cognomen (tillnamn, binamn – Dei, hominis, jfr 2); n-t Marcus nomen Marci; gifva ngn l. ngt n. nomen dare, indere, imponere alicui, alqm appellare [ex, ab (af) alqa re]; nominare ex homine (gifva n. efter ngn); få n. (nomine alqo) appellari, vocari; få n. af ngt cognomen re (Theophrastus divinitate loquendi), ex l. ab re invenire, trahere, accipere; bära, hafva ett n. nomen habere (gerere) aliquod; nomen est alicui (med namnet i dat., gen., nomin., t. ex. urbi nomen est Alesiae l. Alesia); C. Mucium vocant, appellant (mitt n. är C. M.); taga n. nomen sumere, assumere, capere; taga, antaga konunganamn regis nomen, appellationem, sumere, assumere (T. Ann. III. 56); nämna vid n. nominare; nominatim appellare (tilltala l. omtala); en stad vid n. Athen, en man vid n. Cicero urbs, cui nomen est Athenis, homo, cui Ciceroni nomen est; vir nomine Cicero; mulier nomine Busa (L. XXII. 52. 1); känna ngn blott till n-t nomine (tantum) hominem l. rem nosse, notam, cognitam habere; under n. af furste principis nomine (T. Ann. I. 1), principis nomine assumpto, imposito; sub nomine; nämna en sak vid (med) hennes rätta n. suo nomine rem appellare (C. de Off. I. § 128), signare; gifva ett vackert n. åt en dålig sak turpi rei honestum nomen imponere; rerum turpitudinem honestis nominibus tegere (jfr l. c. I. § 37); låna på ngns n. alicujus nomine, fide mutuari.
2. särskildt = (romerskt) personnamn: nomen = slägtnamn, gentilnamn (med ändelserna -ius, -jus, -aeus – Tullius, Pompejus, Annaeus); praenomen = förnamn, individuelt namn (vanligen skrifvet med förkortningar; dessa praenomina utgjorde ett mycket ringa antal, se Lat. Lex.); cognomen = tillnamn för individ l. slägt (satt efter nomen); agnomen = personligt binamn, t. ex. Cn. (praen.) Pompejus (n.) Magnus (agn.); M. (p.) Tullius (n.) Cicero (cogn.); L. (p.) Cornelius (n.) Sulla (c.) Felix (a.). Härvid är dock att märka, att blott frie romerske män buro tre namn (derför är habere tria nomina = liberum esse, Pt.). Friboren qvinna nämndes med sin fars slägtnamn, stundom med hans cognomen derjemte (t. ex. Caecilia Metella), under det mannen vanligast nämndes med sitt cognomen (familjenamnet) och i förtroligaste tilltal med praenomen (gaudent praenomine molles auriculae, Hor. Sat. II. 5. 32). Så t. ex. nämner M. Tullius Cicero sin son Marce fili l. mi Cicero, hans dotter heter Tullia, liksom Caesars (C. Julii Caesaris) och hans adoptivson Augusti döttrar Julia, men Augusti syster Octavia. Tvenne döttrar i samma familj åtskiljas med tillägg af major och minor (Tullia m. et m., Antonia m. et m.); följande döttrar nämnas Tertia, Quarta, Quinta o. s. v. Vid hustrus namn tillägges mannens i gen., t. ex. Cornelia Pauli, Terentia Ciceronis, Marcia Catonis (busto liceat scripsisse Catonis M., Luc.); med mannens slägtnamn nämnes hustru blott i det fall, att hon genom adoption upptagits i mannens slägt, t. ex. Julia Augusta om Livia Augusti hustru (T. Ann. I. 11). Under kejsartiden iakttogs för öfrigt ej alltid den gamla ordningen, särskildt i de regerande familjerna; så t. ex. hette M. Vipsanii Agrippas dotter (med Julia) Agrippina och dennas dotter med Germanicus likaledes Agrippina; Germanici far hade till praenomen (Su. Cat. 1) den Liviska slägtens cognomen Nero o. s. v. – Slafven hade ett, vanligen utländskt, namn (Davus, Syrus o. d.); ss. frigifven behöll han sitt slafnamn (jfr Narcissus, Pallas, Callistus, Claudii bekante liberti); endast officielt satte han sin patrons namn före, t. ex. M. Tullius Tiro; i uttryck för heta begagnas nomen äfven om flera namn, t. ex. nomen utrique Vibius Serenus (T. Ann. IV. 28); – ett gammalt, berömdt n. nomen vetustum, nobile, clarum (jfr 5).
3. i ngns n. = å ngns vägnar: nomine alicujus, verbis alicujus (suo, suis, regis i sitt eget, i konungens n.).
4. i Guds n.: quod bonum felix faustumque sit!; Deo juvante, diis juvantibus.
5. namn med afseende på frejd, anseende, rykte:
1. a. i allm.: nomen; existimatio (frejd); fama; ett stort n. magnum nomen; celebritas nominis; magna fama; celebritas et nomen; ett berömdt n. clarum nomen; magna opinio est de alqo (de Catulis bene dicendi, C.); ett godt n. bonum nomen (= ett godt affärsnamn); bona existimatio (godt n. och rykte); n. och rykte existimatio et fama (agitur e. et f. det gäller ngns n.); sätta en fläck på sitt n. nomen dedecorare; nomini, famae majorum dedecori esse (C. de Off. I. 121); ärfva ngns n. nominis alicujus heredem esse (ad alqm hereditas nominis alicujus pertinet, C.); lemna efter sig ett stort n. magnam sui famam relinquere; hafva ett godt n. bene audire; prospera fama l. existimatione esse; hafva ett stort n. (magna) fama, nominis claritate florere; nomen alicujus viget, floret; ett oberömdt n. ignobile, obscurum nomen; han har n. för att vara girig fama est, eum lucri cupidum, avarum esse; propter avaritiam male audit.
2. b. pregnant = ett stort, berömdt namn: magnum, clarum nomen; celebritas et nomen; få ett n. nobilitari; famā celebrari (mest om saker); hafva ett n. clarum, nobilem esse; famā florere.

Namna: (linteum, sudarium) nomine signare.

Namnam: bellaria; crustula (n. pl., Hor. Sat. I. 1. 25).

Namne: cognominis.

Namneligen: nominatim, nomine (appellare, excipere o. dyl.).

Namngifva: nominare; nuncupare; nomen alicujus nominare, proferre, ponere (utsätta), deferre (anmäla); icke n. alqm celare (ipse memor praecepta canam, celabitur auctor, Hor.), alicujus nomen celare; en berättelse utan n-en sagesman fabula nullo auctore vulgata.

Namnkunnig: nobilis, clarus, famā nobilis, celebratus; haud ignobilis; famā notissimus; celeber (i äldre prosa blott om saker); n. man homo nobilis, clarus et nobilis; n. filosof nobilis philosophus, homo in philosophia clarus et nobilis; n. stad urbs clara, nobilis, famā celebris; detta är det n-a slaget vid Trasumennus haec est illa nobilis ad T-um pugna (L.); n-a exempel på (lifvets) uppoffring för fäderneslandet clarae mortes pro patria oppetitae (C.); göra n. nobilitare (Cannas clade Romana, L. XXII. 43. 9); blifva n. nobilitari (non ex te, sed ex lacertis tuis n-atus es, C.); famā celebrari (om saker); nobilem, clarum exsistere; laudari (honores opportuni sunt, ut laudere, C.).

Namnkunnighet: nobilitas; claritas; claritas nominis; claritudo; celebritas et nomen (om en person, C. de Off. II. § 44); fama; ärofull n. gloria; föga hedrande n. non tam bona fama quam magna; hans n. grundar sig på hans dikter carminibus suis nobilitatus est.

Namnlista: nominum index; nomenclatura (Pn.).

Namnlös:

1. eg.: nomine carens; sine nomine; n. skrift liber incerti scriptoris l. nullo auctore vulgatus; anonymus; en n. Lacedemonier Lacedaemonius nescio quis l. cujus ne nomen quidem traditum est.
2. pregnant = oberömd, som ej har ett namn (jfr Namn, 5 b): ignobilis; obscurus.
3. = outsäglig, oändlig: major quam qui dici possit; infinitus.

Namnsdag: dies alicujus (nomine insignis); *dies nominalis.

Namnsedel: schedula alicujus nomine signata.

Namnstämpel: forma nominis (aeri incisa).

Nappa: prehendere, vellere; n. ngn i håret capillo vellere alqm; n. bort ngt surripere alqd; n. på kroken hamum mordere, vorare; hamo capi (voluptatibus capiuntur homines velut hamo pisces, C.); i allm. = låta sig locka, antaga ett anbud: allici; oblatum arripere, accipere (non aspernari).

Nappas: luctari; – rixari (gräla, kifva); digladiari (de re, C.).

Nappatag: lucta.

Narr:

1. = gyckelmakare, (hofnarr): scurra; sannio (på teatern – harlekin); (ludibrium); göra sig till n., spela n. (scurrantis speciem praebere, professus amicum; populo scurrari, Hor.); hafva ngn till n. ludibrio habere alqm; göra n. af ngn illudere, deridere, irridere alqm; göra n. åt ngns tal o. s. v. verba alicujus ridere, irridere, exagitare; vara ngns n. ludibrio esse alicui; ludibria alicujus pati.
2. = dum, enfaldig menniska: stolidus, stultus, delirus (tokig), fatuus (fånig), ineptus (narraktig) homo; insipiens, (i-te fortunato nihil intolerabilius fieri potest, C.); nugator (C. de Sen. § 27); din n. homo stolidissime!; hvilken n. o hominem stultissimum!: en gammal n. delirus, stultus senex (C.); var ingen n. noli ineptus esse l. ineptire.

Narra: fallere (svika); ludificari (hafva till narr – an quidquam superbius quam l. sic omne nomen latinum?, L.); illudere (Hannibal Cretenses, N.); in errorem inducere; decipere (bedraga); n. på ngt fraudare alqm alqa re; n. ngn till ngt inducere, illicere alqm, ut faciat alqd.

Narraktig:

1. = som tillhör en gyckelmakare: scurrilis; (mimicus; vitandum est, ne aut s. jocus sit aut mimicus, C. de Or. II. § 239).
2. = dum, smaklös: stultus (s. et improbus amor sui –, Hor.); stolidus (vates, Ov.); ineptus; nugatorius (C. de Or. II. § 17; 315).

Narraktighet:

1. scurrilitas (jfr Narraktig, 1).
2. (Narraktig, 2):
1. a. ss. egenskapsord: stultitia; stoliditas.
2. b. = narraktig handling l. n-t yttrande: inepte dictum l. factum; plur.: ineptiae; nugae.

Narraktigt: scurriliter (ss. det anstår en scurra); stulte, inepte, stolide (enfaldigt, dumt); det var n. handladt af dig att afvisa hans anbud stulte fecisti, qui ejus condicionem aspernarere.

Narras: ludere (credite, non ludo, Hor.); jocari (= säga på skämt l. narri); n. med ngn ludere, illudere alqm; ludificari alqm.

Narri: ludus; jocus; det är bara n. ludus est; jocatur aliquis; på n. joco, per jocum, per ludum et jocum (dicere alqd, mentiri o. dyl.); jfr Skämt.

Narrkåpa: scurrae l. sannionis pallium.

Narrverk: ludibrium.

Nate: alga.

Nation: natio, gens (i etnologisk mening; stundom åtskiljas dessa ord så, att gens är = folkstam och nationes stammens särskilda folk, jfr T. Germ. 2); populus (i politisk mening = en nation, som bildar en stat).

National:

1. i allm. = det som tillhör en nation: gentilis (jfr Nation); gentis, nationis, populi (proprius); n-a egendomligheter res nationis alicujus, nationum propriae; n-a olikheter, fel o. s. v. nationum dissimilitudines, diversitates; nationis (propria) vitia; n. stolthet gentis propria superbia; gloria domestica.
2. = inhemsk (subjektets nation tillhörig), i motsats till utländsk: domesticus; patrius; noster, suus cujusque o. dyl.; förkärlek, likgiltighet för det n-a rerum domesticarum, patriarum amor, fastidium; det n-a är alltid kärast nos nostra, sua quemque populum maxime delectant.
3. = som älskar det nationala: patriae, rerum patriarum amans; rerum domesticarum studiosus, r. d. studio incensus.

Nationalande: mos populi (C. de Off. I. § 64).

Nationaldrägt: vestitus gentilis, popularis, patrius.

Nationalitet: natio; till n-n en grek natione Graecus; aflägga sin n. patrios mores, patria instituta deponere, exuere; en blandning af olika n-r diversarum nationum colluvio.

Nationalkarakter: ingenium, mos, mores populi l gentis.

Nationalstolthet: nimia gentis suae admiratio; såra n-n gentem sui admiratione inflatam offendere.

Nationalära: populi fama.

Nativitet: genitura; thema.

Natt: nox; dag och n. (= allt jemnt) dies et noctes (C. Tusc. I. 14); noctes et dies (id.); om n-n noctu; nocte; nocturno tempore; midt i n-n, i djupa n-n media nocte; nocte intempesta; stiga upp midt i n-n media de nocte surgere; mot n-n sub noctem; vid n-ns början l. inbrott prima nocte; det blir n. nox ingruit, appetit; n-n öfverraskar ngn nox opprimit alqm; i n. (= förflutna n-n) proxima, praeterita nocte; i n. (= under kommande n.) proxima nocte; in noctem (t. ex. veniet); n-n förut proxima nocte; följande n. postera nocte; till långt l. sent på n-n ad, in multam noctem; tillbringa n-n någonstädes pernoctare alicubi; vara borta om n-n abnoctare; i n-ns tystnad noctis silentio; arbeta (vid ljus) om n-n lucubrare; hafva en god, dålig n. bene quiescere; noctem insomnem, inquietam agere; god n.! (vale!) placide quiescas; taga god n. cubitum, dormitum abire; (valere jubere alqm); söka herberge för n-n hospitium, mansionem, ubi nocte quiescat, quaerere; locum requiemque petere (Ov.).

Nattarbete:

1. opus elucubratum.
2. nocturnus labor; lucubratio.

Nattetid: nocturnum tempus.

Nattfrost: nocturnum frigus.

Nattlampa: nocturna (pernox, pervigil) lucerna.

Nattlig: nocturnus.

Nattläger:

1. = sängställe för natten: nocturnum cubile.
2. = nattherberge: hospitium; mansio.

Nattman: qui coria pecori detrahit; *excoriator.

Nattpotta: matŭla.

Nattqvarter: mansio; nocturnum hospitium.

Nattrock: *vestis cubicularia.

Nattstol: sella familiarica, pertusa.

Nattstånden: evanidus.

Nattsvärmare: comissator.

Natt-tröja: interula.

Natt-tyg: vestis nocturna.

Nattuggla: noctua.

Nattvak: vigiliae.

Nattvakt:

1. i abstr. men.: nocturnae excubiae, vigiliae.
2. = person, som gör vakt om natten: vigil; excubitor.

Nattvandrare: noctambulo.

Nattvard: (cena); särskildt = *sacra cena (in memoriam Christi); *cena domini; *eucharistĭa.

Nattvardsgång: sacrae cenae communio.

Nattväktare: vigil.

Natur:

I. = ett väsendes (individs eller slägtes) naturliga beskaffenhet, krafter m. m.:
1. 1. i allm.: natura (hominis, beluae, plantarum, terrae o. s. v.); ingenium (hominis; soli); menniskans n., den menskliga n-n hominis natura, humana natura; själens odödliga n. immortalis hominis natura, hominis immortalitas, aeternitas; det ligger i menniskans n. (att vara vetgirig) homini insita, innata est (cognitionis cupiditas); homini est a natura tributum (ut scientiā augeri cupiat); ita nati (factique) sumus, ut ducamur et trahamur ad cognitionis cupiditatem; följa sin n. naturam sequi; suo ingenio uti; till sin n., af n-n naturā (C. de Off. I. 50. 54); hafva ngt af n-n a natura habere, accepisse alqd; det ligger i sakens n. naturā fit (ut colorer, si in sole ambulem); fieri non potest, quin – –; n-ns röst vox naturae (in bestiis vocem naturae videmur audire); lefva i öfverensstämmelse med n-n naturae convenienter vivere; vanan är andra n-n in naturam vertit, vertitur consuetudo; alla n-ns och lyckans företräden omnia naturae et fortunae bona.
2. 2. i motsats l. förhållande till konst, efterbildning, reflexion, förställning m. m.: natura; veritas; konsten skall framställa n-n artis est naturam imitari, veritatem imitari, exprimere; måla efter n-n ad verum (animale) exemplum pingere, exprimere; n-n är mäktigare än konsten natura arte potentior est, plus valet; allt är hos honom n. in illo omnia vera sunt (non simulata, ficta, simulatione expressa, arte temperata); – in natura (mots. i penningar) uttryckes med adj. rectus (t. ex. cena, sportula, Su.); res ipsa.
3. 3. särskildt om (enskilda) menniskors naturliga beskaffenhet, anlag, gåfvor m. m. eller om menniskor med en viss naturlig beskaffenhet, i hvilken konkreta användning ordet äfven förekommer i pluralis (naturer):
  1. a. i kroppsligt hänseende (syn. fysik): corpus; corporis natura, constitutio, temperatio; hans starka n. corporis l. valetudinis firmitas; corporis firma constitutio; svaga n-er infirma corpora, infirmi, molles homines; n-n hjelper sig sjelf ipsa sibi medetur natura; sponte levatur morbus, malum; menniskans kroppsliga, sinliga n. corpus, sensus hominis.
  2. b. i andligt hänseende: natura; ingenium, animus (det förra mera i intellektuelt hänseende, det senare med afseende på sinnelag och känslostämning): menniskans andliga n. mens hominis; hans lifliga n. celeritas animi ingeniique; en stark, väldig n. summa vi l. virtute praeditus homo; homo fortissimus; veka n-er homines naturā molles; molli animo homo; han hade n-n för sig naturā valebat; a natura adjuvabatur; magna adjumenta naturae habebat; hafva n-n emot sig naturam adversam habere; gynnas af n-n naturam fautricem habere, nancisci; det strider mot min n. non meum est; a natura sensibusque meis abhorret, alienum est; naturali quodam fastidio abhorreo, abalienor ab ea re.
II. naturen:
1. 1. = den skapade verlden och den deruti inneboende kraft och ordning ss. ett helt: natura; rerum natura; mundus atque n. (C. de Or. III. § 178); res (omnes, universae); n-ns verk ea, quae naturā gignuntur, creantur, efficiuntur (effecta sunt); ett n-ns mästerverk res callidissimo naturae artificio perfecta; blicka in i n-ns verkstad sollertem naturae fabricam deprehendere; den liflösa, lefvande n-n natura inanima, animata; res inanimae, animalia; n-ns krafter, lagar vires, leges naturae; hela n-n omnis, universa natura; allt i n-n quaecunque in mundo creantur l. sunt; n-ns harmoni naturae consensio (C. de Or. III. § 20); naturae quasi concentus, convenientia, cognatio (C. de Div. II. c. 14. 15); n-ns studium cognitio, investigatio naturae; n-ns hemligheter naturae obscuritas; res ab ipsa natura obscuritate involutae; sådan är n-ns inrättning l. ordning ea est lex naturae; ita est a natura comparatum l. institutum (incredibiliter hoc natura est ipsa fabricata, C. de Or. III. § 178); efter n-ns ordning lege nascendi (omnes nostri et quos superstites lege nascendi optamus et quos praecedere ipsorum justissimum votum est, Sen. Consolatio ad Marciam cap. X); n-n bjuder, visar o. s. v. natura jubet, declarat, monet; återgifva n-n sitt lån naturae concedere; naturae vitam, cujus usuram dedit, reddere (C. Tusc. I. § 93).
2. 2. naturen i bestämd motsats till anden: necessitas naturae; res naturae quadam necessitate constrictae l. vinctae (mortales) i motsats till mens libera, immortalis, ab omni mortali concretione segregata (C.).
3. 3. särskildt = den synliga, oss omgifvande naturen: caelum, terra (mare); caelum ac terrae; den fria n-n (liberum) caelum l. agri, campi; med afseende på naturens (särskildt jordens) alstrande kraft: natura; (caelum); terra; hela n-n tyckes vara i uppror caelum ac maria misceri videntur; magnus caeli tumultus est; en frikostig, karg n. natura l. terra benigna, maligna; en skön n., n-ns skönhet regionum pulchritudo (C. Tusc. I. § 45), locorum amoenitas; amoena regio; ett ställe, beläget i en skön n. amoeno situ locus; om vintern liksom ligger n-n i dvala hieme terra quiescit, quasi mortua videtur; i Guds fria n. sub divo; skynda ut i Guds fria n. sub divum evolare; hela n-n tiger tacet omnis ager (Vg.).

Naturalhistoria: historia naturalis.

Naturaliesamling: *rerum naturalium, ex tribus naturae regnis collecta exempla.

Naturalisera: alicujus populi civitatem dare alicui; in civitatem recipere, asciscere alqm; civem (suum) facere; n-d svensk in civitatem Suecorum receptus, civitate suethica donatus, civis suecus factus; (jfr N. Att. cap. 3; Cs. b. Gall. I. 28. 4; T. Ann. IV. 43).

Naturalist: cui rerum natura per se stare et moveri (non a Deo regi) videtur; qui nihil esse putat praeter corpus (C. Tusc. I. § 20); qui rerum naturam pro Deo habet.

Naturalistisk: n. åsigt, betraktelsesätt = som tillhör en naturalist, se detta ord.

Naturanlag: natura; ingenium; natura et ingenium (natura atque i. ad dicendum vim affert maximam – för en talare beror det mesta på n-n); olika n. ingeniorum, naturarum dissimilitudo, differentia (C. de Off. I. 112); utmärkta n. ingenii praestantia; excellentis ingenii magnitudo (ibdm 119); n. för ngt indoles (ej i plur.) alicujus rei; jfr det i relativ mening vanligare Anlag.

Naturbehof: naturae desiderium, necessitas; förrätta ett n. necessitati l. naturae parere (C. de Off. I. 127); det är för honom ett n. ea re non potest carere ejus natura; natura eum cogit id facere; ipsā naturā ducitur, ut id faciat (vänskap är för menniskan ett n. naturā oritur amicitia; natura hominis nihil solitarium amat, sed semper ad aliquod quasi adminiculum annititur, C. de Am. § 88).

Naturdrift: naturae impetus; naturalis cupiditas; desiderium naturae; tillfredsställa en n. parere naturae, naturalem cupiditatem explere.

Naturenlig: naturalis (n. et honestus, C. de Off. I. § 18); naturae consentaneus, conveniens, aptus.

Naturfel: naturae vitium; (Demosthenes impedimenta naturae diligentiā industriāque superavit, C. de Or. I. § 260, 261).

Naturfenomen: visum.

Naturfilosof: physĭcus (jfr C. de Fin. I. § 19. 20).

Naturfilosofi: physica (n. pl.; jfr C. Acad. I. § 6; de Fin. I. § 17. 26); ea pars philosophiae, quae est de natura (jfr l. c. V. 9).

Naturforskare: naturae (earum rerum, quae a natura involutae videntur) investigator, speculator (C. de Univ. I; de Nat. Deor. I. § 84), indagator; physicus (de Fin. V. 13).

Naturforskning: naturae investigatio.

Naturfrisk: recens; nativus.

Naturföremål: res naturā creata; alla n. omnia, quae naturā creantur, gignuntur (natura sic a Peripateticis investigata est, ut nulla pars caelo, mari, terra – praetermissa sit, de Fin. V. 9; jfr ibdm 10. animantes – omniaque fere, quae e terra gignuntur).

Naturgåfva:

1. i allm.: donum naturae (C. de Or. I. 114), munus naturae (ibdm 115).
2. särskildt i plur. naturgåfvor = intellektuella anlag: ingenium, (hos flera subjekt) ingenia; hafva goda n-r ingenio valere; hafva svaga (klena) n-r ingenio parum valere; a natura mediocriter instructum esse; tardum esse; (natura deest alicui).

Naturhistoria: naturalis historia.

Naturkraft: vis, vires naturae (C. de Nat. Deor. III. § 28).

Naturkunnig: rerum naturae peritus; physicorum l. in physicis peritus.

Naturkunnighet: naturae cognitio; physica.

Naturlag: naturae lex.

Naturlig:

1. i allm. = som är l. som man har af naturen, i motsats till det, som är af konst l. i allm. af menniskor frambragt och bestämdt: naturalis (n. nitor, non fucatus; oratio et ratio homines devincit n-i quadam societate; cupiditates n-les, i motsats till inanes, C. de Fin. II. § 26); nativus (urbis nativa praesidia, C.; n. murus, Cs.; n. specus, Juv.); innatus, ingenitus, insitus (medfödd, af naturen inplantad); n-t hår, n. hy nativi (sui) capilli, color verus (Ter.); n. skönhet pulchritudo (a natura data), non arte quaesita l. corrupta; n. rättskänsla naturalis (innatus) quidam pudor; äfven kan begreppet gifvas medels kasus af natura l. med genitiv af ipse o. s. v.: n. värme calor ipsius corporis; hafva en n. böjelse l. afsky för ngt naturae quadam inclinatione propendere, propensum esse in rem; naturā ipsa trahi, duci ad alicujus rei cupiditatem (C. de Off. I. § 18); (naturā inest alicui alicujus rei cupiditas, C. Tusc. I. § 44); naturae l. naturali quodam fastidio abalienari, abhorrere ab alqa re; n-t helsovatten aqua naturā suā salubris, non arte medicata; n. fallenhet, skicklighet natura et ingenium; naturalis quaedam, (insita) sollertia; n. beskyddare tutor, quem ipsa natura dedit; n-t föreningsband, förening vinculum naturae; societas, quam ipsa natura devinxit; n-e fiender naturā inimici.
2. särskildt:
1. a. (sinlig, kroppslig) i motsats till andlig: naturae; corporis (i mots. till mentis, animi); det n-a lifvet, den n-a döden vita corporis; corporis et animi discessus.
2. b. (blott mensklig) i mots. till af Gud gifven l. verkad: naturae humanae; naturalis; humanus (i mots. till divinus; a Deo datus l. donatus; divinitus delatus); n. klokhet humana prudentia.
3. c. i motsats till borgerlig: naturalis (pater, heres, patria), naturae (C. de Leg. II. 1. patria naturalis l. naturae, i motsats till civitatis l. civilis); n. rätt jus naturae l. gentium (C. de Off. III. § 23); men n. son filius nothus, spurius, non justa uxore natus.
4. d. dö en n. död i motsats till våldsam (sjelfförvållad eller ofrivillig): morbo perire, fato concedere; miti morte interire (Tac.); fatalis mors (Vell.), necessaria.
5. e. = naturenlig, för ngn naturlig: naturalis [ea demum animo sedes n. est, C. Tusc. I. § 43; genus (studii) n-le et honestum, C. de Off. I. § 18; motus corporum n. kroppars n-a rörelse – lodrätt nedåt –, C. de Fin. I. § 19]; ad naturam accommodatus (motus corporis, animi, C. de Off. I. § 100); ad naturam aptus; naturae conveniens, consentaneus; n-t lefnadssätt victus et cultus naturalis, naturae conveniens.
6. f. = enkel, oförstäld, oförfalskad: simplex, rectus, incorruptus, verus (mots. ineptus, odiosus, molestus, nimis exquisitus, putidus, corruptus – palaestrici motus saepe sunt odiosiores et histrionum nonnulli gestus inepti non vacant offensione et in utroque genere quae sunt recta et simplicia laudantur, C. de Off. I. § 130 f.; Caesaris commentarii nudi sunt et recti, omni orationis ornatu velut veste detracta, C. Brut.).
7. g. = i sakens natur liggande, sjelfklar, rimlig: det är en n. följd naturā fit, ut – (colorer, si in sole ambulem); naturā consequitur, ut – (C. de Fin. III. § 64); det var n-t, att han blef rädd non potuit non commoveri l. perterreri (C. Lael. § 8); det är n-t, att jag längtar hem facere non possum, quin (naturā fit, ut –) domūs meae (patriae) desiderio tenear; en naturlig förmodan, misstanke ex ipsa re orta, probabilis, verisimilis suspicio.

Naturlighet: = enkelt, oförstäldt väsende: veritas; simplicitas; (sinceritas).

Naturligt:

1. = enligt sakens natur: naturā; naturaliter; ipsa re.
2. = enkelt, oförstäldt: simpliciter; recte; vere; ingenue; spela n. veritatem callide imitari.

Naturligtvis: scilicet; videlicet; nimirum (me species commovit, inanis s., sed commovit tamen; Democritus amissis oculis alba s. et atra discernere non poterat; n. hoc majus quiddam est, quam homines opinantur, C.); certe (i frågor = ju; certe patrem non occidisti?, Su.).

Naturlära: rerum naturalium doctrina.

Naturnödvändighet: necessitas naturae; fatum.

Naturrätt: jus naturae (ipsius), naturale; jus gentium (C. de Off. III. 23).

Naturvetenskap: naturalis doctrina (historia); ars, quae in natura investiganda versatur.

Neckros: nymphaea.

Ned: de i sammansättningar, ss. decidere, dejicere falla ned, kasta ned; deorsus (nedåt); upp och ned sursum deorsum; vända upp och ned på allt omnia miscere, perturbare; ned med seglen vela demittite!; ned med Tiberius pereat T. (in Tiberim, in Gemonias T.).

Nedan: infra; in inferiori parte; månen är i n. luna deminuitur, decrescit.

Nedanför: infra.

Nedanom: infra.

Nedantill: infra; in inferiori parte (alicujus rei).

Nedblicka: despicere, despectare.

Nedbloda: sanguine maculare.

Nedbrinna: deflagrare; consumi (igne).

Nedbryta: demoliri (aedes); destruere: diruere.

Nedböja: deflectere; (deorsum) inclinare, flectere, curvare; nedböjd af år annis gravis; n-d af bekymmer, sorger curis afflictus.

Neddraga: deducere (t. ex. vela), detrahere; i stoftet n. (i oeg. mening) proculcare alqd; obtrectare alicui.

Neddrifva:

1. om döda objekt (= nedslå, inplugga): defigere, adigere.
2. om lefvande objekt: depellere, deturbare, detrudere.

Nederbörd: caeli ruina (Vg.); pluvia, nix.

Nederlag:

I. i köpmansspråket = massa af upplagda varor l. platsen der de uppläggas, se Nederlagsgods, Nederlagsplats.
II. massa af nedslagna (kullslagna) saker l. lefvande varelser:
1. 1. eg.:
  1. a. i allm.: strages (hominum, aedificiorum, boum); anställa n. facere, edere s-m.
  2. b. särskildt i krig: strages (manfall); caedes (blodbad); – i allm. = förlorad drabbning: clades, calamitas, proelium adversum; damnum; n-t vid Cannae Cannensis calamitas; lida n. cladem, calamitatem accipere; proelium adversum habere; vinci; anställa n. på fienden stragem hostium edere; stragem, caedem facere; tillfoga ngn n. cladem, calamitatem afferre, inferre alicui; hostem prosternere; ett stort, ömkligt n. magna, miseranda calamitas; gräsligt, skamligt n. foeda, turpis, ignominiosa c. (Cannensis ignominia); lida ett fullständigt n. magna clade vinci (L. XXII); – ad internecionem caedi (occidione occidi); deleri (om krigshär).
2. 2. oeg.: lida n. = att besegras: vinci; inferiorem discedere, abire e certamine; lida n. vid en ansökan repulsam ferre; lida n. i en diskussion o. dyl. refutari, confutari.

Nederlagsgods: merces repositae alicubi.

Nederlagsplats: locus ubi reponuntur, deponuntur merces; receptaculum.

Nederst, adj.: infĭmus; imus; n-e delen af väggen paries infimus l. imus; sitta n. infimum locum tenere, infimum, infimo loco sedere.

Nederst, adv.: uttryckes med adj., t. ex. n. på sidan (in) infima pagina.

Nedfalla: decidere; delabi; procidere, prolabi (ad genua alicujus).

Nedfara: descendere, delabi.

Nedfart: descensus.

Nedflyga, Nedflyta, Nedfälla se Flyga, Flyta, Fälla.

Nedför, adv.: deorsus, -um.

Nedför, prep.: de; gå n. berget de monte descendere.

Nedföra: deducere; deferre.

Nedgräfva se Gräfva.

Nedgå:

1. i allm. = gå ned.
2. om solen och andra himlakroppar: occidere; den n-nde solen occĭdens sol.

Nedgång:

1. lefvande varelsers: descensus.
2. solens och andra himlakroppars: occasus; obitus; vid solens n. sole occidente; efter solens n. post solis occasum.

Nedgöra:

1. eg. = nedsabla en trupp: prosternere; caedere; occidere; delere (copias, exercitum, hostes).
2. oeg. = vederlägga: refutare, confutare, refellere.

Nedhugga:

1. träd: caedere; ferro eruere.
2. säd, gräs: demetere; sternere.
3. menniskor: obtruncare; trucidare; caedere.

Nedhängande: dependens; demissus (capillus).

Nedifrån, adv.: ab imo; ab inferiori, ab ima parte.

Nedifrån, prep.: n. hälen ab infima calce.

Nedkalla: devocare (alqm de tumulo; caelo Jovem); arcessere, vocare a superiori parte; – n. Guds, himlens välsignelse öfver ngn deos propitios precari alicui; Dei auxilium implorare alicui; [deos placare alicui; precari, ut Deus eventum rei fortunet, prosperet; jfr Hor. Ep. II. 1. 135 (chorus) caelestes implorat aquas docta prece blandus, impetrat et pacem et locupletem frugibus annum].

Nedkasta: dejicere, deturbare.

Nedkomma:

1. i eg. men.: devenire; descendere; decidere.
2. n. med ett barn: parĕre, gignere (infantem, filium, puellam); edere, eniti (partum).

Nedkomst:

1. eg.: descensus.
2. oeg.: puerperium; partus; lycklig n. prosperus, felix partus; vänta sin n. a partu proxime abesse (partus appropinquat alicui).

Nedlåta sig: se submittere (C. de Am. § 72); descendere ad rem, ad rem faciendam (ad ludum, C. de Or. II. § 22; ad preces; ad omnia, ad extrema); se demittere (ad adulationem, T.); non aspernari, non fastidire alqd; för mycket n. sig se abjicere; abjectum se gerere (vivere, C. de Off. I. § 124); n. sig till att göra ngt usque eo descendere, tantam sustinere indignitatem, ut faciat alqd; dignari facere alqd (Hor., T.).

Nedlåtande: communis (jfr N. Att. c. III); facilitate par infimis (C.); comis, facilis; i sitt tal n. affabilis (omnibus, C. de Off. I. § 113); vara n. communem esse; cum infimis se exaequare; in sermone efficere, ut unus de multis videatur (l. c. 109); n. sätt facillimi mores; communitas; visa sig n. communem, omnibus affabilem se praebere.

Nedlåtenhet: communitas; comitas, facilitas (ad inferiores se summittentis – de Am. 72 – cum inferioribus se exaequantis); visa n. se Nedlåtande.

Nedlägga:

1. eg.:
1. a. i allm.: deponere (alqd humi; semina sulcis); ponere (de manu alqd; terrā mortuum); mandare (semina sulcis).
2. b. n. i förvar: reponere (in thesauros l. t-is alqd; uvas in vasa); deponere (pecuniam d. – deponera – apud alqm; in templo alqd).
3. c. = sylta, salta o. dyl.: condire; condere.
2. oeg.:
1. a. n. ett embete, en rörelse o. dyl.: deponere (imperium; dictaturam; artem); abdicare se consulatu, magistratu (C.); a. magistratum (L.); abire consulatu; ponere (aflägga – inimicitias); reponere (caestus artemque r., jfr 1 b); omittere (obsidionem); n. sina anspråk jure cedere; postulationem omittere; n. en process reum mittere l. missum facere; transigere controversiam l. transigere cum alqo (= förlika sig med någon).
2. b. n. penningar, arbete på ngt: ponere, collocare pecuniam in re; ponere, consumere laborem in re, conferre ad l. in rem, adhibere ad rem, in re, rei (jfr de flesta af dessa uttryck, C. de Off. I. 17–19).
3. c. n. sina tankar i en skrift: ponere, scribere alqd in libro; literis mandare alqd (cogitationes suas, C. Tusc. I. § 6).

Nedläggande:

1. eg.: depositio, repositio, conditio (se Nedlägga, 1).
2. oeg.: n. af embete abdicatio; för öfrigt helst med ett verbalt uttryck, t. ex.: förmå ngn till n. af sitt embete ad munus abdicandum, ut magistratu se abdicet, impellere alqm.

Nedlöpa: decurrere.

Nedmylla: humo obruere; humo, in humum defodere, infodere.

Nedom: infra.

Nedomkring: circa inferiora, inferiorem partem.

Nedpacka: stipare; componere.

Nedplatta: deprimere; n-ad näsa nasus depressus, simus.

Nedre: inferior.

Nedresa: descensus, -sio.

Nedrifva: destruere, diruere, demoliri (ngt uppbygdt); revellere, avellere (ngt fästadt, fastsittande).

Nedrig: (syn. gemen, simpel): abjectus, parvus, humilis (animus); – improbus, turpissimus, pessimus, sordidus; malitiosus (ondskefull); foedus (skamlig); flagitiosus (neslig); n. handling improbe factum; flagitium; n. trolöshet foeda perfidia; n. snålhet sordida, extrema avaritia.

Nedrighet: improbitas; malitia; nequitia; i individuel mening = n. handling flagitium; improbe factum.

Nedrigt: improbe; foede; malitiose; flagitiose; det var n. gjordt af honom improbe fecit.

Nedrinna: defluere; delabi (de tecto aqua).

Nedrulla:

1. tr.: devolvere, provolvere.
2. intr.: devolvi, provolvi.

Nedsabla: obtruncare, trucidare, caedere; (ferro) dejicere (T.).

Nedsalta: salire, sallere; sale condire.

Nedsjunka: subsidere; delabi (segna ned).

Nedskaka: decutere.

Nedskjuta:

1. = fösa, skuffa ned: detrudere.
2. = fälla med skott: dejicere; (jaculo, telo) affligere.

Nedskrifva: literis mandare; scribere, perscribere.

Nedslagen se Nedslå.

Nedslagenhet: afflictus, fractus, abjectus, debilitatus animus; tristitia, maestitia; djupaste n. extrema, summa tristitia; upprätta ngn ur hans n. afflictum erigere, excitare.

Nedslå:

1. i eg. men.:
1. a. = slå, fälla till marken: affligere, prosternere (alqm); dejicere, decutere (alqd); n. ögonen vultum, oculos defigere, dejicere.
2. b. = nedfästa, nedpåla: defigere, infigere; n. ögonen för ngn oculos alicui submittere.
2. i oeg. men.:
1. a. = besegra, nedtysta, qväfva: opprimere, reprimere, comprimere; n. allt motstånd resistentes opprimere, frangere.
2. b. n. ngns mod, ngn: affligere, frangere, debilitare, percellere, conturbare aliquem, animum alicujus; motgången nedslog honom adversa re fractus est; skammen nedslog (krossade) honom icke, utan upprättade honom contumelia non fregit eum, sed erexit; – i synnerhet vanligt är part. pret.: nedslagen: afflictus, fractus, debilitatus; tristis; maestus; abjectus; göra ngn n. = nedslå; vara n. afflictum esse, jacēre.

Nedslående: tristis (t. ex. nuntius underrättelse); ad animum frangendum l. debilitandum accommodatus.

Nedsmutsa: foedare (stercore); illinere (carmine foedo splendida facta, Hor.).

Nedsmälta: (fundere); conflare (statuas); excoquere.

Nedsmörja: illinere; oblinere; foedare.

Nedspänna: remittere.

Nedstamma: descendere, ortum esse ab alqo; jfr Härstamma.

Nedstampa: pedibus proculcare, complanare.

Nedsticka:

1. = insticka (nedåt): inserere, infodere, defigere.
2. = medels styng fälla: confodere.

Nedstiga: descendere; n-nde (slägt-)linie inferior cognatio (Inst. lib. I. VI. 3); r. n. l. directus (stemmatis, cognationis) limes.

Nedstämma: remittere (vocem); n. sina fordringar l. anspråk modestius postulare, minora postulare.

Nedstänka: aspergere, conspergere.

Nedstörta:

1. tr.: dejicere, deturbare; praecipitare; n. i elände in miseriam detrudere.
2. intr.: corruere, concidere; decidere.

Nedstöta:

1. i allm.: impellere, dejicere, detrudere.
2. särskildt = med mordvapen nedstöta: confodere; obtruncare; caedere.

Nedsvärta:

1. i eg. men.: atramento oblinere.
2. oeg. (vanligare svärta): obtrectare alicui; famam alicujus violare.

Nedsänka:

1. eg.: demergere, immergere, submergere (in aquam l. aquā, aquae; in corpus alicujus ferrum immergere, infigere); jfr Sänka ned.
2. oeg.: (vanligare försänka): demergere (luctu; aere alieno); obruere.

Nedsätta:

1. i eg. men.: deponere (alqd de manibus, in terram; äfven = sätta i förvar, ”deponera”: apud alqm).
2. oeg.:
1. a. i allm. = minska: minuere, remittere (pretium); n. sina fordringar modestius postulare.
2. b. (= förklena) n. en person l. hans anseende: detrahere de fama alicujus, alicui l. alicujus famae; obtrectare alicui, laudibus alicujus, (laudes alicujus); elevare (auctoritatem); n. ngn i ngns ögon apud alqm detrahere de alqo (Eumeni inter Macedones viventi multum detraxit, quod alienae erat civitatis, N. Eum. 1); alqm contemptum (viliorem) reddere alicui; det är för hans rykte n-nde ad famam sordidum est; grave ejus famae est (T.); existimatio ejus laeditur, quod – –.
3. c. n. en kommission: collegio rem mandare; collegium constituere.

Nedsätta sig: considĕre; sedem, domicilium ponere, collocare (figere) alqo loco; alqo habitatum migrare, demigrare.

Nedsöla: maculare.

Nedtaga: tollere; refigere.

Nedtill: inferiori l. infima parte.

Nedtrampa: pedibus deprimere, conculcare.

Nedtrycka: deprimere, premere (jfr Trycka); en n-nde känsla gravis, acerba cogitatio.

Nedtynga: gravare, degravare.

Nedtysta: (clamorem, strepitum) premere, comprimere, opprimere.

Nedvälta, Nedvältra: devolvere.

Nedåt: deorsus, deorsum.

Negation:

1. i abstr. men.:
1. a. = förnekande: negatio (C. de Fato 8; de Inv. I. 42); negantia (C. Top. 57).
2. b. = upphäfvande, borttagande: privatio, amotio, detractio, vacuitas (doloris, C. de Fin. II. § 34).
2. = negativ (negerande) partikel: negativa particula (Apul. de Dogm. Plat. 3); negandi particula (Quint. I. 5. 50; jfr Törneros-Ljungberg, 155).

Negativ:

1. = förnekande l. som innehåller negation: negativus (jfr Negation, 2); n. sats sententia, qua negatur alqd esse, qua tollitur alqd.
2. = som består i frånvaro af ngt, t. ex. negativ förtjenst: virtus, quae in vitio fugiendo consistit.

Neger: Aethiops.

Negera = Neka.

Neglika: dianthus.

Nej:

1. i verkliga svar: non, minime, vanligen jemte den frågande satsens verb upprepadt: mihi non liceat meas ancillas abducere? Non licet (Pt. Rud. 724); egone ut, quod ad me adlatum esse alienum sciam, celem? minime istuc faciet Daemones (ibdm 1244); nej, visst icke, å nej, nej visserligen icke, nej min sann o. dyl.: non vero (numquam vero, nusquam v., nemo v. = nej aldrig, nej ingenstädes, nej ingen), minime vero, prorsus non: an tu haec non credis? minime vero. – Nemo igitur non miser? prorsus nemo. – Ubi ergo sunt ii, quos miseros dicis? Si enim sunt, nusquam esse non possunt. – Ego vero nusquam esse illos puto (C. Tusc. I. § 9. 11); nej tvärtom, nej, utan – = immo; immo vero (esse ergo eos dicis? immo, quia non sunt, eo miseros esse, ibdm 13; quid, si pater expilet aerarium, silebitne filius? Immo vero, obsecrabit patrem, ne id faciat); nej, snarare immo potius; nej, väl ain vero, ain tu? (= säger du det?); nej, jag tackar benigne (Hor. Ep. I. VII. 16); nej, tack (med ironisk betydelse af det senare ordet) apage; vale, valeat!
2. blott beteckning för en eftertrycklig negation, i stegrande, tillrättavisande, afbrytande uttryck: immo vero (simulacra deorum, i. v. dii ipsi; i. v. tu nos sequere); quin (quin moras rumpimus?; quin morere, ut merita es!); vero, enimvēro non (hoc vero l. enimvero hoc ferri non potest, ferendum non est); sed [afbrytande – sed haec hactenus – sed jam tempus est finem facere – l. blott = utan: non praetoris convivium, sed (nej) Cannensem pugnam se videre arbitrabantur, C. in Verr. V. § 28]; at (nej men, tillrättavisande – at, Sophocle – nej men S. – praetorem decet abstinentes non solum manus, sed etiam oculos habere, C.).
3. såsom objekt (l. subjekt): non (aut etiam aut non respondere, svara ja eller nej, C.); vanligare gifves dock nej tillsammans med verbet medels ett nekande verb: säga nej negare (Diogenes ait, Antipater negat, C.; negat quis, nego: ait, ajo, Ter.); recusare (vägra); svara nej negare (se facturum); abnuere, renuere; säga nej till ngns bön, gifva ngn nej aspernari, aversari preces alicujus, petentem; gifva en friare nej condicionem alicujus aspernari; få nej repulsam ferre.

Nejd: regio; vicinia (grannskap); loci l. loca; skön n. amoena regio, amoeni loci; här i n-n hic viciniae, in hac regione (jfr Trakt).

Nek: merges (jfr Kärfve).

Neka:

1. = förneka, n. till ngt: negare; infitiari; infitias ire; n. till ngt, till ett brott negare se fecisse alqd, se scelus admisisse; de crimine n.; n. Guds tillvaro negare Deum esse, Deum tollere; det tjenar till intet att n. quid attinet infitiari?
2. = afslå, vägra: negare, denegare alicui alqd; n. att komma negare se venturum esse; nolle venire; ne veniat recusare; jag kan ej n. honom ngt nullius rei a me repulsam fert; icke n. sig ngt nulli sumptui parcere; nulla re (voluptate) abstinere, nulla re se (genium) fraudare; jag kan ej n. mig det nöjet facere l. abstinere non possum, quin –; n. sig det nödvändiga necessario victu (cultuque corporis) se fraudare.

Nekande:

1. i grammatisk mening: negativus (Apul.; jfr Negativ); n. satser negantia (C.; mots. ajentia).
2. i allm. = som består i förnekande l. frånvaro af ngt: han gaf ett n. svar negavit se facturum; se nolle respondebat.

Nektar: nectar.

Nektarlik: nectareus.

Nemligen se Nämligen.

Ner = Ned.

Nere: infra; in imo; ligga n. (= vara oodlad, försummad) jacēre.

Nerv:

1. i eg. men.: fibra; *nervus; hafva starka n-r corneas fibras habere, Ps.
2. oeg. = kraft, eftertryck: nervi; vis; det finnes ej n. hos honom nihil in eo nervorum est; sine nervis est, quidquid dicit l. agit (jfr C. de Off. II. § 36; Hor. Sat. II. 1. 2); inkomster äro statens n. vectigalia sunt nervi rei publicae.

Nervfeber: febris nervina l. nervorum.

Nervsvag: enervis.

Nervös: infirmus; irritabilis; stomachosus.

Nesa: dedecus; flagitium; ignominia; till n. för honom sjelf cum suo dedecore.

Neslig: turpis; ignominiosus; foedus; flagitiosus; n. handling flagitium; turpiter, foede factum l. commissum.

Neslighet: turpitudo; foeditas.

Nesligt: turpiter; foede, ignominiose.

Netto (italienskt ord = sv. nätt): purus, liquidus; n. inkomst l. behållning purum ac reliquum (C. Accus. in Verr. III. § 200).

Neutral:

1. i allm.: neutrarum partium (neutrius partis studiosus); medius (amicus, L.); integer; vara n. medium esse, medium se gerere; neutris partibus favere; integrum se servare; vara n. i förhållande till krigförande makter quiescere; bello se non immiscere; belli expertem esse; ab utriusque partis societate remotum manere (otiosum belli spectatorem se praebere); n-t område l. land ager (utriusque partis) medius (hvilket naturligtvis också kan fattas i rent lokal mening); ager belli expers.
2. i grammatisk men.: neutri (så hos Gramm.) generis (nomen); n-t genus neutrum genus.

Neutralitet: neutrius partius studium; quies (Attici quies Caesari grata fuit, N.); iakttaga n. quiescere; nullam belli partem sumere (jfr Neutral); sträng n. summa religio in neutris partibus juvandis; iakttaga sträng n. summa religione inter bellum gerentes se integrum l. medium servare; väpnad n. armata quies; iakttaga väpnad n. pacem servantem arma parare l. parata habere.

Ni se I.

Nick: nutus; gifva ngn en vänlig n. amice, benigne, comiter annuere alicui; med en n. afslå l. bifalla annuere, renuere l. abnuere.

Nicka: nutare (capite o. dyl.); n. bifall annuere; n. afslag abnuere, renuere; n. åt ngn annuere alicui.

Nickning: nutus.

Niding: homo improbus, sceleratus, sine fide.

Nidingsdåd: flagitium; malum facinus.

Nidsk: avarus; malignus; sordidus; illiberalis; nimis parcus l. restrictus.

Nidskhet: avaritia; sordes; malignitas.

Nidskt: avare; sordide; nimis restricte; nimis parce.

Nidvisa: malum, probrosum carmen.

Niga: genua summittere.

Nio: novem; nio på hvar novēni; nio gånger novies.

Niohundra: nongenti.

Nionde: nonus; hvar n. nonus quisque; för n. gången nonum; n. del nona pars.

Niotal: novenarius numerus; ett n. af män novem viri.

Nioårig: novem annos natus (om lefvande varelser); novem annorum (bellum).

Nipp: gemma.

Nisch: recessus; aedicula (kapell).

Nit, n.: ardens studium; ardor.

Nit, m.: sors vacua, pura, inanis.

Nitisk: studiosus; studio ardens; acer; vehemens; n. i tjensten muneris exsequendi studiosus l. in munere exsequendo, tuendo studiosus, vehemens; (operā vehemente minister, Hor.); assiduus, gnavus; n. för en sak studiosus alicujus rei; vehementer laborans pro alqa re.

Nitiskt: summo studio; vehementer; acriter.

Nitnagel: clavus.

Nittio: nonaginta; n. på hvarje nonagēni; n. gånger nonagies.

Nittionde: nonagesimus; n. gången nonagesimum.

Nitton: undeviginti; decem et novem; n. gånger, n. på hvarje undevicies, undevicēni.

Nittonde: undevicesimus.

Nitälska: ardere, flagrare studio (alicujus rei – för ngt).

Nitälskan: flagrans, ardens studium l. amor.

Njugg: parcus; nimis parcus; avarus; sordidus; n. spar och fan tar male parta male dilabuntur; (curtae nescio quid semper abest rei, Hor.).

Njugghet: nimia parcimonia; avaritia; sordes.

Njupon: baca rosae caninae.

Njuponbuske: rosa canina.

Njure: ren (rien), vanl. blott i plur.: renes.

Njurlidande, Njurplåga: *nephritis; renum morbus; hafva n. a renibus laborare (renes morbo acuto temptantur).

Njursten: calculus renum.

Njuta:

1. tr.:
1. a. i allm.: frui alqa re; (fructum) capere, percipere ex re; uti re; n. inkomster af ngt reditum capere ex re; usum fructum rei habere; n. lön mercedem capere, accipere; n. fred pace frui, uti; pacem habere; n. ngns undervisning discere ab alqo; magistro l. doctore uti alqo; doctrina alicujus institui; n. sitt lif vitā l. animā frui (is demum mihi vivere et frui anima videtur, Sa. Cat. cap. 2. 9; carpe diem, Hor.; aetatis specie, dum floreat, uti, Ov. Fast. V. 354); n. sin frihet libertate uti, frui; n. sömn somnum capere.
2. b. n. föda (mat och dryck): cibum capere; vesci.
2. intr.:
1. a. absolut: frui (satiatis jucundius est carere, quam frui, C.); voluptatibus frui; lefva för att n. voluptatibus totum se dare l. dedisse.
2. b. n. af ngt: frui alqa re; delectari alqa re; voluptatem capere, percipere ex alqa re; han tycktes n. af skådespelet spectaculo delectari videbatur.

Njutbar: quo quis frui (vesci) possit; jucundus.

Njutning:

1. relativt (= åtnjutande; det att njuta ngt): fructus (neque nobis otii f. datus est); usus.
2. absolut (= nöje, lust): voluptas; sinliga n-r corporis voluptates; libidines; hängifva sig åt n-r voluptatibus se tradere.

Njutningslysten: voluptatis cupidus; voluptarius.

Nobel: generosus (högättad); – liberalis (ädel).

Nock:

1. ändan af en segelrå: cornu.
2. spindel på en spinnrock: fusus.

Nog:

1. i allm. (= tillräckligt): satis (sat); nog blod har flutit satis sanguinis profusum est; nu är det nog jam satis est (sufficit)!; få nog af ngt satiari (saturari) alqa re; hafva nog af ngt satis alicujus rei habere; han har fått nog satis habet; göra nog för en sak l. person satis facere rei, homini; satis tribuere, praestare alicui; mer än nog satis superque; abunde; affătim; hvar och en har mer än nog af (l. att göra med) sitt eget satis superque est suarum cuique rerum (C.); nog klok till l. för att inse satis l. tam prudens, ut intelligat (hocine satis est, ut non peccasse videatur?; estne ulla res tanti – af nog stort värde – aut commodum ullum tam expetendum, ut – nog eftersträfvansvärdt för att – viri boni splendorem amittas?, C. de Off. III. § 82); nog härom sed haec hactenus; tids nog satis tempore; nog af ut brevi comprehendam; ne multa; utcunque illud est, fuit, erit.
2. särskilda användningar:
1. a. ss. adverb = temligen, ganska: satis, admodum, (nimis).
2. b. i uttryck för förvåning, t. ex. det var nog (= besynnerligt, oväntadt): non putaram; quis crederet (hvem skulle hafva trott det)?; det var nog, att han ej är hemma miror (mirum est), illum domi non esse.
3. c. i uttryck för förmodan l. medgifvande: nimirum; credo; sane o. dyl.: han kommer nog igen redibit, noli dubitare (L. III. cap. 2) l. noli dubitare, quin rediturus sit; han är nog hemma domi est, credo l. credo eum domi esse; jag ville nog gerna träffa honom sane velim eum convenire (sed –).

Noga, adj.:

1. om personer:
1. a. i allm. = noggrann: diligens, accuratus; vara n. med en sak, med att – in alqa re diligentem esse, summam adhiberi velle, exigere diligentiam; diligenter cavere, tenere, ut l. ne fiat alqd (t. ex. ne quis sine imperio cum hoste pugnet).
2. b. särskildt = njugg, sparsam: nimis diligens (in re familiari tuenda, in exigendo o. dyl.); nimis (ad rem) attentus (äfven ensamt attentus, t. ex. pater a., Hor. Ep. II. 1. 172); parcus; tenax.
2. om saker:
1. a. = billig, inskränkt: aequus, parvus; hvad är det nogaste priset quanto pretio ut minimo res venalis est?
2. b. i opersonliga uttryck: det är mycket n. med den saken res summae diligentiae est, summam requirit l. desiderat diligentiam.

Noga, adv.:

1. i allm. = noggrant, (granneligen): diligenter; accurate, subtiliter, bene (cognoscere, cavere, tenere – undersöka, akta sig, iakttaga).
2. med betydelse af alltför noga, småaktigt, sparsamt: restricte (hoc est nimis exigue et exiliter ad calculos vocare amicitiam: videtur vera amicitia – non – observare restricte, ne plus reddat, quam acceperit, C. de Am. § 58), parce, attente (rem familiarem tueri).
3. som nogast: vix.

Noggrann: diligens; accuratus; subtilis (logiskt n.; grundlig); severus (strängt n.); religiosus (samvetsgrann); n. med l. i ngt diligens in re gerenda.

Noggrannhet: diligentia; accuratio; magna cura; subtilitas, religio (jfr Noggrann).

Noggrant: diligenter, accurate; subtiliter.

Nogräknad: religiosus (samvetsgrann); severus (sträng); – acerbus (i fordringar på andra – in dando munificus, in exigendo non acerbus, C. de Off. II. § 64); icke n. facilis (in alios); levis; vara n. diligenter exigere alqd; ad calculos vocare alqm l. alqd; han är ej n., hvad han gör quid faciat, pensi non habet, non curat; han är ej n. om medlen quibus modis l. rebus assequatur (ea, quae vult), pensi non habet, ei religioni non est; jfr Grannlaga.

Nogsamt: satis.

Nojs: jocus; ludus; hålla n. jocari, ludere.

Noll (af nullus): nihil; vara af n. och intet värde nihili esse, pro nihilo haberi.

Nolla:

1. tecknet 0, hvilket tillhör det arabiska siffersystemet och ej det romerska (af arabiskt ursprung är det franska zéro).
2. = som är utan värde och betydenhet: nihil; nihili; vara en n. in nullo numero esse; nihili esse; (jfr Hor. Ep. I. 2. 27).

Nomad: nomas (Sa. Jug. 18); de scytiske n-ne vagi Scythae (Hor.); vagae Scytharum gentes.

Nomadfolk: vaga gens.

Nomadisk: vagus (vagi, palantes – temptantes agros, alia deinde alia loca petebant, Sa. Jug. 18); föra ett n-t lif sedibus incertis, cum pecoribus vagari.

Nomadlif: nomadum vita (jfr Nomadisk).

Nomen: nomen; nominatus.

Noppa: floccus.

Noppra: floccos decerpere.

Nord:

1. väderstrecket norr: septentriones (i äldre språket), septentrio (L.); mot n-n ad l. in s-em, s-es.
2. = den nordlige delen af jorden: septentrionalis pars terrarum; terrae l. regiones aquilonares; n-ns folk populi sub septentrionibus positi; n-ns gudar *dii arctōi.

Nordan, Nordanifrån: a septentrione.

Nordanland: septentrionalis, aquilonaris terra.

Nordanvind: (ventus septentrionalis); aquĭlo; boreas.

Nordbo: septentrionalis regionis incola.

Nordisk: ad septentrionalem partem terrae pertinens; qualis in terris aquilonaribus esse solet (t. ex. facies, corpora hominum); n-t krig bellum, quod in terris aquilonaribus geritur; de n-a folken (populi quos despicit arctos, Luc.); populi sub septentrionibus positi (sub axe positi, poet.).

Nordlig: (i rent geografisk mening, d. v. s. blott om länder och deras läge, om vindar o. dyl.): septentrionalis; aquilonaris; poet.: arctōus, borēus; arctĭcus (Pn.); det är n. vind ventus a septentrione est, surgit; vinden har vändt sig till n. mutatus ventus a septentrione flat, venit; hafva ett n-t läge sub septentrionibus situm esse; i n. riktning in septentrionem.

Nordligt: n. belägen sub septentrionibus positus.

Nordost: regio (partes) inter solis ortum et septentriones spectans.

Nordostlig: inter septentriones et orientem solem spectans (jfr Cs. de b. G. I. 1); det är n. vind ventus aquilo est; ab hiberno solis occasu ventus surgit.

Nordpol: cardo l. polus arcticus (Pn., mots. antarcticus l. austrinus).

Nordsjön: septentrionalis Oceanus (Rhenus s-i O-o miscetur, T. Germ. 1).

Nordvest: regio spectans inter septentriones et occasum solis; ligga i n. (om ngt) spectare inter septentriones et occasum solis (Cs. b. G. 1. 1).

Nordvestlig, Nordvestre: spectans inter septentriones et occasum solis; ab aestivo solis occasu oriens (ventus o. dyl.).

Nordvestvind: caurus.

Norm: norma; regula; lex; ratio.

Normal: ad normam (directus, constitutus, descriptus); normae, legi conveniens; ordinarius; rectus; naturalis.

Norna: Parca.

Norr: i n., åt n., n. ut ad septentriones versus l. in septentriones; belägen i n. (om en sak) a septentrionibus positum esse; ligga (vetta) mot n. ad septentriones vergere, spectare, conversum esse; ligga långt i n. sub septentrionibus (sub axe) positum esse; n. om staden a septentrionali parte urbis.

Norre, Norra: ad septentriones spectans l. vergens, conversus; septentrionalis, aquilonaris.

Norrsken: *lumen boreale; fulgor septentrionalis caeli.

Nors: salmo eperlanus.

Nos: rostrum.

Nosa: n. på ngt nasum (rostrum) admovere alicui rei; odorari (alqd); naso scrutari, pervestigare alqd.

Nosgrimma: capistrum.

Noshörning: rhinocĕros.

Not:

1. fisknot: verriculum, everriculum; jaculum; sagēna.
2. musiknot: nota (musicorum); sätta n-r till ngt modos facere; modulari.
3. anmärkning, noter till en skrift: nota; annotatio; explicatio.
4. = (diplomatisk) skrifvelse: literae.

Nota = Lista, Förteckning.

Notabene (= märk väl): n. om = ita si; si modo.

Notarie: scriba.

Notorisk: manifestus; notus; det är n-t constat.

Notvarp: jactus; bolus.

Novell: fabella; narratiuncula.

November: (mensis) November.

Novitius: novitius; tiro.

Nu:

1. om närvarande tid: nunc; nu mera, redan nu jam; nunc jam, jam nunc [redan (nu), Hor. Carm. II. 1. 9]; just nu, i detta nu hoc ipso tempore; (dum loquimur); i ett nu temporis puncto l. momento; nu strax jam; jam jamque; nu för tiden his temporibus; hac l. nostra aetate; hoc ipso tempore (C. de Or. II. § 21); (hodie, hodieque = ännu i dag, C., L.); än nu etiam nunc (adhuc, T.); icke ännu non jam; nondum; tills nu adhuc (id a. semper tacui et tacendum putavi, C.); nu först (= icke förr, än nu) nunc demum (l. denique); nu först (= nu för förste gången) nunc primum; nu ändtligen l. omsider tandem; hvad nu? quid est? (q. e., Cotta? quid tacetis?, C. de Or. I. 160); quid hoc negoti est (Pt.); quid ais?; nu och framdeles nunc et olim; från nu inde ab hoc tempore; nu som mest l. bäst nunc cum maxime (C. pro Cl. § 12; de Sen. § 38; Caesari civitas paret c. m. mortuo, de Off. II. § 23).
2. nu – nu = än – än (om alla tider): nunc – nunc (n. athletarum studiis, nunc arsit equorum, Hor.); modo – modo.
3. öfvergångs- l. konsekutiv partikel:
1. a. i allm. = under nu l. då varande omständigheter, i förevarande fall o. dyl.: nunc; jam [si tu, Crasse, tunc dixisses, omnem (accusatorum) importunitatem ex intimis sensibus evellisses: – nunc vir talis amissus est (gick för fäderneslandet förlorad, C. de Or. I. 230].
2. b. nu, men nu, i en logisk undersats (assumptio): autem; atqui (si una continemur omnes et eadem lege naturae – certe violare alterum naturae lege prohibemur. Verum autem primum. Verum igitur extremum, C. de Off. III. § 27; possumusne scire hoc quale sit, nisi contulerimus inter nos, – quid – sit – bonum? Atqui haec patefactio quasi rerum opertarum – definitio est, C. de Fin. II. 4).
3. c. om nu: quod si; som nu, då nu: blott quum l. med tillägg af ett igitur l. medels ett relativ, t. ex. qui quum (när han nu).
4. d. i lagstil, vid införande af ett nytt fall (kasus): ast, at (ast quando consules – nec escunt, auspicia patrum sunto – nu finnas inga konsuler, då hafve fäderne auspicia, C. de Legg. III. § 9 ff.).
5. e. i frågor: tandem; quid tandem istuc est (hvad är nu detta för något)?
6. f. i uppmaningar, tillrättavisningar o. dyl.: nunc (i nunc et curre per Alpes, ut pueris placeas et declamatio fias, Juv.); jam, age jam; tandem (med uttryck af otålighet); se nu! ecce; videsne –; äfven = age, age vero.

Nubb: clavulus.

Nullitet: nihil; res nihili.

Numerera: numeris signare l. distinguere.

Numerus (= tal i gramm. men.): numerus.

Numismatik: numismatĭca.

Nummer: numerus; signum l. nota numeri; tessĕra.

Nunna: *monăcha.

Nutid: haec l. nostra l. praesens aetas, tempora; n. och framtid et praesens et postera aetas (Hor. Ep. II. 1. 42); efter n-ns bruk, fordringar ut nunc sunt tempora; ad hujus aetatis consuetudinem.

Nuvarande: praesens; hic; hic, qui nunc est (vår n. konung hic qui nunc rex noster est); efter n. priser ut l. quae nunc sunt pretia; det n. politiska tillståndet hic status rei publicae; efter n. förhållanden ut nunc est; pro re nata, C. Ep. ad A. VII. 8. 2.

Ny, adj.:

a. novus (beslägtadt med nunc och nuper), ny i motsats till det som varit förut l. länge, det vanliga l. gamla – faktiskt ny (nyblifven, nykommen o. dyl.) l. till slaget och arten ny – ovanlig, oväntad o. d. – novus annus (a frigoribus incipit, Ov.); novum vinum, vetus – förra årets – vinum; equus intractatus et novus i motsats till eo quo quis consuevit uti (C. de Am. § 68); novis rebus nova imponere vocabula; ny stad, nytt folk (om Rom) novus populus, nova urbs (L. I. 9. 30); nova nupta (nygift qvinna, brud, Catullus); novos amicos veteribus anteponere; oratores novi (nymodige), stulti adolescentuli; nye seder, moder novi mores; ny för ngn alicui novus (nihil dicam – aut inauditum vobis aut cuiquam novum, C. de Or. I. § 137; på nytt denuo; å nyo iterum; rursus; ej sällan kan ny – i betydelsen af novus – tillsammans med ett allmänt verb återgifvas med novare, renovare, redintegrare: bilda nya ord verba novare; göra allting nytt omnia novare; – deremot börja nytt krig l. krig på nytt bellum renovare, redintegrare; rebellare; gifva nya krafter vires sufficere alicui; – novus saknar – såsom eg. icke varande qvalitetsadjektiv – stegringsgrader; jfr recens.
b. novellus, novicius = ung (novella arbor), nykommen (novicius servus nykommen i tjensten).
c. recens = ny och frisk (färsk), ny till sin beskaffenhet – r. numus (nypreglad), recentia vestigia, recens lac, recens vinum (jfr novus); i komp. och superl. vidgas betydelsen af recens något, i allm. = nyblifven: recentissima quaeque maxime emendata sunt, C.; auctor (sagesman) recentior, L.; den nya, nyare tiden, helst = haec l. nostra tempora; de nyare språken linguae recentiores l. horum temporum linguae; de nyare författarne hi recentiores scriptores (C. de Fin. II. 82); nostrorum l. horum temporum scriptores, nostri scriptores (jfr T. Dial. de Orat. cap. 1: multum vexata vetustate nostrorum temporum eloquentiam antiquorum ingeniis anteferre – m. fl. ställen); är nyare, nyast helt enkelt = senare, senast, kan det gifvas med posterior, postremus (posterioribus poētis longe praestat Tegnerus; postremus quisque poētarum deterrimus est – deremot nuntii, acta diurna recentissima nyaste bud, nyaste tidningar).
d. är ny = en annan, heter det alter (= en till af samma slag – alter erit tum Tiphys et altera quae vehat Argo delectos heroas, Vg.), alius (med betydelse af olikhet – alius Latio jam partus Achilles, natus et ipse Dea, id.); han har blifvit en ny menniska plane alius factus est; mores mutavit.

Ny, n.: intermenstruum tempus (C.); interlunium (Hor.); nova luna.

Nybakad:

1. eg.: recens coctus.
2. = nyblifven: novitius.

Nybegynnare: tiro (in alqa re).

Nyblifven: novus; novitius.

Nybrytning: novale.

Nybyggare: colōnus.

Nybygge: colonia; anlägga ett n. coloniam deducere in alqm locum, alicubi constituere; in coloniam deducere l. mittere (colonos).

Nybörjare se Nybegynnare.

Nyck: caecus l. repentinus animi impetus; libido; drifvas, ledas af n. repentino quodam (quasi vento) impetu animi ferri, incitari, incitatum facere alqd (C. de Off. I. § 49); temeritate quadam facere alqd (ibdm); efter n. ex libidine, ad libidinem (Sa. Cat. 8); full af n-r varius (varium et mutabile semper femina, Vg.); morosus (egensinnig, kinkig); levis, inconstans (flygtig, ostadig); rätta sig efter ngns n-r ad varios nutus alicujus se accommodare; grymma n-r crudeles nutus, morosa crudelitas.

Nyckel:

1. eg.: clavis; sätta i, draga ut n. clavim inserere, deducere.
2. oeg.: n-n till ett land quasi janua l. porta regionis, regni (jfr C. pro Mur. XV. 33); claustra regni (L. IX. 32. VI. 9).

Nyckelben: clavicula.

Nyckelhål: foramen cui inseritur clavis.

Nyckelknippa: clavium fascis.

Nyckelpipa: clavis tubulus.

Nyckfull:

1. om person: qui impetu animi (l. temeritate quadam, non ratione) regitur; varius; morosus; levis.
2. om handlingssätt: libidinosus; mutabilis.

Nyckfullhet: ingenii l. animi varietas; levitas, morositas; libidines.

Nyckfullt: ex libidine; leviter.

Nyfiken: nova audiendi, videndi cupidus, avidus, studiosus; curiosus (ista studia si ad imitandos summos viros spectant, ingeniosorum sunt: si tantummodo ad indicia veteris memoriae cognoscenda, curiosorum, C. de Fin. V. 8); jag är n. att se, höra videre, audire aveo, gestio, cupio; blifva n. videndi – cupiditate incendi, inflammari; n-a ansigten, blickar oculi, vultus curiosi l. curiosorum.

Nyfikenhet: (nova) videndi, audiendi cupiditas, aviditas; curiositas.

Nyfiket: curiose; avide; cupide; n. spörja, forska om, efter ngt studiose inquirere in alqd (C. de Off. II. § 44).

Nyfödd: modo natus l. nascens (C.); recens natus (Pt.); den n-a varelsen – animal, simul ortum l. natum est (voluptatem appetit ut bonum, C. de Fin. II. 31; jfr ibdm V. § 17. 42. 55 ff.).

Nygift: novus maritus; nova nupta.

Nyhet:

1. utan plur. (egenskapsord): novitas; n-ns behag grata novitas l. novitatis gratia; hafva n-ns behag novitate delectare.
2. med plur. (sakord):
1. a. = underrättelse (om ngt nytt): nova (nuper facta l. allata) res; nuntius; en obehaglig n. res ingrata (et nova); nuntius ingratus; en stor, obehaglig, otrolig, oväntad n. har anländt res allata est, nuntiata est magna, tristis, incredibilis, inopinata; det var en ledsam n. male narras; höra n-r nova audire; har du hört den stora n-n audistine, quid memorabile nuper factum l. allatum sit?
2. b. = ny sed, nytt bruk, ny sak i allm.: nova res; novus mos; novitas (C. de Am. § 68); novum institutum; fallen för n-r novarum l. novandarum rerum cupidus; (homines non tam commutandarum rerum quam evertendarum cupidi – icke så mycket för n-r som för omstörtningar, C. de Off. II. § 3); förderflig n. res nova et perniciosa; införa n-r novos mores, nova instituta inducere, introducere; aliquid, multa novare; hata, vara obenägen för n-r nova odisse; a rebus novis l. novandis abhorrere.

Nyhetslysten, Nyhetsmakare: novarum (novandarum, commutandarum) rerum cupidus, studiosus; en orolig n. homo turbulentus et rerum novarum cupidus.

Nykläckt: nuper exclusus l. excusus.

Nykomling: advĕna (nyligen ankommen); n. i ngt tiro, hospes in alqa re.

Nykommen: qui nuper advēnit l. (om saker) allatus est; tiro; hospes.

Nykter:

a. = som intet förtärt på dagen: jejūnus; sobrius; vara n. nihil gustasse.
b. = icke rusig: sobrius (nemo saltat s., C.); siccus (non siccorum consilia, sed vinolentorum somnia, C.); non ebrius; blifva n. crapulam discutere, exhalare.
c. = som ej plägar dricka, måttlig i sina lefnadsvanor: sobrius (homo frugi et s.); siccus (siccis omnia nam dura Deus proposuit –, Hor.); abstemius (absolut n.; vina fugit gaudetque meris a. undis, Ov.).
d. oeg. = sansad, förståndig, prosaisk: sobrius (orator); siccus, sanus (nihil erat in ejus oratione nisi sanum et siccum, C.; siccus orator); maturus.

Nykterhet:

1. eg. = måttlighet i bruk af starka drycker: sobrietas; continentia; frugalitas; absolut n. vini abstinentia.
2. = förståndighet, sansadt väsende (prosaiskhet, torrhet): sanitas (s. animi est, quum ejus judicia concordant, C.); siccitas (orationis = torrhet); maturitas (malim L. Crassi maturitatem, quam calamistros Maecenatis aut tinnitus Gallionis, T. Dial. 26).

Nykterhetslöfte: votum abstinentiae.

Nyktert: sobrie.

Nyland: novalis, novale.

Nyligen: nuper (= för kort tid sedan; jfr Nyss; n. an olim?, Hor.); modo, paulo ante uttrycka en det närvarande närmare tidpunkt än nuper: nuper, quid dico nuper? immo vero modo (nyss) et plane paulo ante (för en liten stund sedan); non ita pridem (för ej så länge sedan, Hor.).

Nymf: nympha.

Nymodig: novus; novo more l. ritu.

Nymodighet: novitas.

Nymodigt: novo more l. ritu.

Nymånadsdag: Kalendae.

Nymåne: nova, nascens, prima luna; det är n. luna renascitur; interlunium est.

Nyodling: novalis; novale.

Nypa, v.: vellicare.

Nypa, f.: quantum tribus digitis apprehenditur l. levatur (jfr Ppt. IV. 11: en sum, quod digitis quinque levetur onus).

Nypon se Njupon.

Nyptång: volsella.

Nys: få n. om en sak sentire, resciscere, odorari alqd; alqd subolet alicui (Com.).

Nysa: sternuere; (n. flere gånger) sternutare; komma att n. sternutamentum movere, excitare alicui.

Nysmedel: sternumentum.

Nysning: sternutamentum.

Nysrot: veratrum; hellebŏrus.

Nyss: (= för en stund, kort tid sedan; jfr Nyligen): modo; paulo ante; jam; han hade n. gått, då jag kom vix ille abierat, quum ego redii l. redeo; n. kommen från provinsen recens e provincia; n. blifven pretor recens praetor l. (T.) praetura (sc. praeditus l. functus).

Nysta: glomerare.

Nystan: glomus.

Nyter: hilaris, comis.

Nytta: utilitas; – fructus (n. af l. med ngt); commodum (förmon); usus (bruk); emolumentum (yttre fördel); salus (välfärd, väl); allmän, det allmännas n. communis, publica (statens) utilitas l. salus; enskild n. singulorum, privata utilitas, sua (cujusque) utilitas; praktisk n. utilitas vitae; förena n. med nöje utile dulci miscere (Hor.); et juvare l. prodesse et delectare; lända till n. utilem esse, utilitati esse, prodesse alicui; usui esse; det är af n. expedit, conducit; i allt se på n-n ad utilitatem referre omnia; från n-ns ståndpunkt si quaeritur, spectatur utilitas, si utilitatis ratio habetur –; till stor n. för mig, för det allmänna cum magna mea, rei publicae utilitate; vara af allmän n., göra n. för det allmänna reipublicae utilem esse, communi utilitati servire; rempublicam juvare; communes utilitates in medium afferre, in communem utilitatem alqd conferre; (om person) göra n. (= taga sig nyttigt för), skaffa n. in re bona et utili versari; agere et efficere alqd utile l. quod vel sibi prosit vel ceteris (et rei publicae); vara af ingen n., stor n. nihil, multum prodesse (homo; medicamentum); multum adjuvare ad rem; hafva, draga n. af en sak utilitatem l. fructum capere, percipere, habere ex alqa re; juvari alqa re; (ex re ad alqm redundat utilitas); n-n häraf är oviss hujus rei dubia utilitas est l. num qua ex hac re capi possit utilitas, dubium est; jag inser ej n-n häraf quam ad rem istuc utile sit, non video; göra sig n. af en sak in usum convertere alqd.

Nyttig: utilis (alicui rei); bonus; commodus, aptus, opportunus (tjenlig, passande, läglig rei, ad rem); till intet n. ad nullam rem utilis, plane inutilis; det n-a (i filosofisk stil) utile, utilitas (i mots. till honestum, honestas, C. de Off. I. c. 3. II. 1. III. 3); en n. menniska, medborgare homo frugi, civis bonus; vara n. för ngt alicui rei, ad rem utilem esse, prodesse, ad rem alqd adjuvare; det hade varit n-t profuit, utile fuit; vara n. mot ngt contra alqd prodesse, bonum esse (facere); på n-t sätt utiliter; jag inser ej det n-a häri quae istius rei possit esse utilitas, non video; taga sig ngt n-t till alqd utile agere (et efficere); in re utili versari.

Nyttighet: utilitas (se Nytta).

Nyttigt: utiliter, commode, bene.

Nyttja: uti alqa re; in usum, in suam rem convertere alqd; n. tiden rätt tempore bene uti; n. ngt till ngt ad rem uti alqa re, adhibere alqam rem; n. ngn till renskrifvare scriptore uti alqo (a manu habere alqm); jag kan ej n. honom illo, illius opera uti non possum.

Nyttjanderätt: usus, ususfructus alicujus rei; medgifva ngn n. till ngt usum rei dare, largiri alicui.

Nytändning: interlunium; intermenstruum tempus; vid n-n nascente luna; sub interlunium.

Nyår: novus annus; anni initium l. principium (L.); (haec anni novitas jure vocanda fuit – våren, Ov. Fast. I. 160); på n-t initio, principio anni; redeunte anno; önska ngn n. faustum annum nuntiare, precari alicui (jfr ibdm 63).

Nyårsdag: primus anni dies; Kalendae Januariae.

Nyårsgåfva: strena.

Nyårsönskan: fausti anni precatio, nuntiatio.

Nå, interj.:

1. nå, nå väl, nå välan, i uppmaningar, hotelser o. dyl.: age, agedum, agite, age sane!; nå, låt bli mig potin ut abstineas manus? (Pt.); nå, så tala då non dices hodie, furcifer? (Pt., Hor.); nå, gå då quin is?; non ibis?
2. nå, nå men i frågor: quid?; at? (quid est, Catilina? quid exire dubitas?; sedit, qui timuit, ne non succederet: esto; quid qui – fecitque viriliter?, Hor.).
3. i utrop: vero; enimvero (hoc vero mirum = nå, det var besynnerligt).
4. i medgifvande uttryck: nå nå, nå ja!: sane; esto; age.

Nå, v.:

1. absolut l. med måttsbestämning: contendere (eg. sträcka sig – corpore, oculis, labore); proficere, progredi (göra framsteg); conficere (tillryggalägga); jag når icke non possum tantum contendere; mina ögon nå ej så långt som Lyncei non (possum) oculis quantum contendere L-us (Hor.); så långt blicken når quantum prospicere potero; quam longissime conspectum oculi ferunt (L.); så långt mitt minne når quam longissime possum praeteriti temporis spatium respicere; nå (ɔ: hinna) långt i studier in literis multum proficere; så långt min arm når quantum manu contendere, tenere possum; nå ett godt stycke af vägen aliquantum viae confecisse.
2. nå till ngt, nå ngt (i rum, tid, sak): tangere, attingere, contingere (eg. vidröra – talos tangit vestis; terram pedibus contingere, attingere, e terra ramum a.); nancisci (= få tag i – vitis, quidquid nacta est, complectitur, C.); apisci, adipisci (mare, mortem apisci, poēt. C.); assequi (= hinna upp, medels rörelse nå); pervenire alqo; – t. ex.: vattnet når till bröstet pectus attingit aqua; nå land terram attingere, capere; nå hamn portum tangere (Vg.), attingere, capere (Cs.); portum tenere (hafva nått); in portum venire, pervenire; nå målet metam contingere (cursu, Hor.); eo, quo vult, pervenire; nå en flyende fugientem assequi; hämnden, straffet skall nå honom poena eum non deseret; (non elabetur); nå en ålder ad aetatem l. alqm annum pervenire; aetatem adipisci (senectutem ut adipiscantur omnes optant, omnes accusant adeptam); det tjenar till intet att jaga efter det, som man ej kan nå nihil attinet sequi, quod assequi non queas; nå till likhet med ngn assequi alqm, similitudinem alicujus; alqm aequare; nå de högsta värdigheter, nå konsulatet summos honores, consulatum assequi, adipisci; nå till slutet af en bok, ett krig ad finem libri, ad finem belli (Punici, L.) pervenire.
3. nå öfver ngt: superare (mentum aqua); nå förbi praeterire.

Nåd:

1. i allm. (= välvilja af en mäktigare): ss. egenskap l. sinnesstämning: gratia (gunst, ynnest; g. regum Pieriis temptata modis, Hor.); indulgentia [öfverseende, godhet – regis; ducis (i. e. Trajani), Juv.]; pax (deorum); bonitas, benignitas (= godhet, välgörenhet); ss. ynnestprof i enskildt fall: venia; beneficium (välgerning); finna nåd för ngns ögon placere, gratum esse alicui; (placatum habere Deum); stå i nåd hos ngn gratiā valere apud alqm; förlora, återvinna ngns nåd amittere gratiam alicujus (alienatum habere alqm); reconciliari alicui, recuperare gratiam alicujus; bedja om gudarnes nåd pacem deorum precibus exposcere; deos placare (C. de Legg. II. § 41), propitios facere, efficere, propitiare; räkna för en nåd in gratiae l. beneficii loco habere, ponere alqd; utbedja sig (såsom) en nåd af ngn veniam, beneficium petere, impetrare alqd ab alqo; göra, visa nåd gratificari; visa ngn en nåd favere, indulgere alicui (illi legioni Caesar maxime indulserat, Cs.); veniam, beneficium dare, tribuere alicui; alqd benigne tribuere alicui; visa mig den n-n att säga – hanc mihi veniam tribuas velim, ut dicas –; ingen större nåd kan visas mig non est (beneficium), quod mihi majus tribui possit; i nåd, af nåd benigne; beneficii loco; se i nåd till ngn aequis oculis aspicere (Vg.); placido, placato vultu respicere l. ensamt respicere alqm (sive neglectum genus et nepotes respicis auctor, Hor.; solus – Caesar – tristes hac tempestate Camenas respexit, Juv. VIII. 2); på nåd precario; lefva på ngns nåd, äta på nåd sitt bröd alienā, alterius misericordiā vivere, sustentari, alicujus ope sustentari; med Guds nåd Deo juvante.
2. = tillgift, förskoning: (delicti, errati, peccati, culpae) venia; impunitas; ss. egenskap: clementia, lenitas; gifva nåd, göra nåd med ngn veniam (delictis, alicui) dare, commodare; impunitatem dare; särskildt = benåda från dödsstraff vitam l. salutem dare alicui (nulla re ad deos propius accedis – Caesar –, quam salutem hominibus dando, C.); conservare alqm (C. pro Marcello, pro Ligario); låta nåd gå för rätt nocentem poenā liberare, nocenti poenam remittere; clementia, non jure suo uti; öfverlemna sig på nåd och onåd arbitrio victoris se permittere, tradere; ad fidem alicujus (imperatoris) confugere; söka nåd impunitatem petere; veniam petere sibi, alicui (L. III. 12); poenam deprecari; hafva nåd, ingen nåd att vänta spes ostenditur, nulla est (proponitur) salutis, impunitatis; lefva på nåd animam precariam trahere (T.); alicujus misericordiā salvum esse.
3. Guds nåd (i kristlig mening): Dei l. divina gratia (misericordia).
4. Eders nåd, hans nåd, i kejsartidens och nyare tiders hofspråk: serenitas, clementia (Tua, vestra, ejus, sua).

Nåda: = vara nådig (om Gud), blott i vissa önskningsformler: Gud nåde dig, oss Deus te, nos servet (oftast = dii meliora!; te miserum, nos miseros); Gud nåde oss så visst (gunås) si diis placet (etiam Latini, si d. p., magistri dicendi exstiterunt, C. de Or. III. § 93).

Nådebevisning: gratiae pignus; beneficium.

Nådebröd: (precarius cibus); äta n. aliena misericordiā sustentari, ali.

Nådehjon: qui alienā, alterius misericordiā alitur, vivit.

Nådemedel: *gratiae remedia.

Nåderik: propitius; volens ac propitius.

Nåderike: *regnum gratiae (teol.).

Nådetid: tempus vitae (homini gratiā Dei) concessum; suum cujusque tempus vitae.

Nådeval: *electio Dei.

Nådeverk: *actus gratiae (teol.).

Nådeväg: i n. precibus, precario (obtinere alqd).

Nådig: propitius (vanl. blott om gudar l. förgudade menniskor); volens ac propitius (pacem precibus exposcunt, uti volens propitius suam semper sospitet progeniem – Romulus –, L. I. 16. 3); placatus (deos placatos pietas efficiet et sanctitas, C. de Off. II. 11); placidus (quem tu, Melpomene, semel nascentem placido lumine videris –, Hor. Carm. IV. 3. 1; da mihi te placidum, dederis in carmina vires, Ov. Fast. I. 17; – placido paulum mea munera voltu respice, ibdm II. 17); pacatus (excipe pacato, Caesar Germanice, voltu hoc opus, ibdm I. 3); indulgens (imperator i.); bonus, optimus, benignus (dum licet et voltum servat Fortuna benignum, Hor.); lenis, mitis (mild); placabilis, clemens (barmhertig); gratiosus; serenus (princeps, Ov.); vara, visa sig ngn n. propitium, placatum esse alicui, favere, indulgere alicui; n-e herre, furste bone, optime, (pie), indulgentissime domine, princeps, dux; de som makten hafva, kallas n-e herrar qui potentiā valent, domini gratiosi, sereni appellantur.

Nådigt: placide, benigne, leniter; n. anse placido vultu, animo aspicere, accipere alqd; alqd placet, probatur alicui.

Nådår: *annus beneficiarius viduae.

Någon:

1. i allm.: quis, blott i tonanslutning till föregående ord, aldrig i början af period eller sats, nästan endast i bisats, vanl. omedelbart efter konjunktion l. pronomen relativum: si quis, ne quis, num quis, qui quid o. dyl.; – aliquis (i allm. någon i positiv mening, ngt verkligt l. såsom verkligt antaget; ofta ss. betonadt uttryckande en motsats till en qvalitativ l. qvantitativ bestämdhet, sålunda öfver hufvud någon, ändå någon, någon åtminstone, blott någon, i motsats till den eller den, mången, alla o. s. v.: necesse est aliquid – något, det vare då hvilket som helst – extremum esse; totum aut aliqua ex parte; est istud aliquid, sed non sunt in isto omnia; så äfven i vilkorssatser och bisatser i allm.: si semel aliquid (blott någon ting) falsi pro vero probatum sit, sublatum esse omne judicium veri et falsi putat (C. de Fin. I. § 22); nemo est omnino negligendus, in quo aliqua significatio (dock något, åtminstone något) virtutis appareat, C.); i direkt l. indirekt nekande satser brukas ock aliquid, om de äro partikulära (i. e. der icke negationen tillsammans med någon är = ingen, d. v. s. universel negation): nolite, quasi dubium sit aliquid – der vore något tvifvelaktigt –, argumenta requirere; särskildt inträffar detta efter två negationer: nullus dies intercessit, quin aliquid pingeret (jfr Lat. Lex. quis, aliquis); – quisquam, ullus:
1. a. i bisatser af jakande innehåll = någon enda, en enda: cuivis accidere poterit, quod cuiquam potest (Sen.); si quidquam – aspexerat, abstinere non poterat, C. Verr. IV. 48; quamdiu quisquam erit, qui te salvum cupiat, vives (C.).
2. b. i direkt l. indirekt nekande satser af universel betydelse: nego quidquam male gestum esse; hunc praetorem quisquam putabit a Siculorum argento manus abstinere potuisse? (frågan är enligt Ciceros mening liktydig med negation); dock brukas efter ne samt i frågor öfver hufvud med negativ betydelse, hvilka inledas med num, (ec-), blott quis, när ej större eftertryck hvilar på pronomen: providit, ne quid tale posthac fieret; (C. in Verr. IV. 25); deremot efter an i dylika frågor quidquam (an quidquam superbius esse, quam ludificari sic omne nomen latinum ?); – quispiam i hypotetiska l. relativa bisatser samt i potentiala hufvudsatser (fortasse dixerit q.), närmast = aliquis, jfr Lat. Lex.; – quidam = någon viss (får aldrig brukas, utom der man menar en bestämd person l. sak, som man blott ej kan l. ej vill nämna l. närmare beskrifva: quibusdam, et iis quidem non admodum indoctis, totum hoc displicet philosophari. Quidam non tam id reprehendunt, si remissius agatur; – postremo aliquos futuros suspicor, qui me ad alias literas vocent (C. de Fin. I. § 1; af moderna latinskrifvare brukas ordet mycket ofta oriktigt om alldeles obestämda subjekt = aliquis); – framför en relativsats i konj. kan ofta ett någon lemnas oöfversatt: difficile invenitur, qui, susceptis laboribus, non gloriam mercedem desideret, C.; äfven eljes, t. ex. ad tempus till någon tid; i satser af distributiv betydelse l. som handla om upprepade fall, kan någon återgifvas med quisque (ut quemque viderant – så snart l. allt efter som de sågo någon – lapidibus eum incessebant; cum sibi quisque timet, quanquam est intactus, et odit; detrahere et pellem, nitidus qua quisque per ora cederet –, Hor.).
2. särskilda uttryck för särskilda genera l. numeri:
1. a. någon annan: alius; alius aliquis (ullus); aliquis (fodere aut arare aut aliquid ejusmodi facere).
2. b. för pluralis (jemte de under 1 anförda): nonnulli (= åtskillige, en och annan, ej få); pauci = någre få; aliquot (ungf. = nonnulli); någre – andre alii (l. quidam, pars) – alii; någre andre alii; någre gånger aliquoties, saepius.
3. c. något: aliquid, quidquam (se under 1); nonnihil, aliquantum (åtskilligt, icke litet); paulum (ngt litet); ngt godt aliquid, quidquam, paulum, aliquantum boni (l. bonum); taga sig ngt nyttigt för aliquid utile agere; begärlig efter ngt alicujus (o. s. v.) rei cupidus (alicujus ensamt skulle utmärka person); något (= i någon mon) bättre aliquanto l. paulo melior; ngt svår subdifficilis, difficilior; något så när lika prope similes.

Någongång: aliquando (non est habendum religioni – nocentem aliquando defendere – semel aut non saepe certe); nonnunquam (judicis est semper in causis verum sequi, patroni nonnunquam veri simile – defendere); om n. si quando; jfr Någonsin.

Någonsin: unquam (tenendum est, ne quem unquam innocentem judicio capitis arcessas; bellum maxime memorabile omnium, quae u. gesta sunt).

Någonstädes:

1. i positivt sammanhang: aliquo loco; alicubi.
2. i negativt l. hypotetiskt sammanhang: usquam; ullo loco; på det att icke n. necubi; om n. sicubi.

Någonting se Någon.

Någorlunda: mediocriter; satis; n. god satis bonus; non deterrimus.

Nål: acus; sitta som på n-r aestuare.

Nålhufvud: caput acūs.

Nålmakare: acuum fabricator.

Näbb: rostrum; hvar fågel sjunger efter sitt n. sua cuique vox est.

Näbbas: rostris contendere.

Näbbdjur: ornithorynchus paradoxus.

Näbbgädda: belŏne vulgaris.

Näbbig: protervus; procax.

Näbbmus: sorex.

Näfrätt: jus in manu (et viribus) positum; n-n gäller vi, non jure agitur l. geritur res.

Näfve: manus; knyta n-n manum comprimere; knuten n. pugnus.

Näfver: cortex betulae; af n., näfver- corticeus.

Näktergal: luscinia.

Nämd: judicum collegium; judices (qui per pagos jus dicunt); assessores.

Nämdeman: judex, assessor pagani judicii.

Nämligen:

1. inledande en sats (period), som innehåller förklaring eller grund till den föregående: nam; namque; enim; etenim (hic magnum gemitum dat pectore ab imo. Namque videbat –; mors ipsa quid sit, primum est videndum. Sunt enim, qui discessum corporis ab animo mortem esse putent; – Scaevolae factum, de quo dixi, placere nullo modo potest. Etenim qui omnino tantum se negat facturum compendii sui causa, quod non liceat, huic nec laus magna tribuenda nec gratia est, C.); scilicet, videlicet (= kan tänka, naturligtvis, ju: proxima cognati dixere Charistia cari et venit ad socios turba propinqua deos. Scilicet a tumulis et, qui periere, propinquis protinus ad vivos ora referre juvat, Ov. Fast. II. 617 ff.; Hor. Ep. II. 2. 444).
2. då nämligen inleder ett appositionelt uttryck (af ord l. sats) inuti en period, öfversättes det antingen alls icke l. med ett dico, hoc est, id est o. dyl.: numquid est causae, quin amicos nostros Stoicos dimittamus? eos dico (nämligen), qui ajunt animos manere, cum e corpore discesserint, sed non semper. Istos vero (ja visst), qui, quod in hac causa difficillimum est, suscipiant, (nämligen att) posse animum manere corpore vacantem: illud autem, quod non modo facile ad credendum est, sed eo concesso, quod volunt, consequens, id non dant (det medgifva de icke, nämligen) ut, cum diu permanserit, ne intereat, C. Tusc. I. § 78; eorum, quae duo priora dixi, rationem non arbitror exspectari a me, puri dilucidique sermonis (nämligen för föredragets språkliga renhet och tydlighet, C. de Or. III. § 38); homo nonnullis rebus inferior quam tu, generis dico et nominis; superior aliis, (nämligen) municipum, vicinorum, societatum studio, C. pro Plancio § 30 (jfr Törneros).
3. i inskränkande men. = quidem: Catonem quis nostrorum oratorum, qui quidem nunc sunt, legit (af de nu lefvande nämligen l. åtminstone)?; refertae sunt ejus orationes, quas quidem ego invenerim et legerim, et verbis et sententiis illustribus, C. Brut. § 65.

Nämna:

1. i allm. = med namn beteckna person l. sak: nominare (hominem, rem); nomine appellare, vocare (hominem, rem); nominatim dicere alqd; nuncupare [Sullam honoris causa nomino; neque eas partes corporis neque earum usus suis nominibus appellant, C. de Off. I. 127; cum ex XII satis esset ea praestari, quae essent linguā nuncupata (uttryckligen nämndt) – a jureconsultis etiam reticentiae poena est constituta. Quidquid enim esset in praedio vitii, id statuerunt, si venditor sciret, nisi nominatim dictum esset, praestari oportere, ibdm III. 65; res utiles deorum nominibus nuncupare, C.].
2. n. ett namn: nomen dicere, edere (ede hominis nomen, simul et Romanus an hospes?; – ipse memor praecepta canam, celabitur auctor, hans namn ej nämnas); n. ett tal numerum edere.
3. med predikatsackusativ:
1. a. = benämna: nominare, appellare, vocare, dicere (alqm Africanum); han n-es (heter) Lucius Lucio ei nomen est; för sin fattigdom n-des han Egerius Egerio illi propter egestatem inditum l. impositum nomen est.
2. b. = utnämna till ngt, uppgifva såsom: heredem (ss. l. till arfvinge) dicere, scribere alqm; n. ss. sin stamfader auctorem gentis nominare l. nuncupare, edere alqm; n. till konsul consulem alqm declarare, designare; om kejsares utnämning: destinare, nominare; n. till diktator dicere dictatorem alqm; n. ss. orsak till ngt causam alqam alicujus rei dicere.
4. i allm. = säga, omtala, bestämma: dicere; commemorare; mentionem facere alicujus rei; ss. jag ofvan n-t ut supra dixi; det n-des, att han skulle återkomma på fredag dicebatur ad Veneris diem rediturus esse; denna sak har aldrig n-ts hujus rei nulla unquam mentio facta est.

Nämnare: index numeri.

Nännas: in animum inducere, ut faciat alqd; posse, velle alqd.

Näpen: lepidus, scitus (puella).

Näppeligen: vix (se Knappt).

Näpsa: castigare alqm.

Näpst: castigatio; poena.

När, tidspartikel:

1. frågeord: quando; quo tempore; när kommer han igen quando l. ad quem diem rediturus est?
2. konjunktion: cum; ubi; när som helst quovis tempore; när helst quandocunque (se för öfrigt grammatiken).

När, adv. (jfr Nära, adv.):

1. i lokal men.: (prope); komma ngn när accedere ad alqm.
2. oeg.:
1. a. göra ngn ngt för när: violare, offendere, injuriā afficere alqm; injuriam facere alicui; det är min ära för när a dignitate mea alienum est, abhorret.
2. b. så när: prope (vulneratus est – han hade så när blifvit sårad); paene (pons sublicius paene dedit – hade så när öppnat – aditum hostibus); non multum abfuit, quin (vulneraretur).
3. c. när som ett hår: tantum non (decidit); prope (jfr b).
4. d. på – när: minus (med abl. mensurae); praeter; på en när uno minus, praeter unum (hac unā minus est fraude colenda fides, Ov.; uno minus Romani – på en när lika månge Romare –, praeter unum omnes – alla på en när – Romani ceciderunt); på det när, att – praeterquam quod; excepto, quod (excepto quod non simul esses, cetera laetus, Hor.).
5. e. på långt när icke så –: multo minus (t. ex. dives); (multo minor, inferior).
6. f. lika när: det är lika när med honom eodem ille loco, in eadem causa est, eadem illius causa est; nu är det lika när igen eodem (iterum) loco sumus; idem casus renovatur; in idem malum incidimus (jfr för öfrigt adv. Nära, i hvars ställe ofta när brukas i hvardagsspråk och poesi utöfver skriftprosans gränser).

När, prep.: (gammaldags) = hos: apud.

Nära, Närmare, Närmast, adj.: propinquus, propior, proximus:

1. i lokal mening förekommer positiven nästan blott i uttrycket: på n. håll: prope; ex propinquo, ex propinquitate (conspici); (oftast i fråga om strid) cominus (pugnare; vulnerare; videre hostem); befinna sig på n. håll propinquum, prope, in proximo esse; – närmaste granne proximus vicinus; vara ngn närmare propiorem esse alicui; i n-ste grannskap in proximo; n-ste man proximus.
2. i tid (positiven ej bruklig): under de n-ste dagarne (= nästföljande) proximis diebus.
3. i sakliga förhållanden: nära slägtskap, vänskap proxima cognatio, magna, familiaris amicitia; familiaritas; n. förbindelse, sammanhang arta, magna, propior, interior, intima, proxima societas (C. de Off. I. § 15. 16); n. vän familiaris (amicus); amicissimus; närmaste anhörige l. vänner necessarii; proximi; intimi, proximi amici; proximi mei, familiarissimi mei (C.); närmare granskning interior, diligentior, subtilior investigatio, quaestio; du är närmast till det primae tuae partes sunt; tua prima sors est; på det n-ste förbunden med ngn alicui conjunctissimus; maxima, intima societate conjunctus; (cui est l. intercedit cum alqo magna societas); man är sig sjelf närmast proximus sum egomet mihi (Ter.); sibi quisque a natura maxime commendatur; sua cuique maxime cordi sunt (me mea delectant, te tua; jfr liknande tankar, C. de Am. § 45; de Off. I. 30).

Nära, Närmare, Närmast, adv. och prep.: prope, propius, proxime (såsom prep. med ackus.):

1. i rummet: vara n. prope esse, adesse; appropinquare; ligga n. staden (om ort) ab urbe prope, haud procul abesse; urbi propinquum, vicinum esse; träda närmare propius accedere; flytta n-are (propius) admovere; gå n., stryka n. förbi, klippa n. o. d. locum premere, urgere, stringere, radere; ad cutem tondere; närmare staden propius urbem; rycka n-are in på fienden propius (ad) hostem accedere; komma n-st före l. efter ngn proxime antecedere l. sequi alqm; sitta ngn n-st proxime alqm sedere; alicui assidere.
2. i tid: vintern, döden är n. hiems, mors appropinquat, adest, imminet, instat; vara n. manlig ålder prope puberem aetatem esse; vara n. döden a morte procul abesse; jfr 4.
3. tillsammans med tal l. i allm. med uttryck för storhet l. grad, nära, hardt nära, nära på: prope, paene, fere: n. 50 år gammal prope (paulo minus) quinquaginta annos natus; n. på lika gamla prope aequales; hardt n. döf paene surdus.
4. i allm. i sakliga förhållanden: stå ngn nära, närmare, närmast (propiore, proxima cognatione, amicitia et cet.) conjunctum esse alicui; finitimum (n. beslägtad, lik – oratori poēta); de n-st stående propinqui, proximi; komma sanningen n-are, n-st ad veritatem propius, proxime accedere; träda sanningen för n. veritatem violare, infringere (T.); fidem violare; utan att träda sanningen för n. salva fide, veritate; träda ngn, ngns rätt för n. jus, dignitatem alicujus imminuere, violare; vara n. förbunden med ngn proxime, intime cum alqo conjunctum esse; vara n. att prope esse, in eo esse (i impersonelt bruk), ut –; non multum abest, quin – han var n. att dö af hunger prope interiit fame; prope fuit, ut, nihil propius fuit, quam ut fame interiret; han är n. döden a morte prope abest; media jam morte tenetur; (animam agit); moribundus est; gå n-are in på en sak (en undersökning) in rem magis intrare (C.), in interiorem, intimam alicujus rei disputationem venire, pertinere (jfr C. de Or. I. cap. 21); altius rem, orationem repetere; subtilius quaerere de alqa re; apertius loqui de re (jfr Inlåta sig); n-are betänka diligentius considerare; det gick honom n. till hjertat penitus, alte penetravit ejus animum; vehementer motus est ea re, aegre, moleste tulit rem; det ligger n. till hands in promptu res est; det svaret ligger n. till hands promptum est respondere, prompta, facilis est defensio, suspicio.

Nära, v.:

1. eg.: nutrire, alere; pascere (pecus); n. sig och sina sibi suisque victum parare; sustentari; pasci (alqa re = lifnära sig på l. af ngt).
2. oeg.: n. en orm i sin egen barm viperam sub ala nutricare (Petr.); n. hat, groll emot ngn odisse alqm; odium habere in alqm, odio habere alqm; simultatem habere in alqm (jfr Hysa).

Närande: almus (ovum, Hor.); alibilis (Varr.); ad corpus alendum, nutriendum aptus, accommodatus.

Närbelägen: propinquus (rus, Ter.); vicinus; finitimus.

Närboende: vicinus.

Närgränsande: finitimus.

Närgången: molestus, importunus, petulans.

Närgånget: moleste, importune, petulanter; cupidius (si cupidius factum existimas, Caesari attribues: si familiarius, utrique nostrum, C. de Or. II. § 14).

Närgångenhet: importunitas, petulantia.

Närhet: propinquitas; vicinitas, vicinia; i stadens n., i n-n af staden prope urbem; in urbis vicinia; befinna sig i n-n prope, haud procul esse.

Närig: lucri cupidus; cupidus; ad rem attentus.

Näring:

1. = föda:
1. a. eg.: cibus; alimenta (n. pl.); sund n. saluber cibus (jfr Föda).
2. b. oeg.: gifva n. åt ryktet, förtalet, hoppet o. s. v. rumores, spem alere; rumoribus alimenta, ansam (handtag), causam, locum (anledning, tillfälle) dare, praebere; själens n. animi quasi quoddam pabulum (contemplatio naturae est, C.); n. för elden nutrimentum, fomentum ignis; gifva n. åt sjukdom morbum alere (Nep. Att. 22).
2. = yrke, hvarpå ngn lifnärer sig (särskildt: handtering): quaestus; artificium; opificium (jfr C. de Off. I. cap. 42).

Näringsbekymmer: victus parandi cura.

Näringsfång: quaestus; simpelt, ädelt sordidus, honestus, liberalis.

Näringsgren: quaestus.

Näringsidkare: opifex; qui in arte operosa versatur; artifex.

Näringsmedel: alimentum; nutrimentum.

Näringsställe: meritorium; caupōna.

Närliggande: finitimus, propinquus (locus).

Närma: admovere, applicare propius ad alqm, ad alqam rem.

Närma sig:

1. eg.: propius accedere ad alqm, appropinquare.
2. oeg.: ad similitudinem alicujus propius accedere, ad alicujus societatem accedere, se applicare; conciliari alicui; cum alqo redire in gratiam.

Närmande: ett n. dem emellan har egt rum inter se conciliati sunt; in gratiam redierunt.

Närmare, Närmast se Nära, adj. och adv.

Närskyld, Närslägtad: necessarius, proximus alicui, proxima cognatione conjunctus cum alqo.

Närsynt: myops.

Närvarande:

1. i rum: praesens (personligen n. – non solum vivum et p-em erudire, sed etiam post mortem, C.); qui adest; vara n. adesse, interesse (ss. vitne l. deltagare); coram adesse; vara n. i senaten, vid omröstningen, vid rättegången, vid protokollets uppsättning in senatu, ad suffragium, ad judicium, senatus consulto scribendo (dat.) adesse; in convivio interesse; querelis aequalium (vid mina jemnåriges klagoutgjutelser) saepe interfui (C.); då han var n. illo praesente; quum ille adesset (C. de Am. § 2); alla de n. omnes, qui aderant.
2. = nu varande (då varande): praesens (tempus; non solum p. bellum, sed etiam futura); instans (C. de Fato c. 12); hic (haec tempora, hae res, hic rerum status – den n. tiden, n. förhållanden, det n. tillståndet); för n. in praesens, in praesentiă, in praesenti, in re praesenti; han är för n. borta nunc quidem, hoc tempore abest.

Närvaro: praesentia; hans n. vore mig högst vigtig, angenäm magni mea interest illum adesse; vellem ille adesset, velim adsit; saken fordrar din n. te adesse opus est, necesse est; i hans n. illo praesente (et audiente); quum ille adesset; berömma, klandra ngn i hans n. praesentem l. coram laudare, vituperare alqm.

Näs: promontorium; lingula; isthmus.

Näsa: nasus; nasum; naris, oftare pl. nares (näsborrar; ordet naris brukas företrädesvis der fråga är om lukt, nasus mera med afseende på näsans form); platt, hög, krökt n. nasus simus (silus), aduncus; sätta ngt till n-n ad nares admovere alqd; hafva en fin n. emunctae, argutae (mots. obesae) naris esse; fryna på n-n naribus uti; naso suspendere alqd (sätta n-n i vädret, fryna på n-n åt ngt); komma ngn att rynka (på) n-n nares alicujus corrugare; hänga n-n öfver boken libro suspendere nasum (jfr Hor. Ep. II. 1. 97: suspendit pictā voltum mentemque tabellā); (alltid hänga – libros pervolutare; versare nocturna et diurna manu; libris immori); falla på n-n in os cadere, procidere; tala genom n-n balba de nare loqui (Ps.); vocem naribus infuscare (Pn.); icke se längre än n-n räcker vix ea, quae ante pedes posita sunt, videre l. cernere; (obtusa mente, hebetem, stultum, fatuum esse); midt för n-n på ngn ante oculos alicujus; göra, taga ngt midt för ngns n. alqo praesente et vidente facere, alicui praesenti et videnti praeripere alqd; få en lång n. eludi, deludi; (ludificari); ludibrio haberi, spe dejici; draga ngn vid n-n ludere, ludificari, deludere, eludere, illudere alqm; spem alicujus frustrari, eludere; slå ngn ngt i n-n exprobrare alicui alqd.

Näsben: os nasi.

Näsblod: sanguis e naribus manans; *haemorrhagia narium.

Näsborr: naris.

Näsbränna: få n. poenam dare.

Näsduk: sudarium.

Näsknäpp: talitrum.

Nässla: urtīca.

Näst (= Närmast): proximus; (sequens); n. den siste extremo proximus; n. den bäste optimo proximus; ngns näste man secundus ab alqo.

Nästa, m.: alter, (alii), homo i förh. till ett homo i annan kasus (detrahere alqd alteri et hominem hominis incommodo suum augere commodum contra naturam est. Si enim sic erimus affecti, ut propter suum quisque emolumentum spoliet aut violet alterum, disrumpi necesse est – humani generis societatem. – Nam sibi ut quisque malit, quod ad usum vitae pertineat, quam alteri acquirere, concessum est: illud natura non patitur, ut aliorum spoliis nostras facultates, copias opesque augeamus, C. de Off. III. § 21–28, der dessa uttryck dessutom på många ställen förekomma); proximus (hvem är min nästa? quis est p. meus, necessarius meus l. ille, quocum natura ipsa mihi necessitudinem junxit?); jfr Medmenniska.

Nästa, v.: suere; n. till assuere; n. i hop consuere.

Nästan: prope, paene, propemodum; fere (ungefär); n. död paene l. prope mortuus; n. icke vix; n. ingen vix quisquam; nemo fere, (fere nemo, C. de Or. I. § 116); man kan n. säga prope dicam, dixeris.

Näste:

1. fågels: nidus; nidulus; bygga n. nidum facere, fingere, construere; nidificare (Vg.); nidulari (Varr.).
2. menniskors boning (i förhatlig mening): receptaculum (t. ex. praedonum); lastens n. vitiorum officina; uselt n. gurgustiolum.

Nästföljande: proximus.

Nästipp: cacumen nasi; extremus nasus.

Nästkommande: proximus.

Näsvis: petulans; protervus; nasutus.

Näsvishet: petulantia; protervitas.

Näsvist: petulanter; proterve.

Nät:

1. till att fånga uti: rete (i allm.); cassis, plăga (för större villebråd); utställa, utspänna nät tendere retia, plagas (accipitri, cervis); ponere, disponere retia; falla i, fastna i nät incidere in plagam, irretiri plagis; oeg.: kärlekens nät retia amoris (Lucr.), laquei interrogationum (jfr Snara).
2. i allm. ngt nätformigt: reticulum.

Nätformig: reticulatus.

Nätja: reti piscari.

Nätt, adj.:

1. concinnus (väl proportionerad); lepidus (ɔ: behaglig, treflig, täck); bellus (sirlig, liten och nätt); commodus, aptus (passande); elegans, subtilis (smakfull, fin); n. ansigte, figur facies, forma concinna, lepida; n. drägt vestis concinna, elegans; n. tal, verser concinna, elegans oratio; versus concinni, (venusti); (ironiskt) jo, det var n. pulchrum l. pulchre sane; belle vero.
2. = knapp, liten: parvus, tenuis; i nättaste laget minime; vara n. på det (= äta litet) moderatum esse; n. måltid brevis cena.

Nätt, adv.:

1. eg.: concinne, lepide, belle, commode, apte, eleganter (jfr Nätt, adj.); klädningen sitter n. concinne, apte sedet; decet alqm; uttala orden n. presse loqui; uttrycka sig n. concinne, lepide, eleganter verba facere.
2. = litet, knappt: exigue; jemnt och n. commode (c. emerseram, cum ad me Fufius venit, C.); modo (Fufius simul atque aedificari coeptum est in quadam parte urbis, quae modo ex illis aedibus conspici posset, egit statim cum Buculejo –, C. de Or. I. 179); spisse atque vix (quam multos oratores enumeramus, cum spisse atque vix ad Antonium et Crassum pervenimus!, C. Brut.).

Nätthet: concinnitas, elegantia; uttalets n. vocis subtilitas (C. de Or. III. § 42).

Nöd:

1. = nödvändighet, nödtvång: necessitas; drifven af n-n necessitate coactus; n-n har ingen lag necessitate lex tollitur (excluditur; in necessitate legi locus non est; necessitatis extremum ultimumque telum est, L.; necessitatis suprema lex est; silent inter arma leges neque se exspectari jubent –, C. pro Milone § 10); det är af n-n necesse est (esse alqd, sit alqd); ngt är af n-n alqa re opus est; hafva ngt af n-n egere re; indigere re, alicujus rei (medicinā e., i.; auri, argenti non indigere); desiderare alqd.
2. = nödstäld belägenhet, yttersta trångmål, (olycka, fara): necessitas (ultima, summa n., den sista, yttersta n-n = döden); res asperae, afflictae, angustae, miserae; angustiae; mala (pl.); calamitas (olycka); res incertae, dubiae (l. incerta, dubia), periculum = fara; vara i n. laborare; premi calamitate, malis; malis conflictari, urgeri; in rebus asperis versari; komma i n. in angustias venire; in angustum, angustias compelli; ad ultimam calamitatem, summum periculum redigi; här är n. på färde summum periculum est; res asperae sunt; klaga sin n. malis queri; querelas deferre ad alqm; i n-n pröfvas vännen amicus certus in re incerta cernitur (Enn. ap. Cic.); komma ngn till hjelp i n-n laboranti (afflicto) subvenire, succurrere; i n-n åkalla ngns hjelp malis pressum fidem alicujus implorare; svika i n-n in malis deserere alqm (C. de Am. § 65), laborantem, afflictum destituere, fallere; hjelpa ur n-n angustiis liberare; malis levare; ex angustiis, periculo eripere; malis impeditum, irretitum expedire; det har ingen n. noli (nolite) timere; nihil periculi, nihil quod metuas est; med honom har det ingen n. salvus est (erubuit: salvus est, Ter.) ille quidem; in tuto est; med n. aegre, vix.
3. = brist på det nödvändiga för lifvets uppehälle: egestas; inopia; den bleka n-n pallida fames; lida n. egere; inopiā laborare, premi; bringas, komma i den yttersta n. ad summam l. omnium rerum inopiam redigi.

Nödankar: ultima ancora (Sil.).

Nödbuden: difficilis; fastidiosus.

Nödd: n. och tvungen ipsa necessitate coactus.

Nödfall: necessitas; stort n. summa, ultima necessitas; i n. si tempus necessitasque postulat l. flagitat –; si utique necesse fuerit; per necessitatem (L. I. 10); urgente, premente, cogente necessitate; (si res tulerit –).

Nödfallsutväg: ultima ratio; ultimae necessitatis ratio.

Nödga:

1. i allm. = tvinga: cogere alqm facere l. ut faciat alqd; necessitatem alicui imponere, afferre, ut faciat alqd; jag n-s sluta finis faciendus est; finem facere necesse est.
2. = genom böner söka förmå ngn: precibus instare alicui, urgere alqm; flagitando molestum esse alicui (tibi cupienti atque instanti saepissime negavi; sin tibi id minus libebit, non te urgebo; si intelligam posse oratorem ad summos pervenire, non solum hortabor, sed – etiam obsecrabo. – Sin videbitur – ad mediocres oratores esse venturus, permittam ipsi, quid velit: molestus magno opere non ero, C. de Or. I. 99; II. 16. 85); alicui exprimere, extorquere, ut faciat alqd; låta n. sig recusare.

Nödhjelp: ultimum auxilium l. subsidium.

Nödig:

1. = erforderlig, af behofvet påkallad: necessarius; det är n-t necesse est; opus est.
2. = angelägen (i subjektiv mening): cupidus.

Nödigt: gravate; n. göra ngt invitum facere alqd (invitus feci, ut L. Flamininum e senatu ejicerem, C.); n. se ngt aegre, moleste, graviter ferre alqd; nolim fieri alqd.

Nödlidande: egens, egenus; inops; miser.

Nödlögn: coactum mendacium.

Nödrop: clamor periclitantis, ejus, qui calamitate premitur, in periculo versatur.

Nödsakas: cogi; necessitate cogi, impelli, ut faciat alqd; jag n-s (att) resa hem domum proficiscar necesse est; domum mihi proficiscendum est; facere non possum, quin domum redeam.

Nödstäld: afflictus; miser; calamitosus; qui malis, calamitate premitur; n. belägenhet res afflictae, miserae, asperae; befinna sig i n. belägenhet egere; malis, inopia premi.

Nödtorft: necessitates vitae; res ad vivendum l. ad victum et cultum necessariae; necessaria vitae subsidia; hvad till kroppens n. hörer quae ad victum cultumque corporis pertinent; hafva sin n. iis, quae ad vitam pertinent, non egere.

Nödtorftig: necessarius; blott n. = tolerabilis, mediocris (medelmåttig); hafva sin n-a bergning iis, quae ad necessarios vitae usus pertinent, non egere l. carere; n. bildning mediocris eruditio.

Nödtvungen: necessitate coactus.

Nödtvång: necessitas; af n. coactus.

Nödvändig: necessarius; högst, mest n. pernecessarius; maxime necessarius; ett n-t öde fati l. fatalis necessitas; n-a behof vitae necessitates; necessarii vitae usus; sakna det n-a rebus ad vitam, ad victum cultumque corporis necessariis carere, egere; det är n-t necesse est, necessarium est.

Nödvändighet: necessitas; trängande, tvingande, yttersta n. extrema, ultima, summa necessitas; vika för n-n necessitati cedere, parere, servire; inse n-n af ngt intelligere alqd necessarium esse, fieri (aliter) non posse, quin –; göra en dygd af n-n necessitatem in virtutem vertere; se sig försatt i den obehagliga n-n att invitum cogi, compelli, ut faciat alqd.

Nödvändighetsvara: res, merx necessaria.

Nödvändigt: necessario; utique (= i hvilket fall som helst, partout; du får n. komma venias necesse est; utique venito; han vill n. in absterreri non potest, quin intro irrumpat); continuo (non c., si in gregem sicariorum me contuli, ipse sum sicarius).

Nödvärn: periculi (ultimi, capitalis) propulsatio, defensio; sjelfva naturen gifver oss rätt till n. ipsa natura dat potestatem sui defendendi; hoc ipsa natura praescribit, ut vim illatam vi propulsemus l. vim a corpore, capite, vita propulsemus (C. pro Mil. § 9. 11. 30).

Nöja sig: contentum esse, satiari alqa re; se continere alqa re; satis habere (facere alqd – med att göra ngt, C., Cs.); non aspernari, boni consulere alqd; han n-de sig med att säga satis habebat dicere –; hoc tantum dicebat.

Nöjaktig: satis bonus (l. magnus); probabilis; n-a kunskaper satis literarum l. doctrinae; uppgifva ett n-t skäl causam l. rationem probabilem, idoneam, justam afferre.

Nöjaktigt: satis; satis bene; probabiliter.

Nöjas se Nöja sig.

Nöjd: (besl. med nog):

1. med ngt, som man får l. eger (= ej begärande l. fordrande mera): contentus (sua sorte c-tum esse divitiae sunt; quaestu mediocri, C.; paucis c-a natura, Hor.); satiatus (som fått nog – quaestu); (agricolae – parvo – beati, Hor.); aequus (animus; mens, C.; praesentibus aequus, Hor.); han är n. med sin lott, sin styrka, sina framsteg o. s. v. eum sortis suae, virium, quantum profecerit, non l. nihil poenitet (jfr L. I. c. 10; C. de Off. I. § 2); du må vara n., att jag ej klagar satis habeas me non conqueri; Lacedaemonii satis habebant (fingo vara n-e), si salvi esse possent; alla gingo n-e derifrån omnes contenti l. sine querela discedebant; göra ngn n. cupiditatem, desiderium alicujus satiare, explere; satis facere, s. dare alicui; förklara sig n. dicere se satis habere, nihil amplius requirere, non queri l. habere, quod queratur.
2. = vara n. med ngt = godkänna ngt: probare alqd l. alqm; alqd probatur, placet alicui; jag är n. med hans uppförande ejus mores mihi probantur (jfr Nep. Them. 1. – parentibus parum probabatur); han är ej n. med demokratien o. s. v. – nec populi nec principum mores ferre potest (C. de Off. I. 69); jag är ej n., mycket n. med platsen displicet, valde placet locus.
3. = förnöjd, glad: laetus; gaudens; jag är n. att hafva gjort det me juvat l. gaudeo hoc fecisse; jag är mycket n. med utgången hoc rerum eventu maxime laetor; nihil mihi laetius, gratius accidere potuit.

Nöje:

1. = tillfredsställelse, belåtenhet, bifall: vara ngn till nöjes placere, probari alicui; göra ngn till nöjes satis facere, morem gerere, obsequi alicui; göra ngn ngt till nöjes id quod facit probare, approbare alicui; med n. libenter.
2. = förnöjelse, (ro), njutning (i sinlig och allmännare mening): voluptas; delectatio; fructus; (jucunditas, res grata, jucunda); sinliga n-n corporis voluptates; libidines; hafva n. af ngt voluptatem, jucunditatem capere, percipere ex re; delectari alqa re; för nöjes skull animi causā; det är mig ett n. att höra me juvat, delectat, mihi gratum, jucundum est audire; göra ngn ett n. gratissimum facere alicui; delectare alqm; finna n. i ngt delectari alqa re; frui alqa re; med största n. maxima voluptate; mättad af n-ts rus voluptate satiatus (inebriatus); n-t att herska voluptas dominandi, dulcedo potentiae; gör mig det n-t hoc mihi tribue; amabo, hoc facito.
3. = förströelse, förlustelse: voluptas (vulgi voluptates); oblectatio, oblectamentum; tomma n-n inanes, vanae voluptates; ett ädelt, bildande n. libera, liberalis animi oblectatio; landtmannalifvets n-n oblectamenta rerum rusticarum; vara begifven på n-n voluptatibus, oblectationibus deditum esse; hängifva sig åt n-t jucunditati se dare; förena nytta med n. et prodesse l. juvare et delectare; miscere utile dulci (Hor.); detta kan vara ett n. för barn haec pueris grata esse possunt, gravibus viris non item (C. de Off. II. 57).

Nöjsam: jucundus; gratus; suavis; det är n-t att höra audire juvat, jucundum est.

Nöjsamt: jucunde (se Rolig, Roligt).

Nöt, n.:

1. eg.: bos; ungt nöt juvencus, -a.
2. oeg. = dum menniska (syn. fä): pecus; belua.

Nöt, f.: nux; knäcka nöt nucem frangere; n. avellana (hasselnöt); juglans (valnöt); en hård nöt att knäcka nodus difficilis.

Nöta: terere, conterere, atterere; n. af, bort deterere; n. tiden bort tempus desidiā terere, conterere; n. sönder conterere.

Nötboskap: bubŭlum pecus; boves.

Nötfnas: gluma nucis.

Nötknäckare: nucifrangibulum (Pt.).

Nötkött: bubŭla (caro).

Nötning: tritus; attritus.

Nötskal: nucis putamen.

Nötskog: nucētum.

Nötskrika: picus cinereus.

Nötträd: nux; juglans (valnötträd).