O

O, interjektion: o! ah!; o om o si; si (o mihi praeteritos referat si Juppiter annos; si nunc se nobis ille aureus arbore ramus ostendat – ville visa sig, Vg.; o si liceret – jag finge); o att utinam, o utinam (sit måtte blifva; esset vore); o kom! veni; o veni (este duces, o, si qua via est, Vg.); o den som hade utinam habeam l. haberem; o min moder o mater; o hvilka tider o tempora!; o ja! o nej! certe, sane; – minime vero.

Oadlig: ignobilis; plebejus.

Oafbruten: continuus, perpetuus; non interruptus.

Oafbrutet: perpetuo; sine ulla intermissione.

Oafdelad: indivisus.

Oafgjord: integer; incertus; dubius; ännu är allt o-dt etiamnunc omnia integra sunt; segern är o. proelium dubium, victoria dubia est; aequis manibus discessum est; utri vicerint, dubium, incertum est; lemna ngt o-dt in incerto, in dubio (in medio) relinquere alqd.

Oafhängig se Oberoende.

Oafkortad: non imminutus; integer; plenus.

Oaflåtlig: perpetuus; assiduus (cura).

Oaflåtligen: perpetuo.

Oafsedd: cujus ratio nulla habetur; oafsedt hans lärdom ut omittam doctrinam, ut doctrinae nulla ratio habeatur.

Oafsigtlig: imprūdens.

Oafsigtlighet: imprudentia (teli emittendi, C.).

Oafslutad: imperfectus; inchoatus.

Oaktadt, neutr. af obrukl. adj. oaktad, brukadt dels ss. en absolut kasus, dels rent af såsom en koncessiv konjunktion: quamquam; quamvis, quum (med konj.); t. ex. detta o. nihilo minus; quod quamquam ita est l. fuit; o. all sin vishet in summa sapientia; quamvis sapiens sit; quum sapiens esset; o. alla försök att rädda honom gick han dock till botten quum multi eum servare conarentur, tamen submersus est.

Oaktsam: negligens; indiligens; incautus; socors; jfr Vårdslös, Oförsigtig.

Oaktsamhet: negligentia; begå en o. negligenter agere l. facere.

Oaktsamt: negligenter; incaute; inconsiderate.

Oanfäktad: intactus; intemptatus.

Oangenäm: ingratus; injucundus; insuavis; molestus; gravis; o. nyhet ingratus nuntius; o. lukt gravis odos; jfr Obehaglig.

Oangenämt: ingrate; injucunde; moleste; känna sig o. berörd af ngt aegre, moleste ferre alqd; blifva o. öfverraskad af ngt magna cum molestia et admiratione sentire, comperire alqd.

Oanmärkt: lemna o. silentio praetermittere l. praeterire.

Oansedt se Oaktadt.

Oansenlig: vanl. om personers växt l. om utseende i allm.: parvus; exiguus; brevis; humilis; pusillus; o. figur parva, humilis (Nep. Ages. 8. 1), brevis figura, statura; o. person pusillus, brevis homo (C. de Or. II. § 245 – pusillus testis, judex etiam brevior); o. byggnad parvum aedificium; humilis casa); o. förmögenhet brevis census (Hor.); parvae facultates l. copiae; tenues fortunae.

Oansenlighet: brevitas; humilitas; exiguitas; tenuitas; o-n af hans förmögenhet facultatum tenuitas.

Oanständig:

1. 1. i allm.: indecōrus, non decōrus, turpis (injusta omnia, ut turpia, ita indecora, C. de Off. I. § 93; 129); sordidus (avaritia, lucri cupiditas); deformis (deforme est de se ipsum praedicare, falsa praesertim, ibdm 137); det är o-t dedecet, turpe est.
2. 2. = (ohöfvisk, obscen): obscenus; turpis; flagitiosus; dissolutus; inverecundus l. non verecundus; immodestus (– quod facere turpe est, modo occulte, id dicere obscenum est; re turpia, verbis flagitiosa; haec scenicis apta sunt, nobis dissoluta, C. de Off. I. 127–129; jfr 104); o-t tal verborum obscenitas (ibdm 127; jfr 144); dicta immunda (Hor.); o-a åtbörder gestus obsceni, petulantes, immodesti.

Oanständighet: (jfr Oanständig): turpitudo (elatum voluptate in alqam turpitudinem delabi, C.); deformitas; obscenitas (verborum); petulantia (fräckhet); o-r verba obscena, verborum obscenitas.

Oanständigt: turpiter; indecōre; flagitiose; obscene; dissolute; inverecunde.

Oanstötlig: haud indecōrus.

Oantaglig: non probabilis; qui accipi, probari non potest; o-a vilkor condiciones, quae accipi non possint.

Oantastad: inoffensus.

Oanvändbar: inutilis; quo uti non possis; för ett ändamål o. qui ad alqam rem adhiberi non potest; alldeles o. ad nullam rem utilis.

Oaptitlig: insuavis; qui fastidium creat l. movet; se o. ut fastidium movere.

Oart: malus, vitiosus, pravus mos; vitium; lägga bort sina o-r vitia ponere; mores emendare, in melius mutare; hafva en o. vitio laborare.

Oartig: inhumanus; inurbanus; rusticus; blifva o. humanitatem, urbanitatem deponere; inhumane se gerere (incipere).

Oartighet: inhumanitas.

Oartikulerad: confusus, inconditus (sonus, vox).

Obakad: incoctus; crudus.

Obanad: invius.

Obarmhertig: immiserĭcors; durus; crudelis; inhumanus.

Obarmhertighet: duritia.

Obarmhertigt: crudeliter; dure; inhumane.

Obebodd: incultus; desertus; vastus; a nullo habitatus.

Obeboelig: inhabitabilis.

Obebygd: vacuus (area; locus).

Obefläckad: (blott i oeg. mening): immaculatus; sine labe; integer; purus; intemeratus; o. jungfru virgo casta, incorrupta; o-dt namn integra existimatio; o. redlighet summa (vitae, morum) integritas; intemerata fides (poet.); o. kyskhet, dygd illibata virginitas, pudicitia.

Obefogad: injustus; inanis, vanus; o. klagan, klander injusta, non justa querela, vituperatio.

Obefästad: immunītus; apertus.

Obegrafven: insepultus; inhumatus.

Obegriplig: qui mente percipi, qui cogitatione percipi l. comprehendi non potest; qui in intelligentiam non cadit; incredibilis (otrolig); prorsus mirus; obscurus; en o. hastighet velocitas major, quam quae cogitari possit; ett o-t tålamod incredibilis patientia; det är o-t, att ngn kunnat vara så glömsk tantamne fuisse (in ullo homine) oblivionem (C. Brut. § 219); en o. menniska mirus, obscurus homo; o-t lättsinne mira, incredibilis socordia; hafva ett o-t inflytande mirum quantum valere.

Obegråten: indefletus.

Obegränsad: infinitus.

Obehag: molestia; fastidium.

Obehaglig: ingratus; insuavis; molestus; gravis; tristis; injucundus; o-t göromål ingratum, molestum negotium; o. känsla, händelse gravis sensus, casus; o-t sätt att vara, o. menniska insuaves mores; insuavis homo; få höra o-a saker ea, quae nolit, audire; o-t väder tempestas tristis.

Obehindrad: liber; solutus; non impeditus; o. kommunikation liber commeatus.

Obehindradt: libere; solute; uttrycka sig på latin o. latina lingua solute uti; multa latina lingua uti (jfr Ledigt).

Obehörig: non justus; injustus; illegitimus; vara o. att göra ngt jus l. potestatem faciendi non habere; förklara o. jus adimere alicui, abjudicare ab alqo; ejurare judicem = jäfva; jfr Behörig.

Obekant:

1. 1. = okänd: ignotus; incognitus; novus; en o. person homo ignotus; ignobilis (= utan namn, oberömd); nescio quis; det är o. latet; ignoratur; obscurum est; det är mig o. fugit me (ubi versetur – hans vistelseort); ignoro (faciem moresque ejus); vistas bland, i sällskap med o-a menniskor in coetu ignotorum, alienorum hominum versari.
2. 2. o. med:
   1. a. något: ignarus (alicujus rei); rudis (rei, in re); vara o. med seder och bruk i Rom mores et instituta Romanorum ignorare; in institutis Romanorum hospitem esse.
   2. b. = ej personligen bekant med ngn: ignotus; expers notitiae alicujus; nulla familiaritate conjunctus cum alqo.

Obekantskap: ignoratio, inscitia, inscientia (legum, philosophiae).

Obekymrad: secūrus; non sollicitus; var o. noli timere (de ista re; quorsus casurum sit – för utgången).

Obelefvad: inurbanus; agrestis (jfr Ohyfsad, Obildad).

Obelisk: obeliscus.

Obelönad: blifva o. praemio, mercede carere, destitui.

Obemedlad: pauper; tenuis (C. de Off. II. § 70).

Obemärkt: latens; obscurus; ett o. lif vita obscura; o. plats i samhället obscurus locus; blifva, vara o. conspectum fugere; latēre; non conspici; ignorari; in ignoratione hominum versari; (non vixit male, qui moriens natusque fefellit, Hor.); komma o. in introeuntem fallere, non conspici.

Obemärkthet: obscuritas (vitae, generis).

Obenägen:

1. 1. för ngt: alienus ab alqa re; aversus a re; studio, animo abhorrens a re; vara o. för att – nolle facere alqd, fieri alqd (bellum gerere l. geri).
2. 2. ngn o.: alienus alicui, ab alqo; inimicus alicui; vara ngn o. animum ab alqo alienum habere (C. de Am. § 29); alicui iniquum esse; alqm odisse.

Obenägenhet: alienus, aversus animus a re, ab alqo; odium alicujus; alicujus rei (studiorum, Qu.).

Obepröfvad: non spectatus.

Obeqväm:

1. 1. absolut: incommodus (domus; status); inhabilis (telum; vestis); impeditus (via); non opportunus.
2. 2. = otjenlig till ngt (gammaldags): non aptus, non accommodatus ad alqam rem.

Obeqvämlighet: incommodum; jfr Olägenhet.

Obeqvämt: incommode; bo o. domo non satis commoda uti; incommode habitare.

Oberedd: imparatus.

Oberoende, adj.: liber; o. stat libera civitas; o. person homo liber, sui juris, nulli obnoxius; vara fullkomligt o., i o. ställning nemini l. nulli servire; nulli emancipatum (C. de Sen.), nulli subjectum esse; nullius imperio subjectum esse; lefva o. sic vivere, ut velis (C. de Off. I. § 21); vara o. af ngt non pendere ab alqa re; fatta sitt beslut o. af andras mening l. vilja non pendere ab alterius arbitrio, suo uti (regi) consilio.

Oberoende, n.: libertas.

Oberäknad: non computatus, numeratus; omissus; praetermissus; cujus ratio nulla habetur l. habita est; o-dt hvad som åtgått för härens proviantering praeter ea, quae ad exercitum alendum impensa sunt l. ut ea omittas (non numeres), quae et cet.

Oberäknelig:

1. 1. om saker: cujus numerus l. ratio iniri non potest; quod provideri, praevideri non potest; utgången är o. qui eventus futurus sit, praevideri non potest.
2. 2. om personer: varius; tortuosus (non potest fidum esse ingenium multiplex et tortuosum, C.); devius.

Oberättigad:

1. 1. om saker (= obefogad): non justus; iniquus (querela, reprehensio).
2. 2. om personer: o. att göra ngt = cui non est jus l. potestas rei gerendae; cui non licet –; o. att kära cujus petitio non est.

Oberömd: ignobilis, obscurus (inglorius, poet.).

Oberörd: intactus; integer; o. af vidskepelse, misstanke, förderf superstitione intactus (L.); suspicionis, vitiorum expers.

Obesatt: vacuus (locus; munus); vara, stå o. vacare.

Obesedd: non inspectus l. conspectus.

Obesegrad: invictus.

Obeskedlig: immodestus; protervus.

Obeskedlighet: immodestia; protervitas.

Obeskedligt: immodeste.

Obeskriflig: qui dici, describi non potest; major, quam ut dici possit; o. glädje incredibilis, summa laetitia; o. smärta dolor major, quam qui verbis dici possit; dolor longe gravissimus, immensus.

Obeskrifligt: supra quam enarrari potest (eloquens Livius, Qu. X. 1. 101); o. populär mirum in modum, mirum quantum populo gratus.

Obeslutsam: incertus, pendens (animi); dubius; suspensus; fluctuans; cunctabundus; vara o. pendēre (animi och animo, quid agat); haerere, haesitare; dubitare (quid agat); consilium expedire non posse; till sin natur o. cunctator (naturā, T.).

Obeslutsamhet: incertus, pendens, dubius animus; dubitatio, cunctatio; tardus ad consilia capienda animus.

Obesmittad: intaminatus, incorruptus (re); expers (alicujus rei).

Obesticklig: incorruptus; integer.

Obestridd: certus; non controversus; de quo nulla est l. fuit controversia l. dubitatio; o. förtjenst certa laus; hans öfverlägsenhet är o. illum superiorem esse omnes consentiunt, inter omnes constat.

Obestridlig: non dubius; certus; han har ett o-t företräde non licet negare, eum praestare –; non potest dubitari, quin praestet omnibus.

Obestridligt: certe; facile; Cicero Roms o. störste talare Cicero latinorum oratorum facile princeps l. qui quin ceteris Romanorum oratoribus praestiterit, dubitari non potest.

Obestyrkt: nulla auctoritate; nullo l. sine auctore; incertus; en o. uppgift res sine auctore vulgata.

Obestånd: labes; ruina; ekonomiskt o. afflictae fortunae; rei familiaris labes; han har kommit på o. res ejus fracta est; ruere, corruere (mots. stare).

Obestämd:

1. 1. om sak: incertus; infinitus; på o. tid in incertum tempus; lemna ngt o-dt in incerto relinquere alqd.
2. 2. om person: dubius; incertus; vara o. dubitare, haerere, pendēre animo l. animi.

Obeständig: varius; mutabilis; mobilis; levis.

Obeständighet: varietas (fortunae); mutabilitas.

Obesvarad: ad quod l. cui non responsum est l. respondetur; o-dt bref epistola ad quam non est rescriptum; lemna ngns bref, helsning o. ad epistolam non rescribere, salutem non reddere; o. kärlek amor non (l. male) mutuus.

Obesvärad:

1. 1. i allm.: non gravatus.
2. 2. = ledig: facilis; expeditus.

Obetagen: concessus; det är dig o-t licet tibi, est in tua potestate facere alqd, quid facere velis; non vetaris ulla lege istud facere.

Obetingad: simplex; nulla condicione astrictus; o-dt bifall summa approbatio, summa laus.

Obetingadt: simpliciter; prorsus; o. gilla prorsus, plane probare; o. fordra utique postulare.

Obetvingad: indomitus; invictus.

Obetvinglig: invictus.

Obetydlig: parvus; exiguus; modicus; mediocris; levis; o. förmögenhet parvae, tenues facultates, copiae, fortunae; o. person homo nec animo nec ingenio magno praeditus; en sak af o-t värde res vilis; en o. omständighet res parva, levis, (parvi momenti).

Obetydlighet: exiguitas; levitas; mediocritas; tenuitas (fortunarum, facultatum); vilitas.

Obetydligt: parum; modice; haud multum; mediocriter.

Obetänksam: inconsideratus; temerarius, praeceps; stolidus.

Obetänksamhet: animus inconsideratus, praeceps, levis.

Obetänksamt: inconsiderate.

Obevakad, incustoditus; i reflexiv mening: incautus; öfverraska ngn i ett o-dt ögonblick incautum deprehendere, opprimere alqm.

Obevandrad: o. i ngt rudis, non versatus, hospes in alqa re; imperitus alicujus rei.

Obeveklig: immobilis; obstinatus; inexorabilis; (durus, ferreus); förblifva o. precibus moveri non posse, non moveri.

Obeveklighet: obstinatus l. inexorabilis animus.

Obevisad: nullo argumento probatus.

Obevislig: quod argumentis probari, confirmari, doceri non potest.

Obevitnad: non contestatus; nullis testimoniis confirmatus.

Obeväpnad: inermis.

Obildad: agrestis; impolitus; bonarum artium rudis, expers.

Obillig: iniquus; nimius.

Obillighet: iniquitas; det är den största o. nihil potest iniquius esse l. cogitari.

Obilligt: inique; o. stor nimius.

Objekt: 1. i allm. = föremål: res objecta; o. för undersökning materia, in qua versatur quaestio; sinnenas o. res sensibus l. sub sensus subjectae.

Objektiv: verus; in re positus, occupatus; o. kunskap rerum cognitio, perceptio; o. framställning ipsius rei expositio.

Objektivitet: veritas; evidentia; perspicuitas.

Objuden: invocatus (Pt. Capt. I. 1).

Oblandad: non mixtus, cui nihil admixtum est; simplex; sincērus; integer; purus; o-dt vin merum; o. glädje sincerum gaudium.

Oblekt: non insolatus.

Oblid: immitis; durus; inclemens; asper; iniquus; saevus; ett o-dt öde asperitas, iniquitas fortunae; o. gudamakt numen inimicum (male amicum, Vg.); o. väderlek horrida, aspera, saeva tempestas; aspera hiems.

Oblidhet: inclementia; asperitas (caeli, fortunae, rerum – klimatets, ödets).

Oblidkelig: implacabilis; inexorabilis.

Oblodig: incruentus.

Oblyg: impŭdens; insŏlens; protervus; profusus; o-t skämt jocus obscenus.

Oblyghet: impudentia; protervitas.

Oborstad:

1. 1. eg.: non extersus.
2. 2. oeg.: agrestis, impolītus.

Obotfärdig: nulla peccatorum poenitentia motus; durus; impius.

Obotlig: insanabilis (morbus); jfr Ohjelplig.

Obrottslig: sanctus; inviolatus; o. trohet sancta, inviolata (Sa.) fides; o. tystnad fidum silentium; sancta silentii fides.

Obrottsligen, Obrottsligt: sancte (colere, venerari); inviolate; summa fide (servare – hålla, iakttaga – alqd); o. hålla sitt löfte, ett förbund sanctum servare promissum; sanctam servare societatem; in societate manere.

Obrukad: ad nullum usum conversus; (om jord) incultus; ligga o. (neglectum, vacuum) jacere; negligi (neglectis urenda filix innascitur agris, Hor.); non exerceri; om själsförmögenheter: torpēre, languere (Sa. Cat. 2).

Obrukbar: inutilis; göra o. corrumpere.

Obruklig: inusitatus; obsolētus (föråldrad, ur bruk kommen); ab usu l. consuetudine remotus; quo consuetudo jam non utitur (C. de Or. III. § 153).

Obränd: incoctus (later).

Observatorium: specula.

Observera = Iakttaga, Betrakta, Se.

Obunden: solutus; nullis vinculis, nulla necessitate constrictus; liber; o. stil soluta oratio, soluta verba (mots. numeris astricta, vincta, apta, Qu.).

Obygd: vasta solitudo (L. I. c. 4); loca, terra deserta, vacua, inculta.

Obytt: hafva ngt o. med ngn alqd commune, litem habere cum alqo.

Obäke: vasta moles; om menniskor: stipes (stock), belua (fä).

Obäklig: vastus.

Obändig: indomitus, effrenatus, ferox.

Obändighet: ferocitas.

Obändigt: ferociter.

Oböjd: non inflexus; non curvatus; non gravatus (annis).

Oböjlig:

1. 1. eg.: rigidus; inflexibilis.
2. 2. oeg.: rigidus (innocentia, L.; r. virtutis satelles et custos, Hor.); durus, ferreus (virtus; Cato ferrei prope corporis et animi fuit, L.); det är mitt o-a beslut stat, fixum est mihi.

Oböjlighet: rigor.

Ocean: Oceănus.

Och:

1. 1. i allm.: et (så väl sammanbindande ord och satser inom samma period, som ock – ehuru mera sällan – i början af period, t. ex. de Or. I. § 185. 265; ofta står i början af period et tamen – et t. emerui generosos vestis honores, Ppt.; et quis, et quisquam o. dyl. – et quem tum vates Cassandra moveret?, Vg.; et quisquam numen Junonis adoret praeterea?, id.); que (enklitiskt); atque (framför bokstäfver i allmänhet), ac [framför annan konsonant än h; till betydelsen är atque = och dertill, och derjemte, förekommer aldrig i korrelativa förbindelser (både – och), ofta i början af period, äfven tillsammans med ett etiam (äfven); jfr C. de Or. I. § 196. 212. 218. 243]; autem (framhållande de förbundnas olikhet – oftast förbindande satser – t. ex. primum – tum autem, C. de Legg. I. 5. 15); vero (= och framför allt, och till och med, och till slut – införande det vigtigaste och sista af flera moment – t. ex. de Or. I. § 237. 256; ab ineunte aetate incensus fui studio utriusque vestrum, Crassi vero etiam amore, l. c. I. 97).
2. 2. både – och = et – et; (poet. que – que; que – et); öfver hufvud begagnar latinet mera än svenskan den dubbla förbindelsen.
3. 3. tillsammans med negation (och icke, och ingen o. s. v.):
   1. a. i allm.: neque l. nec; neve l. neu (= et ne, förbindande en sats med en föregående negativ finalsats; är deremot den föregående sinalsatsen affirmativ brukas hellre neque; för öfrigt öfversättes neve i sv. vanl. blott med och l. eller: cavendum est, ne assentatoribus aures patefaciamus neve adulari nos sinamus, eller omvändt gäller den regeln, att det svenska och i en sats, som koordineras med en negativ sats, öfversättes i latinet med neque, neve, aut: qui non defendit neque obsistit, si potest, injuriae, in vitio est, C.; ne recipi portis aut duci in moenia posset neu populum antiqua sub religione tueri, Vg. Aen. II. 187); och ingen nec quisquam; och på det att ingen neu quis; och icke heller, och icke en gång et ne – quidem (jfr Madvig ad Cic. de Fin. Excurs. III).
   2. b. och icke öfversättes med et non, ac non, när negationen hör till ett enskildt ord i satsen – leve ac non satis dignum, N. praef. 1 – eller det är = och icke, fasthellre, hvilket inträffar företrädesvis i hypotetiske satser, t. ex. si sibi ipse consentiat et non interdum naturae bonitate vincatur, nec amicitiam colere possit, neque justitiam, C. de Off. I. § 5; si nostra utilitas et non ipsius vitii turpitudo nos a sceleribus deterrere deberet –, C.
   3. c. och icke återgifves med blott non i direkt motsättning af affirmativt och negativt uttryck, t. ex. elegans, non sumptuosus; adhibenda est actio quaedam, non solum (och icke blott) mentis agitatio (C.); deremot brukas i sådana motsatser neque, när det är de två sakernas förening, som förnekas: quaesivit neque invenit (och fann icke ɔ: utan att finna); jfr a.
4. 4. äfven i positiva motsättningar blir och vanligen i latinet oöfversatt (i sådana uttryck som den ene och den andre, dels och dels; han gick och jag blef qvar o. dyl.): alter Romam abiit, alter Ostiam; duo sunt genera largorum, alteri prodigi, alteri liberales; lusum it Maecenas, dormitum ego Virgiliusque; tempus est jam hinc abire me, ut moriar, vos ut vitam agatis (C. Tusc. I. § 99); aliud est celare, aliud tacere; primum de honesto, tum de utili (C. de Off. I. 10).
5. 5. i uppräkningar sättes, hos de bäste prosaister, icke et (oftare que) mellan de två sista orden (såsom i svenskan), så vida ej äfven de förra leden äro med et förbundna, t. ex.: apte, distincte, ornate dicere; procellae, tempestates, naufragia, ruinae, incendia; epulae et viscerationes et gladiatorum munera; muri, navalia, portus, aquarum ductus omniaque, quae ad usum reipublicae pertinent; quod item in poēmatis et picturis usu venit in aliisque compluribus (C. de Off. I. § 2; II. § 19. 55. 60; III. 15); mores et instituta vitae resque domesticae ac familiares (Tusc. I. § 2).
6. 6. i början af period motsvaras ett svenskt och (med ett personligt l. demonstr. pronomen) ofta af ett latinskt pronomen relativum, t. ex. quod quum audivisset – och då han hört detta –; quod si (och om).
7. 7. särskildt märkes: och det, och den, och dertill i närmare bestämningar, hvilka fogas till ett föregående ord l. en sats: et quidem (auctor et idoneus quidem, C. Brut. § 57); et is, isque, idque (neutrum, när bestämningen afser en sats ss. sådan), idemque: habet animus primum memoriam et eam infinitam; nunc hujus scientiae splendor exstinctus est, idque eo indignius (est), quod eo tempore hoc contigit, quum esset (S. Sulpicius), C.; res obscurae et difficiles eaedemque non necessariae.

Ock, Också: etiam; quoque (postpositivt; quoque är blott tillfogande, etiam kan äfven innehålla en stegring = till och med); et (i den bästa prosan blott tillsammans med pron. personalia – et ego, et tu = också jag, också du); men l. utan ock = sed etiam; om ock etiamsi; quamquam; si; hvem du ock må vara quisquis es; så rik han ock är quamvis dives sit.

Ocker: fenus; feneratio; drifva o. fenerari.

Ockergul: silaceus.

Ockerlag: lex fenebris.

Ockra, v.: fenerari; fenus exercere, agitare; o. med ngt fenerari alqd (pecuniam; bellum); in fenore ponere alqd; quaestui habere; – oeg.: o. med sitt pund = bruka sina krafter l. anlag vires exercere, ad usum convertere, non sinere desidiā torpere.

Ockra, f.: (färgämne): sil; ochra (ὤχρα).

Ockrare: fenerator.

Odalbonde, Odalman: proprii agri arator.

Odalgods, Odaljord: immunis ager.

Ode: carmen; ode (ᾠδή).

Odelad: indivisus.

Odelbar (som ej kan delas): individuus.

Odelbar: qui coli potest; ad colendum aptus.

Odjur:

1. 1. = stort skadedjur: fera bestia; belua.
2. 2. = vidunder, nedrig menniska: monstrum; belua (b. multorum es capitum – om pöbeln, Hor.; impura, immanis b.); o. i menniskoskepnad in figura hominis fera et immanis belua (jfr C. de Off. III. § 32).

Odla: colere (agrum, artes, literas); excolere, subigere (uppodla); o-dt vett, förstånd animus (ingenium) doctrinā excultus (e-um).

Odlare: cultor; terrae cultor, agricola.

Odling: cultura, cultus (agri; animi, ingenii); subactio (agri, animi); absolut i oeg. mening (= bildning): cultus animi; humanitas.

Odoga: homo ad nullam rem aptus l. utilis; homo nequam.

Odon: vaccinium uliginosum.

Odryg: non spissus; vanus; rarus; levis; qui cito consumitur, labitur, liquitur [Pt. Trin. 243; confit cito – – (qua) si formicis tu obicias papaverem, ibdm 410].

Odräglig: intolerabilis, intolerandus, non ferendus (insipiente fortunato nihil i-lius fieri potest; nimiarum opum potentia non ferenda, C.).

Odrägligt: intolerabiliter.

Oduglig: inutilis, inhabilis, non aptus, non idoneus ad aliquam rem; en alldeles o. menniska homo ad nullam rem utilis.

Oduglighet: inutilitas; öfvertygad om o-n quum sibi persuasisset, rem inutilem esse.

Odugligt: inutiliter.

Odygd:

1. 1. i allm.: vitium (”hvar o. åker fram, har hon sitt straff på medan” culpam poena premit sequens, Hor.).
2. 2. särskildt hos barn (okynne): lascivia; petulantia; puerile vitium; (breve sit, quod turpiter audes: quaedam cum prima resecentur crimina barba, Juv.); hitta på o. lascivire.

Odygdig: lascīvus; petulans.

Odygdigt: lascive; petulanter.

Odödlig: immortalis (animus; nomen; fama); aeternus (animus, odium); sempiternus (Pherecydes primus dixit animos hominum esse s-os, C. Tusc. I. § 38); blifva o. immortalem fieri; aeternum manere, permanere, remanere (ibdm 25 ff.); o-t minne memoria sempiterna (C. de Am. § 15); o-a bragder, skaldestycken immortalia opera (L.), divina carmina; göra sig o., förvärfva sig ett o-t namn memoriam sempiternam, nomen immortale consequi; gloriam nominis sui cum omni posteritate aequare, ad aeternam memoriam prodere; immortalitati nomen suum commendare; de o-e gudarne dii immortales.

Odödlighet: immortalitas, aeternitas (animorum, Tusc. I. 24; 39).

Odömd: indemnatus; indictā causā.

Oefterhärmlig: non imitabilis; inimitabilis.

Oefterrättlig: absurdus; perversus; pravissimus; plane abhorreus (C. de Off. I. § 145; de Or. II. 86).

Oefterrättlighet: absurditas; perversitas.

Oegennytta: abstinentia (Epaminondae); non appetens animus (C. de Or. II. § 182); liberalitas; suarum utilitatum praetermissio; visa o. abstinentia uti; suas utilitates praetermittere; non cupide agere.

Oegennyttig: abstinens (laudat Africanum Panaetius, quod fuerit abstinens, C. de Off. II. § 76); ab omni cupiditate (sorde) remotus; suae utilitatis negligens, immemor; liberalis; integer; o. vänskap, o-a bemödanden amicitia, studia liberalia, a lucro aversa.

Oegennyttigt: abstinenter; non cupide; non appetenter; non sordide; o. förvalta summā abstinentiā administrare; handla o. abstinentia uti, ad suam utilitatem nihil referre, suorum commodorum oblivisci (C. de Off. I. § 25).

Oegentlig: improprius (nomen, Qu.); non proprius; alienus (locus; vocabulum, C.); translatus (i bildlig mening brukad – omnes translatis et alienis magis delectantur verbis, quam propriis et suis, C. de Or. III. § 159; 155); bruka ett ord i o. mening verbum transferre (närmast = metafor), in alieno loco tanquam in suo ponere (ibdm 155 ff.); i allmännaste mening: verbo abuti (ibdm 169); i o. betydelse utmärker ordet – translatum verbum hoc significat –; o-t bruk af ord verbi translatio (ibdm); catachrēsis, abusio (ibdm 169).

Oegentligen, Oegentligt: improprie; non proprie.

Oegentlighet: a recta ratione (särskildt formā orationis) declinatio, inflexio; vitium; anmärka o-r i ngns stil in oratione alicujus nonnulla ut non satis recta (et elegantia, simplicia) vituperare.

Oemotståndlig: cui resisti non potest; invictus; potentissimus; blandissimus (= oemotståndligt tjusande); med o. kraft summa vi; vehementius, quam ut possit resisti.

Oemotståndligt: vehementius, quam ut resisti possit; vehementissime; summa vi.

Oemotsäglig se Ovedersäglig.

Oenig, Oense: discors; vara o. med ngn discordare, dissidēre, dissentire ab alqo; non convenit alicui cum alqo; derom är jag oense med dig illud inter nos non convenit.

Oenighet: discordia (tvedrägt); dissensio (meningsolikhet).

Oerfaren: imperitus, rudis (in alqa re l. alicujus rei; r. malarum artium, Sa.); hospes, peregrinus (in re); vara alldeles o. nullo rerum usu imbutum esse; nullum rerum usum habere; icke vara alldeles o., utan hafva någon (praktisk) erfarenhet non plane rudem sed aliquo jam imbutum usu esse (C. de Or. II. 162).

Oerfarenhet: imperitia (Sa.).

Oerhörd: inauditus; novus.

Oersättlig: qui l. cujus damnum expleri, reparari (restitui) non potest; irreparabilis (Ov., Vg.).

Ofantlig: ingens, vastus, immensus, immanis; infinitus (immanes jacturae infinitique sumptus, C.).

Ofantligt: praeter modum; nimis; immaniter; immensum (T.).

Ofatt: vastus (belua; vultu motuque corporis v. et agrestis, v. homo atque foedus, C. de Or. I. § 115. 117).

Ofatthet: vastitas.

Ofattlig: qui mente percipi, comprehendi non potest; qui in intelligentiam (nostram) non cadit.

Ofelbar:

1. 1. om saker (= otvifvelaktigt viss): certus; indubitabilis, indubitatus (Qu.); nunquam fallens (C. de Or. I. § 92); haud dubius.
2. 2. om personer [= som ej kan (fela), taga fel]: qui falli non potest; certus (Apollo, Hor.).

Ofelbart: certe; sine dubio.

Offensiv: o-t krig bellum ultro illatum l. quod ultro infertur; o. allians societas inferendi belli; taga till offensiven bellum ultro inferre; occupare bellum facere.

Offentlig: publicus (så väl = som är l. sker för allas ögon, för l. inför folket – mots. domesticus –, som ock = som tillhör samhället, mots. privatus); forensis (som sker på forum, förekommer i det offentliga lifvet); communis (= gemensam; folket tillhörig); o-e platser loca publica, communia; o-t möte contio populi l. publica; o. rättegång publicum judicium; o-a ärenden, göromål res publicae, negotia publica; i det o-a in publico, in oculis civium; på o. bekostnad publice; sumptu publico; göra ngt o-t vulgare alqd, divulgare alqd; ngns o-a lif publica vita (nec vero ille in luce modo atque in civium oculis magnus, sed intus domique praestantior, C.); se Allmän.

Offentliggöra: vulgare; divulgare; om en bok: edere; om en underrättelse, ett rykte: in vulgus edere.

Offentlighet: celebritas; hominum frequentia; (lux); sky o-n celebritatem fugere (lucem ipsam, populum fugere); bringa till o-n vulgare, divulgare.

Offentligt: palam; publice; in publico; ad populum (prodire uppträda).

Offer:

1. 1. eg.:
   1. a. sjelfva handlingen: sacrificium; (sacrum); piaculum (försoningsoffer); libatio (gjutoffer); lustrum (reningsoffer); förrätta o. sacrum, piaculum facere; sacrum procurare, sacris operari.
   2. b. = det som offras: sacrum; hostia, victima (offerdjur); libamen (förstlings-, gjutoffer – igni imponere); honor (= hedersgärd åt gudarne – aris imponere honorem, tumulis reddere honores); donum (impii ne audeant donis placare divos, C.); munus (est honor et tumulis: animas placare paternas parvaque in exstructas munera ferre pyras. Parva petunt Manes: pietas pro divite grata est munere, Ov. Fast. II. 533 ff.); frambära o. sacrum, munus ferre, inferre (om dödsoffer).
2. 2. oeg.:
   1. a. som bringas, egnas: donum; jactura (uppoffring); id quod datur, tribuitur, condonatur, profunditur; bringa fäderneslandet ett o. patriae tribuere alqd; bringa fäderneslandet ett o. af sin fiendskap mot ngn, af sitt lif patriae inimicitias privatas condonare, vitam pro patria profundere; icke sky ngt o. ad omnia profundenda paratum esse; nullius rei jacturam defugere, recusare; vara skyldig fosterlandet ett o. patriae debere alqd.
   2. b. blifva ett o. för ngt: perire, opprimi, circumveniri alqa re; han blef ett o. för en orättvis rättegång, för folkets ovilja iniquo judicio, populi invidiā oppressus, circumventus est; blifva ett o. för sjukdomen morbo perire, intercipi; blifva ett o. för sitt hjeltemod, sin oförvägenhet sua sibi fortitudine, temeritate interitum, perniciem parare; blifva ett o. för sin omåttlighet intemperantiā suā perire, pessum ire; (intemperantiae spiritum reddere, Val. Max.); dödens o. victima nil miserantis Orci (Hor.).

Offeraltare: ara (sacrifica; in qua immolatur, sacrificatur).

Offerbetjent: victimarius.

Offerdjur: victĭma; hostia.

Offerhus: delūbrum.

Offerkaka: libum; popănum.

Offerlam: agnus sacer.

Offerlund: lucus sacer.

Offermåltid: epulae sacrificales.

Offerprest: flamen.

Offerredskap: apparatus sacrificii.

Offerskål: patĕra.

Offerslagtare: popa; victimarius.

Officer:

1. 1. i allm.: praefectus; dux.
2. 2. särskildt i Rom: tribunus; vid en romersk legion, = 4200–6000 man, voro 6 tribuner, hvilka två och två kommenderade legionen (tribunus motsvarar således ungefär öfverste; mihi parebat legio romana tribuno, Hor.); centurio = anförare för en manipulus, ungf. 160 man (motsvarar således ungefär kapten, i bibeln höfvitsman, Hauptmann; dock kunde centurionen ej stiga till högre grad och var så till vida underofficer); vara o. (centurion) ordinem ducere.

Officersbeställning, Officersplats: praefectura; tribunatus; centurionatus (jfr Officer).

Officiant: qui munere alqo fungitur, muneri interest.

Offra:

1. 1. eg.:
   1. a. i religiös men.: sacrificare (tr. och intr.); sacrum facere; rem divinam facere; supplicare; o. djur immolare; o. försonings-, reningsoffer piaculum facere; piare; lustrare; o. en bock, en gris haedo, porco facere (Vg.); haedum, porcum facere; o. vin, frukter libare (vinum, vini honorem, primitias frugum); o. lyckligt litare.
   2. b. o. åt en prest: (munus) offerre alicui, donare alicui.
2. 2. oeg. = (helga), egna, hängifva: sacrare, consecrare (in patria omnia nostra ponere et quasi c-re debemus, C.); dare, tribuere, donare, tradere alqd alicui (totum me reip. tradidi, C. de Off. II. 4); ponere, consumere in re (in patria omnis mea cura, cogitatio, opera poni solebat, C. de Off. II. 3. 4); dicare (se civitati; studium suum laudi alicujus); profundere, vovere, devovere (mera = uppoffra; capita sua pro salute patriae vovere, fortunas suas pro incolumitate alicujus devovere, C., Sa.); jfr Offer (göra ett offer), Uppoffra.

Offrande, Offring: sacrificatio; immolatio; piatio; lustratio.

Ofjädrad: implūmis.

Ofog: temeritas, audacia, lascivia, protervitas (sjelfsvåldigt, laglöst, okynnigt, kitsligt beteende); protervum, audax facinus (handling af okynne); pojkaktigt o. puerilis lascivia, protervitas; en embetsmans o. temeritas, audacia magistratus; (injuria); stäfja o-t audaciam hominum aut improborum aut lascivientium coercere; bedrifva o. contra morem, contra legem facere l. agere; lascive agere; straffas för sitt o. temeritatis, injuriae, audaciae poenas dare.

Oformlig:

1. 1. i yttre men.: informis; rudis; vastus; jfr Formlös.
2. 2. qui contra morem fit; a solenni more abhorrens; vitiosus.

Oformlighet:

1. 1. i yttre men.: (informitas); vastitas.
2. 2. a recto l. solenni more discrepantia; vitium; begå en o. praeter l. contra morem facere.

Oformligt:

1. 1. i yttre hänseende: vaste; o-t stor immanis; vastus.
2. 2. = emot laga former: contra morem l. legem; vitiose.

Ofred: belli tumultus; bellum; i ofreds tider in bello.

Ofreda: lacessere, injuriā lacessere; turbare, infestare, offendere alqm; quietem alicujus turbare, interpellare; en rättvis man är den, som förfördelar ingen, då han ej o-as vir justus est, qui nemini nocet, nisi lacessitus injuriā (C.).

Ofredsam: turbulentus; inquietus.

Ofri: servus; obnoxius.

Ofrid: inquies; sollicitudo.

Ofrivillig: necessarius; coactus.

Ofruktbar:

1. 1. i fysisk men.: sterilis; infecundus; infelix (arbor).
2. 2. oeg.: o-t kapital pecunia inutilis, non occupata; o. kunskap jejuna, inutilis cognitio; o-t hufvud (ej produktivt) ingenium sterile, inops, exile.

Ofruktbarhet: sterilitas (sŏli); inutilitas, jejunitas (rei, cognitionis).

Ofruktsam: sterilis (femina; bos).

Ofruktsamhet: sterilitas.

Ofrälse: ignobilis; plebejus; o. person, stånd, härkomst ignobilis vir, locus; i-e genus.

Ofta: saepe (saepius, saepissime); saepenumero; frequenter (ständigt, tidt och ofta); crebro (id.); som oftast saepissime; plerumque; o. nog saepius; så o. – som quotiens – totiens (q. dicimus, t. de nobis judicatur, C. de Or. I. § 125); o. fråga, o. ropa o. d. rogitare, clamitare, lectitare, dictitare.

Oftanämnd: quem saepe dixi, quem jam saepe dico l. dicimus, de quo jam multa dicta sunt (C. de Off. I. § 46).

Ofullbordad: imperfectus; inchoatus; non absolutus, non perfectus.

Ofullgången: immaturus (partus).

Ofullkomlig: mancus (cognitio manca est, si nulla actio rerum consequatur, C.); non l. haud perfectus; inchoatus; debilis; allt i verlden är o-t nihil est in rebus humanis ab omni parte perfectum; all jordisk lycka är o. nihil est ab omni parte beatum.

Ofullkomlighet:

1. 1. af ngt: debilitas, vitiositas (bristfullhet, felaktighet); inse o-n af ngt quantum distet l. absit a perfectione, intelligere (C. de Or. I. § 130).
2. 2. hos ngt (synonym till fel, brist): vitium; mendum.

Ofullkomligt: non satis; parum; non perfecte.

Ofullständig: mancus; mutilus; non plenus; non integer; o. bildning manca quaedam (et inchoata, non satis perpolita) eruditio; hafva o. kännedom om en sak non satis nosse rem; non habere omnia, quae ad rem cognoscendam pertinent.

Ofullständighet: uttryckes medels omskrifning af sats, t. ex.: klaga öfver utrustningens o. queri exercitum non satis copiis l. rebus necessariis instructum esse.

Ofullständigt: non satis; non plene.

Ofvan: supra; såsom jag o. sagt ut supra dixi; vara o. jord super humum esse (T. Hist. II. 45).

Ofvanefter: desuper; caelitus, divinitus.

Ofvanför: supra.

Ofvanifrån: desuper.

Ofvannämnd: quem supra l. ante dixi, diximus.

Ofvanpå: super; vara o. = superiorem, victorem esse l. discessisse.

Ofärd: malum; infortunium; calamitas; clades; incommodum; drabbas af o. adversa fortuna affligi, affici.

Ofärdig: debilis; mancus; truncus.

Oför: mancus; debilis; jfr Vanför.

Oförakt: (imprudentia); med o. göra ngt imprudentem facere alqd.

Oförarglig: placidus; (vir) bonus (o. menniska); probus (Hor. Sat. I. 3. 56).

Oförbehållsam: apertus (homo; dolor); non tectus; incautus; intectus (Tiberium Sejanus, obscurum adversus alios, sibi uni incautum intectumque effecit, T. IV. 1).

Oförbehållsamt: aperte; ingenue; incaute.

Oförbränd: incrematus.

Ofördelaktig: iniquus; alienus (loco sibi a-issimo conflixit); incommodus, perniciosus; saken fick en för honom o. vändning l. utgång res ei male, improspere cessit, evenit.

Oförderfvad: incorruptus, sincērus; salvus; – o. yngling adolescens integris moribus, incorruptus, honestus.

Ofördragsam: difficilis; inhumanus.

Ofördröjligen: sine mora.

Oförenlig: insociabilis (L.); qui cum alqo, qui inter se sociari, misceri non possunt; dissociabilis (Nerva – res olim d-es miscuit, principatum et libertatem, T. Agr. 3); fruktan är o. med vishet non possunt in eodem homine metus et sapientia esse; in sapientem non cadit metus (jfr C. de Am. § 48); envälde och frihet äro o-a naturā inter se inimica sunt libera civitas et rex.

Oförfalskad: incorruptus (merx, vinum; fides); sincerus (lac; judicium); integer (sapor, fides); verus.

Oförfaren se Oerfaren.

Oförfärad: interritus; impavidus; fidens; fortis.

Oförfäradt: impavide; fidenti animo; fortiter.

Oförgriplig: (quod in nullius injuriam, salvo alterius jure fit); min o-a mening är hoc mihi meo jure dicere l. dicturus videor (quasi meo jure sumo med ackus. och inf., C. de Or. I. § 41).

Öförgänglig: immortalis, aeternus, sempiternus (animus; memoria; gloria).

Öförgänglighet: immortalitas, aeternitas.

Oförgätlig: cujus memoria sempiterna manet l. mansura est, numquam exstinguetur, exstingui potest; cujus memoriam nulla dies l. posteritas, nulla oblivio exstinguet l. abolebit; en för mig o. dag dies, cujus memoria animo meo nunquam excidere, exstingui potest; o-t minne, o. sorg aeterna memoria, ae. dolor.

Oförhappandes: casu; forte.

Oförklarlig: cujus ratio nulla reddi l. cogitari potest.

Oförkränkt: salvus; inviolatus; annan mans rätt o. salvo alterius jure.

Oförliknelig: incomparabilis (Qu.); singularis; unicus (vir vere u., L.); divinus.

Oförlikneligt: unice; singulariter.

Oförlåtlig: veniā indignus; cui ignosci, venia dari non potest; qui veniam non habet; major, gravior, foedior, quam cui ignosci possit.

Oförlåtligt: (ultra spem veniae); o. dum stultior, quam cui ignosci possit.

Oförmodad: inopinatus; qui praeter opinionem fit, accidit; novus.

Oförmodadt: ex inopinato; praeter opinionem (omnium); ofta att öfversätta med adjektiv: olyckan kom oss o. uppå inopinatum in nos incidit malum.

Oförmonlig: infructuosus (ej inkomst bringande); adversus (motig).

Oförmåga: impotentia (Ter.); infirmitas; o. att tala, gå, se infantia, debilitas (pedum), caecitas; o. att tänka socordia; stultitia; inscitia; inse, erkänna sin o. till ngt intelligere, fateri se ad rem gerendam (viribus, prudentia) non satis valere; ad alqam rem non idoneum, non aptum esse.

Oförmärkt, adj.: improvisus; subitus; occultus.

Oförmärkt, adv.: improviso; de l. ex improviso; subito; occulte; furtim; o. utbreda sig (furtim) serpere; (ofta att öfversätta med adj. oförmärkt, se detta); ålderdomen smyger sig o. öfver oss non intelligitur, quando obrepat senectus (C.; obrepit non intellecta senectus, Juv.; tempora labuntur tacitisque senescimus annis, Ov.).

Oförmögen: impotens (equi regendi, L.; oftast = som ej har makt öfver, o. att beherska – irae, laetitiae); vara o. non posse; vara o. att betala non esse solvendo; vara o. att tala infantem, mutum esse; o. att tänka hebes, stultus.

Oförnuft: amentia; dementia; insania; stultitia; detta (som du säger) är rent o. deliras; verba tua amentiae plena sunt.

Oförnuftig:

1. 1. = förnuftslös (till sin natur): rationis expers (belua).
2. 2. = förryckt, galen, oläraktig: amens; delirus; demens; insanus; vesanus; o-t prat deliramenta; oratio plena amentiae.

Oförnuftigt: dementer; vesane.

Oförnöjd: non contentus; iniquus.

Oförnöjsam: qui satiari non potest; fastidiosus, stomachosus (granntyckt).

Oförnöjsamhet: insatiabilis animus, i. cupiditates; fastidium; morositas.

Oförryckt: immotus; loco suo non motus.

Oförrätt: injuria; lida o. injuriā affici; tillfoga o. violare, laedere alqm; injuriam afferre, inferre alicui; injuriā afficere alqm; jus alicujus imminuere.

Oförrätta se Förorätta.

Oförrättad: infectus; återvända med o-dt ärende infecta re, i-is rebus reverti.

Oförsagd se Oförfärad.

Oförseglad: non obsignatus; apertus.

Oförsigtig: improvidus; temerarius; incautus; o-t beteende temeritas.

Oförsigtighet: temeritas; begå en o. improvide, incaute agere.

Oförsigtigt: improvide; incaute.

Oförskräckt: interritus (Vg., Qu.); impavidus (L.); intrepidus (Ov., T.); fortis.

Oförskräckthet: fortis, impavidus animus.

Oförskyld: immeritus; indignus (alqo); o. nåd gratuitum beneficium.

Oförskyldt: immerito; o. lida (se) indigna perpeti.

Oförskämd: impŭdens (homo; oratio); audax (öfverdådig); protervus, petulans, procax (oförsynt, näsvis); durus (förhärdad, oblyg); blifva o. pudorem ponere; verecundiae fines transire; efferri petulantiā; o. uppsyn os durissimum.

Oförskämdhet: impudentia; audacia; protervitas, petulantia; procacitas; animi, oris duritia (C.); tukta ngn för hans o. petulantiam alicujus coercere.

Oförskämdt: impudenter; audacter; proterve; petulanter; procaciter; uppföra sig o. impudenter facere, se gerere; impudentiā, petulantiā efferri.

Oförsonlig: implacabilis (C.); inexorabilis (obeveklig); o-t hat capitale odium; visa sig o. mot ngn i-m se praebere alicui.

Oförsonlighet: implacabilis animus.

Oförsonligt: (implacabiliter, blott i kompar., T.); vredgas o. implacabili ira efferri; hata o. capitali odio persequi alqm.

Oförstådd: non intellectus; Cato blef o. af sin tid Catonem aetas sua parum intellexit (Sen. Const. Sap. 1).

Oförstånd: inscitia (adolescentium, senum prudentia); stultitia; temeritas (tanklöshet – est florentis aetatis, prudentia senescentis, C.); socordia; fela af o. stultitiā, socordiā (T.) peccare.

Oförståndig: stultus; temerarius (tanklös, dumdristig).

Oförståndigt: stulte.

Oförstäld: apertus (homo; dolor); simplex, sincērus (animus, homo); liber (som ej frågar efter att förställa sig, frimodig – liberrima indignatio); candidus, ingenuus (ärlig, af ädelhet oförstäld).

Oförstäldt: aperte; sincēre; libere; ingenue.

Oförsvarlig: qui defendi non potest; qui excusationem, veniam non habet; major, gravior, quam qui defendi possit; foedus.

Oförsynt, adj.: importunus (hänsynslös mot ngn); protervus; petulans; audax (öfverdådig, fräck); på det o-ste sätt summa petulantiā l. audaciā.

Oförsynt, adv.: importune; proterve; petulanter; audacter; o. trotsa lagen legem audacter perrumpere, proculcare.

Oförsynthet: importunitas; protervitas; petulantia; audacia (jfr Oförsynt).

Oförsökt: inexpertus; intemptatus; lemna intet o. nihil intemptatum relinquere; ad omnia descendere.

Oförsörjd: orbus.

Oförtjent, adj.:

1. 1. = oförskyld: immeritus (laus; poena); gratuītus (beneficium).
2. 2. om person: immeritus, immerens (Hor.); o. af ett sådant öde indignus ista fortuna; en icke o. man homo bene meritus.

Oförtjent, adv.: immerito.

Oförtruten: impiger, strenuus, (gnavus) navus (blott om person); o-t sträfvande, o. flit studium acre, assiduum, pertinax.

Oförtrutenhet: impigritas; strenuitas (Ov.); assiduitas (laboris).

Oförtrutet: strenue; impigre; naviter.

Oförtullad: inscriptus (merx).

Oförtäckt, adj.: apertus, nudus; med o-a ord apertis verbis.

Oförtäckt, adv.: aperte.

Oförtänkt: inopinatus; necopinatus.

Oförtöfvadt: sine mora.

Oförutsedd: improvisus.

Oförvandlad: non mutatus, non corruptus.

Oförvarad: non servatus; non custoditus.

Oförvarandes: o. träffa på ngn imprudentem, casu incidere in alqm.

Oförvissnelig: eg. qui viescere non potest; – perennis, immortalis, aeternus.

Oförvitlig: integer (mores; moribus homo); innocens; probus; expers maculae, vitii; sanctus (homo; vita).

Oförvitlighet: morum integritas, sanctimonia; innocentia.

Oförvitligt: integre; sancte.

Oförvunnen: non convictus, non compertus (facinoris, sceleris, probri).

Oförvägen: temerarius; audax; nimis confidens.

Oförvägenhet: temeritas; audacia.

Oförväget: temere; audacter.

Oförväntad: inexspectatus; inopinatus.

Oförytterlig: non venalis; qui alienari non potest; proprius.

Oförädlad: rudis; non laboratus.

Oföränderlig: immutabilis; constans (fides); immotus (Vg.); o. nödvändighet, o-t öde fatalis necessitas, aeterna necessitas; fatum.

Oföränderlighet: immutabilitas (C.); constantia.

Oföränderligt: o. den samme semper idem, sibi constans.

Oförändrad: immutatus.

Ogemen (gammaldags = ovanlig): insolitus; rarus; novus; singularis.

Ogement: magnopere; eximie.

Ogen (Ogin): difficilis; inhumanus; inofficiosus; immunis (ohjelpsam, otjenstvillig, Pt.); molestus.

Ogenhet: inhumanitas.

Ogenomskinlig: non pellucidus.

Ogenomtränglig: impenetrabilis (silex ferro, L.; blanditiis homo, Sen.); impervius (T.); o-t mörker densissimae, spississimae tenebrae.

Ogerna: göra ngt o. invitum facere alqd; o. se ngt aegre, moleste, ferre alqd; o. lemnade jag honom invitus reliqui l. feci, ut relinquerem eum.

Ogerning: maleficium; malum, atrox facinus; scelus.

Ogerningsman: homo maleficus, facinorosus, sceleratus.

Ogift: (om man) caelebs; (om qvinna) innupta; expers nuptiarum; förblifva o. (om man) uxorem non ducere; (om qvinna) innuptam manere; non nubere; o. stånd caelibatus.

Ogild, Ogill:

1. 1. = ej giltig l. antaglig: non ratus; irritus; vitiosus.
2. 2. = ohämnad (för hvars dråp ej straff följer): inultus.

Ogilla: improbare; (rejicere, vituperare; damnare = förkasta, klandra).

Ogiltig: irritus; förklara, göra o. rumpere (testamentum rumpitur – blifver o-t – agnascendo; foedus r.); rescindere (decreta; judicia); irritum facere, esse jubere; tollere (legem).

Ogjord: infectus (factum nequit i-tum fieri, Ter.).

Ogrannlaga: importunus.

Ograverad: non pigneratus; non obsignatus; liber et immunis (ager).

Ogrundad: falsus; vanus; o-dt rykte rumor vanus, nullo auctore divulgatus.

Ogräs: inutilis herba; filix (incultis urenda f. innascitur agris, Hor.); lolium (infelix, Vg. Georg.).

Ogudaktig: impius; nefarius.

Ogudaktighet: impietas; animus impius, impii mores.

Ogudaktigt: impie.

Ogudlig: impius; (Dci et) religionum contemptor.

Ogunst:

1. 1. enskild persons: malevolentia (posterorum judicium – m-ā liberatum, C.); offensio; odium; alienatus, alienus animus; aversa mens, aversus animus; ira (sine ira et studio, T.); ådraga sig ngns o. offendere alqm; alicujus offensionem, odium (simultatem) suscipere; alicujus animum a se alienare, a se abalienare; vara föremål för ngns o. alicui invisum esse, odio esse; röna lyckans o. fortunam adversam habere, f-a a-a uti.
2. 2. allmänhetens, folkets o.: invidia, offensio, odium (populi).

Ogunstig:

1. 1. om personer: iniquus; malevolus; alienus.
2. 2. sällan = ogynsam, se detta.

Ogunstigt: iniquo, alieno animo; vara o. sinnad mot ngn alicui alienum esse, ab alqo animum alienum, aversum habere; odisse alqm; upptaga ngt o. iniquo animo, aspere, aegre accipere, audire alqd; aspernari alqd.

Ogynsam: adversus; malus.

Ogörlig se Omöjlig.

Ohandterlig:

1. 1. eg.: intractabilis; inhabilis.
2. 2. = svår att komma till rätta med: difficilis; asper.

Oharmonisk: dissŏnus; discors (symphonia, Hor.).

Ohejdad: effrenatus; indomĭtus.

Ohelga: profanare; polluere; temerare; violare.

Ohelig: profanus; impius (gudlös).

Ohelsa: incommoda, infirma valetudo.

Ohelsosam: insalūbris (Col.); valetudini, corpori noxius, nocens, perniciosus; o. luft, boning āer pestilens, domus pestilens, pestifera (L., poet.).

Ohemul: (obevisad, obillig, orättvis): vanus; iniquus; injustus; importunus; indignus (= sårande, förödmjukande).

Ohistorisk: incertus; nullo satis idoneo auctore vulgatus; qui incorruptis rerum monumentis non nititur l. confirmatur.

Ohjelplig: insanabilis (morbus; ingenium, L.); non reparabilis (damnum); desperatus; perditus; corruptissimus (i grund förderfvad); deterrimus, pessimus; han är (moraliskt) o. ejus salus desperanda est (cujus aures veritati clausae sunt, C. de Am. § 90); insanabili ingenio est; perditus est; hans affärer äro o-a ejus fortunae afflictae sunt, restitui non possunt; saken är o. res sisti non potest (L.); nulla jam spes est.

Ohjelpligt: o. förlorad perditus; desperatus l. desperandus.

Ohjelpsam: inofficiosus; immunis (Pt.).

Ohuggen: rudis (lapis).

Ohulpen: non adjutus; han lät ingen gå o. från sig nulli ejus opera, liberalitas defuit.

Ohycklad se Oskrymtad.

Ohyfsad: agrestis; incultus; inurbanus; impolitus.

Ohygglig: foedus; taeter.

Ohygglighet: foeditas.

Ohyggligt: foede.

Ohyra: cimices (pl.).

Ohågad se Obenägen.

Ohöflig: inhumanus; importunus.

Ohöflighet: inhumanitas; importunitas.

Ohöfligt: inhumane; aspere; importune.

Ohöfvisk: inverecundus; petulans; indecōrus.

Ohöfviskt: inverecunde; petulanter; indecōre.

Ohöljd: apertus (a-a actio rerum naturalium, C.); intectus (T.).

Ohörd:

1. 1. = oerhörd: inauditus; novus.
2. 2. (utan ransakning): inauditus et indefensus (T. Dial. 16); incognitā, indictā causā (damnare alqm).

Ohörsam: inobediens (Sen.); contumax; asper (stursk, motsträfvig); visa sig o. mot ngn non esse dicto audientem alicui; non parere; imperium detrectare.

Ohörsamhet: contumacia.

Oigenkännelig: qui agnosci non potest; sui dissimillimus; blifva o. plane mutari, alium fieri; göra o. speciem alicujus mutare, aliam speciem induere alicui; dissimulare.

Oigenkännelighet: ända till o. förändrad adeo immutatus, ut agnosci nequeat, ut plane alium esse credas.

Oinskränkt:

1. 1. adj.: infinitus (potestas, licentia); nullis finibus circumscriptus, nullis terminis definitus; o. herskare omnium rerum (unus) moderator et dominus (C.); (rex infinita potestate praeditus; cujus arbitrio geruntur omnia); o. makt omnium rerum infinita potestas; hysa ett o. förtroende till ngn summam in omni re fidem habere alicui; omnia (nihil non) credere, committere alicui; nihil celare alqm.
2. 2. adv.: (infinite); herska o. suo arbitrio omnia regere et moderari; nullis terminis potestatem suam circumscribere; o. lita på ngn in omni re l. plane confidere alicui.

Oinskränkthet: o-n af (hans) makt infinita potestas ejus.

Ointaglig: inexpugnabilis; qui capi, expugnari non potest.

Ointresserad:

1. 1. o. i ngt, opartisk: aequus; cujus in utramque partem non l. nihil interest (quid sit, fiat).
2. 2. absolut = intresselös, liknöjd: socors; frigidus (spectator, Hor.); qui nulla re movetur, delectatur.

Ojemförlig se Oförliknelig.

Ojemförligt: o. bättre, sämre nimio, longe melior, deterior.

Ojemn:

1. 1. i lokal men.: inaequalis, iniquus, inaequabilis (mots. planus flack, slät – i. locus, sŏlum – alla orden först hos L.); asper (mots. lēvis, glaber – glatt, slät och aequus jemn – saxum, via, locus); confragosus (via, L.).
2. 2. i andra hänseenden:
   1. a. om ordens sammanfogning (och rytm): asper, hiulcus (constructio, numerus, mots. lēvis, coagmentatus, C. de Or. III. § 171).
   2. b. ej jemnlik, hvari icke jemnlikhet, symmetri råder: inaequabilis (partitio praedae); impar (certatio i. = ojemn, olika strid; i. numerus olika, udda tal, hvars delar ej bilda par).
   3. c. = ostadig, som ej är l. förblifver sig lik: inaequalis (procella, Hor.; autumnus, Ov.); varius, inconstans; o-t lynne natura varia, morosa (difficilis); o. stil genus dicendi varium, multiplex; non aequabile.
   4. d. = inbördes olik: inter se dissimiles.

Ojemnhet:

1. 1. i yttre men.: iniquitas (loci, L.); inaequalitas; asperitas (sträfhet; a. soli oländighet).
2. 2. i allm.: inaequalitas; inaequabilitas (= anomali, Varr.); ordfogningens o. asperitas structurae; lynnets o. naturae, (morum) varietas; morositas.

Ojemnt:

1. 1. i yttre men.: inaequaliter; aspere.
2. 2. i andra hänseenden = utan jemnlikhet, konseqvens, stadga: inaequaliter (socios tractare), inaequabiliter (censuram gerere, Su.); impariter (versus i. juncti – längre och kortare omvexlande); varie = alias aliter.

Ojäfaktig, Ojäfvig (det förra företrädesvis om sak, det senare om person): eg. = qui ejurari, quod rejici non potest; certissimus (om sak); idoneus; locuples (om person); gravissimus; non contemnendus; (quis haec negat esse utilia? quae censes? magnitudo animi et fortitudo negat. Num locupletiores quaeris auctores? – Regulum testem non mediocrem, sed haud scio an gravissimum nolite vituperare. Quem enim locupletiorem quaerimus?, C. de Off. III. § 100. 105).

Ok: jugum; afskudda träldomens ok jugum servitutis de cervicibus suis depellere, repellere, dejicere; (excutere, exuere, Ct., T.); taga oket på sig jugum accipere.

Okallad: invocatus.

Oklanderlig: non l. minime vituperandus, reprehendendus (dissimilitudines morum minime – vituperandorum, C. de Off. I. § 109); haud malus; satis bonus.

Oklanderligt: satis bene; haud male.

Oklandrad: non vituperatus; få, hafva ngt o-dt tacitum ferre alqd.

Oklar:

1. 1. för ögat: turbidus; turbulentus; non pellucidus; o-t väder caelum turbidum, obscurum.
2. 2. o. framställning: oratio obscura, non liquida (de Or. III. 66), non satis perspicua, candida; hans syftning är o. quid sibi velit l. spectet, non satis liquet.

Oklarhet: obscuritas.

Oklippt: intonsus.

Oklok: imprūdens; stultus; inscitus; insipiens.

Oklokhet: imprudentia, stultitia, inscitia (ineuntis aetatis, senectutis prudentia).

Oklokt: imprudenter; stulte; inscite (turpem putat i. metuitque lituram, Hor.); insipienter (sperat adolescens se diu victurum esse: i. sperat, C.).

Oklädd: nudus.

Okokt: crudus; incoctus.

Okonstlad: simplex, rectus (Caesaris commentarii nudi sunt, recti atque venusti, omni orationis ornatu velut veste detracta, C.; laudantur ea, quae sunt recta et simplicia, i motsats till odiosa et inepta, C. de Off. I. § 130); verus, sincērus (fucata et simulata a sinceris atque veris internoscere, C. de Am. § 95); ingenuus (= öppen, ärlig); o-dt väsende mores simplices, pleni veritatis.

Okroppslig: incorporalis (Sen.); corpore carens; liber ab omni concretione mortali; ett o-t väsende animus sine corpore.

Okränkbar: sacrosanctus; inviolatus.

Oktant: octans (= octava pars circuli).

Oktav:

1. 1. en bok i o.: liber octonariae l. octantis formae (i. e. cujus schedae octavas plagularum partes habent).
2. 2. o. i musik: diapāson.

Oktober: October l. -bris mensis; den 1:e, 7:de, 15:de O. Kalendae, Nonae, Idus Octobres.

Oktroj, Oktrojera = beviljande, beviljad tillåtelse; bevilja: concedere; concessa venia l. auctoritas.

Okulera: inoculare; inserere; se Ympa.

Okulist: ocularius medicus.

Okunnig:

1. 1. om l. i ngt: ignarus (viae, artis); inscius (omnium rerum; medicinae); nescius (= ovetande); imperitus (juris civilis; artis); rudis (Graecarum literarum); vara o. om, i ngt ignorare, nescire alqd, artem; ignarum esse (juris).
2. 2. absolut = som saknar studier, teoretisk bildning: ineruditus (rusticus); indoctus; bonarum artium rudis, ignarus; omnium rerum ignarus; artibus (quibus ad humanitatem animi informantur) non excultus, non instructus; non excultus doctrinā; imperitus, imperitissimus (contio constat ex i-is alldeles okunnigt folk, C. de Am. § 95).

Okunnighet:

1. 1. om l. i ngt: ignoratio (ovetenhet, o. om likgiltiga ting – rerum futurarum); inscitia (sanctarum legum, Hor.); inscientia.
2. 2. absolut: inscitia; inscientia (tenebrae erroris et i-a, C.); bonarum artium inscientia, jejunitas (C. de Or. II. § 10).

Okynne: lascivia; petulantia; pravitas; okynnes fä pecus lascivum, noxium, petulcum.

Okynnig: lascivus; petulans; petulcus (om djur).

Okynnigt: lascive; petulanter.

Okysk: libidinosus; impudīcus; impurus.

Okyskhet: impudicitia.

Okänd: ignotus, incognitus; det är o-t latet; non liquet, non constat.

Okär: ingratus; invisus; det är mig o-t, att detta skett non placet, displicet, nollem, doleo factum esse.

Olag: vara i o. turbatum, corruptum esse; bringa, sätta i o. turbare, corrumpere.

Olaga, Olaglig: injustus; non legitimus, non justus; legi contrarius, a lege abhorrens; det är o-t att göra så lege vetamur, lex vetat hoc facere.

Olaglighet:

1. 1. ss. egenskap: injustitia; öfvertygad om handlingens o. quum sibi persuasisset id contra legem fieri, per legem non licere.
2. 2. = olaglig handling: injuria; begå en o. contra legem facere.

Olagligt: contra legem; injuste.

Oleander: rhododendrum.

Olidlig: intolerabilis; non ferendus; durissimus (d. servitus).

Olik, Olika, adj.:

1. 1. till art och beskaffenhet: dissimilis (alicui, alicujus); dispar (alicui); diversus ab alqo, inter se (dispares mores studia diversa sequuntur, C.); flera o-a slag varia genera; de gingo åt o-a håll in diversas partes abierunt; alius alio abierunt; vara sins emellan o. inter se dissimiles esse; vara af o-a mening inter se (ab alqo) dissentire; det är honom ej o-t ab ejus ingenio non abhorret, non alienum est; det är honom o-t illius (humanitatis l. dyl.) non est (non fuit tuae humanitatis id facere – det hade varit dig olikt); ab ejus moribus repugnat (in hac re ejus prudentiam, constantiam l. dyl. desidero); han blef sig med hvar dag mera olik sui dissimilior videbatur fieri quotidie (C. Brut. 320); plane mutatus est.
2. 2. till storhet, grad, värde: inaequalis (= olika stor – triangulum lateribus i-bus, Qu.); dispar (öfver- l. underlägsen – fortuna, aetas, genus börd); impar (= underlägsen, mindre stor, ej jemnbördig o. dyl. = impar intervallum; i-i numero congredi; genus i.); vara sina förfäder o. a majorum virtute degenerasse.
3. 3. ej jemnlik = hvari icke motsvarighet af storhet, krafter, värde på båda l. alla sidor finnes: dispar (pugna olika strid, Cs.); iniquus (certamen, certatio, C.); impar (pugna, id., Vg.); olika delning non aequa (iniqua, inaequalis) partitio.

Olika, adv.: (non aeque; non pariter); o. stor inaequalis; dispari, non eādem magnitudine.

Olikartad: dissimilis; dispar.

Olikformig: non ejusdem l. unius formae; dissimilis.

Olikhet: dissimilitudo, diversitas, differentia; discrimen (aetatis i ålder, L.), varietas (ut in corporibus magnae dissimilitudines sunt, sic in animis exsistunt majores etiam varietates, C. de Off. I. 107; jfr 109; differentia naturarum – o. i lynnen, ibdm 112); det finnes en stor o. emellan dem multum inter se differunt; multum inter eos interest; inter se dissimillimi sunt.

Oliksidig: lateribus inaequalibus; latera inaequalia habens.

Oliv: olea, olīva (träd och frukt); baca oleae; plocka, inlägga o-r oleas legere, condere.

Olivblad: folium oleae l. oleagineum, -ĭnum.

Olivgren, Olivqvist: talea, ramus olivae; oliva (poet.).

Olivland, Olivlund: olivētum.

Olivskörd: olivĭtas.

Olivträd: olea; oliva; vildt o. oleaster.

Olja: oleum; olivum (poet.); gjuta o. på elden oleum addere camino (Hor.).

Oljeflaska: ampulla olearia.

Oljehandlare: olearius.

Oljig: oleosus.

Oljud: strepitus; tumultus; göra o. strepere.

Ollon: glans.

Ollonborre: scarabaeus stridulus.

Ollonskog: silva glandaria.

Ollonsvin: sus glandibus saginatus, iligna glande nutritus (Hor. Sat. II. 4. 40).

Oloflig: illicitus; inconcessus; legibus vetitus (Hor.).

Olofvandes: o. göra ngt facere, quod non licet, sine venia facere alqd.

Olust:

1. 1. i allm. = obehag, känsla af obehag: dolor (mots. voluptas); molestia; aegritudo.
2. 2. = obenägenhet, bristande håg för ngt: fastidium, taedium (Sa.), fuga alicujus rei; satietas (alicujus rei, som man försökt); o. för arbete fuga laboris; ngn har o. för ngt alicujus animus, voluntas abhorret a re; animus alienus, aversus est a re (a bello gerendo, a literis); alqm piget, taedet alicujus rei, facere alqd; ngn får o. för ngt capitur taedio, fastidio, satietate rei; defatigatur satietate rei; med o. göra ngt invitum, cum stomacho facere alqd; väcka o. hos ngn för ngt alicui afferre fastidium, satietatem rei.

Olustig: (= dufven, slapp, håglös): stomachosus; tristis; aeger animi.

Olycka:

1. 1. miseria (olyckligt tillstånd, elände); adversa, dura fortuna (olyckan ss. tillstånd eller makt); adversa res (motgång); pernicies (förderf); calamitas (så väl = nöd, elände, som = missöde, olycklig händelse – t. ex. calamitas Cannensis o-n, nederlaget vid Cannae); clades (olycklig händelse; särskildt = nederlag); gravis, tristis casus (olycklig händelse, C. de Or. I. c. 1); malum, incommodum (= ngt ondt, olägenhet i allm.); infortunium (tillhör hvardagsspråket – infortunium habebis du skall få en o., L.); tröst i o-n malorum solatium; en stor o. magna calamitas, maximum malum, gravissimus casus; träffas af o-n, råka i o. in calamitatem, in malum, in miseriam incidere; calamitate, adversa fortuna affligi; hafva o. med sig adversa fortuna uti; o-n förföljer ngn adversa fortuna sequitur, persequitur alqm; o-r hopa sig på honom multis simul malis obruitur; o-n kommer sällan ensam aliud ex alio malum nasci solet; (truditur malum malo); störta ngn i o. in calamitatem impellere, deturbare, detrudere alqm; alqm pessumdare, perdere, evertere, opprimere, circumvenire; störta sig sjelf i o. sibi ipsum malum, calamitatem parare; suā culpā perire; kämpa med o-r malis conflictari, laborare, premi; en o. har händt clades facta est (jfr C. de Am. § 41); res male cessit l. cecidit; en o. har händt honom malum ei accidit; calamitatem accepit; c-te, malis afflictus, oppressus est; till min, sin o. cum malo meo, suo, cum calamitate mea, sua; till stor o. för det allmänna pessimo publico (L.); cum magna reipublicae calamitate; till all o., till råga på o-n (inträffade) quo malum augeretur, cumularetur (accidit); för en o. malum!
2. 2. ss. predikat bör olycka återgifvas med adjektiv l. med en casus obliquus (icke predikativt): tvedrägt är en o. för en stat discordia civitati perniciosa, calamitosa, pestifera est; ett dåligt samvete är den största o. malā conscientiā nihil miserius est; fattigdom är ingen o. paupertas non est pro malo habenda; är det då en sådan o. att dö usque adeone mori miserum est?; det var en o. för honom l. hans o. att huic illud malo, calamitati, fraudi, perniciei fuit, huic illud nocuit, illa mali, perniciei causa fuit, quod –; hac re maxime afflictus, oppressus est; det var en o., att han ej var hemma incommode cecidit, quod domi non erat; det var den största o., som kunde hända mig nihil mihi tristius, pejus, miserius, incommodius accidere potuit.

Olycklig:

1. 1. om personer:
   1. a. = nödstäld, tryckt af olycka: miser; calamitosus; afflictus; infelix; infortunatus (Pt., Ter.); blifva o. calamitate affligi, opprimi; göra ngn o. in calamitatem impellere; affligere, prosternere.
   2. b. = som misslyckas i ngt: infelix (operis summā, Hor.); en o. poet malus, miser poēta; vara o. i en sak male gerere rem; id, quod sequitur, non assequi; malum rei eventum habere.
2. 2. om saker: miser (= eländig, usel – vita; tempus); calamitosus (full af olyckor – bellum; tempus alicui, C.); infelix (hvaraf intet godt kommer); malus (ond, dålig – avis, omen); funestus (sorglig, olycksbringande); perniciosus (förderflig); adversus (motig); gravis, durus (hård, tung – casus, tempus); tristis (dyster, sorglig); improsper (= som ej har framgång, T.); perversus (förvänd); ett o-t fältslag adversum proelium; o-t fall från hästen funestus (de equo) lapsus l. casus; en o. händelse gravis casus; calamitas; o. kärlek amor malus, non mutuus; göra ett o-t försök infeliciter, frustra temptare; saken fick en o. utgång res malum, adversum eventum habuit; res secus l. contra quam speraverat (aliquis), evēnit; ett o-t val perversa electio; i en o. stund mala avi, malis ominibus (dis iratis).

Olyckligt: misere; funeste; male; incommode; det gick o. för honom rem male gessit; tristem conatorum eventum habuit; non satis ex sententia res evēnit.

Olyckligtvis: ungf. = ty värr, dess värre: id quod dolendum est, molestum est; cum magno (meo) dolore (eum non vidi); cum magna (reip.) calamitate (Titus mature decessit).

Olycksalig: miserrimus.

Olycksbringande: calamitosus; funestus; perniciosus.

Olycksbådande, Olycksbud: mali (malorum) nuntius, nuntia.

Olycksfall: gravis, tristis casus; calamitas; clades; (funus, poet.).

Olycksfågel: mala, infelix avis; – oeg. = homo nequam, ad nullam rem utilis.

Olyckshändelse: adversus, tristis casus; calamitas, clades.

Olycksprofet: malorum praenuntius.

Olydig: non obediens; contumax; (asper); vara o. dicto audientem non esse; alicui non obedire, non parēre; efferri contumaciā; abjicere obedientiam (C. de Off. I. 102).

Olydnad: contumacia; asperitas (a-tis et invidiae corrector et irae – puerorum poēta, Hor.).

Olympiad: Olympias (= quadriennium).

Olåt: strepitus; dissonus clamor.

Olägenhet: incommodum; molestia; malum; stor o. magnum, grave incommodum.

Oläglig: importunus (tempus, locus alicui rei); incommodus; intempestivus (amicitia nunquam i-a est, C.).

Oläglighet: incommoditas.

Olägligt: incommode (venire, accidere); intempestive (accedere, C.); incommodo, adverso, importuno tempore.

Oläklig: insanabilis.

Olämplig: ineptus; non aptus; alienus; inutilis; absurdus; det torde icke vara o-t non alienum esse videtur, arbitror.

Olämplighet: incommoditas; absurditas; (inse) o-n af ngt alqd alienum, ineptum, inutile esse.

Oländig: inaequalis; asper; montuosus.

Oländighet: asperitas.

Oläraktig: indocilis; tardus (ad discendum).

Oläraktighet: indocile ingenium.

Olärd: indoctus; a literis aversus, alienus; eruditionis expers.

Oläslig: qui legi non potest.

Om, prep.:

1. I. i bestämningar till verb l. adjektiv:
   1. 1. = omkring, i lokal men.:
      1. a. i allm.: circum; lägga sine armar om ngns hals collo alicujus circumdare brachia.
      2. b. i uttryck för blandning = inter; kasta, blanda om hvart annat: inter se confundere, miscere.
      3. c. = förbi: gå, springa om ngn l. ett ställe: praeterire, praecurrere alqm; resa till Rom om Siena praeter l. per Senam Romam proficisci, Romam proficiscentem Senam visere.
      4. d. = inom: gå om bord navem conscendere; hafva om bord vehere, portare; in navi habere.
   2. 2. = angående, med afseende på, i: i allm.: de; stundom ensam ablativ; vid vissa verb ackus., dat., genit.: tala om en sak loqui de re; frysa, vara våt om händerna, hele kroppen manibus, toto corpore algere, madere; icke bry sig om någonting nihil curare; vara rädd om ngn, om ngt alicui, de alqa re metuere, de alqa re sollicitum esse; vara mon om ngn, ngt alicujus rei (t. ex. lucri) cupidum esse; in alqo tuendo, in alqa re diligentem esse; vara om sig nimis ad rem attentum (Ter.), diligentem esse; lucri cupidum esse; det gör mig ondt om honom illius me miseret; bedja om ngt petere alqd (ab alqo); ställa om ngt curare, parare alqd.
   3. 3. uttryckande tid:
      1. a. den tidrymd, inom hvilken ngt sker: med ablativ i uttryck för upprepade händelser: om dagen, om natten diu, noctu; om våren, om sommaren vere, aestate; två gånger om dagen bis in die.
      2. b. den tid, efter hvilkens förlopp ngt kommer att ske: post, ad (cur et Camillus doleret, si haec post CCC et L fere annos eventura putaret, et ego doleam, si ad X milia annorum gentem aliquam urbe nostra potituram putem?, C. Tusc. I. § 90).
      3. c. den tid ngt varar: dagen om, året om per diem; totos dies.
   4. 4. i särskilda uttryck, ss. bringa om lifvet, göra om intet m. fl. se Bringa o. s. v.
2. II. i bestämningar till substantiv:
   1. a. i objektsförhållande, med genitiv: hopp om seger, omsorg om helsan spes victoriae, cura valetudinis.
   2. b. högra sidan om ngn: dextra alicujus; gå till höger om ngn dextrum latus alicujus tegere; på andra sidan om floden trans flumen; på denna sidan om Alperna citra Alpes; norr om Rom a septentrionali parte Romae.

Om, oskiljaktig partikel, uttryckes i latinet i allm. medels re l. circum i äkta sammansättning: vända om reverti; göra om refingere; mutare; vinden har kastat om ventus vertit l. conversus est; ett år har gått om annus circumactus, conversus est.

Om, konj.:

1. I. hypotetisk: si; om icke si non, si minus (= i det fall att icke); nisi (= med mindre, så framt icke; primum id ita esse velim: deinde etiam si non sit, mihi persuaderi tamen velim; expone igitur, nisi – utom för det fall att – molestum est, animos, si potes, remanere post mortem: tum, si minus id obtinebis, docebis carere omni malo mortem, C. Tusc. I. § 24. 26; memoria minuitur, nisi exerceas – den meningen ligger under, att minnets aftagande genom uppöfning förekommes, något som icke varit fallet, om man sagt: si non exerceas); om ock etsi; etiamsi; men om sin; sin autem; sin vero; om han kommer, om han komme l. kommit, om han skulle komma l. hafva kommit si venit l. veniet; si veniret l. venisset; si veniat l. venerit (jfr Lat. Lex. under si och gramm.); om, o om han vore här o si adesset (= utinam adesset); o om han ville komma o si veniat (= utinam veniat); i alternativa vilkorssatser, som hafva hvar sin eftersats (vare sig – eller), brukas helst sive – sive (sive ad sapientiam perveniri potest, non paranda nobis solum ea, sed fruenda etiam est. Sive hoc difficile est, – modus nullus est investigandi veri, nisi inveneris. – Etenim si delectamur, quum scribimus, quis est tam invidus, qui ab eo nos abducat? Sin laboramus, quis est, qui alienae modum statuat industriae?, C. de Fin. I. § 3; sive – sin, Tusc. I. 97); om – än = quamvis, licet (quamvis magnus sis om du är än så stor); si vel.
2. II. i indirekta frågor: num; ne (enklit.); om icke = an efter uttryck för tvifla, icke veta, vara oviss o. dyl. (res difficilis, nescio an difficillima); i dubbelfrågor utrum l. ne (enklit.) – an l., utan partikel i första ledet, ne, an i det andra (demus necne – om vi vilja gifva eller icke – in nostra potestate est, C.; dubitari potest, adhibendumne fuerit hoc tertium genus an plane omittendum, id.).
3. III. särskildt märkes:
   1. 1. i objektssatser till verb, som betyda försöka, pröfva, brukar latinet både si och num l. ne l. annat frågande uttryck: tentata res est, si capi primo impetu urbs posset (L.); temptabam, spiraret an non (Pt.); likaså efter vänta: exspectabant, si hostes transirent och quam mox hostes transirent (Cs.).
   2. 2. svenskan nyttjar, i synnerhet i hvardagstal, om i objektssats efter bedja o. dyl. verb; latinet måste i sådant fall bruka ut: petebat, ut venirem (om jag ville komma).

Omak: molestia; incommodum; göra ngn o. molestum esse alicui; negotium exhibere, facessere alicui.

Omaka: dispar, disparilis.

Omanlig: mollis; effeminatus; viro indignus.

Omanligt: molliter; effeminate.

Omarbeta: refingere (ferrum); retractare (orationem, librum); mutare.

Ombud:

1. a. i enskilda mål: curator (per c-m agere alqd), procurator, actor alicujus.
2. b. nuntius, orator (ett folks l. en herskares o., fullmäktiga sändebud – ego Fecialis sum publicus populi Romani nuntius: verbis meis fides esto, L.; oratores de pace mittere); utse, befullmäktiga ngn till sitt o. legare alqm.

Ombygga: reficere; mutare.

Ombyta: mutare (domicilia in dies); jfr Byta.

Ombyte: mutatio; vicissitudo.

Ombytlig: mutabilis (tempestas; femina); mobilis (ingenium, voluntas, Cs.; Galli, id.); varius (varium caeli perdiscere morem; varium et mutabile semper femina, Vg.; animus, Sa.; homo, N.); levis (ingenium, animus – lynne, sinne); inconstans.

Ombytlighet: mutabilitas (mentis, C.); mobilitas (fortunae, ingenii); varietas (fortunae; tempestatis; exercitus); levitas (ingenii).

Ombytligt: bete sig o. leviter se gerere; sibi non constare.

Omböjd: reflexus; recurvus.

Omdöme:

1. 1. = dom, urskilning, omdömesförmåga: judicium; fälla o. om ngt judicare; existimare de re; lemna ngt åt ngns o. alicujus judicio permittere alqd; godt, sundt, säkert, skarpt, fint o. prudens, sanum, firmum, acre, subtile judicium; prudentia; subtilitas (judicii); en man med godt o. homo prudens, subtili judicio praeditus; utan o. sine judicio; tillbakahålla sitt o. assensum cohibere, sustinere, retinere.
2. 2. i logisk men.: sententia.

Omdömesförmåga: judicium; judicandi facultas.

Omeddelbar: qui cum altero communicari non potest.

Omeddelsam: tectus; occultus; abstrusus.

Omedelbar:

1. a. i allm. om sammanhang l. succession i rum, tid, sak: proximus (t. ex. causa o. orsak); o. förbindelse, o-t sammanhang continens, continua conjunctio; continuatio (C.); continuitas; häraf är en o. följd continuo sequitur, consequitur.
2. b. då det är fråga om en persons handlingar, kunna kasus af ipse användas, t. ex. Guds o-a bistånd, befallningar ipsius Dei auxilium, jussa.
3. c. ofta är i vetenskaplig stil omedelbar = ursprunglig, oreflekterad: naturalis quidam; qui est in promptu; o. visshet, kunskap insita quaedam cognitio.

Omedelbart: proxime (= närmast; p. sequi, succedere; o. föregående l. följande proxime antecedens, sequens; proximus); continuo = i oafbrutet sammanhang; o. sammanhängande, som o. sluter sig till en sak continuatus alicui rei (āer mari continuatus); protenus, statim, confestim, recenti re (C. Clu. 53) o. efter (ss. adverb); o. efter (ss. preposition) secundum (s. quietem o. efter insomnandet, C.); sub (sub haec pessimi exempli victoriam comitia habentur, L.); äfven: o. efter konsulsvalet statim creatis consulibus l. ut primum consules creati sunt; – ofta kan o. återgifvas med kasus af ipse: hafva hört ngt o. af ngn ab ipso audivisse alqd; o. efter måltiden, efter striden ex ipsa cena, ex ipso proelio (profectus est).

Omedveten: cujus ipse sibi conscius non est.

Omening: verba inania (sententiae).

Omensklig: immanis; inhumanus; ferus.

Omensklighet: immanitas; inhumanitas; feritas; begå en o., o-r crudeliter facere; många o-r multa immania facta.

Omenskligt: inhumane.

Omfamna: amplecti, complecti alqm; amplexu suo fovere alqm; a-um ferre alicui.

Omfamning: amplexus, complexus; lösgöra sig från ngns o. amplexu, amplexibus alicujus se expedire.

Omfatta:

1. I. i yttre men.:
   1. a. om lefvande subjekt: amplecti, complecti, comprehendere alqm, alqd (manibus o. d.).
   2. b. om döda subjekt = omsluta, i sig innefatta: amplecti, complecti, comprehendere; continere (mundus omnia).
2. II. i oeg. men.:
   1. 1. om personer:
      1. a. i tanken l. med sin tanke, sin verksamhet omfatta: amplecti alqd animo, cogitatione, versibus omnia; complecti (universam vim oratoris c. et definire; oratione omnia alicujus facta; omnem rerum memoriam breviter); comprehendere (omnia vel scientiae pervestigatione vel disserendi ratione; memoriā multas res).
      2. b. med välvilja, intresse o. d. omfatta: amplecti, amplexari alqm amicissime (med mycken vänskap); complecti alqm benevolentiā, caritate, amicitiā, studio alqm, alqd; comprehendere alqm benevolentiā, omnibus officiis; colere, fovere alqm studio, caritate.
   2. 2. med abstr. subjekt (= i sig omfatta, innefatta, omsluta): complecti (cognitio in se vertitur, communitas eos c-tur, quibuscum vitā conjuncti sumus, C.); comprehendere (lex c-dit omnes); tenere, continere (haec formula – tenet omnia praeter sapientem, Hor.).

Omfattande: late patens; hafva o. kunskaper, beläsenhet multa cognitione, lectione complexum esse, comprehendere.

Omfattning se Omfång.

Omfladdra: circumvolitare.

Omflytta: transferre; transponere.

Omfång:

1. 1. i yttre men.: circuitus (collis, Cs.); ambitus (castrorum, T.); amplitudo, magnitudo, latitudo; af stort o. lato ambitu (castra, T.); amplus, latus, -issimus; maximus; af ringa o. modicus; angustus; hafva stort, litet o. late, anguste patere; af ofantligt o. vastus.
2. 2. i inre men.: magnitudo (artis, scientiae – en vetenskaps, af ngns kunskaper); vis (honesti vis ac natura – sedlighetens o. och väsende, C. de Off. I. § 18; quis – musicis et grammaticis – penitus se dedit, quin omnem illarum artium paene infinitam vim et materiem scientia et cognitione comprehenderit?, C. de Or. I. § 10); studera en sak i hela hennes o. totam rem, universam rem discere, comprehendere; en vetenskap af stort o. ars magna et late patens.

Omfångsrik: amplus; latus; magnus.

Omföras: af hopens meningar vulgi opinionibus ferri.

Omförmäla: mentionem facere alicujus rei.

Omgestalta: transformare; transfigurare.

Omgift: qui iterum uxorem duxit; quae iterum nupsit.

Omgifning:

1. 1. i sing., en persons o. = ii, qui simul l. cum alqo sunt; ii, qui adsunt (Pausanias epulabatur luxuriosius quam ii, qui aderant, pati possent, Nep.); ii, quos aliquis circa se l. secum habet; proximi, domestici (alicujus); comites (följe, svit) alicujus; vara i, tillhöra ngns o. circum l. circa alqm esse.
2. 2. i plur., en orts o-ar: circumjacentia (urbem) loca; (urbi) propinqua, vicina loca; vicinia, vicinitas; staden har vackra o-r in amoena regione sita est.

Omgifva:

1. 1. absolut:
   1. a. i allm.: circa esse, circum esse, circumstare, circumsedere, cingere, ambire alqm; circumfundi, circumdari alicui; tempel o. forum circum forum templa sunt; hafvet o-r staden mare urbem ambit, cingit, urbi circumfusum, circumdatum (Cs.) est; staden är o-en af berg urbs undique cingitur, continetur montibus; ett bälte omgaf (omslöt) hans midja medium ambibat, amplectebatur balteus; balteo cinctus, succinctus erat; folket omgaf slottet, senatorerne circumstabat populus palatium, senatores; belägringshären omgaf (omslöt) staden exercitus hostium urbem circumsedebat, obsidione claudebat, muro et fossa cingebat; folket omgaf (skockade sig omkring) de ankommande buden nuntiis circumfusus est populus; faror, besvärligheter, försåt o. oss l. vi äro o-ne af faror pericula nos circumstant (C.), molestiae nobis circumfunduntur; undique continemur, cingimur (C.) periculis; in mediis versamur periculis; insidiae nobis undique imminent, impendent; vara o-en af öfverflöd in summa omnium rerum abundantia vivere.
   2. b. särskildt om en persons omgifning af personer såsom vakt, svit, sällskap: circum l. circa alqm esse; cum alqo esse, simul adesse; cingere alqm l. latus alicujus, L., T.; en lifvakt af 300 man omgaf Romulus R. CCC armatos ad custodiam corporis habuit (L.); trecentis armatis stipatus erat; Pythagoras var o-en af lärgirige ynglingar P. juvenum aemulantium studia coetus habuit (L.); choro juventutis stipatus Catilina; quid est jucundius quam senectus stipata studiis juventutis (af lärgirig ungdom, C.).
2. 2. o. med ngt: circumdare alqm alqa re (oppidum munitionibus; hostium equitatu c-ri) l. alicui alqd (fossam lecto); cingere (urbem moenibus, militibus); circumfundere (eos nebulae amictu dea, Vg.); stipare (armatis senatum Antonius, C.).

Omgifvande: den o. trakten loca circumjacentia, quae (urbem, villam) circumjacent; de honom o. personerna – quos circum se habebat.

Omgifva sig: med lifvakt circum se stipatores, armatos habere (ad custodiam corporis); corpus circumsaepire armatis (L.); o. sig med prakt, öfverflöd magnifico apparatu uti; in omnium rerum abundantia vivere.

Omgjord: refictus; retractatus.

Omgjorda: cingere, accingere; o. sig med svärd gladio cingi, accingi.

Omgående: med o. (post) ut primum (epistolae mittendae l. dandae, tabellariorum) copia fuerit.

Omgång:

1. 1. = Omsvep, se detta ord.
2. 2. = gång, hvarf, jfr dessa ord; en o., två o-r kläder singula, bina vestimenta; sjunga en visa i flere o-r (= flere gånger) saepius cantare alqd.

Omgärda: saepire, circumsaepire alqd (fossā, vallo).

Omgöra se Göra om.

Omhulda: fovere alqm; amplecti, amplexari alqm (amicissime; studio, benevolentiā); favere alicui.

Omhvälfva: convertere; invertere.

Omhvärfva: cingere, circumvenire, circumsistere, circumstare alqm.

Omhägna: saepire, circumsaepire, consaepire (locum, agrum; praesidio alqm).

Omhägnad: saepes; saepimentum.

Omhänge: velum (ductile); velamen.

Omhölje: involūcrum.

Omild: immitis, asper (ingenium, hiems); durus.

Omildt: aspere (tractare, alloqui).

Omintetgöra: tollere, pervertere, perimere (consilium alicujus); irritum facere; jfr Intet.

Omisskännelig: haud ambiguus, haud dubius, haud obscurus (nec dubiis ea signa dedit Tritonia monstris, Vg.).

Omistlig: quo quis carere non potest; necessarius.

Omkast, Omkastning: conversio; commutatio; det har skett en o. i väderleken, i sjukdomen, i allmänna tänkesättet conversio facta est tempestatis, morbi; mentes omnium conversae sunt (Cs. b. g. I. 41).

Omkläda sig: vestem mutare.

Omklädning: vestis mutatio.

Omkomma: interire; perire.

Omkostnad: sumptus; impensa; se Kostnad.

Omkrets: circuitus; ambitus; (orbis = rund, krets); stadens o. är en mil l. staden håller en mil i o. ambitus, circuitus urbis mille passus complectitur.

Omkring, adv.: circum, circa (montes c. sunt); ofta motsvaras ett svenskt verb med omkring af en latinsk äkta sammansättning med circum, per (cum); gå, springa o. circumire, circumcurrere; löpa, svänga o. (intr.) converti; landet der o. omnes circa agri (L.); circumjecta l. circumjacentia loca; rundt o. = circa, circum, circumcirca (C. ep.); undique (på alla sidor); ubique; passim; in omnes partes (åt alla sidor); rundt o. ligga ruiner af städer circumcirca sunt disjectae urbium reliquiae; söka rundt o. ubique quaerere; omnia perlustrare; rundt o. innesluta staden urbem undique munitionibus claudere; kasta sina blickar rundt o. in omnes partes, huc illuc, passim oculos ferre (circumferre); o. till circa, circum (vicinos vagari, nuntios mittere); o. till, i per (urbem vagari; per aras ire); röra sig o. i en cirkel in orbem ferri, circumagi.

Omkring, prep.:

1. 1. i lokal men.:
   1. a. eg.: circa, circum (c-um axem se vertere; c-um forum templa sunt; armatos c-a l. c-um se habere).
   2. b. = i närheten af: circa, circum, (sub).
2. 2. i fråga om tid och tal (= vid pass): circa (lucis ortum; c. LXX); circiter (calendas; ordet behandlas dock äfven ss. adverb utan inflytelse på det deraf bestämda ordets kasus – hora diei circiter quarta o. d.); sub (i fråga om tid – sub lumina primi solis, sub galli cantum o. d.).

Omkull (se Kull): uttryckes med pro, e i sammansättningar: falla o. procidere; cadere; segla o. in mare everti; kasta o. projicere, in terram jacere.

Omliggande: circum jacens, circum situs: circumjectus.

Omlopp:

1. 1. eg. (= kretsrörelse): conversio (stellarum, caeli; annua; fullborda sitt o. conversionem, cursum conficere, peragere); orbis (stellae orbes suos conficiunt); circulatio (sanguinis).
2. 2. oeg. om ett rykte o. d.: vara i o. = ferri, vagari.

Omnämna: mentionem facere de re l. alicujus rei; commemorare, dicere, alicui enuntiare alqd.

Omogen:

1. 1. om frukt: crudus, immaturus, acerbus (pomum, frumentum).
2. 2. oeg.: nondum (satis) maturus.

Omoralisk se Osedlig.

Omorda: verba facere, disputare, disserere de alqa re; jactare alqd.

Omornad: nondum satis discusso somno, e somno excitatus.

Omplantera: in aliud solum transferre.

Omqväde: versus intercalaris (Sen. ad Vg. Ecl. VIII), repetitus.

Omringa: circumsistere; circumfundi (alicui); circumvenire (i fiendtlig mening) alqm; claudere, cingere.

Område:

1. 1. eg. landområde, enskild egares l. samhälles: ager, agri = egor, enskild persons l. en kommuns (a. meus, Tusculanus, Romanus); territorium (kommuns); fines (folks, stats – Romanorum, hostium); regio (trakt af land l. stad); på fiendtligt, fredligt o. in agro l. solo hostili, pacato; på eget o. (egen mark) in suo regno, C. de Or. I. § 41.
2. 2. embetsmans o., förvaltningsdistrikt: provincia (praetoris; urbana; maritima).
3. 3. oeg.:
   1. a. plats i allm.; en saks o., gränser: locus (angustus, amplus); fines (finibus certis se tenere; fines juris sui transire); regio (locus et quasi r. ridiculi turpitudine et deformitate quadam continetur, C. de Or. II. § 236; bene dicere – non habet definitam alqam regionem, cujus terminis saepta teneatur, ibdm 5).
   2. b. = fält, bana för en persons verksamhet: campus, curriculum (dare alicui campum, in quo virtus excurrere possit; vereor, ecquodnam curriculum habitura sit virtus tua, C. Brut. § 22); han har ett stort o. för sin verksamhet latissime patet, manat ejus industria, ad multos pertinet.
   3. c. i allm. = afdelning, fack: pars; genus; literärt, vetenskapligt o. literarum, artium pars, genus; ars, studium, C. de Or. I. § 6. 7. 9; din framstående förmåga på alla o-n admirabilis tua in omni genere virtus; den förnämste mannen på sitt o. in suo genere princeps; det filosofiska o-t pars philosophiae; philosophia.

Omröra:

1. 1. = röra om, omkring: versare.
2. 2. = flyktigt omtala: attingere; leviter commemorare.

Omröstning: suffragium; muntlig o. vocis s.; sluten o. tacita, occulta suffragia (C. de Off. II. § 21); suffragia per tabellam lata l. ensamt tabella (C. de Legg. III. § 34. 39: non minus multos condemnat tabella, quam solebat vox); skrida till o. suffragium inire; företaga öppen, sluten o. voce, tabellā, palam, clam ferre suffragium (ibdm § 33); o-n är fri libera sunt suffragia (ibdm); genom o. välja, besluta, stadga suffragio creare, jubere, sciscere, consciscere (ibdm § 10).

Omröstningssedel: tabella (= tafla); testa, testula (= skärfva, enligt bruket i Athen).

Omsider: tandem (t. aliquando Catilinam ejecimus, C.).

Omskiftelse: vicissitudo (lucis et tenebrarum).

Omskrifning:

1. 1. i geometrisk men.: circumscriptio.
2. 2. = att skrifva om: transscriptio.
3. 3. = omskrifvande uttryck: circumlocutio (Qu.); circuitio (c. est oratio rem simplicem circumscribens, C.); anfractus, ambages (mera = omsvep; quid opus est circuitione et a-u, C.; per a-es significare alqd).

Omskrifva:

1. 1. = upprita rundt omkring: circumscribere.
2. 2. = skrifva om: rescribere; transscribere.
3. 3. medels omskrifning uttrycka: circumscribere.

Omskriken: decantatus.

Omskugga: opacare; umbris tegere.

Omskära: circumsecare.

Omslag:

1. 1. = ngt som svepes, lindas kring ngt: involūcrum; fomentum (o. kring en sårad l. sjuk kroppsdel).
2. 2. = förändring: mutatio, commutatio (tempestatis, morbi); ett o. i allmänna tänkesättet har inträffat conversi sunt animi l. conversae mentes omnium.

Omslagspapper: charta, qua amicitur, involvitur alqd.

Omslingra: circum serpere; anguis vectem circumjicitur, circumplicat (C. de Div. II. § 62).

Omsluta: complecti (XXX stadia en rymd af 30 stadier); cingere, claudere (aggere urbem cingere); tunikan omslöt tätt hans kropp – corpus arte complexa est.

Omsmälta: recoquere.

Omsnärja: circumretire.

Omsnöra: astringere; constringere.

Omsorg: cura; ängslig o. anxia cura; sollicitudo; bära o. för ngt curare alqd; curas ponere in re; alqd curae est alicui; sollicitum esse pro alqo; lemna o-n om en sak åt ngn curam alicujus rei demandare, relinquere alicui; kasta all sin o. på ngn in alicujus fide acquiescere; med stor o. summā curā, (diligentiā).

Omsorgsfull: diligens; accuratus.

Omsorgsfullt: diligenter; accurate; magnā curā l. diligentiā.

Omspänna: complecti, amplecti.

Omstjelpa: evertere.

Omstråla: collustrare; o-ad af ära splendens, florens rerum gestarum gloriā.

Omstämma: o. musik modos mutare; o. ngns tänkesätt, ngn alicujus mentem mutare, convertere.

Omständighet:

1. 1. i plur. = vidlyftigheter, omsvep: ambages; icke göra några o-r, utan o-r mittere ambages; missis a-bus, sine a-bus.
2. 2. = förhållande, under hvilket ngt sker l. som med en sak står i sammanhang:
   1. a. o. vid ngt: res adjuncta rei, conjuncta cum re; pl. adjuncta (loci argumentorum ex a-is repeti possunt, C.); taga i betraktande o-na vid mordet ea, quae caedi adjuncta fuerunt, in ipsa gestione negotii attributa (C. de Inv. I. § 37 ff.) considerare.
   2. b. absolut: res; tempus, tempora; en vigtig, betänklig, ledsam o. res magna, gravis, magni momenti, atrox, molesta; förtviflade, svåra, gynsamma o-r res desperatae, dubiae, afflictae, asperae, prosperae; efter o-na pro re, pro re nata; ex tempore (consilium capere, C. de Off. II. § 33); ut res se dant, Pt.; ex re et ex tempore (constituere, quid faciendum sit, C. Ep. ad Fam. XII. 19); må efter o-na väl ut sunt res l. tempora, pro tempore l. temporum condicione bene valere; ut tali tempore, ut in tali re bene valere; rätta sig efter o-na temporibus servire, inservire; gifva vika för o-nas kraf necessitati parēre, cedere; o-na tillåta, medgifva res sinit l. sinunt, patiuntur; per res licet; o-na föranleda res (ita) fert; om o-na föranleda si res tulerit, si quando opus l. usus fuerit –; under gynsamma o-r si res adjuvant (eam mutationem, si tempora adjuvabunt, facilius faciemus, C. de Off. I. § 120); i följd af gynsamma, ogynsamma o-r felicitate quadam (ibdm 116), rerum iniquitate, propter rerum iniquitatem; efter att hafva öfvervägt, vägt emot hvarandra alla o-r rebus omnibus consideratis; omnium rerum momentis l. ponderibus examinatis; personer och o-r res l. tempora et personae (C. de Or. II. § 139); under sådana o-r in tali tempore; haec quum ita sint l. essent.
3. 3. en persons o-r:
   1. a. i allm.: res, tempora, fortuna alicujus; befinna sig i svåra, farliga o-r – in rebus asperis, dubiis versari; bistå ngn i hans svåra o-r alcjs temporibus, afflictis rebus succurrere, subvenire.
   2. b. = förmögenhetsvilkor: res, fortunae, facultates copiae alicujus; efter o-na pro facultatibus, pro rerum copia; pro fortuna (quisque hospites accipit, T.); taga i betraktande ngns o-r fortunam, -as alicujus spectare (C. de Off. II. § 69); goda o-r fortunae satis bene constitutae, satis amplae; divitiae; små o-r res tenuis, angusta; paupertas; befinna sig i små, dåliga, goda o-r pauperem esse; egere; divitem esse.

Omständlig: accuratus (= sorgfälligt detaljerad); longus, multus (= vidlyftig); allt för o. longior, quam necesse est l. erat (C. de Off. II. § 16); verbosus (alltför ordrik); lemna en o. berättelse, redogörelse accurate (multis verbis) narrare, exponere.

Omständlighet: (accurata) orationis copia, dicendi copia (C. de Or. II. § 109); longitudo; med största o. plurimis verbis, magnā verborum copiā.

Omständligt: accurate; copiose (narrare, exponere).

Omstöpa:

1. 1. eg.: recoquere, conflare.
2. 2. oeg. = förändra: novare, mutare; o. statens författning res novare; rempublicam commutare.

Omstörta: evertere, i eg. och oeg. men. (currum, navem; rem publicam, civitatem, res; C. de Off. II. § 3: homines non tam commutandarum rerum quam evertendarum cupidi); subvertere (domum; leges ac libertatem).

Omstörtande, Omstörtning: eversio (vehiculi; vitae – af alla lifvets förhållanden); politisk o. rei publicae, rerum conversio et perturbatio (C.); tänka, arbeta på en o. rebus novis l. novandis studere.

Omstörtningsplan: rerum novarum l. novandarum, rei publicae evertendae consilium; umgås med o-r rebus novis studere; rerum novarum cupidum, studiosum esse.

Omsvep: ambages; anfractus; ambitus, circuitus (L.); mora; utan o. sine l. missis ambagibus; hvad tjenar o. till? quid opus est anfractu?; göra o. ambitum facere (L.), ambagibus uti.

Omsvepa: involvere, amicire alqa re.

Omsäga: eadem verba iterare, iterum l. saepius ponere, repetere.

Omsägning: ejusdem verbi iteratio, repetitio; med många o-r iisdem verbis saepius repetitis.

Omsätta:

1. 1. varor, penningar: permutare, mutare.
2. 2. o. ett lån: versuram facere; nomina novare; nomina rursus l. iterum facere; tabulas transscribere, novare.

Omsättning:

1. 1. af varor o. dyl.: permutatio mercium; venditio; här är stark o. viget commercium.
2. 2. o. af ämnen i kroppen: mutatio, quum aliae res e corpore excernuntur, aliae recipiuntur l. assumuntur.
3. 3. af lån: versura.

Omtala: narrare (berätta), enuntiare (yppa), dicere, commemorare alqd alicui (för ngn); han bad mig, att jag ej skulle o. det för ngn oravit, ne cui id aperirem l. enuntiarem; det o-des allmänt erat omnium l. omnibus in ore; i Rom o-de man Romae fama erat –; hans tapperhet o-des mycket multus sermo erat de ejus virtute; han o-des ss. ett mönster af tapperhet de eo tanquam de specimine virtutis fama erat; ejus virtus summis laudibus ferebatur; den förut o-de Caligula ille, de quo supra dixi, Caligula, de quo jam multa dicta sunt.

Omtanke: cura (alicujus, reipublicae om ngn, om det allmänna bästa); vara föremål för ngns o. alicui curae l. cordi esse; med o. cum cura; diligenter; se Omtänksamhet.

Omtvistad: controversus; de quo est controversia, de quo ambigitur.

Omtyckt: acceptus; gratus; jfr Tycka.

Omtänksam: diligens; circumspectus; cautus; providus.

Omtänksamhet: diligentia; providentia; magna cura.

Omtänksamt: diligenter; circumspecte; caute.

Omutlig: incorruptus (custos i-simus, Hor. Sat. I. 6. 81); sanctus; summae fidei; (rigidus satelles, Hor.).

Omval: anställa o. creationem instaurare; iterum suffragium inire.

Omvexla: alternare; o. med ngt misceri, mixtum esse alqa re; vicissim se excipere; låta ngt o. med ngt miscere, distinguere otium labore, laborem otio; variare assensum et indignationem (L.), otium labore (Pn.); hos honom o-r sorg med glädje maeret vicissimque laetatur (jfr Vexla).

Omvexlande: varius; med o. lycka variā fortunā; ett o. föredrag varia (distincta) oratio.

Omvexling: varietas; variatio (L.); älska o. varietate delectari; inlägga o. i sitt föredrag orationem variare, varietate distinguere; lyckans o. fortunae varietas l. mutatio.

Omvårdnad: cura; tutēla; vara föremål för ngns o., göra ngt till föremål för sin o. curae esse alicui, curare l. tueri alqd.

Omväg:

1. 1. eg.: circuitus; taga en o. circuitu uti; på en o. begifva sig till ett ställe c-u petere locum.
2. 2. oeg.: circuitus; ambages.

Omvälja: reficere (tribunum, consulem); blifva omvald refici; magistratum continuare.

Omvända:

1. 1. i allm.: vertere, invertere (alveum, rem); o. ordningen ordinem vertere, mutare; i omvänd ordning ordine verso, mutato; förhållandet är o-dt contra res se habet; contraria ratio l. causa rei est.
2. 2. i sedligt-religiös men.: o. sig animum, mores, vitam mutare; ad honestatem redire, se convertere; o. till kristendomen ad cultum Christi traducere, convertere alqm.

Omvändelse: morum mutatio.

Omvändt: mutato ordine; contra.

Omyndig:

1. 1. eg.: pupillus, -a (puer, puella); vara o. nondum ad suam tutelam pervenisse, nondum sui juris esse; förklara ngn för o. bonis interdicere alicui (C. de Sen. § 22), curatorem dare alicui; o. ålder pupillaris aetas.
2. 2. om personer = mycket liten, oansenlig: pusillus.

Omyndighet, Omyndighetstillstånd: pupillaris aetas.

Omåttlig:

1. 1. om saker: immoderatus (licentia); nimius; profusus, effusus (= slösaktig; ohejdad – epulae; licentia); o. ärelystnad nimia l. immoderata gloriae cupiditas; o-t lefnadssätt, o-t drickande victus, potus immoderatus; victūs, vini intemperantia.
2. 2. om personer: intemperans; immoderatus; vara o. modum transire, non servare; nimis omnia profundere.

Omåttlighet: intemperantia (libidinum – i sinliga njutningar, C.; vini – i drickande); incontinentia.

Omåttligt: immoderate; intemperanter (bibere; abuti alqa re); incontinenter; nimis.

Omärkbar, Omärklig: qui sentiri, percipi non potest; minor quam qui sentiri possit; occultus, furtivus.

Omärkligt: sensim; occulte.

Omätlig: immensus; infinitus.

Omättlig: insatiabilis, insaturabilis (C.); qui satiari, saturari non potest.

Omättlighet: insatiabilis aviditas l. cupiditas.

Omättligt: insaturabiliter (C.).

Omöjlig: quod fieri, effici non potest l. nequit; (impossibilis, Qu., Just); det är o-t att – fieri non potest, ut –; det är o-t annat än – fieri non potest, quin –; det är mig o-t att komma venire non potero; sträfva efter det o-a, o-a ting ea sequi, quae assequi non possit l. quae effici nequeant; anse ngt för o-t desperare alqd fieri posse; spem rei efficiendae abjecisse; göra ngt för ngn o-t alqm a re gerenda prohibere; rationem rei afficiendae adimere, spem – praecidere; för Gud är ingenting o-t immensa est Dei potentia (Ov.); nihil Deus efficere non potest.

Omöjlighet: vara öfvertygad om o-n af ngt sibi persuasisse alqd fieri non posse; det är ingen o. fieri potest.

Omöjligen, Omöjligt: nullo pacto, modo; prorsus non.

Onatur: putida ratio; molestia.

Onaturlig:

1. 1. i allm.: qui est praeter l. contra naturam; naturae repugnans, naturae contrarius.
2. 2. = o-t grym l. lastbar: monstrosus (libido); nefarius (= skändlig – caritas, quae est inter natos et parentes nisi n-o scelere dirimi non potest, C.); inhumanus, humanitatis expers, qui omnem humanitatem exuit (= omensklig, grym – pater i.); immanis, barbarus.
3. 3. = konstlad, tillgjord: putidus, molestus (C.); parum naturalis, affectatus, nimia affectatione corruptus, (cacozēlus), Qu.

Onaturligt: praeter l. contra naturam; o-t stor major naturā; putide, moleste = konstladt.

Ond:

1. 1. i fysisk men.:
   1. a. i allm.: malus; ondt och godt bona et mala; onda tider iniqua, gravia tempora.
   2. b. särskildt i neutrum: smärtan är ej ngt ondt dolor malum non est; göra ngn ngt ondt malum afferre, inferre alicui; nocere alicui; violare alqm; det gör ondt dolet; det gör mig ondt om honom me miseret illius; det gör mig ondt att jag ej kunnat hjelpa honom doleo, moleste fero, me illi succurrere non potuisse; det gjorde mig ondt, att jag skulle lemna honom invitus feci, ut eum relinquerem; slita ondt labores perferre; (aspera perpeti); laborare; hafva ondt i hufvudet, magen, bröstet ex capite, ventre, lateribus laborare; ondt i hufvudet o. s. v. capitis, ventris, laterum dolor; hafva ondt af ngt laborare, plecti alqa re; alqd affert alicui dolorem, malum; (jfr Lida); hafva ondt af ngn alqm ferre non posse; invidere, obtrectare alicui; skaffa bot för det onda malum, incommodum levare, sanare, mali medicinam afferre.
2. 2. i moralisk mening, ond, syndig, (slem), elak: malus; improbus; turpis; onda menniskor improbi homines; onda tankar malae cogitationes; ondt snack turpes sermones; onda tungor improborum, invidorum, malignorum (hominum) sermones; improbi sermones, rumores; hafva ondt i sinnet, onda afsigter male cogitare; det är intet ondt deri (nihil mali res habet); istud reprehendi non potest; licet; onda ögon mali, maligni oculi; det onda = vitium; mali mores; turpitudo.
3. 3. = vred: blifva, vara o. irasci; succensere; iratum esse; lätt blifva o. in iram pronum esse, iracundum, acriculum esse.

Ondsint: malus; saevus.

Ondsinthet: saevitia; immanitas, asperitas naturae.

Ondska:

1. 1. = elakhet, arghet: malitia; malignitas.
2. 2. i allm. = moralisk dålighet: pravitas; improbitas (oredlighet, osedlighet); vitia; mali mores (sedeförderf); malitia; tidens o. mali mores, vitia seculi, horum temporum; o-n tager öfverhand vincunt, dominantur mali mores, vitia.

Ondskefull: malitiosus; improbus; malignus (risus).

Ondskefullt: malitiose; improbe; maligne.

Oneklig: quod negari non potest; certissimus; det är o-t negare non licet; quis neget?; satis constat.

Onekligen: certe; sine controversia; o. var han en stor man certe vir magnus fuit l. quis neget eum magnum virum fuisse?; o. den förnämste facile princeps.

Onsdag: dies Mercurii.

Onyttig: inutilis; supervacaneus (= öfverflödig); vanus, inanis (= fruktlös, ändamålslös); o. menniska homo inutilis, ad nullam rem utilis; homo nequam; o-t arbete inanis labor (C. de Or. II. § 1); o-t tal sermones leves, nugatorii.

Onyttighet: inutilitas (C. de Inv.); vanitas; öfvertyga sig om o-n af ngt sibi persuadere alqd inutile esse, frustra laborem insumi o. dyl.

Onyttigt: inutiliter; ad nullam utilitatem; frustra (förgäfves, utan frukt).

Onåd: offensio; offensa; offensus, aversus, alienus animus; (frigus majoris amici, Hor., Su.); ira, odium; komma, falla i o. hos ngn in offensionem cadere; alicujus gratiam amittere, gratiā excidere, dejici; ådraga sig o. alicujus animum, voluntatem a se alienare; vara i o. esse in magna offensa apud alqm; gratiā alicujus excidisse; invisum esse alicui.

Onådig: offensus; iratus; asper; (sinister); ab alqo aversus, alienus; röna ett o-t emottagande sinistre, aspere excipi, accipi (Hor., T.); o. min vultus iratus, asper.

Onådigt: offenso l. irato animo; aspere, sinistre.

Onämnbar:

1. 1. quem nominare non licet.
2. 2. major quam dici potest, quam verbis significari potest.

Onämnd: non nominatus; incertus.

Onäpst: impunitus; inultus.

Onödd: non coactus; o. göra ngt sponte facere alqd.

Onödig: supervacaneus; non necessarius; inutilis; det är o. non opus est.

Onödigtvis: sine causa.

Oombedd: non rogatus; sponte.

Oomkullstötlig: immotus; immobilis; o-t bevis argumentum firmissimum.

Oordentlig:

1. 1. om personer och deras handlingar och uppförande:
   1. a. i allm.: dissolutus (solutus), negligens; o. hushållare in re familiari tuenda negligens; paterfamilias negligens, indiligens; o. betalare in nominibus dissolvendis negligens; malum l. impeditum nomen; vara o. rectum ordinem non servare (evagari, Hor.); o-a begär vagae, effrenatae cupiditates.
   2. b. i sedligt hänseende: dissolutus (mots. frugi); föra ett o-t lefnadssätt dissolute vivere.
2. 2. = oordnad: confusus, perturbatus; tumultuarius (pugna, opus).

Oordentlighet:

1. 1. negligentia; dissoluta vita; dissoluti mores (alicujus); klaga öfver inbetalningarnas o. queri non certis temporibus fieri pensiones.
2. 2. = Oordning.

Oordentligt: nullo ordine, perturbate, confuse (utan ordning); dissolute (dicere; vivere).

Oordnad: confusus; perturbatus; inconditus; tumultuarius; o. massa turba incondita; o. här tumultuarius exercitus; o-dt tåg agmen incompositum (L.).

Oordning:

1. 1. turba; confusio; perturbatio; bringa i o. confundere, perturbare; turbare; conturbare; miscere; vara i o. confusum, perturbatum esse; fly i vild o. effuse fugere; ställa till o. turbare.
2. 2. handling, hvarigenom god ordning störes: turba; tumultus; seditio; vitium (missbruk); ingen o. föreföll nihil turbatum est (a populo); o-r i förvaltningen reipublicae administrandae vitia; jfr Oskick.

Oorganisk: mortuus.

Opal: opălus.

Opartisk: aequus (auditor, judex; existimator, -tio); integer (i-o animo et libero; i. quietusque judex); medius (om personer, = neutral); quietus; liber studio et ira l. ensamt liber (= fri från inflytelse af ngt); hålla sig o. medium se gerere l. servare; servare aequitatem; neutri l. neutris favere.

Opartiskhet: aequitas.

Opartiskt: aeque (sällsynt); integre; sine ira et studio (T.); incorrupte; (libere).

Opassande: indecōrus (syn. ohöfvisk); ineptus (syn. olämplig, narraktig); på ett o. sätt indecore.

Opasslig: aeger; infirmus; vara o. non satis valere; incommoda valetudine esse.

Opasslighet: levior morbus; incommoda valetudo.

Opera: fabula (quae cantatur).

Operation:

1. 1. i allm.: actio; machinatio; krigisk o. expeditio.
2. 2. kirurgs o.: operatio (Ce.); sectio.

Operera:

1. 1. i allm.: agere; machinari; rem gerere.
2. 2. om kirurg: secare.

Opinion: opinio; existimatio (C. pro Sest. § 113); allmänna o-en vulgi opinio, vulgi judicium, popularis fama (temeraria et inconsiderata, C.); söka vinna allmänna o-en för sig auram popularem captare; i l. enligt allmänna o-en ad vulgi opinionem (C. de Off. III. § 84); han har o-en för sig, är högt uppburen af allmänna o-en magna est de eo vulgi opinio; populari gloria floret; rätta sig efter allmänna o-en populi judicio, favore duci.

Opinionsyttring: judicium; (judicii) significatio (comitiorum et contionum s-nes, C. pro Sest. 115); ljudelig o. clamor adversus l. secundus; acclamatio adversa l. secunda populi (C. de Or. II. 339); afgifva en o. quid sentiat, indicare, declarare (de Am. § 11. 88), significare; de alqo judicare; tyst o., afgifva en tyst o. tacitum judicium (quamvis timefacta libertas sit, tamen emergit aliquando tacitis judiciis, C. de Off. II. § 24).

Opium: opium (Pn.).

Oplockad: non carptus l. vulsus; – hafva en gås o. med ngn causam contentionis l. concertationis, veterem simultatem cum alqo habere.

Oplöjd: inaratus.

Opolerad: impolitus; horridus.

Opolitisk: (a civili prudentia abhorrens); inconsideratus, imprudens.

Opolitiskt: imprudenter.

Opp, Oppe se Upp, Uppe.

Opponent: adversarius (in erudito certamine); (antisophista); uppträda ss. o. adversarium exsistere; sententias alicujus impugnare, reprehendere.

Opponera: adversarium alicujus esse l. exsistere.

Opposition:

1. 1. i ett samhälle l. en församling: contentio; träda l. stå i o. med, mot ngn adversari alicui, obsistere alicui, alicujus adversarium esse l. exsistere; – ofta brukas ordet i kollektiv mening = motpartiet: adversa pars l. adversae partes; adversariorum factio; adversarii alicujus; höra till o-en adversarum partium esse; ab altera parte stare.
2. 2. i en disputation: impugnatio, reprehensio sententiarum.

Optik: optice.

Opåkallad: non rogatus; o. göra ngt sponte, ultro facere alqd.

Opålitlig: fallax; dubiae l. incertae fidei; infīdus; incertus (om saker, t. ex. rumor; hellre: otillförlitlig); levis, ambiguus (Vg.; om person).

Opålitlighet: persons o.: levitas; i allm.: dubia, incerta fides hominis l. rei; öfvertyga sig om ryktets o. sibi persuadere famam incertam, dubiam esse.

Opåmint: non admonitus (C. de Or. II. 180).

Opåräknad: insperatus.

Opåtalt: o. göra ngt tacitum ferre, impune facere alqd.

Oqvald: tutus; non sollicitus; non interpellatus; vara i o. besittning af ngt tuto possidere alqd (tuta sit et non sollicita suae cuique rei familiaris conservatio, C.).

Oqvinlig: a muliebri ingenio abhorrens; virilis (Agrippina v-bus curis feminarum vitia exuerat, T.); – protervus, durus.

Oqväda: maledicere, conviciari alicui; conviciis lacerare alqm.

Oqvädinsord: maledictum; contumelia; convicium; anfalla med o. conviciis insectari alqm.

Or: situs; mucus.

Orakel: oraculum (så väl ss. institution som = orakelsvar: responsum oraculi); rådfråga ett o. oraculum (Pythiam, Apollinem) consulere, (sciscitari); tala som ett o. tanquam Apollinem Pythium loqui (certa ut sint ac fixa, quae dixerit, C. Tusc. I. § 17); ex tripode dicere (Ppt.); hafva ngn till sitt o. summam fidem habere alicui; in omnibus rebus auctoritate alicujus duci; omnia dicta et facta alicujus legis vicem observare (T.).

Orakelsvar, Orakelspråk: oraculi responsum; oraculum; gifva o. oraculum edere, dare, fundere.

Orange: mālum citreum, (aurantium).

Orangefärgad: luteus.

Orangeri: *aurantiarium; cella l. tepidarium, ubi plantae servantur.

Orangeträd: citrus.

Oratorisk: oratorius.

Ord:

1. 1. enskildt ord, i förhållande till den dermed betecknade enskilda föreställningen l. saken: verbum (i allm.); vox (särskildt med afseende på den ljudliga sidan af ordet); vocabulum (benämning, beteckning, såsom med reflexion vald, ss. vetenskaplig term l. dyl.); nomen (namn, beteckning); o-t Gud, stad o. d. verbum, vox, vocabulum Dei, urbis; bilda nya ord verba novare; gamla, ovanliga, föråldrade, nybildade ord verba prisca, inusitata, obsoleta, novata; främmande ord peregrina verba; goda, klassiska, simpla, dåliga ord verba bona, illustria, lecta, abjecta, parum bona, sordida, inquinata (C. de Or. III. § 150, 151); egentliga o. verba propria (certa quasi vocabula rerum, paene nata cum rebus ipsis, l. c. 149); bruka ett ord i bildlig mening verbum transferre; bilda o. verba fingere, facere; böja ord verba declinare, flectere; härleda (= medels suffix bilda) ord verbum a verbo producere (C. – παράγειν), declinare (Varro, Qu.); härleda = förklara uppkomsten af ord verbi originem (a verbo) repetere, explicare; unde verbum ductum sit, repetere, exquirere, explicare; sammansätta ord verba jungere, conjungere, ex conjunctione facere l. novare (C. de Or. III. § 154); efter o-n öfversätta ad verbum exprimere, interpretari; verbum de l. ex verbo exprimere, verbum pro verbo (C.), verbum verbo reddere (Hor.); ord för ord upprepa totidem l. iisdem verbis repetere.
2. 2. ord i sammanhang med hvarandra:
   1. a. i formelt (grammatiskt, rytmiskt, stilistiskt) hänseende: verbum; hopfoga o-n (med afseende på välljudet) verba componere, collocare, struere, construere (C. de Or. III. § 171; Brut. 55); förbinda o-n till satser verba conjungere (verba conjuncta, mots. singula verba); lägga sina ord väl, hafva o-t i sin makt bene, diserte dicere; disertum, facundum, dicendi artificem esse; prydliga, sirliga ord verborum ornatus; verba ornata, distincta.
   2. b. med afseende på innehållet i allm.: verbum; (vox); i plur. verba, dicta, oratio; stolta, ödmjuka, hårda, milda ord superba, summissa, severa, aspera, lenia, lenitatis plena verba; goda ord verba blanda, mollia; med goda ord precibus; förståndiga ord prudenter dicta; verba, oratio plena prudentiae; tro ngn på hans ord verbis alicujus fidem habere; taga ngn på o-n verba alicujus arripere (C. de Or. II. § 89); lägga ett godt ord för ngn commendare alqm; precari, deprecari pro alqo; stor i o-n verbis magnificus, superbus; jactantior; vänlig i o-n verbis, oratione blandus; det skrifna o-t scriptum, scripta; taga till orda loqui incipere; taga till orda efter ngn loquentem excipere, sequi; respondere; då tog Scaevola till orda och sade: jag vill ej tvista med dig längre tum Scaevola: non luctabor, inquit, tecum, Crasse, amplius; begära o-t dicendi copiam l. potestatem postulare; få o-t dicendi copiam accipere; han fick o-t ei facta, data est dicendi copia; föra o-t (vara föredragande) i en församling agere (cum populo, cum senatu), referre ad senatum (jfr C. de Legg. III. § 11); föra o-t för ngn verba facere pro alqo, principem esse legationis; orare; taga o-t ifrån ngn interpellare, interfari (L.) alqm; ej säga ett ord verbum non facere; tacere; ej säga ett ord mera verbum non addere; med dessa ord his verbis utens l. usus; (mihi gratias egit, quum ita diceret, sine me salvum esse se non potuisse); med ett ord uno verbo (error et temeritas et uno verbo omnia, quae sunt aliena firmae et constantis assensionis, C. Acad. I. 42); denique (denique sit quidvis, simplex duntaxat et unum, Hor.); ut brevi complectar l. comprehendam; med uttryckliga ord diserte; ord utan mening inania verba; ord och inga visor verba gravissima, plena gravitatis; lägga o-n i munnen på ngn alicui subjicere, praecipere, quid dicat; ett ord undföll honom excidit ei; fälla ett ord verbum jacere, mittere.
   3. c. = löfte: verbum; dicta; fides; promissum; stå vid sina ord dicta, fidem praestare; in fide stare l. manere; gifva ngn sitt ord fidem dare alicui; sätta sitt ord i pant fidem obligare, obstringere; en man ett ord viri est dicta praestare; det står en man bakom o-t illius verbis fides haberi potest.
   4. d. = ordspråk, ordstäf: vox; proverbium; verbum (Ter.); det är ett gammalt ord vetus proverbium (verbum) est.
   5. e. = rykte: han har o-t för att vara –: dicunt, ferunt, fama est eum esse –.

Orda: mentionem l. verba facere, loqui, dicere de alqa re; hvartill tjenar att o. härom quid opus est de hac re (multa) dicere?

Ordagrann: ad verbum expressus; detta är o-a innehållet af hans tal haec sunt ipsius verba.

Ordagrant: o. återgifva, öfversätta, lära sig ad verbum interpretari, exprimere, dicere (C. Tusc. III. § 44), ediscere (de Or. I. § 157); totidem verbis transferre (C. ad Att. VI. 2); verbum pro verbo reddere, verbum e verbo exprimere (C. de opt. gen. Or. § 14), de verbo exprimere (Ter. Ad. prol. 11); verbum verbo reddere (Hor.).

Ordalag: verba; höfliga o. verba modesta; tankarne minnes jag, men icke o-n locos ac sententias teneo, verborum oblitus sum; ungefär med dessa o. his fere verbis usus, in hanc fere sententiam.

Ordalydelse: efter o-n = Ordagrant.

Ordbildning: verborum positio, impositio (stamords bildning, Varr.); verborum declinatio (ords härledning, Varr.); derivatio (Qu.).

Ordbok: *lexicon (gen. l-ci); *glossarium.

Ordböjning: verborum declinatio, flexio.

Orden:

1. 1. såsom samfund: *ordo; collegium; corpus (monachorum); riddare af en o. *eques de ordine alqo, cum insigni ordinis alicujus.
2. 2. = ordenstecken: insigne (ordinis); phalĕra.

Ordentlig:

1. 1. = hvari ordning råder; ordnad, ordentligt uppstäld, inrättad o. s. v.: ordinatus (vita, Sen.); dispositus, compositus (pugna, epistola); constitutus (res publica, civitas); accuratus (ordentligt, sorgfälligt utarbetad, utförd.
2. 2. om personer och deras handlingar, lefnadssätt m. m.:
   1. a. i allm. = som iakttager ordning (qui ordinem conservat, tempus servat, obit): diligens (sorgfällig); probus (redbar, rättskaffens); religiosus (samvetsgrann); modestus (= disciplinerad, laglydig); o. hushållare diligens, non indiligens pater familias; o. tjensteman in munere fungendo diligens; o. betalare nomen bonum; in debitis solvendis diligens; o. soldat, tjenare modestus, bonus miles; famulus modestus, probus.
   2. b. särskildt = stadig, icke utsväfvande: sobrius; frugi (homo; mots. nequam); continens; honestus, probus (dygdig; mots. dissolutus); modestus (sedesam, tuktig).
3. 3. = behörig (som är i enlighet med god l. vedertagen ordning), riktig (som gör skäl för sitt namn): justus; legitimus; verus; rectus; certus; (sollennis); o-t krig bellum justum, rectum; o-t äktenskap justum, legitimum matrimonium; o. mat rectus (bonus) cibus; o. feber vera febris; i o. tid tempore; recto, justo tempore; o-a kläder justus cultus, humanus ornatus (qualis homines probos decet); o-a ferier sollennes feriae.
4. 4. = ordinär: mediocris.

Ordentlighet:

1. 1. i allm. = ordning i subjektiv mening (ordo, C. de Off. I. 126; ordinis conservatio): cura, diligentia (sorgfällighet); probitas (rättskaffenshet, redbarhet); religio (samvetsgrannhet); modestia (så väl = takt, iakttagande af det passande – C. de Off. I. § 142 –, som = disciplin, laglydnad); med största o. summā diligentiā l. curā.
2. 2. synonymt med nykterhet, måttlighet: frugalitas, sobrietas, continentia.

Ordentligt:

1. 1. med l. i ordning, med ordentlighet (punktlighet, sorgfällighet): ordine; disposite; diligenter; cum cura; accurate; religiose (se Ordentlighet, 1); modeste (parēre); probe (exsequi).
2. 2. = nyktert, måttligt (icke utsväfvande): frugaliter; continenter; sobrie; modeste.
3. 3. = riktigt, behörigt: vere; recte; o. mörbultad vere mulcatus.

Order: imperium; edictum (utfärdadt påbud; kungörelse); gifva o. att imperare, edicere, ut –; jubere (signa ferri, Cs. b. G. I. 39. 7); lyda o. dicto audientem esse (ibdm 40); parēre.

Ordfattig: paucorum verborum; pauca loquens (Hor.); exilis; verborum inops (sermo).

Ordfogning: verborum conjunctio; syntaxis (Prisc.).

Ordfogningslära: syntaxis.

Ordform: verbi figura.

Ordfyndig: in verbis inveniendis, in respondendo celer, facilis.

Ordföljd: verborum ordo l. series.

Ordförande:

1. 1. i en församling: actor l. qui agit cum populo, cum senatu o. dyl. (C. de Legg. III. § 11: ast quid turbassitur in agendo, fraus actoris esto); o. i en rätt qui praeest judicio (judex quaestionis).
2. 2. o. för en beskickning: princeps legationis; orator.

Ordförråd: verborum copia.

Ordgräl: verbi controversia, concertatio.

Ordhållig: verax; constans; vara o. fidem, dicta praestare.

Ordhållighet: dictorum constantia (C.); fides.

Ordinarie: ordinarius (consul, mots. suffectus, L.); solennis, status (feriae); certus.

Ordination:

1. 1. = läkares föreskrift: praescriptum, praeceptum medici.
2. 2. = vigning till prest: inauguratio.

Ordinera:

1. 1. ett läkemedel: praescribere; praecipere.
2. 2. prest: inaugurare.

Ordinär:

1. 1. = vanlig, ordinarie: solitus; status; solennis; certus; ordinarius.
2. 2. = medelmåttig, icke öfwer da?et vanliga, medel-: mediocris; medius (m. officium, C. de Off. I. c. 3).

Ordkarg: paucorum verborum; pauca loquens (Hor.).

Ordklyfveri: verborum calumnia; nimia, spinosa subtilitas; argutiae.

Ordkrig: altercatio; verborum concertatio.

Ordlek: ambiguum (tvetydighet – quum vis verbi in aliud, atque ceteri accipiunt, ducitur, C. de Or. II. § 253); ex ambiguo dictum (Calvus satis est, quod dicit parum, ibdm 250); annominatio (= paronomasia – quid Naevio ignavius, ibdm 249).

Ordna: ordinare (exercitum, bibliothecam – uppställa i ordning); disponere (libros Homeri; milites; inventa sina tankar); componere (capillum; rempublicam); instruere (exercitum; inventa, C.); digerere (jus civile in genera; tempora kronologien, Ov.); constituere (rempublicam, formam reipublicae – statens förhållanden, författning); ordnande inverka på ngt, sträcka sin o-nde verksamhet till ngt ad res ordinandas, constituendas operam conferre, operā valere; o. penningeväsendet, försvarsväsendet rem numariam (C. de Off. III. § 80), rem militarem constituere.

Ordnande: ordinatio; dispositio; compositio; constitutio; försvarsväsendets o. rei militaris constitutio.

Ordning:

1. 1. eg. det sätt, hvarpå föremål äro sammanstälda l. följa på hvarandra: ordo, series; soldaternes, ordens o. militum, verborum ordo; agminis ordo (marschordning; acies slagtordning); i o., i bestämd o. (berätta, uppställa) ordine, certo ordine (narrare, disponere); iakttaga en o. ordinem servare, conservare, sequi; störa, rubba o-n ordinem, rem perturbare, turbare; utom o-n extra ordinem; dernäst i o-n deinceps; nu följer i o-n att tala om välgörenhet deinceps de beneficentia dicendum est l. sequitur, ut de beneficentia dicendum sit; den förste i o-n primus.
2. 2. = tur, plats i en ordning: ordo; locus; vices; kalla hvar och en fram i sin o. ordine vocare viros; suo quemque loco vocare; det är i sin o. rectum est, par est; det hade varit mer i sin o. rectius, verius, aequius (C. de Am. § 15) fuerat, fuit.
3. 3. = klass, afdelning: (ordo); af första, andra o-n primarius; secundarius; ett snille af en högre o. majus quoddam ingenium; pligter af en lägre o. secunda quaedam officia (C.); kolonnordning genus (ordo) columnarum.
4. 4.
   1. a. = ordnadt, redigt, färdigt skick: (ordo est compositio rerum aptis et accommodatis locis, C. de Off. I. § 142); bringa ngt i o. ordinare; componere; disponere; in ordinem adducere, redigere (L.); sätta i o. (skick) constituere (rem numariam, militarem – penningeväsendet, försvarsväsendet; jfr Ordna); göra ngt i o. (beredskap) alqd parare, instruere; vara i o. paratum, instructum, perfectum esse; hafva ngt i o. paratum, instructum, perfectum habere alqd; hålla i o. diligenter curare.
   2. b. i subjektiv mening = ordentlighet, iakttagande af o.: ordo; ordinis conservatio; modestia (m. est scientia earum rerum, quae agentur aut dicentur, loco suo collocandarum, C. de Off. I. l. c.); diligentia; iakttaga o. ordinem adhibere (ibdm cap. 3); hålla till, vänja vid o. ad ordinem, ordinis conservationem, diligentiam assuefacere, cogere; hafva sinne för o. diligentiae amantem, diligentem esse.
5. 5. naturens (tingens) o.: natura; rerum natura; naturae lex, necessitas; enligt naturens o. lege nascendi (superstites liberos optamus, Sen. Cons. ad Marc. c. X); förändra naturens o. naturam ipsam mutare; en högre tingens o. major quaedam natura.
6. 6. o. i menskliga förhållanden, sedlig (samhällig) o.:
   1. a. ss. faststäld lag, bestående sed l. författning: mos; disciplina; lex; institutum; husets o. domestica disciplina (vigebat in ea domo patrius mos et d.); samhällets o. disciplina, mos civitatis (mos civilis; instituta civilia, C. de Off. I. § 148); god o. bonus mos; incorrupta, integra disciplina (nihil reliquum erat prisci et integri moris, T. Ann. I. 4); upprätthålla (den bestående) o-n i ett land disciplinam regere, tueri; leges, reipublicae statum tueri, conservare; enligt gammal o. vetere more l. instituto, disciplina (C. de Off. I. § 129); (den bestående) o-ns vänner qui leges l. disciplinam civitatis, qui quietum rei publicae statum salvum esse volunt, cupiunt; upprätthålla, rubba den bestående o-n disciplinam civitatis, rempublicam tueri, conservare, labefactare, turbare; införa en ny tingens o. omnia novare, commutare; under den gamla tingens o. vetere rerum statu; (in) vetere republica; önska den gamla o-n tillbaka vetera requirere.
   2. b. = tillstånd af, iakttagande af (sedlig) ordning (tukt, disciplin, lugn, laglydnad): modestia; moderatio; ordinis conservatio; (quies, otium); status; det råder en god o. omnia composita, quieta sunt; det råder bland stadsbefolkningen, soldaterna en utmärkt o. summa est oppidanorum, militum modestia; hålla o. disciplinam regere, tueri; hålla i, till o. (i styr) coercere; återställa o-n res turbatas componere; upprätthålla den offentliga o-n, o-n på ett ställe populum coercere; providere, cavere, ne quid turbetur; iakttaga, hålla o. modeste agere, se gerere; nihil turbare; o-n blef ej störd nihil turbatum est; för god o-s skull ne quid turbaretur, contra morem (bonum) fieret; det hör till god o., strider mot god o. ad bonum morem, bonos mores pertinet, a bono more abhorret; decet, par est, rectum est; non decet, non convenit; o-ns väktare quorum est providere, ne quid turbetur in civitate; (legum custodes); all o. var upplöst omnia erant dissoluta, perturbata; summa erat licentia.

Ordningsföljd: ordo; series.

Ordningskärlek: (ordinis conservandi studium); diligentia.

Ordningsman: custos; curator.

Ordningsmenniska: homo diligentissimus.

Ordningssinne se Ordningskärlek.

Ordningstal: ordinalis numerus.

Ordonnans: speculator; stator.

Ordprål: verborum pompa, ornatus; ampullae.

Ordrik: copiosus; verbis abundans.

Ordryttare: cavillator.

Ordrytteri: cavillatio; calumnia (c. quaedam et nimis callida – juris interpretatio, C.).

Ordspråk: proverbium (C. de Or. II. § 258); verbum (Pt., Ter.); adagio l. -um (Varr., Gell.); ett gammalt o. vetus, usu tritum proverbium; det har blifvit ett o. hoc in proverbii consuetudinem venit, factum est tritum jam sermone proverbium (C. de Off. II. § 55; I. § 33); såsom det heter i o-t ut est in proverbio (ibdm 51); (ut ajunt; ut dicitur); enligt o-t vetere proverbio (pares cum paribus facillime congregantur, C. de Sen. § 7); ett gammalt o. säger, att man skall, icke skall – est in proverbio –, monet proverbium (mature fieri senem, si diu velis esse senex, C. de Sen. § 32), proverbio jubemur, vetamur (praeposteris uti consiliis et acta agere, C. de Am. § 85); o-t har rätt verum est p. l. illud, quod est in proverbio.

Ordstrid: verbi controversia (C. de Or. I. § 47. 107), concertatio.

Ordstäf: vox; proverbium (jfr Talesätt, Ordspråk).

Ordställning: verborum collocatio l. ordo.

Ordsvall: flumen verborum.

Ordsvammel: turba verborum (C. de Or. III. § 50).

Ordtvist se Ordstrid.

Ordvexla: altercari inter se, cum alqo.

Ordvexling: altercatio; jurgium, rixa.

Ordvrängare: calumniator.

Ordvrängning: calumnia.

Ordväljare: in verbis deligendis fastidiosus, nimis elegans; calumniator verborum.

Oreda: turba; confusio; perturbatio; vara i o., bringa o. i ngt confusum, turbatum esse; turbare, perturbare, conturbare alqd.

Oredig:

1. 1. om saker: confusus; perturbatus; conturbatus (ita confusa est oratio, ita perturbata, ut – rebus – obscuritatem et tenebras afferat, C. de Or. III. § 50); implicatus; o-a räkningar, affärer rationes conturbatae, rei familiaris perturbatio.
2. 2. om personer: confusus (animus; animo); turbatus (mens); o. talare orator inconditus, confusus, incompositus (T.); vara o. (= ej hafva full sans) mentis turbatae, emotae esse (Sen.), alienatae mentis esse (L.; Su. Aug. 99).

Oredighet: confusio, perturbatio, conturbatio; mentis alienatio.

Oredigt: confuse; perturbate; incondite.

Oredlig: improbus; fraudulentus (venditio); fallax, falsus; infīdus, perfĭdus.

Oredlighet: improbitas; fraus; fallacia.

Oredligt: improbe; fraudulente.

Oregelbunden, Oregelmessig: abnormis, enormis (till sin yttre skapnad); vagus (till sin rörelse); o-a verb verba anomăla (Gramm.); o-ne soldater tumultuarii milites; o-na rörelser motus vagi, incompositi, inconstantes, errantes; erraticus (lapsus multiplices et erratici vitis, C. de Sen. cap. 15); o-ne verser versus inconditi, nulla lege astricti; o-t lefnadssätt vita vaga, licentiae plena.

Oregelbundenhet: enormitas (till yttre skapnad, Qu.); anomalia, Varr., Gramm. (språklig oregelbundenhet); licentia.

Oregelbundet: (forma) o. praeter normam, regulam; röra sig o. errare; vagari; (böja ett verb) o. inaequaliter, (*anomăle); lefva o. licenter vivere.

Oregerlig: indomitus; effrenatus.

Oren:

1. 1. smutsig:
   1. a. eg.: impurus; inquinatus; sordidus; immundus; spurcus.
   2. b. oeg.:
      1. α. i moralisk men.: impurus (homo; mores); immundus (i-ae cogitationes; i-o somnia visu, Hor.); inquinatus; libidinosus, obscenus (okysk, vällustig).
      2. β. i religiös men. (= menlig): obscenus; profanus; incestus.
2. 2. = blandad: non purus, non sincerus; o-a toner voces falsae, non satis liquidae.

Orenhet: impuritas (corporis, morum, vitae).

Orenlighet: sordes; illuvies; caenum; stercus.

Orera: (orare); verba facere; orationem habere; dicere.

Organ, n.:

1. 1. organ i en kropp (= kroppens verktyg): måste uttryckas indirekt, t. ex. med pars corporis (= kroppsdel); membrum (rörelseorgan, lem, extremitet – membra, i. e. partes corporis, ut manus, crura, pedes, C.); sensus (sinnesorgan, o. för sinlig varseblifning, egentl. förnimmelse, varseblifning; jfr C. de Nat. D. II. § 140 ff. et sensibus et animo, 147; det är själen, som ser och hör, icke o-en animus et videt et audit, non eae partes, quae quasi fenestrae (nuntii, interpretes, ibdm; de Nat. D. II. 141) sunt animi (Tusc. I. 46); o. för fortplantning partes corporis ad procreandum aptae (de Nat. D. II. 128); ett vigtigt o. pars corporis ad vitam sustentandam, ad vitae incolumitatem maxime necessaria; kroppens inre o. viscera; vitalia.
2. 2. i allm. det hvarmedels ngt verkar l. uttalar sig: per quod l. quem agit alqd, quo ministro, cujus operā fit, perficitur, enuntiatur alqd; vara, göra sig till o. för en mening sententiam enuntiare (ejus voce enuntiatur alqd; historia – qua voce alia nisi oratoris immortalitati commendatur?, C. de Or. II. § 36).

Organ, m.: vox; vocis sonus; sonus (vox neque languens nec canora; lingua et spiritus et vocis sonus, C. de Or. III. § 40; quid de illis dicet, quae certe cum ipso homine nascuntur, linguae solutio, vocis sonus, vires et cet., l. c. I. 114; behaglig, obehaglig o. vox dulcis, aspera, absona).

Organisation: temperatio = harmonisk och ändamålsenlig inrättning (corporis, rei publicae); conformatio, compositio = sammansättning, byggnad (corporis); descriptio (corporis).

Organisera: temperare (corpus, rem publicam, civitatem); conformare; constituere; o. en sammansvärjning, ett uppror conjurationem, seditionem facere, conflare, concitare.

Organisk: ita figuratus, ut temperatione naturae vigeat (C. Tusc. I. 22) et moveatur (utvecklar sig); animatus, i mots. till inanimus; vivus (mots. mortuus – vis in omnibus vivis corporibus aequabiliter fusa, ibdm 21); ett o-t lidande naturae vitium; malum in visceribus corporis inhaerens; ett o-t sammanhang naturalis l. naturae societas quaedam.

Organism: corpus (se Organisk); statens o. reipublicae (tanquam) corpus; staten är en o. civitas unum quasi corpus est (non disjectae multorum partes); natura.

Organist: organicus.

Orgel: organa (n. pl.) pneumatica.

Orgelbyggare: organicus; organorum fabricator.

Orgelbelg: follis.

Orgelpipa: fistula organi.

Orgier:

1. 1. eg.: orgia; bacchanalia.
2. 2. oeg. = dryckeslag, utsväfvande nöjen: bacchanalia (Curios simulant et b-ia vivunt, Juv.); asotorum voluptates; ganeae (Sa.).

Orient, Orientalisk se Österland, Österländsk.

Orientera, Orientera sig: imbuere alqm, imbui alicujus rei cognitione, alqa re; o. sig på ett ställe circumspicere situm loci, locum, loca; vara o-d i ngt non hospitem esse in alqa re; imbutum esse alqa re.

Orig: mucidus; situ corruptus.

Original, Originel, adj.: nativus quidam (non ascitus); sui tantum similis (quis eorum non egregius? tamen quis cujusquam nisi sui similis – fullt original –, C. de Or. III. § 28); suus (i mots. till alienus; id quemque maxime decet, quod est cujusque maxime suum, C. de Off. I. § 113; – Epicurus in physicis prorsus alienus est, C. de Fin. I. cap. 6); novus (de horridis rebus nitida –, de pervulgatis nova quaedam est oratio tua, C. de Or. III. § 51); framställa o-a åsigter nova inventa (non ex alio expressa l. desumpta), propria quaedam exponere.

Original, n.:

1. 1. om saker: (primum) exemplum, exemplar (urtext, urbild – epistolae, picturae); *autogrăphum (o. -handskrift); archety̆pum (urbild, Varr.); måla efter ett lefvande o. ex animali exemplari exprimere, ad vivum exemplar pingere; här är o-t en exemplum, ex quo expressum est; (en ipse); o-t har jag ej sett ipsum librum, ipsam epistolam non vidi; icke o., utan öfversättning non novus liber, sed ex alio expressus.
2. 2. om personer: homo mirus, miro quodam ingenio praeditus.

Originalbref: autogrăphum, chirogrăphum alicujus.

Originalhandling: autographum; ipsae literae.

Originalitet: proprietas quaedam ingenii; ingenii fecunditas (mera = produktivitet, C. de Or. II. § 88); åsigters o. novitas inventorum; ega starkt utpreglad o. sui tantum similem esse (jfr Original; T. Germ. 2); sakna o. alienum esse.

Oriktig: pravus, vitiosus (= felaktig; t. ex. educatio, opinio de diis); perversus (förvänd); falsus (= osann, falsk); o. handling peccatum; delictum; en o. uppgift error; mendacium; komma med o-a uppgifter falsa narrare, proferre; det är o-t erras; falleris; göra ett o-t bruk af ngt perverse, vitiose, perperam uti, abuti aliqua re.

Oriktighet: pravitas, perversitas; begå en o. peccare, delinquere, errare.

Oriktigt: vitiose, perperam (felaktigt); prave, perverse (förvändt); falso (falskt, osant); handla o. peccare; o. uppgifva, tro falso dicere, putare (jfr Orätt).

Orimlig: absurdus, perversus, ineptus.

Orimlighet: absurditas, perversitas; tala o-r absurde, -da loqui.

Orimligt: absurde.

Orka: posse; viribus valere ad rem gerendam; tantis viribus esse, ut facere possit –; absol.: jag o-r ej vires me deficiunt; jag o-r ej gå mer eundo defessus sum; jag o-r ej höra piget audire.

Orkan: turbo; tempestas.

Orkester: orchestra; – concentus, chorus.

Orklös:

1. 1. = maktlös: infirmus; imbecillus; languidus.
2. 2. som ej gitter: piger; iners; deses.

Orklöshet: infirmitas; imbecillitas; languor; desidia.

Orlof: commeatus; dimissio; venia abeundi; gifva ngn o. commeatum dare; alqm mittere, dimittere; begära o. commeatum petere.

Orlofssedel: testimonium.

Orm: anguis; serpens; colŭber; vipĕra (giftig orm); hydrus (vattenorm); cerastes (hornorm); boa; nära en o. i sin egen barm malum, monstrum domi alere; in sinu (atque in deliciis) – viperam – venenatam ac pestiferam habere (C. harusp. resp. § 50).

Orma sig: serpere.

Ormbett: morsus, ictus anguis l. serpentis.

Ormbunke: filix.

Ormfängare: serpentium domitor.

Ormgift: venenum anguinum.

Ormhår: coma anguibus implexa, (anguinea).

Ormkarlen (en stjernbild): anguitĕnens; ophiūchus.

Ormskinn: serpentis exuviae l. membrana.

Ormstaf (Mercurii): caduceus.

Ornament: ornatus; ornamentum.

Oro:

1. 1. i rent naturlig (kroppslig) mening (= orolig rörelse, tillstånd af oro): turbidus motus; turba; tumultus; aestus; o. i kroppen aestus corporis, (tumultus stomachi); hafvets, naturens o. maris, caeli tumultus, aestus; vara i o. aestuare; turbatum esse; moveri.
2. 2. i en menniskas lif, i menskliga förhållanden: turba; perturbatio; tumultus (C. de Sen. § 84); vålla ngn o. negotium exhibere alicui.
3. 3. inre o., i sinnet, sinnena: sollicitudo; angor; mentis agitatio, trepidatio; aestus; mentis tumultus; cura (misera, atra); (tristitia, maestitia, nedslagenhet); förorsaka ngn o. sollicitare, angere alqm (jfr Oroa); en allmän o. rådde i, hade bemäktigat sig sinnena animi vehementer sollicitati erant, permoti erant; (tristitia animos invaserat, Sa. Cat. 31); hans o. lade sig mens, mentis tumultus resedit; o. i samvetet conscientiae angor, morsus; plågas, täras, pinas af ständig o. continua sollicitudine angi, confici, exĕdi, excruciari, consumi.

Oroa:

1. 1. i yttre men. = störa, vålla besvär l. obehag: turbare; sollicitare, vexare alqm; molestum esse, moleste intervenire alicui; negotium exhibere, facessere alicui; inquietare; quietem alicujus interrumpere; o. en fiende hostem lacessere; o. ett land terram infestare, infestam reddere.
2. 2. till sinnet oroa, bekymra: sollicitare, angere, pungere, mordere alqm; sollicitudinem afferre, scrupulum injicere alicui; det finnes mycket, som o-r mig multa me sollicitant; hans tillstånd o-r mig de illo angor, sollicitus sum; (illi metuo).

Oroande: o. underrättelse gravis, tristis nuntius; hans tillstånd är o. in periculo versatur.

Orolig:

1. 1. om naturföremål: turbulentus (mare; tempestas); inquietus (Hadria, Hor.); turbidus; commotus.
2. 2. om menskliga tillstånd och förhållanden: turbulentus (tempus, C.; annus, L.); infestus (senectus alicujus); inquietus (nox, L.); turbidus (res t-ae o-a förhållanden); föra ett o-t lif multis casibus jactari; hafva en o. natt noctem insomnem agere; nocte agitari, jactari.
3. 3. om personer och deras inre:
   1. a. o. till lynnet, karakteren: turbulentus (civis; tribunus); turbidus (ingenium, T.); inquietus (ingenium – hufvud –, L.); o. medborgare civis seditiosus, factiosus, rerum novarum studiosus.
   2. b. till sinnesstämningen = bekymrad, ängslig: anxius; sollicitus; perturbatus, turbatus, conturbatus; blifva o. perturbari; commoveri; vara o. för ngn de alqo angi, anxium l. sollicitum esse; göra ngn o. sollicitare, sollicitum reddere alqm; curam, sollicitudinem afferre, scrupulum injicere alicui; sollicitudine implere alqm; var ej o. för det att – noli sollicitus esse l. angi, quod –; o. sinnesstämning sollicitudo; angor; animus turbatus, sollicitus; befinna sig i en o. stämning sollicitum, anxium, turbatum (animo) esse.

Orolighet (mest i plur.): turba; seditio; ställa till o-r turbas, seditiones movere; res novas movere; o-r hafva uppstått seditio orta est; allvarsamma o-r gravis seditio.

Oroligt: turbulente; turbide; sofva o. per somnum jactari.

Orre: tetrao.

Orsak: causa (så väl verkande o., som skäl, grund); ratio (= skäl, grund); res (tillsammans med propter, ob l. med verb, som betyda åstadkomma, uppkomma o. d.); detta är o-n haec causa est; his rebus factum est; o. till ngt causa alicujus rei; han var sjelf o. till sin olycka ipse sibi perniciei causa fuit, exstitit, perniciem attulit; närmaste, indirekt o. proxima, antecedens causa; verkande o. causa efficiendi; o-r och verkningar causae et ea, quae e causis nascuntur l. oriuntur, quae causis efficiuntur; söka efter, undra öfver o-n till ngt l. hvad som kunnat vara o-n till ngt causam rei quaerere, mirari, quidnam fuerit, cur commoveretur (till hans oro, C. de Or. I. § 123); hvad är o-n, kan vara o-n till quid est, quid causae esse putamus (cur corporis quaesita sit medicina, animi non item, C. Tusc. IV. 1. 1); anföra ss. orsak (skäl) causam afferre, interponere; giltig o. justa c.; den sanna o-n vera causa; djupt liggande o. recondita, penitus abdita; penitus l. alte haerens c.; yttersta, innersta o-n prima, intima, (vera), summa causa; för dessa o-rs skull, af dessa o-r, af många o-r his de causis (quibus de causis); multis de causis; propter l. ob multas causas; för hvilken (hvad) o-s skull quam ob causam, qua de causa?

Orsaka se Förorsaka.

Orsaksförhållande: stå i o. till ngt causam esse rei.

Ort:

1. 1. = trakt: regio (montuosa, silvestris, fertilis); tractus; loca; (vicinitas, vicinia); på vår ort in nostra regione; här på o-n in hac regione.
2. 2. = ställe: locus; civitas (samhälle); befästad ort munitus locus; oppidum munitum; å högre, högsta ort apud eos, qui praesunt reipublicae; exempel från högre ort superiorum, principum exempla.
3. 3. en liten vigtenhet: centesima pars librae.

Ortlig: o. skilnad locorum discrimina.

Ortodox:

1. 1. om sak: rectae l. verae doctrinae conveniens; rectus; verus.
2. 2. om person: rectam, veram doctrinam, sectam sequens; in veritate constans.

Ortoepi: recta pronunciatio, pronunciandi ratio; literarum appellandarum veritas, elegantia.

Ortografi: recte, -a scribendi ratio; scribendi veritas.

Orubbad: immotus; sitta i o-dt bo (om enka) mariti rem l. rem familiarem (familiam) indivisam tenere; mariti ex asse heredem esse.

Orubblig: immotus; immobilis; o. i åsigt, mening in sententia constans, perstans; det är mitt o-a beslut id mihi fixum et deliberatum (certum; immotum, T.) est; sedet animo, stat (Vg.).

Orygglig, Oryggligt (besluten) se Orubblig.

Oråd: (malum consilium; male consultum); nästan blott i uttrycken:

1. a. taga sig ngt o. före, hitta på o.: inconsulte agere, alqd facere; stulte, temere agere; peccare; taga sig det o-t före att – temeritate induci, ut faciat alqd.
2. b. ana o.: odorari, persentiscere, suspicari alqd fraudis, alqd agi (vara å bane); i omvänd konstruktion: alqd subolet alicui.

Orådlig: inutilis; perniciosus; finna ngt o-t alqd dissuadere, improbare; a studio rei abhorrere.

Orädd se Oförfärad.

Oräknelig: innumerabilis.

Orätt, adj.:

1. 1. = oriktig: pravus; falsus (osann); vitiosus (felaktig); perversus (förvänd); turbatus (förvirrad, ordo); alienus, alius, non is, qui debuit esse l. dyl., t. ex. vända sig till o. person non eum, quem debuit (voluit), hominem adire; börja i o. ända non ab eo, a quo debebat, initium facere; vara på o. väg errare; in via (eligenda, ingredienda) erravisse; a recta via aberrare; på o. tid alieno, non suo tempore; praepostero tempore; komma i o-a händer in alienas manus incidere.
2. 2. = orättvis: injustus; iniquus (obillig).

Orätt, m.: injuria; göra, tillfoga ngn o. injuste agere, facere; injuriā afficere alqm; injuriam inferre, facere alicui; högsta rätt högsta o. summum jus summa injuria; lida o. injuriā affici; violari; indigna pati; dig sker ingen o. nihil tibi injuriae fit (C. de Off. III. § 92); hafva o. peccare, peccasse (= handla, hafva handlat o.); in vitio esse; errare (hafva o. i en åsigt); med o. injuriā; en upprörande, himmelskriande o. insignis, detestabilis, intolerabilis injuria.

Orätt, adv.:

1. 1. = oriktigt: prave; perverse; perperam; non recte; falso.
2. 2. = orättvist: injuste.

Orättfången: male partus (male parta – o-t gods – male dilabuntur).

Orättfärdig: injustus (homo; consilium; emptio); improbus.

Orättfärdighet:

1. 1. egenskap: injustitia; improbitas.
2. 2. = orättfärdig handling: injuria; fraus.

Orättfärdigt: injuste; improbe.

Orättmätig se Obefogad, Obehörig.

Orättrådig: improbus; fraudulentus.

Orättvis: injustus; iniquus (obillig); o. dom injustum, pravum (vrång) judicium; o. misstanke iniqua, non justa suspicio, indigna (sårande) suspicio.

Orättvisa: injuria; begå o. injuste agere, facere; begå o. mot ngn injuriā afficere alqm; injuriam inferre alicui; violare alqm, jus alicujus minuere.

Orättvist: injuste; inique; blifva o. behandlad injuriā affici; (se) indigna pati.

Orörd: intactus.

Orörlig: immobilis; immotus.

Orörligt: (firmissime); o. fästad ita defixus, ut avelli nequeat.

I. Os: nidor.

II. Os: ostium fluminis.

Osa: olēre; nidorem dare, edere.

Osagd: indictus; det sagda kan ej blifva o-dt nescit vox missa reverti (Hor.); lemna ngt o-dt alqd in medio relinquere; non definire.

Osalig: miserrimus; (in perpetuum miser); ett o-t penningebegär auri dira, sacra fames (Vg.); de o-es boningar impiorum sedes.

Osalighet: miseria; evig o. sempiterna miseria; aeternae poenae (Lucr.).

Osammanhängande: non (non satis, parum) cohaerens; dissolutus; disjectus; framstamma några o. ord brevia quaedam et concisa l. interrupta singultire, balbutire; (logiskt) o. tal oratio sibi non (satis) constans, conveniens (C. de Off. I. § 144), secum pugnans, (quod secum pugnat).

Osams = Oense.

Osann: falsus; fictus; simulatus; vanus.

Osannfärdig: falsus; mendax.

Osannfärdighet: vanitas; öfvertyga sig om o-n af ngt – alqd vanum, fictum esse.

Osanning:

1. 1. såsom egenskap: vanitas; jfr Osannfärdighet, Falskhet.
2. 2. = osant yttrande, lögn: mendacium; tala o. mendacium dicere; mentiri; det är en stor o. magnum m. est; a veritate longe abhorret, multum discrepat.

Osannolik: non verisimilis.

Osannolikhet: bevisa o-n af ngt – alqd non verisimile esse.

Osant: falso (dicere).

Osed: malus l. pravus mos; vitium; mala, prava consuetudo; en o. har inrotat sig inveteravit pravus mos; lägga bort o-r vitia ponere (C. de Or. III. § 46); afskaffa o-r vitia corrigere (Sa.), tollere.

Osedd: invisus; invisitatus (L., T.).

Osedig: immodestus, petulans, lascivus (puer).

Osedighet: immodestia; petulantia; lascivia.

Osedlig: turpis (homo, vita, C. de Legg. I. § 44 ff.); inhonestus; malus; groft o. flagitiosus, probrosus, vitiis inquinatus; o. handling turpiter factum; vitium.

Osedlighet: turpitudo (osedlig beskaffenhet); = sedeförderf: vitia; mores corrupti, mali, inquinati; o-n är stor, allmän vitia late vagantur, patent; corrupti mores sunt.

Osedligt: turpiter; inhoneste; flagitiose.

Osinlig: insensilis (Lucr.); qui sub sensus (in conspectum) non cadit (jfr C. Tusc. I. § 50); a sensuum judicio remotus (C. de Or. II. § 357); sensibus, sub sensus non subjectus (C.); insensibilis (Gell.).

Oskadd: salvus; integer; inviolatus; (illaesus; innoxius, Sa.; innocuus, Vg.); komma o. ifrån ngt salvum, integrum abire, discedere (ab alqa re); i oskadt tillstånd salvus.

Oskadlig: innoxius; innocuus; innocens.

Oskadlighet: innocentia (animalis, Pn.).

Oskaplig: informis; vastus.

Oskaplighet: vastitas.

Oskattbar: omni pretio major; inaestimabilis (L.); singularis; unicus.

Oskick: malus, pravus, vitiosus mos; vitium (Sa. Jug.; vitia corrigere); ett gammalt inrotadt o. inveteratum vitium.

Oskicklig:

1. 1. = icke skicklig: inscitus; incallidus.
2. 2. = icke passande; anstötlig: indecōrus; turpis; inhonestus; ineptus (C. de Or. II. § 17 ff.; turpe est et valde vitiosum in re severa – delicatum alqm inferre sermonem, C.); o-t beteende turpitudo; inhumanitas; perversitas (si quis in foro cantet aut si qua est alia magna perversitas, C. de Off. I. 145).

Oskicklighet:

1. 1. inscitia.
2. 2. turpitudo; perversitas.

Oskickligt:

1. 1. = utan skicklighet; dåligt: inscite, incallide.
2. 2. turpiter; indecore; perverse; bete sig o. indecore agere; contra decus et humanitatem facere; inhumane facere (C. de Off. I. 144 ff.).

Oskiftad: indivisus.

Oskiljaktig: qui ab alqo, qui inter se separari, secerni, cogitatione (i begreppet) distingui non possunt (decōri vis ea est, ut ab honesto non queat separari – det passande är o-t från det sedliga, C. de Off. I. § 93; pulchritudo a valetudine secerni non potest, ibdm § 95); han är o. från sin hustru a latere uxoris nusquam l. nunquam discedit (jfr C. de Am. § 1); de äro o-e semper una sunt; omnia illis inter ipsos communia sunt; ngns o-e följeslagare continuus, assiduus, perpetuus comes alicujus; bekymmer äro menniskans o-e följeslagare nullus locus (nullum tempus) homini a curis vacat.

Oskrymtad: non simulatus; sincērus; verus.

Oskuld:

1. 1. i ett särskildt fall: innocentia; integritas (eadem facultate et fraus hominum ad perniciem et integritas ad salutem vocatur, C. de Or. II. § 35); bevisa sin o. probare se culpae expertem esse, se culpā vacare; bedyra sin o. confirmare, testari se innocentem esse; o-ns försvarare innocentium defensor l. patronus.
2. 2. = menlöshet; barnslig, qvinlig o.: simplicitas (puerilis; virginis); pudicitia (quid salvi est mulieri amissa p-ā?, L.); castitas.

Oskuldsfull: simplex, candidus.

Oskyld: alienus; non cognatus.

Oskyldig:

1. 1. = fri från skuld, i ett särskildt fall: innŏcens; innoxius (innoxium condemnari, plecti); innocuus (poet.); immĕrens (i-tes ut sceleratos occidere, N.); immeritus (poet.); culpae insons (L.), expers; vara o. culpā vacare, carere; ställa sig o. fingere se innocentem; utgjuta o-t blod sanguinem innocentium profundere; förklara ngn o. alqm culpā liberare, alqm absolvere.
2. 2. = menlös; kysk: simplex (puella; puer); – pudīcus (Hor. Sat. I. 6. 82); sanctus, castus (Hor. Ep. II. 1. 132); se o. ut animi simplicitatem, integritatem vultu praeferre, prae se ferre; o-t lam ovis placida (Ov. Fast. I. 362), simplex.

Oskyldighet: simplicitas, integritas (oskyldighetens tillstånd).

Oskyldigt:

1. 1. utan skuld: immerito; lida o. immerito plecti, indigna pati.
2. 2. = menlöst; kyskt: simpliciter; – pudīce, caste.

Oskäl: det är ej o. satis causae esse videtur, cur –.

Oskälig:

1. 1. = förnuftslös: rationis expers; o-t djur brutum animal; bestia.
2. 2. = obillig, öfverdrifven: iniquus; nimius.

Oskära: violare, profanare (templum, sacra); incestare, foedare (Vg.).

Oslipad: impolītus; rudis.

Oslitlig: qui contĕri, consumi non potest.

Osläcklig: qui exstingui non potest; o-t hat aeternum, implacabile odium.

Osmak:

1. 1. eg.: sapor gravis, injucundus.
2. 2. oeg. = brist på smak i. e. takt, omdöme: insulsitas; tarditas ingenii; ineptum judicium; judicii perversitas; (cacozelia); jag har ej sett ngn hafva så mycken o. nihil illo vidi ineptius, insulsius; det var o. af honom inepte fecit.

Osmaklig:

1. 1. i eg. men.: injucundus; ingratus.
2. 2. oeg.: insulsus; putidus; ineptus.

Osmaklighet: insulsitas.

Osmakligt: insulse, putide; inepte.

Osminkad:

1. 1. eg.: non fucatus.
2. 2. oeg. (= flärdlös): sincērus; sine fuco; verus; simplex (veritatis ratio).

Osmyckad: inornatus; incomptus; simplex.

Osmält:

1. 1. om metaller: non liquefactus; non coctus.
2. 2. om mat: crudus; incoctus.

Osmältlig: qui liquefieri, coqui non potest; o. mat cibus durissimus, gravissimus.

Osnygg: immundus.

Osnygghet: immundities; i konkret men. = smuts: illuvies; paedor.

Osnyggt: immunde.

Ospard: hafva all möda o. labori, operae non parcere.

Ospänd: non contentus.

Ost: caseus (lactis massa coacti, Ov.); bereda ost caseum facere, premere; färsk, gammal ost recens, aridus c.; ordspråk: betala ngn för gammal ost veteris injuriae (simultatis) poenam sumere; en lycklig ost fortunae filius.

Ost = Öster, se detta.

Osta sig: coagulari; cogi.

Ostadig: varius (tempestas, homo); levis (homo; ingenium); mobilis (animus; ingenium); mutabilis (ombytlig); inconstans (homo); vara o. i kärlek in amore levem esse, fidem mutare; vara o. i åsigter in sententiis sibi non constare.

Ostadighet: varietas (tempestatis, fortunae); levitas (adolescentis; ingenii); mobilitas (fortunae, ingenii).

Ostadigt: varie; leviter.

Ostkaka: epity̆rum (Pt.).

Ostkammare: cella casearia.

Ostkorg: fiscella.

Ostlig: o. vind ventus ab oriente surgens; i o. rigtning Orientem versus; ab oriente (positus, situs).

Ostraffad: impunītus (homo; scelus); inultus; lemna ngn o. impunitum dimittere, relinquere alqm; sinere alqm inultum esse; lemna ngt o-dt impunitum ferre, omittere, relinquere alqd; få hafva ngt o-dt, blifva o. impune, impunitum habere, impune ferre alqd; impune, inultum fecisse alqd; poenam effugere, effugisse.

Ostraffadt: impūne; impunite (sällan); o. begå brott impune, inultum scelus admittere.

Ostrafflig: innocens; integer; sanctus; probus; vara o. culpā carere, culpae expertem esse; moraliskt o. moribus, animo integer; sanctus; juridiskt o. nullius sceleris compertus; (ex lege civili innocens).

Ostrafflighet: innocentia; integritas; sanctimonia; probitas.

Ostraffligt: innocenter; integre; sancte.

Ostridig: non l. haud dubius; certus; indubitatus (Qu.); qui dubitationem non habet; hafva ett o-t företräde haud dubie, sine controversia praestare alicui; det är o-t, att – dubitari non potest, nulla potest esse controversia, quin –; jfr Obestridlig.

Ostridigt: sine controversia; haud dubie; (facile); han var o. sin tids störste talare omnes aequales eloquentiā facile l. sine controversia vincebat.

Ostron: ostrea (pl. ostreae och ostrea); rik på o. ostreosus.

Ostronbank: ostrearium.

Ostronskal: concha ostreae; ostrea.

Ostuderad: illiteratus; indoctus; ineruditus; literarum rudis, expers; vara o. (äfven) literas non didicisse, literis operam non dedisse.

Ostympad: integer; plenus; non mutilatus.

Ostyrig: indomitus; ferox.

Ostyrighet: ferocia, ferocitas.

Ostäda: turbare; sordibus implere.

Ostädad:

1. 1. eg. om ett rum l. dyl.: horridus; squalidus; incultus; non politus, non tersus, non purgatus; allt der såg o-dt ut omnia situ et incultu horrebant.
2. 2. om personers sätt, språk, stil: horridus (vita et oratione; oratio); incultus, impolitus (mores; genus dicendi); i ett o-dt språk sermone horrido, rustico.

Ostörd: non turbatus, non interpellatus; tutus; perpetuus, continuus (oafbruten – pax, amicitia, felicitas, C.); non lacessitus; vara o. på ett ställe sine arbitris, ab arbitris liberum esse; låt oss vara o-e noli nobis molestus esse, intervenire; lemna ngn i o. besittning af ngt alqm in possessione rei non interpellare (Cs. de b. G. I. 44), non lacessere; jfr Störa.

Osund:

1. 1. o. luft, ort, boning: pestilens (āer; ager; domus); pestifer (odor); insalūber (fundus, ager, Col.); gravis (caelum; anni tempus); valetudini infestus.
2. 2. o. kropp: corpus male sanum, languidum; o-a vätskor humores vitiati, vitiosi (jfr Hor. Carm. II. 2).

Osundhet:

1. 1. luftens, ett ställes: pestilentia; intemperies (caeli; anni).
2. 2. en kropps: intemperies; languor.

Osvensk: a moribus l. consuetudine Suecorum, Suetici sermonis, ab utilitate reipublicae Suecanae abhorrens; (commodis patriae contrarius).

Osviklig: certus, certissimus, non dubius (t. ex. indicium, signum); non l. nunquam fallens (C. de Or. I. § 92).

Osynlig: qui oculis cerni non potest; non aspectabilis (C. Tim.); till sin natur o. (äfven) qui in conspectum non cadit, qui sub oculos non cadit; qui sensum, aciem oculorum fugit l. effugit; blifva o. e conspectu abire; nusquam comparere (Romulus subito sole obscurato non c-ruit, C. de Rep. II. § 17); en stjerna blir o. obscuratur, occĭdit, mergitur (Ov. Fast. I. 315. 656); Gud och själen äro o-a väsenden ut Deum, sic mentem hominis oculis non videas (jfr C. Tusc. I. § 70); vara närvarande i o. måtto animo adesse, quum corpus procul absit; göra sig o. e conspectu clam abire; sese abdere, abscondere, subducere oculis alicujus; vara o. för ngn oculos, aciem alicujus fugere; göra ngn l. ngt o. obscurare, abscondere alqd; facere, ut non cernatur.

Osyrad: non fermentatus (panis).

Osäglig: infandus (dolor, Vg.); inenarrabilis (labor, L.); qui verbis dici, efferri non potest; major quam ut verbis dici, efferri, describi possit; (immensus, immanis).

Osäker:

1. 1. = oviss, i aktiv och passiv men.: incertus; dubius; allt i denna verlden är o-t in rebus humanis omnia incerta sunt; det är o-t, när han kommer quando sit venturus, incertum est; jag är o., hvad jag skall göra quidnam faciam, incertus sum l. haereo; vara o. i borgerliga lagen in jure civili haesitantem esse (jfr ignarus legum, haesitans in majorum institutis –, C. de Or. I. § 40); osäker fordran, gäldenär nomen incertum, impeditum; debitor, cui fidem habere non possis; o. vän, bundsförvandt amicus, socius incertus, dubiae fidei; o-t steg incertus, instabilis gradus.
2. 2. = icke trygg: infestus, non tutus, intutus (via; terra).

Osäkerhet: uttryckes med omskrifning af adj.: här råder en allmän o. omnia incerta, intuta, infesta sunt; personens o. dubia l. incerta fides hominis.

Osäll: miser; infelix; calamitosus.

Osällhet: miseria.

Osämja: discordia; dissensio; lefva i o. med ngn dissidēre ab alqo.

Osökt: non quaesitus, non de industria; få en o. anledning causam forte oblatam nancisci faciendi alqd (jfr C. Tusc. I. § 74); causa alicui forte (sponte) oblata est.

Otack: beneficiorum oblivio; gifva ngn o. i lön, löna med o. pro beneficiis meritam gratiam non referre; o. är verldens lön pro gratia odium reddi solet (T. Ann. IV. 18); ubi beneficiorum memorem invenias? ubi invenias, qui pro beneficiis gratiam se debere existimet?

Otacksam:

1. 1. om personer och deras sinnelag: ingratus (animus, homo); beneficii immemor (homo, animus); visa sig o. beneficii immemorem esse l. cognosci; bene merito, -tis gratiam non reddere l. referre.
2. 2. om saker: ingratus; infructuosus; inutilis (labor, studium).

Otacksamhet: ingratus animus; beneficiorum oblivio; visa o. beneficii immemorem esse.

Otacksamt: ingrato animo.

Otadelig se Oklanderlig.

Otalig: innumerabilis; numero carens (arena, Hor.).

Otalt: hafva ngt o. med ngn habere, quod l. de quo agat cum alqo; velle alqm alqd; jag har intet o. med honom nihil mihi cum illo (commune) est l. sit.

Otid: i o. intempestive; alieno, iniquo, importuno tempore.

Otidig:

1. 1. = som sker i otid: intempestivus; immaturus (abi cum i-o amore, L.); o-t foster partus immaturus; o. barnsbörd abortus.
2. 2. = oförskämd i tal, ovettig: insŏlens; importunus; petulans; han blef o. maledicere, maledictis uti coepit; o. mun linguae protervitas, insolentia, petulantia.

Otidighet: linguae insolentia, petulantia; otidigheter = maledicta; convicia.

Otidigt:

1. 1. = i otid: intempestive; alieno tempore; o. född abortivus; immaturo partu editus.
2. 2. = ovettigt: insolenter; petulanter.

Otillbörlig: pravus; malus; turpis; improbus; injustus (orättvis, obefogad); indecōrus (ohöfvisk, opassande); o. flathet prava, nimia indulgentia; o-t klander injusta, non justa reprehensio.

Otillbörligt: prave; turpiter; (nimis).

Otillfredsställelse: taedium; tristitia; qvarlemna en känsla af o. animum l. desiderium animi non explere, non satiare.

Otillfredsstäld: non satiatus; non expletus (cupiditas); iniquus, non contentus (missnöjd); o. borgenär cui satis factum l. datum non est.

Otillförlitlig: incertus; levis; vanus.

Otillgänglig:

1. 1. om ställen: aditu difficillimus; ab omni aditu clausus; qui adiri, ad quem adiri, accedi non potest; aditu carens; inaccessus (Vg.); invius.
2. 2. om personer:
   1. a. eg.: qui aditum petentibus non dat; ad quem difficiles aditus sunt; rari, difficilis aditūs; non affabilis ulli, Vg.).
   2. b. o. för ngt: o. för sanningen, för skäl, böner, råd: qui rationes, preces, consilia ad animum (auribus) non admittit (C., Juv.); inexorabilis; cujus aures veritati, monitis non patent, clausae sunt (C. de Am.); oranti surdus (Ov.); o. för mutor incorruptus; qui pecunia non movetur (C. de Off. II. § 38); o. för smicker, förtal qui assentatoribus, obtrectatoribus aures non praebet.
   3. c. i allm. = sluten, omeddelsam, frånstötande: difficilis; horridus (Tiberius non comi via, sed h. ac plerumque formidatus, T. Ann. IV. 7); morosus; tectus, obscurus (T. ibdm 1).

Otillgänglighet: uttryckes medels omskrifning af adjektiv.

Otillräcklig: non satis magnus, gravis, firmus o. d.; minor (quam opus erat; justo m.); non sufficiens; impar; vara o. non sufficere ad alqam rem; non suppetere.

Otillräcklighet: medels omskrifning af adjektiv.

Otillräckligt: non satis; parum.

Otillräknelig: cui nihil potest imputari; a quo factorum l. cur quidque fecerit ratio posci non potest.

Otillständig: illicitus; vetitus.

Otillåten, Otillåtlig: illicitus; vetitus; inconcessus, impermissus (Hor.); det är o-t non licet; nefas est.

Oting: monstrum; somnium; qui nunquam fuit l. potest esse (Hippocentaurus, qui nunquam fuit, C. Tusc. I. § 90); qui ne cogitari quidem potest; res absurda; vana species (Hor. A. P. init.).

Otjenlig: non aptus, non accommodatus (ad rem); non opportunus (locus, tempus); alienus (ad rem; a re); incommodus, inutilis; o. tid, ställe tempus (ad proelium), locus alienus; till studier o. alienus a literis; ad literas non aptus (naturā; qui a literarum studio abhorret et absurdus est, C. de Or. II. § 85); o. mat cibus inutilis, (noxius), gravis; o. väderlek incommoda tempestas.

Otjenlighet: incommoditas (temporis, L.); inutilitas (C. de Inv.); för öfrigt helst med omskrifning af adjektiv.

Otjenst: göra ngn en o. commodis alicujus officere, obstare; alicui nocere, obesse; otjenlig tjenst är o. benefactum male locatum malefactum arbitror.

Otjenstaktig: inofficiosus (in alqm); immunis, inhumanus (non est immunis neque inhumana virtus –, C. de Am. § 50).

Otjenstaktighet: inhumanitas; visa o. inofficiosum, inhumanum esse; inhumane se gerere in alqm.

Otjenstbar: inhabilis; inutilis; qui munere fungi non potest.

Otreflig:

1. 1. om saker: injucundus; insuavis (vita); molestus; gravis; odiosus; fastidii l. taedii plenus; tristis; o-t ställe locus inamoenus, injucundus; o-t väder tempestas incommoda, foeda, turbida; o. underrättelse nuntius odiosus, molestus, gravis; o. befattning munus taedii plenum, injucundum; o-t uttal pronuntiatio injucunda, inelegans; finna ngt o-t alicujus rei taedet alqm.
2. 2. om personer och deras sätt (seder): inhumanus; tristis; injucundus; illepidus; inelegans (Catull. VI. 2); odiosus; o. person vir inhumanus, insuavis (Hor.), inurbanus, (agrestis – obildad, ohyfsad); o-t umgängessätt mores inurbani, tristes (difficiles – kinkigt); o-t sällskap convivium injucundum, taedii plenum, odiosorum hominum; finna ngn o. non posse ferre alqm.

Otreflighet: injucunditas; gravitas; en persons o. inhumanitas (importunitas et i. omni aetati molesta est, C. de Am. § 7), tristitia, mores illepidi, insuaves.

Otrefligt: injucunde; moleste; odiose.

Otrefnad: taedium; odium; molestia; bereda, förorsaka ngn o. t-m, molestiam (negotium förtret) afferre, parĕre (exhibere) alicui; allt var der o. omnia erant taedii, molestiae plena.

Otro: religiös o. *impietas; (non credendi) contumacia; (circa deos negligentia); det råder bland dem en fullkomlig o. Deum esse et res humanas curare negant; nulla religio, nullus deorum metus in iis est.

Otrogen:

1. 1. som ej tror, som tviflar: incredulus; vara o. incredulum esse; non credere.
2. 2. = trolös: a. i allm.: fallax; perfĭdus; infidelis (poet.); infīdus; blifva ngn o. fallere alqm; ab alqo deficere, desciscere; blifva sina grundsatser o. a rationibus recedere, desciscere.
3. 3. o. man, hustru: adulter, adultera; moechus, moecha; blifva sin man o. fidem (matrimonii, tori) fallere, non servare.
4. 4. i kristligt-religiös men.: *impius.

Otrohet:

1. 1. i allm.: perfidia; infidelitas; visa o. fidem fallere, violare; perfidia uti; fidem non praestare.
2. 2. o. i äktenskap: adulterium; impudicitia, crimen impudicitiae (hos hustru); pellicatus (mans o.).

Otrolig: incredibilis (fortitudo; res); det låter o-t incredibile dictu, auditu est.

Otroligt: incredibiliter (C.); magis quam credi potest; (ultra fidem, extra fidem, Sen., Pn.).

Oträngd: non coactus; i o-dt mål nulla cogente, urgente necessitate.

Otröstlig: inconsolabilis (Ov.); maerore afflictus, perditus, desperatus; qui solatium non admittit, non recipit.

Otta: tempus antelucanum; primum diluculum; i o-n primo l. summo mane.

Ottesång: sacra matutina.

Otukt: stuprum (ss. handling); impudicitia (verborum, factorum – i ord, handling); libido (orent begär); bedrifva o. med ngn stuprum facere, stupri consuetudinem habere cum alqo; lefva i o. impudīce vivere.

Otuktig: impudīcus; libidinosus; o-t tal obsceni sermones.

Otuktigt: impudīce.

Otuktslast: impudicitia.

Otur: adversus casus; offensio; incommodum; hafva o. offendere; male rem gerere; adversa fortuna uti.

Otvifvelaktig: certus; non dubius; det är o-t non dubium est, nihil habet dubitationis, non potest dubitari, quin –; satis constat (esse).

Otvungen: non coactus; liber; non invitus.

Otvunget: sponte; o. göra ngt sponte, non invitum facere alqd.

Otydlig: obscurus (för öga, öra, förstånd); non satis (parum) clarus, perspicuus; fuscus (vox); non satis explicatus (memoria).

Otydlighet: obscuritas.

Otydligt: obscure; uttala o. obscurare (literam); icke o. låta förstå satis l. haud per ambages significare.

Otyg: malum.

Otyglad: effrenatus; indomitus.

Otymplig: vastus; foedus.

Otymplighet: vastitas.

Otympligt: vaste.

Otålig: impatiens; blifva o. indignari; commoveri; stomachari; aegre, moleste ferre alqd.

Otålighet: impatientia; indignatio (o. öfver ngt).

Otåligt: impatienter (Pn., T.); aegre, inique (Su., ferre alqd); iniquo animo.

Otäck: turpis; foedus; taeter.

Otäckhet: turpitudo; foeditas.

Otäckt: turpiter; foede.

Otäckt, adj.: intectus; nudus.

Otämjelig: indomitus.

Otänkbar: qui cogitari, cogitatione fingi non (ne fingi quidem) potest.

Otät: rarus, non densus (gles); plenus rimarum, rimosus (full af springor, hål).

Otörstig: dricka sig o. sitim explere.

Oumbärlig: necessarius; o. för ngn quo quis carere non potest.

Oundgänglig: quasi fatalis (C. Brut. 250); inevitabilis (poet.); qui evitari non potest; quem effugere, evitare non possis; ineluctabilis (Vg.).

Oundgängligen: o. nödvändig plane, prorsus necessarius.

Oundviklig se Oundgänglig.

Oupphinnelig: ad cujus similitudinem pervenire non possis; inimitabilis (Qu.).

Oupphörlig: continuus; perpetuus; sempiternus; perennis (motio continuata et perennis, C. Tusc. I. § 22); vara i o. rörelse, verksamhet, oro perpetuo moveri, semper agere alqd; perpetuo angi, sollicitari.

Oupphörligt, Oupphörligen: perpetuo; semper; usque; continenter.

Oupplyst:

1. 1. om personer: ineruditus; rudis bonarum artium.
2. 2. om saker: obscurus; det är o. (ej upplyst) non (satis) liquet.

Oupplöslig: indissolubilis (nodus, C.); qui dissolvi non potest, nequit; o. förening firmissima societas; (sempiternus, aeternus); stöta på o-a svårigheter ea reperire, quae jam non possit dissolvere (C. de Or. II. § 158); råka uti o-a svårigheter in difficultates inexplicabiles, summas difficultates, quae expediri nequeant, incidere.

Oupplösligt: o. förenad med ngn firmissima societate, quae nulla re l. vi dirimi (C. de Am. 27), dissolvi possit, conjunctus cum alqo.

Ouppmärksam: parum attentus; oscitans (C. Brut. 200); qui animo, mente abest.

Ouppodlad: incultus.

Ouppsåtlig: non cogitatus, non meditatus (C. de Off. I. § 27); begå ett o-t fel non consulto, non de industria peccare.

Oursäktlig: qui excusationem non habet, cui venia dari non potest; non ferendus.

Outförbar: quod perfici, effici, ad effectum, exitum adduci (L.) nequit; inexplicabilis.

Outgifven: ineditus (liber, Qu.).

Outgrundlig: inexplicabilis; penitus reconditus, abstrusus; caecus (causa, Lucr.); o. person homo abstrusi, altissimi ingenii; obscurus.

Outplånlig: qui exstingui, dilui, deleri non potest; aeternus (memoria; dedecus).

Outransaklig: obscuritate involutus; inexplicabilis; penitus abditus (causa).

Outredd: non explicatus, non apertus; det är o-dt non liquet, non satis constat.

Outrotlig: qui exstirpari nequit; penitus haerens l. insitus; aeternus.

Outrönt: non compertus; obscurus; se Outredd.

Outsläcklig: qui exstingui non potest; o-t hat odium implacabile.

Outsäglig: ineffabilis (vox); infandus (dolor); inenarrabilis (labor, L.).

Outtröttlig: indefessus (Ov.); indefatigatus (Sen.); assiduus (industria, labor); han var o. nullo labore defatigari, frangi poterat; o. flit summa, ferrea quaedam industria; (labor improbus, Vg.).

Outtömlig: inexhaustus; infinitus.

Outvecklad:

1. 1. eg.: non explicatus (C. de Or. I. § 161).
2. 2. oeg.: non explicatus (= ej utredd l. utförd); inchoatus (blott påbörjad, ofulländad); rudis (ej bearbetad, ej utbildad – forma ingenii r., C.); nondum adultus, perfectus.

Oval: oblongus; ovatus.

Ovan: insuetus (alicujus rei, C., Cs.; ad rcm, Cs.; alicui rei, L.); insolens (alicujus rei, C., Sa., Cs.); insolitus (ad laborem, Cs.; rerum bellicarum, Sa.); rudis tiro (nybörjare).

Ovana:

1. 1. = att vara ovan vid ngt: insolentia (fori judiciorumque, C.).
2. 2. = osed: vitium (ponere – bortlägga –, C.; corrigere); malus l. pravus mos.

Ovanlig:

1. 1. i allm.: insolitus (verbum, C.); insolens (verbum, C.); novus (oerhörd, sällsam); insuetus (L.); rarus (sällsynt); det o-a i saken rei novitas; res nova, insolita.
2. 2. särskildt = utmärkt, utomordentlig: insignis; egregius, eximius; singularis.

Ovanlighet: insolentia; novitas.

Ovanligt: praeter morem l. consuetudinem; praeter ceteros; o. dum aliquanto tardior; ad tarditatem ingenii insignis; o. ful ad deformitatem insignis; o. tapper egregia, singulari virtute praeditus; o. hög ålder longius provecta aetas; summa, extrema senectus,

Ovansklig: (immutabilis); immortalis, aeternus (gloria).

Ovarsam: incautus; indiligens; negligens; socors.

Ovarsamhet: imprudentia; – negligentia.

Ovarsamt: incaute; negligenter.

Ovedersäglig: contra quod dici nihil potest (C. de Or. III. § 106); certissimus; det är o-t, en o. sanning, att – nihil contra dici potest, quin –; satis constat.

Ovedersägligen: sine controversia; haud dubie; facile (se Ostridigt).

Oveld: aequitas; integritas; med o. summa aequitate; sine ira et studio.

Oveldig: integer; aequus; neutri parti studens; medius (jfr Opartisk).

Oveldigt (se Oveld): integre; sine ira et studio; summa aequitate.

Overksam:

1. 1. om personer och deras lif = sysslolös:
   1. a. till karakter och lefnadssätt i allm.: ignavus (homo; vita); iners (senectus i. et languida, C. de Sen. § 26); deses (L.).
   2. b. vara, sitta o.: nihil agere; cessare; plane cessare (nihil agere animus non potest; hoc ipsum nihil agere et plane cessare me delectat, C. de Or. II. § 24); tempus inertiā, sedendo conterere; sedere desidem; desidere, torpere (Ter.); aldrig vara o. semper alqd agere (et moliri, C. de Sen. l. c.); icke vara o. för ngn non deesse alicui; en o. åskådare otiosus spectator.
2. 2. om saker = som intet uträttar l. hvarmed intet uträttas: parum efficax; inefficax (Sen.); inutilis (remedium); böner äro o-a lacrimis nihil efficitur, ille non movetur (nil agit exemplum, litem quod lite resolvit, Hor.).

Overksamhet:

1. 1. en persons: ignavia; inertia; desidia; lefva sitt lif i o. tempus, otium ignaviā terere, consumere; nihil agere; hängifva sig åt o. languori desidiaeque se dedere (C. de Off. I. § 123).
2. 2. en saks: inutilitas; öfvertyga sig om ett medels o. – alqa re nihil effici.

Overksamt: ignave; förhålla sig o. nihil agere; otiosum sedere.

Overkställbar se Outförbar.

Ovetande: det har skett mig o. me imprudente, insciente, ignaro factum est.

Ovetenhet: inscientia; ignoratio.

Ovett: convicium; maledictum, maledicta; verborum contumelia; öfverösa ngn med o. maledictis lacessere, lacerare, insectari aliquem (Italo aceto perfundere, Hor.); convicia ingerere alicui.

Ovettig: maledĭcus; conviciorum plenus (om saker); asper (truculentus, asper, maledicus, C. Brut. § 129); qvickt o. cum alqo aculeo et maledicto facetus (ibdm 174); blifva o. maledicere, conviciari incipere.

Ovettigt: maledĭce; aspere.

Ovig: tardus; non agilis; vastus (otymplig).

Ovigd: non consecratus, non inauguratus; profanus.

Ovighet: tarditas.

Ovigtig: lĕvis; parvus; en icke o. omständighet res gravior.

Ovilja: odium; invidia (allmänhetens); hysa o. mot ngn odisse alqm; alieno animo esse in alqm; aversum esse ab alqa re; vara föremål för ngns o. odio esse alicui; invidiā, odio flagrare (vara föremål för allmän o.); fatta o. mot ngn succensere, irasci alicui; gammal, inrotad o. inveteratum odium, inveterata invidia; ömsesidig o. simultas; mutuum odium; väcka ngns o. mot ngn alicujus mentem, voluntatem abalienare ab alqo.

Ovillig: invitus (motvillig, obenägen); non promptus, difficilis (ej villig, ej medgörlig).

Ovilkorlig: simplex (necessitudo nödvändighet, mots. cum adjunctione = relativ, C. de Fato cap. 23); absolutus; (purus); necessarius (nullum officium referendā gratiā magis n-um est, C. de Off. I. § 47); o. lag lex sine exceptione, universa; o. rättighet jus nullis terminis circumscriptum; plena, infinita potestas; o. nödvändighet summa necessitas; det är din o-a skyldighet l. pligt plane l. prorsus tuum est; non potes recusare, quominus l. quin hoc facias (C. de Or. II. § 66); o. befallning (simplex, sine exceptione) imperium; fordra o. lydnad ut sibi sine recusatione, utique pareatur.

Ovilkorligen, Ovilkorligt, adv.: simpliciter; sine exceptione; necessario; plane, prorsus (necessarius); utique (fabā Pythagorei u. abstinent).

Ovis: insipiens; stultus; stolidus.

Ovishet: stultitia.

Oviss (i passiv och aktiv mening): incertus; dubius; (ambiguus); vara o. i sitt sinne animo incertum esse, haesitare; vara o., hvad som är att göra quid faciat, dubitare, haesitare, nescire; o. utgång incertus, anceps eventus.

Ovisshet:

1. 1. om saker: för utgångens o-s skull propter incertos casus, ancipites rerum eventus; o-n af allt i verlden rerum humanarum ancipites casus, varietas.
2. 2. persons o.: dubitatio; haesitatio; vara i o. haesitare; dubitare; dubium haerere.

Ovårdad: incultus; impolitus (dicendi, scribendi genus); negligens.

Oväder: foeda, atrox tempestas (der sammanhanget är klart, ensamt tempestas); hiems; ett o. uppstår cooritur, surgit tempestas.

Ovägad: invius.

Ovägerlig: sine recusatione; det är din o-a skyldighet non potes recusare, quin –.

Oväld se Oveld.

Ovän: inimicus (personlig o.; perduellis, hostis = landsfiende; is, quicum bellum geras, C.); min störste o. inimicissimus (meus); bitter o. acerbus i.; dödlig o. capitalis i.; blifva o. med ngn inimicitias suscipere cum alqo; odio dissidere ab alqo; alienari ab alqo (de Am. § 77); de äro o-r inter se inimici sunt, inter eos inimicitiae sunt, simultas est.

Ovänlig:

1. 1. till sinnelaget: inimicus; alienus; infestus; hysa o-a tänkesätt mot ngn alieno animo esse in alqm, odisse alqm.
2. 2. om ord, miner och sätt att uppföra sig mot ngn: asper; horridus; tristis; austērus (sträf); inhumanus; infestus (hätsk, fiendtlig); torvus (bister); o-a ord verba aspera; o. uppsyn vultus horridus, tristis; o-a blickar infesti, torvi oculi; o-t sätt att vara morum asperitas; tristitia, inhumanitas (C. de Sen. § 7).

Ovänlighet: inhumanitas; importunitas; asperitas.

Ovänligt:

1. a. vara o. sinnad, stämd emot ngn: inimico, alieno, alienato, averso animo esse in alqm; odisse alqm, irasci alicui.
2. b. bemöta, tilltala, betrakta ngn o.: aspere, inhumane accipere, alloqui alqm; infestis oculis aspicere alqm.

Ovänskap: inimicitiae (sällan sing.); gammal o. simultas; o. uppstår emellan vänner inter amicos exsistunt i-ae (C. de Am. § 34); in inimicitias se convertunt amicitiae (ibdm 78); lefva i o. med ngn simultatem gerere, exercere cum alqo; ådraga sig o. inimicitias suscipere, contrahere; dödlig o. capitales inimicitiae.

Ovärderlig: inaestimabilis; qui nunquam satis magni aestimari (satis laudari) potest.

Ovärdig: indignus (homo re; res homine); röna o. behandling indigna pati; en o. beskyllning indignum (contumeliosum) crimen; finna ngt sig o-t alqd se indignum, infra se, suae dignitatis alienum existimare; o. en menniska homine indignus.

Ovärdighet: indignitas (hominis; sceleris).

Ovärdigt: blifva o. behandlad indignum in modum tractari l. accipi; indigna pati.

Oväsen, Oväsende: tumultus; turba.

Oväsendtlig: levis; parvus.

Oxdrift: boum agmen; armentum.

Oxdrifvare: bubulcus.

Oxe: bos; om en menniska: pecus.

Oxel: crataegus vulgaris.

Oxhufvud (mått för våta varor): *amphora.

Oxkött: bubula (caro).

Oxtorg: forum boarium.

Oxtunga: anchūsa (växt).

Oxöga (på teatern): podium.

Oåterhållsam: incontinens; intemperans.

Oåterhållsamhet: incontinentia; intemperantia.

Oåterkallelig: irrevocabilis; det är mitt o-a beslut mihi certum ac deliberatum est (fixum et immotum est, sedet, stat alicui).

Oåtskiljelig se Oskiljaktig.

Oåtspord: non interrogatus; inconsultus.

Oädel:

1. 1. om personer och deras tänke- och handlingssätt: illiberalis; sordidus; abjectus; humilis; inhonestus; improbus.
2. 2. o. metall: metallum vile, deterius, pejoris venae (Ov. Met. I. 115. 128).

Oäfven: icke o. haud malus; non contemnendus.

Oäkta:

1. 1. o. född: spurius; non justa uxore natus; pellice natus; nothus.
2. 2. om metaller l. mynt: adulterinus.

Oändlig: infinitus (tempus, spatium); immensus, interminatus; i det o-a in immensum (augeri); infinite (secari; dividi); o. längtan infinita, inexhausta cupiditas.

Oändlighet: infinitas (C.); immensitas.

Oändligt: infinite; o. större, bättre, vigtigare o. dyl. omni numero major; omni pondere gravior; omni pretio pretiosior (jfr C. de Off. III. § 11: honestum ita summum bonum est, ut omnia ex altera parte collocata vix minimi momenti instar habeant).

Oärlig:

1. 1. i sig sjelf: perfĭdus; fallax; improbus; o. slaf furax servus; o-t handlingssätt improbitas.
2. 2. = vanhederlig: infamis; illiberalis (C. de Off. I. cap. 42).

Oöfvad: inexercitatus; non exercitatus.

Oöfverlagd: non meditatus; non cogitatus.

Oöfverstiglig: insuperabilis, inexsuperabilis (L.); o-a svårigheter maximae difficultates.

Oöfverträfflig: quo melius fieri non potest.

Oöfvervinnelig: invictus.

Oöm: durus; haud mollis.

P

Pack: plebs sordida; faex populi; improbi, nequissimi homines.

Packa, v.: stipare (alqd in cella, carinis); condere; p. in (för en resa) sarcinas colligere; vasa colligere l. colligare (om en här); p. upp sarcinas solvere; expedire.

Packa sig:

1. 1. p. sig samman: stipari (arto stipata theatro Roma potens, Hor.); coire.
2. 2. p. sig bort: abire; facessere; p. sig bort, undan abi hinc (ocius), facesse hinc.

Packa, f.: sarcĭna; fasciculus.

Packbod: horreum.

Packbärare: bajŭlus.

Packhus: horreum; repositorium.

Packlår: arca; cumĕra.

Packning:

1. a. stipatio; colligatio sarcinarum.
2. b. konkret = sarcĭnae; (impedimenta).

Packsadel: sagma; clitellae.

Packvagn: plaustrum.

Padda: rana; bufo.

Page: (puer paedagogianus, i. e. som hör till ett paedagogīum, pageskola – Sen. Vita beata 17 – Amm. 26. 6); regius puer, minister, apparitor.

Paket: fasciculus; fascis.

Paketbåt: scapha l. navis tabellaria.

Palats: palatium = kejsarnes residens på Palatium l. Mons Palatinus i Rom, T. Ann. I. 13, oeg. (poet.) = konunga-, fursteboning i allm.; regia = konungahus, -slott i en hufvudstad (L. I. 34. 11. 40); aula, grekiskt ord = kejsareresidenset i Rom – excubiae, arma, cetera aulae, T. Ann. I. 7; praetorium, eg. högqvarter, deraf provinshöfdings residens (t. ex. på Sicilien, C. Verr. V), sedan i allmännare betydelse, men ej om ett hufvudstadsresidens; aedes (plur.), domus i allm. = förnäm mans hus i stad (it. palazzo), jfr C. de Off. I. § 138–140; III. § 67 ff.; Vg. Aen. II. 483; domus Tiberiana o. dyl.; om palatset, residenset säges regia domus, principis domus i Rom, T. Ann. II. 40; domus regnatrix, ibdm 4; (turris – pauperum tabernae regumque turres, Hor.).

Palatsintrig: aulicorum coitio, conjuratio.

Palett: discus colorum.

Palissad: vallus.

Palissadera: vallare, vallis munire.

Pall: scamnum; scabillum.

Palliativ: levamentum.

Palm: palma = palmträd och palmqvist, det senare särskildt ss. segerpris; stå med p-r i händerna (ss. segrare på Circus och martyrer l. helgon i allm. afbildas på gamla monument) p-am ferre, accipere.

Palmskog: palmētum.

Palmvin: vinum palmeum.

Palsternacka: pastināca (sativa).

Palt: botulus; farcīmen.

Palta se Trasa.

Pamflett: famosus libellus.

Pamp: machaera.

Panel, Panelning: tabulamentum.

Panela: tabulis vestire; coassare.

Panisk: p. förskräckelse terror caecus, lymphaticus, fanaticus.

Panna:

1. 1. kroppsdel (änne): frons; med stor p. fronto; bred, smal, skrynklig p. frons lata, tenuis, rugosa; rynka, utjemna p-n frontem contrahere, explicare; hafva p. till att göra ngt satis durum, s. duro ore esse, ut alqd facere audeat; klar p. frons serena; hafva ett moln på p-n severā, sollicitā (Pt., Hor.) fronte esse; det är skrifvet på hans p. fronte (vultu) prae se fert –.
2. 2. redskap: sartāgo (stekpanna); catillus (kolpanna).

Pannben: os frontis.

Pannbindel: frontalia (n. pl.).

Pannkaka: lagănum.

Pansar: lorīca (eg. läderpansar; oeg. äfven om metallharnesk); thorax (linteus, laneus, plumbeus).

Pansarskjorta: lorica; thorax.

Pant: pignus, (arrhăbo, arrha handpenning); sätta i p. pignerare, oppignerare alqd; pignori opponere alqd; gifva p. pignus dare; taga, få p. pignus capere, accipere; alqd pignori accipere (T.); en p. på ngns trohet, tänkesätt o. s. v. pignus fidei, voluntatis alicujus.

Panta: p. ut ngt pignori sumere alqd.

Panteism: eorum ratio, qui mundum ipsum Deum esse censent.

Panteist: qui mundum universum l. naturam universam Deum esse censet.

Panter: panthēra; panther.

Pantomim: mimus.

Pantsätta: pignerare, oppignerare; pignori opponere.

Papegoja: psittăcus.

Papp: densior, densata charta.

Pappa: pater.

Papper: (papȳrus); charta; groft, fint p. scabra, subtilis c.; ett ark p. plagula chartae; en bok p. vicenae plagulae (scapus plagularum); en bit p. scheda chartae; sätta ngt på p-t chartae inscribere, literis mandare alqd; offentliga p., vigtiga p. publicae literae, graviores literae.

Pappersark: plagula.

Pappersbruk se Pappersqvarn.

Pappersmynt: chartaceus numus.

Pappersqvarn: officina chartaria.

Par:

1. 1. eg.: par; ett äkta par conjuges; vir et uxor; ett ädelt brödrapar par nobile fratrum; om parvis förenade föremål kan ock brukas bini, t. ex. bina hastilia (Vg.) ett par kastspjut, bini scyphi (C.) ett par bägare.
2. 2. i allm. = två eller några få: duo; unus aut alter (quid est tantum in uno aut altero die?, C.); unus et alter, unus alterque, unus alterve (poet.).

Para: copulare, conjungere (intelligentiae justitia conjuncta – med insigt parad rättrådighet, C. de Off. II. § 34; eruditio libero digna – subtili venustate atque urbanitate conjuncta, C. de Or. I. § 17).

Para sig (om djur): coire (cum alqo; alicui, Hor.).

Parabel (= liknelse): parabŏla (Qu.); simile.

Parad: pompa (militaris; ofta i motsats till acies = uppställning till verklig strid, slagtordning – e ludo Isocratis tanquam ex equo Trojano meri principes exierunt: sed eorum partim in pompa, partim in acie illustres esse voluerunt, C. de Or. II. § 94); transvectio (riddarnes parad, vid mönstring af censorerne); decursus (T. Ann. II. 55).

Paradera: (in pompa) transvehi (T. Ann. XII. 41), traduci (ibdm 36); (in armis) stare (ibdm I. 8); p. med ngt ostentare alqd.

Paradsäng: lectus funebris l. in quo exponitur mortuum corpus.

Paradis: *paradīsus; (locus amoenissimus).

Paradisfågel: *paradisēa (Linn.).

Paradox, adj.: paradoxus (hos Cic. skrifvet παράδοξος); admirabilis; qui est contra opinionem omnium, qui discrepat ab opinione populari (C. Parad. § 1. 4); subabsurdus (det låter p-t, förefaller mig p-t subabsurdum esse videtur, a meis sensibus longe abhorret, C. de Or. I. § 83).

Paradox, n.: sententia ab opinione communi discrepans l. abhorrens; παράδοξον; admirabile (jfr Paradox, adj.).

Paragraf: *paragrăphus (f.); locus.

Parallax: parallaxis.

Parallel: parallēlos (linea, Pn.); alicui ex altera, contraria parte continuus, respondens, adjunctus.

Parallelt: p. fortlöpande aequis l. aequalibus inter se intervallis pertinens.

Parallelogram: parallelogrammum.

Paralysera: solvere; debilitare.

Parafras: paraphrăsis (Quint); circumlocutio.

Paraply: *umbraculum.

Parasit: parasītus.

Parasol: *umbraculum.

Pard: pardus; panther.

Pardon: venia; impunitas; gifva ngn p. veniam, vitam dare alicui.

Parentation: laudatio (mortui; quae ad funebrem contionem scribitur, C. de Or. II. § 341); hålla p. öfver ngn se Parentera.

Parentera: laudationem habere; alqm laudare (C. l. c.; L.).

Parentes: interclusio, interjectio (Qu. IX. 3. 23 ss. öfversättning af det grekiska παρένθεσις).

Parera:

1. 1. ett hugg: evitare, declinare.
2. 2. pignore alqo certare; alqd pignori opponere.

Park: hortus (oftast i plur.); silva; nemus.

Parlament: comitia (populi).

Parlamentär: caduceator; legatus.

Parning: coitus.

Parodi: depravata imitatio (C. de Or. II. § 242).

Parodiera: ridicule imitari.

Parol se Lösen.

Part:

1. 1. = del: pars; för min p. equidem; meste p-n major pars.
2. 2. = hvardera af två tvistande: (pars); litigator; reus; efter både p-nes hörande utraque parte audita; domare och p-r judices et ii, quorum causa est (agitur); vara p. i målet litigare; reum esse; krigförande p-r ii, qui inter se bellum gerunt; vinnande p. is qui causam obtinet; victor l. is qui superior discedit; förlorande p. qui causā cadit; qui vincitur l. victus est, inferior discedit.

Parti:

1. 1. = afdelning, stycke: pars; membrum; locus (p. i en skrift); boken har sköna p-r locos (partes) speciosos habet, multos locos optime scriptos habet.
2. 2. = massa, större antal l. mängd af ngt: numerus; multitudo; ett stort p. säd magnus frumenti numerus.
3. 3. = fraktion, anhang (personer, som förenas af en åsigt l. ett intresse): (pars), partes, secta (= p. i allmänhet); factio (= p. i förhatlig, exklusiv mening); (causa = partiets sak, ståndpunkt); filosofiskt p. philosophorum secta, (schola, disciplina); politiskt p. populi partes; secta in re publica (C.); folkligt (demokratiskt) p. populares partes (p-is factio); aristokratiskt p. optimae, optimatium partes; oligarkiskt p. paucorum factio, nobilium factio; höra till ett p. aliquarum (ss. popularium, optimarum – folkets, aristokratiens) partium esse; höra till ngns p. ab alicujus partibus, ab alqo, pro alqo stare; alicujus sectam sequi; favere, cupere alicui; sluta sig till ngns p. ad alicujus partes, ad alicujus causam se applicare l. adjungere; taga p. för ngn alqm defendere; det segrande, besegrade p-t victrices, victorum partes; victores, victi; höra till intetdera p-t neutrarum partium esse.
4. 4. = rigtning, val: (causa; ratio; via); taga sitt p. decernere, statuere, constituere, quam rationem sequi, quam viam ingredi velit; tag ditt p. tu elige, quid velis.
5. 5. = giftermålsparti: condicio (uxoria); godt p. bona, luculenta condicio; göra ett godt p. uxorem cum magna dote l. ditissimam ducere; (om qvinna) in magnas fortunas nubere.
6. 6. = spelparti: ludus; lusus.
7. 7. = fördel, i uttrycket: draga p. af en sak: lucrum, commodum capere ex re.

Partiafsigt: factio (Atticus amicis officia praestanda sine f-e putabat, N.).

Partianda: partium studium; factio.

Partichef: partium dux, princeps.

Particip: participium.

Partiel: jfr Delvis.

Partigängare: (homo) factiosus (C. de Off. I. § 64; N. Ages. 1).

Partikel: particula.

Partisak: de quo certatur l. contenditur inter partes, factiones; quod pertinet ad partium contentionem.

Partisinne: factio.

Partisk:

1. 1. absolut: cupidus (judex; testis); ambitiosus; non (satis) aequus, non integer, non liber; alteri parti favens; du är p. i denna sak hujus rei tu aequus existimator esse non potes, de hac re libere, integre judicare non potes; aequitatem servare non potes.
2. 2. p. för ngn: alicujus cupidus, studiosus; p. mot ngn iniquus (ejuro: iniquus est, C.); vara p. för ngn favere, cupere alicui; vara p. mot ngn alicui iniquum, ab alqo aversum esse, alicui iratum esse, alqm odisse.

Partiskhet: alterius partis studium; ambitio; cupiditas; döma utan p. sine ambitione, integre, sine ira et studio judicare; p. för ngn amor, studium alicujus; p. mot ngn ira, malignitas, simultas, obtrectatio (T. Hist. I. 1).

Partiskt: cupide; non satis integre; inique.

Partistrid, Partitvist: partium l. factionum contentio, certamen.

Parvis: med distributivet bini.

Paskill: famosus libellus, procax scriptum (T. Ann. I. 72); carmen probrosum, contumeliosum.

Pass:

1. 1. = (passage), trång väg (mellan berg o. dyl.): (transitus angustus); fauces; furcae (Caudinae); via angusta, angustiae locorum.
2. 2. = (liks. passerbref), säkerhetsbref för en resa: syngrăphus (Pt.); diplōma.
3. 3. särskildt tillsammans med prepositioner:
   1. a. vid pass: circa, circiter (tres horas).
   2. b. komma ngn väl, rätt till pass: opportune cadere, contingere alicui; vara ngn till p. (= till lags) placere alicui.

Passa:

1. I. tr.:
   1. a. = afpassa, p. ngt efter l. på ngt: aptare, accommodare alqd ad rem l. alicui rei (vestem corpori, ad corpus).
   2. b. = sköta, vårda: curare (aegrum); tueri, servare (domum).
2. II. intr.:
   1. 1. om saker:
      1. a. i yttre men.: passa, passa in convenire, congruere; aptum esse; svärdet p-r i skidan – convenit in vaginam (Pt.); klädningen p-r honom corpori apta est, ad corpus convenit vestis; bene sedet (Qu.).
      2. b. = anstå, höfvas: aptum esse, convenire alicui; decere alqm; det p-r dig ej att skämta te non decet jocari.
      3. c. p. tillsammans: inter se congruere, convenire, consentire.
      4. d. p. in på ngn: in l. ad alqm convenire; cadere in alqm; transferri posse ad l. in alqm.
   2. 2. om personer:
      1. a. p. till l. för ngt: aptum, habilem esse (ad rem militarem till krigare; a natura habere adjumenta belli gerendi; ad rem militarem eum fert natura sua); de p. för hvarandra inter se conveniunt, congruunt, consentiunt eorum naturae l. mores.
      2. b. p. på ngt: servare, observare (alqd, quid fiat); pass på serva!; p. (= lura) på ngn observare alqm; p. på medan ngn sofver observare (tempus), dum dormitet aliquis; p. på tiden tempus servare, observare, obire; p. på tillfälle tempus (rei gerendae) observare, speculari; tempore capto facere alqd.
      3. c. p. upp, p. upp på ngn: ministrare (ad cenam l. mensam) alicui (C. Tusc. V. § 61).

Passa sig: decere; icke p. sig dedecere.

Passadvind: etesiae.

Passage: via; iter.

Passagerare: viator; vector (på vagn l. skepp).

Passande:

1. 1. relativt: aptus, accommodatus, conveniens ad rem l. alicui rei; decōrus (rei, L., T.); idoneus (tempus ad agendum); p. tid tempus opportunum.
2. 2. absolut (i estetisk, moralisk, konventionel mening passande): decōrus; honestus; det p. decorum, decus (C. de Off. I. § 93 ff.); iakttaga det p. decus conservare (C.).

Passare: circĭnus.

Passera:

1. 1. = färdas fram någonstädes: transire; praetervehi; commeare; proficisci viā alqa; p. in, ut ingredi, egredi.
2. 2. = hända, försiggå, ske (jfr dessa ord):
   1. a. i allm.: accidere; fieri; geri; har ngt nytt p-t numquid novi (factum est)?; detta har verkligen p-t verum est hoc, quod dicam (C.).
   2. b. p. oanmärkt, få p.: tacitum ferri; non reprehendi, non prohiberi; tolerari; låta ngt p. ferre, non prohibere alqd; alqd impunitum ferre, concedere, permittere, sinere (Tarquinius et Tullia minor – junguntur nuptiis magis non prohibente Servio quam approbante, L. I. 46; nisi multorum impunitates scelerum tulissemus – låtit p. ostraffade –, nunquam ad unum tanta pervenisset licentia, C. de Off. II. § 28; non feram, non patiar, non sinam, C. in Cat. I. § 10).
3. 3. p., gälla för ngt: haberi, putari, existimari (magnum oratorem o. d.).

Passgång: incessus aequabilis.

Passion:

1. 1. föråldradt = lidande, plåga, t. ex. i ordet stenpassion l. i passionshistoria, -predikan = historia, predikan om Kristi lidande.
2. 2. = lidelse: appetitus, cupiditas (= begär i allm., i motsats till ratio, förnuftet, C. de Off. I. § 102); libido (lusta, sinligt begär); morbus, insania (vurm; blind lidelse, hvari ngn är fången, C. in Verr. IV. 1. 1); (animi motus, impetus = sinnesrörelse, affekt); lyda p-ns röst cupiditate duci, regi; han är en slaf under (en lekboll för) sina p-r cupiditates, libidines eum huc et illuc rapiunt (C.); en man med häftiga p-r homo naturā vehemens et acer; älska kriget med p. belli cupiditate incensum, inflammatum esse; hafva en olycklig p. för spel insana ludendi (aleae) libidine teneri, (aleae libido tanquam morbus eum invasit); ett af p-en omtöcknadt förstånd mens libidine perturbata, ad libidinem alienata (L. III. cap. 48).

Passionerad: vehemens; acer; ardens; p. spelare, jägare (insano) aleae, venandi studio inflammatus, incensus.

Passionfri: lentus; aequus.

Passiv:

1. 1. i allm.: patibilis (i filosofisk stil – omne animal p-em naturam habet, C. de Nat. Deor. III. § 29); förhålla sig p. quiescere; pati, ferre, accipere (vim – inverkan –, C. l. c.); p. lydnad non resistentis l. reluctantis obedientia; göra ett p-t motstånd nihil movendo l. faciendo resistere.
2. 2. i grammatisk men.: p-t verb, p. form patiendi verbum, forma; p. betydelse patiendi vis, significatio; hafva p. betydelse passionem quandam significare.

Passivitet: patientia quaedam; accipiendi, ferendi, patiendi necessitas l. facultas (C. de Nat. D. III. § 29); – iakttaga p. quiescere; nihil agere; otiosum spectatorem sese praebere.

Passning: cura; cultus; ministratio.

Pastej: artocreas; opus dulciarium.

Pastejbagare: dulciarius.

Pastell: massa cretacea, qua pingitur.

Pastill: pastillus.

Pastor: *pastor paroeciae; (curio).

Pastorat: *paroecia.

Patent: diplōma (öppet bref); gifva ngn p. på ngt rei fabricandae, vendendae arbitrium permittere alicui.

Patetisk: om muntlig l. skriftlig framställning, åtbörder m. m.: plenus doloris, contentionis; gravis; ad permovendos animos aptus (C. Or. § 20; fortis, C. de Or. III. § 183).

Patetiskt: magna contentione; graviter; vehementer.

Patient: aeger; vara ngns p. curari ab alqo.

Patologi: morborum disciplina.

Patos: dolor (C. de Or. II. 73); vis et contentio, contentio (ibdm 212); vehemens quaedam incitatio (ibdm 183).

Patriark: *patriarcha.

Patriarkalisk: p-t styrelsesätt patrium quoddam imperium.

Patriot: patriae amans (homo); bonus civis; bene de patria l. de republica sentiens (C. de Off. I. § 149); god p. patriae amantissimus, optimus civis.

Patriotisk: patriae amans.

Patriotism: patriae amor, (studium); rerum domesticarum amor.

Patron:

1. 1. = skyddsherre: patronus.
2. 2. = modell: forma; embŏlus (bössladdning).

Patrull: statio; pl. excubiae, vigiliae.

Patrullera: stationem agere; vigilias agere.

Patt: mamma, uber.

Patta: sugere.

Paulun: conopēum.

Paus: (pausa, Pt.); intervallum; intercapedo; interspiratio; intermissio; göra en p. i sången, talet cantandi, dicendi intercapedinem facere; cessare.

Paviljong: papilio.

Pedagog:

1. 1. i romersk men.: paedagōgus (slaf, som hade uppsigt öfver barnen i ett hus, följde dem till skolan m. m.).
2. 2. = lärare för barn; som gör uppfostran och undervisning till sitt studium: (puerorum) educator; qui pueros edŭcat, instituit; qui educandi, instituendi praecepta tradit.

Pedagogik: educandi ars, disciplina, praecepta.

Pedagogisk: ad puerorum educationem l. institutionem, ad pueros instituendos pertinens; qui in pueris instituendis versatur; p. erfarenhet educandi peritia, usus.

Pedant: homo putidae, morosae, minutae, nimiae, ineptae diligentiae; homo putidus, difficilis (svår att göra till lags), nimis diligens; homo ineptus (smak-, taktlös, C. de Or. II. § 17); en lärd p. homo doctus sed expers veritatis, sine usu; (scholasticus).

Pedanteri: putida diligentia; p-r ineptiae; res ineptae, molestae, odiosae (C. de Or. III. § 50); doctorum hominum minutiae.

Pedantisk: putidus, morosus; nimis diligens; ineptus (smak-, taktlös); difficilis, fastidiosus (krånglig, granntyckt); p. noggrannhet morosa subtilitas, putida diligentia.

Pedantiskt: putide; morose; inepte.

Pedantism: nimia, putida, morosa, inepta diligentia (elegantia); morositas, fastidium (granntyckthet).

Pedell: viator; *cursor.

Pejla: (maris altitudinem, vadum) explorare, temptare, pertemptare.

Pejlingsstång: contus.

Peka:

1. 1. om personer: p. på ngt (digito) monstrare, demonstrare, designare alqd.
2. 2. om saker: vergere, spectare alqo.

Pekfinger: index.

Pelare: pila; columna (kolonn, rundpelare); bildligt (om en person): statens p. reipublicae columen (C.).

Pelargång: portĭcus.

Pelarrad: ordo columnarum.

Pelarsal: peristylium; atrium columnatum.

Pelikan: pelecanus onocrotălus.

Pell: (pellis); vestis stragula l. stragulum (quod in nuptiis adhiberi solebat).

Pels: (pellis); vestis pellicea; mastrūca (fårpels); gifva ngn på p-n (caedere), conviciis perstringere, lacerare alqm.

Pendant (franskt ord): vara en p. till ngn ab l. ex altera parte respondere alicui.

Pendel: perpendiculum.

Penna:

1. 1. vingfjäder: penna (ark. pinna).
2. 2. skrifredskap: calămus (rör, som doppades i bläck och hvarmed skrefs på papper l. pergament; jfr Pers. III. 12. 19; ibdm fistula, v. 14; p-n vill ej släppa bläcket – crassus calamo pendet humor, ibdm 12); stilus = skrifstift af jern, hvarmed man skref på vaxtaflor (deraf stilum vertere = med den flatare ändan af s. stryka ut det skrifna); formera p-n calamum findere, exacuere; fatta p-n stilum prehendere (C. Brut.); fatta ngt i p-n stilo signare, excipere alqd; concipere; scribere; literis mandare; hafva en fin, spetsig p. genere scribendi acuto, subtili excellere; ngt har flutit af ngns p. ab alqo scriptum, profectum est.

Penndrag: calami tractus (jfr C. pro lege Man. § 7: Mithridates – una literarum significatione cives Romanos necandos denotavit).

Pennfäkteri: bellum, (concertatio), quod calamis geritur.

Penning: numus; en liten p. numulus; obŏlus (jfr öre, styfver); plur.: penningar (pengar): numi (der det är fråga om sjelfva myntstyckena – probi, adulterini goda, falska); pecunia (quaerenda pecunia primum, virtus post numos, Hor.); argentum (ratio quidem hercle apparet, argentum οἴχεται, Pt.; it., L., Hor.); (äfven sing. numus kan användas kollektivt: nescis quid valeat numus, quem praebeat usum?, Hor.); (aes); pretium (betalning, pris; göra ngt för p-r pretio, mercede facere alqd); många p-r magna, grandis pecunia; hafva (många) p-r pecuniosum (bene numatum, Hor.) esse; reda (kontanta) p-r praesens pecunia, numerata pecunia; numeratum (i casus obliqui); hafva – sestertier i reda p-r numerati aeris quatuor milia et quingentos sestertios l. in numerato duo milia habere; betala ngn ngt i reda p-r numerare alicui, quod tanti est (C. de Off. II. § 84), pecuniam repraesentare, numerare alicui; p-rs värde quod pecuniā (pretio) emendum est (constat, venit); för sina p-r hafva köpt ngt suo aere parasse alqd; det kan ej betalas med p-r pretio venale non est (neque datur neque accipitur); förtjena p-r pecuniam (pecunias penningsummor) quaerere, ex re facere; samla p-r pecuniam (-as) congerere, colligere, coarcervare; förvandla (göra) ngt i p-r pretio vendere alqd; rei venditione pecuniam quaerere, conficere, colligere; sätta p-r på ränta in fenore ponere numos; hafva p-r utestående, placerade i en egendom, ett företag numos in fenore positos, (in) agris l. praediis fundatos (Hor.), in negotio occupatos habere; låna p-r pecuniam mutuam dare l. accipere, sumere; nedlägga p-r på ngt pecuniam collocare, consumere in alqa re; älska p-en amare divitias, pecuniam; taga p-r (mutor) för ngt pecuniam (dona) capere; pecuniā corrumpi; få p-r med sin hustru uxorem dotatam ducere.

Penningbehof: pecuniae usus; tillfredsställa ngns p. pecuniam suppeditare alicui.

Penningbrist: inopia, penuria numorum; rei numariae difficultas.

Penningböter: multa; dömas till p. pecuniā multari.

Penningdryg: divitiis, pecuniae magnitudine elatus.

Penningjude: fenerator.

Penningkarl: homo pecuniosus.

Penninglån: mutua pecunia; versura.

Penningpung: crumēna; loculi.

Penningsak: lis pecuniaria.

Penningskrin: arca l. theca numaria.

Penningstock: summa pecuniarum.

Penningsumma: pecunia (quidam in parva p-a cognoscuntur quam sint leves: quidam, quos parva movere non potuit, cognoscuntur in magna, C.); plur. pecuniae.

Penningvärde: pretium; en bild af stort både p. och konstvärde signum et magni pretii et summo artificio perfectum.

Pennknif: scalprum l. scalpellum librarium.

Pennstift: stilus.

Pennteckning: linearis descriptio, adumbratio.

Pensel: penicillus.

Pension:

1. 1. beneficium, praemium emeriti l. quod emerito datur (T. Ann. I. c. 17. 26).
2. 2. = uppfostringsanstalt: *paedagogīum; sätta ngn i p. hos ngn alqm in disciplinam mittere ad alqm; tradere alqm alicui instituendum (et alendum).

Pensionär:

1. 1. *beneficiarius.
2. 2. alumnus paedagogīi.

Pensla: penicillo linere.

Peppar: piper.

Peppardosa: *pyxis piperaria.

Pepparkaka: libum piperatum.

Pepparmynta (ört): mentha piperita.

Pepparrot: cochlearia armoracia.

Peppra: pipere condire, conspergere; p-ad piperatus (Col.); oeg. om yttranden = acerbus; salsus.

Pergament: membrana; af p. membranaceus; membraneus.

Pergamentlik: membranaceus.

Periferi: ambitus circuli; peripherīa (Marc. Capella).

Period:

1. 1. = tidrymd:
   1. a. = ständigt återkommande tidrymd af bestämda dagar l. år: certus temporum (annorum, dierum) orbis (Hor. Carm. saeculare v. 16), ordo (magnus ab integro seclorum nascitur ordo, Vg. Ecl. IV. 5); certum temporis spatium; en p. af 3, 5 år triennium, lustrum; en p. af 100 år centum annorum spatium.
   2. b. i allm. = tidrymd: aetas; tempora; den republikanska p-n liberae reipublicae tempora; vältalighetens p-r oratorum aetates l. oratorum genera aetatibus distincta (C. Brut. § 73).
2. 2. = satsrund (i. e. en tanke utförd i grammatiskt förenade och rytmiskt afmätte satser): verborum l. orationis orbis; verborum ambitus, verborum circumscriptio (C. Brut. 34), comprehensio; verborum circuitus (l. complexio, continuatio; comprehensio et ambitus ille verborum, si sic περίοδον appellari placet, C. Brut. § 162; jfr de Or. III. § 171 ff.; 182 ff.; Orat. 264 ff.); periŏdus (Qu.); alla dessa uttryck brukas med särskildt afseende på det rytmiska och rundade i ordens byggnad (numerus, modus, forma verborum, de Or. III. § 173), och i abstr. mening lika mycket eller mera motsvarande periodbyggnad än period; der man med period utan afseende på den rundade formen blott menar ett helt af hufvudsats och bisatser är sententia tillräckligt; en rundad, svarfvad p. rotunda, apta, finita, numeris conclusa, quasi teres verborum complexio; svarfva p-r verborum circumscriptione quadam comprehendere et concludere sententiam (C. Brut. § 34).

Periodbyggnad: verborum circumscriptio, comprehensio, complexio (jfr Period, 2); rundad, rytmisk p. rotunda, apta, finita, numerosa verborum c.

Periodisk:

1. 1. certo tempore, certis temporibus recurrens (repetitus).
2. 2. p. satsbyggnad: apta, numeris conclusa oratio.

Perla: baca; margarita; unio (solitär); elenchus (p. i örhänge); oeg. = prydnad, glanspunkt: lumen, insigne (orationis, C. de Or. III. § 96); ordspråk: må som en p. i gull bonis rebus circumfluere, diffluere; kasta p-r för svin sui amaracĭnum dare (Gell. Noct. Att. praef. § 19: vetus adagium est: nihil cum fidibus graculo, nihil cum amaracino sui).

Perlband: bacatum monile; bacae lino insertae.

Perlemor: matrix margaritae; concha.

Perlfiske: piscatus margaritarum.

Perm (= pergament): membrana, ligamentum (codicis chartacei).

Permbref: literae membranaceae.

Permission, Permittera se Orlof, Tjenstledighet.

Perpendikel: perpendiculum.

Perpendikulär: ad perpendiculum, ad lineam, ad rectos angulos directus.

Pers: prelum; oeg. = prof, svårighet: spectatio; difficultas; periculum.

Persedel (= parcelle i. e. particula): res.

Persika: amygdălus persica.

Persilja: apium (petroselinum); – prata p. nugari.

Person:

1. 1. = person, karakter i ett skådespel: persōna (Atreo dicente: oderint dum metuant, excitantur plausus: est enim digna persona oratio; – poētae in magna varietate personarum etiam vitiosis quid conveniat videbunt, C. de Off. I. § 97, 98); skapa en p. (karakter, roll) personam facere, formare, Ter., Hor.; detta säger Terentius i Gnathos p. in persona Gnathonis hoc dicit l. per personam, C.
2. 2. = den karakter en verklig menniska (i och för sig l. genom sin ställning och sina förhållanden) eger (någons person = personlighet, den och det som någon är) l. en menniska med afseende på sin karakter och ställning, betraktad i förhållande till de omständigheter, i hvilka hon befinner sig: persona [Laelii persona mihi aptissima videbatur, quae de amicitia dissereret, C. de Am. 1; in illa causa – nihil pertinet ad oratoris locos Opimii persona, nihil Decii (= hvem l. hvad Decius är), de Or. II. § 134]; föreställa ngns p. personam alicujus gerere, sustinere; jfr C. de Or. II. § 102: tres personas sustineo summa animi aequitate, meam, adversarii, judicis (icke = me, a-ium, judicem); taga sin p. i akt dignitatem suam tueri; min p. måste du älska, ej mina tillhörigheter, om vi skola blifva vänner me diligas oportet, non mea, si amici futuri sumus; det är ej en furstes p. (en furstlig p.) värdigt principis persona dignum non est; komma i egen p. ipsum, coram, praesentem, in rem praesentem venire, adesse; se till p-en, hafva anseende till p-en personarum (hominum) delectum habere; göra afseende på tid och p-r ita moderari (orationem), ut tempora et personarum dignitates ferunt (l. c. III. § 53); en sak som är bestämd till (har afseende på bestämda) tider och p-r res certis in personis ac temporibus locata, certis in personis ac temporibus posita res, C. de Or. I. § 138 ff.; II. 133–140 (likväl brukas i detta fall äfven homo, der man tänker på individen sjelf ss. handlande och ej på hans egenskaper l. ställning: a tempore et homine ad communes rerum summas revolvi, ibdm 133).
3. 3. = en menniskas lif och sedliga karakter (ära): vita, (corpus); caput; mores; jag är ej säker till min p. vita mea in tuto non est; angripa ngns p. (mores) famam, existimationem alicujus violare, laedere; göra afseende på p-na och ej på deras yttre ställning mores hominum, non fortunam spectare (C. de Off. II. § 69).
4. 4. mensklig individ i allm.: homo, l. medels ett pronomen: många ännu lefvande p-r multi homines, qui etiamnunc vivunt; en förnäm, ringa p. homo amplus, illustris, tenuis; en anspråkslös, oförskämd p. homo modestus, impudens; alla närvarande p-r omnes qui aderant (C. de Or. II. § 17); en obestämd, en viss p., den der p-en aliquis; quidam; iste; förut nämnda p. ille, quem supra l. ante dixi; göra skilnad på sak och p. causam ab homine distinguere; göra ngt för p-ens skull, ej för sakens homini, non causae tribuere alqd (se spectatum, non fortunam putat, C. de Off. II. 70); vuxen p. homo adultus; juvenis; sämre p., pålitlig p. homo improbus, fidus.
5. 5. p. i grammatisk mening: persona (Gramm.).
6. 6. p. i Gudomen: *hypostăsis.

Personal: hela p-n omnes (qui aderant, quos secum habebat o. d.).

Personalier: vita (mores et facta l. res gestae) alicujus; författa p. öfver ngn vitam alicujus narrare, tradere.

Personel = Personlig.

Personificera: rem mutam loquentem inducere (C. Or. § 138); personam fingere.

Personifikation:

1. 1. i abstr. men. (sjelfva personificerandets handling): prosopopoeia (προσωποποιία), lat. conformatio, personarum ficta inductio (C. de Or. III. 205).
2. 2. i konkret men.: ficta persona; imago; Cyrus är en p. af en rättvis regent Cyrus ad imaginem optimi imperii fictus, adumbratus est.

Personlig:

1. 1. i juridiskt och grammatiskt språk: personalis; p-t käromål actio personalis; p-t verb verbum personale.
2. 2. i allm. som beträffar l. tillhör ngns person, ngn personligen: proprius (i mots. till communis gemensam); p-t missnöje proprius dolor (C. de Or. II. 209); af p-a skäl hata ngn propriis de causis odisse alqm; privatus (enskild – offensio); virilis (= enskild, på en person kommande – för min p-e del pro virili parte); p. närvaro praesentia; p. inställelse är nödvändig coram, ipsum, praesentem adesse necesse est; ngns p-e ovän (proprius) inimicus aliter cum cive contendimus, si est i., aliter si est competitor, C.); p-a förhållanden, förbindelser hominum inter se rationes, necessitudines; – anse ngt för en p. förolämpning famam l. existimationem suam violari putare; ofta behöfver personlig icke med något särskildt ord återgifvas, nemligen der substantivet utmärker något, som i och för sig tillhör person, t. ex. p. vänskap, p-t hat; p-a goda egenskaper virtutes; p. älskvärdhet morum suavitas; p. värdighet gravitas hominis (morum).
3. 3. = sjelfmedveten: en p. Gud Deus vivus et sentiens.

Personligen: vara p. närvarande ipsum, coram adesse, in rem praesentem venisse; känna ngn p. alqm de facie nosse; ipsum nosse; p. förbittrad, förolämpad propriis de causis iratus; p. hata ngn suo nomine odisse alqm.

Personlighet:

1. 1. ngns p.: persona alicujus (Laelii p.); mores.
2. 2. en p.: homo; en älskvärd, aktningsvärd p. homo suavissimus, gravissimus.
3. 3. pl. personligheter = personliga förhållanden: ea, quae ad hominem pertinent.

Perspektiv: scenographĭa (Vitr.).

Peruk: capillamentum; caliendrum; galericulum; caesaries (jfr Pt. Mil. glor.).

Perukmakare: capillamenti textor.

Pest: pestilentia; lues; pestis (poet.).

Pestartad: pestilens, pestifer.

Pestböld: carbunculus pestilentiosus.

Peta: fodere; pungere; p. till ngn leviter impellere alqm; p. ut ngn extrudere alqm.

Petrificera: in lapidem convertere.

Petrifikat: *petrefactum.

Picka: hjertat p-r cor palpitat, salit.

Pickelhufva: pileus; apex.

Pickelhäring: ludio; histrio.

Pietism: religiosa pietas.

Pietist: severae pietatis cultor.

Piga: ancilla; famula.

Pigg, adj.: vegĕtus; alăcer.

Pigg, m.: stimulus; aculeus.

Pigtjenst: famulatus (ancillae).

Pik:

1. 1. eg.: spiculum; hasta.
2. 2. verborum aculeus; (salse, acute) dictum.

Pika: oblique perstringere, tangere alqm; dicto (aculeato) incessere alqm.

Pikant:

1. 1. = satirisk, skarp (om yttranden): acutus; salsus; dicax, mordax.
2. 2. i allm. spetsig, sinnrik: acutus; argutus (C. de Or. II. § § 250. 253).

Pikerad = Stucken.

Piket: statio; speculator.

Pil, m.: sagitta; telum, missĭle (vapen som kastas l. skjutes i allm.).

Pil, f.: salix; af p. salignus.

Pilaster: parastăta.

Pilgrim: (= peregrinus); peregrinator (in loca sacra).

Pilkoger: pharĕtra.

Piller: pilula; pastillus.

Pilskog: salictum.

Pilskytt: sagittarius.

Pilt: pusio; puer.

Pimsten: pumex.

Pina, f.: cruciatus; tormentum.

Pina, v.: cruciare, excruciare, cruciatu afficere, torquere alqm; p. ngn till döds cruciatu, tormentis necare, usque ad mortem cruciare alqm; p. fram, ut ngt af ngn alicui exprimere, extorquere alqd; p-s af ngt cruciari, torqueri, uri, (laborare, premi, vexari) alqa re.

Pinbänk: eculeus (ɔ: trädmärr); lägga ngn på p-n torquere, in tormenta dare, tormentis excruciare alqm; in eculeum imponere, conjicere alqm.

Pingla, f.: tintinnabulum.

Pingla, v.: tinnire.

Pingst: *pentecoste (= ἡ πεντηκοστὴ μετὰ τὸ πάσχα ἡμέρα).

Pingstafton: vespera pentecostes.

Pingvin: aptenody̆tes magellanica.

Pinie, Pinj: pinus.

Pinka: mejere, mingere.

Pinlig: qui fit per tormenta; p-t förhör. p. ransakning quaestio (in q-m postulare, dare, offerre servos).

Pinne: bacillum; perticula; p. i sko clavulus; p. i stege scalarum gradus.

Pinomedel, Pinoredskap: tormentum; cruciamentum; eculeus.

Pinorum: tormentorum locus; föra ngn till ett p. in carnificinam ducere alqm.

Pinsam: (cruciabilis, Pt., Gell.); acerbus, gravis; molestus; p. väntan, ovisshet anxia exspectatio.

Pinsback: aurichalcum.

Pion: paeonia.

Pionier se Skansgräfvare.

Pip, m.: (på en kanna l. dyl.): os; tubus.

Pip, n.: pipulus, pipulum; vagītus infantium; sibĭlus (hvissling).

Pipa, v.: pipire, pipare (pullus, gallina); vagire (infans); sibilare (= hvissla; blåsa på en pipa), fistulā canere.

Pipa, f.: fistula = rör i allm. (särskildt = blåsinstrument, ss. f. pastoricia herdepipa); tibia = benpipa i kroppen, flöjt; tubus = rör (med afseende på formen), t. ex. tubus *sclopeti bösspipa; *tubulus fumifer = tobakspipa; arundo = rör såsom växt, herdepipa; avēna = strå, stråpipa; dansa efter ngns p. ad alicujus nutum (arbitrium, voluntatem) totum se fingere, accommodare, convertere; sticka p-n i säcken absistere a negotio.

Pipare: fistulator; tibīcen.

Pipformig: tubulatus.

I. Pipig: flebilis; vagiens.

II. Pipig: perforatus; fistulosus; cribratus: pertusus.

Piplärka: anthus.

Pirum: vara p. = ebrium, temulentum esse.

Pisk: verbera (pl.); plaga; få p. vapulare (äfven oeg.); caedi; jfr Stryk.

Piska, v.: verberare; caedere; flagris, loris caedere, urere; flagellare (Su.); mulcare; piska ut ngn verberibus, flagello expellere alqm.

Piska, f.: flagellum; scutĭca; lora (pl.) = läderpiska (ss. svårare straffredskap ofta nämnd jemte ferula riset).

Piskrapp, Piskslag: verbera (pl.), plaga.

Pistol: *brevis sclopĕtus.

Pistolkula: glans sclopĕti.

Pitschaft: sigillum.

Pittoresk: distinctus.

Pjedestal: basis.

Pjes:

1. a. i allm. = stycke, bit: membrum; res.
2. b. = skådespel: fabula, fabella.

Pjosk se Pjunk.

Pjunk: querela; mollitia, deliciae; p. i barns uppfostran nimia indulgentia.

Pjunka: queri (sine causa); p. med sig l. en annan sibi, alicui nimis indulgere; mollius habere, tractare alqm.

Pjunkig: querulus; mollis, molliculus, delicatus.

Pjåk: homo mollis, insipidus.

Placera = ställa, förlägga; särskildt: p. penningar någonstädes, i ett företag numos, pecuniam collocare, in fenore ponere, in negotio occupare.

Pladask: falla p. toto corpore procumbere; praecipitem cadere.

Pladder: *blateratio.

Pladdra: blaterare; garrire.

Pladdrare: blatĕro; garrulus.

Plagg: vestimentum.

Plagga: ferula; plaga.

Plagiat: furtum (Vitr. – furtum literarium).

Plagiator: fur (jfr Suet. Gramm. 15); qui scrinia alicujus compilat (Hor.), qui librum alicujus pro suo edit.

Plagiera: librum alterius pro suo edere, venditare.

Plan, adj.: planus; aequus.

Plan, n.: planum.

Plan, m.:

1. 1. = jemn mark, öppen plats: planum; planities; area; campus; p. för kroppsöfningar area, campus.
2. 2. p. till en byggnad: forma, descriptio (C. de Off. I. § 138) aedificii, aedificandi; uppgöra p. till – formam aedificii describere.
3. 3. = förslag, anslag: consilium; ratio; cogitatio (C. de Or. I. 2); med p., enligt uppgjord, bestämd p. certa ratione; ratione; utan p. nulla ratione; sine ratione; temere; slug, listig p. callidum consilium; p. för krigets förande belli gerendi consilium; uppgöra en p. consilium, rationem instituere, inire; p-r på envälde rei publicae capiendae consilia (Sa.); hafva p-r på ngt sequi, appetere alqd, imminere alicui rei; affectare alqd; förverkliga en p. consilium perficere; id, quod sequitur l. sibi proposuit, assequi; förfela sin p. non assequi id, quod sequitur; consilio dejici; störa, korsa, tillintetgöra ngns p. conturbare, perimere alicujus consilium (C. de Off. III. § 33), cogitationem alicujus fallere; befordra, gynna ngns p. consilium alicujus adjuvare, consilio alicujus favere; hafva för p. att – cogitare, in animo habere facere alqd; hafva stora p-r magna moliri, magna sibi proponere; gå in på ngns p. consilium alicujus sequi, probare; indraga ngn i sine p-r in societatem consiliorum asciscere, ad societatem – adjungere.

Planera:

1. 1. = göra jemn, jemna: complanare; aequare.
2. 2. oeg.: p. för ngn viam communire, munire pro alqo.

Planet: errans, vaga stella; planeta.

Planetbana: circulus l. orbis planetae.

Planetsystem: stellarum errantium ordo, systema.

Plank: septum tabulatum l. e tabulis; pluteus.

Planka: tabula.

Planlägga: instituere; rationem describere alicujus rei.

Planlös: incertus; caecus, tumultuarius; nullius consilii; nulla ratione (institutus).

Planlöshet: temeritas.

Planlöst: temere; nulla ratione.

Planmessig: certus; certa ratione institutus, ad certam rationem institutus, accommodatus; meditatus, cogitatus (afsigtlig i allmänhet).

Planritning: descriptio.

Planta: planta; herba (växt i allm.); p-r och djur stirpes et animalia; jfr Växt.

Plantera:

1. 1. eg.: serere, conserere (plantā); ponere, deponere (plantas in terram; sulcis; scrobe); pangere (malleolum, taleam, Col.); instituere (arborem, Su.); plantare (Pn.); p. om transferre (in aliam terram).
2. 2. oeg.:
   1. a. p. fisk någonstädes: pisces serere; ova piscium stagno immittere.
   2. b. = nedslå i marken, uppställa: defigere (in terra alqd); collocare.

Plantering: locus consitus; seminarium.

Plantlif: plantarum vita.

Plantskola: seminarium (i eg. och oeg. men., C. de Off. I. cap. 14).

Plaska: in aqua ludere; strepere.

Plaskande: vågornas p. strepitus.

Plastik: fingendi ars; plastĭce (konst, som bildar af lera).

Plastisk: plasticus.