S

Sabbat (judarnes hvilodag): sabbăta (n. pl.); hålla, fira s-n servare, observare, celebrare s-a; ohelga s-n s-a violare, contemnere; äfven i allm. = Helgedag: feriae; festus dies; *dominica (Herrens dag, Söndag).

Sabbatsbrott: sabbatorum violatio.

Sabbatsår: annus sabbaticus.

Sabel: acinăces (Medus, Hor.); ensis, gladius (falcatus – krökt svärd).

Sabelbalja: vagina l. capulum (acinacis).

Sabelhugg: ictus acinacis.

Sabelklinga: lamina (acinacis); ferrum.

Sabla ned: trucidare; obtruncare; caedere.

Sacka:

1. 1. om jord = sjunka i hop: desīdĕre; collabi.
2. 2. om skepp = gå baklänges: recedere; retro cedere; relabi.

Sadel:

1. 1. i eg. uttryck:
   1. a. ridsadel: *sella equestris (den romerske ryttaren brukade ej sadel, utan blott ett täcke på hästen, ephippium, stratum).
   2. b. packsadel: clitellae; lägga s. på – clitellas imponere alicui.
2. 2. i oeg. uttryck: sitta fast i s-n statum suum facile tenere l. tueri; kasta ngn ur s-n de gradu dejicere alqm.

Sadelbom: arcus sellae.

Sadelbruten (om häst): sellā laesus, tritus.

Sadelfast: qui equo bene haeret; oeg. = qui se l. statum suum facile tuetur.

Sadelgjord: cingulum ephippii.

Sadelmakare: *ephippiarius.

Sadla: sternere, insternere (equum); ephippium, stratum, sellam imponere equo; s. af equo demere stratum, sellam; s. om stratum mutare; i oeg. mening = animum, mentem, sententiam, rationes, instituta mutare; de susceptis l. institutis sententiis l. rationibus recedere; ordspråk: s. tidigt och rida sent mature l. calide instituta (exorsa) sero l. lente perficere (pertexere).

Saf se Safve.

Saffian: aluta tenuissima (turcica).

Safflor (färgväxt): carthamus tinctorius.

Saffir: sapphīrus.

Saffran: crocus; af s. croceus, crocĭnus.

Saffransfärg: croceus color.

Saffransgul: croceus, crocinus.

Saffransolja: crocinum.

Saft:

1. 1. i allm.: sucus (uvae, pomi, olivi; corporis animalis; äfven i bildliga uttryck: s. et sanguis civitatis, orationis; mots.: oratio jejuna, arida); (vanl. Must, se detta).
2. 2. särskilda (blott eg.) uttryck: sanies (olivae); virus (cochleae); cremor (ur växter pressad saft); melligo (blomstersaft).

Safta: sucum (bacarum) premere et condire.

Safta sig: suco impleri; sudare.

Saftfull, Saftig: suci plenus; sucosus, suculentus, sucidus; saftigt föredrag oratio copiosa (uber, suci plena).

Saftlös: aridus, jejunus, exsanguis (äfven om föredraget).

Safva: adipem l. sucum arboris ablaqueare.

Safve: sucus l. adeps (vernalis) arboris.

Saga: fabula (så väl berättelse i allm. som folksaga, fornsaga; dikt); fabella (barnsaga; fabel); fama (= sägnen, traditionen); det bär syn för saga visis dicta (l. rebus verba) confirmantur; det är, går en s. fama est, fert –; blifva en s. fabulam fieri; s-n har gifvit Herkules ett rum bland gudarne hominum fama – Herculem in concilio caelestium collocavit (C. de Off. III. § 25; jfr Tusc. I. § 28); s-r och icke historia fabulae, non incorrupta rerum monumenta (L. praef. 4; fabula, historia, C. de Inv. I. § 27); s-r om gudar och hjeltar deorum et heroum fabulae (heroum veteres et ficti casus; jfr C. de Or. II. § 193); s-n om Amor och Psyche fabula Cupidinis et Psyches; berätta s-r fabellas narrare (Hor. Ep. II. 1. 200); tycka om att höra s-r berättas fabellarum auditione delectari l. duci (C.); fatta s-ns inre mening quid ambagibus significet fabula, intelligere.

Sagesman: auctor; säker, tillförlitlig s. certus, bonus, gravis, locuples a.; osäker s. incertus, vanus a.; nämna sin s. auctorem edere, commemorare, afferre; icke nämna sin s. auctorem celare, tollere; spörja ngt af säker s. (a) certo auctore comperire alqd.

Sago: medulla cycae.

Sagobrott: fabulae reliquiae.

Sagohistoria: fabularis historia.

Sagolik: fabulosus.

Sagoliteratur: fabulae.

Sagorik: fabulosus.

Sagoträd: cycas circinalis.

Sak:

1. I. i allm.: res, så väl konkret = föremål, ting, som abstrakt = ämne, fråga, förhållande, angelägenhet o. dyl.; negotium, abstrakt = angelägenhet, göromål; causa sak = fråga, mål, förhållande: t. ex.: hafva många vackra s-r att sälja multas et pulchras res venales habere l. proponere: efter s-ns beskaffenhet pro re nata; en ledsam sak molesta res, molestum negotium; s-n i allmänhet universa res, universum genus (C. de Or. II. § 133); det ligger i s-ns natur in re ac natura positum est (C. de Or. I. § 94); det ligger i s-ns natur, att – naturā fit, ut – (ibdm II. § 60); hafva många s-r att göra l. för händer multas res agere; multis negotiis distringi; det gör intet till s-n (det är sak samma) nihil interest, nihil refert (quid refert, vivas numerato nuper an olim?, Hor.); stor sak quid refert?; stor sak i den förlusten isto damno nihil moveor l. noli moveri; quid interest, istud habeas an amiseris?; det hör ej till s-n ad rem non pertinet; non inest in ratione rerum (C. de Or. II. § 47); med honom är det samma sak, en annan sak illius eadem, alia causa l. ratio est; ja det var en sak scilicet; quippe!
2. II. särskilda användningar:
   1. 1. sak i motsats till person: res; negotium; genus universum (mots. homo, persona, C. l. c. § 134. 135).
   2. 2. i motsats till ord, framställning: res (verba satis ornata sunt, si sunt ejusmodi, ut ea res peperisse videatur, C. de Or. II. § 146; III. § 93; I. § 20).
   3. 3. i motsats till sätt, form, åtföljande omständigheter: res; res ipsa; propositum (i mots. till modus, ratio; ea, quae rei adjuncta sunt); hålla sig till sak in re haerere; in re ipsa versari; rem urgere l. premere; icke hafva några anmärkningar i sak de re ipsa nihil habere, quod reprehendat; rem quidem ipsam non reprehendere (jfr C. de Fin. I. § 1); hafva rätt i sak de re quidem ipsa non errare l. peccare, recte sentire l. facere; causā meliorem esse; – för att komma, återkomma till s-n ut ad rem l. propositum veniamus; ut eo redeat, unde huc declinavit, oratio (C.).
   4. 4. sak, som är i fråga, hvarom handlas eller tvistas, för hvilken man kämpar o. d.: causa; res; särskildt: rättegångssak: causa, lis; controversia; en god sak causa bona, honesta (melior, optima), justa, vera (C. de Off. III. § 43; pro leg. Man. 53; de Or. III. 19; secuta est honestam causam non honesta victoria, de Off. II. § 27; non est consentaneum ullam honestam rem actionemve, ne sollicitus sis, aut non suscipere aut susceptam deponere, C. de Am. § 47); dålig sak causa non bona; c. deterior, impia; föra en sak causam agere, dicere; söka sak med ngn provocare, lacessere alqm; alicui litem intendere; få, finna sak med ngn reperire, invenire, quod reprehendat, accuset, cur aliquis condemnetur; göra sak af ngt, s-n anhängig inför domstol causam, litem ad judicem deferre; s-n är afdömd res judicata est, controversia dirempta est; vinna, förlora en sak causam obtinere, causā cadere.
   5. 5. ngns sak:
      1. a. ngns egendom, tillbehör, redskap (det som ngn har med sig, på sig o. s. v.): res; (supellex; instrumentum, vasa); taga vara på sina s-r res suas servare (rem poteris servare tuam, Hor.), tueri; packa i hop sina s-r vasa, sarcinas colligere.
      2. b. ngns förehafvande: res; inceptum; sköta sin sak väl (hafva framgång) rem bene gerere.
      3. c. ngns uppgift, yrke, konst: ars; artificium; förstå sin sak artis, quam profitetur, peritissimum esse; in suo genere perfectum esse.
      4. d. ngns sed, vana, smak: (mos); det är ej min sak att berömma mig sjelf non meum est de me ipsum praedicare; vin är ej min sak vinum non amo; vini cupidus, avidus non sum.
      5. e. ngns mål l. ställning (det, hvarför han kämpar l. hvarpå han grundar sina anspråk): causa (jfr 4); (res, C. de Or. II. § 102); lita på sin rättfärdiga sak causae aequitate confidere; hafva en god sak causā valere, meliorem esse; causam bonam habet aliquis, alicujus causa bona est, in bona causa est aliquis; senatens sak causa senatus; aristokratiens sak causa principum (C. de Or. I. § 24); det allmännas sak salus communis; res publica; fäderneslandets sak är vår nostra quidem salus salute communi continetur; arbeta för mensklighetens sak humano generi l. humani generis utilitati servire; göra gemensam sak med ngn ad alqm, ad societatem alicujus se applicare; causam alicujus sequi.

Sakegande: reus (C. de Or. II. § 134; quorum res est, reos appello, ibdm III. § 321).

Saker (= skyldig till, öfverbevisad om ngt): noxius; convictus, compertus facinoris l. de facinore; reus alicujus rei (L.).

Sakfälla: damnare; condemnare; noxium (reum) pronuntiare alqm.

Sakförare: actor (causae, alicujus; sakförare för tillfället); patronus (alicujus; C. de Or. I. § 167); causidĭcus (s., advokat till yrket, C., L., T.); advocatus (rättsbiträde, alicujus, Qu.).

Sakförareskap: advocatio (Qu.).

Sakförd: reus; accusatus.

Sakkunnig: peritus (– imperiti laudant ea, quae laudanda non sunt –; – quum sunt docti a peritis, desistunt facile sententia, C. de Off. III. § 15); doctus (adhibere doctos homines vel etiam usu peritos, ibdm I. § 147).

Sakkunskap: rerum cognitio (ex r. c-ne efflorescat et redundet oportet oratio, C. de Or. I. 20); scientia; en man med stor s. homo magna rerum scientia, copia instructus (C. Tusc. I. 7); homo copiosus (de Off. II. 16).

Saklöst: impune.

Sakna:

1. 1. i allm. = icke ega ngt: carere alqa re; egere alqa re och alicujus rei (majores nostri neque consilii neque audaciae eguere, Sa.); expertem esse alicujus rei (ferae sunt rationis et orationis – talförmåga – expertes, C.); vacare (nomine, C.; vanligen = vara fri ifrån); non habere alqd (si quid naturale forte non habeant – sakna ngt anlag); jag s-r skäl att klandra honom non est, quod l. cur eum vituperem; jfr Saknas, v. dep.
2. 2. = märka att ngt saknas, känna saknad efter ngn l. ngt: desiderare, requirere alqm, alqd; desiderio hominis moveri, tangi; efter drabbningen s-des 500 man post proelium quingenti milites desiderabantur; jag s-r (den aflidne) Scipio mycket magno Scipionis mortui desiderio moveor (C. de Am. § 10).

Saknad:

1. 1. brist på ngt: (penuria, inopia); vara i s. af ngt carere, egere alqa re; non habere alqd; i s. af alle tillgångar cum non haberet, quo vitam toleraret; rebus necessariis destitutus.
2. 2. känsla af saknad: desiderium; bitter s. acerbum d.; känna s. efter ngt desiderare alqd; alicujus desiderio moveri.

Saknas, v. dep.: abesse; non esse; deesse (si opus fuit, defuit, C. Brut. 276).

Sakrament: *(christianae religionis) mysterium; sacramentum.

Sakrik: copiosus (oratio); rebus, rerum copia abundans.

Sakristia: *sacrarium.

Sakta, adj.: placidus; lenis; lentus (långsam); summissus (om ljud); i s. mak placide; lente; lento gradu; ett s. klappande på dörren lenis januae pulsatio; stekas vid s. eld lento igne torreri (jfr Hor. Carm. I. 15).

Sakta, adv.: placide; leniter; lente (långsamt, flegmatiskt); summisse, -im (om ljud, röst); tala s. placide, summissa voce loqui; gå s. lente incedere; s. sluttande höjd clivus mollis, molliter (clementer) editus l. descendens.

Sakta, v.: sedare; lenire; s. farten tardius ire incipere; ingressum tardare.

Sakta sig: sedari, resīdĕre (impetus, tempestas); cadere (ventus).

Saktfärdig: lentus, placidus.

Saktmod: placidus animus; lenitas, mansuetudo; moderatio (hofsamhet).

Saktmodig: placidus; mansuetus; lenis; lentus (flegmatisk); moderatus (hofsam); facilis (godmodig).

Saktmodigt: placide; mansuete; leniter; lente.

Saköre: pecunia multaticia.

Sal: atrium (omgifven af cubicula, upplyst uppifrån; se Lat. Lex.; Vitr.); oecus (afskild och fritt liggande del af ett aedes); matsal cenatio, cenaculum, triclinium; auktionssal atrium auctionarium.

Sala i hop: conferre pecuniam.

Salamander: salamandra.

Salat: acetarium.

Saldo: reliquum.

Salfva, f.: unguentum; collyrium (ögonsalfva).

Salfva, v.: ungere, perungere.

Salig: beatus; fortunatus (f-torum insulae, Vg.); om en död: beatus (Juv.); felix, fortunatus (Ps. I. 35 ff.).

Saligen: beate.

Saliggöra: beare; beatum reddere.

Salighet: perfecta, caelestis felicitas.

Saliv: salīva.

Salivera: salivam agere.

Salmiak: sal ammoniacus.

Salopp: amiculum muliebre levius.

Salpeter: sal petrae.

Salt, n.:

1. 1. eg.: sal.
2. 2. oeg. = qvickhet, satir: sal, pl. sales; det fans mera s. än behag (honung) i hans qvickhet ejus facetiae plus salis quam leporis (mellis) habebant; attiskt s. sales Attici (jfr Italum acetum, Hor.).

Salt, adj.: salsus.

Salta: salire; sale conspergere, condire.

Saltblock: salis massa.

Saltgrufva: salīnae.

Saltkar: salīnum.

Saltkorn: salis mica.

Saltlake: muria.

Saltsjuderi: officina salaria.

Saltsjö:

1. 1. insjö med salt vatten: stagnum salinarum; lacus salsae aquae.
2. 2. i bestämd form = hafvet: mare.

Saltsjöfisk: piscis marinus.

Saltvatten: aqua salsa l. marina.

Saltverk: officina salaria.

Salu (kasus af ett för öfrigt obrukligt Sala), blott i uttrycket till salu: venum; vara till s. venalem esse; utbjuda till s. rem venalem proponere, prostituere, (medels anslag utbjuda) proscribere.

Salubod: taberna institoris.

Salutorg: forum.

Salva: *tormentorum ictus.

Samarbete: communis labor, laboris l. operis societas.

Samarfva: coheres.

Samband: societatis vinculum (C. de Or. III. § 21); societas.

Sambroder: frater iisdem parentibus natus.

Samdrägt: concordia.

Samfund: i allm.: societas; det allmänna, menskliga s-t infinita l. communis generis humani societas; convictus humanus et societas (C. de Off. III. 21); borgerligt s. civitas (civium l. civilis societas; societas civitatis, ibdm 28); s. af embets- l. yrkesbröder collegium; ett lärdt s. doctorum hominum societas (quaedam); s. af gillesbröder (ordensbröder) sodalitas.

Samfundsande: communitas (C. de Off. II. § 153–159); communis utilitatis studium.

Samfäld: universus; totus: communis, promiscus; enligt medborgarnes s-a önskan consensu civium l. civitatis; i sju s-a år per septem annos; s-a val promisca omnium civium suffragia (jfr L. I. 43: non – viritim suffragium eadem vi eodemque jure promisce omnibus datum est).

Samfäldt: communiter.

Samfärdsel: commercium; ett ställe med mycken, liflig s. locus celeberrimus.

Samhälle: societas = samfund i allmänhet, ej absolut = borgerligt samhälle (civilis societas); civitas = borgerligt s., kommun l. stat, mera med afseende på de enskilde, som utgöra detsamma; respublica = det borgerliga s-t ss. institution (det offentliga i s-t; civitas commovebatur s-t – stadens invånare – kom i rörelse; respublica commovebatur staten skakades af politiska oroligheter); familjen är s-ts plantskola domus (jfr C. de Am. § 24; conjugum l. maritorum, propinquorum societas) est quasi seminarium reipublicae (C. de Off. I. 54); s-ts förnämste män principes reipublicae viri; grunda, stifta s. civitatem condere, constituere (C. de Or. I. 33 ff.); ordna, organisera ett s. civitatem legibus temperare (C. Tusc. I. c. 1); upprätthålla s-t conservare, tueri civitatem; s-ts bestånd beror på förtroende, på ordning fides continet rempublicam; disciplinā et bonis moribus salus reipublicae continetur; styra ett s. reipublicae praeesse, remp., civitatem regere; upplösa, verka upplösande på s-t civilem conjunctionem tollere, dirimere; civitatem distrahere, evertere (C. de Off. III. § 28).

Samhällelig: ad societatem vitae natus l. propensus: congregabilis (C. de Off. I. § 157).

Samhällig se Enhällig.

Samhällsband: societatis (civilis), vitae communis vinculum; alla s. hade lossnat revulsa erant vitae communis vincula (C. pro Caec. c. 25); omnis civium societas distracta l. dirempta erat; neque leges neque disciplina ulla civitatis erat.

Samhällsdrift: conjunctionis appetitus (C. de Off. I. § 11); communitas (ibdm 152 ff.); naturalis quaedam hominum inter homines commendatio (C. de Fin. III. 63); s-n är hos menniskan af naturen inplantad homines nati sunt ad congregationem hominum (ibdm 4); natura homini conciliat hominem ad – vitae societatem (de Off. I. 12).

Samhällsdygd: ea virtus, quae ad conjunctionem hominum et ad societatem tuendam valet (l. c. 158), quae cernitur in hominum societate; communitas (de Off. I. 153. 159. 160).

Samhällsfördrag: *pactum quoddam civilis societatis (l. quod volunt civilis societatis principium fuisse, quo jus civitatis contineri volunt).

Samhällsförening: vitae l. civium societas; civilis consociatio et societas (C. de N. D. II. c. 31); civilis communitas (C. de Fin. III. § 66); societas hominum conjunctioque (C. de Off. I. 17).

Samhällslag: jus civile.

Samhällslif: communis vita; vitae societas.

Samhällslära: ea pars philosophiae, quae est de civitatibus, instituendis et regendis (jfr C. de Fin. V. § 11 ff.); civilis pars philosophiae.

Samhällsordning: disciplina civitatis.

Samhällspligt: civis officium.

Samhällsskick: status civitatis l. reipublicae; forma l. genus reipublicae (= statsförfattning); ett ordnadt s. constituta respublica (C. de Off. II. § 40).

Samhällsupplösande: ad societatem civium distrahendam, dirimendam, tollendam pertinens; det finnes ingen mera s. lära – nulla major l. capitalior pestis civitatis inveniri potest, quam eorum sententia, qui dicunt l. negant –.

Samka: colligere; jfr Samla.

Samklang: concentus (vocum; jfr C. de Off. I. § 145: multo – major et melior actionum, quam sonorum concentus est).

Samkonung: regni socius.

Samla:

1. 1. med sakligt objekt: colligere; cogere; congerere (sammanföra); conquirere (sammansöka, -leta); s. penningebidrag stipem, pecuniam colligere, cogere; s. penningar, förmögenhet divitias parare; magnas pecunias sibi facere ex alqa re (N. Cim. c. 1); divitias sibi congerere (Tibull.); rem familiarem (patrimonium) augere, amplificare (C. de Off. I. § 25; 92); pecuniam colligere (imperat aut servit collecta pecunia cuique, Hor.); s. sig skuld aes alienum contrahere; s. bevis, exempel argumenta, exempla conquirere; s. sig meriter jus dignitatis augendae meritis comparare; s. sina tankar se colligere; s. bidrag till en historia colligere, quibus historiam instruat.
2. 2. med lefvande objekt: cogere (= sammandrifva, t. ex. pecus; dock äfven cogere patres, senatum); comparare (milites, exercitum, factionem – soldater, en här, ett parti); contrahere (viros, Vg.; copias, exercitum); congregare (homines ad vitae societatem); convocare (= sammankalla, populum in contionem; contionem; senatum; in senatum).

Samla sig och Samlas, v. dep.:

1. 1. om sakligt subjekt: colligi; vatten s-r sig på ett ställe confluit in locum.
2. 2. om lefvande subjekt: convenire in locum; senaten s-de sig senatus cogebatur; s-s till sina fäder mori (abire in communem locum, Pt.).

Samlag: concubitus; hafva s. concumbere.

Samlare: qui (studiose, curiose, undique) conquirit (t. ex. rerum naturalium exempla, antiquitatis monumenta, libros – s. af naturalier, antiqviteter, böcker); in colligendis l. conquirendis (rerum naturalium exemplis o. d.) curiosus (jfr permulta alia collegit Chrysippus, ut est in omni historia curiosus, C. Tusc. I. § 108).

Samlareflit: conquirendi l. colligendi industria.

Samlas, v. dep. se Samla sig.

Samling:

1. 1. i abstr. men. (handlingsord):
   1. a. af saker: collectio; conquisitio.
   2. b. personers: congregatio; conventus, conventio.
2. 2. i kollektiv men.:
   1. a. af saker: (collecta, conquisita) rerum multitudo, congeries, copia; acervus (hög); res collectae, conquisitae; en oordnad s. af exempel exemplorum congeries, turba, confusa multitudo; sälja ngns s. af böcker libros, quos coemptos habuit aliquis, divendere.
   2. b. af personer: coetus; concilium; turba; multitudo.

Samlingsplats: locus, quo convenitur, locus ad conveniendum dictus (bestämd).

Samljud: concentus.

Sammaledes, Sammalunda: itĭdem; eodem modo.

Samman: öfversättes med cum i verklig sammansättning.

Sammanafla: (liberos) ex alqa procreare, ex alqo parere; s-de barn communes liberi.

Sammanbinda: colligare; copulare; constringere; connectere; med händerna s-na på ryggen manibus post terga revinctis.

Sammanblanda: miscere; confundere (jfr Förblanda).

Sammanbringa: conferre; colligere; s-bragta barn singulorum conjugum (ex prioribus nuptiis) liberi.

Sammandrabba: confligere; congredi.

Sammandrabbning: congressus, -gressio.

Sammandrag: breviarium (Su.), summa l. ipsa capita (sententiae locique, C. de Or. III. § 16) alicujus rei; ett s. af romerska historien Romanorum res gestae summatim breviterque descriptae (C. Or. § 50); göra ett s. af ngt capita rerum summatim breviterque complecti.

Sammandraga: contrahere, t. ex. frontem, vela; mots. explicare; s. en här, en flotta exercitum, naves contrahere, comparare.

Sammandrifva: cogere (pecus); compellere (hostes in urbem).

Sammanfalla:

1. 1. eg.: corruere, concidere.
2. 2. oeg.:
   1. a. i tid: in idem tempus incidere.
   2. b. i begrepp, sak: idem (eadem) esse, esse apparere.

Sammanfatta: comprehendere; complecti; i 5 verser s. en lefnadsteckning af ngn vitam alicujus quinque versibus complecti; korteligen, i korthet s. paucis, brevi, breviter complecti, comprehendere.

Sammanfattning: (comprehensio); utgöra en s. af många ting multa complexum esse (omnium omnes caritates patria una complexa est, C.),

Sammanflyta: confluere.

Sammanfläta: connectere.

Sammanfoga: coagmentare (om l. såsom om stenar i en byggnad); jungere (camera lapidibus juncta, Sa.); conjungere; s. orden i satsen (med afseende på välljud och rytm) construere, collocare, componere, coagmentare (C. de Or. III. § 171; Brut.); (grammatiskt) conjungere.

Sammanfogning: coagmentatio; conjunctio; verborum collocatio (se Sammanfoga).

Sammangadda sig: conjurare; conjurationem facere; coire.

Sammangaddning: coitio; conjuratio.

Sammanhang: series (i abstrakt och konkretare mening ss. tillstånd l. sak – ett sammanhang); tenor (sträcka); ordo (rad); cohaerentia (mundi, C. semel); continuatio, contextus, connexus, conjunctio; societas (förbindelse); i ett s. uno tenore (fluere; rem gerere, tres consulatus gerere); perpetuo ordine; s-t mellan kroppens delar corporis partium inter se conjunctio et convenientia; s-t mellan själ och kropp corporis et animae societas; ett s. af orsaker och verkningar conjunctio (series) causarum et eorum, quae gignuntar e causis; ödet är ett oafbrutet s. af orsaker fatum est ordo seriesque causarum (cum causae causa nexa rem ex se gignat, C. de Div. I. 125); s-t i naturen l. verlden perpetua naturae consensio; convenientia et conjunctio naturae (l. c. 124); det råder ett genomgående s. i naturen omnia haec – una vi et una consensione naturae constricta sunt (C. de Or. III. § 20); alla vetenskapers inbördes s. omnium doctrinarum quasi consensus concentusque (ibdm 21); det finnes ett märkvärdigt s. i deras system mirabilis est apud illos contextus rerum (respondent extrema primis, media utrisque, omnia omnibus, C. de Fin. V. 83; tanta series est artis et sic sunt inter se pleraque connexa et apta, C.); ett s. af ord perpetuus, continuus sermo; verborum continuatio, series; lösrycka ett ord ur dess s. verbum ex perpetuitate sermonis l. perpetuo sermone revellere; afbryta talets s. filum orationis abrumpere; tenorem rerum interrumpere (C.); seriem orationis rescindere; framställa saken i dess s. rem ordine narrare; cuncta, ut gesta sunt, exponere; inse sakens s. res quomodo inter se nexae sint, videre; det saknas logiskt s. i hans tal oratio sibi non constat, perturbata et confusa est (C. de Or. III. 50); – stå i s. connexum, continuatum, conjunctum, adjunctum esse; pertinere ad alqd; pulsådern står i s. med svalget aspera arteria ostium habet adjunctum linguae radicibus, paulo supra quam ad linguam stomachus annectitur eaque ad pulmones usque pertinet (C. de Nat. Deor. II. 136); husen stå i s. med hvarandra domus inter se continuatae sunt; ön står medels en bro i s. med fasta landet insula continenti ponte adjungitur (pons ab insula ad continentem pertinet); inledningen skall stå i s. med det följande föredraget connexum sit principium consequenti orationi (C. de Or. II. 325); hans nedslagenhet står i s. med hans sjukdom causa tristitiae a corporis morbo non abhorret l. aliena est; matematiken står ej i ngt s. med talarekonsten mathematicorum arti – dicendi vis ne minima quidem societate conjungitur (ibdm I. 44.).

Sammanhanglös: perturbatus; confusus.

Sammanhänga:

1. 1. eg.: cohaerere cum re, alicui rei; continuari, continuatum esse rei.
2. 2. oeg.: cohaerere cum re, inter se (res naturā c-ntes disputatione separare); convenire; conjuncta esse inter se; jfr för öfrigt Sammanhang (i slutet).

Sammanhängande:

1. 1. i yttre mening: cohaerens; continuus; continuatus; perpetuus (aedificiorum ordo).
2. 2. i inre mening: perpetuus (= utan afbrott fortlöpande; oratio s. framställning, C.); väl (logiskt) s. framställning constans oratio (C. de Off. I. 144), verba continuata, conjuncta.

Sammanhörande: (a) naturā conjunctus, copulatus (de Off. III. 75).

Sammankalla: convocare; s. ett folkmöte contionem vocare, advocare; in contionem populum convocare; s. senaten senatum convocare, cogere; s. ett riksmöte comitia indicere.

Sammankallande: convocatio.

Sammankomma: convenire, coire in locum.

Sammankomst: conventus; coetus; hemliga s-r clandestini coetus; en menighetens s. concilium plebis; s. af folket i allm. (för öfverläggningar) contio populi; senats s. senatus consilium; senatus.

Sammanlefnad:

1. 1. convictus; äkta folks s. conjugium.
2. 2. allmänna s-n vita communis.

Sammanlefva: simul vivere cum alqo.

Sammanlägga: componere (oculos suos, alterius).

Sammanpacka: stipare; constipare.

Sammanpara: jungere; copulare.

Sammanrafsa: corradere; congerere; en s-ad här tumultuarius exercitus, miles.

Sammanrota sig: coire; conjurare.

Sammanräkna: computare; summam facere.

Sammanröra: miscere; permiscere.

Sammansatt: se Sammansätta.

Sammanskjuta: conferre (in commune alqd; pecuniam).

Sammanskott: collecta (c-am exigere a conviva, C.); symbŏla (Pt., Ter. – s-am dare, conferre); collatitia stips l. pecunia.

Sammanskrapa: corradere (äfven oeg.: pecuniam).

Sammanskrifva:

1. 1. = skrifva ss. ett ord: scribendo jungere, continuare.
2. 2. = författa: conscribere; componere; conficere.

Sammanskrifvande: conscriptio, confectio libri.

Sammanslagning: se Sammanslående.

Sammanslå:

1. 1. confligere; complodere; collidere.
2. 2. oeg. = ex duobus aut pluribus unum efficere.

Sammanslående:

1. 1. eg.: conflictio; (plausus).
2. 2. conjunctio; junctio.

Sammansmida: se Hopsmida.

Sammansmälta:

1. 1. intr. colliquefieri; – oeg. in unum confundi.
2. 2. tr.: confundere, conflare (statuam).

Sammansnöra: constringere.

Sammanströmma: confluere (eg. och oeg.).

Sammanställa: componere; conferre (jemföra).

Sammanstämma:

1. 1. om ljud l. musikaliska instrument: concinere.
2. 2. = stämma öfverens: consentire; convenire; constare; alla s-de i hans beröm de ejus laude omnes consentiebant, inter omnes constabat; allas s-nde röst l. mening consentiens omnium vox, opinio.

Sammanstörta: corruere; concidere.

Sammanstöt: concursus; conflictus.

Sammanstöta:

1. 1. intr., eg. och oeg.: confligere, collidi (våldsamt s.); concurrere; fartygen s-te navigia collisa sunt, concurrerunt; härarne s-te exercitus conflixerunt, concurrerunt, congressi sunt (jfr Graceia barbariae lento collisa duello, Hor.); många omständigheter s-te multa concurrerunt (C. de Off. I. § 45), simul evenerunt; deras egor s-te agri continuabantur, inter se contingebant.
2. 2. tr.: (vanl. stöta tillsammans l. i hop): collidere; confligere (Lucr.).

Sammanstötning: concursus (atomorum; navium; exercituum); conflictio, conflictus (corporum; lapidum, C.); congressus (exercituum); collisio (corporum, Pn.)

Sammansvuren: conjuratus; de s-e conjurati; conjuratio.

Sammansvärja sig: conjurare contra (mot) alqm, in (till) rem, de re gerenda (att göra ngt), facere alqd; conjurationem facere.

Sammansvärjning: conjuratio.

Sammansätta:

1. 1. i allm.: componere, conficere, construere (alqd ex rebus); s-satt, i motsats till enkel: compositus; multiplex; concretus (jfr C. Tusc. I. 71); vara s-satt af compositum, confectum esse, constare ex multis rebus; en af olika nationer s-satt här ex diversis nationibus mixtus exercitus; s-satt statsförfattning (mots. simplex) genus reipublicae (ex tribus illis simplicibus generibus) permixtum ac temperatum (C. de Rep. I. 69).
2. 2. s. ett ord: verbum jungere, conjungere (C.; Qu. VIII. 3. 31. 36); ex conjunctione novare (C. de Or. III. 154); s-satt ord verbum junctum (translata, facta, juncta verba, C.), compositum (Varr.)
3. 3. s. en skrift: concipere (uppsätta, koncipera); componere, conscribere, scribere, conficere (författa).
4. 4. s. en osanning: fingere, confingere (mendacium).

Sammansätta sig: coire, conjurare in alqm.

Sammansättning: compositio (varia; apta partium, membrorum c., C. de Off. I. 98; Tusc. I. 41); confectio (libri).

Sammansöka: conquirere.

Sammantrycka: comprimere (vulnus); componere (oculos mortui).

Sammanträda: convenire (jfr C. de Am. § 7); coire.

Sammanträde: conventus, coetus (hominum i allm.); contio (folkets); senatens s. senatus (contio aut s. aut ullus coetus hominum, C.); bivista ett s. coetum obire.

Sammanträffa:

1. 1. om personer: s. med hvarandra inter se convenire; (accidit, ut alter alterum necopinato videremus, C. de Fin. III. § 8); s. med ngn in alqm incidere; alqm convenire, offendere.
2. 2. omständigheter s-a – concurrunt.

Sammanträffande:

1. 1. personers: congressus, congressio.
2. 2. omständigheters: concursus (t. ex. calamitatum, C.).

Sammantränga: coartare (om saker, t. ex.: ea, quae c-vit et peranguste refersit in oratione sua, dilatet nobis atque explicet, C. de Or. I. 163); cogere, compellere (drifva tillsammans, t. ex. hostes in urbem).

Sammanvaro se Samvaro.

Sammanveckla, Sammanvika: complicare.

Sammanviga: auspiciis jungere alicui alqm.

Sammanväxa: concrescere; coalescere; s-vuxen concretus, coalitus.

Sammastädes: ibidem; eodem loco.

Samme: idem; (is ipse, eg. = just den; moriendum certe est, et id incertum an eo ipso die, C.; is – ett tonlöst ”den samme”, som blott ersätter ett i sammanhanget förut förekommande substantiv, bör i latinet återgifvas med det enkla determinativet is, och icke med idem, t. ex.: han slog en bro öfver Donau – och qvarlemnade såsom besättning vid s-a bro de furstar, hvilka o. s. v. – pontem fecit in Histro flumine – ejus pontis, dum ipse abesset, custodes reliquit principes, quos –, N. Milt. III. 1); samme som – idem, qui (aedificium idem destruit facilius, qui construxit, C. de Sen. 72); idem atque (animus idem est erga te atque fuit, Ter.); (idem cum alqo: eodem patre mecum natus, Tac.); den s., som om idem quasi l. tanquam (sensu amisso idem fit, quasi non esset natus omnino, C. l. c.); en och den s. unus et idem, unus idemque (leges una eademque voce cum omnibus loquuntur, C.); det gör (mig) det s-a nihil interest (Theodori quidem nihil interest, humine an sublime putrescat, C. Tusc. I. 102); ofta är ”det är l. gör det samma” = det är obehöfligt, jag frågar ej derefter: nihil curo istud; nihil opus est; nihil necesse est (Anaxagoras – quaerentibus amicis, velletne Clazomenas in patriam, si quid ei accidisset, auferri: nihil necesse est –, ibdm 104); stundom är det = nå väl, låt gå (jag vågar försöket l. trotsar faran) tanti est l. est tanti (C. Verr. IV. § 43); – i det samma eodem fere tempore; mox (han kommer nog i det s-a credo eum mox affuturum esse); med (i och med) det s-a eo ipso; simul (ofta kan detta uttryck återgifvas blott med lika tempus i två förbundne satser: qui Antonius oppresserit, bellum confecerit; cum tacent, clamant, C. Cat. I.; qui te ex aerariis exemit, lustrum condidit et taurum immolavit, C. de Or. II. 268); på s. gång:

1. a. eg.: eodem tempore; simul; (eādem; hic te opperiar: eadem illi insidias dabo, Pt. Mil 303); på s. gång som – cum – tum; dum.
2. b. då det icke är fråga om samtidighet, utan blott tvenne predikat l. attribut tilläggas samma subjekt, återgifves ”på s. gång” ofta med ett idem ss. predikatsnomen: id quidem nemini Graecorum contigisse video, ut idem utroque in genere elaboraret (C. de Off. I. cap. 1); skicklig filosof och på s. gång kraftfull talare bonus philosophus idemque fortis orator (äfven: vel l. et bonus philosophus vel l. et fortis orator; cum bonus orator tum absolutissimus poēta, T. Dial.); på s. gång som – (med adversativ l. koncessiv betydelse) cum (med konjunktiv – idem, tum, tamen); qui med konj. l. participialt uttryck med samma bibetydelse (Plato in irridendis oratoribus ipse esse orator summus mihi videbatur, C. de Or. I. 47; philosophandi scientiam concedens multis, quod est oratoris proprium, – si id mihi assumo, videor id meo jure quodam modo vindicare, C. de Off. I. 2; ut illud nego, sic hoc affirmo).

Sammelsurium: turba; farrāgo; confusa congeries.

Sammet: holosericum; pannus holosericus.

Samqväm: conventus, coetus, congressio familiarium (C. de Off. I. 132); circulus; glada s. convivia.

Samregent: imperii socius.

Samregering: regni l. imperii societas.

Samråd: consilii communicatio; consultatio; i s. med ngn cum alqo l. inter se communicato consilio, cum rem communicasset cum alqo, detulisset ad alqm; communiter; gå i s. med ngn se Samråda.

Samråda: consultare, rem communicare cum alqo; deliberare cum alqo l. inter se; rem deferre ad alqm; consulere alqm; capita conferre (L.).

Sams se Ense.

Samslägtad: cognatus.

Samspråk: sermo familiaris (jfr Samtal).

Samsyskon: fratres iisdem parentibus nati.

Samt:

1. 1. adv.: s. och synnerligen universi (et singuli); unusquisque; jemt och s. identidem; s. med una l. simul cum.
2. 2. konj.: que.

Samtagen: aequabilis; (aequabili quadam infirmitate).

Samtal: sermo [äfven om fingerade samtal (dialoger) såsom filosofisk framställningsform, C. de Am. 4]; colloquium (ofta = underhandling); lärdt s. disputatio; förtroligt s. sermo familiaris; s. mellan Crassus och Antonius sermo Crassi et Antonii; gifva sig i s. med ngn in sermonem alicujus se dare; sermonem ordiri, serere cum alqo; inleda, bringa å bane ett s. sermonem inferre (C. de Or. I. 29), instituere, movere; hålla ett s. sermonem habere (C. de Am. 3), conferre; sluta ett s. sermoni finem imponere; s-m conficere (genom ämnets uttömmande); vara närvarande vid ett s. sermoni interesse; taga del i s-t partem sumere sermonis; blanda sig i s-t sermoni se immiscere; återgifva ett s. referre sermonem; uppteckna ett s. sermonem mandare literis; afbryta ett s. s-m interrumpere, abrumpere.

Samtala: colloqui, loqui, sermonem habere, conferre cum alqo.

Samtalsform: sermo.

Samtalsspråk: sermo (i motsats till det för offentligheten ämnade föredraget, contentio, C. de Off. I. 132 ff.).

Samtalsämne: res, quae versatur in sermone, de qua est l. habetur sermo.

Samtid: aequales; haec, illa aetas (med afseende på nu lefvande l. på annan tid lefvande personer); ii, qui nunc sunt, qui tunc erant homines; sin s. sua aetas (jfr C. de Legg. I. 8; et sua et postera aetas, Hor.); ii, quibuscum vivit aliquis.

Samtida, Samtidig:

1. 1. som tillhör l. sker på samme tidpunkt (blott i formen samtidig): ejusdem temporis; qui eodem tempore fit; genom föräldrarnes nästan s-a död mortuis eodem fere tempore parentibus.
2. 2. (samtida och samtidig) = som tillhör samma tidehvarf: aequalis alicui, temporibus, temporum (C.); ejusdem aetatis, eorundem temporum; aetati alicujus adjunctus, conjunctus (Brut. § 99. 174); i brist på s-a källor cum nulla ipsis factis aequalia monumenta sint l. nihil ex eadem illa aetate memoriae proditum sit; det finnes ingen s. författare nemo aequalis illis temporibus (dat.) scriptor exstat, quo satis certo auctore stetur (L. VIII. c. 40); våre s-a aequales nostri; nostra aetas; hujus aetatis homines; hans s. illius aetatis homines.

Samtidighet: uttryckes genom omskrifning = att ngt tillhör samma tid l. tidehvarf.

Samtidigt: eodem tempore (vid samme tidpunkt); eadem aetate, iisdem temporibus (på samma tid l. under samma tidehvarf).

Samtlig: universus.

Samtycka: s. till ngt: assentiri alicui rei; probare, approbare assensu suo; concedere, permittere alqd, ut fiat alqd; den som tiger, s-r qui tacet, assentitur.

Samtycke: assensus; consensus (multorum, omnium); venia (= tillstånd); med ngns s. venia, pace alicujus; approbante, permittente alqo (magis non prohibente Tullo, quam approbante, L. I. 51); gifva sitt s. till ngt se Samtycka.

Samvaro: (conversatio; convictus); efter tre dagars s. postquam tres dies cum illo fui.

Samverka: conspirare.

Samverkan: conspiratio.

Samvete:

1. 1. = ngns medvetande om sina handlingar, tankar, afsigter och deras sedliga beskaffenhet: conscientia (animi c., C. de Fin. II. 53; c. factorum, ibdm. I. 51); mens (factorum o. d.) sibi conscia; godt s. recta conscientia (C. Ep. ad Att. XIII. 20); conscientia recte factorum, rectae voluntatis, optimae mentis (C. Brut. 71); (mens sibi conscia recti, Vg.); hafva ett godt s. nullius culpae (servati officii) sibi conscium esse; stor är s-ts makt magna est vis conscientiae (C.); mitt s. frikänner mig ipse me innocentiae conscientiā absolvo; ondt s. mala conscientia (Sa. Jug. 62); male factorum, peccatorum, maleficiorum conscientia; s-t anklagar ngn scelerum conscientia vexatur, cruciatur, (sudat) aliquis; (poena vehemens – nocte dieque suum gestare in pectore testem, Juv. XIII. 198); hafva ngt på sitt s. (subjektivt) sceleris conscientia premi, cruciari; (objektivt) in culpa esse; culpam rei sustinere; culpa est in alqo l. alicujus; commisisse alqd; alqd jure alicui vitio tribui potest; taga ngt på sitt s. culpam rei, alqd praestare; med godt s. (= utan att hafva l. få samvetsförebråelser af ngt) salvā conscientiā (Sen. Ep. 117. 1); jfr 2.
2. 2. = medvetande l. känsla af rätt och pligt, monhet om att uppfylla, betänksamhet för att åsidosätta dem: religio; fides; officium; pudor (summum crede nefas animam praeferre pudori, Juv.); med godt s. salva fide; salvo officio (C. de Off. III. 44); handla emot s. contra officium, contra jusjurandum ac fidem facere (ibdm 43); mitt s. förbjuder mig religione l. fide mea prohibeor; fides non patitur; fråga ngn på s. rogare alqm, ut ex animi sententia (C. de Or. II. cap. 64) respondeat; per fidem interrogare alqm; det är ej straffet utan s-t, som afhåller från brott non poena, sed (mens officii conscia) officium (natura, ipsa sceleris turpitudo, C. de Legg. I. 40. 41) a scelere arcet l. deterret; s-ts varnande röst vox quaedam officii l. mentis a scelere revocantis; göra sig s. öfver ngt religioni habere, ducere alqd (med infin., C. de Off. II. § 51); s-t är en omutlig domare ipsius mentis judicium corrumpi non potest; en man utan s. homo sine religione ac fide.

Samvetsagg: morsus conscientiae.

Samvetsbetänklighet: religio.

Samvetsfrid: recta conscientia; mentis tranquillitas (ex nulla sceleris conscientia).

Samvetsförebråelse: angor conscientiae (ipsius se accusantis mentis); göra sig s-r ipsum se vituperare, accusare.

Samvetsgrann: religiosus (testis); sanctus; diligens (officii servandi).

Samvetsgrannhet: religio; fides; diligentia (officii servandi); sanctitas; integritas.

Samvetsgrant: religiose (dicere testimonium; Atticus quidquid rogabatur, r. promittebat, N.); diligenter; summa fide.

Samvetslös: sine religione ac fide; perfidus; (audax); dissolutus.

Samvetslöshet: perfidia; perdita audacia (fräckhet); nulla religio, nulla fides (jfr L. XX 1. 4. 10).

Samvetsqval: angor, labes conscientiae (C. de Off. III. c. 21; de Legg. I. 40: angor conscientiae fraudisque cruciatus); sollicitudo mentis; plågas af s. scelerum l. male factorum conscientiā cruciari, angi, vexari; (frigida mens est criminibus; tacita sudant praecordia culpa, Juv. I. 166–7).

Samvetssak: res, quae religioni habetur, quam jubet fides; det är mig, jag anser det för en s. fidem meam in ea re astrictam, obligatam esse, verti puto; fidei l. religionis meae esse arbitror.

Samvetssår: vulnus conscientiae (C).

Samvetsöm: religiosus; (in fide servanda) diligentissimus.

Sand: arena; sabulo (grus, grof s.); saburra (skeppssand); – ordspråk: bygga sitt hus på s-n in aqua fundamenta ponere (C. de Fin. II. 72); otalig som hafvets s. quantus numerus arenae est (jfr Catull. VII. 3 ff.; – numeroque carentis arenae, Hor. Carm. I. 28. 1).

Sanda: arenā conspergere.

Sandal: solea (jfr lat. lex.); sandalium (gr.); crepĭda (gr.).

Sandbacke: clivus arenae l. arenaceus.

Sandbank: (agger arenae); breve; syrtis.

Sandbotten: solum arenosum.

Sandfält, Sandhed: ager arenosus (Sa. Jag. 79); campus arenosus.

Sandhög: cumulus arenae.

Sandig: arenosus.

Sandrefvel: breve, vanl. pl. brevia; (syrtis).

Sandöken: loca arenosa ac deserta; arenae.

Sangvinisk: (*temperamentum sanguinicum, eg. en sådan blandning af kroppens element, i hvilken blodet öfverväger); – s-t lynne natura mobilis, levis; ingenium mobile, celere (jfr C. Tusc. I. § 80); en s. person homo mobilis, celeri ingenio; s-a förhoppningar spes leves.

Sank, adj.: humidus; uliginosus; paluster.

Sank, subst.: skjuta i s. demergere, submergere (navem)

Sann:

1. 1. i allm.: verus, så väl = verklig som = sannskyldig, äkta; en s. händelse res vera; s. kärlek verus amor; s. ära, s. rättvisa vera gloria, verum jus, germana justitia (C. de Off. II. 43; III. 69); en s. vän verus amicus; en s. kristen verus Christi sectator l. discipulus (homo vere Christianus); hålla ngt för s-t credere alqd verum esse; pro vero habere; alicui rei assentiri (l. c. I. 18); det finnes ej ett s-t ord i hvad han säger nihil ad veritatem loquitur (C. de Am. § 91); totus e mendacio factus est.
2. 2. i särskilda uttryck:
   1. a. för sann: säga ngt för s. asseverare alqd.
   2. b. min sann: vero; me hercule.
   3. c. det är s-t, det är visserligen s-t: dessa uttryck återgifvas i latinet ofta blott med en koncessiv partikel (visserligen, fastän): sane; quidem; omnino (o. est amans sui virtus – ego autem non de virtute nunc loquor, sed de virtutis opinione, C. de Am. 98); quamquam; quamvis (quamvis blanda ista vanitas apud eos valeat, qui ipsi illam allectant et invitant, tamen – så s-t det än må vara, att inställsamhet blott får inflytande hos dem, som –, så böra likväl – etiam graviores – admonendi sunt, ut animum advertant –, ibdm 99).

Sanna:

1. 1. = visa, ådagalägga sanningen af ngt: verum alqd esse declarare, probare; oftast i passivum: verum fieri (ita verum fit illud, quod initio dixi, amicitiam nisi inter bonos esse non posse, C. de Am. § 65).
2. 2. = inse, medgifva sanningen af ngt: verum alqd esse videre, concedere, fateri.

Sannerligen: profecto; vero (får icke stå främst i satsen).

Sannfärdig: verax (om personer); verus (om saker och personer); ett s-t vitne verus l. verax testis; s. berättelse vera narratio.

Sannfärdighet: veritas (om personer och saker).

Sannfärdigt: vere; veraciter (Pt.).

Sanning:

1. I. i abstr. men.:
   1. 1. i allm.: veritas (s. ss. egenskap l. idé); verum = det sanna (sanningen ss. idé); s-ns vän veritatis cupidus, studiosus (C. de Or. I. § 47), amans, diligens, cultor (C. de Off. I. § 109); hans öron äro tillslutna för s-n ejus aures veritati clausae sunt; egna sig åt s-ns tjenst veritati servire (jfr huic virtuti veritas subjecta est tanquam materies, quam tractet et in qua versetur, C. l. c. I. 16); den historiska s-n rerum gestarum veritas; historiae fides (Cyrus ille non ad historiae fidem, sed ad imaginem optimi principis scriptus, C. Ep. ad Qu. fr. I. 1. 8); komma s-n närmast ad veritatem proxime accedere (C. de Or. I. § 262); hålla sig till s-n a veritate non recedere; ita dicere, ut ratio veritatis fert (ibdm 229); enlig med s-n (ad veritatem accommodatus); verus; gifva s-n rätt (äran) veritati concedere; söka, finna s-n verum quaerere, indagare, investigare, videre, invenire; s-ns sökande, finnande, kunskap veri indagatio, inventio, cognitio (C. de Off. I. § 13–18); granska s-n veritatem limare (ibdm II. 35); – ss. objekt och subjekt återgifves ordet, liksom andra abstrakta, oftast med en sats: s-n häraf inses lätt hoc verum esse facile apparet; betvifla s-n af ngt de rei veritate dubitare (C. de Fin. III. § 48); dubitare, verumne sit alqd, probare alqd verum esse (C. de Or. II. § 115).
   2. 2. i sanning:
      1. a. bekräftande: vero; profecto; jag begriper i s. icke ego vero non intelligo.
      2. b. = i sann (sannskyldig) mening: vere; en i s. lärd man homo vere doctus; vita vere vitalis (C. Consol. § 40).
2. II. i konkret mening:
   1. 1. (= det sanna, det som är sant i ngt): tala, säga s. vere l. verum (vera) dicere l. loqui; höra s-n af ngn verum audire ex, ab alqo (C. de Or. II. 153; de Am. 90); vilja höra s. verum quaerere (verum, inquis, amo, verum mihi dicito de me, Ps.); säga så som s-n är ita ut res est dicere (Orestes, ita ut erat, Orestem se esse perseverabat, C. de Am. § 24); det ligger någon s. i det yttrandet ex alqa parte verum est illud, quod dicunt –; icke säga hela s-n non omnia, quae in re sunt l. insunt, dicere; non omnino ad veritatem loqui; s-n att säga vere ut dicam; ut vere dicam; ut vere l. verum loquar; si verum loqui, fateri, audire volumus; si verum quaerimus, quaeris, quaeritis l. ensamt si quaeritis (C. de Or. I. 150; Verr. V. 60; de Fin. II. 23; Tusc. I. cap. 47; Brut. 256; Tusc. II. 23; Sull. § 23; de Or. II. 146; flera exempel hos Törneros-Ljungberg).
   2. 2. en sanning, pl. sanningar (sanna tankar l. yttranden): det är en s., att man genom att undervisa andra utvecklar sina egna kunskaper verum est illud, quod dicunt, docendo discere homines (jfr C. de Or. I. 150: vere – illud dicitur, perverse dicere homines perverse dicendo facillime consequi); en klar s. res certissima, verissima; en vigtig s. res vera eademque gravissima; han uttalade många vigtiga, tänkvärda s-r multa vere et graviter dicebat; oomstötliga, osvikliga s-r res verissimae, nunquam fallentes (l. c. 92), ab opinionis arbitrio sejunctae (l. c. 108); klart, grundligt insedd s. res penitus perspecta (ibdm); det är en afgjord, bevisad s., att – satis constat –; framställa ngt ss. en afgjord s. pro certo et fixo ponere alqd (certa dicent ii, qui – se sapientes esse profitentur, Tusc. I. 17); allmän s. locus communis (C. de Or. III. § 106; res in communi mente impressa, ibdm 115); en härlig s. divina sententia; divinitus dictum; djupa s-r reconditae, ex abdito erutae (C. Or. 79) sententiae.

Sanningsenlig: verus.

Sanningskänsla: veritas.

Sanningskärlek: veri amor l. studium; veritas (obsequium amicos, veritas odium parit, Ter. Andr.).

Sanningsälskande: veritatis cupidus, studiosus, amans, diligens.

Sannolik: veri similis (similior, simillimus, Tusc. I. 8); ad veritatem propensus (i kompar., C. de Div. I. 9; de N. D. III. 95; T.; L.); probabilis (antaglig; – ut homunculus unus e multis probabilia conjectura sequens. Ultra enim quo progrediar, quam ut veri videam similia, non habeo. Certa dicent ii et cet., Tusc. I. 17; jfr C. de Off. II. § 7, 8).

Sannolikhet: veri similitudo; probabilitas.

Sannolikt, Sannoliktvis: probabiliter; credibiliter; han är s. ej hemma credibile est, credam eum domi non esse.

Sannsaga: fabella; ficta fabula.

Sannskyldig: verus, germanus (t. ex. justitia, probitas).

Sannspådd: han blef s. evenit id, quod praedixerat l. vaticinatus erat; ejus praedictionem confirmavit eventus.

Sans:

1. 1. = sansning, medvetande: sensus (Tusc. I. 88); (sapientia, Pn.); hafva s. sentire; mente constare; mentis compotem esse (illis nec mens neque oculi constabant, L.); vara vid full s. integra mente (certisque sensibus esse, C. de Sen. 72); förlora s-n sensum amittere (C. de Am. § 14); sakna s. sensu carere, non l. nihil sentire (quid potest in eo odiosum esse, qui nihil sentiat?, C. Tusc. 90; 104); återfå s-n sensus redit alicui; sensum recipere; se colligere (ibdm 58).
2. 2. = själsnärvaro, besinning, sjelfbeherskning: praesens animus; sanitas, constantia (mentis); moderatio (hofsamhet); hafva, behålla s-n praesenti animo esse l. uti et consilio (C. de Off. I. § 80); förlora s-n perturbari; de statu animi l. de gradu dejici (l. c.); i medgången förlora s-n rebus secundis efferri; återfå s-n mentem recipere (Hor.); ad sanitatem reverti; yttra sig med s. och måtta moderate et modeste dicere.

Sansa: sentire; animadvertere alqd (på ngt).

Sansa sig: se colligere (C. Tusc. I. § 58); animum colligere; (ex pavore) animum recipere.

Sansad: sanus; prudens; gravis; moderatus; modestus; ett s-dt språk moderata, plena moderationis, sanitatis verba.

Sanslös: nihil sentiens (quid tibi morsus ferarum nocere poterunt nihil s-ti, C.; sopitus vulnere et nihil s-ens, L. 42. 16).

Sanslöshet: amentia.

Sant:

1. 1. i allm.: vere (v. pius s. gudfruktig); tala s. vere l. verum dicere l. loqui.
2. 2. så sant (mig Gud hjelpe) ita (me Deus juvet!).

Sappör: cunicularius.

Sarga: lacerare; sauciare.

Sarkasm: (salse l. salsum) dictum; pl. sales.

Sarkastisk: salsus; mordax; acutus; dicax (om person).

Sarkofag: sarcophăgus (eg. ett slags kalksten, som ansågs förtära kropparne, σάρξ, φαγεῖν; sedan = likkista af sten l. metall); loculus; solium; arca.

Satan: *satănas; diabŏlus.

Satir:

1. 1. en för romerska literaturen egendomlig diktart, af Lucilius och Horatius utbildad till en lärodikt i satirisk ton: satŭra, satĭra (jfr L. VII. 2; Ps. I. 114 ff.; Hor. Sat. I. 4, II. 7).
2. 2. = satirisk (i. e. med skämt bestraffande, ridendo verum dicens, Hor.) dikt i allm.: satira (difficile est satiram non dicere, Juv. I. 30); genus carminis l. carmen, quod in irridendis (l. castigandis) hominum moribus versatur; carmen dicacitatis plenum.
3. 3. = uddig, bitande qvickhet: sal (sale et facetiis omnes vincere, C.; Lucilius multo sale defricuit urbem, Hor.); dicacitas.

Satirisk:

1. 1. som har afseende på genus satirarum l. den satiriska diktarten (Satir 1, 2): (satiricus); s. författare satirarum scriptor.
2. 2. = uddigt qvick, skämtsam i bestraffande syftning: dicax, dicaculus (om personer); mordax (Cynicus, Hor.); acutus (spetsig, uddig i allm.); s. min vultus deridentis.

Satisfaktion se Upprättelse.

Satrap: satrăpes.

Satrapi: satrapēa, -pīa.

Sats:

1. 1. = portion, dosis: sumptio.
2. 2. = ansats: impetus; taga s. impetum capere.
3. 3. = i ord uttryckt omdöme:
   1. a. i formel, grammatisk och logisk, mening: sententia; propositum, propositio, enuntiatum, enuntiatio, pronuntiatum, pronuntiatio (alla dessa sex ord äro termini technici, som blott förekomma i det vetenskapliga språket); s-ns delar membra sententiae; s-ns byggnad verborum constructio; en sammansatt s. (period) verborum comprehensio, conversio, circuitus (se Period); öfversats propositio; undersats assumptio.
   2. b. med afseende på innehållet (= påstående, lärosats o. dyl.): sententia (brevis, acuta – kort, träffande; gravissima sententia, C. de Fin. II. 20; jfr III. 31; Epicuri sententiae maxime ratae – fundamentalsatser, κύριαι δόξαι, ibdm II. 20); ratio (Platonis, C. Tusc. I. 53); praeceptum (regel); decretum (C.), placitum (Pn., T.) = lärosats (jureconsultorum, philosophorum); en farlig, samhällsförderflig s. capitalis sententia, oratio; ofta uttryckes ordet blott med pronomen l. jemte sitt verb i latinet med ett enkelt verb, t. ex.: quum certe superiora (de förre satserne, premisserne) firma ac vera sint, his autem ea consentanea atque consequentia, ne de horum quidem veritate est dubitandum (C. de Fin. III. 48); uppställa en s. ponere: quod ita positum est – när han uppställer den satsen –, quod dissolutum sit, id esse sine sensu, id ejusmodi est, ut non satis plane dicat – så är det ej tydligt uttryckt –, quid sit dissolutum (C. de Fin. III. 100; jfr ibdm II. 41. 83); statuere (rectum esse concedere amicis, quidquid velint, C. de Am. 38); alicui placet alqd (Stoicis placet omnia in terris ad usum hominum creari, C. de Off. I. c. 16); bevisa en s. (sanningen af en s.) docere, probare alqd, verum esse alqd; medgifva sanningen af en s. dare, concedere alqd, alqd esse (ut geometrae solent non omnia docere, sed postulare, ut quaedam sibi concedantur –, sic ego a te postulo, ut mihi concedas, nihil praeter id, quod honestum sit, propter se esse expetendum. Sin hoc non licet per Cratippum, at illud certe dabis, quod honestum sit, id esse maxime propter se expetendum, C. de Off. III. § 33; jfr Tusc. I. § 78); fastställa en s. constituere alqd (C. de Fin. II. 39); fasthålla en s. tenere alqd (ibdm III. 11).

Satsbyggnad (ordens sammanställning med afseende på rytm och välljud): verborum constructio.

Satsförbindelse: conjunctio verborum, sententiarum.

Satslära: sententiarum construendarum et conjungendarum ratio; syntaxis.

Satt: staturae quadratae, (firmae); jfr Undersätsig.

Satyr: Saty̆rus.

Sax:

1. 1. att klippa med: forfex, forficula.
2. 2. redskap, i hvilket en persons (brottslings) hufvud instickes: furca.

Scen:

1. 1. på teatern: scena (eg. fondväggen); pulpitum, proscenium (= tiljorna, på hvilka skådespelaren uppträder); uppträda på s-en in scena agere (gestum; fabulas), in scenam prodire; framställa på s-en in scenam producere, inducere; s-en är i Athen rem Athenis gestam esse fingitur, finxit poēta (jfr Pt. Men. v. 8; – haec urbs est Thebae, id. Amph. 97; huic esse nomen urbi Diphilus Cyrenas voluit, id. Rud. 32, 33).
2. 2. i allm. = skådespel, uppträde: spectaculum.

Sceneri: quasi scena.

Scenisk: scenicus (ludus; s. konstnär scenicus).

Schabrak: ephippium.

Schack: ludus (regius), latrunculorum (jfr Rich); spela s. ɔ: latrunculis ludere.

Schackbräde: alveus; forulus.

Schackra: cauponari.

Schakal: lupus.

Schakt: specus; puteus.

Schal: *peplum.

Scharlakan: coccum.

Scharlakansfärgad, Scharlakansröd: coccĭnus, -neus.

Schatull: scrinium.

Schavott: catasta.

Se:

1. I. intr.: videre; cernere (urskilja); prospicere (se framför sig); aspicere (= se åt ett håll):
   1. 1. absolut l. med adverbiala bestämningar:
      1. a. eg. = kunna se: [videntem (med seende ögon) perire]; integris oculis esse; se på l. med båda ögonen utroque oculo bene uti; se skarpt acriter cernere (acutum cernere, Hor.): se dåligt hebeti visu esse; caecutire; icke se väl med venstra ögat sinistro oculo non satis bene uti; se långt longe prospicere; så långt man kan se quam longissime prospici potest l. conspectum oculi ferunt; se hit huc aspice! huc oculos verte; se här ecce!; se här är jag en ego!; se l. ser du (ser du icke?) videsne? (videtisne?); ser du, hur han rodnar videsne, ut erubescat?
      2. b. oeg. = inse, märka: videre; intelligere; sentire; häraf kan man se hinc apparet, perspici potest, cernitur; se på ngn, att han är ledsen ex alicujus vultu cernere, intelligere eum tristem esse, tristitiam conjicere.
   2. 2. med partiklar:
      1. a. se bort:
         1. α. eg.: oculos avertere, alio vertere.
         2. β. oeg.: se bort från ngt (animum avertere a re); discedere a re (C. de Off. I. c. 16); mittere, praetermittere alqd; rationem alicujus rei non habere.
      2. b. se efter:
         1. α. = med blicken följa: oculis sequi.
         2. β. = undersöka: videre (se efter, om, att – videre, sitne alqd, ut l. ne sit alqd).
         3. γ. = hafva tillsyn med, vårda: tueri.
      3. c. se framför sig: prospicere.
      4. d. se sig före: providere; cavere, ne –.
      5. e. se förbi: oculos tendere ultra alqd.
      6. f. se igenom:
         1. α. eg.: perspicere; oculis penetrare alqd.
         2. β. = genomögna ngt: oculis perlustrare, percurrere alqd.
         3. γ. se genom fingren med ngn: indulgere alicui, vitiis alicujus; connivere in (peccatis).
      7. g. se in: introspicere.
      8. h. se ned: despicere; vultum, oculos demittere; vultum solo defigere, oculos solo fixos tenere; se ned på ngn l. ngt despicere alqm alqd; alqd infra se putare.
      9. i. se om –:
         1. α. se sig om: respicere.
         2. β. se sig om efter ngt: circumspicere alqd.
         3. γ. se om ngn = besöka ngn: visere, invisere alqm.
         4. δ. se om ngt: tueri alqd.
      10. j. se sig omkring: circumspicere.
      11. k. se på:
          1. α. i allm.: videre, aspicere, contemplari, intueri alqd; har man sett på maken ecquid unquam simile vidisti l. vidimus?; ser man på ecce tibi.
          2. β. se på = göra afseende på: rationem habere alicujus rei; sequi (opportunitatem rei, C.); moveri, duci alqa re; se på styfvern pecuniae parcere; i allt se på fäderneslandets bästa ad patriae salutem omnia referre, omne consilium dirigere; (omnia ejus consilia salutem patriae spectant.
      12. l. se till:
          1. α. eg.: aspicere, intueri alqd, alqm.
          2. β. se i nåd till ngn: respicere alqm; aequis oculis aspicere alqm.
          3. γ. se till = hafva tillsyn med l. vårda: tueri, curare alqm, alqd.
          4. δ. = sörja för, akta: videre ut, ne (ne quid detrimenti capiat resp.); cavere, ne –.
      13. m. se upp:
          1. α. absolut: suspicere; oculos tollere; dispicere.
          2. β. se upp på ngn: suspicere alqm.
      14. n. se ut:
          1. α. = blicka, titta ut: prospicere (per fenestram).
          2. β. = hafva ett utseende: alqa facie, specie esse; han ser godt, bra ut: honesta, decora specie est; se glad, dyster ut laeto, tristi vultu esse; han ser ut, som han vore död mortui speciem habet; mortuus esse videtur; det ser ut, som han skulle komma sig spes videtur esse, fore ut convalescat; det ser ut till krig bellum instare, imminere videtur; est, cur metuas, ne bellum habeamus.
      15. o. se åt: videre (num, ne – om, att icke).
      16. p. se öfver (mönstra, granska): (oculis) percurrere, perlustrare; lustrare; recensere.
2. II. tr.:
   1. 1. eg. och i allm.: videre; cernere; aspicere; conspicere (se med förvåning l. beundran); contemplari (betrakta); visere (gå att se; betrakta); värd att se conspiciendus; dignus, qui conspiciatur; det låter se sig haud malum est; non indignum est, quod visatur; skön, ädel att se honestus, pulcher visu; icke vilja se ngn för sina ögon alqm (coram) aspicere nolle; se ngn rätt i synen rectis oculis, adversum aspicere alqm; se ngn på ryggen aversum videre alqm; se ngn öfver axeln despicere alqm; se ngn komma alqm venientem videre.
   2. 2. = märka, inse: videre; sentire; intelligere.
   3. 3. se ngn hos sig, se ngn på ngt: invitare alqm alqa re; domo excipere, recipere alqm.
   4. 4. låta se = visa: ostendere; låta ngn se sitt ädelmod liberalitate uti; liberalitatem praebere, praestare alicui.
   5. 5. se, få se = upplefva: videre; han hade sett Trojas tider Troica tempora viderat; han har sett bättre tider aliquando meliore fortuna usus est; den som lefver, får se – qui vivet, videbit.
   6. 6. se ngt gerna: probare alqd; gaudere, laetari alqa re (bonis amici); jag skulle hellre se att du komme hit malim huc venias; ogerna se ngt aegre, moleste, indigne ferre alqd; maerere alqa re (incommodis amici); nolle alqd.
   7. 7. se tiden an: exspectare.
   8. 8. se ut = utse: eligere.

Se sig: se sig ensam solum se relictum videre; – ofta återgifves det med ett passivt l. intransitivt verb: se sig beröfvad, se sig utan ngt privari, carere alqa re.

Sed:

1. 1. i allm. = vana, plägsed, i det offentliga och enskilda: mos; institutum (folklig sedvänja); ritus; consuetudo; god sed (ande) bonus, (integer) mos; borgerlig sed mos, consuetudo civilis, institutum civile (C. de Off. I. § 148); det är sed i ett land, hos ett folk, att – mos est apud populum (Romae, apud Romanos), ut –; ngn har för sed aliquis solet, consuevit facere alqd; alicui l. alicujus mos l. moris est, ut faciat alqd (C. in Verr. Accus. II); enligt gammal sed, enligt fädernes sed vetere l. antiquo more, more majorum; taga sed efter ngn ad alicujus mores se accommodare; taga s-n, dit man kommer ad eorum, quibuscum vivit, mores hominum sese accommodare; populi moribus uti.
2. 2. pl. seder: mores:
   1. a. med afseende på lefnadsvanor och umgängessätt: råa, fina s-r horridi, asperi, culti, elegantes, politi mores; en man utan s-r homo incultus, agrestis, rusticus; en man med sina s-r homo elegans, cultus, urbanus; hyfsa ngns s-r (lära ngn s-r) mores alicujus polire, excolere, perpolire, ad humanitatem fingere; lära ngn s-r = hålla i styr, tukta: coercere.
   2. b. = uppförande, vandel: goda, rena s-r boni, integri, sancti, pudici mores; dåliga, förskämda s-r mali, corrupti mores; en yngling med goda s-r adolescens bene moratus, a. honestus, sanctus; mot hans s-r är intet att anmärka mores quidem ejus labe, reprehensione carent; in moribus nihil est, quod jure reprehendas.

Sedan:

1. 1. adv.:
   1. a. i allm.: post, postea (med afseende på förfluten tid), deinde, mox, tum [ofta i motsats till ett primo = först, i början, primum = för det första, först i ordningen: primo pauca de literis (colloquebamur), deinde Torquatus –, C. de Fin. I. § 14; oratorem celeriter complexi sumus, neque eum primo eruditum –, post autem eruditum, C. Tusc. I. 5; primum est de honesto, tum de utili, post de eorum comparatione disserendum, C. de Off. I. § 10; paulum severae Musa tragoediae desit theatro: mox, ubi publicas res ordinaris, grande munus Cecropio repetes cothurno, Hor. Carm. II. 1].
   2. b. för – sedan (se’n): abhinc: ante; för tre år s. abhinc tres annos l. ante hos (illos) tres annos; allt s. usque ab illo tempore; långt s. multo post.
2. 2. prepos.: post; ab; ex; s. dess ex illo tempore; detta har jag kunnat s. min barndom haec usque a pueritia l. haec a puero scio; knappt ett år hade förgått s. vårt samtal vix annus intercesserat a sermone nostro, C.
3. 3. konj.: postquam; posteaquam; ut; cum (se Gramm.); dagen s. detta skett postero die, quam haec erant acta; det är 7 år, sedan jag såg honom septem anni sunt, cum eum nunquam video l. his septem annis eum nunquam vidi; det är ej ännu 7 år, s. Pisos motion om prejningar väcktes nondum septem anni sunt, cum de – repetundis L. Pisonis lata lex est (C. de Off. II. § 75); s. Tullus dött, kom det åter till riksföreståndareskap mortuo Tullo res ad interregnum rediit; s. han dött, prisades han mortuus – laudabatur.

Sedeförderf: vitia (L. praef.); mores corrupti; morum corruptela l. corruptio.

Sedel: schedula; chartula; syngrăpha (skuldsedel).

Sedelag: lex morum; lex vitae; (honestas, virtus); s-ns bud honesta; ea quae lex (morum) jubet (honesta ac turpia ad naturam referenda sunt, naturā dijudicanda sunt – s-ns bud hafva sin grund i naturen i. e. äro ovilkorliga och allmänt giltiga, C. de Legg. I. 45 ff.); iakttaga s-ns bud honestatem colere.

Sedelära: morum doctrina l. praecepta; ea pars philosophiae, quae est de vita ac moribus, quae pertinet ad mores (C.); moralis pars philosophiae, pars philosophiae de moribus (id. de Fato 1).

Sedelmynt: nummus chartaceus.

Sedelstock: summa.

Sedermera (= efter en längre tids förlopp): post; interjecto tempore.

Sedesam (syn. ärbar): honestus; s. jungfru casta virgo; s. hustru uxor pudica.

Sedesamhet: honestas; pudicitia; castitas.

Sedesamt: honeste; caste; pudice.

Sedeslös: turpis, vitiis inquinatus.

Sedig: modestus (puer – mots. procax, petulans).

Sedighet: modestia.

Sedigt: modeste.

Sedlig:

1. 1. = som har afseende på sederne (moraliteten): qui ad mores pertinet; morum (gen. pl.); s-a förhållanden ea, quae ad mores pertinent; s-t förderf morum corruptio; vitia; folkets s-a tillstånd mores populi.
2. 2. = som är i enlighet med sedelagen (dygdig): honestus; probus; bonus; en s. man vir bonus et honestus; ett s-t lif vita proba, honesta, sancta; strängt s. sanctus, incorruptus; ett s-t folk populus bene moratus.

Sedlighet: mores; boni mores; honestas; virtus; s-ns bud ea quae ad bonos mores, ad honestatem pertinent; iakttaga s-ns bud honestatem colere, servare; folkets s. mores populi.

Sedligt: honeste, probe, sancte; bene; lefva s. och lyckligt bene beateque vivere.

Sedvana, Sedvänja: mos; institutum (civile); ritus.

Sedvanlig: solitus; usu receptus.

Seg:

1. 1. eg.: lentus (pix, gluten); tenax; spissus (dryg).
2. 2. oeg. = ihållig: tenax; pertinax; pervicax (oftast i dålig mening); ad resistendum fortis; firmus; han är seg (= seglifvad) durus, ferreus, invictus est.

Segel: velum; linteum (poet.), carbăsus (poet.); hissa s. vela facere, explicare; gå till segels, hissa s. för vinden vela (ventis) dare; sätta alla s. till totos pandere sinus; refva, berga s-n vela contrahere, deducere; gå för fulla s. velis passis navigare; vinden fyller s-n tendunt, implent vela venti.

Segelbar: navigabilis.

Segelduk: linteum, carbăsus.

Segelfärdig: ad navigandum paratus.

Segelgarn: *fila velaria.

Segelled: alveus (navigabilis); cursus.

Segelsömmare: velorum sutor; (velarius).

Seger: victoria; (palma = segertecken l. -pris); stor, härlig s. magna, praeclara v.; blodig, oblodig s. victoria cruenta, incruenta; vinna s. victoriam reportare (ex, de alqo öfver ngn), consequi, obtinere; vincere (alqm); han behöll s-n victoria penes illum fuit; efter vunnen s. partā victoriā; s-n är vår, vi hafva s-n i händerna vicimus; victoriam in manibus habemus; tillerkänna ngn s-n (victoriam,) palmam dare, tribuere, deferre alicui, deferre ad alqm; tillskrifva sig s-n victoriam ad se trahere; s-ns frukter fructus, praemia victoriae; s-ns följder ea, quae victoriam consequuntur l. consecuta sunt; eventus victoriae.

Segerbelöning: praemium victoriae; palma.

Segerdrucken: elatus victoriā.

Segerfest: triumphus.

Segerherre: victor.

Segerhufva: galea (pueri recens nati).

Segerrik: victor; victrix; s-a vapen victricia arma.

Segerskri: clamor victorum l. vincentium.

Segerstod: statua triumphalis.

Segersång: epinicium.

Segersäll: invictus.

Segertecken: tropaeum (ferculum apte fabricatum, in quo spolia caesi hostis suspensa sunt, L. I. 24); palma (palmqvist, som segraren bär i handen).

Segertåg: triumphus.

Segervinnare: victor.

Seghet:

1. 1. eg.: lentitia; tenacitas.
2. 2. oeg. = ihållighet, motståndskraft: pertinacia; firmitas; magna vis resistendi.

Segla: vela facere; velificari; navigare (i allm. = färdas på fartyg); s. någonstädes hän nave vehi, proficisci, navigare alqo; s. förbi praeternavigare, nave praetervehi locum; s. på ett haf navigare mari; mare (Hellespontum, Ionium mare) navigare; s. öfver ett haf percurrere, transcurrere; s. omkull, i qvaf everti; mergi; s. öfver ett annat fartyg evertere.

Seglare: nauta; navis.

Seglifvad: vivax.

Segling: velificatio; navigatio, cursus maritimus (sjöfärd i allm.)

Segment: *segmentum.

I. Segna: lentescere (blifva seg).

II. Segna: (ad terram) labi, delabi.

Segra:

1. 1. om personer: vincere (alqm öfver ngn); victorem, superiorem (ex acie) excedere, discedere; victoriam ab (öfver) alqo reportare, (referre, poet.); superare (alqm); (jfr Seger); Romarne s-de Romani bello, in acie vicerunt (L.), ex proelio victores discesserunt (jfr L. XXI. 1.); Lucretia s-de i hustrurnas täfling victoria muliebris certaminis penes Lucretiam fuit (L.); s. i (vinna) en rättegång causam vincere.
2. 2. om saker: vincere (vincat utilitas, C. de Off. III. 88; vicit utilitas honestatem – nyttan öfwer da?et sedligt rätta, id. 19); valere (ejus consilium non valuit, N.).

Segrande: s. vapen arma victricia; det s. partiet victores.

Segrare: victor; blifva s., se Segra.

Segsliten: firmus; durabilis.

Sejlare = Repslagar.

Sekel: saeculum; centum anni.

Sekelgammal: centum annorum; annosus (a. cacumina quercus); vetustus.

Sekreterare: scriba; ngns s. ab epistolis alicujus, a manu alicujus.

Sekreteriat: scriptus.

Sekt: secta (Stoicorum, Academicorum); schola; haeresis; tillhöra en s. sectam aliquam sequi, alicujus s-m aemulari; s-m profiteri bekänna sig till en s.

Sekterisk: certae sectae addictus et emancipatus.

Sektion: pars.

Sekularisera: exaugurari.

Sekund: *minuta secunda (sexagesima pars minutae).

Sekundant: adjutor, (qui partes fert secundas, Hor. Sat. I. 9).

Sekundera: adesse alicui; esse alicui quasi secundarum (C.); secundas agere alicui.

Sela: s. på en häst jugum imponere equo; s. af jugum demere equo.

Sele: jugum (med tillhörande lora – remmar – motsvarar, hvad bruket beträffar, fullkomligt det svenska ordet).

Selleri: apium.

Seltyg: jugum et lora equi; (armamenta equi).

Semla: placenta; crustulum.

Sen:

1. I. i positiv:
   1. 1. i rent temporal mening (= långt liden, sent inträffande; mots. tidig, snar): serus; s-a natten sera l. multa nox; till s-t på natten in multam noctem; det är s-t på dagen serum diei est (L.); multus jam dies est; sen hjelp, sen hämnd serum auxilium, sera poena; s-a ålderdomen extrema senectus.
   2. 2. = långsam: tardus; lentus; sen kommunikation tardus (et impeditus) commeatus; sen till orätt tardus ad injuriam; vara sen tardum esse; cunctari; morari; var ej sen att hjelpa noli ad opitulandum tardus esse; han var ej sen att följa uppmaningen haud cunctabatur l. morabatur monentem sequi; non morabatur, moram non interponebat, quo minus l. quin monentem sequeretur, sine mora monentem secutus est.
2. II. komparativ och superlativ: (magis, maxime serus – i mots. till tidigare, -ast); posterior, postremus (i mots. till förre, föregående, först); hic = den senare nämnde; mots. ille (dock användes äfven i denna mening posterior, mots. prior, t. ex. C. de Off. I. § 67); proximus, hic proximus, hic = senast förfluten (ej = sist öfver hufvud; jfr his proximis Nonis, his Nonis, C. de Am. § 7. 8); (tardior, tardissimus, i mots. till raskare, -ast); – en s-re timma posterius (magis serum) tempus diei; komma i s-ste laget tantum non sero venire; en s-re tid posterior aetas; s-re författare posteriores scriptores; en långt s-re författare qui multis annis post fuit; till s-ste ålderdom ad extremam usque senectutem; till s-ste efterverld ad ultimam posteritatem; hans minne skall lefva till s-ste efterverld ejus memoria cum omni posteritate adaequabitur; nulla posteritas ejus nominis memoriam exstinguet l. obruet.

Sena: nervus.

Senap: sināpi l. -pis.

Senapsdeg: sinapismus.

Senare, Senast se Sen.

Senat: senatus; (publicum consilium); romerske s-n senatus (Romanus); patres (Romani); blifva medlem af s-n in senatum venire; invälja – i s-n in senatum legere; utstöta ur s-n senatu movere; sammankalla s-n senatum l. patres convocare; senatum cogere; komma i s-n (in senatum) in curiam venire; hålla s. senatum habere; föredraga ngt för s-n ad senatum referre alqd, cum senatu agere de re; låta ngn få företräde i s-n in senatum admittere, introducere alqm; (senatum dare alicui); s-n besluter – s. decernit, ut –; senatui placet fieri alqd; upplösa s-n s-tum mittere, dimittere.

Senator: senator (vetus, recens); s-ne senatores; patres; senatus; blifva s., väljas till s. in senatum venire, legi.

Senatorsstånd: ordo senatorius; patres.

Senatorsvärdighet: senatoria dignitas.

Senatsbeslut: senatus consultum; senatus auctoritas (= ett s., mot hvilket menighetstribunerne protesterat – intercesserant); fatta, upphäfva s. senatus consultum facere, rescindere; uppsätta (protokollisera) ett s. senatus consultum perscribere.

Senatshus: curia; senaculum.

Senatssammanträde: senatus; senatus concilium (L. IV. 48); dies senatus (ordinarie s.; jfr T. Ann. I. 8); utlysa s. senatum vocare in certum diem; senatum, senatus concilium indicere; upplösa ett s. mittere, dimittere senatum.

Senfull: nervosus.

Senfärdig: tardus; lentus; segnis.

Senfärdighet: tarditas; segnitia.

Senfödd: serotinus; serus.

Senhöst: extremus, vergens, praeceps auctumnus.

Senig: nervosus.

Senmogen: serotinus; serus; sero mitescens l. maturescens.

Senna: (en växt): cassia sennae.

Sennate: *infusio sennae.

Sensträckning: luxatio nervi.

Sensträng: nervus; nervia.

Sent:

1. 1. positiv.:
   1. a. (mots. tidigt l. snart): sero; (hos poeter ofta uttryckt med adj. serus – serus in caelum redeas –, Hor.); s. på dagen sero (diei, T.); multo jam die; för sent serius; sero; nimis sero; serius quam decuit; något för s. paulo serius; s. omsider, s. om länge sero, sero tandem; s. födes hans like diu erit, cum ejus par nemo exoriatur; (hujus ecquando parem habebimus?); fort eller s. serius ocius (Hor.; serius aut citius, Ov.; aliquando moriendum est);
   2. b. = långsamt: uret går s. tarde it l. movetur.
2. 2. komparativ (senare): serius (mots. tidigare; i rätt tid; snarare; förr –; serius quam debuit, quam exspectabam; förr l. s-e serius ocius; aliquando); post, posterius (mots. förr – vid jemförelser med en bestämd tidpunkt: tre år s-re tribus annis post).
3. 3. superlativ (senast): postremo, postremum (ofta med adjektivt predikativ); s-st klockan 10 ut postremum, hora decima; han kom s-st af alla omnium ille postremus venit.

Sentens: sententia (C. Brut. 29); locus communis; sensus (i silfveråldern, t. ex. T. Dial. c. 20); dictum (breviter, argute).

September: mensis September; September.

Seqvester, Seqvestrera se Qvarstad.

Seralj: gynaeconītis (viris interdicta, Turcarum more).

Serla: vesperi; sero (diei, T.).

Serlaregn: pluvia vespertina.

Serpentin (en marmorart): *lapis serpentinus.

Servera:

1. a. ett bord: mensam instruere.
2. b. = bjuda ngn en rätt: ministrare, apponere cibum alicui.
3. c. s. en kanon: instruere; pulvere implere.

Servet: mappa.

Servis: instrumentum.

Session: = ett kollegii sammanträde: consessus; conventus; concilium.

Sessionsrum: curia; locus consessūs, ad conveniendum solennis.

Sex: sex; sex på hvarje seni; sex gånger sexies; sex gånger sex sexies seni.

Sexa:

1. a. senio;
2. b. compotatio; convivium vespertinum.

Sexbent: sepes (Ap.).

Sexdubbel, Sexfaldig: senarius; (bis ternus).

Sexhundra: sexcenti; s. på hvarje sexceni.

Sextio: sexaginta; s. på hvarje sexageni; s. gånger sexagies.

Sextionde: sexagesimus.

Sexton: sedecim; s. på hvarje seni deni; s. gånger sedecies.

Sextonde: sextus decimus; decimus sextus.

Si, interj.: (eg. = Se, t. sieh): ecce; en.

Si och så: non optime.

Siare: vates; divinus.

Sicksack: i s. serratim; gå i s. (serratim) discurrere; vibrari.

Sid:

1. 1. s-a kläder vestis ad pedes demissa l. fluens.
2. 2. s. mark: ager (humilis) humidus, uliginosus.

Sida:

1. I. absolut: sidan (de två sidorna) af en (organisk l. oorganisk) kropp (i mots. till fram, bak, ofvan, nedan):
   1. 1. eg.: latus; stöta ngn i s-n latus alicujus fodicare; in latus impellere alqm (montem impulit in latus, Vg.); ondt (håll, styng) i s-n laterum dolor; sluta sig till ngns s., gå vid ngns s. ad latus alicujus se applicare, latus alicujus tegere; aldrig gå från ngns s. a latere alicujus nunquam discedere; sätta handen i s-n manu latus comprehendere; komma från s-n ex latere, a latere, ex transverso l. transversum, ex obliquo venire; hafva s-n obetäckt latus apertum, nudum habere, dare, praebere; angripa ngn i s-n (falla ngn i flanken) a latere aggredi alqm, in latus alicujus invadere, incurrere; se åt s-n aspicere in transversam partem, in obliquum; sitta vid s-n af vägen juxta viam sedere; gå åt s-n secedere; jfr Afsides.
   2. 2. i oeg. uttryck: stå vid ngns s. adesse alicui; tala vid s-n om saken alias res agere; sätta å sido omittere, praetermittere; negligere; abjicere, relinquere (obedientiam, C. de Off. I. 102); skämt å sido amoto l. remoto joco.
2. II. i allm. utan ofvan nämnde motsats = gränslinie l. yta, parti af ngt, håll om ngt:
   1. 1. i eg. uttryck: latus (latera trianguli, tesserae; dextrum Scylla latus – freti – laevam implacata Charybdis obtinet, Vg.); pars (i allm. = del, parti; håll); båda s-na af floden utraque pars fluminis; föra ngn öfver till andra s-n om floden in alteram fluminis partem l. ripam transjicere alqm; den tyska, franska s-n (af floden) Gallorum, Germanorum ripa; stå, ligga på andra s-n ab altera parte stare, collocatum esse; omgifva på l. från alla l. båda s-r undique l. utrinque cingere; befinna sig i en annan s. af huset in alia parte aedium esse; åt alla s-r in omnes partes; quoquo versus; åt båda s-r utrinque; på andra s-n om ngt ultra, trans alqd; på denna s-n om ngt cis, citra alqd; främre, bakre s-n pars (frons) aversa, adversa; särskilda uttryck: medaljens båda s-r pars aversa et adversa clupei l. utraque frons clupei; s. i en bok l. af ett papper pagĭna; de två s-na af ett tyg panni utraque pars, frons.
   2. 2. i oeg. mening:
      1. a. i allm.: (pars); å andra s-n rursus; å ena s-n – å andra s-n quidem – sed (visserligen – men); et – et rursus; vel – vel; neque – neque; neque – et (å ena sidan icke – å andra sidan); t. ex. nec modus est ullus investigandi veri, nisi inveneris, et quaerendi defatigatio turpis est, cum id, quod quaeritur, est pulcherrimum (C. de Fin. I. 3; jfr 7); id neque feci adhuc nec mihi tamen, ne faciam, interdictum puto (ibdm).
      2. b. på, å, från ngns sida: jag å min s. ego; equidem; på sin mors s. vara beslägtad med ngn a matre l. materno genere contingere alqm, cum alqo conjunctum esse; röna välvilja från ngns s. beneficium accipere ab alqo; beneficio affici ab alqo; frukta intet från ngns s. ab alqo nihil timere.
      3. c. i fråga om partiåsigt l. – ställning: pars; partes; causa; stå på ngns s. ab alqo, ab alicujus parte, pro l. cum alqo stare; stå på aristokratiens s. optimarum partium esse; pro causa optimatium stare; öfvergå på ngns s. in alicujus partes l. causam transire; pro alqo stare incipere; draga ngn öfver på sin s. ad suam causam, ad suas partes, (ad utilitates suas) adjungere alqm; sibi conciliare alqm; gynna båda s-na utrique parti favere.
      4. d. i fråga om egenskap, hänseende, synpunkt: två s-r af samma sak ejusdem rei duae partes (l. species); saken har äfven sin andra, sin ledsamma s. est etiam aliud, quod in hac re considerandum videatur; habet res locum lubricum, molestum; se, taga en sak från den bästa, ljusaste s-n in meliorem partem alqd accipere, interpretari; framhålla de bästa s-na hos hvarje sak ea, quae in quaque re optima sunt, commemorare; ngns vackra s. virtus, laus (pl. virtutes, bona) alicujus; denna vetenskap är hans starka s. hac arte maxime confidit (C. Tusc. V. 8), plurimum valet, maxime excellit; ngns svaga s-r alicujus vitia, mala (est iniqua in omni re accusanda praetermissis bonis malorum enumeratio vitiorumque selectio, C. de Legg. III. 23); ea, quae in alqo vitiosa sunt (C. de Or. II. § 90); girighet är hans svaga s. in avaritiam maxime propensus est (pecuniā vincitur); egenkärlek är ej hans svaga s. non est nimis sui amans; mannens älskvärda s-r hominis suavitas.

Siden: sericum.

Sidenklädning: vestis holoserica, bombycĭna.

Sidoblick: ex obliquo l. ex transverso aspectus; kasta en s. på ngn ex obliquo aspicere, quasi praetereuntem aspicere (C. de Or. I. § 162).

Sidobyggnad: ala (domūs).

Sidodörr: janua a latere l. lateralis.

Sidohugg: ictus obliquus, obliqua plaga; gifva ngn ett s. (i oeg. mening) oblique perstringere, carpere alqm.

Sidoinflytande: potentia apud alqm.

Sidokamrat: proximus condiscipulus.

Sidolinie: slägtskap på s-n quasi lateralis quaedam cognatio; vara på s-n beslägtad med ngn quasi transversa linea (cognationis) contingere alqm.

Sidvörda: despicere; non ea, qua par erat, reverentia colere alqm; minuere reverentiam in alqm.

Sidvördnad: despectus.

Siffra: nota numeri; numerus; på s-n uppgifva ngt exacto numero affirmare (L.), definire alqd.

Sig: sui, sibi, se (sese); injaga beundran för sig admirationem sui injicere alicui; i och för sig per se ipse; hvar för sig pro se quisque; (separatim); – angående det latinska relativet i förhållande till det svenska anmärkes

1. 1. att syntaktiskt det latinska reflexivet har en vidsträcktare användning, då det ej blott syftar tillbaka på subjektet i den sats, hvilken det tillhör, utan på subjektet i hufvudsatsen, så vida bisatsen (ɔ: den bisats, hvari det svenska pron. personale står) uttrycker detta subjekts tanke (concubia nocte visum esse in somnis ei, qui erat in hospitio, illum alterum orare, ut subveniret, quod sibi a caupone interitus pararetur –; tum ei dormienti eundem illum visum esse rogare, ut, quoniam sibi vivo non subvenisset, mortem suam ne inultam esse pateretur, C. de Div. I. 57).
2. 2. att i många fall svenskt reflexivt verb i latinet måste motsvaras af passivt, t. ex. moveri, exerceri, angi, falli röra sig, öfva sig, ängsla sig, bedraga sig; det låter ej ens tänka sig hoc ne cogitari quidem potest; det förstår sig facile intelligitur; facile est ad intelligendum; scilicet.
3. 3. i andra fall motsvaras det svenska reflexiva uttrycket i latinet af ett intransitivt, t. ex. gaudere, laetari.
4. 4. stundom ersättes reflexivet af ett animum, corpus ss. objekt: egna sig åt, rigta sig på ngt animum applicare ad rem; plåga sig animum exedere; kasta sig ned på marken corpus humi prosternere.

Sigill: signum (så väl det, hvarmed aftrycket göres i vaxet, som vaxaftrycket sjelft); sigilla (n. pl., id.); trycka, sätta s. på ngt imprimere s-a (C.); taga af s-t signum detrahere (Romarne brukade ss. sigill – petschaft – vanligen en ring med egarens l. ngn annan persons bild i infattningen – C. Cat. III. –; i stället för lack begagnades vax, hvilket sattes på föreningspunkten af de trådar, som slogos omkring tabellae; jfr N. Paus. IV. 1).

Sigillring: anulus signatorius.

Signa = segna: labi, delabi.

Signa = välsigna: *benedicere, fausta precari alicui.

Signal: signum; classicum (samlingssignal); gifva s. signum dare (bucinā, tubā), s. canere; sätta upp en s. (fana l. dyl.) signum tollere; medels eldar gifva s. ignibus significationem facere, inter se significare; s. till drabbning signum proelii committendi; gifva s. till återtåg s. recipiendi l. receptui dare; s. till återtåg signa, quae receptui canunt (C.).

Signalement: signa notaeque, quibus aliquis agnosci possit, C.

Signalera: signum dare, significationem facere.

Signeri: incantatio.

Signerska: incantatrix.

Signet se Sigill.

Sigt: (i handelsspråket): vexel att betala efter s., efter 20 dagars s. syngrăpha, quae, ut primum (visa) exhibita est l. viginti diebus post quam visa fuit, solvi debet.

Sigta: s. efter l. på ngt spectare alqd l. ad alqd; petere alqd; (nec semper feriet, quodcunque minabitur, arcus, Hor.).

Sigte: taga s. på ngt petere alqd; hafva ngt i s. spectare alqd l. ad alqd; få s. på ngt prospicere (terram; videre terram, C. de Sen. § 71); släppa ur s. oculos avertere ab alqa re; (consilium initum omittere).

Sik: foria lacustris.

Sikt: cribrum.

Sikta: cribrare.

Sil: colum.

Sila: colare (aquam, mel); s. igenom percolare; jfr Mygga.

Silfver: argentum; obearbetadt, arbetadt, myntadt s. a. rude, factum, caelatum, signatum; af s. argenteus, argentarius; öfverdragen med s. argentatus.

Silfverarbete: opus argenteum.

Silfverbeslagen: argentatus.

Silfverbröllop: *repotia conjugum post XXV annos celebrata.

Silfverglitt: argyritis.

Silfvergrufva: argentaria.

Silfverhvit: argenteus.

Silfverhår: argenteus, albus capillus.

Silfverkärl: vas argenteum.

Silfvermalm: terra argentosa.

Silfvermynt, Silfverpenning: nummus argenteus; argentum signatum.

Silfverprof: obrussa.

Silfverskum: spuma argentea.

Silfverslagg: scoria argenti.

Silfvertacka: lamina l. lamella argenti.

Silfvertråd: argentum ductile.

Silfvertyg: pannus filis argenteis intertextus.

Silfverålder: aetas argentea.

Silke: bombycĭnum; sericum; spinna s. på ngt, i oeg. mening = lucrum facere ex re, magnas pecunias facere ex re.

Silkesmask: bombyx.

Silkesodling: *cultura bombȳcum.

Sill: haringus

Simfågel: avis natans.

Simhud: cutis inter digitos avium natantium; c. natatoria.

Simma:

1. 1. eg.: natare; nare (af hvilket verb undvikas de enstafvige formerne); kunna s. nandi peritum esse; s-nde (i vattnet lefvande) djur nantes bestiae; s. i land enare, enatare; s. i, på ett vatten innatare, innare flumini; s. öfver en flod flumen transnatare, transnare, nando transmittere.
2. 2. oeg.:
   1. a. om saker = vara dränkt i ngt, flyta, drypa af ngt: madere, manare, fluere alqa re.
   2. b. om personer: s. i svett sudore manare, perfusum esse; s. i tårar in lacrimas effusum esse; fletu madere (Ov.); s. i njutningar, öfverflöd voluptatibus affluere, circumfluere; luxuriā diffluere (C. de Off. I. 106), in omnium rerum affluentibus copiis vivere.

Simmande: natatio; genom s. nå land enatare.

Simmare: natator; skicklig s. nandi peritissimus; ifrig s. nandi studiosus.

Simmig: tenax.

Simning: natatio, natatus.

Simpa: (ett slags fisk): cottus.

Simpel:

1. 1. = enkel, tarflig: simplex (victus cultusque; vestitus); mediocris; tenuis (ringa – homo t., C. de Off. II. 70).
2. 2. = blott och bar: (simplex); verus; merus l. helst med adverb: solum; tantum.
3. 3. enkel = lätt, klar: facilis; liquidus; commodus; det är en s. sak facile id quidem factu est; (ju enklare, ju s-re quo simplicius, eo liquidius l. commodius).
4. 4. i andlig mening om personer och deras karakter l. tänkesätt (gemen, låg): sordidus; improbus; nequam; malus; en s. handling improbe sordide factum; malum facinus; en s. karl homo improbus, sine religione et fide; s. girighet sordida avaritia.

Simpelhet:

1. 1. i allm.: simplicitas; mediocritas; tenuitas.
2. 2. = lätthet, klarhet: facilitas; simplicitas.
3. 3. = gemenhet, låghet: nequitia; improbitas.

Simpelt:

1. 1. i allm. = enkelt, tarfligt, ringa: simpliciter.
2. 2. = rätt fram, blott och bart (helt simpelt): simpliciter; nihil – nisi; helt s. en äfventyrare verus nebulo.
3. 3. = gement (i moralisk mening): sordide; improbe; nequiter; det var s. gjordt nequiter sane factum.

Simplats: natabulum.

Sin: suus; om ordets syntaktiska bruk gäller detsamma som om det personliga reflexivet, se Sig 1, jemte der anförda exempel; ordet utelemnas ofta i latinet liksom de öfriga possessiva pron., der ingen motsats till annan egare ligger under: patriam amare älska sitt land; sin egen suus (framför substantivet); suus ipsius l. (hänfördt till flere egare) ipsorum; vara sin egen herre sui juris esse; gagna sig och sina et se juvare et suos (C. de Off. I. 9); behålla hvar (och en) sitt sua quemque tenere; liksom någongång är fallet med sin, hänför suus sig stundom ej till subjektet, utan till ett ord i annan kasus: hvar och en tycker om sin suus cuique placet; gifva hvar och en sitt suum cuique tribuere; hvars och ens eget förhållande bestämmer hans lycka (hvar och en är sin lyckas smed) sui cuique mores fingunt fortunam hominibus; – i sinom tid tempore suo; aliquando.

Sin, n.: (om kor, som ej mjölka): stå l. vara i sin arere; lacte destitutam esse.

Sina, Sina ut: arescere; interarescere; exarescere.

Singular: singularis numerus.

Sinka, f.: solea ferrea.

Sinka, v. intr.: morari; tempus ducere.

Sinka, v. tr.: sarcire.

Sinlig:

1. 1. i subjektiv men.:
   1. a. som tillhör sinnena, är för l. sker med sinnena: sensuum; (corporis); s. förnimmelse sensuum perceptio; s. njutning l. vällust (sensuum), corporis voluptas; s-t begär appetitus (natura beluae dedit a-um), voluptatis appetitus (v-is a. dissimulare propter verecundiam, C. de Off. I. 105; jfr ibdm 101).
   2. b. = hängifven åt det sinliga, åt sinlig njutning: voluptarius; delicatus; voluptatibus deditus; mollis.
2. 2. som uppfattas af sinnena: sensĭlis (Lucr.), sensibilis (Sen.); qui potest sensibus percipi, qui cadit sub sensus; hela den s-a verlden l. naturen haec omnia, quae sensibus percipiuntur (l. quae oriuntur et occidunt, quae sunt supra et subter, C. de Or. III. cap. 5); framställa ngt med nästan s. klarhet tanquam oculis et auribus subjicere ea, quae dicit.

Sinlighet:

1. 1. i subjektiv men.:
   1. a. = sinnena, ngns sinliga natur: sensus, corpus.
   2. b. = vällustighet: mollitia.
2. 2. i objektiv men.: se Sinneverld.

Sinligt:

1. 1. (sensibus, ad sensus o. d.); uppfatta ngt s. ad sensus referre alqd.
2. 2. = vällustigt: voluptarie; delicate; molliter.

Sinnad:

1. 1. i allm.: animatus; animo affectus; väl s. emot ngn bene animatus erga alqm; alicui benevolus; illa s. mot ngn alicui malevolus, iniquus.
2. 2. vara s. = hafva lust, ämna: cupere, velle; in animo habere; cogitare; han var ej s. i dag hodie a re suscipienda abhorrebat animus ejus; jag är s. att afsäga mig mitt embete magistratum deponere cogito.

Sinne:

1. 1. yttre sinne: sensus; friska s-n integri sensus; ega sina s-ns bruk integris sensibus esse; s-na röna intryck af ngt sensus moventur alqa re.
2. 2. i andlig men.:
   1. a. = naturlig förmåga att fatta ngt, fallenhet för ngt: (sensus); hafva s. för en sak naturā ferri ad rem; sakna s. för ngt naturā abhorrere a re, a studio rei.
   2. b. = sinnesart, -rigtning: ingenium (in ipso ludo probi ingenii lumen eluceat, C.; modestum i., Pt.); animus (ett ädelt, anspråkslöst, flygtigt s. honestus, modestus, levis animus); mores (sedlig beskaffenhet).
   3. c. = sinnelag, sinnesstämning: animus; mens; voluntas; vänligt, afvogt s. benevolus, alienus animus; verka en omkastning i s-na omnium mentes convertere; det var en allmän oro i s-na omnium mentes commotae erant; förena de söndrade s-na alienatas conciliare mentes.
   4. d. = håg, tanke: animus; mens; vända sitt s. till ngt animum convertere ad alqd; hafva i s-t att göra ngt facere alqd in animo habere, cogitare; det rann mig i s-t (hågen) venit mihi in mentem alqd.
   5. e. lägga ngt på s-t = moveri, dolere alqa re, curā affici alicujus rei, ex re.
   6. f. efter ngns s. (= tycke): ad voluntatem (sententiam) alicujus; vara efter ngns s. probari, placere alicui; han är ej en man efter mitt s. non is est, qui mihi probari possit; non est talis, qualem ego bonum virum et sentire soleo et optare.
   7. g. vara ifrån sina s-n = från vettet: commota mente esse; insanire.

Sinnebild: imago; signum; simulacrum.

Sinnebildlig: se Symbolisk.

Sinnelag: animus; s. mot ngn animus erga alqm (C. de Off. I. § 45); känna ngns s. scire quali animo sit l. quomodo affectus animo sit aliquis in alqm.

Sinnesart: animus; ingenium; se Sinne 2.

Sinnesförfattning: affectus (C.), affectio l. status animi; animus; befinna sig i en lugn (upprörd) s. aequo animo esse, animi aequitatem servare; (animo perturbatum esse).

Sinnesförändring: mutatio, commutatio animi l. mentis.

Sinneslugn: aequitas, tranquillitas animi l. mentis; med största s. summa animi a-te, aequissimo animo (mori).

Sinnesro: tranquillitas animi.

Sinnesrörelse: (animi) perturbatio; animi motus, (commotio) (perturbationes, id est motus animi nimii rationi non obtemperantes, C. de Off. I. 136; omni animi perturbatione potest sapiens vacare, id. Tusc. IV. 8 ff.; motus turbidi tum irae tum cupiditatis, ibdm 10; perturbatio est aversa a recta ratione, contra naturam animi commotio, ibdm 11); affectus (Pn., Sen., Qu.); häftig s. vehemens perturbatio; lägga band på s-na regere, coercere p-nes.

Sinnessjuk: aeger mente, animo; insanus.

Sinnessjukdom: insania.

Sinnesstyrka: animi constantia (N. Att. XXII. 1), firmitas; fortitudo (f. est – conservatio stabilis judicii in iis rebus, quae formidolosae videntur, subeundis, m. fl. definitioner, C. Tusc. IV. 53); animi invicti robur (C. de Off. I. 14); med s. bära sin sons död mortem filii forti l. constanti animo ferre; visa s. fortem se praebere (in perferendo –).

Sinnesstämning: animi affectus l. affectio; lugn s., upprörd s. sedatus, aequus animus; – perturbatus, commotus animus; perturbatio; befinna sig i en upprörd s. animo perturbato l. perturbatum esse.

Sinnessvag: mente captus (C. de Off. I. 94): fatuus.

Sinneverld: haec omnia, quae sensibus percipiuntur.

Sinnrik: argutus (s. till uttrycket, i form, uttryck – oculi a-ti; ambigua vel a-issima putantur, C. de Or. II. 253); sollers (s. i tanke, uppfinning); callidus (i allm. = väl uttänkt); – s-t yttrande argute, acute dictum; s. uppfinning sollertissima inventio, s. inventum (insitiones – – quibus nihil invenit agricultura sollertius, C. de Sen. 54); naturens s-a inrättning callidissima naturae fabrica.

Sinnrikhet: argutia (vanl. i plur. och med konkret betydelse); sollertia (inventionis).

Sinnrikt: argute; sollerter (jfr Sinnrik).

Sinom: tusen s. tusen millies milleni.

Sinsemellan: inter se.

Sipp: elegans; delicatus.

Sippa: anemōne.

Sippra: manare; stillare; sudare (poet.).

Sira: ornare, distinguere alqd alqa re.

Sirap: *syrupus; decoctum sacchări.

Sirat: ornatus; comptus.

Siren: Siren; S-nes sång cantus Sirenum.

Sirlig: ornatus (prydlig); distinctus (smyckad); decōrus (smakfull); scitus, lepidus (nätt, täck); elegans (id.); concinnus (formfulländad, symmetrisk); politus, nitidus (vårdad, putsad); s-a åtbörder gestus decori, venusti; s. stil scriptura elegans, polita.

Sirlighet: (ornatus); elegantia; decor; concinnitas; nitor.

Sirligt: ornate; distincte; decore; lepide; eleganter; concinne; polite; nitide (se Sirlig).

Siska: acalanthis.

Sist, adj., adv. (jfr Senast): postremus, extremus; ultimus (mera poet.); novissimus, supremus, summus (dessa tre ord blott om saker); vara bland de s-e (= efterste) in postremis esse; komma s. postremum venire; för s-e gången postremum (veni in curiam, ut viderem vestigium illud, in quo Crassus postremum constitisset, C. de Or. III. § 6; per domos vagabantur ultimum illud visuri, L.; jfr Lat. Lex.); detta var Romuli s-a bragd i detta lifvet hoc Romulo ultimum fere humanorum operum fuit (L.); Roms s-e konung extremus rex Romanorum; (rex ultimus ille bonorum, Juv.); ngns s-e dag supremus dies vitae; idem dies, quo quis excessit e vita; s-e delen af sommaren summa aestas (C.); visa ngn den s-a tjensten suprema, supremum honorem solvere alicui; på sistone ad extremum; novissimo tempore.

Sistliden: proximus; hic proximus (jfr Sen, Senast).

Sistnämnd: hic, quem extremum, proxime dixi.

Sits: sedes; sella.

Sits (ett slags bomullstyg) se Kattun.

Sitta:

1. I. (utmärkande hvila) sedere:
   1. 1. om menniskor och vissa djur (i motsats till stå, ligga, gå):
      1. a. i eg. uttryck: sedere; s. på marken, på en stol, till häst sedere in terra, in sella, in equo; s. på huk coxim sedere; s. vid rodret ad gubernaculum l. clavum (clavum tenentem) sedere; s. på domstolen in tribunali sedere; s. domare (nämndeman) in judicio l. judicem sedere; s. vid boken libro l. literis assidere; s. hos en sjuk aegro assidere; sittandes arbete opus sedentarium.
      2. b. oeg.: s. på tronen regnare; s. vid regeringen ad gubernaculum reip. sedere; reip. praeesse; s. vid ett embete munere l. procuratione alqa fungi; s. i goda affärer fortunas bene constitutas habere; rem l. negotia bene gerere; s. med goda inkomster amplos reditus habere; s. på ett hemman fundum, agrum colere, possidere; s. i orubbadt bo familiam indivisam tenere; s. i skuld upp öfver öronen aere alieno demersum l. obrutum esse; s. på fästning in carcere jacēre; s. af en plikt multam in carcere jacendo solvere.
   2. 2. om subjekt i allm.: s. fast, blifva sittande: haerere (in luto; luto i gytjan); det s-r fast i mitt minne l. sinne in animo l. memoria infixum haeret.
   3. 3. särskildt om sakliga subjekt:
      1. a. i allm.: sedere, esse; en fläck s-r på hans klädnad in veste macula insidet l. est.
      2. b. s. väl, illa (om kläder): vestis sedet alicui bene.
2. II. i synn. tillsammans med prepositioner = sätta sig:
   1. a. s. af: descendere.
   2. b. s. ned: considĕre.
   3. c. s. upp: ascendere.

Sittande: sessio (mots. accubitio, ingressio).

Sittplats: sedes.

Situation = Ställning, Belägenhet.

Sjel: phoca.

Sjelf: ipse:

1. 1. i allm. framhållande ett föremål i motsats till ett annat:
   1. a. utan förbindelse med reflexivt pronomen: härvid märkes, att ett personligt (icke demonstrativt) pronomen för tredje personen tillsammans med (ett betonadt) sjelf lemnas oöfversatt: amicum talem habere volunt, quales ipsi esse non possunt; beneficium se dedisse putant, cum ipsi aliquod quamvis magnum acceperint; quod di prius omen in ipsum – honom sjelf – avertant (Vg.); (is ipse är = just han l. till och med han, se 2); jag s. egomet ipse, vi s-e nosmet ipsi l. nos ipsi (faciendum est, modo pro facultatibus, nos ipsi ut fecimus, C. de Off. II. § 58); dock bör i allm. äfven ett ”jag, vi, du –” ss. subjekt tillsammans med ipse icke utmärkas annorlunda än med verbets ändelse (ut ipse ad meam utilitatem cum graecis latina conjunxi, sic tibi idem censeo esse faciendum, C. de Off. I. 1); – han är s-a artigheten nihil est illo humanius.
   2. b. tillsammans med reflexivt pronomen (mig, dig, sig –): me, te, se (mihi, mei) ipse l. ipsum o. s. v. (memetipsum, semetipsum, nosmetipsos –; vanligen står ipse efter reflexivet, dock förekomma undantag, t. ex. ipse sibi placet et se maxime ipse delectatur, C. de Am. § 97; likaledes 2 gånger ibdm 80); härvid märkes, att ipse kan så väl, i nominativ, framhålla subjektet i mots. till ett annat subjekt, som ock, i en kasus obl., reflexivet ss. objekt i motsats till ett annat objekt (non mutuatus est aliunde, sed sibi ipse peperit gloriam, C.; sapiens nullo eget omniaque in se ipso posita putat, id.); – af sig s. ipse (portae se ipsae aperuerunt, C.); sponte; sua sponte; sponte sua; ultro (venire); – ofta återgifves ett ”mig, dig o. s. v. sjelf” blott med ett betonadt me, te, se o. d., t. ex. tala för, med sig s. secum loqui; vara, sitta, bo för sig s. secum esse, secum vivere (C. de Sen. 49; tecum habita et noris, quam sit tibi curta supellex, Ps.); separatim, solum sedere; sibi habeant equos, sibi arma (hafva för sig s.), C. l. c. 58; gå till sig s. sibi exemplo esse (C. de Am. 80); animum, animi notionem excutere et explicare (jfr C. de Off. III. 81).
2. 2. betonande identiteten = just, eller stegrande = till och med: ipsa virtus a multis contemnitur; videndum est, ne obsit benignitas iis ipsis (just dem), quibus benigne videbitur fieri; locis ipsis delectamur, in quibus diutius viximus; ea ipsa, quae dixi (s-a den framställning, jag gjort, l. till och med l. redan det som jag sagt), sentio fuisse longiora (om is tillsammans med ipse jfr 1. a.).

Sjelfbedrägeri: error.

Sjelfbehaglig: de se bene existimans seseque diligens (C. de Off. III. 31); arrogans; jfr Inbilsk.

Sjelfbeherskning: temperantia, moderatio (C. de Off. I. 93, 143); continentia; ega s. sibimet ipsi temperare; in se ipsum habere potestatem; sui compotem esse.

Sjelfbelåten: sibi placens.

Sjelfbestånd: salus; salutis conservatio; sälja sitt fria s. libertatem vendere.

Sjelfbuden: komma s. ultro venire; (invocatum venire); s. tjenst är ofta försmådd oblata sordent officia l. beneficia.

Sjelfförnekelse, Sjelfförsakelse: sui contemptio, deminutio; modestia.

Sjelfförsvar: sui defensio.

Sjelfförtroende: confidentia.

Sjelfförtröstan: nimia confidentia, sui fiducia.

Sjelfgod: arrogans; nimis sibi placens l. sui (se ipsum) amans; jfr Inbilsk.

Sjelfherskare: dominus (Caesar rex populi Romani dominusque omnium gentium, C. de Off. III. 82); rex infinita potentia praeditus.

Sjelfhämnd: (privata) ultio; öfva, taga s. suas (sui, acceptas) injurias ipsum, sponte sua ulcisci.

Sjelfklok: suā sapientiā l. prudentiā (nimis, stulte) praefidens; qui sibi praeter ceteros sapere videtur; arrogans.

Sjelfkritik: sui reprehensio l. inquisitio (C. Brut. § 283: nimium inquirens in se – genom öfverdrifven s. – atque ipse sese observans –; ibdm: oratio nimia religione attenuata); contra se calumnia (Qu.).

Sjelfkännedom: sui cognitio l. notitia; s. är det sällsyntaste af allt sibi quisque minime notus est (C. de Or. III. § 33); komma till s. semetipsum noscere.

Sjelfkänsla: conscientia suarum virium (L.), suae virtutis o. s. v.; sui fiducia; ega s. quantum possit (valeat, sapiat), ipsum non ignorare (C. de Am. § 98); berättigad s. justa fiducia sui; haud vana de se persuasio (Qu.); (superbia quaesita meritis, Hor.); falsk, öfverdrifven s. vana de se persuasio; nimia confidentia; ej sakna s. sui contemptorem minime esse; (se ipsum non contemnere); suae sibi virtutis conscium esse.

Sjelfkärlek se Egenkärlek.

Sjelfljud: vocalis.

Sjelfmant: sponte; sua (mea, tua et cet.) sponte l. sponte sua; ultro.

Sjelfmedvetande: mens sui conscia.

Sjelfmord: mors l. nex voluntaria; begå s. mortem sibi ipsum consciscere; manum sibi ipsum afferre; s. är förbjudet mortem nobismetipsi consciscere vetamur.

Sjelfmördare: blifva s. mortem sibi ipsum consciscere.

Sjelfpröfning: sui (vitae suae, morum suorum) spectatio, inquisitio, examinatio; anställa en grundlig s. explicare atque excutere animum suum, mores l. intimos sensus suos.

Sjelfrådig: qui nemini parere vult; ferox; contumax.

Sjelfrådighet: libido; ferocia; licentia; contumacia (sturskhet, trots).

Sjelfrådigt: suo arbitrio; libidinose (godtyckligt); ferociter (trotsigt).

Sjelfskrifven: certus; non dubius l. controversus; s. gäst certus conviva (Hor. Ep. I. 7. 75); s. medlem af en församling suo jure (non creatione aut cooptatione) socius collegii, ascriptus collegio.

Sjelfspilling: qui ipse sibi mortem conscivit, sua manu (infelici dextera et suo ictu) cecidit.

Sjelfstudium: libera literarum studia.

Sjelfständig: totus aptus ex sese (C. Parad. § 17); omnia in se posita habens (C. de Am. 30); cui omnia ex se ipso apta sunt (C. Tusc. V. § 36); liber; nemini mancipatus (C. de Sen. 38); nulli obnoxius l. serviens; (suus); s-t sinne animus liber, (constans); s. författare qui suo judicio utitur (in scribendo, in disputando); qui in disputando suus est; s-t folk liber populus; befinna sig i en s. ställning liberum esse; nulli servire, nulli obnoxium esse; sui juris, in (sua) potestate esse; s. förmögenhet suae l. propriae fortunae.

Sjelfständighet: libertas (hominis; populi – politisk); constantia (= fasthet, orubblighet); bevara sin s. libertatem servare, tueri.

Sjelfständigt: libere (agere, sentire); suo more (på sitt eget sätt); ad suam naturam accommodate; suo arbitrio, suo judicio (efter eget tycke, med eget omdöme); sponte (sjelfvilligt).

Sjelfsvåld: licentia, immoderata libertas; – lascivia (kitslighet, okynne); lägga band på s-t licentiam frenare, coercere; frena injicere licentiae.

Sjelfsvåldig: licens; lascivus.

Sjelfsvåldigt: licenter; lascive.

Sjelftagen: usurpatus, non ab alio concessus.

Sjelftillit: confidentia.

Sjelftillräcklig: se ipso contentus; cui in ipso satis praesidii est; qui nullo l. nulla re eget suaque omnia in se ipso posita habet (C. Tusc. V. 1; de Am. 30).

Sjelfvisk: cupidus; suae utilitatis (l. laudis) cupidus; qui ad se omnia refert.

Sjelfviskhet: sua cupiditas (sua c-te, non communi utilitate duci).

Sjelfviskt: cupide.

Sjette: sextus; för s. gången sextum; hvar s. sextus quisque; s. delen, en s. del sexta pars.

Sju: septem; sju åt gången l. på hvar septeni; sju gånger septies; bestående af sju septenarius.

Sjua: numerus septenarius.

Sjuda: bullire; fervere; s. upp ebullire, effervescere; det sjöd inom mig aestuabat animus, fervebat ira.

Sjudubbel, Sjufaldig: septemplex.

Sjuhundra: septingenti; s. på hvarje septingeni.

Sjuk:

1. 1. eg.: aeger; aegrotus; infirmus; blifva s. morbo implicari; in morbum incidere; vara s. aegrotare (leviter, graviter); ligga s. (aegrum) cubare; sköta s-e aegros, aegrotantes curare; besöka s-e aegros visere, aegris assidere; den s-e kommer sig aeger convalescit; melius fit aegro.
2. 2. oeg.: s. till själen l. sinnet aeger animo l. animi; blifva s. af att se ngt magno cum dolore aspicere alqd (hoc mihi videnti l. videre aegre fit animo, Pt.); vara s. efter ngt anxie, misere concupiscere alqd; desiderio rei tabescere; den s-e punkten i samhället aegra l. afflicta pars reipublicae; en s. sak causa non bona (iniqua, suspecta).

Sjuka:

1. 1. (mera sällan) i kroppslig men.: morbus; engelska s-n rachitis.
2. 2. i andlig men. = blind åtrå (passion) efter ngt: morbus (C. in Verr. IV. 1. 1); furor; insania; detta var s-n hinc illae lacrimae.

Sjukbesök: assessio apud aegrum; aegrotantis salutatio.

Sjukbädd: lectus aegrotantis; ligga på s-n lecto affixum esse (Hor.).

Sjukdom: morbus; adversa, infirma, incommoda valetudo; svår s. gravis, tristis m.; lindrig s. levis m.; dödlig s. capitalis, mortifer m.; farlig, kritisk s. periculosus, anceps m.; tärande (kronisk) s. inveteratus m.; falla i en s. in morbum incidere, cadere; morbo implicari; ådraga sig en s. morbum contrahere, colligere; lida af s. morbo laborare, conflictari, temptari; s-n förvärras ingravescit vis morbi; dö af en s. morbo (a morbo) interire, perire; s-n gifver sig, ngn kommer sig, kommer upp, tillfrisknar från en s. morbus levatur; ex morbo recreatur, evadit aliquis.

Sjukdomsfall: morbus alicujus; fem s. hafva inträffat V homines morbo impliciti sunt.

Sjukdomshistoria: morbi ortus et incrementa l. progressus.

Sjukhus: valetudinarium.

Sjuklig: aeger; languidus; infirmus; morbidus (Varr.); morbosus (Catl.).

Sjuklighet:

1. 1. egenskap att vara s.: languor; infirmitas.
2. 2. = antalet af sjuke (sjukdomsfall) på ett ställe: aegrorum numerus.

Sjukling: aeger.

Sjukna: in morbum incidere; morbo implicari.

Sjukrum: valetudinarium; cubiculum aegri.

Sjuksäng: lectus aegri l. aegrotantis.

Sjukvaktare: custos l. curator aegri l. aegrorum.

Sjunde: septimus; för det s. septimo; för s. gången septimum (consul); hvar s. septimus quisque.

Sjunga:

1. 1. eg.: canere; cantare; s. och spela voce et fidibus c.; kunna s. cantandi peritum esse; s. efter noter ad modos musici cantare; s. väl perite cantare; s. ljuft dulce, suaviter canere; s. med hög röst clara voce c.; s. i höga toner acuta voce c.; fåglarne s. aves canunt, (garriunt, gemunt); s. en sång cantare carmen; sjunga Victoria canere triumphum (Ov.), paeana canere.
2. 2. oeg.:
   1. a. i vissa talesätt: s. ut libere, quid sentiat, eloqui l. enuntiare; s. på siste versen a morte prope abesse.
   2. b. = dikta, besjunga: [canere (arma virumque cano, Vg.); cantare carmen, Hor.]; s. en sång carmen (pangere), scribere, condere, componere, facere, fundere; s. om ngn, ngt carmine celebrare alqd; scribere, dicere alqd [s. om vin och kärlek vinum et amorem (Bacchum et Venerem) carmine celebrare; juvenum curas et libera vina referre, Hor.; s. om hjeltars bragder res gestae regumque ducumque et tristia bella quo scribi possent numero, monstravit Homerus, Hor.; prima dicte mihi, summa dicende camena, Hor.].
   3. c. = genljuda: sonare; resonare.

Sjunka:

1. I. i allm. = gå nedåt, intaga en lägre ställning:
   1. 1. eg.: sidere, desidere; decidere; labi (digna); s. till botten ima petere; (in aqua) desidere; skeppet börjar s. navis sidit (N.); han sjönk till marken in terram lapsus, delapsus est; s. tillbaka residere; relabi; vattnet sjönk tillbaka unda resedit (= resorberi coepta est); s. på knä in genua prolabi; s. tillsammans collabi; låta hufvudet s. caput demittere.
   2. 2. oeg.: desidere; labi; deficere; s-nde sedlighet velut desidentes mores; labens disciplina (båda hos L. praef.); krafterna sjönko vires labebantur, deficere coeperunt; modet sjönk animus cadebat, (debilitabatur), deficere coepit; låt ej modet s. noli demittere (C.), despondere animum (L.).
2. II. = drunkna: mergi, submergi; skeppet sjönk (gick till botten) navis mersa est.

Sjupp: ursus lotor (tvättbjörn).

Sjustjernan l. Sjustjernorna: Vergiliae; Plejădes.

Sjustämmig: heptaphōnus.

Sjutio: septuaginta; s. på hvarje septuageni; s. gånger septuagies.

Sjutionde: septuagesimus.

Sjutioårig: septuagenarius.

Sjutton: septendecim.

Sjuttonde: decimus septimus.

Sjåp: femina insulsa, inepta.

Själ:

1. 1. eg.: anima (själen – anden – ss. det fysiska lifvets princip; C. Tusc. I. § 19. 21; – äfven själen ss. genom döden skild från kroppen); animus (själen ss. andligt – medvetet, tänkande, viljande – väsende i mots. till kroppen, ibdm 18); mens (= anden, förnuftet); de dödes s-r mortuorum animae; manes; skilsmessan mellan s. och kropp discessus corporis et animi (l. c. 18); den kännande, tänkande (delen af) s-n ea pars animi, qua sentimus, qua cogitamus; den odödliga s-n animus immortalis, aeternus, sempiternus (l. c. 38); s-ns odödlighet animorum immortalitas l. aeternitas (l. c. 39); s-n fortlefver (efter döden) permanet animus (l. c. 36); s-n dör icke med kroppen non interit, occidit una cum corpore animus (l. c. 18); en manlig, stark s. fortis, invictus animus; full af s. plenus animi (C. de Or. II. 73); en stor s. magnus animus (– hoc animi, illud etiam ingenii – snille – magni est – –; haec sunt opera magni animi et excelsi et prudentia consilioque fidentis, C. de Off. I. 81); en liten, trång s. parvus, angustus a. (ibdm 68); med hela sin s. toto animo; blifva ett hjerta och en s. ex pluribus unum fieri; i djupet af sin s. penitus (sentire alqd), intimis sensibus.
2. 2. = person: caput; homo; 5000 s-r V milia hominum; en hederlig s. vir bonus.
3. 3. vara själen i ett företag: caput, principem esse alicujus rei gerendae.
4. 4. i sammansättningar har detta ord dels formen själ- (själfull), dels formen själa-, nemligen i metafysisk mening l. då man tänker sig själen såsom ett för sig bestående väsende, öfver hufvud i religiösa uttryck (t. ex. själafiende inimicus animorum), dels slutligen formen själs-, nemligen i psykologisk mening l. der det är fråga om själens tillstånd och rörelser.

Själaföda: pabulum animi.

Själamessa: *sacrum, quod fit pro mortuorum animis; (sacrum parentale).

Själaringning: *feralis campanae pulsatio (i. e. qua aliquis mortuus esse significatur).

Själas: *animam agere.

Själasörjare: *(animorum curator).

Själavandring: *metempsychōsis; animarum in alias ex aliis formis quasi migratio l. transitio.

Själfull: plenus animi (C. de Or. II. § 73), spiritus (Qu.); (acutus, ingeniosus).

Själlös: hebes; brutus; tardus.

Själsadel: animi quasi nobilitas.

Själsansträngning: animi contentio l. labor.

Själsfrände, Själsförvandt: animo et moribus alicui tanquam cognatus; amicissimus; socius studiorum et voluntatum; de äro s-r inter eos quasi necessaria benevolentia est (C. de Am. § 50; jfr ibdm 20); summa morum et studiorum similitudine (quasi alqa cognatione) conjuncti sunt.

Själsfrändskap: animorum (morum et studiorum) quasi cognatio l. necessitudo; quasi necessaria quaedam benevolentia.

Själsförmögenhet: facultas animi.

Själskraft: vis, vires animi; med oförsvagade själs- och kroppskrafter integris corporis et animi viribus (et corporis viribus et facultatibus animi).

Själsodling: animi cultura, cultus.

Själsspänning: animi contentio.

Själsstyrka: animi constantia, firmitas, robur.

Själtåg: ligga i s-t animam agere.

Sjö: lacus (insjö); mare (haf); öppna (höga) sjön altum; störtsjö aquae vis magna, (aquae cumulus, mons, Vg.); till lands och sjös terra marique; befälet till sjös imperium maritimum; luft från sjön aura maritima; vara på sjön in mari, in alto esse; gå till sjös (ancoram tollere), (navem) solvere; e portu egredi; sjön ligger stilla mare tranquillum est (panditur; silet); sjön häfves, går hög mare attollitur, tollitur, fluctuat; fara till sjös navigare, naviculari; icke tåla sjön mare non ferre (om person = nauseare).

Sjödrabbning: pugna navalis l. maritima.

Sjöfarande: nauta (sjöman); vector (passagerare).

Sjöfart: navigatio.

Sjöfolk: nautae; nautici.

Sjögräs: alga.

Sjögrön: glaucus; venĕtus.

Sjögång: maris jactatio; salum; aestus; under stark s. magna jactatione maris.

Sjöhjelte: magnus belli navalis dux.

Sjöhund, Sjökalf se Sjel.

Sjöhäst: syngnathus hippocampus (en fisk).

Sjökapten: navis magister l. rector.

Sjöko: trichĕcus.

Sjökort: maris descriptio; mare in tabula descriptum.

Sjökrabba: cancer maenas.

Sjökrig: bellum navale, maritimum.

Sjölag: jus navigantium.

Sjöledes, adv.: fara s. mari, per mare proficisci.

Sjöluft: aura maritima.

Sjömakt:

1. 1. copiae navales (truppstyrka till sjös).
2. 2. (stat som är mäktig till sjös): civitas, quae classe plurimum valet, mari potens.

Sjöman: nauta.

Sjömansdrägt, Sjömanskläder: vestitus nauticus.

Sjömanskonst: ars navigandi l. nautica.

Sjömil: *miliarium maritimum; miliarium navigationis spatium.

Sjömussla: concha marina.

Sjönöd: vara i s. in mari periculum adire l. periclitari, laborare.

Sjöofficer: praefectus (tribunus) classiarius.

Sjöpass: literae nauticae.

Sjöresa: navigatio; iter maritimum; peregrinatio transmarina.

Sjöröfvare: praedo maritimus; pirata; s-s anförare archipirata (C. de Off. II. 40).

Sjöröfvarenäste: piratarum receptaculum.

Sjöröfveri: piratica; latrocinium maritimum; drifva s. piraticam facere.

Sjösidan: pars mari adversa, quae mare prospicit, qua aditus est a mari; ligga åt s-n ad mare spectare l. vergere.

Sjösjuk: nauseabundus; som brukar blifva s. nauseator; vara s. nauseare.

Sjösjuka: nausea; plågas af s. nauseā torqueri, laborare.

Sjöskada: jactura mari facta.

Sjöskum: *spuma marina.

Sjöslag: proelium navale, pugna navalis l. maritima; hålla ett s. classe (classibus) confligere; proelium navale committere, (fit p. n.); s-t vid Salamis pugna navalis, quae apud Salamina facta est (N.).

Sjösoldat: miles classicus l. classiarius; pl. classici, classiarii; matroser och s-r nautae militesque.

Sjöstad: urbs maritima; oppidum maritimum.

Sjöstat: civitas (populus) classe (multum) valens, potens, pollens; civitas maritima (i allm. vid haf belägen).

Sjöstaten: *officium maritimum.

Sjöstycke: pictura maritima (quae maris prospectum habet).

Sjötrupper: copiae navales l. classicae.

Sjötull: portorium.

Sjövan: mari adsuetus.

Sjövatten: aqua marina.

Sjövetenskap: rerum nauticarum scientia.

Sjövind: ventus a mari exoriens.

Sjövägen: resa s. per mare proficisci.

Sjöväsende: res maritimae l. -ma.

Sjöärenden: res maritimae; negotia maritima.

Skabb: scabies.

Skabbig: scabiosus; scaber.

Skada, f.:

1. 1. i kroppslig mening: vitium; taga s. vitium facere (capere, Ov.), corrumpi, vitiari.
2. 2. i allmännare mening: malum; noxa (res noxae est alicui; noxam contrahere – ådraga sig, taga s. –); noxia (n-m inferre, defendere); damnum (förlust), detrimentum (afbräck); göra ngn s. nocere alicui; malum l. detrimentum afferre, inferre alicui; violare alqm; uppsåt att göra s. nocendi voluntas; utan uppsåt att – sine fraude; lida s. (taga s.) damnum facere, damno affici; detrimentum capere, (accipere), facere; ersätta s-n damnum l. detrimentum sarcire, reconcinnare alicui, ansvara för s-n damnum praestare; af s-n blir man vis quae nocent, docent; malorum documentis corriguntur homines; malis l. damnis monentur (moniti sapiunt) homines; taga sin s. igen mala bonis compensare, rependere; det är l. var skada, att – dolendum est, molestum est, quod –, odiosum est, quod – (illud odiosum est, quod in – magnitudine animi facillime pertinacia et nimia cupiditas principatus innascitur, C. de Off. I. 64); doleo (t. ex. me eum non convenisse); det var s. på karl magnum ejus morte l. abitu damnum fecimus l. factum est.

Skada: v.: nocere alicui; obesse, (officere) alicui; noxam, detrimentum, malum inferre, afferre alicui; laedere, violare alqm; detrahere alqd alicui (multum Eumeni inter Macedones viventi d-xit, quod alienae erat civitatis, N.); damno l. detrimento afficere alqm; det s-r icke non l. nihil nocet; hvad s-r (gör) det quid tantum in illo est?; quid tum? (quid tum, si fuscus Amyntas?, Vg.).

Skadedjur: nocens l. noxia bestia l. fera.

Skadeersättning: damni compensatio l. praestatio; fordra s. (res repetere); ut damnum sarciatur, postulare.

Skadefröjd, Skadeglädje: laetitia ex alterius incommodo.

Skadeslös: damni expers; indemnis (Jct.); hålla ngn s. damnum praestare alicui.

Skadestånd: gifva, lemna ngn s. damnum praestare, restituere alicui.

Skadlig: nocens; qui nocet alicui; inutilis; malus; mycket s. perniciosus, calamitosus.

Skadlighet: vis nocendi.

Skaffa:

1. 1. (= bereda, åstadkomma):
   1. a. absolut: parare (äfven = skaffa sig: quid stultius quam – cetera parare, quae parantur pecuniā, equos, famulos, vestem egregiam, vasa pretiosa; amicos non parare, optimam et pulcherrimam vitae, ut ita dicam, supellectilem? Etenim cetera cum parant, cui parent, nesciunt –, C. de Am. 55), comparare; facere, efficere, conficere; s. ngn penningar pecuniam efficere, suppeditare, conficere alicui; s. sig förmögenhet pecunias sibi facere; rem (familiarem) augere; s. sig en sjukdom morbum contrahere; s. sig gehör audientiam sibi facere (C. de Sen. 28); s. sig respekt reverentiam sui injicere hominibus; facere, ut sibi pareatur; s. sig ovänner, ovänskap, förargelser inimicitias, negotia suscipere (ecce autem in benignitate repperi negotium, Pt. Trin.); s. sig vänner amicos conciliare (jfr parare); s. sig rätt jus suum exsequi, repetere, reposcere; s. ngn rätt jus reddere, restituere alicui; s. sig l. ngn plats locum sibi, alicui facere; s. råd, hjelp consilium expedire; auxilium parare, invenire, reperire; s. frukt, nytta alqd utile l. quod expediat efficere; fructus ferre.
   2. b. s. fram: promere; producere; proferre.
   3. c. s. undan l. ur vägen: summovere.
2. 2. = sköta, syssla: agere; hafva intet att s. nihil agere; hafva att s. med ngn rem, rationem habere cum alqo; hvad har du med honom att s. quid tibi cum illo (negotii) est?; jag vill intet hafva med honom att s. nolo mihi cum illo quidquam commune esse; nihil mihi cum illo (sit)!

Skaffare: praebitor (C. de Off. II. § 53), promus (Varr.)

Skafferi: cella penaria l. promptuaria; promptuarium.

Skafföttes: ligga s. pedibus adversis (inter se oppositis) cubare.

Skafsår: intertrīgo.

Skaft: scapus (i allm. – särskildt om naturföremål l. ting, som föreställa sådana – lupini; columnae; candelabri); petiolus (stjelk); manubrium (handtag); lignum pili = träet på ett romerskt kastspjut; hastile = lansskaft; s. på en väfstol scapus liciorum; s. på en stöfvel scapus calceamenti; yxans s. manubrium, (lignum) securis; (ordspråk: gerna vilja att yxan skall gå, men ej vilja hålla i s-et rem confici velle, auctoritatem et periculum defugere; suasorem rei quam actorem esse malle); der är hufvud på s. non est corpus sine pectore (jfr Hor. Ep. I. 4. 6.); (acuto ingenio est).

Skafva: scabere; radere; terere; s. af deterere; s. sönder conterere; s. hål på ngt perterebrare alqd.

Skaka:

1. 1. eg.:
   1. a. absolut: quatere; quassare; concutere (arbor concusso capite nutat, Vg.); s. (hacka) tänder dentibus crepare.
   2. b. s. på ngt: quatere, concutere, movere (caput, alas).
   3. c. s. ngt af: decutere (s. ned, lös – December silvis honorem decutit, Hor.); discutere (= s. åtskils – pulverem).
   4. d. s. sönder conquassare,
2. 2. oeg.: animum alicujus percutere, concutere, vehementer l. graviter movere, permovere, commovere.

(Skaka och) Skakas: quati; concuti; tremere, contremere.

Skakel: temo geminus l. bifurcus.

Skakning: succussus (currūs, equi); conquassatio; jactatio (navis).

Skal: testa (hårdt s. – testudinis, ovi); cortex, corium (bark, hud – glandis, castaneae); gluma, folliculus, siliqua (= hylsa, balja); putamen (i allm. = hvad som bortrensas – nucis, ovi, māli, fabae).

Skala, v. tr.: decorticare (afdraga barken); cutem, corium demere, detrahere; glubere (ramum; folliculum); s. ett ägg testam ovo demere.

Skala, v. intr.: currere.

Skala, f.: sonorum gradūs.

Skalbagge: scarabaeus.

Skald: poēta; vates (poet.; eg. = spåman – versibus, quos olim Fauni vatesque canebant, Enn. ap. C. Brut.; ordet innebär betydelsen af inspiration och hänryckning – sancti vates et divom cura vocamur: sunt etiam, qui nos numen habere putent, Ov.; vates sacer, Hor.; prosaiske författare begagna äfven med denna bestämda betydelse poēta; jfr C. de Or. II. 194); celtisk (nordisk) s. bardus, Luc.

Skaldebref: poētica epistola.

Skaldegåfva: poētica facultas; (quidam afflatus quasi furoris, C. de Or. II. § 194).

Skaldekonst: poētica; ars carminum; jfr Poesi, Diktkonst.

Skaldestycke: carmen; poēma.

Skaldeyra: furor quidam poēticus.

Skaldeåder: vena dives l. benigna (jfr Hor. A. P. 409; Od. II. 18. 10).

Skaldjur: animal testaceum; concha; conchylium.

Skalf: tremor; motus (terrae).

Skalk:

1. 1. = skorpa: crusta.
2. 2. = skälm, bedragare (i nuvarande svenska nästan blott i oskyldig mening af ett bedrägeri på skämt): homo improbus; (nebulo); nugator (Pt.); simulator (ironiker – Socrates fuit in omni sermone simulator, quem εἴρωνα Graeci nominaverunt, C. de Off. I. 108); när s-r locka, följ icke cum improbis congregari noli.

Skalkaktig: (improbus –. ”s. tjenare” servus improbus); jocosus; plenus simulationis; lascivus (lekfull); s-a ögon oculi (jocosi), arguti.

Skalkaktighet: (improbitas); lascivia.

Skalkas: lascivire; ludere (cum puellis); jocari; (nugari).

Skall:

1. 1. (sonitus); latratus (canum).
2. 2. = skallgång: indāgo; gå på s. indagine claudere feras.

Skalla: sonare; resonare.

Skalle:

1. 1. = hufvudskål: calvaria; (caput).
2. 2. oeg. = hufvud, förstånd: caput (incolumi capite es? – är du rigtig i s-n –, Hor.); mens; animus; få ngt i s-n mente percipere alqd (fatta ngt); sibi persuadere alqd (öfvertyga sig om ngt); animum inducere alqd.

Skallerorm: *crotălus.

Skallgång: (agmen venatorum feras crepitaculis agitantium et claudentium); indāgo.

Skallig: calvus.

Skallighet: calvitium (C.); calvities (Su.).

Skallmeja: fistula.

Skallra, v.: crepare; crepitare; s. med tänderne dentibus crepare.

Skallra, f.: crepitaculum; crepundia (n. pl.); sistrum (Isis-skallra, se Lat. Lex.).

Skalm: temo geminus (furcae).

Skam:

1. 1. = blygsel, försynthet, (hut): pudor; verecundia; för s-s skull pudore adductum, victum, fractum (facere alqd); propter verecundiam (C. de Off. I. 105); det finnes ej s. i honom, han har bitit hufvudet af s-n pudorem perdidit; os perfricuit (C.); pudor eum deseruit; det finnes ingen s. i folk periit pudor (Hor.)
2. 2. = blygd, vanära: pudor; turpitudo; flagitium; dedecus; infamia; ignominia; probrum; hvilken s. o pudor (Hor.)!; det är s. för oss nobis turpe est, dedecori est; räkna ngt för s. turpe putare, probro ducere l. habere, in dedecore ponere alqd; föredraga döden framför s-n mortem turpitudini anteponere; komma med s. ifrån ngt turpiter, ignominiose discedere a re; cum flagitio redire; komma ngn på s. illudere, ludere, opprimere alqm; hoppet lät honom komma på s., hans hopp kom på s. spes eum fefellit; spes illusa, delusa est; ngn har s. af ngt alicui dedecori est alqd (domus ampla domino dedecori est, si est in ea solitudo; optima hereditas traditur liberis – rerum gestarum gloria, cui dedecori esse impium judicandum est, C.); ådraga sig s. af ngt dedecus concipere ex re.
3. 3. = skamlig handling (flagitium, probrum), i sådana uttryck som: det var s. af dig l. honom pudeat te l. illum ita fecisse; turpiter fecisti l. fecit.

Skamfila (sjömansterm): (terendo) corrumpere (armamenta); deterere.

Skamflat: pudore confusus; perturbatus; conturbatus; pudibundus.

Skamfläck: turpis nota; nota turpitudinis; macula; labes; (jfr Fläck); dedecus; hvilken s. på den tiden o turpem notam temporum illorum (C.)!; vara en s. för sitt folk l. sin tid populo suo, aetati suae dedecori, opprobrio esse; patriam suam dedecorare, (dehonestare).

Skamfull: pudibundus; (pudefactus, Gell.).

Skamlig: turpis, indecōrus, inhonestus; – flagitiosus (neslig); probrosus (skandalös); ignominiosus (skymflig); foedus (vederstygglig, smutsig); – s. glömska turpis oblivio; s-t lefnadssätt turpis, flagitiosa, probrosa vita; s. girighet foeda avaritia; s-t nederlag ignominiosa clades (Cannensis ignominia, C.).

Skamlighet: turpitudo; foeditas.

Skamligen, Skamligt: turpiter; indecōre; flagitiose; foede; blifva s. bedragen, beledd turpiter decipi, irrideri.

Skamlös: impŭdens; (impudīcus, Pt.); inverecundus; procax; protervus; qui pudorem perdidit; ett s-t lefnadssätt vita impudens, foeda, flagitiosa, probrosa.

Skamlöshet: impudentia, foeditas.

Skamlöst: impudenter; foede.

Skampall: *scabellum infame.

Skampåle: palus infamis.

Skamvrå: stå i s-n ignominiae causa in angulo consistere.

Skandal: flagitium; probrum; öppen s. apertum flagitium; göra s. af ngt flagitium nudare, aperire, vulgare.

Skandalös: flagitiosus; probrosus.

Skandera: versum scandere (Prisc.); (modulari, metiri).

Skank: crus; femur.

Skans: castellum; munimentum; anlägga en s. castellum munire, locum castello munire.

Skansa: munire; s. omkring ngn circumvallare alqm.

Skansarbete: muniendi opus; munitio.

Skansgräfvare: munitor.

Skanskorg: (faskin): crates.

Skapa: fingere, facere, fabricari (= dana, forma, bygga); Gud har s-t verlden Deus mundum finxit, fecit, (*creavit; detta ord betyder i forntidens språk ej skapa i biblisk mening, utan föda, frambringa, eller, med andra ord, det brukas ej om Gud, utan om naturen och föräldrarne ss. subjekt; der det bibliska begreppet, = frambringa af intet, skall bestämdt framhållas, måste man dock använda creare); ej född, utan s-d till talare orator non natus, sed a deo alqo fictus (C.); s. en dikt carmen facere, invenire; s. nya ord verba novare.

Skapande: s. kraft, förmåga efficiendi vis, facultas.

Skapare: verldens s. mundi effector (C.), fabricator (Qu.), opifex et aedificator (C.), *creator; s. af ett system disciplinae l. artis inventor (parens); s. af nya ord verborum novator.

Skapelse:

1. 1. i abstr. mening: mundi effectio, *creatio (jfr Skapa); allt ifrån verldens s. a rerum primordio; (a creatione mundi).
2. 2. i konkret mening:
   1. a. i bestämd form: = allt skapadt: rerum natura.
   2. b. snillets skapelser: ea, quae ingenio sata sunt (C. de Legg. I. 1), effecta sunt; ingenii praeclara facinora (Sa.); en s. af det tänkande förnuftet rationis inventum.

Skapelsehistoria: *cosmogonia.

Skaplig: haud informis l. inelegans.

Skaplynne: ingenium; natura.

Skapnad: forma; figura.

Skara: caterva (ordnad s.); turba (oordnad); agmen (tågande s.); globus (hop); multitudo; en väpnad s. armata manus, armatorum manus; en stor, oräknelig s. magna, innumerabilis multitudo.

Skare: crusta glaciatae nivis.

Skarf: immissa l. inserta lacinia.

Skarfva: lacinias inserere, insertas consarcinare.

Skarlakan: coccum (ss. färg l. ss. tyg).

Skarlakansfärgad: coccĭnus, coccineus; cocco tinctus.

Skarlakansfeber: *scarlatina.

Skarn: stercus; caenum; sordes.

Skarp:

1. 1. = hvass, spetsig, skroflig: acutus; asper; s. knif, s. näsa acutus culter, a. nasus; kattens tunga är s. aspera est lingua felis.
2. 2. för smak, hörsel, känsel: acer (sapor; radix; vox; hiems); acutus (vox a-a s-t, gällt ljud); s. ättika acre acetum.
3. 3. om sinnena, s. syn, hörsel o. d.: acer (acer visus, acris acies oculorum); s-t väderkorn sagax nasus.
4. 4. skarpt hufvud l. förstånd: acre, acutum ingenium; s-t omdöme subtile judicium.
5. 5. i allm. = häftig, sträng (ansträngd): s. strid proelium vehemens, atrox; s-a ord verba severa, plena acerbitatis; s. flit studium vehemens, intentum.

Skarprättare: carnifex.

Skarpsinne: ingenii acumen; ingenium acutum, acre, subtile; ingenii subtilitas, sagacitas.

Skarpsinnig: acutus; subtilis; perspicax.

Skarpsinnigt: acute; acriter; subtiliter.

Skarpskytt: jaculator.

Skarpsynt: acri oculorum acie praeditus; lyncēus (C.)

Skarpt: (jfr Skarp): acute; acriter; se s. acriter videre (acutum cernere, Hor.); s. klandra acriter, acerbe vituperare; s. anstränga sig acriter, vehementer contendere.

Skata: pica.

Skatt:

1. 1. i förvar nedlagdt förråd af dyrbara ting (penningar o. dyl.):
   1. a. om yttre ting: thesaurus (t-um reponere, defodere, obruere, effodere, invenire, tollere – nedlägga, nedgräfva, uppgräfva, lyfta); opes, divitiae (= rikedomar i allmänhet); samla s-r opes, divitias colligere.
   2. b. en s. af kunskaper, lärdom: magna copia doctrinae, scientiae; dygden är en dyrbar s. vilius est – virtutibus aurum; min s. mea lux l. vita!
2. 2. = utskyld: tributum, i allm.; särskildt = direkt skatt, förmögenhetsafgift; vectīgal indirekt skatt, tull och dyl.; stipendium, blott = skatt, som betales af ett besegradt l. underkufvadt folk till eröfraren (Gallis Ariovistus s. imposuit); solarium (tomtören); pålägga s. tributum o. s. v. imponere, imperare, indicere; utkräfva s. – exigere; betala s. tributum o. s. v. solvere, pendere, conferre; bringa ett folk under s. stipendiarium facere populum.

Skatta:

1. 1. = betala skatt:
   1. a. eg.: tributum l. vectigal pendere, solvere alicui; stipendium pendere (om ett underkufvadt folk till eröfraren).
   2. b. oeg. = bidraga till ngt med ngt: conferre ad rem alqd.
2. 2. = uppskatta:
   1. a. med gen. (l. abl.) pretii: aestimare alqd magni l. magno et cet.; facere alqd, alqm magni et cet.; s. ngn högt magni facere alqm; det är en lycka, som ej kan s-s nog högt nihil hoc beatius cogitari potest.
   2. b. med predikatsnomen: putare, existimare med två ackusativer; habere, ducere alqd pro re.
3. 3. = beskatta, taga skatt, blott i uttrycket: s. bikupor l. bin castrare alveos (Col. IX. 15).

Skattdragande: tributarius.

Skatte: tributarius om jord, i motsats till ager publicus (kronojord), a. immunis (frälsejord).

Skattebonde: dominus fundi l. praedii tributarii l. pro quo civitati (aerario) vectigal (solarium) penditur.

Skattehemman: praedium tributarium.

Skattejord: ager tributarius (jfr Skatte).

Skattfri: immunis.

Skattfrihet: immunitas.

Skattkammare:

1. 1. i allm.: thesaurus (grekiskt ord); gaza (persiskt ord).
2. 2. statens s. (bank): aerarium.

Skattlägga: tributum (ex censu) imponere; censere.

Skattläggning: census.

Skattmästare: custos thesauri, aerarii, gazae; quaestor (aerarii föreståndare; räntmästare).

Skattskrifning: census; hålla s. censum agere, habere, censere, perficere; uppgifva till s. in censum deferre, profiteri.

Skattskrifva: censere; s-as hos ngn censeri de aliquo.

Skattskyldig:

1. 1. = skattdragande: tributarius.
2. 2. om ett underkufvadt folk: stipendiarius.

Skavank: vitium.

Ske: fieri; accidere; (jfr Hända); evenire (= inträffa, gå i fullbordan); kan ske (kanske) fortasse; forsitan (med konjunktiv); det må ske fiat; det som sker l. skett l. skall ske quod fit aut factum futurumve est; Gud ske lof gratia Deo (dis, Hor., Ov.); hvad Gud vill, det alltid sker semper evenit, quod Deo curae l. cordi est (L.); (quodcunque dii voluere, peractum est, Ov.); skedd gerning står ej att ändra factum infectum fieri nequit; det får, det skall ej ske non sinam, non patiar.

Sked:

1. 1. hvarmed man äter: cochlear.
2. 2. väfsked: pecten.

Skeda (kemiskt uttryckt): resolvere; dissolvere.

Skedblad: cavum cochlearis l. cochlear.

Skede: spatium; pars (viae); ett s. af ngns lif pars vitae l. aetatis (C. de Or. I. § 2).

Skedgås: platalea.

Skedvatten: *aqua fortis; *chrysulca.

Skef:

1. 1. eg.: obliquus (i allm. = som har en sned rigtning i förhållande till ngt annat, som kommer från sidan); pravus, valgus (= som i sig har en orätt rigtning); s-a ben crura distorta, prava; s-a ögon detorti, perversi.
2. 2. oeg.: pravus (judicium, sententia – omdöme, åsigt); iniquus; hafva s-a åsigter om ngt prave l. prava sentire, prave, perperam judicare de re; befinna sig i en s. ställning iniquo loco (positum) esse.

Skefbent: valgus.

Skefhet: obliquitas; pravitas (i eg. och oeg. men.).

Skeft: oblique; prave; döma s. om en sak prave, perperam, inique, non recte judicare de re.

Skefver: tabes infantium.

Skefögd: strabo.

Skela:

1. 1. ss. naturfel: strabonem (distortis l. perversis oculis) esse.
2. 2. s. på, åt ngn: limis oculis aspicere, aspectare alqm.

Skelande: limus.

Skelögd: strabo.

Sken:

1. 1. = ljus; glans: lumen, lux (obscuratur luce solis lucernae lumen, C.; jfr Lat. Lex.); splendor; fulgor (solis); sprida s. claram lucem dare (Vg.); lucere, splendere.
2. 2. = utseende, i motsats till verklighet: species (simulacrum; simulatio; imago; umbra; vanitas); till s-t specie (securitas s-e quidem blanda sed reapse multis locis repudianda, C. de Am. § 47), ad speciem, in speciem; för skens skull dicis causa; simulate (mots. ex animo, C.); in speciem; simulatione (– af hyckleri: coluntur simulatione duntaxat ad tempus, C. l. c. 53); under sken af – specie, per speciem (T.), simulatione alicujus rei (s-e amicitiae, simulata amicitia fallere alqm; äfven simulantem se facere alqd: litigare se simulans blanditur, C. de Am. § 99); gifva sig s. af – speciem praebere (t. ex. recusantis af att vägra); simulare (se furere – af att vara vansinnig –, C.); velle videri (se esse doctum); hafva s-t af ngt speciem alicujus rei (t. ex. boni viri) habere, prae se ferre, afferre, gerere; älska s-t vanitatis studiosum esse; äran är blott s. och flärd gloria imago et umbra est; allt är hos honom s. och förställning in eo omnia ficta et simulata (vanitatis plena) sunt; s-t bedrager fallit (in errorem ducit) species rerum; (fallimur l. decipimur specie rerum).

Skena, v.: frenis ruptis discurrere (furentes); s. ur banan exspatiari.

Skena, f.: ferri lamina.

Skenbar: qui videtur esse, (non est; – eam, que videretur esse, non quae esset, repugnantiam – denna i hans tanke blott s-a motsägelse, C. de Off. III. 34; id quod utile videbatur neque erat – den s-e fördelen, ibdm 41); species alicujus rei (t. ex. utilitatis species – s. nytta –, ibdm 40; 35); opinatus (inbillad); imaginarius; – blott s. falsus, fictus, simulatus.

Skenbarlig (föråldradt): manifestus; apertus.

Skenbarligen: manifesto; aperte.

Skenbart: specie (= till skenet, se Sken); det s. nyttiga id quod videtur utile esse; id quod utilitatis speciem quandam habet l. gerit; han var s. likgiltig simulabat se nolle, non cupidum esse.

Skenben: tibia (benpipa); crus (hela benet från knät).

Skenbild: imago, umbra (verae et germanae justitiae solidam effigiem nullam habemus, umbris et imaginibus utimur, C.).

Skendygd: simulata virtus; virtutis simulatio.

Skendöd, adj.: qui mortui speciem habet l. prae se fert; specie et corporis habitu mortuus; qui videtur neque est mortuus.

Skendöd, m.: sopor morti similis.

Skenfager: speciosus; (specie bonus, verus, blandus o. d.); s-t tal speciosa, honesta oratio.

Skengrund: ficta causa l. ratio.

Skenhelig: pietatis simulator; qui pium se esse simulat, fingit, mentitur.

Skenhelighet: simulata pietas.

Skepelse (föråldr.): forma; figura.

Skepnad: imago (i konkret men.); forma, figura; en sorglig s. tristis figura.

Skepp: navis; (navigium, fartyg i allm.); däckadt s. constrata (duobus, tribus o. s. v. tabulatis – tvådäckadt o. s. v.) navis (mots. aperta); tackladt s. armata n. (mots. exarmata); transports. n. oneraria, frumentaria, vectoria; (corbita); örlogss. n. longa, bellica, (rostrata); spejares. n. speculatoria; kapares. piratica, praedatoria n.; kofferdis. mercatoria n.; bygga s. navem aedificare; gå om bord på ett s. n-m conscendere, ascendere; s-t lägger ut n. educitur, e portu exit, (solvit); styra s. n-m regere, gubernare; s-t förliser frangitur n.; s-t stöter på grund offendit, in vado afflictatur, haeret; s-t lägger till appellitur ad litus, litori (T.); stiga ur s-t (e navi) egredi; s-t drages på land subducitur; s-t ligger för ankar in ancoris consistit.

Skeppa: nave vehere, portare.

Skeppare (jfr Skeppskapten): navicularius; navis dominus; navis magister, rector l. gubernator (hvilket äfven kan betyda styrman); (nauta); nauclērus (Pt.).

Skepparearfvode: naulum; merces navicularii.

Skepparehistoria, Skepparelögn: fabella navicularii.

Skeppsbesättning: nautae; socii navales.

Skeppsbord: margo navis.

Skeppsbotten: carina, sentina.

Skeppsbro: pons, ad quem appelluntur naves l. appulsus est navibus.

Skeppsbrott: naufragium; lida s. n. facere.

Skeppsbruten: naufrăgus.

Skeppsbrygga se Skeppsbro.

Skeppsbröd: panis nauticus.

Skeppsbyggeri: navium aedificatio; architectura navalis.

Skeppsbyggmästare: architectus l. faber navalis; navium aedificator.

Skeppsdocka: navale, navalia (n. pl.).

Skeppsdäck: constratum navis.

Skeppsfolk: nautae.

Skeppsgosse: puer nauticus.

Skeppskapten: navarchus; trierarchus (kapten på en triremis); navis praefectus.

Skeppsklarerare: interpres (proxenēta) nauticus.

Skeppskock: coquus nauticus.

Skeppsladdning: onus navis.

Skeppslag: tribus nautica l. litoralium.

Skeppslast: onus navis.

Skeppsläst: amphora.

Skeppsmäklare se Skeppsklarerare.

Skeppsprest: sacerdos nauticus.

Skeppspump: antlia navalis.

Skeppsredare: cujus sumptu navis instruitur; qui navis instrumentum praebet.

Skeppssand: saburra.

Skeppstimmer: materia navalis, navium, ad naves aedificandas apta.

Skeppstimmerman: faber navalis, nauticus.

Skeppsumgälder: portorium, -a.

Skeppsvarf: navalia (n. pl.).

Skeppund: (= quadringentae librae, skålpund); libra nautica.

Skick:

1. 1. persons hållning, sed: habitus; mos; militäriskt s. militaris corporis habitus; sätta s. på ngn habitum corporis l. mores alicujus conformare; enligt militäriskt s. (bruk) more militari, ut mos militiae est.
2. 2. = ordning, ställning: (ordo); status; sätta i s. in ordinem redigere; ordinare; constituere; sätta i s. igen (in melius) restituere; reficere (domum, navem); reparare; reconcinnare (vestem); vara i godt s. bene constitutum esse; bono statu esse l. stare; vara i dåligt, förfallet s. pessimo statu esse; afflictum, neglectum esse, jacere; statens finanser äro i dåligt s. afflictae l. exhaustae sunt fortunae civitatis; åkerbruket är i dåligt s. jacet agricultura.
3. 3. pregnant = det tillbörliga, rätta: det är s. och skäl att – aequum ac justum est.

Skicka:

1. 1. = sända:
   1. a. absolut: mittere, legare = s. med (offentligt) uppdrag; s. bud, bref mittere nuntium, epistolam; s. helsning salutem mittere, nuntiare; s. bud l. helsning, att ngt skett l. skall ske mittere; nuntiare alqd factum esse, ut fiat alqd.
   2. b. s. af: mittere.
   3. c. s. bort: ablegare; amandare alqm alqo; relegare (förvisa).
   4. d. s. efter ngn: (per nuntios) arcessere, accire alqm; advocare, ad se vocare alqm.
   5. e. s. förut, i förväg: praemittere.
   6. f. s. in: mittere.
   7. g. s. omkring: dimittere; circum (vicinos omkring till –) mittere.
   8. h. s. på ngn ngt l. ngn: immittere alicui alqd, alqm (latrones, accusatorem alicui).
   9. i. s. tillbaka: remittere.
   10. j. s. ut: emittere; dimittere (åt olika håll).
   11. k. s. öfver: transmittere.
2. 2. = förordna, foga, bestämma: ferre (fors, res fert); statuere; jubere (Deus); om ödet så skulle s. si fors l. res ita tulerit –; Gud har s-t det så ita Deo placuit; Gud har (för folken) s-t, huru vidt de bo skulle Deus constituit, quos cuique genti terrarum fines esse vellet; vi få vara nöjde med vår lott, så som försynen s-t den quam cuique Deus sortem dederit, ea contentum esse oportet.

Skicka sig:

1. 1. = uppföra sig: se gerere (bene, male); veta att s. sig moribus non incultis esse; quomodo se gerat, nosse; posse hominibus uti.
2. 2. s. sig efter = rätta sig efter: servire, inservire (tempori, temporibus); se accommodare (ad mores, ad voluntatem alicujus).
3. 3. s. sig i förhållanden: uti (rebus vel adversis vel secundis bene uti); ferre fortunam molliter (i sitt öde med tålamod).
4. 4. s. sig till = laga sig till ngt: parare (p. se ad proficiscendum l. p. iter).

Skickad: aptus, accommodatus, (natus, factus) ad rem; han var ej s. för sådana värf ad eas res (gerendas) non aptus erat, eum natura sua non ferebat, nulla habebat a natura adjumenta.

Skickelse: fatum; ea, quae fert fortuna l. Dei voluntas; ödets s-r äro underbara mirae sunt fortunae vicissitudines; försynens s-r får ingen klandra nefas est (fata deûm) ea, quae Deus statuerit, reprehendere.

Skicklig:

1. 1. = passande, höfvisk: decōrus; honestus.
2. 2. = förfaren, kunnig i ngt: callidus; peritus (alicujus rei l. in re); prudens (in re; rei); sciens (alicujus rei); bonus; (doctus); en s. fältherre rei militaris peritus; bonus imperator; s. jurist juris civilis peritissimus; juris consultissimus; in jure civili prudentissimus (C.); s. i grekiskan graecarum literarum peritus; graecis literis perfectus (C.); qui graece bene scit; s. simmare l. i att simma natandi peritissimus; s. styrman gubernator optimus, scientissimus (C.), callidissimus; – absol.: en s. karl homo doctus, prudens, multarum rerum scientia instructus; s. konstnär sollers, perfectus artifex.
3. 3. s. till ngt: aptus, accommodatus ad alqd; qui (a natura) habet adjumenta alicujus rei.

Skicklighet: peritia; prudentia; calliditas (förslagenhet); praktisk s. usus (mots. ars vetenskaplig insigt, C. Brut. 152).

Skickligt: callide; sollerter; perite; prudenter (insigtsfullt).

I. Skida: lamina, solea lignea (quibus per nives curritur).

II. Skida:

1. 1. på växter: vagina (C.); folliculus; silĭqua (fabae, Pn.).
2. 2. för vapen: vagina; sticka svärdet i s-n gladium in vaginam recondere; svärdet är gömdt i s-n gladius in v-a reconditus est; draga svärdet ur s-n gladium e v-a educere, v-ā nudare.

Skidfrukt: legūmen; silĭqua (vivere s-is, Hor.).

Skidgård: vallum.

Skiffer: lapis sectĭlis, fissĭlis.

Skifferbrott: fodina lapidis sectilis.

Skiffertafla: tabula scriptoria, e lapide sectilis.

Skiffertak: tectum e laminis lapidis sectilis.

Skifra sig: in laminas findi.

Skifta, v. intr.:

1. 1. i allm. = vara omvexlande, föränderlig: variare (fortuna, tempestas); mutari.
2. 2. = omvexla med ngt: alternare vices (Ov.); variare; ljus och mörker s. lux et tenebrae vices alternant, in vicem se excipiunt; (lucem tenebrae excipiunt tenebrasque lux vicissim); sorg och glädje s. i lifvet in hac vita doloris et gaudii quaedam vicissitudo est.
3. 3. s. i blått, grönt o. s. v.: caeruleo, viridi colore variare, varium esse.

Skifta, v. tr.:

1. 1. = fördela på flera händer: partiri, (partes facere), dispartiri, dividere inter se, inter aliquos; s. byte, rof praedam dispartiri; s. bo familiam hercisci; herctum ciere; s. arf hereditatem partiri.
2. 2. = byta: accipere vicissimque reddere; s. hugg med ngn manum l. manu conserere cum alqo, pugnam conserere cum alqo; alternantes proelia miscere (Vg.); jfr Handgemäng.
3. 3. = ombyta, förändra: mutare (t. ex. colorem, s. färg).

Skiftande: varius; mutabilis; s. lycka varia fortuna; s. öden varii casus.

Skifte:

1. 1. = fördelning: partitio; divisio; gå till s-es in partes dividi, distribui; lägga i s. in partes vocare, diducere.
2. 2. = del, lott: pars; sors; ngns s. (= jordlott) alicujus agellus (pars communis agri); ett s. af ngns lif pars, spatium vitae l. aetatis alicujus.
3. 3. = vexling, ombyte: vicem, vicis, vice, pl. vices; vicissitudo; varietas; permutatio; månens s-n vicissitudines lunae (luminis lunae, lunae crescentis et decrescentis); lunae ordine sequentes (Vg.; celeres lunae, Hor.); dygnets s-n vicissitudines dierum ac noctium; årets s-n varia tempora anni; commutationes temporum quadripertitae (C. Tusc. I. § 68); flodens s-n maris accessus et recessus (aestus marini); tidernes, ödenas s-n temporum, fortunae, rerum varietas; varii casus; rerum humanarum vices; vara utsatt för ödets s-n sub varios incertosque casus subjectum esse (C. Tusc. V. § 2); vara upphöjd öfver lyckans s-n majorem fortunā esse; nullam in se potestatem fortunae permittere (ɔ: nullam in eum fortuna potestatem habet, C.; major est, quam cui possit fortuna nocere); hårda s-n graves casus; stridens s-n varii proelii casus; vices proelii; till skiftes in vicem; vicissim; alternis; bruka en åker till s-s, i s-e med ngn agrum in vicem colere.

Skiftesbruk: cultura alterna, alternans.

Skiftesrik: varius; plenus vicissitudinum, casuum.

Skiftesvis: vicissim; in vicem; per vices.

Skiftning: varietas; vicissitudo.

Skifva: lamina (af trä l. metall – utan afseende på form); orbis = rund s. (o. lunae, solis, mensae, clipei); tabula (bräde); segmentum, frustum = bit, stycke i allm. (t. ex. casei, panis); kastskifva discus; krukmakares. rota figuli; tunn metalls. (bladguld o. d.) bractea.

Skifva sig: in laminas findi.

Skifvig: sectĭlis (marmor, lapis).

Skild (= åtskillig, olik): diversus; dissimilis; dispar; s-a tungors ljud diversarum linguarum soni, (linguarum diversitas); vara långt s. (mycket olik) longe diversum esse l. distare, abhorrere ab alqo, a re; jfr Skilja.

Skilderi (gammaldags ord): pictura.

Skildra:

1. 1. (eg. = pingere).
2. 2. = lifligt och omständligt beskrifva (jfr Beskrifva): verbis depingere, expingere rem (C.); narrare (mores adolescentis, vultum et formam puellae et cet., C. om Ter. Andr. I. 1); describere (mores, facta alicujus), perscribere (skriftligen s.); exprimere oratione (mores alicujus justos, integros – ngn ss. rättvis, oförvitlig); åskådligt s. tanquam ante oculos proponere, oculis subjicere.

Skildring: narratio (varia, jucunda – omvexlande, intressant); descriptio.

Skildtvakt (Schildwache, Sköldvakt): excubitor; statio.

Skilja:

1. I. i verkligheten:
   1. 1. i allm. s. ngt från ngt, s. åt: disjungere (intervallis locorum et temporum d-gi; ab Italia freto d-gi); separare (duo maria pertenui discrimine s-antur); discernere (mons fines populorum); secernere (veteranos a tironibus); sejungere (Alpes a Gallia Italiam); semovere; dirimere (Sabinae infestas acies d-bant); (distinguere – tabulā d-imur undā – från vattnet; dissociare – montes valle d-antur, Hor.).
   2. 2. = till tänkesätt l. umgänge s., söndra: disjungere (populum a senatu); separare (ab alicujus societate alqm); alienare, abalienare alqm ab alqo, alqos inter se; deras lynnen s. dem från hvarandra moribus inter se abalienantur.
   3. 3. = afsöndra: secernere, sejungere.
   4. 4. s. ngn vid l. från ngt (= betaga, beröfva, befria): privare (exuere, liberare) alqm re; eripere alicui alqd; s. ngn vid ett embete munus, magistratum abrogare alicui.
   5. 5. s. emellan (= afgöra tvist emellan, döma emellan) någre: controversiam aliquorum dirimere, dijudicare; inter aliquos judicium l. decretum interponere.
2. II. = se l. inse skilnaden mellan föremål (i begreppet skilja): distinguere (vera a falsis; res confusas mente ac cogitatione d-re); separare (decorum ab honesto); internoscere (fucata a sinceris, C.); dignoscere (curvum recto, Hor.); sejungere, disjungere (honesta a commodis; oratorem et philosophum); discernere, secernere.
3. III. = utgöra skilnad mellan föremål: distinguere (temperantia dictorum distinguet oratorem a scurra); inter se dissimiles esse, differre, distare alqa re; alqd interest inter alqos; färgen s-r dem colore dissimiles sunt; hvad är det, som mest s-r talaren och skalden från hvarandra? qua re oratores et poētae maxime differunt l. quid inter o-es et p-s maxime interest?

Skilja sig:

1. I. i allm.: s. sig från l. vid ngn l. ngt (= lemna, göra sig fri ifrån): mittere, missum facere alqm l. alqd; relinquere.
2. II. s. sig vid ett arbete: perfungi, defungi (negotio, labore); absolvere alqd; finem imponere alicui rei.
3. III. s. sig vid make l. maka: facere divortium cum alqo l. alqa; repudium renuntiare l. remittere alicui; discedere ab alqo; repudiare alqm.
4. IV. i umgänge, handling (röster) s. sig från ngn: discedere ab alqo; i mening s. sig från ngn dissentire ab alqo.
5. V. i egenskaper s. sig från ngn: differre ab alqo; dissimilem alicui l. alicujus esse (colore, sapore, bonitate – i färg et cet.); abhorrere ab alqo.

Skiljaktig: diversus; dissimilis; vara af s. mening med ngn ab alqo dissentire.

Skiljaktighet: diversitas, dissimilitudo; differentia; discrimen; det finnes mellan dem många stora s-r multae et magnae eorum diversitates l. dissimilitudines sunt (C. de Off. I. § 107).

Skiljas:

1. 1. i allm.: discedere (inter se; ab alqo); digredi.
2. 2. s. hädan: discedere ex vita, excedere ex vita, de vita, vitā; mori.
3. 3. s. från hustru l. man: a marito l. ab uxore discedere; cum alqo l. alqa divortium facere.

Skiljebref: (libellus divortii); skicka, gifva ngn s. repudium renuntiare l. remittere alicui.

Skiljedomare (-man): arbiter; (litis) disceptator; välja ngn till s. arbitrum sumere, capere alqm; stämma ngn inför en s. arbitrum adigere alqm.

Skiljedomstol: arbitrium.

Skiljemur: murus communis, medius, intergerivus.

Skiljemynt: nummulus; stips.

Skiljemärke: nota.

Skiljepunkt: locus, quo inter se differunt res, dissentiunt homines.

Skiljetecken: interpunctum; (nota librariorum); sätta s. interpungere.

Skiljeväg: compitum.

Skiljevägg: paries communis, intergerivus.

Skilling: (ungf.) sextans.

Skilnad:

1. 1. = åtskilnad:
   1. a. som finnes: discrimen; differentia; diversitas; dissimilitudo; s-n mellan dessa ting är stor hae res inter se multum differunt; inter has res multum interest; det är ingen s. nihil interest (utrum – an – antingen – eller –); s-n är blott den, att – (hoc, id) tantum interest, quod –; nisi quod l. nisi tamen.
   2. b. som iakttages, göres: delectus; göra s. på personer hominum (t. ex. civis et peregrini) delectum habere, tenere; (civem hoste dignoscere, Hor.).
2. 2. äktenskapsskilnad (s. till säng och säte): divortium.
3. 3. bråd s.: concursus repentinus; (vis non meditata); döda ngn i bråd s. repentino quodam impetu animi concitatum –.

Skilsmessa: discessus; digressus; mildra s-ns bitterhet discessus acerbitatem l. tristitiam lenire; själens s. från kroppen discessus animi a corpore (C. Tusc. I. § 18).

Skimmel se Skymmel.

Skimmer: fulgor (lunae, gemmae); lumen; splendor.

Skimra: micare; splendere; fulgere.

Skina: lucere (lysa; sol lucet); splendere (lysa klart, glänsa); nitere (= blänka; skina af frodighet).

Skingra: dissipare; dispergere; dispellere; disjicere; differre; s. molnen nubes dispellere (C.), differre; (fugare); s. fienderne hostes dissipare, dispellere, disjicere; dispergere (fundere); stormen hade s-t skeppen tempestas naves dispulerat, (diversas egerat, Vg.); s. en förmögenhet bona dissipare (dividere); s. ngns bekymmer curas alicujus dissipare (dissipat Evius curas edaces, Hor.); barnen äro s-de in diversas partes abierunt, alius alio discesserunt.

Skingra sig: dispergi (milites a suis d-si – som s-t sig); dissipari; discedere (nubes d-unt; in diversas partes ex colloquio d-unt); in diversas partes abire.

Skinka: petăso; lardum; rökad s. lardum fumigatum.

Skinkmärr: equa emaciata, macie perdita.

Skinn: pellis; corium (afdragen hud); cutis (s. på kroppen); sämskadt s. aluta; han är blott s. och ben ossa et pellis totus est (Ter.); fälla s. (om ormen) exuvias ponere; draga s-t af ngn pellem detrahere alicui; – oeg.: krypa ur s-t modum transire; transsilire lineas; hålla sig i s-t se tenere; sibi temperare l. moderari; vara rädd om sitt s. sibi l. vitae suae timere; det gäller ditt s. tua res agitur; jag vill ej vara i hans s. nolim, qui ille sit, me esse.

Skinna:

1. 1. eg.: corium detrahere, deripere alicui.
2. 2. oeg. = preja: spoliare; diripere; vexare.

Skinnare: spoliator.

Skinnbyxor: braccae pelliceae.

Skinneri: spoliatio; direptio; vexatio.

Skinnpels: mastrūca.

Skipa: s. rätt, lag jus dicere; jus l. jura describere (C. de Off. I. 124).

Skipare: lagens s. qui jus dicit.

Skir: clarus; pellucidus; purus; s-t tyg pannus pellucidus, (subtilis); s-t smör butyrum liquefactum, eliquatum.

Skira: purgare; s. smör – (liquefaciendo purgare), liquare, eliquare; s. ägg vitellum ab albo secernere.

Skjorta: indusium l. intusium (af linne); subucula (ylleskjorta).

Skjul: umbraculum, nubilarium (eg. s. för sol l. regn); taberna (bräds.); porticus; vinea (= stormtak till s. för belägrande); casa, casula (hydda).

Skjuta:

1. I. i allm. = drifva, fösa, skuffa:
   1. 1. absolut: trudere; agere; pellere; – s. rygg dorsum arcuare; s. borst setis horrescere l. horrere; s. rot radices agere; s. skott (om växter) gemmas trudere; pullulare; s. fart (om fartyg) citum currere.
   2. 2. s. bort: extrudere; a se removere.
   3. 3. s. fram:
      1. a. tr.: promovere; protrudere; propellere; agere (vineas, Sa.); projicere; protendere (sträcka fram); s. fram mot ngn obtendere alqd alicui.
      2. b. intr.: prominere (= hafva en framskjutande ställning l. belägenhet – rostrum, collis); germinare, progerminare, pullulare, pullulascere (om växter); emicare, promicare; skeppet sköt sakta fram lente procedebat navis.
   4. 4. s. framför sig: protrudere (asellum); prae se trudere; oeg.: s. ngt framför sig alqd obtentui habere.
   5. 5. s. för, före: obtrudere, obdere (fores; pessulum ostio); objicere, opponere.
   6. 6. s. ifrån:
      1. a. eg.: amovere, removere; reducere; rejicere; s. rigeln ifrån pessulum reducere, seram excutere poste.
      2. b. oeg.: s. en erbjuden hjelp ifrån sig auxilium oblatum rejicere, repudiare, aspernari; s. skulden (ansvaret) ifrån sig culpam a se amovere, removere; s. ett göromål ifrån sig negotium rejicere (ad – på – alqm).
   7. 7. s. i hop: conferre.
   8. 8. s. in: immittere, inserere; retrudere, reducere (s. in ngt utdraget); s. in emellan interserere, interponere (verba).
   9. 9. s. ned:
      1. a. tr.: detrudere; deducere (in mare navigium).
      2. b. intr.: s. ned på ngt: devolare, ex alto (ex caelo delapsum) impetum facere in alqm.
   10. 10. s. på, på ngt:
       1. a. eg.: impellere, propellere, protrudere.
       2. b. s. skulden på ngn: culpam in alqm conferre, conjicere, derivare, transferre.
   11. 11. s. till:
       1. a. till ngt: impellere alqd.
       2. b. s. ngt till ngt: admovere.
   12. 12. s. tillbaka: removere, retrudere, rejicere.
   13. 13. s. tillsammans: congerere (sammanföra); conferre (pecunias).
   14. 14. s. undan summovere; removere.
   15. 15. s. under: subjicere.
   16. 16. s. upp:
       1. a. tr.:
          1. α. eg.: subducere.
          2. β. oeg.: differre, proferre; jfr Uppskjuta.
       2. b. intr.:
          1. α. om växter: pullulare, germinare, prodire.
          2. β. emicare (sanguis); excurrere.
          3. γ. blott med afs. på ställning, läge: exstare; eminere; s. upp öfver supereminere (alicui rei).
2. II. med skjutvapen:
   1. 1. intr.: jaculari (s. med kastspjut); jacere, mittere, emittere telum; s. med båge arcu emittere, expellere sagittas; s. med bössa glandem tubo explodere, excutere; s. rätt collineare; metam contingere; (id quod minatur l. petit, ferire, Hor.); s. på ngt telo petere alqd; s. till måls metam petere; (sagittis, jaculis) certare; s. bom a meta aberrare; s. öfver målet (super) trans metam jacere telum; modum, fines transire.
   2. 2. tr. = afskjuta: mittere, emittere, jacere telum, glandem) icke s. ett skott telum non mittere; s. bort jaculando consumere.
   3. 3. tr. = med skjutvapen l. skott träffa l. döda:
      1. a. absolut: telo (jaculo, sagitta, globulo candente, glande) figere, configere, transfigere alqm, telo dejicere, interficere, necare, trucidare alqm.
      2. b. s. ned (telis) dejicere, necare, occidere; s. ett skepp i sank navem submergere, demergere.

Skjutande: jaculatio; telorum emissio; glandium explosio.

Skjutgevär: *sclopĕtum.

Skjutmaskin: tormentum; ballista, catapulta.

Skjuts: vectura; få s. vecturam, vecturae facultatem nancisci, veredos nancisci; resa s. conductis, publicis veredis uti, iter facere; betala för s-n pro vectura solvere; god s. commoda vectura.

Skjutsa:

1. 1. tr.: vehere, provehere alqm.
2. 2. intr.: vehi; s. omkring circumvectari.

Skjutsare: vecturarius; veredarius.

Skjutshåll: statio.

Skjutshäst: verēdus; equus vecturarius.

Skjutsordning: lex cursus publici.

Skjutspenningar: vecturae pretium, merces.

Skjutsvagn: currus vehicularii.

Skjutvapen: telum.

Skjutväska: se Jagtväska.

Sko, m.:

1. 1. menniskosko: calceus (fotplagg, s. betäcker fotsåla, häl, tår, i mots. till stöfvel, toffel, se dessa ord); fruntimmerssko c. muliebris; skon klämmer calceus urit (c. si pede major erit, subvertet, si minor, uret, Hor.); hvar och en vet bäst, hvar skon klämmer cui dolet, sentit; suarum quisque rerum satagit; skon kippar calceus hiat, male haeret pede; den störste skälm som går i ett par skor omnium bipedum nequissimus (C.); taga s-r på sig calceari; se calceare; calceos induere.
2. 2. hästsko: solea ferrea.

Sko, v.:

1. 1. mskor (sällsynt): calceos inducere alicui; calceare alqm; fötterne skodde pedes calceati.
2. 2. om hästar: soleas ferreas equis inducere; equos soleis ferreis armare.

Sko sig: på ngt: lucrum, pecunias facere ex re; ditari, locupletari alqa re; quaestui habere alqd.

Skoband: corrigia; calcei vinculum.

Skock:

1. 1. i allm. = oordnad mängd, hop: acervus (af saker); turba (hominum); grex (avium, ferarum); globus (armatorum, conjuratorum); multitudo; (magnus) (rerum, hominum).
2. 2. särskildt = ett antal af sextio: sexaginta; ter viceni.

Skocka sig, Skockas: conglobari (milites in unum c-antur); se conglobare; congregari; coire; molnen s. sig nubes densantur; in nubes cogitur āer (Vg.); folk s-de sig homines confluere, coire coeperunt, glomerabantur; folket s-de sig omkring dem homines undique iis circumfundebantur; jfr Hopa sig.

Skocktals, Skockvis: gregatim; catervatim; acervatim.

Skodd:

1. 1. eg.: calceatus; soleatus (om hästar).
2. 2. oeg.: instructus scientiā, arte; haud ignarus.

Skodon: calceamentum.

Skof: spatium; intervallum.

Skoflickare: sutor (veteramentarius).

Skoftals: per intervalla; per respiramenta (T.), per momenta.

Skofvel: pala; ventilabrum (kastskofvel).

Skofvor: ramenta.

Skog: silva; silvula (liten s.); saltus (bergig skogsmark, betesskog); nemus (lund, park); gammal s. (urskog) vetus et incaedua silva (Ov.); sjumila s. (multorum dierum) continentes silvae; djup s. alta, densa s.; djupt inne i s-n in media silva; rödja s., göra uthuggning i s-n silvam pacare, collucare; – ordstäf: drag åt s-n abi (in malam crucem)!; apage te!; det bär åt s-n male res geritur; sisti non potest; en fågel i handen är bättre än tio i s-n parva habere melius est, quam optare magna; – som man ropar i s-n, får man svar ut sementem feceris, ita metes (jfr detta ordspråks användning, C. de Or. II. 261); icke se s-n för träd frondem in silvis non cernere (Ov. Trist. V. 4. 9); (rivulos consectari, fontem non videre).

Skoga: silvam caedere; lignari.

Skogbeväxt, Skogig: silvis vestitus; silvester (loca silvestria, C. de Am § 68); silvosus.

Skoglös: nudus (silvarum).

Skogrik: silvosus; saltuosus; silvis refertus, convestitus.

Skogsbacke: collis l. clivus silvester, silvis vestitus.

Skogsbetjening: custodes silvarum.

Skogsblomma: flos silvaticus.

Skogsbo: homo silvester; silvicŏla.

Skogsbryn: ora silvae.

Skogsbygd: regio silvestris; loca silvestria, saltuosa.

Skogsbär: baca silvatica l. silvestris.

Skogsdufva: palumbes.

Skogsdunge: nemus.

Skogsfru: silvae dea; dryas; hamadryas.

Skogsgud: Silvanus.

Skogshemman: fundus saltuensis; praedium silvestre.

Skogsmark: saltus.

Skogsmenniska: (simia) Satyrus.

Skogspass: saltūs angustiae l. fauces.

Skogsrå: faunus.

Skogsråtta: mus silvaticus.

Skogssnår: saltus; locus impeditus silvae.

Skogstjuf: fur lignarius.

Skogstrakt: regio silvestris, saltuosa.

Skogvaktare: saltuarius; custos silvarum l. saltuum.

Skoj:

1. 1. = stoj, oväsen: tumultus; strepitus; clamor; hvad är detta för s. st! tacete, quid hoc clamoris? (C.).
2. 2. = krångel, konster (drift): calumnia; artificium; cavillatio; tergiversatio; drifva s. med ngn ludificari, illudere alqm.

Skoja:

1. 1. = stoja, väsnas: strepere; clamare; tumultuari.
2. 2. = krångla; drifva med ngn: calumniari; ludere, illudere, ludificari alqm.

Skojare: clamator, rabula (skrikhals, skräflare); calumniator (krångelmakare); nebulo (vindböjtel); homo levis, nequam, improbus.

Skola, f.:

1. 1. = undervisningsanstalt:
   1. a. i eg. uttryck: ludus, vanl. skola i lägre mening: ludus literarius, literatoris = barnskola, s. för de allra första elementen af literär bildning (läsa, skrifva, räkna); ludus gladiatorius = gladiatorsskola (jfr Hor. Ep. I. 1. 3); l. fidicinus (harpspelareskola); sällan brukas ordet om högre undervisningsanstalter (för fri bildning, liberalis doctrina), ss. om retorsskolan C. de Or. II. § 100, Isocratis quasi l. III. 35; – schola = humanistisk bildningsanstalt (bonarum, ingenuarum, liberalium artium), för ynglingar och män; enkannerligen en grammatikers, retors, filosofs s. (C. de Or. II. § 28); ordet motsvarar således både lärd skola och högskola, akademi; hvarken academia l. gymnasium l. lyceum äro ss. nomina appellativa klassiska uttryck); (disciplina = undervisning, skolundervisning; se exemplen nedanför); lärd s. schola bonarum artium; privat, offentlig s. schola privata, publica; öppna en s. ludum (scholam) aperire (C.); doctrinam (rerum honestarum, bonarum artium) profiteri (jfr C. de Off. I. 151); hålla s. pueros docere; sätta i s. hos ngn alicui in disciplinam tradere puerum; gå i s. in ludum ire, itare; in schola alqa, ab alqo erudiri, institui; alqo magistro, praeceptore uti; alicui praeceptori operam dare; många besöka hans s. multi ad eum in disciplinam conveniunt; besöka offentlig s. a publicis doctoribus institui (frequentiae scholarum et publicis praeceptoribus tradere pueros – sätta i offentlig s., i motsats till: intra privatos parietes discentes continere, Qu.); ännu gå i s. puerili disciplina etiamnunc institui; gå ur s-n, lemna s-n ludum l. scholam relinquere, scholam egredi (Qu.); för tidigt löpa ur s-n ante tempus ludum relinquere.
   2. b. i oeg. uttryck: lifvets s. vitae tanquam schola, disciplina; utbildad icke i ngn lärares, utan i lifvets s. non doctoris alicujus doctrina, sed rerum usu politus l. perfectus; non doctus, sed (quod majus est) expertus (C.); forum har varit min s. mihi forum disciplina fuit (C. de Or. III. 74); han har genomgått en hård s. duris rebus spectatus l. probatus est; sqvallra ur s-n commissa enuntiare; taga sin Matts ur s-n ab incepto desistere l. absistere.
2. 2. = teori, i motsats till praxis, det praktiska lifvet: schola: studera för s-n och icke för lifvet scholae, non vitae discere; en s-ns man homo e l. de schola (C. de Or. II. 28); detta luktar af s. haec puerilem quandam doctrinam redolent; hafva god s. bonā disciplinā institutum esse; doctrinā l. arte perfectum l. perpolitum esse; (legitime studuisse, T. Dial.); sakna s. totius rationis ignarum esse (C. de Or. I. cap. 2).
3. 3. = rigtning, parti, de som sluta sig till en lärare l. en lära: schola; secta; qui sunt ab alqo; qui sectam alicujus sequuntur; för öfrigt mest medels possessiva adjektiv, t. ex. Epicuri skola Epicurei; qui sunt ab Epicuro (jfr C. de Or. III. 116); qui Epicuri sectam sequuntur; stoiska s-an, Platos s., peripatetiska s-n Stoici, Platonici, Peripatetici (l. c. I. cap. 1); – gamla s-n i talarekonsten, poesien, estetiken antiqui oratores, poētae, critici; en man af gamla s-n homo antiquus, (antiquae severitatis).

Skola, v. tr. (sällsynt): instituere, fingere.

Skola, v. intr.:

1. 1. hjelpverb för futurum: faciam, fecero jag skall göra, jag skall hafva gjort, (absoluta futura); facturus sum, eram, ero jag skall, skulle göra, relativa (perifrastiska) futura (utsägande ngt ss. tillkommande i förhållande till en tidpunkt i närvarande, förfluten l. tillkommande tid); i konjunktiviska bisatser begagnas relativa futura: scio, quid futurum sit (hvad ske skall); jfr Gramm.
2. 2. = ärna, hafva för afsigt: cogitare; velle; in animo habere l. uttryckt med perifrastiska futura: han skall (resa) till staden in urbem proficisci cogitat l. profecturus est; hvart skall du hän? quo tendis, contendis, (properas)?; hvad skall du med den boken? quid isto libro facturus es? l. quid tibi cum isto libro (jfr quid – tibi, lascive puer, cum fortibus armis –?, Ov.).
3. 3. ss. uttryck för befallning, vilja, (beslut), tvekan, föregifvande, i direkta (frågor) betecknas skola med imperativ l. konjunktiv, stundom med fut. I. (jfr Gramm.): du skall vara god soldat, god förmyndare o. s. v. esto bonus miles, tutor bonus, arbiter idem optimus – (Juv.); du skall icke göra något, hvartill du saknar anlag tu nihil invita facies – Minerva (Hor.); du skall icke stjäla noli furari (till enskild person); ne furtum facito (i allmänt förbud); du skall vara mon om din helsa cura ut valeas!; hvad skall jag göra quid faciam?; skall jag icke gå, då man bjuder mig ne l. non eam, cum arcessar ultro (Ter. Eun. l. 1; Hor. Sat. II. 7); det skulle du ej hafva gjort istud ne faceres; han skulle (borde) snarare hafva sagt potius diceret (C. de Off. III. 88); skall detta vara vin hoc (ut) vinum sit?; skall du göra så? tu ita facias (förebrående – jfr l. c. 68).
4. 4. uttryck för (objektiv) nödvändighet: necesse est l. med gerundivum: det ena du vill, det andra du skall aliud vis (facere l. fieri), aliud faciendum est l. facias necesse est.
5. 5. ss. hjelpverb för hypotetisk modus betecknas skulle (inf. skola) med konjunktiv, stundom med perifr. fut., så väl i indikativ, som i konjunktiv (när satsen på grund af sin förbindelse med annan sats måste hafva konjunktiv); i ackus. m. inf. måste alltid det hypotetiska uttryckas med perifr. fut.; t. ex.: ifall det skulle hända si fors l. res tulerit; hvem skulle tro det quis credat?; hvem skulle ha trott quis crederet?; om du vore nöjd, skulle jag ej sörja si contentus esses, non dolerem; om tribunerne velat hindra mig att triumfera, skulle jag hafva vädjat till folket si tribuni me triumphare prohibuissent ad populum provocaturus fui (C.); – quaero, quod negant (fieri) posse, id si posset, quidnam facerent (i orat. recta alldeles lika); quaerimus, si possint celare, quid facturi sint (i oratio recta: quid faciant? – båda exemplen från C. de Off. III. § 39; jfr ibdm 91); jag vet, hvad du skulle hafva gjort – scio, quid facturus fueris (i direkt fråga: quid fecisses?); quid auditurum putas fuisse Ulixem, si in simulatione perseveravisset (quid audivisset, si – perseveravisset, ibdm 98).
6. 6. ss. beteckning för oratio obliqua eller ett annat subjekts ord l. mening (vilja) uttryckes skola:
   1. a. i hufvudsats med ett verb sådant som säga l. tro; t. ex.: han skall vara rik fertur, dicitur, creditur dives esse; han skulle vara en stor filosof ferebatur magnus philosophus esse l. magna erat de ejus sapientia fama l. opinio.
   2. b. i bisats med konjunktiv: dedit ei nummos, ut taceret (för att han skulle tiga); han visade oss en tafla, som skulle vara af Polygnotus ostendit nobis picturam, quae esset l. quam dicebat esse Polygnoti.

Skolaga: verbera puerilia l. magistri; få s. a magistro caedi.

Skolastisk: scholasticus; scholam et puerilem institutionem redolens.

Skolbarn: puer (puella), qui in ludo instituitur; discipulus, alumnus (scholae l. magistri).

Skolbok: ars (lärobok); liber, qui ad pueros docendos adbibetur.

Skolflicka,

Skolgosse se Skolbarn.

Skolfux: scholasticus (Ap.).

Skolföreståndare: rector l. magister scholae (ludi).

Skolgräl: (scholasticorum), hominum doctorum (sed veritatis expertium), otiosorum hominum (ingeniorum) controversiae, contentiones, concertatio.

Skolgång: scholae frequentatio.

Skolka: horas scholasticas non obire; sine causa abesse; cessare.

Skolkamrat: condiscipulus.

Skolkarl: (scholae) magister; bonarum artium magister (C. de Sen. 29), doctor; magister l. doctor puerorum.

Skolkatalog: album scholasticum.

Skolla: lamella tenuis.

Skollag: lex scholae l. scholarum.

Skollof: *scholarum feriae; otium; gifva s. pueros dimittere; pueris otium, vacationem dare; hafva s. vacare; otiosum esse.

Skollärare: ludi magister (= skolmästare), literator (id.); bonarum artium magister l. doctor (jfr Skolkarl); scholae magister.

Skolman: magister, doctor (scholae).

Skolmessig: qualis in schola esse solet; doctus; artificiosus (vetenskaplig, systematisk); qui quasi in arte tradi solet.

Skolmästare: ludi magister; literator.

Skolmästra: reprehendere alqm; patruum esse alicui, Ps.

Skolordning: scholarum disciplina, institutio.

Skolpenningar: merces eruditionis.

Skolpojke: (puer) scholasticus.

Skolrum, Skolsal: auditorium (Qu.).

Skolsjuk: qui aegrum se esse simulat, ne scholam obeat.

Skolsjuka: morbi simulatio; simulatus morbus; furtum cessationis (C. Ep. ad Fam. XVI. 26).

Skolstudier: puerilia literarum studia; puerilis doctrina l. institutio; eae artes, quae in scholis (et a magistris) tradi solent l. quibus ingenia puerorum ad humanitatem fingi solent; hans lärdom sträckte sig ej öfwer da?e vanliga s-na non plus attigerat doctrinae, quam quantum puerili illa institutione potuerat (C. de Or. II. 1); han hade goda s. satis imbutus (perfectus) erat iis artibus, quae in scholis tradi solent; (erat a praeceptoribus diligenter institutus; puer didicerat ea, quae discenda erant, C.).

Skolsyssla: munus publici praeceptoris l. doctoris.

Skoltermin: *semestre scholasticum.

Skoltid: ea pars vitae l. aetatis, qua quis in ludum itat, puerili institutione utitur; under sin s. dum in ludo et a magistris instituitur.

Skoltukt: disciplina scholae, scholarum, scholastica; ngn håller sträng s. severe disciplinam regit magister.

Skoltvång: scholae frequentandae necessitas.

Skolundervisning: puerilis l. puerorum institutio; s-n är försummad negligitur l. jacet (puerorum) institutio.

Skolungdom: ludorum l. scholarum alumni.

Skolväsende: res scholastica l. -cae; scholae.

Skolår: ea pars anni, qua in scholis publicis docetur; (*annus scholasticus).

Skolämne: ars, quae in scholis tradi solet.

Skomakare: sutor; s. blif vid din läst ne sutor ultra crepidam (i. e. toffel, Pn.; quam scit quisque, libens, censebo, exerceat artem, Hor.).

Skomakareknif: scalprum sutoris l. sutorium.

Skomakarelära: disciplina sutoris; sätta i s. sutori in disciplinam tradere.

Skomakareverkstad: sutrina; sutoris officina.

Skomakareyrke: sutrina, -num; idka s. sutrinam facere, factitare.

Skona: parcere alicui; consulere, temperare alicui; (misereri alicujus = förbarma sig); s. ngns lif l. s. ngn till lifvet parcere alicui l. vitae alicujus; conservare alqm (iis, quos vi deviceris, consulendum est – parta autem victoria conservandi ii, qui non crudeles in bello – fuerunt, C. de Off. I. 35); vitam, salutem dare alicui (= benåda, göra nåd med ngn: nulla re homines ad deos propius accedunt, quam salutem hominibus dando, C. pro Lig. 33); s. ngns öron auribus alicujus consulere; s. ngn för hans ungdoms skull parcere (veniam dare) juventuti alicujus; s. ngn för hans fars, för hans fars böners skull patri l. patris precibus concedere, condonare alqm; s. ngn för ngt (gratiam alicujus rei facere alicui); alicui remittere alqd; jfr Förskona, Spara.

Skoning (af Sko): instĭta.

Skoning (af Skona) se Förskoning, Skonsmål.

Skonsam: lenis; moderatus; mollis; clemens; mansuetus; visa sig s. lenitate, clementia uti.

Skonsamhet: lenitas; moderatio; clementia; mansuetudo (C. de Off. I. 38; visa s. mot ngn parcere, temperare alicui; lenitate uti in alqm.

Skonsamt: leniter; molliter; moderate; clementer.

Skonsmål: moderatio; miseratio; utan s. sine misericordia.

Skopa: haustrum; capula.

Skopenningar: calcearium.

Skoputsare: calceorum expurgator.

Skorem: corrigia.

Skorf: porrīgo.

Skorfvig: *porriginosus; porrigine foedus (Hor.).

Skorpa:

1. 1. i allm.: crusta.
2. 2. = eldtorkadt bröd: crustum.

Skorpion: scorpius; scorpio.

Skorpna: incrustari.

Skorra: stridere; s-nde röst aspera (latrans) vox; den s-nde bokstafven (R) litera canina.

Skorsten: fumarium (camini).

Skorstensfejare: *purgator fumarii.

Skorstenspipa: tubus, meatus fumarii.

Skospänne: calcei fibula.

Skosula: solea (calcei).

Skosvärta: atramentum sutorium.

Skot: pes veli (C.).

Skota: pedem facere. (Vg.).

Skott:

1. 1. på träd: surculus; flagellum; stolo; skjuta s. germinare; åter skjuta s. regerminare.
2. 2. s. (= det som skjutes för) i ett lås l. dyl.: repagulum; pessulus.
3. 3. = skjutande (med båge, bössa m. m.) och det som afskjutes: jactus, conjectus, missus (= kastande, slungande); ictus (träffande); telum, sagitta; glans (kula); balista, catapulta (= skott ur antik kastmaskin); ett säkert s. certus ictus; få ett s. (telo) ici, feriri, configi, transfigi; skjuta ett s. telum jacere, mittere, conjicere; lossa ett s. glandem (sclopĕto) excutere, tormento (kanon) emittere; undvika, asvärja s. ictūs l. tela vitare, defendere; få ett s. i bröstet pectus confixum est; telum per pectus adactum est; s-et blef sittande i sidan telum latere haesit; ett s. höres fragor (sclopeti l. tormenti) auditur; dö af ett s. ictu teli exanimari.

Skotta: (palā, aratro) egerere, efferre (nives).

Skottdag: dies intercalaris.

Skottfri: ab ictu telorum tutus.

Skottglugg, Skottlucka: fenestra ad tela emittenda perforata.

Skotthåll: komma inom s. ad teli conjectum venire; vara inom s. sub ictu telorum positum esse, ad tela apertum esse; vara utom s. extra teli jactum l. conjectum esse l. stare, consistere; extra teli jactum l. conjectum, e. ictum positum esse; longius abesse, quam quo telum adigi possit.

Skottkärra: pabo, pabillus trusatilis.

Skottspole: radius.

Skottställa: dirigere (tormentum).

Skott-tafla: tabula jaculatoria; bildl.: vara en s. för hån, smädelse ad irrisionem, ad maledicta expositum, apertum, opportunum esse; omnium maledictis peti, lacerari.

Skottår: annus intercalaris.

Skral: tenuis, exilis; infirmus; gracilis; s. helsa tenuis, infirma valetudo; se s. ut specie oris gracili, emacerata, infirma esse.

Skramla, v.: crepare.

Skramla, f.: crepitaculum; crotălum.

Skrammel: crepitus.

Skranglig: gracilis; emaciatus.

Skrank: cancelli; carceres (pl.).

(Skranka, sällsynt), pl. Skrankor: cancelli (i oeg. mening); fines (pl.); terminus, modus; (Gud vet ej af ngn tidens s-a Deus nullis temporis finibus circumscribitur); sätta s-r för ngn cancellis (terminis, finibus) circumscribere, definire alqm; terminos, fines ponere, statuere alicui; coercere, cohibere (licentiam, cupiditates); hålla sig inom s-na terminis contineri, teneri; öfverskrida s-na modum, fines transire.

Skranka af: separare, secludere (saepimento).

Skrapa, f.:

1. 1. redskap, hvarmed man skrapar: strigilis (ryktareskrapa, badskrapa).
2. 2. = tillrättavisning: reprehensio; objurgatio; monitio.

Skrapa, v.:

1. 1. eg.: radere; scalpere; s. af, bort abradere, deradere; s. sig (efter bad) destringi; corpus destringere.
2. 2. s. i hop penningar: corradere, (converrere) nummos, pecuniam.
3. 3. = tillrättavisa: reprehendere; objurgare; monere.

Skratt: risus (jfr Löje); skallande s. (gapskratt, flatskratt) cachinnus (både risus och detta ord äfven i plur.); cachinnatio; lössläppt, ohejdadt s. (ur full hals) risus l. cachinnus effusus, solutus; hjertligt, godt, godmodigt s. laetus, comis risus; bittert s. (hånskratt) acerbus risus, (irrisio); s-t bryter fram risus erumpit, cooritur; tvunget s. coactus risus; komma i s. risum tenere non posse; brista ut i s. in risum effundi; slå upp ett s. cachinnum l. risum tollere, edere; kikna, hålla på att spricka (dö) af s. risu concuti, rumpi, emori (Ter.).

Skratta: ridere (le); s. åt ngt ridere alqd (irridere, deridere = bele, beskratta); s. högt, gällt cachinnari; cachinnum edere, tollere; locka, komma ngn att s. risum alicui elicere, excutere, movere, concitare; hålla sig från, för att s. risum tenere, continere; komma att s. in risum effundi; ridere: (risum non tenere); s. så att tårarne rinna, att man skakas, s. sig till döds usque ad lacrimas ridere, risu lacrimare; risu concuti, emori; s. hjertligt, s. godmodigt effuse, comiter ridere; s. tvunget mālis alienis ridere; s. smått subridere: det är blott att s. åt ridendum est (res ridendi, non stomachandi aut dolendi causam habet); han tål ej, att man s-r åt honom rideri se non vult, indignatur; det är ej att s. åt haud ridenda l. risu digna res est; res sane gravissima est; s-r bäst, som s-r sist ante victoriam noli triumphum canere.

Skrattlust: ridendi libido; hejda sin s. risum tenere, continere.

Skrattsjuk: ad ridendum pronus; petulanti splene cachinno (Ps.).

Skref: inguen (ljumske).

Skrefva, v.: varicare; s-nde varus, varicus; i s-nde ställning varicus (adv.).

Skrefva, f.: (bergsskrefva): (terrae hiatus); spelunca.

Skri: ruditus (asini, cervi o. d.); vociferatio, clamor (hominis).

Skria:

1. 1. eg.: rudere (asinus); clamare.
2. 2. en s-nde orättvisa: insignis injuria.

Skribent: scriptor; se Författare, Skriftställare.

Skrida:

1. 1. om rörelse i rummet: s. fram incedere, procedere; tåget skred långsamt fram lente processit agmen; han skred högtidligt fram augusto gradu incedebat.
2. 2. oeg.:
   1. a. om personer: s. till ett arbete, till verket aggredi opus, ad rem; verba ad rem conferre (Ter. Eun. IV. 6. 3. L.); pervenire, accedere ad alqd; s. till omröstning suffragium inire.
   2. b. om tiden: cedere, procedere, labi (horae quidem cedunt et dies et anni et menses, C.); jfr Lida.
   3. c. om saker: procedere, progredi, prodire; arbetet s-r (fortskrider) procedit, sub manus succedit negotium; sjukdomen har s-t (gått) så långt, att den ej kan botas eo progressus est morbus, ut sanari nequeat.

Skridfä: reptĭle.

Skridsko: solea ferrata, qua per glacies curritur.

Skridt: incessus (gående, mots. springande); köra i s. (sakta s.) lento gradu procedere.

Skrifart: scribendi genus; (orationis genus); jfr Stil.

Skrifbläck: atramentum scriptorium.

Skrifbok: commentarius, -riolus; adversaria.

Skrifbord: mensa l. tabula scriptoria.

Skrifdon: instrumentum scribendi, scriptoris, scriptorium.

Skriffel: mendum (vitium, delictum, peccatum) scripturae, (scribentis).

Skrifklåda: scribendi libido, morbus; (tenet insanabile multos scribendi cacoēthes, Juv.).

Skrifkonst: scribendi ars l. scientia; literae (= bokstäfver, alfabet; före s-ns uppfinning ante inventas literas; s-n var gammal redan på Romuli tid Romulus fuit jam inveteratis literis, C.; vara okunnig i s-n literas nescire).

Skrifkunnig: qui scit literas l. literis uti; literatus.

Skrifning: scriptio; scriptura; lära läsning och s. literas discere.

Skrifpapper: charta scriptoria, (ordinaria).

Skrifpenna: calamus (scriptorius).

Skrifpulpet: pulpitum scriptorium.

Skrifstift: stilus.

Skrifsätt: (genus scribendi, med afseende på ton och innehåll, icke = stil, skrifart); verba; oratio; ohöfviskt s. (genus scribendi immodestum); oratio, verba immodesta.

Skrift:

1. 1. i allm. = skrifvande l. det som skrifves (bokstäfver, alfabet; text): scriptio, scriptum; scriptura; literae; latinsk s. latinae literae; gammaldags s. antiqua scriptura, antiquae literae; i s. framställa sine tankar quid sentiat, (scripto edere; significare), scribere.
2. 2. = skriftlig uppsats, handling (bref, bok o. s. v.): scriptum (i synn. i plur.); literae; liber; (literarum monumentum); Platos s-r scripta, libri Platonis; gamla s-r antiquae literae, antiqui libri, antiquorum libri, antiqua l. vetera literarum monumenta; poetiska s-r carmina; poētarum libri; (versus); prosaiska s-r soluta oratione scripti libri; utgifva sina, ngns s-r libros suos, scripta sua l. alicujus edere; offentliga s-r (skrifvelser) publicae literae, publica monumenta; inlemna en s. (skrifvelse) till kejsaren libellum, codicillos ad imperatorem mittere (T.); smädlig, skandalös s. (smädeskrift) famosus, probrosus libellus; tryckta s-r libri typis expressi; uppsätta en s. libellum conficere; concipere, scribere alqd; den heliga s. sacrae literae, sacra scriptura.
3. 3. = Skriftermål.

Skrifta: *confessionem alicujus excipere.

Skriftafla:

1. 1. enkel: tabula l. tabella literaria, scriptoria.
2. 2. dubbel (antik) s. (tvenne i upphöjda ränder innefattade vaxtaflor, som lades den ena öfwer da?en andra, jfr Lat. Lex.); tabulae, tabellae; codicilli; pugillares, -laria.

Skriftdrag: ductus literae, literarum.

Skriftebarn: *confessor peccatorum.

Skriftermål: *peccatorum confessio.

Skriftlig: scriptus; (qui fit) scripto, per literas, literis; literis mandatus l. consignatus; s-a uppdrag scripta mandata; s. bekännelse scripta confessio; s-a urkunder literarum monumenta; s-a bevis literis consignata indicia; få s. underrättelse per literas l. literis certiorem fieri; göra s. afbön scripto deprecari culpam; gifva ngn s-a uppdrag scripto mandare alicui; s. omröstning suffragia per tabellam (tabella).

Skriftligen: scripto; literis; per literas; scripturā; s. vända sig till ngn scripto adire alqm (T.), literas mittere alicui; s. gifva ngn uppdrag scripturā (mots. verbo, C.) mandare alicui (quid fieri velit); s. underrätta, inbjuda per literas certiorem facere, invitare alqm; s. afgifva sin röst scripto l. scriptum ferre suffragium; s. samtala med ngn per literas loqui cum alqo; s. svara rescribere, per literas respondere.

Skriftlärd: (sacris) literis doctus.

Skriftspråk: id genus sermonis, quo in scribendo l. ad scribendum utimur; (eruditorum sermo, eruditus sermo).

Skriftställare: scriptor (bonus, clarus); historisk s. rerum scriptor; historicus; mönstergill, klassisk s. auctor (sermonis; generis scribendi); jfr Författare.

Skriftställeri: scriptura, genus scripturae (jfr Nep. praef.).

Skrifttecken: litera; literae ductus.

Skriftvexla: literarum (epistolarum) commercium habere; (literas) ultro citroque scribere et rescribere; literas dare et accipere, mittere et remittere; om denna sak har jag s-t med honom de hac re ad illum literas misi et vicissim accepi.

Skriftvexling: literarum (epistolarum) commercium, mutua scriptio; om denna sak fördes i tidningarne en skarp s. de hac re in actis publicis multa severe ultro citroque scribebantur l. scribebantur et rescribebantur.

Skriftyg se Skrifdon.

Skrifva:

1. I. absolut:
   1. 1. eg. (manu): scribere (in cera, in papyro, in membrana); pangere (in cera – stilo, Col.); s. fullständigt, fullt ut perscribere; kunna s. literas scire, literas facere; icke kunna s. literas nescire; s. väl bene scribere, decore scribere; literas pulchre facere l. scribere; s. ett ord på ett sätt literā alqā (t. ex. cervom U literā, Qu.) scribere; s. en sida full paginam conscribere, complere, plenam perscribere; s. i sanden in arena literam exarare, pingere; s. (rista) Cynthias namn i trädet in cortice arboris Cynthiam scribere (Ppt.); s. rent (accuratius) rescribere alqd; det står s-et i en bok, hos en författare scriptum est, exstat, est in libro, apud scriptorem; det s-na ordet litera scripta (mots. viva vox); s-en lag lex scripta (mots. nata – naturens lag); jus (mots. aequitas); vi s. nu den 31 Juli hic dies est pridie Kalendas Sextiles; hans skuld står s-en på hans panna est inscriptum in ejus fronte, quo morsu conscientiae angatur; stå s-en (mantalsskrifven) hos ngn censeri de alqo.
   2. 2. = (koncipera) skriftligen uppsätta (skrifva l. låta skrifva), författa: scribere; conscribere; perscribere; (om böckers författare äfven: tradere, narrare, commemorare; auctorem esse; est apud alqm); s., att ngt är, varit, kommer att ske scribere alqd esse, fuisse, futurum esse; s. (= skriftligen befalla), att ngt skall (icke skall) ske scribere, ut, (ne) sit alqd (Cato ad Popilium scripsit, ut – secundo filium obligaret militiae sacramento; – Catonis – epistola est ad M. filium, in qua scripsit se audisse, C. de Off. I. 36, 37); Cato, Polybius s-r (i. e. berättar) Cato, Polybius scribit (ibdm III. 1. 114; Tusc. V. 8); Acilius s-r A. ait (ibdm 115); Posidonius s-r a Posidonio scriptum est (l. c. § 8; jfr Brut. 38: quemadmodum de Pericle scripsit Eupolis; ibdm 57. 59. 73; ibdm 46: ait Aristoteles; Menelaum dulcem fuisse tradit Homerus, ibdm 50; dixit in Originibus Cato, Tusc. IV. 3); det är s-et, att – traditum est (Galbam, Laelium – doctos fuisse traditum est, Tusc. I. 5), accepimus, memoriae proditum est (est in Originibus, solitos esse in epulis canere convivas ad tibicinem de clarorum virorum laudibus, ibdm 3); s. en bok librum scribere, conscribere, conficere, componere; s. vers versus facere, scribere; s. en dikt, sång carmen componere, condere, facere, scribere; s. öfver ett ämne de re scribere, (disputare); s. historia historiam scribere (graece Fabius, C.); res gestas scribere; s. Roms historia res gestas populi Romani scribere, perscribere; s. ngns lefnadshistoria vitam alicujus scribere, narrare; de vita alicujus exponere (N.); s. en berättelse om ngt (scripto) narrare alqd; s. väl bene, polite, eleganter scribere; eleganti, polito scribendi genere uti.
2. II. med partiklar:
   1. 1. s. af:
      1. a. i allm. = kopiera: describere; exscribere; transscribere.
      2. b. s. af ngn (ngns skrifter; plagiera): verba alicujus transscribere; ab alqo surripere, sumere alqd (C. Brut. § 76).
      3. c. s. af ngns skuld l. på ngns skuld: rescribere; alicui alqd acceptum referre; de debito alicujus deducere, detrahere.
   2. 2. s. efter:
      1. a. = skriftligen reqvirera: scripto, per literas arcessere alqd, alqm, ad se vocare alqm.
      2. b. s. ngt efter ngn: alqm, sequentem l. secutum scribere, tradere alqd.
   3. 3. s. emellan: interscribere (versibus) alqd.
   4. 4. s. emot ngn l. ngt: scripto, libello edito incessere, impugnare alqd, alqm; (till svar) alicui l. ad alqd respondere.
   5. 5. s. i hop: conscribere, componere, conficere (libros, commentarios, versus).
   6. 6. s. in:
      1. a. ett ord, namn: nomen inscribere in libro, referre in librum; inferre rationibus.
      2. b. en person l. hans namn i en lista l. förteckning: alqm, nomen alicujus in tabulas, in album referre; s. in ss. medborgare in tabulas civium referre nomen alicujus.
   7. 7. s. om:
      1. a. = s. på nytt: rescribere; retractare.
      2. b. s. om (= öfver) ngt ämne: scribere de re.
   8. 8. s. på:
      1. a. absolut = vara sysselsatt med att s. ngt: in alqa re scribenda occupatum esse, versari; scribere alqd.
      2. b. s. ngt (sitt namn) på ngt: verba, nomen (suum) inscribere, subscribere in re, alicui rei (statuae versūs; libello accusationis nomen); s. på borgensförbindelse, ss. borgensman scripto cavere, cautionem promittere.
      3. c. s. ngt på ngns räkning: alicui assignare, attribuere alqd.
   9. 9. s. till ngn: ad alqm scribere, literas mittere; s. till ett ställe literas mittere alqo.
   10. 10. s. tillbaka: rescribere; scripto l. per literas respondere.
   11. 11. s. under: subscribere, subsignare (nomen epistolae, accusationi, petitioni – sitt namn under ett bref o. dyl.).
   12. 12. s. upp: exscribere; exsignare; scribere; in tabulas, in album referre alqd; s. upp orostiftarne tumultuantium nomina exscribere.
   13. 13. s. ut:
       1. a. absolut = s. till slut: scribendo l. scriptioni finem facere l. imponere; scriptionem absolvere.
       2. b. = s. ngt till slut: conscribere; perscribere; alqd totum l. integrum scribere; s. sidan ut paginam (plenam perscribere), complere, explere scribendo.
       3. c. = göra ett skriftligt utdrag af ngt, kopiera ngt: transscribere; exscribere.
       4. d. = (skriftligen) utanordna, på de betalande fördela en skatt l. utgift i allm.: describere l. discribere vectigal aequaliter omnibus, in omnes.
   14. 14. s. öfver, ofvanför: superscribere.

Skrifva sig med ett namn l. en titel: nomen aliquod est alicui.

Skrifvande: scriptio.

Skrifvare: scriptor, scriptor librarius, librarius = ngns s. (handsekreterare) l. bokafskrifvare till yrket (Diphilus lector et s. Crassi, C. de Or. I. c. 21; jfr Brut. 88; in eodem verbo usque peccat scriptor librarius, Hor.; legi literas non tuas, sed librarii tui; notae librariorum, C.); amanuensis alicujus (ngns skrifvare l. handsekreterare = qui est a manu, ad manum alicui); qui est ab epistolis alicujus; actuarius (snabbskrifvare); scriba = i statens tjenst anstäld s., notarie, kanslist.

Skrifvaresyssla: scriptus; (scribatus).

Skrifvelse:

1. 1. enskild: epistola; literae.
2. 2. officiel: libellus, codicilli, så väl = inlaga till en myndighet (libellum mittere – inlemna – ad senatum, ad Caesarem, T.), som = myndighets s., reskript, resolution; rescriptum, rescriptio, edictum = myndighets utslag, kungörelse; uppsätta en s. libellum componere; offentliga s-r publicae literae.

Skrifveri: scriptio; scriptura; vara upptagen af s. scribendo occupatum esse.

Skrik:

1. 1. i allm.: clamor, vociferatio (= rop, ropande); ejulatio, -atus, quiritatio (klagoskrän, jämmerrop); conclamatio, convicium (= rop af förenade röster); vagitus (spädt s. – infantis, haedi); ruditus (om större djurs läte – leonis, aselli, cervi); cantus (avium); ululatus (tjut – lupi, canis; feminarum, Vg.); högt, gällt s. magnus, acutus clamor; utstöta ett s. exclamare; clamorem edere, tollere; ett s. af smärta clamor dolore expressus, extortus; ett s. af beundran clamor admirantis, admirantium.
2. 2. = folkets s., (högljudt) rykte: clamor, clamores, fama, rumor l. rumores vulgi, populi; förakta s-t vanos vulgi rumores, famam populi (temerariam et inconsideratam) contemnere; hafva s-t för sig vulgi rumoribus efferri, laudari, celebrari.

Skrika, v.:

1. 1. om menniskor:
   1. a. absolut: clamare, clamitare, vociferari (ropa i allm.); ejulare, plorare, quiritare (s. af smärta l. sorg, jämra sig); conclamare (s. häftigt l. samfäldt s.); queri, conqueri = klaga, besvära sig; jfr h.; s. sig hes vocem clamando obtundere, frangere; clamando irraucescere; s. nej reclamare; s. ja clamore probare; s. af full hals maxima voce clamare; s. ”våld” de vi clamare.
   2. b. s. efter ngt: implorare, (cum) clamore, vagitu requirere alqd.
   3. c. s. emot ngn: reclamare alicui (nedtystande, ogillande); acclamare, succlamare (i allm.); occinere (corvus alicui).
   4. d. s. på ngn: inclamare, invocare alqm; s. på hjelp auxilium implorare, invocare.
   5. e. s. till: exclamare; conclamare; inclamare.
   6. f. s. ut ngt:
      1. α. = med skrik utbjuda: cum clamore venditare alqd.
      2. β. = utsprida ngt: clamare, vulgare, enuntiare, differre alqd; dissipare rumorem.
      3. γ. = berykta ngn: famā ferre; laudibus efferre; differre, diffamare; s. ut ngn ss. galen clamare (C.), clamitare (Ter.), succlamare (Qu.) alqm insanum; – jactare alqm doctum, beatum.
   7. g. s. åt ngn: alicui inclamare.
   8. h. s. öfver ngt: clamare, queri, conqueri de alqa re (de injuriis); accusare (alqm, alqd).
   9. i. s. öfver ngn: obstrepere alicui.
2. 2. om djur: clamare (sällsynt); canere, recinere (om fåglar – parra recinens, Hor. –, grodor o. d.); rudere (om åsnor, lejon m. fl. större djur); crocire, crocitare (om korpen); grodorna s. coaxant ranae; gåsen s-r (snattrar) gingrit anser; hästen s-r (gnäggar) hinnit equus; elefanten s-r barrit elephantus; tigern s-r rictat tigris.
3. 3. magen s-r: latrat (Hor.) venter.

Skrika, f.: garrulus glandarius; mager som en s. ossa et pellis totus.

Skrikande, n.: clamor; vociferatio.

Skrikande, adj.: clamans, clamosus, vagiens (puer).

Skrikare, Skrikhals: clamator; rabula; latrator; sätta de värste s-ne i kurran acerrimos l. molestissimos clamatores tollere, in carcerem includere; en s. till advokat rabula de foro (C.).

Skrin: scrinium (schatull); arcula; cista (penningskrin); theca (nummaria, C.).

Skrinlägga: in arcam condere; (consecrare).

Skrinda: vehiculum sine capso.

Skrock: superstitio (anilis); tro på s. superstitione imbutum esse.

Skrocka (om hönor): glocire, gracillare; singultire (Col.).

Skrockande: singultus.

Skrockfull: superstitiosus; superstitione occupatus, imbutus, captus; haud liber a superstitione.

Skrodera: gloriari; se jactare; magna de se praedicare.

Skrof: ossa, n. pl. = benbyggnaden af en djurkropp; corpus; forma = byggnaden, grundritningen, ramen af l. för ngt; compāges; s-t af ett skepp corpus navis (Cs.); lägga i s-t cibo se implere; stackars s. miserum hominem!

Skrofler: struma, -ae.

Skroflig: asper; scaber; squalidus; horridus; inaequalis; vara s. asperum esse, squalere; s. röst aspera vox; s. stil asperum, horridum orationis genus.

Skroflighet: asperitas; squalor (Lucr.); inaequalitas.

Skrofligt: aspere; squalide; horride.

Skrofulös: strumosus.

Skrot:

1. 1. plumbea l. ferrea scruta (hvarmed kanoner laddas).
2. 2. pondus metalli, nummi; en man af gammalt s. och korn vir probus et antiquus; (scriptor vetus ac bonus, Hor.).

Skrubb (= vrå, litet rum): recessus; seclusus locus, seclusorium (Varr.).

Skrubba:

1. 1. eg.: stringere, perstringere; radere.
2. 2. oeg.: s. på, s. upp ngn asperis verbis perstringere, objurgare, reprehendere, castigare, increpare alqm.

Skrubbor (= bannor): objurgatio, reprehensio; gifva, få s. objurgare, objurgari.

Skrubbsår: vulnus rasum.

Skrud: ornatus; cultus; ornamenta, insignia (n. pl.); konungslig s. regius ornatus, regia ornamenta; bröllopss. nuptialis cultus.

Skruf:

1. 1. eg.: cochlea; turbo; epitonium.
2. 2. oeg.: hafva en s. lös i hufvudet capite non incolumi, putido cerebro esse (Hor.); ställa sina ord på s-r ambigue, perplexe dicere l. loqui.

Skrufborr: terebra in cochleam retorta.

Skrufformig: cochleatus; in cochleam formatus l. retortus.

Skrufmutter: matrix cochleae.

Skrufva:

1. 1. eg.: *cochleā torquere; s. af, lös c-am, cochleā removere, retorquere; s. fast, till cochleā affigere, infigere, adigere, admovere.
2. 2. s. på sig: torquere; s. på orden, s. sina ord verba torquere; ambigue dicere l. loqui; s. sina ord efter – verba vertere, flectere, accommodare ad –.

Skrufvad, adj.: (om uttryck) contortus (C.); nimis artificiosus; ambiguus; perplexus; (putidus affekterad, konstlad).

Skrumpen (jfr Skrympa): rugosus (ficus, Ov.); viētus (senex); marcidus (uva; vir ab annis).

Skrupel:

1. 1. ett mått (= 1/24 uns): scrupulus, -um.
2. 2. = Betänklighet, se detta ord.

Skrupulös: plenus religionis; nimis religiosus.

Skrymma: multum spatii occupare.

Skrympa i hop: contrahi, corrugari.

Skrymta: simulare (se probum, pium esse); dissimulare (vitia).

Skrymtaktig: simulatus; falsus; ad simulationem compositus (vultus; oratio); vanus.

Skrymtare: simulator.

Skrymteri: simulatio; dissimulatio (bemödande att dölja fel); vanitas.

Skrynka, Skrynkla, f.: ruga (frontis, vestis); sätta s-r på ngt corrugare alqd; utjemna s-r erugare, rugas explicare.

Skrynka, Skrynkla, v.: corrugare.

Skrynkig, Skrynklig: rugosus; rugatus.

Skryt: jactatio; gloriatio, ostentatio, venditatio (alicujus rei – med ngt); vanitas (fåfänga, tomt s.); vaniloquentia (skrytsamt tal, Pt., L., T.); på s. per vanitatem; gloriose; ad ostentationem; jactanter (T.); arroganter; fara med s. jactatione, ostentatione uti; utan s. sine vanitate l. ostentatione; vere (v. hoc mihi videor esse dicturus); undfly s. jactationem fugere; full af s. plenus jactationis l. ostentationis; gloriosus; (plenus gloriarum, Pt. Mil. gl.).

Skryta:

1. 1. absolut: jactatione uti; gloriari.
2. 2. s. af l. med ngt: gloriari (alqa re); jactare, venditare, ostentare (alqd).

Skrytare se Storskrytare.

Skrytsam: gloriosus; plenus jactationis.

Skrå, n.: collegium (mercatorum, fabrorum, figulorum); upptagas i ett s. in collegium recipi, ascribi, cooptari; inrätta ett s. collegium instituere.

Skrå, adj.: obliquus.

Skråanda: collegii studium l. studia; finibus quibusdam collegii circumscriptum judicium; (parvus, angustus animus).

Skråförfattning: disciplina l. lex collegii.

Skrål: clamor inconditus, dissonus; ululatus; vociferatio.

Skråla: clamare; inconditis clamoribus strepere.

Skråma: vibex.

Skråmessig: collegii more l. modo institutus, constitutus.

Skråordning: lex l. formula collegii.

Skråpuk: larva (mask; spöke); persona (mask); formīdo (fågelskrämma o. d.).

Skråpuksansigte: larva; persona (deformis).

Skräck: terror; formīdo; trepidatio; sätta s. i, injaga s. hos ngn terrere, perterrere alqm; terrorem, formidinem injicere, inferre, incutere (L., Ct.) alicui; terrori, formidini esse alicui; betagas af s. terrore percuti, commoveri; terror incidit alicui; androm till s. quod ceteris terrori et documento sit.

Skräckbild, Skräckmedel, Skräckscen: terriculum (L.; poet.); pl. terrores, formidines.

Skräckregering, Skräckvälde: imperium, quod vi et terroribus exercetur; imperium superbum.

Skräda: secernere (inutilia, mala; seligere, eligere bona); purgare, expurgare (rensa, utrensa); s. sina ord in verbis (eligendis) diligentem, cautum, fastidiosum (granntyckt) esse; (expurgare sermonem, C. Brut. 258); han s-r ej sina ord in verbis eligendis l. verborum genere non nimis diligens est; minima eum torquet cura verborum (C.) eligendorum; in verbis audacior et liberior est.

Skräddare: sartor, sarcinator; vestium confector l. concinnator; vestitor.

Skräddarearbete: opus vestiarium.

Skräddareverkstad: sartoris officina.

Skräfla, v.: clamare; garrire; magna loqui; se jactare.

Skräfla, f., Skräflare: rabula; clamator.

Skräfvel: jactatio.

Skräll: fragor; crepitus; strepitus (tonitruum); sonitus fractus, raucus; gifva s. se Skrälla.

Skrälla: fragorem dare (Lucr., Ov.), edere; crepare; strepere.

Skrälle: testa (fracta), testula; han är ett s. fragile corpus habet; valetudine est fragili, infirma, caduca.

Skrämma: terrere, perterrere, territare, conterrere alqm; terrorem, timorem, formidinem injicere, incutere, inferre, offerre alicui; låta s. sig terreri, perterreri; han lät ej s. sig nequaquam perterritus est, pertimuit; han svarade utan att låta s. sig haud perterritus respondit; vilja s. ngn med ngt terrere alqm alqa re; minari alicui alqd; s. bort proterrere; terrore fugare, abigere; s. ifrån ngt absterrere, deterrere alqm ne faciat alqd; s. i hjel, till döds terrore exanimare, necare alqm; s. feber på ngn terrore febrim afferre, incutere alicui; s. ngn till ngt terrore (minis) cogere alqm ad rem faciendam, ut faciat alqd.

Skrämsel: terror; formīdo; trepidatio.

Skrämskott: terriculum; terror; formido; det var blott s. vanus terror fuit.

Skrän: ejulatus, -tio; lamentatio; ploratus.

Skräna: ejulare; lamentari.

Skräp: quisquiliae; nugae; gammalt s. (kram) scruta (n. pl.).

Skräpa: sordere.

Skräpig: sordidus; incultus; obsoletus; vastus; s. helsa, till helsan infirma valetudo, infirmus v-dine.

Skräppa, f.:

1. 1. = rensel, pung: pera; mantica; (testiculus; scrotum).
2. 2. ett slags växt med stora blad (skräppeblad): lappa.

Skräppa, v. = Skryta.

Skröplig: fragilis; infirmus; imbecillus; caducus.

Skröplighet: infirmitas; imbecillitas.

Skubba: scabere; radere.

Skudda (jfr Afskudda): s. af, af sig excutere (pulverem, jugum); s. skulden från sig på en annan culpam a se depellere, alio derivare, in alium rejicere, conjicere, conferre, transferre.

Skuff: pulsus, impulsus; gifva ngn en s. impellere alqm; i sidan fodere latus pugno.

Skuffa: pellere, impellere, trudere; han blef s-d, hvart han vände sig undique repulsus est; omnia adversa habuit; adversā fortunā usque usus l. conflictatus est; s. bort propellere, depellere, repellere, proturbare; s. fram promovere, protrudere; s. fram i verlden (till värdighet och anseende) ad honores producere; lyckan har s-t honom fram fortunam secundam, fautricem habuit; s. ifrån sig repellere; s. ned detrudere, depellere, dejicere; s. om kull propellere; s. till ngn impellere alqm; s. undan summovere.

Skuffas: inter se impellere, pellere.

Skugga: umbra; (tenebrae):

1. 1. i eg. men.: s-n faller umbra cadit; kroppen kastar s. (umbrat), umbram facit, (reddit) res; umbra jacitur (Pn.); ngt gifver, skänker s. umbram dat, praebet res; i s-n in umbra, sub u-a; i s-n af dalen in valle umbrosa, reducta; söka s. u-am sequi, sectari, petere; tät s. spissa, densa u-a; ljus och s., s-r och dagrar på en tafla lumen et u., u-ae et lumina (picturae); vara rädd för sin egen s. suam umbram metuere, formidare; följa ngn som en s. quasi u-am sequi, persequi alqm; s-na vexla horrent umbrae.
2. 2. = vålnad: umbra; s-na umbrae; manes; s-nas land inferi; umbrarum sedes; umbrae.
3. 3. i bildliga uttryck:
   1. a. för dunkel, obemärkthet o. d.: lefva, stå i s-n in umbra, in obscuro esse (L. praef. 1), vitam degere; ställa ngn i s-n alicui, alicujus nomini, laudibus, laudi officere (l. c.); alqm obscurare (tuas laudes nulla oblivio est o-tura); kasta s. på ngn obtrectare alicui, laudi alicujus; suspectum facere alqm; infamiā, maculā aspergere alqm; detta kastade s. på hans rykte hoc illi sordidum ad famam fuit; illi dedecori fuit.
   2. b. för skydd: dölja sig under ngns vingars s. alicujus praesidio tutum esse; in umbra auxilii alicujus latere (L.).
   3. c. s. i motsats till kropp, verklighet, väsende: han är blott en s. af hvad han varit, af sig sjelf umbra est, non homo (stat magni nominis u., Luc. om Pompejus; non sum, qualis eram, Hor.); gripa, fara efter en s. af väsendet umbram captare (nubem pro Junone captare); vi hafva blott s-r och bilder af det sanna umbris et imaginibus utimur (solidam juris effigiem nullam habemus, C.); äran är en s. gloria res vana et inanis est.

Skugga, Skugglägga: umbras ab lumine dividere; umbris distinguere.

Skuggbild: adumbrata imago; umbra et imago (i mots. till solida et expressa effigies, C.; se Skugga, 3. c).; simulacrum; fara efter en s. af ära gloriae adumbratam imaginem persequi, consectari; den sanna äran är ngt fast och klart, ej en blott s. vera gloria solida quaedam res et expressa est, non adumbrata.

Skuggig, Skuggrik: umbrosus, opācus (ripa, arbor).

Skuggrikhet: opacitas.

Skuggritning: adumbratio; imago adumbrata.

Skuggrädd: umbrae metuens; i allm.: timidus, anxius; (omnia tecta timens, Vg.; nihilum metuenda timens, Hor.).

Skuggsida: vitium; (mala, infirma pars).

Skuggspel: *ludus l. lusus umbrarum.

Skuld:

1. 1. = ansvar, fel, förvållande (jfr Skull): culpa; noxa (brott); causa; (vitium, peccatum – fel; i plur. brukas ordet med denna betydelse blott i bibliskt språk: förlåt oss våra s-r peccata nostra ignoscas nobis, precamur); s. till ngt culpa alicujus rei (istiusmodi querelarum in moribus culpa est, non in aetate, C. de Sen. 7); ngn har s., ngns är s-n alicujus culpa est (c. Pelopis est, qui filium non erudierit, quid esset in vita pertimescendum, C.; nostra c. fuerit, si non impetraverimus, id.); culpa, noxa est penes alqm; c-am sustinet aliquis; in culpa est, versatur aliquis; aliquis est in causa alicujus rei; aliquis causa est alicujus rei (L.); det är icke ngns s. culpa vacat, vacuus est, a culpa abhorret, abest, remotus est aliquis; det är ngns s., att – alicujus culpā factum est, accidit alqd; aliquis in causa est, ut l. cur –; det är icke ngns skuld, att, att icke non stetit per alqm, ut, quominus –; det är ej min s., att jag kommer för sent non meā culpā sero venio; gifva ngn s-n (för ngt) culpam (rei) tribuere, attribuere, assignare alicui; culpae, crimini dare, vertere alicui alqd; alqm in culpa ponere; accusare alqm och alqd (non id mihi videbantur accusare, quod esset accusandum, C. de Sen. § 7); skjuta s-n från sig culpam a se amovere, derivare; skjuta s-n på ngn culpam l. causam transferre in alqm; culpam conferre, conjicere in alqm; taga s-n på sig culpam praestare; fritaga från s. ex culpa eximere, culpā liberare, absolvere alqm; förlåta ngn hans s. peccatis alicujus ignoscere, peccati veniam dare.
2. 2. = förbindelse l. det som ngn är skyldig:
   1. a. i allm. (utan plur.): debitum; stå i stor s. hos l. förbindelse till ngn multum debere alicui; magnis alicujus beneficiis obstrictum, obligatum esse; betala naturen sin s. naturae debitum solvere.
   2. b. om penningar (plur. skulder): debitum; debita pecunia; nomen (i räkenskaper införd skuldpost); aes alienum (skuldmassa – blott i sing.); göra s-r aes alienum facere, conflare, contrahere; vara försänkt i s. aere alieno demersum, obrutum esse; ej kunna betala sin s. non esse solvendo; omsätta s. versuram facere; betala sin s. debitam pecuniam, aes alienum, nomen solvere, dissolvere, persolvere; inkräfva en s. debitum exigere.

Skuldbelastad: culpā obrutus; peccatorum conscientiā pressus, oppressus.

Skuldbok: tabulae, codex (debitorum; acceptorum et expensorum).

Skuldbörda: aes alienum; aeris alieni magnitudo.

Skuldebref: syngrăpha; uppsätta s. s-am facere; låna på s. per s-am credere.

Skuldenär: debitor; jfr Gäldenär.

Skulderblad: scapula.

Skuldfordran: debitorum exactio; ngn har en s. hos ngn aliquis debet alicui, pecunia debetur alicui ab alqo.

Skuldfri:

1. 1. i moralisk men.: culpae expers, culpā vacuus; innocens, innoxius.
2. 2. = som icke har skulder: qui nihil (nummum non) debet cuiquam; qui in suo aere est (meo sum pauper in aere – fattig, men skuldfri –, Hor.); blifva, göra sig s. omni aere alieno liberari, levari; nomina omnia expedire.

Skuldlös se Oskyldig.

Skuldmassa: summa aeris alieni, aes alienum; dragas med en stor s. magna vi aeris alieni premi, laborare.

Skuldpost: nomen.

Skuldra: humerus; bära på sina s-r humeris portare, gestare; uppbära på sina s-r humeris sustinere (Atlas caelum h-is s-et); starka s-r fortes, validi h-i.

Skuldregister: index, tabulae debitorum, (nominum); öka sitt s. summam l. vim aeris alieni augere, cumulare.

Skuldsedel se Skuldebref.

Skuldsätta sig: aes alienum facere, contrahere, conflare; vara s-satt aes alienum habere; vara mycket s. aere alieno demersum, oppressum esse.

Skull (= Skuld) i uttrycken:

1. 1. för ngns l. en saks skull: propter rem (i uttryck för orsak, bevekelsegrund: propter amicum suscipere molestias; virtus per se et propter se – ipsa – expetenda est; amicitiae propter indigentiam coluntur); alicujus l. alicujus rei causā l. gratiā (i uttryck för orsak och ändamål: omnia amici causa facere; multa, quae nostra causa nunquam faceremus, facimus causa amicorum, C. de Am. 58; praesidii adjumentique causa, non benevolentiae neque caritatis amicitiae sunt expetendae, ibdm 46; scientiam medicorum non ipsius artis, sed bonae valetudinis causa probamus, C. de Fin. I. 42; nihil fecit nisi sua causa, voluptatis causa, ibdm II. 60; utilitatis causa, II. 82); pro = till förmon, till försvar för (sanguinem pro patria profundere, ibdm II. 60); prae (i uttryck för hinder: prae lacrimis loqui non posse); vicem alicujus (dolere); – dessutom märkas åtskilliga fraseologiska vändningar: förlåta ngn för hans kärleks, ungdoms s. alicujus amori, adolescentiae ignoscere, veniam dare; benåda ngn för hans fars s. patri (l. patris meritis, precibus) condonare, concedere alicui; göra ngt för ngns s. alicui tribuere alqd; göra allt för nyttans s. ad utilitatem referre omnia; för sin egen s. eftersträfvas propter se ipsum, sua sponte expeti (amicitia ipsa sua sponte, vi sua, ex se et propter se expetenda, C. de Fin. II. 83); för Guds s. per Deum, deos; quaeso; oro; obsecro.
2. 2. för den skull: ob eam causam; ob eam rem; i början af period: quam ob rem, quapropter, quare; ergo (i uppmaningar); och för den s. ob eamque causam.

Skulle: tabulatum; fenilia (höskulle).

Skulptur: ars sculpendi, sculpturae (arbete med mejseln, jfr Lat. Lex.); ars fingendi (plastik i vidsträcktaste mening – C. de Or. III. c. 4).

Skulpturarbete: opus sculptum (ex saxo).

Skulptör: sculptor l. scalptor (marmorum s-tores Phidias, Scopas –, Pn.).

Skum, adj. (jfr Skymma):

1. 1. i passiv men.:
   1. a. eg.: obscurus; subobscurus, fuscus; caliginosus; tenebrosus; det börjar blifva s-t (primae) tenebrae se intendunt; (nox incipit tenebras inducere rebus, Vg.); advesperascit (dies); då det började blifva s-t primo crepusculo; primis se intendentibus tenebris.
   2. b. oeg.: se s. ut fronte nubila, obducta esse.
2. 2. i aktiv mening om ögon l. syn: hebes (visus; oculi); ögonen börja blifva s-a hebescunt oculi; (caligant oculi, Pn., Sen.).

Skum, n.:

1. 1. af vatten: spuma (maris); s-t står ngn i munnen spumas agit in ore.
2. 2. = slagg: spuma argenti, scoria (= silfverskum); palea aeris (kopparskum).

Skumma, v. tr.: s. af, bort despumare; s-d möjlk lac despumatum.

(Skumma och) Skummas, v. intr.: spumare; (spumescere, poet.); hafvet s. spumat mare; s. af raseri irā spumare, aestuare.

Skummande, Skummig: spumans; spumeus (Nereus); spumosus.

Skumpa: subsilire; agitari; s. omkring (subsultim) circumvectari.

Skumrask: crepusculum; i s-t primo crepusculo l. vespere.

Skumögd: visu hebeti, obtuso; caecutiens.

Skunk: viverra.

Skur: imber.

Skura: tergere, detergere (aftorka, afviska); polire, expolire (ferrum, arma, vasa – feja, polera); abluere, purgare, mundare (tabulata – golf – cinere, arenā).

Skurk: homo scelestus, sceleratus, nefarius, improbus; din s. verbero, furcifer (Pt.).

Skurkaktig: improbus; han har ett s-t utseende in ejus ore improbitas eminet.

Skurkstreck: scelus; facinus sceleratum, nefarium.

Skuros: nidor cineris lixivi (ad res eluendas l. purgandas adhibiti).

Skurpens: objurgatio; castigatio; verba aspera.

Skurpensa: asperis verbis accipere, acriter, severe objurgare, reprehendere alqm.

Skursand: arena, qua detergetur, politur alqd.

Skuta: navigium; navis oneraria, vectoria (transportfartyg, kofferdifartyg); skeppare på s-n rector l. dominus navis; s-n är läck navis fatiscit, manat, aquam accipit.

Skutskeppare: naviculator.

Skutt: saltus; taga ett s. saltum dare; prosilire, subsilire, exsilire, exsultare (taga ett s. fram, upp); taga ett s. bakåt resilire, resultare.

Skutta: salire; exsilire, exsultare, subsilire, subsultare, prosilire (procurrere; provolare); corpus raptim projicere (s. upp, fram).

Sky, m.:

1. 1. eg.: nubes; nimbus (mörk sky); liten sky nubecula; mörk, tät, fuktig sky atra, densa, humida nubes; ljus sky tenuis, pellucida nubes; (tenuis āer; fluitantia vellera caeli, Vg.); himmelen är öfverdragen med s-r caelum est obductum nubibus (jfr Moln).
2. 2. skyn, skyarne = himlen: caelum; (aether, sidera); sträcka händerna mot s-n palmas, manus ad caelum tendere, tollere; höja glädjerop mot s-n clamores tollere, (clamoribus caelum, astra, sidera ferire, pulsare, poet.); så vidt som s-ne nå – quantum caeli spatium l. caelum patet; höja ngn till s-ne ad caelum laudibus ferre, efferre alqm; stå som fallen från s-ne stupere; attonitum stare l. stupere.
3. 3. = svärm, mängd: nubes (avium, sagittarum); imber.

Sky, v.:

1. 1. med ackusativobjekt: vitare, fugere, declinare (undvika); cavere; – formidare; timere, vereri; horrere (vara rädd, fasa för ngt); sky menniskor hominum congressus vitare et fugere, fugere atque odisse (C. de Am. § 87); skyr du mig mene fugis?; sky ngn värre än pesten cane et angue pejus vitare l. timere (odisse) alqm; sky sin far patris aspectum fugere, vitare; sky faran periculum fugere, defugere, subterfugere, timere; sky arbete laborem fugere, (recusare); sky ansvaret auctoritatem defugere, culpam timere, vereri; han skyr ingenting nihil timet; per saxa et ignes ruit; neque timore neque verecundiā unquam retinetur.
2. 2. med inf.: sky att göra ngt vereri, reformidare, (religioni habere) facere alqd; jag skyr att omtala det vereor, reformīdo ea dicere (animus meminisse horret luctuque refugit, Vg.); han s-de ej att utsätta sig för ovänskap inimicitias suscipere non recusabat; han s-de icke att uppträda som anklagare mot sin välgörare non habuit religioni accusare eum, cui summis beneficiis obligatus esset.

Skydd:

1. 1. i objektiv men. (skygd, värn): munimentum, propugnaculum (= skyddsvärn, skyddsmur); umbra, umbraculum (skygd); vara i s. (säkerhet) in tuto esse; söka s. refugium (tillflyktsort, fristad) petere, in portum, in arcem confugere; lemna s. åt ngn tutum praestare, incolumem praestare alqm, tueri alqm (haec ara tuebitur omnes –, Vg.); i s. af ngt sub umbra, tegmine alicujus rei.
2. 2. skydd, som en person lemnar en annan: tutela (vård); praesidium (eg. betäckning, vakt); defensio (försvar); patrocinium (eg. patrons förhållande till klient l. sakegande); söka s. hos ngn ad fidem alicujus confugere; praesidium petere ab alqo; anropa ngns s. fidem alicujus implorare; upptaga ngn i sitt s. (beskydd) in fidem recipere alqm; lemna ngn s. tueri alqm; praesidium ferre, praestare alicui; tutum praestare alqm; patrocinari alicui; anbefalla ngn åt ngns s. (beskydd) tutelae alicujus commendare alqm; stå under ngns s. in tutela alicujus esse; alicujus praesidio tutum esse; in alicujus praesidio latere; alicujus patrocinio uti.