T

Tabell: tabula (L. IV. 8).

Tabellarisk: per tabulas descriptus.

Tabellverk: publicarum tabellarum officium.

Tabernakel: tabernaculum.

Taburett: sella, sellula.

Tack: gratia (tacksamhet); (oftast om tacksamhet i ord) gratiae; gratiarum actio; grates (poet.); säga t., hembära ngn stor, hjertlig t., tusen t. gratias (grates) magnas, maximas, summas, ingentes (Ter. hos C. de Am. 98), quantas potest maximas agere alicui, pro alqa re, ob rem; tack! t. för det! t. skall du ha gratias ago, gratiam summam habeo (ofta hos Pt., t. ex. Rud. 1397); gratum est; gratissimum est; (hos Comici motsvaras ”tack” ofta af sådana uttryck som bene est, laudo – Trin. 830; merito amo te, bene facis); vara ngn t. skyldig gratiam debere alicui; beneficio alicujus obstrictum, obligatum esse; Gud vare t. gratia Deo (diis, Ov.)! (Deo laudes gratesque ago, Pt. Mil. 411; jfr Lof); t. vare mina vänner, jag andas åter amicorum beneficio servatus respiro (amicis debeo, quod vivo ac spiro; ofta är ett ”tack vare” = genom ngns förtjenst l. skuld beneficio l. culpā alicujus; per alqm; re; glädjen öfver friheten var stor, t. vare den siste konungens tyranni libertas ut laetior esset, proximi regis superbia effecerat, L. II. 1); jag blir dig mycken t. skyldig – gratissimum mihi feceris –; magnam tibi gratiam habebo, amabo te (set, amabo, me mitte actutum, Pt. Mil. 1067; amabo te, da mihi ex ista arbore, quos seram, surculos, C. de Or. II. 278); jag är honom mycken t. skyldig, som – mihi fecit gratissimum, magnam ei gratiam debeo, habeo, qui – (hoc summum beneficium Q. Maximo debeo, quod – consilium dimisit, C. de Or. I. § 121); det är t-n för hvad jag gjort, för min möda egregia vero mihi laborum, officiorum gratia refertur; (hic pietatis honos!, Vg.); nej, tack benigne (Hor. Ep. I. 7. 16); (tam gratia est, Pt. Men. v. 386); ironiskt = apage, abi (Pt. Trin. 525, 537); (taga till tacke med ngt benigne l. grate accipere; boni consulere).

Tacka, v.: gratias (grates) agere, dicere (med ord); (gratiam habere hysa tacksamhet); gratiam referre (i handling t.); hjertligen, på det högsta, tusenfaldt t. för ngt magnas, maximas, ingentes, mirificas gratias agere ob rem, pro re, propter rem; det är intet att t. för nihil est cur (aut mihi aut cuiquam) gratias agas; t. Gud, han kan t. Gud, om – satis habeto l. habeat, praeclare agitur, si – (vivitur non cum perfectis hominibus, sed cum iis, in quibus praeclare agitur, si sunt aliqua simulacra virtutis, C.); hafva ngn att t. för ngt alqd debere, acceptum referre alicui; jag har dig att t. för mitt lif tuo beneficio l. per te salvus sum (quod spiro ac placeo, si placeo, tuum est, Hor.); t. vill jag – melius sane ille, mihi vero placet, me vero delectat l. dyl. (jfr Hor. Sat. I. 1. 4. o fortunati mercatores – miles ait –, contra mercator: militia est potior – t. vill jag krigstjensten); jo, jag t-r ecce vero l. autem (e. a. in benignitate hac repperi negotium, Pt. Trin. 389); ofta lika med ett afvisande, ”åh!” ”bort det,” ”aj! aj!” l. dyl.: apage; perii (jfr Pt. Amph. 312. Merc. hau malum huic est pugno pondus. – Perii, pugnos ponderat).

I. Tacka, f.: ovis.

II. Tacka, f.: massa fusi metalli.

Tackel: armamenta navis.

Tackjern: ferrum rude.

Tackla:

1. 1. absol.: armare navem.
2. 2. t. af:
   1. a. eg.: exarmare, armamentis exuere navem.
   2. b. = falla, tyna af: consumi, absumi; tabescere, macrescere.

Tacklam: ovicula; agnus femina.

Tackling se Tackel.

Tacklös: ingratus; infructuosus; inutilis (studium quid inutile temptas?, Ov.).

Tacknämlig: gratus; acceptus.

Tackoffer: supplicium; supplicatio.

Tacksam:

1. 1. = som hyser l. visar tacksamhet: gratus; beneficii memor; gratus memorque (N.); vara t. gratiam habere; gratum esse; visa sig t. gratiam referre, beneficium reddere, remunerari; t. mot ngn gratus in alqm, erga alqm, alicui; t. son filius gratus, pius; jag skulle blifva mycket t., om du ville komma mihi feceris gratissimum, si veneris.
2. 2. = hvarför man får tack l. lön: gratus (officium, beneficium); fructuosus; in quo laborem sumptumve haud frustra colloces; en t. jord ager fertilis (qui votis l. labori agricolae respondet, qui plus effert, quam accepit, C. de Off. I. § 48; terra nunquam sine usura reddit, quod accepit, sed alias minore, interdum majore cum fenore, id. de Sen. § 51); det är en t. uppgift operae pretium est.

Tacksamhet: gratia; gratus animus, grata voluntas, beneficiorum memoria (tacksamt sinnelag; pietas – t. mot Gud, föräldrar, fosterland); gratiae relatio (tacksamhetsbevisning – nullum officium referendā gratiā antiquius est, C.); hysa t. gratiam habere; betyga t. gratias agere; gratias dicere (ofta i arkaistisk latin); visa t. gratiam referre, beneficium reddere; göra sig förtjent af ngns t. (vara ngn till t. förbunden) gratiam alicujus mereri; beneficio obligare obstringere alqm (parentum maximis beneficiis obligati sumus, C. de Off. I. § 58).

Tacksamhetsbevis: pignus, documentum grati animi.

Tacksamhetsbevisning: gratiae relatio.

Tacksamhetspligt: gratiae referendae l. beneficii, officii referendi officium (C.).

Tacksamhetsskuld: debita gratia; betala sin t. gratiam meritam, dignam referre, persolvere (grates persolvere dignas non opis est nostrae, Vg.).

Tacksamt: grate; (pie); grato, pio animo.

Tacksägelse: gratiarum actio; grati animi significatio; (gratiae); aflägga t., frambära sin t. gratias agere, (dicere); jfr Tack.

Tacksägelsefest: supplicatio.

Tadel: vituperatio; reprehensio; gå fri från t. carere v-e; ådraga sig t. incurrere, incidere in v-m.

Tadelfri: reprehensione vacans, liber; qui caret justa reprehensione; vitii expers; integer.

Tadelsjuk: calumniandi, vituperandi cupidus; maledicus; calumniator.

Tadelvärd: vituperandus, reprehendendus; reprehensione, vituperatione dignus.

Tadla: vituperare; reprehendere; accusare; culpare; calumniari; man t-r, att han tog sitt rus reprehenditur in eo, quod in vino immodicus fuit.

Tadlare: vituperator; reprehensor.

Tafatt: vastus, agrestis (motu corporis vasti atque agrestes, C. de Or. II. 115); ineptus.

Tafatthet: vastitas (motūs ac gestūs).

Taffel: mensa; vara bjuden till konungens t. ad regis cenam vocatum l. invitatum esse; hålla öppen t. mensae copiam hospitibus promiscue l. passim praebere; hospites l. convivas promiscue admittere.

Taffeltäckare: structor.

Tafla:

1. 1. i allm.: tabula; tabella; lagtafla legis tabula, (legum aera, lex in aere incisa); votiv-t. tabula votiva; anslags-t. album.
2. 2. särskildt = målad t., målning: picta tabula l. tabella (suspendit pictā mentemque oculosque t-ā, Hor.).

Tag: captus; prehensio; fatta tag, få tag i ngt prehendere, arripere alqd; taga tag luctari; i ett tag uno nisu.

Taga:

1. I. absolut:
   1. 1. med konkret objekt: capere (fatta, rymma); prehendere (gripa); sumere (upptaga, välja); accipere; t. skänker dona capere; saligare är gifva än t. beatius est dare quam capere l. accipere; t. byte praedam rapere, agere; praedari; t. ngn fatt prehendere, apprehendere, comprehendere; t. efter behag ut l. quantum, quantum quoque modo videbitur, sumere, haurire (C. de Off. I. § 6); man t-r honom icke der man släpper honom (hunc ubi reliqueris non reperias i. e. ingenio multiplici et tortuoso est, C. de Am. § 65); t. arf hereditatem capere, h. adire (tillträda); t. hustru uxorem ducere; t. konung regem sumere (ex nobilitate, T.); t. hvar sin lott suam quisque partem sumere; tag hvad dig tillhör och gack din väg tuis rebus sumptis abi l. tuas res tibi habeto; t. med våld vi capere; rapere; t. sig mat cibum sumere; t. sig en lur somnum capere; paululum dormitare l. connivere; t. ngt flere gånger iterare; repetere; det tog honom = han fick lust libitum est ei; cupido incessit eum (L.); t. ngn, veta att t. ngn movere alqm; scire quomodo tractandus sit; tenere venas alicujus (C. de Or. I. 223; jfr Vg. IV. 423 sola viri molles aditus et tempora noras).
   2. 2. med abstr. objekt, t. ex.: t. början initium capere, sumere; incipere; t. slut desinere; deficere (= tryta); finem habere; finiri; t. fart vires sumere; gliscere; ryktet t-r fart increbrescit, percrebrescit; t. eld ignem concipere; t. färg colorem ducere (uvaque conspecta – colorem ducit ab uva); t. skada detrimentum capere; laedi; t. sig ledighet, tid otium, tempus sibi sumere (de Or. II. 102); t. sig frihet licentiam sibi sumere; t. sig hvila dare se quieti; q-em sumere; t. fel errare; peccare (in genere vitae deligendo); t. en utgång eventum habere; evenire alqo modo; t. undervisning discere; magistro alqo uti; t. steg vestigium facere; jfr för öfrigt substantiv ss. Anledning, Väg, Sigte m. fl.
2. II. med adverb: t. ngt så l. så accipere alqd in alqam partem, bene, male; interpretari alqd (mulieris fastigium in sui ignominiam accepit tog det ss. en förolämpning mot sig, T.); t. ngt illa graviter, moleste, aegre ferre alqd; durius accipere (C. Ep. ad Att. 1. 1); indignari; stomachari; jfr Upptaga, Taga upp; t. ngn rätt callide tractare alqm.
3. III. med predikativ: t. fri absolvere; culpā liberare; t. lös refigere.
4. IV. med prepositioner:
   1. 1. t. af:
      1. a. intr. = Aftaga: minui; decrescere.
      2. b. t. af ngn = porträttera: pingere alqm; vultus alicujus penicillo, coloribus imitari (edicto vetuit, ne quis se praeter Apellem pingeret neve et cet., Hor.).
      3. c. t. ngt af ngn l. sig: demere, ponere (vestem, pileum); demere, adimere, eripere alicui alqd; t. hatten af caput nudare.
      4. d. t. sig af ngn l. ngt: curam alicujus, alicujus rei suscipere; tueri alqm; consulere alicui; curae habere alqm, alqd.
   2. 2. t. an: accipere; t. sig an suscipere alqd, curam rei, alicujus.
   3. 3. t. bort: tollere; delere (utplåna); auferre, intercipere (rycka bort – abstulit clarum cita mors Achillen, Hor.).
   4. 4. t. efter:
      1. a. = gripa efter: captare.
      2. b. = efterlikna, efterfölja: imitari, sequi (alqm, exemplum alicujus).
      3. c. t. efter orden ad verbum accipere, C. de Or. II. 259; ad verba intelligere; verba, scriptum sequi.
   5. 5. t. emot: accipere (oblata, data); excipere (ruentem; impetum alicujus); admittere, recipere (hospites, domo, in domum).
   6. 6. t. fram: promere; depromere; t. fram ett vitne producere, citare testem.
   7. 7. t. för:
      1. a. = hålla för ngn l. ngt: habere (pro certo, concesso, för visst, medgifvet; res incognitas pro cognitis habere iisque temere assentiri, C.; non dubitare); t. Lysimachus för Aristides qui Lysimachus sit, pro Aristide habere (A-m salutare); t. ngn för en främling pro hospite habere alqm; hospitem esse putare.
      2. b. t. ngn för hufvudet: arripere, corripere alqm.
      3. c. taga för sig (tonvigt på verbet): viam praetemptare; manu (terram) prehendere.
      4. d. t. för sig (tonvigt på för): ad se rapere; corripere, corradere; t. för sig en uppgift propositum sumere (sumite materiem vestris, qui scribitis, aequam viribus, Hor.).
      5. e. t. ngt, ett pris för ngt: pretium alqod pro merce poscere; alqd tribus sestertiis venale habere l. vendere, facere.
   8. 8. t. ngt före: aggredi rem, opus; suscipere, audere alqd; ad agendum sumere, sibi proponere alqd; låtom oss först taga den frågan före primum illud in disputationem veniat, in medium procedat; hoc primum agamus.
   9. 9. t. i ngt: prehendere, apprehendere alqd; t. i arbetet operi admovere manūs; opus aggredi; t. i med kraft fortiter arripere alqd, aggredi rem; vires intendere; t. ngt i handen manu, in manūs sumere alqd; t. ngn i handen manum alicujus prehendere; dextram dare alicui; manūs jungere (cur dextram jungere dextrae non licet?); t. ngn i kragen (i vingabenet) arripere alqm (uno alterove arrepto ceteri quiescent, L.); t. ngn i försvar defendere, excusare alqm; t. ett ord i en bemärkelse interpretari; accipere; t. i akt se Iakttaga.
   10. 10. t. ifrån: deducere (särskildt = subtrahera: addendo deducendoque videre, quae summa reliqui fiat, C.); removere (de quincunce unciam, Hor.); t. ngt ifrån ngn alicui eripere, adimere, demere alqd.
   11. 11. t. igen:
       1. a. = återtaga: recipere, reposcere; gifva och t. igen donata reposcere.
       2. b. = återkalla: mutare (sententiam); retractare (scripta).
       3. c. t. ersättning för ngt: compensare alqd; t. sin skada igen damnum sarcire, explere.
   12. 12. t. igenom: percurrere.
   13. 13. t. i hop med ngt: aggredi opus; operi admovere manūs; t. i hop med ngn temptare (urgere, premere) alqm; agere cum alqo.
   14. 14. t. in: läkemedel l. dyl.: sumere (medicamentum); skeppet t-r in vatten accipit (Vg.), recipit, trahit, bibit aquam; t. in penningar redigere lucrari nummos; – t. in en stad capere, expugnare urbem; t. in hos ngn deverti ad alqm, in domum alqam; – t. ngt in i en skrift in librum referre, inserere; t. ngn i huset (i en skola o. d.) in domum l. domo recipere; in domum admittere.
   15. 15. t. med: adhibere; secum ducere, afferre.
   16. 16. t. ned: deducere, deripere (cessas d-e horreo?, Hor.); depromere (e cella); refigere (t. lös).
   17. 17. t. om:
       1. a. ngn om lifvet, halsen o. d.: medium alqm, collum l. cervices alicujus amplecti, comprehendere.
       2. b. t. ngt om igen (= upprepa): iterare; repetere.
   18. 18. t. på:
       1. a. t. på ngt (tonvigt på verbet): tangere; contrectare; så klart att man nästan kan t. på det manifestum; adeo m., ut paene tangere et manu tenere possis.
       2. b. ngt t-r = tär på ngn: conficit, consumit alqm; sorgen har t-t på honom desiderio absumptus est, contabuit.
       3. c. t. ngn på rätta sidan: callide tractare alqm; t. ngn på det ömma temptare alqm ab ea parte, (qua maxime tractabilis est), pungere alqm, versare animum alicujus.
       4. d. t. ngn på armen (sin arm), på ryggen o. s. v. brachio levare, in tergum tollere.
       5. e. t. på l. på sig (tonvigt på prepos.): (vestem, pileum) sumere; (caput tegere t. hatten på); t. en min på sig vultum sumere (fingere); t. skulden på sig culpam praestare; – t. sig ngt på = bekänna, erkänna fateri, confiteri alqd; t. sig på att göra ngt suscipere alqd; polliceri se facturum.
       6. f. t. ngn på orden: credere, fidem habere alicui; – i fråga om löfte: verbum alicujus, promissum arripere; ut promissi fides praestetur, postulare.
   19. 19. t. sönder: discerpere; dissolvere.
   20. 20. t. till:
       1. a. absol. = tilltaga: crescere; augeri; sjukdomen t-r till ingravescit morbus; vinden, blåsten t-r till ventus increbrescit.
       2. b. t. till att –: incipere; instituere; aggredi; han tog till att tänka sjelf ipse pro se cogitare, (ratione uti) instituit.
       3. c. t. dugtigt, bra, för mycket till: nimis multum dicere; multa promittere; magna sibi proponere; nimis, in majus rem augere; amplificare; nimium poscere, o. dyl. – jfr Tilltagen.
       4. d. med abstr. objekt: t. till vapnen, svärdet arma capere; gladium stringere, vaginā educere; t. till flykten fugam capessere (capere); t. till böneboken, till tårarne ad preces, ad lacrimas descendere.
       5. e. t. till sig ad se, domo sua recipere.
       6. f. t. till orda: (loqui) ordiri; då tog Crassus till orda och sade: du tager fel – tum Crassus: erras, inquit.
       7. g. t. till vara: servare, asservare.
       8. h. t. ngn till ngt: sumere (praecepit Pythia, ut Miltiadem sibi imperatorem sumerent); eligere, creare (jfr Välja); t. till hustru alqam uxorem ducere; t. till man alicui nubere; t. till föredöme exemplum l. exemplar sumere, sibi e. ad imitandum proponere; t. till lärare magistrum eligere (C. de Or. II. 89).
       9. i. t. för mycket till bästa nimis largiter se invitare; largius aequo potare.
       10. k. t. till tacke grate accipere, boni consulere alqd.
       11. l. t. (vägen) någonstädes hän proficisci alqo.
       12. m. t. sig ngt till: agere alqd.
   21. 21. t. undan: excipere (de numero); jfr Undantaga; eximere; tollere; semovere.
   22. 22. t. upp:
       1. a. eg. excipere (cadentem, lapsa); educere; tollere (reda).
       2. b. t. upp till en ställning: excipere; suscipere (puerum); t. upp till sitt barn filii loco habere; adoptare.
       3. c. t. upp en beskyllning o. d.: ad crimen respondere.
       4. d. t. upp sången: cantum praecipere.
       5. e. t. väl l. illa upp: in bonam partem accipere; male accipere, aegre l. graviter ferre.
       6. f. = anföra, uppgifva: referre; complecti.
   23. 23. t. ur: eximere; eripere; t. ngn ur en villfarelse errorem eripere alicui; t. ur faran e periculo eripere; t. sin Matts ur skolan (e ludo evocare); omittere (susceptum negotium, inceptum); a negotio absistere, desistere.
   24. 24. t. ut:
       1. a. i allm.: eximere; evellere (dentem); seligere (utvälja); t. ut ur högen, antalet e numero eximere, excipere, excerpere (me illorum, dederim quibus esse poetis, excerpam numero, Hor. Sat. I. 4. 39–40; non solum ex malis eligere minima oportere, sed etiam excerpere ex his ipsis, si quid inesset boni, C. de Off. III. § 3).
       2. b. t. ut på laglig väg: exigere (jus); naturen t-r ut sin rätt satis declarat vim suam natura (i något annan mening säges C. Tusc. I. 93 natura acerbius exegisse, quod dederat hafva utkräft sitt lån – lifvet; jfr Hor. Ep. I. 10. 24 naturam expelles furcā, tamen usque recurret et cet.)
       3. c. = utplåna: delere.
   25. 25. t. vid:
       1. a. intr.: sequi; excipere; tenere (tenent Danai, qua deficit ignis, Vg.).
       2. b. t. vid handen: (manu) prehendere manum alicujus.
       3. c. t. illa vid sig: aegre, graviter ferre; indignari; moveri (absiste moveri, Vg.).
   26. 26. t. åt:
       1. a. t. åt hufvudet, åt örat o. d.: caput, aurem tangere; ad c. admovere manum.
       2. b. t. åt sig: bibere, ducere; – t. en beskyllning åt sig in se jactum putare; tangi, moveri crimine alqo.
   27. 27. t. åter: reposcere; resumere.

Taga sig (här anföras blott de fall, i hvilka ”sig” är ackus. objekt):

1. 1. absolut: confirmari; crescere; in dies meliorem fieri; den sjuke t-r sig melius ei fit; salubrior esse incipit; recreatur, reficitur, convalescit.
2. 2. t. sig fram: viam sibi facere, munire, aperire; proficere; se expedire; t. sig godt fram i verlden rem bene gerere; emergere; ad opes et dignitatem pervenire (haud facile emergunt, quorum conatibus obstat res angusta domi, Juv.).
3. 3. t. sig ut: videri; placere; huru tog hon sig ut? qualis visa est?; hon tog sig bra ut placuit.
4. 4. t. sig till vara, t. sig i akt: cavere, ne –.

Tagas: luctari.

Tagel: seta equina.

Tagellik: setaceus.

Tageldyna, Tagelmadrass: culcita setā equinā farta.

Tagelskjorta: cilicium.

Tagg: aculeus, spiculum (apis); spina (rosae); dens (serrae); sorgens, nödens t. doloris morsus, stimuli.

Taggig: spinosus; aculeatus.

Tak:

1. 1. husets t. tectum; culmen (kroppåstak); bringa huset under t. domum integere; gå på t-t in tegulis ambulare; t-t har blåst af ventus dejecit tegulas, domum nudavit (Pt.); stiga upp på t-t ad summi tecti fastigia ascendere; komma under ngns t. alicujus tecto succedere, tectum subire (Vg.); emottaga under sitt t. tecto recipere alqm.
2. 2. t. i ett rum (plafond): laquearia; lacunar; hvälfdt t. camera, testudo.

Takdropp: stillicidium.

Takfot: suggrunda.

Taklist se List.

Taklägga: integere; tegere.

Taklök: *sempervivum tectorum.

Takpanna: tegula; imbrex.

Takresning: contignatio.

Takränna: canalis.

Taksparre: asser; capreolus.

Takspån: scandula.

Takstol: contignatio; materiatio.

Takt:

1. 1. eg.: numerus; (rhythmus); modus; markera, slå, stampa t-n numerum, numeri intervalla percutere (C. de Or. III. 186), pede, pollicis ictu signare, notare (ibdm); hålla t-n numerum servare (Lesbium servate pedem meique pollicis ictum, Hor. Carm. IV. 6. 35–6); dansa efter, i t. ad numerum, in numerum saltare, moveri; falla ur t-n extra numerum moveri; half, tvåtredjedels t. duplex, sescuplex numerus; långsam, snabb t. pressus, citatus numerus, modus.
2. 2. = omedelbart omdöme, sinne för det rätta och passande: judicium; (modestia enl. C. de Off. I. § 142 m. est scientia rerum earum, quae agentur aut dicentur, loco suo collocandarum); humanitas (= folkvett – ea quae multum ab h-te discrepant, ut si quis in foro cantet, ibdm § 145); sensus quidam (jfr de Or. II. § 184 suaviter et cum sensu tractare); med utsökt t. exquisito judicio; diligentissima decori conservatione; sakna t. inhumanum, ineptum esse (jfr l. c. II. § 17).

Taktegel: tegula; imbrex.

Taktfull: numerosus; – decōrus.

Taktik: militum disponendarum (aciei instruendae) scientia; *tactice.

Taktlös: (immodulatus); ineptus; inhumanus (i. videatur inscitiā temporis, C.); inelegans.

Taktlöshet: inhumanitas; temporis opportuni inscitia; begå en t. inepte, inscite facere.

Takås: culmen.

Tal:

1. I. (som talas):
   1. 1. i allm.: sermo; oratio; t-ts gåfva oratio (bestiae sunt orationis expertes; humanae societatis vinculum est ratio et o.); ett vackert, skändligt tal honesta, turpis oratio; i hvardagligt tal in quotidiano sermone; komma i tal, till tals med ngn sermonem instituere, conferre cum alqo; falla ngn i t-t sermonem alicujus interpellare, interrumpere; hvad är detta för ett tal quid haec sibi vult oratio?; ngt kommer på tal mentio injicitur, fit de alqa re l. alicujus rei; sermo inducitur de re; under t-ts lopp procedente sermone; nog tal satis verborum!; derom är blott ett tal de ea re omnes consentiunt; det kan bli tu tal derom incertum est (quem eventum res habitura sit).
   2. 2. = folkets tal, rykte: sermo populi (qui p. s.?, Ps.); fama; rumor; det är ett tal, att – fama est; ferunt, dicunt.
   3. 3. = föredrag: oratio; – contentio, högtidligt patetiskt tal (Caesar in forensi genere dicendi contentiones aliorum sermone vincebat, C. de Off. I. 133); hålla tal orationem habere (ad populum); tal i folkförsamlingen contio.
2. II. (som räknas): numerus; udda, jemnt tal impar, par numerus; utan tal innumerabilis; numero carens; t-t nio, tio numerus novenarius, denarius.

Tala:

1. I. med afseende på sjelfva sättet l. förmågan att muntligen t., öfver hufvud l. ett visst språk: loqui; (fari – i. e. vocem significabilem ore mittere, Varr.); kunna t. loqui posse; (reddere qui voces jam scit puer, Hor.); icke kunna t. orationis expertem esse (ej hafva språkets gåfva); loqui non posse l. nescire; icke kunna t. för fruktan prae timore loqui non posse, obmutescere; t. högt, lågt clara, summissa voce loqui; t. stammande balbutire; t. genom näsan balba nare loqui; t. otydligt obscure loqui, (literas opprimere); t. väl bene, apte loqui, (pronuntiare); t. ut eloqui; t. latin, grekiska latine, graece loqui; kunna tala latin latine (loqui) scire; få, tvinga ngn att t. vocem exprimere, extundere alicui; barn som ej kan t. (puer) infans; t. rent plane loqui (C. de Or. I. § 260); om djuren kunde t. – si bestiae loqui possent.
2. II. i allm. = yttra, i ord meddela sig med ngn:
   1. 1. absolut: loqui, med afs. på innehåll och ton, men i prosa blott med ack.-obj. af neutrala adjektiv och pronomina); verba facere; dicere (särskildt med afs. på stil och tankens logiska uttryck, jfr expln; stundom om det offentliga talandet – att hålla tal – i motsats till vetenskaplig framställning, jfr C. de Off. I. § 3 illud forense dicendi et hoc quietum disputandi genus); disserere, disputare (utveckla sina tankar om ngt – i synnerhet det senare verbet om vetenskaplig framställning i tal och skrift); agere (= underhandla, uppgöra ngt med ngn); bättre tiga än illa t. melius est tacere quam male loqui; förmåga, konst, talang att t. dicendi facultas, ars, vis; rätt att t. potestas (jus) dicendi, (cum populo agendi = inför folket föredraga, bringa till diskussion och omröstning); t. väl, kraftigt, med insigt bene, graviter, scienter, perite dicere; bra taladt bene, prudenter!; du t-r väl (= klokt) prudenter loqueris; t. fritt libere loqui; t. djerft, sturskt, audacius, ferociter loqui; t. mycket multa loqui; tala! dic age! loquere; jag måste t. enimvero non possum facere, quin dicam l. loquar; tacere non possum; låta ngn t. sinere alqm loqui; non interpellare sermonem alicujus; låt mig t. sine me dicere; noli me interpellare; t. annorlunda än man tänker aliud sentire, aliud dicere.
   2. 2. med prepositioner:
      1. a. t. emot ngn l. ngt: dicere contra alqm l. alqd; (alicui contra dicere); t. emot ett lagförslag legem dissuadere.
      2. b. t. för:
         1. α. ngt: commendare, suadere alqd; defendere; urgere (yrka) alqd (jus Crassus urgebat, aequitatem Antonius); t. för sin vara merces venditare, laudare; t. för skålen vinum laudare; ad bibendum adhortari.
         2. β. t. för ngn: dicere pro alqo (å ngns vägnar l. till förmon för ngn); commendare (anbefalla), defendere (försvara) alqm; causam alicujus agere, verba facere pro alqo (uppträda ss. ngns advokat vid domstol); pro alqo laborare, niti (= lägga sig ut för ngn).
      3. c. t. i ett ämne: dicere, disputare, disserere de alqa re, arte.
      4. d. t. inför ngn: coram (populo), ad (populum) dicere; agere cum populo (om föredraganden).
      5. e. t. med:
         1. α. ngn: loqui, colloqui, sermonem habere, conferre (= språka) cum alqo; disputare cum alqo, inter se (de artium studiis atque doctrina, C. de Off. I. 135); få t. med ngn copiam alicujus, cum alqo colloquendi nancisci; begära att få t. med ngn aditum (alicujus, ad alqm) petere (nemo adhuc me convenire voluit, cui fuerim occupatus, C.); t. med ngn, att han skall göra l. icke göra ngt cum alqo agere l. loqui (C. de Off. I. 33) ut; låta (ngn) t. med sig aditum petenti dare; facilem se praebere.
         2. β. t. med (i instrumental l. modal mening): med hög, förstäld röst clara, ficta voce loqui; med sakkännedom perite, scienter dicere; med fräckhet, slughet proterve, callide o. s. v.; t. med riset, käppen verberibus, baculo minari, monere (T.) alqm.
      6. f. t. om:
         1. α. med tonvigt på om = yppa: enuntiare; eloqui; efferre; aperire.
         2. β. med tonvigt på verb l. objekt: dicere alqd, alqm (nämna), de re (öfver, angående ngt); commemorare, mentionem facere = anföra, omtala; komma, börja att t. om ngt in mentionem rei incidere; (mentio alicujus rei orta, injecta est); t. illa om ngn male dicere alicui; t. väl – laudare alqm; jag t-r ej om honom non illum dico; jag t-r ej om Cato ss. talare, fältherre o. s. v. omitto imperatorem, oratorem – (C. Brut.); för att ej t. om allt annat, han gjort – ut omittam l. praeteream cetera, quae multa fecit; för att ej t. om det allmänna, menskliga samfundet ne dicam de – l. ut ab infinita humani generis societate discedatur (C.); låtom oss nu t. om detta hoc agamus hoc tempore; låtom oss t. om ngt annat alio sermonem transferamus (C.); derom vore mycket att t. multa de ea re dicere possum l. dici possunt; låtom oss ej t. om politiken de republica silentium sit; det är intet att t. om nihil est; res non digna est commemoratione l. de qua verba faciamus; man t-r mycket, allmänt derom res in omnium ore est; man talar om att – fama est; ferunt.
      7. g. t. till ngn: loqui alicui; alloqui alqm; appellare alqm; t. till folket ad populum dicere; cum populo agere; ingen har talat honom till nemo eum appellavit (objurgavit, reprehendit); t. till punkt l. slut orationem (quam exorsus est) pertexere, persequi.
      8. h. t. ut:
         1. α. = uttala: efferre, appellare (literas).
         2. β. = t. till slut: eloqui; omnia, quae vult l. habet, effundere.
      9. i. t. öfver:
         1. α. ngt: de re (loqui), dicere, disputare.
         2. β. t. öfver sig: imprudentem dicere alqd; verbum temere, imprudenti excidit alicui.
3. III. om sakligt subjekt: ngns ögon tala (arguti) oculi, quomodo simus affecti animis, loquuntur (C. de Legg. I. § 27); hans hela lif t-r om oegennytta och oförvitlighet omnis ejus vita abstinentiae et integritatis specimen est; detta t-r för mig, för min uppfattning hoc totum est a me; mycket t-r för honom multa sunt, quae eum, ejus causam commendare videantur; mycket t-r för att det så förhåller sig multa sunt, quae ita esse declarare l. testimonio esse videantur; mycket t-r för krig multa sunt, quae bellum suadeant; saken t-r, t-r för sig sjelf res ipsa loquitur, clamat; non eget res argumentatione, patrocinio.

Talan: dictio; actio, petitio (rätt att uppträda i en sak, att göra påstående l. försvara sig); han har t. i målet ejus petitio est; föra ngns t. causam alicujus dicere (C. de Or. I. 229), agere; pro alqo verba facere.

Talande: t. tunga lingua soluta, prompta, (volubilis); hafva en t. tunga linguā promptum esse; disertum esse; dicendo multum valere; t. ögon oculi arguti, (loquaces); t. skäl, bevis argumentum firmissimum, gravissimum.

Talang: ingenii facultas, virtus; t. ss. talare dicendi vis, virtus, magna facultas; hafva många t-r multis ingenii facultatibus praeditum, instructum esse; multis naturae muneribus instructum esse.

Talar: vestis talaris, ad (talos l.) pedes descendens.

Talare: orator (till förmåga och utöfning); homo eloquens, disertus (vältalig man; om skilnaden mellan orden se C. de Or. I. 94), homo facundus; stor t. magnus, summus orator; homo eloquentissimus.

Talareförmåga, Talaregåfvor: dicendi facultas, oratoris vis et facultas.

Talarekonst: dicendi ars; oratoris ars l. artificium; eloquentia (konstmessig vältalighet); det finnes ingen t. nulla est ars dicendi (C. de Or. I. 102).

Talarestol: suggestus; rostra (pl.).

Talas vid: colloqui; (inter se) sermonem conferre de re.

Talegåfva: dicendi facultas; facundia.

Talent: talentum.

Talesätt loquendi, dicendi formula, modus; (verba); ett oanständigt t. verba turpia; verborum turpitudo; egendomligt t. idiotismus (Sen.).

Talför: disertus; facundus.

Talg: sebum.

Talga: sebare.

Talgig: sebosus; t-a ögon pallidi oculi.

Talgljus: candela (sebacea).

Talgoxe: parus major.

Talgögd: oculis pallidus.

Talisman: *amuletum.

Talk: lapis talci; magnesia.

Tall: pinus (pinaster).

Tallkott: strobĭlus; nux pinea.

Tallrik: catillus; patĭna; discus; orbis.

Tallrikslickare: catillo (Hor.).

Tallskog: pinētum.

Tallstrunt: turio pini.

Talltrast: turdus iliacus.

Talman: orator; princeps conventus alicujus; (actor – embetsman som leder en församling – si quid turbassitur in agendo, fraus actoris esto, C.).

Talrik: frequens; multus; numerosus; t. församling frequens conventus; t-a ställen multa loca.

Talrikhet: frequentia; magnus numerus.

Talrikt: frequenter; t. besökt celeber, celebratus; t. infinna sig frequentes convenire.

Talträngd: loquax; garrulus; multi sermonis; linguae intemperans.

Talträngdhet: loquacitas; garrulitas; linguae intemperantia.

Talämne: (de quo sermo est); fabula; detta, han är ett allmänt t. omnibus in ore l. in omnium ore est; blifva ett t. in sermonem vulgi venire; fabulam fieri (Hor.).

Talöfning: declamatio (haec mea senilis d. est, C.).

Tam: cicur (bestiae cicures, ferae, C.); mansuetus, mansuefactus; mitis (lupa, L.; mitissima bestia); göra t. se Tämja.

Tamarind: tamarindus indica.

Tamarisk: tamărix germanica.

Tambur: vestibulum.

Tamburin: tympănum.

Tamhet: mansuetudo.

Tamp: truncus, caudex (äfven oeg., om menniskor); jfr Tölp.

Tampig: vastus, crassus.

Tand: dens (hominis, bestiae; serrae); framtänder primores, adversi dentes; ögontänder canini d.; kindtänder maxillares, genuini d.; ofvant., undert. superiores, inferiores d.; t-r komma fram gignuntur, nascuntur dentes (Pn. H. N. VII. 15 ff.; XI. 61); få t-r dentire; t-na falla af decidunt (id.); komma igen renascuntur; taga ut t-r dentes eruere, eximere; slå ut t-r på ngn dentes frangere, elidere; tala mellan t-na (inter dentes) mussare, mussitare; visa t-na dentes aperire, exserere; cornua obvertere alicui; (minari alicui, ferociter obsistere alicui); hafva t. för tunga tacere; loquacitati temperare, l-m continere; få en tår på t-n paululum se madefacere (bibere); få blod på t-n sanguinem gustare (C.); förtalets t. maledicus dens; (livor edax, Ov.).

Tandad: dentatus.

Tandbräcka: dentifrangibulum.

Tandlös: edentulus.

Tandpulver: dentifricium.

Tandvärk: dentium dolor; hafva t. a dentibus laborare.

Tangent:

1. 1. tangens (linea).
2. 2. t. i ett instrument: pinna orgăni.

Tanke:

1. 1. = tankeförmåga, ande, tänkande: mens; (animus); cogitatio; fatta med t-n mente percipere, complecti, comprehendere (cernere, contemplari); rigta sin t. på ngt mentem, animum intendere rei, ad rem; t-n flyger mens volat (celerem nunc huc animum, nunc dividit illuc, Vg.); så långt min t. hunnit quantum mente contendere l. complecti potui; sväfva för ngns t. menti l. animo alicujus obversari; t-n är fri mens libera est, nullis vinculis constringitur; t-ns strider, idrotter mentis contentiones, mentis praeclara facinora (Sa.); t-n förvirras, ”sig ej reda mäktar” mens conturbatur, se (l. rem) expedire non potest.
2. 2. = t. som ngn tänker:
   1. a. i allm.: id quod cogitatur; pl. cogitata, sensa; sententia; cogitatio; sensus (Qu., Pn.); inventum (idé); i ord utpregla, uttrycka sina t-r cogitata l. sensa verbis exprimere, significare; stilla t-r tacitae cogitationes; gissa till ngns t-r quid cogitet, conjicere; försänkt i t-r in cogitatione defixus; hafva t-ne med sig praesenti animo esse; gå, sitta i t-ne animo occupato, suspenso esse (C. de Or. I. § 239), facere alqd; hafva ngn i sina t-r cogitare de alqo; den ”jag har i mina t-r” qui animo meo carus est; qui mihi curae cordique est; hafva ngt i t-ne mente agitare (volvere) alqd; vacker, skarpsinnig t. optima, acuta sententia; höga t-r magnae, magnificae, gravissimae sententiae; rik på djupa t-r och vackra ord gravibus sententiis verbisque ornatis abundans (C.); en härlig t. är det Cicero uttrycker, då han säger praeclarum est illud Ciceronis, quod dicit – l. praeclare Cicero: – inquit –; på latin återgifva Platos t-r Platonis inventa latine interpretari, latinis literis illustrare (Grajorum obscura reperta difficile illustrare latinis versibus esse, Lucr.); kroppsligen frånvarande, i t-n närvarande corpore absens, praesens mente; qvicke t-r age, vigila; hoc age!
   2. b. = åsigt, mening: sententia; opinio; judicium; vara af en t., hysa en t. sentire alqd; vara af annan t. aliter, aliud sentire; vara af ngns t. consentire cum alqo; assentiri alicui; vara af olika t. med ngn dissentire ab alqo; i, enligt min t. meo (quidem) judicio; meā (quidem) sententiā (Ter.); ut ego judico; ut mihi videtur (ofta utbytes i lat. prep. med sin kasus mot ett styrande verb – mihi quidem videris recte facere enligt min t. handlar du rätt); ut placet (t. ex. Stoicis); vara i den t-n att credere, putare –; i t. att credens, sperans o. dyl.; hafva en fördelaktig, god, ofördelaktig, dålig t. om ngn bene, male sentire, existimare, judicare de alqo; hysa höga t-r om sig sibi mirifice, nimis placere; falla på en t. sibi persuadere alqd; in mentem venit alicui credere, putare alqd; få besynnerliga t-r i hufvudet, komma på underliga t-r mira sibi persuadere (quibusdam, quos audio sapientes habitos –, placuisse opinor mirabilia quaedam, C. de Am. § 45); styrka ngn i hans t. sententiam alicujus confirmare.
   3. c. = afsigt (fundering): cogitatio (haec spes c-num mearum, C. de Or. I. § 2); consilium; id quod vult, sequitur, quo intendit aliquis o. s. v.; ditt tempels brand var icke (min) t. non hoc volui, templum tuum incendere; komma på, fatta en t. consilium capere, inire (rei gerendae); låta fara en t. consilium omittere, ponere; komma på andra t-r mentem mutare; förverkliga sina t-r cogitata perficere; bringa ngn på andra t-r ad alias cogitationes traducere alqm; alio abducere, vertere cogitationes alicujus, ab alqa cogitatione abducere animum alicujus; mutare, convertere mentem, cogitationem alicujus (eniti ut amici jacentem animum excitet inducatque spem cogitationemque meliorem, de Am. § 59).

Tankebild: cogitata species; forma.

Tankefrihet: cogitandi l. sentiendi libertas, licentia (mira temporum felicitas, ubi sentire, quae velis, et quae sentias dicere licet, T. H. I. 1; jfr C. de Off. III. § 20).

Tankegåfva: mens; (intellectus).

Tankegång: cogitationum via, ordo (turbare rubba, störa).

Tankekraft: mentis vis, acies.

Tankerik: sententiis abundans; plenus prudentiae; gravis.

Tanketom: inanis.

Tankeutbyte: sententiarum, sentiendi commercium.

Tankfull: cogitabundus; in cogitatione defixus; (animo occupatus).

Tanklös: socors; negligens; levis.

Tanklöshet: socordia; negligentia; levitas.

Tankspridd: occupato l. suspenso animo (C. de Or. I. 239); vara t. animo o. et s. esse; alias res agere l. animo agitare.

Tankspöke: vana species; commentum; somnium.

Tankstreck: virgula; nota.

Tapet: tapes, velum, siparium, aulaea (allt i antik mening l. i betydelse af väfnader, med hvilka väggarne behängdes, i nyare mening = pictae schedulae, quae parietibus illinuntur l. quibus teguntur parietes); – bringa å l. på t-n = bringa å bane mentionem facere, movere, injicere alicujus rei; inducere sermonem, movere quaestionem; saken är på t-n res agitur.

Tapetsera: schedulis vestire, tegere parietem.

Tapp: embŏlus; obturamentum (propp); axiculus (axel); ist. stiria; höt. manipulus feni.

I. Tappa: haurire, exhaurire, effundere (e dolio); (depromere); t. vatten, blod af ngn aquam, sanguinem detrahere e corpore alicujus; t. om transfundere; t. på infundere.

II. Tappa = förlora: amittere alqd; absolut = vinci; t. koncepterna mente turbari; exanimari (C. de Or. I. § 121); t. processen causā cadere.

Tapper: fortis (manu f.); animosus; bello strenuus, bonus (mots. ignavus; malus; malus militiae, Hor.); visa sig t. fortiter se gerere; virtute uti; fortem se praestare; göra ett t-t motstånd fortiter resistere.

Tapperhet: fortitudo; virtus; fortis animus; visa t. fortiter se gerere.

Tappert: fortiter; forti l. magno animo; ljuga t. admodum, vehementer mentiri.

Tappt: gifva t. cedere; desperare; manus dare; victum se fateri.

Tapto: signum militare vespertinum.

Tarf (behof): usus; göra sitt t. necessitati parere.

Tarflig:

1. 1. eg. om personer med afseende på lefnadssättet och om lefnadssättet sjelft: sobrius (homo, victus); temperans (homo); continens; temperatus; moderatus; parcus; om saker: modicus; vilis (billig).
2. 2. oeg., i allm. = obetydlig, simpel: tenuis; vilis; sordidus.

Tarflighet: sobrietas; continentia; temperantia; frugalitas; vilitas (billighet; lättfångenhet); anrättningens t. ciborum vilitas.

Tarfligt: sobrie, continenter, parce (turpe – est – diffluere luxuriā et delicate ac molliter vivere – honestum parce, continenter, severe, sobrie, C. de Off. I. 106); t. klädd modico cultu (vestitus).

Tarfva: egere (non egeo medicinā; res disputatione non eget); indigere (alicujus rei); det t-as penningar, försigtighet pecuniā, cautione opus est.

Tariff: formula.

Tarm: intestinum.

Tarmbråck: enterocēle.

Tarmhinna: peritonaeum.

Tarmvred: tormina (pl.).

Taska: pera; marsupium; en tom t. homo ventosus, vanus.

Taskbok: tabellae.

Taskspelare: praestigiator.

Tass: pes (bestiae, ut felis, canis).

Tassla: susurrare.

Taxa: formula, lex (pretiorum).

Taxera: aestimare (bestämma priset); censere (uppskatta till, skattlägga för, med abl.).

Té: *thea; decoctum theae.

Te sig: se offerre alicui; apparere; obversari oculis alicujus.

Teater: theatrum (skådeplats, byggnad för skådespel); scena (skådebana); cavea (åskådareplatsen på t.); skrifva för t-n fabulas scribere, dare; gå på t-n fabulas l. ludos spectatum ire; uppträda på t-n in scenam prodire; uppföra en t. theatrum exstruere; verldens, krigets t. rerum humanarum, belli quasi scena (curriculum).

Teaterbiljett: tessera theatralis.

Teaterdirektör: magister gregis (scenici).

Teatereffekt: vara beräknad på t. ad ostentationem l. venditationem quasi in scena (l. et scenam) comparatum esse.

Teaterhjelte: persona heroica (hjeltekarakter i ett skådespel); heros scenicus l. in scena.

Teaterpjes: fabula.

Teaterpublik: consessus theatri (C.).

Teatertrupp: grex (caterva) histrionum.

Teaterväsende: res scenica, scenicae.

Teatralisk: theatralis; scenicus; ad scenam comparatus, compositus.

Tecken:

1. 1. i allm.: signum; indicium; nota (s-a et notas ostendere locorum, quibus cognitis ipse – id quod vellet, inveniret, C. de Or. II. 174); t. till gift, våld veneni, violentiae signum; gifva t. signum dare, ostendere; significare; till ett t. quod signum sit, quo significetur, declaretur; t. till storm, oväder signum tempestatis, hiemis; [prognostica (pl.; C. Div. I. § 13; Vg. Ge. I. 354)]; det är t. till sorglöshet socordiae est, socordium est hoc facere; godt t. faustum, prosperum, secundum, bonum, laetum signum; dåligt t. malum, adversum foedum, triste s.; den sjukes sömn är ett godt t. quod l. si dormit aeger, spes salutis est; likgiltighet för andras omdöme är ett dåligt t. negligere, quid de se quisque sentiat, dissoluti est (quem nec fama nec pudor movet, ejus salus desperanda est); säkert t. certum s.; tvetydigt, oklart t. dubium, obscurum s.
2. 2. himmelstecken: signum; sidus; kräftans t. cancri sidus.
3. 3. = signal, synlig l. hörbar: signum (fana l. dyl.; s. tollebatur, proponebatur – höjdes, uppsattes); classicum (trumpetstöt l. dyl.); gifva t. till uppbrott ad eundum signa dare; gifva t. till återtåg signa receptui dare; receptui canere.
4. 4. = järtecken (tecken och under): ostentum, portentum, prodigium, omen, se Lat. Lex.

Teckenspråk: sermo quidam per signa et nutus; argutiae digitorum (C.) et gestus.

Teckna:

1. 1. = beteckna, märka: signare; notare; t-d i svart och hvitt nigris notis l. maculis interstinctus, distinctus.
2. 2. = medels tecken tillkännagifva: significare; (scribere); särskildt: digitis significare.
3. 3. = afteckna: describere (formam rei); designare; deformare; adumbrare; delineare.
4. 4. t. upp: notare; scribere.

Teckna sig:

1. 1. om person: nomen dare; t. sig för att gifva scribere se daturum.
2. 2. t. sig godt, icke illa: spem dare, praebere, ostendere, afferre (C. de Am. § 67); bene de eo, de ea re videmur sperare posse; spes est fore, ut res prospere, melius cedat, bene geratur l. dyl.; det t-r sig till regn, krig pluvia, bellum imminere, instare videtur; omnia (signa) pluviam portendunt; ad bellum res spectare videtur; det t-r sig till förbättring spes salutis ostenditur; omnia signa salutem ostendunt, portendunt (Sa. Jug. 3); gossen t-r sig väl signa dat boni ingenii (C. de Fin. III. § 9).

Tecknare: designator.

Tecknatydare:

1. 1. i allm.: interpres ostentorum, conjector (oftast om drömtydare; båda orden C. de Div. II. 134, I. 132. 144); divinus (L.); qui ex signis l. ostentis praedicit (id. 27).
2. 2. särskildt: augur (romersk embetsman, qui avibus signisque caelestibus ad voluntatem divinam explorandam utebatur; L. I. 24; C. de Div. II. 70); haruspex, extispex (qui ex extis hostiarum divinabat).

Tecknatydning: signorum interpretatio; auspicium; augurium; auguratio; artificiosa divinatio (l. c. 26).

Teckning:

1. 1. designatio; delineatio; pictura (linearis); en t. af ngt forma rei (descripta); skicklig i t. delineandi peritus.
2. 2. = uppteckning, anteckning: descriptio; perscriptio.

Tefat: *catillus.

Teg: ager; agellus; rus (paterna rura bobus exercet suis, Hor.).

Tegel: later, laterculus, testa; kollektivt: lateres, cocti lapides; takt. tegulae, imbrices (jfr Lat. Lex.); stryka t. lateres ducere; bränna t. lateres coquere.

Tegelbruk: lateraria.

Tegelbrännare: laterarius.

Tegelfärg: color latericius, rubidus.

Tegeljord: terra lateraria (Pn.).

Tegelmur: murus latericius.

Tegelpanna: tegula.

Tegelslagare: laterum ductor l. fictor.

Tegelsten: later.

Tegeltak: tegulae (Pt. Mil. 160, 272); tectum e tegulis.

Tegelugn: caminus laterarius.

Teknik: ars; artis tractatio; artificium.

Teknisk: ad artem pertinens; artificiosus; t. färdighet sollertia; artificium; arbete som röjer stor t. färdighet opus summo l. callidissimo artificio perfectum l. elaboratum; t. term artis vocabulum.

Teknologi: artium (operosarum), artificiorum doctrina.

Telegraf: *telegrăphum.

Telegram: nuntius l. literae per t-um missus, -ae.

Telning:

1. 1. eg.: propāgo, surculus; stolo; (arboris) pullus, pullulus.
2. 2. = barn, ättling: propago (gentis, hominis); suboles, proles (alicujus); infans; t. af frejdad stam claro genere natus.

Tema:

1. 1. ords t. (stam): (stirps, thema); prima positio, ipsa positio (Qu. I. 5. 60; 6. 10; jfr Lat. Lex.).
2. 2. = ämne: argumentum; behandla samma t. de eadem re scribere; variation af samma t. ejusdem rei varia tractatio; jfr Ämne.

Temlig: satis magnus, satis bonus; mediocris; jfr Temligen.

Temligen: satis, sat (si me vultis esse oratorem, si etiam sat bonum, si bonum denique, non repugnabo, C. de Or. III. 84); mediocriter; t. bra, t. dålig non malus; non bonus, non pessimus sane.

Tempel: templum; aedes; delubrum; litet t. fanum, aedicula; inviga t. inaugurare, dedicare t.

Tempelgods: fundus templi, sacer.

Tempelgård: area templi.

Tempelskändare: sacrilĕgus.

Tempelvaktare, Tempelvårdare: aeditŭmus.

Temperament: natura; ingenium; vara af ett melankoliskt t. melancholicum esse; vara af ett flegmatiskt t. naturā lentum, tardum esse; koleriskt, sangviniskt t. ingenium acre, vehementius.

Temperatur: temperatio, temperies (āeris); hög, låg t. āer calidus, frigidus; calor, frigus.

Temporär: qui est ad tempus.

Ten:

1. 1. virga; bacillus (e metallo).
2. 2. i spinnrock: fusus.

Tenn: stannum; af t. stanneus.

Tenngjutare: stannarius.

Tenor: vox media.

Teolog: theolŏgus; rerum divinarum studiosus, sciens; stor t. rerum divinarum scientissimus vir, interpres doctissimus.

Teologi: theologia; rerum divinarum scientia.

Teorem: theorēma (Gell.).

Teoretisk: spectativus (Qu.); contemplativus (Sen.); qui in rebus cognoscendis et contemplandis, in cognoscenda rerum natura versatur; t-a sysselsättningar, studier cognitionis studia; artium studia et doctrina (C. de Off. I. 135); scientiae studia (ibdm 155); t. fråga cognitionis quaestio (C. de Rep. V. 3; de Or. III. 112 ff.).

Teori:

1. 1. = betraktelse, teoretiska studier: cognitio contemplatioque (naturae manca sit, si nulla actio rerum consequatur, C. de Off. I. 153); rerum cognitio; cogitationis studium.
2. 2. = teoretisk (systematisk) behandling af ett ämne: ars; artificium.

Term: (artis) vocabulum; certum et sollenne verbum; (verba concepta); juridiske t-r certa legum l. jureconsultorum verba (C. de Legg. II. § 18).

Termin:

1. 1. i allm. = bestämd tid: tempus; dies; utsatt t. certa, constituta dies.
2. 2. t. vid ett läroverk: semestre.

Terminlig, Terminligen: unoquoque semestri.

Terminologi: certa (artis) vocabula.

Termometer: *thermomĕtrum.

Tern: ternio.

Terpentin: terebinthus.

Terpentinolja: oleum terebinthi.

Terrass: agger terrenus; solarium.

Terrassformig: gradibus exsurgens.

Terrin: cymbium; lagoena.

Terräng: locus; loci natura.

Ters (i musiken): tertium intervallum.

Tertial: trimestre spatium l. stipendium.

Testamente:

1. 1. testamentum; göra t. testamentum facere; uppsätta t. conscribere; försegla, bevitna t. obsignare; medels t. bestämma t-o cavere, ut, ne –; förändra t. mutare; medels t. lemna, anordna åt ngn t-o relinquere, legare alqd; upphäfva, förklara ogilt tollere, rumpere, irritum facere t.; lagligt, behörigt t. justum, legitimum t.; dö utan att ha gjort t. intestatum, intestato mori; förfalska, understicka t. testamentum corrumpere, supponere, subjicere; falskt t. falsum t.; vara upptagen, skrifven ss. arftagare i ett t. (in testamento) heredem scriptum esse; smyga sitt namn in i ett t. in t-um irrepere (facere, ut nomen irrepat, C.); försvara ngns t. alicujus testamentum, mortui voluntatem defendere, tueri.
2. 2. i biblisk och kyrkohistorisk mening: gamla, nya t-t *vetus, novum testamentum l. foedus; om tider = tempora post Christum, ante Christum; i nya t-t post Christum.

Testamentarisk: testamentarius; qui fit testamento.

Testamentera: testamento relinquere (C. de Off. III. § 93), legare alicui alqd.

Testamentsförfalskare: testamentarius (C.).

Testator: testator.

Testikel: testiculus.

Text: verborum textus (Qu.), contextus – ordens sammanhang; verba (scriptoris, in quo versere); scriptum (det skrifna, som föreligger –); liber; exemplum (exemplar af en text); t-ns mening scripti (scriptoris, auctoris, jfr Lat. Lex.) sententia (C. de Or. II. 110); motsatta t-r contraria scripta (ibdm); föreläsa öfver en t. librum (scriptorem alqm) praelegere, explicare; hålla sig till t-n verba, sententias scriptoris premere; a scripto non discedere; gamla t-r veteres libri, codices; förfalskad t. liber corruptus; kritisera, granska, korrigera t. librum castigare, corrigere.

Textförbättring: scripti (veteris libri l. exempli) emendatio.

Textförfalskning: scripti, libri corruptela.

Textgranskning, Textkritik: scripti, scripturae examinatio; *ars critica; *critice.

Textkritisk: qui in veteribus scriptis recensendis versatur; t-a frågor l. undersökningar ea, quae de fide et integritate veterum librorum quaeruntur.

Tia: decussis (tecknet X, Varr.); decas; (decem coronae).

Tiar: tiāras; tiāra.

Tid:

1. 1. i allm. (tid, tidpunkt, ej absolut = tidrymd, tidehvarf, ngns tid, jfr 5, 6): tempus; (spatium); lång, kort tid longum, breve tempus; läglig tid opportunum t.; tid på året, dagen t. anni, diei; tid för allvar, lek tempus gravium occupationum, ludendi; två års tid duorum annorum spatium; använda t-n på ngt tempus in re consumere, collocare, ponere; förspilla t-n tempus terere, conterere inutiliter; få t-n att gå tempus fallere; t-n är lång för ngn t. tarde l. tardum fluit alicui; t-n går tempus fluit, labitur, cedit; t-n är ute tempus praeteriit; förfluten tid kommer ej åter quod praeteriit, effluxit; praeteritum tempus nunquam revertitur (C. de Sen. c. 19); se t-n an exspectare; det är tid att gå tempus est ire l. eundi; det är på t-n, det är hög tid att – tempus instat, t. monet –; en tid aliquamdiu; en lång tid, i lång tid diu; till en tid ad tempus; för en tid af 50 år in L annos; på lång tid har intet sådant skett diu est, cum nil tale accidit; jam dudum nihil tale fit; i rättan tid tempore; allt har sin tid suum cuique rei tempus (opportunum) est; sua cuique rei tempestivitas data est (C.); omnia sunt in tempore opportuna; i god tid mature; en kort t-s glädje breve gaudium; efter en t-s förlopp tempore interjecto, intermisso; paulo, aliquanto post –.
2. 2. bestämd, utsatt tid: tempus (constitutum, dictum); dies (certa); komma på l. till utsatt tid ad constitutum (tempus), ad diem venire, se recipere; passa på t-n tempus obire.
3. 3. = rätt tid: i tid tempore; suo t-e; temperi (Pt.); komma i tide ad tempus venire; tids nog satis tempore; non sero.
4. 4. ledig tid, ledighet: tempus vacuum, liberum; otium; hafva godt om tid otio abundare, affluere, diffluere (C. de Or. III. 57, 131); om du har tid si otium est, si vacat; jag har ej tid non est otium; non est operae; non est mihi tempus (Hor.); här är ingen tid att förlora non est tempus morandi, sedendi; res moram non habet, non patitur.
5. 5. tiden med afseende på dess verkningar l. lång tid: dies; diuturnitas; vetustas; tempora; (tempus); t-n lindrar sorgen dies levat luctum; så stor är t-ns makt tanta est vis diuturnitatis, vetustatis; t-n flyger, går tempora labuntur (horae cedunt et dies et menses et anni –); den allt förstörande t-n damnosa dies (Hor.); tempus edax rerum (tuque invidiosa vetustas, Ov.); med t-n in dies (omnia fiunt in dies molliora, C.); procedente tempore (Pn. ep., Su.); post (C. de Or. I. c. 2).
6. 6. någons tid = lifstid: aetas; (aevum); vitae tempus, spatium; min tid är ute mea acta aetas est; hans tid blef kort breve ei vivendi tempus datum est; (i) hela sin tid ej göra annat per omnem aetatem (tota vita) nihil aliud agere (in his studiis videmus doctissimorum hominum totas aetates consumptas esse, C.).
7. 7. = tidehvarf, tidsålder: tempora; aetas; memoria; seculum; vår tid nostra aetas; haec aetas; haec l. nostra tempora; nu för tiden his temporibus; hodie; nunc; det har ej händt i vår tid nostra memoria nunquam usu venit; den nya tiden hoc seculum; i nyare tider recentiore memoria; på våra fäders tid patrum memoria; Augusti tid Augusti tempora (T. Ann. I. 1).
8. 8. tid, tider med afseende på deras karakter och beskaffenhet: tempora; (aetas); hårda tider aspera tempora (aspera tum positis mitescent secula bellis, Vg.); temporum iniquitas, asperitas; det var ej personernas förtjenst utan tidens haec laus non hominum est, sed temporum illorum (C.); lycklig, gyllne tid felix seculum (T. Hist. I. 1; Agricola c. 3); aurea aetas.

Tida se Bittida.

Tideböcker: annales; rerum monumenta.

Tidehvarf: tempora; aetas; seculum; Augusti t. Augusti tempora, aetas, seculum.

Tideräkning: temporum ratio, descriptio; enligt vår t. ut nos annos numeramus; (före vår t. ante Christum natum).

Tidig:

1. 1. i allm.: maturus; praematurus, immaturus (för tidig); t. död mors immatura; t. höst autumnus maturus, praematurus; t. mognad praecox quaedam maturitas.
2. 2. tidig på dygnet: matutinus; t. morgonstund hora matutina; vara t. bene mane surgere.

Tidigt:

1. 1. i allm.: mature (pater m. decessit, N.); vara t. utvecklad cito ad maturitatem pervenisse.
2. 2. t. på dygnet l. året: t. på morgonen mane; matutino tempore; prima luce; t. på dagen, eftermiddagen primo die, postmeridiano tempore; t. på våren, året primo vere; primo, ineunte anno.

Tidning:

1. 1. = underrättelse: nuntius.
2. 2. = dagblad: acta populi l. diurna.

Tidningsskrifvare: actorum diurnorum scriptor.

Tidpunkt: tempus; gynsam t. tempus opportunum.

Tidrymd: temporis spatium.

Tids se Tid 3.

Tidsande: mos, mores aetatis, temporum, seculi.

Tidsenlig: ad tempus l. tempora accommodatus, aptus.

Tidsfördrif: ludus; till l. för t. temporis fallendi gratia.

Tidskrift: ephemĕris; *annales.

Tidspillan: temporis jactura, dispendium; utan t. sine mora.

Tidsålder: aetas; se Tid 7, 8.

Tidt: saepe; identidem.

Tidtals: subinde; per intervalla temporum; nonnunquam.

Tidvatten: aestus maritimi; fluxus et refluxus maris.

Tiga: tacere; silere (vara tyst); befalla ngn att t. tacere jubere alqm; silentium imponere alicui; t. med ngt tacere alqd; silentio premere, non enuntiare l. aperire alqd; hafvet, stormen t-r silent aequora (Vg.).

Tiger: tigris.

Tigerfläckig: varius (Varr.) ut tigris; maculosus.

Tigerhjerta: tigridis animus; tigride immitior, asperior, saevior.

Tigerhona: tigris femina.

Tigerhud: pellis tigridis.

Tigga:

1. 1. intr.: mendīcare (gå och t.); mendicantem vagari.
2. 2. t. ngn om ngt l. ngt af ngn: suppliciter, demisse petere, rogare alqd ab alqo; t. sig sin föda victum ostiatim quaerere, emendicare, corrogare, colligere; t. om nåd veniam suppliciter petere.

Tiggaraktig: mendīcus, tenuis (supellex, instrumentum, C.); demissus, abjectus (preces).

Tiggare: mendīcus; homo egens, egentissimus.

Tiggargosse: puer mendicus, mendicans.

Tiggargumma, Tiggarkäring: anus mendica.

Tiggarlik se Tiggaraktig.

Tiggarmunk: *monachus mendicans.

Tiggarpack: homines mendici et abjecti.

Tiggarpåse: pera (mendici, Ap.), saccus (Pt. Capt. 90).

Tiggarstaf: baculum mendici; bringa till s-n cogere alqm mendicari (Pt. l. c. 13); ad mendicitatem redigere.

Tiggeri: mendicatio.

Tiggerska: mendīca.

Tik: canes; canicula.

Tilja: assis; tabula; golf af t-r solum tabulatum.

Till, prep.:

1. I. i bestämning till verb:
   1. 1. ad, in med ack.:
      1. a. i uttryck för rörelse: ire ad alqm, ad, in urbem (vid städers nomina propria blott ackus.: Romam, Vejos ire; åt Rom till Romam versus).
      2. b. om utsträckning i tid l. en tidpunkt i det tillkommande: till sent på natten ad multam noctem; till dess dum; donec; jfr Tills; till våren kommer han cum ver erit, veniet (ad ver, cum vere).
      3. c. om det mål, hvartill handlingen syftar, l. det tillstånd, hvari ngn försättes: gå till att sofva dormitum ire; tvinga till kapitulation, till lydnad ad deditionem, ad parendum cogere; sträfva till fullkomlighet ad perfectionem contendere; bringa till tiggarstafven ad mendicitatem redigere; vara till åren (kommen) aetate provectum, grandem natu esse.
      4. d. i uttryck för tillfogande, tillökning: ad numerum addere, ad alicujus societatem se applicare l. adjungere.
      5. e. om måttstock: ad nullam rem (ɔ: nihil) prodest; ad alqam rem accommodare.
   2. 2. dativ:
      1. a. dat. personae, i sådana uttryck som skicka, gifva, säga till ngn: mittere, dare, dicere alicui alqd.
      2. b. dat. rei (finalis): utilitati, damno esse alicui; placere, probari alicui (vara ngn till nöjes).
   3. 3. ablativ (abl. locativus, modalis) i uttryck sådana som: till sjös, till lands, till sängs, till fots, till häst mari, terra, in lecto, pedibus; equo; strida till häst ab equo pugnare; sitta stadigt till häst equo haerere; till höger, venster dextrā, sinistrā.
   4. 4. cum med abl.: till min glädje, sorg cum dolore, gaudio meo; äfven med ensam abl. modi: publico commodo, pessimo publico till nytta, till stor skada för det allmänna.
   5. 5. ackusativ l. vid passiva verb nominativ ss. predikativ: consulem creare alqm, consulem creari välja, väljas till konsul.
2. II. i bestämningar till nomina uttryckes till med:
   1. a. genitiv: broder till ngn frater alicujus (meus till mig); kärlek till bröderne amor fratrum; (pietas in Deum; – i många fall brukas ett adjektiv l. tillägges ett particip, till hvilket prepositionen anknyter sig: resa till Rom iter Romanum; vägen till staden via, quae ad urbem ducit).
   2. b. med ablativus limitationis: till yrket skräddare quaestu sartor; till nationen tysk natione Germanus.

Till, adv.:

1. 1. = ytterligare: insuper, amplius; en gång till iterum.
2. 2. till och med: etiam; vel.

Tillaga: apparare; condire.

Tillbaka:

1. 1. = bakåt: retro; retrorsus; träda t. referre pedem, revocare gradum; cedere (alicui); tillbaka! cedite, recedite; slå t. repellere; kalla t. (en som gått framåt) revocare; stå t. för ngn postponi, posthaberi alicui; cedere (c-ant arma togae).
2. 2. = åter, igen: rursus; vicissim (till ersättning); gifva t. reddere; komma t. redire, regredi; kalla t. revocare; för 10 år t. ante hos X annos, abhinc X annos.

Tillbakagång: reditus; regressus.

Tillbakakasta, Tillbakaslå: repellere (minas alicujus); reprimere (impetum).

Tillbakasätta: postponere, posthabere; prae alqo contemnere.

Tillbakavisa: repellere; repudiare; aspernari (oblata, munus).

Tillbedja: venerari; adorare; – t. en qvinna colere et amare.

Tillbedjansvärd: venerandus.

Tillbehör: instrumentum.

Tillbinda: obligare.

Tillbjuda: offerre.

Tillblanda: miscere.

Tillbomma: occludere.

Tillbringa: agere, degere (tempus, aetatem); t. sin tid med att sofva somno tempus dare; t. natten någonstädes pernoctare alicubi; t. sommarn på landet ruri aestivare.

Tillbud: condicio, res oblata; jfr Anbud; det är t. till krig res ad bellum spectare videtur.

Tillbyggnad: accessio (a-nem adjunxit aedibus, C.).

Tillbyta sig: mutare alqd alqa re.

Tillbörlig: justus; conveniens; debitus; med t. vördnad eā, qua par est, reverentiā; debita religione (Pn. Ep. X. 102–3); det är t-t att – oportet; decet; verum est.

Tilldana: fingere; formare.

Tilldela: tribuere (suum cuique); dare.

Tilldraga sig: accidere; fieri; det tilldrog sig att (casu, forte) accidit, ut –; berätta huru det tilldrog sig – quemadmodum res gesta sit.

Tilldragande: qui ad se allicit, trahit, rapit, attrahit (C. de Am. § 50); gratus; blandus.

Tilldragelse: casus; eventum; en sorglig t. tristis casus, res.

Tilldöma: adjudicare, addicere alicui alqd.

Tillegna: t. ngn en bok librum mittere, scribere ad alqm (C. de Am. c. 1; Acad. post. praef.), dedicare alicui (Qu.).

Tillegna sig: sibi sumere, assumere, asciscere, vindicare alqd (C. de Off. I. c. 1); t. sig äran af ngt gloriam alicujus rei ad se trahere; sibi assumere alqd; t. sig hvad en annan tillhör aliena in suam rem convertere, ad se trahere, rapere.

Tillegnan: dedicatio.

Tillerkänna: adjudicare, addicere alicui alqd; tribuere, attribuere; fateri in alqo inesse alqd.

Tillfalla: obtingere, obvenire, cedere alicui.

Tillflykt: refugium; perfugium; suffugium (T.); confugium (Ov.); (portus, arx, ara); taga sin t. till ngn ad alqm, alicujus fidem confugere, perfugere, (suffugere); du är vår t. tu nostrum (l. nobis portus et) refugium est; apud te paratum nobis perfugium; vi hafva ingen annan t. non possumus aliud habere p.

Tillflyktsort: receptaculum; perfugium, refugium; jfr Fristad.

Tillflyta:

1. 1. eg. = Tillströmma.
2. 2. = komma ngn till godo: (multa merces tibi defluet, Hor.); ad alqm (ad aerarium) redire, (redundare), pervenire.

Tillflöde: alluvio.

Tillfoga:

1. 1. = tillägga, i synn. om ord: addere, adjungere, adjicere (verba, minas); han t-de, att – addidit (me quoque – futurum, C. de Or. II. 89).
2. 2. = tillskynda: inferre, afferre (alicui malum, damnum, injuriam); afficere alqm damno, injuriā.

Tillfreds (Till freds, Till frids): vara t. satis habere; nihil (amplius) requirere; contentum esse; (non queri, non moleste ferre); vara t. med ngt, ngn alqa re contentum esse; alqd probare; (alqd placet alicui); laetum esse alqa re (laetus sorte tua vives sapienter, Aristi, Hor.; laetus in praesens animus, quod ultra est, oderit curare, id.); molliter, modice ferre (bära med undergifvenhet); gifva sig t. aequo animo esse incipere; sedari, placari animo; då först gaf han sig t. tum demum sedatus est dolor, resedit ira; gif dig t. noli commoveri, irasci; nej, jag kan ej gifva mig t. enimvero quiescere non possum; gifva sig t. vid en tanke in alqa cogitatione acquiescere; se consolari eo solatio, quod – (C. de Am. § 10); ställa ngn t. consolari, placare alqm; mitigare, lenire dolorem, levare sollicitudinem alicujus; satisfacere alicui (gifva ngn upprättelse).

Tillfredsstäld: finna sig t. satis habere; gaudere; probare alqd (alqd placet alicui, alicujus voluntas, exspectatio expletur; non omnes eadem mirantur amantque, Hor. Epist. II. 2. 58).

Tillfredsställa:

1. 1. i allm.: explere animum, cupiditatem, voluntatem, exspectationem alicujus; satiare alqm (modico s-tus quaestu, C.), animum alicujus; t. sin blodtörst sitim sanguinis satiare; t. sin nyfikenhet oculos, aures satiare (videndo, audiendo); finna sig t-d af ngt probare alqd (alqd placet alicui); t. ngns anspråk satis facere alicui; svårt är att finna ngt som t-r alla difficile invenias, quod omnibus probetur.
2. 2. t. fordringsegare: satis facere, satis dare alicui.

Tillfredsställande: satis magnus; satis bonus; bonus; idoneus; på ett t. sätt satis; bene; på ett t. sätt lösa sin uppgift in alqo opere satis facere (C. Brut. c. 3); rem bene gerere.

Tillfredsställelse (= bifall, belåtenhet, förnöjelse): approbatio; gaudium; (laetitia); med stor t. libenter, summo gaudio (audivi, accepimus); t-n var allmän omnibus res probabatur; omnes gaudebant; känna t. öfver ngt gaudere, laetari alqa re; tänk dig min t. quanto me gaudio affectum esse censes?

Tillfriskna: convalescere (absolut l. ex morbo); (melius fit alicui).

Tillfrysa: glacie astringi, vinciri, consistere, durari, cogi; congelari.

Tillfråga: interrogare alqm; quaerere ab, ex, de alqo; t. läkare medicum consulere.

Tillfrågan: interrogatio; på t. svara interroganti l. interrogatum l. cum ex eo quaeritur respondere.

Tillfylles (Till fylles, Till fyllest): satis; abunde; göra till fylles sufficere; satis esse.

Tillfyllesgörande: satis magnus l. bonus; idoneus.

Tillfångataga: capere.

Tillfälle:

1. 1. = slump, tillfällighet: casus, fors; – t-t fogade det så fors ita tulit.
2. 2. = tidpunkt: tempus; vid många t-n multis temporibus; saepe, saepe numero; vid detta t., vid ett högtidligt t. hoc, festo, laeto tempore; för t-t in praesens l. praesentia.
3. 3. = lägligt, gynsamt t.: occasio; opportunum tempus, temporis opportunitas; godt t. bona, praeclara, ampla occasio; begagna sig af t-t occasione uti, (temporibus uti callidissime); låta t-t att befria Grekland gå sig ur händerna occasionem liberandae Graeciae praetermittere, amittere, dimittere; ngn får t., t. erbjuder sig för ngn occasio datur, offertur alicui rei gerendae; t-t gör tjufven occasionibus ad maleficia illicimur; quis est, qui opportunitate oblata l. impunitate proposita abstinere possit ab injuriā?; lura på t. occasionem captare.
4. 4. = ledig tid, läglighet, möjlighet, tillgång: tempus vacuum; copia; facultas; jag fick ej t. att träffa honom ejus (conveniendi) copiam non (nullam) nactus sum, habui; jag har ej t. nu non operae est; non vacat; der var t. att se illic videre licebat, cerni poterat, videndi copia, facultas erat, dabatur; – särskildt i ekonomisk mening (= råd): copia; jag har ej t. att göra denna resa copia l. facultas non est, qua hujus itineris sumptus faciam (– ut copia sit, qua in nostros simus liberales, C. de Off. I. 52); hoc iter facere me meae facultates l. copiae non patiuntur.
5. 5. = anledning: causa, ansa; occasio; han tog sig t. att säga hac causa l. hac occasione usus (arrepta) dixit –; få t. att anklaga accusandi causam l. ansam nancisci.

Tillfällig:

1. 1. fortuītus; casu oblatus; non necessarius.
2. 2. = som är blott för tillfället: qui est ad tempus, in praesens; brevis.
3. 3. = tillfälligtvis tillkommen; opåräknad: adventitius.

Tillfällighet:

1. 1. egenskap att vara tillfällig: (fortuitum esse alqd).
2. 2. = tillfällig händelse: casus (fortuitus); en lycklig t. secundus casus; en lycklig t. gjorde forte fortunā accidit –.

Tillfälligtvis: fortuīto; casu.

Tillföra: afferre; apportare; t. förstärkningar suppetias ferre, ire alicui; supplementa afferre, addere alicui; t. undsättning subsidia ferre, summittere.

Tillförbinda se Förpligta.

Tillförlitlig: certus; haud dubius; t-t vitne, t. sagesman certus, locuples auctor, testis.

Tillförlitlighet: fides.

Tillförne: antehac; olim; jam ante.

Tillförordna: in tempus constituere alqm, alicui mandare ut faciat, agat alqd.

Tillförse sig: pro certo habere, sperare, confidere; non dubitare.

Tillförsel: commeatus; här är riklig t. multa huc (undique) importantur, subvehuntur; afskära från t. commeatu (-ibus) intercludere, prohibere, privare alqm, c-um alicui intercludere; skaffa ngn t. commeatum supportare, suppeditare alicui.

Tillförsigt: fides; fiducia; confidentia (sjelftillit).

Tillgift:

1. 1. = förlåtelse: venia; bedja om t. för förseelser peccatorum veniam petere.
2. 2. = tillägg: additamentum; corollarium; appendix.

Tillgifva: ignoscere; veniam (peccati) dare alicui; (peccata) condonare, concedere alicui.

Tillgifven:

1. 1. en person: deditus alicui; studiosus alicujus; vara ngn t. alicui deditum (fidelem) esse; studere, favere alicui; amare alqm.
2. 2. vara t. en lära, ett syfte: sequi (Stoicos, Epicurum).

Tillgifvenhet: studium; amor.

Tillgjord: fictus, simulatus, fucatus (i allm. = låtsad, förstäld); quaesitus (sökt, krystad); ambitiosus (flärdfull, på effekt beräknad); molestus, odiosus, putidus (på ett stötande, obehagligt sätt t.; pedantisk); ineptus (narraktigt t.); argutus, nimis acutus (spetsfundig); t. sorg simulatus, fictus dolor; doloris ostentatio; t-a qvickheter quaesita ridicula; t. nedlåtenhet ambitiosa comitas; t. snygghet mundities odiosa (et quaesita nimis, C.; mots. simplex); t. noggrannhet, grundlighet molesta, putida diligentia; t-a åtbörder, rörelser gestus, motus odiosi (C.; mots. rectus, simplex); t-dt uttal pronuntiatio (literarum appellatio) molesta, putida; t-dt väsende, sätt att vara ostentatio; mores fucati, putidi, odiosi, (fuci et cincinni, C. de Or. III. § 100); ineptiae; argutiae.

Tillgjordhet (jfr Tillgjord): fictus sermo, f. gestus, vultus; ostentatio; molestia; fastidium; (odium); ambitio (effektsökeri); ineptiae (narraktigheter, pedanterier).

Tillgrepp: olofligt t. furtum, rapina; alieni juris occupatio.

Tillgripa:

1. 1. annans tillhörighet: alienis bonis manus afferre C. de Off. II. § 54); aliena in suam rem convertere; per injuriam auferre, eripere (l. c. I. 44); furari; rapere.
2. 2. t. en utväg, ett medel: ad rationem alqam confugere (ratio sordidissima et iis, qui ea tenentur, et iis, qui ad eam confugere conantur, C.); uti ratione, remedio (botemedel) alqo; adhibere (ancipitem curationem, id.).

Tillgränsande se Angränsande.

Tillgå:

1. 1. om saker = ske så l. så, aflöpa (vanligare: gå till): geri; evenire; säg mig, huru det tillgått – quomodo res gesta sit.
2. 2. hafva att t.: habere, quem adeat, quem consulat, quo (= qua re) utatur; vara att t. adesse; in promptu esse; det fans ingen läkare att t. non (aderat) erat medicus, quem consulere possemus; medici adhibendi copia non erat.

Tillgång:

1. 1. = tillträde: aditus; accessus; alla hafva fri t. till honom omnibus ad eum patet aditus.
2. 2. = förråd: copia; facultas (frumenti); riklig t. bona, magna copia; plur. tillgångar: copiae; facultates; små t-r parvae c-ae, f-es; t-ne förslå till utgifterna ad sumptus suppetunt, sumptus necessarios suppeditant; lefva öfver sina t-r majores quam pro facultatibus sumptus facere (benignitas major est quam f-tes, C.).

Tillgänglig:

1. 1. eg.: (locus) ad quem adiri, accedi potest; patens; lätt t. facilis aditu; qui facilem aditum habet; t. från en sida qui ab una (tantum) parte aditum habet, patet; vara t. patere; aditum habere; göra t. aperire.
2. 2. om personer: ad quem faciles aditus sunt; facilis; (affabilis, comis); vara t. för råd, böner consilia, preces audire; vara t. för smicker assentatoribus aures patefacere.

Tillgörande: opera; se Åtgörande.

Tillhandagå: ministrare; t. med ngt alicui ministrare, subministrare, praebere alqd; t. med råd consilio juvare; consilia dare, suppeditare; consilii copiam praebere.

Tillhandahålla: copiam rei praebere, suppeditare alicui.

Tillhandla sig: mercari; emere; pretio parare.

Tillhjelp: auxilium; med ngns t. alicujus auxilio; adjuvante alqo.

Tillhopa se Hop, Tillsamman.

Tillhugga: dolando l. securi fingere; dolare, exasciare.

Tillhygge: ferrum.

Tillhåll: receptaculum (latronum); latibulum (ferarum); hafva sitt t. någonstädes versari, latere alicubi, (latitare per tabernas).

Tillhålla: praecipere alicui, monere, cogere alqm, ut faciat alqd.

Tillhöra: t. ngn alicujus esse; det t-r oss, det t-r de unge att visa de äldre aktning nostrum est, adolescentium est majores natu revereri; betänk hvad din frid t-r – quid tuae salutis ratio ferat l. postulet; jfr Höra till.

Tillhörande: (pertinens); tomt med t. byggnader solum cum aedificiis (quae in eo sunt).

Tillhörig: mig, dig, honom t. meus, tuus, illius (fundus).

Tillhörighet: qui alicujus est; det är min t. meum est; mina t-r bona mea; (jfr Egendom).

Tillika (syn. derjemte): simul; t. med ngn, ngt simul cum –; der flera attribut l. predikat tilläggas samma subjekt = idem: lärd och t. statsman homo doctus idemque reip. regendae peritus; (mera sällan = på en gång: tjena två herrar t. duobus simul dominis servire).

Tillimma: agglutinare.

Tillintetgöra: exstinguere; delere; abolere; t. en plan consilium perimere, pervertere (C. de Or. III. 9); t. en här exercitum delere, ad internecionem occidere; jag är t-d perii; occĭdi; t-d af sorg luctu peremptus, consumptus; t-d af skräck metu exanimatus; han stod som t-d perculsus, desperatus stupebat (in silentium fixus a summa spe novissima exspectabat, T. Ann. VI. 50); han blef t-d (i. e. vederlagd) refutatus est; omnis ejus argumentatio eversa ac dissoluta est (C. pro Sext. R. § 82).

Tillit: fides; fiducia; hafva t. till ngn confidere, fidem habere alicui; (jfr Lit, Lita, Förtroende).

Tillitsfull: fiduciae plenus.

Tillkalla: advocare; arcessere; vocare; – t. läkare medicum advocare, adhibere.

Tillknyta: astringere; t. föreningsbandet menniskor emellan societatem hominum devincire.

Tillkomma:

1. 1. accedere; addi; (om personer) intervenire; två sestertier t-a adde duos sestertios; feber tillkom febris accessit; det tillkom, att – accedebat, quod l. ut –; under samtalet tillkom Cicero sermoni eorum l. colloquentibus intervenit Cicero; (t-me ditt rike veniat regnum tuum).
2. 2. = blifva till, hända: accidere; fieri; se Komma till.
3. 3. = tillhöra l. böra tillhöra ngn: alicujus esse; alicui deberi; beröfva ngn den heder, honom med rätta t-r suo, debito, merito, justo honore privare alqm; det hade t-it dig att svara tuum fuit respondere; (aequum, par fuit te r.); Gud allena t-r ära soli Deo honos debetur.

Tillkommande:

1. 1. = som skall ske: futurus; venturus (non modo praesentia, sed etiam futura bella delevit, C.); för det t. året (från förfluten ståndpunkt räknadt) in (posterum), proximum annum; det t. tempus futurum; futura; det t. är ovisst quid sit futurum, incertum est; förutse, se in i det t. futuros casus, futura prospicere, praevidere; det t. lifvet futura post mortem vita.
2. 2. ngn t.: debitus; qui debetur alicui; meritus.

Tillkommelse: adventus.

Tillkomst: accessio (a. unius anni); interventus (i-u regis rixa sedatur).

Tillkonstla: in ostentationem componere; ineptiis, cincinnis, fuco corrumpere.

Tillkonstlad: fucatus; putidus; odiosus.

Tillkännagifva (gifva till känna): significare; ostendere; nuntiare, denuntiare (båda, kungöra); edicere, indicere (påbjuda, pålysa); hans blick t-r sorg in vultu est doloris significatio; tvekan t-r tanke på orätt dubitatio significat cogitationem injuriae; det t-r svaghet, ytlighet levitatis, infirmi est –; t. sin vilja ostendere se velle; (jubere); han lät t., att alla skulle infinna sig tidigt på forum edixit l. indixit, ut omnes mane in forum convenirent.

Tillkännagifvande: denuntiatio.

Tillmura: obstruere.

Tillmäle: skymfligt t. opprobrium; hårda t-n aspera verba.

Tillmäta: admetiri, metiri (frumentum militibus); demetiri; tribuere; attribuere; ej t. ngn stor vishet haud multum tribuere alicui; contemnere alicujus sapientiam; knappt, rundligt tillmätt tid temporis angustiae; temporis magna, larga copia.

Tillnamn: cognomen (så väl individuelt t. – Bruti haud abnuit c., L. I. 56. 8 – som t. för en gren af slägt, ss. Cicero i slägten Tullia, Sulla m. fl. i Cornelia); agnomen (individuelt tillnamn).

Tillopp: t. af vatten corrivatio; t. af menniskor concursus hominum; der var stort t. multi mortales concurrerunt, confluxerunt, convenerunt, undique conglobati sunt; under stort t. magno, ingenti hominum concursu; han har dagligen stort t. i sitt hus quotidie domus ejus hominum frequentiā celebratur; det är stort t. kring hans lärostol auditorum frequentiā floret.

Tillpacka: constipare.

Tillplatta: complanare.

Tillproppa: obturare.

Tillpynta: exornare; distinguere.

Tillra: stillare; manare; labi (humor – in genas furtim labitur, Hor.).

Tillreda: parare, apparare, instruere.

Till reds: vara, stå t. r. paratum, promptum esse.

Tillrusta: parare.

Tillrustning: apparatus (belli); vara sysselsatt med t-r till kriget in bello parando versari, occupatum esse.

Tillrycka sig: arripere; usurpare; potiri (rerum).

Tillryggalägga: conficere (iter, C.; dimidium spatium, Nep.); emetiri (iter, L.).

Tillräcklig: satis magnus, (tantus, quantus opus est); (satis) bonus; idoneus; probabilis (antaglig); vara t. sufficere; suppeditare; det är t-t satis est; t-a krafter satis virium; t. grund ratio idonea, probabilis, (bona, firma).

Tillräckligt: satis.

Tillräkna: (i egentligaste men.: annumerare; numerare); – tribuere, attribuere, assignare (C. de Or. II. 14; Brut. 10); imputare (Sen., T.); oftast i dålig mening = culpae l. vitio tribuere, vertere, dare alicui alqd; t. mig ej detta noli mihi hoc culpae vertere, noli culpam in me conferre, transferre; det kan ej t-s mig non mea culpa (factum) est; jfr Räkna (till last), Tillskrifva.

Tillräknande: assignatio.

Tillräknelig: cui alqd, culpa imputari potest; endast den frie är t. unde consilium abest, culpa abest (L. I. 58); han är icke t. sui compos non est.

Tillrättaskaffa: reperire; reducere.

Tillrättavisa: reprehendere, castigare, monere (plurimum in amicitia amicorum bene suadentium valeat auctoritas eaque – adhibeatur ad monendum non modo aperte sed etiam acriter, si res postulabit, C. de Am. 44; ibdm 90); objurgare (peccasse se non anguntur, o-ri moleste ferunt, ibdm); corrigere (mera = rätta; alqm in discendo, C.).

Tillrättavisning: reprehensio; correctio (oportebat delicto dolere, correctione gaudere, l. c.); admonitio; objurgatio.

Tills (till dess): dum; donec; han blef der, t. våren kom ad veris adventum remansit; vänta, t. jag kallar dig exspecta, dum te vocem.

Tillsamman:

1. 1. (= med allt, inalles): alla t. universi; t. 30 man omnes triginta viri; det gör t. 50 man summa est, conficitur triginta virorum.
2. 2. = i sällskap: simul, una; arbeta t., äta många skäppor salt t. multos modios salis simul edere; resa t. una, simul proficisci; komma t. convenire; t. med ngn simul, una cum alqo.

Tillsammantagne: universi; omnes; de utgöra t. 1000 man summa est mille hominum.

Tillsats: additamentum; accessio; appendix (bihang); förse med en t. af ngt addere, adjicere, admiscere alqd; mildra vinet medels t. af vatten aquā (admixtā) vinum temperare; utan t-r purus; sincerus.

Tillse: videre (videant consules, ne quid detrimenti capiat resp., Sa.); cavere; curare; (sällan = hafva tillsyn med – tueri); jfr Se till, Laga.

Tillskansa sig: ad se trahere l. rapere; occupare; usurpare; sibi sumere; t. sig en rättighet jus sibi sumere, in se trahere (T. Ann. I. 2); t. sig högsta makten rerum potiri; remp. capere l. occupare; jfr Bemäktiga, Tillvälla sig.

Tillskapa: fingere, formare; t. nya embeten och titlar nova magistratuum nomina invenire.

Tillskicka:

1. 1. mittere alicui, ad alqm alqd.
2. 2. om Gud: mittere (dii auspicia, L.), tribuere, dare alicui alqd; deferre (malum, donum divinitus delatum, C.).

Tillskjuta: conferre; in medium afferre; in supplementum dare.

Tillskott: id quod quisque confert; collecta (a conviva exigere, C.); symbola (dare, conferre); (supplementum fyllnadstillägg).

Tillskrifva:

1. 1. = skrifva till ngn: scribere alicui, literas mittere, dare ad alqm.
2. 2. hänföra till ngn l. ngt ss. orsak (skuld): ascribere (incommodum alicui, C.); attribuere (si eruditius videbitur disputare, attribuito Graecis literis; si molestius factum existimas, mihi attribues, C.); assignare (Attico a-a, C. Brut.); culpam conferre, transferre in alqm (gifva ngn skulden – sua quaeque vitia in naturam c-unt); (sic populo erat persuasum et adversas et secundas res accidisse ejus opera, N. Alcib. 6); det bör t-s hans svaga ögon oculorum infirmitas causa, in causa est; t. sig äran af ngt alqd sibi laudi tribuere, sibi assumere; t. sig segern pro victore (ex acie) discedere; victorem se ferre.

Tillskrufva: cochleā claudere, adigere, astringere.

Tillskynda: inferre, afferre, offerre alicui alqd (damnum, dolorem); afficere alqm alqa re (damno, injuriā); t. ngn döden mortem afferre, offerre alicui; mortis alicui causam esse, exsistere; t. sig döden mortem sibi consciscere.

Tillskyndan, Tillskyndelse: på ngns t. impulsu alicujus; på hans t. har jag kommit hit illo auctore, illo adhortante, ab illo rogatus huc veni.

Tillskära: secare; secando fingere, aptare; t-n efter en liten måttstock minutus quidam; knappt t-n restrictus, angustus, modicus; rundligt t-n largus, amplus.

Tillsluta: claudere (januam, oculos); operire; t. ögonen för ngt connivere in alqa re; (indulgere vitiis alicujus); t. sina öron för sanningen ad veritatem aures claudere, (clausas habere), obsurdescere; auribus respuere; t. sitt hjerta för ngn alicui, ad alqd obdurescere; non moveri malis, precibus alicujus; petentem aspernari.

Tillslå: t. ngn ngt praeconis voce addicere alicui alqd.

Tillsläppa: sumptus praebere, subministrare.

Tillsmeta: oblinere.

Tillsnöra: astringere.

Tillspetsa: acuere, acuminare; exacuere.

Tillspika: clavis occludere.

Tillspärra: occludere; claudere.

Tillspörja: interrogare, rogare.

Tillstoppa: obturare; opplere; occludere.

Tillströmma: affluere; menniskor t-de (strömmade till) affluebant, undique confluebant homines; göromål t. negotia multiplicantur (negotiis obruor).

Tillstunda: instare (nox; partus alicui); appropinquare, adventare (mors, comitiorum dies); imminere, impendere (nära förestå); adesse (aderat finis, sc. vitae Augusti, T. Ann. I. 4); våren t-r ver appetit; nu t-r änden på all ting omnium rerum (dierum) finis appropinquat.

Tillstymmelse: principium; semen; – vestigium; ingen t. till fruktan nullum pavoris vestigium, nulla significatio.

Tillstyrka: suadere (alicui alqd, ut faciat alqd); auctorem esse (ut faciat, alicui); t. antagandet af ett lagförslag legem suadere.

Tillstyrkan: på ngns t. suasu alicujus; auctore alqo, suadente, hortante alqo.

Tillstyrkande: afgifva ett t. yttrande suadere (probare) alqd.

Tillstå: fateri, confiteri; t. sanningen verum fateri; t. sitt brott de scelere fateri; peccatum, de peccato confiteri; tvinga att t. confessionem l. ut confiteatur, exprimere, extorquere alicui; man måste t. non licet negare; fatendum est.

Tillstånd:

1. 1. = (stånd), ställning, författning: status; condicio; fortuna; t-t är godt, dåligt res bene, male, melius, deterius se habet; den sjukes t. har bättrats aegro melius factum est; i detta sakernas t. in hoc tempore; haec cum ita sint; befinna sig i ett t. in alqo statu esse; bene, male se habere; (bene, male est alicui); t-t är oförändradt nulla facta est commutatio; nihil mutatum est; hurudant är t-t? quomodo vales?; satin salve? (i. e. huru står det till, huru mår du?); quo loco res est?; statens t., det allmänna t-t res publicae; fortuna reip. (afflicta est – är dåligt); ett t. af fullkomlig förtviflan, afmattning, svaghet summa desperatio, summa defectio, summa infirmitas; helsotillstånd = valetudo; (salubritas).
2. 2. = tillåtelse: venia; med ngns t. veniā, permissu, concessu alicujus; permittente alqo; gifva t. till ngt veniam dare, permittere, concedere ut fiat alqd; utan ngns t. injussu alicujus; (sine numine meo, Vg.).

Tillstädes: vara t. praesentem esse; adesse; alicui rei (vid ngt) interesse; t. komma venire (in rem praesentem).

Tillstädja: permittere, concedere; veniam dare; icke t. vetare; prohibere.

Tillställa:

1. 1. = skicka, öfverlemna ngt åt ngn: mittere, tradere, (tradendum curare), dare alicui alqd.
2. 2. (= laga att ngt sker, anordna): facere; parare; celebrare (fira); creare, moliri, machinari (anstifta); concitare, movere (sätta i rörelse, i gång); t. bröllop nuptias facere, parare; t. gästabud convivium parare, apparare; t. förargelser negotia creare, facessere alicui; t. uppror seditionem movere, concitare; jfr Ställa till.

Tillställande se Tillställning, 1.

Tillställare: af gästabud qui facit, parat convivium (den som gör, bekostar – caenae pater, Hor.); instructor, designator (convivii, funeris = anordnare); upprorets t. seditionis auctores, concitatores (sceleris molitor, Sen.; sator sartorque scelerum, negotiorum, L.).

Tillställning:

1. 1. ss. handlingsord: apparatus; paratio, instructio; för t. af lekar ad ludos parandos; medels t. af uppror seditione movenda, mota.
2. 2. om det, som tillställes:
   1. a. = festlig t., gästabud: apparatus (magnificus, splendidus – präktig, lysande); convivium, epulae (göra en t. för ngn – in honorem alicujus instruere, celebrare –; honori alicujus tribuere –, T. Ann. VI. 50); ludus, ludi (spel, folknöje); gör inga t-r för min räkning noli meā causā sumptus facere (Pt. Mil. ).
   2. b. = krångel, ”konster”: turbae; fabricae (Pt.); machinae; artes; hvad är detta för t-r quid hoc turbarum, negoti est?; detta är Palaestrios t-r hae Palaestrionis fabricae, artes, inventa sunt; listiga t-r artes, fraudes, machinae; försåtlig t. insidiae.

Tillständig:

1. 1. som tillkommer ngn: qui est alicujus (meus, tuus).
2. 2. = tillåten, passande: justus; concessus; decōrus; det är icke t-t non decet, non licet.

Tillstänga: claudere; occludere.

Tillstöta: accedere (febris accessit); intervenire, supervenire; accidere, incidere (i allm. = inträffa); i fall ngt oväntadt skulle t. si quid inopinati, praeter opinionem acciderit –; om icke ngt nytt t-r nisi quid novi accesserit l. inciderit –.

Tillsyn: cura; custodia; hafva t. öfver ngt tueri alqd; curam gerere rei; hafva t. öfver barn mores puerorum regere; hafva t. vid, öfver ett arbete operi praeesse.

Tillsäga: nuntiare, dicere alicui; t. ngn hvad klockan är horam, horas nuntiare alicui; t. ngn att infinna sig dicere, edicere alicui, monere alqm, ut adsit; jubere alqm adesse; t. ngn att vara tyst silentium imponere alicui; jubere alqm tacere; t. ngn att låta bli vetare alqm facere alqd; t. ngn sin nåd promittere se alicui propitium fore.

Tillsägelse: nuntius; admonitio (= tillrättavisning); komma utan t. non admonitum venire; jag har fått t. att komma jussus sum venire; mihi nuntiatum est, ut veniam; få t-r (tillrättavisningar) admoneri; verbis castigari.

Tillsätta:

1. 1. = tillägga, -foga, iblanda: addere; adjicere; admiscere.
2. 2. = uppoffra: t. lifvet (på ngt) vitam dare rei; vitam profundere; i allm. = dö: mori; interire; – t. sin förmögenhet, penningar på ngt patrimonium profundere alqa re (inconsulte largiendo, C.), effundere, impendere in rem, consumere in re; jfr Sätta till.
3. 3. = förordna, utnämna till ngt: constituere (regem, C. de Off. II. § 41); legere, creare; designare; muneri praeficere, praeponere; t. senatorer senatores legere, in senatum legere, allegere; t. augurer augures cooptare; (jfr Sätta till, Välja); – t. ett embete legere, qui muneri praesit; – embetet är ej tillsatt vacat munus (jfr Besätta).

Tillsättning:

1. 1. = tillfogande, tillsats: adjectio; admixtio.
2. 2. = utnämning, förordnande, besättande af plats: creatio; designatio.

Tilltag: facinus; ausum.

Tilltaga: augeri; crescere; t. med hvar dag in dies augeri; t. i ålder adolescere (adolescit, corroboratur aetas alicujus); aetate confirmari; t. i styrka confirmari; evalescere; t. i makt potentiā, opibus augeri; t. i insigt, lärdom scientiā, doctrinā augeri; smärtan t-r ingravescit dolor; vid t-nde ålder ingravescente aetate.

Tilltagen: (ad modulum alqm factus); smått t. minutus; allt är stort t-t omnia magna, ampla sunt.

Tilltagsen: audax; ferox; confidens; protervus (oförsynt).

Tilltagsenhet: audacia; ferocia; confidentia (sjelftillit); protervitas.

Tilltal:

1. 1. i allm.: appellatio; alloquium (L.); med vänligt t. söka vinna blande appellando delenire animos; vänlighet i t. comitas affabilitasque sermonis.
2. 2. = tillrättavisning: admonitio; reprehensio.
3. 3. = Åtal.

Tilltala:

1. 1. i allm.: appellare, compellare, alloqui alqm.
2. 2. t. = tillrättavisa för ngt: compellare; admonere; reprehendere alqm ob rem, in alqo alqd.
3. 3. = åtala: appellare de re (alii plectuntur, alii ne a-antur quidem, C.); compellare (lege; crimine); accusare; in jus vocare; arcessere; t-d för stöld furti accusatus, arcessitus.

Tilltalande: gratus; jucundus; blandus; hafva ett t. yttre grata specie, facie esse; oris specie commendari; en bok af ett t. innehåll liber jucundus.

Tilltomta: domus aream designare, determinare.

Tilltro: exspectare (e-es eadem a summo minimoque poēta, Juv.); sperare, timere alqd ab alqo; putare, credere alqd inesse in alqo (tantum scientiae inesse in oratoris instrumento non putabam, C.), alqm alqd posse, facturum esse; jag tilltror honom ej så mycket tantum ei non tribuo; jfr Tro (ngn om ngt).

Tilltro sig: confidere, fidere –; tantum sibi sumere, ut –; audere; t. sig för mycket nimium sibi tribuere; nimis confidere; jag t-r mig ej att afgöra edra tvister non ego mihi tantum sumo, ut vestras lites dijudicem; non ego is sum, qui vestras controversias dirimere audeam.

Tilltrotsa, Tilltruga sig: minis extorquere, impetrare.

Tilltrycka: comprimere; claudere.

Tillträda:

1. 1. t. embete: inire, adire, occipere (L.) magistratum, consulatum; t. regeringen regnare, imperare incipere, occipere (L. I. 32; 49); rerum, regno potiri, imperium accipere (T.); t. en förvaltning, en egendom administrationem, rem administrandam suscipere; aggredi, accedere ad –; t. arf hereditatem adire; t. embete efter ngn alicui succedere; t-nde, afträdande prokonsul succedens (successor), decedens p.
2. 2. t. (biträda) ngns mening: accedere ad sententiam alicujus; assentiri alicui.

Tillträde:

1. 1. till en person l. ett ställe: aditus; adeundi copia, potestas; fritt, lätt t. liber, facilis a.; hafva t. till ngn aditum habere ad alqm; lemna ngn t. alicui aditum dare, concedere; admittere alqm; sui copiam praebere; få t. admitti, intromitti; (aditus patet alicui); skaffa ngn t. aditum patefacere, parare, impetrare alicui; förmena ngn t. aditu prohibere, excludere alqm.
2. 2. till ett embete: initium (magistratus, imperii, principatus; – idem dies accepti imperii princeps et vitae supremus, T.); vid hans t. till regeringen primo imperii die; cum imperium capesseret.

Tilltufsa: corrugare; male habere.

Tilltvinga sig: vi, minis, invito alqo capere, parare alqd; t. sig ett medgifvande af ngn alicui extorquere, exprimere, ut concedat, fateatur; t. sig aktning etiam invitos ad sui reverentiam adducere, cogere, deducere; t. sig uppmärksamhet oculos, aures hominum ad se convertere.

Tilltvåla: eg. = sapone perfricare; oeg. = asperis verbis defricare (Lucilius multo sale defricuit urbem, Hor.), perstringere; increpare alqm; acerbe invehi in alqm.

Tilltyga: illa t. male habere; vexare; male mulcare (prygla); corrumpere.

Tilltänkt: cogitatus; meditatus.

Tilltäppa: occludere, claudere.

Till vara: taga sig t. cavere; cautionem adhibere; videre, ne –.

Tillvarataga: servare; asservare.

Tillvarelse: hela t-n omnis rerum natura; (vita).

Tillvaro (eg. Tillvara): tro på Guds t. Deum esse credere, putare; detta är det starkaste beviset för gudars t. hoc firmissimum affertur, cur deos esse credamus; sjelfva hans t. är osäker ne esse quidem constat.

Tillverka: facere; conficere; fabricari (timra, smida o. dyl.); t. skor, kläder pallium, soccos conficere (C. de Or. III. 126), soleas facere (Hor.).

Tillverkning: confectio; fabricatio.

Tillvexla sig: permutare alqd alqa re.

Tillvinna: sibi (l. alicui) conciliare alqd (studia hominum – sympatier); complecti, allicere, adipisci (studia hominum, C. de Off. II. § 19, 20 ff., 29); capere (ibdm 32), comparare, movere (benevolentiam alicujus); t. sig uppmärksamhet hominum oculos, aures in se convertere (audientiam sibi facere; attentos facere auditores); t. sig förtroende fidem sibi conciliare.

Tillvita: vitio, culpae, crimini dare, vertere, tribuere alicui alqd; alqd in alqo reprehendere; arguere.

Tillvitelse: crimen; opprobrium.

Tillväga: appendĕre.

Tillvägabringa: facere (fecit conjurationem nobilitatis, Cs.).

Tillvälla sig: sibi assumere, sumere, sibi arrogare, sibi vindicare (jus, potestatem l. quasi suo jure alqd); asciscere; sibi asserere (Ov. – ne laudes assere nostras); usurpare (civitatem Romanam).

Tillvänja: assuefacere.

Tillväxa: crescere (urbs); accrescere; augeri; om lefvande subjekt: adolescere.

Tillväxt: incrementum; accretio; stäld på t. ad incrementum servatus, reservatus.

Tillydande: attributus; subjectus.

Tillåta:

1. 1. i allm.: pati, sinere (alqm facere, alqd fieri); permittere, concedere (ut fiat, faciat); veniam dare; det t-es, är t-et licet; om förhållandena t-a si tempora sinent, si per tempora licuerit –; tillåt mig att fråga sine quaeram; må det t-s liceat –.
2. 2. t. sig: audere; sibi sumere (jus, licentiam); jag t-r mig att fråga quaerere (scire) velim; liceat quaerere; – att betvifla equidem dubitaverim; t. sig många friheter multa audere, licentius facere.

Tillåten: permissus; concessus; licitus; det är t-t licet.

Tillåtelse: venia; med ngns t. veniā, permissu alicujus; med din t. vill jag säga pace tua dixerim; utan min t. me non permittente; injussu meo; me invito.

Tillåtlig se Tillåten.

Tilläfventyrs: fortasse; forsitan.

Tillägg: additamentum; appendix (bihang); accessio; göra ett t. i sitt testamente alqd testamento, in t-o addere; med det t., att – addito –, cum adderet –; jfr Tillägga.

Tillägga:

1. 1. = foga, lägga till: addere (dixit se pluris aestimare: addidit centum milia); adjicere; adjungere; i bref t. ascribere (t. ex. salutem – helsning); lägg härtill adde (ductus aquarum, derivationes fluminum –, C. de Off. II. 14); accedit, quod –; adde, quod – (assidua rapitur vertigine caelum, Ov.); han tillade, att han var beredd – addidit se paratum esse –; det t-es, sagan t-er addunt, additur fabulae – (L.).
2. 2. = tilldela, tillskrifva (jfr dessa verb): tribuere; attribuere; assignare; ascribere; t. ngn, sig förtjensten af, skulden för ngt alqd laudi, vitio tribuere alicui, sibi; man t-r honom det yttrandet, den önskan ferunt eum dixisse, optasse.

Tillämna: cogitare, in animo habere, parare; det (rysligt) t-de kriget id quod parabatur l. quod minabantur, gesturi erant, bellum.

Tillämpa: adhibere, accommodare, transferre, referre alqd ad rem; praktiskt t. ad usum transferre, adhibere; t. en lag legem servare, observare, ad usum, ad rerum veritatem transferre; uti lege; ad res judicandas legem adhibere; ad legem referre, revocare omnia; t. ett yttrande på ngt transferre (quod ab Ennio positum in una re, transferri in multas potest, C. de Off. I. § 54); t. på sina förhållanden det, som säges om den andre quae de altero (dicuntur), ad suas res revocare (C. de Or. II. 211).

Tillämpning: accommodatio; translatio; relatio; i den praktiska t-n in rerum usu l. tractatione; in veris causis; när man kommer till t-n – cum ad veras res l. causas ventum erit –; lagarnes t. legum observatio, ad causas accommodatio, ad usum translatio; t-n är lätt, mångfaldig, vidsträckt quo spectet, non obscurum est; ad multas res pertinet, transferri potest; latissime patet; det har ingen t. på oss ad nos non pertinet l. transferri potest; nos ea lege non tenemur.

Tillämplig: qui transferri, accommodari potest; i t-e delar in iis partibus, quae ad hanc rem pertinent l. transferri possunt.

Tilländalöpande, Tilländalupen: cadens, vergens (annus); proximus, (proxime praeteritus).

Tillärna: cogitare, meditari, in animo habere; velle; jfr Tillämna.

Tillöfvers (Till öfvers): vara t. superesse; supervacaneum esse; hafva ngt t. habere, quod supersit.

Tillökning: accessio; incrementum; få en t. augeri.

Tillönska: optare; precari; t. allt godt omnia fausta optare alicui.

Tillönskan: optatio; votum; han skildes från mig under t. af Guds välsignelse a me discessit, cum mihi Deum propitium optaret; jfr Önska.

Tima: accidere; fieri; (geri).

Timglas: clepsy̆dra.

Timjan: thymus.

Timlig: mortalis (m-e est quod quaeris opus, mihi fama perennis quaeritur –, Ov.); terrester (haec t-is vita, C.); humanus; det t-a res humanae (res h-as contemnere, despicere), mortales; det t-a goda, t-a egodelar bona terrestria (caduca, fragilia).

Timlighet: t-n haec (terrestris) vita.

Timme: hora; (tempus); half t. semihora; på, inom, om en t. horā, intra horam, post horam; två gånger i t-n bis in hora; för hvar t. in horas; min siste t. extrema hora (Ppt.); extremum vitae tempus.

Timmer: materia; lignum; tigna.

Timmerflotte: lignorum ratis.

Timmerman: materiarius; faber tignarius.

Timmermästare: magister fabrorum.

Timmerstock: tignum.

Timra: fabricari.

Timslag: pulsus horologii.

Timvis: in horas.

Timvisare: (horarum index); gnomon.

Tina: (t. upp) solvi; liquefieri; liquescere.

Tindra: micare; fulgere; splendere; t-nde vred irā inflammatus.

I. Ting: res; all t. omnia; omnes res; all t. har sin tid suum cujusque rei tempus est; ingen t. nulla res; nihil; det gör ingen t. nihil refert l. interest; någon t. aliquid; icke – någonting nihil; non – quidquam; t-ns natur, väsende rerum natura; de skapade t-n res mortales; (res creatae); en jämmerlig och usel t. är lifvet vita miseriarum plena est.

II. Ting (Thing): conventus (juridicialis); hålla, sitta t. conventum agere; (jus dicere); när veld står på t-t, är ofärd nära juris aequabilitate continetur res publica; judiciis corruptis resp. salva esse non potest.

Tinga: conducere; pacisci; t. bort locare.

Tingest: (res parva); flugor äro förargliga t-r muscae odiosae bestiolae.

Tingsdag: dies fastus; (dies forensis).

Tingsfred: pax fori, conventūs.

Tingshus: curia.

Tingslag: jurisdictio.

Tingssal: atrium, (judiciarium).

Tingsställe: forum.

Tinne: pinna (muri).

Tinning: tempus.

Tio: decem; tio på hvarje deni; tio gånger decies.

Tiofaldig: decemplex.

Tiohörnig: decagōnus.

Tiomannaråd: decemvirale collegium.

Tiomän: decemviri.

Tionde, adj.: decimus.

Tionde, m.: decuma, oftare pl. decumae; betala, gifva t. d-am dare, pendere; få, utkräfva t. accipere, exigere; bortarrendera t. vendere, locare; arrendera conducere.

Tiondearrendator l. Tiondeförpaktare (i romersk provins): decumanus, (publicanus); redemptor decumarum.

Tiondegifvare: arator (qui decumas pendit; jfr C. in Verr. Acc. III.).

Tiondesäd: frumentum decumanum.

Tioårig, Tioåring: decennis; decem annos natus; decem annorum puer.

Tioårsperiod: decennium.

Tipp: extremitas; extremum; jfr Nästipp, Örtipp.

Tirad: verborum ordo; verba; utsliten t. verba decantata; cantilena.

Tisdag: dies Martis.

Tissel: susurrus.

Tissla: susurrare.

Tistel:

1. 1. = vagnsstång: temo.
2. 2. en växt: carduus.

Titan: Titan.

Titanisk: Titānum similis.

Titaniskt: Titanum more, modo.

Titel:

1. 1. boks t.: index (C. de Or. II. 61; Su. Cal. 49, Claud. 38); titulus; inscriptio; hafva till t. inscribi, inscriptum esse (de amicitia alio libro dictum est, qui inscribitur Laelius, C.; liber inscriptus est Hortensius, id.); gifva till t. inscribere (Laelium; de rebus illustribus).
2. 2. = rubrik, moment (af lag l. dyl.): titulus (Jct.).
3. 3. persons t.: appellatio, nomen; honos, dignitas (rang, värdighet); t. af pretor, tribun a. l. n. praetoris, tribuni (T. Ann. III. 56 id summi fastigii vocabulum Augustus repperit, ne regis aut dictatoris nomen assumeret et tamen appellatione aliqua cetera imperia praemineret); hög t. appellatio, nomen splendidum, gloriosum, insigne; tom t. inane, vanum nomen (jactas et genus et nomen inutile, Hor.); hafva t. af pretor praetorem appellari; praetoris nomen gerere.

Titelblad: pagina indice libri inscripta l. quae indicem libri habet; frons libri.

Titelsjuk: nominum splendidorum cupidus; honorum cupidus (rangsjuk); ambitiosus.

Titelsjuka: splendidorum l. inanium nominum, appellationum cupido; honorum cupido (miserrima omnium est ambitio et cupido honorum).

Titelväsende: dignitatum (et honorum) nomina.

Titt: aspectus; göra en t. in till ngn visere alqm, ad alqm.

Titta: (leviter, furtim, curiose) aspicere, intueri alqd (på ngt); t. inte på mig noli me aspicere; t. fram prospicere; solen t-r fram sol e nubibus emergit, exit; säden t-r fram provenit; t. in till ngn visere alqm, ad alqm (Pt.); t. ut prospicere.

Titulera: nomine alqo, alqm (consulem, tribunum) appellare, salutare alqm.

Titulär: nomine tantum.

Tjena:

1. 1. t. i ett hus, t. en husbonde: servire (hero, domino ngn, hos ngn); operam praebere, locavisse alicui; famulari (intr.); in famulatu (tjenares stånd) esse; ministrare alicui (betjena ngn).
2. 2. t. ss. krigare: militare; stipendia mereri l. facere; t. under ngn alqo duce, sub alqo militare, alicujus signa sequi; t. ss. centurion ordinem ducere; hafva t-t ut (militaria) stipendia emeritum esse, confecisse; hafva t-t i 20 år vicesimum stipendium habere, explevisse.
3. 3. t. staten: reipublicae (patriae) servire, se dare, operam dare; rempublicam gerere; med alla krafter och medel t. fäderneslandet in republ. omnem curam, cogitationem, operam ponere.
4. 4. t. ngn = visa tjenst, vara till tjenst, gagna: officium praestare alicui, o. conferre in alqm; servire, inservire (egna, hängifva sig åt) alicui; prodesse alicui; juvare alqm; operam praebere, utilem, utilitati esse alicui; t. ngn med ngt alqd commodare, praestare alicui, alqa re juvare, prodesse; t. med råd och dåd consilio et operā juvare, prodesse; t. ngn med penningar pecuniam commodare alicui (quidquid sine detrimento c-ari potest, id tribuatur vel ignoto, C.); hvarmed kan jag t. quid ego tibi praestare l. commodare potero?; qua in re tibi prodesse l. utilis esse possum?
5. 5. t. till l. såsom ngt: esse med två dativer: t. till exempel, varning, stöd, ursäkt exemplo, documento, adminiculo, excusationi esse; det t-r till intet nihil prodest; nil attinet (med inf.); hvartill t-r det att dölja sanningen quid prodest, quid attinet, quid juvat verum dissimulare?; till intet t-nde ad nullam rem utilis; prorsus inutilis; vanus; inanis; låta ngt t. sig till varning moneri alqa re.

Tjenare:

1. 1. husbondes: servus; famulus; minister (uppassare); taga på sig en t-s skepelse servi loco esse; in famulatu esse; trogen, nitisk t. fidelis, sedulus servus; vara ngns t. servire alicui, apud alqm.
2. 2. statens, furstens t.: ii, qui gerunt, administrant rem publicam; imperii, regni, regis ministri; embetsmans t. apparitor.
3. 3. i helsningar: er tjenare, ödmjukaste t. salve, domine; vale, domine (jfr dominus i Lat. Lex.).

Tjenareskara: familia; famuli.

Tjenarinna: ancilla; famula.

Tjenlig: utilis; commodus.

Tjenlighet: utilitas; commoditas.

Tjenst:

1. I. subjektivt = att tjena; tjenande:
   1. 1. i allm.: opera; erbjuda ngn sin t. operam offerre alicui; vara, stå till ngns t. operam dare, praebere alicui; servire, praesto esse alicui; min vagn står till er t. reda mea, ut velitis, utimini; jag är till er t. vester sum; en ego; vobis me totum trado; ad vestros nutus paratus sum.
   2. 2. = tjenares ställning i ett hus: famulatus; (ministerium, -a); söka t. operam offerre domino; taga t. hos ngn operam locare, in famulatum se tradere domino.
   3. 3. gifva sig i, inträda i statens t.: rempublicam capessere; reip. se dare; vara i statens t. in rep. versari; remp. gerere, administrare; utträda ur statens t. e reipublicae muneribus in otium recedere.
2. II. t. som göres, skötes, förrättas: ministerium (förrättning ss. minister i. e. ngns tjenare, biträde); officium (så väl = förrättning, pligt, syssla, som = vänskapstjenst); negotium (göromål, pligtgerning); munus (åliggande, befattning); hård, simpel t. durum, grave, sordidum ministerium; (durus labor, durum opus); göra t. officio, munere fungi; munus exsequi; partes suas tueri; göra t. som centurion ordinem ducere; göra t. som notarie scribae munere fungi; benen vilja ej göra sin t. pedes munus suum exsequi non possunt; – söka en t. munus petere; en god, inbringande t. munus fructuosum, quaestuosum; försumma sin t. muneris officia negligere; muneri deesse; t-n går framför allt oportet muneri posthaberi omnia; t-n kallar officium vocat, monet –; lefva för sin t. muneri (reip.) se totum dedisse; vara utan t. vacare; – visa, göra ngn en t. officium facere, praestare alicui; o. conferre in alqm; stora, ömsesidiga, kärkomna t-r magna, mutua, grata officia; vedergälla en t. officium, beneficium reddere, gratiam referre; den ena t-n gör den andra fal officiis obligamur; du skall göra mig en stor t., om du kommer gratissimum mihi feceris, si veneris; visa ngn den sista t-n justa facere, solvere alicui; suprema solvere.

Tjenstaktig: plenus officii; officiosus; facilis; commodus; ad officia (praestanda) paratus; qui officiis praestandis delectatur; sedulus (beställsamt t.).

Tjenstaktighet: officium; sedulitas (officiosa s., Hor.); officiosa comitas l. facilitas; ad officia praestanda promptus, paratus animus.

Tjenstaktigt: officiose; sedule.

Tjenstbar: ad munus fungendum habilis, idoneus; t. ålder aetas integra.

Tjensteande: genius (jfr famulus, Vg. Aen. V. 95); *angelus.

Tjenstebevisning: officium.

Tjenstefel: vitium in munere administrando admissum.

Tjenstefolk: familia; famuli.

Tjenstehjon: famulus, -a; opera.

Tjensteman: qui munere fungitur alqo; statens t-män ministri reipublicae, publici, civitatis, ii qui gerunt rempublicam, qui in republica versantur.

Tjenstepiga, Tjensteqvinna: ancilla; famula.

Tjenstfri: munere vacuus, vacans, liber; vara t. vacare.

Tjenstfrihet: muneris vacatio; (otium).

Tjenstfärdig: sedulus; officiosus.

Tjenstförrättande: qui alterius vicibus fungitur; vicarius.

Tjenstförrättning: muneris officium; negotium.

Tjenstgöra: fungi munere, officio, publico negotio; munus exsequi, administrare; t. ss. notarie scribae munere l. officio fungi; scriptum facere; pro scriba esse; t. för ngn vicibus alicujus fungi.

Tjenstgöring: opera; muneris administratio, functio; i konkretare mening: negotium; officium; svår, lätt t. gravia, facilia officia, negotia; efter 20 års t. post XX annos publicis negotiis datos; oförvitlig t. integra muneris administratio; summa in munere gerendo integritas; efter slutad t. för dagen diurnis negotiis perfectis, perfunctus.

Tjenstledig: otiosus; munere, negotiis vacuus, liber, vacans; vara t. vacare; otiosum esse.

Tjenstledighet: muneris vacatio; otium; få t. vacationem impetrare; bevilja t. vacationem dare (otium facere) alicui.

Tjenstpligt: muneris officium.

Tjenstskyldig: ad officium l. officio obstrictus, astrictus, obligatus.

Tjenstvillig se Tjenstaktig.

Tjenstår: annus muneri administrando datus.

Tjock: crassus; densus, spissus (t. till konsistensen); amplus (vid); pinguis (fet); tre tum t-t träd arbor digitos tres crassa (Cs.); t. bok magnus codex; t. och fet (crassus ac) pinguis; t. luft crassus, densus (concretus) āer; t. skog silva densa, spissa; t. dimma densa caligo; t-t tyg pannus crassus (crassum filum); dum och t. tardus ac pinguis, crassus (jfr Hor. Sat. II. 6. 14; crassā, pingui Minerva = enfaldig).

Tjocka: nebula marina.

Tjockhet: crassitudo (= tjocklek – parietis); (densitas, spissitas = täthet).

Tjockhufvad:

1. 1. eg.: capito; crasso capite.
2. 2. oeg. = dum: tardus, pinguis (Hor. Sat. I. 3. 58).

Tjocklek: crassitudo; amplitudo (omfång).

Tjockna: crassescere; condensari; luften t-r in nubes cogitur āer (Vg.); densantur nubes.

Tjockt: crasse; spisse; dense; t. och dumt crasse; stolide; inepte.

Tjog: ett t. ägg viginti ova.

Tjuder: numella.

Tjuderpåle: palus numellae.

Tjudra: numellā vincire.

Tjuf: fur.

Tjufaktig: furax.

Tjufaktighet: furacitas.

Tjufband: fures; manus furum.

Tjufgods: furtum.

Tjufgömmare: receptor (furum, furtorum).

Tjufhål:

1. 1. = tjufnäste: receptaculum, latibulum furum.
2. 2. carcer.

Tjufnad: furtum.

Tjufpojke: puer lascivus (quid – tibi, l-e puer, cum fortibus armis?, Ov.; barbam tibi vellunt l-i pueri, Hor.), improbus, protervus.

Tjufskytt: venator furtivus.

Tjufspråk: sermo furum proprius.

Tjufsrätt: stånda t. furti poenas dare.

Tjufunge se Tjufpojke.

Tjufveri: furtum.

Tjuga: furca.

Tjugo l. Tjugu: viginti; t. gånger vicies; t. på hvarje viceni.

Tjugoen: unus et viginti; viginti unus.

Tjugoförste: primus et vicesimus.

Tjugonde: vicesimus; hvar t. vicesimus quisque.

Tjur: taurus; ung t. juvencus.

Tjuraktig: pervicax; obstinatus.

Tjurfäktning: venatio.

Tjurhufvud jfr Tjuraktig.

Tjusa: delenire; capere; delectare; (obstupefacere); t. ormar angues effascinare; t-d af ngns skönhet venustate alicujus captus; medels vänlighet, nedlåtenhet t. comitate, blanditiis, benigna oratione delenire; näktergalen t-r oss med sin sång luscinia nos cantu delectat, tanquam obstupefactos tenet.

Tjusande: venustus; suavis; dulcis; t. behag summa (oris) venustas.

Tjusare, Tjuserska: qui l. quae omnes (venustate sua, sermonis suavitate, eloquentiā, cantu l. d.) captos, delenitos tenet; homo (mulier, puella) venustissimus, suavissimus.

Tjusning: delenitio.

Tjut: ululatus (canis, lupi); vindens t. venti strepitus, murmur; t. och gråt ejulatus (femineus ululatus, Vg.).

Tjuta: ululare.

Tjäder: tetrao.

Tjäll: tabernaculum.

Tjära, f.: pix (liquida).

Tjära, v.: pice linere, ungere.

Tjärbrännare: excoctor picis.

Tjärbränneri: picaria.

To: lana (rudis).

Tobak: *tabācum; nicotiana; röka t. fumum tabaci ducere.

Tocka: movere, summovere; t. dig cede! da locum!

Tocken (hvardagsspråk): istiusmodi; talis; t. stolle o hominem stolidissimum!

Toffel: solea; crepĭda; sandalium; klädd i t-r crepidatus, soleatus; stå under t-n uxoris imperio subjectum esse; uxorium esse; uxori parere; (jfr Ps.: solea, puer, objurgabere rubrā, sc. amicae).

Toffelregemente: uxoris l. feminae imperium.

Tofs: cirrus.

Tofsig: cirratus.

Tofvig: tortus, intortus, impeditus.

Tok:

1. 1. om person: homo stultus, stolidus, ineptus; en god tok homo stultus, sed minime malus; vir bonus, sed nec acutus nec fortis.
2. 2. prata tok: stulte, inepte loqui; nugari; gå på tok male geri, agi, evenire.

Toka: mulier stulta, inepta.

Tokeri: ineptiae; nugae.

Tokig:

1. 1. = dåraktig, narraktig; förvänd: stultus, stolidus, ineptus; absurdus, perversus; pravus, insulsus (smaklös); t-t tal nugae; t-t råd stultum consilium; t-t sätt perversa ratio; t. historia absurda fabella; icke så t. haud absurdus.
2. 2. = fånig, vanvettig: fatuus; insanus; amens; blifva t. insanire incipere; vara t. mente captum esse; insanire; furere.

Tokighet:

1. 1. stultitia; perversitas.
2. 2. insania; amentia.

Tokigt: stulte; stolide; inepte; absurde; bära sig t. åt stulte, inepte se, rem gerere; icke så t. haud absurde.

Tokprat: nugae.

Tokrolig: subabsurdus et facetus (jfr C. de Or. II. 274); scurrilis; jocularis.

Tolag: portorium.

Tolerans: facilitas, patientia (dissentientium l. in dissentientes, särskildt de rebus divinis – religiös t.); commoditas.

Tolerant: patiens, facilis, non acerbus; commodus, aequus; dissensionum, diversarum opinionum, diversorum morum, dissentientium l. -tes patiens, ferens; qui diversos mores hominum, diversas opiniones fert l. ferendas putat.

Tolf: duodecim; t. gånger duodecies; t. på hvarje duodeni; t. gånger t. duodecies duodeni; klockan t. på dagen hora sexta l. meridiana; klockan t. på natten secunda vigilia.

Tolft: numerus duodenarius; duodecim.

Tolfte: duodecimus.

Tolfårig: duodecim annorum (puer, bellum).

Tolk: interpres; tjenstgöra som t. interpretis officio, partibus fungi; pro i-te esse; medels t. samtala med ngn per i-em colloqui cum alqo; sanningens t. veritatis interpres l. nuntius; ögat är själens t. oculi sunt indices animi; göra sig till en t. för någras känslor quid sentiant, eloqui, enuntiare.

Tolka: interpretari; t. på latin (e, de graeco) in latinum convertere, vertere; (quae graece scripta sunt) latine reddere; t. (ɔ: tyda, förklara) interpretari, accipere (jag t-de hans tystnad så – cur taceret, hanc causam esse putabam, quod eum puderet fateri); t. de närvarandes känslor för ngn quid sentirent ii, qui aderant, eloqui.

Tolkning: interpretatio; jfr Öfversättning.

Tom (tomus; fr. tome), m.: pars; (volumen).

Tom, adj.: eg. och oeg.: inanis; vanus; vacuus; cassus (mera sällan oeg.); vastus (öde och tom); t. nöt nux inanis, cassa; t-t ax arista cassa, vana; t-t hus domus inanis, vacua; göra t-t hus omnia consumere; t. plats, t-t rum locus inanis, vacuus (ledig); inane (est in rebus i-e, Lucr.); t-a rymden inane; inanitas (C.); t. mage venter inanis, jejunus; – t. hjerna, t-t hufvud vertex vacuus (Hor.); ingenium stolidum, inops scientiae l. prudentiae; t-a ord verba inania, vana; inanis verborum sonitus; t-a löften promissa vana; promissorum vanitas; t. förhoppning spes vana, inanis; t-a fröjder vana gaudia; hur t-t är allt hvad verlden har o! quantum est in rebus inane! o inanes nostras contentiones!; det är t-t efter honom magnum sui reliquit desiderium.

Tombak: *metallum tombacĭnum; cuprum plumbo mixtum.

Tomhet: inanitas; vacuitas; allt är t. omnia vana, inania sunt; qvarlemna t., känsla af t. i själen in animo omnia vasta facere, cupiditatem inexpletam relinquere.

Tomhänd: inanis (eum ad mercaturam bonarum artium profectus sis, i-em redire turpissimum est, C.); vacuis manibus (philosophorum nemo non venientem ad se beatiorem dimittit, nemo quenquam vacuis a se manibus abire patietur, Sen. brev. vit. V. 14).

Tomrum: inane; locus inanis; t. mellan två ting intervallum.

Tomt: area (ponendāque domo quaerenda est area primum, Hor.); solum.

Tomte (Tomtegubbe, Tomtenisse): genius (lar) domesticus.

Tomtören: solarium.

Ton:

1. I. eg.:
   1. a. i allm.: vox; sonus; vocis sonus, discrimen; modus, modi (= melodi); hög, låg ton vox acuta, gravis; högste, lägste ton summa, ima vox (modo s-a v-e, modo hac resonat quae chordis quattuor ima, Hor. Sat. I. 3. 7–8); stark, klar ton magna, clara vox; skärpa, höja, sänka t-n vocem intendere, tollere, premere, summittere (C. de Or. III. § 102); hålla t-n modum servare; falla ur t-n voce errare, aberrare; skalans 7 toner septem vocum discrimina, sonorum gradus; angifva t-n vocem praecipere; praeire (C. de Or. III. 225).
   2. b. = tonvigt, accent: accentus; lägga t-n på en stafvelse syllabam acuere; hafva t-n acui; hafva t-n på sista stafvelsen ultimam acutam habere.
   3. c. ton med afseende på uttrycket, som deri inlägges (C. de Or. III. § 215): vox; sonus; vocis sonus; i barsk, sträng ton severa, gravi voce; aspere; i ödmjuk, hotfull, stursk ton summisse, suppliciter, minaciter, ferociter; i ömklig ton miserabili, flebili voce; flebiliter; falla in i en annan ton vocem mutare, commutare; i hög, stolt ton magnifice, superbe.
2. II. oeg.:
   1. 1. ton (i. e. karakter) af muntlig l. skriftlig framställning: sonus; habitus orationis et quasi color (C. de Or. III. 199 ff.); dicendi l. orationis genus, modus; sermo, oratio; (C. Brut. 100 oratio non ejus modi est, ut e pluribus confusa videatur: unus enim est totius – sonus – en ton genomgår det hela – et idem stilus; paululum se erexit et addidit historiae majorem vocis sonum – Antipater – anslog en högre ton –, C. de Or. II. § 54); än dyster, än lekande ton sermo modo tristis, modo jocosus; brefvet var skrifvet i vänlig ton epistola comiter scripta eran; jfr I. c.
   2. 2. umgängeston l. rigtning i allm. (ande): mos, mores; consuetudo; ratio (vivendi, agendi); god ton, goda tonen urbanitas; (humanitas folkvett); morum elegantia; det hör till god ton, strider mot god ton urbanitatis est; ad u-tem pertinet; ab urbanitate discrepat, abhorret; simpel ton mores sordidi; det råder en god (sedlig) ton bonus mos, bona consuetudo viget (jfr C. de Am. 37); en dålig ton råder corruptus mos, corrupti mores sunt; det är en dålig ton att tala illa om frånvarande pessima consuetudo est absentibus male dicendi; angifva t-n exemplo et auctoritate, quid agatur l. sentiatur, praecipere, ceteros movere; ducem et principem esse; han angaf t-n i samhället ad ejus exemplum l. mores omnes se accommodabant; illum auctorem sequebantur (jfr L. I. 21).

Tona: sonare.

Tonart: modus; gå i en t. modo alqo cani.

Tonfall: vocis clausula.

Tonfisk: thynnus.

Tonföljd: sonorum ordo, gradus.

Tongifvande:

1. 1. eg.: qui sonum praecipit, inflat alicui.
2. 2. oeg.: qui suo exemplo ceteros movet; quorum exemplum l. mores ceteri sequuntur l. imitantur.

Tonkonst: musice; musica (n. pl.).

Tonkonstnär: musicus (C. de Off. I. § 146).

Tonsättare: modulator; qui modos facit (C. de Or. III. 102).

Tonvigt se Accent.

Topas (en ädelsten): topazius.

Topograf: locorum descriptor; *topogrăphus.

Topografi: locorum descriptio; *topographia.

Topp, m.:

1. 1. det öfversta af ngt: trädets t. arboris cacumen; bergets t. montis vertex; i trädets t. in summa arbore; på bergets t. summo monte; t-n af en hjelm apex galeae; tornets t. summa turris; från t. till tå a vertice ad talos; ab imis unguibus usque ad verticem summum (C. pro Rosc. Com. § 20); taga ngn i t-n comam alicujus vellere.
2. 2. spetsigt (kegelformigt) föremål: meta; conus; turbo (snurra); en t. socker meta, conus sacchari; spela t. turbinem versare, verbere agere (Tib.).

Topp, interj. (= slå till, kör): spondesne?; cedo dextram!; age (age sis, roga, Pt. Capt. 179).

Toppa, Topphugga: decacuminare; cacumina praecidere.

Topprida: exagitare; vexare; ludere.

Toppsegel: suppărus, -um.

Tordyfvel: scarabaeus.

Torf: caespes igni alendo aptus; *turfa; humus turfa (jfr Torfva).

Torfbänk: sedile e caespite vivo.

Torfmosse: uligo (e qua turfa effoditur).

Torftak: tectum caespiticium.

Torftig: exilis; tenuis; pauper; (inops); t-a vilkor tenuis fortuna; res angustae; paupertas; t-t hus, bohag exilis domus (Hor.), tenuis, vilis supellex; t-a anlag tenue ingenium; t. stil genus dicendi exile, tenue, jejunum, aridum.

Torftighet: tenuitas; paupertas; exilitas.

Torftigt: exiliter; tenuiter; t. klädd veste tenui, sordida indutus; af naturen t. utrustad a natura tenuiter instructus; non satis naturae muneribus instructus; naturā tardior.

Torfva: caespes; – bo på sin t. in agello habitare.

Torg: forum (rerum venalium; f. boarium, olitorium, piscatorium); midt på t-t medio foro; gå tvärs öfver t-t transverso foro ire; föra till t-s (ad forum) advehere et (venale) exponere alqd (C. de Off. III. 51); oeg. = quae scit, eloqui; ostentare ingenium, doctrinam.

Torgdag: nundĭnae (-um).

Torgföra se Torg.

Torka, v.:

1. 1. intr.: arescere (nihil citius lacrimā a-it, C.); serescere (Lucr.); siccari; t. bort, ut, in, i hop exarescere, inarescere; – oeg.: resan har t-t in iter non, nullum factum est; det t-r upp siccat.
2. 2. tr.:
   1. a. = låta torkas, blifva torr: siccare (in sole vestem), exsiccare; bränntorka torrere; t-d säd tostae fruges; t-d frukt (poma passa), uva passa.
   2. b. t. ren, t. af, t. bort: siccare (cruorem veste, vulnera lymphis); tergere, abstergere, extergere (lacrimas; mensam); t. svetten af sig sudorem abstergere; t. sig om ansigtet, om händerna manus tergere. – oeg.: t. på sig en beskyllning crimen sustinere, suscipere; ad reprehensionem respondere non posse.

Torka, f.: siccitas caeli; sicca, arida (caeli) temperies.

Torkduk: sudarium.

Torkklut se Disktrasa.

Torkning: siccatio; hänga till t-s ad ignem, in sole suspensum siccare, siccari.

Torkugn: furnus.

Torkväder: sicca tempestas.

Torn, m.: acus fibulae.

Torn, n.: turris; bygga t. turrim excitare, educere; försedd med t. turrītus.

Torna sig: erigi, attolli (a-itur unda).

Tornera: armis ludere (ex equis); pugnae simulacra ciere (jfr Vg. Aen. V. 585 ff., der ett slags tornerspel beskrifves); oeg. = tumultuari; clamare.

Tornering, Tornerspel: belli simulacrum; ludus armatorum.

Tornfalk: falco tinnunculus.

Tornspira: turris apex.

Tornsvala: cypsĕlus apus.

Tornur: horologium turris l. in turri.

Tornväktare: speculator (e turri).

Torp: praediolum; agellus (coloni).

Torpare: colonus (sive reges sive inopes erimus c-i, Hor.; T. Germ. 25).

Torr:

1. 1. eg.: siccus (ej våt; saftlös); aridus, torridus (förtorkad); t. luft, väderlek siccus āer, sicca tempestas, caeli temperies; t-a kläder vestis sicca; t. ved aridum lignum; t. mark siccum; vara på det t-a in sicco esse; siccum tenere; t-t (af vattenbrist lidande) land arida terra (Jubae tellus leonum arida nutrix, Hor.); med t-a ögon siccis oculis; mager och t. macie torridus (C.); gracilis.
2. 2. oeg.:
   1. a. vara på det t-a, hafva sitt på det t-a: salvum, tutum, extra periculum esse.
   2. b. i andlig men.: t-t föredrag (talare) oratio arida, jejuna, exilis; t-t allvar austera severitas; t-t ämne res jejuna (C. de Or. III. 51); t-t förstånd sicca quaedam (jejuna quaedam) prudentia; t-a sanningen simplex, (nuda) veritas; t. qvickhet lenta quaedam (submorosa, stomachosa) dicacitas (jfr C. de Or. II. 279); den torraste prosa oratio (res) omnis poēticae suavitatis expers; t. filosof austerus, severus philosophus (Xenocrates severissimus p-orum, C.).

Torrhet:

1. 1. eg.: siccitas (anni, agri); ariditas (agri).
2. 2. i andlig men.: ämnets, föredragets t. rerum, orationis siccitas (C.), jejunitas, exilitas, tenuitas, (subtilitas).

Torrhosta: sicca tussis (sine pituita).

Torrländ: siccaneus.

Torrolig: austēre facetus l. ridiculus; austera, lenta dicacitate praeditus (jfr Torr, 2. b.).

Torrskodd: siccis calceis (l. pedibus).

Torrt: sicce (eg. och oeg.); aride; skrifva t. (sicce), jejune, exiliter scribere; svara, neka t. sine ambagibus, austere, aspere respondere, negare.

Torrved: aridum lignum.

Torrväder: sicca tempestas; siccitas.

Torrögd: siccis oculis.

Torsdag: dies Jovis.

Torsk: gadus.

Torsmånad: januarius (mensis).

Torta: (torta); placenta; scriblīta.

Tortera: torquere; cruciare.

Tortyr: tormenta; quaestio (per tormenta); underkasta t. per tormenta quaerere de l. ex alqo; eculeo imponere; jfr Pinbänk.

Tossa: rana.

Total se Fullständig.

Totalbelopp, Totalsumma: summa (summarum).

Totalt: plane; omnino; prorsus.

Totte: pensum.

Tradition: tradita fama, t. opinio, traditus mos; följa t-n famam (hominum) sequi (aut f-am sequere aut sibi convenientia finge, Hor.); hafva ngt af t-n famā (et auditione – hörsagan) accepisse alqd; af l. i t-n fortplantas perpetuā famā propagari, posteritati prodi; det är en t. fama est.

Traditionel: (a majoribus l. antiquitus) traditus; receptus.

Traf: gradus tolutilis (Varr.), citatus.

Trafik: commercium.

Trafikera: commeare; locum celebrare, frequentare; t-d ort locus celeber, celebratus.

Trafva:

1. 1. = rida i traf: tolutim equitare, currere; citato equo vehi.
2. 2. = lägga i trafvar: struem componere, in struem componere.

Trafve: strues; (meta = stack).

Tragedi: tragoedia; skrifva, författa t-r t-as facere, scribere; spela, uppföra t-r t-as agere; jfr i öfrigt Skådespel (fabula).

Tragediförfattare, Tragiker: tragicus.

Tragisk:

1. 1. eg.: tragicus; t. skådespelare tragoedus.
2. 2. oeg.:
   1. a. = högstämd, högpatetisk: tragicus; grandis; (plenum carmen).
   2. b. = sorglig, hemsk: tragicus (scelus, L.; jfr Lat. Lex.); funestus; tristis; atrox; dirus; miserabilis; han fick ett t-t slut tristem habuit vitae exitum.

Tragiskt: tragice.

Trakassera: negotia exhibere, facessere alicui.

Trakasseri: tricae; negotia; turbae.

Trakt: regio; tractus; loca (pl.); (vicinia grannskap); vacker t. amoena regio, loca; vild, bergig t. (bergstrakt) regio horrida, montuosa; ödslig t. loca, regio sola, vasta; t-n kring staden, vid hafvet loca urbi circumjecta, loca maritima; i t-n af Rom circa, prope Romam.

Trakta: appetere, affectare, concupiscere, captare alqd (efter ngt); t. efter folkgunst auram popularem captare; t. efter konungamakt, envälde regno studere, regnum affectare; t. efter ngns lif vitae alicujus imminere, insidiari; jfr Eftertrakta.

Traktamente: cibaria (Marquardt, Röm. Alt. III. 2. 82 ff.); viaticum.

Traktan: (appetitus); diktan och t. se Diktan.

Traktat:

1. 1. = fördrag mellan stater: foedus.
2. 2. = afhandling: libellus; disputatio.
3. 3. = Traktering.

Traktatmessig: ex foedere; foederi conveniens.

Traktera:

1. 1. = behandla: tractare; accipere (alqm); t. ett instrument fides pulsare; fidibus canere.
2. 2. = undfägna: cibo, potu alqo excipere, invitare alqm; alqd apponere alicui.

Traktering: cibus; epulae; ciborum apparatus.

Traktör: caupo.

Trall: cantilēna; cantiuncula; den gamle t-n decantata formula l. ratio; decantata praecepta (Pt. Trin. 287).

Tralla: cantillare.

Tramp:

1. 1. = trampande: (calcatio); medels t. calcando.
2. 2. = trampa i väfstol l. dyl.: (insile), insilia (Lucr.); scabellum.

Trampa, f. se Tramp, 2.

Trampa, v.:

1. 1. absolut: calcare, pede premere, obterere alqd; t. en väg c. viam (calcanda semel via leti, Hor.); t. drufvor uvas calcare; t. lera argillam calcare, subigere (medels trampning bereda); t. orgor follium vectes deprimere; t. hårdt, tungt graviter pulsare terram.
2. 2. tillsammans med prepositioner:
   1. a. t. ned: occulcare, proculcare, obterere, proterere; t. ned skor calceos deprimere.
   2. b. t. på ngt: calcare, pede premere, obterere alqd.
   3. c. t. sönder: pedibus elidere, frangere; conculcare; conterere.
   4. d. t. under fötterne i oeg. mening: calcare, conculcare, proculcare, proterere (leges, libertatem, jura populi).
   5. e. t. ut: calcando l. pedibus complanare (utjemna), dilatare, extendere (utspänna, utvidga); delere, restinguere, exstinguere (utplåna, utsläcka); elidere (qväfva); t. ut sina barnskor ex pueris excedere.

Tramphjul, Trampqvarn: rota, mola, quae calcando versatur l. movetur.

Tran: adeps cetacea (balaenarum, phocarum).

Trana: grus.

Tranbär: vaccinium (oxycoccus).

Tranig: qui adipem cetaceam sapit l. olet.

Transitiv: transitivus (Priscian.).

Transparent: pellucidus.

Transpirera:

1. 1. eg. se Utdunsta.
2. 2. vulgari.

Transport: transportatio, travectio; vectura (fora); t. af summa från sida l. kolumn i räkenskap till annan: translatio; translata summa; – få t. = förflyttas till annat embete ad aliud munus transferri, vocari; alii muneri praefici.

Transportera: transferre; transportare; transvehere.

Transportfartyg: navis vectoria, oneraria.

Transportkostnad: vehendi pretium; vecturae merces.

Trapp (fågel): otis.

Trappa: scalae; gradus (pl.); gå t-n uppför scalas ascendere; kasta utför t-na per gradus dejicere; bo tre t-r upp in tertia contignatione, tribus scalis (Mt.) habitare; ärans t. honorum, dignitatis gradus.

Trappsteg: gradus.

Trasa: pannus; lacinia; cento; centunculus.

Trashank: homo pannosus, pannis obsitus; mendīcus.

Trasig: lacer, laceratus (vestis); pannosus, pannis obsitus (homo).

Traska: currere; t. i smuts, sand lutum, arenam arare.

Trassel: negotia (pl.); tricae.

Trassent: creditor syngrapharius l. ex syngrapha.

Trassla: t. in en sak rem implicare, impedire; t. in sig implicari; rem expedire non posse (angustis disputationibus illigati, C. de Or. II. 61).

Trasslig: implicatus; impeditus; difficilis.

Trast: turdus.

Tratt: infundibulum.

Tre: tres; tre åt gången terni; tre bref trinae literae; tre gånger ter; tre gånger tre ter terni; en tid af tre dagar, nätter, år triduum, trinoctium, triennium; alla goda ting äro tre ternario numero perficiuntur omnia.

Trea: ternio.

Tredje: tertius; för det t. tertio; tertio loco; tum (då primum och deinde föregått).

Tredjedel: tertia pars; triens.

Tredsk: contumax; pervicax; asper; refractarius.

Tredska: contumacia; pervicacia.

Tredskas: retractare; judicium recusare, imperium detrectare; t-nde gäldenär infitiator; (lentum nomen).

Tredskodom: absentis, vadimonium deserentis l. non obeuntis condemnatio (jfr C. pro Qu. § 51 ff.).

Tredubbel: triplex; trigeminus; t-t större triplo major.

Tredubbla: triplicare.

Tredäckare: qui trina constrata habet; (triremis).

Treenig: trinus (Deus, Eccl.).

Treenighet: trinitas.

Trefaldig: triplex; trinus (Cs.).

Trefaldighet: *trinitas.

Trefaldt: tripliciter; triplo (major).

Treflig:

1. 1. = trefven, välmående: nitidus; pinguis.
2. 2. synon. med angenäm, behaglig: jucundus; amoenus (locus); lepidus (sirlig, nätt); commodus (beqväm); festivus; gratus; t. bok liber jucundus; t. karl homo jucundus, comis, festivus, commodus, urbanus; t. flicka lepida puella; t-t sällskap, lag festivum, hilare convivium; hafva t-t tempus jucunde agere, degere; finna ngt t-t delectari alqa re (C. de Or. II. § 75; juvat, delectat alqm facere alqd).

Treflighet: jucunditas (C. de Or. I. § 27); amoenitas (loci).

Trefligt: jucunde; amoene; lepide; bo t. amoene, commode habitare; domicilium commodum, gratum habere.

Trefnad: jucunditas; festivitas; finna t. i ngt delectari alqa re; ingenstädes finna t. nusquam jucunde esse, delectari; störa t-n jucunditatem, hilaritatem (convivii) turbare, corrumpere.

Treformig: triformis.

Trefot: tripus.

Trefotad: tripes.

Trefva: t. på ngt temptare, contrectare alqd; t. efter ngt captare alqd; t. sig fram viam praetemptare (manu, baculo); manu praetemptante (viam) progredi.

Trefven (jfr Trifvas): pinguis; habitior; laetus (frodig).

Treggehanda (= tre slags): trium generum (homines), tria genera (hominum); på t. sätt tribus modis.

Trehöfdad: triceps.

Trehörnig: triquĕtrus; trigōnus; triangulus.

Trehörning: trigōnum; triangulum.

Treklufven: trifĭdus.

Tremastare: tribus mālis instructa navis.

Trenne se Tre.

Trens:

1. 1. frenum.
2. 2. funiculus (snöre).

Trepan (kirurgiskt instrument): terĕbra.

Trepanera: terebrā perforare.

Trepundig: trilibris.

Treroddare: triremis; trieris (navis).

Treroddarekapten: trierarchus; triremis praefectus.

Tresidig: (trium laterum); triangulus.

Treskifte: tripertitio.

Treskäftad: trilix.

Trespetsad: tricuspis.

Trespänd: trijŭgus.

Trestafvig: trisyllăbus; trium syllabarum.

Trestämmig: qui trium vocum discrimina l. triplex – discrimen habet.

Tretal: ternarius numerus.

Trettio: triginta; t. gånger tricies; t. åt gången triceni.

Trettionde: tricesimus.

Trettioårig: tricenarius (homo); triginta annorum (bellum, homo).

Tretton: tredecim (L.); – decem et tres, tres et decem (C.); t. gånger tredecics; terdecies; t. åt gången terni deni.

Trettonde: tertius decimus; decimus et tertius.

Treudd: tridens.

Treårig: trimus (puer); triennis; trium annorum.

Triangel: triangulum; trigōnum.

Tribun:

1. 1. föreståndare för tribus: tribūnus (se Lat. Lex.).
2. 2. = talareställning (tribunal): suggestus; tribunal; rostra; bestiga t-n in rostra escendere.
3. 3. i en kyrka = apsis.

Tribunal: tribunal (i. e. upphöjning, på hvilken domarens stol – sella – stod); framkallas, framträda till ngns t. ad tribunal alicujus, in jus ad alqm citari, vocari, venire (se Lat. Lex.).

Tribunat: tribunatus.

Tribut se Skatt, Gärd.

Trifvas:

1. 1. kroppsligen: vigere; bene valere; (ali et) crescere; en växt t-s bene provenit, crescit; (seges laeta est); en växt t-s bäst på en mark terram alqam, solum aliquod amat (Vg. Georg., Pn. XVI. 30), diligit, solo gaudet (Pn.); vinträdet t-s ej der vitis in ea terra non provenit; ea terra vites (vinum) non fert, non patitur, vitium impatiens est (T. Germ. 5); måtte du lefva och t. vivas, vigeas, floreas; t. af ngt (victu, cibo alqo) bene ali, confirmari, firmari, refici.
2. 2. till sinnet: t. någonstädes delectari, libenter esse alqo loco; locus placet alicui; juvat, delectat alqm esse alicubi; t. vid ngt delectari, gaudere alqa re, libenter versari in re; icke t. på ett ställe l. vid en sysselsättning odisse locum, rem; locus, res odio, fastidio est alicui; loci, rei taedet alqm; t. tillsammans med ngn delectari consuetudine, moribus, sermone alicujus; bene convenit alicui cum alqo; icke kunna t. tillsammans med ngn mores alicujus ferre non posse; (non conveniunt mores aliquorum).

Trilla, v. tr.: volvere, rotare.

Trilla, v. intr.: volvi, volutari.

Trilla, f.: trochus.

Trilling: frater tergeminus.

Trind: teres; t. och rund teres atque rotundus.

Trippa: minuto gressu currere.

Trissa: trochlea.

Triumf: triumphus (segertåg på vagn); t. till fots l. till häst ovatio; hålla, fira t. triumphum agere, ducere; triumphare; (ovare); bevilja ngn t. triumphum decernere, dare alicui; föra ngt, ngn i t. in triumpho portare alqd, per t-m ducere alqm; intåga, återvända i t. ingredi, invehi, redire triumphantem; alicunde triumphum deportare; sjunga t. (ɔ: ropa Victoria) triumphum canere; (clamare: io triumphe); det var en t. för honom egregiam sane victoriam adeptus est; rem egregie gessit.

Triumfbåge: arcus triumphalis.

Triumfdrägt: insignia, ornamenta triumphalia.

Triumfera:

1. 1. eg.: triumphare; ovare (jfr Triumf); triumphum ducere, agere; t. öfver ngn de, ex alqo triumphare, triumphum agere, reportare.
2. 2. oeg.: gaudio triumphare, gaudere et t-are (C.); exsultare gaudio, victoriā; gloriari alqa re (öfver ngt); efferri gloriā alicujus rei; t-nde min vultus gaudentis, exsultantis, qualis gaudio, victoria exsultantium esse solet; man som t-at vir triumphalis.

Triumfport: porta triumphalis.

Triumfsång: cantus triumphantium; (epinicium); sjunga t. triumphum canere.

Triumfvagn: currus (triumphalis; jfr Ppt. IV. 3. 13 spoliis onerati Caesaris axes; ibdm 1. 11 currus; T. Ann. II. 41).

Trivial: quotidianus (alldaglig); vulgaris; decantatus (illa d-ta praecepta – utnötta l. utslitna).

Tro, v.:

1. 1. = sätta tro till: credere, fidem habere; (confidere, fidere); tro mig mihi crede, crede mihi (i den förra ställningen ligger helt naturl. tonvigten på mihi); tro ngns ord l. ngn på hans ord, löften verbis, promissis alicujus credere, fidem habere; må man tro mina ord verbis meis fides esto; tro på Gud, så är du trygg Deo confide et tutus eris; om man kan tro ryktet si famae credere licet – (si qua fides famae est –); om man får tro Homerus, voro Grekerne talrikare än Troerne si Homero credimus – l. Graecorum, ut Homerus auctor est – l. Homerus auctor est Graecorum multo majorem quam Trojanorum numerum fuisse; tro ej hopen noli multitudini credere (Ps. Sat. 6); jag tror ej böljans falska lopp fallaci mari non credo (me committo; jfr Vg. nimium ne crede colori).
2. 2. tro ngn väl, illa: bene, male existimare, sentire de alqo; multum, non multum tribuere alicui; magnam de alicujus facultate opinionem habere; confidere alicui, diffidere alicui, desperare de alqo; suspectum habere alqm.
3. 3. tro ngt = hålla för sant: credere, putare, existimare alqd esse; tro på en Gud (= Guds tillvaro) credere, putare Deum esse; tro på sanningen af ngt credere alqd verum esse; tro på ett lif efter detta credere animos post mortem permanere, ad mortuos alqd pertinere; tro på spöken vagari animas mortuorum credere (esse aliquos Manes et subterranea regna – nec pueri credunt, Juv.); – tro sig förstå ngt sibi videri intelligere alqd; hvem skulle trott, tro, man skulle trott, tro quis crederet? quis credat?; crederes, credas.
4. 4. tro ngn om ngt: alqd de alqo suspicari, sperare, ab alqo timere, metuere; credere alqm alqd fecisse, facere posse; tro Gud om godt optima spera a Deo; Deo confide!; jag t-de honom ej om så mycket tantam in eo esse facultatem non credebam; ett sådant brott hade jag aldrig t-t honom om tantum hunc sceleris admissurum non credebam (sperabam; tantamne in illo esse improbitatem!).

Tro sig:

1. 1. = våga: audere; jag tror mig ej till att säga det bestämdt pro certo affirmare non ausim; kom, om du tror dig si audebis, venito.
2. 2. tro sig väl: bene de semet ipso existimare; sibi fidere (qui sibi fidit, dux regit examen, Hor.).

Tro, f.:

1. I. i subjektiv men.:
   1. 1. = förtröstan, tillit, förtroende: fides; fiducia; sätta tro till ngn, ngt fidem habere alicui; credere (rei); ngn finner tro fides est, habetur alicui; på god tro bona fide; simpliciter; ingenue; få tron i händerna rem eventu comprobatam videre; eventu admonitum non jam posse dubitare; tro på Gud, Kristus Dei, Christi fiducia; fast tro firma fiducia; tom, död tro vana, ignava (fides), fiducia.
   2. 2. = mening, förmodan: opinio; sententia; (spes; metus); tro på en Gud (Guds tillvaro) Dei (illa de Deo) opinio (detta är det starkaste beviset för vår tro på gudar hoc firmissimum afferri solet, cur deos esse credamus, C.); tron på ett lif efter detta opinio, spes immortalitatis; den gamla tron på spöken vetus illa superstitio, quod mortuorum animas l. animas sine corporibus vagari credebant; falsk tro falsa opinio; error; enligt min tro ut mihi quidem videtur; meā quidem sententiā; ingifva ngn den tron, att – alicui persuadere, esse –; det är min tro, att – equidem arbitror, existimo; sperare videor; kan tro scilicet; videlicet.
2. II. i objektiv men.:
   1. 1. = redlighet, trohet (löfte): fides; min tro per fidem meam; (medius fidius); på heder och tro ex fide bona (C. de Off. III. 61); skänka ngn sin tro fidem spondere, obligare alicui (se promittere alicui); hålla tro (och lofven) fidem praestare, servare; in fide manere; (visa evig tro fidem sempiternam praestare); svika sin tro fidem fallere.
   2. 2. i teologisk men. = (tros-)lära: doctrina (ea, quae credunt Christiani); symbolum (Apostolicum).

Trofast: fidus, constans, certus (amicus c., Enn.); fidelis; plenus fidei; firmus; stabilis (amici f-i et s-es et constantes, C. de Am. 62); blifva t. intill ändan usque (ad finem) fidem servare, praestare; in fide manere.

Trofasthet: constantia.

Trofé: spolium, spolia (L. I. 10); tropaeum.

Trogen: fidelis; fidus; t. maka conjux fidelis, fidus, fida; t. vän amicus fidus, (certus; jfr Trofast); en sin herre t. tjenare servus domino fidelis; t. undersåte regi fidelis, bonus civis; t. vakt fida (religiosa, diligens) custodia; t. tystnad fidum silentium; t-t hjerta animus fidelis, constans; fidum pectus; t-t minne certa, firma (acris), tenax (Qu.) memoria; (jfr Hor. A. P. 336 – percipiant animi dociles teneantque fideles; ibdm 181); t. öfversättare fidus interpres (ibdm 133); t. öfversättning accurata interpretatio; blifva ngn t. fidem alicui (datam) servare, praestare; blifva sin pligt, föresats, sina åsigter t. in officio, in suscepto consilio, in sententia permanere, perstare; t. tjenst fidelis opera; för 10 års t. tjenst propter officium per X annos fideliter servatum.

Troget: fideliter; fide; cum fide; constanter.

Trohet: fides; fidelitas; constantia.

Trohetsed: sacramentum (eg. krigsed); svärja ngn t. in verba alicujus jurare (T. Ann. I. 7); låta ngn svärja t. sacramento adigere alqm.

Trohjertad: bonus; simplex et ingenuus; probus.

Trolig: credibilis; (probabilis; verisimilis); ad fidem pronus, proclivis (L.); det är t-t credibile est; credere, sperare licet; göra ngt t-t för ngn probare alqd alicui.

Troligen:

1. 1. (gammaldags) = ärligt: probe; strenue.
2. 2. = Troligtvis.

Troligtvis: credo; sine dubio; certe; t. är han borta credibile, verisimile est, credo eum abesse; abest, credo.

Troll: faunus; daemon; furia.

Trolla: artibus magicis, incantamentis (besvärjelser) uti.

Trollbok: liber magicus.

Trolldom: ars magica; magīa; veneficium.

Trolleri: veneficium.

Trollkarl: magus; veneficus.

Trollkäring: saga (Hor. Ep. II. 2. 208 ff.); maga; venefica.

Trollmedel: venenum; fascĭnum.

Trollpacka: saga; venefica.

Trollstaf: virgula divina.

Trolofning: sponsalia (facere, parare).

Trolofva: spondere, despondere, desponsare puellam alicui (med, åt ngn); t. sig med en flicka sibi despondere puellam; t. sig med en man viro sponderi.

Trolofvad: sponsus, sponsa; de t-de sponsi, consponsi.

Trolsk: veneficus; fallax.

Trolös: perfidus; perfidiosus; blifva t. fidem fallere, mutare, (frangere).

Trolöshet: perfidia.

Trolöst: perfide.

Tron:

1. 1. eg.: solium (armstol – regale, regis; jfr Vg. Aen I. 506, VII. 169); sedes, sella curulis (sede regia, in sede regia sedere, L. I. 41. 6, 47. 8; sella curulis, toga praetexta, ibdm 8. 3).
2. 2. metonym. = konungadöme: (redditus Cyri solio Phraates, Hor.); regnum; imperium; bestiga t-n regnum l. imperium, principatum adipisci (accipere), occupare; rerum potiri; innehafva, bekläda, sitta på t-n imperium tenere, obtinere; göra anspråk på, fika efter t-n imperium l. regnum sibi poscere, affectare (L. I. 46. 2); regno imminere; sätta ngn på t-n regnum, imperium dare (T. Ann. XII. 64), tradere, deferre alicui; störta från t-n solio depellere (T.), imperio (regno) exuere, privare; ex regno detrudere (C.), regno expellere; regnum extorquere alicui (L. II. 1); regnum l. imperium abrogare alicui (id. I. 59), (regem exigere, expellere); efterträdare på t-n regni succcssor.

Trona: regali sede sedere; – oeg.: in ejus vultu ac nutu residebat auctoritas (C.).

Tronarfvinge: heres regni l. imperii.

Tronbestigning: imperii initium (T. Ann. I. 9).

Tronföljare: regni successor designatus, destinatus (T. Ann. VI. 46).

Tronföljd: ordo successionis.

Tronhimmel: aulaea (n. pl.).

Tronledighet: interregnum.

Tronskifte: imperii translatio, mutatio; efter t-t translato imperio.

Trop: translatio; tropus.

Tropik se Vändkrets.

Tropisk:

1. a. translatus, immutatus.
2. b. = emellan vändkretsarne belägen: inter circulos solstitiales situs; qualis inter c. s. est, esse solet; t. hetta summus calor, fervor.

Tropligtig: ad fidem obligatus, obstrictus.

Tropp se Trupp.

Troppa af: agmine abire.

Trosartikel: *fidei (doctrinae divinae) articulus, locus, caput.

Trosbekännelse: *fidei professio.

Trosformel: *formula fidei.

Trosförvandt: *fidei communitate conjunctus.

Tross:

1. 1. impedimenta; sarcinae (packning).
2. 2. funis; rudens.

Trossbotten: tabulatum.

Trossdräng, Trosskusk: calo.

Trotjenare: servus l. minister spectatae fidei.

Trots:

1. 1. ss. substantiv: contumacia; ferocia, ferocitas; asperitas (a-tis – puerilis – corrector); på t., ngn till t., i t. af ngns befallning spreto imperio, spreta voluntate alicujus; vetante, nolente, invito alqo; till t. af afundsgrinet licet irrideant invidi –; visa t. contumaciam adhibere (C.); ferociter se gerere.
2. 2. ss. ett slags preposition i uttrycken:
   1. a. t. ngt = oaktadt, utan afseende på: t. konungens befallning spreto regio imperio; t. allt som blifvit skrifvet i denna sak – cum l. quamvis de hac re multa scripta sint –; t. alla sina svåra lidanden in summis doloribus –; t. det hårda vädret contempta hiemis l. caeli asperitate.
   2. b. t. ngn, t. en annan = utan att vika l. stå efter för ngn, så godt som ngn: han är så krigisk som t. någon tam est bellicosus quam qui maxime; ”han blef spak som t. en annan” tam mitis factus est quam qui mitissimus.

Trotsa:

1. 1. t. ngn: contemnere; lacessere, provocare (utmana); non cedere alicui; t. faran periculum contemnere (deposcere, provocare, T. Germ. 11, Sen.); periculo se ultro offerre, inferre; jag t-r hvem som helst att göra det bättre nulli in hac re cesserim; cum quovis certaverim; neminem aemulum reformido.
2. 2. t. på ngt: fidere alqa re; alicujus rei fiduciā efferri (tantane vos tenuit generis fiducia vestri?, Vg.), ferocire; superbire, gloriari alqa re; t. på sina krafter virium fiduciā efferri; t-nde på – subnixus (jfr Lat. Lex.), elatus, fretus alqa re; ferox, sublatus fiduciā alicujus rei.

Trotsig: contumax; ferox; (minax hotfull); t-t sinne, svar ferox animus, ferociter responsum; t. min vultus contumax; t-a ord verba contumaciae, ferociae plena; föra t-t språk ferociter loqui.

Trotsighet: contumacia; ferocitas, -cia.

Trotsigt: ferociter.

Trottoar: semita.

Trovärdig:

1. 1. objektivt: fide dignus; gravis; t. källa, sagesman bonus, gravis, locuples, certus, idoneus auctor; föga t. levis; t. berättelse fide digna narratio; enligt t. uppgift – ut certo auctore comperi; t. historia incorrupta rerum monumenta.
2. 2. subjektivt: certus; plenus fiduciae.

Trovärdighet: fides; auctoritas; berättelsens t. rerum narratarum fides; nedsätta, betvifla ngns t. de fide alicujus derogare (C.); dubitare; för t-n får min sagesman svara fides ejus rei penes auctores sit (Sa.).

Trovärdigt: pro certo; sine ulla dubitatione.

Trubbig: retusus; (hebes slö); t. näsa simus nasus.

Trug: minae; vis (et minae).

Truga: (minari; t. med handen mot ngn manum intentare alicui – provincial.); t. ngn att göra ngt (minis, precibus) cogere, impellere, pellere alqm ut faciat alqd (quid refert, qua me ratione cogatis? cogitis certe); t. mat i ngn ad edendum cogere; t. ngt af ngn extorquere, exprimere alicui alqd; t. ngt på ngn obtrudere alicui alqd; t. sig på ngn invito alicui se offerre, obtrudere; auribus alicujus se inculcare (C. de Or. II. 19); t. sig till ngt minis (obstinatis precibus) impetrare alqd.

Trumf (af triumf): *color praecipuus, potissimus; spela ut sin sista t. ad ultimam rationem confugere.

Trumfa: eg. = colore praecipuo ludere; – t. med ngn minari alicui.

Trumhinna (i örat): tympănum.

Trumla: cylindrus (terram aequare c-o, Vg.).

Trumma:

1. 1. tympănum.
2. 2. betäckt vattenränna: incīle.

Trumpen: tristis, austērus; morosus (kinkig).

Trumpenhet: tristitia (C. de Am. § 66).

Trumpet, adv.: austēre; morose.

Trumpet, m.: tuba, cornu (t. directi, – flexi cornu aeris, Ov.); buccĭna; classicum; med t. bjuda tystnad tubā silentium facere.

Trumpeta: tubā, classico canere; jfr Basuna.

Trumpetare: tubĭcen, cornĭcen, buccinator.

Trumpetklang, Trumpetskall: sonitus tubae.

Trumpetstöt: tubae impulsus, pulsus.

Trumpinne: plectrum.

Trumslagare: tympanista.

Trupp:

1. 1. sing.: manus, caterva; globus (militum); en t. på marsch agmen; en t. ryttare turma equitum; en t. skådespelare caterva, grex histrionum; i t. agmine.
2. 2. pl.: copiae, exercitus, milites (jfr Här); lätta t-r levis armatura; velites; reguliera, irreguliera t-r ordinarii, tumultuarii milites.

Trut (hvardagsuttryck): os (hominis, asini); gifva, hugga ngn på t-n os alicujus verberare, percidere; stor i t-n linguae intemperans; jactantior.

Tryck:

1. 1. i allm.: pressus (ponderis), pressio; oeg.: vis; utöfva t. på ngn vim habere in alqm, vim facere alicui; movere, impellere (söka verka på); den allmänna meningens t. vis consentientis multitudinis.
2. 2. = tryckning af böcker, boktryckeri: lemna ngt till t-t formis exprimendum tradere, curare alqd; utgifva från t-t (impressum librum) in vulgus edere, vulgare.

Trycka:

1. 1. absolut:
   1. a. i allm.: premere; [gravare (tynga, betunga), urgere (tränga, pressa); urere (medels tryckning plåga – calceus si minor erit, uret, Hor.)]; t. ngns hand manum alicujus prehendere, premere; bekymmer t. ngn curae premunt (ad terram deducunt, Hor.) alqm, curis premitur aliquis; samvetsqval t. conscientia scelerum gravat, angit alqm; luften t-r āer gravis est.
   2. b. t. en bok: formis imprimere, describere, excudere.
   3. c. intr. = krysta, anstränga sig: niti.
2. 2. med prepositioner:
   1. a. t. af: exprimere; se Aftrycka.
   2. b. t. fram se Frampressa.
   3. c. t. in: imprimere.
   4. d. t. ned: deprimere; premere.
   5. e. t. om: rursus imprimere, novare librum.
   6. f. t. på ngt: premere; incumbere rei; t. en kyss på ngns läppar osculum labiis imprimere.
   7. g. t. till (med tonvigt på till): premere, claudere (oculos alicujus); t. ngn till sitt bröst ad pectus premere; amplecti.
   8. h. t. ut: exprimere.

Tryckande: gravis; molestus; t. hetta gravis calor; t. fattigdom gravis, summa egestas; t. känsla gravis sensus; t. omständigheter res iniquae, asperae.

Tryckeri: typogrăphi officina.

Tryckfel: peccatum, erratum typogrăphi.

Tryckfrihet: (quidlibet formis) imprimendi licentia.

Tryckning:

1. 1. i allm.: pressus, pressio, impressio; luftens t. āeris pressus, pondus.
2. 2. en boks t.: *impressio; förbjuda en boks t. librum formis describi, excudi vetare; göra en bok färdig till t. libri impressionem parare; jfr Tryck.

Tryckningsort, Tryckningsår: locus, annus, quo liber impressus est.

Tryckpress: prelum typogrăphi.

Trycksvärta: atramentum typographicum.

Tryffel: tuber.

Trygg:

1. 1. objektivt: tutus (locus); t. för ngt tutus a re.
2. 2. = som känner sig t.: securus; fidens (t. på sig sjelf).

Trygga: tutum reddere; jfr Betrygga.

Trygga sig: confidere, niti alqa re (promissis alicujus); acquiescere in re; spem ponere, collocare in re.

Trygghet: securitas.

Tryggt: tuto; secure; fidenter.

Tryne: rostrum (suis).

Tryta: deficere; deesse; säden begynte t. frumentum deficere coepit; det tröt honom ej talareförmåga non deerat ei eloquentia; orden t-o honom verba eum deficiebant, ei non suppetebant.

Trå efter ngt: appetere, affectare, concupiscere, desiderare alqd; t. till hemmet domus desiderio flagrare; domum properare (se Fika).

Tråckla: leviter, longis ductibus suere, consuere.

I. Tråd: filum; linum (linnet.) fibra (t. i kött l. växters väfnad; licium solf, sölfvor); – bildl.: hans lif hänger på en t. ejus vita tenui filo pendet (efter Ov.), levi momento apta est, in summo discrimine versatur; berättelsens t. ordo narrationis l. rerum narrandarum, cursus orationis; det gick såsom den röde t-n genom hans lif l. tal illud per omnem l. perpetuam vitam l. orationem serpebat (C. de Am. § 87), diffusum erat.

II. Tråd (= gång), blott i uttrycket: lätt på tråden = lätt på foten i. e. levis; ad corrumpendum facilis.

Tråda = träda, trampa: t. dansen saltatum ingredi; saltare.

Trådarbete: opus filis consertum.

Tråg: alveus; alveolus.

Tråk: taedium; molestia; odium; fastidium; res molestae, taedii plenae; utstå t. molestiam, taedium ferre, perferre, haurire, exhaurire; t. och bråk molestiae ac difficultates; döda ngn med sitt t. odio enecare alqm (Ter.).

Tråka: t. ut ngn fastidio, taedio satiare, defatigare, consumere alqm; t. igenom (en bok l. dyl.) cum fastidio (aegre) perlegere, percurrere.

Tråkig: taedii l. fastidii plenus; molestus; odiosus, putidus (quoniam haec satis spero vobis molesta et putida videri, ad reliqua – odiosiora pergamus, C. de Or. III. 51); injucundus, ingratus, insuavis; finna ngt t-t non delectari, dolere (mera finna ledsamt) alqa re; fastidio quodam abalienari a re, fugere rem; rei taedet, piget alqm; (alqd videtur alicui putidum, molestum); hafva t-t någonstädes invitum esse alicubi, locum non bene ferre; taedium, fastidium (nauseam) affert locus (jfr Ledsam); t. bok liber injucundus, taedii plenus; det är (var) t-t, att – molestum, dolendum est (doleo), quod (non venit); alla slag (stilar) äro bra utom det t-a omne (dicendi genus) probatur praeter id, quod fastidium parit.

Tråna: t., t. bort desiderio, amore, cura languere, elanguescere, tabescere, mori, extenuari, attenuari (Ov. Met. III. 489–90); ”t. bort som flicka” ”solam perpetua carpi juventa”; t. efter ngt mori, consumi desiderio alicujus rei; flagrantissime cupere, desiderare alqd; t-nde blick oculi languentes, languidi (putres, Hor.).

Trånad: desiderium.

Trång: angustus, artus; contractus; t. rock vestis astricta, arta; t. sko calceus pede minor; t-a vilkor res angustae, -a (contracta paupertas, Hor.); t-t sinne angustus (parvus) animus (C. de Off. I. § 68); hans verld är honom t. in angustis rebus versatur; verlden är honom för t. (ɔ: gifver ej utrymme åt hans verksamhetslust och ärelystnad) unus (Pellaeo juveni) non sufficit orbis (aestuat infelix angusto limite mundi, Juv. X. 168–9).

Trångbodd: anguste habitans.

Trångbröstad:

1. 1. eg.: angusti spiritus; suspiriosus (Sen.); anhēlus; (asthmaticus).
2. 2. oeg.: angusti animi; angustus; minutus; en t. åsigt ratio minuta, abjecta.

Trånghet: angustiae (oris; lagenae).

Trångmål: angustiae; (difficultas; necessitas); bringa i t. in angustias adducere; in angustias, in angustum compellere; premere, urgere; (ad incita redigere, Pt.); komma i t. in angustum venire; in angustias compelli; befinna sig i t. in angustiis (summa difficultate l. necessitate) versari; difficultatibus premi, urgeri; laborare.

Trångsint: angustus; angusti animi; se Trångbröstad.

Trångt: anguste; arte; t. packad arte stipatus; bo t. anguste habitare.

Trånsjuk: (desiderio) languens, aeger, languidus.

Trä: lignum; hårdt, lösare t. durum, mollius l.; af t. ligneus; som arbetar i t. lignarius.

Träaktig: ligni similis; lignosus; durus.

Träbeläte: imago lignea; oeg. = (dumhufvud) stipes, caudex.

Träben: pes ligneus.

Träbock: fulcrum ligneum; oeg. se Träbeläte.

Träck: stercus; merda; fimus; caenum.

Träd: arbor; litet t. arbuscula; gammalt t. annosa arbor; plantera, fälla t. arbores serere, caedere; t-n löfvas arbores frondescunt; i t-ts topp summa arbore; klättra i t. arborem scandere; in summam arborem niti; sådant växer ej på t. ɔ: non nascitur domi, rarum genus est; äpplet faller ej långt från t-t parentum mores referunt pueri; ett godt t. bär god frukt bonis nascuntur boni, bona (fortes creantur fortibus et bonis et c., Hor. Carm. IV. 4. 29); der t-t faller, der blir det liggande factum infectum fieri nequit.

Träda, v. intr.: (gradi, ire, ingredi, incedere), blott brukligt tills. med prepositioner och adverb:

1. 1. t. af: abire, exire; jfr Afträda.
2. 2. t. an: inire (iter, magistratum); ingredi (iter).
3. 3. t. emellan: intercedere; se interponere (medlande t. emellan).
4. 4. t. fram: prodire; procedere; progredi; t. fram för l. blott för ngns själ, minne animo, memoriae alicujus obversari; mentem subire, tangere; in mentem venire.
5. 5. t. i ngns ställe: in locum alicujus succedere; alicui succedere; alqm excipere, sequi; t. i ngns spår vestigia alicujus sequi, servare; t. i förbindelse med ngn societatem inire, coire cum alqo; t. i underhandling med ngn cum alqo agere, pacisci (se Underhandla, -ing); t. i ett spändt förhållande till ngn simultatem alicujus suscipere; t. i ngns tjenst operam locare alicui; t. i statens tjenst ad rempublicam accedere; remp. capessere; t. i en ålder aetatem ingredi.
6. 6. t. ifrån –: abscedere; abire.
7. 7. t. in:
   1. a. med personligt subjekt: introgredi; intrare; t. in i rummet cubiculum intrare, ingredi; t. in på ngn, ngn in på lifvet sub oculos alicujus venire, oculos alicujus subire; irruere, incurrere in alqm; t. intill bordet ad mensam prope accedere; t. in i ett bolag, en förvaltning societatis participem fieri; ad munus administrandum venire, accedere.
   2. b. om sakligt subjekt: incidere; venire; se Inträda.
8. 8. t. ned:
   1. a. descendere.
   2. b. = trampa ned: proculcare, proterere.
9. 9. t. nära, närmare: prope, propius accedere, (procedere); t. för nära se Nära.
10. 10. t. på:
    1. a. ngt: ingredi (terram, sŏlum); vestigium ponere.
    2. b. ngns sida: ad partes alicujus accedere, se adjungere l. applicare; assentiri (instämma med) alicui; patrocinari alicui.
11. 11. t. till: accedere; t. till ngns sida ad partes alicujus accedere, se adjungere; t. till sidan secedere; t. tillsamman convenire; coire; t. till ett embete se Tillträda.
12. 12. t. tillbaka: recedere; retro cedere; cedere; t. tillbaka för ngn cedere, locum dare alicui.
13. 13. t. ngn under ögonen: visum, oculos alicujus subire; oculis alicujus se offerre; t. under oket jugum subire, suscipere.
14. 14. t. upp: exsistere; t. upp ss. talare, skald exsistere, exoriri (oratorem, poētam); jfr Uppträda.
15. 15. t. ur ngns tjenst: dominum relinquere, a domino abire; t. ur (ut ur) statens tjenst a rep. recedere.
16. 16. t. ut: exire; excedere; t. ut ur huset egredi (L. II. 49, 48), prodire; in publicum prodire; jfr Träda ut; t. ut barnskorna ex pueris excedere.
17. 17. t. öfver: transire, transcendere, superare (limen, fossam); floden har trädt öfver sina stränder super ripas effusum est (L. II. 4. 4), redundavit flumen; t. öfver en befallning imperium violare; se Öfverträda.

I. Träda, v. tr.: inserere; immittere; transmittere, trajicere; t. tråd genom en synål l. t. på en nål filum immittere, inserere in acum.

II. Träda, v. tr.: vervagere; agrum, novale proscindere.

(Träda), Träde: vervactum; novale; låta en åker ligga i t. intermittere (ager, qui intermittitur, novale vocatur, Varr.); ligga i t. intermitti, quiescere; upptaga t. novale proscindere.

Trädesjord, Trädesåker se Träde.

Trädfrukt: pomum; arboris fructus.

Trädgård: hortus, hortulus; pomarium (fruktträdgård; olerarium, rusticus h. kökstr.); viridarium.

Trädgårdsblomma: (som växer i t.) flos hortensis.

Trädgårdsdräng: famulus hortulani.

Trädgårdshus: diaeta.

Trädgårdsmur: maceria horti.

Trädgårdsmästare: hortulanus.

Trädgårdsskötsel: hortorum cura, cultus.

Trädgårdsväxt: planta hortensis.

Trädskola: seminarium.

Trädstam: stipes, caudex arboris; truncus (afhuggen t.).

Träff: jactus (bolus) felix (mots. bom); få 5 t-r och 2 bommar quinquies ferire l. contingere metam, bis aberrare; – af en t. forte, casu, forte fortuna; se Lyckträff.

Träffa:

1. I. absolut:
   1. 1. i lokal men.: t. målet metam ferire, tangere; t-s af blixten, af ett kastspjut fulmine, telo percuti; t. en person in hominem incidere, incurrere; hominem invenire, convenire; jag kunde ej få t. honom ejus adeundi copia non fuit; man t-r sällan ngn, som – raro invenias, qui –.
   2. 2. oeg.:
      1. a. med personligt subjekt:
         1. α. i allm. (= finna, uppfinna): invenire; inire; t. det rätta, t. rätt verum invenire, videre, assequi; vere conjicere; du har t-t rätt recte tu quidem; t. anstalt curare, ut –; parare; t. öfverenskommelse med ngn pacisci, condicere cum alqo; (inter alqos convenit, ut –); t. förlikning transigere cum alqo.
         2. β. om målare = imitari, reddere, assimulare veram speciem, veros vultus alicujus; imitari naturam l. veritatem.
      2. b. med sakligt (abstrakt) subjekt: en olycka har t-t honom in calamitatem incidit; incommode ei accidit, quod –; lotten t-r ngn alicujus sors excidit; skulden, klandret t-r honom culpa ejus est; in reprehensionem incurrit; jag kan ej t-s af ngt klander equidem justa reprehensione careo; t-s af en förlust damnum l. jacturam facere; döden t-de honom, utan att han anade det mors eum imprudentem oppressit; lycka t-r man sortitur fortuna viros (Vg.); piken t-r haeret dictum; han är t-d, känner sig t-d habet; deprehensum, tactum se sentit.
2. II. med preposition:
   1. 1. t. in: evenire.
   2. 2. t. på ngn l. ngt: incidere in alqd, in alqm; deprehendere, offendere alqm; invenire, nancisci (locum, exemplum).

Träffa sig: det t-de sig så fors tulit, forte incidit, ut –.

Träffas: inter se convenire, occurrere.

Träffande: ett t. yttrande l. svar acute, commode dictum, responsum; många t. anmärkningar (reflexioner) acutae crebraeque sententiae.

Träffning: (concursus exercituum); proelium; pugna; certamen; en t. sker fit proelium; blodig, vild t. proelium cruentum, atrox; jfr Drabbning.

Trägen: assiduus (homo, labor, C. de Or. III. 58); laboriosus; impiger (rask, hurtig); industrius (sträfsam, företagsam); magni laboris; t. åhörare assiduus, frequens auditor; t-a böner preces assiduae (jfr Enträgen); vara t. i ngt in re (in labore, in opere) assiduum esse, perseverare, perstare, non cessare; t. vinner labor (improbus) omnia vincit (Vg.; Romanus sedendo vincit, Varro).

Trägenhet: assiduitas.

Träget: assidue; t. längta assidue, usque desiderare.

Trähäst (ss. straffredskap): eculeus.

Träkol: carbo ligneus.

Träl: servus; servulus; mancipium; i huset född t. verna; vernula; vara t. servitutem servire (alicui); vara lustans t. cupiditatibus servire, deservire; arbeta som en t. duro et assiduo labore exerceri, fatigari, frangi.

Träla: servire; arbeta och t. se Träl.

Trälaktig: servilis; vernilis; sordidus; illiberalis; t. fruktan servilis metus; t. artighet (servilis) adulatio.

Träldom: servitus, servitium (Sa., L.); servi l. servilis condicio (träldomsstånd); bringa i t. in servitutem adducere, abducere; hård, neslig t. dura, turpis servitus; befria ur t. e servitute eripere.

Träldomsok: servile jugum.

Träldomsstånd: servilis condicio; servitium.

Trälinna: serva; ancilla.

Trälskara: servitium; servorum manus.

Trämask: terĕdo.

Tränga, v. intr.: (penetrare):

1. a. t. fram: alqo penetrare, prorumpere, pervadere, viam facere; pervenire, perferri; t. fram ända till Taurus usque ad T-m pervadere, exercitum perducere.
2. b. t. igenom kläderna: per vestem penetrare, permanare, venire; t. genom märg och ben per ossa pervadere, currere, percurrere ɔ: in animos l. sensus hominum alte penetrare; ryktet t-r igenom fama permanat, perfertur ad alqm; hans mening t-de igenom ejus sententia l. consilium valuit, vicit, omnibus probata est.
3. c. t. in: penetrare, irrumpere in domum; vapnet t-de in i kroppen alte descendit in corpus; det har t-t djupt in penitus, alte haeret, sedet; t. in i en vetenskap perdiscere artem penitus; multum videre in re.
4. d. t. på: instare; urgere; vattnet t-r på i ledningsröret tendit rumpere plumbum (Hor. Ep. I. 10. 20); Ryssen t-de på instabant, urgebant Russi; behofvet t-r på necessitas urget; t. på ngn, att han skall göra ngt instare alicui, flagitare ab alqo, ut faciat alqd.
5. e. t. till: egere, indigere, desiderare.
6. f. t. ut: exire; erumpere (bryta ut); emanare (sippra ut); ryktet har t-t ut fama exiit, emanavit.

Tränga, v. tr.: premere, trudere, urgere, pellere alqm; instare alqm; skon t-r premit, urit calceus; t. bort summovere, propellere; t. fram propellere, protrudere, promovere; t. i hop, tillsamman anguste confercire, refercire (in oratione sua, C. de Or. I. 163), in angustum cogere, compellere; contrahere, coartare (contracta res est et adducta in angustum, C. de Am. 20); t. tillbaka retrudere, repellere; t. undan summovere, protrudere; t. ut extrudere; excludere; t. ut en medtäflare adversarium vincere.

Tränga sig:

1. a. fram: vi (per obstantes) penetrare, pervadere, viam sibi facere alqo.
2. b. tillsamman: conglobari, constipari; anguste, in angustum cogi, conferciri.
3. c. på ngn: instare, se inculcare alicui (auribus nostris), se obtrudere alicui; invito, intempestive, incommodo tempore se offerre alicui (Hor. Sat. II. 3. 64).

Trängande: t. behof, nödvändighet urgens, imminens, gravis, summa necessitas; t. fara praesens periculum.

Trängas: confertos luctari, premi, urgeri, se ipsos premere (in angusto portarum exitu premebantur; luctandum in turba et facienda injuria tardis, Hor. Sat. II. 6. 28); t. med ngn luctari cum alqo (luctantur funera plaustris, Hor.); man t-des kring honom circum eum stipabantur, stipati consistebant homines.

Trängsel: turba (confertorum hominum); angustiae (trångmål i allm.); arbeta sig ur t-n e turba eluctari, se expedire.

Trängta: t. efter ngt desiderare alqd, desiderio alicujus rei flagrare, ardere, languere (tråna); ardenter, enixe cupere alqd; sitire (libertatem).

Trängtan: desiderium; sitis; incensa cupido, cupiditas.

Träsk: palus; uligo; stagnum.

Träsko: ligneus calceus; sculponea; klädd i t-r sculponeatus.

Träsnidare: scalptor lignarius.

Träsnitt: sculptura lignaria.

Trästock: stipes; truncus (ligni).

Träta, f.: jurgium; rixa; altercatio; lis; controversia; häftig, hetsig t. vehemens, calida rixa; de kommo i t. jurgium inter eos ortum est, exstitit; af t-n blef slagsmål altercatione congressi ad manus venerunt (ad arma vertuntur); bilägga en t. rixam componere.

Träta, Trätas, v.: t. med hvarandra l. ngn jurgare (cum vicina, C.), rixari, litigare, altercari inter se, cum alqo; jurgio contendere; t. på ngn increpare alqm; acerbe objurgare alqm, invehi in alqm.

Trätgirig: litigiosus; litigandi, concertationum, -is, altercationum, contentionis cupidus (contentionis cupidior quam veritatis, C.); rixarum amans; contentiosus, rixosus (Pn., Col.).

Trätgirighet: litigandi, rixandi amor, libido, cupiditas, studium.

Trätlysten, Trätlystnad se Trätgirig, Trätgirighet.

Trätofrö: rixarum semen, materia.

Trävara: lignum; lignea merx.

Trög: tardus (långsam, tungrodd); lentus (senfärdig, maklig); segnis (säflig, loj); piger (ɔ: lat); socors (liknöjd); t. gång tardus incessus; t-t lif alvus astricta, contracta; t. fattningsgåfva tardum ingenium; t. i handling naturā segnis; ad agendum segnis; t. att fatta naturā, ingenio, ad percipiendum tardus (mots. ingenii celeritas); t. betalare lentum nomen (C.); infitiator.

Tröghet: tarditas; segnities; pigritia; socordia (samvetslös liknöjdhet).

Trögkörd: t. häst tardus, piger caballus.

Trögsmält: durus; gravis; qui difficile concoquitur.

Trögt: tarde; lente; segniter; gå t. tarde incedere; det går t. med arbetet tarde procedit opus.

Trögtänkt: tardus (ingenio, ad cogitandum).

Tröja: interula; subucula.

Tröska: tribulare, exterere; perticā flagellare (messis alibi tribulis in area, alibi equarum gressibus exteritur, alibi perticis – med flagor – flagellatur, Pn. H. N. XVIII. 71; jfr Varro l. l. V. 21); t. ut exterere; t. sönder conterere; t. långhalm ɔ: actum agere; ideligen t. om detsamma noctes diesque eandem incudem tundere.

Tröske: tritura.

Tröskel: limen; träda öfver t-n limen superare; l. exire (Ter.); (domum ingredi).

Tröskeman: *tribulator; messor (o dura messorum ilia, Hor.).

Tröskmaskin, Tröskverk: tribulum (trivolum, Varr.).

Tröst: (animi aequitas); solatium; consolatio; skänka t., vara ngn till t. solatium praebere, solatio esse alicui; t. mot sorgen, olyckan doloris, mali solatium, levamen; finna t. i ngt solatium capere ex re; det är min t., min enda t. hoc mihi solatium l. s-o est; hoc uno l. maxime me solatio sustento, levo, erigo, consolor, quod – – (C. de Am. 6); min ålderdoms t. senectutis meae solatium, subsidium; en ljuflig t. jucundum, dulce solatium; en ringa, usel t. leve, tenue, miserum s.; intala t. solatium dicere alicui (Ov.), jubere alqm aequo animo esse; verbis consolari alqm, luctum, dolorem alicujus; haf t. noli desperare l. te afflictare; habe bonum animum; taga t. solatium admittere; ”t-ns gamla formulär” pervolgata, decantata consolatio.

Trösta:

1. 1. intr.: t. på ngt fidere, confidere alqa re; en stark ej t-e på sin makt ne quis, quamvis valeat viribus, confidentiā efferatur.
2. 2. tr.: consolari (äfven: söka trösta, L. I. 58. 9) alqm; solatium praebere, dare alicui; (solatio, verbis, operā) levare, lenire, mitigare dolorem alicujus, alqm confirmare, erigere, recreare; t. ngn i hans sorg consolari dolorem alicujus; t. ngn för ngt consolari alqm de re, consolari rem (brevitatem vitae gloria c-tur, C.; cladem, L.); t. för en förlust damnum consolari; desiderium rei explere (L. I. 9. 15); t. med ngt consolari alqa re, solatio alqo; det t-r mig, att – hoc mihi solatio est, hac re (hac spe, hoc solatio) me consolor, quod (diutius in hoc desiderio esse non potero); låta t. sig solatium admittere, audire.

Trösta sig: se (ipsum) consolari (C. de Am. 10), solari (poet.); solatium admittere; s. capere ex re; ex luctu se erigere; t. sig i en sorg l. olycka för ngt se consolari in re, consolari alqd (hoc equidem occasum Trojae tristesque ruinas solabar, Vg.); t. sig med ngt se consolari alqa re, spe, alqo solatio (l. c.); t. sig i sorg med musik och studier cantu et literis dolorem lenire, levare (literas pro solatio habere, accipere; T. Ann. IV. 13 Tiberius negotia pro solatiis accipiens); t. dig noli dolere, desperare, te afflictare; habe bonum animum; jag t-r mig med den vissheten, det hoppet, att det snart är slut hac me spe consolor, quod finem mox adesse confido, finem mox futurum esse (jfr Hor. Sat. I. 6. 130 his me consolor victurum suavius, ac si –).

Tröstande: solatii plenus; ad consolandum (ad dolorem levandum, leniendum) aptus, accommodatus; t. ord verba quae dolorem l. dolentem consolari possunt; (verba blanda, dulcia, mollia).

Tröstare: consolatro; qui consolatur, consolari cupit.

Tröstebref: literae consolatoriae (C.); consolatio (scripta, quae fit per literas).

Tröstegrund: consolatio (pervolgata, C.); bruka t-r consolationes adhibere, usurpare (id.).

Tröstelig:

1. a. = förtröstansfull, lugn: confidens; aequus; t-t mod bonus animus.
2. b. = Tröstande.

Tröstlös:

1. 1. om personer: expers, inops solatii; desperatus; afflictus; prostratus et jacens; han är t. afflictus jacet; solatium non admittit.
2. 2. om saker: t. belägenhet res afflictae, desperatae; fortuna afflicta; det ser t-t ut nusquam spes est; nusquam solatium est, affertur.

Tröstlöshet: solatii inopia; ställningens t. res afflictae, desperatae.

Tröstrik: solatii plenus.

Trött: fessus; lassus (poet.); languidus (matt, slapp); t. af arbete, resan opere, itinere fessus, defessus, defatigatus, fatigatus; t. af ngns böner precibus alicujus fatigatus (L. I. 11); jag är t. af att höra audiendo (vocibus eorum) fessus, defatigatus sum; piget me audire; skrika sig t. clamando se defatigare l. defatigari (vocem obtundere, eg. skrika sig hes); usque ad defatigationem (satietatem) clamare; köra hästen t. equum cursu defatigare; t. vid att vänta exspectando fessus; morae impatiens.

Trötta: fatigare; defatigare; lassare (poet.); genom framställningens enformighet t. sina läsare lectores defatigare similitudinis satietate; arbetet t-r defatigationi est, vires consumit, exhaurit, frangit.

Tröttande: molestus; gravis; fatīgans; t. enformighet molesta, fastidii plena similitudo; similitudinis satietas.

Tröttas se Tröttna.

Trötthet: lassitudo; defatigatio; languor; virium defectio (matthet, maktlöshet); digna af t. lassitudine deficere, exanimari; prae lassitudine corpus l. se sustinere non posse.

Tröttkörd: cursu defatigatus, fatiscens.

Tröttna: defatigari, fatigari; fatisci; defetisci; (viribus) deficere; alqm piget, taedet laboris; t. vid ett arbete opere alqo defatigari, operis fastidio capi; fastidio et satietate abalienari a re (C. de Or. III. 98 – aspernari, respuere alqd).

Tröttsam: laboriosus; molestus; gravis; (fastidii plenus).

Tu (eg. neutr. af Två): duo; de tu blifva ett ex duobus unus efficitur; på tu man hand solus cum solo; i tu in duas partes; i sammansättningar uttryckes i tu med dis, ss. dissecare, dirimere; vara i tu ruptum, lacerum esse; gå i tu rumpi, frangi, solvi; taga i tu dirimere; dela midt i tu medium dividere, dirimere; – taga i tu med ngn rationem poscere ab alqo; expostulare cum alqo; objurgare, increpare alqm; taga i tu med ett arbete ad opus aggredi, accedere; derom är, kan blifva tu tal de ea re ambigitur, dubitatur, non constat, dissentiunt homines.

Tub: tubus.

Tubba: sollicitare, pellicere (ad defectionem, ad libidines); corrumpere.

Tuff: tofus.

Tufva: grumus; tumulus (caespiticius).

Tugga, v.: mandere; manducare; dentibus frangere, conficere (cibum, L. II. 32. I0); t. om ruminare; oeg. = eandem cantilenam canere; eadem usque decantare.

Tugga, f.: mansum.

Tukt: disciplina, bonus mos (vigebat in illa domo patrius m. et d., C. de Sen. 38); pudor, castitas (ärbarhet); hålla sträng t. severe disciplinam regere; uppfostra i t. och ära sancte et pudice educare; hålla i t. mores alicujus regere; coercere, castigare alqm; en kyss i tukt och ära sanctum, pudicum osculum.

Tukta: castigare alqm; animadvertere in alqm; (verberibus) coercere.

Tuktan: castigatio.

Tukthus: ergastulum.

Tuktig: pudicus; castus; sanctus; integer, modestus; t-t lif sancta vita; t. mö integra, illibata virgo; t. hustru uxor pudica.

Tuktomästare: castigator; censor.

Tulipan (Tulpan): tulipa.

Tull: portorium; vectigal (eorum, quae exportantur et invehuntur); lägga t. på ngt rem vectigalem facere; uppbära t. portorium exigere; gå in vid t-n, vara anstäld vid t-n in vectigali exigendo versari; portorium, -a publica administrare.

Tulla: portorium imponere, exigere.

Tullare: portitor.

Tullarrende: redemptio portorii.

Tullbetjent: portitor.

Tullfri: immunis.

Tullfrihet: portorii immunitas.

Tullförvaltare: portoriorum, vectigalium administrator.

Tullhus: telonium (Tertull.).

Tullnär: portitor.

Tulltaxa: lex portorii.

Tulpan se Tulipan.

Tum: digitus (transversus); uncia.

Tumla: volvi (v. in caput (e nave), Vg.); cadere; t. öfver ända everti; t. om med ngn luctari cum alqo; t. sig volutari.

Tumlare: delphinus.

Tumlett: columba gyratrix.

Tumma: digitis tractare.

Tumme: pollex; hålla t-n på ögat på ngn custodire, inspicere alqm.

Tummel: tumultus.

Tummeliten: (en fågel): sylvia troglodytes.

Tummelplats: campus (in quo tumultuantur, excurrunt, se jactant, versantur –; jfr C. Tusc. I. 80 eae partes animi, in quibus aegritudines, irae libidinesque versantur).

Tumstock: modulus; virga mensoria (in digitos divisa, Lfrs).

Tumult: tumultus; strepitus; turba; jfr Oväsende.

Tumultuarisk: incompositus, inconditus; t-t uppträde tumultus; det gick t-t till cum strepitu l. tumultu (clamoribus) res agebatur.

Tunder: fomes.

Tung: magni ponderis, ponderosus (som väger mycket); gravis (s. kännes t. i allm.); molestus (besvärlig); tardus (t. i rörelse, tungrodd); t. sten lapis magni ponderis; t. börda onus grave (o. Aetnā gravius sustinere); t. luft gravis āer; t. sömn somnus, sopor altus, gravis; t-t arbete grave opus; gravis, (molestus) labor; t-t lidande grave malum, gravis dolor; det är, kännes t-t att höra sådant grave, acerbum, molestum est ista audire; t. väg via molesta, impedita; t-t lif vita molesta, molestiarum plena; göra ngn lifvet t-t molestam (acerbam), invisam reddere vitam alicui (C. de Am. 72); t. förebråelse gravis vituperatio, grave opprobrium; finna ngt t-t gravari alqa re, graviter ferre alqd; finna det t-t att göra ngt gravari facere; göra ngt med t-t sinne invitum, gravate facere alqd; t. af år gravis annis (Hor.); t. gång tardus (lentus, difficilis) incessus; t. hand manus tarda, difficilis (lätt h. facilis, sollers manus); t. stil (i vältalighet l. konst) durum, molestum, impeditum (dicendi) genus; t-t mod iniquus, tristis animus.

I. Tunga (= börda): onus; servitus; skatt och t. tributorum onera; lägga skatt och t. på borgarena onera imponere civibus (jfr L. I. 43).

II. Tunga:

1. 1. kroppsdel, meton. = talförmåga, tungomål lingua; räcka ut t-n linguam exserere; skära t-n ur munnen på ngn linguam excidere alicui; ledig t. lingua volubilis, incitata, soluta, expedita; linguae solutio, oris volubilitas; bunden t. lingua impedita; hafva ngt på t-n in ore habere alqd; lossa ngns t. vocem elicere alicui; lossa sin t-s band silentium rumpere; svensk t. lingua suecana; tala med svensk t. suetice loqui; lingua suecana uti; en hal, slipprig t. ambigua, perfida l.; lös, giftig, ond t. linguae petulantia, intemperantia; verborum acerbitas.
2. 2. t. på vågen: examen.

Tungband, Tunghäfta: frenulum linguae; hafva t. linguam impeditam habere; lingua haesitare.

Tunghänd: manu tardus, durus.

Tunghörd: surdaster.

Tungläst: molestus, difficilis (ad legendum).

Tungomål: lingua; sermo; eget, främmande t. sua, aliena (externa) lingua; t-t röjer dig cujas sis, lingua declarat; jfr Språk.

Tungrot: radix linguae (C.).

Tungsint: tristis (naturā); tristi natura l. ingenio.

Tungspets: extrema lingua, extrema pars linguae.

Tungt: graviter (respirare, gemere); bära t. på ngt graviter, aegre ferre; det ligger t. på ngns hjerta, samvete animum alicujus gravat, sollicitat, vexat, (mordet, pungit).

Tunn: tenuis; gracilis, exilis; rarus (gles); subtilis (fin); t. planka tabula tenuis (brevis); t. hinna tenuis membrana; t-t hår rari crines; t. säd rara seges; t-t vin vile, dilutum vinum; vappa; t. och mager tenuis (attenuatus), gracilis, exilis; macer; blifva t. attenuari, extenuari; rarescere.

Tunna: dolium; orca; en t. guld ɔ: decies.

Tunnband: vinculum dolii.

Tunnbindare: vietor doliarius.

Tunnland: jugerum.

Tunnsådd: rarus.

Tunt: tenuiter.

Tupp: gallus (gallinaceus).

Tuppkam: galli crista.

Tuppkrås: palea.

Tuppsporre: calcar galli.

Tur:

1. 1. (kretslopp, rund), gång, ird: orbis; iter; cursus (jfr Vg. Aen. V. 583–5 inde alios ineunt cursus aliosque recursus adversi spatiis alternosque orbibus orbes impediunt); göra en tur någonstädes hän ambulare, iter facere alqo.
2. 2. = (omgång), skifte, ordning: locus; sors; vicis (gen.), vices; hvar och en i sin tur suam quisque vicem; suo quisque loco, tempore; när t-n kommer till mig cum mea sors fuerit l. exierit (mea prima sors fuit; ceteri, ut cujusque ceciderit primi, suo quisque tempore aderunt, L. II. 12. 16); passa på sin tur suas vices obire; suis vicibus fungi.
3. 3. = medgång, framgång: secunda fortuna; hafva tur secunda fortuna uti.

Tura: t. om = skiftas; byta om: alternare (vices); alternis facere alqd; alternis uti (rebus).

Turturdufva: turtur.

Tusen: mille (homines; hominum); två, tre, flera t. duo, tria, multa milia (hominum); t. sestertier sestertium; t. gånger millies; t. på hvarje milleni; t. tack maximas, ingentes gratias (ago).

Tusende: millesimus.

Tusenkonstnär: mille artium homo.

Tusenskön: bellis.

Tusentals: t. menniskor innumerabiles homines.

Tusenårig: mille annorum.

Tussa: incitare, instigare (canes in alqm; alqos ad rixam, ad certamen).

Tut: myxa; fistula.

Tuta: t. i horn cornu inflare, c. canere; t. ngn i örat aures alicui personare; t. ut ngt efferre, enuntiare alqd).

Tvebett: bijugis; t. vagn bigae.

Tvedrägt: discordia; discidium; t. upp kommer oritur, nascitur; väcka t. serere, movere d-m; jfr Oenighet.

Tveeggad: anceps.

Tveggehanda: duplex; duorum generum.

Tvegifte: *digamia; lefva i t. duas uxores l. duos maritos habere.

Tvehågsen: dubius, incertus, suspensus (animi, L.); dubius et haesitans; d. et anxius; vara t. animi pendere; quid faciat, dubitare, haesitare, aestuare; fluctuare; dubium, incertum pendere, haerere; göra t. dubium, suspensum tenere; ancipiti cura distrahere; dubitationem, cunctationem injicere alicui.

Tvehågsenhet: dubitatio; haesitatio; cunctatio; animus incertus, dubius, suspensus.

Tvehänd: bimănus.

Tveka: dubitare; (addubitare); haesitare; t. att göra ngt dubitare facere alqd; t. hvad han skall göra quid faciat, dubitare; t. i valet mellan – inter duas res l. rationes dubitare, dubium pendēre; utrum eligat, malit, dubitare.

Tvekamp: singulare certamen.

Tvekan: dubitatio; haesitatio; utan t. sine ulla dubitatione; (haud dubie); med t. dubitanter.

Tveklufven: bifidus.

Tveklöfvad: ungulis bifidis.

Tveksam: dubius; vara t. dubitare, haesitare, fluctuare.

Tveksamhet: dubitatio; haesitatio.

Tvekönad: sexus ambigui; androgy̆nus.

Tvemännings: dricka t. med ngn ex eodem (communi) poculo bibere cum alqo.

Tveskifte: bipertita divisio.

Tvetalig: bilinguis; ambiguae fidei; ambiguus.

Tvetydig: ambiguus, anceps; t-t yttrande, svar ambigue dictum, responsum; ex ambiguo dictum; ambiguum (C. de Or. 250–253); t-t orakel anceps (perplexum) oraculum; t. karakter, t. person mores ambigui, suspecti, non satis spectati; homo ambiguae fidei.

Tvetydighet:

1. 1. ss. egenstap: ambiguitas.
2. 2. = tvetydigt yttrande: ambigue l. ambiguum dictum; ambiguum; (captio sofism); ofta = frivolt yttrande petulanter dictum; verborum obscenitas.

Tvetydigt: ambigue.

Tvi: phy (Ter.); fu (fu oboluisti allium, Pt. Most. 39); apage.

Tvifla: dubitare; addubitare; in dubium vocare; dubium esse, haerere; t. på ngt de alqa re dubitare; t. på ngn de fide alcjs dubitare, alicui diffidere; t. att ngt är, skall ske sitne (num sit), futurumne sit, dubitare; icke t., att – non dubitare, quin sit, futurum sit; t. icke noli dubitare; han ser t-nde ut vultus dubitationem habet l. significat.

Tviflare: incredulus.

Tvivel: dubitatio; utan t. sine dubio; sine ulla dubitatione; haud dubie; det är intet t. dubium non est; non potest dubitari; non licet dubitare; t. underkastad dubius; incertus; ambiguus; det är t. underkastadt, om – dubium, incertum est, dubitare licet, dubitare potest (res habet dubitationem), venturusne sit necne; draga i t. dubitare de re; pro dubio habere, in dubium vocare; sätta utom t. pro certo docere l. ostendere; non sinere l. pati dubitari, alqm dubitare; lösa t. dubitationem solvere.

Tvivelaktig (vanl. blott i passiv mening = tvifvel underkastad): dubius; incertus; anceps; ambiguus; t-a fall dubii, incerti, ancipites casus; det är t-t, om han kommer venturusne sit, dubium est; (”var icke t.” noli dubitare).

Tvivelsjuk: incredulus.

Tvivelsjuka: incredulitas (Ap.); dubitandi libido quaedam.

Tvilling: geminus; gemellus.

Tvillingbror, Tvillingsyster: geminus frater, gemina soror.

Tvina: t., t. bort tabescere, contabescere; extabescere; absumi; extenuari; attenuari.

Tvinga:

1. 1. absol.: cogere; vim afferre (C. de Am. § 12); necessitatem afferre, imponere; subigere (Sa., Vg.); domare, continere, coercere (= kufva, tillbakahålla); t. sin vrede iram coercere, reprimere; t. ngn (till) att göra ngt cogere, (subigere), (vi, minis) impellere, perpellere alqm ut faciat alqd; cogere alqm facere alqd (multos subegit ambitio falsos fieri, Sa.); jag tvangs att göra det facere cogebar l. coactus feci; låta t. sig cogi, in ordinem cogi.
2. 2. med prepos.:
   1. a. t. ngt af ngn extorquere, exprimere alicui alqd; jfr Aftvinga.
   2. b. t. fram ngn cogere ut prodeat, vi producere, protrahere alqm; t. fram ngt (en bekännelse l. dyl.) extorquere, exprimere.
   3. c. t. ngt på ngn obtrudere alicui alqd.
   4. d. t. ngn till ngt cogere ad (parendum; ad silentium; imponere alicui silentium; jfr 1).
   5. e. t. ngn under en lag, ordning: lege astringere, continere alqm.

Tvinga sig:

1. 1. = lägga band på sig: se continere; animum vincere, coercere; sibi temperare, imperare; t. sig att vara lugn animi motum, aestum (tumescentem) reprimere, continere; ne erumpat, porumpat, exsistat ira, cavere, sibi moderari.
2. 2. t. sig på ngn: se obtrudere, se offerre, se inculcare alicui (auribus, oculis alicujus).
3. 3. t. sig till ngt: vi obtinere, extorquere, impetrare alqd.

Tvingande: necessarius; t. nödvändighet summa necessitas.

Tvinna: (fila) contexere.

Tvinsjuk: tabidus.

Tvinsjuka, Tvinsot: tabes, (phthisis).

Tvist: controversia; contentio; concertatio; dissensio (meningsolikhet); lis (vanl. t. inför domstol); disceptatio (diskussion, debatt); certamen (strid, täflan); t. om ord verbi controversia; t. uppstår controversia, contentio oritur, exsistit, nascitur; t. är om ngt, t-n rör, gäller ngt c. est de re, res versatur in controversia, venit in c-iam; väcka t. controversiam movere; litem intendere alicui, (inferre in alqm); slita t. litem, controversiam dirimere, componere; hafva t., ligga i t. med ngn controversiam habere cum alqo; contendere cum alqo; t. underkastad controversus; qui versatur in controversia (adhuc sub judice lis est, Hor.).

Tvista: contendere, certare cum alqo, inter se (similiter facere, qui inter se contenderent, uter potius remp. administraret, ut si nautae certarent, quis eorum potissimum gubernaret, C.); med ord t. verbis certare, ambigere (sit necne); t. inför rätt litigare; de t-nde ii, quorum causa l. lis est; (litigantes); rei; ii, qui versantur in causa (C. de Or. II. 100).

Tvistefråga: controversia; id quod facit controversiam l. causam, causa ambigendi (C. de Or. II. 104 ff.).

Tvistemål: lis; privata causa (civilmål, i motsats till causa publica, criminis controversia = brottmål; jfr C. l. c.: sive ex crimine causa constat, ut facinoris, sive ex controversia, ut hereditatis).

Tvistig: controversus; (ambiguus, dubius, incertus); saken är t. res est controversa, versatur in controversia; de re ambigitur, certatur; göra t. se Stridig.

Tvungen:

1. 1. i allm. (nödtvungen): coactus; detta gör jag nödd och t. hoc invitus et coactus facio; han såg sig t. att återvända coactus fecit, ut rediret –; facere non potuit, quin rediret; necessitate coactus rediit.
2. 2. = konstlad: coactus (lacrimae, Vg.); fictus, simulatus (förstäld, låtsad); molestus, quaesitus, nimis exquisitus, odiosus (tillgjord, sökt); contortus (skrufvad); longius ductus (långsökt, hårdragen); t-t leende coactus risus; t. vänlighet comitas simulata, quaesita; t. finhet, snygghet mundities nimis exquisita (C.), odiosa, molesta; t. tolkning – contorta, longius ducta; t. qvickhet dictum arcessitum (C.); t. hållning, gång habitus, incessus molestus, (in simulationem severitatis l. dyl. compositus).

Tvunget: moleste (incedere, Catull.); nimis exquisite l. subtiliter.

Två, numer.: duo; två och två, t. på hvarje bini; en eller två unus et alter; t. gånger bis; t. gånger så stor altero tanto major; t. gånger t. bis bini; t. tredjedelar duae (tertiae) partes.

Två, v.: lavare; oeg.: t. sina händer se purgare; culpam recusare.

Tvåa: binio.

Tvådelad: bipertitus.

Tvåfaldig: duplex.

Tvåfotad: bipes.

Tvåhundra: ducenti.

Tvåhundrade: ducentesimus.

Tvåhänd: bimănus.

Tvåklöfvad: bipertitis l. binis ungulis.

Tvål: sapo; smegma.

Tvåla: sapone perlinere, imbuere, perfricare; jfr Tilltvåla.

Tvålödig: uncialis.

Tvång: vis; necessitas; använda t. vim adhibere, (vi uti, grassari); använda t. på ngn vim afferre, inferre, adhibere alicui; vika för t-t necessitati cedere; necessitate vinci; med t. vi; necessitate adhibita.

Tvångsgerning: negotium l. officium necessarium.

Tvångsmedel: necessitas; (vis necessaria – blott i sing.); se Tvång.

Tvångspligt: necessarium officium.

Tvåpundig: bilibris.

Tvåradig: distĭchus.

Tvåstafvig: disyllăbus.

Tvåstämmig: duarum vocum.

Tvåtusen: duo milia; t. på hvarje bina milia.

Tvåårig: duorum annorum; biennis; bimus (puer).

Tvär, adj.:

1. 1. eg.: transversus, obliquus = tagen på bredden; abruptus, praeruptus, praecisus = tvärt afskuren, ss. clivus, collis; t. vändning flexus brevis, angustus.
2. 2. oeg.:
   1. a. = plötslig, kort (utan mellanled, öfvergångsled): praecisus; repentinus; t-t afbrott interruptio, commutatio praecisa, repentina; t. öfvergång transitus abruptus; ett t-t nej praefracta, praecisa negatio; gifva ett t-t nej praefracte negare.
   2. b. om personers lynne och tal: (praecisus, praefractus); morosus; austerus; tristis; horridus; (difficilis, krånglig); t-t lynne morosa, tristis natura; icke vänlig, utan t. och vanligtvis fruktad non comis sed horridus et plerumque formidatus (T. om Tiberius; jfr C. de Am. § 66); t. min vultus horridus, tristis, austerus; gifva t-a svar morose, aspere respondere.

Tvär, (Tvära), f.: afhugga, afdela på t-n rem transversam (in transversum) abscidere, dividere; – oeg.: saken har kommit på t-n res difficultatibus implicata est; haeret res; – för honom fortuna adversa, rebus adversis conflictatur; – dem emellan inter eos simultas orta est.

Tvära: agrum transversum arare, proscindere.

Tvärband: fascia transversa.

Tvärbjelke: tignum transversum.

Tvärbrant: praeceps, praeruptus, praecisus.

Tvärgata: via transversa.

Tvärhet:

1. 1. = korthet, plötslighet: brevitas (flexus); afbrottets t. repentina commutatio.
2. 2. = vresighet: morositas (importuna); tristitia; austeritas; mores horridi, austeri.

Tvärlinie: transversa linea.

Tvärs: in transversum; in obliquum; härs och t. in omnes partes; huc et illuc; t. för ob, ante (transversam rem); gå t. af rumpi, dirumpi; gå t. öfver torget transverso foro ire (C.); hoppa t. öfwer da?iket fossam transversam l. obliquam transsilire; gifva ngn ett hugg t. öfver ansigtet os transversum caedere l. verberare; bo t. öfver gatan t-ā viā habitare (ab alqo separari); t. öfver ngn exadversum alqm; sticka svärdet t. igenom ngt gladio transfodere, transverberare alqd; springa t. igenom elden per medios ignes salire, currere.

Tvärsadel: clitellae.

Tvärsida: pars transversa.

Tvärslå: jugum.

Tvärstadna: (in vestigio) repente consistere, resistere; vestigium repente supprimere, reprimere; (obstipuit retroque pedem cum voce repressit, Vg.).

Tvärstreck: linea transversa; göra ett t. i ngns beräkningar in cogitationes alicujus transversum incurrere (C. Brut. § 331); moram afferre; impedire, perimere (consilium alicujus); jfr Streck; Korsa.

Tvärsäker: sibi fidens; confidens.

Tvärt:

1. 1. i lokal mening: abrupte; praecise; praefracte; bryta t. af transversum l. medium abrumpere, disrumpere; ”han damp tvärtom” (resupinus) revolutus est; t. emot ngn contra, exadversum alqm.
2. 2. = plötsligt: subito, repente (amicitiam magis decet sensim dissuere quam repente praecidere, C. de Off. I. 120; repente in medio cursu amicitiam disrumpere, C. de Am. 85; jfr 79); stanna t. repente, in vestigio suo consistere; tystna t. repente, in media oratione conticescere; mediam orationem interrumpere, abrumpere.
3. 3. uttryckande motsats:
   1. a. t. emot: contra (voluntatem, opinionem alicujus); praeter (opinionem res cecidit); t. emot de försäkringar han gifvit contra quam l. ac pollicitus erat.
   2. b. tvärt om: contra; e contrario; det är alldeles t. om res contra se habet; han var t. fattig contra pauper fuit (tantum abfuit, ut dives esset, ut –); quod contra (q. c. oportebat delicto dolere, correctione gaudere, C.); i svar, nej t. (på egen eller andras invändning) immo.

Tvärträ: jugum.

Tvärtystna: subito, repente (e vestigio, in media oratione) conticescere, obmutescere.

Tvärvigg: homo morosus, horridus, tristis, difficilis.

Tvätt: lotio, lotura, lavatio.

Tvätta: lavare (manus sina händer); t. af abluere.

Tvättbalja: labrum.

Tvättbäcken: pelvis.

Tvätterska: lotrix.

Tvättfat: labellum.

Tvättvatten: aqua (ad lavandum, ad manus).

Ty:

1. 1. adv. [egentl. dat. sing. neutr. af pron. pers. (den) = det, för det: jfr dymedels; ”prediker för ty” = för det, ei]:
   1. a. i ty att: in eo l. ideo, idcirco, propterea quod; quod.
   2. b. ty värr = dess värre: id quod dolendum, molestum est; malum; proh (dolor); eheu; han är tyvärr ej hemma doleo eum abesse, dolendum est, incommode cecidit, quod non est domi.
   3. c. ty, för ty = för det, derför: ty vill jag honom prisa ob eam rem (itaque) ei gratias ago; för ty är hon ära värd ob eam rem laude digna est; icke för ty nihilo minus l. secius.
2. 2. konj.: nam; namque; enim (ej i första rummet af period l. komma; jfr lat. lex.); ty – icke non enim l. neque enim (jfr C. de Am. 75).

Ty, v.:

1. a. ty (ty sig) till ngn ad alqm accedere, se applicare, confugere.
2. b. = förslå: sufficere; icke ty mot ngn nihil esse ad alqm, prae alqo; non parem esse, non respondere alicui.

Tycka:

1. 1. absolut: opinari; arbitrari; putare; censere; existimare (ofta med satsens förändring till pass. (jfr Tyckas): videri; hvad t-r du? quid tibi videtur? quid censes?; det kommer ej an på hvad han t-r nihil interest, quid illi videatur l. quid illi aut placeat aut displiceat; som du t-r ut tibi videtur (ut libet; ut placet); nu t-r jag det kunde vara tid att gå jam mihi tempus abeundi esse videtur; hvad jag t-r han måste hafva blifvit rädd quo eum timore perculsum esse arbitramur?; man skulle t. credas, dicas; videatur –).
2. 2. t. illa vara, att –: aegre ferre; moleste, graviter ferre, quod –; alicui displicet, quod –.
3. 3. t. om:
   1. a. t. väl om l. vanligare absolut t. om: amare, probare alqd; delectari alqa re; (alqd placet, gratum, acceptum est alicui); jag t-r ej om allt för noggrant folk non amo nimium diligentes (C. de Or. II. 272); t. om Euripides’ skådespel Euripidis fabulis delectari (C. de Fin. I. § 4); t. om sagor fabellarum auditione delectari; t. om vin vino delectari, vini cupidum esse; t. om en qvinna puellam amare; somlige t. om ett, andre om ett annat alius aliud probat; non iisdem rebus omnes delectantur (C. de Off. I. 135); t. om sig sibi (nimis) placere: se ipsum nimis diligere; jag t-r om gossen puer mihi probatur (ejus mores mihi probantur); alla t. om honom omnibus placet, gratus, acceptus est; t. om att höra sig berömmas se laudari velle, cupere.
   2. b. t. illa om: non probare alqd; odisse, aspernari, aegre ferre alqd; jag t-r illa om hans uppförande ejus mores mihi non probantur; jag t-r illa om, att han vill framför andra kallas rättvis displicet mihi, quod praeter ceteros se justum appellari vult.

Tycka sig: sibi videri; se putare; han t-r sig vara vis sibi sapiens videtur; t. sig något vara sibi placere.

Tyckas: videri; det t-s som han vore hemma domi esse videtur; som dig t-s, godt t-s (synes, täckes) ut tibi videtur; hvad tyckes (tycks)? quid tibi videtur? ut placet? quid censes?; hvad tycks? han har öfvergifvit oss, blifvit ertappad – ecce nos destituit; quid de hoc homine facias l. judices, qui amicos destituerit; qualem hunc censes, qui (– deprehensus sit)?

Tycke:

1. 1. = förmenande, smak: opinio; judicium; sententia; studium; voluntas; i mitt t. ut mihi quidem videtur; meā quidem sententiā; i mitt t. är det ej vackert mihi quidem non videtur pulchrum esse; handla efter eget t. (godtycke) arbitrio suo, ad suum arbitrium, ex libidine agere; rätta sig efter ngns t. ad voluntatem alicujus se fingere, accommodare; om t. och smak skall man ej tvista probet l. sentiat quod quisque velit; libera sunt judicia.
2. 2. tycke för, böjelse för ngt: approbatio; animi inclinatio; amor; studium; hon är alldeles i mitt t. mihi quidem valde probatur, mirifice l. prorsus placet (placet meus mihi mendīcus, reginae p. rex suus, Pt.); fatta t. för ngn adamare, amare incipere alqm; animum applicare ad alqm; animi inclinatione propendēre ad alqm; amore alicujus capi, moveri; besvara ngns t. amori alicujus respondere; redamare; vinna ngns t. capere alqm; placere alicui; (ega karltycke viris placere).
3. 3. = likhet, utseende: similitudo; species; hafva t. af ngn referre, reddere speciem, faciem alicujus; ett qvinligt, spädt t. muliebris, tenera quaedam species.
4. 4. = behag: gratia, lepos, venustas (oris, motuum); hafva t. (med sig) grata, lepida facie esse; som har t. med sig lepida, venusta (puella).

Tyckmycken (syn. granntyckt, nyckfull): fastidiosus; morosus; delicatus.

Tyda: interpretari (tolka); explicare (förklara); t. drömmar, gåtor somnia interpretari, aenigmata solvere; t. så l. så ita interpretari, in alqam partem (male, bene) accipere; pro alqa re habere; hans försigtighet tyddes såsom feghet cautio pro ignavia habebatur (in ignaviam accipiebatur, T.); det tyddes ss. otacksamhet ingrati animi esse dicebatur, (insimulabatur ille, quod aberat); t. till det värsta in pessimam partem interpretari; in crimen detorquere; calumniari.

Tydlig: clarus; perspicuus; dilucidus; planus; evidens; apertus; explanatus; explicatus (redig); certus, non dubius (otvifvelaktig); t-t språk l. framställning sermo dilucidus (C. de Or. III. 38); t. röst clara vox (C. de Off. I. 133); t. berättelse narratio aperta, perspicua (C. de Or. II. 329), evidens (C.); t. beskyllning crimen apertum, haud obscurum; t-t fel peccatum non dubium; det är t-t, att – apparet, (patet, liquet), perspicuum est, esse alqd; non dubium est, quin –; göra t. planum reddere; explanare, explicare.

Tydlighet: perspicuitas (orationis); claritas (vocis); planitas (sententiae, T.); explicatio (redighet – mira e., C.).

Tydligen, Tydligt: clare (loqui); perspicue (dicere); dilucide; plane; aperte (öppet, utan omsvep); explicate (redigt).

Tydligtvis: sine dubio; haud dubie; nimirum.

Tydning: interpretatio; illvillig t. invidiosa, criminosa i.; calumnia; sofistisk t. cavillatio.

Tyg:

1. 1. = redskap, tillbehör: instrumentum.
2. 2. = väfnad: pannus.
3. 3. = sak: dumt t. ineptiae; nugae; hvad är det för t. quid hoc negoti est?

Tyga till se Tilltyga.

Tygel: habena; lorum; (frenum betsel); släppa efter, draga åt t-ne habenas remittere, adducere (parce, puer, stimulis et fortius utere loris, Ov.); hålla t-ne styfva, lösa adductas, laxas habere habenas; släppa t-ne habenas mittere; lemna ngn fria t-r laxas habenas permittere, dare (Vg.) alicui; oeg. = omnem licentiam dare alicui; alicui indulgere; hålla ngn i t-n (oeg.) coercere, severe regere alqm; licentiam alicujus reprimere, refrenare.

Tygellös: effrenatus; indomitus; dissolutus; immoderatus; t. fräckhet effrenata licentia; t-t lif dissoluta vita.

Tygellöshet: summa l. effrenata licentia; omnium libidinum licentia.

Tygellöst: effrenate; dissolute.

Tyggård, Tyghus: armamentarium.

Tygla: frenare, refrenare, coercere; cohibere, domare (cupiditates).

Tygmästare: armamentario tormentorum praefectus.

Tyna: tabescere; contabescere; extabescere.

Tynga: gravare, aggravare; premere; t. ned deprimere; ad terram deducere; det t-r på mitt samvete conscientiam meam gravat, mordet, pungit.

Tyngd:

1. 1. i abstr. men.:
   1. a. = vigt: pondus, (momentum, nutus); gravitas; genom sin egen t. pondere, nutu suo.
   2. b. = känsla af tyngd: gravedo (capitis).
2. 2. i konkret men. = tung massa: pondus; (moles).

Tyngdkraft: nutus, momentum, pondus, nisus (astra nisu suo se conglobata continent; terrena et humida pondere et nutu suo in terram feruntur, C.).

Tyngdlag: lex gravitatis, momentorum.

Tyngdpunkt: *centrum ponderum; (momentum; libramentum).

Typ:

1. 1. (tryckform): forma; typus.
2. 2. (mönster): exemplar; exemplum; specimen; en t. för den gamla tiden antiquitatis specimen.

Typisk: (qui exemplo esse potest); constans.

Tyrann: tyrannus (i antik mening egentl. = inkräktare – qui ad jus regni nihil praeter vim habet, L. – utan afseende på arten af hans styrelse, C. de Rep. I. 68; de Am. 52; tam tyrannus clemens quam rex injustus esse potest, C.); tyrannus, rex, dominus superbus (jfr L. I. 49. 1), injustus (ibdm 53), saevus, impotens, importunus; upphäfva sig till t. tyrannidem occupare; tyrannum exsistere; vara en t., spela t. superbe imperare, dominari; liten t. minutus quidam tyrannus.

Tyranni: tyrannis (i. e. inkräktad envåldsmakt; vivit tyrannis, occidit tyrannus, C. med afseende på tillståndet efter Caesars död); injustus, superbus dominatus; injusta, superba, crudelis dominatio; lefva, sucka under t. injustissimam et durissimam servitutem tolerare.

Tyrannisera: (vi oppressos imperio coercere, C. de Off. II. 24); servitute premere, opprimere; superbe dominari (saevire) in alqos; crudeliter, superbe imperare alicui.

Tyrannisk: tyrannicus (lex – gifven af en tyrann i egentlig mening); superbus, saevus, impotens (despotisk, grym); t-t väsende, lynne morum importunitas, superbia.

Tyranniskt: tyrannice (på inkräktares sätt), C.; superbe; crudeliter.

Tyrannmördare: tyrannicīda.

Tyst, adj.: tacitus (som tiger l. förtiges); silens (som ej gifver ljud ifrån sig); taciturnus (tystlåten); mutus (stum); t. öfverenskommelse tacitus consensus; hålla sig t. silere, tacere; silentium tenere; vara t. med ngt, hålla ngt t. tacere, reticere alqd; silentio premere; dissimulare; taciturnitate cohibere (T.); det är t. med den saken de ea re silentium est, siletur (Sa. Cat. 2); t-a natten conticinium noctis; allt är t. omnia silent; (nulla aura movetur); allt blef t. igen resedit, consedit tumultus, strepitus; blifva t. conticescere, obmutescere; gå t. med sina göromål, med sin verld per silentium negotiis fungi; (silentio vitam praeterire – i ofördelaktig mening, Sa. Cat. 1); quiete, modeste vivere; latere; t. skola ludus mutorum.

Tyst, adv.: tacite; silentio; per silentium.

Tyst, interj.: st! (Pt.); tace, tacete!; t. med det de illa re silentium sit!

Tysta: silentium imponere, imperare alicui; jubere alqm tacere; t. oväsendet, skriket strepitum, clamorem premere, comprimere, sedare; t. ned silentio premere.

Tysthet: silentium; taciturnitas; (quies); i t. silentio, per silentium; tacite; i t. knota, klaga tacite, secum, clam mussitare (L. I. 50), queri; jfr Tystnad.

Tysthetslöfte: taciturnitatis fides, promissum; under l. mot t. promissa taciturnitate; fide accepta fore ut res non enuntiaretur.

Tystlåten: taciturnus; tectus (förbehållsam).

Tystlåtenhet: taciturnitas.

Tystna: conticescere, obmutescere (om talande subj.); bullret, oväsendet, stormen t-r tumultus, strepitus (silescit), residit, sedatur, considit, ventus cadit, decidit, (ponit).

Tystnad: silentium; under t. silentio, (cum s-o), per silentium (audiri, progredi); under nattens t. silentio noctis; iakttaga t. s-m agere, tenere, habere; tacere; bjuda t. silentium facere, poscere; under l. med t. förbigå silentio praeterire, transire; tacere, (silere) alqd; bryta t-n s-m rumpere.

Ty värr se Ty.

Tå: (pedis) digitus; gå på tå summis digitis l. suspenso gradu incedere, ambulare; resa sig på tå in digitos erigi; från topp till tå a vertice ad imos talos (Hor. Ep. II. 2. 4); a vestigio ad verticem; a capillo usque ad ungues.

I. Tåg: funis; restis; rudens (kabel); retinaculum (hvarmed fartyg fästas vid stranden).

II. Tåg: iter; agmen (tågordning, en trupp på tåg); profectio; pompa (= festtåg, högtidligt tåg); expeditio (fälttåg); under t-t in itinere, in agmine; låta t-t stanna agmen consistere, subsistere jubere; Cyri, Alexanders t. (till Asien) iter, bellum Cyri, Alexandri (in Asiam susceptum).

Tåga, v.: iter facere, proficisci.

Tåga, f.: fibra; pl. tågor = blånor: stuppa.

Tågordning: agmen.

Tågverk: rudentes.

Tåla:

1. 1. = lida, fördraga: ferre; pati; perferre, perpeti (= utstå, uthärda); tolerare; t. köld, hetta frigoris, caloris patientem esse; icke kunna t. (lida) ngn alqm, alicujus mores ferre non posse; icke vara tåld invisum, non acceptum esse; parum probari; väl tåld gratus, acceptus; jag tål mycket af honom multas ejus injurias tacitas fero; mycket tål man, förrn man förgås fortis l. dura est humana natura ad mala perferenda (durum genus sumus experiensque laborum, Ov.); det tål att taga på, slita på ad terendum firmum est; det tål att tänka på res deliberationem desiderat, postulat; saken tål ej uppskof res moram non patitur, non habet.
2. 2. = tillåta: pati, sinere (fieri alqd).

Tåla sig:

1. 1. absolut: quiescere; exspectare; patientem se praebere.
2. 2. t. sig med ngt: modice, patienter ferre, perferre alqd.

Tålamod: patientia; (tolerantia); perseverantia, constantia (ihärdighet, fasthet); aequus animus; med t. fördraga patienter, modice, molliter (C. de Sen. 5), aequo animo ferre; orubbligt t. summa, ultima, invicta patientia; fresta, sätta på prof ngns t. p-am alicujus temptare; missbruka ngns t. abuti p-ā alicujus; genom t. blir det oföränderliga lättare levius fit p-ā, quidquid corrigere est nefas; hafva t. patientem esse; durare (durate et vosmet rebus servate secundis, Vg.); hafva t. med ngn ferre alqm (vitia, infirmitatem alicujus); patientem et commodum (facilem, Hor. Sat. I. 1. 22) se praebere alicui; (spatium dare alicui – gifva ngn tid, uppskof); t-t förgår ngn, ngn mister t-t vincitur (rumpitur) patientia alicujus; defatigatur aliquis re; non diutius ferre, pati potest (injurias, moram, fastidium).

Tålig: patiens; durus, ferreus (härdad – miles, agricola); placidus, mitis (stillsam, beskedlig – ovis); moderatus (hofsam); t-t mod patiens animus; vara t. i lidandet dolores patienter ferre, dolorum patientem esse.

Tålighet: patientia; constantia, fortitudo (in doloribus ferendis).

Tåligt: patienter; aequo animo; modice; molliter (jfr Tålamod); toleranter, tolerabiliter.

Tålsam: patiens, commodus, facilis; jfr Fördragsam, Långmodig.

Tåne: ellychni pars adusta.

Tång, f.: forceps.

Tång, m.: alga.

Tår:

1. 1. från ett öga: lacrima; en liten tår lacrimula; fälla t-r lacrimas fundere, effundere; fletus fundere; lacrimare; flere; plorare; t-r komma, stå ngn i ögonen l-ae oboriuntur, obortae sunt alicui; under t-r, med t-r i ögonen lacrimans, lacrimabundus, lacrimis obortis; (lacrimis oculos suffusa, Vg.); brista, smälta i t-r in lacrimas effundi; lacrimis diffluere; en flod, ström af t-r largus fletus, lacrimarum imber; pressa, locka t-r af ngn lacrimas elicere alicui.
2. 2. = droppe, dryck: stilla; haustus; taga sig en t. paululum bibere.

Tåras: in lacrimas ire; ngns ögon t. lacrimis implentur oculi, lacrimae oboriuntur alicui.

Tårben: os lacrimale.

Tåredal: vallis lacrimarum (miseriarum) plena.

Tårflod: lacrimarum imber; fletus largus.

Tårögd: lacrimis obortis.

Täck: (gratus alicui); venustus, bellus, lepidus (puella); amoenus (locus); t-t skaldestycke carmen suavissimum, lepidum.

Täcka: tegere; contegere; pertegere (domum).

Täckas:

1. 1. impersonelt: placere, probari alicui; approbationem alicujus movere; gör, som dig t-s ut tibi placuerit l. visum erit, facito; det t-tes gudarne att förstöra Troja superis visum est Trojam evertere.
2. 2. personelt: ngn t-s dignatur aliquis, placet alicui facere alqd.

Täcke: operimentum (täckelse); teges, lodix (t. på säng); toral; stragula vestis (om dyrbara täcken på bordssoffor); gausăpe (bordstäcke); mappa (duk, servet – ne turpe toral, ne sordida m. corruget nares, Hor.); spela under t. med ngn colludere cum alqo (jfr Förstånd, 3. b).

Täckelig (föråldradt ord): gratus; acceptus; bonus; probus.

Täckelse: operimentum, tegumentum, involucrum, velamen.

Täckgjord: cingulum.

Täckhet: venustas; lepos; decor; amoenitas (loci).

Täckmantel: integumentum; (excusatio); hafva ngt till t., ngt tjenar till t. integumento habere alqd, excusatione l. simulatione alqa l. alicujus rei tegere alqd (talis improborum consensio non est excusatione amicitiae tegenda, C. de Am. 43); praetendere alqd, obtendere alqd (seditioni, turpitudini, L., T.).

Täckvagn: currus arcuatus (L.); tectum vehiculum (Pn.); carpentum; tensa.

Täfla: certare, contendere cum alqo, inter se alqa re; aemulari (söka efterlikna) alqm, virtutem alicujus.

Täflan: certatio (haec inter eos fit honesta – ädel – c., C.); contentio; certamen; aemulatio (afundsjuk t.).

Täfling: certamen; (agon gymnicus, musicus).

Täfva: canes.

I. Tälja: secare, accīdere; asciare.

II. Tälja: numerare; numerum expedire (quis cladem illius noctis, quis funera fando explicet?, Vg. – ”hvem täljde väl de striders tal?”).

Täljare: *numerator.

Tält: tentorium (Rhesi t-ia niveis velis, Vg.); (papilio, Lamprid.); tabernaculum (eg. brädskjul); generals t. praetorium; gemensamt t., samling af t. contubernium (in alicujus c-o militare).

Tältkamrat: contubernalis.

Tältlag, Tältrad: contubernium.

Tältsäng: *lectus castrensis.

Tämja: domare (edomare, perdomare), mansuefacere (feras, bestias); t. en person ferociam alicujus coercere, mollire; jfr Spak, Tam, Inrida o. d.

Tämjare: domitor.

Tända: accendere; incendere; t. upp eld, ljus ignem accendere, suscitare; lumen accendere; t. (sätta) eld på – incendere, inflammare.

Tändas: ignem concipere; exardescere; månen t-s renascitur; kärlek t-s amor exardescit, excitatur; ngns håg t-s inflammatur, incenditur animus (amore, studio).

Tänja: tendere; extendere; protendere; distendere; dilatare; t. ut en framställning orationem producere.

Tänjbar: lentus.

Tänka:

1. I. absolut = bruka sin tanke: cogitare; ratione, mente uti; ”t. sjelf” suo judicio uti; t. skarpt acute cogitare; tänk först och tala sen priusquam loquare, cogitato l. consulto opus est; t. hit och dit animum (celerem) nunc huc, nunc illuc dividere (Vg.); ancipiti cogitandi cura distrahi (C.); multa simul cogitare l. animo volvere; jag t-te som så ita cogitabam, mecum reputabam.
2. II. = i tanken sysselsätta sig med ngt, hafva ngt i tankarne l. sinnet:
   1. 1. absolut: cogitare; animo agitare (C. de Sen. 41); t. höga, djupa tankar magna cogitare; subtiliter, acriter cogitare; tänk om den gamla kärleken återkommer quid? si prisca redit Venus (Hor.); jfr III; ”tänk (betänk), tiden snart förändrar sig” reputes momentis temporum omnia commutari.
   2. 2. t. på ngt:
      1. a. i allm.: cogitare alqd l. de re, deliberare (secum) de re; reputare (betänka); in animo habere; animo complecti (omnia); alqd venit alicui in mentem; saken tål att t. på res eget deliberatione; d-ne, consulto opus est; hvad t-r du på? quid cogitas, in animo volvis l. volutas?; jag skall t. på saken mecum deliberabo; t. på ett tal (som skall hållas) orationem meditari.
      2. b. i pregnant betydelse = med vördnad, lydnad, deltagande t. på, sörja för, minnas: meminisse; non oblivisci; rationem habere; consulere alicui; respicere (Deus alqm; sive neglectum genus ac nepotes respicis auctor, Hor.); tänk på din skapare i din ungdom noli Dei adolescens oblivisci; adolescentis animo assidua Dei cura insideat (jfr L. I. 21; innocui vivite, numen adest, Ov.); tänk på dina pligter mot fäderneslandet quid patriae debeas, memor esto; tänk på de fattige sint tibi curae pauperes; pauperibus pro fortunis tuis consulito; tänk på din helsa cura ut valeas; tänk på mig, när du kommer i ditt rike cum in regnum tuum veneris, me respicito; utan att t. på sig, på egen fara sui, sui periculi oblitus; t. på ngn med gåfva, hjelp dono, auxilio juvare alqm.
   3. 3. t. att, på att göra ngt: cogitare, in animo habere alqd facere; jag t-r resa i morgon cras proficisci cogito l. profecturus sum.
   4. 4. t. efter: reputare, cogitare; considerare.
   5. 5. t. upp, ut: excogitare; invenire, reperire.
   6. 6. t. ngt vid, under ngt: cum dicitur alqd, simul cogitare (intelligere), suspicari alqd.
   7. 7. t. öfver ngt: cogitare de re, meditari, commentari (orationem, causam, C. de Off. I. 145).
3. III. tänka, tänka sig:
   1. 1. = föreställa sig: cogitare; cogitatione, animo fingere; constituere; det låter t. sig, icke en gång t. sig cogitari, ne cogitari quidem potest; t. sig ngn i ett tillstånd af lidelse animo fingere alqm incitatum voluptate (C. de Sen. § 41); t. sig en fullkomligt lycklig menniska constituere alqm omnibus bonis cumulatum (C. de Fin. I. 40; ibdm § 41 statue alqm confectum tantis doloribus, quanti in hominem maximi cadere possint); tänk dig min förskräckelse quanto me timore perculsum fuisse censes?; t. sig förflyttad till annan ort fingere se alio translatum; han t-te sig redan i besittning af allt det goda jam sibi omnium bonarum rerum compos videbatur; t. sig trettio år tillbaka, framåt XXX annorum spatium mente repetere, praecipere.
   2. 2. t. sig om: cogitare; considerare; tempus ad deliberandum sumere, habere.
   3. 3. t. sig för: ante cogitare; consulere (priusquam incipias, consulto opus est).
   4. 4. t. sig till att göra ngt: cogitare facere alqd.
4. IV. = tro, mena, döma (vara sinnad): putare, censere, existimare, judicare, sentire; (metuere frukta; sperare hoppas); tänka väl, illa om ngn male, bene existimare, sentire de alqo; t. detsamma, olika idem sentire, aliter sentire; t. ädelt, lågt liberaliter, sordide sentire; t. högt om ngn magna sperare ab alqo; hvad t-r du om saken quid censes l. sentis?; jag t-te, att det var ingen fara credebam (mihi persuaseram) nihil periculi esse; jag t-r, att det skall lyckas bra spero fore ut res prospere succedat; det hade jag aldrig tänkt (trott) non putaram; det kan man väl t. scire licet, scilicet; det är kan t. ett besvär för honom scilicet id illi labor est; hvad t-r folk om honom qualem illum judicant?; frihet att t. sentiendi libertas, licentia (C. de Off. II. 2; T. Hist. I. 1).