V

Vaccin: pus vaccinarum variolarum.

Vaccinera: pus – immittere.

Vacker:

1. 1. (synonym till skön, prydlig):
   1. a. om naturföremål: pulcher, formosus (välbildad – ofta utan vidare skilnad; jfr C. de Nat. D. I. § 24 eā formā negat ullam esse pulchriorem Plato. At mihi – cylindri – videtur formosior); venustus (intagande, täck, full af behag); bellus, lepidus (nätt, täck – hvardagsuttryck); speciosus (ståtlig, vacker på ett sätt som faller i ögonen, väcker uppseende – s-a pelle decorus, s-a miracula, Hor.); decorus (prydlig; honestus, liberalis ädelt v.); amoenus (vanl. om trakter, ställen); – v. flicka pulchra, formosa, venusta virgo; v. gosse puer pulcher, formosus (Vg.; mea candida diva, Catull.); v. karl vir decora, honesta, liberali specie (Nep. Iph. 3; Pt. Mil. 59); cujus in forma dignitas inest (C.); bellus homo (Mt., med bibetydelse af sprätt); v. växt, hållning forma pulchra, decora; habitus decorus, liberalis; – v. röst vox, sonus suavis (C. de Off. I. c. 38), (praeclara); v-t väder tempestas bona, serena.
   2. b. om konstprodukter: pulcher (formfulländad – non satis est pulchra esse poēmata, dulcia sunto et quocunque volent animum auditoris agunto, Hor.); speciosus, venustus (se ofvan), decorus, lepidus; v-t språk elegans (korrekt, rent, smakfullt), ornatum (prydligt), distinctum (sirligt) dicendi genus; v-a vändningar, uttryck lumina verborum; verba luculenta; v-a rörelser decori motus (palaestrae).
2. 2. = ädel, god, väl utförd (bra); beskedlig: bonus; praeclarus; honestus; liberalis; elegans; laudabilis; en v. början bona initia; v-a ord honesta oratio; v. bedrift pulchrum facinus (p-um est bene facere reip., etiam bene dicere non absurdum est, Sa.), praeclare factum; v-t bevis argumentatio elegans, acuta; v. räkning (kalkyl) ratiocinatio elegans; v-t och manligt viro dignum, decorum; v-t drag liberaliter factum; probi ingenii signum, (lumen); icke v-t rykte fama non bona, bella (Hor. Sat. I. 4. 114); det var en v. handling honeste, liberaliter, laute (gentilt, C. Att. I. 18. 2) factum; taga skeden i v-a hand leniter, modeste, moderate agere; ad preces descendere.
3. 3. = betydlig, ansenlig: bonus, magnus, amplus; v. förmögenhet amplae fortunae, a-um patrimonium; v. summa pecunia bene magna; v. boksamling librorum festiva copia (C. l. c. XI. 6); en v. tid satis longum tempus; det är v-t så magnum et amplum est (C. Ep. ad Fam. VI. 7. 6); det är v-t, om – praeclare agitur, si (sunt alqa simulacra virtutis, C. de Off. I. c. 14).
4. 4. i ironisk mening (af 1, 2, 3): pulcher; egregius; praeclarus; bonus; v-a vitnen testes egregios! (o praeclaram tuam concursationem, C. Phil. II. 101); v. pojke vir bonus (Ter. Andr. 616; Pt. Capt. 954).

Vackert:

1. 1. i yttre men.: pulchre (compositus, factus); venuste (se Vacker, 1. a); eleganter (med smak); belle, lepide (nätt, sirligt); decore, ornate (prydligt); tala, skrifva v. ornate, luculente dicere, scribere; taga sig v. ut specie pulchra esse, speciem admirabilem habere.
2. 2. i moralisk mening (ädelt, snällt, beskedligt): (pulchre); liberaliter; honeste; modeste, placide, leniter; fara v. fram leniter, placide, modeste agere; bedja v. summisse, suppliciter petere; hålla sig v. i styr modeste se continere; ferociae, libidini (godtycke) moderari; följ nu med v. sequere belle (Pt. As. 669).
3. 3. = ansenligt: ampliter; förtjena v. amplum lucrum, quaestum sibi comparare ex re.
4. 4. ironiskt: vara v. ute rem bene, pulchre gessisse; haerere; operam et oleum perdidisse; nu står jag här v. perii; probe, pulchre perii (Pt.).

Vackla:

1. 1. vacillare; titubare (om personer); nutare (eg. nicka); labare (hota att ramla); med v-nde steg pede titubante, titubans; trädet v-r arbor nutat; husen v. genom jordbäfning aedificia terrae motu concussa labant; på grund af långvarig skuldsättning hafva en osäker, v-nde ställning in vetere aere alieno vacillare (C. in Cat. II. § 21); han hejdade de v-nde lederna aciem labentem sustinuit (T. Hist. III. 23); göra att ngt v-r labefacere, labefactare, movere, commovere (ariete subjecto signum c., C. Verr. IV. 43. 95), concutere; göra ngns ställning v-nde labefacere, labefactare alqm; (om personer) börja v. (ge sig) labascere (Ter. Eun. 178); inclinari; penningevärdet är v-nde nummus jactatur (C. de Off. III. 80).
2. 2. v. i sitt beslut: fluctuare, (fluitare, poet.); v-nde mellan fruktan och hopp inter spem et metum suspensus; göra ngn v-nde i beslut l. mening inclinare alqm; vara v-nde i sina tänkesätt, opålitlig vacillare, labare; soldaternes trohet var v-nde milites vacillabant, lababant; hans trohet och dygd blef aldrig v-nde (af räddhåga) numquam fides virtusque ejus contremuit (C. pro Sest. 68); – natare (pars hominum multa natat, modo recta capessens, modo vitiis obnoxia, Hor.).
3. 3. = vara sväfvande, obestämd (i begrepp l. framställning): claudicare; nutare (C. de N. D. III. 64; mihi quidem etiam Democritus nutare videtur in – i fråga om – natura deorum, l. c. I. 12; jfr de Fin. II. § 6).

Vacklande, adj.: vacillans; nutans; titubans; labans (fortuna, res); v. i sitt sinne, i sitt uppträdande äfven: instabilis; errans, vagans (est philosophi habere non errantem et vagam, sed stabilem certamque sententiam); vara, göra v. se Vackla.

Vacklande, n.: vacillatio; titubatio; ss. inre egenskap: animus errans, instabilis, inconstans; inconstantia.

Vad, f.: sura.

Vad, n.:

1. 1. = vädjande: appellatio [dels till ngn likstäld myndighet, t. ex. appellatio collegae (L. III. 36) i. e. adversus decemvirum decemvirum appellare, dels särskildt under republikens tid a. tribunorum, anhållan om auxilium tribunorum; sedan i allmännare betydelse]; provocatio (vad till en högsta myndighet, ss. p. populi till det suveräna folket, L. l. c.).
2. 2. = täflan med utfäst pliktsumma: sponsio (audax s., Juv. XI. 202 om vaden vid kappränningar); slå vad sponsionem facere de alqa re, ni (= att); enär Romarne plägade vid vad lemna panter, brukas vanligen uttrycken pignus dare in alqd, pignore certare de alqa re (Vg. Ecl. III. 31), pignore contendere (Cat. 44. 4), posito pignore quaerere [uter vincat (Ov. A. A. I. 168), pignus ponere de alqa re (Val. Max. IV. 3. 3); vilja slå vad om huru mycket som helst, att – in quodvis pignus vocare, ni (Gell. V. 4); uppfordra ngn till ett vad sponsione provocare alqm (Val. Max. II. 8. 2; jfr Crispinus minimo me provocat, Hor. Sat. I. 4. 14); gå in på ett vad restipulari (Val. Max. l. c.); skola vi slå vad? jag håller en talent mot en sestertie, att hon är sin mors dotter ni ergo matris filia est, in meum numum, in tuum talentum pignus da (Pt. Epid. V. 2. 34).

Vad, n.: (i vatten) vadum; rik på vad vadosus.

Vada: vado transire, vado superare (alqd öfver ngt); v. i sanden per multam arenam niti.

Vadare: *grallae (L.); aves longipedes tamquam grallatrices.

Vadd: tomentum.

Vaddera: tomentum vesti insuere.

Vadmal: *pannus (laneus) crassior; vadmalsrock ungef. vestis crassa (jfr Hor. Sat. I. 3. 15: et toga quae defendere frigus, quamvis crassa, queat).

Vagabond: plănus; erro; homo vagus, scurra vagus (non qui certum praesepe teneret, Hor. Ep. I. 15. 28); föra ett v.-lif vagari.

Vagel:

1. 1. i ögat: tuberculum parvum (Ce.).
2. 2. för höns o. d.: scala gallinaria (Ce.).

Vagga, f.: eg. cunae, cunabula; oeg. cunabula, incunabula; ligga i v-n och skrika in cunis vagire (C. de Sen. § 83); v-n går cunae agitantur; ej skona barnet i v-n a nulla aetate abstinere (jfr L. XXIV. 26); omnes ad internecionem delere; promiscam omnium aetatum caedem edere; från v-n till grafven a primo ortu usque ad extremam mortem; besöka den plats, der ens v. stod ad incunabula sua venire (jfr C. Att. II. 15. 3); blifva konsul redan i v-n (non) in cunabulis (sed in campo) consules sunt facti (C. Leg. Agr. 11. 37. 100); vara i sin v. (om en vetenskap l. konst) in incunabulis esse; Athen, som var talarekonstens v. Athenae, qua in urbe primum se orator extulit (C. Brut. VII. 26).

Vagga, v.:

1. 1. eg.: cunas, cunis alqm agitare.
2. 2. i allm.: agitare, jactare (tr.); se jactare, jactari, agitari (intr.); nutare (v. med toppen); labare (vackla i sina grundvalar); vacillare; v. med kroppen jactare se, in utramque partem toto corpore vacillare (C. Brut. 60); skeppet v-s af, v-r på vågorna navis fluctibus jactatur; v-s af vinden agitari vento (steriles, agitat quas ventus, aristae, Ov. A. A. I. 533); v. i sömn (cunis jactandis) somnum allicere, (c. j.) consopire; v. sig i förhoppningar indulgere spei; v. sig in i säkerhet socordem esse (Sa. Jug. 100).

Vaggande: jactatio; agitatio.

Vaggbarn: infans (in cunis vagiens, C.).

Vaggvisa: lallus; sjunga v-r lallare.

Vagn: currus, vehiculum; stridsv. currus (ἅρμα, äfven covinus och essedum, namn på galliska stridsvagnar); triumf-v. currus [triumphalis; – quem currum aut quam lauream cum tua laudatione conferrem?, C. Coel. 14; quos trahit fulgenti gloria curru, Hor.; currus begagnas äfven särskildt om gudarnes luftiga vagnar (char): Diespiter – per purum sonantes egit equos volucremque currum, Hor. Od. I. 34. 7]; arbets-v. plaustrum; tross-v. (i fält) carrus; barn-v. plostellum (plostello adjungere mures, Hor.); täck-v. currus arcuatus (L.), vehiculum contectum (T.); lie-v. c. falcatus; hö-v. clavulare (Rich); hyr-v. vehiculum meritorium; ss. speciella benämningar märkas dessutom: essedum (l. esseda); cisium karriol (det senare synes beteckna ett ngt lättare och mindre åkdon än det förra); carpentum täckt tvåhjulig resvagn för fruntimmer och familjer; pilentum täckt stats-v. för fruntimmer; sarracum bondkärra, bond-v.; reda (öppen och rymlig; tota domus reda componitur una, Juv. III. 10; Mart. III. 47. 6); petorritum (väl pack-v., Hor. Ep. II. 1. 192; ordet var en antiqvitet på Gellii tid, XV. 30); carruca (lyx-v., kaross; jfr Rich under hvarje särskild rubrik); köra en v. aurigare (konstmessigt), agitare currum (centum quadrijugos agitabo ad flumina currus, Vg. Ge. III. 18); åka på v. curru vehi; tvåspänd v. currus bigarum; fyrspänd v. currus quadrigarum (C. de Div. II. c. 70); sitta i v. in curru vehi (hos super in curru, Caesar, victore veheris, Ov. Trist. IV. 2. 47), in c. sedere; stiga upp i v. in currum ascendere; kastas ur v-n curru excuti; rycka ngn ned från v-n curru detrahere alqm; kasta sig, skynda sig upp i en v. currum occupare (o-t ille levem juvenili corpore currum, Ov. Met. II. 150); låta ngn taga plats i v-n in curru collocare alqm (C. Rosc. Am. 89), tollere redā alqm (Hor. Sat. II. 6. 42); sätta v-n i rörelse currum movere; välta med v-n currum evertere; stanna en v. sustinere currum (Lucil. ap. C. Att. XIII. 21. 3; C. de Am. 63); v-n är förspänd vehiculum junctum est; spänna från en v. jugo solvere equos.

Vagnborg: (carrago, Amm., Vop.); carri pro vallo objecti (pro vallo carros objecerant, Cs. b. G. I. 26).

Vagnmakare: redarius; faber vehicularius.

Vagnpenningar: quod pro usu vehiculi solvitur.

Vagnsaxel: axis.

Vagnsdyna: pulvinus.

Vagnshjul: rota.

Vagnshäck: clavulae (Rich); scirpea [in plaustro scirpea lata fuit, Ov. Fast. VI. 680; Varr. l. l. V. 139; crates.

Vagnshäst: equus vectarius (Varr.).

Vagnskorg: capsus.

Vagnskämpe: bellator curru vectus; essedarius (på arenan); covinarius eques (Britannorum, T. Agr. 85).

Vagnslass: vehes.

Vagnslega: vectura.

Vagnslider, Vagnsskjul: locus contectus vehiculis recipiendis.

Vagnslina: epiredium.

Vagnssmörja: axungia.

Vagnsstång: temo.

Vagnssäte: sella; ploxemum (öfverredet på en kärra, se Rich).

Vagnstistel: temo.

Vaja: fluere, fluitare; låta fanan v. vexillum proponere (till stridssignal), v. pandere (supra agmina, jfr Stat. Silv. IV. 4. 68).

Vak: hiatus glaciei; rima glaciei.

Vaka, v.:

1. 1. vigilare; v. hos en sjuk vigilare ad lectum aegrotantis, apud aegrotantem; v. långt in på natten ad multam noctem vigilare; v. hela natten pervigilare totam noctem, pervigilare (vigilare leve est, pervigilare grave est, Mart. IX. 68. 10); förmåga att v. vigilantia; v. om natten för att arbeta lucubrare; v. = hålla vakt vigilare, excubare; v. öfver ngn, ngt v. pro alqo, pro alqa re; custodire alqm, alqd; ad custodiam alicujus rei advigilare; försynen v-r öfver menniskorna numen adest rebus humanis; v. öfver samhällets säkerhet tueri civitatem (jfr C. de Am. 14: virtus, quae etiam populos universos tueri iisque optime consulere solet; v. öfver ngns uppförande mores alicujus custodire, observare; v. öfver sig sjelf se observare, cavere; v. öfver sin hushållning rem suam tueri, conservare.
2. 2. vaka upp, vanl. blott i imperativen: vak upp expergiscere!

Vaka, f.: vigilia; insomnia (brist på sömn); som kan uthärda v-r patiens vigiliae; qui insomniis non fatigatur; en studerandes v-r vigiliae, lucubrationes (nattarbete); v. ss. religiöst bruk pervigilatio; v. ss. religiös fest pervigilium; midsommarsvakan *pervigilium solstitiale.

Vakans: vacuitas (muneris).

Vakant: vacuus; en plats är v. munus vacat.

Vaken:

1. 1. = som ej sofver: vigil; expergefactus, experrectus; somno excitus (Sa.); vara v. vigilare; blifva v. expergisci; så snart han blef v. simul est experrectus; hålla åhörare v-e attentos facere auditores; v. uppmärksamhet attentus animus.
2. 2. = som plägar vaka, vaksam: vigil, vigilans; ständigt v. pervigil; hafva ett v-t sinne animum attentum (C. de Off. I. 130), intentum habere (C. de Sen. 37) ad alqd (för ngt); hafva ett v-t öga för det allmännas intressen ad salutem publicam vigilare; commodis reipublicae bene consulere; (cura rei publicae summae defendendae jam pridem apud nos excubat, Planc. ap. C. Fam. X. 8. 5); som har svårt att hålla sig v. somniculosus.

Vakna: expergisci; e sommo excitari, suscitari; somno solvi; v. ur en dvala, till besinning ad se redire, ad sanitatem redire, mentem recipere; expergefacere se (v. till eftertanke, C. Verr. V. 88); v. ur sin villfarelse excussis erroribus ad se redire (Lucr. IV. 996); v. ur sin dåsighet, v. till handling languorem pellere; expergisci (expergiscimini aliquando et capessite rempublicam, Sa. Cat. 52); excitari; v. åter till lif reviviscere; vita redit alicui; modet v-de hos soldaterne animus rediit militibus; vid anblicken häraf v-de hans vrede id videns irā incendebatur; lusten till ngt v-r hos ngn aliquis studio incenditur, excitatur, incitatur ad studium alicujus rei; collibescit (alicui) alqd facere; sorgen, bekymret v-r å nyo dolor, cura renovatur (C.); samvetet v-r hos ngn animus alicujus fit sibi conscius culpae, conscientia excitatur; religio alicui injicitur, perturbatur aliquis religione.

Vaksam: vigil, vigilans; intentus; cautus (försigtig); providens, prospiciens (omtänksam); se Vaken.

Vaksamhet: vigilantia; prospicientia; (animus cautus; cautio); animus intentus; custodia, intenta custodia (L.); använda v. vigilare, prospicere; mentis aciem intendere, animum intentum habere (ad decoris conservationem; ne quid male eveniat); använda v. emot ngn custodire alqm; cavere ab alqo; observare alqm.

Vaksamt: vigilanter, intente, intento animo.

Vakt:

1. 1. = vaktande, vaktgöring:
   1. a. eg.: excubatio; statio (i fält); vigilia (nattvakt i fält och annars); custodia (bevakning, skyddsvakt); praesidium (betäckning); hålla v. excubare; hålla v. om natten vigilias agere; hålla v. om ngn custodire alqm; stå på v. in vigilia stare, in statione esse (pro castris framför lägret; ad portas vid ingångarne); han har v-n illius sunt vigiliarum vices; aflösa v-n stationum vices permutare; ligga på v. för att vinna ngt incubare alicui rei; ställa ngn som v. alqm in statione collocare.
   2. b. oeg.: vara på sin v. cavere; excubare animo (semper animo sic excubat, ut ei nihil improvisum accidere possit, nihil novum, C. Tusc. IV. § 37); stå på v. för att gifva akt på ngn in speculis esse (homines in speculis sunt, observant, quid unusquisque vestrum gerat, C. Verr. I. 16. 46).
2. 2. = som vaktar: excubitor; custos (vaktare); vigil (nattvakt); kollektivt: custodes (bevakning, garde); custodiae, excubiae (skiltvakt); vigiles; praesidium (skyddsvakt, besättning); stipatores (hedersvakt); besätta ett ställe med v. insidĕre locum milite; hålla ett ställe besatt med v. insidēre, obsidēre locum praesidio, milite; utställa v-r i staden per urbem vigilias habere; förse staden med v. urbem custodibus munire; uppställa v. rundt omkring huset domum custodibus saepire; v-n gjorde honnör för honom stipatores l. custodes armis eum salutaverunt.

Vakta: custodire, excubare (hålla vakt); v. ngn custodire, servare, asservare alqm; v. boskap pascere (armenta, boves, oves, gregem); v. på ngn (= gifva akt på ngn) l. ngt observare, speculari alqm, alqd; sitta och v. obsidere (certum est domi obsidere, donec redierit, Ter. Ad. IV. 6. 6); v. på tillfälle till ngt obsidere alqd (jacere humi non solum ad obsidendum stuprum, verum etiam ad facinus obeundum, C. Cat. I. § 26); v. ut ngn praestolari alqm l. alicui.

Vaktande: excubatio, excubitio.

Vaktare: custos, excubitor, speculator; v. af boskap pastor; v. af oxar bubulcus; v. af getter caprimulgus.

Vaktel: coturnix.

Vakterska: custos; speculatrix.

Vaktgöring se Vakt.

Vakthafvande: qui in statione est; qui stationi militum praeest.

Vaktkur: excubitoris umbraculum.

Vaktmästare: apparitor; accensus (jfr C. Qu. fr. I. 4. 7; de Legg. II. 24. 61; sammanstäld med lictor); viator; minister (uppassare).

Vaktparad: pompa; decursus stipatorum (regis).

Vaktpost: statio; excubiae, excubitor.

Vaktskepp: speculatoria (sc. navis).

Vaktstuga: vigiliarium.

Vakttorn: specula.

Vakttrupp: custodes; statio.

Val:

1. 1. i allm.:
   1. a. = fritt val, godtycke: optio, arbitrium; gifva ngn fritt val, v-t mellan flera ting optionem dare, facere, deferre alicui, quid velit, utrum malit; arbitrio alicujus permittere, relinquere; v-t är fritt, ngn har fritt val optio est alicujus (vestra, nostra, quid velimus); eligendi potestas est alicui (Brut. 189); in arbitrio alicujus positum est; I hafven blott v-t mellan seger eller död aut vincendum est aut moriendum; (vobis aut v-di aut m-di imposita necessitas est); jag har ej ngt (ej annat) val res mihi (jam) integra non est (fortuna iis electionem non dedit, Vell. Pat. II. 72).
   2. b. val med pröfning, urskilning: delectus (verborum optimorum; rerum expetendarum et fugiendarum); judicium [= omdöme, dom; judicio alicujus relinquere; plus judicium voluntatis – viljans (personers) bestämmande – quam sortis valere debet. C. Verr. I. 15. 41]; electio (e-m loci mihi detulerunt, Pn. ep.; verborum e. et judicium, C.); selectio (mest i filosofisk stil = viljans sjelfbestämmelse för ett med förkastande af ett annat – cum officio selectio, C. de Fin. III. § 20; initia proponi necesse est apta naturae, quorum e s-ne virtus possit exsistere, ibdm IV. 46; jfr Madv.); godt val af ord elegantia verborum; med godt val prudenti delectu l. judicio; prudenter, (eleganter); – val tills. med verb öfversättes ofta till latin med ett verb (jfr Välja) l. med omskrifning: göra, träffa ett godt val bene, prudenter, callide eligere; misstaga sig i val af lefnadsyrke in deligendo genere vitae errare; tadla, prisa ngns val reprehendere, laudare judicium alicujus, quod stulte, prudenter elegerit; med sitt val falla på ngn eligere, sumere, capere (alqm arbitrum, Ter. Heaut. 500); göra val af yrke vivendi rationem inire, vitae genus deligere; v-t är svårt eligere (judicium) difficile est; tveka i v-t quem eligat (optet), dubitare; vara i v-t och qvalet suspensum esse, aestuare dubitatione; i sitt val (och förkastande) bestämmas af en fast princip omnia quae legit atque rejicit (omne consilium) ad certam rationem referre, ad certam rationis normam dirigere (C. de Fin. IV. § 40); v-t kan ej vara tveksamt quem optes, velis (eligas, sumas), dubium esse non potest (C. Brut. 189 quando dubium fuisset, eligendi cui patroni daretur optio, quin aut Antonium optaret aut Crassum).
2. 2. val af embets- l. tjenstemän: creatio (magistratuum); electio, delectus (judicum); suffragium, -a (röstval, val medels omröstning); comitia (= valförrättning); förrätta, hålla val (electionem facere); comitia (consulum, consuli creando o. d.) habere; jfr Välja; deltaga i val comitiis interesse; suffragium ferre; v-t faller på ngn aliquis creatur, eligitur; öppet val suffragium vocis; slutet val suffragia per tabellas; (jfr C. de Am. 41 videtis in tabella – med den slutna omröstningen – quanta sit facta labes); tecta suffragia (enl. C. de Legg. III. § 38); – val medels lottning sortitio; fyllnadsval (inom en korporation) cooptatio; understödja ngns val suffragari alicui; motarbeta ngns val oppugnare alqm; deras val är säkert certi sunt (C. Att. IV. 17. 3); falla igenom vid ett val repulsam ferre, accipere; få vid ett val alla rösterna, pluralitet i ett distrikt cunctis suffragiis creari, tribum (honeste) ferre (C. Att. II. 1. 9); hafva stort inflytande på v-t in suffragiis multum posse.
3. 3. i konkret mening om den l. det som väljes: han är mitt val hunc volo, mihi sumo.

Valagitation: ambitus.

Valbar: qui eligi potest; cujus electio, creatio legibus permissa est.

Valbarhet: ej erkänna ngns v. rejicere candidatum; jag betviflar ej hans v. non dubito, quin legibus liceat eum eligere.

Valberättigad: cui est eligendi jus, potestas; politiskt v. civis cum suffragio, cui est suffragium, jus suffragii, s-ii latio (L. XXXVIII. 10) in magistratibus creandis.

Valdag: dies electionis, comitiorum.

Valdhorn: buccina, cornu; blåsa på v. cornu canere; buccinare.

Valdhornist: buccinator, cornicen.

Valdistrikt: tribus; hafva mycket att säga i sitt v. gratiosum esse l. multum valere in tribu sua (med utelemnadt tribus: multum valet hic in Fabia, ille Velina, Hor.); indela i v. in tribus describere.

Valen: frigore, hieme torpens.

Valfrihet: optio; eligendi potestas.

Valfrändskap: mellan personer: cognatio studiorum et artium (c. stud. et art. prope modum non minus est conjuncta quam ista generis et nominis, C. Verr. IV. 37. 81); i allm.: cognatio naturae (ex c-e naturae et quasi concentu atque consensu, quam συμπάθειαν Graeci vocant, C. Div. II. 15).

Valförrättare: qui comitia habet; qui electioni praeest.

Valförrättning: electio, delectus, creatio.

Valförsamling: comitia; conventus eligentium.

Valintriger: ambitus.

Valk:

1. 1. i huden: callum; torus (en större, köttig v., t. ex. på oxar).
2. 2. = stamp: fullonia.

Valka: polire (vestem); v. sig occallescere.

Valkandidat: petitor, candidatus.

Valkandidatur: petitio.

Valkare: fullo.

Valkning: fullonia opera.

Valknut: licium.

Vall:

1. 1. i allm. agger; saeptum (ss. inhägnad); moles (bålverk, fördämning); vallum (förskansning, pallisad); belägringsvall agger; omgifva med v. aggere cingere; anlägga en v. aggerem exstruere, jacere; en v. till skydd mot vågorna moles opposita fluctibus; befästa en stad med v-r och graf vallo fossaque cingere; belägga en befästad stad med v. och graf vallo fossaque moenia circumvenire (om belägrande); spatsera på v-n in aggere spatiari (jfr Juv. VI. 588).
2. 2. = kust: ora; = strand: litus.
3. 3. = betesmark: pascuum, ager pascuus, pastio; gräs-v. gramen, herba; gå v. med boskap boves pascere; gå på v., vara ute på v. pasci (om boskapen); drifva på v. pastum agere.

Valla: pascere; pastum agere.

Valla sig:

1. 1. (med gräs) gramine l. herbis obseri.
2. 2. = upplandas: (ager, litus, ora) crescit alluvione l. circumluvione.

Vallack: canterius.

Vallag: lex comitiorum l. de viris ad comitia delegandis; så vidt den gäller sjelfva voteringen: lex tabellaria.

Vallborgsmessa: Kalendae Majae.

Vallfart: (*peregrinatio sacra), iter ad monumentum (l. ad sedem) sancti hominis, ad locum memoriae alicujus sacrum; göra en v. monumenta sanctorum adire, visitare.

Vallflicka: puella pascens, pastoritia.

Vallgosse: puer pastor; puer pecudum custos.

Vallgång: pastus.

Vallhjon: pastor.

Vallhorn: buccina (pastoris).

Vallhund: canis pastoralis (Col.), c. pecuarius (id.).

Vallmo: papaver; v.-knopp papaveris cacumen (Vg.); summa papaverum capita (L. I. 54).

Vallning se Vallgång.

Vallvisa: canticum l. carmen pastorale.

Vallört: *symphytum.

Valnöt: juglans (träd och frukt); (caryon, Pn.).

Valp: catulus, -a; catellus.

Valpa: catulos edere, parere, eniti.

Valplats: locus (campus) pugnae; blifva på v-n in proelio, in acie cadere, caedi (L. XXIX. 2; T. Ann. I. 2; ipse dux cecidit in proelio, N.); 5000, de fleste blefvo, lågo på v-n caesa sunt V milia; longe maximam partem absumpsit acies (Vell. II. 119. 4); betäcka v-n med lik campum strage complere (L. VII. 24); blifva herre på v-n victorem ex acie discedere.

Valrike: regnum l. imperium, in quo creantur (populi suffragiis) reges, fiunt principes (sub Tiberio et Gaio et Claudio unius familiae quasi hereditas fuimus: loco libertatis erit quod eligi coepimus, T. Hist. I. 16; jfr id. Ann. X. 7).

Valrätt: eligendi jus; optio; politisk v. jus suffragii (in honoribus mandandis).

Vals, m. 2.: cylindrus; scutula; phalanga; (jfr Hor. Carm. I. 4. 2).

Vals, m. 3.: *citati tripudiorum circumactus; *tripudium.

Valsa:

1. 1. (Vals, m. 2): cylindro excudere, complanare.
2. 2. (Vals, m. 3): *tripudiare.

Valsedel: tabella (eg. valtafla; jfr C. de Am. § 41; de Legg. III. 34).

Valspråk: propria alicujus sententia l. vox, formula [quam quis in ore habere solet, quam quis in vita agenda, in imperio regendo – en konungs v. – sibi proponit l. sequitur; Caesars v. var: Samvetet framför allt utom enväldet – in ore semper Graecos versus de Phoenissis habebat – Nam si violandum est jus, regnandi gratiā violandum est: – aliis rebus pietatem colas, C. de Off. III. § 82; hans (Augusti) v. var festina lente (nihil minus perfecto duci quam festinationem temeritatemque convenire arbitrabatur) Crebro (itaque) illa jactabat σπεῦδε βραδέως – et: sat celeriter fieri, quidquid fiat satis bene, Su. Aug. 25; den vises v. är: Måtta i allt – id apprime in vita utile est, ne quid nimis, Ter. Andr. 61].

Valstrid: comitiorum contentio, certamen.

Valsätt: eligendi l. suffragii ferendi modus, ratio, mos.

Valuta: pretium; id quod instar est alicujus rei; metallisk v. auri, argenti quantum syngrapharum instar est; lemna v. i varor pecuniam pensare mercibus; hafva bekommit v. pecuniam in tabulas relatam re vera accepisse, recepisse; gifva ngn full v. (totum) nomen solvere (C. Att. VI. 3. 7); få, utkräfva full v. på en fordran pecuniam debitam exigere (quid poterit queri is, qui auferre pecuniam, cum posset, noluit?, l. c. 3. 5).

Valvera: nummi (alicujus) rationem subducere, computare.

Vampyr:

1. 1. eg.: strix (jfr beskrifningen Ov. Fast. V. 125; striga, Petr.).
2. 2. oeg.: = blodsugare: (sanguisūga, Pn. – om blodigeln); volturius (Pt. Trin. 100 ss. turpilucricupidum te vocant cives tui. Tum autem sunt alii, qui te v-um vocant; C. Pis. § 38); hirudo (id. Att. XVI. 11; jfr ibdm VI. 1. 2; jfr Juv. VIII. 129–30 per oppida curvis unguibus ire parat nummos raptura Celaeno; om feneratores, C. de Off. II. c. 25 quid fenerari? quid hominem occidere?).

Van: assuetus alicui rei, ad rem, re; assuefactus re, facere alqd; vara van att göra ngt solere, consuevisse facere alqd; blifva van vid ngt assuescere, assuefieri re; (om onda ting) infici, imbui re (opinionum pravitate, deliciis et luxuria infici); gammal och van (diuturno) usu expertus, exercitatus.

Vana: consuetudo, assuetudo (L.); usus (förfarenhet); mos (sed); dålig v., syndens v. mala, vitiosa consuetudo, mali mores; öfvergå till en v. in consuetudinem verti; det är bara en dålig v. prava consuetudine efficitur, effectum est; v-n är andra naturen consuetudo efficitur quasi altera quaedam natura (C.); v-ns makt är stor magna est vis consuetudinis; följa sin v. c-nem servare, retinere; efter sin v. more suo; ut solet (facere); v. vid ngt consuetudo peccandi; usus rerum, negotiorum (v. vid göromål); skaffa, förvärfva sig v. consuetudinem (exercitationem) capere, comparare (C.); det är så hans v., hans v. att göra så solet, consuevit ita facere; komma ur v-n desuescere; bortlägga en v. consuetudinem, morem ponere; mot v-n praeter l. contra consuetudinem.

Vanart: malus mos, mali mores; morum pravitas, labes; vitium, vitia; (mala, vitiosa consuetudo); få, bortlägga v. vitiis infici, vitia ponere; hafva många v-r vitiis abundare.

Vanartad, Vanartig: male moratus (puer).

Vanbördig, Vanbörding: humili, inhonesto genere natus.

Vandel: vita; mores; i all sin v. in omni vita; en oförvitlig v. vita proba, sancta, integra; vara i sin v. ostrafflig sanctis moribus esse; vitiorum expertem esse; vitiorum labe carere; i handel och v. in communi vita.

Vandla: handla och v. agere et ferre.

Vandra:

1. 1. eg.: incedere; ire; ambulare; v. stolt, med långa steg magnifice, longis passibus incedere; v. upp och ned inambulare.
2. 2. = lefva, föra sitt lif så l. så: vitam degere; vivere; v. ostraffligt integre, sancte vivere; v. i Guds bud Deo, praeceptis divinis parere.

Vandring: iter; ambulatio.

Vandringsman: viator.

Vandringsstaf: baculum (viatoris).

Vanfrejd: infamia.

Vanfrejda: infamiā aspergere.

Vanfrejdad: infamis; famosus; infamiā aspersus, notatus.

Vanheder: dedecus; ignominia; infamia; turpitudo.

Vanhederlig: inhonestus; turpis; infamis; probrosus; foedus; ignominiosus; v-t yrke infame, turpe vitae genus; v. beskyllning crimen, opprobrium ignominiae plenum, ignominiosum, probrosum; v. handling flagitium; dedecus.

Vanhedra: dedecori esse; dedecorare (d-ant bene nata culpae, Hor.); maculam, labem aspergere alicui.

Vanhedrande: turpis; probrosus; se Vanhederlig.

Vanhelga: incestare.

Vanhäfd: incultus (abl. sing.); incuria.

Vanilj: *epidendron vanilla.

Vank: vitium; mendum; labes; utan v. vitii expers; integer.

I. Vanka: vagari; errare.

II. Vanka och Vankas: obtingere; dari, praeberi, suppeditari; der v-des mycken mat multa ciborum genera apponebantur; der v-as stryk plagarum messis fit.

Vankelmod: animus mobilis, incertus ac fluctuans; levitas; inconstantia mutabilitasque mentis (C. Tusc. IV. 76); mobilitas et levitas animi (Cs. b. G. II. 1).

Vankelmodig: (animo) mobilis, levis, inconstans, mutabilis, varius (v-um ac mutabile semper femina, Vg.), ventosus; vara v. (äfven) sibi non constare, (in horas mutari, Hor.).

Vanlig: solitus; usitatus; (usu frequens; qui in frequenti usu versatur); vulgaris; quotidianus (hvardaglig); communis (gemensam, allmän); sollennis (häfdvunnen, traditionel); ett v-t ord verbum usitatum; det v-a umgängesspråket sermo quotidianus; quotidiani sermonis consuetudo; det v-a lifvet in vita communi; v-t menniskoförstånd sensus communis; det är ett v-t fel commune (humanae naturae) vitium est; v. sed, bruk mos, institutum sollenne; det är v-t, att – fit plerumque, fieri solet, ut –; icke öfwer da?et v-a non supra solitum modum (non praeter solitum, Hor.).

Vanligen, Vanligtvis: plerumque; fere; ut solet (l. solet ss. satsens styrande verb – solet esse domi hoc tempore diei han är v. hemma denna stund på dagen); v. se vi felen bättre hos andra än hos oss sjelfve fit, nescio quomodo, ut magis in aliis cernamus, quam in nobismetipsis, si quid delinquitur, C.).

Vanlighet: efter vanligheten ut assolet; de more; sollenni more.

Vanlottad: (qui nullam, malam, iniquam sortem nactus est; qui iniqua, dura condicione est); af naturen v. a natura non satis bene instructus; qui naturam maleficam nactus est (Nep.).

Vanmakt: infirmitas; imbecillitas; inse sin v. – se nihil valere viribus l. quanta sit infirmitate.

Vanmäktig: infirmus; imbecillus; (vanus, inanis); vara v. nihil valere; en v. ilska vana sine viribus ira; göra ett v-t försök frustra temptare.

Vanna: vannus.

Vanpris: vile pretium; sälja till v. nimis vili pretio, (justo) minoris, male vendere.

Vanpryda: dehonestare; dedecorare; alqd dedecet alqm.

Vanrykta: infamare, diffamare alqm; probrosis rumoribus existimationem alicujus laedere l. violare; jfr Berykta.

Vanryktad infamis; famosus.

Vanrykte: infamia; råka i v. infamiam subire, conflare; existimationem perdere; bringa i v. infamare; infamia, labe aspergere.

Vansinne: dementia; amentia; insania (furor et levis insania – svärmeri och stilla v., Hor. Ep. II. 1. 118); vecordia (hemskt v. – in facie et voltu Catilinae v. inerat, Sa.); religiöst v. fanaticus error (Hor. A. P. 454).

Vansinnig: demens; insanus; amens; vecors (Hor. A. P. 455); vara v. insanire; furere (Solon se f-e simulavit); mente captum esse (vara sinnessvag); v-t begär insana cupiditas.

Vansinnigt: insane.

Vanskapad, Vanskaplig: deformis; insignis ad deformitatem (C. de Legg. III. 8); (foedus – vederstygglig, ful).

Vanskaplighet: deformitas.

Vansklig:

1. 1. varius; mutabilis; inconstans; instabilis; v. är all tings natur variae et mutabiles sunt res humanae; summa est rerum humanarum varietas et imbecillitas.
2. 2. = betänklig, svår: lubricus; difficilis; anceps.

Vansklighet:

1. 1. varietas, inconstantia.
2. 2. difficultas.

Vansköta: negligere; male, negligenter curare, tueri, administrare; situ et incultu corrumpi sinere.

Vanskötsel: incultus; incuria; dö af v. incultu perimi.

Vanslägtas: degenerare (a – från – majorum virtute).

Vanstäld: deformatus, -mis; foedatus; foedus (tergum verberibus, L. II. 23. 7.).

Vanstäldhet: deformitas (noscitabatur tamen in tanta d-te, L. l. c.).

Vanställa: deformare, foedare (civitas in omni genere d-ta, C. de Or. III. § 8; macies vultum d-vit; verberibus alqm); turpare (rugae te turpant, Hor.).

Vante: manica.

Vantrifvas: non delectari alqo loco, in coetu alqo; tabescere fastidio; alqm locum fastidire; fastidium capit, alqm taedet loci, coetus alicujus.

Vantro: superstitio.

Vanvett: insania; vaecordia; dementia; det vore v. att handla så dementis est ita facere.

Vanvettig: insanus; vecors; furiosus; v-t företag insanum negotium (inceptio amentium).

Vanvettigt: furiose; insane.

Vanvård: incultus; incuria.

Vanvårda: negligere; negligenter curare, procurare, administrare.

Vanvörda: spernere (senes s-untur ab iis, a quibus sunt coli soliti, C. de Sen. § 7); contemnere, negligere (v. enderas bud alterius imperia negligere; auctoritatem tuam contemnere l. negligere mihi fas esse non arbitror, C.); justo l. debito honore fraudare alqm.

Vanvördnad: despectus.

Vanära, f.: infamia; dedecus; turpitudo; ådraga sig v. dedecus concipere; lända till v. dedecori esse.

Vanära, v.: dehonestare; dedecus afferre; särskildt = Skända, se detta ord.

Vapen:

1. 1. krigares v.: arma (v. som fogas till kroppen l. föres i handgemäng); telum (v. som rigtas, måttas, skjutes); gripa till v. arma capere, sumere; kalla till v. ad arma vocare, conclamare; kalla under v. ad arma concitare; bära v. arma ferre; bruka, föra v. armis uti, arma tractare; segrande v. victricia arma (se Lat. Lex.); utbreda sina segrande v. vida arma victricia late proferre; lägga ned v-n arma ponere; mellan v-n (v-ns gny) tiga lagarne silent inter arma leges (C.); krigare af alla v. omnium generum milites; svenska v-ns ära bellica Suecorum gloria; – bildl.: andliga v. mentis, ingenii arma (angor animi non consilii, non ingenii, non auctoritatis armis egere rem publicam, C. Brut. 7; aptissima sunt senectutis arma artes exercitationesque virtutum, C. de Sen. 9).
2. 2. (tysk. Wappen): insigne (gentis; gentilicium, imperii – en slägts, ett rikes).

Vapenbok: index insignium gentiliciorum (Lp.).

Vapenbrak: armorum crepitus, sonitus, strepitus.

Vapendans: saltatio in armis (jfr L. I. 20).

Vapendragare: armiger.

Vapengny se Vapenbrak.

Vapenhvila: induciae; se Stillestånd.

Vapenlycka se Krigslycka.

Vapenlös: inermis.

Vapenmakt: med v. vi et armis.

Vapenrock: tunica militaris.

Vapenskifte: armorum certamen, vices.

Vapensköld: clipeus cum picto gentis insigni.

Vapensyn: exercitus recensio, lustratio; hålla v. exercitum recensere (L. I. 16. 1).

Var, adj.:

1. 1. (gammaldags): cautus; vigil; circumspectus.
2. 2. i hvardagsspråket: blifva ngn var (= varseblifva) animadvertere, videre alqm.

Var, n.: = öfverdrag på bolster: vestis stragula; stragulum.

Var, n. (rutten vätska i sår o. d.): pus; sanies; tabum (blodvar).

Vara, subst. def. i uttrycken:

1. a. taga v. på ngt: servare (eu! – rem poteris servare tuam, Hor. A. P. 329); tueri; taga v. på en förmaning, en lärdom mente memori (conditum) servare, tenere; praecepto parere.
2. b. taga ngt till v.: servare; asservare.
3. c. taga sig till v. för ngt: cavere alqd.

Vara, f.: merx; god v. bona, proba m.; utbjuda, utprångla sina v-r merces venditare, alicui obtrudere.

Vara, v. subst.:

1. 1. absolut:
   1. a. = finnas, vara till: esse; inveniri; reperiri; det är en Gud est Deus; om Gustaf ej funnits, hade deras sak varit förlorad si Gustavus non fuisset, illorum causa desperata fuisset, de illis actum esset; den öfverhet, som är, hon är skickad af Gudi quicunque sunt magistratus, non sine divino numine constituti sunt.
   2. b. = skicka sig i uttrycket: sätt att vara mores; jfr Sätt.
   3. c. (= vara så) det må v.: sit ita; det må v., att han är rik licet dives sit; vare sig att – eller sive (dives est) – sive (pauper).
2. 2. med adverbiala bestämningar: v. af fractum esse; v. af med ngt carere re, homine; v. borta abesse; v. inne, ute intra (domum), intus, extra (domum), foris esse, manere; v. så, annorlunda ita, aliter esse, se habere; v. förbi praeteriisse (tempus); det är förbi med honom actum est de illo; nullus est; det är förbi med all förhoppning nulla jam spes est; v. framme pervenisse ad finem l. eo, quo intendit; v. efter relictum esse (mihi turpe relinqui est, Hor.); inferiorem esse; vara med om ngt partem sumere rei; v. med på ngt assentiri rei; probare alqd; v. till esse; exstare.
3. 3. med preposition och kasus: t. ex. vara af i uttryck för ursprung l. beskaffenhet: v. af hederlig börd honesto genere ortum, natum esse; v. af en mening alicujus sententiae esse; sentire alqd, alqo modo; vara efter, emot, för, före, i, ifrån, under, utan, se dessa prepositioner.
4. 4. med infinitiv: återgifves med gerundivum l. relativsats i konjunktiv: v. att beklaga, prisa lycklig miserandum, felicem dicendum esse; det är intet att undra öfver nihil est, quod quisquam miretur; här är intet att göra nihil est, quod agere l. facere possimus.
5. 5. med nomina ss. predikativ: v. rik, v. konung divitem, regem esse; ett abstrakt substantiv ss. predikativ återgifves helst adverbielt l. med adjektiv l. omskrifning öfver hufvud: det var en lycka för oss nobis commode cecidit, bene evenit; hans död var en öfverraskning för oss nobis inopinantibus allata est mors illius; hans bortgång var en stor förlust för oss magnum ejus decessu damnum fecimus; detta fall är en stor sällsynthet hoc rarissimum est, rarissime accidit; det är en glädje att se – juvat videre; det är hans förtjenst illius merito l. virtute factum est; kriget är slut bellum finitum, compositum est.

Vara, v. 1.: manere, permanere (salvum, integrum, incolumem); durare; esse; stare; tenere; geri (hålla på); suppetere, suppeditare (räcka till); v. länge diu manere; diuturnum esse; kriget v-de 7 år bellum VII annos gerebatur; sammankomsten v-de till sent på natten, en god stund ad multam noctem protrahebatur conventus, aliquamdiu tenuit; min sorg kan ej v. länge dolor meus diuturnus esse non potest; diu in hoc dolore esse non potero (C.; haud diuturna populi in Sp. Cassium ira fuit, L.); deras vänskap v-de till lifvets slut usque ad vitae finem permansit amicitia (et stetit ad finem longa tenaxque fides, Ov.); så länge lifvet v-r dum vita manebit, suppetet, dum vivam; det v-de ej länge, förr än de blefvo ovänner non multo post l. brevi inter eos simultas orta est; spara på förrådet, på det att det må v. länge sumptibus parcere, ut diu suppetant copiae; så länge Priami rike v-de – Priami dum regna manebant – (stabant).

Varaktig: diuturnus (långvarig); stabilis; firmus.

Varaktighet: stabilitas; diuturnitas.

Varbildning: suppuratio.

Varda se Blifva, 1.

Varelse:

1. 1. i abstr. men. = tillvaro; hafva sin v. någonstädes versari, esse alicubi.
2. 2. = ting: res; Gud har skapat alla v-r omnia, quaecunque sunt, Deus fecit; lefvande v. animans; en ömklig, eländig v. homuncio; homo nequam.

Varf se Skeppsvarf.

Varfågel: lanius excubitor.

Varg: lupus.

Vargböna: lupinus.

Varggrop: fovea.

Varghona: lupa.

Varglo: felix lynx.

Vargunge: catulus lupi.

Varkunna sig: misericordiā moveri; alqm miseret alicujus; misereri alicujus (= förbarma sig, visa barmhertighet).

Varlig: cautus.

Varligen: caute; fara v. med pilten puero parcere.

Varm:

1. 1. eg.: calidus; calens; tepidus (ljum); fervidus, fervens (kokhet); v. mat calidus cibus; v-t vatten aqua calida; fervida; v-a bad aquae caldae (Varr.); aquae; (thermae = varmbadhus, jfr Lat. Lex.); v. luft āer calidus, fervidus, tepidus; v-t jern ferrum candens (glödande, glödhett); v-a kläder vestis ad frigus repellendum apta; (vestis spissa); vara, blifva v. calere, calescere, concalescere, concalefieri; v-t rum cubiculum concalefactum.
2. 2. oeg.: (calidus; fervidus); v-t begär fervens, ardens, vehemens cupiditas; v-t blod fervidum ingenium; vara v. för en sak studio, amore alicujus rei (t. ex. libertatis, honestatis) flagrare, incensum esse; v. önskan summum desiderium; v-a böner preces enixae; v. ifver studium acre, flagrans; v-t hjerta animus mollis et tener; (summa) humanitas; blifva v. om hjertat, i hågen moveri, inflammari animo; calescere (est Deus in nobis: agitante calescimus illo, Ov.).

Varna: dehortari, deterrere, revocare a re (a vitiis, C. de Or. II. § 35); monere, admonere, ne faciat alqd; låta v. sig monentem audire; admonitione alicujus moveri.

Varnagel: sig sjelf till straff och androm till v. ut poenā suā ceteris exemplo l. documento sit, ne quid tale audeant (ut nec ipse quid tale posthac et ceteri sint ad injuriam tardiores, C.).

Varnande: v. röst vox revocantis, monentis; v. exempel exemplum ad deterrendum accommodatum.

Varning: monitio; admonitio; gifva ngn en v. admonere alqm; tjena till v. exemplo, documento esse.

Varp: stamen.

Varpa: telam ordiri; stamine intendere telas.

Varsam: cautus; diligens; circumspectus; jfr Försigtig.

Varsamhet: cautio; diligentia.

Varsamt: caute.

Varseblifva (blifva varse): animadvertere, videre (se); intelligere, sentire (märka, finna).

Varsko: monere, admonere.

Varulager: mercium (in horreis repositarum) copia, -ae.

Vasall: cliens (se Lat. Lex.; socius, ibdm).

Vask: lavacrum; labrum.

Vaska: lavare, eluere.

Vass: canna; arundo; juncus.

Vassla: serum.

Vatten: aqua, pl. aquae, vattensamling, -ar (m. m. jfr Lat. Lex.); (poet. lympha, unda); sött v. dulcis a.; salt, bittert v. a. amara, marina; flytande v. a. profluens; stillastående v. pigra a.; stagnum; klart, grumligt v. liquida, turbida a.; ett stort v. magnae aquae; stå under v. (sub) aqua mersum esse; sätta under v. submergere; aquā obruere; till lands och v. terrā marique; krigsmakten till lands och v. terrester et maritimus exercitus; copiae t-es et m-ae; taga in v. aquam accipere; hemta v. aquari; låta sitt v. mejere; – jfr Kruka, Fisk.

Vattenaktig: dilutus.

Vattenbi: fucus.

Vattenblå: glaucus; thalassĭnus.

Vattenbrist: aquae penuria; siccitas (torka).

Vattenbryn: summa aqua.

Vattenbråck: *hydrocēle.

Vattenbubbla: bulla.

Vattenbyggnad: moles (in aqua l. ad aquam exstructa).

Vattendrag: fluvius; (aquae profluentes).

Vattendroppe: stilla aquae; så lik som den ena v-n den andra ɔ: ex eodem puteo non potest aqua aquae tam similis duci (tam similis quam lacte lactis est, Pt.).

Vattenfall: aquae dejectus; aquae desilientes; catarrhacta (Pn.).

Vattenfat: aqualis.

Vattenfåra: colliciae (se Lat. Lex.).

Vattenfärg: pigmentum dilutius.

Vattenglas: vasculum l. poculum aquarium.

Vattenhaltig: aquosus; dilutus.

Vattenhvirfvel: vertex.

Vattenklar: liquidus.

Vattenkonst: *machina hydraulica.

Vattenkur: curatio per aquam frigidam; aquae frigidae usus ad corpus curandum.

Vattenledning: aquae ductus; den Claudiska o. s. v. v-n aqua Claudia.

Vattenman (stjernbild): aquarius.

Vattenminskning: aquae decretio, decrementum.

Vattenorm: hydrus; chelydrus.

Vattenpass: libra; libella; norma; perpendiculum; efter v-t ad libellam, ad perpendiculum (dirigere, exigere).

Vattenqvarn: mola aquaria.

Vattensamling: aquae.

Vattensjuk: uliginosus.

Vattenskräck: *hydrophobĭa.

Vattensot: hydrops (aquosus languor).

Vattentät: aquae impenetrabilis.

Vattenur: clepsy̆dra.

Vattna:

1. 1. ett fält l. växter: rigare; irrigare.
2. 2. v. djur: aquatum ducere; aquam dare, praebere alicui.

Vattrad, Vattrig: undulatus.

Vax: cera; mjuk som v., hvit som v. cereus (Hor.).

Vaxa: incerare.

Vaxbild: cerea imago, imaguncula, pupa.

Vaxduk: pannus ceratus.

Vaxljus: candela cerea.

Ve, interj.: pro (o ve!); vae (ve mig, dig vae mihi, vae tibi); ropa ack och ve plorare, ejulare.

Ve, subst.: dolor; malum; det gör mig ve doleo; hans väl och ve beror derpå ejus salus in ea re posita est.

Veck: (plica); ruga (frontis; togae); sinus (togae).

Vecka, v.: *plicare.

Vecka, f.: hebdŏmas (hos klassiske författare i allm. = sjutal; period af sju år, Gell., eller sju dagar; jfr C. Fam. XVI. 9. 3, hvarest talas om quarta h. i en frossfeber); septimana (Jct.).

Veckla: v. in involvere; v. om involvere, circumvolvere; v. i hop, samman complicare; v. upp, ut evolvere, explicare.

Ved: lignum (aridum); hugga ved lignum scindere; hemta ved lignari.

Vederbör:

1. a. den som v. = cujus est l. qui debet facere alqd; ad quem pertinet alqd; qui tenetur lege alqa; se Vederbörande.
2. b. om saker = det som v.: par, justus; se Vederbörlig.

Vederbörande: is, cujus est res, causa; cujus res agitur (den ngt tillhör, rör, gäller); cujus petitio est (som har rätt att göra påstående i en sak), cujus judicium est (v. domare); in cujus potestate res est, cujus in alqm jus est (v. myndighet), ad quem res, cura rei pertinet, cui res curae esse debet, cui l. cujus tutelae res commissa est (v. tjensteman, uppsyningsman); qui praesunt rei publicae (v. regering, myndighet); öfverlemna saken åt v. embetsmän ad (justos) magistratus rem deferre; genom v-s liknöjdhet socordiā eorum, quibus res curae esse debebat.

Vederbörlig: justus; meritus; dignus; med v. heder emottaga eo, quo par est, honore prosequi; gifva hvar och en sin v-a heder suum cuique tribuere.

Vederbörligen: rite; juste; (pro merito; pro eo, ac meritus est = efter förtjenst).

Vederdeloman: adversarius; obtrectator.

Vederdöpare: *anabaptista.

Vederfaras: accidere, (evenire), obtingere, tribui alicui; jag anser intet ondt hafva v-ts Scipio nihil mali Scipioni accidisse puto (mihi accidit, si quid evenit); låta ngn v. rätt, rättvisa suum tribuere alicui; jus reddere alicui; jure suo non fraudare alqm; merito praemio l. debita poena afficere alqm; (justas poenas sumere, dare); jfr Rätt.

Vederfående: salus; salutis recuperatio; hopp om v. spes salutis.

Vederfås: convalescere (hortor te, ut omnem diligentiam adhibeas ad convalescendum, C.); salutem recuperare; (melius fit aegrotanti).

Vedergälla: remunerari alqm; v. ngn ngt reddere, rependere alicui alqd (eādem mensurā, qua accepit); justo, merito praemio, debita poena afficere alqm; v. lika med lika par pari referre; parem gratiam referre; v. välgerning reddere beneficium; v. ondt med ondt injuriam ulcisci; injuriam referre.

Vedergällning: remuneratio (a quo expeditior r. fore videtur, in eum est fere nostra benevolentia paratior, C.); merces (lön, betalning); poena (straff), praemium (belöning); hederlig v. satis ampla merces; utan v. gratuito; v-ns dag stundar haud diu aberit poena.

Vederhäftig: locuples; assiduus; qui est solvendo.

Vederlag se Ersättning.

Vederlike: par (jemngod); similis (likartad – servorum s-es liberi).

Vederlägga: refutare, refellere alqm, alqd; infirmare (argumentum).

Vederläggning: refutatio; infirmatio (eorum, quae afferuntur).

Vedermäle: indicium; documentum; testimonium; pignus; ett v. af sin nåd gratiae, benevolentiae indicium; till ett v. af sin välvilja l. aktning quod esset benevolentiae l. reverentiae documentum l. quo declararet, significaret, testificaretur benevolentiam suam.

Vedermöda: labor; aerumna (gammaldags ord).

Vedernamn: agnomen.

Vederqvicka: recreare, reficere (alqm, vires alicujus).

Vederqvickande: ad vires reficiendas aptus; salubris (helsosam); (gratus).

Vederqvickelse: recreatio; refectio; requies (hvila); oblectatio (oblectatio quaeritur requiesque curarum, C.).

Vedersakare: adversarius, obtrectator alicujus.

Vederstygglig: foedus; taeter; (detestabilis).

Vedervilja: fastidium (rei alicujus); v. för person animus alienus, aversus ab alqo.

Vedervärdig: odiosus; molestus; ingratus; adversus; acerbus; foedus (odos, sapor); gravis.

Vedervärdighet: gravitas; molestia; v-r res adversae, molestae; acerbitates; incommoda.

Vedhuggare: lignarius.

Vedkast, Vedstack: strues, meta lignorum.

Vef: versatilis machinae manubrium.

Vefva, f.: i samma v. eodem tempore, iisdem temporibus.

Vefva, v.: versare.

Vegetabilier: herbae.

Vegetabilisk: v. föda cibus herbarum, ex herbis; lefva på v. föda herbis vesci.

Vegetation: stirpes, herbae; yppig v. herbarum luxuria.

Vek: mollis; tener; lentus (böjlig); v-a lifvet latera; ilia; vara vek till sinnet animo molli, tenero, (tractabili) esse (C. de Am. § 48); blifva vek animo moveri, molliri.

Veke: ellychnium.

Vekhet: mollitia, -es.

Veklig: mollis; effeminatus; delicatus (fin, granntyckt, ömtålig); (enervis, enervatus); v-t lif vita mollis, deliciis diffluens.

Veklighet: mollitia; animus mollis, effeminatus.

Vekling: homo mollis, effeminatus, delicatus.

Vekna: molliri; mollescere; oeg. = moveri animo.

Veld: cupiditas; ambitio; alterius partis studium; (ira et studium); öfva v. cupide agere; ambitione duci, efferri; jfr Ting.

Vemod: tristitia; maestitia.

Vemodig: tristis; maestus; flebilis; v. sinnesstämning animi maestitia.

Vemodigt: maeste; v. stämd maestus.

Vemodsfull se Vemodig.

Venster: sinister; laevus; v-a handen sinistra, laeva (manus); till v. sinistrā, laevā; ad sinistram; från v. a sinistra; åt v. sinistrorsus.

Vensterhänd: scaevŏla.

Ventil: spiraculum.

Ventilera:

1. 1. eg.: spiraculis āera purgare, mutare.
2. 2. oeg.: agitare; disputare, deliberare de alqa re.

Verb: verbum (v. temporale, Varr.).

Verbalböjning: verborum (temporalium) declinatio.

Verk:

1. 1. i abstrakt men. = arbete, verksamhet, verkställighet, verklighet: (labor; opera); effectus; opus; res (verklighet); (”då ändas vårt v., då slutar vår sång” tum operum l. laborum finis erit, laboribus finis imponetur); sätta i v-t ad effectum adducere (L.); perficere alqd; sätta sina hotelser, löften i v-t minas (id, quod minatus est) perficere; promissa facere, perficere; skrida till v-t ad opus, ad rem (ipsam) aggredi; i sjelfva v-t re vera, re ipsa, reapse (securitas specie blanda, reapse vero multis locis repudianda, C.); re.
2. 2. = som göres l. är gjordt:
   1. a. i allm.: opus (under arbete varande l. bestående v.); factum, facinus (= handling); sätta kronan på v-t operi fastigium imponere; påbörja, lägga hand vid v-t opus instituere, exordiri; manus admovere operi; fullborda ett v. opus pertexere, perficere; ofulländadt v. opus inchoatum; Guds dråpliga v. praeclara Dei opera, facinora; goda v. bene facta; det är hans v. hujus rei ille auctor est; illius operā factum est; (illius culpa est); ett v. af sekel multorum seculorum opus (Alba CCCC annorum opus, L.); v-t prisar mästaren opere honestatur artifex (jfr C. de Off. I. 139); ɔ: pro factis cuique aut laus aut culpa tribuitur; ex suis quisque operibus aestimatur; ändan kröner v-t, se Ända.
   2. b. en författares v.: scriptum (i synn. i plur.); liber, libellus (bok); carmen (poem); monumentum ingenii alicujus; Platos v. scripta Platonis; Sophokles’ v. fabulae, carmina, tragoediae Sophoclis; ett stort v. magnus liber; ett verk i tre böcker trium voluminum liber, tres libri, tria volumina; utgifva ngns v. scripta alicujus edere (in vulgus); hela v-t universus liber; universum corpus librorum.
   3. c. konstverk, mekaniskt v.: opus; fabrica (byggnad, inrättning), machina (mekanism, maskin); de störste konstnärers v. opera summorum artificum; ett konstfärdigt, sinnrikt v. sollers fabrica, machina; hopsätta, söndertaga ett v. jfr opus ipsa suum eadem, quae coagmentavit, natura dissolvit – ut navem, ut aedificium idem destruit facillime, qui construxit (C. de Am. § 72; C. de Nat. D. I. § 19 ff.).
   4. d. särskildt = fästningsverk: opera; munimenta.
   5. e. = inrättning (institution, embetsverk, statsverk): institutum; munus (C. Nat. D. I. § 19); officium; ratio; hela statsverket res publica; corpus rei publicae; jfr Statsverk (T. Ann. I. 11 opes publicae); embetsverken publica munera, officia; gå in, vara inne vid verken remp. capessere; publicis ministeriis fungi; en man i v-n scriba.

Verka:

1. 1. = arbeta, vara verksam: agere; laborare; in re versari; v. medan dagen är dum licet, agere; v. i sitt kall muneri vacare, operam dare; v. för ngt alicui rei operam dare; ad rem – operam, curam conferre; in alqa re laborem ponere, collocare; v. för allmän upplysning laborare, operam dare, ut cives erudiantur (cives erudire).
2. 2. = hafva en verkan, åstadkomma: efficacem esse; (aliquantum, multum) valere; efficere alqd; vim alqam habere ad rem; movere, commovere alqm, alqd; läkemedlet v-de remedium nonnihil valuit; id, quod spectabatur, effecit, (non frustra, non inutile l. irritum fuit); han v-de dermed intet nihil agebat l. efficiebat; (frustra laborabat; in cassum fundebantur preces, lacrimae); v. på ngns sinne animum alicujus movere; ad animum mutandum vim habere; v. en allmän omstämning i tänkesättet omnium mentes commutare; magnam mentium commutationem facere; det först v-de hac demum re alqd effectum est, commoti animi, conversae mentes sunt; v. mycket godt multum prodesse; multa et utilia l. salutaria efficere; ad salutem l. utilitatem civium multum adjumenti afferre, magnam vim habere, multum valere; detta v-de, att fred beviljades his rebus effectum est, ut pax daretur; snabbt, långsamt v-nde gift venenum celere, lentum.

Verkan, pl. verkningar: effectus (blott i sing.); id, quod, ea, quae causis efficiuntur, e causis oriuntur; icke hafva ngn v., vara utan v. nihil efficere, nihil agere, nihil valere; irritum, inutile esse; hafva den v. att – id efficere, tantum valere, ut –; åstadkomma en kraftig v. multum efficere l. valere; hafva en gagnelig, skadlig v. prodesse, nocere, obesse; läkemedlets v. remedii vis et effectus; orsaker och v-r causae et ea, quae oriuntur l. gignuntur de l. e causis (C. Acad. post. I. 3; C. de Or. II. § 171); iakttaga läkemedlets v-r på organismerna quam vim remedium habeat in corpora l. quomodo remedio afficiantur corpora, observare.

Verkgesäll: operarum l. fabrorum praefectus.

Verklig: verus (så väl = faktisk som = sannskyldig); v. händelse res vera; v. vän verus amicus; berätta v-a förloppet rem (vere atque) ut gesta est narrare; v-a förhållandet veritas.

Verkligen:

1. 1. = faktiskt: re vera; reapse; i fråga: verkligen: ain vero? ain tu?
2. 2. = i sann mening: vere.

Verklighet:

1. 1. ss. egenskapsord: veritas; bestrida, betvifla sakens v. rem factam esse negare; sitne vera l. facta, dubitare; med v-n öfverensstämmande verus; veritati rerum consentaneus.
2. 2. i kollektiv l. konkret mening: rerum veritas; rerum natura; res (verae); i v-n re vera; in rerum natura; ngt sådant finnes icke i v-n in rerum natura nihil tale est l. invenias; blifva en v. evenire; göra till en v. ad effectum adducere.

Verkmästare: opifex.

Verkning se Verkan.

Verkningskraft: vis (efficiendi).

Verkningskrets: campus industriae alicujus, curriculum, in quo se exercet, excurrit aliquis); han har en mycket vidsträckt v. latissime patet ejus industria; här har jag min v. haec mea quasi provincia est (tuum forum, tuum erat illud curriculum, C. Brut. § 331; vereor ecquodnam curriculum aliquando sit habitura tua et natura admirabilis – et singularis industria, ibdm 22).

Verksam:

1. 1. om saker (till förmågan v.): efficax, potens (remedium, herba).
2. 2. om personer (faktiskt l. till hågen); industrius; strenuus; vara v. (för tillfället) agere alqd; in opere alqo versari; alltid vara v. semper alqd agere; nunquam cessare; dygden visar sig v. i ngt virtus viget in alqa re.

Verksamhet: i allm.: actio; industria; han utvecklar stor, vidsträckt v. ejus industria late patet; dygdens värde ligger i v-t virtutis laus in actione consistit (C.); vetenskaplig v. artium studia; politisk v. rei publicae administratio; hafva anlag för vetenskaplig, praktisk, politisk, sådan v. ad artes colendas, ad res l. negotia gerendas, -da, ad rem publicam gerendam, ad tales res gerendas naturā aptum esse; fält för v. campus industriae alicujus l. in quo alicujus industria se exercere possit; vara i v., en v. aliquid agere; in rebus gerendis versari; sätta i v. exercere; ad res gerendas deducere, impellere.

Verksamhetsifver, Verksamhetslust: industria; alacritas.

Verkstad: officina; taberna (sutoris, C., T.).

Verkställa: ad effectum adducere; perficere; exsequi; v. beslut decreta perficere; v. löfte promissum facere, praestare; v. hotelse minas praestare, repraesentare (L.).

Verksynd: peccatum (*p. actuale).

Verktyg: instrumentum (i-a lanificii, C.); arma; v. af jern ferramentum; låna sig till ett v. åt ngn ministrum se praebere alicui.

Verld:

1. 1. = verldssystem: mundus (innumerabiles mundi quotidie oriuntur et occidunt – enl. Epicuri lära); hela v-n (tillvarelsen) totus hic mundus (ac natura, C. de Or. III. § 178); rerum natura; den sinliga, synliga v-n haec omnia, quae cerni possunt, quae sub sensus cadunt (quae sunt supra et subter, C. l. c. § 20); intet i v-n nihil omnino; för intet (pris) i v-n nullo pretio; den ljusa v-n (i motsats till underjorden) superae orae; (lux).
2. 2. = jorden (ländernas krets): terrae; terrarum orbis; (gentes); hvar i all v-n? ubinam gentium?; v-ns herrar terrarum, gentium domini; v-ns hufvudstad caput gentium, rerum, orbis terrarum (Roma caput orbis terrarum, L. I. 16. 7; caput rerum, ibdm 45).
3. 3. = menniskolifvet, menskliga förhållanden:
   1. a. i allm. = jordelifvet, timligheten: haec vita l. lux; hominum vita; res humanae; humana condicio; födas, komma till v-n in lucem edi, gigni; skåda denna v-ns ljus hanc lucem adspicere; lemna v-n, säga v-n farväl e vita decedere; gå all v-ns väg in communem locum abire; allt är förgängligt, tomt i denna v-n res humanae fragiles et caducae sunt; quantum est in rebus inane! (Ps.); ”v-n är ej så ful” – non adeo tristis est vita l. humana condicio; så är v-ns gång haec est vivendi condicio; sic vivitur; haec rerum humanarum sors, fortuna (cursus) est; högste lott i v-n summa fortuna.
   2. b. = samfunds-, sällskapslif; menniskorna i verlden och deras seder m. m.: vitae communitas, celebritas; hominum frequentia; homines; vulgus; komma ut i v-n inter homines, in celebritate versari incipere; (subire visus hominum); stora v-n hominum celebritas; hemmets v. vita domestica; domus; den lärda v-n docti; den förnäma v-n nobiles; elegantiores homines; v-ns dom vulgi judicia; det vet väl hela v-n quis nesciat?; en man af gamla v-n homo antiquus, antiquis moribus; känna v-n vitam, mores hominum nosse; en man af verld homo elegans, urbanus; otack är v-ns lön grato homine nihil rarius est.
   3. c. särskildt i teologisk mening:
      1. α. res terrestres, vanae, fluxae; rerum vanitas; vitae deliciae; pravae voluptates; ett v-ns barn homo vanus, deliciis deditus.
      2. β. = verdsliga menniskor, se Verldslig.
4. 4. en annan, en högre verld, den andra v-n altera quaedam vita; illa vita; caelestis vita, caelum (himmelen).

Verldsbeskrifning: totius mundi descriptio; *cosmographia.

Verldsborgare: totius mundi civis; mundanus quidam (C.).

Verldsbyggnad: mundus; mundi fabrica.

Verldsdel: pars terrarum.

Verldsförakt: rerum humanarum despicientia (C.).

Verldshaf: Oceanus.

Verldsherravälde: omnium gentium imperium (C. de Or. I. § 14).

Verldshistoria: res in toto orbe terrarum gestae (i objektiv mening); omnium gentium historia, monumenta (i subjektiv mening).

Verldshistorisk: vara af v. betydelse ad omnes gentes, omnium gentium fortunam vim habere, pertinere; hafva ett v-t rykte, se Verldskunnig.

Verldskunnig: per orbem terrarum, apud omnes gentes notus, cognitus.

Verldskännedom: vitae humanae (morum humanorum) notitia, peritia; hafva v. mores hominum nosse, tenere.

Verldslig:

1. 1. terrester (jordisk, timlig); humanus (mots. divinus); mortalis (förgänglig, timlig); v. vishet rerum humanarum scientia; v-a fröjder vanae, leves voluptates; v-t sinne animus (rebus vanis et inanibus deditus) levis, vanus; v-a menniskor homines a rebus caelestibus aversi; impii; det är en v. sak res (mortalis) levis est (mortale est, quod quaeris, opus, Ov.); v. öfverhet qui civitati praesunt; v-a ting res humanae, (civiles).
2. 2. särskildt om menniskor = ad rem (augendam) nimis attentus.

Verldsligt: v. vis rerum humanarum sciens, prudens; v. sinnad vanus; rebus vanis et terrestribus deditus.

Verldsman: homo urbanus, elegans.

Verldsmenniska: homo (his) rebus terrestribus, mortalibus totus deditus: homo vanus, levis.

Verldssjäl: mundi mens (C.); anima per naturam rerum omnium intenta et commeans (C. Nat. D. I. 11. 27); naturae ratio (id.).

Verldssystem: mundus.

Verldsträl se Verldsmenniska.

Verldsvana: urbanitas.

Vers: versus; skrifva v. versus facere, scribere, conscribere, pangere, componere; vackra, goda v. versus suaves, elegantes, boni; dåliga v-r mali, inconditi versus.

Versalbokstaf: litera major, uncialis.

Versart: genus versuum; metrum; modus.

Verskonst: versuum scribendorum ars.

Versmakare: versificator.

Versmått: metrum; modus.

Versslag se Versart.

Vesla: mustela.

Vest se Vester.

Vestan, Vestanvind: Favonius; Zephy̆rus.

Vester:

1. 1. (väderstreck): occidens, sol occidens; occasus (solis); ligga mot v. (ad) occidentem (solem) spectare; ad occasum vergere; i v. (ad) occidentem versus; från v. ab occidente.
2. 2. = vesterlandet och dess folk: occidens; gentes ad occasum habitantes.

Vesterhafvet: Oceanus (se Lat. Lex.); mare Atlanticum.

Vesterland: Occidens; (Hesperia).

Vesterländsk: occidentalis; occidentis (vesterlandets); (hesperius); den v-a bildningen artes et eruditio gentium occidentalium.

Vestkust: litus ad occidentem l. occasum solis conversum, spectans (ad Favonios expositum; quod hesperiis fluctibus alluitur).

Vestlig: occidentalis (Pn.); ad occidentem versus l. vergens; occidentem solem spectans; occidenti soli subjectus; v. vind ventus ab occidente oriens; (Favonius).

Vestre, Vestra: occidentalis; qui ad occidentem vergit l. spectat; se Vestlig.

Veta:

1. 1. i allm. (med ack.-obj. l. objektssats): scire; nosse, tenere, cognitum habere alqd; få v. ngt cognoscere, comperire, resciscere, discere, audire (accipere) alqd; certiorem fieri de re l. alicujus rei; v. af säker hand (sagesman) certo auctore comperisse alqd; jag vet väl satis l. probe scio; haud ignoro; non me fugit, fallit alqd esse; med visshet v. pro certo scire, exploratum habere alqd; tro sig v. sibi videri scire alqd; så vidt l. det jag vet quod ego sciam; v. mycket multa scire, m. tenere, m. didicisse; v. allt omnia scire, tenere; v. besked, reda, se dessa ord; icke v. nescire; ignorare; jag vet ej hvem l. hvad nescio quis, quid –; icke v. sig råd nescire, quid agat, quo confugiat; rem expedire non posse; jfr Råd 2; låta ngn v. ngt certiorem facere alqm de re; dicere, nuntiare, aperire alqd alicui; ofta i hotande mening denuntiare alicui; icke låta ngn v. celare alqd alqm; vet att –, du skall v., att – scito –; huru vet du det qui scis?; unde l. a quo hoc audivisti?; man kan väl v. scias, satis apparet –; hvem vet, hvem kan v. quis scit, sciat? (quis scit, an adjiciant hodiernae tempora summae crastina Di superi?, Hor.); vet du hvad quid ais? scin?; den du vet ille, quem nosti; icke v. om nescire, num, om icke an (i de bäste prosaisternes språkbruk – nescio, an nihil melius sit i. e. jag tror det vara det förnämsta).
2. 2. med infinitiv: v., förstå att göra ngt: scire, posse, callere (facere alqd); v. att skilja (v. skilnad) på svart och hvitt alba et atra discernere posse; v. att skicka sig efter tiden temporibus callide servire; v. att finna sig, att skicka sig praesenti animo uti; hominibus uti posse; v. att beherska sig sibi l. animo moderari, temperare posse.
3. 3. v. af –:
   1. a. i allm.: scire; v. af ingen ting nihil audivisse; omnium rerum l. omnis rei ignarum esse; v. af intet svek omnis fraudis expertem esse; han tycktes ej v. deraf rem plane ignorare, p. non sentire videbatur; jag vet af ingen man nulla mihi cum viro notitia fuit.
   2. b. icke vilja v. af ngt nolle, non pati alqd (pacem nolle); – af ngn nihil sibi cum altero commune esse velle; jag vill ej v. af er nihil mihi vobiscum!
4. 4. v. med sig: alicujus rei, l. se fecisse alqd, sibi conscium esse.
5. 5. v. om ngt scire, cognitum habere alqd; v. om ingenting nihil audivisse, accepisse; v. ngt om ngn alqd scire, audivisse, comperisse de alqo; jag vet intet ondt om honom nihil ego de illo audivi, quod secus sit.
6. 6. v. till sig: apud se esse; han vet ej till sig nihil sentit (quid mihi morsus avium nocere poterunt nihil sentienti?, C.), mens ei non constat.

Vetande: scientia; handla mot bättre v. scientem prudentemque peccare l. fallere; rik skatt af v.: magna copia scientiae (l. rerum); allt vårt v. quidquid scimus.

Vetenskap: ars; disciplina (system, lära); doctrina (läroämne); egna sig åt, studera en v. arti, doctrinae alicui se dare, operam dare; artem discere; lefva för v-n artium studiis se totum dare; inhemta en v. artem cognoscere, percipere, discere; till v. hör vetande ars est eorom, quae sciuntur (non in incerta opinione posita sunt); af spridda kunskaper göra en v. ex rebus dispersis et dissipatis, artem efficere m. m. (C. de Or. I. 186 ff.); v-na blomstra artes florent, coluntur, vigent; – försummas, ligga nere jacent, negliguntur.

Vetenskaplig:

1. 1. som har afseende på vetenskapen: v-a studier, intressen, sträfvanden, idrotter artium studia, agitatio; det v-a lifvet är i ett tynande tillstånd artes jacent; v. forskning artium pervestigatio; v. literatur libri, qui in artibus, artium studiis versantur.
2. 2. som har egenskapen af vetenskap subtilis; artificiosus; qui via ac ratione procedit; v. bildning subtilior eruditio l. doctrina.

Vetenskaplighet: subtilitas.

Vetenskapligt: gå v. till väga subtiliter agere; via ac ratione procedere.

Vetenskapsman: artis cultor; qui ad artes colendas omne studium contulit; artifex; homo (subtiliter) doctus.

Veterlig: notus, cognitus; det är ännu ej v-t nondum cognitum est, satis constat; göra v-t notum facere; edicere; denuntiare; palam facere.

Veterligen: quod constet; quantum constat; mig v. quod ego sciam.

Vetgirig: discendi, scientiae cupidus, avidus; curiosus.

Vetgirighet: discendi, scientiae cupiditas, aviditas, sitis.

Vetskap: (scientia; cognitio); utan ngns v. nesciente, imprudente, ignaro alqo; komma öfver ngn utan hans v. imprudentem opprimere alqm; jfr för öfrigt Kunskap; Ovetande.

Vett:

1. 1. = vetande: med v. och vilja sciens prudensque; consulto.
2. 2. = förnuft, förståndsgåfvor: mens; ratio; det sunda v-t (vanligt menniskoförstånd) sensus communis; vara ifrån v-t insanum esse; moget, odladt v. mens matura, exculta; ingenium subactum; (jfr Vettlös).
3. 3. = klokhet, insigt: prudentia; sollertia; jfr Vettig.

Vetta: vergere, spectare ad (meridiem, occidentem solem o. d.); spectare, prospicere (meridiem, mare); ad (occidentem) conversum esse.

Vettig: prudens; sollers.

Vettja: acuere; exacuere.

Vettlös: insanus; delirus; amens.

Vexel:

1. 1. se Vexling.
2. 2. = förskrifning: syngrapha; perscriptio; utställa v. på ngn perscribere (L.), syngrapham dare, scribere ab alqo; (solvere ab alqo); – oeg. draga v. på ngt = beräkna, hoppas ngt sperare alqd.

Vexelbank: mensa argentaria l. argentarii.

Vexelbref: syngrapha.

Vexelbruk:

1. 1. *ratio syngrapharia, -pharum.
2. 2. mutatio agrorum.

Vexelvis: in vicem; vicissim.

Vexla:

1. 1. tr.: a. i allm. = byta, utbyta: mutare; permutare; inter se dare; dare et vicissim accipere; v. bref literas inter se dare; v. ord med ngn colloqui, altercari (ordvexla) cum alqo; v. ringar anulos inter se dare; v. penningar nummos permutare; cambire (hos Apul., Gramm. o. i allm. senaste förf.).
2. 2. intr.: se Omvexla.

Vexlande se Omvexlande, Skiftande.

Vexlare: mensarius; argentarius.

Vexling:

1. 1. = utbyte: permutatio.
2. 2. = omvexling vicissitudo (temporum quadripertita).

Vi: nos.

Vice: ablativ af det defektiva latinska ordet vicis (gen.) = i (någons) ställe, vikarierande, förekommer blott i sammansättningar; öfversättes med pro – (i sammansättning) l. med vicarius; t. ex. v. pastor, v. häradshöfding, pastor vicarius, qui pastoris, judicis munere fungitur.

Vicka: nutare; vacillare.

Vicker: vicia.

Vid, prep.:

1. 1. i fråga om rum: ad; apud; juxta (bredvid); propter, prope (nära vid); in (med abl.); i sammansättningar dativ.; sitta vid spiseln ad, apud focum sedere; vara begrafven vid landsvägen ad, juxta viam situm, positum esse; vid floden Hypanis apud Hypanim fluvium (C.); slaget vid Cannae proelium ad Cannas l. Cannense; vid glaset ad vina (Hor.); inter pocula, inter vina; vid hofvet in aula regia; ligga vid akademien in academia (alqa universitate) versari discendi causa, literis operam dare; vara fästad vid sängen lecto affixum esse; aegrotum cubare; bära ett svärd vid sidan, vid bältet gladium ad latus (de balteo suspensum) gerere; anmärka vid ett ställe i bok ad locum, verba annotare; vara vid målet ad calcem stare, esse.
2. 2. i uttryck för tid l. handlingar: in med abl. l. ensam ablativ: ofta att öfversätta med particip l. med bisats: vid öfvergången öfver floden in transitu l. trajectu fluminis; vid den tidpunkten illo tempore; vid hans ankomst adventu alicujus; möta ngn vid hans ankomst advenienti occurrere, obviam ire; vid ljusan dag luce; vid midnattstid, vid vårens början media nocte (sub mediam noctem); veris initio; vid öfvervägande häraf haec reputans, cogitans l. cum reputo, reputarem (et – illorum casus et ea, quae nosmet – pertulimus –, cogitanti sententia tua vera ac sapiens videri solet, C. de Or. III. § 13); vid sådant förhållande haec (quae) cum ita sint –; vid dessa ord ad haec verba; hic (hic Catulus; – inquit, l. c. III. 126; II. 30); tum (l. c. II. 16. 17. 19. 26); haec cum ille dixisset (l. c. 59).
3. 3. = vid pass, omkring: ad (Cs. b. G. I. 29); circa (med ack.); fere (adv.).
4. 4. i uttryck för egendom, tillstånd: cum med abl. l. abl. qualitatis (se Gramm.); vara vid (god) helsa bona valetudine uti; bene valere; vara vid kassa cum nummis esse; vara vid sundt förnuft, vid full besinning sana mente esse (mens constat alicui; sui compos est aliquis); vara vid lif vivere; spirare.
5. 5. i uttryck för förhållande till person l. sak:
   1. a. person: cum; in med ack.; dativ; tala vid, skiljas vid ngn loqui, agere cum alqo; discedere, digredi ab alqo; vara sträng vid ngn severe habere alqm; severum esse in alqm; vara god, allt för god vid (mot) ngn benigne facere, indulgere alicui; göra ngt vid ngn alqd facere alicui, alqo (hvad skola vi g. vid en sådan menniska quid hoc homine faciamus l. faciemus?); hvad har du gjort vid honom quid ei fecisti, quomodo eum tractavisti?; göra illa vid – male habere; nocere; vara fästad vid ngn cum alqo conjunctum esse; säga vid sig sjelf secum dicere; lägga ngt vid sig moveri alqa re; graviter ferre alqd.
   2. b. sak: skiljas vid, skilja sig vid en sak: rem relinquere, amittere, alteri dare, abjicere; vendere (sälja); göra vid ett arbete opus facere; ännu har jag intet gjort vid saken adhuc rem non attigi; nihil adhuc actum est; res integra est; stå vid sin mening in sententia permanere, perstare; blifva vid att göra ngt in alqa re perseverare; pergere (perseverare) facere alqd.
6. 6. i försäkringar: per (deos; per fidem vid min ära).

Vid, adj.:

1. 1. i allm.: amplus; laxus (rymlig, löst sittande); latus; spatiosus; vid plats amplus locus; vid klädning laxa (fluitans) vestis; hela v-a verlden omnis, magnus terrarum orbis; det står i v-a fältet plane incertum est.
2. 2. i komparativ:
   1. a. = ytterligare: (ulterior); longior; major; reliquus, alius (annan); utan v-are besvär aut nullo aut minimo negotio; lemna sakens v-are behandling i andra händer reliquam tractationem aliis relinquere.
   2. b. tills vidare: in aliud tempus; in (för) incertum tempus.

Vida, adv.:

1. 1. i allm.: late; sträcka sig v. late patere, vagari; blicka v. omkring late circumspicere; v. berömd late famā celebratus.
2. 2. ss. bestämning till uttryck för afstånd, olikhet, företräde: longe; multo; v. skild longe dijunctus; v. bättre multo melior.
3. 3. så vida:
   1. a. = så vidt, derhän, till den punkt: eo; ea tenus; bringa ngt så v. eo deducere rem.
   2. b. = om, i fall: si; jfr Om.
4. 4. så till vida: ita, ut – så till v. som; absolut = satis temligen.

Vidare, adv.:

1. 1. i lokal men.: ultra; longius; latius; gå v. ultra, longius progredi; pergere; gripa v. omkring sig latius serpere.
2. 2. = mera, ytterligare: amplius; (ulterius); jam; jag vill ej brottas med dig v. non luctabor tecum amplius (C.); talas v. vid amplius colloqui; det finnes intet hopp v. nulla jam spes est; (spes nulla ulterior, Juv.).
3. 3. i uppräkningar l. ss. öfvergångspartikel i början af en period: deinde (C. de Or. I. 142); tum (l. c.); porro (ibdm 32); jam vero (l. c. § 7); age vero (a. vero ne semper forum – cogitemus –, 32); quid?; och så v. et quae sunt ejusdem generis (C. de Off. I. c. 3).
4. 4. icke vidare = icke synnerligen: non maxime, non magnopere, non nimis.

Vidblifva: v. sin mening in sententia permanere, perstare; v. att neka in negando perstare; usque negare; jfr Blifva vid, Vidhålla.

Vidbränna: adurere.

Vidd: amplitudo, latitudo; jfr Omfång, Utsträckning.

Vide: salix.

Videkorg: corbis viminea; qualus v-us.

Videsparf: emberiza rustica.

Vidfoga: addere, adjungere, conjungere.

Vidfästa: affigere; annectere.

Vidga: dilatare, laxare, amplificare; hjertat v-s animus diffunditur (bonis amici et malis contrahitur, C.); v. sin synkrets plus videre, majora complecti (C. de Or. III. c. 4).

Vidgå: fateri, confiteri; agnoscere; v. en beskyllning, ett fel fateri se peccasse; crimen agnoscere (C.).

Vidgöra: tractare; conficere; agere; ännu är intet v-dt etiam nihil actum est; res integra est; rocken är ännu ej v-d vestis nondum confecta l. sarta est (förfärdigad l. lagad).

Vidhålla: tenere (propositum, id quod dixit); permanere (in sententia).

Vidhäfta: annectere.

Vidimera: consignare.

Vidja: vimen (lentum).

Vidkomma: attinere; pertinere; hvad Phalaris v-r, är saken lätt att afgöra quod ad P-im attinet, perfacile judicium est (C.); det v-r ej frågan ad rem non pertinet; jfr Beträffa, Angå.

Vidkännas:

1. 1. = bära, draga: få v. förluster damnis affici; v. ersättning för skadan damnum praestare.
2. 2. = Erkänna, Vidgå, Kännas vid.

Vidlyftig:

1. 1. amplus; latus; longus; late patens, fusus; spatiosus; (diutinus långvarig); v-a besittningar, marker amplae possessiones, agri late patentes, spatiosi; företaga v-a resor longe lateque peregrinari; v. berättelse longa narratio (oratio si longior fuerit, cum magnitudine utilitatis comparetur, C.); v-a omsvep longae ambages; vara alltför v. i en berättelse longiorem esse (C. de Off. I. § 16); det blefve för v-t att uppräkna longum est enumerare; v-a affärer ampla, (longe diffusa) negotia; v. process longa, lenta lis.
2. 2. v. person se Utsväfvande.

Vidlyftighet:

1. 1. ss. egenskap: latitudo; longitudo; amplitudo; gränsernas v. finium latitudo; berättelsens v. narrationis longitudo; tröttande v. molesta, satietatis plena longitudo; (longitudinis satietas).
2. 2. i synnerhet i pluralis = omsvep, svårigheter, krångel: ambages; difficultates, calumniae; utan alla v-r missis ambagibus; kasta sig i v-r negotiis, difficultatibus implicari.

Vidlyftigt: late; fuse (dicere, explicare).

Vidlåda: affixum esse; (adhaerere, inhaerere); de brister som v. honom vitia quae habet l. quae inhaerent (haerent) animo, in animo (vitia quibus obrutus est); många svårigheter v. saken res habet multas difficultates, (multis laborat d-bus).

Vidrig:

1. 1. = (till begreppet) motsatt: contrarius; i v-t fall sin minus –; sin contra (fuerit).
2. 2. = som är l. står emot; motig, fiendtlig: adversus; contrarius; iniquus; infestus; asper; v. vind ventus adversus, contrarius; lyckan var honom v. fortunam adversam habuit; fortuna adversa, rebus adversis conflictabatur; v-a öden res adversae; vara ngn v. (obenägen) ab alqo alienum animum habere.
3. 3. = som väcker motvilja; motbjudande, obehaglig: invisus; ingratus; gravis; insuavis; foedus; v-t utseende species invisa, ingrata; v. lukt odos foedus, taeter; v-t skådespel foedum spectaculum; en v. egennytta foeda avaritia.

Vidrighet:

1. 1. = motighet: ödets v. fortunae iniquitas; rerum asperitas, difficultas.
2. 2. = obehaglighet: foeditas.

Vidrigt:

1. 1. = obenäget: v. sinnad alieno animo; iniquus.
2. 2. = obehagligt: ingrate; foede.

Vidröra: attingere, tangere; i tal v. (oratione) attingere (cogitatione a., C. de Or. III. § 9); lösligen, korteligen, i förbigående v. leviter, breviter, quasi praetereuntem attingere, perstringere.

Vidrörande, Vidröring: tactus: attactus; contrectatio.

Vidskepelse: superstitio; (religio, Lucr.; externa r., L.); vara fången i v. s-ne teneri, captum, imbutum esse; s-nibus deditum, obnoxium esse; fylla, fullproppa med v. s-ne implere, imbuere.

Vidskeplig: superstitiosus; om personer: superstitione imbutus, occupatus; v-a föreställningar superstitiones; v-a bruk religiones superstitiosae, superstitione corruptae.

Vidskeplighet: superstitiones (populi, hominis); ad superstitiones, -em pronus, proclivis animus (p-es animi).

Vidskepligt: superstitiose.

Vidsträckt: amplus; latus; spatiosus; late patens, effusus, extentus, diffusus, fusus; v-a besittningar amplae possessiones; lati agri (Cs.); v. utsigt latus prospectus; härifrån är, har man v. utsigt hinc late patet prospectus, latos agros prospicias (laudaturque domus, longos quae p-it agros, Hor.; curas non locus effusi late maris arbiter aufert, id.); v. rymd amplum spatium; v. kunskap, beläsenhet magna scientiae copia; multae literae; han eger v-a studier, v-a kunskaper, v. beläsenhet plurimas res studio et cognitione, scientia et cogitatione, legendo amplexus, complexus est; multae sunt in eo literae; v. slägtskap, bekantskap, (relationer), förbindelser late diffusa (disseminata) cognatio; multae familiaritates; multae cum multis res rationesque contractae; hafva – multis negotiis, multorum familiaritatibus implicatum esse; multos cognatione attingere; cum multis rationes contractas habere.

Vidsträckthet: amplitudo; latitudo; v-n af hans lärdom är beundransvärd admirabilis est in eo scientiae l. doctrinae copia; i anseende till v-n af hans förbindelser propter negotia late diffusa, propter rationes cum multis contractas.

Vidt:

1. 1. absolut: late; v. och bredt longe lateque (diffusus); fuse; passim (vagari, populari); tala v. och bredt om ngt diu multumque dicere, multa verba facere de re; uberius, copiose, fuse disputare de re; v. omkring late; passim.
2. 2. så vidt:
   1. a. = så långt, så mycket: så v. är nu saken kommen eo res perducta est; så v. jag förstår quantum ego intelligo; så v. mitt minne sträcker sig quantum ego praeteriti temporis spatium respicere possum; så v. sträcker sig ej min befogenhet non est meum.
   2. b. = så vida: si.

Vidtaga:

1. 1. = taga vid: sequi; excipere; oriri (a loco alqo); här v-r skogen hinc oritur silva; här v-r berättelsen om – sequitur narratio.
2. 2. v. anstalter: parare ea, quae opus sunt; alla anstalter voro v-na omnia erant parata.

Vidtala: agere cum alqo, ut faciat alqd (cum utrisque separatim egit, ut regredi quam progredi mallent, C.); en v-d motståndare subornatus adversarius.

Vidtberömd: (late illustris); cujus nomen late celebratum est, (apud omnes gentes magnum est).

Vidtutseende: en v. plan, företag consilium, negotium dubium, anceps, incertum, discriminum plenum.

Vidunder: monstrum; prodigium; portentum; ett v. af lärdom homo admirabili doctrina.

Vidunderlig: portenti, prodigii similis; prorsus mirus (Crasso portenti simile visum est posse quenquam ei causae, quam defendat, nocere, C.).

Vidöppen: patulus.

Vif: uxor.

Vift: ventilabrum.

Vifta: ventum movere; ventilare; v. med näsduken sudarium agitare, vibrare.

Vig:

1. 1. i rörelser: agilis; celer; velox; expeditus; levis (mus l. exsilit, Hor.).
2. 2. = lätt, beqväm: expeditus.

Viga:

1. 1. i allm.: consecrare; inaugurare (sacerdotem).
2. 2. v. vid ngn: sollenni ritu conjungere (jugare) cum alqo, alicui (ab auspice l. a-ce alqo jungi, Luc.).

Vigg, Vigge: cuneus.

Vighet: agilitas; celeritas.

Vigning: consecratio; inauguratio.

Vigsel: confarreatio (vigsel enligt gammal romersk sed); nuptiarum sollennia (T. Ann. XI. 26); sacra nuptialia; auspicia; omina (hunc pater intactam dederat primisque jugarat ominibus, Vg.; jfr T. Ann. XI. 27 auspicum verba subire, sacrificare apud deos).

Vigt:

1. 1. eg.: pondus (både i abstrakt och konkret mening); undersöka v-n af ngt pondus rei examinare; v-r i vågskålen pondera lancium (Hor. Ep. I. 6. 38); momentum, libramentum (v. i abstrakt mening); falska v-r iniqua pondera.
2. 2. oeg. = betydelse: pondus; sak af (stor) v. res gravis, magni ponderis l. momenti; sak af ingen v. res nullius ponderis, levissima; lägga v. på en sak multum tribuere rei; in magno discrimine ponere rem (haec utcunque erunt animadversa et notata, non equidem in magno ponam discrimine, L. praef.); magni facere rem; hafva (vara af) stor v. multum valere; grave esse; det är af v. för honom, oss ejus, nostra interest, refert –; besinna edens v. – quantum sit in jurejurando (C.); quanti intersit jusjurandum servare.

Vigtig:

1. 1. eg.: ponderosus (fullvigtig); magni ponderis.
2. 2. oeg.:
   1. a. objektivt: gravis; magnus; magni ponderis; en v. fråga magna quaestio; det är v-t att veta magni interest scire.
   2. b. v. min: vultus gravis, arrogans (multa et praeclara minantis, Hor. Sat. II. 3).

Vigtlod: sacōma.

Vigtskål: lanx (librae).

Vigvatten: lustralis aqua.

Vik: sinus; secessus (est in s-u longo locus, Vg.).

Vika, v. intr.:

1. 1. vika, v. för ngn: cedere (alicui); concedere; inclinare (legiones i-ant, T.); gifva vika cedere; (locum dare alicui); v. för nödvändigheten necessitati cedere, concedere, parere; gifva v. för ngns böner precibus cedere, moveri, exorari (pertinaciae – enträgenhet – alicujus cedere); han behöfver ej v. för honom illo non inferior est; non cedit illi; non vincitur, superatur ab illo.
2. 2. v. af: (de via) decedere, declinare; deflectere; v. af från rätte vägen a recta via, a spatio deflectere; (jfr det i oeg. men. vanliga Afvika).
3. 3. v. ifrån ngt: från ngns sida a latere alicujus discedere (C. de Am. § 2); v. från hvad pligt och ära bjuder a fide justitiaque discedere (C. de Off. III. 80; nihil a statu naturae discedas, nihil a dignitate sapientis, ibdm I. 67; a recta conscientia unguem transversum non oportet discedere, C.); declinare, deflectere ab officio; v. från sin vana a consuetudine recedere.
4. 4. v. tillbaka: recedere (in castra); pedem referre; se retrahere.
5. 5. v. undan: secedere (gå afsides); declinare (v. åt sidan); recedere (draga sig undan); jfr Undvika.

Vika, v. tr.: plicare; v. ut explicare; v. samman complicare; v. upp replicare.

Vikariat: vicarium munus; v-ia muneris administratio.

Vikarie: vicarius.

Vikariera: munere, vicibus alterius fungi.

Viking: praedo maritimus; pirata.

Vikingabalk: lex piratica.

Vikingafärd: cursus piraticus.

Viktualier: cibaria.

Vild:

1. 1. om menniskor och deras utseende, lefnadssätt, sinnelag: ferus, barbarus, agrestis (rå, obildad); immanis (rå och våldsam); horridus (oputsad); incultus (ohyfsad); immansuetus (otamd, omild); saevus (häftig, grym, hård); indomitus (obändig); dirus (hemsk); (horribilis, terribilis); ferox, asper (trotsig, styfsint); importunus (oförsynt); vehemens (häftig); effusus, profusus (hejdlös); lascivus (yr, yster); trux (bister); temerarius (dumdristig); effrenatus (tygellös); insanus (galen, blind); v-t utseende (oris, corporis) species horrida, inculta; v. oordning summa perturbatio; v. flykt effusa fuga; v-a folk gentes ferae, barbarae, immanes; v-a krigare milites saevi, feroces; v-t lynne ingenium saevum, ferox, horridum; natura saeva, indomita, iracunda; v. vrede ira indomita, saeva; v-t hat odium saevum, asperum; v-t lopp, v. fart cursus effusus, vehemens, incitatus; summus impetus; v-a ögon truces oculi; trux vultus; v-t lif vita effrenata (dissoluta); v-t slöseri profusa luxuria; insani sumptus, immanes jacturae (C. de Off. II. 56); v-e pojkar lascivi pueri; v-t mod animus ferox; v. fantasi quidlibet fingendi audacia; v-a fantasier insana, inepta somnia l. commenta (velut aegri somnia vanae finguntur species, Hor.); v-t begär dira, caeca libido (pereundi perdendique omnia v. förstöringslusta); v-t skratt risus profusus (hejdlöst), dirus, insanus (hemskt); blifva v. efferari; efferri ira, ferocia, cupiditate; v. dans saltatio vehementissima.
2. 2. om djur: ferus (ej tam – capra, equus; v. åsna onager; vildsvin aper); saevus (rasande, grym); ferox (non imbellem feroces progenerant aquilae columbam, Hor.); v-t djur fera; vildt = villebråd (caro) ferina.
3. 3. om växter: agrestis (poma, herbae); silvaticus, silvester; växa v. incultum, sine cultu, sponte nasci; v. oliv oleaster.
4. 4. om trakter l. saker i allm.: vastus, desertus (hemsk, öde); horridus (oodlad, ovårdad); asper (oländig); v. trakt regio vasta et horrida (montuosa, aspera); i v-a skogen in (inculta) media silva (incultae pacantur vomere silvae, Hor.).

Vild-and: anas (fera).

Vildbasare: puer lascivus; dissolutus adolescens.

Vilddjur: fera.

Vildhet:

1. 1. menniskors l. djurs: feritas (vildhetstillstånd, brist på odling); saevitia (häftighet, arghet, grymhet); immanitas (rå, djurisk v.); ferocia (trotsighet, styfhet – ferocia adolescentium); lascivia (puerorum); temeritas (dumdristighet).
2. 2. en trakts v.: vastitas; asperitas.

Vildhetstillstånd: barbaries; feritas.

Vildman: homo ferus, agrestis.

Vildmark: ager incultus, vastus; vasta solitudo (L. I. 6); desertum; saltus.

Vildsint: ferox; saevus; indomitus.

Vildsinthet: ferocia; feritas; saevitia; indomitus animus.

Vildsvin: aper; vildsvinskött caro aprugna.

Vildt, n.: caro ferina.

Vildt, adv.: saeviter; horride; ferociter; vehementer; effrenate; lefva v. dissolute, effrenate vivere; springa v. incitato cursu ferri; raptim, effuse currere; skratta v., hejdlöst effuse, profuse, solute cachinnari, solutos cachinnos edere; skratta v. = hemskt insane, dirum in modum ridere.

Vilja, v.:

1. 1. med personligt subjekt: velle, cupere (optare); ej v. nolle; hellre v. malle:
   1. a. med ack.-obj. eller infinitiv (konjunktiv): han vill vara ensam vult solus esse l. se solum esse; v. hafva ngn till konung regem velle alqm; v. hafva ngt uträttadt alqd effici, effectum velle; jag skulle v. att du vände dig bort en stund velim te (a me) parumper avertas (ungf. = var så god och vänd dig bort); jag ville vara Croesus vellem Croesus esse (om omöjliga ting); jag ville att du vore långt borta vellem longe abesses (ɔ: utinam abesses); hvilket tal du vill quam vis oratio l. quaevis oratio (Scipionis oratio non est antiquior quam ex multis, quam vis, Galba, C. Brut.); som du vill uti vis, rogas; hvad vill du ha quid (tibi) vis?; jag vill dö, om det ej är sant (dö derpå) moriar, ni verum est ɔ: ita vivam, si l. ut verum est; vill jag säga (der man rättar ett föregående uttryck) volui dicere, dicere volui (Pt. Mil. gl. v. 28); jag vill icke säga non dico; antingen han vill eller icke velit nolit; v. ngns död alqm mori velle; vitae alicujus imminere, insidiari.
   2. b. v. ngn väl: bene velle alicui; cupere, studere alicui; velle consultum alicui, velle procedere recte alicui, favere alicui; v. ngn illa nolle consultum (l. recte procedere) alicui; male velle alicui (Pt., Ter.); alicui invidere; alicui noceri velle; icke v. ngn någonting nihil sibi cum alqo (commune) esse velle (nil mihi vobiscum – jag vill er intet –, Ov.).
   3. c. v. ut, in, upp, ned o. s. v.: velle exire, ingredi, ascendere, descendere; icke v. ut med ngt alqd efferre, enuntiare nolle; icke v. fram med ngt alqd proferre, ostendere nolle; rem continere, celare; v. åt ngn petere alqm; imminere alicui; alqm opprimere velle; v. hafva ut ngn alqm ejici, exire velle (postulare).
   4. d. i vissa uttryck öfversättes vilja med konjunktiv eller lemnas oöfverfatt: jag vill hoppas spero; jag vill tro credam, credo; hvad vill han göra quid faciat?; hvad ville han göra quid faceret?; man vill veta = man påstår dicunt, ferunt.
2. 2. med sakligt subjekt: hvad vill detta säga quid hoc sibi vult?; det må vara så stort det vill quamvis sit magnum; det vill säga hoc est; id est (justis et fidis hominibus, id est viris bonis, ita fides habetur, C. de Off. II. § 33); det vill mycket till multum, magna copia o. d. (ad eam rem) opus est; magno constat ea res, non sine magno labore, magno damno fit, efficitur, conficitur (magnā pecuniā opus est, ut dives vocere); det vill säga mycket magnum est; det vill intet säga mot – non magnum est prae illo; hvad vill det säga quantulum illud est?; det ville sig icke non poterat res effici, confici.

Vilja, Vilje: voluntas; stark, fast v. firma, constans v.; god, nådig v. benigna, propitia v.; redlig v. bona, certa v.; göra ngt mot sin v. invitum facere alqd; göra ngt mot ngns v. invito (nolente) alqo facere alqd; det är konungens v., att – rex vult, jubet fieri alqd, (sic volo, sic jubeo); med fri v. voluntate (mots. coactum, C. de Off. I. § 28); göra ngn till v-es morem gerere alicui, obsequi alicui; foga sig efter ngns v., göra efter ngns v., göra ngns v. ad voluntatem alicujus se accommodare; alicui parere; gifva sin v. till känna quid velit, significare, ostendere, declarare, dicere; göra med vett och v. scientem volentemque facere; få sin v. fram, genomdrifva sin v. impetrare alqd; id quod vult perficere, persuadere; assequi id quod vult; (mos geritur alicui); v-n är god voluntas quidem prompta est, non deest; Guds v. sker evenit, quod Deus vult, quod Deo cordi l. curae est (L.; quodcunque dii voluere, peractum est, Ov.); den goda v-n drifver halfva verket firmae voluntatis non minimum ad proficiendum momentum (l. vis) est; [dimidium facti qui (coepit) habet; sapere aude!, Hor.].

Viljekraft: constantia; firma voluntas.

Viljelös: socors; ignavus.

Viljeyttring: voluntatis significatio.

Vilkor:

1. 1. = förutsättning, beting: condicio; lex; exceptio (förbehåll); fredsv. leges pacis; föreslå, föreskrifva, diktera fredsv. leges pacis ferre, praescribere, imponere, dicere; hårda, billiga v. durae, iniquae, aequae c-nes; antaga, förkasta v. leges accipere, aspernari; på ett v. condicione alqa; på l. under det v. att l. om ea condicione l. lege, ut, ne (cui enunties); ita, si (quod recte fit, ita est justum, si – endast under det v. att – est voluntarium); på hvad v. som helst quavis condicione; quavis ratione, quacunque ratione; utique; på intet v. nullo modo; neutiquam.
2. 2. = ställning, omständigheter: fortuna, -ae; condicio; res (pl.); sors; små v. tenuis fortuna; parvae fortunae, copiae l. facultates; goda v. bona rei familiaris condicio.

Vilkorlig: cum adjunctione l. conjuncte elatus (C. de Or. II. § 158); v. gåfva donum cum exceptione l. condicione datum; *condicionalis.

Vilkorligt: cum condicione alqa; certa c-ne; cum exceptione (förbehåll); conjuncte.

Vilkorssats: *sententia condicionalis, hypothetica.

Vill i uttrycket fara vill, se Vilse.

Villa, f.: error; sina vägars v. error viae; pravitas opinionum, voluntatum; gå i v. errare; in errorem induci; den sista v-n blir värre än den första extrema primis pejora, malis remedia pejora fiunt.

Villa, Villas, v.: in errorem inducere; errare; ”villas bort från dem –” ab iis (ab eorum grege) aberrare; ett villadt får errans, vaga ovis.

Villebråd:

1. 1. caro ferina.
2. 2. djur som jagas: fera (quae venando capitur); (venatio et aucupium, C.; jfr Lat. Lex.).

Villervalla: turbae (pl.); perturbatio; tumultus; allmän v. summa omnium rerum perturbatio.

Villfara: v. ngns bön precibus alicujus, precanti alicui veniam dare, obsequi, morem gerere.

Villfarande: errans; in errorem inductus.

Villfarelse: error; taga ngn ur hans v. errorem eripere alicui.

Villfarig, Villfarighet, se Villig, -het.

Villhjerna: homo turbatae, emotae mentis, (cerebrosus), praeceps, turbulentus.

Villig:

1. 1. i allm.: promptus, paratus; vara v. velle, non nolle; haud gravari (facere); förklara sig v. se velle, promptum esse declarare, significare.
2. 2. ss. karaktersdrag hos person: facilis (medgörlig); ad officia praestanda paratus, officiosus (tjenstvillig).

Villighet: facilitas; animus promptus, paratus.

Villigt: prompte; haud invitus, haud gravate (respondere, parere).

Villomening: prava sententia l. opinio.

Villostig: error.

Villrådig: dubius; ambiguus; incertus; vara, stå v. dubium esse, haerere (quid faciat), haesitare, dubitare; consilium expedire non posse (non constat, quid faciamus, quid sequamur); göra ngn v. dubium reddere alqm; dubitationem injicere alicui.

Villrådighet: dubitatio; haesitatio.

Villsam: dubius; ambiguus.

Vilse, Vilsen: errans, vagus; gå v. errare; a recta via aberrare; taga v. se taga miste, taga fel.

Vilsefarande: errans, errabundus.

Vimla, Vimmel se Hvimla, Hvimmel.

Vimmelkantig: vertiginosus; perturbatus.

Vimpel: vexillum.

Vin: vinum; ungt, nytt vin novum vinum (af årets skörd); recens v.; mustum; gammalt vin vinum vetus; oblandadt vin merum; ädelt, godt vin v. generosum, bonum, bonae notae; mildt, lätt vin lene v.; dåligt vin v. vapidum; vappa.

Vinberg: vinea; vinetum; collis vinearius l. vitibus obsitus.

Vinblad: pampinus.

Vinbär:

1. 1. acinus (bär i drufklase).
2. 2. *ribes.

I. Vind, m.:

1. 1. eg.: ventus; (aura; flatus); väder och v. venti tempestatesque; v-n blåser, fläktar v. spirat, flat; gynsam v. ventus secundus, prosperus; ogynsam v. (motvind) v. adversus, contrarius; kall, ljum v. frigidus, hibernus, tepidus v.; få v. ventum idoneum nancisci; vänta på v. ventum exspectare; segla med gynsam, ogynsam v. secundo, adverso vento navigare; in ventum adversum tendere; v-n blåser, är emot ngn v. adversus est, tenet alicui; v-n blåser från norr, är nordlig o. s. v. v. a septentrionibus oritur, flat; v-n fyller, spänner seglen tendit, implet vela v.; v. reser sig, uppstår oritur, consurgit; v-n blir starkare v. crescit, increbrescit; lägger sig cadit, desidit, considit; hafva v-n i ryggen ɔ: afflat tergum ventus; drifvas af v-n vento agitari; drifva för v-n vento jactari, agi (fert ratem aura).
2. 2. i oeg. uttryck: få v. i seglen secundia fortuna uti (incipere); vända kappan efter v-n temporibus servire, callide uti; ad nutus fortunae se convertere.

II. Vind, m.: summum tabulatum domus; subtegulanea (Pn.) pars domus.

Vind, adj.: obliquus.

Vinda: torquere; trochleam ducere; v. upp retorquere; subducere trochleā.

Vindbro, Vindbrygga: *pons subductilis (qui catenis tollitur et deprimitur).

Vindeltrappa se Spiraltrappa.

Vindfälle: arborum concaedes, strages.

Vindkast: venti impetus repentinus.

Vindpust: (venti) flatus; aura.

Vindrinkare: vini potor; vinosus.

Vindrufva: uva.

Vindrägg: faex vini.

Vindskammare: cellula sub tegulis (jfr Juv. III. 201).

Vindspel: trochlea.

Vindstilla: malacia; omnium ventorum quies.

Vindägg: ovum hypenemium, inane.

Vindögd: strabo; distortis oculis.

Vinfat: dolium vinarium.

Vinflaska: lagena.

Vingad: alatus; (ales); pinnis aptus (Enn.).

Vinge: ala; penna (pinna); sväfva på v-ne pennis labi, tolli; skaka, utbreda sina v-r quatere, explicare alas; klippa, stäcka ngns v-r decidere alas; v-ne växa ut igen renascuntur.

Vingla: vacillare; fluctuare.

Vinglare: homo levis, inconstans.

Vinglas: vasculum vinarium; poculum vinarium.

Vinglig: vacillans; fluctuans; v. stråt iter (lapsus) serpens, erraticum.

Vinguden: Liber; Bacchus.

Vingård: vinea.

Vingårdsman: vinitor.

Vinhandlare: vinarius.

Vink: nutus; signum (manūs, superciliorum); vid en v. af ngn ad nutum alicujus; gifva ngn en v. innuere alicui; i allm. = monere.

Vinka: signum dare, significare alqd nutu, manu, capite; v. åt ngn innuere alicui; v. befallande, nekande annuere, abnuere; v. till sig nutu, manu ad se vocare; hoppet v-r spes vocat, est; hafva ngt att v. på habere alqd paratum (quod speret, quod arripiat).

Vinkast: vineola.

Vinkel: angulus; rät, trubbig, spetsig v. rectus, obtusus, acutus a.; bilda en v. angulum (anfractum) efficere; i alla v-r och vrår in omnibus angulis.

Vinkelhake, Vinkelmått: norma.

Vinkelpredikant: qui in angulis contionatur; devius quidam contionator.

Vinkelrät: qui est ad normam.

Vinklase: racemus.

Vinkrus: hirnea; oenophorum.

Vinkällare: cella vinaria.

Vinna:

1. 1. = segra, vara l. blifva den vinnande: vincere; valere; superiorem discedere; (lif och död de stredo – men) lifvet vann vicit, valuit vita; v. på ngn vincere alqm; v. på en jemförelse in comparatione l. cum alqo comparatum vincere, meliorem videri.
2. 2. = göra vinst: lucrum facere; lucrari; v. på ngt ex alqa re lucrum capere, facere.
3. 3. = tillvinna, förvärfva sig, få: obtinere; adipisci; (lucrari); consequi; assequi; auferre; parare, comparare; sibi conciliare; v. seger vincere; victoriam obtinere, reportare, auferre; v. en process causam vincere, obtinere; judicium vincere; rem obtinere; v. tid tempori parcere; tempus ducere; v. försprång spatium praecipere; alqm praecurrere; v. sin önskan optatum impetrare; v. hjertan animos sibi conciliare; animos capere; söka att v. gunst gratiam captare; v. för sig sibi conciliare, adjungere; ad suas rationes l. utilitates adjungere; ad suas partes perducere alqm; v. ett ändamål id, quod vult l. spectat, ad quod contendit, consequi, assequi (C. Ep. ad Fam. IX. 26); eo, quo vult, potiri; eo, quo vult l. intendit, pervenire; intet v. nihil assequi; nihil proficere (saxum trudit sudando neque proficit hilum, poēt. ap. C.); nihil efficere, nihil agere (= intet uträtta).

Vinnande, adj.: den v. is, qui superior discedit; victor; ett v. sätt mores ad animos conciliandos, ad benevolentiam conciliandam apti.

Vinnande, n.: för tidens v. ut tempori parcatur; för ändamålets v. ut eo, quo vult, perveniat, ad rem (optatam) obtinendam.

Vinning: lucrum; quaestus: slem v. turpe, sordidum lucrum; räkna för v. in lucro ponere; lucro apponere.

Vinningslysten: lucri cupidus, avidus.

Vinningslystnad: lucri cupido, aviditas.

Vinnlägga sig: operam dare; studere; elaborare.

Vinpress: prelum, torcular (vinarium).

Vinranka: palmes; vitis (vinträd).

Vinskörd: vindemia.

Vinst: lucrum; fructus; quaestus; compendium (c-ii sui causa för egen v-s skull, C. de Off. III. 63); liten v. lucellum; hafva v. af ngt lucrari, lucrum facere ex re; den kära v-n dulce lucellum (Hor.); se på v-n lucro duci; i allt se på v-n ad lucrum referre, revocare omnia; orättfärdig, neslig, skamlig v. injustum, turpe, illiberale, sordidum l.; räkna för v. in lucro l. lucris ponere; deputare in l-o (Ter.); ett företag gifver v. fructuosum est; lucrum capitur e negotio; på v. och förlust in incertum eventum; temere; suo periculo.

Vinsten: vinaria crusta.

Vinstgifvande: fructuosus (negotium).

Vinstock: vitis.

Vinter: hiems; hibernum tempus; bruma (midvinter); om v-n hieme; förliden v., i vintras proximo hieme; till v-n ad hiemem (servare); cum redierit hiems –; kall, isig, bister, mulen v. frigida, glacialis, gelida, nivosa, aspera, iniqua, turbida h.; mild v. tepida, mitis h.; v-n står för dörren hiems instat; det lider mot slutet af v-n vergit, praecipitat h.; v-ns välde lyktar ɔ: solvitur acris hiems; tillbringa v-n någonstädes hiemare alicubi; tre v-ar (gammal) tres hiemes (annos; jfr post certas hiemes uret Achaicus ignis Iliacas domos, Hor.).

Vinterdag: dies hibernus, brumalis.

Vinterdvala: sopor (torpor) hiemalis.

Vintergatan: via lactea.

Vinterkappa: (hiberna) paenula (incolumi Rhodus ac Mitylene pulchra facit quod p. solstitio, campestre nivalibus auris, Hor.).

Vinterklädd: hiberna veste indutus.

Vinterkläder: hiberna vestis.

Vinterlig: hibernus, hiemalis.

Vinterläger, Vinterqvarter: hiberna (pl.); hibernacula (pl.); taga, gå i v. hiberna sumere; in hiberna concedere, proficisci; lägga i v. in hibernis collocare; in h-a deducere, dimittere; ligga i v. hiemare; hibernare.

Vinterrum: hibernum.

Vintersolstånd: bruma.

Vintertid: hiems.

Vinterväder: hiberna tempestas.

Vinterväg: hiberna l. hiemalis via; visa ngn v-n abigere, ejicere alqm.

Vinträd: vitis.

Viol se Fiol.

Vipa: vanellus cristatus.

Vipp: (suspensa pertica); han är på v-n att – jam in eo est (impers.), ut –.

Vippa: fascis; panicula.

Vips: subito; improviso.

Vira: vincire.

Virka: texere.

Virke: materia.

Virrvarr: turba; colluvio (C. de Sen. § 84); perturbatio (rerum).

Vis, adj.: sapiens; prudens (praktiskt vis, klok; jfr C. de Off. I. § 153 prudentia est rerum expetendarum fugiendarumque scientia, – sapientia rerum est divinarum atque humanarum scientia); den vise, de vise sapiens, sapientes (i ideal mening, C. de Am. § 18; Hor. Sat. III. 3. 44, 45 haec populos, haec magnos formula reges, excepto sapiente, tenet; id. Ep. I. 1. 106); af skadan blir man vis, se Skada; visa ord verba sapientiae, prudentiae plena; sapienter, prudenter dicta; vis betänksamhet, vis åsigt sapiens cautio, s. sententia (C. de Or. III. § 13).

Vis, n.: modus; ratio; mos; på fädrens vis majorum more; på det v-t ita; sic; eo modo; på intet vis nullo modo; nequaquam; på sitt vis quodam modo; på alla vis omnibus modis; omni ratione.

Visa, f.:

1. 1. eg.: carmen (sång, qväde i allm.); canticum; cantilena (utsliten v.); nenia (trall; slagdänga); vacker v. suave, lepidum carmen; oanständig, smädefull v. obscaenum canticum (Qu.); probrosum carmen; malum carmen (jfr Hor. Sat. II. 1. 82); skrifva en v. carmen condere.
2. 2. oeg.: den gamla v-n decantata formula, cantilena; decantata praecepta; blifva, vara en v. i staden per urbem, in urbe fabulam fieri (Hor. Epod. XI. 8); omnibus in ore esse, in omnium ore esse, versari; ord och inga v-r verba severa.

Visa, v.:

1. I. med personligt subjekt:
   1. 1. absolut: monstrare (peka på); exhibere (framte, förete); ostendere (eg. framhålla; för öfrigt ej blott visa för ngns ögon, utan ock i handling och med skäl visa); prae se ferre (i sitt yttre l. sitt beteende v.); declarare (i sak ådagalägga ngt); docere (med skäl bevisa; visa = lära ngn); praecipere (föreskrifva); monere (erinra, lära); probare (bevisa rigtigheten af ngt); habere, dare (egna heder; förete prof); praestare (fullgöra en pligt, v. en god egenskap); praebere (i sitt förhållande mot ngn v.); uti (i handling ådagalägga, öfva); – t. ex.: v. vilsefarande vägen erranti viam monstrare; v. ärr på sitt bröst adversas cicatrices ostendere; v. ett gladt ansigte laetam faciem praebere, ostendere; han v-de mig på afstånd Rom Romam procul ostendit (C.); v. svart på hvitt scripta indicia, tabulas exhibere (proferre); tabularum fide docere; v. mig det der registret exhibe librarium illud (C.); v. sanningen af ngt alqd verum esse docere; v. ngn huru han skall göra quid, quomodo faciat, praecipere alicui; v. ngn hans fel quantopere peccet, monere, docere; v. att man lefver vivere se declarare; v. lust, böjelse studium declarare; v. prof på en vara exemplum mercis exhibere, proferre; v. prof på snille, v. goda anlag magni ingenii, bonae indolis specimen l. signum dare, praebere; v. ngn förtroende, heder fidem, honorem habere alicui; v. tacksamhet gratiam referre; v. välgörenhet beneficentia uti; v. välgörenhet mot ngn b-a uti in alqm, beneficum se, benignitatem praebere alicui; benigne facere alicui; v. tapperhet virtutem praestare; fortiter se gerere; v. trohet fidem praestare, non mutare; in fide manere; – för öfrigt kan eller måste visa med ett abstrakt objekt ofta återgifvas med blott verb: v. lydnad obedire, parere; v. barmhertighet mot ngn misereri alicujus.
   2. 2. med prepositioner:
      1. a. v. af, bort se Afvisa, Bortvisa.
      2. b. v. fram: exhibere; proferre.
      3. c. v. in: inducere, introducere.
      4. d. v. på ngt: demonstrare, monstrare alqd.
      5. e. v. ngn till ngn: ad alqm deducere; viam monstrare ad alqm; v. ngn till rätta viam monstrare alicui, in viam deducere alqm.
      6. f. v. upp: exhibere; proferre.
      7. g. v. ut: ejicere.
2. II. med sakligt subjekt: declarare; ostendere; significare; esse alicujus rei; dessa förhållanden visa, att hos menniskan finnes ngt gudomligt haec declarant in homine esse divina quaedam; det v-r småsinne att älska rikedomar parvi animi est amare divitias; det v-r karakterssvaghet att ej kunna med sans bära medgångar secundas res immoderate ferre levitatis est.

Visa sig:

1. 1. absolut: se ostendere; apparere; cerni; v. sig ute (in publicum) prodire; v. sig för folket ad populum prodire; tillfälle att v. sig (utmärka sig) occasio (animi) virtutis declarandae; tecken v. sig signa apparent; det v-r sig lätt facile apparet, cernitur; det skall snart v. sig jamjam apparebit, videbimus, viderimus.
2. 2. med predikativ: se ostendere; se praestare, se praebere; l. medels omskrifningar: v. sig glad laetam faciem praebere; v. sig rädd timoris signa dare; v. sig intresserad af ngt studium rei, se delectari, duci re declarare; v. sig trogen fidem praestare; v. sig modig fortem se praestare; virtutem praestare; fortiter se gerere; det v-de sig (befans vara) omöjligt apparebat fieri non posse.

Visare: index, stilus (solarii, horologii).

Visdom, Vishet: sapientia; praktisk v. prudentia (jfr Vis, adj.); visdomen varder rätt gifven af hennes barnom sapientiae (l. veritati) concedent sapientes; (sat sapienti); sträfvande efter v. studium sapientiae.

Vise: rex apum (Vg.).

Visit: salutatio; salutandi officium; göra v. hos ngn domum alicujus salutatum venire; invisere alqm.

Visitation: inspectio.

Visitator: *inspector; inquisitor.

Visitera: inspicere; excutere (sarcinas, vestimenta); v. vakter, poster circumire vigilias, stationes (jfr L. III. 6. 9); obire (inspiciendi, cognoscendi causa).

Viska, f.: peniculus.

Viska, v.: tergere; abstergere.

Visligen: prudenter; caute.

Visp: rudicula.

Viss:

1. 1. i objektiv men.:
   1. a. = säker, tillförlitlig: certus; exploratus; compertus; v-a underrättelser certi nuntii; (certa); hålla ngt för v-t pro certo, pro explorato habere alqd; det är v-t, att – certum est (esse alqd); non potest dubitari, quin –; döden är v., dödsstunden oviss moriendum certe est; quo die, incertum; för visso – certo = med visshet (certo, pro certo scire); certe, profecto = visst, sannerligen (certe hic vir justus est); till yttermera visso se Yttermera.
   2. b. = bestämd: certus; quidam (= en bestämd individ l. individ af ett bestämdt slag); nescio quis l. qui – (ofta med föraktlig bibetydelse); på en v. dag certa die; v-a personer göra vänskap till en börda sunt quidam, qui molestas amicitias faciant (C. de Am. § 72; deremot sunt nonnullae – åtskilliga – disciplinae, quae officium omne pervertant, C. de Off. I. § 5; sunt quidam – linguā haesitantes, uti – in oratorum numerum venire non possint, sunt autem quidam ita – habiles, ut – ab alqo deo ficti esse videantur, C. de Or. I. 115); på v-t sätt quodam modo; en v. Scaptius S. nescio quis –.
2. 2. i subjektiv men.: (certus); v-t hopp certa spes; vara v. i sitt sinne certum ac deliberatum habere alqd; decrevisse; vara v. på ngt pro certo habere l. scire alqd; non dubitare de alqa re l. quin sit –; sibi persuasisse; confidere re, esse alqd; var v. på det noli dubitare; tibi persuade (te mihi esse carissimum, C.); vara v. på ngns kärlek amore alicujus confidere.

Vissen se Vissnad.

Visserligen:

1. 1. bekräftande: certe; profecto; sane; ja, v. vero; nej, v. icke minime vero; v. icke nequaquam; minime.
2. 2. medgifvande: quidem (vanligast i anslutning till ett pronomen); equidem (vanligen = jag – visserligen, L. V. 33. 5; se Lat. Lex.; i äldre språket stundom = quidem, jfr Ribbeck, Beiträge zur Lehre von den lateinischen Partikeln).

Visshet:

1. 1. en saks v.: certa l. explorata veritas; fides (trovärdighet).
2. 2. i subjektiv men.: (certa fiducia, c. spes); med v. veta, hafva vetskap om ngt certo scire; exploratum habere; alicui exploratum est; med v. påstå pro certo, fidenter affirmare; få v. om ngt (pro certo) comperire alqd; certiorem fieri alicujus rei, de re; med fullkomlig v. certissime; sine ulla dubitatione.

Vissna: viescere; marcescere; flaccescere.

Vissnad: vietus; marcidus; flaccidus; vara v. flaccere, marcere.

Visso se Viss, 1.

Vistande: commoratio.

Vistas: esse, versari, morari (agere, T.) alicubi; habitare (bo; natura nobis dedit commorandi deversorium, non habitandi, C. de Sen. 84); v. öfver natten pernoctare; han har länge v-ts här diu hic fuit l. versatus est; v. på landet ruri esse; rusticari.

Vistelse se Vistande.

Vistelseort: locus, ubi est, versatur aliquis; hvar är hans v. ubi est l. versatur?; hans v. är okänd ubi sit, ignoratur.

Visthus: cella penaria, promptuaria.

Vite: multa; damnum; belägga med v. multare; multam irrogare; stadga, förbjuda vid v. multā sancire alqd.

Vitna:

1. 1. om personligt subjekt: testimonium dicere; testari; testificari; v. falskt falsum t-m dicere; v. för, mot ngn pro alqo, contra alqm testari; t-m dicere.
2. 2. om sakligt subjekt: det v-r om snille, om lättsinne magni l. praeclari ingenii est, levitatis est; det v-r om entusiasm för krigisk ära, att statyer vanligen ega krigisk drägt declaratur studium bellicae gloriae, quod statuas fere videmus ornatu militari (C.).

Vitne:

1. 1. om person: testis; arbiter (som hör l. ser ngt); vara v. till ngt ipsum, praesentem, coram videre, audire alqd; alicui rei interesse; bättre ett v. som sett än tio som hört pluris est oculatus unus t. quam auriti decem (Pt.); tala med ngn utan v-n sine arbitris, remotis a-is loqui cum alqo; taga, kalla till v., åberopa ss. v. testem citare, adhibere; taga Gud till v. Deum adhibere testem (C. de Off. III. § 44); ställa, framdraga v-n testes producere, proferre; ett samvetsgrant, partiskt v. testis sanctus, cupidus; framträda ss. v. testem prodire, procedere; höra v-n testes audire, interrogare.
2. 2. om saker = vitnesbörd: testimonium; falskt v. falsum testimonium; bära v. testari; allt bar v. om sorgfällighet omnia erant summae diligentiae, summā diligentiā perfecta erant; denna bok är ett v. om hans sorgfällighet quanta fuerit diligentia, hic liber declarat.

Vitnesbörd: testimonium; aflägga, bära v. testimonium dicere; testari; samvetets v. mentis conscientia.

Vitnesför: cui testimonii dictio est; locuples; idoneus (testis); icke vara v. intestabilem esse.

Vitnesförhör: testium interrogatio.

Vitnesgill se Vitnesför.

Vitnesmål: testimonium; se Vitnesbörd.

Vitsord: testimonium; judicium; ngn har v. i en sak alicujus testimonium, auctoritas valet in alqa re; cum auctoritate alqa auditur; fördelaktigt, godt v. honorificum testimonium; laus; testimonium virtutis, diligentiae o. d.; gifva ngn ett godt, goda v. bene judicare, existimare de alqo; commendare, laudare, laudibus ornare alqm; judicium dignitatis alicujus facere (C. Brut. I. 1); gifva ngn det v., att – id, tantum tribuere alicui, ut – dicat –; jfr Ord.

Vitsorda: testari; testificari; v. ngns värdighet, ostrafflighet judicium alicujus dignitatis facere; laudare, testari innocentiam alicujus.

Vitter: doctus; eruditus; literatus (boksynt, beläsen); v-a yrken studia artium, doctrinarum, literarum; doctrinae studia; liberalia l. elegantiora studia; v-a ämnen res, quae in literarum l. doctrinae studiis versantur.

Vitterhet: literae (elegantiores); romerska v-n literae (Musae) latinae; älska v. literis delectari; (cum Musis habere commercium, C.).

Vittna, Vittne se Vitna, Vitne.

Vittra: solvi.

Vokal: vocalis; litera vocalis.

Vokalmusik: vocum cantus (mots. nervorum cantus, C. Tusc. I. c. 2).

Volt: gyrus, flexus equi (T. Germ. c. 6).

Volym:

1. 1. = omfång: magnitudo; spatium.
2. 2. = bok, del af ett literärt arbete: volumen (eg. rulle; jfr Lat. Lex.); liber (grandis l., Nep. Lys. IV. 2); corpus (modicum, C. Ep. ad Fam. IV. 12); (pars; tomus).

Votera, Votum se Rösta, Röst.

Vrak:

1. 1. som vräkes, förkastas: res rejicula, rejectanea.
2. 2. skeppsvrak: fracta navis; naufragium (de n-o tabulam arripere, C.); fractae navis reliquiae; skeppet blir v. navis frangitur.

Vrakpris: pretium vilissimum, minimum; köpa för v. vilissime, minime emere.

Vred, n.: *torculum.

Vred, adj.: iratus (alicui på ngn); irā commotus, incensus, accensus; infestus, infensus (förbittrad alicui); stomachosus; blifva v. irasci (utan pf.), succensere alicui (på ngn, ob rem för ngt); (irā) moveri (desiste moveri, blif ej v., Vg.), commoveri (alqa re – öfver ngt); stomachari; indignari; göra v. iram, stomachum movere alicui; iratum facere, reddere alqm; v. uppsyn voltus iratus, saevus, truculentus, asper; något, litet v. subiratus.

Vrede: ira; stomachus (förargelse, dåligt lynne); indignatio (förtrytelse); dolor (harm); väcka ngns v. iram alicui, alicujus movere; stomachum alicui movere, facere; upptändas af v. irā accendi, incendi; v. upplågar exardescit; brinna af v. irā ardere, flagrare; tillbakahålla sin v. iram sustinere, reprimere, prohibere; låta sin v. utbryta mot ngn iram evomere, effundere in alqm; v-n rasar ut, lägger sig ira defervescit, desidit, residit, cadit, sedatur; böjd för, till v. iracundus; in iram propensus; icke låta solen gå ned öfver sin v. ɔ: iram cito ponere; cito placari; placabilem esse; non perstare in ira; i vredes mod cum ira (nihil recte fieri potest); irā incitatus, flagrans.

Vredgad: iratus; irā accensus; se Vred.

Vredgas: irasci, succensere alicui; indignari, stomachari (harmas, blifva förargad); irā accendi, incendi, moveri.

Vredsint: iracundus; in iram pronus, propensior; acer, acriculus, asper; saevus.

Vrensk: (om häst) hinniens; salax.

Vrenskas: hinnire.

Vresig:

1. 1. om träd (till växten): contortus; nodosus; tortuosus.
2. 2. om menniskor och deras lynne: morosus; stomachosus; subiratus; difficilis (senex m., d., C.; d. natura, N.).

Vresighet: morositas; tristitia.

Vresigt: morose; cum stomacho l. ira.

Vret: agellus; ”den knappa vret, som vi beså” brevis, quem colimus, agellus.

Vricka:

1. a. i allm.: torquere; motare.
2. b. = förvrida, vrida ur led: luxare.

Vrida: torquere; flectere; versare; circumagere; v. sina händer *manus torquere; v. samman contorquere; v. på munnen os torquere; v. bort detorquere; v. ngn ngt ur händerna alicui, manibus alicujus alqd extorquere; v. om circumagere; v. halsen om l. af på ngn collum obtorquere alicui; v. ur led luxare; v. tillbaka retorquere.

Vrida sig: torqueri (plågas); vinden v-r sig ventus mutatur, vertitur.

Vriden:

1. a. eg.: tortus; tortilis.
2. b. = mente captus.

Vridning: tortio; tortura.

Vrist: dorsum pedis.

Vrå: angulus; recessus; undangömd vrå abditus angulus; vrå bland bergen reducta vallis.

Vrål: mugitus; fremitus.

Vråla: mugire; fremere.

Vrång:

1. 1. = afvig: aversus.
2. 2. oeg.:
   1. a. = orätt, orättfärdig: pravus, injustus; falsus; perversus; v. dom injustum, pravum judicium.
   2. b. = ogin, krånglig: difficilis; iniquus; morosus.

Vrånghet: pravitas; morositas.

Vrångsint: pravus; difficilis.

Vräka:

1. I. tr.:
   1. 1. i allm.: = (handlöst) kasta: jacere, abjicere, projicere; v. med förakt som en boll i det blå contemptim abjicere tanquam pilam.
   2. 2. = förkasta: rejicere; abjicere; aspernari; repudiare; (konung taga och konung v. regnum dare et adimere); v. en arrendator colonum ejicere, expellere.
2. II. intr.: hafvet vräker mare agitatur, jactatur.

Vräka sig: se jactare (illa se jactet in aula Aeolus, Vg.).

Vräkig: jactantior; insolens; superbus.

Vränga:

1. 1. eg.: invertere; detorquere.
2. 2. v. rätt prave judicare; jura, legem corrumpere, prave interpretari; legem calumniari.

Vrängbild: depravata imago.

Vulkan: mons flammas evomens l. eructans.

Vurm: morbus, insania (Verris, quemadmodum ipse appellat, studium, ut amici ejus, m. et i., ut Siculi latrocinium, C. Acc. in Verr. IV. 1); error (error et levis insania, Hor. Ep. I. 1. 118; jfr ibdm II. 2. 140); studium ineptum, insanum; hvar och en har sin v. suo quisque studio l. errore maxime rapitur.

Vurma:

1. 1. absol. = vara vurmig: delirare; insanire.
2. 2. v. för ngt: studio, alicujus rei insanire, efferri.

Vurmig: delirus; insanus; turbatae l. commotae mentis.

Vuxen:

1. 1. absol.: adultus; grandis (g. puella cassa dote, Pt.).
2. 2. väl v. formae l. staturae concinnae, elegantis, rectae; illa v. pravus; pravo corpore.
3. 3. en börda, ett uppdrag v.: par (oneri ferendo, rei gerendae); idoneus, aptus (ad rem gerendam); vara v. sufficere ad alqd; sustinere (vim, impetum alicujus); ngn icke v. alqo inferior, alicui impar.

Vyssja: lallare; v. till sömns sopire (susurris).

Våd: sinus (vestis, pallii; eg.: ett stycke af tygets bredd och kjolens längd).

Våda:

1. 1. (calamitas fortuita); döda af l. i v. casu, imprudentia (teli emissi, C. de Or. III. 158) occidere.
2. 2. = fara: periculum; discrimen; vara i v. in discrimine versari.

Vådadråp: involuntaria caedes.

Vådeld: incendium fortuitum.

Vådlig:

1. 1. v. händelse: fortuitus casus; calamitas forte oblata.
2. 2. = farlig: dubius; anceps; periculosus.

Våg, pl. vågor:

1. 1. i eg. uttryck: fluctus; unda; v. häfves, rullar unda tollitur, attollitur, surgit, volvitur; vräkas af, på v-n fluctuare; fluctibus jactari; volvi undis (Vg.); gunga på v-na, glida öfver v-na undis ferri, undas perlabi; v-n ligger stilla unda immota est, silet; stilla v-r placidae undae; placatum mare; rasande v-r undae rapaces, importunae; begrafvas, få sin graf i v-na undis obrui, opprimi.
2. 2. oeg.: stridens, folkhvimlets v-r fluctus belli, turbae; motgångens v-r adversae rerum undae (Hor.); låta allt gå för vind och v. ventis dare, committere; fortunae committere; omnia negligere; (in incertam aleam dare).

Våg, pl. vågar: libra; statera (besman; aurificis s-ā examinare, C.); trutĭna (popularis t., C.); jugum (vågbalk; jemte libra ss. konstellation).

Våga:

1. 1. = tro sig till ngt, djerfvas: audere (med inf.; med ackusativobjekt blott af pronomina och allmänna substantiv, ss. res, facinus); sustinere (med inf., Pn., Qu.); (experiri, temptare – försöka); v. en strid proelium committere; fortunae belli se committere; v. ett anfall aggredi (audere); v. ett ord verbum mittere, jacere (audacius); v. en gissning conjecturam facere (audere); v. det yttersta ultima audere, experiri; v., vinna (ɔ: den som intet v-r, vinner intet) fortuna fortes (C. de Fin. III. § 16); audaces fortuna juvat (Ter.); jag v-r det jacta alea esto.
2. 2. = sätta på spel, vedervåga: in discrimen, in (incertam) aleam committere, dare; fortunae committere; periculo objicere, offerre, objectare; in discrimen offerre, inferre; v. lif och blod, v. lifvet vitae periculum adire, subire; vitae l. capitis periculo se offerre; in discrimen vitae se inferre; intet v. nullum adire periculum.
3. 3. v. ngt på ngt: impendere, profundere alqd in rem.

Våga sig: audere (facere alqd); v. sig fram, in, ut progredi, ingredi, egredi audere (i månget sammanhang kan ock audere utelemnas); v. sig i faror pericula adire; in discrimen se offerre, inferre; periculo se offerre, objicere; v. sig i strid proelii fortunam experiri; certamen non abnuere, non recusare; proelium inire; v. sig i hop (i strid) med ngn cum alqo certare audere; v. sig ut på hafvet fluctibus maritimis se committere; in altum vela dare; v. sig för långt ut l. längre ut longius progredi (elatum audaciā); rebus secundis longius ausuri, T. Hist. V. 11; v. sig fram med ett ord, ett förslag alqd jacere, proferre, proponere (audere).

Vågad: audax (negotium, C.); temerarius (vox, Ov.).

Vågbalk: jugum (librae).

Våghals: homo temerarius, audax.

Vågig: undulatus.

Vågmästare: libripens; ponderator.

Vågrät: aequilibris (Vitr.); aequis ponderibus libratus; aequus; planus; v. yta libramentum; v. ställning aequilibrium; libratio; göra v. ad libram l. regulam dirigere.

Vågrätt: ad libram; ad regulam.

Vågsam: audax; temerarius.

Vågskål: lanx (librae); v-n sjunker, stiger propendet, deprimitur, tollitur; lägga i v-n (i eg. och oeg. mening) in lance ponere, in lancem imponere (in alteram animi bona, in alteram corporis et externa, C.); lägga i v-n till förmon för ngn in alqo laudare alqd (compenset vitiis bona, Hor. Sat. I. 3. 70 ff); det väger tungt i v-n grave est, magni ponderis est; magnopere commendat alqm.

Vågspel: alea; discrimen; det hela är ett v. tota res in incerta alea posita est.

Vågstycke: facinus audax (C.), audaciae plenum, temerarium; ausum (poet.).

Vågstång: (balanserstång): libramentum.

Våld:

1. 1. = makt, välde: potestas; manus; vara i ngns v. in alicujus potestate, manu esse; hafva i sitt v. in potestate sua habere, tenere alqd; tenere (tenuere arcem Sabini, L.); bringa, få i sitt v. sub suam potestatem (et dicionem) redigere, accipere; han har i sitt v. att straffa l. icke poenam sumat necne, in ejus potestate est.
2. 2. = öfvervåld, våldsam behandling: vis; med v. vi; öppet v. aperta vis; bruka v. vi agere, grassari; vim adhibere; bruka v. mot ngn, tillfoga v. vim inferre, afferre alicui; violare alqm; lida v. vim pati; violari; möta v. med v. vim vi repellere; skydda för v. vim defendere ab alqo; göra v. på sig (sina känslor) se ipsum cogere; sibi ipsum vim afferre; v-ts rätt jus in vi et manu positum.

Våldföra: vim afferre, inferre alicui; violare alqm.

Våldgästa: vi, invito domino hospitari apud alqm; vi victum auferre hospiti l. domus domino.

Våldgästning: coactum hospitium.

Våldsam: violentus; vehemens; v. behandling, v-a medel vis; v-t lynne violentum, vehemens ingenium; v. storm violenta, turbulenta, horrida tempestas; v. flod flumen rapidum; v. hosta tussis vehemens.

Våldsamhet: violentia; vis; vehementia; stormens v. tempestatis, ventorum vis; plur.: vara skyddad för våldsamheter a vi tutum esse; begå v-r vi grassari.

Våldsgerning: violentum facinus; facinus quod vi et manu geritur; maleficium, injuria.

Våldsverkare: homo maleficus, facinorosus; grassator; nattlig v. nocturnus grassator.

Våldtaga: vim inferre (mulieri); vi comprimere; vi stuprum, vitium inferre.

Våldtägt: raptus; stuprum per vim oblatum.

Vålla: causam esse, in causa esse alicujus rei (cur abesses, valetudo causa fuit – v-de din frånvaro); v., vara v-nde till ngns död alicui mortis causam esse, afferre; detta v-de, att han kom för sent hac re factum est, ut, hoc fuit, cur sero veniret; v. ngn sorg dolorem afferre alicui; hvad v-r hos gubben vreden quid iratus est senex?; quid iram senis commovit?

Vålm: meta (feni).

Vålnad: umbra; imago; simulacrum (s-a modis pallentia miris, Lucr.); ngns v. alicujus umbra, imago (Creusae), manes (pl.); frammana v-r manes excitare, elicere.

Vån: (gammaldags = utsigt); det är ingen vån till att – nulla est spes; non est, cur timeamus.

Vånda: dolor; cruciatus; labor (Lucinae l., Vg.); själs-v. aestus animi.

Våndas: dolere; (morbo, dolore) laborare, cruciari; aestuare (plågas af oro); v. i barnsnöd parturire; partu (utero, Hor.) laborare.

Våning:

1. 1. = komplex af boningsrum: habitatio.
2. 2. = étage: tabulatum; contignatio.

Våp, Våpig: (homo) ineptus, insulsus, fatuus, stupidus.

Vår, pronom.: noster; vår tid nostra aetas, haec aetas; nostra, haec tempora; allas vår moder omnium nostrum parens, mater (C. de Or. I. 196); vår landsman civis, popularis noster l. ensamt noster (C. de Off. I. 33); nostras; äfvenså ofta ensamt noster om vänner, om far l. son i huset o. d. (eu, noster, laudo, Ter.).

Vår, m.: ver (utan pl.); vårar verna tempora; som hör till v-n vernus; v-n kommer, nalkas ver venit, incipit, adventat, appropinquat, appetit (Lucr. I. 1. ff.); i början af v-n primo vere, vere novo; full vår adultum ver; i slutet af v-n praecipiti vere; en evig vår aeternum ver (Ov.); den ljufva v-n veris suavitas; om v-n vere; i våras proximo vere; till v-n cum ver erit; lifvets vår ver aetatis, flos aetatis (ver tanquam adolescentiam significat, C.).

Våra: terram proscindere (vere); vere in agris opus facere.

Våras: vernare; v-s ver incipit; (vernat terra).

Vårblomma: vernus flos.

Vård:

1. 1. cultus (corporis); cura; procuratio; tutela; trogen, sorgfällig v. fidelis, diligens cura, custodia; taga v. om ngt, ngn curam rei, hominis suscipere; tueri alqm, alqd; curare, procurare (ombesörja) alqd; hålla v. om ngt custodire, servare alqd; lemna ngt i ngns v. alqd alicui (curae, custodiae alicujus) committere, tradere alqd.
2. 2. = grafvård: monumentum (sepulcri).

Vårda: curare (medicus aegrum); tueri (se till, sköta), servare, asservare (vakta, passa); custodire (vakta); consulere, prospicere alicui (sörja för –); v. ngn på hans ålderdom senem, senectutem alicujus curare, gratā curā fovere; v. sin helsa valetudinem tueri (cura, ut valeas); v. elden ignem servare, custodire.

Vårda sig:

1. 1. om ngn (= vårda, sköta): curare, tueri, curae habere alqm; consulere, prospicere alicui.
2. 2. v. sig om ngt, att göra ngt (= bry sig): curare; icke v. sig om negligere, non pensi habere; han v-r sig ej om att fråga non curat interrogare.

Vårdad: bene cultus, servatus; accuratus; diligens; politus; en v. (väl skött) åker ager bene cultus; en v. stil (skrift) accurata scriptio; v. öfversättning interpretatio diligens, perpolita, accurata; v. stil (sätt att uttrycka sig) genus dicendi politum, expolitum.

Vårdag: dies vernus.

Vårdagjemning: aequinoctium vernum.

Vårdande: curatio, cura (valetudinis); för helsans v. valetudinis curandae, tuendae causa.

Vårdare: curator; custos; servator; sin ungdoms v. pueritiae custos, tutor; boskapens v. pecoris custos, servator.

Vårdkase: strues l. acervus lignorum.

Vårdnad se Omvårdnad.

Vårdrägt: cultus vernalis, veri aptus.

Vårdslös: negligens; non satis accuratus l. diligens; indiligens (pater familias); socors (liknöjd); dissolutus; incuriosus (T.); v. drägt vestis parum culta, (v. incompta); v. gång, hållning incessus, habitus solutus, mollis; v. stil scriptio, dicendi genus, oratio negligens, non satis accurata, inculta, incompta, impolita, cura carens (Hor.); vara v. om ngt negligere alqd.

Vårdslösa: negligere; non satis curae et diligentiae adhibere, ponere in re (gerenda); alicujus rei negligentem (incuriosum) esse; alqd negligenter (incuriose) curare, gerere, ministrare; v. sitt rykte famae negligere (C.), famae negligentem esse, non parcere, non satis consulere; v. ngns uppfostran puerum non satis diligenter educare, non satis diligenti cultu habere; v. sin syssla munus negligere, negligenter administrare.

Vårdslöshet: negligentia; socordia.

Vårdslöst: negligenter; indiligenter; non satis l. parum accurate; dissolute; solute.

Vårdtecken: monumentum; pignus (amoris, amicitiae).

Vårdtorn: specula.

Vårfrudag: *dies virginis Mariae l. annuntiationis Mariae.

Vårlig: vernus.

Vårluft: aurae veris, vernae.

Vårmånad: mensis Martius.

Vårsäde: sementis, satio verna.

Vårta: verruca; papilla (mammae).

Vårtid: ver; veris tempora.

Vårvind: vernus ventus.

Våt: madidus; madens; udus (uvidus); humidus; v-a kläder madida vestis; våt jord, lera humus, argilla uda; våt sommar humida aestas; (h-a solstitia – optate coloni, Vg.); vara våt madere, humere; blifva våt madescere, madefieri; som en våt hund ɔ: pudore confusus; pudibundus.

Våtväder: tempestas humida, pluviosa.

Väcka:

1. 1. ur sömn: expergefacere; e somno excitare, suscitare; v. till lif a mortuis (ab inferis) excitare; ad vitam revocare.
2. 2. oeg.:
   1. a. v. en person: hominem excitare, adducere ad sanitatem (till besinning); v. ngns samvete conscientiam alicujus exagitare (T.).
   2. b. v. lust, begär, vrede cupiditatem, studium, iram movere, excitare; v. aptit cibi appetitum movere; v. leda fastidium creare; stomachum movere alicui; v. sorg, sorgliga känslor, minnen dolorem movere; dolorem alicujus renovare (Vg. Aen. II. 3), refricare; v. ond blod animos hominum irritare, iras excitare; v. uppmärksamhet hominum animos, oculos ad se convertere; v. fråga, samtal quaestionem, sermonem movere; sermonem inferre, inducere; v. förslag legem ferre, proponere; jfr Förslag.

Väckare: *suscitator.

Väckelse: excitatio; incitatio; incitamentum; det var, blef för honom en v. till större flit hac re ad studium intentius excitabatur.

Väder:

1. 1. = luft, vind: aura; ventus; flatus; v-t har vändt sig ventus conversus est; gå till väders in auras se tollere; (malum scandere); få v. om ngt odorari alqd; lefva af bara v. ventis pasci; bara v. nubes et inania; prata i v-t nugas effutire, garrire; nugari; slå i v-t (ventis dissipandum, diripiendum dare); contemnere; negligere; non audire; v. i kroppen flatus.
2. 2. = väderlek: tempestas; (caelum); vackert, klart v. bona, serena tempestas; det är klart v. caelum serenum est; lugnt v. tranquilla tempestas; dåligt, mulet, dystert v. horrida tempestas; caelum turbidum, triste; ostadigt v. varia tempestas; – v-t har stadgat sig tempestas constare coepit; – spå v. tempestatem praedicere, praenuntiare; i alla v. quavis tempestate; quovis tempore; vara ute i ogjordt v. intempestive venire; alieno tempore facere alqd.

Väderbiten: vento vexatus.

Väderdrifven: vento actus alqo.

Väderflöjel, Väderhane: ventorum index; – oeg.: homo ventosus, levis.

Väderhvirfvel: turbo.

Väderkorn: odoratus; skarpt, fint v. (narium ad investigandum) sagacitas (C.); hafva godt v. sagacem esse.

Väderlek se Väder, 2.

Väderpust: lenis aura.

Väderqvarn: mola pneumatica l. quae vento circumagitur.

Väderskifte: tempestatis commutatio.

Vädersol se Bisol.

Väderspänd: inflatus (vento).

Väderspänning: inflatio, flatus ventris.

Väderstreck: caeli plaga, pars, regio.

Vädervexling: āeris permutatio.

Vädja:

1. 1. i juridisk mening: provocare ad populum; appellare tribunum, regem (till tribun, till konung); appellare ad imperatorem (till kejsare).
2. 2. i allm. = hänskjuta en sak till ngn: rem rejicere, deferre, referre ad alqm; v. till ngns rättskänsla, medlidande o. s. v. justitiam, fidem, misericordiam alicujus invocare, implorare.

Vädjoban: curriculum; spatium.

Vädra:

1. 1. = lufta: ventis, aurae perflandum dare; vento, ad auras exponere.
2. 2. v. upp odorari (ubi lateat sus, canis o., Hor.; Pt. Mil. gl. 268).

Vädur: aries.

Väf: tela (väfstol, väfnad); textum (väfnad); sätta upp v. telam instituere; spindelns v. tela, texta araneae.

Väfbom: jugum.

Väfnad: textum; tela; textura; kroppens v. textura corporis.

Väfsked: pecten.

Väfskyttel: radius.

Väfstol: tela.

Väfstuga: textrinum.

Väftråda: insile.

Väfva: texere; v. färdig pertexere (exorsa).

Väfvare, Väfverska: textor, textrix.

Väg:

1. I. i allm.: via; iter (eg. gång); trames (biväg, tvärväg); allmän väg via publica, communis; bana väg viam facere, aperire, munire; laga väg viam reficere; god väg via commoda, facilis; rak, rät väg recta via; gå rake v-n rectā ire; ett stycke väg aliquantum viae; ojemn, svår, backig, sluttande, brant, stupande väg via difficilis, aspera, inaequalis, prona, ardua, praeceps; jemn, slät väg via aequalis, plana; vid v-n ad viam; taga en väg viam inire, ingredi; visa ngn v-n viam, iter monstrare alicui; gå sin väg abire, abscedere; gå din väg abi; apage te; amove te, facesse hinc!; gå sin väg fram qua coepit, ire; iter institutum persequi; v-n leder någonstädes hän via ducit, fert alqo; tillryggalägga en väg viam conficere; stanna på halfva v-n in media via consistere; stänga v-n viam, iter, aditum intercludere alicui.
2. II. i särskilda uttryck:
   1. 1. komma i ngns väg obvenire, obviam ire, venire alicui; occurrere alicui; korsa ngns väg, gå, stå i v-n för ngn viam alicujus rumpere; occurrere, officere, obstare alicui; ngt ligger i ngns väg alicui est iter praeter locum.
   2. 2. vara på v-n:
      1. a. eg.: in itinere, in cursu esse; ire, proficisci alqo.
      2. b. oeg.: ngn är på väg att göra ngt, ngt är på väg att ske: in eo est (impersonelt), ut faciat, fiat alqd; jam jam facturus, futurum est (haec ubi locutus fenerator Alfius jam jam futurus rusticus –, Hor.; apes cum evolaturae sunt, susurrant, Varr.).
   3. 3.
      1. a. gå till väga: agere (prudenter); gå klokt till v., gå till v. med försigtighet uti prudentia; adhibere prudentiam, cautionem; rem prudenter tractare, instituere.
      2. b. bringa till väga = till stånd: efficere; conficere.
      3. c. följa till vägs: abeuntem prosequi; hasta till vägs properare abire; rasa, rusa till vägs ruere.
   4. 4. under vägen: in itinere; inter viam (vias, Ter. Eun. 629); dum eo (l. c.), proficiscens.
   5. 5. ur vägen;
      1. a. gå ur v-n för ngn cedere alicui; secedere; viam dare; ur vägen! discedite!; rödja ur v-n tollere; summovere.
      2. b. det är, hade ej varit ur v-n non est, non fuit alienum; utile est, fuit.
   6. 6. hvar har han, det tagit v-n quonam abiit?; ubinam est?; – gå all verldens väg abire in communem locum (Pt.); decedere; mori; hvart skall jag taga v-n quo eam?
   7. 7. oeg.: lefnadsbana, lefnadssätt; sätt, förfarande i allm.: via; ratio; ars; väg i lifvet vitae genus; vitae degendae via, ratio; gå den lärda v-n literis studere, operam dare, se dare; in literis aetatem consumere; gå rätta, ärliga v-r bonis artibus uti; rectis studiis contendere; råka in på dåliga, elaka v-r (lastens v-r) ad vitia aberrare, delabi; lifsens väg via salutis; väg till hedersställen via, aditus honorum; vara på rätt väg rectam viam ingressum esse; han är på god väg att blifva konsul jam jam consul futurus est; spes est fore ut consul creetur; en qvinna är på god väg jam dudum gravida est; partus approprinquat alicui; det har goda v-r med saken bene, prospere succedit, procedit res (jam profligata est); spes est fore ut bonum exitum habeat; Guds v-r divina consilia.

I. Väga: viam facere, munire, aperire, pandere.

II. Väga:

1. 1. = undersöka vigten af ngt (eg. och oeg.): pendĕre, pensare, expendere; examinare, ponderare, librare alqd; pondus rei examinare, exigere; v. upp, v. till ngn expendere; appendere alicui; v. skälen för och emot causas l. rationes in utramque partem, utriusque partis examinare, ponderare; v. sina ord verborum pondera diligenter examinare; verba expendere (T.); v., ej räkna bevisen argumenta expendere, non numerare (C.); non numero sed pondere judicare; v. saker mot hvarandra rem cum re compensare (cum vitiis bona, Hor.); comparare.
2. 2. = uppväga, ega en vigt: pendĕre (si tantundemst in lanae glomere quantum corporis in plumbo est, tantundem p. par est, Lucr. I. 360); ponderis alqd habere; pondus est in alqa re; v. tre skålpund tres libras pendere l. trium librarum pondus habere; ngt v-r upp ngt, uppväges af ngt compensatur res re (gloriā c-antur labores); tanti est, quanti –; instar est rei (Plato est mihi i. omnium – uppväger för mig –, C.); v. lika med ngt pondus alicujus aequare; v. mera än ngt majoris ponderis esse (pluris fieri); det v-r tungt i vågskålen (i oeg. men.) grave, magni ponderis est; multum valet; magnam vim habet; v. öfver plus ponderis habere; praeponderare alqd.
3. 3. stå och väga = vara ovisst, obestämdt: nutare; in suspenso esse; dubium esse, haerere, incertum esse; dubitari; det v-de emellan Cicero och Antonius inter C-nem et Antonium incerta optio erat, dubitabatur; uter C. consul futurus esset, an A., incertum erat.

Vägafred: pax, securitas viarum.

Vägfarande: viator.

Vägg: paries; inom fyra väggar intra parietes; hvitmenad v. p. dealbatus; ligga, bo v. om v. med ngn parietem communem cum alqo habere; alicui contiguum habitare.

Väggfast: parieti affixus.

Vägglus: cimex.

Väggur: horologium parieti annixum.

Vägkost: viaticum.

Väglag: via (för det dåliga v-ts skull propter itineris difficultatem, viarum incommoditatem).

Väglagning: viarum refectio.

Vägleda: rectā viā ducere alqm; viam monstrare alicui; kunna v. sig viam ipsum (sine duce) invenire.

Vägnar: å ngns v. alicujus nomine, verbis (salutare alqm, nuntiare alicui; servum misit, qui nuntiaret Xerxi suis verbis, adversarios in fuga esse, N. Them. 4. 3); pro alqo (p. utroque respondeo, C. de Or. II. § 27); å embetes v. pro muneris officio; pro imperio; blygas, känna sig stolt på ngns v. pro alqo erubescere, gloriari; alicujus stultitiā, turpitudine, dedecore moveri, gloria efferri.

Vägning: pensio, ponderatio, examinatio.

Vägra: negare (se facturum); recusare (ne faciat; non recusare, quo minus l. quin faciat); abnuere, nolle (facere alqd); v. lydnad recusare imperium; v. att göra sin pligt officium praestare nolle; officium praetermittere, negligere; officium detrectare (Qu.).

Vägran: recusatio.

Vägskäl: compitum, diverticulum (Ter. Eun. 635).

Vägvisare:

1. 1. person: dux (itineris).
2. 2. pelare med påskrift l. dyl.: index viae.

Väja: vitare; han v-r ej nihil pensi habet; nec rerum nec hominum delectum habet.

Väkt: vigilia (noctis); vid 4:de v-n de quarta vigilia.

Väktare: vigil; custos.

Väl, adv.:

1. 1. = godt, rätt: bene; recte; probe; diligenter (sorgfälligt); commode (skickligt, träffande); må väl bene, recte valere; gå, aflöpa väl bene geri, bene evenire, bonum eventum habere; recte, prospere succedere, procedere (res alicui); tala väl bene dicere; tala väl om ngn bene dicere alicui; lyckas väl (om person) bene rem gerere; dansa, spela väl commode, scite saltare, (tibiis) cantare; det är väl sagdt commode, scite dictum est; väl besinna, akta sig diligenter considerare, cavere; väl klädd bene, munde, liberaliter, eleganter vestitus; väl uppfostrad bene, honeste, liberaliter, diligenter educatus; ganska väl perbene; optime; praeclare; stå väl hos ngn placere alicui, multum valere apud alqm; gratum, acceptum esse alicui, gratiosum esse apud alqm; vilja ngn väl consultum velle alicui; studere, cupere alicui; favere alicui; göra ngn väl bene, benigne facere alicui (jfr Välgerning); taga väl upp bene, in bonam partem accipere, boni consulere, probare alqd (alqd placet, probatur alicui); väl veta probe, satis scire; jag tror väl det nimirum; scilicet; vara väl underrättad omnia comperisse; vera, certa omnia audivisse, cognovisse, comperisse; det är väl bene est; det vore väl om – utinam (veniat)!; optabile est, ut; allt står väl till omnia bene se habent; det står väl till med honom cum eo praeclare actum est; det är icke så väl vellem ita esset, esse; (non est ita, ut vellem); det går väl an satis bene est (C. de Off. II. 89); non male est; tolerabiliter se res habet.
2. 2. så väl – som: cum – tum (benevolentia c. erga oratorem t. erga illum, pro quo dicet orator, C. de Or. II. 182; cum – tum vero –, l. c. I. 106; C. de Off. I. 7); vel – vel (arma quibus vel tectus ipse esse possis vel provocare integer improbos, C. de Or. I. 32).
3. 3. till beteckning för grad:
   1. a. = i fullt mått (rigtigt, dugtigt): satis; probe; abunde; godt och väl satis superque; väl mätt probe satiatus.
   2. b. = något för mycket: nimis l. med kompar.: väl mycket nimis multa; väl liten justo minor; väl ful deformior; nimis deformis; väl ofta saepius, paulo saepius; väl ung nimis tenera aetate.
4. 4. = förmodligen, visst: sine dubio; certe; credo, spero (parentetiskt); oftast med ett styrande verb, t. ex. credo, puto, videtur: det går väl öfver finem habebit (defervescet ira l. dyl.), credo l. spero; han kommer väl snart igen spero eum cito l. propediem rediturum esse; du kommer väl igen certe redibis; jag ville väl veta sane scire pervelim.
5. 5. i frågor, med antydning af nekande svar: (tandem); har du väl sett honom num eum vidisti?; hvem har väl någonsin sett honom här quis unquam eum hic vidit?; hvem skulle väl tro, trott quis credat, crederet?; hvad tänker du väl på quid tandem cogitas?
6. 6. i medgifvande uttryck: quidem; certe; sane; omnino (o. est amans sui virtus, C. de Am. § 98; quaerunt quidem multi, l. c. 8; det är väl sant verum illud quidem est – l. blott certe, omnino); ofta gifves ett väl – men med quanquam – tamen, ut – ita l. dyl.: quanquam te, Marce fili, oportet (– du bör väl), – tamen (C. de Off. I. 1); non ut injustus in pace rex, ita dux belli pravus fuit (väl en orättvis herskare i det inre, men ingalunda en oskicklig härförare); jfr Visserligen.

Väl, n.: salus; bonum; commodum; se på statens väl ad salutem reip. omnia referre; väl den som – beatus ille, qui –; i väl och ve in bonis et malis, in adversis et secundis rebus; hafva inflytande på ngns väl och ve ad salutem, ad fortunas, ad summam fortunae alicujus vim habere, afferre; (vårt väl och ve beror derpå nostra salus in ea re sita est).

Välaktad: probatus; spectatus; cujus fama l. existimatio bona est.

Välartad: bonus, bene moratus, bonae indolis (puer).

Välbehag:

1. 1. = behaglig känsla: voluptas; jucunditas; äta med v. libenter, jucunde cenare; med v. hvila, sträcka sig molliter quiescere, stratum esse, recubare.
2. 2. = gunst, bifall: (gratia; studium); med v. anse ngt probare alqd; delectari re; konungen täcktes med v. anse deras trohet eorum fides regi gratissima fuit, magnopere placebat; rex eorum fide magnopere gaudebat; gifva sitt v. till känna declarare sibi probari l. placere rem.
3. 3. = tycke, godtycke: arbitrium; libido; efter ngns v. pro arbitrio alicujus; bero af ngns v. ex alqo totum pendere.

Välbehaglig: gratus; acceptus; probatus; jucundus.

Välbehållen: salvus; incolumis.

Välbelägen: opportunus; opportune positus, opportuno loco situs; amoeno, praeclaro situ (urbs – skönt belägen).

Välbetänkt: consideratus; det är ej v. non est prudentis.

Välboren: generosus; nobilis.

Välbördig: honesto loco natus.

Väld se Veld.

Välde:

1. 1. = kraft, makt, herravälde: vis (tidens v. vis vetustatis); potestas (våld, befogenhet); (dicio); imperium; bringa under sitt v. sub suam potestatem redigere; komma till v-t imperium accipere; rerum potiri; hafva v. öfver ngn dominari in alqm; multum valere apud alqm; hafva v. öfver sig sjelf sui potentem, compotem esse; animum, cupiditates regere (posse); praesenti animo esse.
2. 2. = rike (egovälde): imperium; det romerska v-t imperium Romanum; utvidga sitt v. imperium dilatare, augere, fines imperii proferre.

Väldeligen: summa vi; fortissime.

Väldig: valens (stark); fortis (kraftfull, tapper); potens (mäktig); magnus (stor); vehemens (häftig, våldsam); v-t djur valentissima bestia; v. krigare fortissimus vir, bellator; v. herskare rex potentissimus; v-t berg summus mons; v. massa magna copia, magna vis (aquae, pecuniae); v-t snille summa, divina vis ingenii; v. talare summus (vehementissimus, fortissimus, acerrimus) orator.

Väldigt: magna vi; vehementer.

Välfången: bene partus, quaesitus (res familiaris bene parta nullo nec turpi nec illiberali quaestu, C.).

Välfägnad: ciborum apparatus; cibi appositi, cena apposita; sitta i god v. liberali apparatu exceptum esse, frui; tacka för god v. ob victum liberaliter praebitum gratias agere; jfr Anrättning.

Välfärd: salus; fortunae; hela min v. beror derpå omnes meae f-ae in eo positae sunt; det allmännas v. salus publica, communis.

Välförhållande: virtus; v. mot ngn merita in alqm.

Välgerning: beneficium; benefactum; v. mot ngn beneficium, meritum in alqm; visa, bevisa v. mot ngn beneficium tribuere alicui, conferre in alqm; benigne, bene facere alicui (C. de Off. I. 42); dare b. (l. c. 48; II. 65); b. collocare apud alqm (l. c. II. 70); gratificari alicui; löna, vedergälla en v. reddere beneficium, referre gratiam.

Välgrundad: justus (suspicio, reprehensio); verus (judicium); jfr Grundad, Befogad.

Välgång: salus; felicitas; res secundae, prosperae; glädjas åt ngns v. salute, felicitate alicujus laetari; dricka på ngns v. propinare alicui, salutem alicui.

Välgångsönskan: gratulatio.

Välgörande:

1. 1. om person: beneficus in alqm (C. de Off. I. 43); benignus (b-res volunt esse, quam res patitur, l. c. 44); liberalis.
2. 2. om saker: benignus (välvillig, gifmild); salutaris, utilis (helsosam, nyttig); v. stiftelse largitio ad pauperes sustentandos facta; för ett v. ändamål ad inopiam hominum sublevandam, ad inopes sustentandos; – v. sömn somnus salutaris; hafva ett v. inflytande på ngn prodesse, salutarem esse alicui; ad alicujus salutem (mores conformandos, emendandos et cet.) multum conferre.

Välgörare: ngns, min v. qui in alqm, in me beneficium contulit; qui alicui, mihi beneficium tribuit, dedit; homo de me bene, optime meritus; cujus (magnis, summis) beneficiis obligatus, astrictus sum; han är min store v. magna et multa ejus in me exstant beneficia; multum, multa beneficia ei debeo.

Välgörenhet: beneficentia; benignitas; visa v. beneficum esse; benignitatem conferre in alqm.

Välja:

1. 1. i allm.:
   1. a. med substantiv såsom objekt: optare, adoptare (alqm patronum, defensorem); legere (prudenter voluptates, C.; legere aut evitare, T. Ann. I. 12); deligere (utse till ett ändamål – generum alqm; locum domicilio, colloquio – till l. för hemvist, samtal; virum optimum ad sacra accipienda; non scivit deligere, cujus se potissimum similem esse vellet; d. genus vitae, C.); eligere (utvälja – ex malis minima, C.); sumere; rerum delectum habere; v. framför andra ceteris praeferre, anteponere (mortem servituti); malle; låta ngn v. optionem dare, facere alicui; ngn får v. optio datur; optare licet; om jag finge v., skulle jag taga honom si optio detur, hunc potissimum eligam l. sumam; hvem v-r du quem sumis l. optas?; v. en bok att läsa deligere librum, quem legat, ad legendum.
   2. b. med infinitiv l. indirekt frågesats, välja att göra ngt: optare; malle (facere, fieri); han v-de att öppna sina ådror data optione mortis (l. quam mortem mallet) venas abscidit; han v-de att dö ung, men i ryktet bli odödlig (optione data, utrum diu sine gloria an breviter cum gloria vivere mallet) juvenis mori, fama immortalis fieri maluit; Phaethon v-de att få bestiga sin fars vagn – optavit P., ut in currum patris tolleretur; jfr opto, Lat. Lex.
2. 2. om officiella val: legere (milites – Galba dixit, se legere milites, non emere; vir virum legit, T.; in senatum legere, C., T.); allegere (in patricios, in senatum, Pn.); deligere (in senatum, C.); creare (consulem, regem, magistratus); prodere interregem; dicere dictatorem, magistrum equitum; Vestalem capere; augurem cooptare; judicem eligere, capere, sumere.

Välkommen:

1. 1. eg.: vara v. exoptatum venire; bedja ngn vara v., helsa ngn v. advenientem salutare, salvere jubere; benigne excipere alqm; var v. salve!
2. 2. i allm. = kärkommen, efterlängtad: exoptatus, optatus, gratus; v. skänk donum optatum, gratissimum (grata superveniet, quae non sperabitur hora, Hor.).

Välkomna se helsa Välkommen.

Välkomsthelsning: advenientis salutatio.

Välla: v. upp, fram scaturire; scatere.

Vällefnad: voluptates; vita delicata, deliciis dedita.

Välling: pulticula.

Välljud: suavis, gratus, dulcis sonus.

Välljudande: bene sonans (C.); gratus; dulcis.

Vällukt: odos (dulcis, suavis).

Välluktande: fragrans; suave olens.

Vällust: voluptas (lust, nöje i allm.); libido (sinlig lusta); luxuria (yppighet); v-ns lockelser dulcedo voluptatis; vara begifven på v. voluptatibus (corporis) deditum esse; lefva i v. voluptatibus deditum vivere, indulgere, deliciis diffluere, circumfluere.

Vällustig: voluptarius; voluptatibus deditus; libidinosus; delicatus; v. känsla sensus voluptatis (af vällust); v. menniska homo voluptarius, voluptatibus deditus; v-t lif vita libidinosa, mollis et delicata.

Vällustigt: delicate; molliter.

Välmakt: vara i v. incolumem esse; florere opibus, fortunis; i sin v-s dagar dum florebat opibus (dum stabat incolumis, Vg.); in rebus ejus secundissimis –; smickra ngn i hans v. och håna honom i olyckan florenti adulari, afflictum deridere.

Välmenande: en v. man vir bonus (sed non satis acutus, non fortis o. s. v.; jfr Beskedlig).

Välmening: bona, benigna voluntas; benefica voluntas (v-e b-a benevolentia movetur, etiam si res forte non suppetit, C. de Off. II. 32).

Välment: benignus.

Välmående:

1. 1. till helsan: sanus; bene l. recte valens; ofta = välfödd, vid godt hull: habitior.
2. 2. till förmögenhetsvilkor: fortunatus; dives; (beatus).

Välmåga:

1. 1. kroppslig: bona valetudo, integra v.; befinna sig i högönskelig v. recte, bene valere; optata valetudine uti, frui.
2. 2. = goda förmögenhetsvilkor, välstånd: opes; copiae; magnae facultates; der råder allmän v. opibus, copiis florent singuli.

Välsigna:

1. 1. = gifva lycka, göra lycklig: fortunare, secundare (dii tibi rem f-ent, C.; visus s-are, Vg.); v. ngns företag inceptis successus prosperos dare (L. praef.), faustum, bonum, prosperum exitum dare; (coeptis aspirate, Ov.); Gud v-a denna dagen, stunden hunc diem faustum, laetum esse velis (Vg. Aen. I. fin.); quod bonum, felix faustumque sit –; Gud v-e dig sit tibi Deus propitius; Deus juvet!; (vale); v. oss volens propitius adsis nobis!; v. ngn med ngt juvare, beare (poet.), ditare, donare, augere alqm alqa re; vara v-d med många barn multis liberis, numerosa liberorum prole auctum esse; v-d vare du Deus tibi propitius sis; sis felix (Vg. Aen. I. 330); beatus; i en v-d stund fausto tempore; befinna sig i v-dt tillstånd ventrem ferre; gravidam esse.
2. 2. = önska lycka, nedkalla välsignelse öfver ngn: fausta ominari, optare, precari alicui; v. ngns förbund maritis sollennia precari; v. åkern agros lustrare; v. ngns minne memoriam alicujus pie grateque prosequi.

Välsignelse:

1. 1. Guds v.: Dei, divinum auxilium, beneficium; Dei benignitas; gifva sin v. till ngt fortunare rem, rei prosperum successum dare; nedkalla (himmelens) v. (öfver ngn) Deum propitium optare alicui; omnia fausta precari alicui.
2. 2. = välönskan: fausta, bona (sollennis) precatio; bona vota, omina; läsa v-n öfver ngn, ngt fausta precari alicui, sollenni precatione consecrare, auspicari.

Välsinnad:

1. 1. absolut: bene sentiens (C. de Off. I. 149); bonus; alla v-e medborgare omnes boni cives.
2. 2. v. mot ngn: benevolus alicui; bene animatus in alqm; vara v. mot ngn favere, studere, cupere alicui.

Välskapad: bene conformatus; omnibus membris perfectus, concinnus; non informis l. deformis.

Välsmakande: dulcis; jucundus; jucundi saporis.

Välstånd: rei familiaris bona, florens condicio; opes; divitiae; komma till v. ad divitias l. opes emergere, pervenire; fortunam amplificare; lefva i v. divitem, fortunatum esse.

Välta:

1. 1. intr.: subverti, everti (currus).
2. 2. tr.: subvertere, evertere; jfr Vältra.

Vältalare: orator; homo disertus, eloquens; stor v. summas orator, homo eloquentissimus.

Vältalig: eloquens (i högre mening v., konstmessigt utbildad talare); disertus (af naturen v. – jfr C. de Or. I. § 94); facundus (talför, som talar ledigt och behagligt); in dicendo excellens (l. c. 7); vara v. (äfven) dicendo valere; bene dicere (l. c. II. 5); v. framställning bona, ornata oratio.

Vältalighet: eloquentia; dicendi vis (et facultas); stor, ojemförlig v. divina vis dicendi; studera v-n eloquentiae (arti dicendi) operam dare.

Vältaligt: diserte; facunde.

Vältra: volvere; volutare; moliri; v. bördan af ngn, sig onus dejicere de alqo, de se; v. skulden från sig på en annan culpam a se amovere, in alqm conferre, avertere, derivare, transferre.

Vältra sig: volutari (in luto).

Välvilja: benevolentia; studium.

Välvillig: benevolus; benignus; v. mot ngn benevolus alicui.

Välvilligt: benevole; benigne.

Vämjas: nauseare, fastidio capi; v. vid ngt fastidire alqd; v. att se taedet alqm videre.

Vämjelig: taeter; foedus.

Vämjelse: fastidium (C. Or. III. 100); (nausea).

Vän, adj.: almus.

Vän, m.:

1. 1. personlig vän: amicus; familiaris (förtrogen); homo studiosus alicujus, alicujus fautor (ngns gynnare); god v. amicissimus alicui (= som står i ett nära vänskapsförhållande till ngn, nära förtrogen), jucundus amicus (kär vän), probus, fidus, bonus a. (= redlig, trogen vän); en sann vän verus a.; ngns närmaste vän alicujus familiarissimus; homo conjunctissimus (cum alqo); v-r emellan är allt gemensamt amicorum omnia communia sunt (C.); blifva vän med ngn in alicujus amicitiam venire; amicitiam jungere cum alqo; blifva v-r igen in gratiam redire cum alqo; lefva som vän med ngn familiariter uti alqo; conjuncte, -issime, familiariter vivere cum alqo; såsom vän ut amicum decet, ut amicum (facere) par est; skiljas åt som v-r amice, sine offensione discedere.
2. 2. vän af ngn l. ngt: amicus (p. tr. gr.) alicui, alicujus, alicujus rei; amans, studiosus, cupidus alicujus rei; admirator alicujus; sanningens vän veritatis amicus, amans, diligens; vän af tvister, gräl contentionis, rixae cupidus; svinet är vän af smuts amica luto sus (Hor.); vän af vin vini cupidus; vän af grekisk literatur graecarum literarum (cupidus), studiosus; vara vän af poesi carminibus delectari, gaudere; carminum studio duci, teneri; vän af Caesar, Lysias Caesaris, Lysiae admirator, studiosus, laudator, amator (Lysias habet certos sui laudatores, quos ipsa gracilitas delectat, C. Brut. 65; ibdm 66 amator); vän af Caesars politik Caesaris in republica admirator, amicus.

Vända:

1. I. tr.:
   1. 1. absolut: vertere, convertere; invertere; flectere; torquere (vrida); v. hö, v. en klädning fenum vertere; vestem invertere; v. en vagn currum, navem circumagere, flectere (cursum circumflectere); klart att v. ad flectendum parata omnia; v. hit och dit versare.
   2. 2. med prep.:
      1. a. v. bort: avertere (oculos, animum suum l. alterius; avertere omnes oculos a tanta foeditate supplicii, L.).
      2. b. v. efter ngt: ad alqd convertere, vertere (ad strepitum ora c.; ad nutum et voluntatem alicujus; velum ad ventos advertere; v. kappan efter vinden temporibus servire).
      3. c. v. emot: obvertere (cornua, vela ventis; proras pelago); v. sina vapen mot ngn tela convertere in, adversus alqm (– in te verte acies; nondum tibi defuit hostis; in sua victrici conversum viscera dextra, Luc.); infestis telis petere alqm; vara, ligga vänd emot öster orientem solis spectare; ad ortum solis vergere.
      4. d. v. i –: convertere, mutare in rem; mutare, permutare re; v. i penningar pecuniā permutare; v. glädje i sorg gaudia in tristitiam l. t-ā mutare; (tristia laetis mutare; vertere funeribus triumphos, Hor.).
      5. e. v. ifrån ngt: avertere; se Vända bort; v. sitt hjerta från ngn ab alqo abalienari; ab alicujus amicitia se removere; deserere alqm, deficere ab alqo; v. sin håg från verlden a rebus humanis, a curis humanis mentem abducere, sevocare.
      6. f. v. om: vertere; circumagere, flectere.
      7. g. v. till:
         1. α. vertere, advertere, convertere, dirigere, intendere, attendere, applicare ad, in rem; v. ryggen till, v. ngn ryggen tergum vertere; (se avertere ab alqo); v. ngns l. sin håg till ngt mentem, animum alicujus, suum ad rem convertere, dirigere; animum (suum) ad rem applicare, attendere, dirigere.
         2. β. v. (= styra) till det bästa: rem bene vertere (Deus); rei bonum eventum dare; v. (= tyda) till det bästa in bonam, optimam partem interpretari, accipere.
      8. h. v. upp: subvertere; v. upp och ned evertere; omnia turbare, miscere.
      9. i. v. ut och in på ngt: invertere; in omnes partes versare; v. ut och in på ögonen oculos distorquere.
      10. k. v. ryggen åt ngn: tergum vertere alicui.
2. II. intr.: v., v. om se convertere; converti; pedem referre; terga vertere; redire, reverti alqo (v. om till ett ställe, unde egressus est); currum, equos (frenis) flectere, circumagere (v. med hästar, vagn; flecte ratem, Vg.).

Vända sig:

1. 1. absolut:
   1. a. eg.: se vertere; verti, converti.
   2. b. oeg. = verti; converti; mutari; commutari; lyckan har v-dt sig conversa fortuna est; vädret har v-dt sig tempestas mutata est.
2. 2. v. sig bort, ifrån ngt: se avertere (a conspectu malorum; velim te a me parumper avertas et Laelium ipsum loqui putes, C.); v. sig (sitt sinne, hjerta) från ngn abalienari ab alqo.
3. 3. v. sig emot ngn: in, adversus alqm se convertere; alqm petere; v. sig med skarpa ord mot ngn aspere invehi in alqm, insectari vitia.
4. 4. v. sig efter, till –: ad alqd se vertere, convertere, advertere; v. sig till ngn om hjelp, med böner precibus adire alqm (versae ad Tiberium preces, T. Ann. I. 11); auxilium alicujus implorare; ad alqm confugere; v. sig till ett stadigt lefnadssätt ad bonam frugem se recipere; hvart du dig må vända – quoquo te verteris –; hvart skall jag mig v. quo me vertam?; quo eam?; quid petam praesidii?
5. 5. v. sig om: se convertere; v. sig om på en annan sida latus mutare; v. sig om på klacken in (eodem) vestigio se convertere.

Vändcirkel, Vändkrets: circulus solstitialis, brumalis.

Vändning:

1. 1. eg.: conversio; flexus; göra en v. se convertere; flectere; cursum mutare; iter flectere (dextrorsus o. d.); en liten v. på l. med kroppen levis corporis declinatio; i en smal v. in brevi flexu, anfractu (viae, viarum); (casu; occasione data); rapp, flink i v-na agilis, pernix.
2. 2. oeg.:
   1. a. = (förändrad) rigtning, förändring, omslag: conversio; flexus (rerum publicarum); commutatio; (rerum) eventus; cursus; en v. har inträffat i hans öde, i allmänna tänkesättet conversa est ejus fortuna, conversae omnium mentes; en oväntad sakernas v. inopinatus rerum eventus; saken har tagit, fått en annan, lycklig, olycklig, oförmodad v., den v-n res aliter, bene, male, praeter opinionem, contra quam crederes, ita cecidit, evenit; bene, male vertit (Pt.); bonum prosperum, malum, tristem eventum habuit; samtalet har tagit en annan, oförmodad v. sermo alio aberravit, ad alias, necopinatas res declinavit; gifva saken en annan v. cursum rerum mutare; ad res mutandas momentum afferre, habere; göra en v. (i sitt handlingssätt) (alio) vertere (T.); aliam viam ingredi; gifva sakerna en bättre v. afflictas, perditas res restituere (unus homo nobis cunctando restituit rem, Enn.); gifva samtalet en annan v. (jfr c) sermonem alio deducere, ad alias res convertere (saepe in eam partem ferebatur oratione –, ut –, C. de Or. I. § 90).
   2. b. = tydning: interpretatio; gifva saken en annan, oväntad v. verba aliter interpretari; verba alio deflectere.
   3. c. vändning af ord, i ord = uttryckets egendomlige form (tournure); uttryckssätt (i formelt, stilistiskt hänseende): figura, conformatio (σχῆμα) verborum l. sententiarum; sententia; pl. dicta med adverbial bestämning; (om figura i retorisk mening, jfr C. de Or. III. 200 ff.; Qu. IX. c. l. f. est conformatio quaedam orationis remota a communi et primum se offerente ratione –; a recta et simplici ratione cum alqa dicendi ratione deflectitur; – omnis sermo habet figuram – § 12); latinets egendomliga v-r figurae, conformatio sententiarum latini sermonis propriae; en annan v. af orden alia verborum conformatio; pikanta v-r argutiae; argute dicta; sirliga, satiriska v-r polite, salse dicta; sales; acute dicta; praktfulla v-r lumina orationis; konstig, omskrifvande v. anfractus, circuitus, circumscriptio (verborum); ambages; gifva talet en v. (i sådan, formel mening) formare verba et sententias (C. de Or. III. 201), figurare orationem (Qu.), inflectere, deflectere; genom en skicklig v. callida orationis conformatione, callide inflexa, conformata oratione.

Vändpunkt:

1. 1. eg.: flexus, anfractus (viae); deverticulum; cardo.
2. 2. oeg.: v. i ngns lifstid flexus aetatis (C. de Or. I. 1); v. i händelsernas utveckling rerum discrimen, cardo (haud tanto cessabit cardine rerum, Vg.); vara vid en v. in discrimine rerum versari.

Vändskifva: *lamina versoria l. in qua vertitur alqd.

Vänfast: in amicitia constans, stabilis; amicus certus, fidus, firmus, stabilis (C. de Am. § 62).

Vänfasthet: constantia (amicitiae, in colenda amicitia); vinna beröm för v. ob amicitiam summa fide et c-a servatam gloriam capere (l. c. 25).

Väninna: amica.

Vänja: assuefacere (alqm re, alicui rei, ad rem vid, till ngt; facere alqd); docere; imbuere (re); exercere in re alqm (C. de Off. I. 122); v. ngn af med ngt, från ngt desuefacere a re; dedocere alqm facere alqd; jfr Van.

Vänja sig: assuescere (re, rei, ad rem); insuescere (rei; facere, Sa.); consuescere (facere alqd); in consuetudinem alqam venire; discere; (imbui re); v. sig att lyda, vid lydnad parere consuescere; som man v-r sig i ungdomen, så gör man ock då man blifvit gammal quo semel est imbuta recens, servabit odorem testa diu (Hor.); del behöfves tid att v. sig vid ett land longo demum tempore solo assuescitur (L. II. 1); kroppen bör v. sig vid att lyda förnuftet exercendum corpus et ita afficiendum est, ut obedire consilio rationique possit (C. de Off. I. 79); v. sig vid landtlifvet, landtbrukarelifvet ruri, rusticis operibus assuescere, (in iis se exercere), rusticae vitae exercitationem consuetudinemque capere (C.).

Vänlig:

1. 1. om l. till sinnelaget: benevolus, benignus (animus); var förvissad om mina v-a tänkesätt tibi persuade te mihi carissimum esse.
2. 2. om, i tal och sätt: benignus; blandus; comis; humanus; (facilis, commodus – human, artig); v. min voltus benignus (Hor.), bonus (Ov.), comis; vara v. mot hvar man comiter l. blande appellare omnes; omnibus se comem et affabilem praebere; visa sig v. mot ngn, ngn ett v-t ansigte comem se praebere, comem voltum offerre alicui; blande appellare (C. de Off. II. § 48); v. ord, tilltal benigna verba, oratio (ibdm); det var v-t af dig benigne, humane fecisti; säg en gång ett v-t ord eia vero, comiter orationem incipe (noli mutus et tristis esse); röna v-t emottagande comiter excipi; v. helsning benigna comis salutatio.

Vänlighet:

1. 1. = välvilja: benevolentia.
2. 2. i ord och bemötande i allm.: benignitas; comitas (fryntlighet); affabilitas (magnopere conciliat animos hominum c. a-sque sermonis, l. c.); humanitas; liberalitas (frikostighet, liberalitet); tacka värden för hans v. ob hospitis benignitatem (liberalitatem) gratias agere.

Vänligt:

1. 1. v. sinnad: benevolus, bene animatus in, erga alqm; vara v. sinnad mot ngn (äfven) studere, cupere, favere alicui.
2. 2. i tal och sätt: benigne; comiter; blande; humane; v. tilltala, helsa blande, comiter appellare, salutare; v. bemöta, emottaga comiter, benigne excipere, accipere; (hilare acceptus, C. de Or. II. 290).

Vänskap: amicitia; familiaritas (förtrolighet, förtroligt umgänge); sann, trogen v. vera, fida a.; (v. är öfverensstämmelse i allt, förenad med kärlek och välvilja est a. omnium rerum – cum caritate et benevolentia summa consensio, C. de Am. 20); gammal, ny (ung) v. vetus, nova a.; vin och v. smaka godt, när de gamla blifvit ut vina –, sic amicitiae veterrimae quaeque suavissimae sunt (jfr l. c. 67); v. är en ”rar planta” ut omnia praeclara, sic a. rara est (jfr ibdm 79); innerlig, ljuf v. dulcis a.; knyta v. med ngn amicitiam jungere, a-ā jungi cum alqo; deras v. grundar sig på likhet i karakter eorum amicitiam morum similitudo conjugavit (C.); uppsäga, afbryta v-n med ngn amicitiam renuntiare alicui, a-am deponere, (dissuere, discindere, dimittere, l. c. 76, 77); v. förljufvar medgången och lättar motgången amicitia res secundas splendidiores et adversas leviores facit (C. l. c.); visa ngn v. amicitiam praestare alicui; officium tribuere alicui; visa mig den v-n hoc nostrae a-ae tribue, hoc officium – tribue; vara trogen i v. amicitiam cum fide colere, servare; deras v. varade till lifvets slut ad finem vitae perducta est, permansit amicitia; göra ngt för v-s skull amicitiae tribuere alqd; (benevolentiā ductum facere); vid vår v. per amicitiam nostram; tvifla ej, var försäkrad om min v. noli dubitare de a-a mea; gifva många bevis på v. multa amicitiae signa, pignora dare; jag tackar för all visad v. propter summam benignitatem tuam gratias ago.

Vänskaplig: benignus; amicus; familiaris; v-t umgänge familiaritas; usus familiaris; v-a tänkesätt benignus animus; benignitas; röna v-t emottagande benigne, comiter excipi; v. skrifvelse literae amicitiae, officii plenae.

Vänskapligen: amice; familiariter; comiter; pro (nostra, eorum) amicitia; ut amicos decet.

Vänskapsband: vinculum, nodus amicitiae; amicitia; du knyter dina v. amicitias jungis, amicitiis implicaris cum multis; upplösa v. amicitiam dissolvere.

Vänskapsbetygelse: amicitiae significatio, testificatio.

Vänskapsfull: amicus; benignus.

Vänskapsfullt: amice (facere, C. de Am. 71).

Vänskapsförbindelse: amicitia, familiaritas (i synnerhet i plur.); amicitiae necessitudo, conjunctio (jfr l. c.).

Vänskapsprof: amicitiae, benevolentiae signum, pignus (dare, ostendere; edere in alqm).

Vänskapstjenst: officium amici (C. l. c. 24); munus amici (fungi, Hor.); visa mig, gör mig den v-n hoc amicitiae nostrae tribue, ut –.

Vänsäll: (amicis) commodus, (dulcis).

Vänta:

1. 1. med personligt subjekt:
   1. a. absolut l. tills. med tidssats (v. till dess): exspectare; manere; opperiri; praestolari; v. litet, v. då exspecta paulum; mane (dum); han kan ej v. morae impatiens est; operae non est –; v. vid porten mane, praestolare, exspecta ad portam; v. till dess jag kommer exspecta, dum veniam; v. otåligt anxie, sollicite exspectare; exspectando l. exspectatione angi, torqueri (C.).
   2. b. v. ngn, på ngn: exspectare alqm; manere alqm (extremo te sole domi, Torquate, manebo, Hor.); praestolari alicui (C.), alqm (Ter.); opperiri alqm; v. icke på mig noli me exspectare; v. ngn hjelpare, räddare conservatorem exspectare; v. på ngn med ngt alqd paratum habere ad adventum alicujus; suspendere, differre ad alicujus adventum; låta v. på sig diutius exspectari; cunctari.
   3. c. v. ngt, på ngt; v. sig ngt, v. ngt af ngn; v. att ngt skall ske: exspectare (belli eventum; nisi forte exspectatis, ut singula refutem – att jag skall vederlägga; exspectes eadem a summo minimoque poēta, Juv.); sperare alqd, fore alqd (mercedem rerum gestarum; venturum alqm); metuere, timere alqd, ne fiat alqd; det var mera än jag v-t spem superat; spe melius est (Hor.); det hade jag ej v-t non putaram; jfr Väntan, Förväntan.
2. 2. med sakligt subjekt: manere (manet periculum alqm, L.); (exspectare, Hor.); alicui imminere, instare; döden v-r oss alla mors omnibus imminet, certa est (debemur morti omnes; omnibus moriendum est).

Väntan:

1. 1. = bidande, afvaktan: exspectatio; mora; spänd v. suspensa, magna exspectatio; jag står i spänd v. magna me tenet e.; suspensus sum exspectatione; i v. på konungens ankomst regis adventum exspectans; den v. blef honom för lång mora nimia videbatur; moram ferre, pati non poterat; spänd v-ns upplösning i intet magna exspectatio delusa, magnae exspectationis delusio, ludificatio.
2. 2. (sällan) = Förväntan, se detta.

Väpling: trifolium.

Väpna: armare; v-d med svärd ferro armatus.

Väpnare: armiger.

Värd, m.:

1. 1. i allm.: hospes; dominus domus, convivii o. d.
2. 2. = värdshusvärd: caupo.

Värd, adj.:

1. 1. vara v. = betinga, kosta ett pris: esse pretii alicujus (emit denario, quod est mille denarium, C.); det är mycket, litet, mera v-t magni, parvi, pluris est; det är intet v-t nihili est; det är lika mycket v-t som detta quanti hoc, tanti illud est; illud aequat hujus pretium; det är penningar v-t magni pretii est; magnae pecuniae instar est; magnā pecuniā recte emas hanc voluptatem l. dyl.
2. 2.
   1. a. det är mödan värdt; äfven ensamt: det är v-t, det är icke v-t: operae pretium est, o. p. non est facere alqd; est, non est, cur facias; det är ej v-t att fara efter hvad man ej kan uppnå nihil attinet sequi, quod assequi non possis.
   2. b. det är fara v-t: periculum est, metuendum est, ne –.
3. 3. = värdig, som förtjenar ngt: dignus; beröm v., v. att berömmas dignus laude, d. qui laudetur; döden v. dignus morte; vara v. ngt dignum esse re; mereri, meruisse alqd (Socrates dixit se meruisse, ut summis honoribus decoraretur); v. ngn = v. att ega ngn dignus alqo l. qui habeat alqm.
4. 4. (gammaldags) = aktningsvärd: bonus; honestus; min v-e vän amicus meus, vir honestissimus; han tänkte på sin egen v-a person ad semetipsum omnia referebat.

Värde:

1. 1. penningevärde (yttre v.): pretium; vara af ngt, stort v. alicujus, magni pretii esse; en ring af stort v. anulus magni pretii, a. pretiosus; många penningars v. magnae pecuniae pretium; egendomens v. ligger i skogen pretium praedii silvā constat; ersätta ngn det förlorades v. rei amissae pretium rependere alicui; pro re amissa id, quod tanti est, reddere; bestämma v-t af en sak pretium rei l. quanti sit, constituere.
2. 2. i allm.:
   1. a. = förträfflighet, godhet: praestantia; bonitas; uppskatta ngt efter dess v. tanti, quanti est, facere rem; känna sitt v. quanti sit (quam honestus, doctus o. s. v.) intelligere (C. de Am. § 98); virtutes suas non ignorare; den blyge, som dolde sitt v. modestus ille, qui animi virtutes l. vim ingenii dissimulabat; menniskans v. praestantia (dignitas) humanae naturae; en tafla af stort v. (konstvärde) pictura praestantissimi operis l. praestantissimo opere perfecta; en handlings l. persons moraliska v. honestas; lemna ngt i sitt v. non judicare de re; judicium aliis relinquere (praetermittere, omittere alqd).
   2. b. = pris i uttrycket: sätta v. på ngt l. ngn: magni facere alqd, alqm; diligere hominem; amare, probare alqd, delectari alqa re; sätta v. på god mat cibi appetentem esse; mensae deliciis duci; han satte v. på att anses för tacksam se gratum videri cupiebat (magnum existimabat quaestum memorem gratumque cognosci, Nep. Att. IX. 5); sätta v. på ett godt rykte famam non negligere; famae diligentem esse, cupidum esse; sätta v. på ngn multum tribuere alicui; icke sätta v. på contemnere, parvi facere alqd.

Värdera:

1. 1. relativt:
   1. a. om yttre värde (penningevärde): aestimare (rem parvi, magni; tribus sestertiis – till tre sestertier); censere; v. efter ngt alqa re aestimare.
   2. b. i allm.: aestimare, facere, ducere (magni, parvi).
2. 2. absolut = v. högt: magni facere (hvar minut värdera carpe diem quam minime credula postero); diligere alqm; min v-de vän amice dilectissime, optime!

Värderik: pretiosus (domum, munus); praeclarus; optimus.

Värdering: aestimatio; rättvis, obillig v. aequa, iniqua, magna, vilis a.

Värderingsman: aestimator (C. Paradox. 50).

Värdes i böner till Gud l. högt stälda personer: (dignare!); oro, oramus; v. se till oss i nåd volens propitiusque nos respicias, oramus.

Värdig:

1. 1. relativt = som anstår ngn: dignus (scripturae genus leve nec satis dignum tantorum hominum praestantia); decorus (alicui); ngn icke v-t ab alqo, ab alicujus dignitate alienum (jfr Lat. Lex.); såsom det är en man v-t ut virum decet; ut virum (facere) par est; det var honom v-t fecit, ut ipso dignum erat.
2. 2. absolut: honestus; decorus; venerabilis; ett v-t lif vita honesta; v. hållning habitus corporis decorus (stratus, incessus et c. teneant illud decorum, C.); v. man homo honestissimus, venerabilis.

Värdigas: dignari (ambire tribus, Hor.); icke v. nolle; alqd infra se putare; han v-des ej se till oss nos ne aspectu quidem dignos putavit (jfr Bevärdiga).

Värdighet: dignitas:

1. 1. i allm. = förtjenst, (förtjenthet): pro dignitate cuique officia tribuere (C.).
2. 2. = personligt, moraliskt värde: (honestas, decus, gravitas); han ansåg det vara stridande emot, under sin v. a dignitate sua alienum, abhorrens, infra dignitatem suam esse existimabat.
3. 3. v. i skick och uppträdande: liberalis species et dignitas; (amplitudo, decus); uppträda med v. cum dignitate exsistere; iakttaga v. dignitatem, decus servare (C. de Off. I. 131); falla med v. honeste decumbere.
4. 4. = rang, högt embete: dignitas; honos, pl. honores; strid om rang och v. certamen dignitatis et honoris; stiga till v-r ad honores ascendere, perduci; hög v. magna, ampla dignitas; amplitudo (dignitatis); fastigium (illi dabatur procuratio altior f-o suo – öfver hans rang –, L.); altus dignitatis gradus (C. de Am. 12); om ett embete: magnus, amplissimus honor; amplum munus.

Värdigt:

1. 1. = efter förtjenst: digne, pro merito l. dignitate (nunquam philosophia d. laudari potest).
2. 2. = på ett passande, värdigt sätt: decore; honeste; cum dignitate.

Värdinna: hospita.

Värdshus: deversorium; taberna (meritoria); caupona.

Värdshusvärd: caupo.

Värdskap: hospitium.

Värf: res; negotium; munus; officium; offentliga v. res publicae, civiles; publica negotia, munera; fredens, krigets v. res urbanae l. civiles, res bellicae; vara mycket brukad i allmänna v. in re publica multum versari.

Värfning:

1. 1. af soldater: dilectus; conquisitio; anställa v. d-um agere, habere; taga v. militiae nomen dare.
2. 2. af röster: se Röstvärfning.

Värfva:

1. 1. till soldat: legere, deligere (militem); v. soldater conquirere (hopsöka; conscribere inrullera); låta v. sig militiae nomen dare; med våld v. ad arma cogere.
2. 2. v. röster: ambire et petere (honorem, suffragia); prensare (manus, civium manus, laglig röstvärfning i Rom); minis, pecuniā, pretio allicere suffragia (oloflig r.); v. röster för ngn suffragari alicui.
3. 3. i allm. = medels penningar l. dylika medel förmå, tubba till ngt: pecuniā (minis, promissis) impellere, allicere, ut faciat alqd.

Värfvare: conquisitor (militum).

Värja, f.: gladius, gladiolus; draga v-n gladium stringere, distringere; med v. vid sidan gladio, ferro succinctus; jfr Svärd, Vapen.

Värja, v.: defendere, tueri, prohibere (a vi, a crudelitate hostium); v. landet manligen regni fines fortiter tueri.

Värja sig: se defendere; vim hostium defendere, propulsare.

Värjemålsed: *culpae ejuratio; gå v. culpam ejurare.

Värjfäste: capulum.

Värjgehäng: balteus.

Värjknapp: pomum gladii.

Värjo: (hafva ngt) i sin v. in sua potestate, manu.

Värjspets: mucro gladii.

Värk: dolor, (cruciatus) nervorum, articulorum.

Värka: dolere (pes, digitus alicui).

Värkbruten: membris captus.

Värma, v.: calefacere, concalefacere; fovere (gremio; foculo); tepefacere; frigus depellere, arcere.

Värma sig: concalefieri; calescere.

Värma, Värme:

1. 1. eg.: calor; tepor (ljumhet); kroppens v. calor corporis.
2. 2. hjertats, kärlekens, framställningens v.: animi, amoris, orationis calor, ardor quidam; dicendi impetus; tala med v. magno animi impetu (incitatum) loqui, verba facere.

Värn: munimentum; praesidium; propugnaculum; Horatius Cocles var Roms v. den dagen – munimentum illo die fortuna urbis Romanae habuit.

Värna: defendere, tueri, tutari; v. sin frihet libertatem tueri; pro libertate propugnare.

Värnepligt: patriae tutandae officium.

Värnlös: orbus; inermis; desertus; indefensus.

Värpa: (ova) parĕre, eniti, edere.

Värre, adj.: pejor; (gravior, foedior, turpior, scelestior); blifva med hvar dag v. in dies pejorem fieri; (in pejus ruere); v. ondt pejus, majus malum; det blir v. med den sjuke ingravescit morbus, augetur vis morbi; I som lidit ännu v. ting o passi graviora!; v. brott majora, foediora scelera; v. svårighet major difficultas; det var v. det hoc vero gravius!; intet v.? parva narras!; nugae!; dess v., ty värr pro!; id quod magnopere dolendum est.

Värre, adv.: pejus; incommodius, gravius; jag är v. ute l. deran mecum incommodius l. pejus actum est; v. sjuk gravius aegrotans.

Värst: pessimus; gravissimus (svårast, farligast); foedissimus, turpissimus (styggast, skamligast); v-e brottsling homo scelestissimus; v-a laster foedissima vitia; v-a pack faex hominum; v-a olycka summum malum, extrema miseria; det var det v-a, den v-a olycka som kunde hända mig hoc vero nihil pejus mihi accidere potuit.

Väsen, Väsende:

1. 1. = natur; inre, bestående beskaffenhet: natura; vis (v-t som kraft); vis et natura (animi, honesti – själens, det sedligas v.); genus rei; substantia (Qu. I. praef. 21); essentia (id. III. § 23); res ipsa; icke hafva öga för sakens v. naturam rei non videre; menniskans andliga v. mens hominis.
2. 2. = sätt att vara l. skicka sig: mores; anspråkslöst, anspråksfullt v. mores modesti, arrogantes.
3. 3. ett väsende (sjelfständigt ting): natura (ceterae n-ae, C. N. D. II. § 58; C. Tusc. I. § 66); (res); Gud är ett osynligt v. Dei natura ea est, quae sub sensus non cadat; ett förnuftigt v. intelligens natura; ett högre v. superior quaedam natura (C. de Inv. II. 161); ett andligt v. animus; mens; ett lefvande v. animans.
4. 4. = oväsen, larm: strepitus; tumultus; turba, turbae; hålla v. strepere; göra v. af sig se jactare; gloriari.

Väsentlig: ad (ipsam) naturam rei pertinens; naturam attingens (C. de Off. I. § 18); gravis; magnus; necessarius; det v-a i saken caput rei (caput est artis placere, C.); (ipsa natura rei, res ipsa); en v. omständighet res (pars rei) gravissima; en v. olikhet gravissima, maxima dissimilitudo; det är en v. skilnad emellan dem plurimum inter eos interest; genere ipso inter se differunt (C. de N. D. I. § 16); v. olägenhet malum gravissimum; i v. mon magnopere; vara v. för ngt naturam rei attingere, ad alqd pertinere (p-t ad omnem quaestionem officii semper habere in promptu, quantum hominum natura antecellat bestiis, C.); det v-a för mig är att vara fri mea quidem plurimi interest liberum esse l. libertate frui.

Väsentligen, Väsentligt: ipso genere (similes esse, differre); magnopere.

Väska: pera; mantica.

Väsnas: strepere; tumultuari.

Väst: subucula; tunica (jfr Lat. Lex.).

Väta, f.: humor, humiditas.

Väta, v.: humectare; madefacere.

Vätska: humor; latex.

Växa:

1. I. absolut:
   1. 1. = utveckla sig; tilltaga: crescere (arbor; homo; divitiae, fama); adolescere (v. upp – om menniskor); augeri, augescere (i allm. = ökas); vinden, ryktet v-r increbrescit ventus, fama; låta hår, skägg v. pascere, alere, promittere barbam, capillum.
   2. 2. särskildt om växter = komma upp, trifvas på ett ställe: nasci (in humidis nascitur helioselinum, Pn. XIX. 37; jfr ibdm 9, 11); innasci; provenire; gigni; det land, hvarest pepparn v-r ubi gignitur piper l. quae fert piper.
2. II. med prepositioner:
   1. 1. v. bort: in dies decrescere, obliterari.
   2. 2. v. ifrån ngt: ifrån en klädning supra vestis modum crescere; jam non capi veste; v. ifrån barnskorna e pueris egredi; v. ifrån en sed, en osed in dies desuescere, desuefieri alqa re, ponere alqd (cum praetexta ponere primos amores, cum barba resecare quaedam, C. de Am. 33; Juv. VIII. 166); v. ifrån sig in dies turpiorem fieri.
   3. 3. v. i hop: concrescere.
   4. 4. v. in i ngt: increscere, inolescere (alicui rei).
   5. 5. v. till: crescere, augeri; i ngt, till sig augeri annis, sapientiā; in dies (adolescere l. crescere et simul) pulcriorem fieri.
   6. 6. v. upp: crescere, surgere; adolescere (om menniskor); v. upp efter, att efterträda ngn succrescere alicui; v. upp till en hoppfull yngling juvenem evadere bonae spei l. indolis.
   7. 7. v. ur se Växa från.
   8. 8. v. ut: enasci; v. ut igen renasci.
   9. 9. v. öfver:
      1. a. blifva högre än: supra modum, magnitudinem alicujus crescere; alqo altiorem, majorem fieri.
      2. b. växa så, att det öfverhöljer ngt: tegere (alqd tegitur, obducitur herbis, gramine); (terra tuum spinis obducat – sepulcrum – låta törnen v. öfver, Ppt. IV. 5. 1).

Växt:

1. 1. = växande, uppväxt, tillväxt:
   1. a. eg.: incrementum; auctus; ännu vara i v., vara stadd i v. in incremento esse; (nondum adultum esse); stanna i v-n finem crescendi facere; (ad maturitatem non pervenire); krympa sig i v-n in pravum crescere; (vara gjord) efter v-n in spem futurae magnitudinis (L.); Gud gifver v-n Deus dat incrementa.
   2. b. oeg.: skära till i v-n in majus augere.
2. 2. = kroppsbildning (med afseende på symmetri och reslighet): forma; figura; statura; hög, reslig v. statura procera, magna, excelsa; vacker v. forma justa, venusta, (concinna); klen, svag v. gracilis, brevis statura.
3. 3. = vegetabilisk organism: herba, stirps; växter, äfven = ea quae generantur l. gignuntur e terra (C. de Fin. V. § 10; C. de Sen. § 52).
4. 4. = utväxt på djur l. växtkropp: tuber; tumor.

Växthus: plantaria (pl.); seminarium (plantskola).

Växtkropp: stirps; herba.

Växtlif: stirpium vita (satus, ortus, incrementa, natura eorum quae gignuntur e terra, C. l. c.).

Växtriket: ea, quae gignuntur e terra; (*regnum vegetabile).

Växtämne: germen.

Vörda: venerari; vereri; revereri; colere, observare; v. föräldrar parentes vereri (Appium metuebant servi, verebantur liberi, C. de Sen. § 37); v. öfverhet eos, qui praesunt reip. (homines honore et imperio affectos) observare et colere (C. de Off. I. § 149); v. Guds råd, rättvisa Dei justitiam venerari.

Vördig: reverendus; venerabilis; se v. ut corporis habitu venerabili (magno et amplo) esse (ut ipso aspectu cuivis injiciat reverentiam; jfr Nep. Iph. III. 1).

Vördnad: reverentia (magna fuit quondam capitis r. cani, Ov.); veneratio; verecundia (aetatis v. discrimen facere non poterat; v. parentis, deorum, L.); pietas (kärleksfull, pligttrogen v. – erga parentes, in deos); visa v., hålla i v. vereri; colere, observare; betyga sin v. venerari; colere; med v. nalkas venerabundum accedere.

Vördnadsbjudande: venerabilis; augustus; (qui sui venerationem l. admirationem injiciat).

Vördnadsfull: venerabundus; reverens (sermo in parentes, T.); plenus reverentiae; verecundus (försynt, undsenlig); pius (in parentes, C.); v. tystnad pium, (sanctum) silentium; v. anhållan preces verecundae; v-a böner preces piae, (supplices ödmjuka).

Vördnadsvärd: venerabilis; (venerandus, Sen.; reverendus, Juv.); sanctus; augustus (a-a vocamus templa sacerdotum sancta dicata manu); v. gubbe senex venerabilis.

Vördsam: reverentiae plenus; verecundus.

Vördsamt: verecunde.

Y

Yfva sig, Yfvas: inflari, se inflare (gallus; jfr Brösta sig); elatum, inflatum esse alqa re (y-s af, öfver ngt – gloriā majorum); superbiā efferri; superbire; tumere (tumes alto Drusorum stemmate, Juv.; inflatus et superbus Nerone propinquo – som yfves öfver slägtskapen med N., id.; nostris tumefacta superbiat Umbria libris, Ppt.).

Yfvig: patulus (fagus, Vg.; p-is diffusa ramis platanus, C.); densus, spissus (tät); (opacus lummig); y-t hår, skägg coma, barba spissa, late diffusa (opaca barba, Catl.).

Yfvighet: densitas, spissitas, opacitas.

Ylle se Ylletyg.

Yllefabrik: lanaria officina.

Yllen: laneus.

Ylletyg, Yllevara: pannus laneus, merx lanea.

Ylleväfvare: textor lanarius.

Ymnig: largus; uber; copiosus; abundans; y-t regn largus imber; y-t förråd magna, larga copia; y. gröda, skörd seges uber, laeta; bära y. frukt uberes fruges, fructus ferre; i y-t mått affatim; abunde.

Ymnighet: ubertas; abundantia; magna copia, vis.

Ymnighetshorn: cornu copiae (Hor. Carm. I. 17. 14 ff. hic tibi copia manabit ad plenum benigno ruris honorum opulenta cornu).

Ymnigt: large; copiose; multum; abundanter; cumulate.

Ymp se Ympqvist.

Ympa:

1. 1. ett träd med ympqvist: arborem inserere surculo l. surculum arbori inserere, in truncum immittere (jfr Inympa).
2. 2. y. med vaccin: variolas inserere.

Ympning: insitio (C. de Sen. § 54).

Ympqvist: surculus insiticius l. quo inseritur arbor; clavula; insitio (jfr Lat. Lex.).

Ymsa se Ömsa.

Yngel: fetus (fetus gentis adulti, om bin, Vg.); suboles; proles.

Yngla: fetus edere, eniti, parĕre.

Yngling: adolescens (uppväxande y. – jfr C. de Sen., der motsatsen till senex öfver allt är a.); juvenis (ung man); adolescentulus, admodum adolescens (i de första ynglingaåren; blott en y.).

Ynglingaålder, Ynglingaår: adolescentia; i mina y., första y. adolescente, adolescentulo me; i de första y-åren ineunte adolescentia.

Yngre: junior, vanl. blott i motsats till senior, utan bestämd jemförelse; minor natu, minor; det y. slägtet juniores; minores natu; de y-s centurier juniorum centuriae; y. än jag, tre år y. me minor, tribus annis m.; den y. brodern, den y. Africanus minor fratrum, Africanus minor; i y. åren, i sina y. år firmiore, integriore aetate; dum viget, floret aetas.

Yngst: minimus (natu); minor (y. bland två).

Ynka, Ynklig se Ömka, Ömklig.

Ynnest: gratia; benevolentia; stå i y. hos ngn gratiā valere, gratiosum esse apud alqm; gratum esse alicui; vinna ngns y. gratiam alicujus sibi conciliare; visa ngn y. favere, studere, benigne facere, officium tribuere alicui; se för öfrigt Gunst.

Ynnestfull: benignus, benevolus.

Yppa: aperire, enuntiare, patefacere, indicare, ostendere alqd alicui; y. en plan, sina tankar för ngn consilium, cogitata aperire alicui, (depromere apud alqm, Hor.); jfr Uppenbara, Röja.

Yppa sig, Yppas: tillfälle y. occasio offertur; om tillfälle y. si res, casus, si fors ita tulerit –; oblata, data occasione; svårighet y. difficultas incidit, intervenit.

Yppare (föråldradt): (superior); potior, melior; jfr Ypperst.

Ypperlig: optimus; egregius; eximius; praeclarus; y-t vin optimum, suavissimum vinum; y. fältherre egregius, praeclarus, summus imperator; y-t tillfälle optima (luculenta) occasio.

Ypperst: summus; (omnium) optimus; princeps; praestantissimus; primarius; samhällets y-e principes civitatis viri; de y-e filosofer summi philosophi.

Yppig: i allm.: luxurians; luxuriosus; y. växt, gestalt habitus corporis luxurians, (opimior); (membra l-tia, Ov.); y. gröda laetae segetes; y-t bord mensa luxuriosa, dapibus l. cibis delicatis referta; y-t lefnadssätt vita luxuriosa, deliciis affluens, circumfluens, dissoluta.

Yppighet: luxuria (herbarum, vitae).

Yppigt: luxuriose; delicate; dissolute.

Yr:

1. 1. yr i hufvudet: vertiginosus.
2. 2. = yster: lascivus (puer; malo me Galatea petit, l-a puella, Vg.; capella); petulans; protervus; yr häst equus ferocitate exsultans.

Yra, f.:

1. 1. se Yrväder.
2. 2. sinnets yra: delirium (Ce.); deliratio; aestus, fervor, furor, impetus (animi); febery. aestus febris; tala i yra deliramenta loqui; begärens y. aestus (impetus) cupiditatum; i obetänksam ungdomsy. juvenili temeritate fervens; juvenili impetu tanquam vento incitatus (jfr C. de Off. I. § 49; adhuc florente juventa fervidus, Hor.); kärleksy. furor amoris (C.).

Yra, v.:

1. 1. (yr) snön yr: vento l. turbine agitatur, circumfertur nix; det yrde upp ett moln af dam pulveris nubes coorta, concitata est; y. igen nivibus claudi, praecludi.
2. 2. (yrar): delirare; furere; (aestuare; gestire, exsultare); y. i feber febri delirare (Lucr.), deliramenta loqui; Empedocles y-ar (fantiserar) delirat E. (Hor.); yrande fröjd exsultans, gestiens laetitia (C. Tusc. IV. 66; effusio animi in laetitia, id.); y. af förtjusning exsultare laetitiā.

Yrfä: insectum.

Yrhet:

1. 1. vertigo (yrsel).
2. 2. lascivia, petulantia, protervitas.

Yrhätta: lasciva puella; alacris, alacritate exsultans puella.

Yrka:

1. 1. = fordra ss. rätt: postulare, petere, suo jure contendere, ut – (C. de Or. I. § 166 ff.).
2. 2. = påstå: contendere (med ack. och inf.); censere (rösta för – eruptionem, Cs. b. G. VII. 77); pugnare (C. de Fin. III. 41).

Yrkan, Yrkande: postulatio, postulatum.

Yrke:

1. 1. ars, artificium (quam scit uterque libens, censebo, exerceat artem, Hor.; quam quisque norit artem, in hac se exerceat, C.; de artificiis et quaestibus – näringar – qui liberales – ädla – habendi, qui sordidi – simpla – sint, haec fere accepimus; – omnes opifices in sordida arte versantur, C. de Off. I. § 150 ff.); (vitae genus, v. cursus lefnadsyrke, lefnadsbana; studium – fack); välja, egna sig åt y. artem deligere, in qua versetur; ad artem se applicare; artem, vitae degendae genus sibi constituere (l. c. 117); idka ett y. in arte versari, artem factitare, exercere, profiteri (uppgifva, hafva till sitt officielt uppgifna y.); skicklig i y-t artis peritus.
2. 2. särskildt = praktiskt, industrielt y.: ars operosa; ars, ex qua acquiritur alqd (l. c. 151), qua efficitur alqd ad communis vitae utilitatem; quaestus.

Yrkesafund: aemulatio, obtrectatio inter se opificum, artificum.

Yrkesbroder: ejusdem artis homo; socius in arte colenda.

Yrkesman: artifex; opifex.

Yrkesskicklighet: artis sollertia, peritia.

Yrsel: vertigo; oeg. furor; fattas af y. vertigine corripi, repentino furore tanquam vento incitari.

Yrvaken: somno repente excussus; non satis discusso somno.

Yrväder: nivosa procella, tempestas.

Ysta: cogere (lac); caseum premere.

Ysta sig: coagulari.

Yster: lascivus (puer); ferox (juvenis); ferociā exsultans (equus).

Ysterhet: lascivia; ferocia (f. juvenum habet naturale quiddam, C.).

Yta:

1. 1. i eg. uttryck: area (yta i matematisk mening, Gell.); superficies; summa res (y-n af ngt); uppmäta en y. aream emetiri; y-n af vattnet summa aqua; glida öfver isens yta summam glaciem perlabi.
2. 2. i oeg. uttryck: en vacker, glänsande, leende y. (utseende) grata, splendida, laeta species (forma); dölja sedlig uselhet under en vacker yta grata specie morum foeditatem tegere; hålla sig på y-n, blott se l. vidröra y-n af saken rem leviter attingere, primoribus labris attingere l. gustare; döma efter y-n ex specie judicare; jfr (det) Yttre.

Ytlig:

1. 1. eg.: qui est in summa re; qui summam rem, superficiem rei attingit, perstringit.
2. 2. oeg.: levis; y. kunskap levis, inchoata cognitio; y. bekantskap exigua notitia; hafva blott y-a studier i en vetenskap arte leviter tinctum, imbutum esse; vid en y. betraktelse synes – leviter, obiter aspicienti videtur –; y. menniska homo levis, vanus (ventosus); qui in nulla re subtiliter et diligenter versari solet; y. i kunskaper, bildning leviter eruditus.

Ytlighet: levitas.

Ytligt: y. såra summum corpus perstringere; y. taga kännedom om ngt, studera leviter cognoscere, discere alqd.

Ytterlig:

1. 1. till ställning: extremus; qui est in extrema parte rei; y-a (ɔ: outrerade) åsigter in quibus nihil medium est, sed omnia extrema l. summa (L. II. c. 52).
2. 2. till grad: extremus; summus; ultimus; immensus; nimius; effusus; profusus; immoderatus, immodicus; y-t lättsinne summa, profusa levitas; y. glädje effusa, exsultans laetitia (sicut vetus aetas vidit, quid ultimum in libertate esset, sic nos in servitute, T. Agr. 2); allt y-t är stäldt på gränsen af ett fel omne nimium vitio propinquum est, a vitio parum abest.

Ytterligare, adv.: amplius; deinde.

Ytterlighet: extremum; summum; motsatta y-r res contrariae; gå till y-r modum transire; omnia nimis profundere (C. de Off. I. 105); nimium esse in partem alqam, utramque, omnem; hålla medelvägen mellan y-na mediocritatem tenere, quae est inter nimium et parum (l. c. 89); y-na ligga nära l. beröra hvarandra omnia nimia contrariis propinqua sunt l. in contraria fere convertuntur (C. de Rep. I. § 68); öfvergå till motsatta y-r in contraria vitia delabi.

Ytterligt:

1. a. in extrema parte, in e-o margine rei (sedere, ambulare).
2. b. = Ytterst, adv. 2.: maxime; vehementer.

Yttermera: porro; jam vero; till y. visso quo res certior, testatior sit; quo major fides sit; quod quo magis intelligi possit – (C. de Sen. § 41).

Ytterrock (o. dyl.): lacerna.

Ytterst, adj.:

1. 1. i rummet: extremus, ultimus (C. de Fin. I. § 17); det y-a Thule ultima Thule; till jordens y-e gränser ad extremos terrarum fines; det y-a af hornen extrema cornua; extremum, extremitas cornuum (Cs.).
2. 2. i tiden: extremus; summus, supremus; y-e dagen supremus (mundi, naturae) dies; det är y. på tiden summum tempus est; instat tempus (rei gerendae); när min y-a timma är inne – suprema mihi cum venerit hora – (Tib.); ligga på sitt y-a animam agere; morti vicinum esse.
3. 3. till grad: summus, extremus; ultimus; sak af y-a vigt res longe gravissima; y-a nöd, nödvändighet ultima necessitas; y-a fara summum, extremum periculum, discrimen; våga det y-a extrema audere, experiri; efter y-a förmåga, anstränga sina y-a krafter omnibus viribus contendere; (viris equisque, ut dicitur, decertare, C. de Off. III. 116); tantum, quantum quis potest maxime.
4. 4. det y-a priset: minimum pretium (quo quis rem vendere vult; jfr C. de Off. III. 62 postulabat, ut fundus sibi semel indicaretur).

Ytterst, adv.:

1. 1. i rum: sitta y. extremum sedere.
2. 2. i grad: (longe) maxime; magnopere; nimis; vehementer; y. obetydlig minimus; y. uppbragt magnopere iratus.

Yttra: 1. (vanl. verbis) significare, declarare, ostendere; dicere; eloqui; han y-de följande haec dixit, in hunc modum locutus est; då y-de Crassus: jag vet rätt väl o. s. v. tum Crassus: Non sum, inquit, nescius, Scaevola (jfr inquam, Lat. Lex.); y. ngt med hög röst magna voce dicere alqd; y. en mening sententiam dicere; y. sin mening quid sentiat, eloqui, dicere, aperire; y. sin glädje laetitiam vultu, verbis, gestu declarare, ostendere; y. glädje, sorg (ostendere, dicere se) laetari, dolere re; y. belåtenhet, missnöje med ngt, klander probare, improbare, reprehendere alqd; ej y. ett ord verbum non dicere.

Yttra sig:

1. 1. i sak: signa dare; apparere; exsistere; huru y-r sig sjukdomen quae sunt signa morbi?; folkets missnöje y-de sig på många sätt multa offensionis signa exstiterunt.
2. 2. i ord: dicere; sententiam dicere; y. sig oförbehållsamt quid sentiat, aperire, eloqui; y. sig kort breviter dicere; y. sig för, mot ngt suadere, dissuadere alqd; jfr Uttala sig.

Yttrande: verba; sententia (utlåtande, yttrad mening); vox; (med adverbial l. adjektiv bestämning) dictum; id quod dicit, dixit aliquis; det är ett skönt, träffande y. af Cato praeclarum est illud Catonis; praeclare, commode dixit, (i direkt anförande) inquit Cato; det är ett förträffligt y., af hvem det än må vara commode dixit, quicunque dixit; ett träffande y. commode dictum; hvilket skändligt y. quam nefaria vox (C. de Am. 37; vox inimica amicitiae, ibdm 59); fälla, framkasta ett y. dicere, jacere alqd.

Yttranderätt: sententiae dicendae jus, potestas; – licentia dicendi, quod sentias.

Yttre:

1. 1. i allm. och eg.: externus; exterior; y. sidan af en sak exterior pars; y. rummet prius (anterius) cubiculum; prior pars domus; hela den y. verlden haec omnia, quae sunt supra et subter (C. de Or. III. 20); omnis rerum natura, hic totus mundus et natura (l. c. 178).
2. 2. särskildt:
   1. a. i motsats till det som är inom hus: forensis.
   2. b. i motsats till det inhemska: externus (externa in hac re libentius, quam domestica, recordor, C.); y. fiender (externi) hostes, i mots. till domestici inimici, perduelles o. s. v.; i det y. foris (parvi sunt foris arma, nisi sit consilium domi, C.); den y. politiken res externae (i mots. till res urbanae).
   3. c. i motsats till saken sjelf l. det som tillhör saken sjelf: externus (inanimum est, quod pulsu agitatur externo, C.); adventicius.
   4. d. i motsats till menniskans medvetande, tänkesätt, andliga stämning l. beskaffenhet: ett behagligt, ädelt y. grata, decora, liberalis species; döma efter det y. ex specie judicare; y. fägring corporis venustas, decor; y. fördelar bona corporis, bona externa (C. de Off. II. 88); ofta uttrycker substantivet sjelft tillräckligt det som ligger i ”yttre”, t. ex. y. hyfsning cultus quidam vitae; urbanitas (humanitas = verklig bildning); y. fördelar emolumenta; y. utmärkelser (inanes) honores; y. anständighet vita, vitae cultus a bonis moribus non abhorrens; y. glans och storhet splendor et amplitudo (l. c. I. 67; mots. causa et ratio efficiens magnos viros – inre storhet).

Yttring (jfr Yttra sig, 1): signum; indicium; y-r af – ofta med pl. af ett abstrakt subjekt: y-r af hat, vrede, tapperhet odia, irae, fortitudines, fortiter facta.

Yxa: securis; dolabra; ascia; bipennis (tveeggad); kasta y-n i sjön desperare; rem susceptam deponere (C. de Am. § 47).

Yxa till: asciare; exasciare.

Yxskaft: manubrium securis, dolabrae.

Z

Zar: (Caesar); imperator Russorum.

Zebra: *zebra.

Zefir: zephy̆rus; favonius.

Zenit: vertex caeli.

Zink: zincum.

Zodiak (djurkretsen): zodiăcus; orbis l. circulus signifer.

Zon: zona; plaga (caeli); regio.

Zoologi: *zoologĭa; animalium historia, descriptio.

Å

Å, f.: amnis; fluvius; gå öfver ån efter vatten ɔ: in silvam ligna portare (Hor.).

Å, prep.:

1. 1. om rum: in med abl. l. ensam abl.; ab, ex i uttryck för sida l. rigtning; in med ack.; å stranden in ripa; å högre flygeln a dextro cornu; uppföra å räkning in rationes referre.
2. 2. om tid: å utsatt dag dicta, constituta die.
3. 3. i modala uttryck: å ngns vägnar verbis, nomine alicujus; vara å bane, å färde agi; esse; bringa å bane inferre, inducere sermonem; ferre (legem); movere (quaestionem); å nyo rursus; denuo; sätta å sido omittere, praetermittere.

Åberopa, Åberopa sig på:

1. 1. å. ngn: alqm testem citare, auctorem afferre, proferre, nominare, laudare; auctore alqo uti (a-bus ad istam sententiam obtinendam uti optimis possumus, C. Tusc. I. § 26); ad auctorem alqm confugere (C. de Or. I. 240); alicujus exemplo, auctoritate, auctore alqo (jfr 2) se tueri, se defendere.
2. 2. å. ngt, sig på ngt: afferre causam alqam; å. ngt till sin ursäkt, sitt försvar excusare alqd; se defendere, tueri alqa re (magno se judice quisque tuetur: victrix causa Diis placuit, sed victa Catoni, Lucan.); alqa excusatione, defensione uti; å. sig på sitt föregående lif acta vita, actae vitae integritate se tueri; å. sig på ngns befallning defendere rem jussu (imperio) alicujus actam esse; å. ngns ord alicujus verba afferre, verbis ad rem probandam uti; alicujus auctoritate defendere, probare alqd; å. sig på sitt förra bref, på en tidigare skrift ad priorem epistolam, ad priorem librum (lectorem) delegare (N.).

Åberopande: med å. af testes citans l. cum testes citaret, auctores afferret o. s. v.

Åbo: colonus.

Åbrodd: abrotŏnum.

Åbyggnad: aedificia; quae solo alqo inaedificata sunt.

Ådagalägga:

1. 1. i handling visa (lägga i dagen): declarare (studium gloriae bellicae); ostendere, praestare (ruborem, ingenuitatem suam obscenitate verborum vitanda, C.); å. tapperhet virtute uti, excellere.
2. 2. med ord bevisa: docere; ostendere; comprobare; planum facere; å. ngns skuld convincere, coarguere alqm; det har blifvit fullkomligt å-dt satis l. idoneis argumentis comprobatum est, exstat.

Åder, Ådra:

1. 1. i djurkropp: vena, arteria (jfr Lat. Lex.); blodet strömmar genom å-na sanguis per venas diffunditur; å-n pulserar micat, salit; det flyter kungligt blod i hans å-r regio (sanguine) genere ortus est; slå å. venas secare, ferire, incidere.
2. 2. poetisk å., snilleå.: vena ingenii (fides et ingeni benigna vena est, Hor.).
3. 3. källåder: vena aquarum; å. af guld, silfver vena auri, argenti.

Åderbråck: varix.

Åderlåta: alicui venam aperire, incidere; sanguinem mittere.

Ådraga:

1. 1. ngn ngt: afferre, conflare alicui alqd; causam esse, existere alicui alicujus rei.
2. 2. sig ngt: contrahere (aes alienum); concipere (dedecus, C.); suscipere (inimicitias, invidiam); sibi conciliare.

Ådöma: irrogare (alicui multam, poenam).

Åhåga: studium; voluntas.

Åhöra: audire; auscultare.

Åhörare: auditor (attentum facere a-rem, C.); is, qui audit, (adest; utcunque aderunt allt efter å-nes beskaffenhet, C. de Off. I. 135); (populus, multitudo – publiken, folkförsamlingen, C. de Or. II. § 338); göra intryck på å-ne animos eorum, qui audiunt, movere, commovere; å-nes bildningsgrad bestämmer vältalighetens art oratorum eloquentiae moderatrix auditorum prudentia, C. Orat. § 24; uppmärksam, likgiltig å. attentus (sedulus Hor.), lentus, oscitans auditor; vara, hafva varit ngns å. (lärjunge) audire alqm; operam dare alicui; audivisse alqm.

Åka: curru vehi; åka efter fyrspann quadrigis invehi; åka ut curru excurrere.

Åkalla: invocare, implorare (Deum, Dei auxilium).

Åkallan: invocatio.

Åkare: vecturarius; redarius; (mulio, Juv. III. 317).

Åkdon: vehiculum.

Åker: ager, agellus; arvum (jord, som plöjes); bruka, odla å. agrum colere, exercere.

Åkerbruk: agri cultura, cultus; egna sig åt å. agro colendo operam dare; ad agros colendos se applicare l. convertere; idka å. agrum colere.

Åkerbrukare: agricola; colonus (antiqui ita laudare solebant – bonum colonum, Varr.); dugtig å. agricola fortis, bonus.

Åkerbär: rubus arcticus.

Åkerfält: arvum; (seges).

Åkerhöna: perdrix.

Åkerråtta: mus agrestis.

Åklaga: accusare.

Åklagare: accusator.

Åkomma: morbus; incommodum (valetudinis).

Ål: anguilla.

Ålandsrot: inula.

Ålder:

1. 1. ngns lif l. naturligt stadium af lifvet: aetas; (anni); i sitt 50 ålders år quinquagesimo aetatis anno; L:mum annum agens; späd, frisk, stadgad, mogen, hög, långt framskriden å. tenera, integra, constans, matura, grandis, longe provecta aetas; uppnå en hög å. ad senectutem pervenire; tung af å. gravis annis; menniskor af alla å-ar omnium aetatum homines; i blomman af sin å. in ipso flore aetatis.
2. 2. period i menniskoslägtets l. ett folks historia: aetas.
3. 3. i allm.: den tid ngt varat l. bestått: antiquitas; hög å. vetustas; ett rikes, en slägts å. imperii, generis antiquitas.
4. 4. = ålderdom eller gamla tider, forntid: ”som åldern vis, som barnet oskuldsfull” ingravescentis aetatis sapientiam ineuntis simplicitati conjungens; af å. antiquitus; ab antiquis temporibus.

Ålderdom:

1. 1. i abstr. mening: senectus; senilis, ingravescens aetas; hög å. summa senectus; högsta å. decrepita, confecta s.; hafva ngt på sin å. senem, in senectute (C. de Am. § 5) habere alqd.
2. 2. = de gamle: senes.

Ålderdomsbräcklig, Ålderdomssvag: aetatis vitio, annis infirmus; annis confectus, gravis.

Ålderdomsbräcklighet, Ålderdomssvaghet: senectutis infirmitas, imbecillitas, vitia; dö af å. senectute dissolvi (Sa. Jug. 17).

Ålderman: (senior); princeps (collegii – i ett skrå, sodalitatis).

Ålderstigen: grandis natu; magno natu; aetate provectus.

Åldras: senescere; consenescere; senem fieri; (aetas alicujus ingravescit).

Åldrig:

1. 1. om menniskor: senex, anus (å. man, qvinna); aetate provectus; grandis natu, magno natu.
2. 2. om saker: vetus; vetustus; annosus; (quercus; cornix); antiquus.

Åligga: esse alicujus (meum, tuum, suum) ɔ: debet aliquis; oportet, decet alqm facere alqd (omnes homines – decet summa ope niti, ne silentio vitam transeant, Sa.); det å-r ungdomen att visa de äldre aktning adolescentis est majores natu revereri.

Åliggande, adj.: injunctus alicui; qui est alicujus.

Åliggande, n.: officium; munus (officii); fullgöra å. munere fungi, munus exsequi.

Ållon se Ollon.

Ålägga: injungere, imponere alicui munus, officium alqod; å. ngn att göra ngt imperare, praecipere alicui, ut faciat –, jubere alqm facere alqd; å. ngn tystnad silentium alicui imponere; vetare alqm loqui, alqd enuntiare; å. sig sjelf återhållsamhet, försakelse sponte abstinere, se continere a re.

Åläggande: imperium; jussus; utverka å. för ngn efficere, ut alicui imperetur.

Åm: amphora.

Åminnelse: memoria; till ngns å. in memoriam alicujus, ad memoriam alicujus retinendam; ärofull, vördad i å. cujus memoria posteris clara et venerabilis est; (ryslig i å. ɔ: horresco referens).

Ånga, f.: vapor; nidor (matos).

Ånga, v.: vaporare; vaporem emittere.

Ånger: poenitentia (L., dolor delictorum conscientiā excitatus); känna å., se Ångra; lemna tid, rådrum för å. poenitentiae tempus, locum dare.

Ångerfull: in poenitentiam versus; delictis dolens.

Ångerköpt: quem poenitet, piget fecisse aut omisisse alqd.

Ångest: angor; aestus animi; formido (häftig); betagas af å. angi; aestuare.

Ångestfull: anxius; angoris, formidinis plenus.

Ångestskri: clamor anxius, formidolosus.

Ångra, Ångra sig: (mera sällan impersonelt: det ångrar mig o. d.): alqm poenitet (piget) alicujus rei; delicto dolet aliquis [detta uttryck företrädesvis om moralisk ånger, under det poenitet (och piget) lika väl afse handlingens följder]; han å-r sin handling facti l. fecisse poenitet eum.

År:

1. 1. i allm.: annus; ett, två, tre års tid anni l. annuum spatium l. tempus, biennium, triennium o. s. v.; i år hoc anno; å-ts gröda hornae fruges; å-ts tider anni tempora; i början, slutet af å-t ineunte, vergente anno; principio, fine anni; hvarje år quotannis; för, med hvarje år in singulos annos, in annos; hvart sjette år sexto quoque anno; uppskjuta till å-t, till följande år in annum differre (nec dulcia differ in annum, Hor.); det händer ej på år och dag non semel in anno, vix singulis annis semel fieri solet; jag har ej sett honom på år och dag annus est, cum eum nunquam video; hela å-t om (per) totum annum; dröja ett år någonstädes annum commorari alicubi; två, tre o. s. v. år gammal bimus, trimus, quadrimus; sextio års man (homo) sexagenarius; ett minnesvärdt, olyckligt år annus memorabilis, funestus; under å-ns lopp labentibus, volventibus annis; å-n gå cedunt, labuntur anni.
2. 2. ngns år, ålder: anni; aetas; tung af år gravis annis; de första å-n primi anni; prima, iniens aetas; dö i unga år ineunte aetate, adolescentem mori; en man i sina bästa år homo integrae aetatis, aetate florens; dö i sina bästa år in ipso aetatis flore intercipi; på sina sista år extremis annis; extrema aetate; vara på sitt 10:de år annum decimum agere; till å-n kommen aetate provectus; magno natu; bära sina år väl aetatem (onus aetatis) bene ferre; för sina år pro aetate; pro modo aetatis; hafva å-n inne justa aetate esse; satis multos annos habere; fylla år annum superare, implere.

Åra: remus.

Årblad: palmula remi.

Årgång: annua colletio.

Århundrade: centum anni; saeculum.

Årlig: annuus (som varar ett år, är för ett år l. återkommer hvarje år); anniversarius (årligen återkommande); å-e konsuler annui consules (qui annum in l. cum imperio sunt); å. fest anniversarium festum.

Årligen: quotannis, singulis annis (hvart år), in singulos annos (för hvart år); å. återkommande anniversarius.

Årsbarn: aequalis (jemnårig med) alicui, alicujus; natus eodem anno (quo alter).

Årsböcker: annales.

Årsdag: is dies anni l. fastorum (i kalendern), quo alqd factum est; å-n af ngns födelse dies natalis alicujus; (annuus – completur orbis, ex quo reliquias – parentis condidimus terrā – det är å-n af min fars begrafning, Vg. Aen. V. 49 ff.); fira å-n af ngt anno redeunte celebrare diem, quo alqd factum est (hic dies anno redeunte festus –, Hor. Carm. III. 8. 9 ff.).

Årsgammal: anniculus.

Årsgröda: annona.

Årslång: annuus; å-a lidanden multorum annorum dolores.

Årslön: annuum stipendium; annuum, annua (sunt qui tonsoribus annua praestent, Juv.).

Årsräkning: annuae rationes.

Årsskifte: anni vices; anni exitus l. principium.

Årstid: anni tempus; (commutationes temporum quadripertitae, C. Tusc. I. c. 28).

Årtag: impulsus remorum.

Årtal: annus.

Årtionde: decennium.

Årtull: paxillus; scalmus.

Ås: bergsås jugum; takås culmen.

Åsamka se Ådraga.

Åse: videre; aspicere; spectare; hemsk att åse foedus aspectu l. visu; å. afrättningen supplicium spectare.

Åsido, Åsidosätta se Sida.

Åsidosättande: omissio, praetermissio, neglectio; med å. af allt omnibus rebus praetermissis.

Åsigt: sententia; judicium (omdöme); opinio (mening, fördom); ratio (grundsats); uttala sin å. quid sentiat, dicere, eloqui; hafva samma, annan å. idem, aliud l. aliter sentire, judicare; hafva den å-n att, putare, sentire, judicare alqd esse; ändra å. sententiam mutare; Stoikernes å. Stoicorum ratio; förutfattad, inrotad å. praejudicata, inveterata opinio.

Åska, f.: tonitrus, tonitruum; å-n går tonat; å-n slår ned fulgur cadit, ferit, tangit locum; jfr Blixt.

Åska, v. impers.: tonat; caelum tremit, omnia tremunt fragore (Vg.); det å-r från klar himmel caelo sereno tonat.

Åskdunder se Åska.

Åskknall: fragor tonitrus, caeli.

Åskvigg: fulgur.

Åskåda: attentius intueri; contemplari; spectare (ludos).

Åskådande: contemplatio; spectatio; försänkt i å. in contemplatione defixus.

Åskådare: spectator; ii, qui spectant, adsunt.

Åskådlig: å. skildring, framställning expositio, narratio gravis l. qua res paene sub aspectum, sub sensus subjiciuntur, ante oculos constituuntur (C. de Or. II. 71), quae lectorem l. auditorem tanquam in rem praesentem adducit (Sen. Ep. 66).

Åskådning se Åskådande.

Åskådningssätt: sententia; judicium hopens å. sensus communis l. populi (C. de Or. I. § 12); jfr Föreställningssätt.

Åsna: asinus, -a; asellus, -a.

Åsnedrifvare: agitator aselli; asinarius.

Åsnemjölk: lac asininum.

Åsninna: asina.

Å stad: han är å. abiit, (evasit); han vill, skall å. abiturus est.

Åstadkomma: efficere; movere; creare; impetrare (ab alqo); å. stort resultat magnum alqd, magnam rem efficere, (assequi – för egen räkning); å. förändring af ngt commutare alqd.

Åstunda: cupere; desiderare; expetere.

Åstundan: desiderium.

Åsyfta:

1. 1. med l. om en handling: spectare, pertinere ad alqd (capitalis oratio et p-ns ad aequationem bonorum, C.); han å-r en fullständig förändring id agit, ut commutentur omnia; vult commutari omnia.
2. 2. med ord å.: dicere alqd; petere alqm.

Åsyn: visus; conspectus; aspectus; vid å-n af ngn viso, conspecto alqo; i allas å. in omnium conspectu; i ngns å. coram alqo; ante oculos alicujus; åsyna vitne qui ipse vidit alqd; testis oculatus (pluris est o. unus t., quam auriti decem, Pt.).

Åsämjas se Sämjas.

Åsätta: å. pris pretium ponere, imponere.

Åt, prep.:

1. 1. utmärkande rigtning i rummet: ad; in; versus; åt öster ad orientem versus; vetta, ligga åt söder ad l. in meridiem vergere; meridiem, in meridiem spectare; åt alla håll in omnes partes.
2. 2. utm. handlingens rigtning mot ngn l. ngt, återgifves åt:
   1. a. vanligen med dativändelse: gifva, lemna åt ngn dare, tradere alicui.
   2. b. vara, ligga åt ngn instare alicui (ut faciat alqd); sollicitare, temptare alqm; hans anlag ligga åt ngt natura fert, ducit alqm alqo; komma åt ngt tangere, nancisci alqd; hvad är l. kommer åt dig quid est?; quid negotii est?; (quae te intemperiae tenent?); gå väl, illa åt ngt, ngn bene, male tractare, accipere; parcere, non parcere.
3. 3. i distributiva uttryck: en, två åt gången singuli, bini.

Åt, adv.:

1. 1. sitta åt, hårdt åt: astrictum esse; premere (vestis stricta et artus exprimens, T.).
2. 2. bära sig åt: se gerere alqo modo.
3. 3. gå åt: consumi; interire.

Åtaga sig: suscipere (onus, laborem; aes alienum amicorum); recipere (på begäran å.; se facturum; causam alicujus, officium); spondere, polliceri (se facturum).

Åtagande: susceptio; susceptum negotium.

Åtal: nominis delatio; appellatio; postulatio; ställa under å. appellare, postulare, arcessere alqm; diem dicere alicui.

Åtala: appellare (de iisdem causis alii plectuntur, alii ne a-tur quidem); nomen alicujus deferre; diem dicere alicui; in jus vocare; reum facere, agere; accusare.

Åtanke: ngn kommer i å. alicujus habetur ratio; de alqo cogitatur.

Åtbörd: gestus; lifliga, lugna å-r acres, sedati g.; talande å-r arguti g.; göra en å. gestum capere, reddere; göra en å. med handen manum movere, manu significare alqd.

Åtdraga: astringere; restringere.

Åtel: cadaver; esca (corporis mortui; ad escam – convolant voltures).

Åter:

1. 1. = tillbaka (i rummet): retro; vanl. med re i sammansättning: gå fram och å. prodire et redire; ambulare et redambulare; komma, vända å. redire, reverti.
2. 2. = å nyo, ännu en gång: rursus; iterum (för andre gången); denuo; re i sammansättning.
3. 3. till betalning, ersättning, motsvarighet: re-; vicissim; gifva å. reddere; (ego admiratione virtutis ejus, ille opinione fortasse alqa, quam de moribus meis habebat, me dilexit, C. de Am. § 30).
4. 4. adversativ partikel: autem; contra (quis est, qui C. Fabricii non cum caritate – memoriam usurpet? – quis autem est, quin Tarquinium oderit?, C. l. c. 28).

Återbetala: reddere (pecuniam).

Återbud: renuntius (Pt. Trin. 254); skicka å. till ngn renuntiare alicui.

Återbära: reddere (quod utendum acceperis, C.).

Återfall: *relapsus (in vitia); reditus.

Återfalla: recidere, relabi (in vitium); redire (ad pristinam vitam).

Återfinna: reperire, recuperare (amissum).

Återfordra: repetere; reposcere.

Återfå: recuperare (pecuniam, salutem); recipere; å. besinningen (ex defectione, perturbatione) se colligere, ad se redire; å. sin helsa ex morbo recreari; å. synen visum (lumina oculorum) recuperare.

Återföra: reducere; reportare; referre; å. ngt till dess förra tillstånd in pristinum statum restituere; å. till dess ytterste grunder ab ultimis principiis (alte, altius) repetere.

Återförvisa: rejicere; å. till ny behandling i senaten rem integram ad senatum (rursus) rejicere.

Återgifva: reddere.

Återgå: redire; reverti; köpet å-r redhibetur emptio (C.).

Återgång:

1. 1. persons: reditus (multi dantur ad studia r. – tillfällen till å., C. de Off. I. § 19).
2. 2. aftals, köps: redhibitio (Qu.).

Återgälda: rependere; referre (gratiam); reddere (pecuniam).

Återhemta: repetere; å. krafter vires recuperare, colligere.

Återhåll: continentia; modus; utan å. sine modo; immoderate; med å. moderate; temperanter; modice.

Återhålla: retinere; tenere (risum teneatis, amici?, Hor.).

Återhållsam: continens; temperans; moderatus (abstinens enligt regeln = som ej tillgriper andras tillhörighet; oegennyttig, omutlig: laudat Africanum Panaetius, quod fuerit a., C.); å. i mat och dryck in cibo ac potione temperans; sobrius.

Återhållsamhet: continentia; temperantia.

Återhållsamt: continenter; temperanter; moderate; sobrie; parce.

Åter igen: rursus; contra.

Återkalla:

1. 1. eg.: revocare.
2. 2. oeg.:
   1. a. å. i minnet: in memoriam revocare, memoriā repetere alqd; memoriam rei renovare.
   2. b. å. en mening: mutare; revocare, retractare (Vg., Pn.).

Återkallelse:

1. 1. revocatio.
2. 2. (Återkalla, 2. b.): retractatio.

Återkasta: rejicere (culpam, crimen in alqm); reddere; regerere (convicia, Hor.; crimen alicui, Sen.).

Återkomma: redire; reverti; revenire; å. till ämnet ad propositum reverti, redire.

Återkommen: redux; reversus.

Återkomst: reditus; regressus; vid vårens å. redeunte vere; jag såg honom vid, efter hans å. redeuntem, reversum vidi.

Återlemna: reddere.

Återlösa: redimere (captivos e servitute).

Återlösare: *redemptor.

Återlösning: redemptio.

Återresa: reditus.

Återse: revisere (återbesöka, Vg. Aen. I. 415); (reversum, redeuntem, reducem, post tempus) videre (nec mihi jam patriam antiquam spes ulla videndi; scilicet haec Spartam incolumis patriasque Mycenas aspiciet – conjugiumque domumque patres natosque videbit, Vg. Aen. II. 137; 577 ff.; nec post oculis est reddita nostris, ibdm); å. hvarandra inter se convenire.

Återseende: i å-ts stund cum reducem videret l. cum post longum tempus alter alterum (C. de Fin. III. § 8) l. inter se viderent; glädjas öfver å-t reddito, recepto alqo laetari (recepto dulce mihi furere est amico, Hor.).

Återskaffa: restituere; reparare.

Återskall: (echo); vocis imago; repercussa vox.

Återskalla: resonare (alqd: resonare doces Amaryllida silvas, Vg.; alqa re: r-at mugitibus aether, id.).

Återsken: splendor repercussus; gifva å. relucere, refulgere; renidere.

Återskicka: remittere.

Återskänka: reddere; redonare.

Återstod: reliquiae; reliquum (vitae, C.); id quod superest, restat; å-n af arfvet reliqua hereditas; å-n af skulden residuum.

Återstudsa: resultare; resilire; repercuti.

Återstå: restare; reliquum, relictum esse; superesse; nu å-r att tala om den fjerde dygden restat, ut de quarta virtute loquamur; två tredjedelar af arbetet å-å (att göra) duae partes operis supersunt.

Återställa:

1. 1. absol.: restituere; reficere; renovare.
2. 2. å. till helsan: (e morbo) recreare; excitare (Hor.), restituere alqm.
3. 3. å. ngn ngt: reddere, restituere alqd alicui.

Återställelse: restitutio.

Återsvalla: redundare.

Återsända: remittere.

Återtaga:

1. 1. = taga igen, åter: recipere (nisi tu amisissem Tarentum, ego non recepissem, C. de Sen. 11); resumere; recuperare; å. en sysselsättning, befattning ad studium alqod, ad munus fungendum redire, reverti; studium (longo intervallo intermissum) revocare (C. Tusc. I. 1), recolere (C. de Or. I. § 2); å. regeringen reip. administrationem rursus capessere.
2. 2. = upprepa: (semel, saepius) repetere; iterare.
3. 3. = åter taga till orda: (respondere; resequi, poet.); vanl. med inquit, t. ex. då återtog Crassus: tum l. hic Crassus –: – inquit – (jfr sådana ställen i Ciceros dialoger, der en person åter tager till orda, t. ex. de Or. I. § 45, 74, 78, 113, 129; III. 83, 91).
4. 4. å. ett ord, en mening, ett löfte: mutare; revocare (nescit vox missa reverti ɔ: kan ej återtagas); migrare (promissum); å. ansökan a petitione recedere.

Återtjenst: officium redditum, relatum; relatio gratiae, officii; remuneratio (C. de Off. II. 69); tjenster och å-r officia mutua, o-a ultro citroque data et accepta (magna illa communitas est, quae efficitur ex officiis ultro citro datis acceptis, l. c. I. 56); visa å. gratiam referre (l. c. II. 69); officium, beneficium reddere (l. c. I. 48); officio respondere; vara benägen till å. ad gratiam referendam propensum esse (a quo expeditior et celerior remuneratio fore videtur, in eum fere est voluntas nostra propensior, II. l. c.).

Återtåg: reditus; regressus.

Återvinna: recuperare (imperium; vires).

Återväg: reditus; vara på å-n in reditu esse.

Återvända, v.:

1. 1. reverti; redire; revehi; å. med seger, med byte, i triumf victorem, praedā l. spoliis onustum redire, triumphum reportare; å. dit hvarifrån ngn kommit, i sina spår eo, unde, qua venerit, reverti (vestigia sua religere; vestigia retro observata sequor, Vg.).
2. 2. (gammaldags) = upphöra: desinere.

Återvända, f.: utan å-do perpetuo; sine intermissione; sine fine; continenter.

Åtfölja: sequi; comitari; adjunctum esse rei; å-nde omständigheter ea, quae rei adjuncta sunt; adjuncta (ex a-is argumenta petere).

Åtgång: consumptio (jfr Åt, adv. 3; Afgång).

Åtgången:

1. 1. väl, illa å. bene, male habitus, tractatus; illa å. affectus.
2. 2. = som gått åt: consumptus.

Åtgärd (-gerd):

1. 1. ngns å. opera, cura alicujus; genom min å. meā operā; utan min å. sine me; sine mea opera.
2. 2. vidtaga en å.: viam, consilium inire; facere alqd; kloka å-r prudenter facta; nödfallså. ultima quaedam ratio; jfr Half, Vidtaga.

Åtgörande se Åtgärd, 1.

Åtkomma se Komma åt.

Åtkomst: modus obtinendi l. quo quis obtinuit rem, in rei possessionem venit.

Åtkomsthandlingar: tabulae, literae, quibus quis se rem jure possidere probat.

Åtlyda, Åtlydnad se Lyda, Lydnad.

Åtlöje: irrisio; vara föremål för å. irrisui, ludibrio esse; irrideri, derideri.

Åtminstone: saltem; quidem; at, at tamen (i eftersats); certe (omnia persequimur, volumus c., C.); två dagar å. biduum saltem; jag vill å. icke equidem l. ego quidem nolim; om de ej önska det, gilla de det å. si non desiderant, at tamen approbant (C. de Off. II. 58; jfr tamen ibdm I. 121).

Åtnjuta: frui.

Åtnjutande: fructus.

Åtnöja sig: contentum esse re; satiari (modico s-tus quaestu).

Åtra sig: sententiam mutare (revocare); a suscepto consilio desistere.

Åtrå, f.: desiderium; cupido.

Åtrå, v.: desiderare, cupere; ferri, flagrare desiderio, cupiditate alicujus rei; concupiscere (börja å.).

Åtskilja:

1. 1. i verkligheten (skilja åt): separare (maria tenui discrimine); discernere: sejungere, disjungere, dissociare, dividere (Syriam et Ciliciam montes d-unt; continui montes nisi dissocientur opaca valle; – divellimur inde, Vg.).
2. 2. i begreppet: distinguere (philosophi haec tria genere confusa cogitatione d-unt, C.); discernere; disjungere, sejungere (cogitatione morbum ab aegrotatione; oratorem et philosophum); dignoscere (Hor.).

Åtskiljande: (distinguens); å. kännetecken certa, insignis discriminis nota.

Åtskiljas (skiljas åt): digredi; discedere.

Åtskillig: (diversus); varius; non unus; multus; pl. diversi; nonnulli; aliquot; multi; förorsaka å-t obehag plurimum molestiae exhibere, facessere; å-a menniskor nonnulli homines; å-a slags menniskor varia, multa hominum genera; å-e gånger saepius; på å-a ställen passim; non uno loco; multis locis.