På jättars axlar

Mer om Saltå kvarn och Demeter

noreply@blogger.com (Måns) — Tue, 21 Apr 2009 07:52:00 +0000

Jag har i några tidigare inlägg skrivit om Saltå kvarn och det biodynamiska jordbruk som de och andra antroposofiska organisationer förespråkar. Jag tänkte här fortsätta argumentationen för att biodynamiska produkter bör undvikas...

Läs resten av inlägget på bloggens nya adress!

Andra bloggar om: biodynamiskt jordbruk, saltå kvarn, demeter, rudolf steiner, ekologiskt, krav. Intressant?

På jättars axlar har flyttat

noreply@blogger.com (Måns) — Fri, 03 Apr 2009 11:50:00 +0000

På jättars axlar har nu flyttat till en ny och kortare adress: www.mje.se/blogg. Uppdatera gärna bokmärken och länkar! Den som följer bloggen via en flödesläsare hittar numera atom-flödet på www.mje.se/blogg/atom.xml.

Alla gamla texter och kommentarer har flyttats med till den nya adressen. Flera nya inlägg är på gång och det första dyker upp i början av nästan vecka.

Djurplågeri, alternativmedicin och Saltå Kvarn

noreply@blogger.com (Måns) — Fri, 13 Mar 2009 08:35:00 +0000

När man nämner djurplågeri tänker de flesta nog på tjurfäktning, rävjakt och vanskötta djur. En form av djurplågeri som inte brukar uppmärksammas är när sjuka djur behandlas med läkemedel och metoder som inte fungerar. Jag kommer här att diskutera två av dessa metoder: djurhomeopatin och antroposofisk medicin. De är båda aktuella efter min förra bloggpost, om faran med vidskepelse och pseudovetenskap, där jag nämnde att djuren på de gårdar som producerar bland annat kött åt Saltå Kvarn företrädelsevis behandlas med sådana alternativa metoder, vilket orsakar onödigt lidande. Företagets VD Johan Ununger svarade att han inte höll med om detta, och länkade till en text på Saltå Kvarns blogg. Jag ska återkomma till den lite senare, men vill först diskutera vad homeopati och antroposofisk medicin egentligen är.

Vad är homeopati?
Homeopatin är en medicinsk lära som grundades av den tyske läkaren Samuel Hahnemann i slutet på 1700-talet. Läran är idag populär i exempelvis Indien och Tyskland, förespråkas av det brittiska kungahuset och sägs omsätta 200 miljoner dollar om året i USA. Homeopatiska behandlingar används både på människor och på djur.

Den homeopatiska principen är att ”lika botar lika”. Om någon exempelvis har svårt att sova, det vill säga är för pigg, kan en homeopat tänkas behandla sömnlösheten med koffein. Ämnen som orsakar motsvarande symptom hos en frisk individ skall alltså använda för att bota åkomman. Idén är att späda ut ämnet så mycket att det knappast finns några molekyler av det kvar – och sedan använda det utspädda ämnet som ett läkemedel. Ju mer utspätt ämnet är, desto kraftfullare blir behandlingen.

Homeopati och vetenskapen
Det hela låter onekligen en smula märkligt. Om man späder ut sitt kaffe med vatten och sedan dricker en kopp blir man förvisso inte lika uppiggad som om man druckit en outspädd kopp, men det finns inget som tyder på att man skulle bli sömnig av att dricka kaffe som spätts ut en miljon gånger – eftersom i princip inget av ämnena som ingår i kaffet finns kvar är det man dricker ju bara vanligt vatten. Homeopaterna hävdar att det inte alls är vanligt vatten, utan att det har fått särskilda egenskaper på grund av utspädningen, antingen genom mystiska energier eller genom att vattnet har ett inbyggt minne. Naturvetenskapen fnyser åt homeopatins idéer – om homeopatin verkligen fungerade skulle vi behöva riva upp mycket av det vi tror oss veta om kemi, biologi och medicin. Det säger helt enkelt emot för mycket av den kunskap vi har samlat ihop de senaste århundradena.

Trots att homeopatin har funnits under mer än 200 år så har ingen lyckats bevisa att homeopatiska behandlingar har någon effekt. Tvärtom så tyder de välgenomförda studier som har gjorts på att homeopatiska läkemedel inte är bättre än sockerpiller (vilket man kan läsa om hos exempelvis SvD, The Skeptic's Dictionary och Homeowatch).

Varför tror då människor på homeopatin? Varför upplever så många att homeopatiska medel hjälper? Förklaringen är den märkliga placeboeffekten. I korthet går den ut på att människor som blir ompysslade och får någon ”medicin” som de tror ska få dem att må bättre upplever att de blir bättre. Exakt vilka psykologiska effekter som ligger bakom placeboeffekten är inte helt klart (några hypoteser finns här), men det är ett väldokumenterat och nog så verkligt fenomen.

Men, invänder någon, placeboeffekten kan väl inte förklara varför homeopatiska behandlingar verkar fungera på djur? Djuren kan ju rimligen inte förstå att de får medicin och därmed borde de heller inte bli bättre på grund av att de förväntar sig att bli det. Det stämmer visserligen, men det hela är inte riktigt så enkelt.

Varför verkar homeopatiska behandlingar fungera på djur?
En annan orsak till att behandlingen verkar fungera är att man ofta söker vård när man är som sämst. Många sjukdomar har cykliska förlopp där den sjukes tillstånd varierar. Om man får vård när man är som sämst och sedan blir bättre på grund av den naturliga variationen så är det lätt att dra slutsatsen att detär behandlingen som har haft effekt. För att ytterligare utnyttja den effekten säger de flesta homeopater att patienten kan förvänta sig att först bli sämre under en kortare period innan han eller hon tillfrisknar. Den effekten fungerar förstås också på djur, men risken är att patienten eller djuret får lida onödigt länge eftersom man hade kunnat sätta in en effektiv behandling istället för att vänta på att kroppen själv ska ta hand om sjukdomen. Om patienten dör kan homeopaten också alltid säga att behandlingen är effektiv men sattes in för sent, vilket gör att homeopatin framstår i god dager oavsett hur det går för den som behandlas med den.

Djuren kan inte själva berätta för oss att de mår bättre; den bedömningen måste istället göras av en människa. Och där kan faktiskt placeboeffekten spela en roll igen, eftersom bedömaren förväntar sig att djuret ska tillfriskna och därmed omedvetet lägger extra tyngd vid tecken som tyder på att djuret är piggare igen. Bedömningen av hur friskt djuret är riskerar därför att bli missvisande. Dessutom är det troligt att husse eller matte ger djuret lite extra omtanke och kärlek under sjukdomen, vilket kan ha en positiv effekt på djuret.

Inte testade på djur
Jag tänkte kort citera ett textstycke från en av de webbplatser som tar upp djurhomeopatin. En djurhomeopat försäkrar att "inga mediciner har testats på djur. De många och noggranna prövningar som gjorts både av Hahnemann och hans efterföljare genom århundradena är alla gjorda på människor. Vi djurhomeopater lägger ner mycket tid på att överföra de prövningar som gjorts på människor till att anpassas till våra vänner djuren. Djur är inte så förstörda av stress, pressade tidsscheman, dåliga matvanor osv som vi människor är, så de svarar ofta välidgt väl på homeopati redan i små doser."

Jag har svårt att känna förtroende för en bransch som tycker att det är positivt att de behandlingar som använts för djuren inte har testats på djur. Lika märklig är logiken som följer efter det; det sägs att djur svarar väl på homeopati redan i små doser. Det låter konstigt. Den homeopatiska tanken är ju att ju mindre dosen är desto kraftigare är behandlingen. Vad är det egentligen som homeopaten påstår?

Antroposofisk medicin
Den antroposofiska medicinen är en märklig blandning av homeopati, alkemi och astrologi. Som jag har skrivit i en tidigare text så kommer idéerna från Rudolf Steiner, som fick dem från kosmisk minnesbank. Han ansåg att sjukdomar beror på handlingar vi utfört i våra tidigare liv och utvecklade en medicinsk lära som byggde på ett mystiskt samband mellan metaller, himlakropparna och människans organ.

Även om man är beredd att acceptera tanken på att Steiner fick medicinsk kunskap på övernaturligt vis så kvarstår ett antal problem med den antroposofiska medicinen. Det finns inga belägg för att det nyss nämnda sambandet skulle existera. I en artikel om antroposofisk medicin skriver Sven Ove Hansson att de två vanligaste behandlingarna bygger antingen på metaller eller örter. Bland annat används bly och kvicksilver i en del preparat, ofta i homeopatiska spädningar, men ibland i så höga halter att de kan orsaka förgiftning. De örtmediciner som används saknar i många fall bevisad effekt. En bra referens för dessa örtpreparat är Salvekvick och kvacksalveri av Simon Singh och Edzard Ernst.

Sammanfattningsvis bygger alltså den antroposofiska medicinen på dåligt underbyggda mystiska idéer. Astrologi, alkemi och homeopati, som ligger till grund för många av behandlingarna, saknar helt vetenskapligt stöd. Antroposofisk medicin är inte lika noggrant undersökt som homeopatin i stort, men de undersökningar som har gjorts ger inget stöd för att de flesta behandlingarna skulle vara effektiva. Vidare läsning finns i en utmärkt artikel i tidskriften Folkvett.

Alternativmedicin och onödigt lidande
Djurskyddslagen säger att djur inte ska utsättas för onödigt lidande och att de ska ges medicinsk behandling när de behöver det. Men att ge djuret en behandling inte är effektiv, som när djuret behandlas med homeopatika eller vissa antroposofiska metoder, är inget annat än att neka djuret behandling. Det om något är att orsaka onödigt lidande, vilket jag alltså menar är vad som sker inom det biodynamiska jordbruket som Saltå Kvarn förespråkar.

Som Johan Ununger påpekar på Saltå Kvarns blogg så säger Demeterreglerna som Saltå Kvarns bönder följer att ”biologiska, antroposofiska, homeopatiska och andra naturläkeåtgärder är att föredra [framför] kemisksyntetiska läkemedel och antibiotika”. Det vill säga; behandlingar med ingen, svag eller icke-bevisad effekt är att föredra framför bevisat effektiva behandlingar.

Ununger verkar sedan argumentera att deras djur inte lider värre än djur inom vanliga ekologiska jordbruk, eftersom KRAV har liknande regler. Det stämmer inte. I svenska KRAV:s regler förespråkas inte alternativmedicin. Precis som Demeter-reglerna säger KRAV-reglerna att djur som medicinerats inte direkt får användas för slakt eller mjölkning, vilket är vad som sägs i de textstycken som Ununger citerar, men det är definitivt inte detsamma som att säga att djuren ska behandlas med alternativa metoder. Däremot ska det poängteras att de europeiska KRAV-reglerna är mer positiva till alternativmedicin. Vi ska heller inte glömma att även om djur i stor utsträckning behandlas med alternativmedicin på konventionella ekologiska jordbruk så skulle det inte rättfärdiga användandet vid de biodynamiska jordbruken, vilket verkar vara den tes som Saltå Kvarn driver.

Jag har tidigare kontaktat svenska KRAV angående användandet av alternativmedicin inom ekologiskt jordbruk och de uppgav då att användandet av sådana behandlingar inte är vanligare inom ekologiska jordbruk än inom konventionellt jordbruk. I kommentarerna till min text om faran med vidskepelse frågade jag Johan Ununger om han kunde säga att detsamma gällde biodynamiska jordbruk. Han verkar ha läst texten, men har inte svarat. På samma sätt undviker han de kritiska frågor som ställs i kommentarerna till bloggposten hos Saltå Kvarn.

Förhoppningsvis är den kritik som jag ovan framfört mot användandet av homeopati och antroposofisk medicin, i synnerhet inom jordbuk, klar och tydlig. Att istället för fungerande mediciner använda mediciner som antingen inte fungerar eller som inte har testats ordentligt i kontrollerade vetenskapliga studier är inget annat än djurplågeri, hur välmenande man än är när man behandlar djuren. Nog måste även Saltå Kvarn hålla med om att det är viktigt att djuren på de biodynamiska gårdarna behandlas med fungerande läkemedel?

På jättars axlar har flyttat! Du hittar numera den här texten på ny adress. Läs mer och kommentera inlägget där!

Andra bloggar om: alternativmedicin, homeopati, antroposofisk medicin, saltå kvarn, djur. Intressant?

Faran med vidskepelse

noreply@blogger.com (Måns) — Thu, 12 Mar 2009 08:14:00 +0000

Jag avslutade mitt förra inlägg, om astrologi i Sveriges Radio, med att prata om varför jag tycker att astrologin är långt ifrån harmlös. Jag tänkte nu utveckla de tankarna vidare, men för vidskepelser i allmänhet. Vidskepelse och pseudovetenskap kan orsaka stora skador, både för individen och för samhället i stort, och det är det som är själva anledningen till att den här bloggen överhuvudtaget finns.

Kanske är det bra att börja med att förklara vad jag menar med vidskepelse och pseudovetenskap. Till vidskepelser räknar jag irrläror som astrologi, feng shui och tarot, medan jag med pseudovetenskap menar saker som framstår som vetenskapliga fast de egentligen inte är det; som intelligent design och stora delar av alternativmedicinen. Många av de idéer som jag skriver om idag och som jag tidigare har skrivit om här på bloggen hör till båda kategorierna.

Vad är det då för skada som jag anser att de här lärorna gör? Det finns i mina ögon tre huvudpunkter.

Vidskepelser och pseudovetenskap är fördummande. Med hjälp av den vetenskapliga metoden har vi genom århundradena lärt oss oerhört mycket om hur världen omkring oss ser ut och fungerar. De idéer som florerar inom exempelvis astrologi, alternativmedicin och parapsykologi står ofta i direkt motsägelse till den kunskap som vi har. Att tro på sådana saker är att välja att strunta i vad människan vet om sin omvärld för att istället leva i en illusion formad av magiskt tänkande. Många lägger ner väldigt mycket tid på att lära sig mer om hur "horoskop kan lära oss mer om oss själva och om framtiden" och om hur "medier kan tala med de döda" - men det är tid som de ägnar åt att lära sig saker som är fel - tid som de istället hade kunnat använda till att göra verklig nytta eller lära sig något som faktiskt stämmer. Vidskepelse hindrar oss från att se världen så som den faktiskt ser ut, blockerar vårt kritiska tänkande och får oss att fatta felaktiga beslut därför att vi inte känner till sakers verkliga tillstånd. Det är ett steg tillbaka mot medeltidens mörker.

Vidskepelser och pseudovetenskap orsakar ekonomisk skada. Varje år spenderar privatpersoner ofattbara summor på alternativmedicin och på att få råd och hjälp från medier, siare och astrologer. Staten ger årligen flera miljoner i bidrag till verksamheten vid Vidarkliniken i Järna, trots att de ägnar sig åt verkningslösa behandlingar. Landsting i olika delar av riket lägger pengar på liknande verksamheter och kommuner, företag och till och med Luleås tekniska universitet kastar pengar i sjön genom att elsanera lokaler i tron om att elöverkänslighet är en verklig sjukdom. Enskilda individer såväl som samhället i stort förlorar årligen mångmiljonbelopp på verkningslöst nonsens. De pengarna skulle kunna användas bättre.

Vidskepelser och pseudovetenskap orsakar fysisk skada. Många alternativmedicinska behandlingar verkar genom placeboeffekten, den psykologiska effekt som gör att man blir bättre därför att man tror att man ska bli det, vilket innebär att patienterna upplever att behandlingen hjälper dem. Ibland kan placebo vara tillräckligt - kanske kan det lindra smärta eller hjälpa den som har en lindrigare åkomma. Problemet är att om man tror att de alternativa behandlingsformerna verkligen fungerar så vänder man sig gärna till alternativmedicinen även då man har åkommor där placeboeffekten inte räcker till för att bota sjukdomen; som exempelvis cancer, malaria och HIV.

Situationen blir kanske som tydligast när behandlingarna utövas på personer och varelser som inte själva kan fatta besluten, som små barn eller djur. Det finns tragiska exempel på hur barn har dött av egentligen ganska ofarliga åkommor därför att deras föräldrar försökt bota deras sjukdomar med alternativmedicin eller böner. De djur som blir det biodynamiska nötkött som Saltå Kvarn nu marknadsför som extra nyttigt och naturligt får lida i onödan därför att de när de är sjuka behandlas med verkningslösa preparat som homeopatika istället för exempelvis fungerande antibiotika. Somliga vägrar att låta sina barn vaccineras mot farliga sjukdomar därför att de helt felaktigt tror att vacciner orsakar autism och diabetes, vilket är farligt inte bara för barnen utan även för samhället i stort, eftersom det ökar risken för att sjukdomarna ska få fäste i samhället.

Ett annat skrämmande exempel är den sydafrikanska AIDS-politiken där staten rekommenderade befolkningen att äta rödbetor och vitlök som skydd istället för att använda kondom eller, om de smittats, äta de bromsmediciner som finns. Förutom att man kan lockas att använda behandlingar som inte hjälper eller lyssna till felaktiga hälsoråd från alternativmedicinare finns dessutom risken att de alternativa preparat man tar stör något konventionellt läkemedel som man också tar; exempelvis kan många av de vanligaste örtpreparaten blockera effekten av p-piller och hjärtmediciner. Alternativmedicinens vilja att hjälpa kan ofta få motsatt effekt.

För att sammanfatta: vidskepelse och pseudovetenskap orsakar stor skada, båda fysiskt och ekonomiskt, och bidrar till att göra oss dummare. Det är av de här anledningarna som jag tycker att det är väldigt allvarligt när SR marknadsför astrologi, när Ny Teknik presenterar feng shui och när media förhåller sig okritiskt till vidskepelser och irrläror. Det förstärker eller befäster de här idéernas starka position i samhället och gör dem till en del av vår vardag. Det är en skrämmande utveckling, från vilken vi har inget att vinna, men allt att förlora.

På jättars axlar har flyttat! Du hittar numera den här texten på ny adress. Läs mer och kommentera inlägget där!

Andra bloggar om: vidskepelse, pseudovetenskap, alternativmedicin, astrologi, tarot, homeopati, feng shui, vetenskap, media. Intressant?

Astrologi i Sveriges Radio

noreply@blogger.com (Måns) — Fri, 27 Feb 2009 09:48:00 +0000

Morgonpasset i Sveriges Radios P3 fick i måndags, den 23/2, besök av en astrolog, som diskuterade astrologi i allmänhet och ställde horoskop åt de tre programledarna. Programledarna diskuterade intresserat det som sades och ifrågasatte inte astrologens många – felaktiga – påståenden. Den medverkande astrologen Maria O'Nils erbjuder tjänster inom bland annat horoskop, tarot och psykosyntes och har därmed själv ett ekonomiskt intresse av astrologin. Horoskopen går att lyssna på här och programmet i sin helhet går för en tid framöver att lyssna på här.

Programmet väcker en del frågor om SR:s ansvar gentemot sina lyssnare. SR:s sändningstillstånd och radio- och tv-lagen säger att de program som sänds ”ska vara opartiska och sakliga, och att inget ensidigt intresse ska gynnas”. Att låta en person med ett tydligt ekonomiskt intresse inom ett område oemotsagd framföra rena lögner och underbygga vidskepelse borde inte falla inom ramen för public service-bolagens uppdrag.

Media är oerhört viktigt för hur vi formar vår världsbild. De reportage och vinklingar som vi får oss till livs från radio, tidningar, internet och tv formar i mångt och mycket det ramverk som våra tankar och uppfattningar kan röra sig inom. Som oberoende av politiska och kommersiella intressen åtnjuter public service-bolagen en särställning vad gäller trovärdighet i svensk media. SR har 3,7 miljoner lyssnare varje dag och medelsvensken lyssnar på bolagets kanaler 70 minuter om dagen. Med en sådan genomslagskraft har Sveriges Radio ett ansvar utöver det vanliga.

Det finns inga belägg för att himlakropparna skulle styra våra liv eller kunna berätta om vår sam- eller framtid. Maria O'Nils påstående i Morgonpasset om att personer med vissa stjärntecken oftare jobbar inom vissa branscher har inget stöd i de statistiska undersökningar som gjorts på området. Horoskop skrivs på ett så allmänt sätt att de kan passa in kusligt bra på nästan vem som helst. Astrologin saknar helt och hållet vetenskapligt stöd. Skulle SR låta en kreationist oemotsagd få lägga fram sina idéer i deras populära morgonprogram? En person som tror att jorden är platt? En person som tror att barn kommer med storken? Troligen inte, men för astrologin är man uppenbarligen beredda att göra ett undantag.

På Granskningsnämndens webbplats kan man läsa att reglerna för SR säger att ”om programföretaget har gjort en rimlig saklighetskontroll före sändning och uppgifterna senare ändå visar sig vara felaktiga strider inte det mot kravet på saklighet” samt ”en felaktig sakuppgift måste dock alltid rättas när det är befogat” och att ”en ensidig framställning i ett program kan balanseras av ett annat program”.

Reglerna finns till för att se till att våra licenspengar används på ett bra sätt. Är det här ett exempel på bra användning? En rimlig saklighetskontroll om påståendena om astrologi visar genast att de är felaktiga. Är det befogat att anse att dessa felaktiga sakuppgifter bör rättas? Planerar SR att inom kort sända ett program som kritiskt granskar astrologi och liknande vidskepelser, förslagsvis som ett inslag i Morgonpasset, för att nå samma lyssnargrupp som blivit vilseledd?

Man kan invända att astrologi inte tas på allvar och att inslaget bara ska ses som underhållning. Men faktum är att ett stort antal människor tar astrologi och horoskopens råd på största allvar. Exemplen är flera. En siffra som brukar nämnas är att flera hundra miljoner dollar årligen spenderas på astrologi – enbart i USA. Människor fattar livsavgörande beslut utifrån råd från deras astrologer – Maria O'Nils hemsida säger uttryckligen att astrologin är extra bra att använda för att svara på frågor som ”när kommer jag att flytta, byta jobb, karriär, liv...?”. När Ronald Reagan var president i USA, och därmed världens kanske mäktigaste man, planerades hans möten och kalender nästan helt utifrån en astrologs råd. Vidskepelser hindrar oss från att uppfatta vår omgivning som den faktiskt ser ut och blockerar vår förmåga att tänka kritiskt.

En undersökning utförd av Synovate Temo på uppdrag av föreningen Vetenskap & Allmänhet visade att var fjärde svensk anser att astrologin är en vetenskap, jämförbar med fysik och biologi. Många tror på astrologernas råd och astrologin gör verklig skada.

Astrologi är inte underhållning och ska inte behandlas som om den vore det.

Vidare läsning om astrologi och vad vetenskapen har att säga:
Astrology hos The Skeptic's Dictionary, med bra referenser för den som vill läsa mer
Länksamling om astrologi hos Vetenskap och folkbildning
Misconceptions: Astrology hos Phil Plait's Bad Astronomy
Fler exempel på skada orsakad av astrologi hos Bad Astronomy och The Perky Skeptic.

Andra bloggar om: astrologi, sveriges radio, public service, media, pseudovetenskap. Intressant?

Månlandningsbluffen och Stanley Kubrick

noreply@blogger.com (Måns) — Thu, 13 Nov 2008 16:18:00 +0000

Dokumentären Dark Side of the Moon, eller Opération Lune som den heter på franska, handlar skenbart om hur CIA fejkade månlandningen 1969 i en filmstudio med hjälp av mästerregissören Stanley Kubrick. I intervjuer berättar bland andra Donald Rumsfeld, Henry Kissinger, Buzz Aldrin och Kubricks änka om hur det hela gick till. Tycks det. I själva verket är intervjuerna antingen tagna från andra håll (med personernas kommentarer tagna från ett sammanhang till ett annat) eller utförda efter manus. En berättarröst för konspirationsteorin vidare och får det att låta som att Kissinger och Rumsfeld uttalar sig om månlandningarna.

Syftet med filmen är att visa hur lätt det är att luras med TV-mediet. Att visa att man genom att ta uttalanden och filmklipp ur sina sammanhang utan vidare kan "bevisa" att Stanley Kubrick hjälpte Nixon att fejka månlandningen. Förhoppningen är att det ska väcka frågor hos tittaren och få oss att undersöka de uppgifter som media serverar oss med åtminstone lite mer kritiska ögon i fortsättningen.

Det är meningen att tittaren efter en stund ska inse att dokumentären inte kan vara äkta. De konspirationsteoretiska påståendena blir mer och mer vrickade och det dyker upp fler och fler uppenbara felaktigheter i det som sägs och visas. I eftertexterna visas slutligen skådespelarnas namn och hur de intervjuade personerna sitter och skrattar åt några av sina repliker. Om man inte har förstått det tidigare så blir det i eftertexterna väldigt uppenbart att det rör sig om en låtsasdokumentär, en mockumentary.

Alla har dock inte förstått vad dokumentären egentligen ville visa. I ett medborgarförslag till Gagnefs kommunfullmäktige år 2004 ansåg en man att eftersom Kissinger nu erkänt att månlandningen var en bluff så borde man ta bort texterna om månlandningen ur skolböckerna. Och påståendet om att Kubrick var med och spelade in månlandningen och att Kissinger och Rumsfeld erkänt det florerar tämligen friskt på internet (exempelvis för några månader sedan på en svensk blogg, där bloggaren dock blandade ihop innehållet i Dark Side of the Moon med det i en allvarligt menad dokumentär om samma ämne). Men hur kan man undgå att förstå att det hela är en bluff?

En förklaring kan finnas i att filmen går att hitta på YouTube. Har man sett den förut så märker man snart något märkligt - personerna som har lagt upp den har i flera fall klippt bort eftertexterna! I den versionen kan filmen ses här, här och här, uppdelad i tre delar, medan det riktiga slutet finns här. Plötsligt blir det inte lika tydligt att det rör sig om en låtsasdokumentär. Låtsasintervjuerna och låtsasargumenten för att månlandningen skulle vara en bluff används alltså på fullaste allvar av konspirationsteoretiker, trots att filmskaparna ansträngt sig för att göra det uppenbart att de inte menar allvar med filmen.

Tydligare än så blir inte deras poäng om hur illa det kan gå om man inte tänker kritiskt.

(Den mycket sevärda filmen kan ses i sin helhet på YouTube, med start här. Den som faktiskt tror att månlandningarna inte har ägt rum rekommenderas att läsa den här texten.)

Andra bloggar om: månlandning, henry kissinger, donald rumsfeld, usa, stanley kubrick, bluff, apollo moon hoax. Intressant?

Urin i allmänna simbassänger

noreply@blogger.com (Måns) — Sat, 08 Nov 2008 14:17:00 +0000

Det sägs ibland att "efter att ha simmat en timme i en allmän pool har du fått i dig en halv liter urin". En googling hittar snabbt mängder av bloggar som listar påståendet, och det har bland annat nämnts i SVT:s Dr Åsa. Men stämmer det verkligen?

Låt oss ta Centralbadet i Uppsala som ett exempel. Jag skulle uppskatta att poolen är 25 meter lång, 10 meter bred och 3 meter djup (i genomsnitt), vilket ger en volym på 25*10*3=750 kubikmeter eller 750 000 liter.

Låt oss vidare anta att fem personer har kissat i poolen sedan den senast rengjordes. Engelskspråkiga Wikipedia uppger att en urinblåsa kan innehålla 0,4-0,62 liter urin, så vi antar att alla fem personer har släppt ut en halvliter urin var i simbassängen. Det finns i så fall 5*0,5=2,5 liter urin i vattnet.

Andelen urin i bassängen blir då 2,5/750000=0,000003333 liter. Om vi antar att urinet är jämnt fördelat i poolen så måste man då för att få i sig en halvliter urin få i sig mer än 150 000 liter vatten.

Jag upprepar: 150 000 liter vatten på en timme! Det är 2500 liter i minuten, eller 42 liter i sekunden. Vi tar inte upp särskilt mycket vatten genom huden, så intaget måste alltså ske genom munnen. En vidöppen människomun är ungefär en fjärdels kvadratdecimeter, vilket innebär att man måste simma i nästan 17 meter per sekund, ha vidöppen mun och hela tiden svälja allt vatten som kommer in för att lyckas få i sig den där halvlitern urin på en timme.

Slutsats? Man ska nog inte tro på allt man läser, inte ens på internet.

Alternativ slutsats? Om man faktiskt får i sig så mycket urin så är det läge att söka sig till simlandslaget.

Andra sådana här så kallade faktoider kan man hitta på utmärkta faktoider.nu. Ta en titt!

Andra bloggar om: pool, badhus, urin, kiss, faktoider, myter. Intressant?

Himalayasalt och nyttiga mineraler

noreply@blogger.com (Måns) — Sat, 02 Aug 2008 15:49:00 +0000

Jag har tidigare skrivit om Himalayasalt; ett rosaskimrande salt som tillskrivits diverse nästan magiska hälsoeffekter. I Sverige ser man inte längre i samma utsträckning just den typen av marknadsföring av saltet (men det är fortfarande vanligt nere på kontinenten) - istället marknadsförs saltet ofta som ett nyttigare och mer mineralrikt alternativ till det vanliga bordssaltet. Med tanke på alla märkligheter som tidigare har påståtts om saltet är det kanske naturligt att vara en smula skeptisk även mot det påståendet.

Förra året skrev jag en artikel om Himalayasaltet för tidskriften Folkvett som förutom påståendena om saltets hälsoeffekter bland annat diskuterade just mineralinnehållet. De kemiska analyser av saltet som finns på internet tyder visserligen på att det faktiskt innehåller fler mineraler än vanligt salt, men det faktumet i sig är inte så värst intressant. Den intressanta frågan är om man verkligen får i sig mer nyttiga mineraler genom att äta Himalayasalt. Eftersom jag inte diskuterat den frågan här på bloggen tidigare så passar jag på att citera mig själv (ur Folkvett-artikeln):

Det är förstås tänkbart att de övriga ämnena, som järn och kalium, som finns i saltet kan vara till nytta för kroppen, och att Himalayasaltet därför skulle vara att föredra framför vanligt bordssalt. Utgående från samma kemiska analys som tidigare nämnts kan vi dock konstatera att det inte är någon större idé att använda saltet som mineraltillskott. För att en kvinna skall få i sig dagsbehovet av järn måste hon äta mer än tre hekto Himalayasalt, medan en man måste äta ett halvkilo för att få i sig dagsbehovet av magnesium. Ett intag som motsvarar dagsbehovet av natriumklorid ger bara någon eller några procent av behovet av järn. Det är betydligt enklare att få i sig mineralerna genom att äta exempelvis broccoli, spenat eller köttprodukter. Vid jämförelsen med vanligt bordssalt skall också noteras att Himalayasaltet inte innehåller jod, vilket sedan många år tillbaka tillsätts i bordssalt som ett skydd mot struma.

Om man äter en någorlunda varierad kost så har man alltså ingen extra nytta av att äta Himalayasaltet. Många som äter saltet är skeptiska mot Livsmedelsverkets rekommendationer, men noterar förstås ändå att de mineralmängder som finns i saltet är försumbara jämfört med vad man får i sig från annan mat. Den som själv vill räkna lite på det hela kan roa sig med att ta en titt på de tre tabeller som jag tog fram när jag skrev artikeln förra året, och som ligger till grund för beräkningarna ovan:

Tabell 1. Rekommenderat dagligt intag av vissa mineraler

Kön, ålder	Järn (mg)	Kalium (mg)	Magnesium (mg)	Jod (μg)
Kvinna, 18-30	15	3,1	280	150
Kvinna, 31-60	15/9^*	3,1	280	150
Man, 18-30	9	3,5	350	150
Man, 31-60	9	3,5	350	150

*9 mg rekommenderas för kvinnor som inte menstruerar
Källa: Livsmedelsverket, http://www.slv.se/templates/SLV_Page.aspx?id=13942&epslanguage=SV (2007-07-15)

Tabell 2. Mineralinnehåll i livsmedel

Livsmedel, 100 g	Järn (mg)	Kalium (mg)	Magnesium (mg)
Broccoli, rå	0,73	316	21
Spenat, rå	2,71	558	79
Bredbar leverpastej	7	0	0
Himalayasalt	4,48	37,3	14,2

Källa: http://www.nal.usda.gov/fnic/foodcomp/search/ (2007-07-15), förpackning Arbogapastej, http://www.klokast.se/GIE/Salt/HANALYS.pdf (2007-07-15)

Tabell 3. Jämförelse av salter

Livsmedel, 5 g	Natriumklorid (g)	Järn (mg)	Kalium (mg)	Magnesium (mg)	Jod (μg)
Jozos salt med jod	4,99	0	0	0	250
Himalayasalt	4,96	0,22	1,87	0,71	<0,5

Källa: Förpackning Jozo salt med jod, respektive http://www.klokast.se/GIE/Salt/HANALYS.pdf (2007-07-15)

Andra bloggar om: himalayasalt, salt, mat, skeptiskt. Intressant?

Uppföljning 2: Falskt medium hjälper polisen

noreply@blogger.com (Måns) — Fri, 01 Aug 2008 09:44:00 +0000

När fallet Engla utreddes i april så uppmärksammade TV4 och Expressen att polisen tagit hjälp av ett så kallat medium i sina undersökningar. I en text diskuterade jag deras okritiska rapportering och i en första uppföljning kunde man se att mediet Ann-Marie Hedin inte hade prickat det minsta rätt. När fallet nu tas upp i rätten har Aftonbladet haft en serie artiklar om de fel de anser att polisen gjorde i utredningen, och där tas användandet av mediet upp. Tidningen har tagit del av polisens anteckningar, där följande står att läsa:

"… hon (mediet, reds anm) säger också att hon tror att det är två unga män som har med försvinnandet att göra. Den ena mannen skall vara av utländsk härkomst är 165–170 cm lång har bruna ögon är nagelbitare och är rökare, han skall ha ett avsmalnande lite härjat utseende. Någon av männen skall också ha vistats på behandlinghem och han har problem i skolan. Hon säger också att han skall vara psykiskt instabil och kommer att söka en psykjour."

Mediet hade alltså inte bara fel om platsen för brottet, som tidigare konstaterats, utan också om gärningsmannen (-männen) – beskrivningarna är långt ifrån den misstänkte Anders Eklund.

Bloggen orsakverkan har appropå samma Aftonbladetartikel ett läsvärt inlägg om poliser och medier.

(Till skillnad från Aftonbladet väljer jag att skriva ut namnet på det medium som ”hjälpte” polisen. Detta för att personer som söker på internet efter hennes meriter som medium inte bara ska stöta på gammelmedias okritiska rapportering om hennes insatser kring Engla-utredningen.)

Andra bloggar om: medium, engla, aftonbladet, expressen, tv4. Intressant?

Finns imaginära tal?

noreply@blogger.com (Måns) — Tue, 17 Jun 2008 13:52:00 +0000

Att berätta att man läser matematik är långt ifrån alltid ett bra sätt att bryta isen när man inleder ett samtal med en ny bekantskap. Allt som oftast möts ett sådant erkännande av skepsis och kommentareren "Jaha... Jag är jättedålig på matte”, vilket trots att det kan låta självnedvärderande långt ifrån sällan uttalas med en viss stolthet. Ibland är det dock ett lysande sätt att öppna ett samtal, som den gången då jag hade en Lundateknolog som skrev på sitt exjobb inom tillämpad sannolikhetsteori som bordsdam. På en fest i höstas sken en lärarstudent upp när jag berättade vad jag sysslade med och utbrast ”Åh, vad bra! Då kan jag ju fråga dig om något som jag undrat över. Finns imaginära tal?” Jag vet inte om det svar jag fick fram där och då riktigt gav frågan rättvisa. Den här texten är ett försök att komma med ett ordentligt svar på den frågan. För att ta oss igenom svaret behöver vi lite gymnasiekunskaper i matematik; till att börja med något om ekvationslösning och sedan kanske lite kunskaper om funktioner, geometri och derivatan.

Antag att vi vill lösa andragradsekvationen x²+1=0 , det vill säga, hitta ett x sådant att x²=-1. Då måste x=√-1, roten ur -1. Efter en stunds funderande kommer vi fram till att det inte finns något vanligt (reellt) tal som uppfyller det villkoret. Samma problem dyker upp om vi exempelvis vill lösa vissa tredjegradsekvationer.

Den italienske matematikern Girolamo Cardano (1501-1576) sysslade med just tredjegradsekvationer. Formeln för hur man löser dessa är uppkallad efter honom, efter att han publicerat den lösning som hans kollega Tartaglia anförtrott honom i utbyte mot ett tysthetslöfte om resultatet. Äran av att ha infört det ”fiktiva” talet √-1, som var nödvändigt för lösandet av ekvationerna, brukar ändå tilldelas Cardano. Om Cardano berättas för övrigt att han tog sitt eget liv genom självsvält för att de astrologiska förutsägelser han gjort om sin död skulle stämma.

För att lösa problemet med att √-1 inte fanns så låtsades man helt enkelt att talet fanns och räknade vidare. Och det fungerade! På så sätt kunde man också konstruera roten ur andra negativa tal, så att exempelvis √-4=√-(4*1)=√4√-1=2√-1. Många matematiker var skeptiska till de här nya talen, och kallade dem för imaginära, lite för att förringa dem.

Så småningom utvecklades en djupare teori för de imaginära talen. Man införde beteckningen i=√-1 och döpte om talen till komplexa. Trots att de tillsynes var så konstgjorda visade det sig snart att de dök upp på ett naturligt sätt i många tillämpingar; exempelvis i de matematiska beskrivningarna av kartor, strömmar, kvantmekanik, snöflingor och astronomi. Idag är de en integrerad, naturlig och viktig del av matematiken.

Finns då talet i eller är det bara så att vi likt renässansmatematikerna låtsas att det finns och glatt räknar vidare? Till att börja med kan vi konstatera att i i någon mening är ett abstrakt tal. Till skillnad från de naturliga talen 1, 2, 3, 4, ..., som vi till vardags använder för att räkna saker, så kan vi inte intuitivt förknippa komplexa tal med något påtagligt; vi kan inte säga att vi har 4i äpplen i handen. Men på samma sätt är det också med många andra tal. Om vi har delat upp en tårta i sex bitar så är det kanske meningsfullt att tala om 5/6 tårta, men vad är exempelvis 5/6 människa? Och kan de negativa talen -1, -2, -3, ... anses vara något naturligt? Visst, de används på temperaturskalor, men skalorna är konstruerade av människor som helt sonika bestämt vad negativa gradtal skall stå för. Och kanske kan man i värsta fall hitta negativa tal på sitt bankkonto, men vad betyder egentligen det? Kan man i någon fysisk mening ha mindre än ingenting på banken? Frågan om ingenting leder oss vidare till talet 0, som kanske är människans märkligaste uppfinning. Att använda en symbol för att beskriva avsaknad, att låta något beskriva intet, är ett väldigt abstrakt grepp. Noll är ett mycket märkligt tal, som steg in i vår matematik förhållandevis sent i historien.

På samma sätt kan vi diskutera talet π, pi, som dyker upp när vi exempelvis vill beskriva en cirkels area. Men i sinnevärlden finns det inga perfekta cirklar, så formeln för att beräkna cirkelns area är någonting onaturligt, och därmed är också π det. Ändå ser vi talet π som något ”verkligt”, på samma sätt som bråkdelar, negativa tal och 0 ses som verkliga.

Frågan om talet i finns föder därmed andra frågor. Vad innebär det att ett tal finns? ”Finns” talet 1? 0? Negativa tal? Är matematiken något verkligt, något påtagligt? Behöver den vara det för att kunna användas?

Kanske ska vi nöja oss med att se matematiken som ett språk som vi kan använda för att beskriva vår omvärld. Vi kan se dess beståndsdelar – tal, funktioner, räknesätt och annat – som ord som kan kombineras efter grammatiska – logiska – regler för att säga olika saker. Frågan om de komplexa talens existens blir då lika märklig som frågan om huruvida ordet ”boll” verkligen finns.

De ”påhittade” komplexa talen har för övrigt en rad fina egenskaper som gör att de är ganska trevliga att arbeta med. De öppnar upp och förklarar en rad områden av matematiken. Ett av de mest välkända resultaten visar ett samband mellan i, π och talet e.

e, som är ungefär lika med 2,718 förekommer vanligtvis i exponentialfunktionen e^x, som har den märkliga egenskapen att den är sin egen derivata. Talet dyker upp överallt i matematiken och används bland annat för att beskriva så vitt skilda saker som bakterietillväxt och när kunder ankommer till en butik. Och vi kan kombinera några av matematikens viktigaste beståndsdelar; addition, multiplikation, upphöjning, likhet, e, i, π, 1 och 0; i ett enda uttryck: det gäller nämligen att e^i*π +1=0. Tal och begrepp från olika delar av matematiken, saker vi använder för att beskriva helt olika saker i vår verklighet, är alltså långt mer ihoplindande än vi från början kunnat ana. För att förstå varför det är så behöver vi mer kunskaper om sinus, cosinus och Taylorserier... men det får bli en historia för en annan dag.

Andra bloggar om: matematik, matte, komplexa tal, imaginära tal. Intressant?

Uppföljning: Falsk medium hjälper polisen

noreply@blogger.com (Måns) — Fri, 25 Apr 2008 07:53:00 +0000

Fallet Engla verkar vara löst; den misstänkte mördaren Anders Eklund har erkänt och mediebevakningen har trappats ner. Jag skrev tidigare om att ett medium hjälpt polisen i deras sökande efter den försvunna flickan, vilket det helt okritiskt rapporterats om i TV4 och Expressen. Det kan vara på sin plats att så här i efterhand ta en titt på vad mediet tillförde utredningen.

Enligt Expressen ledde mediet Ann-Marie Hedin två poliser till ett sommarstugeområde 1,5 mil söder om Stjärnsund, där de letade efter flickan. ”Allt stämde när jag kom på plats. Engla har varit där och jag tror att hon finns kvar” berättade hon för tidningen. Hon hade fel. Engla hade inte varit i området och mediet prickade inte ens in väderstrecket rätt – Anders Eklund hade fört henne åt nordost, till Hedesunda i Gästrikland.

Ann-Marie Hedin skrev kort efter nyhetsrapporteringen en text om sökandet efter Engla på sin blogg. Hon har nu (med facit i hand?) valt att ta bort texten.

Mediet var inte till mer hjälp än vad vilken gissande person som helst skulle ha varit. Fallet löstes med hjälp av vittnen (som använt högst alldagliga sinnen) och modern teknik (som exempelvis en nyinköpt digitalkamera). Ann-Marie Hedin ledde polisen i helt fel riktning och slösade bort deras tid.

Kommer det att hindra självutnämnda medier från att fortsätta att ta betalt för att vilseleda människor? Nej. Och Ann-Marie Hedin kommer att förknippas med att hon hjälpte polisen med utredningen om mordet på Engla – ett fall som ju löstes. Bättre reklam kunde hon knappast ha önskat sig.

Andra bloggar om: engla, medium, ann-marie hedin. Intressant?

Falskt medium hjälper polisen

noreply@blogger.com (Måns) — Tue, 08 Apr 2008 09:10:00 +0000

TV4Nyheterna rapporterade igår att "polisen i Dalarna tar hjälp av ett medium i sökandet efter Engla", den försvunna tioåriga flickan från Stjärnsund. Större delen av inslaget (se det här) om sökandet efter flickan i deras 22-nyheter ägnades åt just ett medium som alltså ska hjälpa polisen i deras arbete.

Det är kanske inte konstigt att bolaget som sänder serier som Medium (som påstås bygga på mediet Allison DuBois liv - trots att denna till skillnad från seriens DuBois aldrig har hjälpt polisen med en utredning), Ghost whisperer (baserad på bedragaren och "mediet" James van Praags arbete), Hemsökta hus (som avslöjats vara en bluff), Det okända (där självutnämnda medier helt utan skam utövar såväl cold som warm reading) och Mannen som talar med andar (även det med storbluffen James van Praagh) sänder ett sådant inslag. Det är antagligen en alldeles utmärkt markandsföring för deras program.

Är det naivt att hoppas på att TV4 skulle kritiskt granska den hjälp som "mediet"Ann-Marie Hedin erbjuder flickans familj? Bemöda sig att undersöka om något medium någonsin har varit till faktisk hjälp för polisen? Berättelser om medier som hjälper till att hitta försvunna människor och lösa mordgåtor är vitt spridda, men när de väl börjar granskas visar det sig att historierna inte håller. Skepdic.com har en artikel om fenomenet, där bland annat en tv-producent och en FBI-agent citeras:

"These guys don't solve cases, and the media consistently gets it wrong," says Michael Corn, an investigative producer for "Inside Edition" who produced a story last May debunking psychic detectives. Moreover, the FBI and the National Center for Missing & Exploited Children maintain that to their knowledge, psychic detectives have never helped solve a single missing-person case.

"Zero. They go on TV and I see how things go and what they claim but no, zero," says FBI agent Chris Whitcomb. "They may be remarkable in other ways, but the FBI does not use them"

"Mediet" som hjälper till i fallet Engla säger på sin hemsida att hon är medial, håller seanser, sysslar med healing, agerar andlig coach med hjälp av kanalisering från andevärlden, tyder tarotkort, kommunicerar telepatiskt med djur och hittar försvunna föremål (med övernaturliga metoder, får man anta). Hon ger dessutom kurser i bland annat auramålning, seans och psykometri (att få reda på saker om ett föremåls historia genom beröring). Det är en väldig massa övernaturliga förmågor hon säger sig besitta - och inte en enda en av dem har någonsin kunnat visas innehas av någon människa någonstans.

De "medier" som erbjuder sin "hjälp" till familjer i den här situationen ägnar sig, vare sig de själva tror på sina förmågor eller är rena bedragare, åt en riktigt ljusskygg verksamhet, där de exploaterar förtvivlade familjers gripande efter halmstrån i deras allra mörkaste stunder i livet.

TV4 gör världen en otjänst genom att så fullkomligt okritiskt rapportera om deras verksamhet.

Andra bloggar om: tv4, medium, medier, engla. Intressant?

Media, politik, vetenskap och Gud

noreply@blogger.com (Måns) — Sun, 23 Mar 2008 15:27:00 +0000

Idag finns i Aftonbladet respektive SvD två debattinlägg, som på olika sätt berör ämnena media, politik, vetenskap och religion, och båda är väl värda att uppmärksammas och kommenteras.

I Aftonbladet skriver Ulla Johansson under rubriken Stoppa mediernas religiösa propaganda om det hon upplever som en ”[stark] propaganda för kristen ideologi som Sveriges Television bedriver”. Johansson menar att kristendomen på okritiskt sätt presenterats i public service-kanalerna och illustrerar sin åsikt med ett inslag i Rapport och ett samtal i morgonsoffan med en sjuk kvinna som fått styrka av sina nyfunna tro. Det senare exemplet är intressant, just därför att det är ett exempel på hur religion och andlighet ofta behandlas i media; man lyfter fram exempel på hur människor (den sjuke, överlevaren, kändisen, ...) funnit hopp, styrka och glädje i sin tro. Betydligt ovanligare är att man bjuder in den person som just lämnat sin tro, den person som har trott på något men sedan av rationella skäl har lämnat detta något bakom sig. Tvivlaren, skeptikern och den nyblivna ateisten tycks inte väcka samma intresse i media. På samma sätt undviker man ofta att ifrågasätta och kritiskt granska religionen och den roll den spelar i Sverige och omvärlden, både för enskilda människor och i samhället i stort. Om det fortsätter riskerar vi att matas med en väldigt onyanserad bild av vad tro och religion kan ge människor.

Samma fenomen är tydligt i TV-serier, och framförallt i amerikanska sådana. Ett avsnitt kommer där någonting övernaturligt verkar vara i görningen – det verkar spöka, man får meddelanden från andra sidan eller mystiska ljussken syns på himlen. I slutändan är det då allt som oftast skeptikern som blir tvungen att omvärdera sin syn på världen, när det mystiska inte verkar kunna förklaras på något naturligt sätt. Det är långt ifrån hur verkligheten ser ut (något som exempelvis kan inses genom att komma ihåg att James Randis dollarmiljon, som delas ut till den person som kan bevisa något övernaturligt, fortfarande ligger orörd efter många år och många försök) och ger en felaktig bild till tittaren. Något som kan vara allvarligt, eftersom media spelar en så viktig roll i formandet av vår bild av omvärlden.

Johansson nämner också SVT:s program om anden Ambres, där man på bästa sändningstid anmärkningsvärt okritiskt presenterade snickaren Sture Johansson, som säger sig vara bebodd av en 3000 år gammal egyptisk ande. En liten detalj som man inte nämnde i programmet var att snickaren tjänar pengar på att skriva böcker och ge kurser om Ambres ”visdom”, vilket närmast gör det hela till en reklamfilm för en man som antingen är en lurendrejare eller lider av vanföreställningar. Ett läsvärt inlägg om programmet finns på Expressens debattsidor och ett annat hos Stefan Olsson.

Ulla Johansson kommentarar att även dagstidningar förmedlar pseudovetenskap och religiösa budskap utan någon som helst kritisk granskning. Hon nämner en Aftonbladet-artikel om spökjägare och Helle Kleins kristna ledare i samma tidning. Fler exempel på medias hantering av pseudovetenskap finns att läsa här på bloggen; några exempel är texterna om parapsykologi, seanser och energimedicin (den sistnämnda om en artikelserie i SvD som gjorde att tidningens Idag-redaktion utnämndes till Årets förvillare 2006).

För att delvis byta ämne går vi till dagens Svenska Dagbladet, där Hans Åke Scherp, docent i pedagogik vid Karlstads universitet, skriver om regeringens skolpolitik. Scherp menar att Jan Björklunds idéer om skolan går emot vetenskap och beprövad erfarenhet och att de snarast hör hemma i 1800-talet:

Förutom att Björklunds åtgärder motverkar förverkligandet av skolans nuvarande uppdrag strider de mot både nationella och internationella forskningsresultat samt beprövad erfarenhet när det gäller lärande, undervisning, skolutveckling, ledning och styrning.

Artikeln är välskriven och klart tänkvärd. Eftersom jag inte är insatt i pedagogikforskningen kommer jag med intresse att följa den kommande debatten och se vad andra forskare, och inte minst Jan Björklund själv, har att säga.

Jag har tidigare funderat kring regeringen och Björklunds beslut om att av ideologiska skäl lägga ned försöket med gymnasieskolor med elevmajoritet i skolstyrelsen, utan att först utvärdera resultatet av försöket. Om Hans Åke Scherp har rätt så har Björklund nu återigen låtit ideologi prioriteras högre än kunskap om hur verkligheten egentligen är beskaffad. Det är ett farligt och mycket märkligt sätt att arbeta på.

Kristdemokraternas religiösa argumentation kring frågan om homoäktenskap och de lite underligare delarna av Miljöpartiets åsikter är andra exempel på hur religion och vetenskap hanteras inom politiken. Det föder frågan om hur tungt vetenskap och beprövad erfarenhet väger när våra skattepengar spenderas, något som jag kommer att få anledning att återvända till i ett framtida blogginlägg.

Andra bloggar om media, politik, svt, vetenskap, religion, kristendom, gud, jan björklund, regeringen, skolan, aftonbladet, svt. Intressant?

Ledde kaliumbrist till rättegångskollaps?

noreply@blogger.com (Måns) — Mon, 21 Jan 2008 21:17:00 +0000

På SvD:s Webb-tv (och DN:s dito) berättar Tito Beltran om sin kollaps under rättegången mot honom. Han säger att han på grund av allergi mot bland annat paprika och lök inte har kunnat äta annat än chips och läsk (och någon macka) de senaste fyra veckorna, vilket har gjort att han har fått en "allvarlig kaliumbrist". Det, tillsammans med något besvär han har med sköldkörteln, gjorde att han bröt samman.

En webbsökning visar att kaliumbrist kan leda till höjt blodtryck, muskelförsvagning och kramper, men att det inte verkar finnas någon anledning till att det skulle få någon att svimma. Bristen är vanligast när man lider av diarré eller kräks mycket under en period. Kalium spelar en viktig roll för att neuronerna i våra hjärnor ska fungera ordentligt, för vattenbalansen och för att hålla blodtrycket nere.

Hur får vi då i oss kalium? Jo, en av våra absolut viktigaste kaliumkällor är... potatis. Så om Tito levt på chips de senaste fyra veckorna borde han rimligen inte ha fått i sig särskilt mycket mindre kalium än vanligt. Ursäkten känns därför en aning krystad. Tomas Bodström bedyrar i videon på SvD:s webbplats att han inte misstänkt Tito Beltran för att iscensätta kollapsen, men med den förklaring som tenoren ger kanske det finns anledning att undra.

Huruvida Tito Beltran är skyldig eller inte har jag ingen aning om. Men att han skulle ha kollapsat på grund av kaliumbrist? Jag är skeptisk.

Andra bloggar om: tito beltran, rättegång, kalium, tomas bodström. Intressant?

Kort om koldioxid - SLU gör rätt

noreply@blogger.com (Måns) — Thu, 10 Jan 2008 20:58:00 +0000

SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, börjar nu i dagarna kampanjen Koldioxidens vänner, som med ironins hjälp försöker sprida information om den globala uppvärmningen. Man kommer att ha annonser i tidningar, i Stockholms tunnelbana och på webben. På YouTube finns redan några av kampanjens filmer för beskådan.

Det har talats en del om kampanjen i bloggosfären de senaste dagarna. Klimatskeptiska Moderna myter kritiserar kampanjen under rubriken Skattepengar slösas bort på absurd uppfostringskampanj med frågor som "är det SLU:s uppgift att genom dyra reklamkampanjer indoktrinera folket?" Jonas Morian är positiv till Koldioxidens vänner men undrar om det är rätt att låta en statlig myndighet bedriva opinionsbildning.

Jag tycker att det är det – i frågor som kan avgöras vetenskapligt. Om SLU hade drivit en kampanj för att Sverige skulle vara en republik hade det varit något annat, men här vill man helt enkelt informera om vad vetenskapen idag har att säga om koldioxiden. Om vad den forskning som har gjorts på området säger. Det är precis vad våra skattepengar ska gå till – universitetets så kallade tredje uppgift är just att informera om de slutsatser som dess vetenskapsmän kommer fram till (Högskolelagen 1 kap 2 §). I en tid då det finns lobbyister som verkar för en politik som vore förödande för jorden är det viktigare än någonsin att de som vet mest om vårt klimat berättar hur det verkligen ligger till.

Det är inte opinionsbildning utan folkbildning.

Andra bloggar om: politik, slu, Koldioxidens vänner, vetenskap, global uppvärmning. Intressant?

Himalayasalt i tidskrift och på ICA

noreply@blogger.com (Måns) — Sun, 06 Jan 2008 10:25:00 +0000

Under hösten kunde man i tidningen Folkvett läsa en artikel jag skrivit om bluffen med Himalayasalt. Artikeln finns nu publicerad på tidningens hemsida. Förutom en sammanfattning av en del av det jag tidigare har skrivit om saltet här på bloggen så innehåller artikeln en granskning av den forskning som har gjorts om Himalayasalt, fler tankar kring dess brytning och en diskussion kring vilken nytta de extra mineralerna i saltet eventuellt kan ha. Ta gärna en titt!

Ungefär samtidigt som artikeln skrevs passade Santa Maria och Falksalt på att lansera Himalayasalt, som tidigare bara sålts hos hälsokostsspecialister, till försäljning i vanliga butiker. I Santa Marias pressmeddelande kan man läsa att det "innehåller över 80 grundämnen", vilket antyder att de inte gjort sig omaket att googla på "himalaysalt" och hitta texten där jag försöker förklara varför påståendet om att det skulle innehålla mer än 80 grundämnen är rent nonsens. Det är en sak när flummiga new age-försäljare pratar om sådant, men när dumheterna kommer från till synes seriösa företag blir den falska marknadsföring de utgör allvarligare. Nu verkar det i och för sig inte gå särskilt bra för deras Himalayasalt - jag har fortfarande inte hittat det på någon butikshylla här i Uppsala. Kanske har åtminstone Sveriges ICA-handlare vett nog att googla innan de tar in nya produkter?

Andra bloggar om: himalayasalt, salt, falksalt, santa maria.

Myterna på Facebook

noreply@blogger.com (Måns) — Sat, 05 Jan 2008 18:12:00 +0000

Jag erkänner: jag är fast i Facebookträsket. Skumma avtal till trots loggar jag in flera gånger i veckan för att se vad som skrivs, vad som händer och vad mina vänner, både sådana som är nära och de som är långt bort, har för sig just nu. När man surfar runt bland olika Facebookanvändare är det oundvikligt att man stöter på något som heter FunWall och SuperWall – meddelandetavlor där användarna skickar bilder, filmklipp och text till varandra. Vanligt är också att kedjebrev om olika hemskheter cirkulerar på de här tavlorna, och som så ofta med sådana så är det mesta rena påhitt. Den här texten handlar om några av dem.

Våldtäktsdrogen Progesterex
Ett kedjebrev som cirkulerar handlar om en otäck våldtäktsdrog vid namn Progesterex:

Enligt polis och sjukhus blev en kvinna kidnappad från en nattklubb och våldtagen flera gånger sedan övergiven. Hon kom inte ihåg vad som hände men försöker fortfarande avslöja våldtäktsmännen Tillsammans med våldtäktsdrogen Rohypnol fanns spår av Progesterex, som är ett litet steriliserings-piller. Preparatet används nu av våldtäktsmän i samband med fester, för att våldta och sterilisera sina offer. Progesterex fås hos veterinär för att sterilisera större djur. Ryktet säger att progesterex som används med Rohypnol kallas för 'date rape drug' Det som gäller för progesterex är samma som för Rohypnol, den ska ner i tjejens drink.

Texten fortsätter, och berättar bland annat att kvinnor som får Progesterex blir steriliserade för livet. Meddelandet är signerat av ”Birgitta Olofsson , Sjuksköterska, doktorand , Umeå Universitet." Det hela är ruskigt. Som att tanken på våldtäkt inte var obehaglig nog – nu verkar det alltså som att det dessutom finns risk för att kvinnor kan bli steriliserade av sin drink på krogen.

Lyckligtvis är det inte sant. Det rör sig om en påhittad historia, och drogen Progesterex finns inte på riktigt. Läkemedelsverket har ett pressmeddelande om historien, som tydligen har cirkulerat sedan 1999. Hexmaster har skrivit mer om det hela. Det jobbar en Birgitta Olofsson vid Umeå Unversitet, men hon forskar inom geriatrik och har enligt Hexmasters uppgifter ingenting med kedjebrevet att göra. Hexmaster uppger också att ingen överhuvudtaget har tagit fram piller för medicinsk sterilisering. Det finns således ingen anledning till oro för den typen av piller i drinkar.

Den försvunne Evan Trembley
Ett annat vanligt förekommande kedjebrev handlar om en försvunnen 15-årig pojke vid namn Evan Trembley:

Please look at the picture, read what his mother says, then forward this message on. My 15 year old boy, Evan Trembley, is missing. He has been missing for now two weeks. Maybe if everyone passes this on, someone will see this child. [...]

Bland annat Snopes.com har skrivit om kedjebrevet, som även det är en bluff, möjligen iscensatt av pojken själv. Sajten skriver att några ledtrådar till att det hela inte är på riktigt är att det inte står varifrån eller när Evan försvann och att den Yahoo!-mailadress som finns i brevet inte är registrerad.Värt att ha i åtanke nästa gång man stöter på ett brev av den här typen.

Kedjebrev för att få vara kvar
Sedan en tid tillbaka cirkulerar också ett brev som påstås vara från Facebooks grundare. Det uppger att sidan har alldeles för många inaktiva användare, och att man behöver rensa bort dem för att få mer plats på sin server. Användaren som får meddelanden uppmanas att skicka vidare det, så att Facebook ser att hon är aktiv.

Om Facebook verkligen var intresserade av att rensa bort användare som inte är aktiva skulle de mycket enklare kunna göra det genom att titta i sina databaser, där de rimligen sparar uppgifter om när olika användare loggar in. På så sätt kan de, utan att någon särskild handling krävs från användarna, se vem som är aktiv på sidan. Ett alternativ, om de verkligen ville att man själv skulle visa att man var aktiv, skulle vara att det dykte upp en liten ruta som man fick klicka i när man loggade in på sidan. Varför skulle de krångla till det med ett dåligt stavat kedjebrev när lösningarna ovan är mycket enklare än att spåra brevet? Även det här brevet är en bluff.

Och så vidare...
Det finns fler kedjebrev som är bluffar, som exempelvis brevet om den cancersjuka flickan Amy Bruce. En av mina favoriter är brevet som har texten "Forward this to all, then press F8 and those that have a crush on you will appear!" Jag tvivlar på att särskilt många tror på brevet, men många verkar ändå vilja chansa på att det kanske fungerar, eftersom de skickar det vidare...

Ett tips till dig som får sådana här brev är att vänta en sekund innan du skickar dem vidare. Ta en titt på Hexmasters faktoider och Snopes.com, eller googla efter det som brevet handlar om. Det kostar dig ingenting, och i bästa fall blir du och dina vänner lite klokare på kuppen. Kedjebrev är inte roligt, och du gör inte någon nytta genom att sprida falsk och oroande information vidare. Våga vara länken som bryter kedjan!

Fotnot. Läsare av På jättars axlar kan möjligtvis tycka att den här texten, även den av Hexmaster, är intressant läsning.

Andra bloggar om: facebook, kedjebrev, progesterex, internet, webben, myter. Intressant?

Saltå kvarn och antroposofin

noreply@blogger.com (Måns) — Mon, 13 Aug 2007 15:23:00 +0000

Det ekologiska jordbruket är på framfart. Miljömedvetna konsumenter lägger gärna ut några extra kronor på varor som ligger rätt i tiden och är bättre för naturen. En ekologisk framgångssaga handlar om Saltå kvarn, som på senare tid har uppmärksammats i pressen, bland annat för att deras prisbelönta förpackningar och goda bröd. Företaget, som säljer bland annat bönor, frukt, müsli, mjöl, bröd och juice, ekologiskt eller biodynamiskt odlat, omsatte förra året 75 miljoner kronor. Mellan hyllningsartiklarna och prisutdelningarna kan det därför vara på sin plats att ta sig en titt på vad det biodynamiska jordbruket egentligen går ut på.

Saltå kvarn ägs till största delen av ett 15-tal antroposofiska stiftelser. Antroposofin växte fram under början av1900-talet ur österrikaren Rudolf Steiners idéer. Steiner ansåg sig genom meditation få kunskap från en kosmisk minnesbank, och hans bidrag till världen inkluderar den antroposofiska medicinen, som bland annat till stor del bygger på homeopati (en medicinsk lära utan verklighetsförankring, vars läkemedel inte har bättre effekt än sockerpiller), och den kritiserade Waldorfpedagogiken (som Uppsalabloggaren theWitch har skrivit om sina erfarenheter av i en rad läsvärda bloggposter). Steiner, som lärde att människan funnits på jorden ända sedan dess skapelse, talade även om reinkarnation, Atlantis, astralkroppar och andra pseudovetenskapliga idéer.

Den något märkliga biodynamiska odlingen är även den sprungen ur Steiners kosmiska minnesbank. Grundtanken är att man skall driva ett ekologiskt jordbruk, där man skall bygga upp ett eget kretslopp på gården. Man är emot konstgödsel och användandet av kemikalier och strävar efter att få en balans i jordbruket. Mat som kommer från biodynamiskt odlade råvaror kan få bli Demeter-märkta (ett biodynamiskt alternativ till KRAV-märkningen).

Det är i Demeter-reglerna för biodynamisk odling som vi hittar den första märkligheten. På sidan 18, under rubriken 5.8. Behandling av djur med läkemedel/hälsojournal, står tydligt att ”biologiska, antroposofiska, homeopatiska och andra naturläkeåtgärder är att föredra [framför] kemisk-syntetiska läkemedel och antibiotika”. Djurvännen torde bli förskräckt – istället för att ge sjuka djur fungerande läkemedel skall den biodynamiske bonden välja att ge verkningslösa kurer och därmed förlänga djurens lidande.

Kanske ännu märkligare, men mindre harmfullt, blir det när vi tittar på den biodynamiska såkalendern, som säger att man skall så, skörda och arbeta efter månens och stjärnornas rörelser. Idéerna är i mångt och mycket desamma som de bakom en av våra mest kända vidskepelser, astrologin. Det är också dessa himlavalvets rörelser som avgör när man på ett närmast alkemiskt sätt skall tillverka de olika preparat som fungerar som gödsel, och som anses vara en väldigt central del av jordbruket.

Intressant att notera är också att den biodynamiska odlingen bygger på den vitalistiska tanken om att det finns stora skillnader mellan kemin hos levande och död materia. Man tror att den besjälade materien på något sätt skulle fungera annorlunda än den döda – en tanke som sedan länge har passerats till vetenskapens kabinett över kuriösa felaktiga idéer.

Antroposofin, Saltå kvarns verksamhet och den biodynamiska odlingen har sin grund i många vidskepliga och oriktiga idéer. Det skall poängteras att alla idéer inte är fel – tvärtom har man många fina idéer om djur och natur. De menar väl men missar målet. Så länge man fortsätter att ge sjuka djur verkningslös medicin är därför varor från vanliga ekologiska jordbruk utan tvekan att föredra.

Uppdatering 2009-03-13: en fortsättningen på den här texten finns nu här.

Vidare läsning finns hos tidskriften Folkvett, som flera gånger har uppmärksammat antroposofin från ett kritiskt perspektiv. Bland annat har man berättat om användandet av flådda sorkar i jordbruk och nedgrävda urinblåsor i medicin, Rudolf Steiners raslära och antroposofisk medicin.

Andra bloggar om: saltå kvarn, antroposofi, antroposoferna, mat, jordbruk, biodynamisk odling, ekologiskt jordbruk, demeter, krav, rudolf steiner, miljö, pseudovetenskap. intressant?

Olika tips i SvD

noreply@blogger.com (Måns) — Sat, 16 Jun 2007 08:41:00 +0000

Köksdelen av dagens SvD har en läsvärd artikel där Lisa Förare Winbladh (från bland annat Tasteline och bloggen Matälskaren) skriver om olika lyxsalter. Artikeln finns när detta skrivs (ännu?) inte på webben, men var åtminstone för mig lite extra rolig läsning eftersom hon skriver om mina texter om Himalayasaltet.

Inte fullt så upphetsande var artikeln på sidan bredvid – Smart mat gynnar kroppen. Där tipsar man om olika ”intelligenta råvaror som kan skapa hälsa på ett naturligt vis”, och jag måste säga att jag är försiktigt skeptisk till hur effektiva de presenterade livsmedlen egentligen är (deras påstådda effekter är i många fall dåligt dokumenterade, se exempelvis gojibären, och aprikoskärnorna stoppades i New York på grund av den höga cyanidhalten, som tidningen i och för sig varnar för).

Det som dock mest fångade min uppmärksamhet var att SvD i artikeln länkar till, och intervjuar en representant för, Center för energimedicin, en organisation som sysslar med magnetterapi, homeopati, osteopati, akupunktur, healing och andra metoder med ingen eller obevisad effekt – bland annat den energimedicin som SvD hade en artikelserie om i höstas (se mitt blogginlägg samt en utmärkt kritisk granskning av artiklarna i tidningen Folkvett). Det är den organisationen som tycks komma med mattipsen, varför en liten varningsflagga kan vara på sin plats: de är inte direkt kända för att ha stöd för sina påståenden.

Andra bloggar om: mat, hälsa, hälsokost, salt, himalayasalt, medicin, pseudovetenskap, energimedicin, svd

Kort om mobiltelefoner

noreply@blogger.com (Måns) — Wed, 16 May 2007 14:06:00 +0000

Aftonbladet publicerade i förra veckan en artikel med rubriken Var tionde svensk sjuk av mobilen, baserad på ett pressmeddelande från Elöverkänsligas riksförbund, som i sin tur förklarar att siffran kommer från en Temo-undersökning som de beställt.

Temo ställde frågan "har du någon gång upplevt hälsobesvär när du använt mobiltelefon?". 9 % sade sig ha upplevt sådana besvär, vilket dock inte är detsamma som att 9 % av befolkningen faktiskt blir sjuka av att tala i mobilen - det vi upplever som orsaken till hälsobesvär behöver inte alltid vara det. Tvärtom så tyder det mesta på att det inte finns några hälsorisker med mobiltelefonanvändandet. Bloggen Under ytan kommenterade Aftonbladets artikel med texten Aftonbladet samhällig hälsofara, där andra möjliga orsaker till besvären diskuteras. Mycket läsvärt!

Andra bloggar om: mobiltelefon, mobil, aftonbladet, elallergi, elöverkänslighet, pseudovetenskap

Uppdatering om Himalayasaltet

noreply@blogger.com (Måns) — Wed, 25 Apr 2007 15:09:00 +0000

En kort uppdatering om vad som har hänt efter min granskning av Himalayasaltet:

Örtapoteket tycks ha stängt himalayasalt.se och tagit bort påståendena om hälsoeffekter från sin webbutik.

re-fresh har ändrat i delar av sin text, men står fast vid åsikten om att saltet kan ha fantastiska effekter (även om de inte uttalar sig lika definitivt om effekterna).

Kloka gubben och sanslösa tanten har i sitt nyhetsbrev kritiserat granskningen. Förutom att förklara att saltet fungerar ”ungefär på samma sätt som homeopatiska medel” (jag skulle vilja lägga till: det vill säga inte alls) och jämföra mina besökare med Bill och Bull (ack så fyndigt) citerar de en del av avslutningen på min första text om saltet:
Ett betydligt billigare sätt att få samma typ av salt som Himalayasaltet är alltså att gå ut på gatan en vinterdag och skrapa upp vägsaltet från vägen.

Kloka gubben kommenterar:
Måns Eriksson vårdslösa påstående ovan utsätter alltså miljontals (sic!) människor för påtagliga och omedelbara risker till liv och lem: Förutom att den som prövar på att följa tipset kompletterar sitt födointag med asfalt- och petroleumprodukter, samt otaliga andra icke undersökta och riskabla kolväteföreningar, fågelspillning, mm så riskerar han att lemlästas eller dödas av den trafik han inte kan ha full kontroll över. Föreställningen att en granskare som sprider sådana råd omkring sig främst vägleds av sin omsorg om en ytterst godtrogen och lättlurad allmänhet , får sig här en allvarlig knäck.

Jag har en svag känsla av att han har missat poängen med min text.

Andra bloggar om: himalayasalt, salt, hälsa, hälsokost, konsekvenser av att stjäla vägsalt

Återförsäljare försvarar Himalayasaltet

noreply@blogger.com (Måns) — Sat, 21 Apr 2007 13:16:00 +0000

Efter min granskning av Himalayasaltet och marknadsföringen av det har re-fresh.se, trots att de lovat att ändra de fel jag skulle hitta i deras texter, valt att hålla fast vid sin åsikt om saltets hälsoeffekter, och dessutom publicerat ett svar på min kritik på sin webbplats. Den här texten bemöter det svaret och utgör en vidare granskning av re-fresh:s marknadsföring i saltet.

Tillbakablick – vad har hänt?
Måndagen den 16 april publicerade jag en första granskning av marknadsföringen av Himalayasalt på min blogg. Dagen efter mailade jag ett antal återförsäljare av saltet, bland andra re-fresh, och bad dem att ta en titt på granskningen, samt att ändra sin marknadsföring av det. re-fresh inttog först försvarsställning och bad mig att ta bort dem från min ”nedlåtande kampanj”. I ett senare mail hade de ändrat tonläget och sade sig välkomna en granskning, samt vara villiga att ändra felaktiga uppgifter på deras webbplats.

Onsdagen den 18 april publicerade jag så fortsättningen på min granskning. Den andra texten handlade främst om saltets påstådda hälsoeffekter. Jag poängterade i texten att re-fresh hade varit tillmötesgående och att informationen på deras hemsida byggde på vad deras distributör sagt till dem. I två mail uttryckte re-fresh sitt misstycke för granskningen och vad de ansåg vara kritik av deras ”seriösa hälsosida”, varefter de lade till en text avsedd att bemöta granskningen på sin sida om Himalayasaltet.

re-freshs svar på kritiken
Den idé som genomsyrar re-freshs försvar av Himalayasaltet är att saltet är bättre än vanligt bordssalt därför att det är ”helt naturligt”, ”naturligt skapat” och att ”naturen [är] överlägsen kemiska produkter”.
Tanken att saker som är ”naturliga” per automatik skulle vara bättre för människan än något som är kemiskt framställt är befängd. Natriumklorid är natriumklorid oavsett om det finns i kemiskt renat bordssalt eller i Himalayasalt. Och allt som är naturligt skapat är definitivt inte bra för människan – uran och botulinumtoxin kan nämnas som två exempel.

re-fresh försvarar sin ståndpunkt med följande:
En viktig iakttagelse av modern forskning visar för övrigt att det faktiskt är skillnad på "ämnen" då de intas via sin naturliga form, exempelvis C-vitamin (askorbinsyra). C-vitaminet, askorbinsyran, tillverkas som bekant även på kemisk väg och det vanliga är att man intar det via brustabletter, dagpiller eller liknade syntetisk hälsorappakalja. C-vitamin via frukter, citrus, bär och hel-nypon visar sig fungera överlägset emedan doserat kemisk ren askorbinsyra blir verkningslös i tester.

Jag har försökt att hitta någon forskningsrapport eller artikel som skulle ge stöd till re-freshs påstående, utan att lyckas. Att kommentera påståendet om C-vitamin blir därmed svårt. re-fresh eller någon annan får gärna visa mig vidare till den forskning man hänvisar till.
Om påståendet stämmer eller ej är dock ovidkommande för Himalayasaltet. Askorbinsyra och salter är helt olika saker, och de behandlas olika av kroppen. De slutsatser som dras om askorbinsyra kan därmed inte utan vidare generaliseras till att gälla även salter. Det finns inget stöd för re-freshs idé om att det är bättre att få salter genom Himalayasaltet än genom vanligt bordssalt.

re-fresh lägger mycket energi på att tala om att skadliga ämnen finns i många olika livsmedel:
Enligt analyser innehåller orört himalayasalt många grundämnen. Det kritikerna gör i sin strävan att hävda sina teser är att påtala de ämnen man känner om oönskade, exempelvis arsenik. Visst förekommer detta i en djupanalys av naturligt bergsalt men i värden understigande en tusendel per kilo. Den flesta mat i den dagliga konsumtionen innehåller arsenik, och ofta i högre koncentrationer.
Några vanliga livsmedel som innehåller arsenik är spannmål, kraftfoder, brunalger (valigt i japansk mat), fisk, kräftor och räkor. [...]

Det stämmer att det finns skadliga ämnen i flera livsmedel. Däremot var inte min poäng att saltet skulle innehålla skadliga ämnen. Jag har uttryckt mitt tvivel på att Himalayasaltet verkligen innehåller de ämnen som det påstås innehålla. Det som var intressant med saltet var att det faktiskt marknadsfördes med att det innehåller uran (vilket dessutom framställdes som något positivt).

re-fresh tycker inte att de många sakfel som förekommit i marknadsföringen av saltet spelar någon roll:
Med anledning av vad vissa kritiker åstadkommer på olika bloggar vill vi förtydliga oss före vi fortsätter den praktiska informationen av våra Himalayasaltprodukter. Nyttan av naturligt Himalayasalt faller inte av att det eventuellt vore 70 miljoner år gammalt eller 250, att världen innebär 117 olika grundämnen och inte 84. Inte heller av att vattenupplösta saltkristaller inte ska kallas kristallvatten enligt nationalencyklopedin eller av att det övergripande innehållet i naturbergsaltet är natriumklorid, liksom i koksaltet.

Jag instämmer till fullo att den eventuella nyttan av saltet inte är beroende av vad som sägs om det. Däremot har jag i min granskning av marknadsföringen av saltet funnit att en anmärkningsvärd andel av de påståenden som gjorts om saltet inte stämmer. Jag har funnit sakfel i alla delar av texterna om saltet, förklarat varför det inte är bättre än vanligt koksalt, och visat varför de mirakelkurer som det påstås kunna användas till inte fungerar.

Uppenbarligen har många av de påståenden som re-freshs distributör gjort om saltet varit falska. Det finns därför all anledning att tvivla på att saltet är så bra som det sägs, samt att distributören har rent mjöl i påsen.

Felaktiga påståenden på re-fresh.se
re-fresh har efter min kritik ändrat delar av sina texter om saltet, men en stor mängd fel kvarstår och många av de påståenden som jag redan har visat vara felaktiga finns kvar på sidan. Bland annat står man fast vid uppfattningarna om att saltet är bra för mag-tarm- respektive hjärt-kärl-systemet, att det kan leda ut gifter genom huden samt att saltlamporna är bra för luftrörsbesvär och elallergi. Det finns ingen grund för någon av dessa uppfattningar.

Företaget talar på flera ställen på sin webbplats om att Himalayasaltet skulle vara energirikt och ge oss energi. Det är rent struntprat – vi får energi från exempelvis kolhydrater och fett, medan vi äter salt främst för att natrium är en viktig elektrolyt.

re-fresh håller inte med om min kritik mot den kur som går ut på att man dricker en saltlösning:
Blanda 1-2 tsk (5-10ml) saltlösning med 2 dl friskt vatten. Intages varje morgon på fastande mage. Saltlösningen kan också drickas under dagen i en mer utspädd lösning - 1 tsk med ungefär 1 liter vatten. Att använda en 26%ig lösning ökar knappast ens totala saltintag. Inom den rekommenderade dosen blir mängden natriumklorid ca 1-2 gram.

En saltlösning på 10 ml väger ungefär 10 g (i själva verket väger den något mer på grund av natriumkloriden i vattnet). Om lösningen är 26 %-ig innehåller den då lågt räknat 2.5 g natriumklorid (2.6 g om man talar om massprocent, mer än så om man talar om volymprocent), vilket alltså är vad man får i sig om man dricker lösningen. Livsmedelsverket rekommendera ett totalt dagsintag av salt på 5 g och säger att medelsvensken äter ungefär 10 g salt om dagen (och att dricka saltlösningen utan att ha mindre salt i maten innebär då ett ökat saltintag på 20 %). Hur re-fresh kan påstå att man inte ökar sitt saltintag om man dricker ett glas vatten med halva dagsbehovet av salt till frukost är obegripligt. Påståendet är felaktigt, oansvarigt och hälsofarligt.

Man har dessutom ändrat sin text om användandet av saltet som badsalt, så att det nu framstår som ännu mer positivt:
Badet är renande och bra mot alla hudsjukdomar [...]

Bra mot alla hudsjukdomar? Knappast. När re-fresh påstår att deras saltbad är bra mot hudcancer är de ute och cyklar i den gråzon som regleras av det som tidigare kallades kvacksalvarlagen.

Utöver det jag kommenterat ovan finns ytterligare en rad felaktigheter på re-freshs sidor om Himalayasaltet.

Ett seriöst företag?
re-fresh hävdbar bestämt att man driver en ”seriös hälsosida”. Med det i åtanke är det är det märkligt att de inte är intresserade av att den information de presenterar om sina ”naturliga” alternativ är saklig och korrekt. Att de heller inte själva granskar den information de får från sina distributörer är också under all kritik.

Företaget använder sig på flera ställen av mycket tvivelaktiga knep i sin marknadsföring. I ett mail skriver de att:
Att vi återger en etablerad tes om lampans eventuella påverkan av inomhusluften via en noga avvägd formulering som "Det sägs att" är en god markering som åtföljs av fler i alla informationer från re-fresh vid alla former av obevisade påståenden.

Jag har flera gånger visat att de presenterar dels obevisade och dels felaktiga påståenden som fakta. Däremot kommer mycket riktigt företaget på flera ställen med vaga uttalanden om saltets hälsoeffekter. När man skriver att när saltlampan tänds ”sägs den avge negativa joner” och att ”många menar även att de sekundära effekter[na av saltbadet] blir behjälpligt mot reumatiska besvär” säger man inte ordagrannt att saltet har dessa effekter, men man är väl medvetna om att potentiella kunder läser texten som om att saltet faktiskt kan neutralisera joniserande strålning och hjälpa mot reumatism. Att genom anekdoter få obevisade och falska påståenden att framstå som sanna, i syfte att få människor att köpa något som de tror skall förbättra deras hälsa, är djupt omoraliskt. Det är ett förkastligt försäljningsknep som inte hör hemma hos seriösa återförsäljare.

Sammanfattning av kritik mot saltet
Slutsatsen av granskningen blir att det finns tre anledningar till att inte gå på bluffen med Himalayasalt:

Det är inte bättre än vanligt bordssalt – när saltet är löst i blodet finns det ingen skillnad mellan natriumklorid från det dyra Himalayasaltet och det från annat salt.
Saltet har inte de fantastiska hälsoeffekter som det påstås ha. Tvärtom kan några av de kurer som rekommenderas vara hälsofarliga.
Saltet är inte tillräckligt rent för att uppfylla de krav som ställs på livsmedel. Annat salt från samma gruva som Himalayasaltet används som vägsalt.

Andra bloggar om: himalayasalt, salt, hälsa, mat, marknadsföring, re-fresh, re-fresh.se. intressant?

Mer om Himalayasalt

noreply@blogger.com (Måns) — Wed, 18 Apr 2007 17:00:00 +0000

Efter att ha publicerat min första granskning av Himalayasaltet kontaktade jag ett antal återförsäljare, vilket ledde till att flera av dem gjorde ändringar i sina texter om saltet. Granskningen uppmärksammades också en del i bloggosfären, här, här, här och här.

Behovet av en ytterligare granskning, och då främst en undersökning om de påståenden som görs om saltets effekter på människokroppen visade sig vara på sin plats. Avsikten med den här texten är därför att undersöka om det finns någon grund för det som sägs om saltets många användningsområden. Nedan är endast re-fresh.se och himalayasalt.se citerade, främst på grund av de sidorna är de som har innehållit mest text om saltet. Det skall poängteras att företagen bakom de båda sidorna har varit mycket tillmötesgående när jag framfört min kritik, och att deras texter bygger på den information de har fått av sin distributör.

Förutom att Himalayasaltet kan användas i matlagning brukar tre användningsområden nämnas. Saltet kan användas som en hälsosam saltlösning (i en ”kristallvattenkur”), som badsalt och som lampor. Nedan går jag igenom dessa användningsområden var för sig.

Jag vill, innan jag skriver något mer, passa på att tacka Lisa Öberg, som har hjälpt mig med frågor jag undrat över inom främst fysiologi och kemi.

Kristallvattenkurer
Många av återförsäljarna rekommenderar en ”kristallvattenkur” med Himalayasaltet. En saltsten skall lösas i vatten så att man får en 26 %-ig saltlösning (man får anta att det är halten natriumklorid som skall vara 26 %). Lösningen kan sedan på olika sätt användas för att behandla diverse åkommor – den kan drickas, smörjas på huden och användas för munsköljning. Vad dessa behandlingar skulle ha för effekt på olika delar av kroppen diskuteras under separata rubriker nedan.

Det som händer när man löser saltstenen i vattnet är att natriumkloridkristallen sönderdelas så att det i vattnet istället finns natrium- och kloridjoner (samt de eventuella andra ämnen som ingår i saltet). När detta väl har skett skiljer sig lösningen i princip inte från den man hade fått om man löst motsvarande mängd vanligt bordssalt i vattnet (natrium- och kloridjonerna beter sig på samma sätt oavsett var de kommer ifrån), och de effekter som lösningen eventuellt har skulle alltså därmed även kunna uppnås med vanligt bordssalt.

Att kalla lösningen för kristallvatten är missvisande. Kristallvatten är, enligt Nationalencyklopedin, de ”vattenmolekyler som ingår i hydrater”, vilket ungefär kan sägas vara vattendelen av en kristall. Alla salter kan dock inte bilda kristallvatten – och bland dem som inte kan det finns natriumklorid.

Kristallvatten som tillskottskur: Blanda 1-2 tsk (5-10ml) saltlösning med 2 dl friskt vatten. Intages varje morgon på fastande mage. (re-fresh)

Om man följer de här rekommendationerna (10 ml saltlösning) får man i runda svängar i sig 2.5 g natriumklorid, vilket enligt Livsmedelsverkets rekommendationer motsvarar hälften av det salt vi bör få i oss under en dag. Vanligtvis får vi i oss salt genom maten och inte genom vårt vatten, och om man väljer att följa kuren bör man därför vara väldigt försiktig med hur mycket salt man har i sin mat. Att dricka större mängder av saltlösningen kan vara farligt.

Munnen
Späd ut den 26%-iga saltlösningen med ungefär lika mycket vatten, cirkulera blandningen i munhålan under några minuter. Spotta ut. Denna dagliga hygien minskar bakterier och svamptillväxt i munhålan, mildrar tandköttsblödningar, tandsten och kariesangrepp. Har även en positiv effekt när det gäller tandlossning. (re-fresh)

Att använda en saltlösning som munskölj är en metod som har hängt med ett tag – vanligt förekommande är ett tips om att skölja munnen med en lösning av koksalt och bakpulver. Natriumklorid är milt antiseptiskt vilket innebär att en natriumkloridlösning borde ha en viss effekt mot infektioner i exempelvis munnen. Koksaltlösningar används på grund av denna antiseptiska egenskap också vanligen för att skölja exempelvis sår och ögon, men då oftast i 0,9 %-iga lösningar, vilket ungefär motsvarar kroppsvätskornas egen salthalt.

Det är rimligt att anta att saltlösningen kan ha en del av de effekter som beskrivs i citatet ovan. Dock kan precis samma effekter uppnås med vanligt bordssalt, som ju är betydligt billigare. Ett vanligt munskölj, som man kan köpa på exempelvis Apoteket, är dessutom troligen effektivare.

Magen
Kuren stimulerar metabolismen i mag-tarmsystemet. Peristaltiken och den allmänna motståndskraften förbättras avsevärt. En störd tarmfunktion normaliseras och kroppens elektrolytiska balans påverkas positivt. Elektrolyterna är de gnistor, de katalysatorer, som ser till att kroppen fungerar. (himalayasalt.se)

Såvida man inte lider av saltbrist så bör inte saltlösningen ha någon effekt på metabolismen, peristaltiken (exempelvis tarmrörelser) eller magens moståndskraft mot sjukdomar. De ämnen som ingår i lösningen spelar en mycket perifer roll i dessa processer.
En elektrolyt är en substans som leder elektricitet genom joner, och kan exempelvis vara en vätska med joner lösta i sig. Den elektrolytiska balansen i kroppen är viktig, och om den störs, vilket bland annat kan ske vid diarré eller uttorkning, kan det få allvarliga konsekvenser. Det skall också nämnas att natriumjonen är viktig för elektrolyterna i vår kropp – ämnet spelar till exempel en viktig roll när muskler dras ihop. Återigen så kommer dock saltlösningen inte att påverka kroppen positivt om man inte lider av en väldig saltbrist (vilket är tämligen svårt att lyckas med i dagens Sverige).

Hjärt- och kärlsystemet
Att återupprätta elektrolytbalansen eller homeostasen bidrar till att kroppen och hela hjärt-kärl-systemet tillfrisknar. Mineraler och spårämnen lösta i vatten kan utgöra ett skydd mot bl a hjärt-kärlsjukdomar och cancer. Mineralernas bio-tillgänglighet är viktigare än mängden intagna mineraler. (himalayasalt.se)
Som påpekas ovan bör inte saltlösningen påverka kroppens elektrolytbalans, och därmed inte heller hjärt-kärl-systemet.
Ett minerals biotillgänglighet torde inte vara beroende på vilken källa mineralet kommer från. Dessutom riskerar saltintaget att leda till höjt blodtryck, vilket ökar risken för hjärt-kärl-sjukdomar. Den (negativa) effekten kommer att vara betydligt större än det skydd som saltets mineraler och spårämnen eventuellt ger.

Leder
Natriumkloridförgiftningen, som har utvecklats under många år och avsatt sig som kristalliska depåer i bl a lederna, kan på lite sikt upplösas med hjälp av kristallvattenkuren. (himalayasalt.se)
Det finns ingen anledning till att eventuella saltlagringar i kroppen skulle försvinna av att man dricker en saltlösning. Det enda drickandet innebär är att man får i sig mer salt!

I badvattnet – hud, reumatism och gifter
Ett av de mest effektiva sätten att använda Himalayasalt är att ta ett varmt bad med en tillsats av salt. Till detta finns ett speciellt badsalt. Till badvattnet (80-100 liter) tillsätts 1 kg Himalayabadsalt, för 150 liter behövs 1,5 kg salt. För att erhålla ett natursaltbad med en maximalt renande effekt, krävs en saltkoncentration av minst 1%. Detta för att skapa ett osmotiskt jämviktstillstånd. Friska celler omges av osmotiskt tryck; ett reglerande av vätsketrycket mellan mineralerna på insidan av cellen och mineraler på cellens utsida. Kroppen levererar giftiga ämnen ut genom huden och tar i gengäld upp värdefulla mineraler och spårämnen samt justerar hudens pH-värde.(himalayasalt.se)

Vid osmos har man vätskelösningar på bägge sidor av ett membran (vilket exempelvis kan vara en cells väggar). Lösningarna har olika koncentrationer av ämnen och membranet släpper igenom vätska eller lösta ämnen tills koncentrationen av ämnen har blivit den samma på båda sidorna av membranet. Det tillstånd som då uppstår kallas osmotisk jämvikt.

Att bada i en 1 %-ig saltlösning skulle, om det som texten hävdar innebär att man får ett osmotiskt jämviktstillstånd, innebära att koncentrationen av ämnen på de båda sidorna av membranet (som i det här fallet skulle vara huden) förblev oförändrat, och inte att kroppen gör sig av med gifter och tar in mineraler. Koncentrationen natriumklorid i kroppens celler är dock 0,9 %, varför de skulle avge vatten om de hamnade i en 1 %-ig koksaltlösning. Det kommer dock antagligen inte att ske i särskilt stor utsträckning – mellan cellerna i kroppens inre och badvattnet finns flera lager döda hudceller, vilket gör att de inre cellerna inte ”känner av” att det finns en skillnad i saltkoncentrationen.

Kroppen använder inte huden för att göra sig av med gifter – det sköter istället levern och njurarna. Våra celler gör sig heller inte av med gifter genom osmos – transporten av molekyler in och ut genom cellmembranet sköts istället av proteiner på cellmembranets yta.

Badet är renande och bra mot alla hudsjukdomar, reumatiska besvär och det ger ett allmänt förbättrande av immunförsvaret. (re-fresh)
Bästa resultat uppnås i samband med månens faser. Vid fullmåne är kroppens upptagningsförmåga av mineraler och spårämnen optimal. Vid nymåne avlägsnas mest slaggprodukter. (himalayasalt.se)

Bad används i behandling av vissa hudsjukdomar och reumatism, men huruvida Himalayasaltbad hjälper eller inte är jag osäker på. Däremot bör ett sådant bad inte ha någon effekt på immunförsvaret.

Månens faser har för övrigt i princip ingen inverkan på människokroppen.

Huden är exempelvis en god regulator av kroppens syra- basbalans. Där justeras en anmärkningsvärd del av ens viktiga pH-värde. Bad med badsalt är också exemplariskt som avfjällande behandling, för att reducera döda hudlager. Av denna effekt "andas" huden ännu bättre vilket givetvis ökar verkningsgraden av alla sina hälsobevarande funktioner. (re-fresh)

Natriumkloridlösningar är precis som vanligt vatten neutrala och borde inte påverka hudens pH-värde på något annat sätt än annat badvatten. Hudens pH-värde skiljer sig från övriga kroppens, vilket är viktigt för vårt immunförsvar, men huden reglerar inte kroppens pH-värde.

Det bästa sättet att reducera döda hudlager är antagligen att skrubba sig med en badborste eller liknande.

Som lampa – luftrör och elallergi
Förutom att saltkristalliseringen är vacker när den "tänds" sägs den avge negativa joner som motverkar den positiva joniseringen som alstras från t.ex. datorn, tv:n, mikrougnen och andra elektriska apparater. Att använda lampan är alltså en luftuppfriskning som kan liknas den fräschet som känns efter ett åskväder. Så varför inte ställa en värmejlushållare eller en lampa vid datorn, i tv rummet eller sovrummet. Saltkristall lampor är bra och vackra för alla men speciellt nyttiga vid luftrörsbesvär samt elallergi. (re-fresh)

Vi utsätts dagligen för strålning från diverse olika håll. Några av de strålningskällor som finns omkring oss är TV-apparater och mikrovågsugnar. Strålningen från dessa är dock mycket liten i förhållande till den strålning som exempelvis kommer från världsrymden. Idaho State University uppger att den strålning som genomsnittsamerikanen får från sitt TV-tittande under ett år motsvarar den strålning hon får från naturen runtomkring henne varje dag – en i sammanhanget försumbar strålningsdos.
Joniserande strålning är farligt i stora doser, men strålningen från exempelvis din TV-apparat är alldeles för liten för att utgöra någon hälsorisk. Mikrovågsugnarnas mikrovågar är överhuvudtaget inte joniserande.

Saltkristallerna borde inte avge negativa joner då de belyses med en vanlig glödlampa. Energin i ljuset från den är inte tillräcklig för att bryta jonbindningarna i kristallen.

Vad gäller hälsoeffekter så beror till att börja med inte luftrörsbesvär alls på joniserande strålning. Forskning tyder dessutom på att elallergi är en rent psykosomatisk sjukdom, men om man faktiskt skulle ha besvär med el verkar det som en ganska dum idé att försöka bota det med en glödlampa som använder just elektricitet...

Uppdatering: re-fresh svarar på kritiken

Andra bloggar om: himalayasalt, hälsa, salt, kost, du är vad du äter, anna skipper, mat. intressant?

Himalayasalt - mirakelmat eller bluff?

noreply@blogger.com (Måns) — Mon, 16 Apr 2007 14:28:00 +0000

Överkonsumtion av salt kan leda till höjt blodtryck, hjärtinfarkt och stroke. Den senaste tiden har därför något som kallas Himalayasalt marknadsfört som ett bättre, hälsosammare och mer naturligt alternativ till det vanliga bordssaltet. Saltet finns att köpa i en lång rad hälsokostaffärer, och har prisats i TV3:s Du är vad du äter. Det sägs vara bra för mag- och tarmsystemet och skydda mot hjärt- och kärlsjukdomar, acne, cancer, tandsten, karies, elallergi, astma, bronkit och reumatism. Det låter fantastiskt, men tyvärr finns det ett problem med saltet:

Det är en ren bluff.

Den här texten går igenom de påståenden som görs om saltet, och ämnar förklara varför de inte stämmer. Saltet marknadsförs med mängder av felaktiga påståenden, och bitvis med rena lögner. Här kommer jag endast att ta upp de mest uppenbara, vilseledande och farliga (!) påståendena. Ytterligare kritik kan riktas mot mycket av det som skrivits om saltet – det här är ingen fullständig analys av de påståenden som görs. Texten inleds av en sammanfattning av min kritik mot saltet, och går sedan vidare till att granska något av det som har sagts om det. [Uppdatering: jag har nu utökat granskningen - fortsättningen finns här.]

Huvudkritik
Himalayasalt marknadsförs som ett naturligt och mer hälsosamt alternativ till det vanliga bordssaltet, som anses vara farligt. Det stämmer också att för högt intag av natriumklorid (vilket är det kemiska namnet på vanligt koksalt) kan vara dåligt för hälsan, men det betyder inte att alla skall sluta äta vanligt bordssalt. En bra start för den som vill minska sitt saltintag är att ta en titt på Livsmedelsverkets rekommendationer.

En dålig start är däremot att gå över till att äta Himalayasalt. Saltet innehåller nämligen, enligt dess försäljare, minst 97 % natriumklorid (vilket skall jämföras med att vanligt bordssalt innehåller ungefär 99,9 % natriumklorid). Man får därför i sig i princip lika mycket natriumklorid om man äter Himalaysalt som genom vilket bordssalt som helst, och faran med överkonsumtion av natriumklorid kvarstår därmed. Försäljarna påstår dock att så inte är fallet:

Man kan inte få för mycket av natursalt, därför att varje naturlig process reglerar sig själv automatiskt. Salt har alltid en kompenserande och reglerande effekt. Man kan t.ex. inte få högt blodtryck av för mycket kristallsalt; tvärtom har det förmågan att sänka blodtrycket. (himalayasalt.se)

Det här är en ren lögn – och kan vara direkt farligt för den som tror på det. När saltet kommer ut i kroppen löser det sig i kroppsvätskorna, och då har det ingen betydelse varifrån natrium- och kloridjonerna kommer. Det är precis lika farligt att äta för mycket natriumklorid från Himalayasalt som från vilket bordssalt som helst.

Försäljarna påstår vidare att Himalaysaltet har en mängd fantastiska effekter på din hälsa. Tyvärr bygger påståendena på missförstånd och bristande kunskaper inom biologi, kemi och fysik – förutsatt att det inte rör sig om medvetna lögner. Jag skall i den här texten inte gå in närmare på de påståenden som görs om de mekanismer i kroppen som skulle orsaka dessa fantastiska effekter, eftersom texten då riskerar att bli alltför teknisk och snårig. Den intresserade rekommenderas att fråga en läkare, biolog eller kemist varför Himalaysaltet inte ”påverkar den elektrolytiska balansen” och varför det inte ”får giftiga ämnen att diffundera ut genom huden”. [Uppdatering: jag har nu kommenterat dessa påståenden här]

Hur bildades Himalayasaltet?
Ett naturligt salt som ursprungligen bildades för 250 miljoner år sedan, när urhavet torkade ut. (Örtapoteket)
Himalayasaltet bildades huvudsakligen under den geologiska Perm-perioden för 250 millioner år sedan. En viss förändring i jordens förhållande till sin axel och solens energi fick urhaven att torka ut. (himalayasalt.se)
Ursprunget är hissnande då det bildades för cirka 250 miljoner år sedan när jordens heltäckande hav torrlades av solen. (re-fresh)

Det fanns inget heltäckande ”urhav” för 250 miljoner år sedan. Vid tiden då saltet påstås ha bildats fanns redan jättekontinenten Pangea, på vilken dinosauriernas (såväl som våra egna!) förfäder vandrade runt. Pangea var inte heller den första landmassan på jorden – kontinenter fanns redan för 2 miljarder år sedan, så pratet om ett urhav som torkade ut är rent strunt. (Den geologiska tidsålder som var för 250 miljoner år sedan var för övrigt inte perm, utan trias.)

Mycket av det salt som vi äter idag bildades i grunda hav för många miljoner år sedan, men det gick inte till så som Himalayasaltets försäljare påstår.

Vad innehåller saltet?
Vetenskapsmän kallar det periodiska systemet (de 84 grundämnenas ordning efter atomnummer) för universums komponenter. Det är inte förvånande, att vi återfinner exakt denna ordning i Himalayasaltet. Samma ämnen som skapade vår planet och ur vilka vår fysiska kropp har skapats. (himalayasalt.se)

Vetenskapsmän kallar inte det periodiska systemet för universums komponenter. Det periodiska systemet är en tabell över de 117 kända grundämnena, och det är dessa grundämnen (som alltså inte är 84 till antalet) som i någon mening bygger upp universum, inte själva tabellen.

Vilka är då de 84 grundämnen som ingår i Himalayasaltet? Jag har inte hittat någon information hos de svenska återförsäljarna, men däremot har försäljare från Nya Zeeland respektive USA (?) en lista:

100% Pure - Contains 84 "natural" elements needed by the body:
Hydrogen, lithium, beryllium, boron, carbon, nitrogen, oxygen, fluoride, sodium, magnesium, aluminium, silicum, phosphorus, sulphur, chloride, calcium, scandium, titanium, vanadium, chromium, manganese, iron, cobalt, nickel, copper, zinc, gallium, germanium, arsenic, selenium, bromine, rubidium, strontium, yttrium, zirconium, niobium, molybdenum, ruthenium, rhodium, palladium, silver, cadmium, indium, tin, antimony, tellurium, iodine, caesium, barium, lanthanum, cerium, praseodymium, samarium, europium, gadolinium, terbium, dysprosium, holmium, erbium, thulium, ytterbium, lutetium, hafnium, tantalum, tungsten, rhenium, osmium, iridium, platinum, gold, mercury, thallium, lead, bismuth, polonium, astatine, francium, radium, actinium, thorium, protactinium, uranium, neptunium and plutonium.
Helium, argon, neon, krypton, xenon, radon, technetium, and promethium could not be included in this specific test analysis. In order to trace these elements, one needs an extremely sophisticated and costly analysis. (MagMed och Institute for profound living)

Ja, du läste rätt. Man marknadsför saltet med att det innehåller uran, arsenik, bly, kvicksilver, polonium och plutonium. Det är i-n-t-e ämnen som människokroppen behöver. Tvärtom – man dör av dem.

Att man inte lyckats hitta prometium i saltet är inte så konstigt – det förekommer nämligen inte naturligt på jorden. Flera av de ämnen som nämns är dessutom väldigt sällsynta – och det finns ingen känd plats på jorden där dessa 84 ämnen förekommer tillsammans. Helium, argon, neon, krypton och xenon förekommer överhuvudtaget inte på jorden annat än i vår luft. De är ädelgaser som i stort sett är omöjliga att binda till andra ämnen. Det finns med andra ord all anledning att tvivla på att Himalayasaltet verkligen innehåller de 84 grundämnen som man påstår att det gör.

Det stämmer inte heller att dessa 84 grundämnen finns, och bör finnas, i människokroppen. About:Chemistry uppger att 99 % av människokroppen byggs upp av endast sex grundämnen, och att det allt som allt (vanligtvis) finns 28 grundämnen i våra kroppar. Det är 56 grundämnen mindre än vad Himalayamarknadsföringen påstår att vi behöver.

Solens energi finns bundet i varje saltatoms struktur som biophotoner. Samma energi kommer oss till del, när vi intar saltlösningen. (himalayasalt.se)

Förenklat kan man säga att fotoner är de partiklar och vågor som utgör elektromagnetisk strålning (exempelvis vanligt ljus, mikrovågor och radiovågor). En biofoton (eng. biophoton) är en foton som avges från ett biologiskt system.

Varken solen eller ”saltatomer” är biologiska system, och de har därför ingenting med biofotoner att göra. Att överhuvudtaget tala om saltatomer är dessutom meningslöst, eftersom det helt enkelt inte finns något sådant – det rätta vore att tala om saltföreningar eller saltjoner.

Men det är inte bara på den punkten som texten ovan har fel. Fotoner kan nämligen inte lagras, och därmed kan solenergin inte finnas ”bundet i varje saltatoms struktur som biophotoner”. Texten påstår att något som inte finns, trots att det inte går, lagrar något, som det inte kan ha. Det är svårt att klämma in fler fel än så i en enda mening.

Biokemiskt drar vi nytta av kristallsaltets alla grundämnen och biofysiskt av dess hydratjonenergi som skapades för millioner år sedan. (himalayasalt.se)

Jag är tveksam till om det finns något som kan kallas hydratjoner (någon som är mer beläst än jag inom kemi får gärna upplysa mig!). Möjligtvis har man i texten döpt om hydroxidjonen. Även om det fanns skulle de dock inte ha någon särskild typ av hydratjonenergi – och energi kan inte skapas, bara omvandlas.

Saltet uppfyller de i lag föreskrivna kriterierna i överensstämmelse med “Codex Alimentarius” (Codex ang. våra livsmedel). Procenthalten NaCI skall vara minst 97%. (himalayasalt.se)

Detaljer ur Codex Alimentarius (som inte är en lag) återfinns på Wasser & Salz. Den innebär bland annat att saltet som mest får innehålla 0,5 mg arsenik och 2,0 mg bly per kg. Observera att Himalayasaltet innehåller 97 % natriumklorid. I praktiken innebär det att du får i dig lika mycket natriumklorid genom Himalayasaltet som genom vanligt bordssalt (plus arsenik och bly). Om du vill minska ditt intag av natriumklorid är Himalayasalt därför inte ett bra alternativ.

Var kommer saltet ifrån?
För några år sedan skrev tyska Tourism Watch om Himalayasaltet (artiklarna finns här och här). Peter Ferreira, som ligger bakom distributionen av Himalayasaltet har sagt att det bryts i Karakorum-området. Tourism Watch kunde dock konstatera att det inte finns någon saltgruva i det området, och att det mesta av saltet i själva verket bryts i Pakistan, i världens näst största saltgruva.

Stensalt eller bergsalt som det också kallas bryts i saltgruvor. Det är betydligt svårare att få detta salt helt rent vilket gör att den största användningen av stensalt i Sverige är till våra vägar, för att smälta snö och is. (Wikipedia)

Ett betydligt billigare sätt att få samma typ av salt som Himalayasaltet är alltså att gå ut på gatan en vinterdag och skrapa upp vägsaltet från vägen. Fast det kanske inte är så bra:

Gatusalt bör ej användas för livsmedelsändamål p g a att hanteringen ej följer restriktioner för denna bransch. (Hanson & Möhring)

Uppdatering: Läs fortsättningen på granskningen här.

På jättars axlar har flyttat! Läs mer och kommentera det här inlägget på den nya adressen.

Andra bloggar om: himalayasalt, salt, hälsa, hälsokost, medicin, du är vad du äter, mat. intressant?

Darwin, SvD och beteenden

noreply@blogger.com (Måns) — Sat, 14 Apr 2007 14:35:00 +0000

”Svenska forskare ifrågasätter Darwin” var häromdagen rubriken på en SvD-artikel om ett svenskt försök med höns. SVT.se har också en artikel (”Forskare: Inlärda beteenden går i arv”) om de nya rönen. Slagkraftiga rubriker, men jag kan inte låta bli att tro att både de och de tillhörande artiklarna är mer förvillande än upplysande.

Inom biologin och psykologin brukar man skilja på medfödda och inlärda beteenden. Till de förra räknas exempelvis fåglars flygförmåga, medan människors uppfattningar om moral tillhör de senare. Evolutionsteorin, i dess nuvarande form, säger att inlärda beteenden inte går i arv. Som ett lite fånigt exempel kan nämnas att jag själv inte föddes med vanan att ta folk i hand när jag hälsar på dem för första gången, trots att båda mina föräldrar brukar göra det. Det som en grupp biologer från Linköping nu påstår är alltså att (åtminstone vissa) inlärda beteenden visst kan ärvas. Som underlag för påståendet har man resultatet av ett försök med höns.

SvD beskriver hur man har genomfört försöket:
I studien fick en grupp höns växa upp i en stressande miljö med slumpmässigt varierande längd på dygnet. Hönorna kunde inte bedöma när de skulle få mat och vila. De fick tydligt sämre inlärningsförmåga än normala djur.
Så fort de lagt sina ägg behandlades deras ägg på precis samma sätt som äggen från hönor i en kontrollgrupp, i en helt stressfri miljö. Men avkomman till stresshönsen visade sig få samma beteende och inlärningssvårigheter som föräldrarna.

Att påstå att detta antyder att inlärda beteenden går i arv får anses vara djärvt. Snarare tycks det visa att hönor som är stressade när de lägger ägg får avkomma som uppvisar stressymptom, vilket exempelvis skulle kunna förklaras av att avkomman utsatts för stresshormoner i embryostadiet. Det verkar inte direkt säga emot de rådande teorierna – tvärtom vet vi att vilka ämnen ett foster utsätts för påverkar hela dess liv (ett exempel är att gravida kvinnor avråds från att dricka alkohol, eftersom det kan skada deras barn).

Anmärkningsvärt är också att både SvD och SVT väljer att lägga fokus på Charles Darwin och hans idéer. SvD skriver:
Enligt Charles Darwins evolutionsteorier kan förvärvade egenskaper, som exempelvis inlärda beteenden, inte gå i arv.

Evolutionsteorin har modifierats avsevärt sedan den först lades fram av Darwin på 1850-talet. De idéer som han presenterade handlade främst om det naturliga urvalet och tanken om att den som är bäst anpassad till sin omgivning är den som lyckas bäst. Sedan dess har genetiken (studier av hur egenskaper ärvs) och etologin (läran om djurs beteenden) bakats in i biologins teoribyggen, och det är dessa två ämnen som Linköpingsforskarna har arbetat inom. Deras forskning står, oavsett om deras slutsatser är riktiga eller inte, inte i motsättning till Darwins evolutionsteori – idéerna om det naturliga urvalet. Dagens evolutionsteori får inte blandas ihop med Darwins 1800-talstankar.

”Svenska forskare ifrågasätter Darwin”? Måhända, men en mer rättvisande rubrik hade antagligen varit ”svenska forskare får ett resultat som möjligtvis kan antyda att en detalj i evolutionsteorin behöver justeras”. Gamle Darwin kan vila lugnt i sin grav. Ingen idé om arternas uppkomst är bättre anpassad till verkligheten än den om det naturliga urvalet.

Forskarnas egna rapport finns att läsa här.

Andra bloggar om: vetenskap, evolution, darwin, svd, media, biologi. intressant?